ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 169

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

62 årgången
25 juni 2019


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 ( 1 )

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar ( 1 )

45

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

25.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 169/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1020

av den 20 juni 2019

om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

I syfte att säkerställa den fria rörligheten för produkter inom unionen är det nödvändigt att säkerställa att produkterna stämmer överens med harmoniserad unionslagstiftning och därmed uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå för allmänintressen som hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd, allmän säkerhet och skydd av varje annat allmänt intresse som skyddas av den lagstiftningen. En kraftfull tillsyn av dessa krav är en förutsättning för det ordentliga skyddet av dessa intressen och för att skapa förutsättningar för att den rättvisa konkurrensen på unionsmarknaden för varor kan utvecklas. Det behövs därför regler för att säkerställa denna tillsyn, oberoende av om produkterna släpps ut på marknaden på eller utanför internet och oberoende av om de tillverkas i unionen eller inte.

(2)

Harmoniserad unionslagstiftning omfattar en stor andel av tillverkade produkter. Produkter som inte överensstämmer med kraven och osäkra produkter utsätter medborgarna för risker och kan snedvrida konkurrensen med ekonomiska aktörer som säljer produkter som uppfyller kraven inom unionen.

(3)

Att stärka den inre marknaden för varor genom att ytterligare öka ansträngningarna så att produkter som inte överensstämmer med kraven inte släpps ut på unionsmarknaden anges som en prioritet i kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015 med titeln Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag. Detta bör åstadkommas genom stärkt marknadskontroll, tydliga, transparenta och heltäckande regler för de ekonomiska aktörerna, ökade kontroller av överensstämmelse och ett närmare samarbete över gränserna från de tillsynsmyndigheternas sida, bland annat genom samarbete med tullmyndigheterna.

(4)

Det ramverk för marknadskontroll som inrättas genom denna förordning bör komplettera och stärka befintliga bestämmelser i harmoniserad unionslagstiftning om tillhandahållande av information om produkters överensstämmelse och samarbetet med organisationer som representerar de ekonomiska aktörerna eller slutanvändarna, marknadskontrollen av produkter och kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden. Denna förordning bör emellertid, i enlighet med principen om lex specialis, endast vara tillämplig i den mån det inte finns några specifika bestämmelser med samma syfte, karaktär eller verkan i harmoniserad unionslagstiftning. Motsvarande bestämmelser i denna förordning bör därför inte vara tillämpliga inom de områden som täcks av sådana specifika bestämmelser, till exempel de som anges i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1223/2009 (3), (EU) 2017/745 (4) och (EU) 2017/746 (5), inbegripet vad gäller användningen av den europeiska databasen för medicintekniska produkter (Eudamed), och (EU) 2018/858 (6).

(5)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG (7) fastställs allmänna säkerhetskrav för alla konsumentprodukter och särskilda skyldigheter och befogenheter för medlemsstaterna när det gäller farliga produkter samt informationsutbytet avseende dessa genom systemet för snabbt informationsutbyte (Rapex). Marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att vidta mer specifika åtgärder som är tillgängliga för dem genom det direktivet. I syfte att uppnå en högre säkerhetsnivå för konsumentprodukter bör mekanismerna för utbyte av information och situationer som kräver ett snabbt ingripande som föreskrivs i direktiv 2001/95/EG göras mer effektiva.

(6)

Bestämmelserna om marknadskontroll i denna förordning bör omfatta produkter som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I för tillverkade produkter, med undantag av livsmedel, foder, humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, levande växter och djur, produkter av mänskligt ursprung samt produkter av växter och djur med direkt koppling till deras framtida fortplantning. Detta kommer att säkerställa en enhetlig ram för marknadskontrollen av dessa produkter på unionsnivå och bidra till att öka konsumenters och andra slutanvändares förtroende för produkter som släpps ut på unionsmarknaden. Om unionen antar ny harmoniserad unionslagstiftning i framtiden lämnas det åt den lagstiftningen att föreskriva om huruvida denna förordning också ska tillämpas på den.

(7)

Artiklarna 15–29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (8) om fastställande av en gemenskapsram för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden bör utgå och respektive bestämmelser bör ersättas av den här förordningen. Det ramverket omfattar även bestämmelserna om kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden i artiklarna 27, 28, och 29 i förordning (EG) nr 765/2008, vilka är tillämpliga inte bara på produkter som omfattas av det ramverk för marknadskontroll utan på alla produkter såvida inte annan unionsrätt innehåller specifika bestämmelser om hur kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden ska organiseras. Det är därför nödvändigt att tillämpningsområdet för bestämmelserna i den här förordningen om produkter som förs in på unionsmarknaden utvidgas till att omfatta alla produkter.

(8)

I syfte att rationalisera och förenkla det övergripande rättsliga ramverket samtidigt som målet om bättre lagstiftning eftersträvas bör reglerna för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden ses över och integreras i ett enda rättsligt ramverk för kontroll av produkter vid unionens yttre gränser.

(9)

Ansvaret för att genomdriva harmoniserad unionslagstiftning bör ligga hos medlemsstaterna, och deras marknadskontrollmyndigheter bör vara skyldiga att säkerställa att lagstiftningen respekteras fullt ut. Medlemsstaterna bör därför utforma systematiska tillvägagångssätt för att säkerställa att marknadskontrollen och annan tillsynsverksamhet får verkan. I detta avseende bör metoderna och kriterierna för att bedöma risker vara ytterligare harmoniserade i alla medlemsstater i syfte att säkerställa lika villkor för alla ekonomiska aktörer.

(10)

För att bistå marknadskontrollmyndigheterna med att stärka enhetligheten i deras verksamhet när det gäller tillämpningen av denna förordning bör ett ändamålsenligt system för referentbedömning inrättas för de marknadskontrollmyndigheter som önskar delta.

(11)

Vissa definitioner som för närvarande fastställs i förordning (EG) nr 765/2008 bör anpassas till definitionerna i andra unionsrättsakter och, där så är lämpligt, återspegla strukturen i moderna leveranskedjor. Definitionen av tillverkare i den här förordningen bör inte befria tillverkarna från eventuella skyldigheter de kan ha enligt harmoniserad unionslagstiftning där specifika definitioner av tillverkare tillämpas, vilka kan inbegripa alla fysiska eller juridiska personer som ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med den tillämpliga unionslagstiftningen om harmonisering kan påverkas och släpper ut den på marknaden, eller varje annan fysisk eller juridisk person som släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke.

(12)

De ekonomiska aktörerna i hela leveranskedjan bör förväntas agera ansvarsfullt och uppfylla alla tillämpliga rättsliga krav när de släpper ut eller tillhandahåller produkter på marknaden, för att säkerställa överensstämmelse med harmoniserad unionslagstiftning för produkter. Denna förordning bör inte påverka de skyldigheter som motsvarar varje ekonomisk aktörs roll i leverans- och distributionsprocessen enligt specifika bestämmelser i harmoniserad unionslagstiftning, och tillverkaren bör behålla det slutliga ansvaret för att produkten överensstämmer med kraven i harmoniserad unionslagstiftning.

(13)

Utmaningarna med den globala marknaden och alltmer komplexa leveranskedjor, samt ökningen av produkter som erbjuds till försäljning online till slutanvändare inom unionen, kräver åtgärder för förstärkning och tillsyn för att säkerställa konsumenternas säkerhet. Praktiska erfarenheter av marknadskontroll har dessutom visat att denna leveranskedja ibland omfattar ekonomiska aktörer vars nya utformning innebär att de inte lätt passar in i de traditionella leveranskedjorna enligt det befintliga rättsliga ramverket. Detta gäller särskilt leverantörer av distributionstjänster, som utför många av de funktioner som importörer utför men som kanske inte alltid motsvarar den traditionella definitionen av importör i unionsrätten. För att säkerställa att marknadskontrollmyndigheterna kan fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt och för att undvika en lucka i systemet för tillsyn är det lämpligt att inkludera leverantörer av distributionstjänster i den förteckning över ekonomiska aktörer mot vilka det är möjligt för marknadskontrollmyndigheter att vidta tillsynsåtgärder. Genom att inkludera leverantörer av distributionstjänster i tillämpningsområdet för denna förordning kommer marknadskontrollmyndigheterna att ha bättre förmåga att hantera nya former av ekonomisk verksamhet för att garantera konsumenternas säkerhet och en väl fungerande inre marknad, inbegripet när den ekonomiska aktören agerar både som importör av vissa produkter och som leverantör av distributionstjänster för att uppfylla kraven i fråga om andra produkter.

(14)

Moderna leveranskedjor omfattar ett brett spektrum av ekonomiska aktörer som alla bör omfattas av tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till deras respektive roller i leveranskedjan, och i vilken utsträckning de bidrar till tillhandahållande av produkter på unionsmarknaden. Det är därför nödvändigt att denna förordning tillämpas på de ekonomiska aktörer som direkt berörs av harmoniserad unionslagstiftning enligt förteckningen i bilaga I till den här förordningen, såsom producenten av en vara och nedströmsanvändaren enligt definitionen i varje fall i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (9) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (10), installatören enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU (11), leverantören enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 (12) eller återförsäljaren enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 (13).

(15)

Om en produkt erbjuds till försäljning online eller genom andra metoder för distansförsäljning bör produkten anses ha gjorts tillgänglig på marknaden om erbjudandet om försäljning är riktat till slutanvändare i unionen. I enlighet med tillämpliga unionsbestämmelser om internationell privaträtt bör en analys från fall till fall genomföras för att fastställa om ett erbjudande är riktat till slutanvändare i unionen. Ett erbjudande om försäljning bör anses vara riktat till slutanvändare i unionen om den berörda ekonomiska aktören på något sätt styr sin verksamhet mot en medlemsstat. För analyser från fall till fall behöver man ta hänsyn till relevanta faktorer, till exempel vilka geografiska områden som det är möjligt att sända till, vilka språk som används för erbjudandet eller för beställnings- eller betalningssätt. När det gäller onlineförsäljning räcker inte det faktum att de ekonomiska aktörernas eller förmedlarnas webbplats är tillgänglig i den medlemsstat där slutanvändaren är etablerad eller bosatt.

(16)

Utvecklingen av e-handeln beror också till stor del på mängden leverantörer av informationssamhällets tjänster, i vanliga fall via plattformar och mot betalning, som erbjuder förmedlande tjänster genom att lagra innehåll från tredje part, utan att utöva kontroll över innehållet, och leverantörerna agerar därmed inte på uppdrag av en ekonomisk aktör. Avlägsnande av innehåll som rör produkter som inte överensstämmer med kraven eller, om detta inte är genomförbart, begränsad tillgång till produkter som inte överensstämmer med kraven som erbjuds via dessa tjänster, bör inte påverka tillämpningen av reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG (14). I synnerhet bör inte någon allmän skyldighet åläggas leverantörer av informationssamhällets tjänster om att övervaka den information de överför eller lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet. Inte heller bör värdtjänsteleverantörer hållas ansvariga såvida de inte har faktisk kännedom om olaglig verksamhet eller information eller är medvetna om de fakta eller omständigheter som gör förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar.

(17)

Även om denna förordning inte behandlar skyddet av immateriella rättigheter bör man ha i åtanke att förfalskade produkter ofta inte överensstämmer med kraven i harmoniserad unionslagstiftning, medför risker för slutanvändarnas hälsa och säkerhet, snedvrider konkurrensen, äventyrar allmänintressen och stöder annan olaglig verksamhet. Därför bör medlemsstaterna fortsätta att vidta effektiva åtgärder för att förhindra att förfalskade produkter förs in på unionsmarknaden i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 (15).

(18)

En rättvisare inre marknad bör garantera lika konkurrensvillkor för alla ekonomiska aktörer och skydda dem mot illojal konkurrens. I detta syfte är en förstärkt tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning för produkter nödvändigt. Ett gott samarbete mellan tillverkare och marknadskontrollmyndigheter är en viktig faktor som gör det möjligt att omedelbart ingripa och vidta korrigerande åtgärder med avseende på produkten. Det är viktigt att det finns en ekonomisk aktör som är etablerad i unionen för vissa produkter, så att marknadskontrollmyndigheterna har någon att kontakta för begäran, däribland begäran om information angående en produkts överensstämmelse med harmoniserad unionslagstiftning, och som kan samarbeta med marknadskontrollmyndigheter för att se till att omedelbara korrigerande åtgärder vidtas för att avhjälpa fall av bristande överensstämmelse. Ekonomiska aktörer som fullgör dessa uppgifter är tillverkaren eller en importör – om tillverkaren inte är etablerad i unionen – eller en representant som anlitats av tillverkaren för detta ändamål, eller en leverantör av distributionstjänster som är etablerad i unionen, för produkter som hanteras av den leverantören, om ingen annan ekonomisk aktör är etablerad i unionen.

(19)

Utvecklingen av e-handeln medför vissa utmaningar för marknadskontrollmyndigheterna när det gäller säkerställandet av överensstämmelsen för produkter som erbjuds till försäljning online och en faktisk tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning. Det antal ekonomiska aktörer som erbjuder produkter direkt till konsumenter på elektronisk väg ökar. Det är därför viktigt med en ekonomisk aktör med uppgifter avseende produkter som omfattas av viss harmoniserad unionslagstiftning för att marknadskontrollmyndigheterna ska få en motpart som är etablerad i unionen, och för att fullgöra specifika uppgifter i god tid för att säkerställa produkternas överensstämmelse med kraven i harmoniserad unionslagstiftning, till nytta för konsumenter, andra slutanvändare och företag inom unionen.

(20)

De förpliktelser som åligger den ekonomiska aktör som har uppgifter avseende produkter som omfattas av viss unionslagstiftning om harmonisering bör inte påverka tillverkares, importörers och tillverkarens representanters befintliga skyldigheter och ansvar enligt relevant harmoniserad unionslagstiftning.

(21)

Skyldigheter enligt denna förordning som kräver att en ekonomisk aktör är etablerad i unionen för att få släppa ut produkter på unionens marknad bör endast gälla områden där behovet av att en ekonomisk aktör agerar som kontaktpunkt med marknadskontrollmyndigheterna har identifierats, med hänsyn till en riskbaserad metod, samt med beaktande av proportionalitetsprincipen och med en hög skyddsnivå för slutanvändare i unionen i åtanke.

(22)

Vidare bör dessa skyldigheter inte gälla när de särskilda kraven i vissa rättsakter om produkter uppnår samma resultat i praktiken, närmare bestämt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 (16), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 (17), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 (18), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU (19), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU (20), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 (21), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746, förordning (EU) 2017/1369 och förordning (EU) 2018/858.

Hänsyn bör också tas till situationer där det finns låg förekomst av potentiella risker eller fall av bristande efterlevnad, eller där produkter huvudsakligen handlas genom traditionella leveranskedjor, vilket till exempel är fallet med direktiv 2014/33/EU, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 (22) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU (23).

(23)

Kontaktuppgifter för ekonomiska aktörer med uppgifter avseende produkter som omfattas av viss unionslagstiftning om harmonisering bör anges med produkten för att underlätta kontroller genom hela leveranskedjan.

(24)

De ekonomiska aktörerna bör samarbeta fullt ut med marknadskontrollmyndigheterna och andra behöriga myndigheter för att säkerställa ett smidigt bedrivande av marknadskontrollen och göra det möjligt för myndigheterna att utföra sina uppgifter. Detta inbegriper, när myndigheterna så begär, att tillhandahålla kontaktuppgifterna för de ekonomiska aktörer som har uppgifter avseende produkter som omfattas av viss unionslagstiftning om harmonisering, om de har tillgång till denna information.

(25)

De ekonomiska aktörerna bör ha enkel tillgång till utförlig information av hög kvalitet. Eftersom den gemensamma digitala ingång som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (24) ger en gemensam åtkomstpunkt för information online, kan den användas för att tillhandahålla relevanta uppgifter om harmoniserad unionslagstiftning till ekonomiska aktörer. Medlemsstaterna bör dock inrätta förfaranden för att säkerställa åtkomst till de produktkontaktpunkter som inrättas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 (25) för att bistå de ekonomiska aktörerna med att korrekt hantera deras förfrågningar om information. Vägledning i frågor som rör tekniska specifikationer om harmoniserade standarder eller utformning av en specifik produkt bör inte ingå i medlemsstaternas skyldigheter när de tillhandahåller sådana uppgifter.

(26)

Marknadskontrollmyndigheter får utföra gemensamma aktiviteter med andra myndigheter eller organisationer som representerar ekonomiska aktörer eller slutanvändare, i syfte att främja överensstämmelse, identifiera bristande överensstämmelse, öka medvetenheten och tillhandahålla vägledning om harmoniserad unionslagstiftning och med avseende på särskilda produktkategorier, inbegripet de som erbjuds till försäljning online.

(27)

Medlemsstaterna bör utse sina egna marknadskontrollmyndigheter. Den här förordningen bör inte förhindra medlemsstaterna att välja vilka behöriga myndigheter som ska utföra marknadskontrollen. För att underlätta administrativt stöd och samarbete bör medlemsstaterna också tillsätta ett centralt samordningskontor. Samordningskontoren bör åtminstone representera en samordnad ståndpunkt från marknadskontrollmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden.

(28)

E-handel medför vissa utmaningar för marknadskontrollmyndigheterna när det gäller skyddet av slutanvändarnas hälsa och säkerhet mot produkter som inte överensstämmer med kraven. Därför bör medlemsstaterna säkerställa att deras marknadskontroll är organiserad på ett lika effektivt sätt avseende produkter som säljs på som utanför internet.

(29)

När marknadskontrollmyndigheterna bedriver marknadskontroll av produkter som erbjuds till försäljning online ställs de inför många svårigheter – såsom att spåra produkter som erbjuds till försäljning online, identifiera de ansvariga ekonomiska aktörerna eller utföra riskbedömningar eller tester – på grund av bristen på fysisk tillgång till produkter. Utöver de krav som införs genom denna förordning uppmuntras medlemsstaterna att använda kompletterande vägledning och bästa praxis för marknadskontroll och för kommunikation med företag och konsumenter.

(30)

Ny teknik bör ägnas särskild uppmärksamhet, med tanke på att konsumenter i allt högre grad använder uppkopplade enheter i sin vardag. Unionens regelverk bör därför ta itu med de nya riskerna för att säkerställa skydd för slutanvändarna.

(31)

I en era av ständigt pågående utveckling av digital teknik bör nya lösningar som kan bidra till en effektiv marknadskontroll inom unionen utforskas.

(32)

Marknadskontrollen bör vara grundlig och effektiv för att säkerställa att harmoniserad unionslagstiftning för produkter tillämpas korrekt. Med tanke på att kontroller kan utgöra en börda för de ekonomiska aktörerna bör marknadskontrollmyndigheterna organisera och genomföra kontrollverksamheten med en riskbaserad metod som tar hänsyn till dessa ekonomiska aktörers intressen och begränsa nämnda börda till vad som är nödvändigt för att kontrollerna ska vara effektiva och ändamålsenliga. Dessutom bör marknadskontrollen utföras med samma omsorg av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten oberoende av om den bristande överensstämmelsen hos den aktuella produkten är relevant på denna medlemsstats territorium eller sannolikt kommer att få en inverkan på marknaden i en annan medlemsstat. Kommissionen kan komma att fastställa enhetliga villkor för viss kontrollverksamhet som utövas av marknadskontrollmyndigheter för fall där produkter eller kategorier av produkter utgör specifika risker eller allvarligt överträder den tillämpliga unionslagstiftningen om harmonisering.

(33)

Marknadskontrollmyndigheter står, när de fullgör sina uppgifter, inför olika tillkortakommanden när det gäller resurser, samordningsmekanismer samt befogenheter i fråga om produkter som inte överensstämmer med kraven. Sådana skillnader leder till en splittrad tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning och till att marknadskontrollen är striktare i vissa medlemsstater än andra, vilket kan äventyra de lika villkoren bland företagen och skapa potentiella obalanser i produktsäkerheten i hela unionen.

(34)

För att säkerställa att harmoniserad unionslagstiftning för produkter genomdrivs på ett korrekt sätt bör marknadskontrollmyndigheterna ha en gemensam uppsättning av utrednings- och tillsynsbefogenheter, som möjliggör fördjupat samarbete mellan marknadskontrollmyndigheterna och mer effektiva avskräckande åtgärder mot ekonomiska aktörer som medvetet bryter mot harmoniserad unionslagstiftning. Dessa befogenheter bör vara tillräckligt robusta för att hantera problem med tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning, samt utmaningarna inom e-handeln och den digitala miljön och hindra de ekonomiska aktörerna från att utnyttja luckor i systemet för tillsyn genom att flytta till en medlemsstat vars marknadskontrollmyndigheter inte är rustade för att bekämpa olagliga metoder. Dessa befogenheter bör framför allt säkerställa att information och bevis kan utbytas mellan behöriga myndigheter så att tillsyn kan ske på ett likvärdigt sätt i alla medlemsstater.

(35)

Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas frihet att välja det system för tillsyn som de anser lämpligt. Medlemsstaterna bör ha rätt att välja om deras marknadskontrollmyndigheter kan bedriva utredningar och tillsyn direkt inom ramen för sina egna befogenheter, genom att vända sig till andra offentliga myndigheter, eller vid ansökan till behöriga domstolar.

(36)

Marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar på eget initiativ om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

(37)

Marknadskontrollmyndigheterna bör ha tillgång till alla nödvändiga bevis, data och uppgifter som rör föremålet för en utredning i syfte att avgöra om tillämplig harmoniserad unionslagstiftning har överträtts, och framför allt för att identifiera den ansvariga ekonomiska aktören, oberoende av vem som innehar dessa bevis, information eller data i fråga och oavsett var de finns och det format i vilket de lagras. Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna begära att ekonomiska aktörer, inbegripet de som ingår i den digitala värdekedjan, tillhandahåller alla nödvändiga bevis, data och uppgifter.

(38)

Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna utföra nödvändiga inspektioner på plats, och ha befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

(39)

Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna kräva att en representant för eller en relevant anställd vid den berörda ekonomiska aktören lämnar förklaringar eller tillhandahåller fakta, uppgifter eller handlingar som rör föremålet för inspektionen och kunna protokollföra den representantens eller den berörda anställdas svar.

(40)

Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna kontrollera att produkter som ska göras tillgängliga på marknaden överensstämmer med harmoniserad unionslagstiftning och kunna inhämta bevis för bristande överensstämmelse. De bör därför ha befogenhet att köpa produkter och, när bevis inte kan inhämtas på annat sätt, köpa in produkter under fingerad identitet.

(41)

I framför allt den digitala miljön bör marknadskontrollmyndigheterna ha möjlighet att få fall av bristande överensstämmelse att upphöra snabbt och effektivt, särskilt om den ekonomiska aktör som säljer produkten döljer sin identitet eller flyttar inom unionen eller till ett tredjeland för att undvika tillsyn. I fall där det finns en risk för allvarlig och irreparabel skada för slutanvändarna till följd av bristande överensstämmelse bör marknadskontrollmyndigheterna ha möjlighet att vidta åtgärder, där det är motiverat och proportionellt och inga andra medel är tillgängliga för att förhindra eller lindra sådan skada, inklusive, om det behövs, kräva att innehåll avlägsnas från onlinegränssnittet eller att en varning visas. När en sådan begäran inte följs bör den berörda myndigheten ha befogenhet att kräva att leverantörer av informationssamhällets tjänster begränsar åtkomsten till onlinegränssnittet. Dessa åtgärder bör vidtas i enlighet med de principer som fastställs i direktiv 2000/31/EG.

(42)

Genomförandet av denna förordning och utövandet av befogenheter vid dess tillämpning bör också överensstämma med annan unionsrätt och nationell rätt, till exempel direktiv 2000/31/EG, inbegripet med tillämpliga rättssäkerhetsgarantier och principer inom ramen för de grundläggande rättigheterna. Genomförandet och utövandet av befogenheter bör också stå i proportion till och vara lämpligt i förhållande till arten av överträdelse och dess övergripande faktiska eller potentiella skada. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till samtliga fakta och omständigheter i fallet och bör välja de lämpligaste åtgärderna, nämligen de som krävs för att komma till rätta med en överträdelse som omfattas av denna förordning. Åtgärderna bör vara proportionella, effektiva och avskräckande. Det bör fortsätta stå medlemsstaterna fritt att i nationell rätt fastställa villkor och begränsningar för utövandet av befogenheterna att fullgöra av uppgifterna. Om det till exempel enligt nationell rätt krävs förhandsgodkännande från den rättsliga myndigheten i den berörda medlemsstaten för att beträda fysiska och juridiska personers lokaler, bör befogenheten att beträda sådana lokaler utnyttjas först när förhandsgodkännande har erhållits.

