(1)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2018/538 (2) undertecknades ändring 1 av samarbetsmemorandum NAT-I-9406 mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen (nedan kallat samarbetsmemorandum NAT-I-9406) den 13 december 2017, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(2)

Ändring 1 av samarbetsmemorandum NAT-I-9406 utvidgar samarbetet mellan parterna till att omfatta alla faser av moderniseringen av flygledningstjänst, inklusive införandeinsatser, med målet att säkerställa global driftskompatibilitet. Det ändrar även strukturen på och förvaltningen av samarbetsmemorandum NAT-I-9406 i syfte att optimera genomförandet och förvaltningen av den samarbetsverksamhet som genomförs inom ramen för memorandumet.

(3)

Det är nödvändigt att fastställa förfaranden för unionens deltagande i den operativa förvaltningen av samarbetsmemorandum NAT-I-9406A mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om modernisering av flygledningstjänst, forskning och utveckling inom området civil luftfart och global driftskompatibilitet (nedan kallat samarbetsmemorandum NAT-I-9406A), som återfinns i addendumet till ändring 1 och ersätter samarbetsmemorandum NAT-I-9406.

(4)

Därför bör ändring 1 av samarbetsmemorandum NAT-I-9406 godkännas på unionens vägnar.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/397 (2) föreskriver en ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2251 (3) vad gäller den dag fram till vilken motparter får fortsätta att tillämpa sina riskhanteringsförfaranden för vissa OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt I enlighet med artikel 2 i delegerad förordning (EU) 2019/397 ska den förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att tillämpas på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen, såvida inte ett utträdesavtal har trätt i kraft senast vid den tidpunkten eller den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen har förlängts.

(3)

Genom en skrivelse av den 20 mars 2019 ansökte Förenade kungariket om en förlängning av den period som föreskrivs i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen till och med den 30 juni 2019, i syfte att slutföra ratificeringen av utträdesavtalet (4). Den 21 mars 2019 godkände Europeiska rådet en förlängning till och med den 22 maj 2019 förutsatt att utträdesavtalet godkänns av det brittiska underhuset följande vecka. Om så inte sker samtyckte Europeiska rådet till en förlängning till och med den 12 april 2019. Följaktligen kommer delegerad förordning (EU) 2019/397 inte att vara tillämplig.

(4)

De skäl som ligger till grund för delegerad förordning (EU) 2019/397 kommer dock att kvarstå, oavsett om den period som avses i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen förlängs. Framför allt kommer riskerna när det gäller en smidigt fungerande marknad och lika villkor för motparter som är etablerade i unionen att kvarstå i händelse av att Förenade kungarikets utträder ur unionen utan ett avtal efter den förlängda perioden. Dessa risker förväntas finnas kvar under överskådlig framtid.

(5)

Delegerad förordning (EU) 2016/2251 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och pensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(7)

Det är nödvändigt att underlätta marknadsaktörernas genomförande av effektiva lösningar så snabbt som möjligt. Därför har Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten gjort en kostnads-nyttoanalys, men inte genomfört något öppet offentligt samråd i enlighet med artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (5), artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (6) och artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (7). Av samma skäl bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/396 (2) ändras kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2205 (3), kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/592 (4) och kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1178 (5) vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt. I enlighet med artikel 4 i delegerad förordning (EU) 2019/396 ska den förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen, såvida inte ett utträdesavtal har trätt i kraft senast vid den tidpunkten eller den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen har förlängts.

(3)

Genom en skrivelse av den 20 mars 2019 ansökte Förenade kungariket om en förlängning av den period som föreskrivs i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen till och med den 30 juni 2019, i syfte att slutföra ratificeringen av utträdesavtalet (6). Den 21 mars 2019 godkände Europeiska rådet en förlängning till och med den 22 maj 2019, förutsatt att utträdesavtalet godkänns av det brittiska underhuset påföljande vecka. Om så inte sker samtyckte Europeiska rådet till en förlängning till och med den 12 april 2019. Följaktligen kommer delegerad förordning (EU) 2019/396 inte att bli tillämplig.

(4)

De skäl som ligger till grund för delegerad förordning (EU) 2019/396 kommer dock att kvarstå, oavsett om den period som avses i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen förlängs. Framför allt kommer riskerna när det gäller en smidigt fungerande marknad och lika villkor för motparter som är etablerade i unionen att kvarstå i händelse av att Förenade kungarikets utträder ur unionen utan ett avtal efter den förlängda perioden. Dessa risker förväntas finnas kvar under överskådlig framtid.

(5)

De delegerade förordningarna (EU) 2015/2205, (EU) 2016/592 och (EU) 2016/1178 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Denna förordning grundas på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(7)

Det är nödvändigt att underlätta marknadsaktörernas genomförande av effektiva lösningar så snabbt som möjligt. Därför har Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten gjort en kostnads-nyttoanalys, men inte genomfört något öppet offentligt samråd i enlighet med artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (7). Av samma skäl bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

(1)

Efter en antidumpningsundersökning införde rådet genom förordning (EG) nr 778/2003 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa rördelar med ursprung i Republiken Korea (nedan kallad Sydkorea) och Malaysia (nedan kallad den ursprungliga undersökningen). Efter en första översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna enligt artikel 11.2 i grundförordningen återinförde rådet antidumpningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EG) nr 1001/2008 (3). Efter en andra översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna enligt artikel 11.2 i grundförordningen återinförde kommissionen antidumpningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EU) nr 1283/2014 (4). Efter en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, begränsad i omfattning till en undersökning av dumpningen vad gäller TK Corporation, en sydkoreansk exporterande tillverkare, ändrade kommissionen genomförandeförordning (EU) nr 1283/2014 genom genomförandeförordning (EU) 2016/306 (5).

(2)

De antidumpningsåtgärder som gäller för närvarande på import av vissa rördelar med ursprung i Sydkorea består av en värdetull som fastställts på samma nivå som dumpningsmarginalen, dvs. 32,4 % för import från en individuellt namngiven exportör (TK Corporation) med en övrig tullsats på 44,0 %, fastställd på samma nivå som skademarginalen.

(3)

De antidumpningsåtgärder som gäller för närvarande på import av vissa rördelar med ursprung i Malaysia består av en värdetull som fastställts på samma nivå som dumpningsmarginalen, dvs. 49,9 %, och 59,2 % för import från individuellt namngivna exportörer med en övrig tullsats på 75,0 %.

(4)

Efter en antidumpningsundersökning införde rådet genom förordning (EU) nr 78/2013 (6) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa rördelar med ursprung i Republiken Turkiet (nedan kallad Turkiet) och Ryska federationen (nedan kallad Ryssland).

(5)

De antidumpningsåtgärder som gäller för närvarande i fråga om Ryssland består av en värdetull som fastställts på samma nivå som dumpningsmarginalen på 23,8 %. För Turkiet har värdetullen fastställts på samma nivå som dumpningsmarginalen på 2,9 %, 9,6 %, 12,1 % för import från individuellt namngivna exportörer, med en övrig tullsats på 16,7 %.

(6)

Antidumpningsåtgärder gäller för närvarande på import av vissa rördelar med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och har utvidgats till Taiwan, Indonesien, Sri Lanka och Filippinerna (7).

(7)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (8) för gällande antidumpningsåtgärder på import av vissa rördelar med ursprung i Turkiet, Ryssland, Sydkorea och Malaysia (nedan kallade de berörda länderna) mottog kommissionen en begäran om översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(8)

Begäran ingavs av Defence Committee of the Steel Butt-Welding Fittings Industry (nedan kallad sökanden), såsom företrädare för tillverkare i unionen som svarar för runt 51 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa rördelar.

(9)

Begäran grundades på att det är sannolikt att dumpningen och skadan för unionsindustrin skulle fortsätta och/eller återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(10)

Efter att i samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen ha fastslagit att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång, meddelade kommissionen den 27 januari 2018, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (9) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande), att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(11)

Undersökningen av fortsatt eller återkommande dumpning omfattade år 2017 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med utgången av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen den sökande, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare i unionen som den visste var berörda samt de turkiska, ryska, sydkoreanska och malaysiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(13)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och framlägga bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också tillfälle att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(14)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa produktionsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande, med beaktande även av det geografiska läget. Urvalet utgjordes av fyra unionstillverkare. Unionstillverkarna i stickprovet stod för omkring 54 % av den totala tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter om det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom den angivna tidsfristen och urvalet bekräftades därmed. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(16)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanades alla icke-närstående importörer/användare att delta i denna undersökning. Dessa parter anmodades att ge sig till känna genom att lämna de uppgifter till kommissionen om sitt eller sina företag som efterfrågas i bilaga II i tillkännagivandet om inledande. Två importörer gav sig till känna. De inbjöds att samarbeta genom att fylla i frågeformuläret. Ingen av de två svarade dock.

(17)

Mot bakgrund av det till synes stora antalet exporterande tillverkare i de fyra länder som berörs av denna översyn vid giltighetstidens utgång planerades ett stickprovsförfarande i tillkännagivandet om inledande.

(18)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i de berörda länderna att lämna de uppgifter som efterfrågades i tillkännagivandet om inledande. Bland dessa ingick försäljningsvolym och värde, produktionsvolym och produktionskapacitet. Dessutom uppmanade kommissionen de berörda ländernas delegationer i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(19)

Frågeformulär för stickprovsförfarandet skickades till 40 kända potentiella exporterande tillverkare: elva i Turkiet, fem i Malaysia, tio i Sydkorea och 14 i Ryssland. Tre turkiska företag svarade på frågeformuläret, varav ett senare drog tillbaka sitt samarbete. Ett företag i Ryssland svarade på frågeformuläret för stickprovsförfarandet, men drog senare tillbaka sitt samarbete. Ingen av de malaysiska eller sydkoreanska tillverkare som kontaktades eller någon annan malaysisk eller sydkoreansk tillverkare gav sig till känna och tillhandahöll de begärda uppgifterna.

