(1)

Genom förordning (EU) 2018/1139, särskilt artikel 68, har kommissionen nu befogenhet att anta delegerade akter om godtagande av certifikat och annan dokumentation som styrker efterlevnaden av regler för civil luftfart som har utfärdats i enlighet med lagstiftningen i tredjeland och samtidigt säkerställer en säkerhetsnivå som är likvärdig med den som föreskrivs i förordning (EU) 2018/1139.

(2)

Huvudsyftet med denna förordning är att anpassa nuvarande rättsliga ramar till förordning (EU) 2018/1139, varför innehållet i artikel 8, bilaga III och därtill hörande bestämmelser i kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 (2) om godtagande av certifikat från tredjeland bör överföras till en delegerad akt. Dessa bestämmelser bör dessutom nu även innehålla regler för godtagande av certifikat från tredjeland avseende segelflygplan och ballonger.

(3)

I förordning (EU) nr 1178/2011 förtecknas villkoren för godtagande av certifikat från tredjeländer. För närvarande kan flygcertifikat som tredjeland utfärdat godtas av en medlemsstat på vissa villkor, eller så kan innehavaren av ett sådant certifikat från tredjeland få tillgodoräkna sig detta vid ansökan om certifikat i enlighet med förordning (EU) nr 1178/2011. Tillgodoräknandet avgörs för närvarande på grundval av en rekommendation från en godkänd utbildningsorganisation.

(4)

Reglerna för utbildningsorganisationer som tillhandahåller utbildning för vissa andra flygcertifikat än trafikflygarcertifikat och behörigheter har förenklats och deklarerade utbildningsorganisationer (DTO) har upprättats i enlighet med kommissionens förordning (EU) 2018/1119 (3). Reglerna för godtagande av certifikat från tredjeland bör därför aktualiseras för att utbildningsorganisationerna ska kunna låta innehavare av certifikat från tredjeland tillgodoräkna sig detta när de ansöker om certifikat utfärdade i enlighet med unionens rättsliga ramar.

(5)

Artikel 8 i förordning (EU) nr 1178/2011 samt bilaga III till den förordningen, som för närvarande innehåller krav för godtagande av certifikat från tredjeländer, bör därför utgå.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

Tullkodexkommittén har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 97 i förordning (EU) nr 1308/2013 kontrollerat den ansökan om skydd av namnet ”Commune de Champagne” som skyddad geografisk beteckning som Communauté de la vigne et du vin de la Commune de Champagne i kantonen Vaud, Schweiz (nedan kallad CVVCCVDCH) och dess medlemmar (nedan kallad sökanden) lämnade in den 3 november 2015.

(2)

Som svar på kommissionens begäranden om klargöranden, framför allt om skyddet av namnet ”Commune de Champagne”, lämnade CVVCCVDCH in en ny version av produktspecifikationen samt en sammanfattning och ytterligare information den 1 december 2016 och den 7 april 2017.

(3)

Kommissionen konstaterade att namnet ”Commune de Champagne” inte finns bland de beteckningar som förts in i det schweiziska registret över kontrollerade ursprungsbeteckningar som upprätthålls av den federala myndigheten för jordbruk (Office Fédéral de l’Agriculture) i enlighet med artikel 25 i den schweiziska förordningen om vinodling och import av vin (Ordonnance sur la viticulture et l’importation du vin), 916.140 av den 14 november 2007.

(4)

Efter att ha kontrollerat den dokumentation som CVVCCVDCH lämnat in anser kommissionen dessutom att namnet ”Commune de Champagne” inte är giltigt skyddat i Schweiz. Å ena sidan måste Schweiziska edsförbundet enligt avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter (2), särskilt artikel 8 i bilaga 7, på sitt territorium skydda namnet ”Champagne” och förbehålla det viner med ursprung i Europeiska unionen. Å andra sidan konstaterar kommissionen, när det gäller artikel 32 i förordningen om viner från Vaud (Règlement sur les vins vaudois) av den 27 maj 2009 (kantonen Vaud, Schweiziska edsförbundet) att det är fråga om rätten att på vissa villkor ange kommunnamnet på viner med en kontrollerad ursprungsbeteckning. I den här artikeln fastställs regler för märkning av viner med en kontrollerad ursprungsbeteckning från ”Bonvillars”, enligt vilka det är tillåtet att ange den kommun varifrån druvorna kommer. Artikeln i sig ger inte namnet ”Commune de Champagne” skydd som geografisk beteckning.