(43)

Marknadskontrollmyndigheterna verkar till förmån för ekonomiska aktörer, slutanvändare, och allmänheten för att säkerställa att de allmänintressen som omfattas av relevant harmoniserad unionslagstiftning för produkter upprätthålls och skyddas på ett enhetligt sätt genom lämpliga tillsynsåtgärder, och att överensstämmelsen med denna lagstiftning säkerställs i hela leveranskedjan genom lämpliga kontroller, med hänsyn till att enbart administrativa kontroller i många fall inte kan ersätta fysisk kontroll och kontroll i laboratorium i syfte att kontrollera produkters överensstämmelse med relevant harmoniserad unionslagstiftning. Följaktligen bör marknadskontrollmyndigheterna säkerställa en hög grad av öppenhet när de utför sin verksamhet och bör ge allmänheten tillgång till all information som de anser vara relevant för att skydda slutanvändarnas intressen i unionen har.

(44)

Denna förordning bör inte påverka funktionen av Rapex i enlighet med direktiv 2001/95/EG.

(45)

Denna förordning bör inte påverka det förfarande med skyddsklausul som föreskrivs i sektorsspecifik harmoniserad unionslagstiftning, i enlighet med artikel 114.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. För att säkerställa en likvärdig skyddsnivå i hela unionen ska medlemsstaterna tillåtas att vidta åtgärder mot produkter som utgör en risk för människors hälsa och säkerhet eller andra aspekter av skydd i allmänintresset. De är också skyldiga att anmäla dessa åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, och göra det möjligt för kommissionen att bedöma rättfärdigandet av de nationella åtgärder som begränsar den fria rörligheten för produkter i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar.

(46)

Utbytet av information mellan marknadskontrollmyndigheterna, och användningen av bevis och utredningsresultat bör respektera principen om konfidentialitet. Informationen bör hanteras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning, i syfte att säkerställa att utredningarna inte äventyras och de ekonomiska aktörernas rykte inte skadas.

(47)

Om det vid tillämpningen av denna förordning är nödvändigt att behandla personuppgifter, bör detta utföras i enlighet med unionslagstiftningen om skydd av personuppgifter. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (26) och (EU) 2018/1725 (27), beroende på vad som är tillämpligt.

(48)

För att säkerställa provningens ändamålsenlighet och enhetlighet i hela unionen inom ramen för marknadskontroll, i fråga om specifika produkter eller en specifik produktkategori eller produktgrupp, eller för specifika risker förknippade med en produktkategori eller produktgrupp, får kommissionen utse sina egna provningsanläggningar eller en medlemsstats offentliga provningsanläggningar till en unionsprovningsanläggning. Alla unionsprovningsanläggningar bör ackrediteras i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 765/2008. För att undvika intressekonflikter bör unionsprovningsanläggningarna erbjuda sina tjänster enbart till marknadskontrollmyndigheterna, kommissionen, unionsnätverket för produktöverensstämmelse (nedan kallat nätverket) och andra statliga eller mellanstatliga enheter.

(49)

Medlemsstaterna bör säkerställa att tillräckliga finansiella resurser alltid finns tillgängliga för att tillhandahålla lämplig personal och utrustning till marknadskontrollmyndigheterna. Effektiv marknadskontroll är krävande i fråga om resurser och stabila resurser bör tillhandahållas på en nivå som är anpassad till tillsynsbehovet vid varje given tidpunkt. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att komplettera den offentliga finansieringen genom att från berörda ekonomiska aktörer återkräva de kostnader som uppstår vid marknadskontroll av produkter som befinns vara icke överensstämmande.

(50)

Mekanismer för ömsesidig assistans bör inrättas, eftersom det är absolut nödvändigt för unionsmarknaden för varor att medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter samarbetar med varandra på ett effektivt sätt. Myndigheterna bör handla i god tro och, som en allmän princip, godta begäranden om ömsesidig assistans, särskilt dem som rör tillgång till EU-försäkran om överensstämmelse, prestandadeklarationen och den tekniska dokumentationen.

(51)

Det är lämpligt att medlemsstaterna utser de myndigheter som ansvarar för tillämpningen av tullagstiftningen samt alla andra myndigheter som enligt nationell lagstiftning ansvarar för kontroll av produkter som förs in på unionens marknad.

(52)

Ett effektivt sätt att säkerställa att osäkra produkter eller produkter som inte överensstämmer med kraven inte släpps ut på unionsmarknaden är att upptäcka sådana produkter innan de övergår till fri omsättning. Myndigheter som ansvarar för kontrollen av produkter som förs in på unionens marknad har en fullständig överblick över handelsflödena över unionens yttre gränser, och bör därför vara skyldiga att utföra lämpliga kontroller på grundval av riskbedömning för att bidra till en säkrare marknad vilket säkerställer en hög skyddsnivå för allmänintresset. Det är medlemsstaternas sak att utse de specifika myndigheter som ska ansvara för lämplig dokumentkontroll och vid behov fysisk kontroll eller kontroll i laboratorium av produkter innan dessa produkter övergår i fri omsättning. En enhetlig tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning för produkter kan endast uppnås genom ett systematiskt samarbete och informationsutbyte mellan marknadskontrollmyndigheterna och andra myndigheter som utsetts till myndigheter med ansvar för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. Dessa myndigheter bör i god tid få all nödvändig information från marknadskontrollmyndigheterna rörande produkter som inte överensstämmer med kraven eller information om ekonomiska aktörer som har konstaterats ha en högre risk för bristande överensstämmelse. Myndigheterna med ansvar för kontroll av produkter som förs in på unionens tullområde bör i sin tur underrätta marknadskontrollmyndigheterna i tid om utsläppande av produkter för övergång till fri omsättning och om resultaten av kontrollerna, om dessa uppgifter är relevanta för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning för produkter. Utöver detta bör kommissionen om den får kännedom om en allvarlig risk som härrör från en importerad produkt informera medlemsstaterna om den risken i syfte att säkerställa samordnade och mer effektiva kontroller av överensstämmelse och tillsyn vid de första införselställena i unionen.

(53)

Importörer bör påminnas om att det i artiklarna 220, 254, 256, 257 och 258 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (28) föreskrivs att produkter som förs in på unionsmarknaden och som behöver bearbetas ytterligare för att överensstämma med tillämplig unionslagstiftning om harmonisering, ska hänföras till det lämpliga tullförfarande som tillåter sådan bearbetning av importören. I allmänhet bör övergång till fri omsättning inte anses vara bevis för överensstämmelse med unionsrätten, eftersom en sådan övergång inte nödvändigtvis innefattar en fullständig kontroll av överensstämmelse.

(54)

För att använda en gemensam kontaktpunkt för EU:s tullsektor och därmed optimera och avlasta uppgiftsöverföringen mellan tull- och marknadskontrollmyndigheter är det nödvändigt att inrätta elektroniska gränssnitt som möjliggör automatisk uppgiftsöverföring. Tull- och marknadskontrollmyndigheter bör bidra till att fastställa vilka uppgifter som ska överföras. Ytterligare bördor för tullmyndigheterna bör begränsas och gränssnitten bör vara automatiserade i hög grad och lätta att använda.

(55)

Det är nödvändigt att inrätta nätverket, som handhas av kommissionen, som syftar till strukturerad samordning och samarbete mellan tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen och till att strömlinjeforma marknadskontrollen inom unionen och underlätta genomförandet av gemensam tillsynsverksamhet av medlemsstaterna, såsom gemensamma utredningar. Denna administrativa stödstruktur bör möjliggöra sammanslagning av resurser och upprätthålla ett informations- och kommunikationssystem mellan medlemsstaterna och kommissionen, och därigenom bidra till att stärka tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning för produkter och avskräcka från överträdelser. Medverkan av grupper för administrativt samarbete inom nätverket bör inte hindra medverkan av andra liknande grupper som deltar i administrativt samarbete. Kommissionen bör tillhandahålla nödvändigt administrativt och finansiellt stöd till nätverket.

(56)

Det bör finnas ett ändamålsenligt, snabbt och tillförlitligt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen. Befintliga verktyg, såsom informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS) och Rapex, möjliggör samordning mellan marknadskontrollmyndigheterna i unionen. Tillsammans med ett gränssnitt som möjliggör överföring av uppgifter från ICSMS till Rapex bör dessa verktyg upprätthållas och vidareutvecklas för att deras fulla potential ska utnyttjas och för att bidra till att samarbetet och informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen ökar i omfattning.

(57)

I detta sammanhang bör ICSMS, i syfte att samla in information om tillsynen av harmoniserad unionslagstiftning för produkter, uppgraderas och göras tillgängligt för kommissionen, centrala samordningskontor, tullmyndigheter och marknadskontrollmyndigheter. Dessutom bör ett elektroniskt gränssnitt utvecklas för att möjliggöra ett effektivt utbyte av information mellan nationella tullsystem och marknadskontrollmyndigheter. När det gäller ärenden om begäranden om ömsesidig assistans bör de centrala samordningskontoren ge allt det stöd som krävs för samarbetet mellan de berörda myndigheterna. Därför bör ICSMS tillhandahålla de funktioner som möjliggör en automatiserad underrättelse till de centrala samordningskontoren när tidsfrister har överskridits. När det i sektorsspecifik lagstiftning föreskrivs elektroniska system för samarbete och utbyte av uppgifter, såsom fallet till exempel är för medicintekniska produkter genom Eudamed, bör de systemen fortsätta att vara i bruk när så är lämpligt.

(58)

I allmänhet bör ICSMS användas för att förmedla information som anses vara till hjälp för andra marknadskontrollmyndigheter. Detta kan inbegripa kontroller som genomförs i samband med marknadskontrollprojekt, oberoende av resultatet av testerna. Mängden uppgifter som ska föras in i ICSMS bör nå en balans mellan att ålägga för betungande, när ansträngningarna för att föra in uppgifterna skulle vara mer omfattande än det arbete som krävs för att utföra de faktiska kontrollerna, och att vara tillräckligt omfattande för att stödja större effektivitet och ändamålsenlighet från myndigheternas sida. Därför bör de uppgifter som matas in i ICSMS också omfatta enklare kontroller än laboratorietester. Det bör dock inte finnas något behov av att inbegripa endast korta visuella kontroller. Som en riktlinje bör kontroller som är individuellt dokumenterade också införas i ICSMS.

(59)

Medlemsstaterna uppmuntras att använda ICSMS för utbyten mellan tull- och marknadskontrollmyndigheter, som ett alternativ till de nationella systemen. Detta bör inte ersätta Gemenskapens system för riskhantering (CRMS) som används av tullmyndigheterna. Dessa två system skulle kunna fungera parallellt eftersom de fyller olika kompletterande roller: ICSMS underlättar kommunikationen mellan tull- och marknadskontrollmyndigheter i syfte att möjliggöra en smidig behandling av tulldeklarationer inom ramen för produktsäkerhets- och efterlevnadsramen, medan CRMS används för tullens gemensamma riskhantering och kontroller.

(60)

Skador som orsakas av produkter som inte överensstämmer med kraven utgör viktig information för marknadskontrollmyndigheterna. ICSMS bör därför tillhandahålla relaterade datafält så att marknadskontrollmyndigheterna kan föra in lättillgängliga rapporter som tillhandahålls under deras utredningar, och på så sätt underlätta senare statistiska utvärderingar.

(61)

Kommissionen bör ha möjlighet att utbyta marknadskontrollrelaterad information med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer inom ramen för avtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer, i syfte att säkerställa överensstämmelse före exporten av produkter till unionsmarknaden.

(62)

För att uppnå en hög grad av överensstämmelse med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning för produkter och samtidigt säkerställa en verkningsfull resursfördelning och en kostnadseffektiv kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden, bör kommissionen kunna godkänna särskilda system för kontroll före export. Produkter som omfattas av sådana godkända system kan, som en del av den riskbedömning som utförs av myndigheter med ansvar för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden, gynnas av en högre tillitsnivå än jämförbara produkter som inte har kontrollerats före export.

(63)

Kommissionen bör göra en utvärdering av denna förordning mot bakgrund av de mål som eftersträvas med den, och med beaktande av utvecklingen inom teknik, ekonomi, handel och på det rättsliga området. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (29) bör denna utvärdering, på grundval av effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, enhetlighet och mervärde, ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder, särskilt när det gäller denna förordnings tillämpningsområde, tillämpningen och efterlevnaden av bestämmelserna om uppgifterna för de ekonomiska aktörer som släpper ut produkter på marknaden och systemet med produktrelaterade kontroller före export.

(64)

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner.

(65)

Mångfalden av de sanktioner som tillämpas i unionen är en av de främsta orsakerna till ett otillräckligt avskräckande och ett ojämnt skydd. Regler för fastställande av sanktioner, inklusive böter, är en fråga som faller under nationell behörighet och därför bör fastställas i nationell lagstiftning.

(66)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör genomförandebefogenheter tilldelas kommissionen avseende att fastställa de enhetliga villkoren för kontroller, kriterier för fastställande av hur ofta kontroller ska utföras samt hur många prover som ska kontrolleras avseende dessa produkter eller produktkategorier på unionsnivå, om specifika risker eller allvarliga överträdelser av harmoniserad unionslagstiftning kontinuerligt har identifierats; att specificera förfarandena för att utse unionens provningsanläggningar; att fastställa riktmärken och tekniker för kontroller på grundval av en gemensam riskanalys på unionsnivå; att specificera detaljer för statistiska uppgifter om kontroller utförda av den utseende myndigheten när det gäller produkter som omfattas av unionsrätt; att specificera formerna för genomförandet av informations- och kommunikationssystemet och ange vilka uppgifter om produkter som hänförts till tullförfarandet för övergång till fri omsättning som tullmyndigheterna ska överföra; och avseende godkännande av specifika system för produktrelaterade kontroller före export och tillbakadragande av sådana godkännanden. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (30).

(67)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att stärka marknadskontrollen av produkter som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med tanke på behovet av en mycket hög grad av samarbete, samverkan och enhetliga insatser från alla behöriga myndigheter i samtliga medlemsstater, utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(68)

Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i särskilt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som återfinns i medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Denna förordning bör således tolkas och tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer, inbegripet de som rör mediernas frihet och mångfald. Denna förordning strävar särskilt mot att säkerställa full respekt för konsumentskydd, näringsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet, rätten till egendom och skyddet av personuppgifter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1.   Syftet med denna förordning är att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att stärka marknadskontrollen av produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som avses i artikel 2, med syfte att säkerställa att endast produkter som uppfyller en hög kravnivå vad avser skydd för allmänintressen, såsom hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd och allmän trygghet samt annat allmänintresse som skyddas av den lagstiftningen, tillhandahålls på unionsmarknaden.

2.   Denna förordning fastställer regler och förfaranden för ekonomiska aktörer när det gäller produkter som omfattas av viss harmoniserad unionslagstiftning och inrättar en ram för samarbete med ekonomiska aktörer.

3.   Denna förordning tillhandahåller också en ram för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I (nedan kallad harmoniserad unionslagstiftning), i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte i harmoniserad unionslagstiftning som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn.

2.   Artiklarna 25–28 ska tillämpas på produkter som omfattas av unionsrätten, i den mån specifika bestämmelser om hur kontroller av produkter som förs in på unionsmarknaden ska organiseras inte föreligger i annan unionsrätt.

3.   Tillämpningen av denna förordning får inte hindra marknadskontrollmyndigheterna från att vidta mer specifika åtgärder som föreskrivs i direktiv 2001/95/EG.

4.   Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artiklarna 12–15 i direktiv 2000/31/EG.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.    tillhandahållande på marknaden : leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis.

2.    utsläppande på marknaden : tillhandahållande för första gången av en produkt på unionsmarknaden.

3.    marknadskontroll : den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning samt säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen.

4.    marknadskontrollmyndighet : en myndighet som av en medlemsstat enligt artikel 10 utses som ansvarig för att utföra marknadskontroll inom den medlemsstatens territorium.

5.    begärande myndighet : den marknadskontrollmyndighet som framställer en begäran om ömsesidig assistans.

6.    tillfrågad myndighet : den marknadskontrollmyndighet som tar emot en begäran om ömsesidig assistans.

7.    bristande överensstämmelse : en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller enligt denna förordning.

8.    tillverkare : en fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som låter konstruera eller tillverka en produkt och saluför den produkten, i eget namn eller under eget varumärke.

9.    importör : en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden.

10.    distributör : en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på marknaden.

11.    leverantör av distributionstjänster : en fysisk eller juridisk person som i samband med kommersiell verksamhet erbjuder minst två av tjänsterna magasinering, paketering, adressering och avsändning, utan att ha äganderätt till de varor som berörs, undantaget posttjänster enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG (31), postleveranstjänster enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 (32), och andra posttjänster eller godstransporttjänster.

12.    tillverkarens representant : en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter, med beaktande av den sistnämndas skyldigheter enligt tillämplig harmoniserad unionslagstiftning eller kraven i denna förordning.

13.    ekonomisk aktör : tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören, leverantören av distributionstjänster eller en annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning av produkter, tillhandahållande av dem på marknaden eller ibruktagande av dem i enlighet med relevant harmoniserad unionslagstiftning.

14.    leverantör av informationssamhällets tjänster : leverantör av en tjänst enligt definitionen i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 (33).

15.    onlinegränssnitt : programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennas räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

16.    korrigerande åtgärd : en åtgärd som vidtagits av en ekonomisk aktör för att få en bristande överensstämmelse att upphöra, när så krävs av en marknadskontrollmyndighet eller på den ekonomiska aktörens eget initiativ.

17.    frivillig åtgärd : en korrigerande åtgärd som inte krävs av en marknadskontrollmyndighet.

18.    risk : sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar.

19.    produkt som utgör en risk : en produkt som kan inverka negativt på personers hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd, skydd av allmänhetens trygghet samt andra allmänintressen som skyddas av tillämplig harmoniserad unionslagstiftning i en omfattning som går utöver vad som anses rimligt och godtagbart i förhållande till dess avsedda ändamål eller under normala eller rimligen förutsägbara användningsförhållanden för den berörda produkten, inbegripet användningstid och, i förekommande fall, krav som gäller produktens ibruktagande, installation och underhåll.

20.    produkt som utgör en allvarlig risk : en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar – baserat på en riskbedömning och med beaktande av normal och förutsebar användning av produkten – anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara.

21.    slutanvändare : en fysisk eller juridisk person som är bosatt eller etablerad i unionen, till vilken en produkt har tillhandahållits antingen som konsument utan egenhandels-, företags-, hantverks- eller yrkesverksamhet eller som professionell slutanvändare i sin industriella eller yrkesmässiga verksamhet.

22.    återkallelse : en åtgärd i syfte att få till stånd ett återlämnande av en produkt som redan tillhandahållits slutanvändaren.

23.    tillbakadragande : en åtgärd i syfte att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden.

24.    tullmyndigheter : myndigheter enligt definitionen i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

25.    övergång till fri omsättning : det förfarande som anges i artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

26.    produkter som förs in på unionsmarknaden : produkter från tredjeländer avsedda att släppas ut på unionens marknad eller avsedda för privat användning eller konsumtion inom unionens tullområde och som hänförts till tullförfarandet för övergång till fri omsättning.

KAPITEL II

UPPGIFTER FÖR EKONOMISKA AKTÖRER

Artikel 4

Uppgifter för ekonomiska aktörer avseende produkter som omfattas av viss harmoniserad unionslagstiftning

1.   Oberoende av skyldigheter som fastställs i den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen får en produkt som omfattas av lagstiftning som avses i punkt 5 släppas ut på marknaden endast om det finns en ekonomisk aktör som är etablerad i unionen och som är ansvarig för de uppgifter som anges i punkt 3 med avseende på den produkten.

2.   Vid tillämpningen av denna artikel avses med den ekonomiska aktören enligt punkt 1 någon av följande:

a)

En tillverkare som är etablerad i unionen.

b)

En importör, om tillverkaren inte är etablerad i unionen.

c)

En tillverkares representant med skriftlig fullmakt från den tillverkare som utser representanten att utföra de uppgifter som anges i punkt 3 för tillverkarens räkning.

d)

En leverantör av distributionstjänster som är etablerad i unionen med avseende på produkter som hanteras av denne, om ingen annan ekonomisk aktör enligt leden a, b och c är etablerad i unionen.

3.   Utan att det påverkar ekonomiska aktörers skyldigheter enligt den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen ska den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 utföra följande uppgifter:

a)

Om den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten föreskriver en EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation, kontrollera att EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation har upprättats och hålla försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna under den period som krävs enligt den lagstiftningen samt säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen.

b)

På en motiverad begäran från en marknadskontrollmyndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten.

c)

Om den har skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk, informera marknadskontrollmyndigheterna om detta.

d)

Samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet på motiverad begäran, och se till att de omedelbara nödvändiga korrigerande åtgärderna vidtas för att avhjälpa fall av bristande överensstämmelse med de krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning som gäller för produkten i fråga eller, om det inte är möjligt, minska de risker som den produkten medför när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på eget initiativ, när den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk.

4.   Utan att det påverkar de ekonomiska aktörernas respektive skyldigheter enligt den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen ska namn, registrerat företagsnamn eller registrerat varumärke, och kontaktuppgifter, inbegripet postadress, för den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 anges på produkten eller på dess förpackning, på omslaget eller i ett medföljande dokument.

5.   Denna artikel är endast tillämplig avseende produkter som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 305/2011 (34), (EU) 2016/425 (35) och (EU) 2016/426 (36) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG (37), 2006/42/EG (38), 2009/48/EG (39), 2009/125/EG (40), 2011/65/EU (41), 2013/29/EU (42), 2013/53/EU (43), 2014/29/EU (44), 2014/30/EU (45), 2014/31/EU (46), 2014/32/EU (47), 2014/34/EU (48), 2014/35/EU (49), 2014/53/EU (50) och 2014/68/EU (51).

Artikel 5

Tillverkarens representant

1.   Vid tillämpning av artikel 4.2 c ska tillverkarens representant ges i uppdrag av tillverkaren att utföra de uppgifter som anges i artikel 4.3, utan att det påverkar andra uppgifter som krävs enligt relevant harmoniserad unionslagstiftning.

2.   Tillverkarens representant ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten. Representanten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheterna lämna en kopia av fullmakten på ett unionsspråk som anges av marknadskontrollmyndigheten.

3.   Tillverkarens representant ska ha lämpliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Artikel 6

Distansförsäljning

Produkter som säljs online eller genom andra metoder för distansförsäljning ska anses ha tillhandahållits på marknaden om försäljningserbjudandet är riktat till slutanvändare i unionen. Ett erbjudande bör anses vara riktat till slutanvändare i unionen om den berörda ekonomiska aktören på något sätt riktar sin verksamhet mot en medlemsstat.

Artikel 7

Samarbetsskyldighet

1.   Ekonomiska aktörer ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa aktörer medför.

2.   Leverantörer av informationssamhällets tjänster ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna, på begäran av marknadskontrollmyndigheterna och i specifika fall, för att underlätta alla åtgärder som vidtas för att undanröja eller, om så inte är möjligt, minska risker som medförs av en produkt som erbjuds eller har erbjudits för försäljning online genom deras tjänster.

KAPITEL III

STÖD TILL OCH SAMARBETE MED EKONOMISKA AKTÖRER

Artikel 8

Information till ekonomiska aktörer

1.   Kommissionen ska, i enlighet med förordning (EU) 2018/1724, se till att portalen Ditt Europa ger användare enkel tillgång till information online om de produktkrav och de rättigheter, skyldigheter och regler som följer av den harmoniserade unionslagstiftningen.

2.   Medlemsstaterna ska införa förfaranden för att ge ekonomiska aktörer, på deras begäran och utan kostnad, information om nationellt införlivande och genomförande av harmoniserad unionslagstiftning som är tillämplig på produkter. För detta ändamål ska artikel 9.1, 9.4 och 9.5 i förordning (EU) 2019/515 tillämpas.