(20)

Kommissionen skickade frågeformulär till de fyra unionstillverkare som ingick i stickprovet, de fyra exporterande tillverkare som anges i skäl 18 och två importörer som gav sig till känna efter inledandet

(21)

Svar på frågeformulären inkom från de fyra unionstillverkare som ingick i stickprovet och två exporterande tillverkare i Turkiet. Inga svar inkom från importörer.

(22)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(23)

Den produkt som översynen gäller är samma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning), av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål), med en yttre diameter av högst 609,6 mm, av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7307 93 11, ex 7307 93 19 och ex 7307 99 80 (Taric-nummer 7307931191, 7307931193, 7307931194, 7307931195, 7307931199, 7307931991, 7307931993, 7307931994, 7307931995, 7307931999, 7307998092, 7307998093, 7307998094, 7307998095 och 7307998098) (nedan kallad den berörda produkten eller den produkt som översynen gäller).

(24)

Det ansågs att den produkt som översynen gäller och som tillverkas i de fyra berörda länderna och exporteras till unionen, och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(25)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om dumpningen från de berörda länderna skulle fortsätta eller återkomma om de gällande åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(26)

Ingen av tillverkarna i Ryssland, Malaysia och Sydkorea samarbetade i undersökningen. De två turkiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna stod för omkring 50 % av den totala turkiska exporten av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. De motsvarade ungefär 40 % av den totala produktion som fastställts för Turkiet under översynsperioden. Graden av samarbetsvilja från Turkiet ansågs därför vara låg.

(27)

Kommissionen informerade myndigheterna i alla fyra berörda länder att den på grund av den bristande samarbetsviljan kan komma att tillämpa artikel 18 i grundförordningen vad gäller resultaten i förhållande till Turkiet, Ryssland, Malaysia och Sydkorea. Kommissionen fick inte in några synpunkter eller någon begäran om ingripande från förhörsombudet för de fyra ländernas myndigheter i detta avseende.

(28)

Resultaten när det gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning grundades därför på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, särskilt offentligt tillgänglig information såsom offentliga företagswebbplatser, uppgifter i begäran om översyn och de uppgifter som under översynen erhölls från samarbetsvilliga parter (nämligen sökanden, de unionstillverkare som ingår i urvalet och de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). Kommissionen använde även diverse importstatistik, inklusive importstatistik som inhämtats i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad artikel 14.6-databasen). Dessutom användes databasen Global Trade Atlas (10) och importdatabasen i Amerikas förenta stater (nedan kallade Förenta staterna).

(29)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om import av den berörda produkten från Turkiet till unionen dumpades under översynsperioden, baserat på data som tillhandahållits av samarbetsvilliga exporterande tillverkare. För fullständighetens skull granskades även dumpning av icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare under översynsperioden baserat på tillgängliga uppgifter, i synnerhet data från artikel 14.6-databasen, justerat för frakt och försäkring, baserat på svar från samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

(30)

I den ursprungliga undersökningen konstaterade kommissionen att några av de exporterande tillverkare som samarbetade i den undersökningen ägnade sig åt riktad dumpning i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen. I denna översyn analyserade kommissionen exportförsäljningen till unionen under översynsperioden i syfte att undersöka om riktad dumpning fortsatte under den perioden, dvs. om det fanns något tydligt mönster för om exportpriserna varierade väsentligt mellan olika inköpare, regioner eller tidsperioder. Inga tecken på sådan praxis kunde konstateras i denna översyn vid giltighetstidens utgång.

(31)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den produkt som översynen gäller till unionen under översynsperioden.

(32)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes för export till unionen och undersökte huruvida varje samarbetsvillig exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden för varje produkttyp var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(33)

Kommissionen fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under översynsperioden för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(34)

Normalvärdet grundades på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte, om

(35)

I dessa fall fastställdes normalvärdet till det vägda genomsnittet av priserna för all inhemsk försäljning av produkttypen i fråga under översynsperioden.

(36)

Normalvärdet grundade sig på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp av enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under översynsperioden, om

(37)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(38)

Normalvärdet konstruerades genom att till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkares likadana produkt under översynsperioden addera

(39)

I samtliga fall exporterades den produkt som översynen gäller till oberoende kunder i unionen, och exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas.

(40)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris såsom fastställts ovan på grundval av priset fritt fabrik.

(41)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Normalvärdet justerades för frakt- och kreditkostnader, medan exportpriset justerades för frakt, försäkring och kreditkostnader.

(42)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den produkt som översynen gäller, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(43)

För de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna visade jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset inte på någon dumpning under översynsperioden.

(44)

Kommissionen undersökte dumpningen av icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare med hjälp av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(45)

Kommissionen kunde inte använda det viktade genomsnittliga normalvärde som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna eftersom det var baserat på enheter, medan exportpriset från artikel 14.6-databasen var baserat på ton. Därför använde kommissionen det normalvärde som tillhandahölls av sökanden som mer representativt för landet i stort. Såsom nämns nedan skulle en användning av det viktade genomsnittliga normalvärdet för samarbetsvilliga exporterande tillverkare ändå inte ändra kommissionens resultat vad gäller avsaknad av dumpning under översynsperioden.

(46)

För att fastställa det genomsnittliga exportpriset för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Turkiet använde kommissionen data från artikel 14.6-databasen, med undantag av importsiffrorna för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(47)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris såsom fastställts ovan på grundval av priset fritt fabrik.

(48)

Kommissionen justerade normalvärdet och/eller exportpriset med hänsyn till olikheter i faktorer som påverkar priserna och därmed prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Normalvärdet och exportpriset justerades för frakt, försäkring och kreditkostnad, beräknat utifrån data från samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

(49)

Kommissionen fann ingen dumpning eftersom exportpriserna låg väsentligt över normalvärdet. Vidare låg det genomsnittliga exportpriset för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare över det genomsnittliga exportpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Därmed skulle det inte heller förekomma någon dumpning om det viktade genomsnittliga normalvärdet för samarbetsvilliga exporterande tillverkare användes.

(50)

Eftersom det inte fastställdes någon dumpning under översynsperioden analyserade kommissionen sannolikheten för återkommande dumpning om antidumpningsåtgärderna på import av den berörda produkten från Turkiet skulle tillåtas upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: exportpriset till andra destinationer, produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Turkiet samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(51)

Kommissionen undersökte turkiska exportörers prisbeteende gentemot andra tredjeländer, på grundval av turkisk exportstatistik, som identifieras med en åttasiffrig kod (11). Kommissionen använde denna statistik, eftersom ingen av de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna exporterade till tredje länder under översynsperioden.

(52)

Baserat på exportstatistik från Global Trade Atlas motsvarar denna export bara omkring 13 % av den uppskattade tillverkningen av den berörda produkten i Turkiet, såsom beskrivs i skäl 53 ovan, trots att unionen är den största exportmarknaden för turkiska tillverkare. Därför ligger största fokus för turkiska tillverkare av den berörda produkten fortsatt på den turkiska hemmamarknaden. Kommissionens analys av den turkiska exportstatistiken visade även att exporten till tredjeländer var obetydlig (12) och att produkttypernas prisvariationer var så stora att en jämförelse mellan det genomsnittliga priset per enhet i dessa tredjeländer och det genomsnittliga priset per enhet på unionsmarknaden blev föga representativ och meningslös.

(53)

På grundval av begäran, de samarbetsvilliga företagens svar på frågeformulären och ett bidrag från Turkish Steel Exporters' Association fastställde kommissionen Turkiets produktionskapacitet till omkring 35 000 ton. Utifrån samma data fastställde kommissionen Turkiets reservkapacitet för den berörda produkten till omkring 23 000 ton. Detta är nära hälften av unionens förbrukning av den berörda produkten under översynsperioden (53 000 ton), enligt skälen 54 och 55, men det är inte troligt att denna reservkapacitet skulle riktas mot unionsmarknaden i stora kvantiteter om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. Det bör även noteras att den outnyttjade kapaciteten i Turkiet ligger långt under nivåerna i de andra berörda länderna, som uppskattades till 50 000 ton för Ryssland, 112 000 ton för Sydkorea och 44 000 ton för Malaysia.

(54)

Trots att de turkiska tillverkarna av den berörda produkten belades med den absolut lägsta tullen jämfört med antidumpningstullen på import av den produkt som översynen gäller från andra länder som omfattas av åtgärderna (13), utnyttjade de inte denna relativa fördel, vilket bekräftas av de relativt låga exporterade volymerna till unionen under översynsperioden. De turkiska tillverkarna av den berörda produkten är fortsatt närvarande på unionsmarknaden för produkten, men dess lockelse för dessa tillverkare har varit begränsad.

(55)

Ovanstående omständigheter verkar bekräftas av beteendet hos en av de största tillverkarna av den berörda produkten i Turkiet, vars situation ansågs vara en bra indikator på vad som skulle kunna hända om åtgärderna för Turkiet drogs in. Företaget belades med den lägsta antidumpningstullen (2,9 %). Trots denna relativt låga tullsats, särskilt jämfört med sina konkurrenter, ökade företaget inte sin export till unionen, vilken var ännu längre under översynsperioden jämfört med under den ursprungliga undersökningsperioden. Samtidigt låg företagets inhemska försäljning på ungefär samma nivå som före införandet av de slutgiltiga åtgärderna.

