(1)

Initiativet om kapitalmarknadsunionen syftar till att minska beroendet av banklån, till att diversifiera marknadsbaserade finansieringskällor för små och medelstora företag samt till att främja emission av obligationer och aktier av små och medelstora företag på offentliga marknader. Företag som är etablerade i unionen och som vill anskaffa kapital på handelsplatser står inför stora engångskostnader och löpande kostnader för offentliggörande och efterlevnad som kan avskräcka dem från att ens eftersträva en upptagning till handel på en handelsplats i unionen. Dessutom tenderar aktier emitterade av små och medelstora företag på handelsplatser att lida av lägre nivåer av likviditet och högre volatilitet, vilket ökar kapitalkostnaden och gör denna finansieringskälla alltför problematisk.

(2)

Genom direktiv 2014/65/EU skapades en ny typ av handelsplats, tillväxtmarknader för små och medelstora företag, som är en undergrupp till multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar), i syfte att underlätta tillgång till kapital för små och medelstora företag och för att underlätta ytterligare utveckling av specialiserade marknader som syftar till att tillgodose behoven hos emittenter som är små och medelstora företag. I direktiv 2014/65/EU förutsågs även följande: ”Uppmärksamhet bör fästas vid hur framtida reglering ytterligare bör stödja och främja användningen av den marknaden så att den blir attraktiv för investerare, och minska de administrativa bördorna och skapa ytterligare incitament för små och medelstora företag att få tillgång till kapitalmarknaderna genom dessa marknader.”

(3)

För att säkerställa likviditet och lönsamhet på tillväxtmarknader för små och medelstora företag krävs enligt artikel 33.3 a i direktiv 2014/65/EU att minst 50 % av de emittenter vars finansiella instrument tas upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag är små och medelstora företag som emitterar aktier och/eller räntebärande värdepapper. Enligt direktiv 2014/65/EU definieras ett litet eller medelstort företag som emitterar aktier som ett företag med ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 200 miljoner euro på grundval av slutkursen vid årets slut de tre föregående kalenderåren. Å andra sidan föreskriver kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 (2) att ett litet eller medelstort företag som emitterar andra finansiella instrument än aktier (endast räntebärande värdepapper) bör uppfylla minst två av följande tre villkor: i) antalet anställda (mindre än 250), ii) balansomslutning (mindre än 43 miljoner euro), och iii) årlig nettoomsättning (mindre än 50 miljoner euro). När det gäller emittenter av andra finansiella instrument än aktier har detta krav visat sig vara alltför restriktivt eftersom denna typ av emittenter tenderar att vara större än traditionella små och medelstora företag. Som en följd av detta uppfyller många emittenter av andra finansiella instrument än aktier inte kraven för att kvalificeras som små och medelstora företag enligt delegerad förordning (EU) 2017/565 trots att de är relativt små. Eftersom de inte når upp till tröskelvärdet att 50 % av emittenterna kvalificeras som små och medelstora företag har många MTF-plattformar som specialiserat sig på emission av räntebärande värdepapper eller som tillåter både aktie- och obligationsemissioner, inte registrerat sig på tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Om de som driver MTF-plattformarna inte utnyttjar regelverket för tillväxtmarknader för små och medelstora företag leder det i sin tur till att emittenterna på dessa MTF-plattformar inte kan dra nytta av de mindre strikta rättsliga krav som är avsedda att främja börsnoteringar och emissioner på dessa tillväxtmarknader. För att göra det möjligt för fler MTF-plattformar att registrera sig som tillväxtmarknader för små och medelstora företag bör därför det enda kriteriet för att kvalificera emittenter av andra finansiella instrument än aktier som små eller medelstora företag i samband med dessa tillväxtmarknader utgöras av det nominella värdet av en emittents emissioner av räntebärande värdepapper (exklusive lån) under föregående kalenderår. Kommissionen kommer att övervaka om den nya definitionen av små och medelstora företag som emitterar andra finansiella instrument än aktier är ändamålsenlig när det gäller att göra det möjligt för MTF-plattformar att registrera sig som tillväxtmarknader för små och medelstora företag, och även övervaka effekterna på marknadsutvecklingen och investerarnas förtroende.

