(1)

Robusta tillsynskrav utgör en väsentlig del av de villkor enligt vilka finansiella institut tillhandahåller tjänster inom unionen. I fråga om tillsynsbehandling omfattas värdepappersföretag, tillsammans med kreditinstitut, av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5), medan auktorisationskrav och övriga krav avseende organisation och uppförande fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (6).

(2)

De nuvarande tillsynsordningar som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU utgår i huvudsak från de successiva ändringar av de internationella regelstandarderna för stora bankkoncerner som antagits av Baselkommittén för banktillsyn och tar bara delvis hänsyn till de särskilda risker som är inneboende i de olika verksamheterna i ett stort antal värdepappersföretag. Dessa värdepappersföretags särskilda inneboende sårbarheter och risker bör därför hanteras genom lämpliga och proportionella tillsynsbestämmelser på unionsnivå.

(3)

Vilka risker värdepappersföretag själva ådrar sig och utgör för sina kunder och de bredare marknader på vilka de verkar beror på deras verksamheters art och volym, bland annat på om värdepappersföretagen agerar som ombud för sina kunder och inte själva är parter i transaktionerna eller om de agerar som huvudmän i affärstransaktionerna.

(4)

Sund tillsyn bör säkerställa att värdepappersföretag förvaltas på ett ordnat sätt som tjänar kundernas intressen. De bör ta hänsyn till möjligheten att värdepappersföretag och deras kunder ägnar sig åt ett alltför stort risktagande och till storleken på de risker som värdepappersföretag tar och utgör. Sådana tillsynskrav bör dessutom försöka undvika att lägga en onödig administrativ börda på värdepappersföretag.

(5)

Många av de tillsynskrav som härrör från det regelverk som utgörs av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU är utformade för att hantera risker som är gemensamma för kreditinstitut. De nuvarande kraven är därför i hög grad inriktade på att bevara kreditinstituts utlåningsförmåga genom konjunkturcyklerna och att skydda insättare och skattebetalare från eventuellt fallissemang, och inte på att hantera värdepappersföretags alla olika riskprofiler. Värdepappersföretag har inte stora portföljer av privat- och företagslån och tar inte emot inlåning. Sannolikheten för att deras fallissemang får en skadlig effekt för den finansiella stabiliteten i stort är mindre än för kreditinstitut. De risker som de flesta värdepappersföretag är exponerade för och utgör skiljer sig därför i hög grad från de risker som kreditinstitut är exponerade för och utgör, och sådana skillnader bör tydligt återspeglas i unionens tillsynsregelverk.

(6)

De tillsynskrav i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU som värdepappersföretag omfattas av utgår från kraven för kreditinstitut. För värdepappersföretag vars auktorisation är begränsad till vissa investeringstjänster som inte regleras i det nuvarande tillsynsregelverket finns det ett flertal undantag från dessa krav. I och med de undantagen erkänns att dessa värdepappersföretag inte ådrar sig samma typ av risker som kreditinstitut. Värdepappersföretag som bedriver verksamheter som regleras av det nuvarande tillsynsregelverket och som involverar handel med finansiella instrument i begränsad omfattning är underställda regelverkets krav gällande kapital men kan omfattas av undantag på andra områden, såsom i fråga om likviditet, stora exponeringar och bruttosoliditet. Värdepappersföretag vars auktorisation inte har sådana begränsningar omfattas av samma tillsynskrav som kreditinstitut.

(7)

Handel med finansiella instrument i riskhanterings-, säkrings- eller likviditetshanteringssyfte eller för att ta riktningspositioner på instrumentens värde över tid, är en verksamhet som både kreditinstitut och värdepappersföretag som är auktoriserade att handla för egen räkning får ägna sig åt och som redan behandlas i tillsynsregelverket enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. För att undvika en situation med olika villkor, vilket kan leda till regelarbitrage mellan kreditinstitut och värdepappersföretag inom detta område, bör dessa värdepappersföretag även i fortsättningen omfattas av kapitalbaskrav baserade på de regler som behandlar denna risk. Dessa värdepappersföretags exponeringar mot motparter i särskilda transaktioner och motsvarande kapitalbaskrav omfattas också av reglerna och bör därför också fortsätta att vara tillämpliga på värdepappersföretag på ett förenklat sätt. Reglerna om stora exponeringar i det nuvarande tillsynsregelverket är även relevanta om dessa värdepappersföretags handelsexponeringar mot vissa motparter är särskilt stora och därför ger upphov till en alltför koncentrerad riskkälla för ett värdepappersföretag om motparten skulle fallera. Även de reglerna bör därför fortsätta att vara tillämpliga på värdepappersföretag på ett förenklat sätt.

(8)

Skillnader i tillämpningen av det nuvarande tillsynsregelverket i olika medlemsstater riskerar att skapa en situation med olika villkor för värdepappersföretag i unionen. Skillnaderna beror på att det är komplicerat att tillämpa regelverket på olika värdepappersföretag beroende på vilka tjänster de tillhandahåller, i fall då vissa nationella myndigheter anpassar eller förenklar tillämpningen i sin nationella rätt eller praxis. Eftersom det nuvarande tillsynsregelverket inte beaktar alla risker som vissa typer av värdepappersföretag är exponerade för och utgör har stora kapitaltillägg tillämpats för vissa värdepappersföretag i en del medlemsstater. Det bör fastställas enhetliga bestämmelser som hanterar dessa risker för att säkerställa en harmoniserad tillsyn av värdepappersföretag i hela unionen.

(9)

Det krävs därför en särskild tillsynsordning för värdepappersföretag som på grund av storlek och grad av sammanlänkning med andra finansiella och ekonomiska aktörer inte är systemviktiga. Systemviktiga värdepappersföretag bör emellertid även i fortsättningen omfattas av det nuvarande tillsynsregelverket enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. Dessa värdepappersföretag utgör en underkategori av värdepappersföretag som regelverket i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU för närvarande är tillämpligt på och som inte omfattas av särskilda undantag från något av deras viktigaste krav. De största och mest sammanlänkade värdepappersföretagen har affärsmodeller och riskprofiler som liknar de betydande kreditinstitutens. De erbjuder s.k. bankliknande tjänster och försäkrar risker i betydande omfattning. Systemviktiga värdepappersföretag är dessutom stora nog för att utgöra, och haraffärsmodeller och riskprofiler som utgör, ett lika stort hot mot de finansiella marknadernas stabilitet och ordnade funktion som stora kreditinstitut. Dessa värdepappersföretag bör därför även i fortsättningen omfattas av reglerna i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU.

(10)

Den särskilda tillsynsordningen för värdepappersföretag som på grund av sin storlek och grad av sammanlänkning med andra finansiella och ekonomiska aktörer inte betraktas som systemviktiga bör ta hänsyn till de specifika affärsmetoder som används av olika typer av värdepappersföretag. Framför allt bör värdepappersföretag som löper den största risken att generera risker för kunder, marknader eller sin egen ordnade funktion omfattas av tydliga och effektiva tillsynskrav som är anpassade till just dessa risker. De tillsynskraven bör anpassas på ett sätt som står i proportion till typen av värdepappersföretag, värdepappersföretagets kunders intressen och främjandet av en friktionsfri och ordnad marknadsfunktion på de marknader där den typen av värdepappersföretag verkar. De bör minska identifierade riskområden och bidra till att säkerställa att ett värdepappersföretag om det fallerar ska kunna avvecklas under ordnade former som orsakar minimal störning av stabiliteten på de finansiella marknaderna.

(11)

Den ordning som fastställs i denna förordning bör inte påverka den skyldighet som utsedda marknadsgaranter på handelsplatser enligt direktiv 2014/65/EU har att lämna bud och kontinuerligt vara närvarande på marknaden.

