(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019 om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Utträdet kommer att inträffa under programperioden 2014–2020, då Förenade kungariket deltar i femton samarbetsprogram inom målet Europeiskt territoriellt samarbete. Två av dessa program, PEACE IV (Irland–Förenade kungariket) och Förenade kungariket–Irland (Ireland–Northern Ireland–Scotland) (gemensamt kallade samarbetsprogrammen), omfattar Nordirland och stöder målet om fred och försoning och nord-syd-samarbete enligt fredsavtalet om Nordirland (”långfredagsavtalet”), och unionen har för avsikt att säkerställa att dessa program fortsätter även om Förenade kungariket utträder ur unionen utan att ett avtal om utträde har trätt i kraft den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget. Denna förordning bör därför begränsas till dessa samarbetsprogram.

(3)

Samarbetsprogrammen regleras särskilt av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1299/2013 (3), (EU) nr 1303/2013 (4) och (EU, Euratom) 2018/1046 (5). Den här förordningen bör fastställa bestämmelser för att göra det möjligt att, efter Förenade kungarikets utträde ur unionen, låta samarbetsprogrammen fortsätta i enlighet med dessa förordningar.

(4)

Den förvaltande myndigheten för samarbetsprogrammen är belägen vid det särskilda organet för EU-program (SEUPB) som inrättades genom den överenskommelse mellan Irlands regering och Förenade kungarikets regering om fastställande av genomförandeorgan som undertecknades den 8 mars 1999. Eftersom de samarbetsprogrammen omfattar Nordirland bör de fortsätta, med nödvändiga tilläggsbestämmelser.

(5)

I samband med att samarbetsprogrammen fortsätter bör det, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 i förordning (EU) nr 1299/2013, klargöras att de får omfatta deltagande regioner i Förenade kungariket, som bör motsvara Nuts 3-regioner.

(6)

I samband med att samarbetsprogrammen fortsätter med finansiering från unionens allmänna budget bör en administrativ överenskommelse göras mellan kommissionen och Förenade kungarikets myndigheter med verkan från den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, för att möjliggöra nödvändiga kontroller och revisioner av samarbetsprogrammen. Om sådana kontroller och revisioner inte kan genomföras bör kommissionen ha möjlighet att avbryta betalningsfrister, hålla inne betalningar och göra finansiella korrigeringar i enlighet med artiklarna 83, 142, 144 och 145 i förordning (EU) nr 1303/2013.

(7)

I enlighet med artikel 76 i förordning (EU) nr 1303/2013 bör kommissionens genomförandebeslut om godkännande av programmet Peace IV (Irland–Förenade kungariket) av den 30 november 2015, och om godkännande av programmet Interreg VA av den 12 februari 2015, fortsätta att utgöra finansieringsbeslut i den mening som avses i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och därmed ett rättsligt åtagande i den mening som avses i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. Förenade kungariket förblir ansvarigt för de ekonomiska förpliktelser som landet åtagit sig som medlemsstat och som rör unionens rättsliga åtaganden.

(8)

Det datum då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket kommer det att upphöra att ingå i programområdets unionsdel i den mening som avses i artikel 20.1 i förordning (EU) nr 1299/2013. Bestämmelserna i den förordningen om insatsers stödberättigande beroende på geografiskt läge bör därför anpassas.

(9)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen för att göra det möjligt att, efter Förenade kungarikets utträde ur unionen, låta samarbetsprogrammen fortsätta, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning bör endast vara tillämplig om inget avtal om utträde med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft det datum då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

—

det särskilda organet för EU-program (SEUPB) som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten och den attesterande myndigheten för samarbetsprogrammen fortsätta att utöva sin verksamhet,

—

Nordirlands finansdepartement fortsätta att vara revisionsmyndighet för samarbetsprogrammen.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen, enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då avtalet om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG (4) utgör tillsammans den rättsliga ramen för den verksamhet som utövas av erkända organisationer för inspektion, tillsyn och certifiering av fartyg.

(3)

Enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 391/2009 måste organisationer för fartygsinspektion fartygstillsyn och certifiering som är erkända på unionsnivå av kommissionen (nedan kallade erkända organisationer) regelbundet och minst vartannat år bedömas av kommissionen i samverkan med den medlemsstat som lämnat in den ursprungliga begäran om erkännande av organisationen.

(4)

Av likabehandlingsskäl bör organisationer som ursprungligen erkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med rådets direktiv 94/57/EG (5) och som för närvarande omfattas av unionserkännande enligt artikel 15.1 i förordning (EG) nr 391/2009 bedömas av kommissionen i samverkan med den medlemsstat som ursprungligen erkände dessa organisationer.