(4)

Enligt delegerad förordning (EU) 2017/565 bör en tillväxtmarknad för små och medelstora företag inte ha regler som lägger större bördor på emittenter än de regler som gäller för emittenter på reglerade marknader. Artikel 78.2 g i delegerad förordning (EU) 2017/565 föreskriver emellertid att emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag måste offentliggöra finansiella halvårsrapporter. Emittenter av andra finansiella instrument än aktier som riktar sig till professionella kunder på reglerade marknader omfattas däremot inte av samma skyldighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (3). Framställningen av finansiella halvårsrapporter har visat sig vara en oproportionerlig skyldighet för emittenter av andra finansiella instrument än aktier på tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Eftersom många MTF-plattformar med fokus på små och medelstora företag inte kräver halvårsvisa årliga finansiella rapporter för emittenter av andra finansiella instrument än aktier förefaller ett sådant obligatoriskt krav genom delegerad förordning (EU) 2017/565 bidra till att avskräcka de som driver MTF-plattformar från att registrera sig som tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Operatören av en tillväxtmarknad för små och medelstora företag bör därför ha möjlighet att besluta om de vill tillämpa kravet på halvårsvist offentliggörande av finansiella rapporter på emittenter av andra finansiella instrument än aktier.

(5)

Det har konstaterats att vissa emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag endast har tillgängliggjort en begränsad mängd av det emitterade aktiekapitalet för allmänheten, vilket gör handeln med dessa aktier mer riskabel för investerare och har en negativ inverkan på likviditeten. Detta verkar i sin tur avskräckande på investerare som ämnar investera i börsnoterade aktier i små och medelstora företag på tillväxtmarknader. För att säkerställa likviditet i aktiehandeln, och för att öka investerarnas förtroende, bör operatörer på tillväxtmarknader för små och medelstora företag därför införa krav på att ett minimiantal aktier sätts i omlopp för handel (omsättningsbarhetsvillkor) som ett villkor för upptagande till handel första gången. Operatörer av en tillväxtmarknad för små och medelstora företag bör dock ha flexibiliteten att fastställa ett lämpligt tröskelvärde på grundval av rådande marknadssituation, inbegripet om beloppet bör uttryckas i absoluta tal eller som procent av totalt emitterat aktiekapital.

(6)

Delegerad förordning (EU) 2017/565 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

En minimiperiod efter ikraftträdandet av denna förordning bör ges till nuvarande operatörer av tillväxtmarknader för små och medelstora företag, så att de kan anpassa sina registreringsvillkor. Därför bör denna förordning börja tillämpas tre månader efter det att den trätt i kraft.

1.

I artikel 77 ska punkt 2 ersättas med följande:

2.

I artikel 78 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

(1)

I förordning (EU) 2017/625 fastställs bland annat en ram för utförandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som rör djur och varor som förs in till unionen från tredjeländer för att verifiera efterlevnaden av unionslagstiftningen i syfte att skydda människors och djurs hälsa och säkerställa växtskyddet och djurskyddet samt, i samband med genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, skydda miljön. I förordningen föreskrivs att offentlig kontroll ska utföras av vissa sändningar av djur och varor vid gränskontrollstationen för första ankomst till unionen. Medlemsstaterna ska för detta ändamål utse gränskontrollstationer.

(2)

Enligt förordning (EU) 2017/625 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen innan de utser gränskontrollstationer, så att kommissionen kan verifiera och vid behov utföra kontroller i syfte att verifiera att de uppfyller de minimikrav för utseende som fastställs i förordningen. Förordning (EU) 2017/625 ger kommissionen befogenhet att fastställa vissa närmare bestämmelser om dessa minimikrav. Sådana närmare bestämmelser fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1014 (2) (nedan tillsammans kallade minimikraven). I förordning (EU) 2017/625 fastställs även att medlemsstaterna ska återkalla beslutet om utseende av en gränskontrollstation när den inte längre uppfyller kraven för utseendet för alla eller för vissa av de kategorier av djur och varor som utseendet omfattar.

(3)

Om beslutet om utseende delvis har återkallats eftersom det gällde en viss kategori djur eller en viss kategori varor, eller samtliga kategorier av djur eller varor om gränskontrollstationen har utsetts för olika kategorier av djur och varor, bör dock medlemsstaterna på nytt få utse gränskontrollstationen för de kategorier djur eller varor för vilka beslutet om utseende har återkallats utan att först behöva ge kommissionen möjlighet att utföra kontroller i syfte att verifiera efterlevnaden av minimikraven. I sådana fall bör åtgärderna mot den bristande efterlevnaden inte inbegripa sådana omfattande åtgärder som krävs för att utse en gränskontrollstation första gången. Det bör därför fastställas bestämmelser om att medlemsstaterna på nytt får utse en gränskontrollstation för dessa kategorier djur eller varor utan att först behöva ge kommissionen möjlighet att utföra kontroller i syfte att verifiera efterlevnaden av minimikraven.

