(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2205 (2), kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/592 (3) och kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1178 (4) fastställs bland annat de tidpunkter då clearingkravet får verkan för kontrakt som gäller klasser av OTC-derivat som anges i bilagorna till dessa förordningar.

(2)

I dessa förordningar fastställs uppskjutna tidpunkter då clearingkravet ska börja gälla avseende OTC-derivatkontrakt som ingåtts mellan motparter som ingår i samma grupp och där en motpart är etablerad i ett tredjeland och den andra motparten i unionen. Som anges i relevanta skäl i dessa förordningar var uppskjutandet nödvändigt för att säkerställa att dessa OTC-derivatkontrakt inte skulle omfattas av clearingkravet före antagandet av en genomförandeakt enligt artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012.

(3)

Hittills har ingen genomförandeakt med avseende på clearingkravet antagits enligt artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012. Därför bör tillämpningen av clearingkravet för OTC-derivatkontrakt skjutas upp ytterligare under en fastställd tidsperiod eller till antagandet av dessa genomförandeakter.

(4)

De delegerade förordningarna (EU) 2015/2205, (EU) 2016/592 och (EU) 2016/1178 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De ursprungliga uppskjutna tillämpningsdatumen i delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 var anpassade till tillämpningsdatumet för clearingkravet för motparter i kategori 4. Eftersom tillämpningsdatumen bör skjutas upp ytterligare bör detta ytterligare uppskjutande även gälla enheter i kategori 4.

(6)

Med hänsyn till de ursprungliga uppskjutna tillämpningsdatumen, och för att säkerställa att tillämpningen av clearingkravet för transaktioner inom gruppen ligger i linje med tillämpningsdatumet för denna förordning bör denna ändringsakt träda i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)

Denna förordning grundas på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(8)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundas på, gjort en kostnads-nyttoanalys och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5).

(1)

Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (nedan kallad konventionen) trädde i kraft den 24 februari 2004 och ingicks av unionen genom rådets beslut 2006/730/EG (1).

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 (2) genomförs konventionen inom unionen.

(3)

Enligt artikel 7 i konventionen får partskonferensen förteckna kemikalier i bilaga III i konventionen enligt rekommendationen från undersökningskommittén för kemikalier.

(4)

För att säkerställa att importerande parter åtnjuter det skydd som konventionen erbjuder och eftersom alla relevanta kriterier enligt konventionen är uppfyllda är det nödvändigt och lämpligt att stödja rekommendationen från undersökningskommittén för kemikalier vad gäller förteckningen i bilaga III till konventionen av acetoklor, karbosulfan, krysotilasbest, fention (beredningar med ultralåg volym (ULV) med minst 640 gram verksamt ämne per liter), hexabromcyklododekan, forat samt beredningar i vätskeform (emulsionskoncentrat och vattenlösligt koncentrat) innehållande minst 276 g/l parakvatdiklorid, vilket motsvarar en parakvatjonkoncentration på minst 200 g/l. Dessa kemikalier är dessutom redan förbjudna eller underkastade stränga restriktioner i unionen och omfattas därför av krav i samband med export enligt förordning (EU) nr 649/2012 som går utöver vad som krävs i konventionen.

(5)

Vid sitt nionde möte väntas partskonferensen besluta om att förteckna dessa kemikalier i bilaga III till konventionen.

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det nionde mötet i partskonferensen vad gäller förteckningen i bilaga III till konventionen av vissa kemikalier, eftersom den förteckningen kommer att vara bindande för unionen.

(1)

Den 19 april 2013 antog Europeiska centralbanken beslut ECB/2013/10 (1), genom vilket man skapar ett antal tekniska standarder som omfattar både de aktuella och framtida serier av eurosedlar, samt förtydligar vissa av de regler och förfaranden som gäller för eurosedlar.

(2)

ECB har beslutat att göra ändringar i den andra serien eurosedlar, som även kallas Europaserien. Höjden på sedlarna i valörerna 100 euro och 200 euro bör minskas.

(3)

Den 4 maj 2016 beslutade ECB-rådet att exkludera eurosedlar i valören 500 euro från Europaserien.