(5)

Enligt artiklarna 7 och 8 i förordning (EG) nr 391/2009 måste erkända organisationer, för att kunna fortsätta att omfattas av unionserkännande, fortsätta att uppfylla de krav och minimikriterier som anges i bilaga I till den förordningen. Detta kontrolleras genom den kontinuerliga bedömning som utförs av kommissionen, i samverkan med den berörda medlemsstaten, i enlighet med artikel 8.1 i den förordningen. Därför spelar regelbunden bedömning en viktig roll när det gäller organisationernas fortsatta erkännande.

(6)

Till följd av sitt utträde ur unionen kommer Förenade kungariket inte längre att kunna delta i de bedömningar som utförs enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 391/2009.

(7)

De erkända organisationer som ursprungligen erkänts av Förenade kungariket omfattas för närvarande av unionserkännande och har av andra medlemsstater anförtrotts uppgifter med avseende på inspektion, tillsyn och certifiering av fartyg, i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2009/15/EG. Artikel 8.1 i förordning (EG) nr 391/2009 bör därför ändras i syfte att säkerställa att dessa organisationer kommer att fortsätta att bli föremål för bedömning i enlighet med kraven i den bestämmelsen.

(8)

De kontroll- och tillsynsskyldigheter som medlemsstaterna för närvarande måste uppfylla enligt artikel 9 i direktiv 2009/15/EG bör också beaktas. I detta avseende bör bedömningen av erkända organisationer enligt förordning (EG) nr 391/2009 utföras av kommissionen i samverkan med den medlemsstat eller de medlemsstater som bemyndigat den berörda erkända organisationen i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2009/15/EG.

(9)

För att säkerställa samordningen av nationella verksamheter och unionsverksamheter med hänsyn till kontroll av erkända organisationer, bör kommissionen samråda med experter och identifiera och utbyta god praxis för att undvika dubbelarbete och på bästa sätt använda existerande kapacitet och resurser.

(10)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens offentliga tidning och bör tillämpas från och med den dag som följer på den dag då förordning (EG) nr 391/2009, upphör att tillämpas på Förenade kungariket.

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 (3) infördes en särskild europeisk rättslig ställning för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser, och det föreskrevs att de kan finansieras med medel från Europeiska unionens allmänna budget. Vidare inrättades en myndighet för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (nedan kallad myndigheten).

(2)

För att myndigheten ska kunna utföra samtliga sina uppgifter, även de nya uppgifter som föreskrivs i den här förordningen, och för att den ska kunna göra detta på ett oberoende sätt, bör myndigheten ha en permanent personalstyrka, och myndighetens direktör bör ges de befogenheter som en tillsättningsmyndighet har.

(3)

Den senare tidens händelser har visat att olagligt utnyttjande av personuppgifter kan medföra potentiella risker för valprocesser och demokratin. Det är därför nödvändigt att skydda den europeiska demokratiska processens integritet genom att föreskriva ekonomiska sanktioner i situationer där europeiska politiska partier eller europeiska politiska stiftelser utnyttjar överträdelser av reglerna om skydd av personuppgifter i syfte att påverka resultaten av val till Europaparlamentet.

(4)

Därför bör det införas ett kontrollförfarande enligt vilket myndigheten i vissa situationer måste be kommittén bestående av oavhängiga framstående personer, inrättad genom förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014, att bedöma huruvida ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse avsiktligt har påverkat eller försökt påverka resultaten av val till Europaparlamentet genom att utnyttja en överträdelse av de gällande reglerna om skydd av personuppgifter. Om det i enlighet med kontrollförfarandet konstateras att detta har skett, bör myndigheten utdöma sanktioner i enlighet med det system med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner som inrättats genom förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.

(5)

När myndigheten utdömer en sanktion mot det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen i enlighet med kontrollförfarandet bör den ta vederbörlig hänsyn till principen ne bis in idem, enligt vilken sanktioner inte kan utdömas två gånger för samma överträdelse. Myndigheten bör också säkerställa att rättssäkerhetsprincipen respekteras och att det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen har fått möjlighet att yttra sig.

(6)

Det nya förfarandet bör tillämpas parallellt med de befintliga förfarandena för kontroll av att villkoren för registrering är uppfyllda och i fall där unionens grundläggande värden uppenbart och allvarligt åsidosatts. De tidsgränser som fastställs i artikel 10 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 för kontroll av att villkoren och kraven för registrering är uppfyllda bör däremot inte tillämpas på det nya förfarandet.

(7)

Eftersom det nya förfarandet inleds till följd av ett beslut från en behörig nationell datatillsynsmyndighet bör det vara möjligt för det berörda europeiska politiska partiet eller den berörda europeiska politiska stiftelsen att begära att sanktionen omprövas om den nationella tillsynsmyndighetens beslut upphävs eller om ett rättsmedel mot ett sådant beslut har beviljats.

