(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Danmarks ansökan som lämnades in till kommissionen den 5 oktober 2010 om registrering av namnet ”Havarti” som skyddad geografisk beteckning offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Tyskland, Spanien, U.S. Dairy Export Council tillsammans med National Milk Producers Federation och International Dairy Foods Association, kontoret för Förenta staternas representant i handelsfrågor, Nya Zeelands utrikes- och handelsministerium, Dairy Companies Association of New Zealand (DCANZ) och Dairy Australia Limited, med stöd av den australiska regeringen, invände mot registreringen i enlighet med artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1151/2012. Invändningarna ansågs möjliga att ta upp till prövning.

(3)

Kommissionen mottog också två meddelanden om invändning från Camara Nacional de Productores de Leche i Costa Rica och Asociación de Desarollo Lácteo (ASODEL) i Guatemala. Inga motiverade invändningar lämnades dock in i enlighet med artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1151/2012.

(4)

Kommissionen uppmanade de berörda parter som lämnat in de giltiga invändningarna att inleda lämpliga samråd. På Danmarks begäran förlängde kommissionen i enlighet med artikel 51.3 sista stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 tidsfristen för de pågående samråden med tre månader genom skrivelser av den 5 augusti 2014 och 22 september 2014.

(5)

Eftersom ingen överenskommelse nåddes inom den utsatta tiden bör kommissionen anta en genomförandeakt för att fatta beslut om registrering i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3 b i förordning (EU) nr 1151/2012.

(6)

Invändarna hävdade att ”Havarti” inte har någon särskild egenskap, särskilt rykte eller andra egenskaper som kan tillskrivas det geografiska ursprunget. De anser att registreringen av namnet skulle kunna vilseleda konsumenterna om produktens sanna identitet med hänsyn till ett befintligt varumärkes rykte och anseende. Enligt deras mening skulle denna registrering också äventyra överlevnaden för ett identiskt namn eller varumärke eller för produkter som lagligen har saluförts i minst fem år. De hävdar dessutom att det berörda namnet förmodas ha blivit generiskt av följande skäl: ”Havarti” omfattas av en Codex Alimentarius-standard sedan 1966, förtecknas i bilaga B till Stresakonventionen från 1951 och har en egen tullposition. ”Havarti” produceras och konsumeras i flera EU-länder och länder utanför EU, varav vissa har en särskild rättslig standard för produkten.

(7)

Kommissionen har bedömt de argument som framförts i de motiverade invändningarna mot bakgrund av bestämmelserna i förordning (EU) nr 1151/2012 och med beaktande av resultaten av de lämpliga samråd som genomförts mellan sökanden och invändarna och har därefter dragit slutsatsen att namnet ”Havarti” bör registreras.

(8)

Vad gäller påståendet att namnet ”Havarti” inte uppfyller kraven i artikel 5 i förordning (EU) nr 1151/2012, bör det noteras att registreringen av ”Havarti” som skyddad geografisk beteckning har sökts på grundval av dess rykte som kan tillskrivas dess geografiska ursprung, i den mening som avses i artikel 5.2 b i förordning (EU) nr 1151/2012.

(9)

Danmark har lämnat in flera specialiserade publikationer och referenser som visar att det finns ett samband baserat på anseende mellan Danmark och ”Havarti”. Denna ost har fått flera utmärkelser och priser i olika nationella eller internationella forum. Produktens rykte bygger också på den specifika produktionsmetoden och det historiska kunnandet.

(10)

Under invändningsförfarandet har de danska myndigheterna också angett att produktens goda rykte uppnåtts genom lagstiftningsinitiativ och kvalitetsarbete under mer än 100 år.

(11)

När det gäller EU:s territorium produceras ”Havarti” i huvudsak i Danmark. Vid tidpunkten för ansökan producerade också Spanien, Tyskland, Polen, Finland och Estland begränsade mängder. Produktionen av ”Havarti” i dessa medlemsstater föranleder inte i sig att sambandet mellan ”Havarti” och Danmark ifrågasätts. Produktionsmängderna är mycket begränsade i förhållande till den totala produktionen i Danmark. Produktionen av ost med beteckningen ”Havarti” i Spanien inleddes 2010 och blev mer omfattande först efter det att Danmark hade lämnat in sin ansökan om registrering av namnet ”Havarti” som skyddad geografisk beteckning till kommissionen.

