ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 19

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

63 årgången
24 januari 2020


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens Genomförandeförordning (EU) 2020/103 av den 17 januari 2020 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 vad gäller harmoniserad klassificering av verksamma ämnen ( 1 )

1

 

*

Kommissionens Genomförandeförordning (EU) 2020/104 av den 23 januari 2020 om registrering av import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina, Taiwan och Indonesien

5

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/105 av den 23 januari 2020 om registrering av import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Indonesien

10

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/106 av den 23 januari 2020 om godkännande av natriumformiat som fodertillsats för alla djurarter ( 1 )

15

 

*

Kommissionens Genomförandeförordning (EU) 2020/107 av den 23 januari 2020 om godkännande av nykockin som fodertillsats för hundar, katter och akvariefiskar ( 1 )

18

 

 

BESLUT

 

*

Kommissionens Beslut (EU) 2020/108 av den 23 januari 2020 om ändring av bilagan till det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino

23

 

*

Kommissionens beslut (EU) 2020/109 av den 23 januari 2020 om ändring av bilagan till det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten

36

 

 

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Föreskrift nr 122 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) – Enhetliga tekniska bestämmelser om godkännande av fordon av kategorierna M, N och O med avseende på uppvärmningssystem [2020/110]

42

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/1


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/103

av den 17 januari 2020

om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 vad gäller harmoniserad klassificering av verksamma ämnen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (1), särskilt artiklarna 19 och 78.2, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (2) fastställs de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt förordning (EG) nr 1107/2009.

(2)

Enligt artikel 36.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (3) ska verksamma ämnen i den mening som avses i förordning (EG) nr 1107/2009 i normalfallet omfattas av harmoniserad klassificering och märkning. Ett detaljerat förfarande bör därför fastställas vad gäller den rapporterande medlemsstatens inlämnande av förslag till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) i enlighet med artikel 37.1 i förordning (EG) nr 1272/2008 vid förnyelsen av godkännandet för verksamma ämnen enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1107/2009.

(3)

Vid förnyelseförfarandet bör den rapporterande medlemsstaten ges ytterligare tid för att utarbeta det utkast till bedömningsrapport om förnyelse och den dokumentation som lämnas in till kemikaliemyndigheten, och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad livsmedelsmyndigheten) bör ges ytterligare tid för att utarbeta sin slutsats. Den frist som de sökande har mellan inlämnandet av ansökan om förnyelse och inlämnandet av den kompletterande dokumentationen bör därför förkortas med tre månader och dessa tre månader bör omfördelas till de frister som gäller för den rapporterande medlemsstaten och livsmedelsmyndigheten.

(4)

I allmänhet bör den rapporterande medlemsstaten lämna in dokumentation i enlighet med artikel 37.1 i förordning (EG) nr 1272/2008 för åtminstone de faroklasser som är relevanta för att fastställa om ett verksamt ämne kan betraktas som ett verksamt ämne med låg risk enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med punkt 5.1.1 i bilaga II till samma förordning, vilket även omfattar de faroklasser som är relevanta för de uteslutningskriterier som anges i punkterna 3.6.2–3.6.4 och 3.7 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009. Om den rapporterande medlemsstaten försäkrar att ingen harmoniserad klassificering och märkning behövs för de faroklasser för vilka den anser att de kriterier för harmoniserad klassificering och märkning som fastställs i förordning (EG) nr 1272/2008 inte är uppfyllda, bör den vederbörligen motivera detta.

(5)

Om ett förslag redan har lämnats in till kemikaliemyndigheten och håller på att bedömas bör den rapporterande medlemsstaten begränsa förslaget till att endast gälla faroklasser som inte omfattas av det förslag som är under behandling, såvida den inte anser att det föreligger ny information som inte ingick i den dokumentation som är under behandling.

(6)

När det gäller de faroklasser som förtecknas i punkt 5.1.1 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009 och som redan omfattas av ett befintligt yttrande från kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté, är det dessutom tillräckligt att den rapporterande medlemsstaten vederbörligen motiverar att det befintliga yttrandet från riskbedömningskommittén fortfarande är giltigt. Kemikaliemyndigheten får lämna synpunkter på den rapporterande medlemsstatens inlämnade dokumentation.

(7)

Vägledande tidsramar bör fastställas för att säkerställa att livsmedelsmyndigheten har tillgång till yttrandet från kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté innan den antar sin slutsats enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 844/2012.

(8)

En övergångsperiod bör medges så att sökanden kan beakta den kortare fristen för att sammanställa dokumentationen mellan ansökan om förnyelse och inlämnandet av den kompletterande dokumentationen. Förfaranden för vilka kompletterande dokumentation redan lämnats in bör inte påverkas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 6.3 ska ersättas med följande:

”3.   Den kompletterande dokumentationen ska lämnas in senast 33 månader innan godkännandet löper ut.”

2.

I artikel 7.1 ska led j ersättas med följande:

”j)

Ett förslag till klassificering om det anses att ämnet behöver klassificeras eller klassificeras på nytt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (*1).

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).”"

3.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 1 ska ”tolv månader” ersättas med ”13 månader”.

b)

I punkt 2 ska led e ersättas med följande:

”e)

Ett förslag till klassificering, eller i tillämpliga fall en bekräftelse av klassificering, eller klassificering på nytt av det verksamma ämnet i enlighet med kriterierna i förordning (EG) nr 1272/2008, enligt och i överensstämmelse med den dokumentation som ska lämnas in enligt punkt 9.”

c)

I punkt 5 ska ”tolvmånadersperiod” ersättas med ”period på 13 månader”.

d)

I punkt 6 ska ”tolvmånadersperiod” ersättas med ”period på 13 månader”.

e)

Följande punkt ska läggas till som punkt 9:

”9.   Den rapporterande medlemsstaten ska senast vid tidpunkten för inlämnandet av utkastet till bedömningsrapport om förnyelse lämna ett förslag till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) i enlighet med artikel 37.1 i förordning (EG) nr 1272/2008 och i enlighet med kemikaliemyndighetens krav för att erhålla ett yttrande om en harmoniserad klassificering av det verksamma ämnet åtminstone för följande faroklasser:

Explosiva ämnen.

Akut toxicitet.

Frätande eller irriterande på huden.

Allvarlig ögonskada eller ögonirritation.

Luftvägs- eller hudsensibilisering.

Mutagenitet i könsceller.

Cancerogenitet.

Reproduktionstoxicitet.

Specifik organtoxicitet – enstaka exponering.

Specifik organtoxicitet – upprepad exponering.

Farligt för vattenmiljön.

Den rapporterande medlemsstaten ska vederbörligen motivera varför den anser att kriterierna för klassificering i en eller flera av dessa faroklasser inte är uppfyllda.

Om ett förslag till klassificering av ett verksamt ämne redan har lämnats in till kemikaliemyndigheten och håller på att bedömas, ska den rapporterande medlemsstaten lämna in ytterligare ett förslag till klassificering som endast gäller en eller flera av ovan angivna faroklasser som inte omfattas av det förslag som är under behandling, såvida inte ny information har blivit tillgänglig som inte ingick i den dokumentation som är under behandling vad gäller de ovan angivna faroklasserna.

När det gäller de faroklasser som redan omfattas av ett befintligt yttrande från kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté, som inrättats genom artikel 76.1 c i förordning (EG) nr 1907/2006, är det, oberoende av om detta yttrande har legat till grund för ett beslut om en registerpost för harmoniserad klassificering och märkning av ett ämne i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008, tillräckligt att den rapporterande medlemsstaten i den dokumentation som lämnas till kemikaliemyndigheten vederbörligen motiverar att det befintliga yttrandet eller, om det redan har legat till grund för ett beslut om upptagande i bilaga VI, den befintliga klassificeringen fortfarande gäller för de faroklasser som anges i första stycket. Kemikaliemyndigheten får lämna synpunkter på den rapporterande medlemsstatens inlämnade dokumentation.”

4.

Följande artikel ska införas efter artikel 11a som artikel 11b:

Artikel 11b

Riskbedömningskommittén ska sträva efter att anta det yttrande som avses i artikel 37.4 i förordning (EG) nr 1272/2008 inom 13 månader från det inlämnande som avses i artikel 11.9.”

5.

Artikel 12.1 ska ersättas med följande:

”1.   Myndigheten ska senast tre månader efter mottagandet undersöka om den rapporterande medlemsstatens utkast till bedömningsrapport om förnyelse innehåller all relevant information i överenskommet format och låta sökanden och övriga medlemsstater ta del av utkastet.”

6.

I artikel 13.1 ska den första meningen ersättas med följande:

”Inom fem månader från utgången av den period som avses i artikel 12.3, eller inom två veckor från ett eventuellt antagande av det yttrande från riskbedömningskommittén som avses i artikel 37.4 i förordning (EG) nr 1272/2008, beroende på vad som inträffar sist, ska myndigheten mot bakgrund av det aktuella vetenskapliga och tekniska kunskapsläget, med hjälp av vägledande dokument som är tillämpliga den dag då den kompletterande dokumentationen lämnas in, och mot bakgrund av yttrandet från riskbedömningskommittén, anta en slutsats om huruvida det verksamma ämnet kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009.”

7.

I artikel 14.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Rapporten om förnyelse och utkastet till förordning ska beakta den rapporterande medlemsstatens utkast till bedömningsrapport om förnyelse, de synpunkter som avses i artikel 12.3 i denna förordning och myndigheten slutsats, om en sådan lagts fram, samt ett eventuellt yttrande från den riskbedömningskommitté som avses i artikel 37.4 i förordning (EG) nr 1272/2008.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas på förnyelseförfaranden för de verksamma ämnen för vilka godkännandeperioden löper ut tidigast den 13 maj 2023.

Den ska dock inte tillämpas på förnyelseförfaranden för sådana verksamma ämnen för vilka kompletterande dokumentation redan har lämnats in före den dag då denna förordning antas.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 januari 2020.

På kommissionens vägnar

Ordförande

Ursula VON DER LEYEN


(1)  EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 252, 19.9.2012, s. 26).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).


24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/5


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/104

av den 23 januari 2020

om registrering av import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina, Taiwan och Indonesien

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 14.5, och

efter att ha informerat medlemsstaterna, och

av följande skäl:

(1)

Den 12 augusti 2019 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) att ett antidumpningsförfarande (nedan kallat antidumpningsförfarandet) hade inletts beträffande import till unionen av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), Taiwan och Indonesien till följd av ett klagomål som ingavs den 28 juni 2019 av Eurofer (European Steel Association – nedan kallad klaganden) såsom företrädare för fyra unionsproducenter som svarar för unionens hela sammanlagda produktion av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål.

(2)

Den 10 oktober 2019 tillkännagav kommissionen inledandet av ett antisubventionsförfarande beträffande import till unionen av samma produkt med ursprung i Kina och Indonesien (3) (nedan kallat antisubventionsförfarandet) enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar av Europeiska unionen (4) (nedan kallad den grundläggande antisubventionsgrundförordningen).

1.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(3)

Den produkt som är föremål för registrering (nedan kallad den berörda produkten) är valsade platta produkter av rostfritt stål, var sig de är i rullar eller ej (inklusive produkter skurna i längder och smala band), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med undantag av produkter, inte i ringar, med en bredd av minst 600 mm och en tjocklek på över 10 mm. Dessa produkter klassificeras för närvarande enligt HS-nummer 7219 11, 7219 12, 7219 13, 7219 14, 7219 22, 7219 23, 7219 24, 7220 11 och 7220 12. Dessa HN-nummer nämns endast upplysningsvis.

2.   BEGÄRAN

(4)

Klaganden begärde registrering av importen redan i sitt klagomål. Den 31 oktober 2019 lämnade klaganden in en separat begäran om registrering av den import som omfattas av detta förfarande i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen. Klaganden begärde att importen av den berörda produkten skulle registreras, så att åtgärder senare skulle kunna vidtas mot den importen från och med dagen för registreringen. Ytterligare uppgifter till stöd för denna begäran lämnades den 22 november och den 10 december 2019.

(5)

Den 14 november 2019 lämnade Marcegaglia Specialties (”Marcegaglia”), som är en användare av den berörda produkten och samarbetar i antidumpningsförfarandet, synpunkter rörande klagandens begäran om registrering av import.

3.   SKÄL TILL REGISTRERINGEN

(6)

Enligt artikel 14.5 i grundförordningen får kommissionen kräva att tullmyndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att registrera import, så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Importen får göras till föremål för registrering på begäran av unionsindustrin, om ansökan innehåller tillräcklig bevisning för att motivera en sådan åtgärd.

(7)

Enligt klaganden är det motiverat med registrering, eftersom den berörda produkten med ursprung i Kina, Taiwan och Indonesien dumpas. Klaganden hävdade att unionsindustrin vållats väsentlig skada på grund av den alltmer ökande lågprisimporten, vilken kommer att undergräva den positiva verkan av de eventuella slutgiltiga tullarna genom att hamstring möjliggörs.

(8)

Kommissionen behandlade begäran mot bakgrund av artikel 10.4 i grundförordningen. Kommissionen kontrollerade om importörerna var eller borde ha varit medvetna om dumpningens omfattning och den påstådda eller konstaterade skadan. Den undersökte även om en ytterligare betydande ökning av importen hade ägt rum vilken med hänsyn till tidpunkten, omfattningen och övriga omständigheter sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas.

3.1   Importörernas medvetenhet om dumpningen, dess omfattning och den påstådda skadan

(9)

I tillkännagivandet om inledande för detta förfarande som offentliggjordes den 12 augusti 2019 framhålls det att de beräknade dumpningsmarginalerna är betydande för samtliga länder. Totalt sett och med hänsyn till omfattningen av de påstådda dumpningsmarginalerna (mellan 15,1 % och 54,3 %) ger bevisningen i klagomålet i detta skede tillräckligt stöd för att de exporterande producenterna gör sig skyldiga till dumpning.

(10)

Klagomålet innehöll även tillräcklig bevisning för den påstådda skadan för unionsindustrin, bland annat i form av en minskad marknadsandel och en negativ utveckling för andra viktiga resultatindikatorer för unionsindustrin.

(11)

I och med offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning är tillkännagivandet om inledande en offentlig handling som alla importörer har tillgång till. Importörerna har i egenskap av berörda parter i undersökningen dessutom tillgång till den icke-konfidentiella versionen av klagomålet och de icke-konfidentiella ärendehandlingarna. Kommissionen ansåg därför att importörerna, såsom varande erfarna professionella aktörer, på denna grundval var eller borde ha varit medvetna om den påstådda dumpningen, dess omfattning och den påstådda skadan (5).

(12)

Den drog därför slutsatsen att det första kriteriet för registrering var uppfyllt.

3.2   En ytterligare betydande ökning av importen

(13)

Kommissionens analys av detta kriterium skedde på grundval av den statistik som fanns tillgängliga i Surveillance 2-databasen, med utgångspunkt i de uppgifter som samlats in om den berörda produkten, Vid analysen av importvolymerna när det gäller begäran om registrering fanns det statistik till och med november 2019. Kommissionen ansåg att importnivån från och med augusti 2019 (dvs. den månad då undersökningen inleddes) till och med den senaste perioden (dvs. november 2019) borde beaktas och att dessa volymer skulle jämföras med importvolymerna under undersökningsperioden. Den ansåg att det inte var lämpligt att jämföra importnivåerna under perioden augusti 2019 till november 2019 med importnivåerna under samma månader föregående år, eftersom det inte fanns något i ärendehandlingarna som tydde på att det finns säsongsmässiga variationer i importen av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål. Importen från de berörda länderna uppvisade följande utveckling:

Importvolymer från de berörda länderna (i ton)

Ursprung

Undersöknings-period (UP)

Genomsnitt per månad

Efter inledandet (*1)

Genomsnitt per månad

Δ

UP - efter inledandet

Kina

220 705

18 392

110 568

27 642

+ 50 %

Indonesien

107 107

8 926

9 011

2 253

-75 %

Taiwan

36 542

3 045

13 932

3 483

+ 14 %

De berörda länderna

364 354

30 363

133 511

33 378

+ 10 %

(14)

På grundval av denna statistik konstaterade kommissionen att den genomsnittliga importvolymen för vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål från de berörda länderna till unionen under perioden september 2019 – november 2019, dvs. efter ärendets inledande, var 10 % högre än den genomsnittliga månatliga importvolymen till unionen under undersökningsperioden.