(4)

För att kommissionen ska kunna göra en grundlig bedömning av de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att avhjälpa den bristande efterlevnad som ledde till att beslutet om utseende delvis återkallades, bör medlemsstaterna anmäla dessa åtgärder till kommissionen. De bör fatta beslutet om förnyat utseende först när kommissionen anser att de åtgärder som vidtagits är tillräckliga för att avhjälpa den bristande efterlevnaden.

(5)

Undantaget från bestämmelserna i förordning (EU) 2017/625 avseende utseende av gränskontrollstationer bör endast tillämpas om beslutet om förnyat utseende fattas inom två år från den dag då beslutet om utseende delvis återkallades. Om beslutet om förnyat utseende fattas senare än två år från den dag då det delvis återkallades, bör kommissionen i syfte att bedöma de förändringar som gjorts vid gränskontrollstationerna behålla möjligheten att utföra kontroller i syfte att verifiera att gränskontrollstationen uppfyller minimikraven.

(6)

Enligt förordning (EU) 2017/625 får i vissa fall den offentliga kontrollen utföras vid andra kontrollställen än gränskontrollstationer, under förutsättning att dessa kontrollställen uppfyller minimikraven och kraven avseende beslut om utseende och återkallelse av beslut om utseende av gränskontrollstationer. Bestämmelserna om förnyat utseende av gränskontrollstationer i den här förordningen bör därför även tillämpas på kontrollställen.

(7)

Enligt förordning (EU) 2017/625 ska gränskontrollstationer ligga i omedelbar närhet av stället för införsel till unionen. För att möjliggöra en effektiv organisation och ett effektivt utförande av den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet bör det dock fastställs bestämmelser som anger när det föreligger särskilda geografiska begränsningar och på vilka villkor gränskontrollstationer får vara belägna på ett annat avstånd från stället för införsel till unionen än i dess omedelbara närhet. Geografiska begränsningar bör vara sådana begränsningar som följer av naturförhållandena och landskapet vid införselstället, och avståndet från införselstället bör inte överstiga vad som är absolut nödvändigt för att övervinna de svårigheter som orsakas av de geografiska begränsningarna. Avståndet bör inte heller vara så stort att det utgör en risk för människors och djurs hälsa, växtskyddet, djurskyddet och miljön. De särskilda geografiska begränsningarna bör omfatta sådana begränsningar som kan orsaka betydande transporthinder, till exempel höga bergspass där vägarna är olämpliga för förflyttning av djur och varor eller där förflyttningen av dem leder till betydande dröjsmål.

(8)

Vid gränskontrollstationerna för import av sändningar med obearbetat timmer samt sågat trä och träflisor bedrivs verksamheten ofta under geografiska begränsningar, vilket beror på att vissa medlemsstater har långa kuster eller långa gränser. Till följd av ovannämnda geografiska begränsningar bedrivs verksamhet vid sådana gränskontrollstationer i allmänhet bara när den offentliga kontrollen utförs. Vissa undantag från minimikraven för gränskontrollstationer i artikel 64.3 i förordning (EU) 2017/625 bör därför fastställas i fråga om beslut om utseende. För att säkerställa att den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet är effektiv bör ändå särskilda villkor uppfyllas under den tid då denna kontroll och denna verksamhet utförs genom en mobil grupp för offentlig kontroll vid gränskontrollstationens behöriga myndighet. En mobil grupp för offentlig kontroll bör särskilt kunna tillhandahålla en tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad bemanning och ha tillgång till den utrustning som krävs när den offentliga kontrollen eller annan offentlig verksamhet utförs.

(9)

De bestämmelser som kommissionen ska fastställa i enlighet med artiklarna 62.3, 64.2 och 64.5 i förordning (EU) 2017/625 är nära kopplade till varandra, eftersom de alla gäller undantag från vissa tillämpliga krav på gränskontrollstationer. För att underlätta en korrekt och heltäckande tillämpning av dessa bestämmelser, som också bör tillämpas från och med samma datum, bör bestämmelserna fastställas i en enda akt.