Artikel 9

Gemensamma aktiviteter för att främja överensstämmelse

1.   Marknadskontrollmyndigheter får komma överens med andra relevanta myndigheter eller med organisationer som representerar ekonomiska aktörer eller organisationer som företräder slutanvändare för att utföra gemensamma aktiviteter som syftar till att främja överensstämmelse, upptäcka bristande överensstämmelse, höja medvetenheten och ge vägledning i fråga om harmoniserad unionslagstiftning och särskilt avseende vissa kategorier av produkter som ofta konstateras medföra en allvarlig risk, inbegripet produkter som erbjuds till försäljning online.

2.   Den berörda marknadskontrollmyndigheten och de parter som avses i punkt 1 ska säkerställa att överenskommelsen om gemensamma aktiviteter inte leder till illojal konkurrens mellan ekonomiska aktörer och inte påverkar parternas objektivitet, oberoende och opartiskhet.

3.   En marknadskontrollmyndighet får använda all information från genomförda gemensamma aktiviteter som en del av en utredning om bristande överensstämmelse som den genomför.

4.   Den berörda marknadskontrollmyndigheten ska göra överenskommelsen om gemensamma aktiviteter, inbegripet namnen på de medverkande parterna, tillgänglig för allmänheten och ska föra in överenskommelsen i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34. Det nätverk som inrättas i enlighet med artikel 29 ska på begäran av en medlemsstat bistå vid upprättandet och genomförandet av överenskommelsen om gemensamma aktiviteter.

KAPITEL IV

MARKNADSKONTROLLMYNDIGHETERNAS OCH DET CENTRALA SAMORDNINGSKONTORETS ORGANISATION, VERKSAMHET OCH SKYLDIGHETER

Artikel 10

Utseende av marknadskontrollmyndigheter och det centrala samordningskontoret

1.   Medlemsstaterna ska organisera och genomföra marknadskontroll i enlighet med denna förordning.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska varje medlemsstat utse en eller flera marknadskontrollmyndigheter i sina territorier. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om sina marknadskontrollmyndigheter och behörighetsområdena för var och en av dessa myndigheter, med hjälp av det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

3.   Varje medlemsstat ska tillsätta ett centralt samordningskontor.

4.   Det centrala samordningskontoret ska åtminstone ha ansvaret för att representera en samordnad ståndpunkt från marknadskontrollmyndigheterna och de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 och för att meddela de nationella strategierna i enlighet med artikel 13. Det centrala samordningskontoret ska också bistå i samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna i olika medlemsstater i enlighet med kapitel VI.

5.   För att bedriva marknadskontroll av produkter som görs tillgängliga på och utanför internet med samma effektivitet för alla distributionskanaler ska medlemsstaterna säkerställa att deras marknadskontrollmyndigheter och centrala samordningskontor har de resurser som krävs, inbegripet tillräckliga ekonomiska och andra resurser, såsom tillräckligt med kvalificerad personal, sakkunskap, förfaranden och andra arrangemang för att ordentligt kunna utföra sina uppgifter.

6.   Om en medlemsstat har mer än en marknadskontrollmyndighet på sitt territorium ska den säkerställa att deras respektive uppgifter är tydligt definierade och att det inrättas lämpliga kommunikations- och samordningsmekanismer som gör det möjligt för dessa myndigheter att bedriva ett nära samarbete och fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

Artikel 11

Marknadskontrollmyndigheternas verksamhet

1.   Marknadskontrollmyndigheterna ska bedriva sin verksamhet för att säkerställa följande:

a)

Effektiv marknadskontroll inom deras territorium av produkter som görs tillgängliga på och utanför internet avseende produkter som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning.

b)

Att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga och proportionella korrigerande åtgärder för överensstämmelsen med den lagstiftningen och denna förordning.

c)

Att lämpliga och proportionella åtgärder vidtas om den ekonomiska aktören underlåter att vidta korrigerande åtgärder.

2.   Marknadskontrollmyndigheterna ska utöva sina befogenheter och utföra sina uppgifter oberoende, objektivt och opartiskt.

3.   Marknadskontrollmyndigheterna ska, som en del av sin verksamhet enligt punkt 1 i denna artikel, utföra lämpliga kontroller av produkters egenskaper i tillräcklig omfattning, genom dokumentkontroll och, om så är lämpligt, fysiska kontroller eller kontroller i laboratorium baserat på ett adekvat urval, och därvid prioritera sina resurser och åtgärder för att säkerställa en effektiv marknadskontroll och ta hänsyn till den nationella strategi för marknadskontroll som avses i artikel 13.

När beslut fattas om vilka kontroller som ska utföras på vilka typer av produkter och i vilken omfattning, ska marknadskontrollmyndigheterna följa en riskbaserad metod med beaktande av följande faktorer:

a)

Möjliga riskkällor och bristande överensstämmelse som hör samman med produkten och, när så är tillgängligt, i vilken utsträckning dessa förekommer på marknaden.

b)

Den verksamhet och drift som står under den ekonomiska aktörens kontroll.

c)

Den ekonomiska aktörens tidigare historia vad gäller bristande överensstämmelse.

d)

Om det är relevant, den riskprofilering som utförs av de myndigheter som anges i artikel 25.1.

e)

Klagomål från konsumenter och annan information som tas emot från andra myndigheter, ekonomiska aktörer, media och andra källor som kan tyda på bristande överensstämmelse.

4.   Kommissionen får, efter samråd med nätverket, anta genomförandeakter med avseende på fastställande av enhetliga villkor för kontroller, kriterier för fastställande av hur ofta kontroller ska utföras samt hur många prover som ska kontrolleras avseende vissa produkter eller produktkategorier, där särskilda risker eller allvarliga överträdelser av unionens tillämpliga harmoniserade unionslagstiftning återkommande har konstaterats, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet eller andra allmänintressen som skyddas av den lagstiftningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

5.   Om ekonomiska aktörer uppvisar provningsrapporter eller intyg som intygar deras produkters överensstämmelse med harmoniserad unionslagstiftning och som utfärdats av ett organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008, ska marknadskontrollmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till dessa rapporter och intyg.

6.   Bevis som används av en marknadskontrollmyndighet i en medlemsstat får användas i utredningar för att kontrollera produktöverensstämmelse som marknadskontrollmyndigheter i en annan medlemsstat utfört, utan andra formella krav.

7.   Marknadskontrollmyndigheterna ska inrätta följande förfaranden avseende produkter som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning:

a)

Förfaranden för att följa upp klagomål eller rapporter om frågor som rör risker eller bristande överensstämmelse.

b)

Förfaranden för att kontrollera att de korrigerande åtgärder som skulle vidtas av de ekonomiska aktörerna har vidtagits.

8.   Marknadskontrollmyndigheterna ska, i syfte att säkerställa kommunikation och samordning med sina motparter i andra medlemsstater, aktivt delta i de grupper för administrativt samarbete (Adco-grupper) som avses i artikel 30.2.

9.   Utan att det påverkar unionsförfaranden för skyddsåtgärder enligt den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen, ska produkter som, på grundval av ett beslut som fattas av en marknadskontrollmyndighet i en medlemsstat, inte har ansetts överensstämma med kraven, av marknadskontrollmyndigheterna i en annan medlemsstat presumeras vara icke överensstämmande med kraven, såvida inte en berörd marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat har tydliga bevis för motsatsen, på grundval av dess egen utredning med beaktande av underlag som i förekommande fall tillhandahållits av en ekonomisk aktör.

Artikel 12

Referentbedömning

1.   Referentbedömning ska organiseras för marknadskontrollmyndigheter som önskar delta i sådan bedömning, i syfte att stärka enhetligheten i marknadskontrollen med avseende på tillämpningen av denna förordning.

2.   Nätverket ska utveckla metoden och den löpande planen för referentbedömningen mellan de deltagande marknadskontrollmyndigheterna. Vid fastställandet av metoden och den löpande planen ska nätverket åtminstone ta i beaktande antalet marknadskontrollmyndigheter i medlemsstaterna och deras storlek, den kvantitativa tillgången på personal och andra resurser för att utföra bedömningen, och andra relevanta kriterier.

3.   Referentbedömning ska omfatta bästa praxis som utvecklats av vissa marknadskontrollmyndigheter och som kan vara till nytta för andra marknadskontrollmyndigheter, samt andra relevanta aspekter som rör marknadskontrollens effektivitet.

4.   Resultatet av referentbedömningen ska rapporteras till nätverket.

Artikel 13

Nationella strategier för marknadskontroll

1.   Varje medlemsstat ska åtminstone vart fjärde år upprätta en övergripande nationell strategi för marknadskontroll. Varje medlemsstat ska upprätta en sådan strategi första gången senast den 16 juli 2022. Den nationella strategin ska främja ett konsekvent, övergripande och samlat tillvägagångssätt för marknadskontroll och för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning inom medlemsstatens territorium. Vid utarbetande av den nationella strategin för marknadskontroll ska hänsyn tas till alla sektorer som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning och samtliga led i leverantörskedjan, inbegripet import och digitala leveranskedjor. De prioriteringar som anges i arbetsprogrammet för nätverket får också beaktas.

2.   Den nationella strategin för marknadskontroll ska omfatta åtminstone följande delar, om detta inte äventyrar marknadskontrollaktiviteter:

a)

Den tillgängliga informationen om förekomsten av produkter som inte överensstämmer med kraven, med särskilt beaktande av de kontroller som avses i artiklarna 11.3 och 25.3, och, i tillämpliga fall, marknadstrender som kan påverka antalet fall av bristande överensstämmelse i olika kategorier av produkter, och möjliga hot och risker i samband med ny teknik.

b)

De områden som medlemsstaterna identifierar som prioriterade för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning.

c)

Den tillsynsverksamhet som planeras i syfte att minska den bristande överensstämmelsen inom de områden som identifieras som prioriterade, inbegripet, i förekommande fall, de miniminivåer för kontroller som förutses för kategorier av produkter som har hög nivå av bristande överensstämmelse.

d)

En bedömning av samarbetet med marknadskontrollmyndigheter i andra medlemsstater enligt vad som avses i artikel 11.8 och kapitel VI.

3.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och övriga medlemsstater sin nationella strategi för marknadskontroll genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34. Varje medlemsstat ska offentliggöra en sammanfattning av sin strategi.

KAPITEL V

BEFOGENHETER OCH ÅTGÄRDER FÖR MARKNADSKONTROLL

Artikel 14

Marknadskontrollmyndigheternas befogenheter

1.   Medlemsstaterna ska tilldela sina marknadskontrollmyndigheter de befogenheter för marknadskontroll, utredning och tillsyn som behövs för att tillämpa denna förordning och för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning.

2.   Marknadskontrollmyndigheterna ska utöva de befogenheter som anges i denna artikel effektivt och ändamålsenligt, i enlighet med proportionalitetsprincipen, i den utsträckning detta stämmer överens med föremålet för och syftet med åtgärderna samt den övergripande karaktären hos den faktiska eller potentiella skada som följer av bristande överensstämmelse. Befogenheter ska tilldelas och utövas i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, inbegripet principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i enlighet med principerna i nationell rätt i fråga om yttrandefrihet och mediernas frihet och mångfald, med tillämpliga rättssäkerhetsgarantier samt med unionens bestämmelser om dataskydd, särskilt förordning (EU) 2016/679.

3.   När medlemsstaterna tilldelar befogenheter enligt punkt 1 får de föreskriva att befogenheten ska kunna utövas på något av följande sätt, beroende på vad som är lämpligt:

a)

Direkt av marknadskontrollmyndigheterna inom ramen för deras egen myndighetsutövning.

b)

Med hjälp av andra myndigheter, i överensstämmelse med den berörda medlemsstatens fördelning av befogenheter och institutionella och administrativa organisation.

c)

Vid ansökningar till domstolar som är behöriga att fatta det nödvändiga beslutet att godkänna utövandet av den befogenheten, inbegripet, där så är lämpligt, vid överklagande, ifall ansökan om det nödvändiga beslutet avslagits.

4.   De befogenheter som tilldelas marknadskontrollmyndigheterna enligt punkt 1 ska åtminstone omfatta följande befogenheter:

a)

Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter, däribland tillgång till programvara, i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen, i alla former och format och oberoende av lagringsmedium eller var handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter lagras, och att göra eller erhålla kopior av dessa.

b)

Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning.

c)

Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen.

d)

Befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter.

e)

Befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke, i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis.

f)

Befogenhet att inleda undersökningar på marknadskontrollmyndigheternas eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör.

g)

Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk.

h)

Befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas.

i)

Befogenhet att fastställa påföljder i enlighet med artikel 41.

j)

Befogenhet att köpa varuprover, inbegripet under fingerad identitet, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis.

k)

Befogenhet att, när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk,

i)

kräva att innehåll som hänvisar till de relaterade produkterna avlägsnas från ett onlinegränssnitt, eller att kräva tydlig visning av en varning till slutanvändarna när de använder ett onlinegränssnitt, eller

ii)

om en begäran i enlighet med led i inte har iakttagits, kräva att leverantörer av informationssamhällets tjänster begränsar åtkomsten till onlinegränssnittet, inbegripet genom att begära att en relevant tredje part genomför sådana åtgärder.

5.   Marknadskontrollmyndigheterna får använda alla uppgifter, handlingar, undersökningsresultat, yttranden eller underrättelser som bevis i sina utredningar, oavsett i vilken form och på vilket medium de lagras.

Artikel 15

Marknadskontrollmyndigheternas återkrav av kostnader

1.   Medlemsstaterna får ge sina marknadskontrollmyndigheter rätt att från den relevanta ekonomiska aktören återkräva alla kostnader för sin verksamhet avseende fall av bristande överensstämmelse.

2.   De kostnader som avses i punkt 1 i denna artikel får inkludera kostnader för att utföra provning, kostnader för att vidta åtgärder i enlighet med artikel 28.1 och 28.2, kostnader för lagring och kostnader för verksamhet avseende produkter som befunnits inte överensstämma med kraven och som undergår korrigerande åtgärder innan de övergår till fri omsättning eller släpps ut på marknaden.

Artikel 16

Åtgärder för marknadskontroll

1.   Marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning, när den används i enlighet med sitt avsedda syfte eller under omständigheter som rimligen kan förutses och den är korrekt installerad och underhållen,

a)

kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet, eller

b)

inte stämmer överens med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning.

2.   Om marknadskontrollmyndigheterna upptäcker att de omständigheter som avses i punkt 1 a eller b föreligger, ska de utan dröjsmål kräva att den relevanta ekonomiska aktören vidtar lämpliga och proportionella korrigerande åtgärder för att få den bristande överensstämmelsen att upphöra eller eliminera risken inom en tidsfrist som de anger.

3.   Vid tillämpning av punkt 2 får den åtgärd som ska vidtas av den ekonomiska aktören bland annat inbegripa följande:

a)

Åtgärder för att bringa produkten i överensstämmelse, däribland genom att korrigera formell bristande överensstämmelse enligt definitionen i den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen, eller genom att säkerställa att produkten inte längre utgör en risk.

b)

Åtgärder för att förhindra att produkten tillhandahålls på marknaden.

c)

Åtgärder för att omedelbart dra tillbaka eller återkalla produkten och varna allmänheten för de risker produkten utgör.

d)

Åtgärder för att förstöra produkten eller på annat sätt göra den obrukbar.

e)

Åtgärder för att förse produkten med lämpliga, tydligt formulerade, lättförståeliga varningar om de risker den kan utgöra, på det eller de språk som fastställs av den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden.

f)

Åtgärder för att fastställa förhandsvillkor för tillhandahållandet på marknaden av den berörda produkten.

g)

Åtgärder för att varna slutanvändare utsatta för risk omedelbart och på lämpligt sätt, bl.a. genom offentliggörande av särskilda varningar på det eller de språk som fastställs av den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden.

4.   Korrigerande åtgärder som avses i punkt 3 e, f och g får endast krävas i fall då produkten riskerar att medföra en risk endast under vissa omständigheter eller endast för vissa slutanvändare.

5.   Om den ekonomiska aktören underlåter att vidta korrigerande åtgärder enligt punkt 3 eller om den bristande överensstämmelse eller den risk som avses i punkt 1 kvarstår, ska marknadskontrollmyndigheterna säkerställa att produkten dras tillbaka eller återkallas eller att dess tillhandahållande på marknaden förbjuds eller inskränks samt att allmänheten, kommissionen och övriga medlemsstater informeras om detta.

6.   Information till kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med punkt 5 i denna artikel ska lämnas genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34. Detta informationslämnande ska också anses uppfylla underrättelsekraven för de tillämpliga förfarandena för skyddsåtgärder i harmoniserad unionslagstiftning.

7.   Om en nationell åtgärd anses vara motiverad i enlighet med de tillämpliga förfarandena för skyddsåtgärder, eller om inte en marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat fastställt motsatsen såsom avses i artikel 11.9, ska de behöriga marknadskontrollmyndigheterna i övriga medlemsstater vidta nödvändiga åtgärder med avseende på den produkt som inte uppfyller kraven och ska föra in den relevanta informationen i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

Artikel 17

Användning av information samt yrkes- och affärshemligheter

Marknadskontrollmyndigheterna ska utföra sin verksamhet med en hög grad av öppenhet och ska för allmänheten göra all information tillgänglig som de anser vara relevant för att skydda slutanvändarnas intressen. Marknadskontrollmyndigheterna ska respektera principen om konfidentialitet samt om yrkes- och affärshemligheter och ska skydda personuppgifter i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

Artikel 18

Processuella rättigheter för ekonomiska aktörer

1.   Alla åtgärder, beslut eller förelägganden som fattas eller vidtas av marknadskontrollmyndigheterna enligt harmoniserad unionslagstiftning eller denna förordning ska ange de exakta grunder som de baseras på.

2.   Varje sådan åtgärd, beslut eller föreläggande ska utan dröjsmål meddelas den berörda ekonomiska aktören, som samtidigt ska underrättas om vilka rättsmedel som står till dennes förfogande enligt lagstiftningen i medlemsstaten ifråga och vilka tidsfrister som gäller för dessa rättsmedel.

3.   Innan en åtgärd, ett beslut eller ett föreläggande som avses i punkt 1 fattas eller vidtas ska den berörda ekonomiska aktören ges tillfälle att yttra sig inom rimlig tid som inte får vara kortare än tio arbetsdagar, förutsatt att det inte är möjligt att ge den ekonomiska aktören den möjligheten därför att åtgärden, beslutet eller föreläggandet är brådskande på grund av hälso- eller säkerhetskrav eller andra skäl som rör de allmänintressen som omfattas av den berörda harmoniserade unionslagstiftningen.

Om åtgärden, beslutet eller föreläggandet fattas eller vidtas utan att den ekonomiska aktören har fått möjlighet att yttra sig ska den ekonomiska aktören ges denna möjlighet så snart som möjligt i efterhand, och åtgärden, beslutet eller föreläggandet ska skyndsamt ses över av marknadskontrollmyndigheten.

Artikel 19

Produkter som utgör en allvarlig risk

1.   Marknadskontrollmyndigheterna ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk dras tillbaka eller återkallas när det inte finns andra effektiva medel att tillgå för att eliminera den allvarliga risken, och att tillhandahållandet av dem på marknaden förbjuds. Marknadskontrollmyndigheterna ska omedelbart anmäla detta till kommissionen i enlighet med artikel 20.

2.   Ett beslut om huruvida en produkt utgör en allvarlig risk ska bygga på en lämplig riskbedömning som beaktar riskkällans karaktär och sannolikheten att en riskfylld situation inträffar. En produkt ska inte anses utgöra en allvarlig risk av den anledningen att det är genomförbart att uppnå en högre säkerhetsnivå och att det finns andra tillgängliga produkter som utgör en mindre risk.

Artikel 20

Systemet för snabbt informationsutbyte

1.   Om en marknadskontrollmyndighet vidtar, eller avser att vidta, en åtgärd enligt artikel 19 och anser att orsakerna till åtgärden eller åtgärdens konsekvenser når utanför dess medlemsstats territorium ska den, i enlighet med punkt 4 i den här artikeln, omedelbart informera kommissionen om den åtgärden. Marknadskontrollmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommissionen om en ändring eller ett tillbakadragande av en sådan åtgärd.

2.   Om en produkt som utgör en allvarlig risk har tillhandahållits på marknaden ska marknadskontrollmyndigheterna omedelbart informera kommissionen om eventuella frivilliga åtgärder som en ekonomisk aktör vidtagit och anmält till marknadskontrollmyndigheten.

3.   I den information som lämnas i enlighet med punkterna 1 och 2 ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de som krävs för att kunna identifiera produkten, dess ursprung och leveranskedja, den produktrelaterade risken, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess giltighetstid samt eventuella frivilliga åtgärder som de ekonomiska aktörerna vidtagit.

4.   Vid tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska det system för snabbt informationsutbyte (Rapex) som avses i artikel 12 i direktiv 2001/95/EG användas. Artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i det direktivet ska gälla i tillämpliga delar.

5.   Kommissionen ska tillhandahålla och upprätthålla ett datagränssnitt mellan Rapex och det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34, för att undvika att uppgifter förs in två gånger.

Artikel 21

Unionsprovningsanläggningar

1.   Målet för unionsprovningsanläggningarna är att bidra till en förbättrad laboratoriekapacitet samt att säkerställa tillförlitlighet och enhetlighet vid provningar inom ramen för marknadskontrollen inom unionen.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 får kommissionen utse en offentlig provningsanläggning i en medlemsstat till unionsprovningsanläggning för särskilda produktkategorier eller för särskilda risker förknippade med en produktkategori.

Kommissionen får också utse en av sina egna provningsanläggningar till unionsprovningsanläggning för särskilda produktkategorier eller för särskilda risker förknippade med en produktkategori eller för produkter för vilka det saknas provningskapacitet eller för vilka den är otillräcklig.

3.   Unionsprovningsanläggningarna ska vara ackrediterade i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.

4.   Utseendet av unionsprovningsanläggningar får inte påverka marknadskontrollmyndigheternas, nätverkets och kommissionens frihet att välja provningsanläggningar för sin verksamhet.

5.   De utsedda unionsprovningsanläggningarna ska erbjuda sina tjänster enbart till marknadskontrollmyndigheterna, nätverket, kommissionen och andra statliga eller mellanstatliga enheter.

6.   Unionsprovningsanläggningarna ska, inom sitt behörighetsområde, utföra följande verksamheter:

a)

Prova produkter på begäran av marknadskontrollmyndigheterna, nätverket eller kommissionen.

b)

Tillhandahålla oberoende teknisk eller vetenskaplig rådgivning på begäran av nätverket.

c)

Utveckla ny teknik och nya metoder för analys.

7.   Ersättning ska utgå för den verksamhet som avses i punkt 6 i denna artikel och den får finansieras av unionen i enlighet med artikel 36.2.

8.   Unionsprovningsanläggningarna får erhålla finansiering av unionen i enlighet med artikel 36.2 för att öka sin provningskapacitet eller skapa ny provningskapacitet för särskilda produktkategorier eller för särskilda risker förknippade med en produktkategori för vilken det saknas provningskapacitet eller för vilken den är otillräcklig.

9.   Kommissionen ska anta genomförandeakter som specificerar förfarandena för utseende av unionsprovningsanläggningar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

KAPITEL VI

GRÄNSÖVERSKRIDANDE ÖMSESIDIG ASSISTANS

Artikel 22

Ömsesidig assistans

1.   Det ska finnas ett effektivt samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter och mellan marknadskontrollmyndigheterna, kommissionen och unionens berörda byråer.

2.   Om en marknadskontrollmyndighet inte kan slutföra sina utredningar på grund av att den inte fått tillgång till viss information, trots att den har vidtagit alla lämpliga åtgärder för att inhämta den informationen, får den lämna en motiverad begäran till marknadskontrollmyndigheten i en annan medlemsstat där tillgång till denna information kan verkställas. I detta fall ska den tillfrågade myndigheten utan dröjsmål, och i alla händelser inom 30 dagar, tillhandahålla den begärande myndigheten all information som den tillfrågade myndigheten anser vara relevant för att fastställa om en produkt inte överensstämmer med kraven.

3.   Den tillfrågade myndigheten ska genomföra lämpliga utredningar eller vidta andra åtgärder som är lämpliga för att inhämta den begärda informationen. Om det är nödvändigt ska dessa utredningar genomföras med hjälp av andra marknadskontrollmyndigheter.