(12)

Tillsynsordningen för värdepappersföretag som på grund av sin storlek och grad av sammanlänkning med andra finansiella och ekonomiska aktörer inte betraktas som systemviktiga bör tillämpas på varje värdepappersföretag på individuell nivå. För att underlätta tillämpningen av tillsynskrav för värdepappersföretag i unionen som ingår i bankkoncerner bör dock värdepappersföretag, för förhindrande av störning av vissa affärsmodeller vars risker redan omfattas av tillämpningen av tillsynsregler, tillåtas att tillämpa kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU om detta är lämpligt, förutsatt att detta godkänts av de behöriga myndigheterna och förutsatt att deras beslut att göra så inte syftar till regelarbitrage. Vidare bör små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag, eftersom de risker som de ådrar sig i de flesta fall är begränsade, kunna utnyttja ett undantag från de särskilda tillsynskraven för värdepappersföretag, om de ingår i en bankkoncern eller en värdepappersföretagskoncern som har sitt säte och står under gruppbaserad tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU eller enligt denna förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 (7), beroende på vad som är tillämpligt, i samma medlemsstat, eftersom de tillsynsregelverken i sådana fall på ett tillräckligt sätt bör täcka de riskerna. Vad gäller koncerner som enbart består av värdepappersföretag, eller om konsolidering enligt förordning (EU) nr 575/2013 inte är tillämplig, bör moderföretaget i sådana koncerner, för att spegla den nuvarande behandlingen av koncerner av värdepappersföretagskoncerner enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU vara skyldigt att uppfylla kraven i den här förordningen baserat på koncernens konsoliderade situation. I stället för konsolidering under tillsyn kan de behöriga myndigheterna, i fall då sådana värdepappersföretagskoncerner avspeglar enklare strukturer och riskprofiler, som alternativ tillåta moderföretaget i koncernen att ha tillräckligt kapital för att täcka det bokförda värdet av sina innehav i dotterföretagen. Om de utgör del av en försäkringskoncern bör även små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag kunna utnyttja ett undantag från kraven på offentliggörande.

(13)

För att värdepappersföretag även i fortsättningen ska kunna använda sin befintliga kapitalbas för att uppfylla sina kapitalbaskrav enligt det tillsynsregelverk som gäller specifikt för värdepappersföretag bör definitionen och sammansättningen av kapitalbasen anpassas till förordning (EU) nr 575/2013. Det handlar bland annat om fullständiga avdrag av balansräkningsposter från kapitalbasen i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013, till exempel uppskjutna skattefordringar och innehav av kapitalinstrument i andra enheter i den finansiella sektorn. Värdepappersföretag bör emellertid kunna undanta icke-betydande innehav av kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn från avdrag om de innehas för handelsändamål i syfte att stödja marknadsgarantverksamhet avseende dessa instrument. För att anpassa sammansättningen av kapitalbasen till förordning (EU) nr 575/2013 har kapitalbastypernas motsvarande relationer återspeglats inom ramen för denna förordning. För att säkerställa att kraven står i proportion till värdepappersföretagens verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad och att de är lättillgängliga för värdepappersföretagen inom ramen för denna förordning bör kommissionen göra en översyn av om det är lämpligt att fortsätta att anpassa kapitalbasens definition och sammansättning till den i förordning (EU) nr 575/2013.

(14)

För att säkerställa att värdepappersföretags verksamhet alltid bedrivs utifrån den kapitalbasnivå som var ett krav för deras auktorisation bör alla värdepappersföretag vid varje tidpunkt uppfylla ett permanent minimikapitalkrav som motsvarar det startkapital som krävdes för auktorisation att tillhandahålla de relevanta investeringstjänsterna och som fastställts i enlighet med direktiv (EU) 2019/2034.

(15)

För att säkerställa att minimikapitalbaskravet för små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag är enkelt att tillämpa bör dessa ha en kapitalbas som motsvarar det högre av deras permanenta minimikapitalkrav eller en fjärdedel av deras fasta omkostnader beräknat på grundval av verksamheten året innan. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag som föredrar att tillämpa ytterligare försiktighet och undvika tröskeleffekter vid omklassificering bör inte förhindras att ha en kapitalbas som överstiger den som krävs enligt den här förordningen eller att tillämpa åtgärder som är strängare än de som föreskrivs i den här förordningen.

(16)

För att ta hänsyn till den högre risken i värdepappersföretag som inte är små och icke‐sammanlänkade bör minimikapitalbaskravet för sådana företag vara det högre av deras permanenta minimikapitalkrav, en fjärdedel av deras fasta omkostnader året innan eller summan av deras krav efter tillämpning av de riskfaktorer som är särskilt anpassade till värdepappersföretag (nedan kallade K-faktorer) och som sätter kapitalet i relation till riskerna inom värdepappersföretagens olika affärsområden.

(17)

Vid tillämpningen av de särskilda tillsynskraven för värdepappersföretag bör sådana företag anses som små och icke-sammanlänkade om de inte tillhandahåller investeringstjänster som medför en hög risk för kunder, marknader eller företagen själva, och där deras storlek gör det mindre sannolikt att de skulle orsaka omfattande negativa effekter för kunder och marknader om de inneboende riskerna i deras verksamhet skulle materialiseras eller om de skulle fallera. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag bör därför definieras som företag som inte handlar för egen räkning eller ådrar sig risk genom handel med finansiella instrument, som inte innehar kundtillgångar eller kundmedel, som har tillgångar i både diskretionär portföljförvaltning och icke-diskretionära (rådgivnings-)arrangemang till ett värde av mindre än 1,2 miljarder EUR, som hanterar kundorder i kontanttransaktioner till ett värde av mindre än 100 miljoner EUR per dag eller hanterar kundorder i derivat till ett värde av mindre än 1 miljard EUR per dag, vars balansomslutning uppgår till mindre än 100 miljoner EUR, inklusive poster utanför balansräkningen, och vars totala årliga bruttointäkter från investeringstjänster uppgår till mindre än 30 miljoner EUR.

(18)

För att förhindra regelarbitrage och minska incitamentet för värdepappersföretag att omstrukturera sin verksamhet för att undvika att de överskrider de tröskelvärden över vilka de inte räknas som små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag, bör tröskelvärdena för förvaltade tillgångar, hantering av kundorder, balansomslutning och totala årliga bruttointäkter tillämpas på sammantagen basis på alla värdepappersföretag som ingår i samma koncern. Övriga villkor – dvs. om ett värdepappersföretag innehar kundmedel, förvarar eller administrerar kundtillgångar eller handlar med finansiella instrument och ådrar sig marknads- eller motpartsrisk – är binära och ger inget utrymme för sådan omstrukturering och bör därför bedömas på individuell nivå. För att fortlöpande ta hänsyn till nya affärsmodeller och de risker som de medför bör dessa villkor och tröskelvärden bedömas vid dagens slut, utom när det gäller innehav av kundmedel, som bör bedömas på intradagsbasis, och balansomslutning och totala årliga bruttointäkter, som bör bedömas utifrån värdepappersföretagets ställning vid slutet av det föregående räkenskapsåret.

(19)

Om inte annat följer av de särskilda övergångsbestämmelserna i denna förordning bör ett värdepappersföretag som överskrider de föreskrivna tröskelvärdena eller inte uppfyller övriga villkor inte anses som litet och icke-sammanlänkat utan omfattas av kraven för övriga värdepappersföretag. Detta bör uppmuntra värdepappersföretag att planera sin affärsverksamhet på ett sätt som gör att det står klart att de är små och icke‐sammanlänkade värdepappersföretag. För att ett värdepappersföretag som inte uppfyller kraven för att anses som ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag ska kunna omfattas av denna behandling bör en övervakningsfas föreskrivas under vilken det värdepappersföretaget ska uppfylla villkoren och ligga under de relevanta tröskelvärdena minst sex månader i följd.

(20)

Alla värdepappersföretag bör beräkna sina kapitalbaskrav utifrån en uppsättning K-faktorer som tar hänsyn till kundrisk (RtC), marknadsrisk (RtM) och företagsrisk (RtF). K‐faktorerna för RtC tar hänsyn till förvaltade kundtillgångar och kontinuerlig rådgivning (K‐AUM), innehav av kundmedel (K-CMH), tillgångar under förvaring och administration (K-ASA), och hantering av kundorder (K-COH).

(21)

K-faktorerna för RtM tar hänsyn till nettopositionsrisken (K-NPR) i enlighet med bestämmelserna om marknadsrisk i förordning (EU) nr 575/2013 eller, om detta tillåts av den behöriga myndigheten för särskilda typer av värdepappersföretag som handlar för egen räkning genom clearingmedlemmar, baserat på de totala marginalsäkerheter som krävs av ett värdepappersföretags clearingmedlem (K-CMG). Värdepappersföretag bör ha möjlighet att tillämpa K-NPR och K-CMG samtidigt på portföljbasis.

(22)

K-faktorerna för RtF tar hänsyn till ett värdepappersföretags exponering för sina transaktionsmotparters fallissemang (K-TCD) i enlighet med förenklade bestämmelser om motpartsrisk baserade på förordning (EU) nr 575/2013, till koncentrationsrisken i värdepappersföretags stora exponeringar mot vissa motparter baserat på de bestämmelser i den förordningen som är tillämpliga på stora exponeringar i handelslagret (K-CON) och till operativa risker i samband med värdepappersföretagets dagliga handelsaktivitet (K-DTF).