(10)

Eftersom de särskilda befogenheter som kommissionen ges genom förordning (EU) 2017/625 börjar gälla den 14 december 2019 bör den här förordningen också gälla från samma datum.

a)

förnyat utseende av en gränskontrollstation eller ett annat kontrollställe än en gränskontrollstation vars beslut om utseende delvis har återkallats,

b)

gränskontrollstationer som på grund av särskilda geografiska begränsningar är belägna på ett annat avstånd från stället för införsel till unionen än i dess omedelbara närhet.

c)

utseende av gränskontrollstationer för import av obearbetat timmer samt sågat trä och träflisor i syfte att beakta särskilda geografiska begränsningar.

(1)

I förordning (EU) 2017/625 fastställs bland annat en ram för utförandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som rör djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer för att verifiera efterlevnaden av unionslagstiftningen i syfte att skydda människors och djurs hälsa och säkerställa växtskyddet och djurskyddet samt, i samband med genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, skydda miljön. Ramen omfattar offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer via utsedda gränskontrollstationer.

(2)

I förordning (EU) 2017/625 föreskrivs att den aktör som ansvarar för vissa sändningar som förs in i unionen ska förhandsanmäla dessa sändningars ankomst till de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen. För att dessa myndigheter ska kunna utföra sin offentliga kontroll i vederbörlig tid och på ett verkningsfullt sätt bör minimitidsfristen för att lämna förhandsanmälan fastställas till en arbetsdag före sändningarnas ankomst.

(3)

På grund av transportrelaterade logistiska begränsningar kan det dock i vissa fall hända att det inte går att göra en förhandsanmälan en arbetsdag före sändningens ankomst. Det kan vara fallet till exempel när sändningen transporteras från avsändningsorten till gränskontrollstationen på mindre än 24 timmar och de uppgifter som behövs för att fylla i relevanta delar i det gemensamma hälsodokument för införsel (CHED) som krävs för förhandsanmälan enligt artikel 56.3 a i förordning (EU) 2017/625 inte är tillgängliga innan sändningen lastas. I sådana fall bör medlemsstaterna få kräva att en förhandsanmälan görs minst fyra timmar innan sändningen anländer så att det kan säkerställas att offentlig kontroll utförs i vederbörlig tid och på ett verkningsfullt sätt också under sådana omständigheter.

(4)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1012 (2) föreskrivs att medlemsstaterna får undanta gränskontrollstationer som ska utses för import av obearbetat timmer samt sågat trä och träflis från vissa minimikrav för gränskontrollstationer på grund av särskilda geografiska begränsningar. I den förordningen föreskrivs också att en mobil grupp för offentlig kontroll kan utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet vid den gränskontrollstation som utsetts för nämnda varor. För att ge tillräckligt med tid för att organisera offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet vid dessa gränskontrollstationer bör ett undantag från bestämmelserna om minimifristen för förhandsanmälan av sändningars ankomst föreskrivas i denna förordning.

(5)

Eftersom förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas från och med den 14 december 2019 bör den här förordningen också tillämpas från och med det datumet.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I förordning (EU) 2017/625 fastställs bland annat en ram för utförandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som rör djur och varor som förs in till unionen från tredjeländer för att verifiera efterlevnaden av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i syfte att skydda människors och djurs hälsa och säkerställa växtskyddet och djurskyddet samt, i samband med genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, skydda miljön. I förordningen föreskrivs att offentlig kontroll ska utföras av sändningar av djur och varor vid gränskontrollstationen för första ankomst till unionen. Medlemsstaterna ska för detta ändamål utse gränskontrollstationer.

(2)

I förordning (EU) 2017/625 fastställs de minimikrav som gränskontrollstationerna ska uppfylla för att kunna utses. Det är därför lämpligt att fastställa närmare bestämmelser om minimikraven för gränskontrollstationernas infrastruktur, utrustning och dokumentation.

(3)

För att skydda människors och djurs hälsa bör det fastställas kompletterande närmare bestämmelser om minimikrav för gränskontrollstationer som har utsetts för djur och för vissa kategorier av varor, t.ex. produkter av animaliskt ursprung, animaliska biprodukter, avelsmaterial, sammansatta produkter samt hö och halm.