(15)

När det gäller undersökningar som omfattar mer än ett berört land ska importen från dessa länder endast slås samman vid den analys som beskrivs i skälen ovan om kommissionen har beslutat att slå samman denna import i den underliggande undersökningen. Kommissionen noterade även att tribunalen i sin dom i Stemcor-målet fastställt att ””den ytterligare betydande importökningen”, i den mening som avses i artikel 10.4 d i grundförordningen, [ska] fastställas med utgångspunkt i en helhetsbedömning för att avgöra huruvida importen som helhet sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av de slutgiltiga tullarna och därmed vålla unionsindustrin ytterligare skada, utan att beakta varje berörd importörs enskilda och subjektiva situation” (6). Såsom framgår av tabellen ovan står det helt klart att den kumulerade importen från de berörda länderna uppvisat en ytterligare betydande ökning.

(16)

Marcegaglia hävdade att det inte fanns belägg för en ytterligare betydande importökning i klagandens inlaga och att en sådan inte heller var sannolik med tanke på de skyddskvoter (”kvoterna”) (7) som är tillämpliga på vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål och som bl.a. omfattar den berörda produkten, för vart och ett av de berörda länderna fastställts till nivåer som är väsentligt lägre än de exportvolymer som konstaterats under undersökningsperioden. All import utöver kvoterna omfattas av en skyddstull på 25 %. Detta innebär enligt Marcegaglia att importen av den berörda produkten sannolikt kommer att minska till de nivåer som fastställts för kvoterna, dvs. en nivå som är 25 % lägre än den importvolym som konstaterats för undersökningsperioden. Marcegaglia tillade att även om importvolymen i juli och augusti 2019, eller någon annan månad för den delen, överskrider (eller skulle kunna överskrida) dessa månatliga genomsnitt så innebär inte detta att man kan dra slutsatsen att importen sannolikt kommer att öka.

(17)

Kommissionen erinrar om att kvoterna i fråga är tullkvoter för vilka det gäller att all import utöver den fastställda övre gränsen visserligen inte är förbjuden, men belagd med en extra värdetull på 25 %. Detta innebär att importörerna har rätt att importera volymer utöver de tillämpliga övre gränserna, under förutsättning att de erlägger den skyddstull som är tillämplig. Anledningen till att den berörda produkten omfattas av tullkvoter är hursomhelst att man vill undvika att det uppstår allvarlig skada för unionsindustrin. Samma importökning efter inledandet av den nu aktuella undersökningen kan leda till att det blir nödvändigt att ta ut den eventuella tullen retroaktivt till följd av att det konstateras föreligga väsentlig skada och ett behov av att avhjälpa denna. Med tanke på de dumpnings- och skademarginaler som uppskattats av klaganden (se skäl (30)) är det dessutom möjligt att skyddstullen på 25 % inte är tillräcklig för att man till fullo ska kunna avhjälpa dumpningen och skadan. Följaktligen kommer en tull på 25 % med all sannolikhet inte att avskräcka importörer från att importera ytterligare volymer.

(18)

Till svar på Marcegaglias synpunkter erinrar kommissionen även om att denna förordning handlar om registrering av import och inte har någon inverkan på huruvida antidumpningstullar ska tas ut eller inte, vilket är något som beslutas först i samband med de eventuella slutgiltiga åtgärderna.

(19)

Med hänsyn till denna ytterligare betydande ökning av importen från de berörda länderna drar kommissionen följaktligen slutsatsen att det andra kriteriet för registrering också är uppfyllt.

3.3   Undergrävande av tullens positiva verkan

(20)

Kommissionen förfogar över tillräcklig bevisning i detta skede för att ytterligare skada redan vållats av en fortsatt ökning av importen till fortsatt sjunkande priser.

(21)

Såsom fastställs i skälen (14) och (15) finns det tillräcklig bevisning för en betydande ökning av importen av den berörda produkten.

(22)

Dessutom finns det ingen bevisning i ärendehandlingarna för att importpriserna skulle ha ökat sedan inledandet av undersökningen. Tvärtom var det genomsnittliga värdet per enhet för den berörda produkten som importerades från de berörda länderna enligt den offentliga Surveillance 2-databasen 1 % lägre under perioden augusti till november 2019 än vad det var under undersökningsperioden.

(23)

I sin begäran om registrering pekade klaganden dessutom på det faktum att den snabba försämringen av unionsindustrins situation som konstaterats i klagomålet under det andra halvåret 2018 fortsatte under det första halvåret 2019, med en ytterligare minskning av produktionsnivåerna och en ökning av importens prisunderskridande. I begäran lämnade klaganden även bevisning för att situationen hade försämrats ytterligare därefter, bland annat med hänvisning till fyra betydande omstruktureringar av olika slag som meddelats av olika unionsproducenter sedan juli 2019 och som berör hundratals anställda.

(24)

Mot denna bakgrund innebär tidpunkten för den ytterligare betydande importökningen (se skälen (14) och (15)) att den positiva verkan av en eventuell slutgiltig tull redan allvarligt undergrävs, såvida man inte tillämpar denna tull retroaktivt.

(25)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det tredje kriteriet för registrering för dumpningsdelen av begäran också är uppfyllt.

4.   FÖRFARANDE

(26)

Kommissionen drar således slutsatsen att det föreligger tillräcklig bevisning för att motivera att importen av den berörda produkten görs till föremål för registrering i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(27)

Alla berörda parter uppmanas att skriftligen lämna synpunkter och lägga fram bevisning till stöd för dessa. Kommissionen kan dessutom höra berörda parter om de lämnar in en skriftlig begäran om detta och visar att det finns särskilda skäl att höra dem.

5.   REGISTRERING

(28)

I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen bör importen av den berörda produkten göras till föremål för registrering för att säkerställa att det i det fall undersökningen leder till att antidumpnings- och/eller utjämningstullar införs är möjligt att, under förutsättning att de nödvändiga villkoren är uppfyllda, ta ut dessa tullar retroaktivt för den registrerade importen i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser.

(29)

Resultaten av undersökningen kommer att ligga till grund för eventuella framtida betalningsförpliktelser. I detta skede av undersökningen är det ännu inte möjligt att uppskatta storleken på den eventuella betalningsförpliktelsen.

(30)

Vad gäller importen från Kina så uppskattar man i klagomålet där det begärs en antidumpningsundersökning den genomsnittliga dumpningsmarginalen till 54,3 % och det genomsnittliga målprisunderskridandet till 29,1 % för den berörda produkten. Storleken på eventuella framtida betalningsförpliktelser uppskattas till den lägsta av dessa nivåer, dvs. 29,1 % av den berörda produktens importvärde cif. Om kommissionen emellertid skulle konstatera att villkoren i artiklarna 7.2a och 7.2b i grundförordningen är uppfyllda, dvs. att dumpningsmarginalen kan anses återspegla den skada som unionsindustrin lidit, kan storleken på den eventuella betalningsförpliktelsen fastställas till nivån på dumpningsmarginalen, dvs. 54,3 %, i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen. Vad gäller importen från Indonesien så uppskattar man i klagomålet där det begärs en antidumpningsundersökning den genomsnittliga dumpningsmarginalen till 32,2 % och det genomsnittliga målprisunderskridandet till 39,8 % för den berörda produkten. Storleken på eventuella framtida betalningsförpliktelser fastställs till den lägsta av dessa nivåer, dvs. 32,2 % av den berörda produktens importvärde cif. Om kommissionen emellertid skulle konstatera att villkoren i artiklarna 7.2a och 7.2b i grundförordningen är uppfyllda, dvs. att dumpningsmarginalen kan anses återspegla den skada som unionsindustrin lidit, kan storleken på den eventuella betalningsförpliktelsen fastställas till nivån på dumpningsmarginalen. Vad gäller importen från Taiwan så uppskattar man i klagomålet där det begärs en antidumpningsundersökning den genomsnittliga dumpningsmarginalen till 15,1 % och det genomsnittliga målprisunderskridandet till 20,7 % för den berörda produkten. Storleken på eventuella framtida betalningsförpliktelser fastställs till den lägsta av dessa nivåer, dvs. 15,1 % av den berörda produktens importvärde cif.

6.   BEHANDLING AV PERSONUPPGIFTER

(31)

Alla personuppgifter som samlas in i samband med registreringen kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (8).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tullmyndigheterna åläggs härmed, i enlighet med artikel 14.5 i förordning (EU) 2016/1036, att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen till unionen av valsade platta produkter av rostfritt stål, var sig de är i rullar eller ej (inklusive produkter skurna i längder och smala band), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med undantag av produkter, inte i ringar, med en bredd av minst 600 mm och en tjocklek på över 10 mm, som för närvarande klassificeras enligt HS-nummer 7219 11, 7219 12, 7219 13, 7219 14, 7219 22, 7219 23, 7219 24, 7220 11 och 7220 12 och har sitt ursprung i Kina, Taiwan och Indonesien.

Registreringen ska upphöra nio månader efter denna förordnings ikraftträdande.

Alla berörda parter uppmanas att skriftligen lämna sina synpunkter och lägga fram bevisning till stöd för dessa eller begära att bli hörda inom 21 dagar efter det att denna förordning har offentliggjorts.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 januari 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande


(1)  EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.

(2)  Tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina, Taiwan och Indonesien (2019/C 269 I/01) (EUT C 269 I, 12.8.2019, s. 1).

(3)  Tillkännagivande om inledande av ett antisubventionsförfarande beträffande import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Indonesien (2019/C 342/09) (EUT C 342, 10.10.2019, s. 18).

(4)  EUT L 176, 30.6.2016, s. 55.

(5)  Se tribunalens dom (andra avdelningen) av den 8 maj 2019 i mål T-749/16, Stemcor/Europeiska kommissionen, punkt 56.

(*1)  augusti 2019 – november 2019

Källa: Surveillance 2-databasen

(6)  Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 8 maj 2019 i mål T-749/16, Stemcor/Europeiska kommissionen, punkt 86.

(7)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 av den 31 januari 2019 om införande av slutgiltiga skyddsåtgärder på import av vissa stålprodukter (EUT L 31, 1.2.2019, s. 27), ändrad genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1590 av den 26 september 2019 (EUT L 248, 27.9.2019, s. 28).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).


24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/10


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/105

av den 23 januari 2020

om registrering av import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Indonesien

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 24.5,

efter att ha informerat medlemsstaterna, och

av följande skäl:

(1)

Den 10 oktober 2019 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) att ett antisubventionsförfarande (nedan kallat antidumpningsförfarandet) hade inletts beträffande import till unionen av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Indonesien till följd av ett klagomål som ingavs den 26 augusti 2019 av Eurofer (European Steel Association – nedan kallad klaganden) såsom företrädare för fyra unionsproducenter som svarar för unionens hela sammanlagda produktion av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål.

(2)

Den 12 augusti 2019 tillkännagav kommissionen inledandet av ett antidumpningsförfarande beträffande import till unionen av samma produkt med ursprung i Kina, Taiwan och Indonesien (3) (nedan kallat antidumpningsförfarandet) enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (4) (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen).

1.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(3)

Den produkt som är föremål för registrering (nedan kallad den berörda produkten) är valsade platta produkter av rostfritt stål, var sig de är i rullar eller ej (inklusive produkter skurna i längder och smala band), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med undantag av produkter, inte i ringar, med en bredd av minst 600 mm och en tjocklek på över 10 mm. Dessa produkter klassificeras för närvarande enligt HS-nummer 7219 11, 7219 12, 7219 13, 7219 14, 7219 22, 7219 23, 7219 24, 7220 11 och 7220 12. Dessa HN-nummer nämns endast upplysningsvis.

2.   BEGÄRAN

(4)

Klaganden begärde registrering av importen redan i sitt klagomål. Den 31 oktober 2019 lämnade klaganden in en separat begäran om registrering av den import som omfattas av detta förfarande i enlighet med artikel 24.5 i grundförordningen. Klaganden begärde att importen av den berörda produkten skulle registreras, så att åtgärder senare skulle kunna vidtas mot den importen från och med dagen för registreringen. Ytterligare uppgifter till stöd för denna begäran lämnades den 22 november och den 10 december 2019.

(5)

Den 14 november 2019 lämnade Marcegaglia Specialties (”Marcegaglia”), som är en användare av den berörda produkten och samarbetar i antisubventionsförfarandet, synpunkter rörande klagandens begäran om registrering av import.

3.   SKÄL TILL REGISTRERINGEN

(6)

Enligt artikel 24.5 i grundförordningen får kommissionen kräva att tullmyndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att registrera import, så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Importen får göras till föremål för registrering på begäran av unionsindustrin, om ansökan innehåller tillräcklig bevisning för att motivera en sådan åtgärd.

(7)

Enligt klaganden är det motiverat med registrering, eftersom den berörda produkten med ursprung i Kina och Indonesien dumpas. Klaganden hävdade att unionsindustrin vållats väsentlig skada på grund av den alltmer ökande lågprisimporten, vilken kommer att undergräva den positiva verkan av de eventuella slutgiltiga tullarna genom att hamstring möjliggörs.

(8)

Kommissionen behandlade begäran mot bakgrund av artikel 16.4 i grundförordningen. Kommissionen kontrollerade om det föreligger kritiska omständigheter som innebär att den berörda subventionerade produkten vållas skada som är svår att avhjälpa på grund av omfattande import under en relativt kort tid av en produkt som har förmån av utjämningsbara subventioner samt om det kan anses vara nödvändigt att införa retroaktiva utjämningstullar på denna import för att hindra att en sådan uppkommer på nytt.

3.1   Subventionering av den berörda produkten

(9)

Kommissionen har tillräcklig bevisning för att importen av den berörda produkten från Kina och Indonesien subventioneras.

(10)

När det gäller Kina består den påstådda subventioneringen av i) direkt överföring av medel, ii) efterskänkta eller ej uttagna offentliga intäkter och iii) offentligt tillhandahållande av varor eller tjänster mot för låg ersättning. Det rör sig bland annat om förmånliga lån och tillhandahållande av krediter från statsägda banker, exportkreditprogram, exportgarantier, försäkringar och bidragsprogram, skattelättnader för högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik, skatteavdrag för forskning och utveckling, snabbare avskrivning av utrustning som används av högteknologiska företag för utveckling och produktion av högteknologi, skattebefrielse på utdelning mellan berättigade inhemska företag, källskattelättnad för utdelning från kinesiska företag med utländska investerare till deras icke-kinesiska moderbolag, befrielse från markanvändningsskatt och nedsatt exportskatt och offentligt tillhandahållande av mark och el mot för låg ersättning.

(11)

När det gäller Indonesien består den påstådda subventioneringen av i) direkt överföring av medel, ii) efterskänkta eller ej uttagna offentliga intäkter och iii) offentligt tillhandahållande av varor eller tjänster mot för låg ersättning. Det rör sig bland annat om förmånliga policystyrda lån och skatteförmåner enligt indonesisk lag och befrielse från importtull på import av råvaror och produktionsutrustning.

(12)

Det görs gällande att dessa åtgärder utgör subventioner eftersom de innefattar ett finansiellt bidrag från de kinesiska myndigheterna, de indonesiska myndigheterna eller från regionala och lokala myndigheter (inklusive offentliga organ) och medför en förmån för de exporterande tillverkarna av den berörda produkten. Subventionerna uppges vara knutna till exportresultat och/eller användningen av inhemska framför importerade varor och/eller vara begränsade till vissa sektorer och/eller typer av företag och/eller geografiska områden, vilket innebär att de därmed är selektiva och utjämningsbara.

(13)

Bevisningen för subventionering gjordes tillgänglig i den offentliga versionen av klagomålet och analyserades vidare i promemorian om bevisningens tillräcklighet.

(14)

Den tillgängliga bevisningen i detta skede tyder därför på att exporten av den berörda produkten är föremål för utjämningsbara subventioner.

