(1)

I rådets förordning (EU) nr 904/2010 (3) fastställs regler om medlemsstaternas utbyte och lagring av information för att fastställa de särskilda ordningar som föreskrivs i avdelning XII kapitel 6 i rådets direktiv 2006/112/EG (4).

(2)

Rådets förordning (EU) 2017/2454 (5) ändrar dessa bestämmelser i syfte att utvidga tillämpningsområdet för dessa särskilda ordningar och införa en ny ordning. Dessa ändringar ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(3)

Den 30 januari 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19-utbrottet ett internationellt hot mot folkhälsan. Den 11 mars 2020 förklarade WHO covid-19-utbrottet en pandemi. Covid-19-pandemin har påverkat alla medlemsstater. På grund av den alarmerande ökningen av antalet fall och bristen på omedelbart tillgängliga effektiva medel för att hantera covid-19-pandemin har ett stort antal medlemsstater utlyst nationellt undantagstillstånd.

(4)

Covid-19-pandemin utgör en oväntad nödsituation utan tidigare motstycke som allvarligt påverkar alla medlemsstater och tvingar dem att omgående vidta åtgärder på nationell nivå för att hantera den pågående krisen som en prioritet genom att omfördela resurser reserverade för andra områden. Till följd av denna kris har flera medlemsstater svårigheter med att slutföra den utveckling av it-system som krävs för att förordning (EU) 2017/2454 ska kunna tillämpas från och med den 1 januari 2021. Vissa medlemsstater har därför begärt att tillämpningsdatumen för förordning (EU) 2017/2454 ska skjutas upp.

(5)

Med tanke på de utmaningar som medlemsstaterna ställs inför när de hanterar covid-19-krisen och det faktum att de nya bestämmelserna bygger på principen att alla medlemsstater måste uppdatera sina it-system för att kunna tillämpa förordning (EU) 2017/2454 och säkerställa insamling och överföring av information och betalningar enligt de ändrade ordningarna, är det nödvändigt att skjuta upp tillämpningsdatumet för den förordningen med sex månader. Ett uppskjutande med sex månader är lämpligt eftersom förseningen bör hållas så kort som möjlig för att minimera ytterligare budgetförluster för medlemsstaterna.

(6)

Med tanke på de betydande effekterna av de ekonomiska störningar och möjliga ytterligare svårigheter som följer av covid-19-pandemin och i syfte att bidra till en korrekt tillämpning i rätt tid av de nya reglerna för mervärdesskatt på e-handel skulle kommissionen kunna ha ett nära samarbete med de berörda medlemsstaterna för att övervaka anpassningen av de nationella it-systemen och tillhandahålla tekniskt stöd vid behov.

(7)

Förordning (EU) 2017/2454 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1.7 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2021.”

(1)

Rådets direktiv 2006/112/EG (3) ändrades genom rådets direktiv (EU) 2017/2455 (4) och (EU) 2019/1995 (5) i syfte att modernisera den rättsliga ramen för mervärdesskatt på gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter. De flesta av dessa nya bestämmelser ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(2)

Den 30 januari 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19-utbrottet ett internationellt hot mot folkhälsan. Den 11 mars 2020 förklarade WHO covid-19-utbrottet en pandemi. Covid-19-pandemin har påverkat alla medlemsstater. På grund av den alarmerande ökningen av antalet fall och bristen på omedelbart tillgängliga effektiva medel för att hantera covid-19-pandemin har ett stort antal medlemsstater utlyst nationellt undantagstillstånd.

(3)

Covid-19-pandemin utgör en oväntad nödsituation utan tidigare motstycke som allvarligt påverkar alla medlemsstater och tvingar dem att omgående vidta åtgärder på nationell nivå för att hantera den pågående krisen som en prioritet genom att omfördela resurser reserverade för andra områden. Till följd av denna kris har flera medlemsstater svårigheter med att senast den 31 december 2020 slutföra den utveckling av it-system som krävs för att reglerna i direktiven (EU) 2017/2455 och (EU) 2019/1995 ska kunna tillämpas från och med den 1 januari 2021. Vissa medlemsstater och postoperatörer och kurirföretag har därför begärt att tillämpningsdatumen för både direktiv (EU) 2017/2455 och direktiv (EU) 2019/1995 ska skjutas upp.

