(1)

Unionens åtgärder inom sjötransportsektorn bör syfta till att skydda den marina miljön och människors hälsa samt förbättra sjösäkerheten.

(2)

Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kommitté för skydd av den marina miljön väntas vid sitt 75:e möte (MEPC 75) anta ändringar av reglerna 2, 14 och 18 och tilläggen I och VI i bilaga VI till den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (bilaga VI till Marpol), som anges i bilagan till IMO-dokument MEPC 75/3.

(3)

IMO:s sjösäkerhetskommitté väntas vid sitt 102:a möte (MSC 102) anta ändringar av delarna A-1, B, B-1, B-2 till B-4 i kapitel II-1 i den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (kapitel II-1 i Solas), som anges i bilaga 1 till IMO‐dokument MSC 102/3, ändringar av delarna A-1 och B-1 i den internationella säkerhetskoden för fartyg som använder gaser eller andra bränslen med låg flampunkt (IGF-koden), som anges i bilaga 2 till IMO‐dokument MSC 102/3, och ändringar av resolution A.658(16) om användning och montering av reflexmaterial på livräddningsutrustning (resolution A.658(16)).

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid MEPC 75, eftersom ändringarna av reglerna 2, 14, 18 och tilläggen I och VI i bilaga VI till Marpol på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802 (1) och kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/253 (2).

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid MSC 102, eftersom ändringarna av delarna A-1, B, B-1, B-2 till B-4 i kapitel II-1 i Solas, delarna A-1 och B-1 i IGF-koden och resolution A.658(16) på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG (3) och 2014/90/EU (4) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1397 (5).

(6)

Ändringarna av reglerna 2, 14 och 18 och tilläggen I och VI i bilaga VI till Marpol skulle säkerställa ett konsekvent genomförande av gränsvärdet för svavel på 0,50 % i marina bränslen enligt vad som anges i regel 14. Unionen bör därför stödja dessa ändringar för att uppnå de förväntade hälso- och miljövinster som följer av minskade svaveldioxidutsläpp från förbränning ombord.

(7)

Ändringarna av del A-1 i kapitel II-1 i Solas skulle innebära säkrare förtöjning av fartyg. Unionen bör därför stödja dessa ändringar eftersom de innebär en omfattande uppgradering av nuvarande förtöjningsanordningar.

(8)

Ändringarna av delarna B, B-1, B-2 till B-4 i kapitel II-1 i Solas skulle säkerställa konsekvens i bestämmelserna om vattentät integritet i fartyg. Unionen bör därför stödja dessa ändringar, eftersom de gör bestämmelserna om vattentät integritet i del B enhetliga, inbegripet den centrala frågan om skadestabilitetsberäkningar för fartyg.

(9)

Ändringarna av delarna A-1 och B-1 i IGF-koden skulle innebära förbättringar vad gäller bränsleinneslutning, brandsäkerhet och dragprovning för svetsning av metalliska material och oförstörande provning av bränsleinneslutningssystem på grundval av erfarenheterna från tillämpningen av IGF-koden. Unionen bör därför stödja dessa ändringar, eftersom de ger större klarhet avseende utrymmen som ska utrustas med ett lämpligt tryckreduceringssystem och föreskriver ytterligare säkerhetsåtgärder i bränsleberedningslokaler.

(10)

Genom ändringarna av resolution A.658(16) skulle ordet ”kolelektrodljusbåge” strykas och ersättas med uppdaterade arrangemang för provning av reflexmaterial på livräddningsutrustning. Unionen bör därför stödja dessa ändringar eftersom de tillåter att den senaste tekniken används.

(11)

Unionen är varken medlem i IMO eller avtalsslutande part i den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg, den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss och IGF-koden. Rådet bör därför bemyndiga medlemsstaterna att uttrycka unionens ståndpunkt.

(12)

Tillämpningsområdet för detta beslut bör begränsas till innehållet i de föreslagna ändringarna, i den utsträckning som dessa ändringar kan påverka unionens gemensamma regler och omfattas av unionens exklusiva befogenhet. Detta beslut bör inte påverka fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna.

(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG (1) fastställs unionens rättsliga system för hamnstatskontroll och den tidigare unionslagstiftningen på detta område som varit i kraft sedan 1995 omarbetas och skärps. Unionens rättsliga system om hamnstatskontroll grundar sig på samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (Paris MOU), som undertecknades i Paris den 26 januari 1982.

(2)

För unionens medlemsstater innebär direktiv 2009/16/EG att förfaranden, verktyg och verksamheter som regleras i Paris MOU på ett ändamålsenligt sätt tas in i unionsrättens tillämpningsområde. Genom det direktivet blir vissa beslut som fattas av den kommitté för hamnstatskontroll som inrättats enligt avsnitt 7 i Paris MOU (kontrollkommittén) bindande för unionens medlemsstater.

(3)

Kontrollkommittén sammanträder varje år. Under sina överläggningar fattar den beslut i vissa frågor med rättslig verkan.

(4)

Enligt artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet på förslag av kommissionen anta ett beslut om fastställande av den ståndpunkt som på unionens vägnar ska intas i ett organ som inrättats genom ett avtal, om organet ska anta akter med rättslig verkan.

(5)

Paris MOU:s interna regler gör det svårt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget i tid inför varje årligt möte i kontrollkommittén. Det är därför effektivt att fastställa en ståndpunkt som ska gälla under flera år, med vägledande principer och riktlinjer samt en ram för den årliga specificeringen. Dessutom rör de flesta frågor som diskuteras vid de enskilda mötena i kontrollkommittén hamnstatskontroll och omfattas i allmänhet av en enda unionsrättsakt, nämligen direktiv 2009/16/EG. Under de särskilda omständigheter som gäller för Paris MOU är det därför möjligt att fastställa en allmän ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar för flera av kontrollkommitténs möten.

(6)

Unionen är inte avtalsslutande part i Paris MOU. Därför är det nödvändigt att rådet bemyndigar medlemsstaterna att agera i enlighet med den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar och uttrycka sitt samtycke till att vara bundna av kontrollkommitténs beslut.

(7)

Tekniska diskussioner och samarbete med tredjelandsparter i Paris MOU i kontrollkommittén är av största betydelse för att säkerställa att Paris MOU får genomslag och fungerar väl.

(8)

Detta beslut bör omfatta perioden 2020–2024.