ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 305

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

63 årgången
21 september 2020


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1302 av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de avgifter som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten tar ut av centrala motparter etablerade i tredjeländer ( 1 )

1

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1303 av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de kriterier som Esma bör beakta vid bedömningen av huruvida en central motpart etablerad i ett tredjeland är systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater ( 1 )

7

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1304 av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de faktorer som Esma åtminstone ska beakta i sin bedömning av begäranden om jämförbar regelefterlevnad som inges av centrala motparter från tredjeland samt former och villkor för denna bedömning ( 1 )

13

 

 

BESLUT

 

*

Rådets genomförandebeslut (EU) 2020/1305 av den 18 september 2020 om bemyndigande för Förenade kungariket att för egen räkning ge sitt samtycke till att vara bundet av vissa internationellt avtal som ska tillämpas under övergångsperioden på området för unionens gemensamma fiskeripolitik

27

 

 

Europeiska centralbankens beslut (EU) 2020/1306 av den 16 september 2020 om tillfälligt undantag för vissa exponeringar mot centralbanker från det totala exponeringsmåttet med anledning av covid-19-pandemin (ECB/2020/44)

30

 

 

REKOMMENDATIONER

 

*

Kommissionens rekommendation (EU) 2020/1307 av den 18 september 2020 om en gemensam verktygslåda för unionen för att minska kostnaderna för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och säkerställa snabb och investeringsvänlig tillgång till 5G-radiospektrum, för att främja konnektivitet till stöd för den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen i unionen

33

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

21.9.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/1


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2020/1302

av den 14 juli 2020

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de avgifter som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten tar ut av centrala motparter etablerade i tredjeländer

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (1), särskilt artikel 25d.3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 25d i förordning (EU) nr 648/2012 ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) ta ut avgifter från centrala motparter som är kopplade till ansökningar om godkännande enligt artikel 25 i den förordningen och årliga avgifter som är kopplade till fullgörandet av Esmas uppgifter i enlighet med den förordningen avseende godkända centrala motparter från tredjeland. Enligt artikel 25d.2 i förordning (EU) nr 648/2012 ska sådana avgifter vara proportionella mot den berörda centrala motpartens omsättning och täcka alla Esmas kostnader för godkännande och fullgörande av sina uppgifter avseende en central motpart från tredjeland i enlighet med den förordningen.

(2)

Avgifter kopplade till ansökningar om godkännande (nedan kallade avgifter för godkännande) bör tas ut av centrala motparter från tredjeland för att täcka Esmas kostnader för behandling av ansökningar om godkännande, inbegripet kostnader för kontroll av att ansökningarna är fullständiga, begäran om ytterligare information, utkast till beslut, och kostnader i samband med bedömningen av systemvikten för centrala motparter från tredjeland (nedan kallad indelning). För centrala motparter som är systemviktiga eller som sannolikt kommer att bli systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera medlemsstater och som godkänts av Esma i enlighet med artikel 25.2b i förordning (EU) nr 648/2012 (nedan kallade centrala motparter i kategori 2) bärs ytterligare kostnader av Esma. Dessa ytterligare kostnader uppstår när Esma bedömer efterlevnaden av villkoren för godkännande som anges i artikel 25.2b i förordning (EU) nr 648/2012 och huruvida. genom att följa den tillämpliga lagstiftningen i ett tredjeland, en central motpart kan anses uppfylla kraven i artikel 16 och avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012 (nedan kallad jämförbar regelefterlevnad). Kostnaderna kopplade till ansökningar från centrala motparter i kategori 2 kommer därför att vara högre än kostnaderna kopplade till ansökningar från centrala motparter från tredjeländer som inte bedöms som systemviktiga eller som att de sannolikt kommer att bli systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater (nedan kallade centrala motparter i kategori 1).

(3)

Medan en grundavgift för godkännande bör tas ut av alla centrala motparter från tredjeland som ansöker om godkännande enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012, bör en tilläggsavgift tas ut av centrala motparter från tredjeland i kategori 2 för att täcka de extra kostnader som Esma har för ansökningsförfarandet. Tilläggsavgiften för godkännande bör även tas ut av redan godkända centrala motparter första gången som Esma fastställer huruvida de ska klassificeras som centrala motparter i kategori 2 efter en översyn av deras systemviktighet enligt artikel 25.5 eller artikel 89.3c i förordning (EU) nr 648/2012.

(4)

Årliga avgifter ska också tas ut av godkända centrala motparter från tredjeland för att täcka Esmas kostnader för fullgörandet av dess uppgifter enligt förordning (EU) nr 648/2012 avseende sådana centrala motparter. För centrala motparter i både kategori 1 och 2 omfattar dessa uppgifter en regelbunden översyn av centrala motparters systemvikt i enlighet med artikel 25.5 i förordning (EU) nr 648/2012, genomförande och upprätthållande av samarbetsavtal med myndigheter i tredjeländer och övervakning av reglerings- och tillsynsutvecklingen i tredjeländer. För centrala motparter i kategori 2 ska Esma även fortlöpande övervaka att dessa centrala motparter uppfyller kraven i artikel 16 och i avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012, inbegripet genom jämförbar regelefterlevnad, där sådan har godkänts. Det är därför lämpligt att olika årliga avgifter tillämpas på centrala motparter i kategori 1 och 2.

(5)

Avgifter för godkännande och årliga avgifter som fastställs i denna förordning bör täcka de kostnader som Esma förväntar sig från behandlingen av ansökningar om godkännande på grundval av dess erfarenhet av att utföra uppgifter med avseende på centrala motparter från tredjeland och andra enheter under tillsyn, liksom på grundval av de förväntade kostnader som anges i dess årliga verksamhetsbaserade budget.

(6)

De uppgifter som Esma utför enligt förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på godkända centrala motparter i kategori 1 kommer att vara huvudsakligen desamma för varje central motpart i kategori 1, oavsett storlek. Det är därför lämpligt att de kostnader som Esma ådrar sig avseende godkända centrala motparter i kategori 1 täcks genom att en årlig avgift till samma belopp tas ut för varje sådan central motpart. Vad gäller godkända centrala motparter i kategori 2, för att säkerställa en rättvis fördelning av avgifter som samtidigt återspeglar den faktiska administrativa insats som krävs av Esma för att kunna fullgöra sina uppgifter avseende varje sådan central motpart, bör de årliga avgifterna också ta hänsyn till omsättningen hos den centrala motparten.

(7)

Årliga avgifter som tas ut av centrala motparter från tredjeland under det första året som de godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 bör stå i proportion till den del av året då Esma utför uppgifter i enlighet med den förordningen avseende dessa centrala motparter. Samma princip bör gälla för det år då en central motpart som är godkänd som central motpart i kategori 1 för första gången klassificeras som en central motpart i kategori 2 i enlighet med artikel 25.5 i den förordningen.

(8)

För att säkerställa finansiering i lämplig tid av Esmas kostnader i samband med ansökningar om godkännande i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012, bör avgifter för godkännande betalas till Esma före behandlingen av ansökningar om godkännande eller bedömningen av huruvida centrala motparter i kategori 2 uppfyller godkännandekraven i artikel 25.2b i förordning (EU) nr 648/2012. För att säkerställa finansiering i lämplig tid av Esmas kostnader för att fullgöra sina uppgifter avseende godkända centrala motparter från tredjeland, bör årliga avgifter betalas i början av det kalenderår de hänför sig till. Årliga avgifter under det första året för godkännande bör betalas kort efter det att beslut om godkännande har fattats.

(9)

För att motverka inlämning av upprepade eller ogrundade ansökningar bör avgifter för godkännande inte återbetalas om en sökande drar tillbaka sin ansökan. Eftersom det administrativa arbete som krävs för en ansökan om godkännande som avslås är detsamma som det som krävs för en ansökan som godtas, bör avgifter för godkännande inte återbetalas om godkännandet avslås.

(10)

Alla kostnader som Esma ådragit sig efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2099 (2) vad gäller centrala motparter från tredjeland som redan har godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 före den 22 september 2020 bör täckas av avgifter. Sådana centrala motparter från tredjeland bör därför betala en årlig avgift för 2020 och för varje efterföljande år till dess att granskningen av deras systemviktighet i enlighet med artikel 89.3c i förordning (EU) nr 648/2012 har genomförts.

(11)

Denna delegerade förordning bör av brådskande skäl träda i kraft så snart som möjligt för att säkerställa att Esma finansieras i lämplig tid och på lämpligt sätt efter ikraftträdandet av förordning (EU) 2019/2099.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

AVGIFTER

Artikel 1

Avgifter för godkännande

1.   En central motpart som är etablerad i ett tredjeland och som ansöker om godkännande i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 ska betala en grundavgift för godkännande på 50 000 euro.

2.   En central motpart som är etablerad i ett tredjeland ska betala en tilläggsavgift för godkännande på 360 000 euro om Esma i enlighet med artikel 25.2a i förordning (EU) nr 648/2012 fastställer att den centrala motparten är systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller för en eller flera av medlemsstaterna (nedan kallad central motpart i kategori 2). En central motpart i kategori 2 ska betala tilläggsavgiften för godkännande i följande fall:

a)

Den centrala motparten ansöker om godkännande.

b)

Den centrala motparten, som redan har godkänts i enlighet med artikel 25.2 i förordning (EU) nr 648/2012, konstateras vara en central motpart i kategori 2 efter den översyn som Esma har genomfört i enlighet med artikel 25.5 i den förordningen.

Artikel 2

Årliga avgifter

1.   En godkänd central motpart ska betala en årlig avgift.

2.   Om en central motpart har godkänts av Esma i enlighet med artikel 25.2 i förordning (EU) nr 648/2012 (nedan kallad central motpart i kategori 1) ska den årliga avgiften för varje central motpart i kategori 1 under ett visst år (n) vara den totala årliga avgiften delad i lika delar mellan alla centrala motparter i kategori 1 som godkänts av Esma per den 31 december föregående år (n-1).

Vid tillämpningen av första stycket ska den totala årliga avgiften för ett visst år (n) vara de beräknade utgifterna för de uppgifter som ska fullgöras av Esma med avseende på alla godkända centrala motparter i kategori 1 enligt förordning (EU) nr 648/2012 och som omfattas i Esmas budget för det året.

3.   Om en central motpart har godkänts av Esma i enlighet med artikel 25.2b i förordning (EU) nr 648/2012 (nedan kallad central motpart i kategori 2) ska den årliga avgiften under ett visst år (n) vara den totala årliga avgiften delad mellan alla centrala motparter i kategori 2 som godkänts per den 31 december föregående år (n-1) och multipliceras med den tillämpliga vikt som fastställs enligt artikel 4 i denna förordning.

Vid tillämpningen av första stycket ska den totala årliga avgiften för ett visst år (n) vara de beräknade utgifterna för de uppgifter som ska fullgöras av Esma med avseende på alla godkända centrala motparter i kategori 2 enligt förordning (EU) nr 648/2012 och som omfattas i Esmas budget för det året.

Artikel 3

Årliga avgifter under det första året för godkännande

1.   För det år då en central motpart från tredjeland godkänns av Esma i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 ska den årliga avgiften beräknas enligt följande:

a)

Om Esma godkänner en central motpart som en central motpart i kategori 1 ska den årliga avgiften fastställas som den andel av den grundavgift för godkännande som anges i artikel 1.1 i denna förordning och som beräknas enligt följande kvot:

Image 1

b)

Om Esma godkänner en central motpart som en central motpart i kategori 2 ska den årliga avgiften fastställas som den andel av tilläggsavgiften för godkännande som anges i artikel 1.2 i denna förordning och som beräknas enligt följande kvot:

Image 2

2.   Om en central motpart har betalat en preliminär årlig avgift i enlighet med artikel 9 för det år då den centrala motparten godkänns som central motpart i kategori 1, ska den årliga avgift som beräknas i enlighet med punkt 1 a inte tas ut.

3.   Om en central motpart har betalat en preliminär årlig avgift i enlighet med artikel 9 eller en årlig avgift i enlighet med artikel 2.2 för det år då den centrala motparten godkänns som central motpart i kategori 2, ska beloppet för den årliga avgiften dras av från den avgift som ska betalas i enlighet med punkt 1 b.

Artikel 4

Tillämplig omsättning för centrala motparter i kategori 2

1.   Den relevanta omsättningen för en central motpart i kategori 2 ska vara dess globala intäkter från tillhandahållande av clearingtjänster (medlemsavgifter och clearingavgifter exklusive transaktionskostnader) under den centrala motpartens senaste räkenskapsår.

Centrala motparter i kategori 2 ska årligen tillhandahålla Esma reviderade uppgifter som bekräftar dess globala intäkter från tillhandahållandet av de clearingtjänster som avses i första stycket. De reviderade uppgifterna ska överlämnas till Esma senast den 30 september varje år. De handlingar som innehåller reviderade uppgifter ska tillhandahållas på det språk som är brukligt på området finansiella tjänster.

Om de intäkter som avses i första stycket rapporteras i en annan valuta än euro ska Esma räkna om dem till euro med hjälp av den genomsnittliga växelkurs för euron som gäller för den period under vilken intäkterna registrerades. För detta ändamål ska den referensväxelkurs för euron användas som offentliggörs av Europeiska centralbanken.

2.   På grundval av den omsättning som fastställts i enlighet med punkt 1 för ett visst år (n) ska den centrala motparten anses tillhöra någon av följande grupper:

a)

Grupp 1: Årlig omsättning under 600 miljoner euro.

b)

Grupp 2: Årlig omsättning på 600 miljoner euro eller mer.

Vikten för omsättning för en central motpart i kategori 2 i grupp 1 ska vara 1.

Vikten för omsättning för en central motpart i kategori 2 i grupp 2 ska vara 1,2.

3.   Den totala vikten för omsättning för alla godkända centrala motparter i kategori 2 för ett visst år (n) ska vara summan av de vikter för omsättning som fastställts i enlighet med punkt 2 för alla centrala motparter i kategori 2 som godkänts av Esma per den 31 december föregående år (n-1).

4.   Vid tillämpning av artikel 2.3 ska den tillämpliga vikten för en central motpart i kategori 2 för ett visst år (n) vara dess vikt för omsättning som fastställts i enlighet med punkt 2 delat med den totala vikten för omsättning för alla godkända centrala motparter i kategori 2 som fastställts i enlighet med punkt 3.

KAPITEL II

BETALNINGSVILLKOR

Artikel 5

Allmänna betalningsvillkor

1.   Alla avgifter ska betalas i euro.

2.   Varje försenad betalning ska ge upphov till den dröjsmålsränta som anges i artikel 99 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (3).

3.   Kommunikationen mellan Esma och centrala motparter i tredjeland ska ske på elektronisk väg.

Artikel 6

Betalning av avgifter för godkännande

1.   Den grundavgift för godkännande som föreskrivs i artikel 1.1 i denna förordning ska betalas när den centrala motparten lämnar in ansökan om godkännande.

Genom undantag från första stycket, om kommissionen inte har antagit en genomförandeakt i enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 för det tredjeland där den centrala motparten är etablerad när den ansöker om godkännande, ska grundavgiften för godkännande betalas senast den dag då en sådan genomförandeakt träder i kraft.

2.   Dagen för betalning av den tilläggsavgift för godkännande som avses i artikel 1.2 i denna förordning ska anges i en debetnota som Esma ska skicka till den centrala motparten efter Esmas begäran till den centrala motparten om att lämna ytterligare upplysningar för bedömningen av huruvida den centrala motparten uppfyller kraven i artikel 25.2b i förordning (EU) nr 648/2012. Betalningsfristen ska ge den centrala motparten minst 30 dagar att betala, från och med den dag då Esma skickade debetnotan till den centrala motparten.

3.   Avgifter för godkännande ska inte återbetalas.

Artikel 7

Betalning av årliga avgifter

1.   De årliga avgifter som avses i artikel 2 för ett visst år (n) ska betalas senast den 31 mars det året (n).

Esma ska skicka debetnotor till alla godkända centrala motparter från tredjeland med angivande av den årliga avgiftens belopp senast den 1 mars år (n).

2.   Den årliga avgiftens belopp, enligt artikel 3, under året för godkännande samt det datum då den årliga avgiften ska betalas ska anges i en debetnota som Esma ska sända till den centrala motparten. Betalningsfristen ska ge den centrala motparten minst 30 dagar att betala, från och med den dag då Esma skickade debetnotan till den centrala motparten.