(56)

Samtidigt som det finns outnyttjad kapacitet för den berörda produkten i Turkiet fann kommissionen inte några tecken på att denna outnyttjade kapacitet skulle användas för export till unionen i några betydande mängder, även med tanke på det bristande intresse för unionsmarknaden som de turkiska tillverkarna har visat under översynsperioden, trots deras relativa fördel vad gäller tillgången till unionsmarknaden. Detta resultat får ytterligare stöd av att turkiska tillverkare, som omfattas av låga antidumpningstullar i unionen, vilket ger dem en relativ fördel jämfört med andra exporterande tillverkare, inte använder denna möjlighet för att öka sin marknadsandel. Slutligen kommer troligen ingen export till unionen att göras till dumpade priser eftersom så inte var fallet under översynsperioden. Kommissionen fann inga tecken på att framtida export skulle ske till dumpade prisnivåer. På grundval av detta förväntas det att den turkiska exporten eventuellt skulle öka om åtgärderna togs bort, men denna ökning skulle inte omfatta några betydande mängder och i alla händelser inte till dumpade prisnivåer.

(57)

Med tanke på det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte är sannolikt att dumpningen från Turkiet skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(58)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(59)

Ingen av de ryska exporterande tillverkarna samarbetade i undersökningen. Kommissionen använde därför tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, för att fastställa om dumpningen skulle fortsätta eller återkomma. I detta avseende använde kommissionen statistiska uppgifter (dvs. artikel 14.6-databasen och exportstatistik från Global Trade Atlas) samt den information som sökanden tillhandahållit i begäran om översyn.

(60)

I sina synpunkter på det slutliga meddelandet hävdade den ryska regeringen att de uppgifter som kommissionen använt för att beräkna dumpningsmarginalen enbart grundades på begäran om översyn, att de inte hade kontrollerats ordentligt och att de inte återspeglade den faktiska situationen på den ryska marknaden. Såsom anges i skäl 59 samarbetade ingen av de ryska exporterande tillverkarna i översynen trots att de hade inbjudits att delta. Vid användningen av tillgängliga uppgifter använde kommissionen, tvärtemot vad den ryska regeringen påstår, dessutom inte bara information som lämnats av sökanden, utan även annan statistik från oberoende källor. Påståendet avvisas därför.

(61)

I brist på annan tillgänglig information baserades normalvärdet på uppgifter som tillhandahållits av sökanden i begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(62)

På grund av bristande samarbetsvilja fastställdes det genomsnittliga exportpriset till unionen på grundval av artikel 14.6-databasen. Det fanns ingen tillgänglig information för att urskilja produkttyper i artikel 14.6-databasen. Därför användes det genomsnittliga exportpriset för alla produkttyper.

(63)

I sina kommentarer på det slutliga meddelandet hävdade den ryska regeringen att exportpriset hade beräknats selektivt på grundval av uppgifter avseende den ryska exporten enbart till Tjeckien. Detta stämmer inte. Vid fastställandet av exportpriset använde sig kommissionen av exporten av den produkt som översynen gäller till alla medlemsstater under översynsperioden, enligt uppgifter i artikel 14.6-databasen, och inte enbart till Tjeckien. Påståendet avvisas därför.

(64)

Det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det vägda genomsnittliga exportpriset enligt artikel 2.11 i grundförordningen.

(65)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs hänsyn till olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Transportkostnader och försäkring, som fastställdes utifrån information som tillhandahållits av sökanden i begäran om översyn, drogs därför av från exportpriset.

(66)

En jämförelse mellan det genomsnittliga normalvärdet och det genomsnittliga exportpriset justerat till priset fritt fabrik, såsom beskrivs ovan, uttryckt som en procent av priset cif (kostnader, försäkring, frakt) vid unionens gräns resulterade i en dumpningsmarginal på 41,8 % under översynsperioden. Kommissionen konstaterade därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden. Importnivån under översynsperioden var dock relativt begränsad och motsvarade 0,9 % av unionens totala förbrukning under den perioden, enligt artikel 14.6-databasen. Trots detta ansåg kommissionen att detta var den bästa tillgängliga informationen för att fastslå att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(67)

Såsom fastställts ovan befanns importen av den berörda produkten från Ryssland ske till dumpade priser under översynsperioden. Kommissionen analyserade vidare om den dumpning som konstaterades under översynsperioden sannolikt skulle fortsätta om de nuvarande antidumpningsåtgärderna på import av den berörda produkten från Ryssland tilläts upphöra att gälla. För fullständighetens skull analyserade kommissionen även om dumpningen sannolikt skulle återkomma om de nuvarande antidumpningsåtgärderna på import av den berörda produkten från Ryssland tilläts upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: exportpriset till andra destinationer, produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Ryssland samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(68)

Enligt exportstatistik från Global Trade Atlas är bara två exportmarknader, förutom unionen (som står för omkring 12 % av landets export) av betydelse för ryska tillverkare av den berörda produkten. Dessa är Kazakstan (omkring 46 % av den totala exporten) och Vitryssland (omkring 26 % av den totala exporten). Information om exporten till dessa länder är dock bara tillgänglig med en sexsiffrig kod och inkluderar därför andra produkter än den produkt som översynen gäller. Slutsatserna om exportvolymer till andra tredjeländer utifrån exportstatistik från Global Trade Atlas kan därför bara anses vara ungefärliga. På samma sätt skulle även genomsnittliga priser som fastställts på denna grund även inkludera andra produkter än den produkt som översynen gäller, som kan ha andra enhetsvärden, och alla slutsatser som dras vad gäller dem skulle också behöva betraktas som ungefärliga.

(69)

I sina synpunkter på det slutliga meddelandet påstår den ryska regeringen att det inte skulle förekomma någon dumpning om kommissionen hade använt sig av de ryska tillverkarnas försäljning av den berörda produkten till tredjeländer, i stället för den ryska exporten till unionen, såsom registrerats i artikel 14.6-databasen. På grund av de exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja kunde kommissionen inte undersöka de faktiska siffrorna för exporten till tredjeländer. Dessutom är de siffror som den ryska regeringen grundar detta påstående på baserade på sexsiffriga koder (vilket inkluderar andra produkter än den produkt som översynen gäller, vilket förklaras i skäl 68 ovan). Kommissionens analys i skäl 66 bygger på artikel 14.6-databasen, som trots att den inte särskiljer mellan produkttyper ger exakta uppgifter om importen av den produkt som översynen gäller. Påståendet avvisas därför.

(70)

Enligt tillgängliga uppgifter som ingick i begäran om översyn har Ryssland en beräknad produktionskapacitet på 90 000 ton och en beräknad outnyttjad kapacitet på 50 000 ton. Rysslands outnyttjade kapacitet motsvarar därmed nästan hela unionens förbrukning av den berörda produkten.

(71)

Den berörda produkten används huvudsakligen inom olje- och gasindustrin, bygg- och anläggningssektorn, energiproduktion, skeppsbyggnad samt industrianläggningar. Inga av de tillgängliga uppgifterna pekar på någon avsevärd tillväxt eller nedgång i dessa sektorer i Ryssland, och den ryska inhemska marknaden för den berörda produkten anses därför förbli relativt stabil under de kommande åren och förväntas inte erbjuda några egentliga möjligheter till expansion för den ryska berörda produkten. Förutom Ryssland är de främsta exportmarknaderna för dessa industrier unionen, Kazakstan och Vitryssland. Det finns inga uppgifter tillgängliga som tyder på att efterfrågan på någon av dessa marknader skulle minska eller öka i någon betydande utsträckning under de kommande åren. Enligt den information som tillhandahållits av sökanden finns det en överkapacitet i världen för den berörda produkten och unionsmarknaden är en av de största marknaderna globalt sett och därför en attraktiv exportdestination.

(72)

I sina synpunkter på det slutliga meddelandet gjorde den ryska regeringen gällande att den inhemska ryska förbrukningen liksom den förväntade efterfrågan på den berörda produkten visade en något uppåtgående tendens (2 % respektive 2,4–2,8 %). Det kan konstateras att den ryska regeringen inte kunde belägga dessa siffror med kontrollerbara uppgifter. Under alla omständigheter visar nämnda siffror även nominellt sett och i enlighet med kommissionens slutsatser att situationen på den ryska marknaden för den produkt som översynen gäller är förhållandevis stabil och kommer sannolikt inte att erbjuda några egentliga möjligheter till expansion för den ryska berörda produkten. Påståendet avvisas därför.

(73)

De ryska exporterande tillverkarna av den berörda produkten samarbetade inte i denna undersökning. Det finns inte heller någon giltig statistisk information om priser för den ryska försäljningen av den berörda produkten till andra tredjelandsmarknader eller den inhemska marknaden i Ryssland. Några prisnivåer kunde därför inte fastställas för dessa marknader under undersökningen.

(74)

Med tanke på de nuvarande antidumpningstullarnas nivåer hade de ryska tillverkarna nästan upphört med sin export till unionen. Undersökningen visade att den ryska importen från unionsmarknaden var i princip obefintlig under 2014 och 2015. Ryssland återupptog exporten till unionen (som dessutom dumpades trots höga tullsatser) först 2016 och ökade den ytterligare under översynsperioden.

(75)

Om tullen skulle tillåtas upphöra att gälla skulle den ryska exporten kunna nå unionsmarknaden utan hinder. Med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Ryssland, kombinerat med den globala överkapaciteten, ansåg kommissionen att det inte kunde uteslutas att detta skulle leda till en väsentlig ökning av exporten från Ryssland till unionen, som på grund av närheten också är en viktig potentiell exportmarknad för Ryssland. Den ryska exporten till unionen kommer dessutom troligen att ske till dumpade priser såsom fastställts i skäl 66.