3.2   Förekomst av en omfattande import under en relativt kort tid

(15)

I klagomålet och de senare inlagorna avseende begäran om registrering framgår det av bevisningen rörande importvolymen att det förekom en betydande ökning av importen både i absoluta tal och i marknadsandelar under perioden mellan 2015 och juni 2019. Framförallt framgår det av bevisningen i klagomålet att de kinesiska och indonesiska exportörerna markant ökat sin försäljningsvolym av den berörda produkten till unionen, vilket lett till en kraftig ökning av deras marknadsandel till 28,7 % under andra halvåret 2018.

(16)

En analys av importens utveckling för hela skadeundersökningsperioden och perioden efter inledandet, dvs. på grundval av uppgifter från Surveillance 2 för den specifika berörda produkten samt uppgifterna i klagomålet, tyder inte heller på att den betydande ökningen av importen skulle ha upphört:

Importvolymer från de berörda länderna (i ton)

Ursprung

2016

2017

2018

Undersöknings-period (UP)

Månatligt genomsnitt (UP)

Månatligt genomsnitt (efter inledandet) (5)

Kina

194 963

263 858

250 626

220 705

18 392

26 338

Indonesien

105

17

44 863

107 107

8 926

4 270

De berörda länderna

195 068

263 874

295 489

327 812

27 318

30 607

Källa:

2016–2018: klagomålet

UP och efter UP: Surveillance 2-databasen

(17)

På grundval av denna statistik konstaterade kommissionen att det kunde bekräftas att det fanns en betydande importen från de berörda länderna till och med under de två månaderna efter inledandet, dvs. under oktober och november 2019, och att den månatliga genomsnittliga importvolymen för dessa månader låg 12 % över den redan höga nivå som konstaterats för undersökningsperioden. Den statistik som kommissionen har tillgång till för perioden efter inledandet av undersökningen visar på en ökande importvolym från de berörda länderna. Dessa ökningar, tillsammans med marknadsandelarna för var och en av de båda exporterande länder under hela skadeundersökningsperioden, visar att det förekommit en omfattande import under en relativt kort tid i den mening som avses i artikel 16.4 i grundförordningen.

3.3   Den berörda importen vållar skada som är svår att avhjälpa

(18)

Kommissionen har även tillräcklig bevisning för att de exporterande tillverkarnas subventionering vållar unionsindustrin väsentlig skada. Volymerna och priserna för importen av den berörda produkten har inverkat negativt på försäljningsvolymerna och priserna på unionsmarknaden samt på unionsindustrins marknadsandel. Detta har i sin tur haft en väsentlig negativ inverkan på unionsindustrins resultat överlag och dess ekonomiska situation. Bevisningen avseende de skadefaktorer som anges i artikel 8.4 i grundförordningen består av uppgifter som ingår i klagomålet och de senare inlagorna avseende registrering och stöds av offentligt tillgängliga uppgifter från Eurostat. Det framgick bland annat av klagomålet att unionsindustrins försäljning till icke-närstående parter minskade med 6 % mellan 2015 och 2018, att dess marknadsandel minskade med 4,3 % under denna period samt att lönsamheten under 2018 var låg och hälften så stor som lönsamheten under 2017. Dessutom minskade lönsamheten dramatiskt under 2018, då den under det andra halvåret uppgick den till endast 2,2 %. Det framgick av klagomålet att sysselsättningen minskat med 3 % sedan 2015.

(19)

I sin begäran om registrering pekade klaganden dessutom på det faktum att den snabba försämringen av unionsindustrins situation som konstaterats i klagomålet under det andra halvåret 2018 fortsatte under det första halvåret 2019, med en ytterligare minskning av produktionsnivåerna och en ökning av importens prisunderskridande. I begäran om registrering lämnade klaganden även bevisning för att situationen hade försämrats ytterligare därefter, bland annat med hänvisning till fyra betydande omstruktureringar av olika slag som meddelats av olika unionsproducenter sedan juli 2019 och som berör hundratals anställda. Två av dessa meddelanden kom så sent som i oktober 2019.

(20)

Vidare bedömde kommissionen i detta skede om skadan var svår att avhjälpa. När de kinesiska och indonesiska leverantörerna väl är integrerade i unionsindustrins kunders leveranskedjor torde dessa kunder vara obenägna att byta leverantörer till förmån för unionstillverkarna. Det är vidare osannolikt att unionsindustrins kunder accepterar högre priser från unionsindustrin, även om kommissionen, hypotetiskt sett, skulle införa utjämningsåtgärder utan retroaktiv verkan i framtiden. Denna risk för en permanent förlust av marknadsandelar eller minskade inkomster utgör en skada som är svår att avhjälpa.

3.4   Förhindrande av återkommande skada

(21)

Mot bakgrund av de uppgifter och de överväganden som anges i avsnitt 3.3 ansåg kommissionen det vara nödvändigt att förbereda för ett eventuellt retroaktivt införande av åtgärder genom att föreskriva registrering för att förhindra att skadan återkommer. Marknadsförhållandena efter undersökningsperioden tenderar att bekräfta att situationen för den inhemska industrin håller på att försämras på grund av en betydande ökning av subventionerad import till låga priser.

4.   FÖRFARANDE

(22)

Kommissionen drar således slutsatsen att det föreligger tillräcklig bevisning för att motivera att importen av den berörda produkten görs till föremål för registrering i enlighet med artikel 24.5 i grundförordningen.

(23)

Alla berörda parter uppmanas att skriftligen lämna synpunkter och lägga fram bevisning till stöd för dessa. Kommissionen kan dessutom höra berörda parter om de lämnar in en skriftlig begäran om detta och visar att det finns särskilda skäl att höra dem.

5.   REGISTRERING

(24)

I enlighet med artikel 24.5 i grundförordningen bör importen av den berörda produkten göras till föremål för registrering för att säkerställa att det i det fall undersökningen leder till att utjämningstullar införs är möjligt att, under förutsättning att de nödvändiga villkoren är uppfyllda, ta ut dessa tullar retroaktivt för den registrerade importen i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser.

(25)

Resultaten av antisubventionsundersökningen kommer att ligga till grund för eventuella framtida betalningsförpliktelser.

(26)

I detta skede av undersökningen är det ännu inte möjligt att uppskatta storleken på subventioneringen i Kina och Indonesien. Klagomålet anger ingen exakt uppskattning av storleken på subventioneringen, vilken normalt sett bör användas som grund för fastställandet av utjämningstullarna. Klagomålet innehåller endast en uppskattning av nivå för undanröjande av skada, dvs. 29,1 % för Kina och 39,8 % för Indonesien. I enlighet med artikel 15.1 fjärde stycket i grundförordningen skulle denna uppskattade betalningsförpliktelse endast vara relevant om en tull baserad på de utjämningsbara subventionernas storlek var högre och kommissionen klart och tydligt kan slå fast att det inte ligger i unionens intresse att införa denna högre tull.

6.   BEHANDLING av personuppgifter

(27)

Alla personuppgifter som samlas in i samband med registreringen kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (6).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tullmyndigheterna åläggs härmed, i enlighet med artikel 24.5 i förordning (EU) 2016/1037, att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen till unionen av valsade platta produkter av rostfritt stål, var sig de är i rullar eller ej (inklusive produkter skurna i längder och smala band), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med undantag av produkter, inte i ringar, med en bredd av minst 600 mm och en tjocklek på över 10 mm, som för närvarande klassificeras enligt HS-nummer 7219 11, 7219 12, 7219 13, 7219 14, 7219 22, 7219 23, 7219 24, 7220 11 och 7220 12 och har sitt ursprung i Kina och Indonesien.

Registreringen ska upphöra nio månader efter denna förordnings ikraftträdande.

Alla berörda parter uppmanas att skriftligen lämna sina synpunkter och lägga fram bevisning till stöd för dessa eller begära att bli hörda inom 21 dagar efter det att denna förordning har offentliggjorts.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 januari 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande


(1)  EUT L 176, 30.6.2016, s. 55.

(2)  Tillkännagivande om inledande av ett antisubventionsförfarande beträffande import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Indonesien (2019/C 342/09) (EUT C 342, 10.10.2019, s. 18).

(3)  Tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Folkrepubliken Kina, Taiwan och Indonesien (2019/C 269 I/01) (EUT C 269 I, 12.8.2019, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd motdumpad import från länder som inte är medlemmar av Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).

(5)  oktober 2019 – november 2019

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).


24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/15


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/106

av den 23 januari 2020

om godkännande av natriumformiat som fodertillsats för alla djurarter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av natriumformiat har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av natriumformiat som fodertillsats i kategorin ”tekniska tillsatser” för alla djurarter.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sina yttranden av den 30 april 2015 (2) och den 26 februari 2019 (3) att natriumformiat under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs hälsa, konsumenternas säkerhet eller miljön. Myndigheten drog även slutsatsen att ämnet är måttligt irriterande för ögonen och hudsensibiliserande. Eftersom exponering för natriumformiat genom inandning anses utgöra en risk för oskyddade arbetstagare som hanterar tillsatsen menade myndigheten dessutom att det är lämpligt att betrakta den som irriterande för luftvägarna. Kommissionen anser därför att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på människors hälsa, framför allt vad gäller användare av tillsatsen. Myndigheten konstaterade också att flytande natriumformiat kan vara effektivt som hygienkvalitetsförbättrande medel i foder. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoder för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av natriumformiat visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Natriumformiat bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande

Det ämne i kategorin ”tekniska tillsatser” och den funktionella gruppen ”hygienkvalitetsförbättrande medel” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats, under förutsättning att de villkor som anges i den bilagan uppfylls.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 januari 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande


(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  EFSA Journal, vol. 13(2015):5, artikelnr 4113.

(3)  EFSA Journal, vol. 17(2019):3, artikelnr 5645.


BILAGA

Tillsatsens identifieringsnummer

Tillsats

Kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

mg myrsyra/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Tekniska tillsatser: hygienkvalitetsförbättrande medel.

1k237

Natriumformiat

Tillsatsens sammansättning

Flytande form

≥ 15 % natriumformiat

≤ 75 % myrsyra

≤ 25 % vatten

Alla djurarter utom svin

-

-

10 000

(uttryckt som myrsyra)

1.

Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningen: lagringsvillkor.

2.

Blandningen av myrsyra från olika källor får inte överskrida den högsta tillåtna halten i helfoder.

3.

För användare av tillsatsen och förblandningar ska foderföretagare fastställa driftsrutiner och organisatoriska åtgärder för att hantera potentiella risker som kan uppstå vid användningen. När dessa risker inte kan elimineras eller minskas till ett minimum genom sådana rutiner och åtgärder ska tillsatsen och förblandningarna användas med personlig skyddsutrustning, inklusive andningsskydd, skyddsglasögon och handskar.

13 februari 2030

Beskrivning av den aktiva substansen

Natriumformiat ≥ 15 % (flytande form) Myrsyra ≤ 75 %

Framställd genom kemisk syntes

Svin

12 000

(uttryckt som myrsyra)

Analysmetod  (1)

Bestämning av halten natrium i fodertillsatsen: EN ISO 6869: atomabsorptionsspektrometri (AAS) eller EN 15510: ICP-atomemissionsspektrometri (ICP-AES).

Bestämning av totala halten formiat i fodertillsatsen: EN 15909: omvänd fas-HPLC med UV-detektion (RP-HPLC-UV).

Bestämning av totala halten formiat i förblandningar och foder: jonkromatografi (ion exclusion) med UV-detektion eller brytningsindexdetektion (HPLC-UV/RI) eller jonkromatografi med elektrisk konduktivitetsdetektion (IC-ECD).


(1)  Närmare information om analysmetoderna finns på referenslaboratoriets webbplats: https://ec.europa.eu/jrc/en/eurl/feed-additives/evaluation-reports


24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/18


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/107

av den 23 januari 2020

om godkännande av nykockin som fodertillsats för hundar, katter och akvariefiskar

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Nykockin har godkänts utan tidsbegränsning i enlighet med direktiv 70/524/EEG som fodertillsats för akvariefiskar i gruppen ”färgämnen och pigment” under rubriken ”andra färgämnen”. Nykockin har också godkänts utan tidsbegränsning som fodertillsats för hundar och katter i gruppen ”färgämnen och pigment” under rubriken ”färgämnen som enligt gemenskapens bestämmelser får användas för färgning av livsmedel”. Tillsatsen infördes därefter i registret över fodertillsatser som en befintlig produkt i enlighet med artikel 10.1 b i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

En ansökan om en ny utvärdering av nykockin som fodertillsats för akvariefiskar, hundar och katter har lämnats in i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i samma förordning. Sökanden begärde att tillsatsen skulle införas i kategorin ”organoleptiska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”färgämnen”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 6 mars 2018 (3) att nykockin under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs hälsa. Myndigheten konstaterade också att tillsatsen betraktas som farlig för användare vid exponering genom inandning och att det inte går att dra några slutsatser om huruvida den kan vara irriterande för hud eller ögon och hudsensibiliserande. Kommissionen anser därför att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på människors hälsa, framför allt vad gäller användare av tillsatsen. I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 429/2008 (4) har det i fas I i miljöriskbedömningen fastställts att det inte krävs någon ytterligare bedömning av nykockin som en tillsats avsedd för icke livsmedelsproducerande djur, eftersom det inte är sannolikt att ämnet avsevärt kommer att påverka miljön i och med att myndigheten i sitt yttrande inte identifierat några vetenskapligt grundade skäl till oro. Myndigheten konstaterade även att det eventuellt inte krävs någon ytterligare dokumentation om tillsatsens effektivitet, eftersom den också är godkänd för livsmedel och dess funktion är densamma som i foder. Med tanke på det stora antalet olika fodertyper begärde myndigheten dock ytterligare dokumentation. Sökanden visade på effektiviteten i en typisk fodermatris av 50 mg/kg, men angav också att för andra matriser (färgen på sällskapsdjurfoder kan variera från nästan vitt till mörkbrunt) får lägre halter användas, särskilt i ljusa matriser (sökanden lämnade vissa belägg för lägre halter i dokumentationen). Eftersom den högsta halt som myndigheten rekommenderar för denna tillsats motsvarar de halter som är godkända för livsmedel i olika typer av produkter, ansåg kommissionen att ämnets effektivitet är tillräckligt dokumenterad. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av nykockin visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Tillsatsen bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver en omedelbar tillämpning av de ändrade villkoren för godkännande av det berörda ämnet, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande

Det ämne i kategorin ”organoleptiska tillsatser” och den funktionella gruppen ”färgämnen” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats, under förutsättning att de villkor som anges i den bilagan uppfylls.

Artikel 2

Övergångsbestämmelser

1.   Det i bilagan angivna ämnet och de förblandningar innehållande detta ämne som har framställts och märkts före den 13 augusti 2020 i enlighet med de bestämmelser som tillämpades före den 13 februari 2020 får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren har tömts.

2.   Foderråvaror och foderblandningar innehållande det i bilagan angivna ämnet som har framställts och märkts före den 13 februari 2022 i enlighet med de bestämmelser som tillämpades före den 13 februari 2020 får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren har tömts.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 januari 2020.

På kommissionens vägnar

Ordförande

Ursula VON DER LEYEN


(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  Rådets direktiv 70/524/EEG av den 23 november 1970 om fodertillsatser (EGT L 270, 14.12.1970, s. 1).

(3)  EFSA Journal, vol. 3(2018):16, artikelnr 5222.

(4)  Kommissionens förordning (EG) nr 429/2008 av den 25 april 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 avseende utformning och presentation av ansökningar samt bedömning och godkännande av fodertillsatser (EUT L 133, 22.5.2008, s. 1).


BILAGA

Tillsatsens identifieringsnummer

Tillsats

Sammansättning, kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

mg aktiv substans/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Kategori: organoleptiska tillsatser. Funktionell grupp: färgämnen i) ämnen som tillför fodret färg eller återställer fodrets färg

2a124

Nykockin

Tillsatsens sammansättning

Nykockin beskrivs som natriumsaltet (huvudsaklig beståndsdel)

Fast form (pulver eller granulat)

Katter

31

1.

Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningen: lagringsvillkor och stabilitet vid värmebehandling.