(12)

Danmark tillhandahöll bevis på att de flesta danska konsumenter anser att produkten har en stark anknytning till Danmark. Resultatet av en undersökning visar att det stora flertalet danska konsumenter känner till ”Havarti” och förknippar produkten med Danmark. Utanför Danmark är kännedomen om ”Havarti” ytterst begränsad.

(13)

Spanien tillhandahöll också resultaten av en undersökning som genomförts i Spanien om konsumenters kännedom om ”Havarti” och dess ursprung. Denna undersökning är inte entydig. Andelen som inte känner till själva produkten eller dess danska ursprung är hög. Konsumenterna har angett flera olika länder som ursprungsland för ”Havarti”. Denna omedvetenhet om produkten och dess danska ursprung kan inte betraktas som att namnet faktiskt uppfattas som generiskt.

(14)

Invändarna hävdar också att namnet inte bör registreras eftersom det kan vilseleda konsumenterna om produktens sanna identitet med hänsyn till ett befintligt varumärkes rykte och anseende. De berörda varumärkenas rykte eller anseende påvisades dock inte. Det förklarades inte heller på vilket sätt konsumenterna skulle kunna vilseledas.

(15)

Invändarna från tredjeländer ansåg att registreringen av ”Havarti” som en skyddad geografisk beteckning skulle äventyra överlevnaden för det identiska namnet ”Havarti” som bärs av varumärken och produkter som lagligen har producerats och saluförts i minst fem år, vilket är ett av de skäl för invändningar som anges i artikel 10.1 c i förordning (EU) nr 1151/2012.

(16)

Invändarna från tredjeländer i detta invändningsförfarande verkar inte ha salufört någon ost med namnet ”Havarti” på EU-marknaden. Registreringen av ”Havarti” som en skyddad geografisk beteckning i EU påverkar därmed inte överlevnaden för en produkt med namnet ”Havarti” som produceras i dessa tredjeländer.

(17)

Förordning (EU) nr 1151/2012 är inte tillämplig på tredjeländers territorium. Därmed äventyrar inte registreringen av ”Havarti” som skyddad geografisk beteckning enligt förordning (EU) nr 1151/2012 användningen av namnet ”Havarti” på tredjeländers marknader.

(18)

Varumärken för vilka det gjorts en registrering, lämnats in en ansökan, eller för vilka rätten förvärvats genom användning i god tro inom EU:s territorium före den dag då Danmarks ansökan om registrering av namnet ”Havarti” lämnades in påverkas enligt artikel 14.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 inte av registreringen av en skyddad geografisk beteckning.

(19)

Spanien och Tyskland har hävdat att de producerar en ost med namnet ”Havarti”. Registreringen av ”Havarti” som skyddad geografisk beteckning enligt förordning (EU) nr 1151/2012 skulle därför äventyra överlevnaden för namnet ”Havarti” som bärs av den produkt som framställs i Spanien och Tyskland, och som är identiskt med det namn för vilket en ansökan om registrering lämnades in den 5 oktober 2010.

(20)

Mot bakgrund av informationen i den tyska och den spanska invändningen som lämnats in till kommissionen framgår det att produktionen av en ost med namnet ”Havarti” inleddes i Spanien 2010 och uppgick till 5 100 ton 2014. I Tyskland finns endast uppgifter om produktionen under 2012 tillgängliga (2 571 ton), men det uppges att Tyskland har producerat en ost med namnet ”Havarti” i över 20 år. Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1151/2012 bör övergångsperioder beviljas de aktörer i Spanien och Tyskland som började saluföra en ostprodukt med namnet ”Havarti” innan den dag då den danska ansökan lämnades in till kommissionen, så att de kan fortsätta att använda det namn som äventyrats av registreringen medan de ställer om sin produktion på marknaden. En övergångsperiod på fem år för tyska och spanska producenter bör anses vara lämpligt.

(21)

Invändarna lämnade in flera bevis som påstods visa att namnet är generiskt. Det faktum att ”Havarti” har en särskild Codex Alimentarius-standard och införts i bilaga B till Stresakonventionen innebär dock inte i sig att namnet har blivit generiskt. Tullkoder används i tullsammanhang och är därför inte relevanta när det gäller immateriella rättigheter. Generisk status i EU kan endast bedömas med hänsyn till konsumenternas uppfattning inom EU:s territorium.