3.   Årliga avgifter som betalas av en central motpart ska inte återbetalas.

KAPITEL III

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 8

Ansökningar om godkännande som redan lämnats in

1.   Om en central motpart från tredjeland har lämnat in en ansökan om godkännande före den 22 september 2020 och Esma ännu inte har antagit ett beslut om att godkänna eller avslå ansökan om godkännande av den centrala motparten, ska den centrala motparten betala den avgift för godkännande som anges i artikel 1.1 senast den 22 oktober 2020.

2.   Genom undantag från punkt 1, om Esma har skjutit upp behandling av en ansökan om godkännande från en central motpart från tredjeland före den 22 september 2020 ska den centrala motparten betala den avgift för godkännande som anges i artikel 1.1 senast den dag som anges i den debetnota som Esma har översänt till den centrala motparten, efter det att Esma meddelat att behandlingen av dess ansökan inte längre är uppskjuten. Betalningsfristen ska ge den centrala motparten minst 30 dagar att betala, från och med den dag då Esma skickade debetnotan till den centrala motparten.

Artikel 9

Preliminär årlig avgift för redan godkända centrala motparter

1.   En central motpart från tredjeland som godkänts av Esma i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft, ska betala en årlig avgift på 50 000 euro för 2020 och för varje efterföljande år fram till det att granskningen av dess systemvikt enligt artikel 89.3c i förordning (EU) nr 648/2012 har genomförts och den har godkänts i enlighet med antingen artikel 25.2 eller artikel 25.2b i den förordningen eller sådant godkännande inte har beviljats.

2.   Den preliminära årliga avgiften för 2020 ska betalas inom 30 kalenderdagar från denna förordnings ikraftträdande. Preliminära årliga avgifter för ett annat år (n) ska betalas senast den 31 mars år (n).

Artikel 10

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 juli 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande


(1)  EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2099 av den 23 oktober 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland (EUT L 322, 12.12.2019, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).


21.9.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/7


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2020/1303

av den 14 juli 2020

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de kriterier som Esma bör beakta vid bedömningen av huruvida en central motpart etablerad i ett tredjeland är systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (1), särskilt artikel 25.2a andra stycket, och

av följande skäl:

(1)

Vid bedömningen av vilken grad av systemrisk som en central motpart från tredjeland uppvisar för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater, bör Esma beakta en rad objektiva kvantitativa och kvalitativa överväganden som motiverar dess beslut att godkänna en central motpart från tredjeland som en central motpart i kategori 1 eller en central motpart i kategori 2. Esma bör också ta hänsyn till de villkor på vilka kommissionen kan ha antagit sitt beslut om likvärdighet. Vid bedömningen av riskprofilen för en central motpart från tredjeland måste Esma i synnerhet beakta objektiva och transparenta kvantitativa indikatorer för den verksamhet som bedrivs med avseende på clearingdeltagare etablerade i unionen eller som är denominerad i unionsvalutor. Medan Esma måste beakta den verksamhet som den centrala motparten bedriver i ett helhetsperspektiv bör dess bedömning avspegla den risk som en viss central motpart kan medföra för den finansiella stabiliteten i unionen.

(2)

Vid specificeringen av de kriterier som Esma ska beakta vid fastställandet av kategorin för en central motpart från tredjeland, bör arten av de transaktioner som clearas av den centrala motparten, inbegripet deras komplexitet, riskprofil och genomsnittliga löptid samt transparensen och likviditeten på de berörda marknaderna och i vilken grad den centrala motpartens clearingverksamhet är denominerad i euro eller i andra unionsvalutor, beaktas. I detta avseende kan särskilda egenskaper hos vissa produkter, såsom jordbruksprodukter, som förtecknas och där transaktioner utförs på reglerade marknader i tredjeland, vilka utgör marknader som i hög grad betjänar inhemska icke-finansiella motparter i det tredjelandet som hanterar sina kommersiella risker genom dessa kontrakt, innebära en försumbar risk för clearingmedlemmar och handelsplatser i unionen, eftersom de har en låg grad av systemkoppling med det övriga finansiella systemet.

(3)

De länder där den centrala motparten är verksam, omfattningen av de tjänster som den tillhandahåller, kännetecknen för de finansiella instrument som den clearar samt de volymer som clearas är objektiva indikatorer på komplexiteten i den centrala motpartens verksamhet. Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a a i förordning (EU) nr 648/2012 bör Esma därför beakta den centrala motpartens ägarskap, verksamhet och företagsstruktur samt omfattningen, arten och komplexiteten hos de clearingtjänster som den centrala motparten erbjuder och i vilken utsträckning dessa tjänster är av betydelse för clearingmedlemmar och kunder (nedan kallade clearingdeltagare) som är etablerade i unionen. Medan den centrala motpartens systemvikt bör bedömas utifrån ett helhetsperspektiv, bör Esma ta särskild hänsyn till den andel av den centrala motpartens verksamhet som utförs i unionsvalutor, liksom den andel av den centrala motpartens verksamhet som har ursprung i clearingdeltagare som är etablerade i unionen. För en central motpart som är mer benägen att vara systemviktig för unionen är det viktigt att Esma bedömer strukturen hos och ägandet av den grupp som den centrala motparten kan vara en del av, för att avgöra huruvida unionens intressen äventyras. Djup, likviditet och transparens på de marknader som betjänas av en sådan central motpart bör också bedömas så att Esma bättre kan förstå riskerna för clearingmedlemmar som är etablerade i unionen vid genomförandet av en auktion för obeståndshantering.

(4)

Den centrala motpartens kapital och clearingdeltagarnas beviljade ekonomiska medel liksom typen och arten av den säkerhet som de tillhandahåller är grundläggande element som bör beaktas vid bedömningen av en central motparts förmåga att stå emot en eventuell ogynnsam utveckling. Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a b i förordning (EU) nr 648/2012 bör Esma därför ha en översikt över de finansiella medel som den centrala motparten förfogar vid en obeståndshändelse eller en icke-obeståndshändelse. Esma bör även beakta huruvida dessa medel är säkrade, osäkrade, beviljade, icke beviljade eller fonderade eller icke fonderade, liksom de verktyg som den centrala motparten använder för att skapa rättslig säkerhet och förtroende för regleringen av de betalningar den gör och de säkerheter som den måste hantera. Esma bör slutligen beakta förekomsten av en återhämtnings- och resolutionsram för centrala motparter i den jurisdiktion där den centrala motpart som ansöker om godkännande bedriver verksamhet och denna rams karaktär och effekter. En sådan ram för återhämtning och resolution bör bedömas mot bakgrund av internationellt överenskomna riktlinjer och viktiga attribut. Vad gäller avvecklings- och likviditetsrisker bör Esma särskilt uppmärksamma de centrala motparter som sannolikt är systemviktiga när det gäller hur säkert den centrala motparten kan få tillgång till likviditet samt likviditetspåfrestningar på unionsvalutor. Medan säkerheten i samband med betalningar och avvecklingar potentiellt kan stärkas genom användning av teknik för distribuerade liggare eller annan ny teknik, bör Esma uppmärksamma den ytterligare risk som den tekniken kan medföra för den centrala motparten, särskilt cyberrisk.

(5)

Arten av de villkor som ställs av en central motpart för att clearingdeltagare ska få tillgång till dess tjänster och kopplingarna mellan dessa clearingdeltagare får återverkningar på det sätt som en central motpart kan påverkas av en negativ händelse som rör dessa deltagare. Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a c i förordning (EU) nr 648/2012 bör Esma därför i möjligaste mån fastställa identiteten för clearingdeltagare i den centrala motparten, särskilt om den centrala motparten tillhandahåller tjänster till clearingdeltagare som är etablerade i unionen. Esma bör också fastställa den relevanta marknadsandelen för eller den relativa betydelsen av clearingdeltagare eller grupper av clearingdeltagare i den centrala motparten. Så långt det är nödvändigt för att bedöma vilken effekt som detta kan ha på clearingmedlemskapsstrukturen bör Esma bedöma de villkor och alternativ enligt vilka den centrala motparten ger tillgång till sina clearingtjänster. Vad gäller en central motpart som sannolikt är systemviktig för unionen bör Esma bedöma huruvida de rättsliga krav och försiktighetskrav som en central motpart ställer på sina clearingmedlemmar är tillräckligt strikta.

(6)

Om det inträffar en störning för en central motpart kan clearingdeltagarna, direkt eller indirekt, tvingas lita till andra centrala motparters tillhandahållande av liknande eller identiska tjänster. För att bedöma den relativa betydelsen av en central motpart som ansöker om godkännande bör Esma därför, vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a d i förordning (EU) nr 648/2012, fastställa huruvida clearingdeltagare kan ersätta vissa eller alla av de clearingtjänster som den centrala motparten tillhandahåller med tjänster som tillhandahålls av andra centrala motparter, särskilt om dessa alternativa centrala motparter är auktoriserade eller godkända i unionen. Om clearingmedlemmar och kunder som är etablerade i unionen endast kan cleara vissa produkter som omfattas av ett clearingkrav hos en central motpart från tredjeland, bör Esma beakta denna centrala motparts systemvikt i särskilt hög grad.

(7)

Centrala motparter kan vara sammanlänkade på många sätt till andra finansiella infrastrukturer, såsom andra centrala motparter eller värdepapperscentraler. En störning av sådana förbindelser kan inverka negativt på den centrala motpartens funktion. Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a e i förordning (EU) nr 648/2012 bör Esma därför bedöma i vilken utsträckning den centrala motparten är kopplad till andra finansmarknadsinfrastrukturer eller finansiella institut på ett sätt som skulle kunna inverka på den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater. Esma bör i samband med detta särskilt uppmärksamma sådana förbindelser och ömsesidiga beroenden med enheter som är belägna i unionen. Esma bör slutligen fastställa och bedöma vilken typ av tjänster som den centrala motparten utkontrakterar och den risk som sådana arrangemang kan utgöra för den centrala motparten om de på något sätt avbryts eller försvagas.

(8)

Om, enligt vad som fastställts med hjälp av objektiva kvantitativa indikatorer, clearingmedlemmar och kunder som är etablerade i unionen har en betydande exponering mot en central motpart, bör Esma bedöma ytterligare faktorer för varje kriterium. Ju fler av dessa indikatorer som uppfylls av en central motpart, desto större är sannolikheten för att Esma konstaterar att den centrala motparten har systemvikt för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater.

(9)

Denna delegerade förordning bör av brådskande skäl träda i kraft så snart som möjligt, för att säkerställa att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2099 (2) kan börja tillämpas så snabbt som möjligt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den centrala motpartens verksamhets art, storlek och komplexitet

1.   Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a a i förordning (EU) nr 648/2012 ska Esma bedöma följande:

a)

De länder där den centrala motparten tillhandahåller eller avser att tillhandahålla tjänster.

b)

Den utsträckning i vilken den centrala motparten tillhandahåller andra tjänster utöver clearingtjänster.

c)

Den typ av finansiella instrument som clearas eller kommer att clearas av den centrala motparten.

d)

Huruvida de finansiella instrument som clearas eller kommer att clearas av den centrala motparten omfattas av clearingkravet enligt artikel 4 i förordning (EU) nr 648/2012.

e)

De genomsnittliga värden som den centrala motparten clearar under ett år, på följande nivåer:

i)

På den centrala motpartens nivå.

ii)

På nivån för varje clearingmedlem som är en enhet etablerad i unionen eller en enhet som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen.

iii)

På nivån för clearingmedlemmar som är etablerade utanför unionen eller som inte ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen, om de clearar för kunder eller indirekta kunder som är etablerade i unionen, på aggregerad nivå.

f)

Huruvida den centrala motparten har gjort en bedömning av sin riskprofil på grundval av internationellt överenskomna standarder eller på annat sätt, den metod som använts och resultatet av bedömningen.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 e ska Esma separat bedöma följande värden:

a)

Värdet av öppna positioner eller öppna kontrakt för värdepapperstransaktioner (inbegripet transaktioner för värdepappersfinansiering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 (3)).

b)

Värdet av öppna kontrakt eller omsättning för derivattransaktioner som handlas på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4).

c)

Bruttobeloppet och det teoretiska utestående nettobeloppet av OTC-derivattransaktioner.

Dessa värden ska bedömas per valuta och per tillgångsklass.

3.   Om någon av de indikatorer som avses i artikel 6 är tillämplig ska Esma, utöver de uppgifter som anges i punkt 1 i den här artikeln, även bedöma följande:

a)

Den centrala motpartens ägarstruktur.

b)

Om den centrala motparten tillhör samma grupp som en annan finansmarknadsinfrastruktur, till exempel en annan central motpart eller en värdepapperscentral, företagsstrukturen för den grupp som den centrala motparten tillhör.

c)

Huruvida den centrala motparten tillhandahåller clearingtjänster till kunder eller indirekta kunder som är etablerade i unionen genom clearingmedlemmar som är etablerade utanför unionen.

d)

Art av och djup och likviditet på de marknader som betjänas och nivån på tillgänglig information om lämpliga prisuppgifter till marknadsaktörer och alla allmänt accepterade och tillförlitliga prissättningskällor.

e)

Huruvida bud, preliminära köp- och säljbud och orderdjup offentliggörs.

f)

Huruvida priset efter handel, volym och tidpunkt för de transaktioner som genomförts eller avslutats, på eller utanför de marknader som den centrala motparten betjänar, offentliggörs.

Artikel 2

Följderna av att den centrala motparten fallerar eller drabbas av störningar

1.   Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a b i förordning (EU) nr 648/2012 ska Esma bedöma följande:

a)

Den centrala motpartens kapital, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver.

b)

Typ och belopp av säkerhet som godtas och innehas av den centrala motparten, tillämpade värderingsavdrag, motsvarande metod för värderingsavdrag, de valutor i vilka säkerheten är denominerad och den utsträckning i vilken säkerheten tillhandahålls av enheter som är etablerade i unionen eller som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen.

c)

Högsta belopp för de marginalsäkerheter som den centrala motparten drivit in på en enda dag under en period på 365 dagar före Esmas bedömning.

d)

Högsta belopp för de marginalsäkerheter som den centrala motparten drivit in på en enda dag under en period på 365 dagar före Esmas bedömning från varje clearingmedlem som är en enhet etablerad i unionen eller en enhet som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen, i tillämpliga fall uppdelat per tillgångsklass eller separerad obeståndsfond.

e)

I tillämpliga fall för varje obeståndsfond hos den centrala motparten, de högsta bidrag till obeståndsfonden som krävts och innehafts av den centrala motparten på en enda dag under en period på 365 dagar före Esmas bedömning.

f)

I tillämpliga fall för varje obeståndsfond hos den centrala motparten, de högsta bidrag till obeståndsfonden som krävts och innehafts av den centrala motparten på en enda dag under en period på 365 dagar före Esmas bedömning från varje clearingmedlem som är en enhet etablerad i unionen eller en enhet som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen.

g)

Den uppskattade största betalningsförpliktelse, på en enda dag totalt och i varje unionsvaluta, som skulle uppstå om någon av eller de två största enskilda clearingmedlemmarna (och deras anknutna enheter) skulle hamna på obestånd under extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden.

h)

Det totala beloppet av, samt för varje unionsvaluta, likvida finansiella medel som finns till den centrala motpartens förfogande, uppdelat efter typ av medel, inbegripet kontantinsättningar, beviljade eller icke beviljade medel.

i)

Det totala beloppet av likvida finansiella medel som den centrala motparten beviljats av enheter som är etablerade i unionen eller som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen.

2.   Om någon av de indikatorer som avses i artikel 6 är tillämplig ska Esma, utöver de uppgifter som anges i punkt 1 i den här artikeln, även bedöma följande:

a)

Identitetsuppgifter för de tillhandahållare av likviditet som är etablerade i unionen eller som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen.

b)

Genomsnittliga och högsta aggregerade dagsvärden för in- och utgående betalningar i unionsvalutor.

c)

Den utsträckning i vilken centralbanksmedel används för avveckling och betalning, eller huruvida andra enheter används för avveckling eller betalning.

d)

Den utsträckning i vilken den centrala motparten använder teknik, exempelvis teknik för distribuerade liggare, i sin avvecklings- och betalningsprocess.

e)

Den centrala motpartens återhämtningsplan.

f)

Den resolutionsordning som är tillämplig på den centrala motparten.

g)

Huruvida en krishanteringsgrupp har inrättats för den centrala motparten.