2.

För användare av tillsatsen och förblandningarna ska foderföretagare fastställa driftsrutiner och organisatoriska åtgärder för att hantera potentiella risker som kan uppstå vid användning. När dessa risker inte kan elimineras eller minskas till ett minimum genom sådana rutiner och åtgärder ska tillsatsen och förblandningarna användas med personlig skyddsutrustning, inklusive ögonskydd, hudskydd, munskydd och andningsskydd.

13 februari 2030

Beskrivning av den aktiva substansen som natriumsalt

Nykockin består huvudsakligen av trinatrium-2-hydroxi-1-(4-sulfonato-1-naftylazo)naftalen-6,8-disulfonat och åtföljande färgämnen samt natriumklorid och/eller natriumsulfat som de huvudsakliga ofärgade beståndsdelarna.

Även kalcium- och kaliumsalter är tillåtna.

Kemisk formel: C20H11N2O10S3Na3

Fast form (pulver eller granulat) framställd genom kemisk syntes.

CAS-nr: 2611-82-7

Renhetskriterier

Färgämnen totalt, beräknat som natriumsalt: ≥ 80 %

Åtföljande färgämnen: ≤ 1 %

Andra organiska föreningar än färgämnen: ≤ 0,5 %

Osulfonerade primära aromatiska aminer (beräknat som anilin): ≤ 0,01 %

Analysmetod  (1)

Bestämning av den totala halten av färgämnet nykockin i fodertillsatsen:

Spektrofotometri vid 505 nm och titrering med titanklorid enligt beskrivningen i kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 med hänvisning till Combined compendium of food additive specifications, (Analytical methods Vol. 4), FAO JECFA, och monografi nr 11 (2011) ”Ponceau 4R”.

Bestämning av halten nykockin i foder:

Vätskekromatografi med tandem-masspektrometri (LC-MS/MS).

Hundar

37

Kategori: organoleptiska tillsatser. Funktionell grupp: färgämnen iii) ämnen som positivt påverkar färgen på akvariefiskar och burfåglar

2a124

Nykockin

Tillsatsens sammansättning

Nykockin beskrivs som natriumsaltet (huvudsaklig beståndsdel).

Fast form (pulver eller granulat)

Akvariefiskar

137

1.

Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningen: lagringsvillkor och stabilitet vid värmebehandling.

2.

För användare av tillsatsen och förblandningarna ska foderföretagare fastställa driftsrutiner och organisatoriska åtgärder för att hantera potentiella risker som kan uppstå vid användning. När dessa risker inte kan elimineras eller minskas till ett minimum genom sådana rutiner och åtgärder ska tillsatsen och förblandningarna användas med personlig skyddsutrustning, inklusive ögonskydd, hudskydd, munskydd och andningsskydd.

13 februari 2030

Beskrivning av den aktiva substansen som natriumsalt

Nykockin består huvudsakligen av trinatrium-2-hydroxi-1-(4-sulfonato-1-naftylazo)naftalen-6,8-disulfonat och åtföljande färgämnen samt natriumklorid och/eller natriumsulfat som de huvudsakliga ofärgade beståndsdelarna.

Även kalcium- och kaliumsalter är tillåtna.

Kemisk formel: C20H11N2O10S3Na3

Fast form (pulver eller granulat) framställd genom kemisk syntes.

CAS-nr: 2611-82-7

Renhetskriterier

Färgämnen totalt, beräknat som natriumsalt: ≥ 80 %

Åtföljande färgämnen: ≤ 1 %

Andra organiska föreningar än färgämnen: ≤ 0,5 %

Osulfonerade primära aromatiska aminer (beräknat som anilin): ≤ 0,01 %

Analysmetod  (1)

Bestämning av den totala halten av färgämnet nykockin i fodertillsatsen:

Spektrofotometri vid 505 nm och titrering med titanklorid enligt beskrivningen i kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 med hänvisning till Combined compendium of food additive specifications, (Analytical methods Vol. 4), FAO JECFA, och monografi nr 11 (2011) ”Ponceau 4R”.

Bestämning av halten nykockin i foder:

Vätskekromatografi med tandem-masspektrometri (LC-MS/MS).


(1)  Närmare information om analysmetoderna finns på referenslaboratoriets webbplats: https://ec.europa.eu/jrc/en/eurl/feed-additives/evaluation-reports


BESLUT

24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/23


KOMMISSIONENS BESLUT (EU) 2020/108

av den 23 januari 2020

om ändring av bilagan till det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

med beaktande av det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino (1), särskilt artikel 8.5, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 8 i det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino (nedan kallat det monetära avtalet) ska Republiken San Marino åta sig att genomföra unionens rättsakter och regler om sedlar och mynt i euro, bank- och finanslagstiftning, förhindrande av penningtvätt, förhindrande av bedrägeri och förfalskningar av kontanter och andra betalningsmedel än kontanter, medaljer, symboliska mynt och statistiska rapporteringskrav. Dessa rättsakter och regler förtecknas i bilagan till det monetära avtalet.

(2)

Kommissionen är skyldig att ändra bilagan till det monetära avtalet en gång om året eller oftare om det anses nödvändigt för att beakta nya relevanta EU-rättsakter och EU-regler samt ändringar i befintliga sådana.

(3)

Vissa rättsakter och EU-regler är inte längre relevanta och bör därför strykas i bilagan, medan vissa nya rättsakter och EU-regler samt vissa ändringar av befintliga rättsakter har antagits och ska läggas till i bilagan.

(4)

Bilagan till det monetära avtalet bör följaktligen ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino ska ersättas av bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 23 januari 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordföranden


(1)  EUT C 121, 26.4.2012, s. 5.


BILAGA

BILAGA

 

LAGSTIFTNING SOM SKA GENOMFÖRAS

TIDSFRIST FÖR GENOMFÖRANDE

 

Förebyggande av pengatvätt

 

1

Rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information (EGT L 271, 24.10.2000, s. 4).

1 september 2013

2

Rådets rambeslut 2001/500/RIF av den 26 juni 2001 om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott (EGT L 182, 5.7.2001, s. 1).

 

3

Rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 15.3.2005, s. 49).

1 oktober 2014 (1)

4

Rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (EUT L 332, 18.12.2007, s. 103).

 

5

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 29.4.2014, s. 39).

1 november 2016 (2)

6

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

1 oktober 2017 (3)

7

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

1 oktober 2017 (3)

 

Ändrat genom:

 

8

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 43).

31 december 2020 (6)

 

Kompletterat genom:

 

9

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675 av den 14 juli 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister (EUT L 254, 20.9.2016, s. 1).

1 oktober 2017 (5)

 

Ändrad genom:

 

10

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/105 av den 27 oktober 2017 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/1675 vad gäller tillägg av Etiopien i tabellen i punkt I i bilagan (EUT L 19, 24.1.2018, s. 1).

31 mars 2019 (6)

11

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/212 av den 13 december 2017 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/1675 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 vad gäller tillägg av Sri Lanka, Trinidad och Tobago och Tunisien till tabellen i punkt I i bilagan (EUT L 41, 14.2.2018, s. 4).

31 mars 2019 (6)

12

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1108 av den 7 maj 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med tekniska standarder för tillsyn avseende kriterierna för utseende av centrala kontaktpunkter för utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer och med regler för deras funktioner (EUT L 203, 10.8.2018, s. 2).

31 december 2020 (7)

13

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1467 av den 27 juli 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/1675 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 vad gäller tillägg av Pakistan till tabellen i punkt I i bilagan (EUT L 246, 2.10.2018, s. 1).

31 december 2019 (7)

14

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/758 av den 31 januari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med avseende på tekniska tillsynsstandarder som fastställer minimiåtgärder och ytterligare åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut ska vidta för att minska risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa tredjeländer (EUT L 125, 14.5.2019, s. 4).

31 december 2020 (7)

15

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 (EUT L 284, 12.11.2018, s. 6).

31 december 2021 (7)

16

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 284, 12.11.2018, s. 22).

31 december 2021 (7)

 

Förhindrande av bedrägeri och förfalskningar

 

17

Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EGT L 181, 4.7.2001, s. 6).

1 september 2013

Ändrat genom:

 

18

Rådets förordning (EG) nr 44/2009 av den 18 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EUT L 17, 22.1.2009, s. 1).

 

19

Rådets beslut 2001/887/RIF av den 6 december 2001 om skydd av euron mot förfalskning (EGT L 329, 14.12.2001, s. 1).

1 september 2013

20

Rådets beslut 2003/861/EG av den 8 december 2003 om analys av och samarbete om falska euromynt (EUT L 325, 12.12.2003, s. 44).

1 september 2013

21

Rådets förordning (EG) nr 2182/2004 av den 6 december 2004 om medaljer och symboliska mynt som liknar euromynt (EUT L 373, 21.12.2004, s. 1).

1 september 2013

 

Ändrad genom:

 

22

Rådets förordning (EG) nr 46/2009 av den 18 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 2182/2004 om medaljer och symboliska mynt som liknar euromynt (EUT L 17, 22.1.2009, s. 5).

 

23

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF (EUT L 151, 21.5.2014, s. 1).

1 juli 2016 (2)

24

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/713 av den 17 april 2019 om bekämpande av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter och om ersättande av rådets rambeslut 2001/413/RIF (EUT L 123, 10.5.2019, s. 18).

31 december 2021 (7)

 

Regler om sedlar och mynt i euro

 

25

Rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (EGT L 318, 27.11.1998, s. 4).

1 september 2013

26

Rådets slutsatser av den 10 maj 1999 om kvalitetsstyrningssystemen för euromynt.

1 september 2013

27

Meddelande från kommissionen 2001/C 318/03 av den 22 oktober 2001 om upphovsrättsligt skydd av utformningen av den gemensamma sidan på euromynten (C(2001) 600 slutlig) (EGT C 318, 13.11.2001, s. 3).

1 september 2013

28

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2003/5 av den 20 mars 2003 om åtgärder för att motverka otillåten reproducering av eurosedlar och om inlösen och indragning av eurosedlar (EUT L 78, 25.3.2003, s. 20).

1 september 2013

Ändrat genom:

 

29

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2013/11 av den 19 april 2013 om ändring av riktlinje ECB/2003/5 om åtgärder för att motverka otillåten reproducering av eurosedlar och om inlösen och indragning av eurosedlar (EUT L 118, 30.4.2013, s. 43).

1 oktober 2013 (1)

30

Europeiska centralbankens beslut ECB/2010/14 av den 16 september 2010 om äkthets- och kvalitetskontroll samt återcirkulering av eurosedlar (EUT L 267, 9.10.2010, s. 1).

1 september 2013

Ändrat genom:

 

31

Europeiska centralbankens beslut ECB/2012/19 av den 7 september 2012 om ändring av beslut ECB/2010/14 om äkthets- och kvalitetskontroll samt återcirkulering av eurosedlar (2012/507/EU) (EUT L 253, 20.9.2012, s. 19).

1 oktober 2013 (1)

32

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1210/2010 av den 15 december 2010 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (EUT L 339, 22.12.2010, s. 1).

1 september 2013

33

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1214/2011 av den 16 november 2011 om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (EUT L 316, 29.11.2011, s. 1).

1 oktober 2014 (1)

34

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 651/2012 av den 4 juli 2012 om utgivning av euromynt (EUT L 201, 27.7.2012, s. 135).

1 oktober 2013 (1)

35

Beslut ECB/2013/10 om valörer, tekniska specifikationer, reproducering, inlösen och indragning avseende eurosedlar (ECB/2013/10) (EUT L 118, 30.4.2013, s. 37).

1 oktober 2013 (1)

Ändrat genom:

 

Europeiska centralbankens beslut (EU) 2019/669 av den 4 april 2019 om ändring av beslut ECB/2013/10 om valörer, tekniska specifikationer, reproducering, inlösen och indragning avseende eurosedlar (EUT L 113, 29.4.2019, s. 6).

31 december 2020 (7)

36

Rådets förordning (EU) nr 729/2014 av den 24 juni 2014 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp (EUT L 194, 2.7.2014, s. 1).

1 oktober 2013 (1)

 

Bank- och finanslagstiftning

 

37

Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).

1 september 2016

Ändrat genom:

 

38

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG av den 27 september 2001 om ändring av direktiven 78/660/EEG, 83/349/EEG och 86/635/EEG med avseende på värderingsreglerna för årsbokslut och sammanställd redovisning i vissa typer av bolag samt i banker och andra finansiella institut (EGT L 283, 27.10.2001, s. 28).

 

39

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG av den 18 juni 2003 om ändring av direktiven 78/660/EEG, 83/349/EEG, 86/635/EEG och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning i vissa typer av bolag, banker och andra finansinstitut samt försäkringsföretag (EUT L 178, 17.7.2003, s. 16).

 

40

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG av den 14 juni 2006 om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EUT L 224, 16.8.2006, s. 1).

 

41

Rådets direktiv 89/117/EEG av den 13 februari 1989 om skyldigheter angående offentliggörande av årsredovisningshandlingar för i en medlemsstat inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella institut med huvudkontor i en annan medlemsstat (EGT L 44, 16.2.1989, s. 40).

1 september 2018

42

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22).

1 september 2018

43

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).

1 september 2018

Ändrat genom:

 

44

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009 om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditfordringar (EUT L 146, 10.6.2009, s. 37).

 

45

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120).

 

46

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

30 september 2019 (3)

47

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

1 september 2018

48

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, 5.5.2001, s. 15).

1 september 2018

Ändrat genom:

 

49

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och direktiven 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

 

50

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43).

1 september 2018

Ändrat genom:

 

51

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009 om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditfordringar (EUT L 146, 10.6.2009, s. 37).

 

52

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och direktiven 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

1 september 2018 (2)

53

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

1 september 2018

Ändrat genom:

 

54

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG av den 9 mars 2005 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 85/611/EEG, 91/675/EEG, 92/49/EEG och 93/6/EEG samt direktiven 94/19/EG, 98/78/EG, 2000/12/EG, 2001/34/EG, 2002/83/EG och 2002/87/EG i syfte att skapa en ny organisationsstruktur för kommittéer på området finansiella tjänster (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9).

 

55

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/25/EG av den 11 mars 2008 om ändring av direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat vad gäller kommissionens genomförandebefogenheter (EUT L 81, 20.3.2008, s. 40).

 

56

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120).

 

57

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat (EUT L 326, 8.12.2011, s. 113).

 

58

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

 

59

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

1 september 2018

Ändrat genom:

 

60

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/31/EG av den 5 april 2006 om ändring av direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument i fråga om vissa tidsfrister (EUT L 114, 27.4.2006, s. 60).

 

61

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av rådets direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1).

 

62

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/10/EG av den 11 mars 2008 om ändring av direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument, vad gäller kommissionens genomförandebefogenheter (EUT L 76, 19.3.2008, s. 33).

 

63

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120).

 

64

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (EUT L 266, 9.10.2009, s. 11).

1 september 2018

Ändrad genom:

 

65

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

1 september 2018 (1)

66

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

1 september 2016

Ändrat genom:

 

67

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

1 september 2017 (3)

68

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

30 september 2018 (4)

69

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

1 september 2016

Ändrad genom:

 

70

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1022/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), när det gäller tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken enligt rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (EUT L 287, 29.10.2013, s. 5).

 

71

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

 

72

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och direktiven 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

1 september 2018 (3)

73

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

30 september 2018 (4)

74

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

1 september 2016

Ändrat genom:

 

75

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

 

76

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014–2020 och om upphävande av beslut nr 716/2009/EG (EUT L 105, 8.4.2014, s. 1).

 

77

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 153, 22.5.2014, s. 1).

 

78

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

1 april 2018 (2)

Ändrad genom:

 

79

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 248/2014 av den 26 februari 2014 om ändring av förordning (EU) nr 260/2012 när det gäller övergången till unionsomfattande betalningar och autogireringar (EUT L 84, 20.3.2014, s. 1).

 

80

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

30 september 2019 (3)

Ändrad genom:

 

81

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

 

82

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och direktiven 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

 

83

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

31 december 2020 (3)

84

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

 

85

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).