(4)

Med tanke på de utmaningar som medlemsstaterna ställs inför när de hanterar covid-19-krisen och det faktum att de nya bestämmelserna bygger på principen att alla medlemsstater måste uppdatera sina it-system för att kunna tillämpa reglerna i direktiven (EU) 2017/2455 och (EU) 2019/1995 och säkerställa insamling och överföring av information och betalningar enligt de ändrade ordningarna, är det nödvändigt att skjuta upp datumen för införlivande och tillämpning av dessa direktiv med sex månader. Ett uppskjutande med sex månader är lämpligt eftersom förseningen bör hållas så kort som möjlig för att minimera ytterligare budgetförluster för medlemsstaterna.

(5)

Med tanke på de betydande effekterna av de ekonomiska störningar och möjliga ytterligare svårigheter som följer av covid-19-pandemin och i syfte att bidra till en korrekt tillämpning i rätt tid av de nya reglerna för mervärdesskatt på e-handel skulle kommissionen kunna ha ett nära samarbete med de berörda medlemsstaterna för att övervaka anpassningen av de nationella it-systemen och tillhandahålla tekniskt stöd vid behov.

(6)

Direktiven (EU) 2017/2455 och (EU) 2019/1995 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

3.

Artikel 4.1 ska ändras på följande sätt:

(1)

Kommissionen har på Europeiska gemenskapens och medlemsstaternas vägnar förhandlat fram luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Amerikas förenta stater, å andra sidan, (nedan kallat avtalet), i enlighet med rådets beslut om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar.

(2)

Avtalet undertecknades den 25 och 30 april 2007 och har tillämpats provisoriskt sedan den 30 mars 2008.

(3)

Avtalet har ratificerats av samtliga medlemsstater. Avsikten är att Kroatien ska ansluta sig till avtalet i enlighet med artikel 6.2 i anslutningsakten som är bifogad anslutningsfördraget av den 5 december 2011.

(4)

Avtalet bör godkännas.

(5)

Den ståndpunkt som på unionens vägnar ska intas i den gemensamma kommitté som inrättas enligt artikel 18 i avtalet i frågor som omfattas av unionens behörighet bör fastställas från fall till fall i enlighet med tillämpliga fördragsbestämmelser.

(6)

Eftersom unionen och dess medlemsstater tillsammans är part i avtalet är nära samarbete dem emellan av avgörande betydelse. För att säkerställa ett sådant nära samarbete och sådan enhet i den gemensamma kommitténs representation utåt, och utan att det påverkar tillämpningen av fördragen, i synnerhet artikel 16.1 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bör en samordning av de ståndpunkter som på unionens och medlemsstaternas vägnar ska intas i den gemensamma kommittén i frågor som omfattas av både unionens och medlemsstaternas behörighet ske före varje möte i den gemensamma kommittén där en sådan fråga behandlas.

(7)

Artiklarna 3–6 i beslut 2007/339/EG av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet (2) och artiklarna 2, 3 och 4 i beslut 2010/465/EU av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet (3), innehåller bestämmelser om rådets beslutsfattande vad gäller olika frågor som omfattas av avtalet, i dess lydelse enligt protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater som undertecknades den 25 och 30 april 2007, samt om fastställande av ståndpunkter som ska intas i gemensamma kommittén och om medlemsstaternas informationsskyldighet, under tiden för avtalets provisoriska tillämpning. Eftersom bestämmelserna om rådets beslutsfattande, som anges i fördraget, och bestämmelserna om medlemsstaternas informationsskyldighet inte längre behövs bör de upphöra att gälla den dag då det här beslutet träder i kraft. Mot bakgrund av domstolens dom av den 28 april 2015 i mål C-28/12 (4), är det lämpligt att även bestämmelserna om fastställande av ståndpunkter som ska intas i gemensamma kommittén upphör at gälla den dag då det här beslutet träder i kraft.

(1)

Den 10 september 2010 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Folkrepubliken Kinas regering om ett avtal om samarbete kring och skydd av geografiska beteckningar. Förhandlingarna slutfördes genom att avtalet mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kinas regering om samarbete kring och skydd av geografiska beteckningar (avtalet) paraferades.

(2)

Avtalet syftar till att uppnå högsta möjliga skyddsnivå för geografiska beteckningar och till att tillhandahålla instrument för att motverka bedrägliga metoder och missbruk av geografiska beteckningar.

(3)

Avtalet bör undertecknas på unionens vägnar, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(1)

I rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (2) fastställs närmare bestämmelser för särskilda ordningar för beskattningsbara personer som tillhandahåller tjänster till icke beskattningsbara personer.