(76)

Baserat på det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att dumpningen sannolikt skulle fortsätta i framtiden om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. Kommissionen konstaterade även att det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma. Med tanke på den bristande samarbetsviljan kunde kommissionen bara analysera data om export till tredjeländer med en sexsiffrig kod. Denna analys kunde inte betraktas som slutgiltig av de orsaker som förklaras i skäl 68. Trots detta och med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Ryssland, de dumpade prisnivåerna på den berörda produkten i unionen under översynsperioden, tillsammans med unionsmarknadens attraktionskraft för de ryska tillverkarna av den berörda produkten, en marknad som är en stor potentiell exportmarknad för Ryssland, drog kommissionen även slutsatsen att det är sannolikt att betydande volymer av den berörda produkten från Ryssland skulle komma in på unionsmarknaden till dumpade prisnivåer om åtgärderna tilläts upphöra att gälla.

(77)

Mot bakgrund av ovanstående och med utgångspunkt i de tillgängliga uppgifterna drog kommissionen slutsatsen att om giltighetstiden för antidumpningsåtgärderna beträffande den berörda produkten från Ryssland löpte ut skulle det sannolikt leda till fortsatt eller, under alla omständigheter, återkommande dumpning.

(78)

Inga sydkoreanska tillverkare samarbetade i undersökningen. Därför baserades sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. I detta syfte använde kommissionen begäran, exportstatistik från Global Trade Atlas och amerikansk importstatistik.

(79)

Exporten från Sydkorea var obetydlig (mindre än 40 ton) under översynsperioden och ansågs därför inte vara representativ. Analysen inriktades på sannolikheten för återkommande dumpning från Sydkorea baserat på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(80)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla. Följande faktorer analyserades: Sydkoreas exportpris till andra destinationer, produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Sydkorea samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(81)

För att undersöka hur tillverkarna av den berörda produkten i Sydkorea sannolikt skulle bete sig gentemot unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla beaktade kommissionen det sydkoreanska exportbeteendet gentemot den amerikanska marknaden. Kommissionen valde Förenta staterna eftersom den marknaden, till skillnad från andra sydkoreanska exportdestinationer, är ungefär lika stor som unionsmarknaden, med många inhemska tillverkare men också en stor andel import och låga importtullar, vilket gör det till en mycket konkurrensutsatt marknad. Förenta staterna är dessutom det främsta mottagarlandet för export från Sydkorea och stod för omkring 27 % av exporten av den berörda produkten under översynsperioden (14), med relativt detaljerad statistik (15). Slutligen är detta arbetssätt identiskt med det som tillämpades i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång för Sydkorea, som nämns i skäl 1.

(82)

I brist på annan tillgänglig information baserades normalvärdet på uppgifter som tillhandahållits av sökanden i begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(83)

För fullständighetens skull använde kommissionen även inhemska prisuppgifter som tillhandahållits av sökanden i begäran om översyn som en alternativ metod för att fastställa normalvärdet. Oavsett vilket normalvärde som användes förblev dock kommissionens resultat vad gäller dumpningen positivt. Kommissionen noterade till och med högre dumpningsmarginaler vid användningen av de inhemska prisuppgifterna.

(84)

Exportpriserna under översynsperioden fastställdes på grundval av allmänt tillgängliga uppgifter, dvs. amerikansk tullstatistik. Baserat på den metod som utarbetats av sökanden i begäran om översyn justerade kommissionen statistiken för att undanta produkttyper, som inte ingick i det konstruerade normalvärdet såsom beskrivs ovan, i syfte att få bättre jämförbarhet.

(85)

Det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det vägda genomsnittliga exportpriset såsom fastställts ovan, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen, båda på nivån fritt fabrik.

(86)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs hänsyn till olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Exportpriset justerades därför för transport-, försäkrings- och förpackningskostnader som beräknats av sökanden i begäran om översyn för att få de värden som erhållits från den amerikanska importstatistiken på cif-nivå till nivån fritt fabrik.

(87)

En jämförelse av det genomsnittliga normalvärdet och det genomsnittliga exportpriset justerat till nivån fritt fabrik såsom beskrivs ovan, uttryckt i procent av priset cif vid den amerikanska gränsen, resulterade i en dumpningsmarginal på 7,2 % för det konstruerade normalvärdet och 9,1 % när det inhemska priset användes. Såsom förklaras i skäl 90 fann man dessutom nyligen att sydkoreanska tillverkare av vissa av de berörda produkterna (stumsvetsrördelar av kolstål) dumpat sina produkter i Japan.

(88)

Enligt tillgängliga uppgifter i begäran om översyn har Sydkorea en produktionskapacitet på 160 000 ton och en outnyttjad produktionskapacitet på 112 000 ton. Denna outnyttjade kapacitet motsvarar två gånger hela unionens förbrukning. Enligt begäran har den sydkoreanska produktionskapaciteten för den berörda produkten sedan införandet av de slutgiltiga tullarna 2002 utvidgats betydligt, från en beräknad kapacitet på 10 000 ton till 160 000 ton under översynsperioden.

(89)

Inga av de tillgängliga uppgifterna pekar på någon avsevärd tillväxt eller nedgång i sektorer som använder den berörda produkten i Sydkorea, och den sydkoreanska inhemska marknaden för de berörda produkterna anses därför förbli relativt stabil under de kommande åren och kommer därmed inte erbjuda några egentliga möjligheter till expansion för de sydkoreanska tillverkarna av den berörda produkten. Förutom Förenta staterna är övriga huvudsakliga exportmarknader för sydkoreanska tillverkare av den berörda produkten Mellanöstern och Sydostasien. Inga tillgängliga uppgifter under undersökningen tyder på att efterfrågan på någon av dessa marknader skulle öka i någon betydande utsträckning under de kommande åren.

(90)

Dessutom införde Japan den 31 mars 2018 slutgiltiga antidumpningstullar på mellan 41,8 % och 63,2 % på import av stumsvetsrördelar av kolstål från Sydkorea. En öppen unionsmarknad skulle vara ett perfekt mål för att avleda denna export.

(91)

Undersökningen visade att unionsmarknaden för den berörda produkten är attraktiv för sydkoreansk export eftersom den ännu inte utnyttjas till fullo på grund av de höga gällande tullarna (från 32,4 % för en tillverkare till 44 % för de övriga). Trots att deras export upphörde efter införandet av åtgärderna 2002 är den sydkoreanska industri som tillverkar den berörda produkten fortfarande i hög grad beroende av export. Med överkapacitet i Sydostasien, antidumpningstullar i Japan och en redan betydande export till Förenta staterna skulle unionsmarknaden utgöra ytterligare en stor möjlig exportmarknad för den sydkoreanska överkapaciteten om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(92)

Med tanke på tillverkningen och den outnyttjade kapaciteten, sydkoreanska tillverkares prissättning på den amerikanska marknaden och unionsmarknadens attraktionskraft för sydkoreanska tillverkare av den berörda produkten, är det mycket troligt att sydkoreanska tillverkare av den berörda produkten skulle exportera betydande volymer av den berörda produkten till unionen till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla. I och med ökningen av produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten sedan åtgärderna först infördes skulle nivån på den dumpade importen vara mycket högre än innan de slutgiltiga åtgärderna infördes. Därför drog kommissionen slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(93)

Inga malaysiska tillverkare samarbetade i undersökningen. Därför baserades sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. I detta syfte använde kommissionen begäran, exportstatistik från Global Trade Atlas och amerikansk importstatistik.

(94)

Enligt artikel 14.6-databasen var importen från Malaysia obetydlig (mindre än 10 ton) under översynsperioden och ansågs därför inte vara representativ. Analysen fokuserade på sannolikheten för återkommande dumpning från Malaysia baserat på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(95)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla. Följande faktorer analyserades: Malaysias exportpris till andra destinationer, produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Malaysia samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(96)

För att undersöka hur tillverkare av den berörda produkten i Malaysia sannolikt skulle bete sig tittade kommissionen på Malaysias export till Förenta staterna. Detta arbetssätt är identiskt med det som tillämpades i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång för Malaysia, som nämns i skäl 1. Kommissionen valde Förenta staterna eftersom den marknaden är ungefär lika stor som unionsmarknaden, med många inhemska tillverkare men också en stor andel import och låga importtullar, vilket gör det till en mycket konkurrensutsatt marknad. Den amerikanska marknaden är dessutom den absolut viktigaste exportmarknaden för Malaysia. Enligt exportstatistik från Global Trade Atlas uppgick exportvolymen till Förenta staterna till nästan 19 000 ton under översynsperioden, vilket motsvarade omkring 90 % av Malaysias totala export av den berörda produkten under den perioden. Exportvolymen till Förenta staterna är även större än den uppskattade totala tillverkningen i Malaysia (16). Andra stora exportmarknader för malaysiska tillverkare av den berörda produkten är Mexiko, Turkiet och Kanada som står för 4 %, 3 % respektive 1 % av landets export av den berörda produkten.

(97)

I brist på annan tillgänglig information baserades normalvärdet på uppgifter som tillhandahållits av sökanden i begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(98)

Exportpriserna under översynsperioden fastställdes på grundval av allmänt tillgängliga uppgifter, dvs. amerikansk tullstatistik. Baserat på den metod som utarbetats av sökanden i begäran om översyn justerade kommissionen statistiken för att undanta produkttyper, som inte ingick i det konstruerade normalvärdet såsom beskrivs ovan, i syfte att få bättre jämförbarhet.

(99)

Det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen, båda på nivån fritt fabrik.

(100)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs hänsyn till olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Exportpriset justerades därför för transport-, försäkrings- och förpackningskostnader som beräknats av sökanden i begäran om översyn för att få de värden som erhållits från den amerikanska importstatistiken på cif-nivå till nivån fritt fabrik.