(4)

För att beakta särskilda lossningskrav för vissa sändningar som inte transporteras i containrar, såsom sändningar av fiskeriprodukter eller sändningar av animaliska biprodukter som exempelvis kan bestå av ull, och sändningar av bulkvaror i stor volym, som består av stora mängder varor som transporteras utan att vara förpackade, bör gränskontrollstationerna i vissa fall undantas från kravet på att ha ett lossningsområde under tak. Eftersom sändningar av bulkvätskor av animaliskt och icke-animaliskt ursprung lossas direkt från transportmedlet och leds till tankar via särskilda ledningar, bör det inte krävas att gränskontrollstationer ska ha områden eller utrymmen för lossning av varor och utrymmen eller områden för kontroll för utförandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet av bulkvätskor.

(5)

För att förebygga risken för korskontaminering bör det fastställas krav på att anläggningarna för lossning, lagring och kontroll ska vara åtskilda från varandra vid de gränskontrollstationer som har utsetts för produkter av animaliskt ursprung, sammansatta produkter, animaliska biprodukter och avelsmaterial. Det bör dock föreskrivas undantag från kraven på åtskillnad i de fall då gränskontrollstationen endast har utsetts för förpackade varor eller för förpackade och vissa oförpackade varor, om riskbedömningen av de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen visar att det inte kan förekomma någon korskontaminering. För att effektivt kunna hantera riskerna för korskontaminering bör de behöriga myndigheterna i det senare fallet dessutom säkerställa att sändningar hanteras vid olika tidpunkter och att anläggningarna rengörs och desinficeras mellan olika sändningars ankomst.

(6)

Eftersom de djur och varor som förs in till unionen och är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer kanske inte uppfyller kraven i unionslagstiftningen, bör det för att undvika alla risker för korskontaminering fastställas bestämmelser om förbud mot användning av vissa anläggningar vid gränskontrollstationer för sändningar av djur och varor för handel inom unionen och om tillstånd för sådan användning för sändningar av djur och varor som är avsedda för export eller som flyttas mellan två olika platser inom unionens territorium, efter att ha passerat genom ett tredjelands territorium, under förutsättning att de behöriga myndigheterna vidtar lämpliga riskförebyggande åtgärder. Dessa åtgärder bör grundas på en bedömning av de relevanta anläggningarnas kapacitet att klara av ytterligare verksamhet av detta slag. De behöriga myndigheterna bör ha lämpliga arrangemang för att kunna hantera djur i enlighet med unionens djurskyddsregler.

(7)

För att effektivisera den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet bör en viss grad av flexibilitet medges genom att man på vissa villkor tillåter användning av kommersiella företags lagerlokaler och lagring i det transportmedel som användes när sändningen transporterades till gränskontrollstationen.

(8)

För att underlätta en effektiv organisation och ett effektivt utförande av den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet bör gränskontrollstationer få delas upp på ett eller flera kontrollcentrum, där de kategorier av djur och varor för vilka gränskontrollstationen har utsetts ska kontrolleras. I detta avseende bör minimikrav fastställas för kontrollcentrumen.

(9)

Kommissionen bör som ett led i processen för att utse en gränskontrollstation bedöma hur kontrollcentrumen uppfyller minimikraven för gränskontrollstationer i artikel 64.3 i förordning (EU) 2017/625 och de närmare bestämmelserna om minimikrav i den här förordningen. När medlemsstaterna underrättar kommissionen om att de har utsett en gränskontrollstation bör de därför inkludera alla nödvändiga uppgifter om kontrollcentrumen.

(10)

För att säkerställa en korrekt kontroll av att gränskontrollstationerna och deras kontrollcentrum uppfyller minimikraven i artikel 64.3 i förordning (EU) 2017/625 och de närmare bestämmelserna i den här förordningen bör medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla förändringar av infrastrukturen eller driften vid en gränskontrollstation eller ett kontrollcentrum inom gränskontrollstationen, om dessa ändringar kräver en uppdatering av den information som lämnats till kommissionen i enlighet med artikel 59.2 i förordning (EU) 2017/625. I den här förordningen bör det därför ställas krav på att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om detta.

(11)

Enligt artiklarna 53.2 och 60.1 i förordning (EU) 2017/625 ska varje medlemsstat på internet tillhandahålla aktuella förteckningar över gränskontrollstationer och kontrollställen inom sitt territorium och tillhandahålla viss information för varje gränskontrollstation och kontrollställe. Det är därför lämpligt att i denna förordning fastställa formatet för förteckningarna över gränskontrollstationer och kontrollställen tillsammans med de förkortningar som ska användas för att ange de djur- och varukategorier för vilka gränskontrollstationerna och kontrollställena har utsetts, samt ytterligare specifika uppgifter om vad utseendet omfattar.