Artikel 3

Strukturen på den centrala motpartens clearingmedlemskap

1.   Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a c i förordning (EU) nr 648/2012 ska Esma bedöma följande:

a)

Clearingmedlemskapet och, där information finns tillgänglig, huruvida och vilka kunder eller indirekta kunder, etablerade i unionen eller som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen, som använder den centrala motpartens clearingtjänster.

b)

De olika alternativ som finns för att få tillträde till den centrala motpartens clearingtjänster (inbegripet olika medlems- och direktåtkomstmodeller för kunder), samt alla villkor för att bevilja, avslå eller avsluta tillträde.

2.   Om någon av de indikatorer som avses i artikel 6 är tillämplig ska Esma, utöver de uppgifter som anges i punkt 1 i den här artikeln, specifikt bedöma alla rättsliga krav eller försiktighetskrav som ställs av den centrala motparten på clearingmedlemmar för att få tillträde till motpartens clearingtjänster.

Artikel 4

Alternativa clearingtjänster som andra centrala motparter tillhandahåller

1.   Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a d i förordning (EU) nr 648/2012, ska Esma bedöma huruvida clearingmedlemmar och kunder etablerade i unionen kan få tillgång till vissa eller alla clearingtjänster som tillhandahålls av en central motpart genom andra centrala motparter och huruvida dessa centrala motparter är auktoriserade eller godkända enligt artiklarna 14 och 25 i den förordningen.

2.   Om någon av de indikatorer som avses i artikel 6 är tillämplig ska Esma, utöver de uppgifter som anges i punkt 1 i den här artikeln, även bedöma huruvida de tjänster som den centrala motparten tillhandahåller avser en klass av derivat som omfattas av clearingkravet enligt artikel 4 i förordning (EU) nr 648/2012.

Artikel 5

Den centrala motpartens förhållande till, beroende av eller annan interaktion med andra finansmarknadsinfrastrukturer

1.   Vid beaktandet av det kriterium som anges i artikel 25.2a e i förordning (EU) nr 648/2012 ska Esma bedöma omfattningen av de funktioner, tjänster eller verksamheter som har utkontrakterats av den centrala motparten.

2.   Om någon av de indikatorer som avses i artikel 6 är tillämplig ska Esma, utöver de uppgifter som anges i punkt 1 i den här artikeln, även bedöma följande:

a)

De möjliga effekterna på unionen eller en eller flera av dess medlemsstater av att en leverantör av utkontrakterade funktioner, tjänster eller verksamheter inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter enligt arrangemangen för utkontraktering.

b)

Huruvida den centrala motparten betjänar handelsplatser som är etablerade i unionen.

c)

Huruvida den centrala motparten har samverkansöverenskommelser eller avtal om korsberäkning av marginalsäkerheter med centrala motparter som är etablerade i unionen, eller kopplingar till eller deltagande i andra finansmarknadsinfrastrukturer som är belägna i unionen, till exempel värdepapperscentraler eller betalningssystem.

Artikel 6

Indikatorer på minsta exponering hos clearingmedlemmar och kunder som är etablerade i unionen mot den centrala motparten

1.   Följande indikatorer avses i artiklarna 1–5:

a)

De maximala öppna kontrakten för värdepapperstransaktioner, inbegripet transaktioner för värdepappersfinansiering, eller börshandlade derivat som är denominerade i unionsvalutor, som clearats eller som är avsedda att clearas av den centrala motparten under en period av ett år före bedömningen, överstiger 1 000 miljarder euro.

b)

Det högsta teoretiska utestående beloppet av OTC-derivattransaktioner i unionsvalutor som clearats under en period av ett år före bedömningen, eller som är avsett att clearas av den centrala motparten under en period av ett år före bedömningen, överstiger 1 000 miljarder euro.

c)

Det genomsnittliga aggregerade kravet på marginalsäkerheter och bidrag till obeståndsfonden för konton som innehas hos den centrala motparten av clearingmedlemmar som är enheter etablerade i unionen eller som ingår i en grupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn i unionen, beräknat av den centrala motparten på nettobasis per clearingmedlemskonto under en period av två år före bedömningen, överstiger 25 miljarder euro.

d)

Den uppskattade största betalningsförpliktelse som gjorts av enheter etablerade i unionen eller som ingår i en grupp som är föremål för konsoliderad grupptillsyn i unionen och som beräknas över en period på ett år före bedömningen, som skulle uppstå om någon av eller de två största enskilda clearingmedlemmarna och deras anknutna enheter skulle hamna på obestånd under extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden överstiger 3 miljarder dollar.

Vid tillämpning av led d ska betalningsskyldigheten aggregera åtagandena i alla unionsvalutor konverterade till euro i tillämpliga fall.

2.   Esma får endast fastställa, på grundval av de kriterier som anges i artiklarna 1–5, att en central motpart från tredjeland är en central motpart i kategori 2 om minst en av indikatorerna i punkt 1 är uppfylld.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 juli 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande


(1)  EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2099 av den 23 oktober 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland (EUT L 322, 12.12.2019, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).


21.9.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/13


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2020/1304

av den 14 juli 2020

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de faktorer som Esma åtminstone ska beakta i sin bedömning av begäranden om jämförbar regelefterlevnad som inges av centrala motparter från tredjeland samt former och villkor för denna bedömning

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (1), särskilt artikel 25a.3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 25a i förordning (EU) nr 648/2012 får en central motpart från tredjeland som är systemviktig, eller sannolikt kommer att bli systemviktig, för den finansiella stabiliteten i unionen eller en eller flera av medlemsstaterna (central motpart i kategori 2) inkomma med en begäran om att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska bedöma om motparten genom att följa den tillämpliga ramen i tredjeland kan anses uppfylla kraven i artikel 16 samt i avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012 (jämförbar regelefterlevnad) och anta ett beslut i enlighet med detta.

(2)

Jämförbar regelefterlevnad skyddar unionens finansiella stabilitet och säkerställer lika konkurrensvillkor mellan centrala motparter i kategori 2 och centrala motparter som är auktoriserade i unionen, samtidigt som det minskar den administrativa och regulativa bördan för dessa centrala motparter i kategori 2. Bedömningen av jämförbar regelefterlevnad bör därför kontrollera om efterlevnad av ramen i tredjeland av en central motpart i kategori 2 i praktiken motsvarar efterlevnad av vissa eller alla krav i artikel 16 samt i avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012. I denna förordning bör det därför anges vilka faktorer som Esma ska bedöma när den bedömer en begäran från en central motpart i kategori 2 om jämförbar regelefterlevnad. Vid denna bedömning bör Esma även beakta huruvida den centrala motparten uppfyller eventuella krav i delegerade akter eller genomförandeakter som närmare specificerar dessa faktorer, inbegripet krav på marginalsäkerheter, likviditetsriskkontroller och säkerheter.

(3)

I sin bedömning av om efterlevnad av den tillämpliga ramen i tredjeland motsvarar efterlevnad av kraven i artikel 16 samt i avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012 kan Esma även beakta rekommendationerna från CPMI (Committee on Payments and Market Infrastructures) och Iosco (International Organisation of Securities Commissions).

(4)

Esma bör göra en ingående bedömning för att fastställa om en central motpart i kategori 2 ska beviljas jämförbar regelefterlevnad med avseende på avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012. Beslut om att avslå en begäran om jämförbar regelefterlevnad med avseende på avdelning IV kan vara av betydelse för den likvärdighetsbedömning som kommissionen gör enligt artikel 25.6 i den förordningen. Esma bör därför underrätta kommissionen om myndigheten har för avsikt att avslå en begäran om jämförbar regelefterlevnad med avseende på den avdelningen.

(5)

Om en central motpart i kategori 2 har ingått en samverkansöverenskommelse med en central motpart som auktoriserats enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 utgör denna överenskommelse en direkt länk och därmed en direkt kanal för smittspridning till en central motpart i unionen. När det gäller sådana överenskommelser bör Esma göra en ingående bedömning för att fastställa om jämförbar regelefterlevnad ska beviljas med avseende på avdelning V i den förordningen. En samverkansöverenskommelse mellan en central motpart i kategori 2 och en annan central motpart från tredjeland utgör inte en direkt länk till en central motpart i unionen, men kan under vissa omständigheter fungera som en indirekt kanal för smittspridning. När det gäller sådana överenskommelser bör Esma bara göra en ingående bedömning om detta är berättigat med tanke på överenskommelsens inverkan på den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dessa medlemsstater.

(6)

Eftersom ett av målen med jämförbar regelefterlevnad är att minska den administrativa och regulativa bördan för centrala motparter i kategori 2 bör en begäran om jämförbar regelefterlevnad inte avslås enbart med hänvisning till att en central motpart i kategori 2 tillämpar undantag i enlighet med den tillämpliga ramen i tredjeland som är jämförbara med undantagen i artikel 1.4 och 1.5 i förordning (EU) nr 648/2012. Bedömningen av jämförbar regelefterlevnad bör även ta hänsyn till i vilken utsträckning ett avslag kan leda till att det blir omöjligt för den centrala motparten i kategori 2 att uppfylla både unionens och tredjelandets krav.

(7)

Esmas beslut om huruvida jämförbar regelefterlevnad ska beviljas bör baseras på den bedömning som görs vid tidpunkten för beslutet. För att Esma ska ompröva sitt beslut i ljuset av utvecklingen på relevanta områden, till exempel ändringar av en central motparts interna regler och förfaranden, bör den centrala motparten i kategori 2 informera Esma om denna utveckling.

(8)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2099 (2), genom vilken artikel 25a infördes i förordning (EU) nr 648/2012, började tillämpas den 1 januari 2020. För att säkerställa att artikel 25a kan tillämpas fullt ut bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förfarande för att inkomma med en begäran om jämförbar regelefterlevnad

1.   Den motiverade begäran som avses i artikel 25a.1 i förordning (EU) nr 648/2012 ska inges antingen inom den tidsfrist som Esma fastställer i den underrättelse genom vilken den centrala motparten från tredjeland informeras om att den inte anses vara en central motpart i kategori 1 eller när som helst efter det att en central motpart från tredjeland har godkänts av Esma som en central motpart i kategori 2 i enlighet med artikel 25.2b.

Den centrala motparten i kategori 2 ska informera sin behöriga myndighet om den inger den begäran som avses i första stycket.

2.   I den motiverade begäran som avses i punkt 1 ska följande anges:

a)

De krav avseende vilka den centrala motparten i kategori 2 begär jämförbar regelefterlevnad.

b)

Skälen till varför efterlevnad av den tillämpliga ramen i tredjeland av den centrala motparten i kategori 2 motsvarar efterlevnad av relevanta krav i artikel 16 samt i avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012.

c)

På vilket sätt den centrala motparten i kategori 2 uppfyller eventuella villkor för tillämpningen av den genomförandeakt som avses i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012.

Den centrala motparten i kategori 2 ska vid tillämpningen av led b i relevanta fall lägga fram de bevis som avses i artikel 5.

3.   Den centrala motparten i kategori 2 ska på Esmas begäran inkludera följande i den motiverade begäran som avses i punkt 1:

a)

Ett intyg från sin behöriga myndighet om att den centrala motparten i kategori 2 har gott anseende.

b)

Vad gäller kraven i artikel 16 och avdelning V i förordning (EU) nr 648/2012, vid behov en översättning av den relevanta tillämpliga ramen i tredjeland till ett språk som ofta används inom finanssektorn.

4.   Esma ska inom 30 dagar från mottagandet av en motiverad begäran som ingetts i enlighet med punkt 1 bedöma om den motiverade begäran är fullständig. Om begäran inte är fullständig ska Esma fastställa en tidsfrist inom vilken den centrala motparten i kategori 2 måste lämna ytterligare uppgifter.

5.   Esma ska besluta om jämförbar regelefterlevnad ska beviljas avseende de krav som omfattas av den motiverade begäran inom 90 arbetsdagar från mottagandet av en fullständig motiverad begäran som ingetts i enlighet med punkt 4 i denna artikel.

Esma får skjuta upp beslutet om den motiverade begäran eller de ytterligare uppgifter som avses i punkt 4 inte inges i tid och bedömningen av begäran på grund av detta kan försena Esmas beslut om godkännande av den centrala motparten från tredjeland eller översynen av godkännandet av densamma.

6.   En central motpart i kategori 2 för vilken Esma inte har beviljat jämförbar regelefterlevnad för ett eller flera krav får inte inge den motiverade begäran som avses i punkt 1 på nytt för samma krav, såvida det inte har skett en relevant ändring av den tillämpliga ramen i tredjeland eller av hur den centrala motparten följer denna ram.

Artikel 2

Jämförbar regelefterlevnad med avseende på artikel 16 i förordning (EU) nr 648/2012

1.   Esma ska bevilja jämförbar regelefterlevnad med avseende på artikel 16.1 i förordning (EU) nr 648/2012 om en central motpart i kategori 2 har ständig tillgång till ett startkapital som motsvarar minst 7,5 miljoner euro, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver.

2.   Esma ska bevilja jämförbar regelefterlevnad med avseende på artikel 16.2 i förordning (EU) nr 648/2012 om en central motpart i kategori 2 har ett kapital, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver, som vid varje tidpunkt överstiger eller motsvarar

a)

den centrala motpartens kapitalkrav för avveckling eller omstrukturering av verksamheten,

b)

den centrala motpartens kapitalkrav för operativa och rättsliga risker,

c)

den centrala motpartens kapitalkrav för kreditrisk, motpartsrisk och marknadsrisk som inte redan täcks av de särskilda finansiella resurser som avses i artiklarna 41–44 i förordning (EU) nr 648/2012 eller jämförbara särskilda finansiella resurser som krävs enligt rättsordningen i den centrala motpartens hemmajurisdiktion,

d)

den centrala motpartens kapitalkrav för affärsrisker.

Vid tillämpning av det första stycket ska Esma beräkna kapitalkraven i enlighet med de särskilda kapitalkrav som anges i den tillämpliga ramen i tredjeland eller, om den ramen inte innehåller dessa kapitalkrav, i enlighet med relevanta krav i artiklarna 2–5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 152/2013 (3).

Artikel 3

Jämförbar regelefterlevnad med avseende på avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012

1.   Esma ska bevilja jämförbar regelefterlevnad med avseende på kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012 om

a)

den centrala motparten i kategori 2 uppfyller de eventuella krav som avses i den genomförandeakt som avses i artikel 25.6 i den förordningen,

b)

den centrala motparten i kategori 2 uppfyller alla krav utifrån de relevanta faktorer som anges i bilaga I till denna förordning.

2.   Innan Esma antar ett beslut om att avslå en begäran om jämförbar regelefterlevnad ska myndigheten

a)

kontrollera att den har förstått den tillämpliga ramen i tredjeland och hur den centrala motparten i kategori 2 följer denna ram genom att kontakta den myndighet som är behörig för den centrala motparten,

b)

underrätta kommissionen om detta.

Artikel 4

Jämförbar regelefterlevnad med avseende på avdelning V i förordning (EU) nr 648/2012

1.   Om en central motpart i kategori 2 har ingått en samverkansöverenskommelse med en central motpart som auktoriserats enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 ska Esma bevilja jämförbar regelefterlevnad med avseende på kraven i avdelning V i den förordningen om den centrala motparten i kategori 2 uppfyller alla krav utifrån de relevanta faktorerna i bilaga II till den här förordningen.

2.   Om en central motpart i kategori 2 har ingått en samverkansöverenskommelse med en central motpart från tredjeland ska Esma bevilja jämförbar regelefterlevnad med avseende på kraven i avdelning V i förordning (EU) nr 648/2012, såvida inte överenskommelsens inverkan på den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater gör det berättigat att bedöma huruvida jämförbar regelefterlevnad ska beviljas i enlighet med punkt 1.

Artikel 5

Undantag och oförenliga krav

1.   Esma ska inte avslå en begäran om jämförbar regelefterlevnad med avseende på kraven i artikel 16 samt i avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012 enbart därför att den centrala motparten i kategori 2 tillämpar ett undantag enligt den tillämpliga ramen i tredjeland som är jämförbart med något av undantagen i artikel 1.4 och 1.5 i den förordningen. Den centrala motparten i kategori 2 ska lägga fram bevis för att unionens och tredjelandets undantag är jämförbara.