(23)

Det samlade kapitalbaskravet med hänsyn till K-faktorerna är summan av K-faktorkraven för RtC, RtM och RtF. K-AUM, K-ASA, K-CMH, K-COH och K-DTF relaterar till volymen av den verksamhet som varje K-faktor avser. Volymerna för K-CMH, K-ASA och K‐DTF beräknas utifrån ett glidande medelvärde för de föregående nio månaderna. Volymen för K-COH beräknas utifrån ett glidande medelvärde för de föregående sex månaderna, medan K-AUM baseras på de föregående femton månaderna. Volymerna multipliceras med de respektive koefficienter som fastställs i denna förordning i syfte att bestämma kapitalbaskravet. Kapitalbaskraven för K-NPR härrör från förordning (EU) nr 575/2013, medan kapitalbaskraven för K-CON och K-TCD bygger på en förenklad tillämpning av motsvarande krav i den förordningen för hantering av stora exponeringar i handelslagret respektive hantering av motpartsrisk. Om ett värdepappersföretag inte bedriver den aktuella verksamheten blir K-faktorn noll.

(24)

K-faktorerna för RtC är proxyvariabler för värdepappersföretags affärsområden där kunder kan tänkas lida skada om det uppstår problem. K-AUM tar hänsyn till risken att kunder lider skada på grund av en felaktig diskretionär förvaltning av kundportföljer eller brister i orderutförande och är till nytta för kunder genom att de försäkras oavbruten portföljförvaltning och rådgivning. K-ASA tar hänsyn till risken vid förvaring och administration av kunders tillgångar och säkerställer att värdepappersföretag har kapital i proportion till sådana tillgångar, oavsett om de redovisas i företagets egen balansräkning eller på tredjepartskonton. K-CMH tar hänsyn till risken för skada i fall då ett värdepappersföretag innehar kundmedel, med beaktande av huruvida de redovisas i företagets egen balansräkning eller på tredjepartskonton och arrangemang enligt tillämplig nationell rätt föreskriver att kundmedlen ska bevaras i händelse av att värdepappersföretaget går i konkurs, blir insolvent eller försätts i resolution eller administration. K-CMH utesluter kundmedel som är insatta på ett bankkonto (hos en depåhållare) i kundens namn, om värdepappersföretaget har tillgång till kundmedlen via ett tredjepartsmandat. K-COH tar hänsyn till den potentiella risken för kunder när ett värdepappersföretag utför order (i kundens och inte i värdepappersföretagets eget namn), till exempel i samband med kundtjänster som enbart rör orderutförande eller när ett värdepappersföretag ingår i en kedja för kundorder.

(25)

K-faktorn för RtM för värdepappersföretag som handlar för egen räkning baseras på reglerna om marknadsrisk för positioner i finansiella instrument, i utländsk valuta och i råvaror i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013. Det betyder att värdepappersföretag kan välja att tillämpa schablonmetoden, den alternativa schablonmetoden enligt förordning (EU) nr 575/2013 eller alternativet att använda interna modeller, när dessa sistnämnda båda metoder blir tillämpliga på kreditinstitut inte endast med avseende på rapportering utan även med avseende på kapitalbaskrav. Under tiden, och åtminstone under de fem åren efter denna förordnings tillämpningsdatum, bör värdepappersföretag tillämpa regelverket för marknadsrisker (schablonmetoder eller, i tillämpliga fall, interna modeller) i förordning (EU) nr 575/2013 för beräkning av deras K-NPR. Om bestämmelserna i del tre avsnitt IV kapitlen 1a och 1b i förordning (EU) nr 575/2013 i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (8) inte blir tillämpliga på kreditinstitut med avseende på kapitalbaskrav bör värdepappersföretag fortsätta att tillämpa kraven i del tre avdelning IV i förordning (EU) nr 575/2013 för beräkning av deras K‐NPR. Alternativt kan kapitalbaskravet för värdepappersföretag som handlar med finansiella instrument med positioner som omfattas av clearing, förutsatt den behöriga myndighetens godkännande och vissa villkor, motsvara det totala marginalsäkerhetsbelopp som krävs av deras clearingmedlem multiplicerat med en fast multiplikator. Användningen av K-CMG bör primärt bygga på ett värdepappersföretags handelsverksamhet som omfattas helt eller delvis av denna metod. Värdepappersföretagets behöriga myndighet får emellertid också tillåta värdepappersföretaget att använda K‐CMG-metoden delvis, under förutsättning att denna metod används för alla positioner som omfattas av clearing eller marginalsäkerhet och att en av de tre alternativa metoderna för K-NPR används för portföljer som inte omfattas av clearing. För att säkerställa att kraven står i proportion till värdepappersföretagens verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad och att de är lättillgängliga för värdepappersföretaget inom ramen för denna förordning bör alla översyner som senare görs vad gäller tillämpningen av metoderna för beräkning av K-faktorerna omfatta lämpligheten i att fortsätta att anpassa beräkningen av K-NPR till reglerna om marknadsrisk för positioner i handelslagret i finansiella instrument, i utländsk valuta och i råvaror i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013.

(26)

För värdepappersföretag som handlar för egen räkning innebär K-faktorerna K-TCD och K-CON inom ramen för RtF en förenklad tillämpning av de regler som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 om motpartsrisk respektive risk vid stora exponeringar. K‐TCD tar hänsyn till ett värdepappersföretags risk att motparter i OTC-derivat, återköpstransaktioner, värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med lång avvecklingscykel, marginalutlåningstransaktioner, eller andra transaktioner för värdepappersfinansiering, samt mottagare av lån som beviljats av värdepappersföretaget såsom en sidotjänst som en del av en investeringstjänst inte uppfyller sina skyldigheter, genom att exponeringarnas värde, baserat på ersättningskostnad och ett tillägg för potentiell framtida exponering, multipliceras med riskfaktorer som är baserade på förordning (EU) nr 575/2013 och inräknat riskreducerande effekter av faktisk nettning och utväxling av säkerheter. För ytterligare anpassning av motpartsrisk till förordning (EU) nr 575/2013 bör även en fast multiplikator på 1,2 och en multiplikator för kreditvärdighetsjustering (CVA) läggas till, för att avspegla det aktuella marknadsvärdet av kreditrisken för värdepappersföretagets motpart vid särskilda transaktioner. K‐CON tar hänsyn till koncentrationsrisken i förhållande till enskilda motparter eller motparter med stark inbördes anknytning inom den privata sektorn mot vilka företagen har exponeringar på mer än 25 % av sin kapitalbas, eller särskilda alternativa tröskelvärden för kreditinstitut eller andra värdepappersföretag genom att det införs ett kapitaltillägg i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 för stora exponeringar över dessa tröskelvärden. Slutligen tar K-DTF hänsyn till de operativa risker för ett värdepappersföretag, vilket under en dag genomför stora volymer av transaktioner för egen räkning eller för kunder i eget namn, som kan uppstå på grund av otillräckliga eller bristfälliga interna processer, den mänskliga faktorn, felaktiga system eller yttre omständigheter, baserat på det nominella värdet av daglig handelsverksamhet, justerat för räntederivats löptid i syfte att begränsa kapitalbaskravshöjningar, särskilt för kortfristiga kontrakt där de konstaterade operativa riskerna är lägre.

(27)

Alla värdepappersföretag bör övervaka och kontrollera sin koncentrationsrisk, även med avseende på kunder. Bara värdepappersföretag som omfattas av ett minimikapitalbaskrav enligt K-faktorerna bör emellertid rapportera sina koncentrationsrisker till de behöriga myndigheterna. Värdepappersföretag som specialiserat sig på råvaruderivat eller utsläppsrätter eller utsläppsrättsderivat och som har stora koncentrerade exponeringar mot icke-finansiella motparter får överskrida gränsvärdena för koncentrationsrisk utan att K‐CON-kapitalkravet höjs, under förutsättning att de har anknytning till affärsverksamhet, likviditetsförvaltning eller riskhantering.