(12)

Av tydlighetsskäl bör alla kontrollcentrum som används som en del av en gränskontrollstation förtecknas tillsammans med själva gränskontrollstationen i förteckningen över gränskontrollstationer, med uppgift om de kategorier av djur och varor som kontrolleras i kontrollcentrumen. Alla ändringar som rör kontrollcentrumen bör återges på ett korrekt sätt i förteckningen.

(13)

De bestämmelser som kommissionen ska fastställa i enlighet med artiklarna 60.2 och 64.4 i förordning (EU) 2017/625 är nära kopplade till varandra, eftersom de alla avser krav som är tillämpliga på gränskontrollstationer och kontrollställen och de bör därför tillämpas från och med samma datum. För att underlätta en korrekt och fullständig tillämpning av dessa bestämmelser bör de fastställas i en enda akt.

(14)

I kommissionens beslut 2001/812/EG (2) fastställs minimikrav för gränskontrollstationer som godkänts i enlighet med rådets direktiv 97/78/EG (3), liksom för kontrollcentrum samt bestämmelser om deras upptagande i förteckningen. Genom kommissionens beslut 2009/821/EG (4) upprättas en förteckning över godkända gränskontrollstationer. I kommissionens direktiv 98/22/EG (5) fastställs minimivillkor för kontrollstationernas växtskyddskontroller av växter, växtprodukter och andra föremål från tredjeländer i enlighet med rådets direktiv 2000/29/EG (6). För att säkerställa samstämmighet och undvika överlappning av krav bör besluten 2001/812/EG och 2009/821/EG samt direktiv 98/22/EG upphöra att gälla.

(15)

De relevanta bestämmelserna och de befogenheter som kommissionen ges i förordning (EU) 2017/625 börjar gälla den 14 december 2019. Bestämmelserna i denna förordning bör därför också tillämpas från samma datum.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Gränsvärden har fastställts för kaptan, cyazofamid, kresoximmetyl, lambda-cyhalotrin, pyraklostrobin och teflubenzuron i bilaga II till förordning (EG) nr 396/2005. Gränsvärden har fastställts för aminopyralid, mandipropamid, spiromesifen, spirotetramat och tetrakonazol i del A i bilaga III till den förordningen. När det gäller flutianil har inga särskilda gränsvärden fastställts och ämnet har inte heller tagits upp i bilaga IV till den förordningen, så därför gäller standardvärdet 0,01 mg/kg som fastställs i artikel 18.1 b i samma förordning.

(2)

I samband med ett förfarande för godkännande av användningen av ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet aminopyralid på korn, hirs, havre, råg och durra/sorgum lämnades det i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 396/2005 in en ansökan om ändring av de befintliga gränsvärdena.

(3)

När det gäller kaptan har en sådan ansökan lämnats in för amerikanska tranbär och humle. När det gäller cyazofamid har en sådan ansökan lämnats in för potatis, tomater och gurkväxter. När det gäller kresoximmetyl har en sådan ansökan lämnats in för animaliska produkter till följd av att det verksamma ämnet använts på foder. När det gäller lambda-cyhalotrin har en sådan ansökan lämnats in för stjälkselleri/blekselleri, fänkål, sojabönor, solrosfrö och ris. När det gäller mandipropamid har en sådan ansökan lämnats in för rödbetor, rädisor, blomkål, brysselkål, endivesallat, ärter (utan balja) och kronärtskockor. När det gäller pyraklostrobin har en sådan ansökan lämnats in för citrusfrukter, bordsdruvor, blommande kål, huvudkål, sallat och sallatväxter, spenat och liknande blad, kronärtskockor, purjolök och sojabönor. När det gäller spirotetramat har en sådan ansökan lämnats in för andra små frukter och bär, kiwifrukter, vitlök, fänkål och rabarber. När det gäller tetrakonazol har en sådan ansökan lämnats in för kaki/kakiplommon/sharon/persimon, linfrö och vallmofrö.