2.   Om uppfyllandet av ett särskilt krav i artikel 16 eller i avdelningarna IV eller V i förordning (EU) nr 648/2012 står i strid med den tillämpliga ramen i tredjeland ska Esma bara bevilja jämförbar regelefterlevnad med avseende på detta krav om den centrala motparten i kategori 2 lägger fram bevis för att

a)

det inte är möjligt att uppfylla kravet utan att bryta mot en obligatorisk bestämmelse i den tillämpliga ramen i tredjeland,

b)

den tillämpliga ramen i tredjeland i praktiken uppnår samma mål som artikel 16 och avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012,

c)

den följer den tillämpliga ramen i tredjeland.

Artikel 6

Ändringar av den tillämpliga ramen i tredjeland

En central motpart i kategori 2 som har beviljats jämförbar regelefterlevnad ska till Esma anmäla alla ändringar av den tillämpliga ramen i tredjeland och av sina interna regler och förfaranden. Esma ska informera kommissionen om dessa anmälningar.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 juli 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DEN LEYEN

Ordförande


(1)  EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2099 av den 23 oktober 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland (EUT L 322, 12.12.2019, s. 1).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 152/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter (EUT L 52, 23.2.2013, s. 37).


BILAGA I

FAKTORER SOM AVSES I ARTIKEL 3.1

Bestämmelse i unionsrätten

Faktorer som avses i artikel 3.1

Kapitel 1: Organisationskrav

Allmänna bestämmelser

Artikel 26.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har

a)

stabila styrformer, som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning,

b)

effektiva metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som denna motpart är eller kan bli utsatt för,

c)

tillfredsställande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning.

Artikel 26.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har regler och rutiner som är tillräckligt effektiva för att säkerställa efterlevnad, inklusive av ledningen och de anställda, av den relevanta ramen i tredjeland.

Artikel 26.3 och 26.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

upprätthåller en organisationsstruktur som säkerställer en kontinuerlig och väl fungerande verksamhet och ett kontinuerligt och väl fungerande tillhandahållande av tjänster,

b)

använder lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden,

c)

skiljer klart på rapporteringsrutinerna för sin riskhantering och för sin övriga verksamhet.

Artikel 26.5 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland tillämpar och upprätthåller en lönepolitik som främjar sund och effektiv riskhantering och som inte skapar incitament för mildrade riskstandarder.

Artikel 26.6, 26.7 och 26.8 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

har tillräckliga it-system som kan hantera dess tjänsters och verksamhets komplexitet, mångfald och inriktning, så att det tryggar hög säkerhetsstandard och att dess uppgifter är säkra och konfidentiella,

b)

offentliggör sina styrformer, regelverket för verksamheten, samt sina inträdeskriterier för clearingmedlemskap,

c)

är föremål för ofta förekommande och oberoende revisioner och resultaten av dessa revisioner meddelas styrelsen och tillhandahålls den behöriga myndigheten.

Företagsledning och styrelsen

Artikel 27.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Företagsledningen för den centrala motparten från tredjeland har tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning.

Artikel 27.2 och 27.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har en styrelse med tillräckligt många oberoende ledamöter som har klart angivna roller och ansvarsområden, en tillfredsställande representation av clearingmedlemmar och kunder, samt mekanismer för att hantera potentiella intressekonflikter inom den centrala motparten för att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning.

Riskkommitté

Artikel 28 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

har ett organ som, fristående från direkt påverkan av den centrala motpartens ledning, ger styrelsen råd om utvecklingar som kan påverka den centrala motpartens riskhantering, med företrädare för dess clearingmedlemmar, oberoende styrelseledamöter och företrädare för dess kunder,

b)

har mekanismer för att skyndsamt underrätta tredjelandets behöriga myndighet om alla beslut där styrelsen beslutar att inte följa detta organs råd.

Registerhållning

Artikel 29.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland bevarar i minst tio år alla registeruppgifter om sina tjänster och sin verksamhet, så att den behöriga myndigheten kan kontrollera dess efterlevnad av den relevanta ramen i tredjeland.

Artikel 29.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland bevarar i minst tio år efter att avtal löpt ut alla uppgifter om alla avtal som den har behandlat på ett sätt som gör det möjligt att fastställa de ursprungliga villkoren i en transaktion innan den clearades av den centrala motparten.

Artikel 29.3 i förordning (EU) nr 648/2012

På begäran alla relevanta myndigheter i tredjeland tillhandahåller den centrala motparten från tredjeland registeruppgifter om sina tjänster och sin verksamhet, uppgifter om alla avtal som den har behandlat och all information om clearade avtals positioner, oberoende av den handelsplats där transaktionerna verkställdes.

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

Artikel 30.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland informerar sin behöriga myndighet om vilka av dess aktieägare eller medlemmar som har kvalificerade innehav och storleken på sådana innehav.

Artikel 30.2 och 30.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Aktieägare eller medlemmar som har kvalificerade innehav i en central motpart från tredjeland

a)

är lämpliga, med beaktande av behovet att säkerställa att den centrala motparten har en sund och ansvarsfull ledning,

b)

utövar inte ett inflytande som sannolikt inverkar menligt på en sund och ansvarsfull ledning av den centrala motparten.

Artikel 30.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Nära förbindelser mellan den centrala motparten från tredjeland och andra fysiska eller juridiska personer hindrar inte tredjelandets behöriga myndighet från att effektivt utöva sin tillsynsfunktion.

Artikel 30.5 i förordning (EU) nr 648/2012

Lagar och andra författningar i ett tredjeland som en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka den centrala motparten har nära förbindelser omfattas av, eller svårigheter vid verkställigheten av dem, förhindrar inte ett effektivt utövande av den behöriga myndighetens tillsynsfunktion.

Artikel 31.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland anmäler till sin behöriga myndighet alla förändringar av sin ledning, och ramen i tredjelandet säkerställer att lämpliga åtgärder vidtas om agerandet hos en ledamot i styrelsen för en central motpart från tredjeland sannolikt inverkar menligt på en sund och ansvarsfull ledning av motparten.

Intressekonflikter

Artikel 33.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland upprätthåller effektiva förfaranden för att påvisa, hantera och lösa eventuella intressekonflikter mellan den centrala motparten, inklusive dess ledning, anställda eller personer med direkt eller indirekt kontroll eller nära förbindelser, och dess clearingmedlemmar eller kunder som den centrala motparten känner till.

Artikel 33.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Om förfarandena hos den centrala motparten från tredjeland för hantering av intressekonflikter inte med tillfredsställande säkerhet kan utesluta risken att en clearingmedlems eller kunds intressen skadas ska den centrala motparten underrätta clearingmedlemmen och kunden, om denna är känd för den centrala motparten, om intressekonfliktens allmänna karaktär eller orsaker, innan den accepterar nya transaktioner från den clearingmedlemmen.

Artikel 33.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Om den centrala motparten från tredjeland är ett moder- eller dotterföretag ska dess förfaranden för hantering av intressekonflikter också beakta sådana omständigheter som kan skapa intressekonflikter som motparten är eller bör vara medveten om och som är en följd av strukturen och affärsverksamheten i andra företag som den är moder- eller dotterföretag till.

Artikel 33.5 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika att uppgifter i dess system missbrukas och förhindrar att sådana uppgifter används för annan affärsverksamhet.

Kontinuerlig verksamhet

Artikel 34.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland genomför och upprätthåller lämpliga riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och en lämplig katastrofplan för att trygga verksamheten, snabbt kunna återuppta den och fullgöra sina skyldigheter, inbegripet att återställa alla transaktioner till vad de var vid tidpunkten för störningen, så att den centrala motpartens verksamhet är fortsatt säker och den kan fullfölja avvecklingen vid fastställt datum.

Artikel 34.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland genomför och upprätthåller ett adekvat förfarande som säkerställer en ordnad avveckling eller överföring vid rätt tidpunkt och på rätt sätt av kunders och clearingmedlemmars tillgångar och positioner om en auktorisation skulle upphävas.

Utkontraktering

Artikel 35 i förordning (EU) nr 648/2012

Om den centrala motparten från tredjeland utkontrakterar operativa funktioner, tjänster eller verksamheter säkerställer den alltid att

a)

utkontrakteringen inte innebär delegering av ansvar,

b)

den centrala motpartens förbindelser med och skyldigheter gentemot sina clearingmedlemmar eller, när så är tillämpligt, gentemot sina kunder inte ändras,

c)

utkontrakteringen inte förhindrar utövandet av tillsyns- och kontrollfunktioner,

d)

utkontrakteringen inte innebär att den centrala motparten berövas sina nödvändiga riskhanteringssystem och -kontroller,

e)

tjänsteproducenten tillämpar krav för kontinuerlig verksamhet som är likvärdiga de krav som den centrala motparten måste uppfylla,

f)

den centrala motparten bibehåller den sakkunskap och de resurser som krävs för att kunna bedöma tillhandahållna tjänsters kvalitet samt tjänsteproducentens organisatoriska kompetens och kapitaltäckning och för att effektivt kunna övervaka de utkontrakterade verksamheterna och hantera de risker som utkontrakteringen är förenad med samt löpande övervaka dessa verksamheter och hantera dessa risker,

g)

den centrala motparten har direkt tillgång till relevanta uppgifter om de utkontrakterade verksamheterna,

h)

tjänsteproducenten skyddar eventuella konfidentiella uppgifter som avser den centrala motparten och dennes clearingmedlemmar och kunder.

Kapitel 2: Uppföranderegler

Allmänna bestämmelser

Artikel 36.1 i förordning (EU) nr 648/2012

När den centrala motparten från tredjeland tillhandahåller tjänster till sina clearingmedlemmar och i relevanta fall till deras kunder agerar den rättvist och professionellt i sådana clearingmedlemmars och kunders intresse och i enlighet med sund riskhantering.

Artikel 36.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har tillgängliga, transparenta och rättvisa regler för skyndsam hantering av klagomål.

Deltagandekrav

Artikel 37.1 och 37.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland fastställer kategorier av godtagbara clearingmedlemmar och icke-diskriminerande, transparenta och objektiva kriterier för att säkerställa rättvist och öppet tillträde till den centrala motparten och att clearingmedlemmarna har tillräckliga ekonomiska medel och operativ förmåga, så att den centrala motparten kan kontrollera den risk den är utsatt för, och övervakar fortlöpande att kriterierna uppfylls.

Artikel 37.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har regler för clearingmedlemmar som gör det möjligt att samla in grundläggande information för att identifiera, övervaka och hantera relevanta riskkoncentrationer i samband med tillhandahållandet av tjänster till kunder.

Artikel 37.4 och 37.5 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har objektiva och transparenta förfaranden för avstängning och utträde under ordnade former för clearingmedlemmar som inte längre uppfyller kriterierna för tillträde och får bara neka clearingmedlemmar som uppfyller kriterierna tillträde om det vederbörligen motiveras skriftligt och är grundat på en omfattande riskanalys.

Artikel 37.6 i förordning (EU) nr 648/2012

Ytterligare, särskilda krav för clearingmedlemmar om till exempel deltagande i utauktionering av en position som tillhör en clearingmedlem på obestånd, är proportionerliga mot den risk clearingmedlemmen utgör och begränsar inte deltagandet till vissa kategorier av clearingmedlemmar.

Transparens

Artikel 38.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland offentliggör priser och avgifter för varje tjänst som tillhandahålls, inklusive avdrag och rabatter och villkoren för att åtnjuta dessa och erbjuder sina clearingmedlemmar, och i relevanta fall deras kunder, separat tillgång till de specifika tjänster som tillhandahålls.

Artikel 38.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland underrättar clearingmedlemmar och kunder om de risker som de tjänster som tillhandahålls är förenade med.

Artikel 38.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland rapporterar till sina clearingmedlemmar den prisinformation som den har använt för att beräkna sina exponeringar vid dagens slut mot sina clearingmedlemmar och offentliggör clearade transaktionsvolymer per klass av instrument som clearats av den centrala motparten i aggregerad form.

Artikel 38.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland offentliggör de operativa och tekniska kraven med avseende på kommunikationsprotokollen för de format för innehåll och meddelanden som den använder för att kommunicera med tredje parter, inklusive de operativa och tekniska kraven för handelsplatsers tillträde till den centrala motparten.

Artikel 38.6 och 38.7 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland ger sina clearingmedlemmar information om de modeller för initialsäkerheter som den använder, redogör för hur modellerna fungerar och beskriver nyckelantaganden och begränsningar i dessa modeller.

Separering och överförbarhet

Artikel 39 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har separata register och separat bokföring för varje clearingmedlem, separerar clearingmedlemmens tillgångar och positioner från clearingsmedlemmens kunders tillgångar och positioner, samt erbjuder tillräckligt skydd för varje clearingmedlems och varje kunds tillgångar och positioner, samt möjlighet att välja separering av positioner och tillgångar och alternativ för överförbarhet för varje kund, inbegripet enskild kundseparering.

Kapitel 3: Försiktighetskrav

Exponeringshantering

Artikel 40 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har lämpliga förfaranden och mekanismer för att på nära realtidsbasis hantera exponeringar under loppet av dagen för plötsliga förändringar av marknadsförhållanden och positioner.

Krav på marginalsäkerheter

Artikel 41.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland tillämpar, kräver och driver in marginalsäkerheter från sina clearingmedlemmar och i tillämpliga fall från de centrala motparter som den har samverkansöverenskommelser med för att begränsa sina kreditexponeringar, och den centrala motparten övervakar regelbundet och ser vid behov över nivån på marginalsäkerheterna, så att dessa återspeglar nuvarande marknadsförhållanden och tar hänsyn till eventuella procykliska effekter av sådana översyner. Sådana marginalsäkerheter ska vara tillräckliga

a)

för att täcka eventuella exponeringar som kan föreligga tills motsvarande positioner avvecklats,

b)

för att över en lämplig tidshorisont täcka förluster från minst 99 % av exponeringsrörelserna.

Marginalsäkerheterna säkerställer att en central motpart åtminstone på dagsbasis från alla sina clearingmedlemmar har fullständiga säkerheter för alla sina exponeringar, och i tillämpliga fall från de centrala motparter som den har samverkansöverenskommelser med.

Artikel 41.2 i förordning (EU) nr 648/2012

För fastställandet av sina marginalsäkerheter tillämpar den centrala motparten från tredjeland modeller och parametrar som inbegriper de clearade produkternas riskegenskaper och tar hänsyn till intervallet mellan indrivningar av marginalsäkerheter, till marknadens likviditet och till möjliga förändringar under transaktionens löptid.

Artikel 41.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland kräver och driver in marginalsäkerheter under loppet av dagen, åtminstone när i förväg fastställda tröskelvärden överskridits.

Artikel 41.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland beräknar, kräver och driver in marginalsäkerheter som är tillräckliga för att täcka den risk som härrör från de positioner som registrerats på varje konto med avseende på särskilda finansiella instrument eller, förutsatt att den använda metoden är försiktig och stabil, en portfölj med finansiella instrument.

Obeståndsfond och Andra finansiella medel

Artikel 42.1 och 42.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

har en eller flera i förväg finansierade obeståndsfonder för att täcka förluster som överskrider de förluster som ska täckas av marginalsäkerheter till följd av att en eller flera clearingmedlemmar hamnar på obestånd, inklusive inledande av ett insolvensförfarande,

b)

fastställer ett minimibelopp som obeståndsfondens storlek under inga omständigheter får understiga.

Artikel 42.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland fastställer lägsta bidrag till obeståndsfonden och beräkningskriterierna för de enskilda clearingmedlemmarnas bidrag. Bidragen är proportionella mot respektive clearingmedlems exponering.

Artikel 42.3 och 43.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland utarbetar scenarier för extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden, inklusive de mest volatila perioder som har förekommit på de marknader där den centrala motparten tillhandahåller sina tjänster och en rad potentiella framtidsscenarier, som tar hänsyn till plötsliga utförsäljningar av finansiella medel och snabbt minskad marknadslikviditet, och den centrala motparten har en obeståndsfond som säkerställer att den alltid kan klara av att minst de två clearingmedlemmar som den har störst exponering mot hamnar på obestånd vid extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden.

Artikel 43.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Obeståndsfonden hos den centrala motparten från tredjeland disponerar över tillräckliga i förväg finansierade finansiella medel för att kunna täcka eventuella förluster som överskrider de förluster som ska täckas av marginalsäkerheter. Dessa i förväg finansierade finansiella medel inkluderar egna medel som avsatts av den centrala motparten, är fritt tillgängliga för den centrala motparten och används inte för att uppfylla kapitalkrav.