30 september 2019 (4)

86

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

1 september 2017 (1)

Ändrad genom:

 

87

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2395 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller övergångsarrangemang för att mildra inverkan på kapitalbasen av införandet av IFRS 9 och för hanteringen av vissa av den offentliga sektorns exponeringar uttryckta i en medlemsstats nationella valuta som stora exponeringar (EUT L 345, 27.12.2017, s. 27).

30 juni 2019 (6)

88

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2401 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 347, 28.12.2017, s. 1).

31 mars 2020 (6)

89

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/630 av den 17 april 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar (EUT L 111, 25.4.2019, s. 4).

31 december 2020 (7)

90

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

1 september 2017 (1)

Ändrat genom:

 

91

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och direktiven 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

1 september 2018 (3)

92

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

30 september 2018 (4)

Ändrad genom:

 

93

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).

1 mars 2020 (6)

94

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1033 av den 23 juni 2016 om ändring av förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk och förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler (EUT L 175, 30.6.2016, s. 1)

30 september 2018 (5)

95

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

1 september 2016 (2)

96

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (EUT L 173, 12.6.2014, s. 179).

30 september 2018 (4)

97

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

1 september 2018 (2)

Ändrat genom:

 

98

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2399 av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki (EUT L 345, 27.12.2017, s. 96).

31 oktober 2019 (6)

99

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

31 december 2020 (3)

Ändrat genom:

 

100

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

31 december 2020 (4)

101

Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/1034/EG av den 23 juni 2016 om ändring av direktiv 2014/65/EG om marknader för finansiella instrument (EUT L 175, 30.6.2016, s. 8).

31 december 2021 (5)

102

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

31 december 2020 (3)

Ändrad genom:

 

103

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1033 av den 23 juni 2016 om ändring av förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk och förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler (EUT L 175, 30.6.2016, s. 1)

31 december 2020 (5)

104

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

31 december 2020 (4)

Ändrad genom:

 

105

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1033 av den 23 juni 2016 om ändring av förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk och förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler (EUT L 175, 30.6.2016, s. 1).

31 december 2020 (6)

106

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).

30 september 2019 (4)

107

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

30 september 2018 (4)

108

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).

1 mars 2020 (6)

Lagstiftning om insamling av statistiska uppgifter  (*1)

 

109

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2013/24 av den 25 juli 2013 om Europeiska centralbankens krav på rapportering av kvartalsvis statistik över finansräkenskaper (EUT L 2, 7.1.2014, s. 34).

1 september 2016 (2)

Ändrad genom:

 

110

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2016/66 av den 26 november 2015 om ändring av riktlinje ECB/2013/24 om Europeiska centralbankens krav på rapportering av kvartalsvis statistik över finansräkenskaper (ECB/2015/40) (EUT L 14, 21.1.2016, s. 36).

31 mars 2017 (4)

111

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 av den 24 september 2013 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (ECB/2013/33), (EUT L 297, 7.11.2013, s. 1).

1 september 2016 (2)

Ändrad genom:

 

112

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1375/2014 av den 10 december 2014 om ändring av förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) om de monetära finansinstitutetens balansräkningar (ECB/2014/51) (EUT L 366, 20.12.2014, s. 77).

 

113

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1072/2013 av den 24 september 2013 om statistik över räntesatser som tillämpas av monetära finansinstitut (ECB/2013/34) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 51).

1 september 2016 (2)

Ändrad genom:

 

114

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 756/2014 av den 8 juli 2014 om ändring av förordning (EU) nr 1072/2013 (ECB/2013/34) om statistik över räntesatser som tillämpas av monetära finansinstitut (ECB/2014/30) (EUT L 205, 12.7.2014, s. 14).

 

115

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2014/15 av den 4 april 2014 om monetär och finansiell statistik (EUT L 340, 26.11.2014, s. 1).

1 september 2016 (2)

Ändrad genom:

 

116

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/571 av den 6 november 2014 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2014/43) (EUT L 93, 9.4.2015, s. 82).

 

117

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2016/450 av den 4 december 2015 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2015/44) (EUT L 86, 1.4.2016, s. 42).

31 mars 2017 (4)

118

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2017/148 av den 16 december 2016 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2016/45) (EUT L 26, 31.1.2017, s. 1).

1 november 2017 (5)

119

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2018/877 av den 1 juni 2018 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2018/17) (EUT L 154, 18.6.2018, s. 22).

1 oktober 2019 (6)


(1)  Den gemensamma kommittén enades 2013 om dessa tidsfrister i enlighet med artikel 8.5 i det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino.

(2)  Den gemensamma kommittén enades 2014 om dessa tidsfrister i enlighet med artikel 8.5 i det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino.

(3)  Den gemensamma kommittén enades 2015 om dessa tidsfrister i enlighet med artikel 8.5 i det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino.

(4)  Den gemensamma kommittén enades 2016 om dessa tidsfrister i enlighet med artikel 8.5 i det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino.

(5)  Den gemensamma kommittén enades 2017 om dessa tidsfrister i enlighet med artikel 8.5 i det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino.

(6)  Den gemensamma kommittén enades 2018 om dessa tidsfrister i enlighet med artikel 8.5 i det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino.

(7)  Den gemensamma kommittén enades 2019 om dessa tidsfrister i enlighet med artikel 8.4 i det monetära avtalet av den 27 mars 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino.

(*1)  i enlighet med mallen för förenklad rapportering.


24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/36


KOMMISSIONENS BESLUT (EU) 2020/109

av den 23 januari 2020

om ändring av bilagan till det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av det monetära avtalet av den 17 december 2009 mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten (1), särskilt artikel 8.3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 8.1 i det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten (nedan kallat det monetära avtalet) ska Vatikanstaten genomföra EU-rättsakter och EU-regler om sedlar och mynt i euro, förhindrande av penningtvätt, förhindrande av bedrägeri och förfalskningar av kontanter och andra betalningsmedel än kontanter, medaljer och symboliska mynt och statistiska rapporteringskrav. Dessa rättsakter och regler förtecknas i bilagan till det monetära avtalet.

(2)

Kommissionen är skyldig att ändra bilagan varje år för att beakta nya relevanta EU-rättsakter och EU-regler samt ändringar i befintliga sådana.

(3)

Vissa rättsakter och EU-regler är inte längre relevanta och bör därför strykas i bilagan, medan vissa nya rättsakter och EU-regler samt vissa ändringar av befintliga rättsakter har antagits och ska läggas till i bilagan.

(4)

Bilagan till det monetära avtalet bör följaktligen ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten ska ersättas av texten i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 23 januari 2020.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande


(1)  EUT C 28, 4.2.2010, s. 13.


BILAGA

”BILAGA

 

Lagstiftning som ska genomföras

Tidsfrist för genomförande

 

Förhindrande av penningtvätt

 

1

Rådets rambeslut 2001/500/RIF av den 26 juni 2001 om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott (EGT L 182, 5.7.2001, s. 1).

 

2

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 29.4.2014, s. 39).

31 december 2016 (2)

3

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

31 december 2017 (3)

4

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

31 december 2017 (3)

 

Ändrat genom:

 

5

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 43).

31 mars 2020 (6)

 

Kompletterat genom:

 

6

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675 av den 14 juli 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister (EUT L 254, 20.9.2016, s. 1).

31 december 2017 (5)

 

Ändrad genom:

 

7

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/105 av den 27 oktober 2017 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/1675 vad gäller tillägg av Etiopien i tabellen i punkt I i bilagan (EUT L 19, 24.1.2018, p. 1).

31 mars 2019 (6)

8

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/212 av den 13 december 2017 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/1675 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 vad gäller tillägg av Sri Lanka, Trinidad och Tobago och Tunisien till tabellen i punkt I i bilagan (EUT L 41, 14.2.2018, s. 4).

31 mars 2019 (6)

9

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1108 av den 7 maj 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med tekniska standarder för tillsyn avseende kriterierna för utseende av centrala kontaktpunkter för utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer och med regler för deras funktioner (EUT L 203, 10.8.2018, s. 2).

31 december 2020 (7)

10

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1467 av den 27 juli 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/1675 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 vad gäller tillägg av Pakistan till tabellen i punkt I i bilagan (EUT L 246.2.10.2018, s. 1).

31 december 2019 (7)

11

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/758 av den 31 januari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med avseende på tekniska tillsynsstandarder som fastställer minimiåtgärder och ytterligare åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut ska vidta för att minska risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa tredjeländer (EUT L 125, 14.5.2019, s. 4).

31 december 2020 (7)

12

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 (EUT L 284, 12.11.2018, s. 6).

31 december 2021 (7)

13

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 284, 12.11.2018, s. 22).

31 december 2021 (7)

 

Förhindrande av bedrägeri och förfalskning

 

14

Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EGT L 181, 4.7.2001, s. 6).

31 december 2010

 

Ändrat genom:

 

15

Rådets förordning (EG) nr 44/2009 av den 18 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EUT L 17, 22.1.2009, s. 1).

 

16

Rådets förordning (EG) nr 2182/2004av den 6 december 2004 om medaljer och symboliska mynt som liknar euromynt (EUT L 373, 21.12.2004, s. 1).

31 december 2010

 

Ändrad genom:

 

17

Rådets förordning (EG) nr 46/2009 av den 18 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 2182/2004 om medaljer och symboliska mynt som liknar euromynt (EUT L 17, 22.1.2009, s. 5).

 

18

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF (EUT L 151, 21.5.2014, s. 1).

31 december 2016 (2)

19

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/713 av den 17 april 2019 om bekämpande av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter och om ersättande av rådets rambeslut 2001/413/RIF (EUT L 123, 10.5.2019, s. 18).

31 december 2021 (7)

 

Regler om sedlar och mynt i euro

 

20

Rådets slutsatser av den 10 maj 1999 om kvalitetsstyrningssystemen för euromynt.

31 december 2010

21

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2003/5 av den 20 mars 2003 om åtgärder för att motverka otillåten reproducering av eurosedlar och om inlösen och indragning av eurosedlar (EUT L 78, 25.3.2003, s. 20).

31 december 2010

 

Ändrad genom:

 

22

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2013/11 av den 19 april 2013 om ändring av riktlinje ECB/2003/5 om åtgärder för att motverka otillåten reproducering av eurosedlar och om inlösen och indragning av eurosedlar (EUT L 118, 30.4.2013, s. 43).

31 december 2014 (1)

23

Europeiska centralbankens beslut ECB/2010/14 av den 16 september 2010 om äkthets- och kvalitetskontroll samt återcirkulering av eurosedlar (EUT L 267, 9.10.2010, s. 1).

31 december 2012

 

Ändrat genom:

 

24

Europeiska centralbankens beslut ECB/2012/19 av den 7 september 2012 (EUT L 253, 20.9.2012, s. 19).

31 december 2013 (1)

25

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1210/2010 av den 15 december 2010 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (EUT L 339, 22.12.2010, s. 1).

31 december 2012

26

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 651/2012 av den 4 juli 2012 om utgivning av euromynt (EUT L 201, 27.7.2012, s. 135).

31 december 2013 (1)

27

Europeiska centralbankens beslut ECB/2013/10 av den 19 april 2013 om valörer, tekniska specifikationer, reproducering, inlösen och indragning avseende eurosedlar (EUT L 118, 30.4.2013, s. 37).

31 december 2014 (1)

 

Ändrat genom:

 

28

Europeiska centralbankens beslut (EU) 2019/669 av den 4 april 2019 om ändring av beslut ECB/2013/10 om valörer, tekniska specifikationer, reproducering, inlösen och indragning avseende eurosedlar (EUT L 113, 29.4.2019, s. 6).

31 december 2020 (7)

29

Rådets förordning (EU) nr 729/2014 av den 24 juni 2014 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp (omarbetning) (EUT L 194, 2.7.2014, s. 1).

31 december 2013 (2)

Avsnitt i bilagan till det monetära avtalet i enlighet med den gemensamma kommitténs ad hoc-arrangemang avseende en begäran från Heliga stolen och Vatikanstaten om inkluderandet av relevanta regler tillämpliga på företag som bedriver finansiell verksamhet på yrkesmässig grund

 

Relevanta delar av följande rättsliga instrument

Tidsfrist för genomförande

30

Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).

31 december 2016 (2)

 

Ändrat genom:

 

31

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG av den 27 september 2001 (EGT L 283, 27.10.2001, s. 28).

 

32

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG av den 18 juni 2003 (EGT L 178, 17.7.2003, s. 16).

 

33

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG av den 14 juni 2006 (EGT L 224, 16.8.2006, s. 1).

 

34

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).)

31 december 2017 (2)

35

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

31 december 2017 (2)

 

Ändrad genom:

 

36

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2395 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller övergångsarrangemang för att mildra inverkan på kapitalbasen av införandet av IFRS 9 och för hanteringen av vissa av den offentliga sektorns exponeringar uttryckta i en medlemsstats nationella valuta som stora exponeringar (EUT L 345, 27.12.2017, s. 27).

30 juni 2019 (6)

37

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2401 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 347, 28.12.2017, s. 1).

31 mars 2020 (6)

38

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/630 av den 17 april 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar (EUT L 111, 25.4.2019, s. 4).

31 december 2020 (7)

39

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1) och relaterade nivå 2-åtgärder, beroende på vad som är lämpligt.

30 september 2018 (4)

 

Ändrad genom:

 

40

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1033 av den 23 juni 2016 om ändring av förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk och förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler (EUT L 175, 30.6.2016, s. 1).

30 september 2018 (5)

41

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (EUT L 173, 12.6.2014, s. 179).

30 september 2018 (4)

 

Lagstiftning om insamling av statistiska uppgifter  (*1)

 

42

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2013/24 av den 25 juli 2013 om Europeiska centralbankens krav på rapportering av kvartalsvis statistik över finansräkenskaper (EUT L 2, 7.1.2014, s. 34).

31 december 2016 (2)

 

Ändrad genom:

 

43

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2016/66 av den 26 november 2015 om ändring av riktlinje ECB/2013/24 om Europeiska centralbankens krav på rapportering av kvartalsvis statistik över finansräkenskaper (ECB/2015/40) (EUT L 14, 21.1.2016, s. 36).

31 mars 2017 (4)

44

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 av den 24 september 2013 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (ECB/2013/33), (EUT L 297, 7.11.2013, s. 1).

31 december 2016 (2)

 

Ändrad genom:

 

45

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1375/2014 av den 10 december 2014 om ändring av förordning (EU) nr 1071/2013 om de monetära finansinstitutetens balansräkningar (ECB/2013/33) (ECB/2014/51) (EUT L 366, 20.12.2014, s. 77).

 

46

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1072/2013 av den 24 september 2013 om statistik över räntesatser som tillämpas av monetära finansinstitut (ECB/2013/34) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 51).

31 december 2016 (2)

 

Ändrad genom:

 

47

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 756/2014 av den 8 juli 2014 om ändring av förordning (EU) nr 1072/2013 (ECB/2013/34) om statistik över räntesatser som tillämpas av monetära finansinstitut (ECB/2014/30) (EUT L 205, 12.7.2014, s. 14).

 

48

Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2014/15 av den 4 april 2014 om monetär och finansiell statistik (EUT L 340, 26.11.2014, s. 1).

31 december 2016 (2)

 

Ändrad genom:

 

49

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/571 av den 6 november 2014 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2014/43) (EUT L 93, 9.4.2015, s. 82).

 

50

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2016/450 av den 4 december 2015 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2015/44) (EUT L 86, 1.4.2016, s. 42).

31 mars 2017 (4)

51

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2017/148 av den 16 december 2016 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2016/45) (EUT L 26, 31.1.2017, s. 1).

1 november 2017 (5)

52

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2018/877 av den 1 juni 2018 om ändring av riktlinje ECB/2014/15 om monetär statistik samt statistik (ECB/2018/17) (EUT L 154, 18.6.2018, s. 22).

1 oktober 2019 (6)


(1)  Dessa tidsfrister godkändes 2013 av den gemensamma kommittén.

(2)  Dessa tidsfrister godkändes 2014 av den gemensamma kommittén.

(3)  Dessa tidsfrister godkändes 2015 av den gemensamma kommittén.