(4)

Efter Kroatiens anslutning 2013 måste dessutom ECB:s initialer på kroatiska läggas till på eurosedlar av valörerna 50, 100 och 200 euro i den andra serien eurosedlar. De bör läggas till i det mönsterelement som inkluderar Europeiska unionens officiella språkvarianter.

(5)

För att säkerställa enhetlighet bör tröskelvärdet för att inkomma med dokumentation om eurosedlarnas ursprung samt identifiera kunden eller i förekommande fall den verkliga förmånstagaren i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (2), höjas till 10 000 euro. Genom denna höjning harmoniseras det med det tröskelvärde som gäller för personer som handlar med varor i den mån som betalning görs kontant med ett belopp om 10 000 euro eller mer enligt direktiv (EU) 2015/849.

(6)

Man bör förtydliga att inlösen av skadade sedlar kan ske antingen genom att man löser in dem mot sedlar med samma värde i valfri valör eller genom att man överför eller krediterar sedlarnas värde till ett av inlämnarens konton. Det bör förtydligas att den avgift som en inlämnare får betala när denne begär inlösen av äkta sedlar som skadats genom stöldskyddsutrustning även tas ut om inlämnaren begär att den nationella centralbanken överför eller krediterar sedlarnas värde till ett konto.

(7)

Beslut ECB/2013/10 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

För att bistå ECB-rådet att övervaka efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering enligt artikel 123 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anger beslut ECB/2014/8 (1) vilka marknadsräntor som utgör den övre gränsen för förräntningen av inlåning från staten och myndigheter hos den nationella centralbanken.

(2)

För att skydda den gemensamma penningpolitikens integritet behöver de relevanta marknadsräntorna specificeras och uppdateras ytterligare.

(3)

Beslut ECB/2014/8 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Riktlinje ECB/2014/9 (1) har två gånger ändrats på viktiga punkter. Eftersom ytterligare ändringar måste göras bör den riktlinjen omarbetas så att den blir mer översiktlig.

(2)

För att framgångsrikt genomföra den gemensamma penningpolitiken måste Europeiska centralbanken (ECB) specificera de allmänna principer som de nationella centralbankerna ska följa när de utför åtgärder med tillgångar och skulder på eget initiativ; dessa åtgärder bör inte påverka den gemensamma penningpolitiken.

(3)

Begränsningar av förräntningen på inlåning från staten som de nationella centralbankerna innehar i egenskap av fiskalt ombud i enlighet med artikel 21.2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken måste specificeras för att skydda den gemensamma penningpolitikens integritet, samt för att skapa incitament så att inlåning från staten placeras på marknaden vilket då underlättar Eurosystemets likviditetshantering och genomförandet av penningpolitiken. Genom att introducera en övre gräns för denna ränta och basera den på penningmarknadsräntorna underlättas den granskning som ECB utför i enlighet med artikel 271 d i fördraget för att säkerställa att de nationella centralbankerna iakttar förbudet mot monetär finansiering.

(4)

Med hänsyn till de specifika institutionella omständigheterna anser ECB-rådet att förräntningen på inlåning från staten som är relaterad till ett anpassningsprogram inte påverkar den gemensamma penningpolitiken i jämförbar utsträckning som förräntningen på annan inlåning från staten.

(5)

Förräntningen på annan inlåning än inlåning från staten som innehas av de nationella centralbankerna får inte omfattas av förbudet mot monetär finansiering och därutöver ska den också specificeras för att skydda den gemensamma penningpolitikens integritet. Mot bakgrund av dessa olika institutionella krav kan respektive övre förräntningsgränser variera, särskilt vad gäller inlåning från interna källor som kan anses vara likartade med icke-professionella användares konton eller också ha ett administrativt ändamål.

(6)

Transaktioner som nationella centralbanker genomför för tredje part, som inte bokförs i den nationella centralbankens balansräkning och som inte påverkar förutsättningarna för centralbankslikviditet omfattas inte av denna riktlinje. Med tanke på relaterade organisationsfrågor bör emellertid sådana transaktioner bli föremål för arrangemang som är jämförbara med arrangemangen i denna riktlinje.