(101)

En jämförelse mellan det genomsnittliga normalvärdet och det genomsnittliga exportpriset justerat till priset fritt fabrik, såsom beskrivs ovan, uttryckt som en procent av priset cif vid den amerikanska gränsen, vilket i alla händelser resulterade i en dumpningsmarginal på över 86,7 %. Såsom förklaras i skäl 105 nedan fann de amerikanska myndigheterna att Malaysia användes för att kringgå antidumpningstullar mot kinesiska tillverkare av den berörda produkten. Tullarna utvidgades till malaysiska exportörer av den berörda produkten.

(102)

Enligt begäran hade Malaysia en produktionskapacitet på 59 000 ton och en outnyttjad kapacitet på 44 000 ton, vilket motsvarar nästan hela unionens förbrukning av den berörda produkten. I begäran om översyn anges även att den malaysiska produktionskapaciteten för den berörda produkten har utvidgats betydligt sedan införandet av de slutgiltiga åtgärderna 2002, från en beräknad kapacitet på 10 000 ton till uppskattningsvis 59 000 ton under översynsperioden.

(103)

Inga av de tillgängliga uppgifterna pekar på någon avsevärd tillväxt eller nedgång i de industrier i Malaysia som använder den berörda produkten, och den malaysiska inhemska marknaden för den berörda produkten anses därför förbli relativt stabil under de kommande åren och kommer således inte erbjuda några egentliga möjligheter till expansion för den malaysiska berörda produkten.

(104)

Undersökningen visade att unionsmarknaden är attraktiv för malaysisk export av den berörda produkten. Detta beror främst på den potential som erbjuds malaysiska tillverkare av den berörda produkten, en potential som de inte utnyttjar på grund av nivån på antidumpningstullarna. Trots att deras export praktiskt taget upphörde efter införandet av de slutgiltiga åtgärderna 2002 är den malaysiska industri som tillverkar den berörda produkten i hög grad beroende av export, där den främsta exportmarknaden är Förenta staterna.

(105)

Den 25 juli 2018 utökade de amerikanska myndigheterna den antidumpningstull på 182,9 % som införts på import av stumsvetsrördelar av kolstål från Kina så att den tillfälligt även gällde den produkten från Malaysia, eftersom de konstaterat att Malaysia användes för att kringgå de här åtgärderna. De riktiga tillverkarna av den berörda produkten i Malaysia kan komma att undantas från denna tull, men en certifieringsskyldighet skulle göra det besvärligare och mindre attraktivt för dem att sälja sina produkter i Förenta staterna.

(106)

Det ovannämnda, i kombination med överkapaciteten i Sydostasien, som nämns i skäl 91, gör unionsmarknaden till en målmarknad för den malaysiska överkapaciteten och de malaysiska produkter som tidigare sålts till Förenta staterna, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(107)

Med tanke på den outnyttjade kapaciteten, prissättningen i Förenta staterna och antidumpningsåtgärderna som utökats till att även gälla Malaysia på den marknaden, tillsammans med unionsmarknadens attraktionskraft för malaysiska tillverkare av den berörda produkten, är det mycket troligt att de malaysiska tillverkarna av den berörda produkten skulle exportera betydande volymer av den berörda produkten till dumpade priser till unionen om åtgärderna tilläts upphöra att gälla. I och med ökningen av produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten sedan de slutgiltiga åtgärderna infördes 2002 skulle nivån på den dumpade importen kunna vara mycket högre än innan de slutgiltiga åtgärderna infördes. Därför drog kommissionen slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(108)

Såsom konstaterats i skälen 43 och 49 avslöjade undersökningen inte någon dumpning för någon av de exporterande tillverkarna i Turkiet under översynsperioden och ingen sannolikhet för att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna tilläts upphöra att gälla.

(109)

Undersökningen när det gäller Turkiet bör därför avslutas och åtgärderna avseende Turkiet upphävas.

(110)

När det gäller Ryssland fastställde kommissionen, utifrån de uppgifter som fanns tillgängliga under översynsperioden, att dumpningen från Ryssland hade fortsatt. Dessutom, med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Ryssland, exportpriserna till tredjeländer, de dumpade prisnivåerna på den berörda produkten i unionen under översynsperioden, tillsammans med unionsmarknadens attraktionskraft för de ryska tillverkarna av den berörda produkten, en marknad som är en stor potentiell exportmarknad för Ryssland, drog kommissionen även slutsatsen att det är sannolikt att betydande volymer av den berörda produkten från Ryssland skulle komma in på unionsmarknaden till dumpade prisnivåer om åtgärderna tilläts upphöra att gälla. Därmed konstaterade kommissionen även att det fanns bevis för återkommande dumpning.

(111)

När det gäller Malaysia och Sydkorea och deras betydande överkapaciteter, samt med tanke på den begränsade tillväxtpotentialen på deras hemmamarknader liksom unionsmarknadens attraktionskraft för tillverkarna av den berörda produkten i dessa länder, drogs slutsatsen att importen från dessa länder av den produkt som översynen gäller till unionen skulle öka i betydande mängd om antidumpningsåtgärderna tilläts upphöra att gälla. Kommissionen konstaterade dessutom att denna import sannolikt skulle ske till dumpade priser. Kommissionen drog därför slutsatsen att om giltighetstiden för åtgärderna beträffande den berörda produkten löpte ut skulle det sannolikt leda till återkommande dumpning vad gäller Sydkorea och Malaysia.

(112)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av 21 unionstillverkare. Tre av dessa tillverkare företräds av sökanden. Dessa 21 unionstillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. De fyra unionstillverkarna ingick i urvalet, som beskrivs i skälen 14 och 15. Urvalet svarar för mer än 54 % av den totala tillverkningen och försäljningen i unionen, såsom beskrivs i skäl 15.

(113)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning genom att summera följande:

(114)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(115)

Unionens förbrukning minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden. Mer specifikt, medan unionens förbrukning minskade med 15 % under 2015, återhämtade den sig mellan 2015 och 2016, innan den minskade igen mellan 2016 och översynsperioden.

(116)

Såsom nämns i skälen 43, 49 och 57 fann man ingen dumpning under översynsperioden och ingen sannolikhet för återkommande dumpning vad gäller import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Turkiet. Som en konsekvens av detta bör åtgärder vad gäller Turkiet upphävas. I syfte att granska fortsatt eller återkommande skada kommer kommissionen därför att undersöka importen från Turkiet tillsammans med importen från tredjeländer. För fullständighetens skull kommer de siffror som avser Turkiet även att rapporteras separat i avsnitt 4.3.5.

(117)

Importvolymerna från Malaysia baserades på statistik från Eurostat (Taric-nivå). Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning i enlighet med skäl 113.

(118)

Importvolymerna från Malaysia var nära noll under hela skadeundersökningsperioden och på en liknande nivå sedan införandet av de slutgiltiga åtgärderna 2002. Marknadsandelarna var obetydliga under hela skadeundersökningsperioden.

(119)

Mot bakgrund av de mycket låga importvolymerna från Malaysia och det stora utbudet av produkttyper (som omfattar en mängd parametrar som t.ex. specifikationsstandarder, materialkvalitet, grundläggande råmaterial, typ [vinklar, T-rör eller övergångsrör], extern diameter och väggtjocklek) för den produkt som översynen gäller, kunde priser på denna import inte analyseras på ett meningsfullt sätt.

(120)

Importvolymerna från Sydkorea baserades på statistik från Eurostat (Taric-nivå). Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning i enlighet med skäl 113.

(121)

Importvolymerna från Sydkorea var obetydliga under hela skadeundersökningsperioden och minskade till 0,1 % av marknadsandelen under översynsperioden. De låg kvar på en liknande nivå sedan införandet av de slutgiltiga åtgärderna 2002. Marknadsandelarna minskade från 0,7 % år 2014 till 0,1 % under översynsperioden.

(122)

Med tanke på de mycket små importvolymerna från Sydkorea och det stora utbudet av produkttyper för den produkt som översynen gäller kunde priserna på denna import inte analyseras på ett meningsfullt sätt.

(123)

Importvolymen och det genomsnittliga importpriset för Ryssland baserades på statistik från Eurostat (Taric-nivå). Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning i enlighet med skäl 113.

(124)

Importvolymerna från Ryssland låg på låga nivåer under hela skadeundersökningsperioden. De ökade från 18 ton 2014 och 2015 till 431 ton under 2016 samt till 468 ton under översynsperioden, vilket motsvarar en ökning av marknadsandelen från 0 % under 2014/2015 till 0,9 % under översynsperioden.

(125)

Det genomsnittliga priset för importen till unionen från Ryssland utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importpris

(126)

Det genomsnittliga importpriset från Ryssland nådde mycket höga nivåer under 2014 och 2015, men sjönk från 2015 till 2016 med 84 % och med ytterligare 13 % under översynsperioden. Totalt sett minskade importpriserna med 90 % under skadeundersökningsperioden.

(127)

Såsom anges i skäl 124 var importvolymerna alltför låga för att anses vara representativa, men det ansågs ändå att priserna på denna import trots det kunde anses ge en rimlig fingervisning om det framtida prisbeteendet om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(128)

På grund av bristande samarbetsvilja från ryska exportörer/tillverkare, såsom nämns i skäl 58, fick kommissionen förlita sig på tillgängliga uppgifter för att fastställa graden av prisunderskridande i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. I detta fall fastställde kommissionen prisunderskridandet för import med ursprung i Ryssland under översynsperioden genom att jämföra i) de vägda genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen som togs ut av de unionstillverkare som ingick i urvalet, justerade till nivån fritt fabrik, med ii) det genomsnittliga priset på import från Ryssland till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställt på cif-nivå såsom rapporterats i Eurostat, justerat för kostnader efter import. I avsaknad av annan information uppskattades dessa kostnader till 1 % av cif-värdet.