(4)  Dessa tidsfrister godkändes 2016 av den gemensamma kommittén.

(5)  Dessa tidsfrister godkändes 2017 av den gemensamma kommittén.

(6)  Dessa tidsfrister godkändes 2018 av den gemensamma kommittén.

(7)  Dessa tidsfrister godkändes 2019 av den gemensamma kommittén.

(*1)  I enlighet med mallen för förenklad rapportering.


AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

24.1.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/42


Endast Uneces texter i original har bindande folkrättslig verkan. Denna föreskrifts status och ikraftträdandedag bör kontrolleras i den senaste versionen av Uneces statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrift nr 122 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) – Enhetliga tekniska bestämmelser om godkännande av fordon av kategorierna M, N och O med avseende på uppvärmningssystem [2020/110]

Inbegripet all giltig text till och med:

 

Supplement 5 till föreskriften i dess ursprungliga lydelse – dag för ikraftträdande: 15 oktober 2019

INNEHÅLL

FÖRESKRIFT

1.   Tillämpningsområde

2.   Definitioner: Allmänt

3.   Ansökan om godkännande

4.   Godkännande

5.   Del I: Godkännande av en fordonstyp med avseende på uppvärmningssystem

6.   Del II: Godkännande av ett uppvärmningssystem med avseende på driftsäkerhet

7.   Ändring och utökning av godkännandet av en fordons- eller komponenttyp

8.   Produktionsöverensstämmelse

9.   Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

10.   Slutgiltigt upphörande av produktionen

11.   Namn på och adress till typgodkännandemyndigheter och de tekniska tjänster som utför godkännandeprovningar

BILAGOR

Bilaga 1 –   Informationsdokument och meddelandeformulär

Bilaga 2 –   Godkännandemärkenas utformning

Bilaga 3 –   Krav för uppvärmningssystem som utnyttjar överskottsvärme – luft

Bilaga 4 –   Förfarande för provning av luftkvalitet

Bilaga 5 –   Förfarande för provning av temperatur

Bilaga 6 –   Förfarande för provning av avgasutsläpp från förbränningsvärmare

Bilaga 7 –   Ytterligare krav för förbränningsvärmare

Bilaga 8 –   Säkerhetskrav för LPG-förbränningsvärmare och LPG-uppvärmningssystem

Bilaga 9 –   Kompletterande bestämmelser som är tillämpliga på vissa fordon enligt ADR

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.1

Denna föreskrift ska tillämpas på alla fordon av kategorierna M, N Och O (1) som är utrustade med ett uppvärmningssystem.

Typgodkännanden beviljas enligt följande:

1.2

Del I – Godkännande av en fordonstyp med avseende på uppvärmningssystem.

1.3

Del II – Godkännande av ett uppvärmningssystem med avseende på driftsäkerhet.

2.   DEFINITIONER: ALLMÄNT

I denna föreskrift gäller följande definitioner:

2.1

fordon: fordon av kategori M, N eller O (1) som är utrustat med ett uppvärmningssystem.

2.2

tillverkare: den person eller organisation som är ansvarig inför godkännandemyndigheten för allt som gäller typgodkännandeförfarandet och för att säkerställa produktionsöverensstämmelse. Det är inte nödvändigt att den personen eller organisationen är direkt inblandad i alla steg av konstruktionen av det fordon eller den komponent som godkännandeförfarandet avser.

2.3

inre: det utrymme inuti fordonet som används för förare och passagerare och/eller last.

2.4

uppvärmningssystem för passagerarutrymmet: varje typ av anordning som är konstruerad för att höja temperaturen i passagerarutrymmet.

2.5

uppvärmningssystem för lastutrymmet: varje typ av anordning som är konstruerad för att höja temperaturen i lastutrymmet.

2.6

lastutrymme: det inre utrymme i fordonet som används för last som inte är passagerare.

2.7

passagerarutrymme: det inre utrymme i fordonet som är avsett för föraren och eventuella passagerare.

2.8

gasformigt bränsle: bränsle som är gasformigt vid normal temperatur och normalt tryck (288,2 K och 101,33 kPa), t.ex. motorgas (LPG) och komprimerad naturgas (CNG).

2.9

överhettning: det tillstånd som råder när luftintaget för uppvärmningsluften till förbränningsvärmaren är fullständigt blockerat.

3.   ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE

3.1   Ansökan om godkännande av en fordonstyp med avseende på uppvärmningssystem

3.1.1

Ansökan om godkännande av en fordonstyp med avseende på uppvärmningssystem ska lämnas in av fordonstillverkaren eller av dennes auktoriserade ombud.

3.1.2

Ansökan ska åtföljas av nedanstående handlingar i tre exemplar och av följande uppgifter:

3.1.2.1

En utförlig beskrivning av fordonstypen med avseende på konstruktion, mått, konfiguration och ingående material.

3.1.2.2

Ritningar av uppvärmningssystemet och dess allmänna utformning.

3.1.3

En mall för informationsdokument finns i del 1 tillägg 1 i bilaga 1.

3.1.4

Ett fordon som är representativt för den typ som ansökan om godkännande avser ska lämnas in till den tekniska tjänst som ansvarar för att utföra typgodkännandeprovningarna.

3.1.5

Om det fordon som ansökan om godkännande avser är utrustat med en värmare som är Unecetypgodkänd, ska typgodkännandenumret och tillverkarens typbeteckningar på denna typ av värmare anges i ansökan om typgodkännande av fordonet.

3.1.6

Om det fordon som ansökan om godkännande avser är utrustat med en värmare som inte är Unecetypgodkänd, ska ett provexemplar som är representativt för den typ som ansökan om godkännande avser lämnas in till den tekniska tjänsten.

3.2   Ansökan om godkännande av en typ av värmare

3.2.1

Ansökan om godkännande av en typ av värmare som komponent ska lämnas in av uppvärmningssystemets tillverkare.

3.2.2

Ansökan ska åtföljas av nedanstående handlingar i tre exemplar och av följande uppgifter:

3.2.2.1

En utförlig beskrivning av uppvärmningssystemets typ med avseende på konstruktion, mått, konfiguration och ingående material.

3.2.2.2

Ritningar av uppvärmningssystemet och dess allmänna utformning.

3.2.3

En mall för informationsdokument finns i del 1 tillägg 2 i bilaga 1.

3.2.4

Ett provexemplar av värmaren som är representativt för den typ som ansökan om godkännande avser ska lämnas in till den tekniska tjänsten.

3.2.5

Provexemplaret ska tydligt och outplånligt märkas med sökandens handelsnamn eller varumärke och typbeteckning.

4.   GODKÄNNANDE

4.1

Om den typ som lämnats in för godkännande enligt denna föreskrift uppfyller kraven i relevanta delar av föreskriften ska godkännande av den typen beviljas.

4.2

Varje godkänd typ ska tilldelas ett godkännandenummer. De två första siffrorna i numret (för närvarande 00 för föreskriften i dess ursprungliga lydelse) ska hänvisa till den ändringsserie (innehållande de senaste större tekniska ändringarna av föreskriften) som gäller vid tidpunkten för utfärdandet av godkännandet. Samma part i överenskommelsen får inte tilldela samma nummer till någon annan typ av fordon eller uppvärmningssystem enligt definitionerna i denna föreskrift.

4.3

Ett meddelande om godkännande eller utökat godkännande av en typ enligt denna föreskrift ska lämnas till de parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift, med hjälp av ett formulär som överensstämmer med lämplig mall i del 2 i bilaga 1 till denna föreskrift.

4.4

Varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt denna föreskrift och varje separat tillhandahållen komponent som överensstämmer med en typ som godkänts enligt denna föreskrift ska, på en väl synlig och lättillgänglig plats som anges i godkännandeformuläret, vara märkt med en cirkel som omger bokstaven E, följd av det särskiljande numret för det land som beviljat typgodkännandet (2).

4.5

I fråga om typgodkännande av en komponent: numret på denna föreskrift följt av bokstaven R, ett tankstreck och godkännandenumret enligt punkt 4.2.

4.6

Om en typ överensstämmer med en typ som godkänts enligt en eller flera andra föreskrifter som är fogade till överenskommelsen, i det land som beviljat godkännande enligt den här föreskriften, behöver den symbol som föreskrivs i punkt 4.2 inte upprepas. I så fall ska den eller de föreskrifter enligt vilka godkännande har beviljats i det land som beviljat godkännandet enligt den här föreskriften anges i kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.2.

4.7

Godkännandemärket ska vara lätt läsbart och outplånligt.

4.8

När det gäller ett fordon ska typgodkännandemärket placeras nära eller på fordonets typskylt som monterats av tillverkaren.

4.9

I bilaga 2 till denna föreskrift ges exempel på godkännandemärkenas utformning.

5.   DEL I: GODKÄNNANDE AV EN FORDONSTYP MED AVSEENDE PÅ UPPVÄRMNINGSSYSTEM

5.1   Definition

I del I i denna föreskrift gäller följande definitioner:

5.1.1

fordonstyp med avseende på uppvärmningssystem: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som uppvärmningssystemets funktionsprincip.

5.2   Specifikationer

5.2.1

Passagerarutrymmet i alla fordon ska vara utrustat med ett uppvärmningssystem. Om lastutrymmet i ett fordon är försett med ett uppvärmningssystem ska det uppfylla bestämmelserna i denna föreskrift.

5.2.2

Uppvärmningssystemet i det fordon som ska typgodkännas ska uppfylla de tekniska kraven i del II i denna föreskrift.

5.3   Krav för montering av förbränningsvärmare, elektriska element och uppvärmningssystem med värmepump i fordon

5.3.1   Tillämpningsområde

5.3.1.1

Med förbehåll för punkt 5.3.1.2 ska värmare monteras enligt kraven i punkt 5.3.

5.3.1.2

Fordon av kategori O med värmare som drivs med flytande bränsle ska anses uppfylla kraven i punkt 5.3.

5.3.2   Värmarens placering

5.3.2.1

Karosseridelar och alla andra komponenter i närheten av värmaren måste skyddas mot alltför hög värme och nedsmutsning av bränsle eller olja.

5.3.2.2

Värmaren får inte utgöra en brandfara, inte ens vid överhettning. Detta krav ska anses vara uppfyllt om värmaren monteras på tillräckligt avstånd från alla delar och med fullgod ventilation, med användning av eldfasta material eller värmesköldar.

5.3.2.3

I fordon av kategorierna M2 och M3 får förbränningsvärmaren inte placeras i passagerarutrymmet. Den får dock monteras inuti ett fullständigt slutet hölje som även uppfyller villkoren i punkt 5.3.2.2.

5.3.2.4

Den skylt som avses i punkt 4 i bilaga 7, eller en kopia av den, ska placeras så att den lätt kan läsas när förbränningsvärmaren är monterad i fordonet.

5.3.2.5

För att minimera risken för skador på personer och personlig egendom bör alla rimliga försiktighetsåtgärder vidtas när värmarens placering bestäms.

5.3.3   Bränsletillförsel hos förbränningsvärmare

5.3.3.1

Bränslepåfyllningsröret får inte vara placerat i passagerarutrymmet och ska vara försett med ett tättslutande lock för att förhindra bränslespill.

5.3.3.2

På värmare som drivs med flytande bränsle, och vars bränsletankar är skilda från fordonets, ska bränsletypen och påfyllningsstället vara tydligt märkta.

5.3.3.3

Vid påfyllningsstället ska det finnas en anvisning om att värmaren måste stängas av före bränslepåfyllning. Dessutom ska en lämplig instruktion finnas i tillverkarens instruktionsbok.

5.3.4   Avgassystem hos förbränningsvärmare

5.3.4.1

Avgasröret ska vara placerat så att utsläpp inte kommer in i fordonet genom fläktar, varmluftsintag eller öppna fönster.

5.3.5   Förbränningsluftintag hos förbränningsvärmare

5.3.5.1

Luften till värmarens förbränningskammare får inte tas från fordonets passagerarutrymme.

5.3.5.2

Luftintaget ska vara placerat eller skyddat på så vis att det inte riskerar att blockeras av skräp eller bagage.

5.3.6   Intag för uppvärmningsluft

5.3.6.1

Uppvärmningsluften får tillföras som friskluft eller återcirkulerad luft och ska tas från ett rent utrymme som inte riskerar att förorenas av avgaser som släpps ut från framdrivningsmotorn, förbränningsvärmaren eller någon annan källa i fordonet.

5.3.6.2

Luftintagskanalen ska vara skyddad med nät eller på annat lämpligt sätt.

5.3.7   Utsläpp för uppvärmningsluft

5.3.7.1

Kanaler som används för att föra varm luft genom fordonet ska vara placerade eller skyddade på så vis att de inte kan orsaka personskador eller andra skador vid beröring.

5.3.7.2

Luftutsläppet ska vara placerat eller skyddat på så vis att det inte riskerar att blockeras av skräp eller bagage.

5.3.8   Automatisk reglering av uppvärmningssystemet

5.3.8.1

Uppvärmningssystemet ska stängas av automatiskt och bränsletillförseln avbrytas inom 5 s efter att fordonets motor har stannat. Om en manuell anordning redan är aktiverad får uppvärmningssystemet förbli i drift.

6.   DEL II: GODKÄNNANDE AV ETT UPPVÄRMNINGSSYSTEM MED AVSEENDE PÅ DRIFTSÄKERHET

6.1   Definitioner

I del II i denna föreskrift gäller följande definitioner:

6.1.1

uppvärmningssystem: varje typ av anordning som är konstruerad för att höja temperaturen i fordonets inre, inklusive lastutrymmet.

6.1.2

förbränningsvärmare: anordning som direkt utnyttjar flytande eller gasformigt bränsle men inte överskottsvärme från den motor som används för framdrivning av fordonet.

6.1.3

typ av uppvärmningssystem: anordningar som inte skiljer åt i sådana väsentliga avseenden som

energiförsörjning (t.ex. flytande bränsle eller elektricitet),

överföringsmedium (t.ex. luft eller vatten),

placering i fordonet (t.ex. passagerarutrymmet eller lastutrymmet).

6.1.4

uppvärmningssystem som utnyttjar överskottsvärme: varje typ av anordning som utnyttjar överskottsvärme från den motor som används för framdrivning av fordonet för att höja temperaturen i fordonets inre, där värmen kan överföras genom vatten, olja eller luft.

6.1.5

elektriskt element: anordning som höjer temperaturen i fordonets inre genom att utnyttja elektrisk energi från en inbyggd eller extern källa. Elektriska anordningar som har monterats i tillägg till det primära uppvärmningssystemet och inte har till främsta uppgift att värma upp fordonets inre betraktas i denna föreskrift inte som elektriska element. Exempelvis betraktas inte elektriska anordningar som är monterade i komponenter enbart i syfte att värma upp dem som elektriska element enligt denna föreskrift.

6.1.6

uppvärmningssystem med värmepump: varje typ av termodynamisk uppvärmningsanordning som anses utnyttja förnybar energi och som hämtar kalorier från en miljö (luft eller vatten) och överför dem till en annan i syfte att höja temperaturen i fordonets inre. Uppvärmningssystem med värmepump som har monterats i tillägg till det primära uppvärmningssystemet och inte har till främsta uppgift att värma upp fordonets inre betraktas i denna föreskrift inte som uppvärmningssystem med värmepump.

6.2   Specifikationer: Allmänt

Kraven på uppvärmningssystem är följande:

Den uppvärmda luft som kommer in i passagerarutrymmet får inte vara mer förorenad än luften vid fordonets luftintag.

När fordonet används på väg får föraren och passagerarna inte kunna komma i kontakt med fordonsdelar eller uppvärmd luft som kan orsaka brännskador.

Avgasutsläppen från förbränningsvärmare ska ligga inom godtagbara gränser.

Provningsförfarandena för kontroll av samtliga dessa krav anges i bilagorna 4, 5 och 6.