(5)

Kommissionen fastställer sålunda att sökanden inte har bevisat att det berörda namnet är giltigt skyddat i sitt ursprungsland. Villkoret i artikel 94.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 är sålunda inte uppfyllt.

(6)

Därav följer att villkoren i avdelning II kapitel I avsnitt 2 underavsnitt 2, ”Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar”, i förordning (EU) nr 1308/2013 inte är uppfyllda.

(7)

Ansökan om skydd av namnet ”Commune de Champagne” som skyddad geografisk beteckning i enlighet med artikel 97.4 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör därför avslås.

(8)

Den åtgärd som föreskrivs i detta beslut är förenlig med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter.

(1)

Den 3 maj 2019 inledde Europeiska kommissionen en antidumpningsundersökning beträffande import till Europeiska unionen av produkter av ändlösa glasfiberfilament (nedan kallade glasarmering) med ursprung i Bahrain och Egypten (nedan kallade de berörda länderna), i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2016/1036. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2)(nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 21 mars 2019 av European Glass Fibre Producers Association (nedan kallat klaganden), såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens totala tillverkning. Klagomålet stöddes av tillverkare som svarar för 71 % av unionens totala tillverkning av produkter av ändlösa glasfiberfilament.

(3)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2018 till och med den 31 mars 2019 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2016 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda, om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av berörda parter i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen baserade urvalet på den största representativa tillverkningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(8)

Det inkom inga synpunkter på urvalet.

(9)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Eftersom endast två icke-närstående importörer lämnade in ifyllda stickprovsformulär tillämpades inte något stickprovsförfarande.

(11)

Kommissionen använde sig inte av något stickprovsförfarande för exporterande tillverkare i Bahrain och Egypten, eftersom det endast finns en exporterande tillverkare av den berörda produkten i varje land.

(12)

Kommissionen skickade frågeformulär till de två exporterande tillverkarna, de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och till två icke-närstående importörer. Ett frågeformulär skickades till de användare som önskade fylla i ett sådant i stället för att lämna in en inlaga.

(13)

Kommissionen tog emot svar på frågeformuläret från de båda exporterande tillverkarna, samtliga unionstillverkare som ingick i urvalet och de båda icke-närstående importörerna. Kommissionen tog också emot svar på frågeformuläret från två användare.

(14)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för fastställandet av dumpning, därav vållad skada och unionens intresse.

(15)

Metoden och exaktheten när det gäller de uppgifter som samlats in av klagandena för de makroekonomiska indikatorerna var föremål för ett kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen, vilket ägde rum i lokaler tillhörande klagandenas jurister.

(16)

Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes på plats hos följande företag:

(17)

Den produkt som är föremål för denna undersökning är huggen glasfiber i längder om högst 50 mm (nedan kallad huggen glasfiber), roving av glasfiber, utom roving av glasfiber som har impregnerats och behandlats med ett ytskikt och har en glödgningsförlust på mer än 3 % (enligt ISO-standard 1887) (nedan kallad roving) och mattor av glasfiberfilament, utom mattor av glasull (nedan kallade mattor) (nedan kallad den undersökta produkten). Den undersökta produkten kallas glasarmering.

(18)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Bahrain och Egypten.

(19)

Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 7019 11 00, ex 7019 12 00, 7019 31 00 (Taric-nummer 7019120022, 7019120025, 7019120026 och 7019120039).

(20)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(21)

Kommissionen beslutade därför att dessa produkter inom ramen för denna undersökning är likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(22)

I en skrivelse till kommissionen av den 19 mars 2020 återkallar klaganden sitt klagomål.

(23)

Enligt artikel 9.1 i grundförordningen får förfarandet avslutas när klaganden återkallar sitt klagomål, om inte ett avslutande skulle strida mot unionens intresse.

(24)

Kommissionen ansåg att antidumpningsförfarandet borde avslutas, eftersom det inte hade framkommit något nytt inom ramen för undersökningen som tydde på att ett avslutande av förfarandet skulle strida mot unionens intresse.

(25)

Berörda parter har underrättats om detta och har getts tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter som skulle kunna leda till slutsatsen att ett avslutande skulle strida mot unionens intresse.

(26)

Kommissionen finner därför att antidumpningsförfarandet beträffande import till unionen av glasarmering med ursprung i Bahrain och Egypten bör avslutas.

(27)

Detta beslut är förenligt med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.