(129)

På grund av bristande samarbetsvilja gick det inte att fastställa vilka produkttyper som exporterades från Ryssland. En jämförelse baserad på produkttyp var därför inte möjlig. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden.

(130)

Jämförelsen visade på en viktad genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 49,8 % för Ryssland på unionsmarknaden under översynsperioden.

(131)

Importvolymen och det genomsnittliga importpriset för alla övriga tredjeländer baserades på statistik från Eurostat (Taric-nivå). Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning i enlighet med skäl 113.

Tabell 6

Importvolym och marknadsandel

(132)

I takt med den minskade förbrukningen sjönk importvolymen från alla övriga tredjeländer med 5 % mellan 2014 och översynsperioden. Marknadsandelen för importen från alla övriga tredjeländer var kvar i storleksordningen 34,8 %–40,7 % under skadeundersökningsperioden. Merparten av importen kom från Kina, Kambodja och Vietnam, som var de enda länderna med en enskild marknadsandel på över 5 % under översynsperioden.

(133)

Såsom nämns i skäl 6 finns det för närvarande antidumpningsåtgärder i kraft på import av den berörda produkten med ursprung i Kina. Trots minskande importvolymer (9 % under skadeundersökningsperioden), i samband med minskningen av unionens förbrukning, ökade marknadsandelen för kinesisk import något under samma period (0,5 %). Under skadeundersökningsperioden låg marknadsandelen på mellan 14,2 % och 17,7 %. Importpriserna från Kina var stabila under skadeundersökningsperioden. De var i genomsnitt lägre än unionstillverkarnas priser och även lägre än importpriserna från övriga tredjeländer.

(134)

Importvolymerna från Kambodja ökade i absoluta tal under skadeundersökningsperioden och marknadsandelen ökade med 4,6 procentenheter, från 1,9 % under 2014 till 6,5 % under översynsperioden. Importvolymerna från Vietnam minskade (med 5 %), vilket för Kina innebar en ökad marknadsandel (med 0,4 procentenheter) på grund av minskningen av unionens förbrukning. Vietnams marknadsandel utvecklades därmed från 4,9 % under 2014 till 5,3 % under översynsperioden. Importpriserna från Vietnam och Kambodja var i genomsnitt lägre än unionstillverkarnas priser och även lägre än importpriserna från andra tredjeländer.

(135)

Slutligen minskade importvolymerna för de övriga tredjeländer som inte nämns ovan väsentligt med 35 % mellan 2014 och översynsperioden. Deras marknadsandel minskade med 3,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 12,9 % under 2014 till 9,6 % under översynsperioden. Importpriserna från dessa länder var i genomsnitt betydlig högre än unionstillverkarnas priser. De var också väsentligt mycket högre än importpriserna från Kina, Kambodja och Vietnam.

(136)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(137)

Såsom anges i skäl 15 tillämpades ett stickprovsförfarande för att fastställa den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(138)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde makroekonomiska indikatorer som omfattade hela unionsindustrin på grundval av uppgifter från den sökande, vilka dubbelkontrollerades mot de uppgifter som lämnats av ett antal unionstillverkare i skedet före inledande och mot kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av kontrollerade uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(139)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(140)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(141)

Unionens sammanlagda tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Unionstillverkarnas produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(142)

Produktionskapaciteten minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden. Mer specifikt började den minska under 2015 och minskade sedan ytterligare under 2016 för att sedan öka något under översynsperioden.

(143)

Produktionskapaciteten minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden. Det noteras att en unionstillverkare upphörde med verksamheten vid sin produktionsanläggning och monterade ner den i augusti 2017, dvs. under översynsperioden.

(144)

Eftersom produktionsvolymen minskade mer än kapaciteten minskade kapacitetsutnyttjandet med 1,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(145)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Unionstillverkarnas försäljningsvolym och marknadsandel

(146)

Unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden, i en något högre takt än förbrukningen under samma period (- 12 %). Unionsindustrins marknadsandel minskade med 3,4 procentenheter under skadeundersökningsperioden. På årsbasis minskade unionsindustrins försäljningsvolym främst mellan 2014 och 2015 (med 11 %), var relativt stabil under 2016 och minskade ytterligare 6 % under översynsperioden. Detta resulterade i en varierande marknadsandel under skadeundersökningsperioden, då den ökade med 2,3 procentenheter under 2015, för att sedan minska med 7 procentenheter under 2016 och öka igen med 1,3 procentenheter under översynsperioden.

(147)

Mellan 2014 och översynsperioden minskade unionens förbrukning med 12 %. Unionsindustrins försäljningsvolym gick ner med 17 %, vilket innebar en minskad marknadsandel med 3,4 procentenheter.

(148)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Unionstillverkarnas sysselsättning och produktivitet

(149)

Sysselsättningen i unionsindustrin minskade med 30 % under skadeundersökningsperioden. Den stora minskningen skedde 2017, delvis på grund av att en unionstillverkare stängde sin produktionsanläggning.

(150)

På grund av produktionsminskningen och en ännu större minskning av sysselsättningen (på 14 % respektive 30 % under skadeundersökningsperioden) ökade produktiviteten med 21 % under samma period.

(151)

Den dumpningsmarginal som fastställdes i fråga om import av den berörda produkten till unionen från Ryssland under översynsperioden låg långt över miniminivån. Samtidigt var importnivån från Ryssland under översynsperioden mycket begränsad och utgjorde bara 0,9 % av unionens förbrukning. Effekterna av storleken på de faktiska dumpningsmarginalerna från Ryssland för unionsindustrin var därför granska begränsad.

(152)

Som förklaras i skälen 118 och 121 var importen från Malaysia och Sydkorea obetydlig under skadeundersökningsperioden. Det var därför inte möjligt att fastställa någon dumpning för dessa två länder. Undersökningen inriktades därför på sannolikheten för återkommande dumpning om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(153)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser vid försäljning till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnad per enhet

(154)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet vid försäljning till icke-närstående kunder i unionen minskade med 8 % och uppgick till 2 553 euro per ton under översynsperioden. Unionsindustrin tvingades justera ned sina priser för att avspegla den allmänna sänkningen av försäljningspriset på marknaden för den berörda produkten, på grund av den minskade efterfrågan.

(155)

Unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad minskade inte lika mycket, med 6 % under skadeundersökningsperioden. Det som framför allt påverkade den minskade produktionskostnaden per enhet var de sänkta råvarupriserna.

(156)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(157)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd har förblivit stabil under skadeundersökningsperioden.

(158)

Lagernivåerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lagerhållning

(159)

Nivån på de utgående lagren för unionstillverkarna i urvalet ökade med 21 % under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden motsvarade lagernivåerna omkring 32 % av tillverkningen.

(160)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(161)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Unionsindustrins förluster ökade från –12,3 % under 2014 till –14,9 % under översynsperioden, dvs. en ökning på 2,6 procentenheter.

(162)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att investera i sina verksamheter. Nettokassaflödet ökade och blev positivt under skadeundersökningsperioden. Detta berodde främst på den vinst som genererades genom exportförsäljningen. Denna exportförsäljning motsvarade 32 % av all försäljning från tillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder under översynsperioden och innebar att unionstillverkarna i urvalet kunde komma nära ett nollresultat under skadeundersökningsperioden.

(163)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins årliga investeringar i den produkt som översynen gäller, från 2,6 miljoner euro 2014 till 3,6 miljoner euro under översynsperioden. Investeringarna var nödvändiga för att unionstillverkarna skulle kunna upprätthålla tillverkningen i unionen, främst inom underhåll och utbyte av gamla maskiner, och bör ses som en del av en pågående omstruktureringsprocess för unionsindustrin.

(164)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde. Räntabiliteten från tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten varierade och nådde -18,5 % under översynsperioden.

(165)

Undersökningen visade att de flesta skadeindikatorerna utvecklades negativt och att unionsindustrins ekonomiska och finansiella situation försämrades under skadeundersökningsperioden, trots gällande åtgärder.

(166)

Med beaktande av ovanstående utveckling kan slutsatsen dras att unionsindustrin lidit väsentlig skada under översynsperioden.

(167)

Unionsindustrins negativa utveckling kan främst förklaras av den minskade förbrukningen, som gick ner med 12 % under skadeundersökningsperioden samt förekomsten av import från övriga tredjeländer, främst Kina, Kambodja och Vietnam, som stod för 67 % av all import till unionen under översynsperioden. Med tanke på att det inte fanns någon samarbetsvilja hos importörerna/användarna och att de uppgifter som fanns tillgängliga i Eurostat inte skiljer mellan olika produkttyper, gick det inte att göra någon meningsfull prisjämförelse efter produkttyp, och effekterna av importen från dessa tredjeländer kunde inte tydligt fastställas.

(168)

Kommissionen drog i skäl 166 slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada under översynsperioden. Kommissionen drog även slutsatsen i skäl 167 att den skadan för unionsindustrin som noterats under översynsperioden inte kunde ha orsakats av importen från Malaysia, Sydkorea och Ryssland eftersom deras volymer var mycket begränsade.

(169)

I detta avseende granskade kommissionen vidare sannolikheten för återkommande skada som ursprungligen vållats genom dumpad import från Malaysia, Sydkorea och Ryssland om åtgärderna skulle upphävas.

(170)

Följande faktorer analyserades för att fastställa sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna skulle upphävas: a) produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Malaysia, Sydkorea och Ryssland, b) möjliga prisnivåer på import från dessa länder om åtgärderna skulle tillåtas att upphöra att gälla samt deras påverkan på unionsindustrins situation, c) förekomsten av handelsbegränsande åtgärder i övriga tredjeländer på export av den berörda produkten från Malaysia, Sydkorea och Ryssland.