6.2.1

Följande tabell visar vilka bilagor som gäller för varje typ av uppvärmningssystem inom respektive fordonskategori:

System

Fordonskategori

Bilaga 4

Luftkvalitet

Bilaga 5

Temperatur

Bilaga 6

Avgaser

Bilaga 8

LPG-säkerhet

Överskottsvärme från motorn – vatten

M

 

 

 

 

N

 

 

 

 

O

 

 

 

 

från motorn – luft

Se Anm.: 1

M

Ja

Ja

 

 

N

Ja

Ja

 

 

O

 

 

 

 

Överskottsvärme från motorn – olja

M

Ja

Ja

 

 

N

Ja

Ja

 

 

O

 

 

 

 

Värmare för gasformigt bränsle

Se Anm.: 2

M

Ja

Ja

Ja

Ja

N

Ja

Ja

Ja

Ja

O

Ja

Ja

Ja

Ja

Värmare för flytande bränsle

Se Anm.: 2

M

Ja

Ja

Ja

 

N

Ja

Ja

Ja

 

O

Ja

Ja

Ja

 

Elektriskt element

Se Anm.: 2

M

 

Ja

 

 

N

 

Ja

 

 

O

 

Ja

 

 

Värmepump

M

Ja

Ja

 

 

 

N

Ja

Ja

 

 

 

O

Ja

Ja

 

 

Anm. 1: Uppvärmningssystem som uppfyller kraven i bilaga 3 är undantagna från dessa provningskrav.

Anm. 2: Värmare som är placerade utanför passagerarutrymmet och använder vatten som överföringsmedium anses uppfylla kraven i bilagorna 4 och 5.

6.3   Specifikationer: Förbränningsvärmare

Ytterligare krav för förbränningsvärmare anges i bilaga 7.

7.   ÄNDRING OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDET AV EN FORDONS- ELLER KOMPONENTTYP

7.1

Varje ändring av typen ska anmälas till den typgodkännandemyndighet som godkände typen. Myndigheten får sedan antingen

7.1.1

konstatera att ändringarna sannolikt inte får någon nämnvärd ogynnsam effekt och att fordonet eller komponenten i alla händelser fortfarande uppfyller kraven, eller

7.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för att utföra provningarna.

7.2

De parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift ska på det sätt som anges i punkt 4.3 underrättas om huruvida godkännande beviljats eller ej, och ska då också få information om vilka ändringar som gjorts.

7.3

Den behöriga myndighet som utfärdar en utökning av ett godkännande ska tilldela varje sådan utökning ett serienummer och meddela detta till övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar denna föreskrift, med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med mallen i del 2 tillägg 1 eller 2 i bilaga 1 till denna föreskrift.

8.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Förfarandena för säkerställande av produktionsöverensstämmelse ska överensstämma med dem som anges i tillägg 2 till överenskommelsen (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2) med följande krav:

8.1

Fordon och komponenter som har godkänts enligt denna föreskrift ska vara tillverkade på så vis att de överensstämmer med den godkända typen genom att kraven i punkterna 5 och 6 uppfylls.

8.2

Den behöriga myndighet som har beviljat typgodkännandet får när som helst granska de metoder för kontroll av produktionsöverensstämmelse som tillämpas på varje produktionsanläggning. Sådana granskningar ska normalt ske en gång vartannat år.

9.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

9.1

Ett godkännande av en fordonstyp som beviljats enligt denna föreskrift får återkallas om kraven i punkterna 5 och 6 inte är uppfyllda.

9.2

Om en part i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift drar tillbaka ett godkännande som den tidigare har beviljat ska den genast meddela detta till övriga parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift, med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med mallen i del 2 tillägg 1 eller 2 i bilaga 1 till denna föreskrift.

10.   SLUTGILTIGT UPPHÖRANDE AV PRODUKTIONEN

En innehavare av ett godkännande som helt upphör med sin produktion av en fordons- eller komponenttyp som godkänts enligt denna föreskrift ska meddela detta till den myndighet som beviljade godkännandet. När myndigheten har mottagit det aktuella meddelandet ska den underrätta övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar denna föreskrift om detta, med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med mallen i del 2 tillägg 1 eller 2 i bilaga 1 till denna föreskrift.

11.   NAMN PÅ OCH ADRESS TILL TYPGODKÄNNANDEMYNDIGHETER OCH DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM UTFÖR GODKÄNNANDEPROVNINGAR

De parter i överenskommelsen som tillämpar denna föreskrift ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn på och adress till de tekniska tjänster som ansvarar för att utföra godkännandeprovningarna och de typgodkännandemyndigheter som beviljar godkännande och till vilka formulär om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.


(1)  Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.6, punkt 2 –

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html

(2)  De särskiljande numren för parterna i 1958 års överenskommelse återges i bilaga 3 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev. 6, bilaga 3 –

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html


BILAGA 1

DEL 1

TILLÄGG 1

MALL FÖR INFORMATIONSDOKUMENT

(för en fordonstyp i enlighet med punkt 4.3 i föreskriften om Unecetypgodkännande av uppvärmningssystem och av fordon med avseende på uppvärmningssystem)

Om uppvärmningssystemet eller dess delar har elektroniska reglage ska det anges hur dessa fungerar0

0.   ALLMÄNT

0.1

Fabrikat (tillverkarens handelsnamn): …

0.2

Typ och handelsbeteckning: …

0.3

Metod för identifiering av typ, om sådan märkning finns på fordonet: …

0.4

Märkningens placering: …

0.5

Fordonskategori (1): …

0.6

Tillverkarens namn och adress: …

0.7

Monteringsanläggningarnas adresser: …

1.   ALLMÄNNA UPPGIFTER OM FORDONETS KONSTRUKTION

1.1

Foton och/eller ritningar av ett representativt fordon:

2.   MOTOR

2.1

Tillverkarens motorkod: …

(enligt märkning på motorn eller annan identifiering)

2.2

Arbetsprincip: gnisttändning/kompressionständning, fyrtakt/tvåtakt (2)

2.3

Cylindrarnas antal och placering: …

2.4

Högsta nettoeffekt: … kW vid … min–1

(enligt tillverkarens uppgift)

2.5

Kylsystem (vätska/luft) (2)

2.6

Nominell inställning för motorns temperaturregleringsmekanism: …

2.7

Turboladdare: ja/nej (2)

2.7.1

Typ (typer): …

2.7.2

Beskrivning av systemet (t.ex. högsta laddningstryck: … kPa, eventuell övertrycksventil)

3.   KAROSSERI

3.1

En kort beskrivning av fordonet med avseende på uppvärmningssystemet om detta utnyttjar värme från motorns kylmedel: …

3.2

En kort beskrivning av fordonstypen med avseende på uppvärmningssystemet om kylluft eller avgaser från motorn används som värmekälla, inbegripet …

3.2.1

Skiss av uppvärmningssystemet som visar dess placering i fordonet: …

3.2.2

Skiss av värmeväxlaren för uppvärmningssystem som utnyttjar avgaser för uppvärmning eller av de delar där värmeväxlingen sker (för uppvärmningssystem som utnyttjar motorns kylluft för uppvärmning): …

3.2.3

Sektionsritning av värmeväxlaren eller respektive delar där värmeväxlingen sker, med uppgift om väggtjocklek, använda material och ytans egenskaper: …

3.2.4

Specifikationer för andra viktiga komponenter i uppvärmningssystemet, t.ex. värmefläkten, med avseende på konstruktionsmetod och tekniska data: …

3.3

Kort beskrivning av fordonstypen med avseende på systemet med förbränningsvärmare och den automatiska regleringen: …

3.3.1

Skiss av förbränningsvärmaren, systemet för luftintag, avgassystemet, bränsletanken, bränsletillförselsystemet (inklusive ventiler) och de elektriska anslutningarna, som visar deras läge i fordonet.

3.4

Maximal elförbrukning: … kW

TILLÄGG 2

MALL FÖR INFORMATIONSDOKUMENT

(för en typ av uppvärmningssystem i enlighet med punkt 4.3 i föreskriften om Unecetypgodkännande av uppvärmningssystem med avseende på driftsäkerhet)

Om uppvärmningssystemet eller dess delar har elektroniska reglage ska det anges hur dessa fungerar

1.   ALLMÄNT

1.1

Fabrikat (tillverkarens handelsnamn): …

1.2

Typ och handelsbeteckning: …

1.3

Tillverkarens namn och adress: …

1.4

För komponenter: Unecegodkännandemärkets placering och fastsättningsmetod: …

1.5

Monteringsanläggningarnas adresser: …

2.   FÖRBRÄNNINGSVÄRMARE (I FÖREKOMMANDE FALL)

2.1

Fabrikat (tillverkarens handelsnamn): …

2.2

Typ och handelsbeteckning: …

2.3

Metod för identifiering av typ, om sådan märkning finns på uppvärmningssystemet:…

2.4

Märkningens placering: …

2.5

Tillverkarens namn och adress: …

2.6

Monteringsanläggningarnas adresser: …

2.7

Provningstryck (för förbränningsvärmare som drivs med LPG eller liknande: tryck vid värmarens gasintagsanslutning): …

2.8

Utförlig beskrivning, skisser och monteringsbeskrivning för förbränningsvärmaren och alla dess komponenter: …

DEL 2

TILLÄGG 1

MEDDELANDE

(maximiformat: A4 [210 × 297 mm])

Image 1

 (3)

Utfärdat av:

Myndighetens namn:


om (4)

beviljat godkännande

 

utökat godkännande

 

ej beviljat godkännande

 

återkallat godkännande

 

slutgiltigt upphörande av produktionen

av en fordonstyp enligt föreskrift nr 122

Godkännande nr: …

Utökning nr: …

Skäl till utökningen: …

AVSNITT I

ALLMÄNT

1.1

Fabrikat (tillverkarens handelsnamn): …

1.2

Typ: …

1.3

Metod för identifiering av typ, om sådan märkning finns på fordonet/komponenten/den separata tekniska enheten (4) (5): …

1.3.1

Märkningens placering: …

1.4

Fordonskategori (6): …

1.5

Tillverkarens namn och adress: …

1.6

Unecegodkännandemärkets placering: …

1.7

Monteringsanläggningarnas adresser: …

AVSNITT II

1.

Ytterligare information (i förekommande fall)

2.

Teknisk tjänst som ansvarar för att utföra provningarna:

3.

Provningsrapportens datum: …

4.

Provningsrapportens nummer: …

5.

Eventuella anmärkningar: …

6.

Ort: …

7.

Datum: …

8.

Underskrift: …

9.

Indexet till det informationspaketet som har lämnats in till godkännandemyndigheten, och som kan fås på begäran, bifogas.

10.

Fordonet är godkänt enligt kraven i bilaga 9 (ADR): ja/nej (4)

TILLÄGG 2

MEDDELANDE

(maximiformat: A4 [210 mm × 297 mm])

Image 2

 (7)

Utfärdat av:

Myndighetens namn:


om (8)

beviljat godkännande

 

utökat godkännande

 

ej beviljat godkännande

 

återkallat godkännande

 

slutgiltigt upphörande av produktionen

av en komponenttyp enligt föreskrift nr 122

Godkännande nr: …

Utökning nr: …

Skäl till utökningen: …

AVSNITT I

ALLMÄNT

1.1

Fabrikat (tillverkarens handelsnamn): …

1.2

Typ: …

1.3

Metod för identifiering av typ, om sådan märkning finns på anordningen (9): …

1.3.1

Märkningens placering: …

1.4

Tillverkarens namn och adress: …

1.5

Unecegodkännandemärkets placering: …

1.6

Monteringsanläggningarnas adresser: …

AVSNITT II

1.

Ytterligare information (i förekommande fall)

2.

Teknisk tjänst som ansvarar för att utföra provningarna: …

3.

Provningsrapportens datum: …

4.

Provningsrapportens nummer: …

5.

Eventuella anmärkningar: …

6.

Ort: …

7.

Datum: …

8.

Underskrift: …

9.

Indexet till det informationspaketet som har lämnats in till godkännandemyndigheten, och som kan fås på begäran, bifogas.

(1)  Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.6, punkt 2.

(2)  Stryk det som inte är tillämpligt.

(3)  Särskiljande nummer för det land som beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännandet (se bestämmelserna om godkännande i föreskriften).

(4)  Stryk det som inte är tillämpligt.

(5)  Om metoden för identifiering av typ innehåller tecken som inte är relevanta för att beskriva de typer av fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som omfattas av detta dokument, ska dessa tecken i dokumentationen återges med symbolen? (t.ex. ABC??123??).

(6)  Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.6, punkt 2.

(7)  Särskiljande nummer för det land som beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännandet (se bestämmelserna om godkännande i föreskriften).

(8)  Stryk det som inte är tillämpligt.

(9)  Om metoden för identifiering av typ innehåller tecken som inte är relevanta för att beskriva de typer av fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som omfattas av detta dokument, ska dessa tecken i dokumentationen återges med symbolen? (t.ex. ABC??123??).


BILAGA 2

GODKÄNNANDEMÄRKENAS UTFORMNING

MALL A

(se punkt 4.5 i denna föreskrift)

Image 3

a = minst 8 mm

Ovanstående godkännandemärke fäst på ett uppvärmningssystem visar att den berörda komponenttypen med avseende på konstruktionsegenskaper har godkänts i Nederländerna (E 4) enligt föreskrift nr 122 med godkännandenummer 002439. Godkännandenumret visar att godkännandet har beviljats i enlighet med kraven i föreskrift nr 122 i dess ursprungliga lydelse.

MALL B

(se punkt 4.4 i denna föreskrift)

Image 4

a = minst 8 mm

Ovanstående godkännandemärke fäst på ett fordon visar att den berörda fordonstypen med avseende på uppvärmningssystem har godkänts i Nederländerna (E 4) för klass III enligt föreskrift nr 122. Numret 00 visar att godkännandet har beviljats i enlighet med kraven i föreskrift nr 122 i dess ursprungliga lydelse.

MALL C

(se punkt 4.6 i denna föreskrift)

Image 5

a = minst 8 mm

Ovanstående godkännandemärke fäst på ett fordon visar att den berörda fordonstypen har godkänts i Nederländerna (E 4) enligt föreskrifterna nr 122 och nr 33 (*1). Numret 00 visar att båda föreskrifterna förelåg i ursprunglig lydelse när respektive godkännande beviljades.


(*1)  Detta nummer anges endast som exempel.


BILAGA 3

KRAV FÖR UPPVÄRMNINGSSYSTEM SOM UTNYTTJAR ÖVERSKOTTSVÄRME – LUFT

1.   

Kraven i punkt 6.2 i denna föreskrift anses vara uppfyllda i fråga om uppvärmningssystem försedda med en värmeväxlare vars primärkrets omströmmas av avgaser eller förorenad luft, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

2.   

Väggarna i värmeväxlarens primärkrets ska vara läckagetäta vid tryck upp till och med 2 bar.

3.   

Väggarna i värmeväxlarens primärkrets får inte innehålla några löstagbara delar.

4.   

Den del av värmeväxlarens vägg där värmeväxlingen sker ska vara minst 2 mm tjock om den är gjord av olegerat stål.

4.1   

Om andra material används (inbegripet kompositmaterial eller belagda material) ska väggen vara så tjock att värmeväxlaren har samma livslängd som i det fall som avses i punkt 4.

4.2   

Om den del av värmeväxlarens vägg där värmeväxlingen sker är emaljerad ska väggen där emaljeringen anbringats vara minst 1 mm tjock. Beläggningen ska vara tålig och fri från läckor och den får inte vara porös.

5.   

Det rör som leder avgaserna ska innehålla en korrosionsprovningszon som är minst 30 mm lång. Denna zon ska ligga direkt efter värmeväxlaren i flödesriktningen. Zonen ska vara lättåtkomlig och den får inte vara övertäckt.

5.1   

Korrosionsprovningszonens vägg får inte vara tjockare än rören för avgaserna inuti värmeväxlaren, och materialen och ytegenskaperna i detta parti ska vara jämförbara med rörens material och ytegenskaper.

5.2   

Om värmeväxlaren och fordonets ljuddämpare bildar en gemensam enhet, ska ljuddämparens yttre vägg betraktas som den zon enligt punkt 5.1 där eventuell korrosion bör uppstå.

6.   