(28)

Alla värdepappersföretag bör ha interna förfaranden för att övervaka och hantera sina likviditetskrav. Dessa förfaranden syftar till att underlätta säkerställandet av värdepappersföretagens långsiktiga ordnade funktion utan att det krävs särskilda likviditetsavsättningar för perioder av stress. Värdepappersföretag bör i detta syfte vid varje given tidpunkt ha likvida tillgångar som motsvarar minst en tredjedel av det krav som baseras på fasta omkostnader. Behöriga myndigheter bör emellertid tillåtas att undanta små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag från detta krav. Dessa likvida tillgångar bör vara av hög kvalitet och motsvara de tillgångar som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 (9) samt de nedsättningar som är tillämpliga på tillgångarna enligt den delegerade förordningen. För att ta hänsyn till att värdepappersföretag har en annan likviditetsprofil än kreditinstitut bör förteckningen över lämpliga likvida tillgångar kompletteras med värdepappersföretagets icke intecknade egna medel och kortfristiga inlåning (som inte bör omfatta kundmedel eller finansiella instrument som tillhör kunder) samt vissa finansiella instrument för vilka det finns en likvid marknad. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag samt värdepappersföretag som inte auktoriserats för egen handels- eller garantigivningsverksamhet kan, om de inte är undantagna från likviditetskraven, därutöver inkludera poster relaterade till kundfordringar och avgifter eller provisioner som ska betalas inom 30 dagar som likvida tillgångar, förutsatt att dessa poster inte utgör mer än en tredjedel av minimilikviditetskravet, att de inte räknas in i några ytterligare likviditetskrav som fastställs av den behöriga myndigheten och att de är föremål för en nedsättning på 50 %. Under exceptionella omständigheter bör värdepappersföretag tillåtas att underskrida tröskelvärdet genom att omsätta sina likvida tillgångar för att täcka likviditetskrav, under förutsättning att de omedelbart underrättar sin behöriga myndighet. Alla finansiella garantier som utfärdas för kunder och som kan ge upphov till ökat likviditetsbehov om de infrias bör föranleda en nedsättning av de tillgängliga likvida tillgångarna med minst 1,6 % av garantiernas sammanlagda värde. För att säkerställa att kraven står i proportion till värdepappersföretagens verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad och är lättillgängliga för värdepappersföretagen inom ramen för denna förordning bör en senare översyn göras av lämpligheten hos de likvida tillgångar som kan räknas med för täckning av minimilikviditetskraven, inbegripet den fortsatta anpassningen till dem som förtecknas i delegerad förordning (EU) 2015/61, tillsammans med de nedsättningar som är tillämpliga på tillgångarna enligt den delegerade förordningen.

(29)

En proportionell ram för lagstadgad rapportering bör utvecklas tillsammans med den nya tillsynsordningen och noggrant anpassas till värdepappersföretagens verksamhet och tillsynsramens krav. Rapporteringskraven för värdepappersföretag bör omfatta kapitalbasens nivå och sammansättning, kapitalbaskrav, beräkningsunderlag för kapitalbaskraven, verksamhetsprofil och storlek i förhållande till parametrarna för att värdepappersföretag ska anses vara små och icke-sammanlänkade, likviditetskrav och efterlevnad av bestämmelserna om koncentrationsrisk. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag bör vara undantagna från rapporteringen av koncentrationsrisk och endast behöva rapportera om likviditetskrav om sådana krav är tillämpliga på dem. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (10) (EBA) bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag till tekniska genomförandestandarder som närmare specificerar mallar och förfaranden för den lagstadgade rapporteringen och fastställa mallar för offentliggörande av kapitalbasen. Dessa standarder bör stå i proportion till olika värdepappersföretags storlek och komplexitet och särskilt ta hänsyn till huruvida värdepappersföretag ska anses som små och icke-sammanlänkade.

(30)

För att säkerställa transparens gentemot investerare och marknaderna i stort bör alla värdepappersföretag som inte betraktas som små och icke-sammanlänkande företag offentliggöra upplysningar om kapitalbasnivåer, kapitalbaskrav, bolagsstyrning samt ersättningspolicy och ersättningspraxis. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag bör inte omfattas av krav på offentliggörande av information, med undantag för om de emitterar primärkapitaltillskott för att tillhandahålla transparens för investerare i sådana instrument.

(31)

Värdepappersföretag bör tillämpa en könsneutral ersättningspolicy, i enlighet med den princip som fastställs i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‐fördraget). Vissa förtydliganden bör göras när det gäller kraven på offentliggörande av ersättningar. De krav på offentliggörande av ersättningar som fastställs i denna förordning bör vara förenliga med målen för ersättningsreglerna, nämligen att fastställa och upprätthålla, för de personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på värdepappersföretagens riskprofil, en ersättningspolicy och ersättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhantering. Värdepappersföretag som omfattas av ett undantag från vissa ersättningsregler bör dessutom vara skyldiga att offentliggöra information om detta undantag.

(32)

Lämpliga övergångsbestämmelser bör föreskrivas för att göra det lättare för värdepappersföretagen att övergå från kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU till kraven i den här förordningen och direktiv (EU) 2019/2034. Framför allt bör det under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas vara möjligt för värdepappersföretag vars kapitalbaskrav enligt denna förordning skulle mer än fördubblas jämfört med kapitalbaskravet enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU att dämpa effekterna av potentiella ökningar genom att begränsa kapitalbaskravet så att det inte blir mer än två gånger det relevanta kapitalbaskravet enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU.

(33)

För att inte missgynna nya värdepappersföretag med liknande profiler som befintliga företag bör värdepappersföretag som aldrig har omfattats av kapitalbaskrav enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas kunna begränsa sitt kapitalbaskrav enligt denna förordning till två gånger det krav som är baserat på fasta omkostnader.

(34)

På samma sätt bör värdepappersföretag som omfattats endast av ett startkapitalkrav enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och vars kapitalbaskrav enligt denna förordning skulle mer än fördubblas jämfört med situationen enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU, under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas få begränsa sitt kapitalbaskrav enligt denna förordning till två gånger startkapitalkravet enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU, med undantag för de lokala företag som avses i artikel 4.1.2 b i förordning (EU) nr 575/2013 i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876, vilka under en övergångsperiod bör omfattas av ett särskilt kapitalbaskrav som återspeglar deras högre risknivå. För proportionalitetens skull bör också särskilda kapitalbaskrav under en övergångsperiod föreskrivas för mindre värdepappersföretag och för dem som tillhandahåller ett begränsat antal investeringstjänster i fall då de inte skulle omfattas av en begränsning av kapitalbaskraven enligt den här förordningen till två gånger kraven på deras startkapital enligt förordning (EU) nr 575/2013, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/630 (11), och direktiv 2013/36/EU, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/878 (12) men vars bindande kapitalbaskrav enligt den här förordningen skulle öka jämfört med situationen enligt förordning (EU) nr 575/2013, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2019/630.

(35)

Dessa övergångsbestämmelser bör i tillämpliga fall även kunna utnyttjas av de värdepappersföretag som avses i artikel 498 i förordning (EU) nr 575/2013, genom vilken dessa värdepappersföretag undantas från kapitalbaskraven i den förordningen, medan startkapitalkraven för dessa värdepappersföretag beror på deras investeringstjänster eller investeringsverksamhet. Under en femårsperiod från och med den dag då den här förordningen börjar tillämpas bör deras kapitalbaskrav enligt övergångsbestämmelserna i den här förordningen beräknas med hänsyn till dessa tillämpliga nivåer.

(36)

Under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas eller till och med den dag då de antagna ändringarna av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU börjar tillämpas vad gäller kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt del tre avdelning IV kapitlen 1a och 1b i förordning (EU) nr 575/2013, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2019/876, beroende på vad som infaller senast, bör värdepappersföretag som omfattas av motsvarande bestämmelser i den här förordningen fortsätta att beräkna sitt kapitalbaskrav för handelslagret i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2019/630.

(37)

De största värdepappersföretag som erbjuder viktiga tjänster på den institutionella marknaden och investmentbankmarknaden (handel med finansiella instrument för egen räkning, garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande) har liknande affärsmodeller och riskprofiler som stora kreditinstitut. Deras verksamhet exponerar dem för kreditrisk, främst i form av motpartsrisk, liksom för marknadsrisk för positioner de tar för egen räkning på egna eller kunders vägnar. På grund av sin storlek och systemvikt utgör de därför en risk för den finansiella stabiliteten.