(171)

Med tanke på de exporterande tillverkarnas totala bristande samarbetsvilja baserades slutsatserna på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. I detta avseende användes information från begäran om översyn, Eurostat (Taric-nivå) och amerikansk handelsstatistik.

(172)

Såsom fastställts i skälen 70, 88 och 102 beräknades den outnyttjade kapaciteten i Ryssland, Malaysia och Sydkorea vara omkring 251 000 ton under översynsperioden, vilket är mer än fyra gånger unionens förbrukning under samma period.

(173)

Dessutom fanns det inga uppgifter som visade någon betydande ökning av den inhemska efterfrågan på den berörda produkten i Malaysia, Sydkorea eller Ryssland eller på en marknad i ett annat tredjeland inom en nära framtid. Med beaktande av den minskade förbrukningen av den berörda produkten i unionen under skadeundersökningsperioden drog kommissionen slutsatsen att den inhemska efterfrågan i Malaysia, Sydkorea eller Ryssland eller på marknader i andra tredjeländer inte kunde absorbera den tillgängliga outnyttjade kapaciteten.

(174)

Det fanns ingen samarbetsvilja bland exporterande tillverkare i Malaysia, Sydkorea och Ryssland. Med tanke på de mycket låga volymer som importeras till unionen från Malaysia och Sydkorea kunde det inte heller fastställas några tillförlitliga importpriser för dessa länder under översynsperioden.

(175)

Under dessa omständigheter och i linje med den metod som användes under den senaste översynen vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna på import med ursprung i Malaysia och Sydkorea, användes exportpriserna från Sydkorea och Malaysia till Förenta staterna som ett indirekt mått för att fastställa vilken prisnivå som skulle vara sannolik på import från Malaysia och Sydkorea om åtgärderna skulle upphävas. Det bör noteras i anslutning till detta att importvolymerna från Sydkorea och Malaysia till Förenta staterna uppgick till 63 % av unionens förbrukning under översynsperioden. Vidare befanns Förenta staterna vara en marknad jämförbar med unionsmarknaden, såsom fastställs i skäl 96. På grundval av detta beräknade kommissionen marginalerna för prisunderskridandet exklusive antidumpningstullar för sådan import till Förenta staterna. Beräkningen visade att importpriser från Malaysia och Sydkorea troligen skulle underskrida unionens försäljningspriser med 53 % respektive 20 %.

(176)

Vad gäller Ryssland ansågs det tillräckligt att ge en rimlig indikation av framtida prisbeteende om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, eftersom importvolymen till unionen var låg under översynsperioden. På grundval av detta visade beräkningen utan antidumpningstullarna att importpriserna från Ryssland troligen skulle underskrida unionens försäljningspriser med 59 %.

(177)

Om åtgärderna skulle upphöra att gälla skulle unionsindustrin därför stå under betydande pristryck från Malaysia, Sydkorea och Ryssland, vilket skulle förvärra den ekonomiska situationen ytterligare.

(178)

Såsom anges i skäl 90 införde Japan slutgiltiga antidumpningstullar på import av den berörda produkten från Sydkorea i mars 2018. Såsom nämns i skäl 98 har antidumpningsåtgärderna på importen av den berörda produkten till Förenta staterna dessutom utvidgats sedan juli 2018 till att även gälla Malaysia. Detta innebär att tillgången till den tredje stora exportmarknaden för sydkoreanska och malaysiska exporterande tillverkare är begränsad och, med tanke på unionsmarknadens attraktionskraft för sydkoreanska och malaysiska exportörer som beskrivs i del 3.4.2.3 och 3.5.2.3, liksom närheten till unionsmarkanden för ryska exportörer som beskrivs i del 3.3.2.3, är sannolikheten stor att dessa exporterande tillverkare kommer att (om)rikta sin export av den produkt som översynen gäller till unionsmarknaden.

(179)

Om åtgärderna skulle upphävas kan man, till följd av unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i delarna 3.3.2.3, 3.4.2.3 och 3.5.2.3, rimligen förvänta sig att åtminstone en del av den outnyttjade kapaciteten med all sannolikhet kommer att läggas (om) till unionsmarknaden.

(180)

I skälen 76, 92 och 107 drogs slutsatsen att det är troligt att de exporterande tillverkarna från Malaysia, Sydkorea och Ryssland kommer att exportera betydande volymer av den produkt som översynen gäller till unionen om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla och att denna export troligen skulle ske till dumpade priser.

(181)

Vad gäller volymer, och med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten, är det mycket troligt att exporterande tillverkare från Malaysia, Sydkorea och Ryssland kommer att återuppta sin export till unionen och vinna marknadsandelar på unionsmarknaden. Med tanke på den nuvarande tendensen med minskad förbrukning förväntas den ökade marknadsandelen bli ännu viktigare. I detta scenario skulle unionsindustrin stå inför en omedelbar nedgång i försäljningsvolymer och marknadsandelar. Detta skulle även resultera i en ytterligare minskning av kapacitetsutnyttjandet, som redan är mycket lågt, och öka förlusterna ännu mer.

(182)

Vidare kommer unionsindustrin, i och med sina redan negativa vinstmarginaler, inte att kunna sänka sina priser ytterligare för att försöka matcha importpriserna och bibehålla sina försäljningsvolymer i unionen. En sänkning av prisnivåerna skulle omedelbart leda till en ytterligare försämring av situationen för unionsindustrin, som redan lidit väsentlig skada under översynsperioden, och det skulle med hög sannolikhet äventyra unionsindustrin som helhet med en minskning eller till och med nedläggning av produktionsanläggningar som följd.

(183)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att den skada som orsakats av den dumpade importen från Malaysia, Sydkorea och Ryssland skulle återkomma om åtgärderna upphävdes.

(184)

I sina synpunkter på det slutliga meddelandet påstod Ryssland att det inte fanns något orsakssamband mellan den ryska importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Detta påstående tar inte hänsyn till analysen av delarna och slutsatserna i skälen 170–183, där det anges att det är mycket sannolikt att den skada som orsakats av den dumpade importen från Malaysia, Sydkorea och Ryssland skulle återkomma om åtgärderna upphävdes, och påståendet måste därmed avvisas. Slutsatserna i skäl 183 kvarstår därför.

(185)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de befintliga antidumpningsåtgärderna mot Malaysia, Sydkorea och Ryssland skulle strida mot unionens intressen som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(186)

Det erinras om att det i de ursprungliga undersökningarna ansågs att införandet av åtgärder inte stred mot unionens intresse.

(187)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(188)

Mot denna bakgrund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för återkommande dumpning och skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(189)

Enligt slutsatsen i skäl 166 led unionsindustrin väsentlig skada under översynsperioden, vilket bekräftats av de negativa tendenserna för de flesta skadeindikatorerna. I skäl 183 drogs samtidigt slutsatsen att unionsindustrins situation sannolikt skulle försämras ytterligare om antidumpningsåtgärderna mot Malaysia, Sydkorea och Ryssland tilläts upphöra att gälla.

(190)

Trots den skadevållande situationen för unionsindustrin på unionsmarknaden ansåg kommissionen att industrin är fortsatt livskraftig. Detta baserades på att, såsom nämns i skäl 162, unionsindustrins exportförsäljning står för en väsentlig andel av försäljningsvolymen, vilket gjorde det möjligt för unionsindustrin att komma nära ett nollresultat under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin visar dock fortfarande mycket låga nivåer av kapacitetsutnyttjande och försöker förbättra sin ekonomiska situation genom att göra löpande investeringar för att möjliggöra en omstruktureringsprocess.

(191)

Ytterligare försämring skulle påverka unionsindustrins övergripande situation med risk för en minskning eller till och med slutgiltig stängning av produktionsanläggningar i unionen. Därför kan slutsatsen dras att en fortsättning av åtgärderna mot Malaysia, Sydkorea och Ryssland skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(192)

Vid inledningen av denna undersökning kontaktades 61 importörer och användare och bjöds in till samarbete. Ingen av dem samarbetade emellertid i den nuvarande undersökningen. Det erinras om att det i den tidigare undersökningen av den berörda produkten konstaterades att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte skulle få någon allvarlig negativ inverkan på situationen för importörer och användare i unionen.

(193)

Användarna lämnade inga uppgifter som visade att det var svårt att hitta andra leveranskällor, och sådana uppgifter framkom inte heller i undersökningen.

(194)

I föregående undersökningar visade analysen av unionens intresse ingen negativ påverkan av antidumpningsåtgärderna på importörerna och användarna, vilka kunde föra prishöjningen vidare. Det fanns inga delar i den här översynen vid giltighetstidens utgång som motsade denna slutsats. Användarna av den berörda produkten bedriver främst verksamhet inom petrokemiska industrier samt industrier som är aktiva inom byggsektorn. Den produkt som översynen gäller används för att koppla samman rördelar. Rördelar står för en mycket större andel av den totala kostnaden för projekten, medan den berörda produkten generellt sett bara motsvarar en mindre del av den totala kostnaden.

(195)

Dessutom, med tanke på upphävandet av åtgärderna gentemot Turkiet, skulle cirka 60 % av importen av den berörda produkten kunna göras utan antidumpningstullar i unionen, och därför skulle ett rimligt urval av leverantörer finnas kvar.

(196)

På denna grund, och i linje med slutsatserna i föregående undersökningar, förväntas fortsatta åtgärder inte ha någon betydande negativ inverkan på användarna, och det finns därför inga tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att förlänga de befintliga åtgärderna för Malaysia, Sydkorea och Ryssland.

(197)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att utvidga de gällande antidumpningsåtgärderna i fråga om import från Malaysia, Sydkorea och Ryssland.

(198)

Alla berörda parter informerades om de grundläggande omständigheter och övervägande som utgjorde grunden för avsikten att bibehålla gällande antidumpningsåtgärder för Malaysia, Sydkorea och Ryssland och upphäva gällande åtgärder på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Turkiet. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta utlämnande av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant.