(2)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) 2019/2026 (3) ändras dessa bestämmelser i syfte att utvidga tillämpningsområdet för befintliga särskilda ordningar och införa en ny ordning i syfte att modernisera den rättsliga ramen för mervärdesskatt på gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter. Dessa ändringar ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(3)

Den 30 januari 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19-utbrottet ett internationellt hot mot folkhälsan. Den 11 mars 2020 förklarade WHO covid-19-utbrottet en pandemi. Covid-19-pandemin har påverkat alla medlemsstater. På grund av den alarmerande ökningen av antalet fall och bristen på omedelbart tillgängliga effektiva medel för att hantera covid-19-pandemin har ett stort antal medlemsstater utlyst nationellt undantagstillstånd.

(4)

Covid-19-pandemin utgör en oväntad nödsituation utan tidigare motstycke som allvarligt påverkar alla medlemsstater och tvingar dem att omgående vidta åtgärder på nationell nivå för att hantera den pågående krisen som en prioritering genom att omfördela resurser reserverade för andra områden. Till följd av denna kris har flera medlemsstater svårigheter att slutföra den utveckling av it-system som krävs för att genomförandeförordning (EU) 2019/2026 ska kunna tillämpas från och med den 1 januari 2021. Flera medlemsstater liksom postoperatörer och kurirföretag har därför begärt att tillämpningsdatumet för genomförandeförordning (EU) 2019/2026 ska skjutas upp.

(5)

Med tanke på de utmaningar som medlemsstaterna ställs inför när de hanterar covid-19-krisen och det faktum att de nya bestämmelserna bygger på principen att alla medlemsstater måste uppdatera sina it-system för att kunna tillämpa genomförandeförordning (EU) 2019/2026 och säkerställa insamling och överföring av information och betalningar enligt de ändrade ordningarna, är det nödvändigt att skjuta upp tillämpningsdatumet för den genomförandeförordningen med sex månader. Ett uppskjutande med sex månader är lämpligt eftersom förseningen bör hållas så kort som möjlig för att minimera ytterligare budgetförluster för medlemsstaterna.

(6)

Med tanke på de betydande effekterna av de ekonomiska störningar och möjliga ytterligare svårigheter som följer av covid-19-pandemin och i syfte att bidra till en korrekt tillämpning i rätt tid av de nya reglerna för mervärdesskatt på e-handel skulle kommissionen kunna ha ett nära samarbete med de berörda medlemsstaterna för att övervaka anpassningen av de nationella it-systemen och tillhandahålla tekniskt stöd vid behov.

(7)

Genomförandeförordning (EU) 2019/2026 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 1.5 ska den nya artikel 61.1 i genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 ersättas med följande:

2.

I artikel 2 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2021.

Medlemsstaterna ska dock tillåta beskattningsbara personer och förmedlare som agerar för deras räkning att lämna de uppgifter som krävs i enlighet med artikel 360, 369c eller 369o i direktiv 2006/112/EG för registrering enligt de särskilda ordningarna från och med den 1 april 2021.”

(1)

Det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Ghana, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (1) (avtalet), undertecknades av unionen och dess medlemsstater den 28 juli 2016. Det har tillämpats provisoriskt mellan unionen, å ena sidan, och Ghana, å andra sidan, sedan den 15 december 2016 (2).

(2)

Enligt artikel 73.3 i avtalet ska AEP-kommittén ansvara för förvaltningen av alla områden som omfattas av avtalet och för utförandet av alla uppgifter som nämns i avtalet. Enligt artikel 73.2 ska AEP-kommittén fastställa sina egna regler om organisation och arbetssätt.

(3)

AEP-kommittén ska anta ett beslut avseende sin arbetsordning under 2020.

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i AEP-kommittén, eftersom AEP-kommitténs planerade beslut kommer att fastställa rättsligt bindande regler för AEP-kommitténs arbetssätt.

(5)

Avtal om ekonomiskt partnerskap utgör en del av den övergripande förbindelsen mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och AVS-länderna, å andra sidan, enligt partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (3), i dess senaste lydelse (Cotonouavtalet) och dess efterföljande avtal, när dessa blir tillämpliga. Enligt artikel 34.1 i Cotonouavtalet syftar det ekonomiska samarbetet och handelssamarbetet mellan parterna till att befordra en smidig och gradvis integrering av AVS-länderna i världsekonomin med vederbörligt beaktande av deras politiska ställningstaganden och utvecklingsprioriteringar och därigenom främja en hållbar utveckling av dessa stater och bidra till utrotande av den fattigdom som råder där. I detta sammanhang kan avtal om ekonomiskt partnerskap anses utgöra sådana utvecklingsinstrument som avses i artikel 36.2 i Cotonouavtalet. I avtalet beaktas därför parternas olika utvecklingsnivåer samt Ghanas särskilda ekonomiska och sociala begränsningar och dess förmåga att anpassa sig och anpassa sin ekonomi till liberaliseringsprocessen. Dessutom grundades beslut (EU) 2016/1850 om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet, som är ett blandat avtal och innehåller en avdelning om utvecklingspartnerskap, på både den rättsliga grunden för handel och den rättsliga grunden för utvecklingssamarbete. Detta bör återspeglas även i det här beslutet.