(38)

För nationella behöriga myndigheter är det en ytterligare utmaning att säkerställa en effektiv tillsyn av sådana stora värdepappersföretag. Trots att de största värdepappersföretagen erbjuder gränsöverskridande investmentbanktjänster i betydande omfattning står de, i egenskap av värdepappersföretag, under tillsyn av myndigheter utsedda enligt direktiv 2014/65/EU, vilka inte nödvändigtvis är samma behöriga myndigheter som de som utses enligt direktiv 2013/36/EU. Detta kan resultera i en situation med olika villkor vid tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och gör att tillsynsmyndigheterna inte får den helhetsbild av tillsynsläget som är nödvändig för en effektiv hantering av de risker som är förknippade med stora gränsöverskridande värdepappersföretag. Följden kan bli en mindre effektiv tillsyn och snedvridning av konkurrensen inom unionen. För att uppnå synergieffekter i tillsynen av gränsöverskridande verksamhet på den institutionella marknaden inom en grupp jämförbara aktörer, främja lika villkor och skapa förutsättningar för en enhetlig tillsyn mellan olika grupper bör de största värdepappersföretagen därför få status som kreditinstitut.

(39)

Genom att dessa värdepappersföretag ska räknas som kreditinstitut bör de därför fortsätta att omfattas av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och stå under tillsyn av behöriga myndigheter, bland annat av Europeiska centralbanken inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen, som ansvarar för kreditinstitut. Därmed säkerställs ett enhetligt och effektivt genomförande av tillsynen av kreditinstitut och att det enhetliga regelverket för finansiella tjänster tillämpas på samma sätt på alla kreditinstitut mot bakgrund av deras systemvikt. För att förhindra regelarbitrage och minska risken att bestämmelserna kringgås bör behöriga myndigheter försöka undvika situationer där potentiellt systemviktiga koncerner strukturerar sin verksamhet i syfte att inte överskrida tröskelvärdena i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 och att kringgå skyldigheten att ansöka om auktorisation som kreditinstitut enligt artikel 8a i direktiv 2013/36/EU.

(40)

Stora värdepappersföretag omvandlade till kreditinstitut bör inte ha rätt att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och bevilja krediter för egen räkning förrän de har erhållit auktorisation för dessa verksamheter i enlighet med direktiv 2013/36/EU. Att bedriva alla dessa verksamheter, inbegripet att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och bevilja krediter för egen räkning, bör inte vara ett nödvändigt krav för att ett företag ska anses vara ett kreditinstitut. Den ändring av definitionen av kreditinstitut som införs i och med denna förordning bör därför inte påverka de nationella regelverk för auktorisation som genomförts av medlemsstaterna i enlighet med direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/2034, inbegripet eventuella bestämmelser som medlemsstaterna anser vara lämpliga för att förtydliga vilka verksamheter som får inledas av de stora värdepappersföretag som omfattas av den ändrade definitionen av kreditinstitut.

(41)

Ett av syftena med den gruppbaserade tillsynen av kreditinstitut är dessutom att säkerställa bland annat stabiliteten i det finansiella systemet och för att vara effektiv bör den omfatta alla koncerner, inbegripet dem där moderföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföretag. Alla kreditinstitut, även de som tidigare haft status som värdepappersföretag, bör därför omfattas av reglerna om behöriga myndigheters tillsyn av moderföretaget på individuell nivå och gruppnivå enligt avdelning VII kapitel 3 avsnitt I i direktiv 2013/36/EU.

(42)

Vidare är det möjligt att stora värdepappersföretag som inte är systemviktiga men som handlar för egen räkning eller bedriver garantiverksamhet för finansiella instrument eller placerar finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande har affärsmodeller och riskprofiler som liknar dem hos andra systemviktiga institut. Med tanke på deras storlek och verksamhet är det möjligt att sådana värdepappersföretag utgör vissa risker för den finansiella stabiliteten, och trots att en omvandling av dem till kreditinstitut inte anses lämplig med tanke på deras art och komplexitet bör de omfattas av samma tillsynsbehandling som kreditinstitut. För att förhindra regelarbitrage och minska risken att bestämmelserna kringgås bör behöriga myndigheter även försöka att undvika situationer där värdepappersföretag strukturerar sin verksamhet i syfte att inte överskrida tröskelvärdet 15 miljarder EUR avseende det totala värdet av tillgångarna på individuell nivå eller gruppnivå eller att i onödan begränsa sin rätt att tillämpa kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och tillsynskraven i direktiv 2013/36/EU på dem i enlighet med artikel 5 i direktiv (EU) 2019/2034.

(43)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (13) infördes en harmoniserad unionsordning för beviljande av tillträde till tredjelandsföretag som erbjuder godtagbara motparter och professionella kunder som är etablerade i unionen investeringstjänster eller investeringsverksamhet. Tillträde till den inre marknaden förutsätter att kommissionen antar ett beslut om likvärdighet och att Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (14) (Esma) registrerar tredjelandsföretaget. Det är viktigt att likvärdigheten bedöms på grundval av relevant tillämplig unionsrätt och att det finns effektiva verktyg för att övervaka de villkor som ligger till grund för beslutet om likvärdighet. Registrerade tredjelandsföretag bör därför vara skyldiga att till Esma årligen rapportera uppgifter om omfattningen av och tillämpningsområdet för sina tjänster och sin verksamhet i unionen. Även tillsynsmyndigheternas samarbete när det gäller att övervaka och kontrollera att likvärdighetsvillkoren uppfylls bör förbättras.

(44)

För att garantera lika villkor och främja transparensen på unionsmarknaden bör förordning (EU) nr 600/2014 ändras så att systematiska internhandlares bud, prisförbättringar och utförandepriser omfattas av reglerna för tick size när det handlas i alla storlekar. Följaktligen bör de nu gällande tekniska tillsynsstandarderna avseende reglerna för tick size också tillämpas på det utvidgade tillämpningsområdet i förordning (EU) nr 600/2014.

(45)

För att säkerställa investerarskydd och de finansiella marknadernas integritet och stabilitet i unionen bör kommissionen, när den antar ett beslut om likvärdighet, ta hänsyn till de potentiella risker som de tjänster och den verksamhet som företag från det berörda tredjelandet kan erbjuda i unionen till följd av beslutet kan ge upphov till. Deras systemvikt bör bedömas på grundval av kriterier såsom den sannolika omfattningen av och tillämpningsområdet för tjänster och verksamhet som erbjuds av företag från det berörda tredjelandet. Kommissionen bör i samma syfte kunna ta hänsyn till om det berörda tredjelandet betraktas som en icke-samarbetsvillig jurisdiktion på skatteområdet enligt det relevanta politikområdet i unionen eller som ett högrisktredjeland enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (15). Kommissionen bör anse att särskilda tillsynskrav, organisatoriska krav eller krav på marknadsuppförande är likvärdiga enbart om de har samma verkan. Vidare bör kommissionen, i lämpliga fall, kunna anta beslut om likvärdighet begränsade till särskilda tjänster eller verksamheter eller kategorier av tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

(46)

EBA har tillsammans med Esma lagt fram en rapport baserad på noggranna bakgrundsanalyser, uppgiftsinsamling och samråd för att utforma en särskilt anpassad tillsynsordning för icke-systemviktiga värdepappersföretag som ligger till grund för det reviderade tillsynsregelverket för värdepappersföretag.

(47)

För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av denna förordning bör EBA få i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera omfattningen av och metoderna för konsolidering under tillsyn av värdepappersföretagskoncerner, beräkningen av fasta omkostnader, fastställande av K-faktorerna, specificering av begreppet separerade konton med avseende på kunders pengar, justering av K-DTF-koefficienter vid stressade marknadsförhållanden, beräkningen för att fastställa kapitalbaskrav som motsvarar den totala marginalsäkerhet som krävs av clearingmedlemmar, mallarna för offentliggörande av information inbegripet vad gäller värdepappersföretags investeringspolicy och lagstadgad rapportering enligt denna förordning samt vilken information som behöriga myndigheter ska tillhandahållas avseende tröskelvärdena för att kräva auktorisation som kreditinstitut. Kommissionen bör ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som EBA utarbetat genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Kommissionen och EBA bör säkerställa att dessa tekniska tillsynsstandarder kan tillämpas av alla berörda värdepappersföretag på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av dessa värdepappersföretag samt deras komplexitet och verksamheter.

(48)

Kommissionen bör också ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som utarbetats av EBA och Esma genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(49)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning och för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera denna förordning genom att förtydliga definitionerna i denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen under sitt beredningsarbete genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (16). För att säkerställa lika stor delaktighet i beredningen av delegerade akter får Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter får systematiskt delta i möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med beredningen av delegerade akter.

(50)

För att säkerställa rättssäkerhet och undvika överlappningar mellan det nuvarande tillsynsregelverk som är tillämpligt både på kreditinstitut och på värdepappersföretag och denna förordning, bör förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU ändras i syfte att undanta värdepappersföretag från deras tillämpningsområde. Värdepappersföretag som ingår i en bankkoncern bör emellertid även fortsättningsvis omfattas av de bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU som är relevanta för bankkoncernen, till exempel de bestämmelser om intermediära moderföretag inom EU som avses i artikel 21b i direktiv 2013/36/EU och bestämmelserna om konsolidering under tillsyn i del ett avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013.