4.   Den begärande myndigheten ska behålla ansvaret för en utredning som den har inlett, om inte den tillfrågade myndigheten samtycker till att ta över ansvaret.

5.   I vederbörligen motiverade fall får en tillfrågad myndighet avslå en begäran om information enligt punkt 2 om:

a)

Den begärande myndigheten inte i tillräcklig utsträckning har visat att den begärda informationen är nödvändig för att fastställa bristande överensstämmelse.

b)

Den tillfrågade myndigheten visar att det finns rimliga skäl för att ett tillmötesgående av begäran avsevärt skulle försämra utförandet av dess egen verksamhet.

Artikel 23

Begäran om tillsynsåtgärder

1.   Om åtgärder krävs inom en annan medlemsstats jurisdiktion för att avsluta ett fall av bristande överensstämmelse avseende en produkt och om sådana åtgärder inte följer av kraven i artikel 16.7, kan en begärande myndighet lämna in en vederbörligen motiverad begäran om tillsynsåtgärder hos en tillfrågad myndighet i den andra medlemsstaten.

2.   Den tillfrågade myndigheten ska utan dröjsmål vidta alla nödvändiga tillsynsåtgärder med stöd av de befogenheter som den tilldelats genom denna förordning för att få ett fall av bristande överensstämmelse att upphöra genom att utöva de befogenheter som fastställs i artikel 14 och eventuella ytterligare befogenheter som den tilldelats enligt nationell rätt.

3.   Den tillfrågade myndigheten ska underrätta den begärande myndigheten om de åtgärder som avses i punkt 2 som har vidtagits eller som avses att vidtas.

En tillfrågad myndighet får avslå en begäran om tillsynsåtgärder i någon av följande situationer:

a)

Den tillfrågade myndigheten konstaterar att den begärande myndigheten inte har lämnat tillräcklig information.

b)

Den tillfrågade myndigheten anser att begäran strider mot harmoniserad unionslagstiftning.

c)

Den tillfrågade myndigheten visar att det finns rimliga skäl för att ett tillmötesgående av begäran avsevärt skulle försämra utförandet av dess egen verksamhet.

Artikel 24

Förfarande för begäran om ömsesidig assistans

1.   Den begärande myndigheten ska sträva efter att själv utföra alla utredningar som rimligen är möjliga innan den överlämnar en begäran om assistans enligt artikel 22 eller 23.

2.   Den begärande myndigheten ska, när den överlämnar en begäran enligt artikel 22 eller 23, tillhandahålla all tillgänglig information, för att den tillfrågade myndigheten ska kunna tillmötesgå begäran, inbegripet eventuella nödvändiga bevis som endast kan erhållas i den begärande myndighetens medlemsstat.

3.   En begäran enligt artiklarna 22 och 23 och all kommunikation i samband med denna ska göras med användning av elektroniska standardformulär med hjälp av det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

4.   Kommunikationen ska ske direkt mellan de berörda marknadskontrollmyndigheterna eller via de centrala samordningskontoren i de berörda medlemsstaterna.

5.   De språk som ska användas vid en begäran enligt artiklarna 22 och 23 och i all kommunikation i samband med denna ska överenskommas av de berörda marknadskontrollmyndigheterna.

6.   Om ingen överenskommelse om språk kan nås mellan de berörda marknadskontrollmyndigheterna, ska en begäran enligt artiklarna 22 och 23 översändas på det officiella språket i den begärande myndighetens medlemsstat och svaren på en sådan begäran ska översändas på det officiella språket i den tillfrågade myndighetens medlemsstat. I detta fall ska den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten ombesörja översättningen av begäran, svar och andra handlingar som den tar emot från den andra myndigheten.

7.   Det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 ska ge strukturerad information om fall som rör ömsesidig assistans till de berörda centrala samordningskontoren. Med hjälp av denna information ska de centrala samordningskontoren ge det stöd som behövs för att underlätta assistansen.

KAPITEL VII

PRODUKTER SOM FÖRS IN PÅ UNIONSMARKNADEN

Artikel 25

Kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden

1.   Medlemsstaterna ska utse tullmyndigheter, en eller flera marknadskontrollmyndigheter eller någon annan myndighet på sitt territorium till ansvariga myndigheter för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden.

Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om de myndigheter som den utser enligt första stycket och deras behörighetsområden, genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

2.   De myndigheter som utsetts enligt punkt 1 ska ha de befogenheter och resurser som krävs för ett korrekt utförande av sina uppgifter som avses i den punkten.

3.   Produkter som omfattas av unionsrätten och som ska hänföras till tullförfarandet för övergång till fri omsättning ska vara föremål för kontroller som utförs av de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 i denna artikel. De ska utföra dessa kontroller på grundval av riskanalyser i enlighet med artiklarna 46 och 47 i förordning (EU) nr 952/2013 och i förekommande fall på grundval av den riskbaserade metod som avses i artikel 11.3 andra stycket i den här förordningen.

4.   Riskrelaterad information ska utbytas mellan

a)

de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 i denna artikel i enlighet med artikel 47.2 i förordning (EU) nr 952/2013, och

b)

tullmyndigheter i enlighet med artikel 46.5 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om tullmyndigheterna på införselplatsen, när det gäller produkter som omfattas av unionsrätten och som antingen är i tillfällig lagring eller hänförts till ett annat tullförfarande än övergång till fri omsättning, har skäl att tro att dessa produkter inte överensstämmer med tillämplig unionsrätt eller att de utgör en risk, ska de vidarebefordra all relevant information till det behöriga tullkontoret i bestämmelsemedlemsstaten.

5.   Marknadskontrollmyndigheterna ska tillhandahålla information till de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 om produktkategorier eller ekonomiska aktörer för vilka en högre risk för bristande överensstämmelse har konstaterats.

6.   Senast den 31 mars varje år ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna utförliga statistiska uppgifter om de kontroller som utförts av de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 avseende produkter som omfattas av unionsrätten under det föregående kalenderåret. De statistiska uppgifterna ska omfatta antalet insatser för kontroll av dessa produkter med avseende på produktsäkerhet och produktöverensstämmelse.

Kommissionen ska senast den 30 juni varje år utarbeta en rapport som ska innehålla den information som medlemsstaterna lämnat in för föregående kalenderår och en analys av de uppgifter som lämnats. Denna rapport ska offentliggöras i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

7.   Om kommissionen får kännedom om en allvarlig risk i samband med produkter som omfattas av unionsrätten och som importeras från ett tredjeland, ska den rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta lämpliga marknadskontrollåtgärder.

8.   Kommissionen får efter samråd med nätverket anta genomförandeakter med avseende på fastställandet av riktmärken och tekniker för kontroller på grundval av en gemensam riskanalys på unionsnivå, i syfte att säkerställa ett enhetligt genomförande av unionsrätten, stärka kontrollerna av produkter som förs in på unionsmarknaden samt säkerställa en ändamålsenlig och enhetlig nivå på sådana kontroller. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

9.   Kommissionen ska anta genomförandeakter som närmare anger detaljerna för de uppgifter som ska lämnas enligt punkt 6 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

Artikel 26

Uppskjutande av övergång till fri omsättning

1.   De myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 ska skjuta upp övergången till fri omsättning om det vid kontrollerna enligt artikel 25.3 konstateras att

a)

produkten inte åtföljs av den dokumentation som krävs i den unionsrätt som är tillämplig på produkten eller om det finns rimliga tvivel om huruvida dokumentationen är äkta, korrekt eller fullständig,

b)

produkten inte är märkt eller etiketterad i enlighet med den unionsrätt som är tillämplig på produkten,

c)

produkten är försedd med en CE-märkning eller annan märkning, som krävs enligt den unionsrätt som är tillämplig på produkten, som är falsk eller vilseledande,

d)

namn, registrerat företagsnamn eller registrerat varumärke och kontaktuppgifter, inklusive postadress, till en ekonomisk aktör med uppgifter avseende den produkt som omfattas av specifik harmoniserad unionslagstiftning inte är angivna eller identifierbara i enlighet med artikel 4.4, eller

e)

det av andra skäl finns anledning att tro att produkten inte överensstämmer med den unionsrätt som är tillämplig på produkten eller att den utgör en allvarlig risk för hälsa, säkerhet, miljö eller annat allmänintresse som avses i artikel 1.

2.   De myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 ska omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheterna om att man skjutit upp övergången till fri omsättning som avses i punkt 1 i den här artikeln.

3.   Om marknadskontrollmyndigheterna har rimliga skäl att tro att en produkt inte överensstämmer med den unionsrätt som är tillämplig på produkten eller utgör en allvarlig risk, ska de begära att de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 skjuter upp förfarandet för produktens övergång till fri omsättning.

4.   Underrättelser enligt punkt 2 och begäranden enligt punkt 3 i denna artikel får lämnas med hjälp av informations- och kommunikationssystemet som avses i artikel 34, bland annat genom användning av elektroniska gränssnitt mellan detta system och system som används av tullmyndigheterna, om de är tillgängliga.

Artikel 27

Övergång till fri omsättning

Om en produkts övergång till fri omsättning har skjutits upp i enlighet med artikel 26, ska den produkten övergå till fri omsättning om alla övriga krav och formaliteter i samband med en sådan övergång är uppfyllda och om något av följande villkor är uppfyllt:

a)

Inom fyra arbetsdagar efter det att övergången skjutits upp, om de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 inte av marknadskontrollmyndigheterna har ombetts att uppskjutandet ska kvarstå.

b)

De myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 har underrättats av marknadskontrollmyndigheterna om att produkten har godkänts för övergång till fri omsättning.

Övergången till fri omsättning ska inte anses vara bevis för överensstämmelse med unionsrätten.

Artikel 28

Vägrad övergång till fri omsättning

1.   Om marknadskontrollmyndigheterna drar slutsatsen att en produkt utgör en allvarlig risk, ska de vidta åtgärder för att förbjuda att produkten släpps ut på marknaden och kräva att de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 inte låter produkten övergå till fri omsättning. De ska också kräva att dessa myndigheter inkluderar följande meddelande i tullens databehandlingssystem och, i förekommande fall, på den faktura som medföljer produkten och på övriga relevanta åtföljande handlingar:

”Farlig produkt – får ej övergå i fri omsättning – förordning (EU) 2019/1020”.

Marknadskontrollmyndigheterna ska omedelbart föra in denna information i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

2.   Om marknadskontrollmyndigheterna drar slutsatsen att en produkt inte får släppas ut på marknaden eftersom den inte överensstämmer med den unionsrätt som är tillämplig på produkten, ska de vidta åtgärder för att förbjuda att produkten släpps ut på marknaden och kräva att de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 inte låter produkten övergå till fri omsättning. De ska också kräva att dessa myndigheter inkluderar följande meddelande i tullens databehandlingssystem och, i förekommande fall, på den faktura som medföljer produkten och på övriga relevanta åtföljande handlingar:

”Produkten uppfyller inte gällande krav – får ej övergå i fri omsättning – förordning (EU) 2019/1020.”

Marknadskontrollmyndigheterna ska omedelbart föra in denna information i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

3.   Om den produkt som avses i punkt 1 eller 2 sedan deklareras för ett annat tullförfarande än övergång till fri omsättning, och förutsatt att marknadskontrollmyndigheterna inte har invändningar, ska de meddelanden som krävs i punkt 1 eller 2 också inkluderas, enligt de villkor som anges i punkt 1 eller 2 i de handlingar som används i samband med det förfarandet.

4.   Myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 får destruera eller på annat sätt göra en produkt obrukbar om den utgör en risk för slutanvändarnas hälsa och säkerhet om detta, av myndigheten i fråga, bedöms vara nödvändigt och proportionellt. Kostnaden för en sådan åtgärd ska betalas av den fysiska eller juridiska person som deklarerar produkten för övergång till fri omsättning.

Artiklarna 197 och 198 i förordning (EU) nr 952/2013 ska tillämpas i enlighet med detta.

KAPITEL VIII

SAMORDNAD TILLSYN OCH INTERNATIONELLT SAMARBETE

Artikel 29

Unionsnätverk för produktöverensstämmelse

1.   Ett unionsnätverk för produktöverensstämmelse (nedan kallat nätverket) inrättas härmed.

2.   Nätverkets syfte är att fungera som en plattform för strukturerad samordning och strukturerat samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och kommissionen och att göra marknadskontrollrutinerna enhetliga inom unionen, så att marknadskontrollen blir effektivare.

Artikel 30

Nätverkets sammansättning och funktion

1.   Nätverket ska bestå av representanter från varje medlemsstat, inbegripet en representant för varje centralt samordningskontor som avses i artikel 10 och en valfri nationell expert, ordförandena för Adco-grupperna och representanter från kommissionen.

2.   Separata eller gemensamma Adco-grupper ska inrättas för en enhetlig tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning. Adco-grupperna ska bestå av representanter för de nationella marknadskontrollmyndigheterna och, om så är lämpligt, representanter för de centrala samordningskontoren.

Adco-gruppernas möten är avsedda endast för representanter för marknadskontrollmyndigheter och kommissionen.

Relevanta berörda parter, till exempel organisationer som representerar intressen för näringslivet, små och medelstora företag, konsumenter, provningslaboratorier, standardiseringsorgan och organ för bedömning av överensstämmelse på unionsnivå, får bjudas in att närvara vid Adco-gruppernas möten beroende på det ämne som ska diskuteras.

3.   Kommissionen ska stödja och uppmuntra samarbete mellan marknadskontrollmyndigheterna genom nätverket och delta i möten i nätverket, dess arbetsgrupper och Adco-grupperna.

4.   Nätverket ska sammanträda regelbundet och, vid behov, på motiverad begäran av kommissionen eller en medlemsstat.

5.   Nätverket får inrätta ständiga eller tillfälliga arbetsgrupper som arbetar med specifika frågor och uppgifter.

6.   Nätverket får bjuda in experter och andra tredje parter, däribland organisationer som representerar intressen för näringslivet, små och medelstora företag, konsumenter, provningslaboratorier, standardiseringsorgan och organ för bedömning av överensstämmelse på unionsnivå att närvara som observatörer vid möten eller att lämna in skriftliga bidrag.

7.   Nätverket ska göra sitt yttersta för att nå samförstånd. De beslut som fattas av nätverket ska vara rekommendationer som inte är rättsligt bindande.

8.   Nätverket ska fastställa sin egen arbetsordning.

Artikel 31

Nätverkets roll och uppgifter

1.   Nätverket ska vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 2 behandla allmänna övergripande frågor om marknadskontroll i syfte att underlätta samarbetet mellan de centrala samordningskontoren och med kommissionen.

2.   Nätverket ska ha följande uppgifter:

a)

Utarbeta, anta och övervaka genomförandet av sitt arbetsprogram.

b)

Medverka till att hitta gemensamma prioriteringar för marknadskontroll och sektorsövergripande utbyte av information om utvärderingar av produkter, inbegripet riskbedömningar, provningsmetoder och provningsresultat, senaste forskningsrön och ny teknik, framväxande risker och andra aspekter av vikt för kontrollverksamheten samt om genomförandet av nationella strategier och verksamhet avseende marknadskontroll.

c)

Samordna Adco-grupperna och deras verksamhet.

d)

Organisera sektorsövergripande gemensamma marknadskontroller och provningsprojekt, och fastställa deras prioriteringar.

e)

Utbyta sakkunskap och bästa praxis, särskilt i fråga om genomförandet av nationella strategier för marknadskontroll.

f)

Underlätta organiseringen av utbildningsprogram och utbyten för personal.

g)

I samarbete med kommissionen organisera informationskampanjer och frivilliga ömsesidiga besöksprogram mellan marknadskontrollmyndigheterna.

h)

Diskutera frågor som uppstår i samband med mekanismen för gränsöverskridande ömsesidig assistans.

i)

Bidra till utvecklingen av vägledning för att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av denna förordning.

j)

Föreslå finansiering av den verksamhet som avses i artikel 36.

k)

Bidra till enhetlig administrativ praxis i fråga om medlemsstaternas marknadskontroll.

l)

Ge råd till och bistå kommissionen i frågor som rör vidareutvecklingen av Rapex och det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

m)

Främja samarbete och utbyte av sakkunskap och bästa praxis mellan marknadskontrollmyndigheter och myndigheter med ansvar för kontroller vid unionens yttre gränser.

n)

Främja och underlätta samarbete med andra relevanta nätverk och grupper i syfte att utforska möjligheterna att använda nya tekniker för marknadskontroll och produkters spårbarhet.

o)

Regelbundet utvärdera de nationella strategierna för marknadskontroll, varav den första utvärderingen ska ske senast den 16 juli 2024.

p)

Behandla andra frågor inom den verksamhet som omfattas av nätverkets behörighet i syfte att bidra till en väl fungerande marknadskontroll inom unionen.

Artikel 32

Roll och uppgifter för grupperna för administrativt samarbete

1.   Adco-grupperna ska vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 2 behandla särskilda frågor avseende marknadskontroll och sektorsspecifika frågor.

2.   Adco-grupperna ska ha följande uppgifter:

a)

Underlätta en enhetlig tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning inom sitt behörighetsområde i syfte att effektivisera marknadskontrollen på hela den inre marknaden.

b)

Främja kommunikationen mellan marknadskontrollmyndigheter och nätverket, och skapa ömsesidigt förtroende mellan marknadskontrollmyndigheter.

c)

Fastställa och samordna gemensamma projekt, t.ex. gemensam gränsöverskridande marknadskontroll.

d)

Utveckla gemensam praxis och gemensam metodik för en effektiv marknadskontroll.

e)

Underrätta varandra om nationella metoder och verksamhet avseende marknadskontroll och utveckla och främja bästa praxis.

f)

Kartlägga frågor av gemensamt intresse som rör marknadskontroll och föreslå gemensamma strategier för antagande.

g)

Underlätta sektorsspecifika utvärderingar av produkter, inbegripet riskbedömningar, provningsmetoder och provningsresultat, senaste forskningsrön och andra aspekter av vikt för kontrollverksamheten.

Artikel 33

Kommissionens roll och uppgifter

Kommissionen ska ha följande uppgifter:

a)

Bistå nätverket, dess arbetsgrupper och Adco-grupperna genom ett verkställande sekretariat som tillhandahåller tekniskt och logistiskt stöd.

b)

Upprätta en förteckning över Adco-gruppernas ordförande och deras kontaktuppgifter, hålla den uppdaterad och göra den tillgänglig för de centrala samordningskontoren och Adco-gruppernas ordförande.

c)

Bistå nätverket i utarbetandet och övervakningen av dess arbetsprogram.

d)

Stödja arbetet i de produktkontaktpunkter som har tilldelats uppgifter av medlemsstaterna som rör harmoniserad unionslagstiftning.

e)

I samråd med nätverket fastställa behovet av ytterligare provningskapacitet och föreslå lösningar för detta ändamål i enlighet med artikel 21.

f)

Tillämpa de instrument för internationellt samarbete som avses i artikel 35.

g)

Tillhandahålla stöd för inrättande av separata eller gemensamma Adco-grupper.

h)

Utveckla och upprätthålla det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34, inbegripet det gränssnitt som avses i artikel 34.7 och gränssnittet till nationella databaser för marknadskontroll, och lämna information till allmänheten med hjälp av detta system.

i)

Bistå nätverket i förberedande eller kompletterande arbete i samband med genomförandet av marknadskontrollaktiviteter kopplade till tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning, t.ex. studier, program, utvärderingar, jämförande analyser, ömsesidiga gemensamma besök och besöksprogram, personalutbyte, forskningsarbete, laboratoriearbete, kvalifikationsprövning, provningar i samarbete mellan olika laboratorier och bedömningar av överensstämmelse.

j)

Förbereda och bistå vid genomförandet av marknadskontrollkampanjer i unionen och liknande aktiviteter.

k)

Organisera gemensamma marknadskontroller och provningsprojekt och gemensamma utbildningsprogram, underlätta personalutbyte mellan marknadskontrollmyndigheter och där så är lämpligt med marknadskontrollmyndigheter i tredjeländer eller med internationella organisationer och organisera informationskampanjer och frivilliga ömsesidiga besöksprogram mellan marknadskontrollmyndigheter.

l)

Genomföra verksamhet enligt program för tekniskt stöd, samarbete med tredjeländer och främjande och stärkande av unionens strategier och system för marknadskontroll bland berörda parter inom unionen och på internationell nivå.

m)

Främja teknisk eller vetenskaplig sakkunskap för att genomföra administrativt samarbete om marknadskontroll.

n)

På begäran av nätverket eller på eget initiativ undersöka frågor om tillämpningen av denna förordning och utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i syfte att främja en enhetlig tillämpning av denna förordning.

Artikel 34

Informations- och kommunikationssystem

1.   Kommissionen ska vidareutveckla och underhålla ett informations- och kommunikationssystem för insamling, behandling och lagring av information i en strukturerad form om frågor som rör tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning, i syfte att förbättra utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna, bland annat när det gäller begäran om information, och ge en heltäckande överblick över marknadskontrollaktiviteter, resultat och trender. Kommissionen, marknadskontrollmyndigheterna, de centrala samordningskontoren och de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 ska ha tillgång till detta system. Kommissionen ska utveckla och underhålla det offentliga användargränssnittet för detta system, där viktig information till slutanvändarna om marknadskontroller ska ges.

2.   Kommissionen ska vidareutveckla och underhålla elektroniska gränssnitt mellan det system som avses i punkt 1 och de nationella marknadskontrollsystemen.

3.   De centrala samordningskontoren ska föra in följande uppgifter i informations- och kommunikationssystemet:

a)

Namn på marknadskontrollmyndigheterna i deras medlemsstat och dessa myndigheters behörighetsområden enligt artikel 10.2.

b)

Namn på de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1.

c)

Den nationella strategi för marknadskontroll som utarbetats av respektive medlemsstat enligt artikel 13 och resultaten från översynen och bedömningen av denna strategi.

4.   Marknadskontrollmyndigheterna ska i informations- och kommunikationssystemet i fråga om produkter som tillhandahållits på marknaden för vilka det gjorts en ingående kontroll av att kraven är uppfyllda, utan att det påverkar artikel 12 i direktiv 2001/95/EG och artikel 20 i denna förordning, och, i tillämpliga fall, i fråga om produkter som förs in på unionsmarknaden för vilka förfarandet för övergång till fri omsättning i deras territorium har skjutits upp i enlighet med artikel 26 i denna förordning, föra in information om följande:

a)

Åtgärder enligt artikel 16.5 som vidtagits av den marknadskontrollmyndigheten.

b)

Rapporter om provningar som de utfört.

c)

Korrigerande åtgärder som berörda ekonomiska aktörer vidtagit.

d)

Lättillgängliga rapporter om skador som orsakats av produkten i fråga.

e)

En medlemsstats eventuella invändning i enlighet med tillämpligt förfarande för skyddsåtgärder i den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten och en eventuell uppföljning.

f)

I förekommande fall, underlåtenhet av tillverkarens representant att uppfylla kraven i artikel 5.2.

g)

I förekommande fall, underlåtenhet av tillverkare att uppfylla kraven i artikel 5.1.

5.   Om marknadskontrollmyndigheterna anser det lämpligt får de föra in i informations- och kommunikationssystemet eventuell ytterligare information om kontroller som de utför och resultat av provningar som utförts av dem eller på deras begäran.

6.   Om det är relevant för tillsynen av harmoniserad unionslagstiftning och i syfte att minimera risker, ska tullmyndigheterna ur de nationella tullsystemen extrahera uppgifter om produkter som hänförts till tullförfarandet för övergång till fri omsättning i samband med tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning och överföra dem till informations- och kommunikationssystemet.

7.   Kommissionen ska utveckla ett elektroniskt gränssnitt för att möjliggöra överföringen av uppgifter mellan de nationella tullsystemen och informations- och kommunikationssystemet. Detta gränssnitt ska vara i drift inom fyra år efter den dag då den relevanta genomförandeakt som avses i punkt 8 antas.