När det gäller uppvärmningssystem som utnyttjar överskottsvärme och använder motorns kylluft för uppvärmning anses villkoren i punkt 6.2 i denna föreskrift vara uppfyllda utan att värmeväxlare används, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

6.1   

Den kylluft som används för uppvärmning kommer endast i kontakt med motorytor som inte innehåller några löstagbara delar.

6.2   

Anslutningarna mellan väggarna i denna kylluftskrets och de ytor som används för värmeöverföringen är gastäta och oljebeständiga.

Dessa krav betraktas som uppfyllda om exempelvis något av följande föreligger:

En plåt runt varje tändstift leder eventuell läckande gas utanför uppvärmningsluftskretsen.

Skarven mellan cylinderlocket och avgasgrenröret befinner sig utanför uppvärmningsluftskretsen.

Det finns dubbla läckageskydd mellan cylinderlocket och cylindern och eventuella läckor från den första skarven leds utanför uppvärmningsluftskretsen. Läckageskyddet mellan cylinderlocket och cylindern håller även när cylinderlockets muttrar kalldras med en tredjedel av det nominella åtdragningsmoment som tillverkaren föreskriver.

Det område där cylinderlocket är förbundet med cylindern befinner sig utanför uppvärmningsluftskretsen.


BILAGA 4

FÖRFARANDE FÖR PROVNING AV LUFTKVALITET

1.   

När det gäller typgodkännande av fordon ska följande prov göras.

1.1   

Kör värmaren i en timme på maximal effekt vid vindstilla förhållanden (vindhastighet ≤ 2 m/s), med alla fönster stängda och, om det gäller en förbränningsvärmare, med framdrivningsmotorn avstängd. Om värmaren när den är inställd på maximal effekt automatiskt stängs av inom en timme får mätningarna dock ske före avstängningen.

1.2   

CO-halten i den omgivande luften ska mätas genom att prover tas vid

1.2.1   

en punkt utanför fordonet som är så nära intaget för uppvärmningsluft som möjligt, och

1.2.2   

en punkt inuti fordonet som är mindre än 1 m från utsläppet av uppvärmd luft.

1.3   

Avläsningar ska göras för en representativ tid av 10 min.

1.4   

Mätvärdet från den position som beskrivs i punkt 1.2.2 ska vara mindre än 20 ppm CO högre än värdet från den position som beskrivs i punkt 1.2.1.

2.   

Vid typgodkännande av värmare som komponenter ska följande provning utföras efter provningarna i bilagorna 5 och 6 och punkt 1.3 i bilaga 7.

2.1   

Värmeväxlarens primärkrets ska genomgå ett läckageprov för att säkerställa att förorenad luft inte kan komma in i den uppvärmda luft som är avsedd för passagerarutrymmet.

2.2   

Detta krav ska anses vara uppfyllt om läckaget från värmeväxlaren är mindre än eller lika med 30 dm3/h vid ett uppmätt tryck på 0,5 hPa.


BILAGA 5

FÖRFARANDE FÖR PROVNING AV TEMPERATUR

1.   

Kör värmaren i en timme på maximal effekt vid vindstilla förhållanden (vindhastighet ≤ 2 m/s) med alla fönster stängda. Om värmaren automatiskt stängs av inom en timme när den är inställd på maximal effekt får dock mätningarna ske tidigare. Om den uppvärmda luften hämtas utanför fordonet ska provningen göras vid en omgivningstemperatur på minst 15 °C.

2.   

Yttemperaturen på alla delar av uppvärmningssystemet som kan komma i kontakt med fordonets förare vid normal användning på väg ska mätas med kontakttermometer. Temperaturen får inte i någon sådan del överstiga 70 °C för obelagd metall eller 80 °C för övriga material.

2.1   

För delar av uppvärmningssystemet som befinner sig bakom förarsätet, och vid överhettning, får temperaturen inte överstiga 110 °C.

2.2   

För fordon av kategorierna M1 och N får temperaturen inte överstiga 110 °C i någon del av systemet som kan komma i kontakt med sittande passagerare vid normal användning av fordonet på väg, med undantag av utsläppsgallret.

2.3   

För fordon av kategorierna M2 och M3 får temperaturen inte överstiga 70 °C för obelagd metall eller 80 °C för andra material i någon del av systemet som kan komma i kontakt med passagerare vid normal användning av fordonet på väg.

3.   

För exponerade delar av uppvärmningssystemet utanför passagerarutrymmet, och vid överhettning, får temperaturen inte överstiga 110 °C.

Temperaturen på den uppvärmda luft som kommer in i passagerarutrymmet får inte överstiga 150 °C mätt vid mitten av utsläppet.


BILAGA 6

FÖRFARANDE FÖR PROVNING AV AVGASUTSLÄPP FRÅN FÖRBRÄNNINGSVÄRMARE

1.   

Kör värmaren i en timme på maximal effekt vid vindstilla förhållanden (vindhastighet ≤ 2 m/s) och en omgivningstemperatur på 20 ± 10 °C. Om värmaren när den är inställd på maximal effekt automatiskt stängs av inom en timme får mätningarna dock ske före avstängningen.

2.   

De torra och outspädda avgasutsläppen, som mäts med lämplig mätare, får inte överstiga de värden som anges i nedanstående tabell.

Parameter

Värmare för gasformigt bränsle

Värmare för flytande bränsle

CO

0,1 volymprocent

0,1 volymprocent

NOx

200 ppm

200 ppm

Kolväten

100 ppm

100 ppm

Referensenheten Bacharach (1)

1

4

3.   

Provningen ska upprepas under förhållanden som motsvarar en fordonshastighet av 100 km/tim (eller fordonets högsta konstruktionshastighet om denna är lägre än 100 km/tim). Under dessa förhållanden får CO-halten inte överstiga 0,2 volymprocent. Om värmaren har provats som en komponent behöver provningen inte upprepas för den fordonstyp där värmaren är monterad.


(1)  Referensenheten ”Bacharach” ASTM D 2156 används.


BILAGA 7

YTTERLIGARE KRAV FÖR FÖRBRÄNNINGSVÄRMARE

1.   

Drift- och underhållsanvisningar ska medfölja varje värmare, och för värmare avsedda för eftermontering ska även instruktioner för montering tillhandahållas.

2.   

Säkerhetsutrustning ska vara installerad (antingen som en del av förbränningsvärmaren eller som en del av fordonet) för att styra driften av förbränningsvärmaren i en nödsituation. Denna utrustning ska vara utformad på så sätt att om ingen låga uppstår vid igångsättningen eller om lågan släcks under drift, så ska tänd- och avstängningstiderna för bränsletillförseln inte överskridas med 4 min för värmare för flytande bränsle, med 1 min för värmare för gasformigt bränsle om anordningen för övervakning av lågan är termoelektrisk, eller med 10 s om den är automatisk.

3.   

Förbränningskammaren och värmeväxlaren i värmare som använder vatten som överföringsmedium ska tåla ett tryck som är dubbelt så högt som det normala drifttrycket eller 2 bar, beroende på vilket värde som är högst. Provningstrycket ska anges i informationsdokumentet.

4.   

Värmaren ska ha en tillverkarskylt med tillverkarens namn, modellens nummer och typ samt märkeffekten i kW. Bränsletyp ska anges, och i tillämpliga fall även driftspänning och gastryck.

5.   

Fördröjd avstängning av förbränningsvärmaren

5.1   

Om det finns en förbränningsvärmare ska denna, även vid överhettning eller vid avbrott av bränsletillförseln, ha en avstängning som verkar med fördröjning.

5.2   

Andra åtgärder kan vidtas för att förhindra att skador uppkommer genom hastig förbränning och korrosion, såvida tillverkaren påvisar att dessa åtgärder är likvärdiga.

6.   

Krav på den elektriska utrustningen

6.1   

Alla tekniska krav som påverkas av spänningen ska ligga inom intervallet ± 16 % av märkspänningen. Om under- eller överspänningsskydd finns ska kraven dock uppfyllas vid märkspänningen och omedelbart intill brytpunkterna.

7.   

Varningslampa

7.1   

En väl synlig indikator inom förarens synfält ska visa när förbränningsvärmaren är på eller av.


BILAGA 8

SÄKERHETSKRAV FÖR LPG-FÖRBRÄNNINGSVÄRMARE OCH LPG-UPPVÄRMNINGSSYSTEM

1.   LPG-UPPVÄRMNINGSSYSTEM FÖR ANVÄNDNING I MOTORFORDON OCH SLÄPFORDON TILL DESSA UNDER KÖRNING

1.1

Om ett LPG-uppvärmningssystem i ett motorfordon eller släpfordon även kan användas när fordonet är i rörelse ska LPG-förbränningsvärmaren och dess försörjningssystem uppfylla följande krav:

1.1.1

LPG-förbränningsvärmaren ska uppfylla kraven i den harmoniserade standarden EN 624:2011 (Gasutrustning – Specifikation för LPG-anordningar – Gasolbrännare i fordon och båtar).

1.1.2

Om LPG-behållaren är permanent monterad ska alla komponenter i systemet som kommer i kontakt med flytande LPG (alla komponenter från påfyllningsenheten till förgasaren/tryckregulatorn) och tillhörande anordningar för vätskefasen uppfylla de tekniska kraven i föreskrift nr 67, delarna I och II samt bilagorna 3–10, 13 och 15–17. Monteringen av en LPG-behållare i fordon av kategori O ska emellertid uppfylla de tekniska kraven i den harmoniserade standarden EN 1949:2011.

1.1.3

LPG-uppvärmningssystemets gasfasanordningar i ett fordon ska uppfylla kraven i den harmoniserade standarden EN 1949:2011 (1) (Gasutrustningar – Gasolanläggningar i husvagnar och i andra vägfordon avsedda för boende – Installationsanvisningar).

1.1.4

LPG-systemet ska vara konstruerat på så vis att LPG tillförs med erforderligt tryck och i korrekt aggregationstillstånd för den monterade LPG-drivna förbränningsvärmaren. Det är tillåtet att hämta LPG från den permanent monterade LPG-behållaren samtidigt i gasform eller vätskeform. Det får inte finnas någon gasinstallationsanslutning mellan motorfordonet och släpfordonet.

1.1.5

Vätskeutloppet på en permanent monterad LPG-behållare för tillförsel av LPG till värmaren ska vara försedd med en fjärrstyrd serviceventil med flödesbegränsningsventil enligt kraven i punkt 17.6.1.1 i föreskrift nr 67. Den fjärrstyrda serviceventilen med flödesbegränsningsventil ska regleras så att den stängs automatiskt inom 5 s efter att motorn har stannat, oavsett tändningsnyckelns läge. Om värmarens eller LPG-försörjningssystemets på-knapp aktiveras inom dessa 5 s får uppvärmningssystemet förbli i drift. Uppvärmningen kan alltid startas om. Denna punkt gäller inte släpfordon. Släpfordon ska ha en skylt nära påfyllningsstället där det står att värmaren ska vara avstängd under påfyllningen av den permanent monterade LPG-behållaren.

1.1.6

Om LPG tillförs i gasfas från en permanent monterad LPG-behållare eller en separat bärbar LPG-flaska ska lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa att

1.1.6.1

ingen flytande LPG kan komma in i tryckregulatorn eller LPG-förbränningsvärmaren (en separator får användas), och

1.1.6.2

inget okontrollerat utflöde kan ske om uppvärmningssystemet av misstag kopplas från. Ett sätt att stoppa LPG-flödet ska tillhandahållas genom att en anordning monteras direkt efter eller i en regulator som är monterad i en flaska eller en behållare. Om regulatorn är monterad på avstånd från flaskan eller behållaren, ska en anordning vara monterad direkt före flaskans eller behållarens slang eller rör (högtrycksskydd) och ytterligare en anordning ska vara monterad i eller efter regulatorn om det behövs för att skydda lågtrycksdelen av installationen (lågtrycksskydd).

1.1.7

Om LPG tillförs i flytande tillstånd ska förgasaren och tryckregulatorn värmas upp i lämplig utsträckning med passande värmekälla.

1.1.8

I motorfordon som använder LPG i framdrivningssystemet får LPG-förbränningsvärmaren vara ansluten till samma permanent monterade LPG-behållare som förser motorn med LPG, förutsatt att säkerhetskraven för framdrivningssystemet är uppfyllda. Om en separat LPG-behållare används för uppvärmning ska denna behållare vara utrustad med en egen påfyllningsenhet.

2.   LPG-UPPVÄRMNINGSSYSTEM FÖR ANVÄNDNING I MOTORFORDON OCH SLÄPFORDON TILL DESSA ENDAST I STILLASTÅENDE LÄGE

2.1

LPG-förbränningsvärmare och bränsleförsörjningssystem till LPG-uppvärmningssystem som är avsedda att användas endast när fordonet står stilla ska uppfylla följande krav:

2.1.1

Permanenta etiketter ska vara fastsatta på det utrymme där de bärbara LPG-flaskorna förvaras samt i nära anslutning till uppvärmningssystemets styrdon, med anvisning om att LPG-värmaren inte får användas och att den bärbara LPG-flaskans ventil ska vara stängd när fordonet är i rörelse.

2.1.2

LPG-förbränningsvärmaren ska uppfylla kraven i punkt 1.1.1.

2.1.3

LPG-uppvärmningssystemets gasfasanordningar ska uppfylla kraven i punkt 1.1.3.

BILAGA 9

KOMPLETTERANDE BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLÄMPLIGA PÅ VISSA FORDON ENLIGT ADR

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Denna bilaga är tillämplig på vissa fordon för vilka den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) innehåller särskilda krav för förbränningsvärmare och installation av sådana.

2.   DEFINITIONER

I denna bilaga används fordonsbeteckningarna EX/II, EX/III, AT, FL, OX och MEMU med den innebörd som anges i kapitel 9.1 i ADR.

Fordon som godkänts såsom överensstämmande med kraven på fordon betecknade EX/III enligt denna bilaga ska anses uppfylla kraven på fordon betecknade MEMU.

3.   TEKNISKA FÖRESKRIFTER

3.1   Allmänt (fordon betecknade EX/II, EX/III, AT, FL, OX och MEMU)

3.1.1 (1)

Förbränningsvärmare och deras avgaskanaler ska utformas, placeras, avskärmas eller täckas så att varje oacceptabel risk för uppvärmning eller antändning av lasten förhindras. Detta krav ska anses vara uppfyllt om utrustningens bränsletank och avgassystem uppfyller följande bestämmelser:

Alla bränsletankar för försörjning av utrustningen ska uppfylla följande krav:

a)

I händelse av läckage ska bränslet avledas till marken utan att komma i kontakt med heta delar av fordonet eller lasten.

b)

Bränsletankar som innehåller bensin ska vara försedda med ett effektivt flamskydd vid påfyllningsöppningen eller med en förslutning så att öppningen kan hållas hermetiskt sluten.

Avgassystemet och avgasrören ska vara riktade eller skyddade på så vis att varje risk för lasten genom upphettning eller antändning undviks. Delar av avgassystemet som är placerade direkt under bränsletanken (diesel) ska ha ett fritt utrymme av minst 100 mm eller skyddas av en värmesköld.

3.1.2

Förbränningsvärmare ska startas manuellt. Programverk är inte tillåtna.

3.2   Fordon betecknade EX/II, EX/III och MEMU

Förbränningsvärmare för gasformigt bränsle är inte tillåtna.

3.3   Fordon betecknade FL

3.3.1

Förbränningsvärmaren ska kunna stängas av på åtminstone följande sätt:

a)

Genom avsiktlig manuell avstängning från förarhytten.

b)

Genom att fordonets motor stängs av. I detta fall kan föraren starta om uppvärmningsanordningen manuellt.

c)

Genom att en matarpump startas på motorfordonet för det farliga gods som fraktas.

3.3.2

Eftergång är tillåten efter det att förbränningsvärmaren har stängts av. För sätten i punkt 3.3.1 b och c ska tillförseln av förbränningsluft avbrytas genom lämpliga åtgärder efter en eftergångscykel på högst 40 s. Endast värmare vars värmeväxlare har bevisats tåla en förkortad eftergångscykel på 40 s under sin normala användningstid får användas.

(1)  Överensstämmelsen med denna punkt ska kontrolleras på det färdigbyggda fordonet.