(51)

Eftersom målet för denna förordning – nämligen att inrätta ett effektivt och proportionellt tillsynsregelverk för att säkerställa att värdepappersföretag som är auktoriserade att bedriva verksamhet inom unionen gör detta på stabila finansiella grunder och förvaltas på ett ordnat sätt, i relevanta fall i kundernas intressen – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(1)

En robust tillsyn utgör en väsentlig del av de villkor enligt vilka finansiella institut tillhandahåller tjänster inom unionen. I fråga om tillsynsbehandling omfattas värdepappersföretag, tillsammans med kreditinstitut, av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5), medan auktorisationskrav och övriga krav avseende organisation och uppförande fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (6).

(2)

De nuvarande tillsynsordningar som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU utgår i huvudsak från de successiva ändringar av de internationella regelstandarderna för stora bankkoncerner som antagits av Baselkommittén för banktillsyn och tar bara delvis hänsyn till de särskilda risker som är inneboende i de olika verksamheterna i ett stort antal värdepappersföretag. Dessa värdepappersföretags särskilda inneboende sårbarheter och risker bör därför hanteras genom effektiva, lämpliga och proportionella tillsynsbestämmelser på unionsnivå som bidrar till att skapa lika villkor i hela unionen som garanterar en effektiv tillsyn, samtidigt som efterlevnadskostnaderna hålls under kontroll, och som säkerställer tillräckligt med kapital för värdepappersföretagens risker.

(3)

Sunda tillsynskrav bör säkerställa att värdepappersföretag förvaltas på ett ordnat sätt som tjänar kundernas intressen. De bör ta hänsyn till att värdepappersföretag och deras kunder kan ägna sig åt ett alltför stort risktagande och till storleken på de risker som värdepappersföretag tar och utgör. Sådana tillsynskrav bör dessutom försöka undvika att lägga en oproportionerlig administrativ börda på värdepappersföretag. Samtidigt bör sådan tillsyn göra det möjligt att nå en balans mellan att säkerställa att värdepappersföretag är säkra och sunda och att undvika överdrivna kostnader som kan undergräva bärkraften i deras affärsverksamhet.

(4)

Många av de krav som härrör från det regelverk som utgörs av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU är utformade för att hantera risker som är gemensamma för kreditinstituten. De nuvarande kraven är därför i hög grad inriktade på att bevara kreditinstitutens utlåningsförmåga genom konjunkturcyklerna och att skydda insättare och skattebetalare från eventuellt fallissemang, och inte på att hantera värdepappersföretagens alla olika riskprofiler. Värdepappersföretag har inte stora portföljer med privat- och företagslån och tar inte emot inlåning. Sannolikheten för att deras fallissemang kan få skadliga effekter för den finansiella stabiliteten i stort är mindre än för kreditinstituten men värdepappersföretag innebär ändå en risk som måste hanteras genom ett robust regelverk. De risker som de flesta värdepappersföretag är exponerade för och utgör skiljer sig därför i hög grad från de risker som kreditinstitut är exponerade för och utgör, och sådana skillnader bör tydligt återspeglas i unionens tillsynsregelverk.

(5)

Skillnader i tillämpningen av det nuvarande tillsynsregelverket i olika medlemsstater riskerar att skapa en situation med olika villkor för värdepappersföretag i unionen, vilket skulle hämma investerarnas tillgång till nya möjligheter och bättre riskhanteringsmetoder. Skillnaderna beror på att det är komplicerat att tillämpa regelverket på olika värdepappersföretag utifrån vilka tjänster de tillhandahåller, i fall då vissa nationella myndigheter anpassar eller förenklar tillämpningen i sin nationella rätt eller praxis. Eftersom det nuvarande tillsynsregelverket inte beaktar alla risker som vissa typer av värdepappersföretag är exponerade för och utgör har stora kapitaltillägg tillämpats för vissa värdepappersföretag i en del medlemsstater. Det bör fastställas enhetliga bestämmelser som hanterar dessa risker för att säkerställa en harmoniserad tillsyn av värdepappersföretag i hela unionen.

(6)

Det krävs därför en särskild tillsynsordning för värdepappersföretag som på grund av storlek och grad av sammanlänkning med andra finansiella och ekonomiska aktörer inte är systemviktiga. Systemviktiga värdepappersföretag bör emellertid även i fortsättningen omfattas av det nuvarande tillsynsregelverket enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. Dessa värdepappersföretag utgör en underkategori av värdepappersföretag som regelverket i förordning (EU) nr 575/2013 och i direktiv 2013/36/EU för närvarande är tillämpligt på och som inte omfattas av särskilda undantag från något av deras viktigaste krav. De största och mest sammanlänkade värdepappersföretagen har affärsmodeller och riskprofiler som liknar de betydande kreditinstitutens. De erbjuder s.k. bankliknande tjänster och försäkrar risker i betydande omfattning. Systemviktiga värdepappersföretag är dessutom stora nog för att utgöra, och har affärsmodeller och riskprofiler som utgör, ett lika stort hot mot de finansiella marknadernas stabilitet och ordnade funktion som stora kreditinstitut. Dessa värdepappersföretag bör därför även i fortsättningen omfattas av bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU.

(7)

Det är möjligt att värdepappersföretag som handlar för egen räkning, som bedriver garantiverksamhet för finansiella instrument eller placerar finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande i betydande omfattning, eller som är clearingmedlemmar i centrala motparter, har affärsmodeller och riskprofiler som liknar kreditinstitutens. Med tanke på deras storlek och verksamhet är det möjligt att sådana värdepappersföretag utgör en risk för den finansiella stabiliteten som är jämförbar med den risk kreditinstituten utgör. De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att kräva att de även framöver omfattas av samma tillsynsbehandling som kreditinstitut som omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 575/2013 och att de ska uppfylla tillsynskraven i direktiv 2013/36/EU.

(8)

I vissa medlemsstater kan de myndigheter som är behöriga för tillsynen av värdepappersföretag vara andra än de myndigheter som är behöriga för tillsyn av marknadsuppförande. Det är därför nödvändigt att skapa en mekanism för samarbete och informationsutbyte mellan dessa myndigheter för att i hela unionen säkerställa en harmoniserad tillsyn av värdepappersföretag som fungerar snabbt och effektivt.

(9)

Ett värdepappersföretag får bedriva handel via en clearingmedlem i en annan medlemsstat. I en sådan situation bör det införas en mekanism för informationsutbyte mellan de berörda behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna. En sådan mekanism bör medge informationsutbyte mellan den myndighet som är behörig för tillsynen av värdepappersföretaget och antingen den myndighet som utövar tillsyn över clearingmedlemmen eller den myndighet som utövar tillsyn över den centrala motparten om den modell och de parametrar som används för beräkningen av värdepappersföretagets krav på marginalsäkerhet om en sådan beräkningsmetod används som grund för värdepappersföretagets kapitalbaskrav.

(10)

För att främja harmonisering av tillsynsstandarder och tillsynspraxis inom unionen bör Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (7) (EBA) i nära samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (8) (Esma) även framöver ha huvudansvaret för samordning och utveckling av en samstämmig tillsynspraxis när det gäller tillsynen av värdepappersföretag inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS).

(11)

Storleken på det startkapital som ett värdepappersföretag måste ha bör utgå från de tjänster och verksamheter som värdepappersföretaget har auktorisation att tillhandahålla och utföra i enlighet med direktiv 2014/65/EU. Medlemsstaternas möjlighet att i vissa situationer sänka kravet på startkapital på det sätt som föreskrivs i direktiv 2013/36/EU och det faktum att det direktivet inte har genomförts på samma sätt överallt har lett till en situation där kravet på startkapital varierar inom unionen. För att komma till rätta med denna fragmentering bör kravet på startkapital harmoniseras för alla värdepappersföretag i unionen. I syfte att minska de hinder för marknadstillträde som för närvarande finns för multilaterala handelsplattformar (nedan kallade MTF-plattformar) och organiserade handelsplattformar (nedan kallade OTF-plattformar) ska startkapitalet för värdepappersföretag som driver en MTF- eller OTF-plattform fastställas på den nivå som anges i detta direktiv. Om ett värdepappersföretag som är auktoriserat för att driva en OTF‐plattform har fått tillstånd att även bedriva handel för egen räkning enligt villkoren i artikel 20 i direktiv 2014/65/EU bör dess startkapital fastställas till den nivå som anges i det här direktivet.