Artikel 43.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland säkerställer att clearingmedlemmarnas exponering mot den centrala motparten är begränsad.

Kontroll av likviditetsrisker

Artikel 44.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

har enligt dagliga mätningar alltid tillgång till tillräcklig likviditet för att täcka sina likviditetsbehov, med beaktande av den likviditetsrisk som skapas om minst de två clearingmedlemmar som den har störst exponering mot hamnar på obestånd,

b)

säkrar nödvändiga krediter eller liknande arrangemang för att kunna täcka sina likviditetsbehov om den inte omedelbart kan få tillgång till sina finansiella medel,

c)

säkerställer att en clearingmedlem och denna clearingmedlems moder- eller dotterföretag tillsammans inte svarar för mer än 25 % av den kredit som den centrala motparten behöver.

Vattenfallsprincipen vid obestånd

Artikel 45.1 och 45.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland använder de marginalsäkerheter som ställts av en clearingmedlem som hamnar på obestånd för att täcka förlusterna innan andra medel tas i anspråk och använder sedan, om de marginalsäkerheter som ställts av denna clearingmedlem inte räcker för att täcka den centrala motpartens förluster, clearingmedlemmens bidrag till obeståndsfonden för att täcka dessa förluster.

Artikel 45.3 och 45.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

använder bidragen till obeståndsfonden från clearingmedlemmar som inte är på obestånd och andra finansiella medel som omfattas av vattenfallsprincipen vid obestånd först sedan bidragen från clearingmedlemmen på obestånd och dess avsatta egna medel har uttömts,

b)

använder inte de marginalsäkerheter som ställts av clearingmedlemmar som inte är på obestånd för att täcka förluster som orsakas av att en annan clearingmedlem hamnar på obestånd.

Krav på säkerheter

Artikel 46 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland godtar bara mycket likvida säkerheter med minimala kredit- och marknadsrisker för att täcka sin inledande och fortlöpande exponering mot sina clearingmedlemmar, och tillämpar lämpliga värderingsavdrag som återspeglar den potentiella värdeminskningen mellan den senaste värderingen av tillgångarna och den tidpunkt då de rimligen bör vara realiserade, med beaktande av likviditetsriskerna till följd av att en marknadsaktör hamnar på obestånd och de koncentrationsrisker för vissa tillgångar som kan bli resultatet av fastställandet av godtagbara säkerheter och lämpliga värderingsavdrag.

Riktlinjer för investeringar

Artikel 47.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland investerar endast sina finansiella medel i kontanter eller mycket likvida finansiella instrument med minimala marknads- och kreditrisker och dess investeringar kan realiseras snabbt och med minimala negativa priseffekter.

Artikel 47.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland deponerar de finansiella instrument som ställs som marginalsäkerheter eller utgör bidrag till obeståndsfonder hos, om sådana finns tillgängliga, operatörer av avvecklingssystem för värdepapper som erbjuder fullständigt skydd av dessa finansiella instrument, eller använder andra mycket säkra arrangemang med andra auktoriserade finansinstitut.

Artikel 47.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland gör kontantinsättningar genom mycket säkra arrangemang med auktoriserade finansinstitut, eller, alternativt, genom centralbankers stående insättningsfaciliteter eller med andra jämförbara faciliteter som centralbanker ställer till förfogande.

Artikel 47.5 i förordning (EU) nr 648/2012

När den centrala motparten från tredjeland deponerar tillgångar hos en tredje part

a)

säkerställer den att tillgångar som tillhör clearingmedlemmarna kan identifieras separat från de tillgångar som tillhör den centrala motparten och från tillgångar som tillhör den tredje parten, genom konton med olika benämningar i den tredje partens räkenskaper, eller genom andra likvärdiga åtgärder som ger samma skyddsnivå,

b)

kan den vid behov snabbt få tillgång till de finansiella instrumenten.

Artikel 47.6 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland investerar inte sitt kapital, eller medel kopplade till marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder, likviditet eller andra finansiella medel, i sina egna eller sitt moder- eller dotterföretags värdepapper.

Artikel 47.7 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland beaktar i sina investeringsbeslut sin totala kreditriskexponering mot enskilda gäldenärer och säkerställer att dess totala kreditriskexponering mot varje enskild gäldenär håller sig inom rimliga gränser vad gäller koncentration.

Obeståndsförfaranden

Artikel 48.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland har förfaranden som ska tillämpas när en clearingmedlem inte följer den centrala motpartens deltagandekrav eller när den centrala motparten eller en tredje part förklarar att clearingmedlemmen har hamnat på obestånd.

Artikel 48.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland agerar snabbt för att begränsa förluster och likviditetspåfrestningar vid obestånd och säkerställer att avvecklingen av en clearingmedlems positioner inte stör den centrala motpartens verksamhet eller utsätter clearingmedlemmar som inte är på obestånd för förluster som de inte kunde förutse eller kontrollera.

Artikel 48.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Tredjelandets ram säkerställer att den centrala motparten från tredjeland omedelbart underrättar sin behöriga myndighet innan obeståndsförfarandet har tillkännagivits eller utlösts.

Artikel 48.4 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland kontrollerar att dess obeståndsförfaranden kan genomföras.

Artikel 48.5, 48.6 och 48.7 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

agerar i enlighet med de regler för skydd av säkerheter och positioner på kundkonton som är tillämpliga i tredjelandet,

b)

har förfaranden som underlättar överföring av kundernas positioner och säkerheter i enlighet med tredjelandets tillämpliga regler.

Översyn av modeller, stresstester och utfallstester

Artikel 49.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland

a)

ser regelbundet över sina modeller och parametrar för att beräkna sina marginalsäkerhetskrav, bidrag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra mekanismer för riskkontroll,

b)

utsätter modellerna för rigorösa och återkommande stresstester för att bedöma motståndskraften vid extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden,

c)

genomför utfallstester för bedömning av den antagna metodens tillförlitlighet,

d)

erhåller antingen en oberoende validering eller en validering av sin behöriga myndighet av dessa modeller och betydande ändringar av dessa.

Artikel 49.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland testar regelbundet de viktigaste komponenterna i sina förfaranden för obestånd och vidtar alla rimliga åtgärder för att se till att samtliga clearingmedlemmar förstår dem och har etablerat lämpliga förfaranden för att agera vid obestånd.

Artikel 49.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland offentliggör nyckeluppgifter om sin riskhanteringsmodell och sina antaganden för genomförandet av stresstester av modeller och parametrar för att beräkna sina marginalsäkerhetskrav, bidrag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra mekanismer för riskkontroll.

Avveckling

Artikel 50.1 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland använder centralbanksmedel för avveckling av sina transaktioner när detta är praktiskt genomförbart och sådana är tillgängliga eller, om centralbanksmedel inte används, vidtar åtgärder för att strikt begränsa kontantavvecklingsrisker.

Artikel 50.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland anger klart sina skyldigheter i fråga om leveranser av finansiella instrument, inklusive om den är skyldig att leverera eller motta ett finansiellt instrument eller om den ersätter parter vid förluster i samband med leverans.

Artikel 50.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Om den centrala motparten från tredjeland är skyldig att leverera eller motta finansiella instrument eliminerar den i möjligaste mån den huvudsakliga risken genom att använda system för leverans mot betalning.

Kapitel 4: Beräkningar och rapportering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (1)

Beräkningar och rapportering

Artiklarna 50a–50d i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland tillämpar rapporteringskrav på beräkningar av kapitalkrav i enlighet med respektive tredjelands tillämpliga ram för regler om redovisning och kapitalkrav.


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).


BILAGA II

FAKTORER SOM AVSES I ARTIKEL 4.1

Bestämmelse i unionsrätten

Faktorer som avses i artikel 4.1

Samverkansöverenskommelser

Artikel 51.2 i förordning (EU) nr 648/2012

När den centrala motparten ingår en samverkansöverenskommelse för att tillhandahålla tjänster till en viss handelsplats får den centrala motparten icke-diskriminerande tillgång både till de uppgifter den behöver från handelsplatsen för att kunna fullgöra sitt uppdrag och till det relevanta avvecklingssystemet.

Artikel 51.3 i förordning (EU) nr 648/2012

Ingåendet av en samverkansöverenskommelse eller tillträdet till en uppgiftskälla eller ett avvecklingssystem avvisas eller begränsas bara direkt eller indirekt av den centrala motparten från tredjeland för att kontrollera eventuella risker med en sådan överenskommelse eller ett sådant tillträde.

Riskhantering

Artikel 52.1 och 52.2 i förordning (EU) nr 648/2012

Centrala motparter som har ingått en samverkansöverenskommelse

a)

etablerar lämpliga riktlinjer, förfaranden och system för att effektivt kartlägga, övervaka och hantera de risker som följer av samverkansöverenskommelsen, så att de utan dröjsmål kan fullgöra sina förpliktelser,

b)

avtalar om sina respektive rättigheter och skyldigheter, inklusive beträffande den lagstiftning som ska tillämpas på deras förbindelser,

c)

kartlägger, övervakar och hanterar effektivt kredit- och likviditetsrisker, så att en central motparts clearingmedlems obestånd inte påverkar en central motpart som den har en samverkansöverenskommelse med,

d)

kartlägger, övervakar och åtgärdar eventuella ömsesidiga beroenden och korrelationer som kan uppkomma genom en samverkansöverenskommelse och kan inverka på kredit- och likviditetsrisker genom en koncentration av clearingmedlemmar och inverka på sammanförda finansiella medel,

e)

kartlägger, om centrala motparter som den har samverkansöverenskommelser med använder olika riskhanteringsmodeller för att bevaka sin exponering mot sina clearingmedlemmar eller sin inbördes exponering, dessa skillnader, bedömer vilka risker de kan ge upphov till och vidtar åtgärder, inklusive säkrande av ytterligare finansiella medel, för att begränsa effekterna på samverkansöverenskommelsen, liksom potentiella effekter i termer av smittorisker, och säkerställer att dessa skillnader inte påverkar respektive central motparts förmåga att hantera effekterna av en clearingmedlems obestånd.

Tillhandahållande av marginalsäkerheter bland centrala motparter

Artikel 53 i förordning (EU) nr 648/2012

Den centrala motparten från tredjeland separerar klart och tydligt på kontona tillgångar och positioner som innehas för de centrala motparters räkning med vilka den har ingått en samverkansöverenskommelse.

Den centrala motparten från tredjeland tillhandahåller endast denna motpart inledande marginalsäkerheter enligt ett avtal om finansiell säkerhet genom vilket den mottagande centrala motparten inte har rätt att använda de marginalsäkerheter som den andra centrala motparten har tillhandahållit.

Säkerheter som mottas i form av finansiella instrument skyddas på något av följande sätt:

i)

De deponeras hos operatörer av avvecklingssystem för värdepapper som erbjuder fullständigt skydd av dessa instrument.

ii)

Andra mycket säkra arrangemang med auktoriserade finansinstitut används.

Tillgångar är bara tillgängliga för den mottagande centrala motparten i händelse av obestånd hos den centrala motpart som tillhandahöll säkerheten i samband med en samverkansöverenskommelse.

Om den centrala motpart som mottog säkerheterna i samband med en samverkansöverenskommelse hamnar på obestånd återlämnas säkerheterna snarast till den tillhandahållande centrala motparten.


BESLUT

21.9.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/27


RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2020/1305

av den 18 september 2020

om bemyndigande för Förenade kungariket att för egen räkning ge sitt samtycke till att vara bundet av vissa internationellt avtal som ska tillämpas under övergångsperioden på området för unionens gemensamma fiskeripolitik

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020 om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (1) , särskilt artikel 3.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 129.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2) (utträdesavtalet) ska Förenade kungariket under övergångsperioden vara bundet av sina skyldigheter enligt internationella avtal som ingåtts av unionen, av medlemsstaterna på unionens vägnar eller av unionen och dess medlemsstater gemensamt.

(2)

I artikel 129.3 i utträdesavtalet föreskrivs att i enlighet med principen om lojalt samarbete ska Förenade kungariket under övergångsperioden avhålla sig från alla åtgärder och initiativ som sannolikt kan skada unionens intressen, särskilt inom ramen för internationella organisationer, organ, konferenser eller forum i vilka Förenade kungariket är självständig part.

(3)

Enligt 129.4 i utträdesavtalet får Förenade kungariket under övergångsperioden förhandla fram, underteckna och ratificera internationella avtal som det ingått för egen räkning på de områden där unionen har exklusiv befogenhet, förutsatt att de avtalen inte träder i kraft eller är tillämpliga under övergångsperioden, om inte unionen bemyndigar detta.

(4)

I rådets beslut (EU) 2020/135 fastställs villkoren och förfarandet för sådana bemyndiganden.

(5)

Enligt artikel 3.1 i beslut (EU) 2020/135 får rådet bemyndiga Förenade kungariket att för egen räkning ge sitt samtycke till att vara bundet av ett internationellt avtal som är avsett att träda i kraft eller tillämpas under övergångsperioden på ett område där unionen har exklusiv befogenhet.

(6)

Den 3 april 2020 meddelade Förenade kungariket Europeiska kommissionen om sin avsikt att ge sitt samtycke till att för egen räkning vara bundet av fem internationella avtal om inrättande av fem regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, som är avsedda att träda i kraft eller tillämpas under övergångsperioden på fiskeriområdet, där unionen har exklusiv befogenhet. Dessa avtal är konventionen om framtida multilateralt samarbete rörande fiskeri i Nordatlantens östra del (3) som inrättar Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC), konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del (4), som inrättar Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo), den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (5), som inrättar Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat), Överenskommelse om inrättande av Indiska oceanens tonfiskkommission (6) (IOTC) och konventionen om bevarande av laxbestånden i Nordatlanten (7), som inrättar Nordatlantiska laxorganisationen (Nasco).

(7)

Förenade kungariket motiverar sitt intresse för anslutning till dessa avtal, under övergångsperioden, mot bakgrund av artiklarna 63 och 64 i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) (8) och artiklarna 7 och 8 i Förenta nationernas avtal om genomförande av de bestämmelser i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 som rör bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (Unfsa) (9), i synnerhet Förenade kungarikets och unionens skyldigheter att samarbeta i lämpliga regionala organisationer för bevarande och förvaltning av gemensamma bestånd. Förenade kungariket anser att varken Förenade kungariket eller unionen kan ge dessa skyldigheter full verkan om inte Förenade kungariket under övergångsperioden kan samarbeta självständigt med unionen och andra berörda stater om frågor som påverkar Förenade kungariket som en oberoende kuststat och fiskestat efter övergångsperiodens utgång. Förenade kungariket vill därför delta i diskussionerna under övergångsperioden om fiskeförvaltningsbeslut som får verkan efter övergångsperioden.

(8)

Genom sin skrivelse av den 3 april 2020 har Förenade kungariket visat att det har ett särskilt intresse av att de internationella avtalen i fråga tillämpas redan under övergångsperioden. Därmed uppfylls det villkor som anges i artikel 3.1 a i beslut (EU) 2020/135.

(9)

De fem internationella avtalen i fråga är förenliga med den unionsrätt som är tillämplig på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 127.1 i utträdesavtalet och med de skyldigheter som avses i artikel 129.1 i utträdesavtalet. Därmed uppfylls det villkor som fastställs i artikel 3.1 b i rådets beslut (EU) 2020/135.

(10)

Förenade kungariket bekräftade också att dess anslutning till dessa internationella avtal om inrättande av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer inte skulle skada unionens intressen. Förenade kungariket avser endast att delta i möten som rör frågor som får verkan efter övergångsperiodens utgång. Förenade kungarikets självständiga medlemskap i dessa regionala fiskeriförvaltningsorganisationer under övergångsperioden äventyrar i synnerhet inte uppnåendet av målen för unionens yttre åtgärder på den gemensamma fiskeripolitikens område och skadar inte på annat sätt unionens intressen. Därmed uppfylls det villkor som fastställs i artikel 3.1 c i beslut (EU) 2020/135.

(11)

Enligt artikel 3.2 i beslut (EU) 2020/135 kan ett sådant bemyndigande vara förenat med villkor. Bemyndigandet bör beviljas under förutsättning att Förenade kungariket endast deltar i frågor som ska tillämpas eller få verkan efter övergångsperiodens utgång.

(12)

Förenade kungariket är bundet av skyldigheter som härrör från Unclos och Unfsa och måste därmed förvalta och bevara marina levande resurser på ett hållbart sätt. Dessa mål är i linje med unionens mål att säkerställa hållbarhet och säkra fortsatt ansvarsfullt fiske som säkerställer ett långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av marina biologiska resurser.