(1)

Den 20 september 2019 lämnade tillverkarna Bayerische Motoren Werke AG, Daimler AG, FCA Italy SpA, Honda Motor Europe Ltd, Hyundai Motor Europe Technical Center GmbH, Jaguar Land Rover LTD, Automobile Citroën, Automobile Peugeot, PSA Automobiles SA, Renault, SEG Automotive Germany GmbH, Volkswagen AG, Volkswagen AG Nutzfahrzeuge och leverantören Valeo Electrification Systems en gemensam begäran i enlighet med artikel 12a i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 (2) om ändring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/785 (3) i syfte att utvidga godkännandet av den innovativa tekniken till att användas i vissa ej externt laddbara hybridelfordon (NOVC-HEV) i kategori M1 och personbilar som kan drivas med vissa alternativa bränslen.

(2)

Den 1 oktober 2019 lämnade tillverkarna Daimler AG, FCA Italy SpA, Hyundai Motor Europe Technical Center GmbH, Jaguar Land Rover LTD, Mitsubishi Electric Corporation, Opel GmbH-PSA, Automobile Citroën, Automobile Peugeot, PSA Automobiles SA, Renault, SEG Automotive Germany GmbH, Volkswagen AG, Volkswagen AG Nutzfahrzeuge och leverantören Valeo Electrification Systems en gemensam begäran om godkännande, i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2019/631, av den effektiva generatorfunktionen hos 12-volts motorgeneratorer som en innovativ teknik, när det används i vissa lätta nyttofordon, inklusive vissa ej externt laddbara hybridelfordon (NOVC-HEV) och lätta nyttofordon som kan drivas med vissa alternativa bränslen.

(3)

En 12-volts motorgenerator kan fungera antingen som en elmotor som omvandlar elektrisk energi till mekanisk energi eller som en generator som omvandlar mekanisk energi till elektrisk energi, dvs. på liknande sätt som en växelströmsgenerator. Den teknik som är föremål för begäran om ändring och ansökan definieras som en effektiv generatorfunktion hos 12-volts motorgeneratorn.

(4)

Med hänsyn till att begäran om ändring och ansökan om godkännande avser samma innovativa teknik och att samma villkor gäller för dess användning i de berörda fordonskategorierna, är det lämpligt att behandla både begäran om ändring och begäran om godkännande i ett enda beslut.

(5)

Begäran om ändring och begäran om godkännande har bedömts i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2019/631, genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 (4) samt Tekniska riktlinjer som ligger till grund för ansökningar om godkännande av innovativa teknik i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 (5) (versionen från juli 2018) (6). Både begäran om ändring och begäran om godkännande uppfyllde de formella kraven. I enlighet med artikel 11.3 i förordning (EU) 2019/631 åtföljdes de av en kontrollrapport som utförts av ett oberoende och certifierat organ.

(6)

Den effektiva generatorfunktionen hos en 12-volts motorgenerator har redan, genom genomförandebeslut (EU) 2017/785, godkänts för användning i personbilar med konventionell förbränningsmotor som en innovativ teknik som kan minska koldioxidutsläppen på ett sätt som endast delvis återspeglas av de mätningar som utförs som en del av utsläppsprovningen enligt den nya europeiska körcykel som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (7). Bedömningen visar att den godkända miljöinnovationen kan minska koldioxidutsläppen även för andra fordonskategorier under samma förutsättningar.

(7)

Sökandena har närmare bestämt visat att den effektiva generatorfunktionen hos en 12-volts motorgenerator kan minska utsläppen av koldioxid i lätta nyttofordon med konventionella förbränningsmotorer på samma sätt som i personbilar med samma typ av drivlina.

(8)

Vad gäller ej externt laddbara hybridelfordon i kategorierna M1 och N1 för vilka okorrigerade uppmätta bränsleförbruknings- och koldioxidutsläppsvärden får användas i enlighet med punkt 5.3.2 i bilaga 8 till FN/ECE:s föreskrift nr 101 (8), är det lämpligt att vid tillämpningen av detta beslut likställa dem med fordon i kategorierna M1 och N1 som drivs av konventionella förbränningsmotorer.

(9)

Sökandena har visat att den testmetod som fastställs i genomförandebeslut (EU) 2017/785 för provning av koldioxidminskning genom användning av en effektiv generatorfunktion hos 12-volts motorgeneratorer i personbilar med konventionell förbränningsmotor är lämplig för att fastställa sådana minskningar genom användning av tekniken i lätta nyttofordon samt i vissa ej externt laddbara hybridelfordon i kategorierna M1 och N1.