8.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange närmare detaljer om genomförandet av punkterna 1–7 i denna artikel, och särskilt den databehandling som kommer att ske av uppgifter som samlats in i enlighet med punkt 1 i denna artikel, och fastställa de uppgifter som ska överföras i enlighet med punkterna 6 och 7 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

Artikel 35

Internationellt samarbete

1.   I syfte att effektivisera marknadskontrollen i unionen får kommissionen samarbeta med och utbyta information med anknytning till marknadskontroll med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer inom ramen för avtal som har ingåtts mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer. Ett sådant avtal ska bygga på ömsesidighet, innehålla sådana bestämmelser om sekretess som motsvarar dem som är tillämpliga i unionen och säkerställa att allt informationsutbyte sker i enlighet med tillämplig unionsrätt.

2.   Samarbetet eller informationsutbytet får bland annat avse följande:

a)

De metoder för riskbedömning som används och resultaten av produktprovningar.

b)

Samordnade produktåterkallelser eller liknande åtgärder.

c)

Åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheter enligt artikel 16.

3.   Kommissionen får godkänna ett särskilt system för produktrelaterade kontroller före export som utförs av ett tredjeland på produkter omedelbart före export till unionen i syfte att kontrollera att dessa produkter uppfyller kraven i tillämplig harmoniserad unionslagstiftning. Godkännandet får beviljas för en eller flera produkter, för en eller flera produktkategorier eller för produkter eller produktkategorier som tillverkas av vissa tillverkare.

4.   Kommissionen ska utarbeta och upprätthålla en förteckning över de produkter eller produktkategorier som har beviljats sådant godkännande som avses i punkt 3 och göra denna förteckning tillgänglig för allmänheten.

5.   Godkännandet får endast beviljas ett tredjeland enligt punkt 3 om följande villkor är uppfyllda:

a)

Tredjelandet har ett effektivt system för att kontrollera att produkter som exporteras till unionen överensstämmer med kraven, och de kontroller som utförs i tredjelandet är tillräckligt effektiva och ändamålsenliga för att kunna ersätta eller minska importkontrollerna.

b)

Revisioner inom unionen och, i tillämpliga fall, i tredjelandet visar att produkter som exporteras från tredjelandet till unionen uppfyller de krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning.

6.   Om ett sådant godkännande har beviljats, ska riskbedömningen för importkontroller av de produkter eller produktkategorier som avses i punkt 3 och som förs in på unionsmarknaden inkludera de beviljade godkännandena.

Myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 får emellertid utföra kontroller av dessa produkter eller produktkategorier när de förs in på unionsmarknaden, bland annat för att säkerställa att de kontroller före export som ett tredjeland utför är effektiva för att fastställa överensstämmelsen med harmoniserad unionslagstiftning.

7.   Det godkännande som avses i punkt 3 ska ange vilken behörig myndighet i tredjelandet som ansvarar för utförandet av kontrollerna före export, och denna behöriga myndighet ska vara motparten för alla kontakter med unionen.

8.   Den behöriga myndighet som avses i punkt 7 ska säkerställa den officiella kontrollen av produkterna innan de förs in i unionen.

9.   Om kontroller av produkter som avses i punkt 3 i denna artikel och som förs in på unionsmarknaden visar på betydande bristande överensstämmelse, ska marknadskontrollmyndigheterna omedelbart underrätta kommissionen genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 och anpassa kontrollnivån för sådana produkter.

10.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att godkänna varje sådant särskilt system för produktrelaterade kontroller före export som avses i punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

11.   Kommissionen ska regelbundet övervaka att det godkännande som beviljats enligt punkt 3 fungerar korrekt. Kommissionen ska anta en genomförandeakt som återkallar det godkännandet om det visar sig att de produkter som förs in på unionsmarknaden inte överensstämmer med harmoniserad unionslagstiftning i ett betydande antal fall. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2. Kommissionen ska omedelbart underrätta det berörda tredjelandet om detta.

12.   Systemet för produktrelaterade kontroller före export ska utvärderas i enlighet med artikel 42.4.

KAPITEL IX

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 36

Finansiering av verksamhet

1.   Unionen ska finansiera utförandet av uppgifterna för det nätverk som avses i artikel 31 och den referentbedömning som avses i artikel 12.

2.   Unionen får finansiera följande verksamhet i samband med tillämpningen av denna förordning:

a)

Arbetet i produktkontaktpunkterna.

b)

Inrättandet och driften av de unionsprovningsanläggningar som avses i artikel 21.

c)

Utvecklingen av de instrument för internationellt samarbete som avses i artikel 35.

d)

Utarbetandet och uppdateringen av bidrag till riktlinjer om marknadskontroll.

e)

Tillhandahållandet av teknisk eller vetenskaplig sakkunskap till kommissionen i syfte att bistå kommissionen i genomförandet av administrativt samarbete om marknadskontroll.

f)

Genomförandet av de nationella strategier för marknadskontroll som avses i artikel 13.

g)

Medlemsstaternas och unionens marknadskontrollkampanjer och därmed sammanhängande verksamhet, inbegripet resurser och utrustning, it-verktyg och utbildning.

h)

Förberedande eller kompletterande arbete i samband med marknadskontroller relaterade till tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning, t.ex. studier, program, utvärderingar, riktlinjer, jämförande analyser, ömsesidiga besök och besöksprogram, personalutbyte, forskningsarbete, utbildning, laboratoriearbete, kvalifikationsprövning, provningar i samarbete mellan olika laboratorier och bedömningar av överensstämmelse.

i)

Verksamhet som genomförs enligt program för tekniskt stöd, samarbete med tredjeländer och främjande och stärkande av unionens åtgärder och system för marknadskontroll bland berörda parter inom unionen och på internationell nivå.

3.   Unionen ska finansiera det elektroniska gränssnitt som avses i artikel 34.7, inbegripet den utveckling av det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 som gör det möjligt att ta emot automatiska flöden av elektroniska uppgifter från de nationella tullsystemen.

4.   Unionen ska finansiera de elektroniska gränssnitt som avses i artikel 34.2, som möjliggör utbyte av uppgifter mellan det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 och de nationella systemen för marknadskontroll.

5.   Unionens ekonomiska bistånd till verksamhet till stöd för denna förordning ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (52), antingen direkt eller genom att uppgifter för att genomföra budgeten anförtros de enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i den förordningen.

6.   De medel som anslås till den verksamhet som avses i denna förordning ska fastställas varje år av budgetmyndigheten inom den gällande budgetramen.

7.   De medel som budgetmyndigheten fastställer för finansieringen av marknadskontroll får också täcka de utgifter för förberedande arbete, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av de åtgärder som avses i denna förordning och för förverkligande av målen. Dessa utgifter ska omfatta genomförandet av studier, anordnandet av expertmöten, informations- och kommunikationsåtgärder, inklusive kommunikation av unionens politiska prioriteringar om de är relaterade till de allmänna målen för marknadskontrollen, utgifter kopplade till it-nätverk som fokuserar på bearbetning och utbyte av information, tillsammans med alla övriga tekniska och administrativa stödutgifter som kommissionen ådrar sig.

Artikel 37

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1.   Kommissionen ska säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av insatser som finansieras enligt denna förordning, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2.   Kommissionen eller dess representanter och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering enligt denna förordning.

3.   Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (53) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (54), göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt som finansierats inom ramen för den här förordningen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska samarbetsavtal med tredjeland och med internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås som ett resultat av genomförandet av denna förordning innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner kommissionen, revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

KAPITEL X

ÄNDRINGAR

Artikel 38

Ändringar av direktiv 2004/42/EG

Artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG (55) ska utgå.

Artikel 39

Ändringar av förordning (EG) nr 765/2008

1.   Förordning (EG) nr 765/2008 ska ändras på följande sätt:

1.

Titeln ska ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93”.

2.

I artikel 1 ska punkterna 2 och 3 utgå.

3.

I artikel 2 ska leden 1, 2, 14, 15, 17, 18 och 19 utgå.

4.

Kapitel III, innehållande artiklarna 15–29, ska utgå.

5.

Artikel 32.1 ska ändras på följande sätt:

a)

Led c ska ersättas med följande:

”c)

Utarbetandet och uppdateringen av bidrag till riktlinjer om marknadskontroll inom områdena ackreditering, anmälan till kommissionen om organ för bedömning av överensstämmelse.”

b)

Leden d och e ska utgå.

c)

Leden f och g ska ersättas med följande:

”f)

Förberedande eller kompletterande arbete i samband med bedömning av överensstämmelse, reglerad mätteknik och ackrediteringsverksamhet kopplade till genomförandet av gemenskapslagstiftning, t.ex. studier, program, utvärderingar, riktlinjer, jämförande analyser, ömsesidiga besök, forskningsarbete, utveckling och underhåll av databaser, utbildning, laboratoriearbete, kvalifikationsprövning, prov som sker i samarbete mellan olika laboratorier och uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse.

g)

Verksamhet som genomförs enligt program för tekniskt stöd, samarbete med tredjeländer och främjande och stärkande av det europeiska systemet för bedömning av överensstämmelse, ackrediteringspolitik- och system bland berörda parter inom gemenskapen och på internationell nivå.”

2.   Hänvisningar till de bestämmelser i förordning (EG) nr 765/2008 som utgått ska anses som hänvisningar till bestämmelserna i den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III till den här förordningen.

Artikel 40

Ändringar av förordning (EU) nr 305/2011

I artikel 56.1 i förordning (EU) nr 305/2011 ska första stycket ersättas med följande:

”1.   Om marknadskontrollmyndigheterna i en medlemsstat har tillräckliga skäl att anta att en byggprodukt som omfattas av en harmoniserad standard eller för vilken en europeisk teknisk bedömning utfärdats inte uppnår angivna prestanda och utgör en risk för uppfyllandet av de grundläggande kraven för byggnadsverk som omfattas av denna förordning, ska de göra en utvärdering av den berörda produkten som omfattar de krav som fastställs i denna förordning. De berörda ekonomiska aktörerna ska när så krävs samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna.”

KAPITEL XI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 41

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning och i den harmoniserad unionslagstiftning som förtecknas i bilaga II som inför skyldigheter för ekonomiska aktörer och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas i enlighet med nationell rätt.

2.   Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast den 16 oktober 2021, om de inte anmälts tidigare, samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

Artikel 42

Utvärdering, översyn och riktlinjer

1.   Senast den 31 december 2026 och därefter vart femte år ska kommissionen genomföra en utvärdering av denna förordning mot bakgrund av dess mål och lägga fram en rapport om detta för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

2.   Rapporten ska bedöma om denna förordning har uppnått sina mål, i synnerhet när det gäller att minska antalet produkter på unionsmarknaden som inte överensstämmer med kraven, säkerställa en ändamålsenlig och effektiv tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning inom unionen, förbättra samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och stärka kontrollerna av produkter som förs in på unionsmarknaden, samtidigt som förordningens inverkan på företag och i synnerhet på små och medelstora företag beaktas. Dessutom ska utvärderingen även bedöma förordningens tillämpningsområde, effektiviteten av systemet med referentbedömning och de marknadskontrollaktiviteter som unionen finansierar med hänsyn till kraven i unionens politik och rätt samt möjligheterna att ytterligare förbättra samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna och tullmyndigheterna.

3.   Senast den 16 juli 2023 ska kommissionen utarbeta en utvärderingsrapport om genomförandet av artikel 4. Rapporten ska särskilt innehålla en utvärdering av tillämpningsområdet för den artikeln, dess inverkan och dess kostnader och fördelar. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

4.   Kommissionen ska inom fyra år efter det att ett särskilt system för produktrelaterade kontroller före export som avses i artikel 35.3 godkänts första gången genomföra en utvärdering av dess inverkan och kostnadseffektivitet.

5.   För att underlätta genomförandet av denna förordning ska kommissionen utarbeta riktlinjer för det praktiska genomförandet av artikel 4 till hjälp för marknadskontrollmyndigheterna och de ekonomiska aktörerna.

Artikel 43

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt när det gäller de genomförandebefogenheter som avses i artiklarna 11.4, 21.9, 25.8, 35.10 och 35.11 i den här förordningen, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 44

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 16 juli 2021. Artiklarna 29, 30, 31, 32, 33 och 36 ska emellertid tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  EUT C 283, 10.8.2018, s. 19.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 juni 2019.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (EUT L 117, 5.5.2017, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU (EUT L 117, 5.5.2017, s. 176).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 251).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).

(14)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel (EUT L 104, 8.4.2004, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (EUT L 96, 29.3.2014, s. 1).

(20)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).

(21)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 av den 14 september 2016 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG (EUT L 252, 16.9.2016, s. 53).

(22)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 av den 9 mars 2016 om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 1).

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

(24)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 av den 19 mars 2019 om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008 (EUT L 91, 29.3.2019, s. 1).

(26)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(27)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(28)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(29)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(30)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(31)  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).

(32)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster (EUT L 112, 2.5.2018, s. 19).

(33)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

(34)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

(35)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 51).

(36)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 av den 9 mars 2016 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 99).

(37)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (EGT L 162, 3.7.2000, s. 1).

(38)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).

(39)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (EUT L 170, 30.6.2009, s. 1).

(40)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

(41)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

(42)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU av den 12 juni 2013 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (EUT L 178, 28.6.2013, s. 27).

(43)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 90).

(44)  Europarlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl (EUT L 96, 29.3.2014, s. 45).

(45)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EUT L 96, 29.3.2014, s. 79).

(46)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 107).

(47)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (EUT L 96, 29.3.2014, s. 149).

(48)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och skyddssystem som är avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer (EUT L 96, 29.3.2014, s. 309).

(49)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning (EUT L 96, 29.3.2014, s. 357).

(50)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62)

(51)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (EUT L 189, 27.6.2014, s. 164).

(52)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(53)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(54)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(55)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG (EUT L 143, 30.4.2004, s. 87).


BILAGA I

Förteckning över harmoniserad unionslagstiftning

1.

Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT L 326, 29.12.1969, s. 36).

2.

Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (EGT L 42, 23.2.1970, s. 16).

3.

Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare (EGT L 42, 15.2.1975, s. 14).

4.

Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (EGT L 147, 9.6.1975, s. 40).

5.

Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (EGT L 46, 21.2.1976, s. 1).

6.

Rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upphävande av direktiv 71/354/EEG (EGT L 39, 15.2.1980, s. 40).

7.

Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (EGT L 167, 22.6.1992, s. 17).

8.

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet (EGT L 100, 19.4.1994, s. 37).

9.

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).

10.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58).

11.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (EGT L 331, 7.12.1998, s. 1);

12.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (EGT L 162, 3.7.2000, s. 1).

13.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

14.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (EUT L 304, 21.11.2003, s. 1).

15.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel (EUT L 104, 8.4.2004, s. 1).

16.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 7).

17.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG (EUT L 143, 30.4.2004, s. 87).

18.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG av den 26 oktober 2005 om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 310, 25.11.2005, s. 10).

19.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).

20.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 161, 14.6.2006, s. 12).

21.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1).

22.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

23.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).

24.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 september 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder, om upphävande av rådets direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets direktiv 76/211/EEG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17).

25.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

26.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 78/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av motorfordon med avseende på skydd av fotgängare och andra oskyddade trafikanter, om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 2003/102/EG och 2005/66/EG (EUT L 35, 4.2.2009, s. 1).

27.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 79/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (EUT L 35, 4.2.2009, s. 32).

28.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (EUT L 106, 28.4.2009, s. 7).

29.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (EUT L 170, 30.6.2009, s. 1).

30.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG (EUT L 188, 18.7.2009, s. 1).

31.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).

32.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

33.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 286, 31.10.2009, s. 1).

34.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).

35.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).

36.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).

37.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

38.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

39.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

40.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1).

41.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

42.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).

43.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1).

44.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).

45.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU av den 12 juni 2013 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (EUT L 178, 28.6.2013, s. 27).

46.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 90).

47.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (EUT L 96, 29.3.2014, s. 1).

48.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl (EUT L 96, 29.3.2014, s. 45).

49.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EUT L 96, 29.3.2014, s. 79).

50.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 107).

51.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (EUT L 96, 29.3.2014, s. 149).

52.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 251).

53.

Europarlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och skyddssystem som är avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer (EUT L 96, 29.3.2014, s. 309).

54.

Europarlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EUT L 96, 29.3.2014, s. 357).

55.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 1).

56.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62).

57.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (EUT L 189, 27.6.2014, s. 164).

58.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).

59.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).

60.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 131).

61.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 av den 9 mars 2016 om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 1).

62.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 51).

63.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 av den 9 mars 2016 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 99).

64.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 av den 14 september 2016 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG (EUT L 252, 16.9.2016, s. 53).

65.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (EUT L 117, 5.5.2017, s. 1).

66.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU (EUT L 117, 5.5.2017, s. 176).

67.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008 (EUT L 137, 24.5.2017, s. 1).

68.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).

69.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).

70.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 22.8.2018, s. 1), i den mån det rör sig om konstruktion, produktion och utsläppande på marknaden av luftfartyg som avses i artikel 2.1 a och b, när det gäller obemannade luftfartyg och deras motorer, propellrar, delar och utrustning för kontroll av luftfartyg på distans.


BILAGA II

Förteckning över harmoniserad unionslagstiftning utan bestämmelser om sanktioner

1.

Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT L 326, 29.12.1969, s. 36).

2.

Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (EGT L 42, 23.2.1970, s. 16).

3.

Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare (EGT L 42, 15.2.1975, s. 14).

4.

Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (EGT L 147, 9.6.1975, s. 40).

5.

Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (EGT L 46, 21.2.1976, s. 1).

6.

Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (EGT L 167, 22.6.1992, s. 17).

7.

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet (EGT L 100, 19.4.1994, s. 37).

8.

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).

9.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (EGT L 162, 3.7.2000, s. 1).

10.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

11.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG av den 26 oktober 2005 om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 310, 25.11.2005, s. 10).

12.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 161, 14.6.2006, s. 12).

13.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 september 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder, om upphävande av rådets direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets direktiv 76/211/EEG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17).

14.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).

15.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

16.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

17.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1).

18.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).

19.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 131).


BILAGA III

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 765/2008

Denna förordning

Artikel 1.2

Artikel 1.1

Artikel 1.3

Artikel 1.3

Artikel 2.1

Artikel 3.1

Artikel 2.2

Artikel 3.2

Artikel 2.14

Artikel 3.22

Artikel 2.15

Artikel 3.23

Artikel 2.17

Artikel 3.3

Artikel 2.18

Artikel 3.4

Artikel 2.19

Artikel 3.25

Artikel 15.1 och 15.2

Artikel 2.1

Artikel 15.3

Artikel 2.3

Artikel 15.4

Artikel 15.5

Artikel 2.2

Artikel 16.1

Artikel 10.1

Artikel 16.2

Artikel 16.5

Artikel 16.3

Artikel 16.4

Artikel 17.1

Artikel 10.2

Artikel 17.2

Artikel 34.1 sista meningen och artikel 34.3 a

Artikel 18.1

Artikel 10.6

Artikel 18.2 a

Artikel 11.7 a

Artikel 18.2 b

Artikel 18.2 c

Artikel 11.7 b

Artikel 18.2 d

Artikel 18.3

Artiklarna 10.5 och 14.1

Artikel 18.4

Artikel 14.2

Artikel 18.5

Artikel 13

Artikel 18.6

Artikel 31.2 o

Artikel 19.1 första stycket

Artikel 11.3

Artikel 19.1 andra stycket

Artikel 14.4 a, b, e och j

Artikel 19.1 tredje stycket

Artikel 11.5

Artikel 19.2

Artikel 16.3 g

Artikel 19.3

Artikel 18.2

Artikel 19.4

Artikel 11.2

Artikel 19.5

Artikel 17

Artikel 20.1

Artikel 19.1

Artikel 20.2

Artikel 19.2

Artikel 21.1

Artikel 18.1

Artikel 21.2

Artikel 18.2

Artikel 21.3

Artikel 18.3

Artikel 21.4

Artikel 22.1

Artikel 20.1

Artikel 22.2

Artikel 20.2

Artikel 22.3

Artikel 20.3

Artikel 22.4

Artikel 20.4

Artikel 23.1 och 23.3

Artikel 34.1

Artikel 23.2

Artikel 34.4

Artikel 24.1

Artikel 22.1

Artikel 24.2

Artikel 22.2–22.5

Artikel 24.3

Artikel 24.4

Artikel 25.1

Artikel 25.2 a

Artiklarna 31.2 f, 33.1 i och k

Artikel 25.2 b

Artiklarna 31.2 g och m och 33.1 i och k

Artikel 25.3

Artikel 26

Artikel 27.1 första meningen

Artikel 25.2

Artikel 27.1 andra meningen

Artikel 25.3

Artikel 27.2

Artikel 25.4

Artikel 27.3 första stycket

Artikel 26.1

Artikel 27.3 andra stycket

Artikel 26.2

Artikel 27.4

Artikel 27.5

Artikel 28.1

Artikel 27 första stycket a

Artikel 28.2

Artikel 27 första stycket b

Artikel 29.1

Artikel 28.1

Artikel 29.2

Artikel 28.2

Artikel 29.3

Artikel 28.3

Artikel 29.4

Artikel 28.4

Artikel 29.5

Artikel 25.5

Artikel 32.1 d

Artikel 32.1 e

Artikel 36.2 e


25.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 169/45


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1021

av den 20 juni 2019

om långlivade organiska föroreningar

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 (3) har ändrats väsentligt flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Unionen är allvarligt oroad över de fortsatta utsläppen av långlivade organiska föroreningar (nedan kallade POP) i miljön. Dessa kemiska ämnen sprids över internationella gränser långt från utsläppsplatsen, motstår nedbrytning och bioackumuleras genom näringskedjan, och utgör en hälso- och miljörisk. Det krävs därför ytterligare åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön mot dessa föroreningar.

(3)

I enlighet med sitt miljöansvar godkände unionen den 19 februari 2004 protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar (4) (nedan kallat protokollet) och godkände den 14 oktober 2004 Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (5) (nedan kallad konventionen).

(4)

För att unionen ska kunna fullgöra sina åtaganden enligt protokollet och konventionen på ett enhetligt och effektivt sätt krävs en gemensam ramlagstiftning för åtgärderna för att främst eliminera tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av avsiktligt tillverkade POP. Hänsyn bör dessutom tas till POP-egenskaper inom ramen för unionens berörda arbeten med bedömning och godkännande.

(5)

Då bestämmelserna i konventionen genomförs på unionsnivå, är det nödvändigt att säkerställa samordning och enhetlighet med bestämmelserna i Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel, som godkändes av unionen den 19 december 2002 (6), och med bestämmelserna i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall, som godkändes av unionen den 1 februari 1993 (7) och i Minamatakonventionen om kvicksilver, som godkändes av unionen den 11 maj 2017 (8). Sådan samordning och enhetlighet bör också upprätthållas då unionen deltar i arbetet att genomföra och vidareutveckla en internationell strategi för kemikaliehantering (Strategic Approach to International Chemicals Management, SAICM), antagen av den första internationella konferensen om kemikalieförvaltning i Dubai den 6 februari 2006, och processen för en god hantering av kemikalier och avfall efter 2020 inom ramen för FN.

(6)

Med hänsyn till att bestämmelserna i denna förordning stöds av den försiktighetsprincip som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och med erinran om den försiktighetsansats i fråga om miljöskydd som betonas i princip 15 i Rio-deklarationen om miljö och utveckling, och mot bakgrund av behovet av att, när det är möjligt, eliminera utsläppen av POP i miljön bör det i vissa fall införas strängare kontrollåtgärder än dem som följer av protokollet och konventionen.

(7)

De flesta av de POP som anges i protokollet och konventionen får varken släppas ut på marknaden eller användas i unionen till följd av förbuden i bland annat Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1907/2006 (9), (EG) nr 1107/2009 (10) och (EU) nr 528/2012 (11). Om unionen ska kunna fullgöra sina åtaganden enligt protokollet och konvention och minimera utsläppen av POP, måste emellertid även tillverkningen av dessa ämnen förbjudas och undantagen begränsas till ett minimum så att de endast beviljas när ett ämne fyller en väsentlig funktion inom ett visst användningsområde.

(8)

Av tydlighetsskäl och för samstämmigheten med andra relevanta unionslagstiftningsakter bör vissa definitioner specificeras och terminologin anpassas till den som används i förordning (EG) nr 1907/2006 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (12).

(9)

Export av ämnen som omfattas av konventionen regleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 (13) och behöver därför inte behandlas vidare i denna förordning.