(13)

I enlighet med artikel 129.4 i utträdesavtalet kan därför Förenade kungariket under övergångsperioden för egen räkning underteckna och ratificera de fem internationella avtal som ligger till grund för de fem regionala fiskeriförvaltningsorganisationer till vilka Förenade kungariket vill ansluta sig. Detta skulle främja och göra det möjligt för Förenade kungariket att ge full verkan åt de skyldigheter som följer av Unclos, i synnerhet artiklarna 63 och 64, vid den tidpunkt då övergångsperioden löper ut och unionsrätten upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket.

(14)

Förenade kungariket bör därför bemyndigas att för egen räkning ge sitt samtycke till att vara bundet av de internationella avtal som är avsedda att tillämpas under övergångsperioden:

(15)

För att säkerställa att unionens gemensamma fiskeripolitik fungerar korrekt under övergångsperioden bör Förenade kungariket inte delta i frågor som tillämpas eller får verkan under övergångsperioden. För att inte påverka de pågående förhandlingarna om fiskefrågor i det framtida partnerskapsavtalet mellan unionen och Förenade kungariket, i synnerhet vad gäller fiskemöjligheter där unionskvoten för närvarande innefattar Förenade kungarikets andel, bör Förenade kungariket dessutom samråda med unionen innan sådana kvoter diskuteras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Förenade kungariket bemyndigas att för egen räkning ge sitt samtycke till att vara bundet av följande internationella avtal som är avsedda att tillämpas under övergångsperioden:

a)

Konventionen om framtida multilateralt samarbete rörande fiskeri i Nordatlantens östra del som inrättar Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC).

b)

Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del som inrättar Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC).

c)

Den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten, som inrättar Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat).

d)

Överenskommelsen om inrättande av Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC).

e)

Konventionen om bevarande av Nordatlantens laxbestånd, som inrättar Nordatlantiska laxorganisationen (Nasco).

2.   Det bemyndigande som avses i punkt 1 ska vara begränsat till deltagande i frågor som tillämpas eller får verkan efter övergångsperiodens utgång.

3.   När de fiskekvoter som delas med unionen berörs ska det bemyndigande som avses i punkterna 1 och 2 föregås av samråd mellan Förenade kungariket och kommissionen.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Utfärdat i Bryssel den 18 september 2020.

På rådets vägnar

M. ROTH

Ordförande


(1)  EUT L 29, 31.1.2020, s. 1.

(2)  EUT L 29, 31.1.2020, s. 7.

(3)  Rådets beslut 81/608/EEG av den 13 juli 1981 om antagande av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten (EGT L 227, 12.8.1981, s. 21).

(4)  Rådets förordning (EEG) nr 3179/78 av den 28 december 1978 om Europeiska ekonomiska gemenskapens antagande av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del (EGT L 378, 30.12.1978, s. 1).

(5)  Rådets beslut 86/238/EEG av den 9 juni 1986 om anslutning av gemenskapen till internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten, ändrat genom det protokoll som bifogas till utskottets slutbetänkande vid konferensen av staternas befullmäktigade ombud som i Paris undertecknat konventionen den 10 juli 1984 (EGT L 162, 18.6.1986, s. 33).

(6)  Rådets beslut 95/399/EG av den 18 september 1995 om gemenskapens anslutning till avtalet om inrättande av en tonfiskkommission för Indiska oceanen (EGT L 236, 5.10.1995, s. 24).

(7)  Rådets beslut 82/886/EEG av den 13 december 1982 om antagande av konventionen om bevarande av laxbestånden i Nordatlanten (EGT L 378, 31.12.1982, s. 24).

(8)  EGT L 179, 23.6.1998, s. 3.

(9)  EGT L 189, 3.7.1998, s. 16.


21.9.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/30


EUROPEISKA CENTRALBANKENS BESLUT (EU) 2020/1306

av den 16 september 2020

om tillfälligt undantag för vissa exponeringar mot centralbanker från det totala exponeringsmåttet med anledning av covid-19-pandemin (ECB/2020/44)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (1), särskilt artikel 4.1 d,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (2), särskilt artikel 500b, och

av följande skäl:

(1)

Genom Basel III-reglerna infördes en enkel, transparent och icke-riskbaserad bruttosoliditetsgrad som en trovärdig kompletterande åtgärd till de riskbaserade kapitalkraven. Enligt den standard för bruttosoliditetsgrad som offentliggjordes av Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) i december 2017 (nedan kallad BCBS-standarden för bruttosoliditetsgraden) får en jurisdiktion, för att underlätta genomförandet av penningpolitiken under exceptionella makroekonomiska omständigheter, välja att tillfälligt undanta centralbanksreserver från exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden.

(2)

BCBS-standarden för bruttosoliditetsgraden genomfördes första gången i unionslagstiftning genom förordning (EU) nr 575/2013. Institut ska enligt artikel 430 i förordning (EU) nr 575/2013 rapportera viss information om sin bruttosoliditetsgrad och dess komponenter till de behöriga myndigheterna, medan de enligt artikel 451 i samma förordning ska offentliggöra viss information om sin bruttosoliditetsgrad och om sin hantering av risken för alltför låg bruttosoliditet.

(3)

Förordning (EU) nr 575/2013 ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (3), bland annat för att återspegla de ändringar som gjorts i BCBS-standarden för bruttosoliditetsgraden så att det säkerställs att likvärdiga förutsättningar råder internationellt för institut som är etablerade i unionen men verksamma utanför samt att bruttosoliditetsgraden fortfarande utgör ett effektivt komplement till de riskbaserade kapitalbaskraven. I förordning (EU) 2019/876 infördes ett bruttosoliditetskrav som komplement till systemet med att rapportera och offentliggöra bruttosoliditetsgraden. Genom den förordningen infördes också möjligheten att tillfälligt undanta vissa exponeringar mot centralbanker från beräkningen av ett instituts totala exponeringsmått under exceptionella omständigheter samt för att underlätta genomförandet av penningpolitiken. Dessa ändringar i ramen för bruttosoliditetsgraden, inbegripet möjligheten att undanta vissa exponeringar mot centralbanker från det totala exponeringsmåttet, kommer att bli tillämpliga den 28 juni 2021.

(4)

Förordning (EU) nr 575/2013 har därefter ändrats ytterligare genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/873 (4), så att det bland annat blir möjligt att före den 28 juni 2021 tillfälligt undanta vissa exponeringar mot centralbanker från beräkningen av ett instituts totala exponeringsmått – dvs. innan de ändringar av bruttosoliditetskravet som infördes genom förordning (EU) 2019/876 blir tillämpliga. I artikel 500b i förordning (EU) nr 575/2013 anges framför allt att institut får undanta vissa exponeringar mot sin centralbank från sitt totala exponeringsmått om institutets behöriga myndighet, efter samråd med relevant centralbank, har fastställt och offentligt förklarat att det förekommer exceptionella omständigheter som föranleder undantaget för att underlätta genomförandet av penningpolitiken. Artikel 500b i förordning (EU) nr 575/2013 har varit tillämplig sedan den 27 juni 2020.

(5)

Även om finansmarknaderna har stabiliserats sedan april 2020 är finansieringsförhållandena i euroområdet stramare än de var i början av året, vilket kan tillskrivas högre obligationsräntor och lägre aktiekurser. Den situation som har uppstått i och med coronapandemin (covid-19), det resulterande och fortlöpande behovet av en hög grad av ackommoderande penningpolitik samt sårbarheten och svagheterna i euroområdets ekonomier och i den del av penningpolitiken som verkar via banksektorn utgör alla i sig faktorer som underbygger ECB-rådets ståndpunkt att det förekommer exceptionella omständigheter som föranleder att vissa exponeringar mot centralbankerna i Eurosystemet tillfälligt får undantas från beräkningen av institutens totala exponeringsmått fram till och med den 27 juni 2021 för att underlätta genomförandet av penningpolitiken, vid tillämpning av artikel 500b i förordning (EU) nr 575/2013.

(6)

Exponeringar som får undantas omfattar mynt och sedlar som är lagligt betalningsmedel i centralbankens jurisdiktion samt tillgångar som motsvarar fordringar på centralbanken – inbegripet reserver som hålls vid centralbanken – förutsatt att dessa exponeringar är relevanta för transmissionen, och därmed, genomförandet av penningpolitiken. Sådana exponeringar omfattar inlåning hos inlåningsfaciliteten samt saldon på kassakravskonton hos Eurosystemet, inbegripet medel som innehas för att uppfylla kassakrav. Exponeringar som utgör fordringar på centralbanken och som saknar koppling till genomförandet av penningpolitiken bör inte undantas från det totala exponeringsmåttet.

(7)

Det undantag som enligt artikel 500b i förordning (EU) nr 575/2013 ska gälla för vissa exponeringar mot centralbanker från det totala exponeringsmåttet fram till och med den 27 juni 2021 förväntas stödja kreditinstituten att fortsätta fullgöra sin funktion vad gäller finansiering av den reala ekonomin och samtidigt bevara de viktiga hörnstenarna i tillsynsregelverket. Detta undantag kan minska potentiella begränsningar kopplade till införandet av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, vilket har genomförts i unionen som en ändring till förordning (EU) nr 575/2013 genom förordning (EU) 2019/876, i syfte att återspegla standarden för total förlustabsorberande kapacitet, och har varit tillämpligt sedan den 28 juni 2019. Även om bruttosoliditetsgraden inte är tillämplig förrän den 28 juni 2021, kan det dessutom vara fördelaktigt att innan dess undanta vissa centralbanksexponeringar från det totala exponeringsmåttet innan dess för att uppnå en tydlig kommunikation av finansiell information. Detta skulle framför allt innebära att institut kan offentliggöra sin bruttosoliditetsgrad både med och påverkan av undantagna exponeringar. Denna information kan vara användbar för finansmarknadsaktörer som bedömer institutens potentiella framtida bruttosoliditetsgrad när den blir tillämplig den 28 juni 2021.

(8)

ECB, i dess penningpolitiska funktion, har hörts i enlighet med artikel 500b.2 i förordning (EU) nr 575/2013 om fastställandet av exceptionella omständigheter som föranleder undantag enligt artikel 500b.1 i den förordningen (5).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

De begrepp som används i detta beslut ska ha samma innebörd som de begrepp som definieras i förordning (EU) nr 575/2013 och följande definitioner ska också gälla:

(1)

Eurosystemet: Eurosystemet såsom det definieras i Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60) (6).

(2)

inlåningsfacilitet: en inlåningsfacilitet såsom den definieras i riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60).

(3)

kassakravskonto: ett kassakravskonto såsom det definieras i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) (7).

(4)

kassakrav: kassakrav som har beräknats i enlighet med förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

(5)

betydande enhet som står under tillsyn i en medlemsstat i euroområdet: en betydande enhet som står under tillsyn i en medlemsstat i euroområdet såsom den har definierats i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 (ECB/2014/17) (8).

Artikel 2

Fastställande av att det föreligger exceptionella omständigheter

1.   Vid tillämpning av artikel 500b.2 i förordning (EU) nr 575/2013 har ECB fastställt att det, om inte annat följer av punkterna 2 och 3, förekommer exceptionella omständigheter som föranleder att exponeringar mot centralbankerna enligt artikel 500b.1 a och b i den förordningen undantas från det totala exponeringsmåttet för att underlätta genomförandet av penningpolitiken.

2.   Vad gäller exponeringar enligt artikel 500b.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 ska fastställandet i punkt 1 tillämpas på sådana exponeringar mot centralbankerna i Eurosystemet som avser inlåning hos inlåningsfaciliteten eller saldon på kassakravskonton, inbegripet medel som innehas för att uppfylla kassakrav.

3.   Fastställandet ska tillämpas avseende varje institut som utgör en betydande enhet som står under tillsyn i en medlemsstat i euroområdet.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den femte dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 16 september 2020.

Christine LAGARDE

ECB:s ordförande


(1)  EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.

(2)  EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 150, 7.6.2019, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/873 av den 24 juni 2020 om ändring av förordningarna (EU) nr 575/2013 och (EU) 2019/876 vad gäller vissa anpassningar mot bakgrund av covid-19-pandemin (EUT L 204, 26.6.2020, s. 4).

(5)  https://www.ecb.europa.eu/press/pr/date/2020/html/ecb.pr200917~f3f03398d2.en.html

(6)  Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/510 av den 19 december 2014 om genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska ramverk (ECB/2014/60) (EUT L 91, 2.4.2015, s. 3).

(7)  Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (EUT L 250, 2.10.2003, s. 10).

(8)  Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen [SSM]) (ECB/2014/17) (EUT L 141, 14.5.2014, s. 1).


REKOMMENDATIONER

21.9.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/33


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION (EU) 2020/1307

av den 18 september 2020

om en gemensam verktygslåda för unionen för att minska kostnaderna för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och säkerställa snabb och investeringsvänlig tillgång till 5G-radiospektrum, för att främja konnektivitet till stöd för den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen i unionen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT FÖLJANDE REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

Covid-19-krisen har visat att konnektivitet är nödvändig för människor och företag i unionen. Elektroniska kommunikationsnät, i synnerhet nät med mycket hög kapacitet, har haft en viktig roll i åtgärderna under krisen. De har möjliggjort arbete, undervisning, hälso- och sjukvård, personlig kommunikation och underhållning på distans. Omfattande gigabitkonnektivitet ligger till grund för bandbreddsintensiv användning på sådana områden som hälsa, utbildning, transport, logistik och media, som kan ha stor betydelse för Europas ekonomiska återhämtning. Mer generellt bidrar fast och trådlös konnektivitet i hög grad till tillhandahållandet av överkomliga och tillgängliga tjänster och till att överbrygga den digitala klyftan. Konnektiviteten är viktig för information till allmänheten, hjälper myndigheter att begränsa virusets spridning och gör det möjligt för hälso- och sjukvårdsorganisationer att utbyta data och tillhandahålla teletjänster.

(2)

Pandemin har förändrat de ekonomiska utsikterna för de närmaste åren. Behovet av investeringar och reformer är större än någonsin, för att säkra konvergens och en balanserad, framåtblickande och hållbar ekonomisk återhämtning. Investering i unionens gemensamma prioriteringar, i synnerhet när det gäller grön, digital och social politik, kommer att förbättra unionens resiliens och bidra till att skapa arbetstillfällen och hållbar tillväxt, samtidigt som medlemsstaternas ekonomier moderniseras. Medlemsstaterna bör därför utnyttja alla möjligheter som den föreslagna faciliteten för återhämtning och resiliens erbjuder, för att säkerställa effektiva offentliga utgifter och skapa de bästa förutsättningarna för privata investeringar. Denna rekommendation ger därför vägledning till medlemsstater som håller på att utarbeta sina förslag till återhämtnings- och resiliensplaner. Rekommendationen visar hur medlemsstaterna kan vidta enkla och realistiska åtgärder för tilldelningen av radiospektrum för femte generationens nät (5G) enligt investeringsvänliga villkor och hur de kan främja utbyggnaden av fasta och trådlösa nät med mycket hög kapacitet genom att t.ex. undanröja onödiga administrativa hinder och rationalisera tillståndsförfarandena.

(3)

Mot bakgrund av den socioekonomiska situationen är det nödvändigt att utveckla en gemensam unionsstrategi, en ”verktygslåda” baserad på bästa praxis. Syftet är att skapa incitament för en snabb utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet, inbegripet fibernät och nästa generations trådlösa nät. En sådan strategi skulle stödja framväxande och framtida digitala processer och tillämpningar och direkt bidra till tillväxt och sysselsättning, som ett led i unionens ekonomiska återhämtning.

(4)

I rådets slutsatser om att forma Europas digitala framtid av den 9 juni 2020 (1) understryks att covid-19-pandemin har visat på behovet av snabb och allmänt utbredd konnektivitet. I den här situationen behöver medlemsstaterna, i nära samarbete med kommissionen, ta fram bästa praxis, för att minska kostnaderna för nätutbyggnad och främja utrullningen av infrastruktur med mycket hög kapacitet, såsom fiber och 5G.