(10)

Sökandena har begärt att tillämpningsområdet för detta beslut, på grund av den ökande andelen personbilar och lätta nyttofordon som kan drivas med LPG (motorgas), CNG (komprimerad naturgas) eller E85, även bör omfatta sådana fordon, och att vissa faktorer i testmetoden därför bör justeras i enlighet med detta.

(11)

Sett till den begränsade tillgången till E85 på unionsmarknaden som helhet är det dock inte lämpligt att särskilja detta bränsle från bensin vad gäller testmetoden.

(12)

När det gäller tillägget av ett inkörningsförfarande för motorgeneratorn i provningsmetoden fastställs i ansökan dock inte tillräckligt precisa uppgifter för hur ett sådant inkörningsförfarande ska utföras eller hur inkörningseffekterna ska beaktas. Dessutom ingår redan som en integrerad del av de provningsmetoder som fastställs i genomförandebeslut (EU) 2017/785 att sådana effekter, om nödvändigt, kan beaktas genom kravet på att verkningsgraden för motor-generatorns generatorfunktion måste mätas minst fem gånger. Eftersom verkningsgraden för motor-generatorns generatorfunktion fastställs på grundval av medelvärdet av mätresultaten, bör eventuella inkörningseffekter, positiva eller negativa, därför beaktas i tillräcklig utsträckning vid det slutliga fastställandet av verkningsgraden, om nödvändigt genom fler mätningar. Mot denna bakgrund är det inte lämpligt att komplettera provningsmetoden med ett ytterligare särskilt inkörningsförfarande som föreslås i ansökningarna.

(13)

Med hänsyn till ovanstående överväganden bör den testmetod som föreskrivs i genomförandebeslut (EU) 2017/785, med tillägg av vissa bränslespecifika faktorer, också anses lämplig för att fastställa de koldioxidminskningar som kan uppnås med den innovativa tekniken när den används i fordon i kategori N1 som drivs av förbränningsmotorer, i ej externt laddbara hybridelfordon i kategorierna M1- och N1 samt i fordon i kategorierna M1- och N1 som kan drivas med vissa alternativa bränslen.

(14)

Tillverkarna bör ha möjlighet att ansöka hos en typgodkännandemyndighet om certifiering av koldioxidminskningar genom användning av innovativ teknik om villkoren i detta beslut är uppfyllda. Tillverkarna bör för detta ändamål säkerställa att ansökan om certifiering åtföljs av en kontrollrapport från ett oberoende kontrollorgan som bekräftar att den innovativa tekniken uppfyller villkoren i detta beslut och att minskningarna har fastställts i enlighet med den testmetod som anges i detta beslut.

(15)

För att underlätta en bredare användning av den innovativa tekniken i nya fordon bör en tillverkare också ha möjlighet att lämna in en enda ansökan, omfattande flera 12-volts motorgeneratorer, om certifiering av koldioxidminskningen från de effektiva generatorfunktionerna. När denna möjlighet utnyttjas bör man emellertid säkerställa att en mekanism tillämpas som uppmuntrar till användning av endast de motorgeneratorer som erbjuder den högsta verkningsgraden.

(16)

Det är typgodkännandemyndighetens ansvar att noggrant kontrollera att de villkor för certifiering av koldioxidminskningar från användning av en innovativ teknik som anges i detta beslut uppfylls. Om certifikat utfärdas bör den behöriga typgodkännandemyndigheten se till att alla uppgifter som beaktas för certifieringen registreras i en provningsrapport som förvaras tillsammans med kontrollrapporten och att denna information på begäran görs tillgänglig för kommissionen.

(17)

För fastställandet av den allmänna miljöinnovationskod som ska användas i relevanta typgodkännandedokument i enlighet med bilagorna I, VIII och IX till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (9) ska den innovativa tekniken tilldelas en enskild kod.

(18)

Från och med 2021 ska tillverkarnas efterlevnad av sina specifika utsläppsmål för koldioxid bestämmas på grundval av de koldioxidutsläpp som fastställs i enlighet med det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (WLTP, Worldwide Harmonised Light Vehicle Test Procedure) som beskrivs i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (10). Koldioxidminskningar från den innovativa teknik som certifierats med hänvisning till detta beslut får därför tas i beaktande vid beräkningen av tillverkarnas genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp endast för kalenderåret 2020.