(12)

Även om värdepappersföretag inte längre bör omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 575/2013 eller direktiv 2013/36/EU bör vissa begrepp som används i samband med de lagstiftningsakterna behålla sin väletablerade betydelse. För att möjliggöra och underlätta en enhetlig tolkning av sådana begrepp i unionsrättsakter bör hänvisningar i sådana akter till värdepappersföretags startkapital, till behöriga myndigheters tillsynsbefogenheter när det gäller värdepappersföretag, till värdepappersföretags interna processer för bedömning av kapitalbehov, till behöriga myndigheters översyns- och utvärderingsprocess för värdepappersföretag och till bestämmelser om styrning och ersättning som är tillämpliga på värdepappersföretag läsas som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i det här direktivet.

(13)

En väl fungerande inre marknad förutsätter att ansvaret för tillsynen över ett värdepappersföretag, framför allt i fråga om dess solvens och finansiella sundhet, ligger hos den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat. För att även uppnå en effektiv tillsyn av värdepappersföretag i andra medlemsstater, där de tillhandahåller tjänster eller har en filial, bör ett nära samarbete och informationsutbyte med de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater säkerställas.

(14)

För att få information och bedriva tillsyn, och framför allt för att säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet, bör värdmedlemsstaters behöriga myndigheter i det enskilda fallet kunna utföra kontroller på plats, inspektera verksamheten hos värdepappersföretags filialer inom deras territorium och kräva information om den verksamhet som dessa filialer bedriver. Ansvaret för tillsynsåtgärder avseende dessa filialer bör emellertid även framöver vila på hemmedlemsstaten.

(15)

För att skydda känslig affärsinformation bör behöriga myndigheter vara bundna av tystnadsplikt när de fullgör sitt tillsynsuppdrag och när de utbyter konfidentiell information.

(16)

För att stärka tillsynen av värdepappersföretag och skyddet av deras kunder bör revisorer utföra sin kontroll opartiskt och omgående rapportera sakförhållanden som kan ha en allvarlig inverkan på ett värdepappersföretags finansiella situation eller på dess administrations- och redovisningsorganisation till behöriga myndigheter.

(17)

I samband med tillämpningen av detta direktiv bör personuppgifter behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (9) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (10). I fall då detta direktiv tillåter utbyte av personuppgifter med tredjeländer bör relevanta bestämmelser i kapitel V i förordning (EU) 2016/679 och kapitel V i förordning (EU) 2018/1725 vara tillämpliga.

(18)

För att säkerställa att de skyldigheter som fastställs i detta direktiv och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (11) efterlevs bör medlemsstaterna föreskriva administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräckande. För att säkerställa att administrativa sanktioner har en avskräckande verkan bör de offentliggöras, utom under vissa väl definierade omständigheter. För att kunder och investerare ska kunna fatta väl underbyggda beslut om sina investeringsalternativ bör de ha tillgång till information om de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som ålagts värdepappersföretagen.

(19)

För att upptäcka överträdelser av nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv och överträdelser av förordning (EU) 2019/2033 bör medlemsstaterna ha nödvändiga undersökningsbefogenheter och inrätta effektiva och snabba mekanismer för rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser.

(20)

Värdepappersföretag som inte anses vara små och icke-sammanlänkade bör ha ett tillgängligt internt kapital som är tillräckligt i fråga om kvantitet, kvalitet och fördelning för att täcka de särskilda risker mot vilka de är eller kan bli exponerade. Behöriga myndigheter bör säkerställa att värdepappersföretagen har tillräckliga strategier och processer för att bedöma om det interna kapitalet är tillräckligt och bibehålla det på en tillräcklig nivå. Behöriga myndigheter bör också kunna begära att även små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag tillämpar liknande krav, där så är lämpligt.

(21)

Befogenheterna vad gäller översyn och utvärdering bör även framöver vara ett viktigt regleringsverktyg som tillåter behöriga myndigheter att bedöma kvalitativa element, däribland intern styrning och interna kontroller, processer och förfaranden för riskhantering, och vid behov fastställa ytterligare krav, särskilt i fråga om kapitalbaskrav och likviditetskrav, särskilt för värdepappersföretag som inte anses vara små och icke-sammanlänkade och, när den behöriga myndigheten bedömer att det är motiverat och lämpligt, även för små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag.

(22)

Principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete fastställs i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Denna princip bör tillämpas konsekvent av värdepappersföretag. För att anpassa ersättningarna till värdepappersföretagens riskprofiler och säkerställa lika villkor bör värdepappersföretag omfattas av tydliga principer om bolagsstyrning och ersättningsregler som är könsneutrala och tar hänsyn till skillnaderna mellan kreditinstitut och värdepappersföretag. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag bör emellertid undantas från dessa regler eftersom bestämmelserna om ersättningar och bolagsstyrning i direktiv 2014/65/EU är tillräckligt utförliga för dessa typer av värdepappersföretag.

(23)

På liknande sätt visade kommissionens rapport av den 28 juli 2016 om bedömning av ersättningsreglerna i direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013 att kraven på uppskjuten utbetalning och utbetalning i instrument som fastställs i direktiv 2013/36/EU inte är lämpliga för små och icke-komplicerade värdepappersföretag eller för personal med låg rörlig ersättning. Tydliga, enhetliga och harmoniserade kriterier för att fastställa vilka värdepappersföretag och enskilda personer som är undantagna från dessa krav behövs för att säkerställa en samstämmig tillsyn och lika villkor. Med tanke på den viktiga roll som höginkomsttagare spelar när det gäller att styra värdepappersföretagens verksamhet och långsiktiga resultat, bör en effektiv översyn av ersättningspraxis och trender med avseende på höginkomsttagare säkerställas. De behöriga myndigheterna bör därför kunna övervaka ersättningen till höginkomsttagare.

(24)

Det är även lämpligt att ge värdepappersföretagen en viss flexibilitet när det gäller hur värdepappersföretag använder icke-kontanta instrument för att betala ut rörlig ersättning, under förutsättning att sådana instrument är effektiva för att uppnå målet att förena personalens intressen med olika intressenters, till exempel aktieägares och borgenärers, intressen och bidrar till att den rörliga ersättningen överensstämmer med värdepappersföretagets riskprofil.

(25)

Värdepappersföretagens intäkter i form av avgifter, provisioner och andra intäkter i samband med tillhandahållandet av olika investeringstjänster är mycket volatila. Om den rörliga ersättningskomponenten skulle begränsas till en andel av den fasta ersättningskomponenten skulle detta påverka värdepappersföretagets förmåga att sänka ersättningen när intäkterna minskar och öka värdepappersföretagets fasta kostnadsbas, vilket i sin tur skulle ge upphov till risker för värdepappersföretagets förmåga att klara perioder av ekonomisk nedgång eller minskade intäkter. För att undvika sådana risker bör en gemensam maximikvot mellan de rörliga och de fasta ersättningsdelarna inte införas för icke-systemviktiga värdepappersföretag. Dessa värdepappersföretag bör i stället själva fastställa lämpliga kvoter. Detta direktiv bör dock inte hindra medlemsstaterna från att i sin nationella rätt införa åtgärder med strängare krav på värdepappersföretagen när det gäller maximikvoten mellan de rörliga och de fasta ersättningsdelarna. Detta direktiv bör inte heller hindra medlemsstaterna från att tillämpa en sådan maximikvot på alla eller särskilda typer av värdepappersföretag.

(26)

Detta direktiv bör inte hindra medlemsstater från att anta strängare regler om ersättning när värdepappersföretag får extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

(27)

Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I de flesta fall tillämpas en monistisk eller en dualistisk ledningsstruktur. Definitionerna i det här direktivet är tänkta att omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka någon särskild. De är endast till för upprättandet av regler som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken nationell bolagsrätt som är tillämplig för ett institut i en medlemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den allmänna fördelningen av befogenheter i enlighet med nationell bolagsrätt.

(28)

Ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika medlemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk struktur utför en enda styrelse vanligtvis både lednings- och tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistiskt system sköts tillsynsfunktionen av en särskild tillsynsstyrelse som inte har några verkställande funktioner medan den verkställande funktionen sköts av ett särskilt ledningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom ledningsorganet separata uppgifter.

(29)

Som svar på allmänhetens växande krav på skattetransparens och för att främja ett ansvarsfullt företagande bland värdepappersföretagen är det lämpligt att kräva att värdepappersföretag, såvida de inte kan anses som små och icke-sammanlänkade, årligen ska offentliggöra viss information om bland annat vinster, skatter och eventuella mottagna offentliga bidrag.