(5)

5G-nät kommer att ge mobilanvändarna konnektivitet med mycket hög kapacitet. Dessa nät kommer att vara mycket viktiga för att lägga grunden för den digitala och gröna omvandlingen på sådana områden som transport, energi, tillverkning, hälsa, jordbruk och media. För flera typer av 5G-användning är tjänstekontinuitet över stora områden – även över nationella gränser – en förutsättning för framgång. Det är därför viktigt att medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder för att främja utbyggnad på hela sina territorier, även landsbygdsområden och avlägset belägna områden, och samarbetar med varandra om 5G-utbyggnaden i gränsregioner.

(6)

De spektrumrelaterade åtgärder som omfattas av denna rekommendation kan bidra till utarbetandet av kommissionens kommande uppdaterade handlingsplan för 5G och 6G i Europa, som aviserades i kommissionens meddelande Att forma EU:s digitala framtid (2). Den uppdaterade planen ska inventera vilka framsteg som gjorts, åtgärda brister i den nuvarande nätutbyggnaden och fastställa en ny ambitionsnivå för framtida 5G-utbyggnad på EU-nivå, för att säkerställa att 5G-konnektivitetens alla möjligheter utnyttjas för att bidra till EU:s långsiktiga mål för den digitala omvandlingen av ekonomin.

(7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU (3) (direktivet om minskade kostnader för bredband) syftar till att underlätta och ge incitament för utbyggnaden av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation. I sin rapport om genomförandet av direktivet om minskade kostnader för bredband (4) identifierade kommissionen ett antal problem vad gäller direktivets effektivitet, inbegripet att medlemsstaterna inte utnyttjar ett antal frivilliga åtgärder fullt ut. Därför bör denna rekommendation omfatta förslag på åtgärder som stimulerar en snabb utbyggnad av hållbara nät för elektronisk kommunikation med mycket hög kapacitet, däribland 5G-nät.

(8)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (5), som ska införlivas av medlemsstaterna och tillämpas från och med den 21 december 2020, främjar konnektivitet och tillgång till och användning av nät med mycket hög kapacitet för alla medborgare och företag i unionen. Denna rekommendation ska bidra till uppnåendet av detta mål och fokuserar därför på utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet.

(9)

Medlemsstaterna bör samarbeta med varandra och med kommissionen för att snabbt ta fram en verktygslåda som omfattar bästa praxis för tillämpningen av direktivet om minskade kostnader för bredband och bygger vidare på direktivets minimikrav. Man bör då i) rationalisera tillståndsförfarandena inom ramen för bredare insatser för att öka effektiviteten och transparensen i offentliga förvaltningar och bidra till att underlätta affärsverksamhet, ii) öka transparensen och stärka den centrala informationspunkten, iii) utvidga rätten till tillgång till befintlig fysisk infrastruktur som kontrolleras av offentliga organ, och iv) förbättra tvistlösningsmekanismen. Medlemsstaterna bör identifiera åtgärder som kan bidra till att minska de elektroniska kommunikationsnätens miljöpåverkan och säkerställa deras hållbarhet.

(10)

I enlighet med artikel 7 i direktivet om minskade kostnader för bredband måste medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter när de fattar beslut om alla tillstånd för nödvändiga bygg- och anläggningsprojekt siktar på att element av elektroniska höghastighetsnät ska finnas på plats inom fyra månader, vilket i undantagsfall kan förlängas om det är vederbörligen motiverat eller krävs för att iaktta andra tidsfrister eller skyldigheter som fastställs i nationell lagstiftning för ett korrekt genomförande av förfarandet. För att undvika inkonsekvent praxis i unionen bör medlemsstaterna därför främja efterlevnaden av tidsfristen på fyra månader för beviljande eller avslag när det gäller alla tillstånd som är nödvändiga, och de bör även tillsammans fastställa bästa praxis som ytterligare kan rationalisera tillståndsförfarandena, exempelvis tyst godkännande och förenklade tillståndsförfaranden.

(11)

För vissa typer av nätutbyggnad har några medlemsstater infört förenklade tillståndsförfaranden som ett sätt att avsevärt minska det administrativa arbetet för både operatörerna och de nationella förvaltningarna. Medlemsstaterna bör överväga att tillämpa förenklade tillståndsförfaranden eller undantag som är mer långtgående än artikel 57 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation, samt definiera scenarion för nätutbyggnad som skulle gagnas av sådana (t.ex. provisorisk utbyggnad som krävs för att säkra kontinuiteten för elektroniska kommunikationstjänster eller för enkel uppgradering av befintliga nät, inklusive uppgradering av befintliga basstationer för mobilkommunikation till 5G).

(12)

För att minska det administrativa arbetet och rationalisera tillståndsförfarandena bör användningen av elektroniska förfaranden främjas, och den centrala informationspunktens roll bör stärkas. Därför bör medlemsstaterna överväga hur den centrala informationspunkten skulle kunna fungera som effektiv gemensam kontaktpunkt för inlämning av elektroniska ansökningar om tillstånd på alla förvaltningsnivåer.

(13)

Som ett ytterligare steg skulle ett betydande mervärde uppnås med ett integrerat tillvägagångssätt för utfärdandet av tillstånd under den centrala informationspunktens ansvar. Det skulle kunna handla om ett helt samordnat förfarande i de fall då mer än en behörig myndighet berörs. Medlemsstaterna bör därför överväga att ge den centrala informationspunkten en aktiv roll i samordningen och övervakningen av tillståndsförfarandena hos olika behöriga myndigheter och säkerställa ett fungerande utbyte av relevant information.

(14)

För att undvika oönskade förseningar bör förfarandena för tillstånd och ledningsrätter, t.ex. längs kommunikationsleder (såsom vägar och järnvägar), i enlighet med artikel 43 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation, genomföras parallellt. Medlemsstaterna bör undersöka möjligheten att bevilja ledningsrätter så snabbt som möjligt och i vart fall inom den maximala tidsfristen på fyra månader när det gäller tillstånd, och därigenom anpassa detta förfarande till bestämmelserna i artikel 7.3 i direktivet om minskade kostnader för bredband.

(15)

Mot bakgrund av det ökade antalet tillstånd för utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät, och nätens huvudsakligen lokala karaktär, kan avgifterna för tillstånd för bygg- och anläggningsprojekt variera mycket mellan olika medlemsstater och även inom medlemsstaterna. De kan också utgöra en betydande del av utbyggnadskostnaderna, i synnerhet i landsbygdsområden och avlägset belägna områden, där utbyggnadskostnaden per användare är som högst. Det skulle därför vara fruktbart om medlemsstaterna kunde utbyta och enas om metoder för att hålla kostnaderna för beviljandet av tillstånd på en nivå där de inte avskräcker från investeringar, med beaktande av den mångfald av tillstånd som ofta krävs.

(16)

Tillgång till heltäckande, tillförlitlig och aktuell information är en förutsättning för att säkra en effektiv användning av befintlig fysisk infrastruktur och en ändamålsenlig samordning av bygg- och anläggningsprojekt. Den centrala informationspunkten har en avgörande betydelse i detta hänseende. Ökad transparens om befintlig infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt är ett viktigt inledande steg för att förbättra tillgången till befintlig infrastruktur och samordningen av bygg- och anläggningsprojekt, vilket i sin tur ger ytterligare miljövinster och fördelar för individer. Medlemsstaterna bör därför uppmuntras att överväga att till den centrala informationspunkten lämna all information (från olika källor) om fysisk infrastruktur som finns tillgänglig i ett visst område och att bistå i tillhandahållandet av georefererad information.

(17)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att undersöka hur man kan öka transparensen när det gäller befintlig fysisk infrastruktur genom att se till att mer och bättre information tillhandahålls via den centrala informationspunkten. Detta innefattar information som tillhandahålls bilateralt mellan operatörer, i enlighet med artiklarna 4.2 och 4.4 i direktivet om minskade kostnader för bredband, på begäran, eller som rör fysisk infrastruktur som kontrolleras av offentliga organ.

(18)

Vid sidan av de krav i direktivet om minskade kostnader för bredband som avser tillgång till befintlig fysisk infrastruktur kan utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet främjas ytterligare om man gör det möjligt för operatörer att få tillgång till relevant fysisk infrastruktur som kontrolleras av offentliga organ, på liknande villkor som enligt artikel 3 i det direktivet. Sådan fysisk infrastruktur skulle innefatta byggnader, i synnerhet tak, och väg- och gatuutrustning, som lyktstolpar, trafikmärken, trafikljus, annonspelare, buss- och spårvagnshållplatser och tunnelbanestationer.

(19)

Direktivet om minskade kostnader för bredband omfattar användning av tvistlösningsförfaranden när förhandlingarna om tillgång till infrastruktur misslyckas. Medlemsstaterna bör öka sina ansträngningar för att tillsammans kartlägga bästa praxis för ändamålsenliga och effektiva tvistlösningsmekanismer och välfungerande tvistlösningsorgan i unionen. Med tanke på transparensen bör sådan praxis innefatta ett snabbt offentliggörande av tvistlösningsorganens beslut.

(20)

Miljöavtrycket från sektorn för elektronisk kommunikation ökar hela tiden, och det är viktigt att överväga alla tänkbara metoder för att motverka denna trend. Incitament för att anlägga nät med exempelvis minskat koldioxidavtryck kan bidra till ökad hållbarhet för sektorn och till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Medlemsstaterna uppmanas att i nära samarbete med kommissionen ta fram och främja sådana incitament, som kan innefatta tillståndsförfaranden med snabbspår eller sänkta avgifter för tillstånd och tillgång när det gäller nät som uppfyller vissa miljökriterier.

(21)

För att undvika onödiga förseningar i tillståndsförfarandena för spektrumanvändning och anläggandet av trådlösa kommunikationsnät bör medlemsstaterna utbyta bästa praxis om hur man bäst beaktar resultaten av miljöbedömningar, när sådana krävs, och särskilt i samband med myndigheternas utarbetande av ramen för framtida projekttillstånd, i full överensstämmelse med unionslagstiftning, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (6) (direktivet om strategisk miljöbedömning), Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (7) (direktivet om miljökonsekvensbedömning) och rådets direktiv 92/43/EEG (8) (habitatdirektivet). Miljöbedömningen bör göras i det stadium då miljökonsekvenserna kan identifieras och bedömas.

(22)

I den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation fastställs som gemensam tidsfrist att medlemsstaterna senast vid utgången av 2020 ska tillåta användning av frekvensbandet 3,4–3,8 GHz och minst 1 GHz av pionjärfrekvensbandet 24,25–27,5 GHz för 5G. Dessutom fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/899 (9) som gemensam tidsfrist att medlemsstaterna senast den 30 juni 2020 ska tillåta att pionjärfrekvensbandet 700 MHz används för 5G. Medlemsstaterna bör säkerställa att spektrumförvaltningen främjar högkvalitativ konnektivitet för företagen och samhället, med en gränsöverskridande dimension, samt digitalisering av näringslivet, vilket genererar fördelar för ekonomin och för samhället som helhet, även vad gäller tillgänglighet, lika möjligheter och inkludering. Man kan främja uppnåendet av detta mål genom att i rätt tid utbyta synpunkter och bästa praxis inför – och inom ramen för – den process för sakkunnighetsbedömning som inrättas genom den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation.

(23)

För att säkerställa en snabb och säker utbyggnad av 5G-nät och användningen av innovativa tjänster från och med 2020, i enlighet med handlingsplanen för 5G (10), och med beaktande av verktygslådan i enlighet med kommissionens rekommendation om it-säkerhet i 5G-nät (11), bör medlemsstaterna se till att förseningar till följd av covid-19-krisen undviks eller minimeras när det gäller att tillåta användningen av 5G-pionjärfrekvensbanden.

(24)

Med tanke på vilken betydelse som säker och resilient 5G-infrastruktur har för återhämtning och ekonomisk tillväxt bör auktorisationsförfarandena för spektrum, när så är lämpligt, stödja infrastrukturinvesteringar genom att minska den finansiella bördan för radiospektrumanvändare, i synnerhet operatörer, i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd. Detta är ännu viktigare under den rådande covid-19-krisen. Därför bör medlemsstaterna uppmuntras att identifiera bestämmelser om spektrumauktorisation som syftar till en investeringsvänlig metod för spektrumprissättning. Exempel på sådana metoder kan vara incitament som, när så är lämpligt, tillhandahåller trådlös täckning av hög kvalitet för att säkerställa allmänt tillgängliga tjänster, även över gränser.

(25)

För att undvika spektrumbrist som leder till högre anbud vid spektrumauktioner får bästa praxis omfatta åtgärder som innebär att spektrum i 5G-pionjärfrekvensband i möjligaste mån inte reserveras för syften som rör allmän säkerhet och försvarsändamål, eller åtgärder som innebär att EU-harmoniserat radiospektrum för elektroniska kommunikationstjänster reserveras för privata radiospektrumanvändare endast när det är vederbörligen motiverat, vad gäller både mängden spektrum och valet av ett visst frekvensband.

(26)

5G-nät kräver betydligt tätare basstationer i högre frekvensband än tidigare teknikgenerationer. Passiv och aktiv infrastrukturdelning och gemensam utrullning av trådlös infrastruktur kan minska kostnaderna för en sådan utbyggnad (inklusive marginalkostnaderna), i synnerhet vid användning av frekvensbanden 3,4–3,8 GHz och 24,25–27,5 GHz, och därigenom snabba på utbyggnaden, stödja ökad nättäckning och tillåta betydligt effektivare användning av radiospektrum, vilket gagnar konsumenterna. Det bör därför betraktas som positivt av de behöriga myndigheterna, i synnerhet i områden med begränsad ekonomisk avkastning.

(27)

Utbyggnaden av täta trådlösa 5G-nät skulle också gagnas av flexibla auktorisationsordningar som stimulerar investering i trådlösa nät och säkerställer en effektiv spektrumanvändning. Högfrekvensband över 24 GHz (millimeterband), såsom 24,25–27,5 GHz-frekvensbandet, erbjuder en stor mängd radiospektrum som karakteriseras av geografiskt begränsad utbredning. Medan medlemsstaterna i allmänhet bör använda konkurrensbaserade urvalsförfaranden, såsom auktioner, för att bevilja nyttjanderätter i frekvensband som kännetecknas av brist, kan sådana förfaranden i vissa fall begränsa potentialen för investering i täta trådlösa 5G-nät liksom flexibiliteten och möjligheterna för effektiv spektrumanvändning. Individuella auktorisationer som omfattar harmoniserade millimeterband som baseras på administrativa snabbspårsförfaranden som är öppna, objektiva, proportionerliga och icke-diskriminerande och som iakttar transparenta kriterier och förfaranden, kan anses som bästa praxis.

(28)

För att undvika olika lösningar för beviljandet av nyttjanderätter till radiospektrum för tillhandahållandet av gränsöverskridande trådlösa tjänster, bör medlemsstaterna bättre samordna tilldelningen av radiospektrum, för att främja trådlös konnektivitet som kan stödja unionens industriella omvandling och digitala suveränitet baserat på flexibel flertjänstekapacitet i 5G-infrastrukturen. Samordnad spektrumtilldelning är särskilt viktig för att uppfylla konnektivitetskraven för nya typer av användning som kan bidra till en digitalisering av mobilitet och transporter på väg och järnväg samt av tillverkningsindustrin. Dessa villkor rör i synnerhet tjänstekvaliteten, uttryckt som kapacitet, genomströmning, latens, tillförlitlighet, nätsäkerhet och resiliens.

(29)

Därför bör medlemsstaterna bidra till och enas om en uppsättning bästa praxis, i nära samarbete med kommissionen och med stöd av gruppen för radiospektrumpolitik, för viktiga innovativa exempel inom industrisektorer med en gränsöverskridande dimension såsom väg- eller järnvägstransporter (inbegripet gränsöverskridande korridorer för uppkopplad och automatiserad mobilitet i samverkan) samt smarta fabriker. Sådan praxis kan dra nytta av resultaten från EU-finansierade pilotprojekt och försök inom vertikala sektorer som innefattar gränsöverskridande 5G-korridorer. Sådan praxis bör omfatta relevanta gemensamma frekvensområden, auktorisationsordningar och villkor för operatörerna vad gäller tillhandahållandet av särskilda (sektorsbaserade) trådlösa tjänster. Gemensamma auktorisationsordningar kan omfatta individuella auktorisationer för operatörer och industriaktörer, inklusive gemensam spektrumanvändning. Gemensamma auktorisationsvillkor kan omfatta utrullning, tjänstekvalitet, gemensam spektrumanvändning, samexistens mellan trådlösa system, spektrumhamstring, cybersäkerhet och framförhandlade avtal mellan operatörer och industriaktörer samt åtgärder för att skydda väsentlig kommunikation för lufttransporter. I detta hänseende bör gruppen för radiospektrumpolitik bistå kommissionen för att fastställa om Europeiska post- och telesammanslutningen behöver få mandat att utarbeta harmoniserade tekniska villkor för spektrumanvändning.