(199)

Av ovanstående beaktanden följer, enligt artikel 11.2 i grundförordningen, att de antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på importen av den berörda produkten med ursprung i Malaysia, Sydkorea och Ryssland och som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 78/2013 och genomförandeförordning (EU) nr 1283/2014, i dess ändrade lydelse enligt genomförandeförordning (EU) 2016/306, bör bibehållas och att de antidumpningsåtgärder som tillämpats på import av den berörda produkten med ursprung i Turkiet bör tillåtas upphöra att gälla.

(200)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning gäller endast importen av den produkt som översynen gäller som tillverkats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Importen av den produkt som översynen gäller som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa tullsatser utan omfattas i stället av den tullsats som gäller för alla övriga företag.

(201)

Alla ansökningar om tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser (t.ex. efter att enheten bytt namn eller inrättat nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör hädanefter inges till kommissionen (17) och innehålla all relevant information, särskilt alla ändringar av företagets verksamhet som är kopplad till tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning och som till exempel rör namnbytet eller förändringen av tillverknings- och försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(202)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska, mot bakgrund av artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (18), dröjsmålsräntan motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(203)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 avgav inget yttrande.

(1)

I bilaga III till förordning (EG) nr 1210/2003 förtecknas den tidigare irakiska regeringens offentliga organ, företag och inrättningar samt fysiska och juridiska personer, organ och enheter som enligt den förordningen omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser som fanns utanför Irak den 22 maj 2003.

(2)

Den 4 april 2019 beslutade Förenta nationernas säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka nio poster från förteckningen över personer och enheter som bör omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser.

(3)

Bilaga III till förordning (EG) nr 1210/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 5 december 2018 antog kommissionen, efter att ha hört den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden) vid dess plenarsession, en slutlista över kandidater till posten som ledamot i nämnden och överlämnade denna lista till Europaparlamentet.

(2)

Rådet informerades om slutlistan samma dag.

(3)

Enligt artikel 56.5 i förordning (EU) nr 806/2014 är mandattiden för heltidsledamöter i nämnden fem år.

(4)

Den 30 januari 2019 antog kommissionen ett förslag om utnämning av Sebastiano LAVIOLA till ledamot i nämnden och överlämnade det till Europaparlamentet för godkännande.

(5)

Europaparlamentet godkände förslaget den 14 mars 2019.

(1)

Ämnet för det föreslagna medborgarinitiativet ”Respekt för rättsstatsprincipen inom Europeiska unionen” är följande: Skapa en objektiv och opartisk utvärderingsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Europeiska unionens värden i alla medlemsstater.

(2)

Det föreslagna medborgarinitiativet har följande mål: a) Förse Europeiska unionen med allmän lagstiftning som gör det möjligt att på ett objektivt sätt kontrollera den praktiska tillämpningen av nationella bestämmelser om rättsstatsprincipen i syfte att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna och underlätta genomförandet av bestämmelserna i artikel 7 i EU-fördraget om eventuella åsidosättanden av unionens värden. b) Underlätta tillämpningen av europeiska lagar om straffrättsligt samarbete (t.ex. den europeiska arresteringsordern).

(3)

I bilagan till det föreslagna medborgarinitiativet hänvisas det till en förstärkning av rollen för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, vars yttrande skulle kunna inhämtas för att säkerställa största möjliga objektivitet i de beslut som unionens institutioner fattar, bland annat när det gäller polis- och säkerhetssamarbetet.

(4)

Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) stärker unionsmedborgarskapet och förstärker unionens demokratiska funktion ytterligare, bland annat genom att det föreskriver att varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv genom ett europeiskt medborgarinitiativ.

(5)

De förfaranden och villkor som krävs för medborgarinitiativet bör därför vara tydliga, enkla och användarvänliga och stå i proportion till medborgarinitiativets karaktär, så att medborgarna uppmuntras att delta och så att unionen blir mer tillgänglig.

(6)

Unionsrättsakter för att genomföra fördragen kan antas

(7)

Unionsrättsakter för att genomföra fördragen kan emellertid inte antas i syfte att ändra det förfarande som fastställs i artikel 7 i EU-fördraget.

(8)

I den mån det föreslagna medborgarinitiativet syftar till att kommissionen ska lägga fram förslag till rättsakter om fastställande av bestämmelser om hur de nationella myndigheterna ska göra en objektiv och opartisk utvärdering av de nationella myndigheternas genomförande av unionens politik på området för frihet, säkerhet och rättvisa, och om ändring av rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, faller det inte uppenbart utanför kommissionens befogenhet att lägga fram ett förslag till unionsrättsakt för att genomföra fördragen i enlighet med artikel 4.2 b i förordningen.

(9)

Vidare har en medborgarkommitté bildats och kontaktpersoner har utsetts i enlighet med artikel 3.2 i förordningen, och det föreslagna medborgarinitiativet är varken uppenbart otillbörligt, av okynneskaraktär eller förargelseväckande och det strider inte heller uppenbart mot unionens värden enligt artikel 2 i EU-fördraget.

(10)

Det föreslagna medborgarinitiativet ”Respekt för rättsstatsprincipen inom Europeiska unionen” bör därför registreras.

(1)

Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad unionsmekanismen) som inrättades genom beslut nr 1313/2013/EU förstärker samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlättar samordning på civilskyddsområdet i syfte att förbättra unionens insatser vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.

(2)

I beslut nr 1313/2013/EU fastställs den rättsliga ramen för rescEU. rescEU syftar till att ge stöd i extrema situationer där sammanlagda resurser på nationell nivå och resurser som lånas ut av medlemsstaterna till den europeiska civilskyddspoolen inte kan garantera en effektiv insats.

(3)

Under de senaste åren har en kraftig ökning skett av antalet extrema skogsbränder i Europa med allvarliga ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser. I synnerhet säsongerna 2017 och 2018 visade att vi måste vara beredda när katastrofer allvarligt och på samma gång drabbar medlemsstater.

(4)

Riskerna för skogsbränder är föränderliga till sin karaktär, vilket har visat sig att brister finns i de tillgängliga resurserna på unionsnivå. Bristerna blev särskilt tydliga under brandbekämpningssäsongen 2017 när resurser som fanns tillgängliga via civilskyddsmekanismen inte räckte till för att tillgodose behoven i de länder som begärde assistans.

(5)

Den inledande sammansättningen av rescEU bör därför med yttersta skyndsamhet fastställas i enlighet med artikel 12.2 i beslut nr 1313/2013/EU och bör i det första genomförandebeslutet innefatta resurser för luftburen skogsbrandsbekämpning för insatser mot okontrollerade skogsbränder. Eftersom flexibilitet krävs under övergångsperioden i enlighet med artikel 35 i beslut 1313/2013/EU bör en vägledande uppskattning av hur stora rescEU-resurser som krävs anges i kommande genomförandebeslut.

(6)

I enlighet med artikel 12.4 i beslut nr 1313/2013/EU bör kvalitetskraven för resurser för luftburen skogsbrandsbekämpning inom ramen för rescEU fastställas efter samråd med medlemsstaterna och bygga på erkända internationella standarder i den mån sådana standarder redan finns. Mot bakgrund av bristen på erkända internationella standarder för resurser för luftburen skogsbrandsbekämpning bör kvalitetskraven för dessa resurser bygga på befintliga allmänna krav för moduler inom ramen för den europeiska civilskyddspoolen och bästa praxis inom civilskyddsmekanismen. Dessa kvalitetskrav bör fastställas i en bilaga till detta beslut.

(7)

Av budgetdisciplinära skäl är det nödvändigt att i detta beslut fastställa kostnaderna under övergångsperioden för unionens finansiella stöd inom ramen för rescEU.

(8)

För att uppnå en sund ekonomisk förvaltning bör direkta bidrag för rescEU-resurser under övergångsperioden beviljas på grundval av ett årligt arbetsprogram.

(9)

I och med att Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/420 (2) trädde i kraft den 21 mars 2019 har bestämmelserna om åtgärdande av tillfälliga brister vid allvarliga katastrofer som fastställs i kommissionens genomförandebeslut 2014/762/EU (3) blivit föråldrade. Av konsekvensskäl bör kapitel 7 i genomförandebeslut 2014/762/EU utgå.

(10)

Bestämmelserna enligt detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 33.1 i beslut nr 1313/2013/EU.

—

med beaktande av artiklarna 50.1 b och 63.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (1) (förordningen om en gemensam resolutionsmekanism),

—

med beaktande av artiklarna 103, 104 och 105 i Gemensamma resolutionsnämndens budgetförordning,

—

med beaktande av Gemensamma resolutionsnämndens slutliga årsredovisning för budgetåret 2017 enligt godkännande vid dess sammanträde den 21–22 juni 2018,

—

med beaktande av Gemensamma resolutionsnämndens årliga verksamhetsrapport för budgetåret 2017 enligt antagande vid dess sammanträde den 21–22 juni 2018,

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport med förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet samt om sund ekonomisk förvaltning avseende budgetåret 2017, tillsammans med Gemensamma resolutionsnämndens svar,

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport för 2017 nr 23, ”Den gemensamma resolutionsnämnden: det krävande arbetet med att skapa en bankunion har inletts, men mycket återstår”,

—

med beaktande av revisorns rapport i enlighet med artikel 92.4 i förordning (EU) nr 806/2014 om eventuella ansvarsförbindelser (oavsett om det gäller nämnden, rådet, kommissionen eller på annat sätt) som uppstår till följd av nämndens, rådets och kommissionens utförande av sina uppgifter enligt denna förordning för budgetåret 2017, tillsammans med svaren från nämnden, rådet och kommissionen,