(30)

För att hantera risker i koncerner som endast omfattar värdepappersföretag bör den metod för konsoliderad tillsyn som krävs enligt förordning (EU) 2019/2033 för koncerner som endast omfattar värdepappersföretag åtföljas av ett gruppkapitaltest för enklare gruppstrukturer. Fastställandet av grupptillsynsmyndigheten bör emellertid i båda fallen utgå från samma principer som när det gäller gruppbaserad tillsyn enligt direktiv 2013/36/EU. För att säkerställa ett välfungerande samarbete bör de grundläggande inslagen i samordningsåtgärderna och framför allt informationskraven i krissituationer eller samarbets- och samordningsarrangemang likna de grundläggande inslagen i den samordning som ska ske inom ramen för det gemensamma regelverket för kreditinstitut.

(31)

Kommissionen bör kunna lämna rekommendationer till rådet om förhandling av avtal mellan unionen och tredjeländer om det praktiska utövandet av tillsyn för kontroll av uppfyllandet av villkoren i gruppkapitaltestet när det gäller värdepappersföretag vars moderföretag är etablerat i tredjeländer och när det gäller värdepappersföretag med verksamhet i tredjeländer vars moderföretag är etablerat i unionen. Dessutom bör även medlemsstaterna och EBA kunna ingå samarbetsarrangemang med tredjeländer för att fullgöra sina tillsynsuppgifter.

(32)

För att säkerställa rättssäkerhet och undvika överlappningar mellan det nuvarande tillsynsregelverket, som är tillämpligt på både kreditinstitut och värdepappersföretag, och detta direktiv bör förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU ändras så att värdepappersföretag undantas från deras tillämpningsområde. Värdepappersföretag som ingår i en bankkoncern bör emellertid även framöver omfattas av de bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU som är relevanta för bankkoncernen, till exempel reglerna om konsoliderad tillsyn som fastställs i artiklarna 11–24 i förordning (EU) nr 575/2013 och de regler om intermediära moderföretag inom EU som avses i artikel 21b i direktiv 2013/36/EU.

(33)

Det är nödvändigt att fastställa vilka åtgärder företag måste vidta för att kontrollera om de omfattas av definitionen av ett kreditinstitut i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 och därför måste få auktorisation som kreditinstitut. Eftersom vissa värdepappersföretag redan bedriver den verksamhet som förtecknas i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU är det även nödvändigt att skapa klarhet i fråga om auktorisation som har beviljats för denna verksamhet ska fortsätta att gälla. I synnerhet är det av största vikt att behöriga myndigheter säkerställer att övergången från det nuvarande regelverket till det nya ger tillräcklig klarhet angående regelverket för värdepappersföretag.

(34)

För att säkerställa en effektiv tillsyn är det viktigt att företag som uppfyller villkoren i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 ansöker om auktorisation som kreditinstitut. Behöriga myndigheter bör därför ha möjlighet att tillämpa sanktioner på företag som inte ansöker om denna auktorisation.

(35)

Ändringen av definitionen kreditinstitut i förordning (EU) nr 575/2013 genom förordning (EU) 2019/2033 kan från och med ikraftträdandet av den senare omfatta värdepappersföretag som redan bedriver verksamhet enligt en auktorisation som utfärdats i enlighet med direktiv 2014/65/EU. Dessa företag bör få fortsätta att bedriva verksamhet enligt sin auktorisation som värdepappersföretag tills en auktorisation för kreditinstitut har beviljats. Dessa värdepappersföretag bör lämna in en ansökan om auktorisation som kreditinstitut senast när genomsnittet av deras samlade månatliga tillgångar under en sammanhängande tolvmånadersperiod uppgår till eller överstiger något av tröskelvärdena i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013. Om värdepappersföretag uppnår något av tröskelvärdena i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 bör, från och med dagen för det här direktivets ikraftträdande, genomsnittet av deras samlade månatliga tillgångar beräknas med beaktande av den sammanhängande tolvmånadersperiod som föregår den tidpunkten. Dessa värdepappersföretag bör ansöka om auktorisation som kreditinstitut inom ett år och en dag efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(36)

Ändringen av definitionen av kreditinstitut i förordning (EU) nr 575/2013 genom förordning (EU) 2019/2033 kan även påverka företag som redan har ansökt om auktorisation som värdepappersföretag enligt direktiv 2014/65/EU och vars ansökan ännu inte har färdigbehandlats. Sådana ansökningar bör vidarebefordras till de behöriga myndigheterna enligt direktiv 2013/36/EU och behandlas i enlighet med auktorisationsbestämmelserna i det direktivet om företagets beräknade samlade tillgångar uppgår till eller överskrider något av tröskelvärdena i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013.

(37)

De företag som avses i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 bör även omfattas av alla krav avseende behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut som fastställs i avdelning III i direktiv 2013/36/EU, inbegripet bestämmelserna om återkallelse av auktorisation i enlighet med artikel 18 i det direktivet. Artikel 18 i det direktivet bör emellertid ändras för att säkerställa att behöriga myndigheter kan återkalla en auktorisation som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet använder sin auktorisation enbart för att bedriva den verksamhet som avses i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 och under en sammanhängande femårsperiod har haft samlade tillgångar som i genomsnitt understigit tröskelvärdena i det ledet.

(38)

Enligt artikel 39 i direktiv 2014/65/EU omfattas tredjelandsföretag som tillhandahåller finansiella tjänster i unionen av nationella ordningar som kan kräva att de ska etablera en filial i en medlemsstat. För att underlätta regelbunden övervakning och bedömning av den verksamhet som tredjelandsföretag bedriver genom filialer i unionen bör behöriga myndigheter få information om omfattningen av de tjänster och den verksamhet som erbjuds och bedrivs genom filialer inom deras territorium.

(39)

Särskilda korshänvisningar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (12), 2011/61/EU (13) och 2014/59/EU (14) till bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och som inte längre är tillämpliga på värdepappersföretag från och med den dag då detta direktiv och förordning (EU) 2019/2033 börjar tillämpas bör läsas som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i det här direktivet och i förordning (EU) 2019/2033.

(40)

EBA har i samråd med Esma lagt fram en rapport som bygger på ingående bakgrundsanalys, uppgiftsinsamling och samråd, om en skräddarsydd tillsynsordning för icke-systemviktiga värdepappersföretag vilken ligger till grund för det reviderade tillsynsregelverket för värdepappersföretag.

(41)

För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av detta direktiv bör EBA utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder för att ytterligare specificera kriterierna för när vissa värdepappersföretag ska omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, specificera den information som de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna bör utbyta i samband med tillsyn, ange hur värdepappersföretag bör bedöma storleken på sin verksamhet i samband med kraven på intern styrning och, särskilt, bedöma om de utgör små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag. Tekniska tillsynsstandarder bör även ange de personalkategorier vars yrkesverksamhet har en väsentlig inverkan på företagets riskprofil i samband med ersättningsbestämmelserna och fastställa vilka ytterligare primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som ska räknas som rörlig ersättning. Slutligen bör tekniska tillsynsstandarder specificera inslagen i bedömningen av särskilda likviditetsrisker, behöriga myndigheters tillämpning av krav på ytterligare kapitalbas och tillsynskollegiernas funktion. Kommissionen bör komplettera detta direktiv genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som utarbetats av EBA genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Kommissionen och EBA bör säkerställa att dessa tekniska tillsynsstandarder kan tillämpas av alla berörda värdepappersföretag på ett sätt som står i proportion till dessa värdepappersföretags och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet.

(42)

Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder som utarbetats av EBA angående utbyte av information mellan behöriga myndigheter och krav på behöriga myndigheters offentliggörande och tekniska genomförandestandarder som utarbetats av Esma genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(43)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv och ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF‐fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera detta direktiv genom att förtydliga definitionerna i detta direktiv, värdepappersföretags bedömningar av internt kapital och risker och behöriga myndigheters befogenheter när det gäller översyn och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (15). För att säkerställa lika stor delaktighet i utarbetandet av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med att förbereda delegerade akter.

(44)

Eftersom målet med detta direktiv, nämligen att inrätta ett effektivt och väl avpassat tillsynsregelverk för att säkerställa att värdepappersföretag som är auktoriserade för att bedriva verksamhet inom unionen gör detta på en sund finansiell bas och förvaltas på ett ordnat sätt, även i kundernas bästa intresse, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(45)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 (16) har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är berättigat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.