(1)

Eurojusts kollegium (kollegiet) får på förslag av styrelsen eller en tredjedel av kollegiets medlemmar ändra Eurojusts arbetsordning (arbetsordningen) i enlighet med det förfarande som använts för dess antagande, i enlighet med artikel 5.5 i förordning (EU) 2018/1727 och artikel 18 i arbetsordningen. Sådana ändringar av arbetsordningen ska godkännas av rådet genom genomförandeakter.

(2)

Utkastet till ändringar av arbetsordningen godkändes, i enlighet med artikel 5.5 i förordning (EU) 2018/1727, av kollegiet den 14 juli 2020.

(3)

Ändringarna av arbetsordningen bör godkännas av rådet.

(4)

Danmark är inte bundet av förordning (EU) 2018/1727 och deltar därför inte i antagandet och tillämpningen av detta beslut, varigenom förordning (EU) 2018/1727 genomförs.

(5)

Irland är bundet av förordning (EU) 2018/1727 och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut, varigenom förordning (EU) 2018/1727 genomförs.

(1)

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Färöarnas landsstyre, å andra sidan (nedan kallat avtalet), ingicks av Europeiska gemenskapen genom rådets beslut 97/126/EG (1) och trädde i kraft den 1 januari 1997.

(2)

Enligt artikel 34 i avtalet får den gemensamma kommitté som inrättats genom artikel 31 i avtalet (nedan kallad gemensamma kommittén) ändra bestämmelserna i protokollen till avtalet.

(3)

Efter förhandlingar har unionen och Färöarnas landsstyre enats om att ändra vissa bestämmelser i protokollen till avtalet, nämligen protokoll nr 1 om de tulltaxor och arrangemang som skall tillämpas på viss fisk och vissa fiskeriprodukter som övergår till fri omsättning inom gemenskapen eller importeras till Färöarna och protokoll nr 4 om de särskilda bestämmelser som skall tillämpas på import av vissa jordbruksprodukter som inte förtecknas i protokoll nr 1. Syftet med dessa ändringar är att bredda marknadstillträdet för båda parter i fråga om utvalda produkter.

(4)

Gemensamma kommittén ska anta ett beslut om ändringarna av protokollen nr 1 och 4.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma kommittén vad gäller antagandet av ändringarna av protokollen nr 1 och 4, eftersom beslutet om ändring av dessa protokoll kommer att vara bindande för unionen.

(1)

Mandattiden för Oskar HERICS löpte ut den 29 februari 2020.

(2)

En ny ledamot bör därför utses till revisionsrätten.

(1)

Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) inrättades genom förordning (EU) 2017/1939. Kommissionen är ansvarig för inrättandet av Eppo och för dess inledande administrativa verksamhet till dess att Eppo har förmåga att genomföra sin egen budget.

(2)

De europeiska åklagarna ska övervaka utredningar och lagföring i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) 2017/1939.

(3)

I enlighet med artikel 120.2 andra stycket i förordning (EU) 2017/1939 ska Eppo åta sig de utrednings- och lagföringsuppgifter som den tilldelats genom den förordningen vid en tidpunkt som ska fastställas genom ett beslut av kommissionen på grundval av ett förslag från den europeiska chefsåklagaren när Eppo väl inrättats.

(4)

Den europeiska chefsåklagaren utnämndes genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/1798 (5). För inrättandet av Eppos kollegium, som består av den europeiska chefsåklagaren och en europeisk åklagare per deltagande medlemsstat, är det nödvändigt att rådet utnämner de europeiska åklagarna.

(5)

I genomförandebeslut (EU) 2018/1696 fastställs reglerna för arbetssättet för den urvalskommitté som anges i artikel 14.3 i förordning (EU) 2017/1939 (reglerna för urvalskommitténs arbetssätt).

(6)

Enligt artikel 16.1 i förordning (EU) 2017/1939 ska varje deltagande medlemsstat nominera tre kandidater till posten som europeisk åklagare bland kandidater vilka är aktiva medarbetare i åklagarväsendet eller rättsväsendet i den relevanta medlemsstaten, vilkas oberoende inte kan ifrågasättas och vilka har nödvändiga kvalifikationer för utnämning till höga åklagarämbeten eller juridiska ämbeten i sina respektive medlemsstater samt har relevant praktisk erfarenhet av nationella rättssystem, ekonomiska utredningar och internationellt straffrättsligt samarbete.