(30)

Medlemsstaterna bör samordna auktorisationsförfarandet för spektrum och i synnerhet utnyttja ett gemensamt auktorisationsförfarande i enlighet med artikel 37 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation när de genomför den uppsättning bästa praxis som utvecklats av medlemsstaterna i samarbete med kommissionen. Ett sådant förfarande kan innefatta tilldelning av ett gemensamt frekvensområde enligt gemensamma auktorisationsvillkor.

(31)

Genomförandet av verktygslådan skulle gagnas av ett tydligt förfarande, ändamålsenlig övervakning, ökad transparens och en dialog på nationell nivå och unionsnivå.

(32)

Medlemsstaterna bör arbeta tillsammans och i nära samarbete med kommissionen för att utveckla verktygslådan. När så är lämpligt bör man ha en nära dialog med gruppen för radiospektrumpolitik, organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation, nationella regleringsmyndigheter, nätverket för bredbandskompetens, tvistlösningsorgan och de behöriga myndigheter som ansvarar för den centrala informationspunktens verksamhet.

(33)

Denna rekommendation påverkar inte tillämpningen av konkurrenslagstiftningen eller reglerna för statligt stöd.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

1.   SYFTE OCH DEFINITIONER

1.

Denna rekommendation innehåller vägledning för utvecklingen av bästa praxis, nedan kallad ”verktygslådan”, för att främja konnektivitet till stöd för den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen. Rekommendationen fokuserar i första hand på följande tre områden:

a)

Minska kostnaderna och öka takten i utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät, i synnerhet nät med mycket hög kapacitet. Detta ska åstadkommas genom rationalisering av tillståndsförfarandena för bygg- och anläggningsprojekt, ökad transparens och stärkt kapacitet för centrala informationspunkter som inrättats genom direktivet om minskade kostnader för bredband, ökad rätt till tillgång till befintlig fysisk infrastruktur som kontrolleras av offentliga organ och kartläggning av åtgärder som kan bidra till att minska miljökonsekvenserna av elektroniska kommunikationsnät.

b)

När så är lämpligt, ge snabb och investeringsvänlig tillgång till 5G-radiospektrum genom investeringsfrämjande incitament för spektrumanvändning samt snabba förfaranden för spektrumtilldelning när det gäller 5G-pionjärband.

c)

Införa stärkta samordningsförfaranden för spektrumtilldelning som också underlättar gränsöverskridande tillhandahållande av innovativa 5G-tjänster.

2.

I denna rekommendation gäller definitionerna i direktivet om minskade kostnader för bredband och den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation.

2.   PROCESS FÖR UTVECKLING AV EN VERKTYGSLÅDA

3.

Medlemsstaterna bör tillsammans – och i nära samarbete med kommissionen – utveckla en verktygslåda på de områden som omfattas av avsnitt 3, 4 och 5 i denna rekommendation. När så är lämpligt bör följande enheter involveras:

a)

Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation samt nationella regleringsmyndigheter, nätverket för bredbandskompetens och de behöriga myndigheter som ansvarar för den centrala informationspunkten när det gäller de områden som anges i avsnitt 3.

b)

Gruppen för radiospektrumpolitik och behöriga nationella regleringsmyndigheter när det gäller de områden som anges i avsnitt 4 och 5.

4.

Senast den 20 december 2020 bör medlemsstaterna identifiera och med varandra och med kommissionen utbyta bästa praxis i enlighet med avsnitt 3 och 4.

5.

Senast den 30 mars 2021 bör medlemsstaterna i tätt samarbete med kommissionen enas om verktygslådan.

6.

Medlemsstaterna bör införa verktygslådan som prioriterad åtgärd och i tätt samarbete med andra medlemsstater, kommissionen och andra berörda aktörer.

7.

För att säkerställa transparens och underlätta ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna bör verktygslådan och inrapporterad information offentliggöras på Europa-webbplatsen och via den centrala informationspunkten.

3.   FÖRBÄTTRAT SAMARBETE PÅ UNIONSNIVÅ OCH MINSKADE KOSTNADER OCH ÖKAD TAKT I UTBYGGNADEN AV NÄT MED MYCKET HÖG KAPACITET

Rationalisering av tillståndsförfarandena

8.

Medlemsstaterna bör utveckla och enas om bästa praxis för att ytterligare rationalisera tillståndsförfarandena utöver tillämpningsområdet för direktivet om minskade kostnader för bredband som fastställs i artikel 1 i det direktivet och främja iakttagandet av tidsfristen och andra villkor enligt artikel 7.3 i direktivet om minskade kostnader för bredband. Medlemsstaterna bör i synnerhet undersöka hur man kan göra följande:

a)

Främja att den maximala tidsfristen på fyra månader för beviljande eller avslag av tillståndsansökningar iakttas. För att öka rättssäkerheten och bidra till att minska det administrativa arbetet bör medlemsstaterna, i avsaknad av ett uttryckligt beslut inom fyramånadersperioden, överväga ett tyst godkännande av ansökan.

b)

Förenkla och rationalisera tillståndsförfaranden, däribland införa tillståndsförfaranden med snabbspår och/eller undantag när så är lämpligt, och definiera vilka typer av nätutbyggnad som kan omfattas av dessa.

c)

Ge operatörerna rätt att via den centrala informationspunkten lämna in elektroniska ansökningar för alla tillstånd som krävs för bygg- och anläggningsprojekt som omfattar element av nät med mycket hög kapacitet.

d)

Etablera den centrala informationspunkten som enda kontaktpunkt för inlämning av ansökningar för sådana bygg- och anläggningsprojekt. Den centrala informationspunkten kan i detta sammanhang åläggas att inta en aktiv roll i samordningen och övervakningen av tillståndsförfaranden på alla förvaltningsnivåer. Den kan också få i uppdrag att främja utbytet av information mellan de sökande och de behöriga myndigheterna om hur dessa förfaranden fortlöper, även när det gäller att underrätta den sökande om behöriga myndigheters beslut.

9.

Medlemsstaterna bör också ta ställning till bästa praxis för att främja beviljandet av ledningsrätter enligt artikel 43 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation när sådan krävs för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet. Sådan bästa praxis bör säkerställa att de behöriga myndigheterna, i de fall då utbyggnaden av sådana nätelement kräver både tillstånd för bygg- och anläggningsprojekt och ledningsrätter, beviljar eller avslår de nödvändiga tillstånden parallellt inom högst fyra månader från ansökan.

10.

Medlemsstaterna bör utbyta och enas om bästa praxis för att säkerställa att avgifterna för beviljande av tillstånd för de bygg- och anläggningsprojekt som krävs för utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet är objektivt motiverade, transparenta, icke-diskriminerande och står i proportion till sitt avsedda syfte samt att de endast täcker administrativa kostnader till följd av tillhandahållandet av sådana tillstånd.

Ökad transparens genom den centrala informationspunkten

11.

Medlemsstaterna bör utveckla lämplig bästa praxis för att öka transparensen när det gäller fysisk infrastruktur, så att operatörerna enklare kan få tillgång till all relevant information om den infrastruktur som finns tillgänglig i ett visst område. Därför bör medlemsstaterna överväga att stärka den centrala informationspunktens roll och utvidga dess uppgifter till att omfatta exempelvis georefererad information (kartor och digitala modeller) och integrering av information från olika källor (i synnerhet information som tillhandahålls av behöriga nationella myndigheter på alla nivåer, offentliga organ och nätoperatörer).

12.

Medlemsstaterna uppmanas att utveckla bästa praxis för att säkerställa att den information som avses i artikel 4.1 i direktivet, när den finns hos offentliga organ, görs tillgänglig via den centrala informationspunkten i elektronisk form. Medlemsstaterna bör också överväga att via den centrala informationspunkten tillhandahålla information om fysisk infrastruktur utöver det minimum som anges i direktivet, t.ex. georefererad lokalisering av infrastrukturen eller infrastrukturens digitala modell, typ och nuvarande användning eller totala och outnyttjade kapacitet.

13.

För att ytterligare förbättra mängden och typen av information som tillhandahålls via den centrala informationspunkten bör medlemsstaterna överväga att kräva att nätoperatörerna, via den centrala informationspunkten och i elektronisk form, tillhandahåller information om den befintliga fysiska infrastruktur som de gjort tillgänglig för andra operatörer på särskild begäran.

Utökad rätt till tillgång till befintlig fysisk infrastruktur

14.

För att öka antalet och typen av faciliteter som operatörer har tillgång till för utbyggnaden av element av nät med mycket hög kapacitet bör medlemsstaterna utveckla bästa praxis för att göra det möjligt för operatörer att få tillgång till sådan fysisk infrastruktur (inklusive byggnader och väg- och gatuutrustning) som kontrolleras av offentliga organ och som har kapaciteten att rymma element av nät med mycket hög kapacitet, på liknande villkor som artikel 3 i direktivet om minskade kostnader för bredband.

Tvistlösningsmekanism

15.

Medlemsstaterna bör utveckla bästa praxis för att öka tvistlösningsmekanismens ändamålsenlighet och effektivitet när det gäller tvister som rör tillgången till fysisk infrastruktur och tvistlösningsorganens funktion, i syfte att lösa relaterade problem inom kortast möjliga tidsram och ge parterna vägledning om lämpliga villkor och avgifter, vilket även omfattar ett snabbt offentliggörande av deras beslut.

Minskning av nätens miljöavtryck

16.

Medlemsstaterna uppmanas att utveckla bästa praxis för att stimulera utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät med minskat miljöavtryck, i synnerhet vad gäller energianvändning och därmed förbundna utsläpp av växthusgaser, inbegripet

a)

kriterier för bedömning av framtida näts hållbarhet i miljöhänseende, och

b)

incitament till operatörerna att bygga miljömässigt hållbara nät.

Miljökonsekvensbeskrivning

17.

När unionslagstiftningen, i synnerhet direktiv 2001/42/EG (direktivet om strategisk miljöbedömning), direktiv 2011/92/EU (direktivet om miljökonsekvensbedömning) och direktiv 92/43/EEG (habitatdirektivet), kräver en miljökonsekvensbedömning, och i synnerhet när myndigheterna utarbetar ramen för framtida projekttillstånd, bör medlemsstaterna utbyta bästa praxis för hur miljökonsekvensbeskrivningen ska utföras och resultaten beaktas, i ett stadium då miljökonsekvenserna kan identifieras och bedömas, exempelvis när operatörerna lägger fram övergripande planer för projekt som innefattar konkret anläggande eller utbyggnad av nät.

4.   ÅTGÄRDER PÅ NATIONELL NIVÅ FÖR ATT SÄKERSTÄLLA SNABB OCH INVESTERINGSVÄNLIG TILLGÅNG TILL 5G-RADIOSPEKTRUM

Tidsplan för auktorisationsförfaranden

18.

Utan att det påverkar eventuella bedömningar av force majeure enligt unionsrätten bör medlemsstaterna säkerställa att eventuella uppskjutanden av förfaranden för ansökningar om nyttjanderätter till radiospektrum på grund av covid-19 ska minimeras och endast vara så långa som krävs för att förhindra eller begränsa spridningen av covid-19. Medlemsstaterna bör därför uppdatera alla relevanta färdplaner för nationellt spektrum.

19.

Medlemsstaterna bör begära ett forum för sakkunnighetsbedömning i enlighet med artikel 35 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation, för förhandsgranskning av utkast till åtgärder för beviljande av nyttjanderätter till spektrum inom frekvensbanden 700 MHz, 3,4–3,8 GHz och 24,25–27,5 GHz, med sikte på ett utbyte av bästa praxis.

Incitament för investeringar

20.

För att inventera radiospektrumanvändarnas incitament för att göra betydande investeringar i utrullningen av 5G-nät bör medlemsstaterna underrätta kommissionen, i synnerhet genom gruppen för radiospektrumpolitik, om vilka specifika åtgärder de anser vara bästa praxis, inbegripet sådana som har genomförts eller planeras på nationell nivå, när de utfärdar tillstånd avseende radiospektrum inom frekvensbanden 700 MHz, 3,4–3,8 GHz och 24,25–27,5 GHz.

Medlemsstaterna bör i synnerhet rapportera alla relevanta åtgärder som har till syfte att

a)

främja lämpliga acceptpriser som återspeglar miniminivåerna för avgifter för nyttjanderätter till radiospektrum,

b)

motverka spektrumbrist genom att säkerställa tilldelning av allt radiospektrum som harmoniserats på unionsnivå,

c)

på ett icke-diskriminerande sätt göra det möjligt att betala avgifterna för nyttjanderätter till radiospektrum genom delbetalningar inom nyttjanderättsperioden,

d)

använda en individuell auktorisationsordning för 24,25–27,5 GHz-frekvensbandet som främjar att det används i rätt tid, i synnerhet ett administrativt förfarande med snabbspår för nyttjanderätter med geografisk begränsning,

e)

kombinera ekonomiska incitament med skyldigheter eller formella åtaganden för att påskynda eller utöka trådlös täckning av hög kvalitet, och

f)

i enlighet med konkurrenslagstiftning införa möjlighet för delning av passiv och aktiv infrastruktur, liksom för gemensam utrullning av infrastruktur som bygger på användning av radiospektrum.

5.   FÖRBÄTTRAD SAMORDNING PÅ UNIONSNIVÅ NÄR DET GÄLLER SPEKTRUMTILLDELNING FÖR GRÄNSÖVERSKRIDANDE ANVÄNDNING

21.

För att främja enhetlig praxis för beviljande av nyttjanderätter till radiospektrum för operatörers utbyggnad av nästa generations trådlösa infrastruktur (inklusive 5G) för gränsöverskridande industriell användning, bör medlemsstaterna utveckla och enas om bästa praxis i det hänseendet som en del av verktygslådan, bland annat när det gäller följande:

a)

Kartläggning av användningsområden med en gränsöverskridande dimension, i synnerhet när det gäller vägtransporter, järnvägstransporter och tillverkningsindustri, i enlighet med unionens prioriteringar (12) för 5G-utbyggnad.

b)

För varje identifierat användningsområde, fastställa ett gemensamt särskilt frekvensområde tillsammans med en lämplig gemensam auktorisationsordning, samt villkoren för sådan auktorisation, som krävs för att säkerställa tjänstekontinuitet över gränserna, vilket inbegriper men inte är begränsat till tjänstekvalitet och nätsäkerhet.

22.

Medlemsstaterna uppmanas använda den bästa praxis i verktygslådan som avses i punkt 21 när det gäller berörda användare på sitt territorium, med särskilt sikte på att senast den 30 mars 2022 gemensamt fastställa de gemensamma aspekterna av och genomföra ett gemensamt auktorisationsförfarande i enlighet med artikel 37 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation.

6.   RAPPORTERING

23.

Senast den 30 april 2021 bör varje medlemsstat sända en färdplan för genomförandet av verktygslådan till kommissionen.

24.

Senast den 30 april 2022 bör varje medlemsstat inkomma med en rapport om genomförandet av verktygslådan.

Utfärdad i Bryssel den 18 september 2020.

På kommissionens vägnar

Thierry BRETON

Ledamot av kommissionen


(1)  Rådets slutsatser av den 9 juni 2020 om att forma Europas digitala framtid, 8711/20. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8711-2020-INIT/sv/pdf

(2)  COM(2020) 67 final.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (EUT L 155, 23.5.2014, s. 1).

(4)  Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation, COM(2018) 492, 27 juni 2018.

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EUT L 197, 21.7.2001, s. 30).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).

(8)  rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EUT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(9)  Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/899 av den 17 maj 2017 om användningen av frekvensbandet 470–790 MHz i unionen, EUT L 138, 25.5.2017, s. 131.

(10)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – 5G för Europa: en handlingsplan, COM(2016) 588 final.

(11)  Kommissionens rekommendation (EU) 2019/534 av den 26 mars 2019 It-säkerhet i 5G-nät (EUT L 88, 29.3.2019, s. 42).

(12)  Se i synnerhet kommissionens meddelanden COM (2016) 587 och COM(2020) 67.