(10)

Utgångna och ovarsamt hanterade lager av POP kan utgöra en allvarlig hälso- och miljörisk, t.ex. genom att mark och grundvatten förorenas. Det bör därför föreskrivas regler för förvaltningen av sådana lager, som är strängare än konventionens. Lager av förbjudna ämnen bör hanteras som avfall och lager av ämnen som fortfarande får tillverkas eller användas bör anmälas till myndigheterna och övervakas noga. I synnerhet befintliga lager som består av eller innehåller förbjudna POP bör behandlas som avfall snarast möjligt. Om andra ämnen förbjuds i framtiden bör lager av dessa också förstöras utan dröjsmål och inga nya lager bör byggas upp.

(11)

I enlighet med protokollet och konventionen bör utsläpp av POP, som är oavsiktliga biprodukter av industriella processer, kartläggas och minskas så snart som möjligt i syfte att, om genomförbart, slutligen elimineras. Lämpliga nationella handlingsprogram som omfattar alla källor och åtgärder, även sådana som omfattas av befintlig unionslagstiftning, bör i förekommande fall utvecklas, uppdateras och genomföras så snart som möjligt i syfte att fortlöpande minska sådana utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Lämpliga verktyg bör i detta syfte utvecklas inom ramen för konventionen.

(12)

Allmän vägledning om bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis i enlighet med artikel 5 och bilaga C i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, som antogs inom ramen för Stockholmskonventionen, bör tillämpas när man överväger förslag om uppförande av nya anläggningar eller om betydande förändringar i befintliga anläggningar där det används processer som leder till utsläpp av kemikalier förtecknade i bilaga III till denna förordning.

(13)

Lämpliga program och mekanismer som kan ge tillräckliga data om förekomsten i miljön av ämnen som förtecknas i del A i bilaga III bör upprättas eller upprätthållas, beroende på vad som är tillämpligt. För detta behövs dock lämpliga verktyg som kan användas under ekonomiskt och tekniskt genomförbara förhållanden.

(14)

Enligt konventionen ska POP i avfall förstöras eller omvandlas på ett irreversibelt sätt till ämnen som inte uppvisar samma egenskaper, om inte andra hanteringsmetoder är att föredra ur miljösynpunkt. För att unionen ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen är det nödvändigt att fastställa detaljerade bestämmelser om sådana ämnen. För att en hög skyddsnivå ska kunna uppnås bör gemensamma gränser för ämnenas koncentrationsnivå i avfall fastställas, övervakas och verkställas.

(15)

När det gäller polybromerade difenyletrar (PBDE) som förtecknas i denna förordning, inklusive deka-BDE, fastställs koncentrationsgränsen för dessa ämnen i avfall till 1 000 mg/kg. Med tanke på den snabba vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör kommissionen se över denna koncentrationsgräns och om lämpligt anta ett lagstiftningsförslag för att sänka gränsvärdet till 500 mg/kg. Kommissionen bör vidta åtgärder utan dröjsmål och under alla omständigheter senast den 16 juli 2021.

(16)

Det är viktigt att vid källan identifiera och särskilja avfall som består av, innehåller eller förorenats med POP i syfte att minimera spridningen av dessa kemikalier till annat avfall. I direktiv 2008/98/EG fastställs unionsregler för hantering av farligt avfall vilka ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kräva att en inrättning eller ett företag som bortskaffar, återvinner, insamlar eller transporterar farligt avfall inte blandar olika kategorier av farligt avfall eller blandar farligt avfall med icke farligt avfall.

(17)

För att främja spårbarheten för avfall som innehåller POP och säkerställa kontroll bör bestämmelserna om det registersystem som inrättats i enlighet med artikel 17 i direktiv 2008/98/EG även tillämpas på sådant avfall som innehåller POP och som inte definieras som farligt avfall i enlighet med kommissionens beslut 2014/955/EU (14).

(18)

Det är nödvändigt att säkerställa ändamålsenlig samordning och förvaltning av de tekniska och administrativa aspekterna av denna förordning på unionsnivå. Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 har kompetens och erfarenhet när det gäller att genomföra unionens lagstiftning om kemikalier och internationella avtal om kemikalier. Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bör därför utföra arbetsuppgifter som rör administrativa, tekniska och vetenskapliga aspekter av denna förordning och utbyta information. Kemikaliemyndighetens roll bör omfatta sammanställning och granskning av teknisk dokumentation, inklusive samråd med berörda parter, och utarbetande av yttranden som bör användas av kommissionen när den överväger att lägga fram ett förslag om att föra upp ett ämne som POP i konventionen eller protokollet. Dessutom bör kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten samarbeta för att genomföra unionens internationella förpliktelser enligt konventionen på ett ändamålsenligt sätt.

(19)

Enligt konventionen ska varje part upprätta, uppdatera och sträva efter att genomföra, beroende på vad som är tillämpligt, en genomförandeplan för sina åtaganden enligt konventionen. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för allmänheten att delta i utarbetandet, genomförandet och uppdateringen av deras genomförandeplaner. Eftersom unionen och medlemsstaterna delar ansvaret för åtagandena bör genomförandeplaner upprättas och uppdateras både på nationell nivå och på unionsnivå. Samarbete och informationsutbyte mellan kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaternas myndigheter, även när det gäller områden som är förorenade med POP, bör uppmuntras.

(20)

Ämnen som förtecknas i del A i bilaga I eller del A i bilaga II till denna förordning bör endast få tillverkas och användas som intermediärer i slutna system på avgränsade platser om en not om detta uttryckligen anges i den bilagan och om tillverkaren visar för den berörda medlemsstaten att ämnet endast tillverkas och används under strängt kontrollerade förhållanden.

(21)

I överensstämmelse med både konventionen och protokollet bör andra parter i dessa avtal informeras om POP. Informationsutbyte med tredjeländer som inte är parter i dessa överenskommelser bör också uppmuntras.

(22)

Eftersom allmänheten ofta inte är medveten om vilka faror POP innebär för nuvarande och framtida generationers hälsa och för miljön, framför allt i utvecklingsländerna, behövs det omfattande information för att öka försiktigheten och allmänhetens förståelse av de skäl som ligger till grund för restriktioner och förbud. I överensstämmelse med konventionen bör program för allmänt medvetande om dessa ämnen vad avser deras inverkan på hälsa och miljö, särskilt för de mest utsatta grupperna, samt utbildning av arbetstagare, forskare, lärare samt teknisk personal och ledningspersonal främjas och underlättas i tillämpliga fall. Unionen bör säkerställa tillgång till information utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1049/2001 (15) och (EG) nr 1367/2006 (16) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (17).

(23)

För att främja utvecklingen av en omfattande kunskapsbas över kemikalieexponering och toxicitet har kommissionen, i linje med det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (det sjunde miljöhandlingsprogrammet) (18), inrättat informationsplattformen för kemikalieövervakning. Medlemsstaterna bör uppmuntras att använda plattformen som ett medel att uppfylla sina skyldigheter att rapportera data om kemikalieförekomst och minska sina rapporteringsskyldigheter.

(24)

Kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaterna bör på begäran och inom ramen för tillgängliga resurser samarbeta för att vid lägligt tillfälle ge lämpligt tekniskt bistånd utformat främst för att öka förmågan i utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi att genomföra konventionen. Tekniskt bistånd bör inbegripa utveckling och användning av lämpliga alternativa produkter, metoder och strategier, enligt konventionen, för att säkerställa att POP endast fortsätter att användas när lokalt säkra, effektiva och överkomliga alternativ inte finns tillgängliga i det berörda landet.

(25)

Effekterna av de åtgärder som vidtas för att minska utsläppen av POP bör utvärderas regelbundet. Medlemsstaterna bör därför regelbundet, i standardiserat format, rapportera till kemikaliemyndigheten, särskilt om utsläppsinventeringar, anmälda lager och tillverkning och utsläppande på marknaden av ämnen som är underkastade restriktioner.

(26)

För att tillgodose informationsbehovet vad gäller genomförande och efterlevnad bör det införas ett alternativt system för att samla in information och göra den tillgänglig, där resultaten av kommissionens rapport Åtgärder för effektivare miljörapportering och den åtföljande ändamålsenlighetskontrollen (Fitness check) beaktas. Medlemsstaterna bör i synnerhet göra alla relevanta data tillgängliga. Det bör säkerställa att den administrativa bördan förblir så begränsad som möjligt för samtliga enheter. Det kräver en aktiv informationsspridning på nationell nivå i enlighet med direktiv 2003/4/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (19), för att säkerställa att det finns lämplig infrastruktur för offentlig tillgång, rapportering och datautbyte mellan offentliga myndigheter. I detta sammanhang bör medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten basera specifikationerna för rumsliga data på genomförandeakter antagna enligt direktiv 2007/2/EG.

(27)

Enligt konventionen och protokollet kan parterna föreslå internationella åtgärder beträffande ytterligare ämnen, och följaktligen kan ytterligare ämnen komma att införas i överenskommelserna. Denna förordning bör i så fall ändras på motsvarande sätt.

(28)

I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra denna förordning genom att, när det är lämpligt, tillåta tillverkning och användning av ett ämne som förtecknas i del A i bilaga I eller del A i bilaga II till denna förordning som intermediär i slutet system på avgränsad plats, och att ändra tidpunkterna i en not som förs in i relevant bilaga för det ändamålet, att ändra bilaga III för att flytta ett ämne från del B till del A i denna och att ändra bilaga III till denna förordning i syfte att flytta ett ämne från del B till del A i den bilagan och att ändra bilagorna I, II och III till denna förordning för att anpassa dem till eventuella ändringar av förteckningen över ämnen i bilagorna till konventionen eller protokollet samt att ändra redan befintliga poster eller bestämmelser i bilagorna I och II till denna förordning i syfte att anpassa dem till vetenskaplig eller teknisk utveckling. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (20). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(29)

Då denna förordnings bilagor ändras för att införa ytterligare poster med avsiktligen framställda POP upptagna i protokollet eller konventionen, bör posterna endast i undantagsfall och om det är vederbörligen motiverat införas i bilaga II, i stället för i bilaga I.

(30)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagande av åtgärder vad gäller avfallshantering och den minimiinformation som måste lämnas av medlemsstaterna avseende övervakningen av genomförandet av denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (21).

(31)

För att garantera insyn, opartiskhet och enhetlighet vid genomförandet bör medlemsstaterna fastställa regler om påföljder vid överträdelse av denna förordning, och säkerställa att de genomförs. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande, eftersom underlåtenhet att följa bestämmelserna kan leda till att människors hälsa och miljön skadas. För att säkerställa ett konsekvent och ändamålsenligt genomförande av denna förordning bör medlemsstaterna samordna relevant verksamhet och utbyta information inom forumet för informationsutbyte om verkställighet, inrättat genom förordning (EG) nr 1907/2006. Information om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning bör offentliggöras när så är lämpligt.

(32)

Vid tillämpningen av denna förordning, avseende andra sakområden än avfall, bör kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006, i syfte att säkerställa en konsekvent strategi för unionens kemikalielagstiftning.

(33)

Vid tillämpningen av denna förordning bör kommissionen i sakområden som avser avfall biträdas av den kommitté som inrättats genom direktiv 2008/98/EG, i syfte att säkerställa en konsekvent strategi för unionens avfallslagstiftning.

(34)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skydda miljön och människors hälsa mot POP, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av dessa föroreningars gränsöverskridande påverkan, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål och syfte

Med beaktande av framför allt försiktighetsprincipen är syftet med denna förordning att skydda människors hälsa och miljön mot POP genom att förbjuda, så snart som möjligt avskaffa, eller begränsa tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av, ämnen som omfattas av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, nedan kallad konventionen, eller protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar, nedan kallat protokollet, genom att minimera, i syfte att så snart som möjligt, om genomförbart, eliminera utsläpp av sådana ämnen, och genom att upprätta bestämmelser om avfall som består av, innehåller eller är förorenade med något av dessa ämnen.

Medlemsstaterna får när så är lämpligt tillämpa strängare krav än de som fastställs i denna förordning, i enlighet med EUF-fördraget.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.    utsläppande på marknaden : utsläppande på marknaden enligt definitionen i artikel 3.12 i förordning (EG) nr 1907/2006,

2.    vara : en vara enligt definitionen i artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1907/2006,

3.    ämne : ett ämne enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,

4.    blandning : en blandning enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1907/2006,

5.    tillverkning : tillverkning enligt definitionen i artikel 3.8 i förordning (EG) nr 1907/2006,

6.    användning : användning enligt definitionen i artikel 3.24 i förordning (EG) nr 1907/2006,

7.    import : import enligt definitionen i artikel 3.10 i förordning (EG) nr 1907/2006,

8.    avfall : avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG,

9.    bortskaffande : bortskaffande enligt definitionen i artikel 3.19 i direktiv 2008/98/EG,

10.    återvinning : återvinning enligt definitionen i artikel 3.15 i direktiv 2008/98/EG,

11.    intermediär i slutet system på avgränsad plats : ett ämne som tillverkas för och förbrukas eller används vid kemisk bearbetning för att omvandlas till ett annat ämne (nedan kallat syntes) och varvid tillverkningen av intermediären och dess syntes till ett eller flera andra ämnen sker på samma plats, utförd av ett eller flera juridiska personer under strängt kontrollerade betingelser på så sätt att det med tekniska metoder är fullständigt inneslutet under hela sin livscykel,

12.    oavsiktliga spårföroreningar : en halt av ett ämne som förekommer oavsiktligt i en minimal mängd, under vilken det inte kan användas på ett meningsfullt sätt, och som ligger över detektionsgränsen för befintliga detektionsmetoder för att möjliggöra kontroll och genomförande,

13.    lager : ämnen, blandningar eller varor som har lagrats av innehavaren och som består av eller innehåller något av de ämnen som förtecknas i bilaga I eller II.

Artikel 3

Kontroll av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning samt upptagande av ämnen på förteckning

1.   De ämnen som anges i bilaga I får inte tillverkas, släppas ut på marknaden eller användas, varken för sig, i blandningar eller som beståndsdelar i varor, med förbehåll för artikel 4.

2.   De ämnen som anges i bilaga II får inte tillverkas, släppas ut på marknaden eller användas, varken för sig, i blandningar eller i varor, med förbehåll för artikel 4.

3.   Medlemsstaterna och kommissionen ska inom ramen för bedömnings- och godkännandesystemen för befintliga och nya ämnen enligt gällande unionslagstiftning beakta kriterierna i punkt 1 i bilaga D till konventionen, samt vidta lämpliga åtgärder för att kontrollera befintliga ämnen och förhindra att nya ämnen som uppvisar egenskaper för POP tillverkas, släpps ut på marknaden eller används.

4.   När kommissionen utarbetar ett förslag till rådet i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget för upptagande av ämnen på förteckningen i enlighet med bestämmelserna i konventionen ska den stödjas av Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten), inrättad genom förordning (EG) nr 1907/2006, i enlighet med artikel 8.1 c. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får vidarebefordra förslag om upptagande på förteckningen till kommissionen. Under senare etapper av processen för upptagande på förteckningen ska kemikaliemyndigheten tillhandahålla kommissionen och de behöriga myndigheterna stöd enligt vad som avses i artikel 8.1 e.

5.   Under alla etapper av processen som avses i punkterna 3 och 4 ska kommissionen och kemikaliemyndigheten samarbeta med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och hålla dem underrättade.

6.   Avfall som består av, innehåller eller är förorenat med något av de ämnen som förtecknas i bilaga IV regleras i artikel 7.

Artikel 4

Undantag från kontrollåtgärderna

1.   Artikel 3 ska inte tillämpas på

a)

ämnen som används för laboratorieforskning eller som referensstandard,

b)

ämnen enligt de relevanta posterna i bilaga I eller II som förekommer som oavsiktliga spårföroreningar i ämnen, blandningar eller varor.

2.   För ämnen som lagts till i bilaga I eller II efter den 15 juli 2019 ska artikel 3 inte tillämpas under en sexmånadersperiod om dessa ämnen förekommer i varor som framställts före eller på den dag då denna förordning blir tillämplig för dessa ämnen.

Artikel 3 ska inte tillämpas på ämnen som förekommer i varor som redan användes före eller på den dag då denna förordning eller förordning (EG) nr 850/2004 blev tillämplig för dessa ämnen, beroende på vilken dag som inföll först.

En medlemsstat som får kännedom om varor som avses i första och andra styckena ska omedelbart underrätta kommissionen och kemikaliemyndigheten om dessa.

När kommissionen mottagit underrättelsen eller på annat sätt fått kännedom om varorna ska den, i lämpliga fall, underrätta konventionens sekretariat utan dröjsmål.

3.   En medlemsstat som vill tillåta att ämnen som anges i del A i bilaga I eller i del A i bilaga II tillverkas och används som intermediärer i slutna system på avgränsade platser fram till den tidpunkt som anges i bilagorna ska underrätta konventionens sekretariat.

Underrättelse får endast ske om följande villkor uppfylls, nämligen om

a)

det på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens eget initiativ redan har införts en not i den relevanta bilagan, med stöd av en delegerad akt som antagits enligt fjärde stycket,

b)

tillverkaren visar den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillverkaren är etablerad att tillverkningsprocessen omvandlar ämnet till ett eller flera ämnen som inte uppvisar POP-egenskaper och säkerställer att det med hjälp av tekniska metoder är fullständigt inneslutet under hela sin livscykel,

c)

tillverkaren visar den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillverkaren är etablerad att ämnet är en intermediär i slutet system på avgränsad plats, och att det inte förväntas att människor eller miljön kommer att utsättas i någon betydande utsträckning för ämnet vid dess framställning och användning,

d)

tillverkaren delger medlemsstaten närmare uppgifter om faktisk eller beräknad total tillverkning och användning av ämnet, information om processen i det slutna systemet på den avgränsade platsen, samt slutproduktens halt av icke-omvandlad och oavsiktlig spårförorening av något POP-utgångsmaterial i det slutliga ämnet, den slutliga blandningen eller den slutliga varan.

Inom en månad efter det att underrättelsen har lämnats in till konventionens sekretariat ska medlemsstaten vidarebefordra den till övriga medlemsstater, kommissionen och kemikaliemyndigheten, och underrättelsen ska innehålla uppgifter om faktisk eller beräknad total tillverkning och användning av ämnet, information om processen i det slutna systemet på den avgränsade platsen, samt slutproduktens halt av icke-omvandlad och oavsiktlig spårförorening av något POP-utgångsmaterial i det slutliga ämnet, den slutliga blandningen eller den slutliga varan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 med avseende på att ändra bilagorna I och II genom att föra in noter som uttryckligen anger att tillverkning och användning som intermediärer i slutna system på avgränsade platser av ämnen som är förtecknade i del A i relevant bilaga får tillåtas, och att ändra tidpunkterna i sådana noter, i fall där, efter upprepade underrättelser från medlemsstaten till konventionens sekretariat, uttryckligt eller underförstått samtycke ges i enlighet med konventionen till fortsatt tillverkning och användning under ytterligare en tid.

4.   Avfall som består av, innehåller eller är förorenat med något av de ämnen som anges i bilaga IV regleras genom artikel 7.

Artikel 5

Lager

1.   Den som innehar lager som består av eller innehåller ämnen som anges i bilaga I eller II, och som inte får användas, ska hantera lagret som avfall i enlighet med artikel 7.

2.   Den som innehar lager större än 50 kg som består av eller innehåller ämnen som anges i bilaga I eller II, och som får användas, ska informera den ansvariga nationella myndigheten i den medlemsstat där lagret finns om lagrets beskaffenhet och storlek. Informationen ska lämnas senast tolv månader efter den dag då denna förordning eller förordning (EG) nr 850/2004 blev tillämplig för det ämnet, beroende på vilken dag som inträffade först för innehavaren, och efter relevanta ändringar av bilaga I eller II, och därefter årligen fram till dess att den begränsade användningen av ämnet inte längre är tillåten enligt bilaga I eller bilaga II.

Innehavaren ska hantera lagren på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt i enlighet med tröskelvärdena och kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU (22) och vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att lagret förvaltas på ett sätt som skyddar människors hälsa och miljön.

3.   Medlemsstaterna ska övervaka användning och hantering av anmälda lager.

Artikel 6

Minskning, minimering och eliminering av utsläpp

1.   Medlemsstaterna ska, i enlighet med sina åtaganden enligt konventionen och protokollet, inom två år efter det att denna förordning eller förordning (EG) nr 850/2004 har trätt i kraft, beroende på vilken dag som inträffade först, upprätta utsläppsinventeringar för de ämnen som anges i bilaga III med avseende på utsläpp av dem i luft, vatten och mark och ska därefter kontinuerligt uppdatera dessa inventeringar.

2.   Medlemsstaterna ska, som en del av sina nationella genomförandeplaner, till kommissionen, kemikaliemyndigheten och de övriga medlemsstaterna överlämna en handlingsplan för kartläggning, bestämning och minimering i syfte att, så snart som möjligt och när det är genomförbart, uppnå en eliminering av de totala utsläppen av ämnen som anges i bilaga III, vilka registrerats i deras utsläppsinventeringar som upprättats i enlighet med deras åtaganden enligt konventionen, i enlighet med artikel 9.

Sådana handlingsplaner ska innehålla åtgärder för att främja utveckling av, och ska, när det anses vara lämpligt, föreskriva om användning av, alternativa eller modifierade ämnen, blandningar och varor och processer för att förhindra bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III.

3.   När medlemsstaterna bedömer förslag om uppförande av nya anläggningar eller om betydande förändringar i befintliga anläggningar där processer används som leder till utsläpp av kemikalier upptagna i bilaga III, ska de i första hand beakta alternativa processer, tekniker eller metoder som är lika användbara och genom vilka bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III undviks, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (23).

Artikel 7

Avfallshantering

1.   Producenter och innehavare av avfall ska vidta alla rimliga åtgärder för att, när så är möjligt, förhindra att avfallet förorenas med ämnen som anges i bilaga IV.

2.   Trots vad som sägs i rådets direktiv 96/59/EG (24) ska avfall som består av, innehåller eller förorenats med ämnen som anges i bilaga IV till denna förordning bortskaffas eller återvinnas utan oskäligt dröjsmål, i enlighet med del 1 i bilaga V till denna förordning, på ett sätt som garanterar att dessa POP förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt så att återstående avfall och utsläpp inte uppvisar POP-egenskaper.

Vid ett sådant bortskaffande eller en sådan återvinning får varje ämne som anges i bilaga IV skiljas från avfallet, om detta ämne sedan bortskaffas i enlighet med första stycket.

3.   Bortskaffnings- eller återvinningsmetoder som kan leda till att ämnen som anges i bilaga IV återvinns, återanvänds, återtas eller materialåtervinns som sådana ska vara förbjudna.

4.   Genom undantag från punkt 2

a)

får avfall som innehåller eller förorenats med ämnen som anges i bilaga IV bortskaffas eller återvinnas på annat sätt som är förenligt med tillämplig unionslagstiftning, förutsatt att ämnena förekommer i en mängd som understiger den koncentrationsnivå som anges i bilaga IV,

b)

får medlemsstaten eller den behöriga myndighet som medlemsstaten utsett, i undantagsfall, tillåta att avfall som anges i del 2 i bilaga V och som innehåller eller förorenats med ett ämne som anges i bilaga IV upp till de koncentrationsnivåer som i del 2 i bilaga V, hanteras på annat sätt som är förenligt med en metod som anges i del 2 i bilaga V under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

i)

den berörda innehavaren har på ett tillfredsställande sätt visat för den ansvariga myndigheten i den berörda medlemsstaten att dekontaminering av avfallet med avseende på de ämnen som anges i bilaga IV inte varit möjlig, och att destruktion eller irreversibel omvandling av POP enligt bästa miljöpraxis och bästa tillgängliga teknik inte är att föredra ur miljösynpunkt och att den ansvariga myndigheten därefter har godkänt den alternativa metoden,

ii)

den berörda innehavaren har underrättat den ansvariga myndigheten om förekomsten av POP i avfallet,

iii)

metoden är förenlig med relevant unionslagstiftning och med de villkor som anges i de relevanta ytterligare åtgärder som avses i punkt 5,

iv)

den berörda medlemsstaten har meddelat övriga medlemsstater, kemikaliemyndigheten och kommissionen om sitt godkännande och skälen för detta.