(7)

Urvalskommittén upprättade de motiverade yttrandena och rangordningen för samtliga nominerade kandidater som uppfyllde villkoren i artikel 16.1 i förordning (EU) 2017/1939, och överlämnade dem till rådet, vilket mottog dem den 29 maj, 20 juni, 11 oktober, 18 november och 10 december 2019 samt den 16 juli 2020.

(8)

I enlighet med regel VII.2 fjärde stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt rangordnade urvalskommittén kandidaterna enligt deras kvalifikationer och erfarenhet. Rangordningen anger urvalskommitténs preferensordning och är inte bindande för rådet.

(9)

I enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) 2017/1939 ska rådet, efter att ha erhållit urvalskommitténs motiverade yttranden, välja ut och utnämna en av kandidaterna till posten som europeisk åklagare för den deltagande medlemsstaten i fråga.

(10)

I enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) 2017/1939 ska rådet med enkel majoritet välja ut och utnämna de europeiska åklagarna för en period på sex år som inte kan förnyas. Rådet får besluta att förlänga mandatet med högst tre år vid utgången av sexårsperioden.

(11)

I genomförandebeslut (EU) 2019/598 fastställs övergångsbestämmelser för utnämningen av europeiska åklagare för och under den första mandatperioden efter ikraftträdandet av förordning (EU) 2017/1939. I enlighet med artikel 2.1 i genomförandebeslut (EU) 2019/598 ska, före utnämningen av europeiska åklagare, en grupp som består av en tredjedel av antalet deltagande medlemsstater vid tidpunkten för tillämpningen av de övergångsbestämmelserna fastställas genom lottdragning. Lottdragningen genomfördes den 20 maj 2019, och medlemsstaterna i denna grupp är Grekland, Spanien, Italien, Cypern, Litauen, Nederländerna, Österrike och Portugal. Enligt artikel 3 i det genomförandebeslutet ska ämbetsperioden för de europeiska åklagarna från de medlemsstater som ingår i den gruppen vara tre år, och denna period ska inte kunna förlängas.

(12)

Rådet bedömde kandidaternas respektive meriter, med beaktande av de motiverade yttranden som urvalskommittén lagt fram. Med avseende på det motiverade yttrandet rörande de kandidater som nominerats av Malta är det, genom de skäl som urvalskommittén lagt fram, i tillräcklig utsträckning fastställt att det med hänsyn till de exceptionella omständigheterna i den medlemsstaten objektivt sett är omöjligt att hitta ytterligare behöriga kandidater inom rimlig tid, trots att den medlemsstaten har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra detta. Villkoren i regel VII.2 tredje stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt är därför uppfyllda. Mot bakgrund av ovannämnda exceptionella omständigheter ansåg rådet att det motiverade yttrande som lämnats in avseende kandidater nominerade av Malta försåg det med tillräckligt många lämpliga kandidater att välja bland, och eftersom ytterligare förseningar i utnämningen av de europeiska åklagarna skulle ha allvarliga negativa konsekvenser för EU-rättens genomslagskraft beslutade rådet att fortsätta med förfarandet på denna grund.

(13)

Som ett resultat av den bedömningen följde rådet den icke-bindande preferensordning som urvalskommittén angett för de kandidater som nominerats av Tjeckien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Finland. I fråga om de kandidater som nominerats av Belgien, Bulgarien och Portugal följde rådet inte urvalskommitténs icke-bindande preferensordning eftersom relevanta förberedande rådsorgan hade gjort en annan bedömning av de kandidaternas meriter.

Yves VAN DEN BERGE (6)

Teodora GEORGIEVA (7)

Petr KLEMENT (8)

Andrés RITTER (9)

Kristel SIITAM-NYIRI (10)

Frédéric BAAB (11)

Tamara LAPTOŠ (12)

Gatis DONIKS (13)

Gabriel SEIXAS (14)

Yvonne FARRUGIA (15)

Cătălin-Laurențiu BORCOMAN (16)

Jaka BREZIGAR (17)

Juraj NOVOCKÝ (18)

Harri TIESMAA (19)

Dimitrios ZIMIANITIS (20)

María Concepción SABADELL CARNICERO (21)

Danilo CECCARELLI (22)

Katerina LOIZOU (23)

Tomas KRUŠNA (24)

Daniëlle GOUDRIAAN (25)

Ingrid MASCHL-CLAUSEN (26)

José Eduardo MOREIRA ALVES D’OLIVEIRA GUERRA (27)