(4)

Ansökningar om importtoleranser har lämnats in i enlighet med artikel 6.2 och 6.4 i förordning (EG) nr 396/2005 för mandipropamid som används i Nigeria och Kamerun på kakaobönor, för pyraklostrobin som används i Indonesien på ris, i Brasilien på kaffebönor, passionsfrukter/maracuja och ananas och i Förenta staterna på amerikansk persimon och sockerrör, för spiromesifen som används i Brasilien på kaffebönor samt för teflubenzuron som används i Brasilien på grapefrukter och mandariner. Sökandena hävdar att godkänd användning av ämnena på sådana grödor i de länderna leder till resthalter som överskrider gränsvärdena i förordning (EG) nr 396/2005 och att högre gränsvärden krävs för att undvika handelshinder för import av dessa grödor.

(5)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 396/2005 utvärderades ansökningarna av de berörda medlemsstaterna och utvärderingsrapporterna sändes till kommissionen.

(6)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) bedömde ansökningarna och utvärderingsrapporterna, och undersökte då särskilt riskerna för konsumenter och, i förekommande fall, för djur, och lämnade därefter motiverade yttranden om de föreslagna gränsvärdena (2). Myndigheten sände dessa yttranden till sökandena, kommissionen och medlemsstaterna och gjorde dem tillgängliga för allmänheten.

(7)

När det gäller kaptan har sökanden lämnat information som tidigare inte var tillgänglig vid den utvärdering som genomförts i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005, nämligen en validerad analysmetod för matriser med hög syra- och vattenhalt, samt gjort referensstandarder för 3-OH THPI och 5-OH THPI kommersiellt tillgängliga.

(8)

När det gäller cyazofamid har sökanden lämnat information som tidigare saknades om kyllagring.

(9)

När det gäller kresoximmetyl har sökanden lämnat in en ny studie om lagringsstabiliteten för animaliska produkter för att visa giltigheten hos en utfodringsstudie på idisslare.

(10)

När det gäller pyraklostrobin har sökanden lämnat in de resthaltsförsök som saknades för bordsdruvor och den validerade analysmetoden för kaffebönor. När det gäller användningen av pyraklostrobin på amerikansk persimon, spenat och liknande blad samt sockerrör var de inlämnade uppgifterna otillräckliga för att fastställa nya gränsvärden. När det gäller användningen av det verksamma ämnet på escarole/escarolesallat rekommenderar myndigheten att det befintliga gränsvärdet inte höjs eftersom en risk för konsumenterna inte kan uteslutas.

(11)

När det gäller lambda-cyhalotrin konstaterade myndigheten att den tillhandahållna informationen var otillräcklig för att stödja användningen i EU på sojabönor och solrosfrö. Den rekommenderar att gränsvärdena för sojabönor och solrosfrö fastställs till 0,05 mg/kg respektive 0,2 mg/kg, vilket motsvarar de befintliga Codex-gränsvärdena (nedan kallade CXL-värden). Dessa CXL-värden är säkra för konsumenterna i unionen (3).

(12)

När det gäller tetrakonazol rekommenderar myndigheten att gränsvärdet höjs för fjäderfäfett och fågelägg till följd av att det verksamma ämnet använts på foder.

(13)

När det gäller alla andra ansökningar fann myndigheten att alla uppgiftskrav var uppfyllda och att de ändringar av gränsvärdena som sökandena begärt var godtagbara ur konsumentsäkerhetssynpunkt, på grundval av en bedömning av konsumenternas exponering som omfattade 27 specifika europeiska konsumentgrupper. Myndigheten tog hänsyn till de senaste uppgifterna om ämnenas toxikologiska egenskaper. Varken livstidsexponeringen för dessa ämnen genom konsumtion av alla de livsmedelsprodukter som kan innehålla dem eller korttidsexponeringen till följd av stor konsumtion av de berörda produkterna visade på någon risk för att det acceptabla dagliga intaget eller den akuta referensdosen överskrids.

(14)

I samband med godkännandet av det verksamma ämnet flutianil ingick i enlighet med artikel 8.1 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (4) en ansökan om ett gränsvärde i sammanfattningen. Denna ansökan utvärderades av de berörda medlemsstaterna i enlighet med artikel 11.2 i den förordningen. Myndigheten bedömde ansökan och utfärdade en slutsats om den inbördes granskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet, i vilken myndigheten rekommenderade att det fastställs gränsvärden för druvor som omfattar representativa användningsområden enligt god jordbrukspraxis i unionen (5).

(15)

På grundval av myndighetens motiverade yttranden och slutsats och med hänsyn till faktorerna av relevans för ärendet i fråga uppfyller de begärda ändringarna av gränsvärdena kraven i artikel 14.2 i förordning (EG) nr 396/2005.

(16)

Förordning (EG) nr 396/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.