5.   Kommissionen får, när det är lämpligt och med hänsyn till den tekniska utvecklingen, gällande internationella riktlinjer och beslut, samt eventuella godkännanden som beviljats av en medlemsstat eller av den ansvariga myndighet som medlemsstaten i enlighet med punkt 4 och bilaga V utsett, anta genomförandeakter avseende genomförandet av denna artikel. Kommissionen får i synnerhet specificera formatet på den information medlemsstaterna ska rapportera i enlighet med punkt 4 b iv. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.3.

6.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa kontroll och spårbarhet i enlighet med artikel 17 i direktiv 2008/98/EG av avfall som innehåller eller förorenats med ämnen som förtecknas i bilaga IV till denna förordning.

Artikel 8

Kemikaliemyndighetens och forumets uppgifter

1.   Kemikaliemyndigheten ska, utöver de uppgifter som den tilldelas enligt artiklarna 9, 10, 11, 13 och 17 i denna förordning, utföra följande uppgifter:

a)

Med kommissionens godkännande, erbjuda medlemsstaternas utsedda behöriga myndigheter och medlemmarna i det Forum för informationsutbyte om verkställighet som inrättas genom förordning (EG) nr 1907/2006 (nedan kallat forumet), samt i förekommande fall berörda parter, bistånd och teknisk och vetenskaplig vägledning för att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning.

b)

På begäran förse kommissionen med tekniska och vetenskapliga data och bistå den för att säkerställa ett effektivt genomförande av denna förordning.

c)

Tillhandahålla kommissionen tekniskt och vetenskapligt stöd och tekniska och vetenskapliga data vad gäller ämnen som eventuellt uppfyller kriterierna för att tas upp i konventionens eller protokollets respektive förteckningar, i förekommande fall med beaktande av resultat från de befintliga bedömningssystem som avses i artikel 3.3.

d)

På sin webbplats offentliggöra ett meddelande om att kommissionen kommer att utarbeta ett förslag om förteckning av ett ämne och uppmana alla berörda parter att inkomma med synpunkter inom åtta veckor samt offentliggöra dessa synpunkter på sin webbplats.

e)

Tillhandahålla kommissionen och medlemsstaterna tekniskt och vetenskapligt stöd i utarbetandet och översynen av riskprofilen och riskhanteringsbedömningen för ett ämne som beaktas inom ramen för konventionen, och uppmana alla berörda parter att inkomma med synpunkter eller ytterligare information, eller båda delarna, inom åtta veckor samt offentliggöra dessa synpunkter på sin webbplats.

f)

På begäran tillhandahålla kommissionen tekniskt och vetenskapligt stöd i genomförandet och vidareutvecklingen av konventionen, i synnerhet med hänsyn till granskningskommittén för POP.

g)

Sammanställa, registrera, behandla och tillgängliggöra för kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter all den information som mottagits eller som gjorts tillgänglig enligt artikel 4.2 och 4.3, artikel 7.4 b iv, artikel 9.2 och artikel 13.1. När den informationen är icke-konfidentiell ska kemikaliemyndigheten ska göra den informationen offentligt tillgänglig på sin webbplats och underlätta utbytet av denna information med relevanta informationsplattformar såsom dem som avses i artikel 13.2.

h)

Den ska på sin webbplats upprätta och underhålla avsnitt för alla frågor som rör genomförandet av denna förordning.

2.   Forumet ska utnyttjas för samordning av ett nätverk av medlemsstaternas myndigheter med ansvar för tillsynen av denna förordning.

De medlemmar av forumet som utsetts av en medlemsstat ska säkerställa lämplig samordning mellan forumets uppgifter och det arbete som utförs av medlemsstatens behöriga myndighet.

Forumet ska involvera de tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för avfall när det gäller avfallsrelaterade frågor.

3.   Kemikaliemyndighetens sekretariat ska utföra de uppgifter som kemikaliemyndigheten tilldelas enligt denna förordning.

Artikel 9

Genomförandeplaner

1.   När medlemsstaterna utarbetar och uppdaterar sina nationella genomförandeplaner ska de i enlighet med gällande nationella förfaranden ge allmänheten möjlighet att på ett tidigt stadium och på ett effektivt sätt delta i denna process.

2.   När medlemsstaten har antagit sin nationella genomförandeplan i enlighet med sina åtaganden enligt konventionen ska den omedelbart göra den offentligt tillgänglig och anmäla offentliggörandet till kommissionen, kemikaliemyndigheten och övriga medlemsstater.

3.   Vid medlemsstaternas förberedelse och uppdatering av genomförandeplanerna ska kommissionen, biträdd av kemikaliemyndigheten, och medlemsstaterna vid behov utbyta information om innehållet i dessa planer, inklusive information om åtgärder som vidtagits på nationell nivå för att fastställa och bedöma områden som förorenats med POP.

4.   Kommissionen, biträdd av kemikaliemyndigheten, ska upprätthålla en plan för genomförande av unionens åtaganden enligt konventionen, och beroende på vad som är tillämpligt, offentliggöra, granska och uppdatera denna plan.

Artikel 10

Övervakning

1.   Kommissionen, biträdd av kemikaliemyndigheten, och medlemsstaterna ska i nära samarbete upprätta eller upprätthålla, beroende på vad som är tillämpligt, lämpliga program och mekanismer som överensstämmer med den aktuella tekniska nivån, för att regelbundet få fram jämförbara övervakningsdata om förekomsten i miljön av ämnen som förtecknas i del A i bilaga III. Vid upprättandet eller upprätthållandet av sådana program och mekanismer ska den utveckling som sker inom ramen för protokollet och konventionen beaktas på lämpligt sätt.

2.   Kommissionen ska regelbundet bedöma det eventuella behovet av obligatorisk övervakning av ämnen som förtecknas i del B i bilaga III. Mot bakgrund av en sådan bedömning och de uppgifter som inkommit från medlemsstaterna ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 med avseende på att ändra bilaga III för att vid behov flytta ett ämne från del B i bilaga III till del A i den bilagan.

Artikel 11

Informationsutbyte

1.   Kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaterna ska underlätta och genomföra informationsutbyte inom unionen och med tredjeländer om minskning, minimering eller eliminering, när det är genomförbart, av tillverkningen, användningen och utsläppen av POP och om alternativ till sådana ämnen, varvid alternativens risker och de ekonomiska och sociala kostnaderna förknippade med dem ska specificeras.

2.   Beträffande POP ska kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaterna vid behov främja och underlätta följande:

a)

Program för att öka medvetenheten, där föroreningars effekt på hälsan och miljön samt deras alternativ ska ingå och där även minskning och eliminering av tillverkning, användning och utsläpp av sådana föroreningar ska tas upp. Programmen ska särskilt riktas till

i)

politiskt ansvariga och beslutsfattare,

ii)

särskilt utsatta grupper.

b)

Information till allmänheten.

c)

Utbildning för arbetstagare, vetenskapsmän, lärare samt teknisk personal och ledningspersonal.

3.   Information om människors hälsa och säkerhet och miljön ska, utan att det påverkar tillämpningen av förordningarna (EG) nr 1049/2001 och (EG) nr 1367/2006 samt direktiv 2003/4/EG, inte anses vara konfidentiell. Kommissionen, kemikaliemyndigheten och de medlemsstater som utbyter information med ett tredjeland ska skydda eventuell konfidentiell information i enlighet med unionsrätten.

Artikel 12

Tekniskt bistånd

I enlighet med artiklarna 12 och 13 i konventionen ska kommissionen och medlemsstaterna samarbeta för att vid lägligt tillfälle kunna lämna lämpligt tekniskt och ekonomiskt stöd till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi för att, på begäran och inom ramen för tillgängliga resurser och med beaktande av deras särskilda behov, hjälpa dem att utveckla och förbättra sin förmåga att helt och fullt uppfylla sina åtaganden enligt konventionen. Sådant stöd får också kanaliseras genom regionala centrum som fastställs enligt konventionen, icke-statliga organisationer eller kemikaliemyndigheten.

Artikel 13

Övervakning av genomförandet

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2003/4/EG och direktiv 2007/2/EG ska medlemsstaterna upprätta och offentliggöra en rapport som innehåller

a)

information om tillämpningen av denna förordning, inbegripet information om verkställighetsåtgärder, överträdelser och påföljder,

b)

information som inkommit i enlighet med artikel 4.2 och 4.3, artikel 5.2 och artikel 7.4 b iv,

c)

information sammanställd från de utsläppsinventeringar som upprättats i enlighet med artikel 6.1,

d)

information om genomförandet i enlighet med de nationella genomförandeplaner som upprättats i enlighet med artikel 9.2,

e)

information om de i enlighet med artikel 10 insamlade uppgifterna om förekomsten i miljön av ämnen förtecknade i del A i bilaga III,

f)

årliga övervakningsdata och statistik över faktisk eller beräknad total tillverkning och utsläppande på marknaden av de ämnen som anges i bilagorna I eller II, inklusive relevanta indikatorer, översiktskartor, rapporter.

Medlemsstaterna ska uppdatera rapporten årligen i den mån nya uppgifter eller ny information finns att tillgå, och annars minst vart tredje år.

Medlemsstaterna ska ge kommissionen och kemikaliemyndigheten tillgång till den information som rapporterna innehåller.

2.   När en medlemsstat delar den information som avses i punkt 1 e med informationsplattformen för kemikalieövervakning, ska medlemsstaten uppge detta i sin rapport och medlemsstaten ska anses ha uppfyllts sina rapporteringsskyldigheter enligt den punkten.

När information enligt punkt 1 e ingår i en rapport som en medlemsstat lämnat till kemikaliemyndigheten ska kemikaliemyndigheten använda informationsplattformen för kemikalieövervakning för att sammanställa, lagra och dela den informationen.

3.   Med de intervall som konventionens partskonferens fastställer ska kommissionen, biträdd av kemikaliemyndigheten, sammanställa och till konventionens sekretariat vidarebefordra en rapport som är grundad på den information som medlemsstaterna lämnar till kemikaliemyndigheten i enlighet med punkt 1 f om de ämnen som anges i konventionen.

4.   Kemikaliemyndigheten ska sammanställa och offentliggöra en unionsöversiktsrapport på grundval av de data som avses i punkterna 1 och 2, vilka offentliggjorts eller meddelats av medlemsstaterna. Unionsöversiktsrapporten ska, beroende på vad som är lämpligt, omfatta indikatorer för output, resultat och effekter för denna förordning, unionstäckande översiktskartor och medlemsstatsrapporter. Unionsöversiktsrapporten ska uppdateras av kemikaliemyndigheten minst var sjätte månad eller efter mottagen anmodan från kommissionen.

5.   Kommissionen kan anta genomförandeakter avseende den minimiinformation som ska lämnas i enlighet med punkt 1, inklusive en definition av relevanta indikatorer, översiktskartor och rapporter som avses i punkt 1 f. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.3.

Artikel 14

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder för överträdelse av denna förordning och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kommissionen den 16 juli 2020 om detta inte gjorts redan före den här förordningens ikraftträdande och utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dessa regler och bestämmelser.

Artikel 15

Ändring av bilagorna

1.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 med avseende på att ändra bilagorna I, II och III till denna förordning i syfte att anpassa dem till ändringar av förteckningen över ämnen i bilagorna till konventionen eller protokollet, på grundval av att unionen har stött ändringen i fråga genom ett rådsbeslut som antagits i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget, eller med avseende på att ändra befintliga poster eller bestämmelser i bilagorna I och II till denna förordning i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

När kommissionen ändrar bilaga I, II eller III till denna förordning ska den anta en separat delegerad akt för varje ämne.

2.   Kommissionen ska fortlöpande se över bilagorna IV och V och vid behov lägga fram lagstiftningsförslag för att ändra dessa bilagor i syfte att anpassa dem till ändringar av förteckningen över ämnen i bilagorna till konventionen eller protokollet eller för att ändra befintliga poster eller bestämmelser i bilagorna till denna förordning i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Artikel 16

Kemikaliemyndighetens budget

1.   Vid tillämpning av denna förordning ska kemikaliemyndighetens inkomster bestå av

a)

ett bidrag från unionen som tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt),

b)

eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna.

2.   Inkomster och utgifter för verksamhet enligt denna förordning ska kombineras med inkomster och utgifter som rör verksamhet enligt förordning (EU) nr 649/2012 och ska återges i samma avsnitt i kemikaliemyndighetens budget. Kemikaliemyndigheten ska använda sina inkomster enligt punkt 1 för att utföra sina uppgifter enligt den här förordningen.

Artikel 17

Format och programvara för offentliggörande eller meddelande av information

Kemikaliemyndigheten ska i samarbete med medlemsstaterna ange format och programvara för medlemsstaternas offentliggörande eller meddelande av data enligt denna förordning och se till att de kostnadsfritt finns tillgängliga på dess webbplats. När det gäller rumsliga datamängder och rumsliga datatjänster ska medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten utarbeta formaten i enlighet med kraven i direktiv 2007/2/EG. Medlemsstaterna och andra parter som omfattas av denna förordning ska använda dessa format och sådan programvara i sin datahantering eller sitt datautbyte med kemikaliemyndigheten.

Artikel 18

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 10.2 och 15.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 15 juli 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.3, 10.2 och 15.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.3, 10.2 och 15.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 19

Behöriga myndigheter

Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för de administrativa uppgifter och den verkställighet som följer av denna förordning. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilka myndigheter som utsetts senast tre månader efter det att denna förordning träder i kraft, om de inte redan gjort detta före den här förordningens ikraftträdande, och ska också underrätta kommissionen om eventuell ändring av utsedd behörig myndighet.

Artikel 20

Kommittéförfarande

1.   Utom i det fall som avses i punkt 2 ska kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) 1907/2006. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   I frågor som gäller avfall ska kommissionen biträdas av den kommitté som inrättas i enlighet med artikel 39 i direktiv 2008/98/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 21

Upphävande

Förordning (EG) nr 850/2004 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  EUT C 367, 10.10.2018, s. 93.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 juni 2019.

(3)  Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 7).

(4)  EUT L 81, 19.3.2004, s. 37.

(5)  EUT L 209, 31.7.2006, s. 3.

(6)  EUT L 63, 6.3.2003, s. 29.

(7)  EGT L 39, 16.2.1993, s. 3.

(8)  EUT L 142, 2.6.2017, s. 4.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (EUT L 201, 27.7.2012, s. 60).

(14)  Kommissionens beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014 om ändring av beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EUT L 370, 30.12.2014, s. 44).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).

(18)  EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).

(20)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(21)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(22)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(24)  Rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) (EGT L 243, 24.9.1996, s. 31).


BILAGA I

Del A

Ämnen som anges både i konventionen och i protokollet, samt ämnen som endast anges i konventionen

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

Tetrabromdifenyleter

C12H6Br4O

40088-47-9 med flera

254-787-2 med flera

1.

Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av tetrabromdifenyleter på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen.

2.

Artikel 4.1 b ska gälla för summan av koncentrationerna av tetra-, penta-, hexa-, hepta- och dekaBDE på upp till 500 mg/kg vid förekomst i blandningar eller varor, med förbehåll för kommissionens översyn och bedömning senast den 16 juli 2021. Denna översyn ska bland annat bedöma all relevant inverkan på hälsa och miljö.

3.

Genom undantag ska tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av följande vara tillåtet:

Elektriska och elektroniska produkter som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU (1).

4.

Det ska vara tillåtet att använda varor som innehåller tetrabromdifenyleter och som var i användning i unionen före den 25 augusti 2010. Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla avseende sådana varor.

Pentabromdifenyleter

C12H5Br5O

32534-81-9 med flera

251-084-2 med flera

1.

Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av pentabromdifenyleter på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen.

2.

Artikel 4.1 b ska gälla för summan av koncentrationerna av tetra-, penta-, hexa-, hepta- och dekaBDE på upp till 500 mg/kg vid förekomst i blandningar eller varor, med förbehåll för kommissionens översyn och bedömning senast den 16 juli 2021. Denna översyn ska bland annat bedöma all relevant inverkan på hälsa och miljö.

3.

Genom undantag ska tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av följande vara tillåtet:

Elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2011/65/EU.

4.

Det ska vara tillåtet att använda varor som innehåller pentabromdifenyleter och som var i användning i unionen före den 25 augusti 2010. Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla avseende sådana varor.

Hexabromdifenyleter

C12H4Br6O

36483-60-0 med flera

253-058-6 med flera

1.

Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av hexabromdifenyleter på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen.

2.

Artikel 4.1 b ska gälla för summan av koncentrationerna av tetra-, penta-, hexa-, hepta- och dekaBDE på upp till 500 mg/kg vid förekomst i blandningar eller varor, med förbehåll för kommissionens översyn och bedömning senast den 16 juli 2021. Denna översyn ska bland annat bedöma all relevant inverkan på hälsa och miljö.

3.

Genom undantag ska tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av följande vara tillåtet:

Elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2011/65/EU.

4.

Det ska vara tillåtet att använda varor som innehåller hexabromdifenyleter och som var i användning i unionen före den 25 augusti 2010. Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla avseende sådana varor.

Heptabromdifenyleter

C12H3Br7O

68928-80-3 med flera

273-031-2 med flera

1.

Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av heptabromdifenyleter på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen.

2.

Artikel 4.1 b ska gälla för summan av koncentrationerna av tetra-, penta-, hexa-, hepta- och dekaBDE på upp till 500 mg/kg vid förekomst i blandningar eller varor, med förbehåll för kommissionens översyn och bedömning senast den 16 juli 2021. Denna översyn ska bland annat bedöma all relevant inverkan på hälsa och miljö.

3.

Genom undantag ska tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av följande vara tillåtet:

Elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2011/65/EU.

4.

Det ska vara tillåtet att använda varor som innehåller heptabromdifenyleter och som var i användning i unionen före den 25 augusti 2010. Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla avseende sådana varor.

Bis(pentabromofenyl)eter (dekabromodifenyleter, dekaBDE)

1163-19-5

214-604-9

1.

Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av dekaBDE på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen.

2.

Artikel 4.1 b ska gälla för summan av koncentrationerna av tetra-, penta-, hexa-, hepta- och dekaBDE på upp till 500 mg/kg vid förekomst i blandningar eller varor, med förbehåll för kommissionens översyn och bedömning senast den 16 juli 2021. Denna översyn ska bland annat bedöma all relevant inverkan på hälsa och miljö.

3.

Genom undantag ska tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av dekaBDE tillåtas för följande ändamål, förutsatt att medlemsstaterna rapporterar till kommissionen senast i december 2019 i enlighet med konventionen:

a)

Vid tillverkning av ett luftfartyg för vilket en ansökan om typgodkännande gjorts före den 2 mars 2019 och mottagits före december 2022: fram till den 18 december 2023, eller i fall där det fortsatta behovet är berättigat: fram till den 2 mars 2027.

b)

Vid tillverkning av reservdelar till något av följande:

i)

Ett luftfartyg för vilket en ansökan om typgodkännande gjorts före den 2 mars 2019 och mottagits före december 2022, och som tillverkats före den 18 december 2023, eller i fall där det fortsatta behovet är berättigat, tillverkats före den 2 mars 2027: fram till dess att luftfartyget tas ur bruk.

ii)

Motorfordon som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (2) och som tillverkats före den 15 juli 2019: antingen fram till 2036 eller till dess att motorfordonen tas ur bruk, beroende på vilket som infaller först.

c)

Elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2011/65/EU.

4.

De särskilda undantagen för reservdelar som ska användas i de motorfordon som avses i punkt 2 b ii ska gälla tillverkning och användning av kommersiell dekaBDE som ingår i en eller flera av följande kategorier:

a)

Applikationer för framdrivning och under huven, exempelvis massledningar och anslutningsledningar för batterier, mobila rör för luftkonditionering, drivlinor, bussningar för avgasgrenrör, isolering under huven, kablage under huven (för motorn osv.), hastighetssensorer, slangar, fläktmoduler och knackningssensorer.

b)

Bränslesystemapplikationer, exempelvis bränsleslangar, bränsletankar och bränsletankar under karossen.

c)

Pyrotekniska anordningar och applikationer som berörs av pyrotekniska anordningar, exempelvis tändningskablar för krockkuddar, stolskydd/stolbeklädnader (endast om relevant för krockkuddar) och krockkuddar (framtill och på sidan).

5.

Användning av varor som innehåller dekaBDE och som var i bruk i unionen före den 15 juli 2019 ska tillåtas. Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla avseende sådana varor.

6.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra unionsbestämmelser om klassificering, förpackning och märkning av ämnen och blandningar, ska en vara i vilken dekaBDE använts kunna identifieras genom märkning eller på annat sätt under varans hela livscykel.

7.

Utsläppande på marknaden och användning av varor som innehåller dekaBDE och som importeras genom tillämpning av de särskilda undantag som avses i punkt 2 ska tillåtas fram till dess att undantagen upphör att gälla. Punkt 6 ska tillämpas som om sådana varor hade framställts enligt undantaget i punkt 2. Sådana artiklar som redan är i bruk före den dag det berörda undantaget upphör får fortsättningsvis användas.

8.

I denna post avses med luftfartyg något av följande:

a)

Ett civilt luftfartyg som tillverkas i enlighet med ett typcertifikat som utfärdats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (3) eller i enlighet med ett konstruktions-godkännande som utfärdats enligt den nationella lagstiftningen i en avtalsslutande stat till Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao), eller för vilket ett luftvärdighetsbevis har utfärdats av en avtalsslutande stat till Icao enligt bilaga 8 till konventionen angående internationell civil luftfart.

b)

Ett militärt luftfartyg.

Perfluoroktansulfonsyra och dess derivat (PFOS)

C8F17SO2X

(X = OH, metallsalt (O-M+), halid, amid och andra derivat, även polymerer)

1763-23-1

2795-39-3

29457-72-5

29081-56-9

70225-14-8

56773-42-3

251099-16-8

4151-50-2

31506-32-8

1691-99-2

24448-09-7

307-35-7 med flera

217-179-8

220-527-1

249-644-6

249-415-0

274-460-8

260-375-3

223-980-3

250-665-8

216-887-4

246-262-1

206-200-6 med flera

1.

Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av PFOS på högst 10 mg/kg (0,001 viktprocent) vid förekomst i ämnen och blandningar.

2.

Artikel 4.1 b ska gälla för koncentrationer av PFOS i halvfabrikat av produkter eller varor eller delar av dem, om koncentrationen av PFOS är lägre än 0,1 viktprocent, beräknat i förhållande till massan av strukturellt eller mikrostrukturellt urskiljbara delar som innehåller PFOS, eller för textilier eller andra belagda material, om mängden PFOS är lägre än 1 μg/m2 av det belagda materialet.

3.

Det ska vara tillåtet att använda varor som innehåller PFOS och som var i användning i unionen före den 25 augusti 2010. Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla avseende sådana varor.

4.

Om mängden PFOS som släpps ut i miljön minimeras får tillverkning och utsläppande på marknaden tillåtas för följande ändamål, på villkor att medlemsstaterna rapporterar till kommissionen vart fjärde år om de framsteg som har gjorts när det gäller att eliminera PFOS:

I medel för att förhindra dimbildning vid icke-dekorativ hårdförkromning (VI) i slutna system.

I de fall då ett undantag avser produktion eller användning i en anläggning som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG (4), ska man använda relevant bästa tillgängliga teknik för att förebygga och minimera utsläpp av PFOS som anges i den information som kommissionen offentliggör i enlighet med artikel 17.2 andra stycket i direktiv 2008/1/EG.

Så snart ny information blir tillgänglig om användningar och säkrare alternativa ämnen eller teknik ska kommissionen se över undantaget i andra stycket så att

a)

användningen av PFOS avvecklas så snart som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att använda säkrare alternativ,

b)

ett undantag endast kan fortsätta att gälla för nödvändiga användningar för vilka det inte finns säkrare alternativ och där de åtgärder som vidtagits för att finna säkrare alternativ har rapporterats,

c)

utsläppen av PFOS i miljön har minimerats, genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik.

5.

De standarder som har antagits av Europeiska standardiseringskommittén (CEN) ska användas som provmetoder för att visa att ämnen, blandningar och varor överensstämmer med kraven i punkterna 1 och 2. Som alternativ till CEN-standarden får man använda annan analysmetod som man kan visa ger motsvarande resultat.

DTT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan)

50-29-3

200-024-3

Klordan

57-74-9

200-349-0

Hexaklorcyklohexan, inbegripet lindan

58-89-9

200-401-2

319-84-6

206-270-8

319-85-7

206-271-3

608-73-1

210-168-9

Dieldrin

60-57-1

200-484-5

Endrin

72-20-8

200-775-7

Heptaklor

76-44-8

200-962-3

Endosulfan

115-29-7

959-98-8

33213-65-9

204-079-4

1.