(22)

När det gäller produktionsuppgifter och uppfattningen om ”Havarti” i EU, som har bedömts med hänvisning till påståendet om bristen på samband mellan produkten och det geografiska området, bör slutsatsen dras att ”Havarti” inte har blivit generiskt i EU.

(23)

Uppgifter som lämnats om produktionen och saluföringen av ”Havarti” utanför EU saknar betydelse på grund av den underförstådda territorialitetsprincip i immaterialrättigheter i allmänhet och i förordning (EU) nr 1151/2012 i synnerhet som gör att ett namns eventuella generiska karaktär ska bedömas med utgångspunkt från EU:s territorium. Det anses sakna betydelse för detta beslut hur namnet uppfattas utanför EU eller att det eventuellt finns bestämmelser om produktionsstandarder för produkten i tredjeländer, oavsett om dessa standarder föreskriver rättigheter att använda märkningsbegrepp.

(24)

Invändarnas förslag om att alternativt registrera namnet ”dansk Havarti” kan inte godtas eftersom det inte uppfyller villkoren i artikel 7.1 a i förordning (EU) nr 1151/2012.

(25)

För att göra det möjligt att tömma de lager som redan producerats eller släppts ut på marknaden bör tillämpningen av denna förordning skjutas upp.

(26)

Mot denna bakgrund bör namnet ”Havarti” föras in i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

(27)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

(1)

Enligt artikel 18.1 i förordning (EU) 2017/852 är medlemsstaterna skyldiga att senast den 1 januari 2020, och därefter med lämpliga mellanrum, förse kommissionen med och på internet offentliggöra, en rapport med information om genomförandet av förordningen, liksom vissa andra typer av information som anges i den bestämmelsen.

(2)

Frågeformulären för medlemsstaternas rapportering enligt artikel 18.1 i förordning (EU) 2017/852 bör utformas på ett sätt som bidrar till att kommissionen kan rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och översynen av den förordningen i enlighet med artikel 19.2. De bör också göra det möjligt för unionen att uppfylla sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 21 i Minamatakonventionen om kvicksilver som antogs i Kumamoto i Japan den 10 oktober 2013 (nedan kallad konventionen).

(3)

Frågeformulär för rapportering enligt förordning (EU) 2017/852 får, i enlighet med artikel 18.2 andra stycket i den förordningen, inte medföra en dubblering av de rapporteringskrav för parterna i konventionen som fastställs i beslut MC-1/8, antaget av partskonferensen för konventionen vid dess första möte (2). Det är dock lämpligt att formulären tar upp vissa rapporteringsposter som omfattas av beslut MC-1/8 för att precisera den information som måste lämnas för att möjliggöra en effektiv utvärdering av genomförandet av förordning (EU) 2017/852.

(4)

Information om import av kvicksilver och kvicksilverblandningar med en kvicksilverhalt på minst 95 viktprocent bör rapporteras årligen med tanke på de betydande effekter som en felaktig hantering av kvicksilver kan ha på miljön och människors hälsa. För att minska den administrativa bördan bör undantag göras från skyldigheten att tillhandahålla sådan information när en medlemsstat förser kommissionen med en kopia av det eller de formulär som använts för att lämna eller neka skriftligt samtycke till import i enlighet med artikel 4.1 andra stycket i förordning (EU) 2017/852.

(5)

När information som ska rapporteras avser geografiskt lokaliserade enheter, såsom industrianläggningar och industriområden, bör informationen rapporteras i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (3).

(6)

Frågeformulären bör avse viktiga bestämmelser i förordning (EU) 2017/852, bland annat om utfasningen av tillverkningsprocesser som inbegriper användning av kvicksilver eller kvicksilverföreningar, icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld samt tandamalgam, och de bör också kräva att det lämnas information om betydande svårigheter i samband med genomförandet av andra bestämmelser i förordningen. Dessutom bör det i frågeformulären krävas att det lämnas information om centrala resultatindikatorer, inklusive data om handel med kvicksilver och om den mängd kvicksilver som lagras eller bortskaffas.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 22.1 i förordning (EU) 2017/852.