Det ska vara tillåtet att släppa ut varor på marknaden och att använda varor som innehåller endosulfan om de var i användning senast den 10 juli 2012.

2.

Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla de varor som avses i punkt 1.

Hexaklorbensen

118-74-1

204-273-9

Klordekon

143-50-0

205-601-3

Aldrin

309-00-2

206-215-8

Pentaklorbensen

608-93-5

210-172-0

Polyklorerade bifenyler (PCB)

1336-36-3 med flera

215-648-1 med flera

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/59/EG får varor som redan används när denna förordning träder i kraft användas.

Medlemsstaterna ska identifiera och ta ur bruk utrustning (t.ex. transformatorer, kondensatorer eller andra behållare som innehåller överblivna vätskor) som innehåller mer än 0,005 % PCB och volymer som är större än 0,05 dm3, snarast möjligt men senast den 31 december 2025.

Mirex

2385-85-5

219-196-6

Toxafen

8001-35-2

232-283-3

Hexabrombifenyl

36355-01-8

252-994-2

1 Hexabromcyklododekan

Hexabromcyklododekan betyder hexabromcyklododekan, 1,2,5,6,9,10-hexabromcyklododekan och dess viktigaste diastereoisomerer: alfa-hexabromcyklododekan, beta-hexabromcyklododekan och gamma-hexabromcyklododekan

25637-99-4,

3194-55-6,

134237-50-6,

134237-51-7,

134237-52-8

247-148-4,

221-695-9

1.

Vad gäller detta ämne ska artikel 4.1 b gälla för koncentrationer av hexabromcyklododekan på högst 100 mg/kg (0,01 viktprocent) som förekommer i ämnen, beredningar och varor och som en beståndsdel i flamskyddade varor, med förbehåll för kommissionens översyn senast den 22 mars 2019.

2.

Användning av varor av expanderad polystyren som innehåller hexabromcyklododekan och som redan användes i byggnader före den 21 februari 2018 i enlighet med kommissionens förordning (EU) 2016/293 (5) och kommissionens genomförandebeslut nr 2016/C 12/06 (6), och varor av extruderad polystyren som innehåller hexabromcyklodekan och som användes i byggnader före den 23 juni 2016, får fortsättningsvis användas. Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla avseende sådana varor.

3.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra unionsbestämmelser om klassificering, förpackning och märkning av ämnen och blandningar, ska expanderad polystyren, som släppts ut på marknaden efter den 23 mars 2016 och i vilken hexabromcyklododekan har använts, kunna identifieras genom märkning eller på annat sätt under ämnets hela livscykel.

Hexaklorbutadien

87-68-3

201-765-5

1.

Det ska vara tillåtet att släppa ut varor på marknaden och att använda varor som innehåller hexaklorbutadien om de var i användning senast den 10 juli 2012.

2.

Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla de varor som avses i punkt 1.

Pentaklorfenol samt salter och estrar därav

87-86-5 med flera

201-778-6 med flera

 

Polyklorerade naftalener (7)

70776-03-3 med flera

274-864-4 med flera

1.

Det ska vara tillåtet att släppa ut varor på marknaden och att använda varor som innehåller polyklorerade naftalener om de var i användning senast den 10 juli 2012.

2.

Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla varor som avses i punkt 1.

Alkaner, C10-C13, klorerade (klorparaffiner med kort kolkedja) (SCCP)

85535-84-8 med flera

287-476-5

1.

Genom undantag är tillverkning, utsläppande på marknaden samt användning av ämnen eller blandningar som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 1 viktprocent eller varor som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 0,15 viktprocent tillåten.

2.

Det ska vara tillåtet att använda

a)

transportband i gruvindustrin och tätningsmassa i dammar vilka innehåller SCCP om de redan var i användning senast den 4 december 2015, och

b)

andra varor än de som avses i a) som innehåller SCCP och som redan var i användning senast den 10 juli 2012.

3.

Artikel 4.2 tredje och fjärde styckena ska gälla de varor som avses i punkt 2.

Del B

Ämnen som bara anges i protokollet

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Särskilt angivna undantag om intermediär användning eller annan specificering

 

 

 

 


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (”Ramdirektiv”) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (EUT L 79, 19.3.2008, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EUT L 24, 29.1.2008, s. 8).

(5)  Kommissionens förordning (EU) 2016/293 av den 1 mars 2016 om ändring av bilaga I i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar (EUT L 55, 2.3.2016, s. 4).

(6)  EUT C 10, 13.1.2016, s. 3.

(7)  Polyklorerade naftalener är kemiska föreningar baserade på naftalenringsystemet, där en eller flera väteatomer har ersatts med kloratomer.


BILAGA II

ÄMNEN UNDERKASTADE RESTRIKTIONER

Del A

Ämnen som anges både i konventionen och protokollet

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Restriktion

 

 

 

 

Del B

Ämnen som bara anges i protokollet

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Restriktion

 

 

 

 


BILAGA III

ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM UTSLÄPPSMINSKNINGAR

DEL A

Ämne (CAS-nr)

Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF)

Polyklorerade bifenyler (PCB)

DEL B

Hexaklorbensen (HCB) (CAS-nr 118-74-1)

Polyaromatiska kolväten (PAH) (1)

Pentaklorbensen (CAS-nr 608-93-5)

Hexaklorbutadien (CAS-nr 87-68-3)

Polyklorerade naftalener (CAS-nr 70776-03-3 med flera)


(1)  Vid utsläppsinventeringarna ska följande fyra sammansatta indikatorer användas: bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten och indeno(1,2,3-cd)pyren.


BILAGA IV

Ämnen som omfattas av bestämmelserna om avfallshantering i artikel 7

Ämne

CAS-nr

EG-nr

Gräns för koncentrationsnivå enligt artikel 7.4 a

Endosulfan

115-29-7

959-98-8

33213-65-9

204-079-4

50 mg/kg

Hexaklorbutadien

87-68-3

201-765-5

100 mg/kg

Polyklorerade naftalener (1)

 

 

10 mg/kg

Alkaner, C10–C13, klorerade (klorparaffiner med kort kolkedja) (SCCP)

85535-84-8

287-476-5

10 000 mg/kg

Tetrabromdifenyleter C12H6Br4O

40088-47-9 med flera

254-787-2 med flera

Summan av koncentrationerna av tetrabromdifenyleter, pentabromdifenyleter, hexabromdifenyleter, heptabromdifenyleter och dekabromdifenyleter: 1 000 mg/kg.

Kommissionen ska se över denna koncentrationsnivå och om lämpligt samt i enlighet med fördragen anta ett lagstiftningsförslag för att sänka gränsvärdet till 500 mg/kg. Kommissionen bör göra en sådan översyn utan dröjsmål och under alla omständigheter senast den 16 juli 2021.

Pentabromdifenyleter C12H5Br5O

32534-81-9 med flera

251-084-2 med flera

Hexabromdifenyleter C12H4Br6O

36483-60-0 med flera

253-058-6 med flera

Heptabromdifenyleter C12H3Br7O

68928-80-3 med flera

273-031-2 med flera

Dekabromdifenyleter C12Br10O

1163-19-5 med flera

214-604-9 med flera

Perfluoroktansulfon-syra och dess derivat (PFOS) C8F17SO2X

(X = OH, metallsalt (O-M+), halid, amid och andra derivat, även polymerer)

1763-23-1

2795-39-3

29457-72-5

29081-56-9

70225-14-8

56773-42-3

251099-16-8

4151-50-2

31506-32-8

1691-99-2

24448-09-7

307-35-7 med flera

217-179-8

220-527-1

249-644-6

249-415-0

274-460-8

260-375-3

223-980-3

250-665-8

216-887-4

246-262-1

206-200-6 med flera

50 mg/kg

Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF)

 

 

15 μg/kg (2)

DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan)

50-29-3

200-024-3

50 mg/kg

Klordan

57-74-9

200-349-0

50 mg/kg

Hexaklorcyklohexan, inbegripet lindan

58-89-9

319-84-6

319-85-7

608-73-1

210-168-9

200-401-2

206-270-8

206-271-3

50 mg/kg

Dieldrin

60-57-1

200-484-5

50 mg/kg

Endrin

72-20-8

200-775-7

50 mg/kg

Heptaklor

76-44-8

200-962-3

50 mg/kg

Hexaklorbensen

118-74-1

204-273-9

50 mg/kg

Klordekon

143-50-0

205-601-3

50 mg/kg

Aldrin

309-00-2

206-215-8

50 mg/kg

Pentaklorbensen

608-93-5

210-172-0

50 mg/kg

Polyklorerade bifenyler (PCB)

1336-36-3 med flera

215-648-1

50 mg/kg (3)

Mirex

2385-85-5

219-196-6

50 mg/kg

Toxafen

8001-35-2

232-283-3

50 mg/kg

Hexabrombifenyl

36355-01-8

252-994-2

50 mg/kg

Hexabromcyklododekan (4)

25637-99-4,

3194-55-6,

134237-50-6,

134237-51-7,

134237-52-8

247-148-4

221-695-9

1 000 mg/kg, med förbehåll för översyn av kommissionen senast den 20 april 2019


(1)  Polyklorerade naftalener är kemiska föreningar baserade på naftalenringsystemet, där en eller flera väteatomer har ersatts med kloratomer.

(2)  Gränsvärdet beräknas som PCDD och PCDF enligt följande toxiska ekvivalensfaktorer (TEF):

PCDD

TEF

 

PCDF

TEF

 

PCDD

TEF

2,3,7,8-TeCDD

1

 

2,3,7,8-TeCDF

0,1

 

1,2,3,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,7,8-PeCDD

1

 

1,2,3,7,8-PeCDF

0,03

 

1,2,3,7,8,9-HxCDF

0,1

1,2,3,4,7,8-HxCDD

0,1

 

2,3,4,7,8-PeCDF

0,3

 

2,3,4,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,6,7,8-HxCDD

0,1

 

1,2,3,4,7,8-HxCDF

0,1

 

1,2,3,4,6,7,8-HpCDF

0,01

1,2,3,7,8,9-HxCDD

0,1

 

 

 

 

1,2,3,4,7,8,9-HpCDF

0,01

1,2,3,4,6,7,8-HpCDD

0,01

 

 

 

 

OCDF

0,0003

OCDD

0,0003

 

 

 

 

 

 

(3)  Den beräkningsmetod som fastställs i de europeiska standarderna EN 12766-1 och EN 12766-2 ska användas.

(4)  Hexabromcyklododekan' betyder hexabromcyklododekan, 1,2,5,6,9,10-hexabromcyklododekan och dess viktigaste diastereoisomerer: alfa-hexabromcyklododekan, beta-hexabromcyklododekan och gamma-hexabromcyklododekan.


BILAGA V

AVFALLSHANTERING

Del 1

Bortskaffande och återvinning i artikel 7.2

Följande metoder för bortskaffande och återvinning, som finns fastställda i bilagorna I och II i direktiv 2008/98/EG, är tillåtna för de syften som avses i artikel 7.2 när de tillämpas på ett sådant sätt att innehållet i de långlivade organiska föroreningarna förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt:

D9

Kemisk-fysikalisk behandling.

D10

Förbränning på land.

R1

Användning som bränsle eller annan metod för att generera energi, med undantag för avfall som innehåller polyklorerade bifenyler.

R4

Återanvändning/återvinning av metaller eller metallföreningar, på följande villkor: Åtgärderna begränsas till restprodukter från processer för järn- och stålframställning, t.ex. aska eller slam från rökgasrening, glödskal eller zinkhaltigt filterstoft från stålverk, stoft från rökgasreningssystem i kopparsmältverk och liknande avfall samt blyhaltiga urlakningsrester från framställning av andra metaller än järn, utom avfall som innehåller polyklorerade bifenyler. Åtgärderna begränsas till processer för återvinning av järn och järnlegeringar (i masugn, schaktugn och martinugn) och andra metaller än järn (i roterande Waelz-ugn, smältbad i vertikal eller horisontell ugn) under förutsättning att anläggningarna åtminstone uppfyller de gränsvärden för utsläpp av PCDD och PCDF som fastställs i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (1), oavsett om processerna omfattas av det direktivet eller ej, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i direktivet.

Förbehandling före destruktion och irreversibel omvandling i enlighet med denna del av bilagan kan utföras, förutsatt att ett ämne som anges i bilaga IV isoleras från avfallet och sedermera bortskaffas i enlighet med denna del i den här bilagan. Då endast en del av en produkt eller avfall, såsom avfallsutrustning, innehåller eller är förorenad av långlivade organiska föroreningar, ska denna avskiljas och därefter bortskaffas i enlighet med kraven i denna förordning. Dessutom kan ompackning och tillfällig lagring ske före en förbehandling eller före destruktion eller irreversibel omvandling i enlighet med denna del i den här bilagan.

Del 2

Avfall och åtgärder som omfattas av artikel 7.4 b

Följande åtgärder är tillåtna för de system som avses i artikel 7.4 b beträffande det avfall som avses och som betecknas med en sexsiffrig kod enligt klassificeringen i kommissionens beslut 2000/532/EG (2).

Förbehandling före permanent lagring enligt den här delen av bilagan får företas under förutsättning att ett ämne som isoleras från avfallet vid förbehandlingen sedermera bortskaffas enligt del 1 av denna bilaga. Dessutom får ompackning och tillfällig lagring äga rum före sådan förbehandling eller före den permanenta lagringen enligt denna del av denna bilaga.

Avfall enligt klassificeringen i beslut 2000/532/EG

Högsta koncentrationsgränser för de ämnen som anges i bilaga IV (3)

Verksamhet

10

AVFALL FRÅN TERMISKA PROCESSER

Alkaner, C10–C13, klorerade (klorparaffiner med kort kolkedja) (SCCP): 10 000 mg/kg

 

Aldrin: 5 000 mg/kg

 

Klordan: 5 000 mg/kg

 

Klordekon: 5 000 mg/kg

 

DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan): 5 000 mg/kg

 

Dieldrin: 5 000 mg/kg

 

Endosulfan: 5 000 mg/kg

 

Endrin: 5 000 mg/kg

 

Heptaklor: 5 000 mg/kg

 

Hexabrombifenyl: 5 000 mg/kg

 

Hexabromcyklododekan (5): 1 000 mg/kg

 

Hexaklorbensen: 5 000 mg/kg

 

Hexaklorbutadien: 1 000 mg/kg

 

Hexaklorcyklohexan, inbegripet lindan: 5 000 mg/kg

 

Mirex: 5 000 mg/kg

 

Pentaklorbensen: 5 000 mg/kg

 

Perfluoroktansulfonsyra och dess derivat (PFOS) (C8F17SO2X) (X = OH, metallsalt (O-M+), halid, amid och andra derivat, även polymerer): 50 mg/kg

 

Polyklorerade bifenyler (PCB) (8): 50 mg/kg

 

Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner: 5 mg/kg

 

Polyklorerade naftalener *: 1 000 mg/kg

 

Summan av koncentrationer av tetrabromdifenyleter C12H6Br4O), pentabromdifenyleter (C12H5Br5O), hexabromdifenyleter (C12H4Br6O) och heptabromdifenyleter (C12H3Br7O): 10 000 mg/kg

 

Toxafen: 5 000 mg/kg

Permanent lagring får endast förekomma om samtliga villkor som anges nedan uppfylls:

1.

Lagringen sker i en av följande lokaler:

säkra, djupa, hårda berggrundsformationer under jord,

saltgruvor eller

avfallsupplag för farligt avfall, förutsatt att avfallet är solidifierat eller stabiliserat, om tekniskt möjligt, på det sätt som krävs för klassificering av avfallet enligt underkapitel 19 03 i beslut 2000/532/EG.

2.

Bestämmelserna i rådets direktiv 1999/31/EG (6) och i rådets beslut 2003/33/EG iakttas (7).

3.

Det har visats att den aktuella åtgärden är att föredra från miljösynpunkt.

10 01

Avfall från kraftverk och andra förbränningsanläggningar (utom 19)

10 01 14 * (4)

Bottenaska, slagg och pannaska från samförbränning som innehåller farliga ämnen

10 01 16 *

Flygaska från samförbränning som innehåller farliga ämnen

10 02

Avfall från järn- och stålindustri

10 02 07 *

Fast avfall från rökgasrening som innehåller farliga ämnen

10 03

Avfall från aluminium-smältverk

10 03 04 *

Slagg från primär smältning

10 03 08 *

Saltslagg från sekundär smältning

10 03 09 *

Svart slagg från sekundär smältning

10 03 19 *

Stoft från rökgasrening som innehåller farliga ämnen

10 03 21 *

Annat partikelformigt material och stoft (även stoft från kulkvarnar) som innehåller farliga ämnen

10 03 29 *

Avfall från behandling av saltslagg och svart slagg som innehåller farliga ämnen

10 04

Avfall från blysmältverk

10 04 01 *

Slagg från primär och sekundär smältning

10 04 02 *

Slagg och avdraget material från primär och sekundär smältning

10 04 04 *

Stoft från rökgasrening

10 04 05 *

Annat partikelformigt material och stoft

10 04 06 *

Fast avfall från rökgasrening

10 05

Avfall från zinksmältverk

10 05 03 *

Stoft från rökgasrening

10 05 05 *

Fast avfall från rökgasbehandling

10 06

Avfall från kopparsmältverk

10 06 03 *

Stoft från rökgasrening

10 06 06 *

Fast avfall från rökgasrening

10 08

Avfall från andra icke-järnsmältverk

10 08 08 *

Saltslagg från primär och sekundär smältning

10 08 15 *

Stoft från rökgasrening som innehåller farliga ämnen

10 09

Avfall från järngjuterier

10 09 09 *

Stoft från rökgasrening som innehåller farliga ämnen

16

AVFALL SOM INTE ANGES PÅ ANNAN PLATS I FÖRTECKNINGEN

16 11

Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material

16 11 01 *

Kolbaserad infodring och kolbaserade eldfasta material från metallurgiska processer som innehåller farliga ämnen

16 11 03 *

Annan infodring och andra eldfasta material från metallurgiska processer som innehåller farliga ämnen

17

BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL (ÄVEN UPPGRÄVDA MASSOR FRÅN FÖRORENADE OMRÅDEN)

17 01

Betong, tegel, klinker och keramik

17 01 06 *

Blandningar eller separata fraktioner av betong, tegel, klinker och keramik som innehåller farliga ämnen

17 05

Jord (även uppgrävda massor från förorenade områden), sten och muddermassor

17 05 03 *

Jord och sten som innehåller farliga ämnen

17 09

Annat bygg- och rivningsavfall

17 09 02 *

Bygg- och rivningsavfall som innehåller PCB, med undantag av utrustning som innehåller PCB

17 09 03 *

Annat bygg- och rivningsavfall (inklusive blandat avfall) som innehåller farliga ämnen

19

AVFALL FRÅN AVFALLS-HANTERINGSANLÄGGNINGAR, EXTERNA AVLOPPSRENINGSVERK OCH FRAMSTÄLLNING AV DRICKSVATTEN ELLER VATTEN FÖR INDUSTRIÄNDAMÅL

19 01

Avfall från förbränning eller pyrolys av avfall

19 01 07 *

Fast avfall från rökgasrening

19 01 11 *

Bottenaska och slagg som innehåller farliga ämnen

19 01 13 *

Flygaska som innehåller farliga ämnen

19 01 15 *

Pannaska som innehåller farliga ämnen

19 04

Förglasat avfall och avfall från förglasning

19 04 02 *

Flygaska och annat avfall från rökgasrening

19 04 03 *

Icke-förglasad fast fas

Den maximala koncentrationsgränsen för polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD och PCDF) ska beräknas enligt följande toxiska ekvivalensfaktorer (TEF):

PCDD

TEF

2,3,7,8-TeCDD

1

1,2,3,7,8-PeCDD

1

1,2,3,4,7,8-HxCDD

0,1

1,2,3,6,7,8-HxCDD

0,1

1,2,3,7,8,9-HxCDD

0,1

1,2,3,4,6,7,8-HpCDD

0,01

OCDD

0,0003

PCDF

TEF

2,3,7,8-TeCDF

0,1

1,2,3,7,8-PeCDF

0,03

2,3,4,7,8-PeCDF

0,3

1,2,3,4,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,7,8,9-HxCDF

0,1

2,3,4,6,7,8-HxCDF

0,1

1,2,3,4,6,7,8-HpCDF

0,01

1,2,3,4,7,8,9-HpCDF

0,01

OCDF

0,0003


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(2)  Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(3)  Dessa gränser gäller uteslutande för avfallsupplag för farligt avfall och gäller inte permanenta lagringsutrymmen under jord för farligt avfall, däribland saltgruvor.

(4)  Varje avfall som har markerats med en asterisk * betraktas som farligt avfall i enlighet med direktiv 2008/98/EG, och omfattas av bestämmelserna i det direktivet.

(5)  Hexabromcyklododekan betyder hexabromcyklododekan, 1,2,5,6,9,10-hexabromcyklododekan och dess viktigaste diastereoisomerer: alfa-hexabromcyklododekan, beta-hexabromcyklododekan och gamma-hexabromcyklododekan.

(6)  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(7)  Rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG (EGT L 11, 16.1.2003, s. 27).

(8)  Den beräkningsmetod som fastställs i de europeiska standarderna EN 12766-1 och EN 12766-2 ska användas.


BILAGA VI

Upphävd förordning och en förteckning över dess efterföljande ändringar

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004

(EUT L 158, 30.4.2004, s. 7)

 

Rådets förordning (EG) nr 1195/2006

(EUT L 217, 8.8.2006, s. 1)

 

Rådets förordning (EG) nr 172/2007

(EUT L 55, 23.2.2007, s. 1)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 323/2007

(EUT L 85, 27.3.2007, s. 3)

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009

(EUT L 87, 31.3.2009, s. 109)

Endast punkt 3.7 i bilagan

Kommissionens förordning (EG) nr 304/2009

(EUT L 96, 15.4.2009, s. 33)

 

Kommissionens förordning (EU) nr 756/2010

(EUT L 223, 25.8.2010, s. 20)

 

Kommissionens förordning (EU) nr 757/2010

(EUT L 223, 25.8.2010, s. 29)

 

Kommissionens förordning (EU) nr 519/2012

(EUT L 159, 20.6.2012, s. 1)

 

Kommissionens förordning (EU) nr 1342/2014

(EUT L 363, 18.12.2014, s. 67)

 

Kommissionens förordning (EU) 2015/2030

(EUT L 298, 14.11.2015, s. 1)

 

Kommissionens förordning (EU) 2016/293

(EUT L 55, 2.3.2016, s. 4)

 

Kommissionens förordning (EU) 2016/460

(EUT L 80, 31.3.2016, s. 17)

 


BILAGA VII

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 850/2004

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 1

Artikel 2, inledningen

Artikel 2, inledningen

Artikel 2 a–d

Artikel 2.1–2.4

Artikel 2.5–2.7

Artikel 2 e

Artikel 2.8

Artikel 2 f

Artikel 2.9

Artikel 2 g

Artikel 2.10

Artikel 2.11–2.13

Artikel 3

Artikel 3.1–3.3

Artikel 3.4 och 3.5

Artikel 1.2

Artikel 3.6

Artikel 4.1–4.3

Artikel 4.1–4.3

Artikel 4.3 d

Artikel 1.2

Artikel 4.4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7.1–7.4

Artikel 7.1–7.4

Artikel 7.6

Artikel 7.5

Artikel 7.6

Artikel 7.7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 12.1

Artikel 13.1 a

Artikel 12.3 a

Artikel 13.1 b

Artikel 12.3 b

Artikel 13.1 c

Artikel 13.1 d

Artikel 12.3 c

Artikel 13.1 e

Artikel 12.2

Artikel 13.1 f

Artikel 13.2

Artikel 12.4

Artikel 12.5

Artikel 13.3

Artikel 12.6

Artikel 13.4 och 13.5

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 14

Artikel 15.1

Artikel 7.5

Artikel 15.2

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 15

Artikel 19

Artiklarna 16 och 17

Artikel 20

Artikel 18

Artikel 21

Artikel 19

Artikel 22

Bilagorna I–V

Bilagorna I–V

Bilaga VI

Bilaga VII