(8)

För att säkerställa att valet till Europaparlamentet under 2019 äger rum i enlighet med strikta demokratiska regler och med full respekt för de europeiska värdena demokrati, rättsstaten och respekt för de grundläggande rättigheterna, är det viktigt att bestämmelserna om det nya kontrollförfarandet snabbt träder i kraft och att förfarandet börjar tillämpas så fort som möjligt. För att möjliggöra detta bör ändringarna av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 genom denna förordning träda i kraft den dag då förordningen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(9)

Förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 6.5 ska ersättas med följande:

2.

I artikel 10.3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”De förfaranden som föreskrivs i första och andra styckena ska inte inledas om mindre än två månader återstår före valet till Europaparlamentet. Denna tidsbegränsning ska inte tillämpas när det gäller det förfarande som anges i artikel 10a.”

3.

Följande artikel ska införas:

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).” "

4.

I artikel 11.3 ska första stycket ersättas med följande:

”På begäran av myndigheten ska kommittén avge ett yttrande över

I de fall som avses i leden a och b i första stycket får kommittén begära in alla relevanta handlingar eller bevis från myndigheten, Europaparlamentet, det berörda europeiska politiska partiet eller den berörda europeiska politiska stiftelsen, andra politiska partier, politiska stiftelser eller andra aktörer, och får begära att höra deras företrädare. I det fall som avses i led b i första stycket ska den nationella tillsynsmyndighet som avses i artikel 10a samarbeta med kommittén i enlighet med tillämplig rätt.”

5.

Artikel 18.2 ska ersättas med följande:

6.

Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

(1)

Förenade kungariket anmälde den 29 mars 2017 sin avsikt att utträda ur unionen enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då avtalet om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 (3) syftar i första hand till att fastställa och upprätthålla en hög och enhetlig nivå på luftfartssäkerheten i unionen. Därför har det inrättats ett certifikatsystem för olika verksamheter inom luftfarten för att uppnå de erforderliga säkerhetsnivåerna och möjliggöra nödvändiga verifieringar och ömsesidigt erkännande av utfärdade certifikat.

(3)

På området luftfartssäkerhet kan många berörda parter kompensera följderna för certifikat och godkännanden på grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen genom olika åtgärder. Åtgärderna består till exempel av att överföra till en civil luftfartsmyndighet i en av de återstående 27 medlemsstaterna, eller att före utträdesdagen ansöka om ett certifikat utfärdat av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån), vilket får verkan enbart från och med den dagen och alltså är villkorat av att Förenade kungariket blivit ett tredjeland.

(4)

Till skillnad från andra områden av unionsrätten finns det dock vissa tillfällen där det inte är möjligt att erhålla ett certifikat från en annan medlemsstat eller från byrån, eftersom Förenade kungariket från och med utträdesdagen inom sin jurisdiktion kommer att återuppta sin roll som konstruktionsstat enligt konventionen angående internationell civil luftfart. Förenade kungariket kan i sin tur endast utfärda certifikat i den nya rollen, när landet återupptagit den, nämligen när unionsrätten upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket efter dess utträde ur unionen.

(5)

Det är därför nödvändigt att inrätta en tillfällig mekanism för att förlänga giltigheten för vissa certifikat avseende flygsäkerhetflyg så att berörda operatörer och byrån ges tillräckligt med tid för att utfärda nödvändiga certifikat enligt artikel 68 i förordning (EU) 2018/1139, med beaktande av Förenade kungarikets status som tredjeland.

(6)

En sådan utsträckt giltighet för certifikaten bör tidsbegränsas till vad som är strikt nödvändigt för att ta hänsyn till Förenade kungarikets utträde ur unionens flygsäkerhetssystem.

(7)

För att tillåta den extra tid som kan behövas för att certifikaten enligt artikel 68 i förordning (EU) 2018/1139 ska kunna utfärdas till berörda operatörer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ytterligare förlänga giltighetsperioden för de certifikat som avses i avsnitt I i bilagan till den här förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (4). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(8)

Dessutom påverkar certifikatens ogiltighet, till skillnad från på de flesta andra områden av unionsrätten avseende varor, inte utsläppandet på marknaden utan den faktiska användningen av luftfartsprodukter, delar och anordningar i unionen, exempelvis vid installation av delar och anordningar på ett unionsluftfartyg som används i unionen. Sådan användning av luftfartsprodukter i unionen torde inte påverkas av Förenade kungarikets utträde.

(9)

I unionens flygsäkerhetssystem är utbildningen av piloter och mekaniker strängt reglerad och utbildningsmodulerna är harmoniserade. Personer som deltar i en utbildningsmodul i en medlemsstat kan inte alltid, under den utbildningens gång, byta till en annan medlemsstat. Denna speciella situation bör beaktas i fråga om unionens beredskapsåtgärder.

(10)

Bestämmelserna i denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör i princip tillämpas från och med den dag som följer på den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal med Förenade kungariket redan har trätt i kraft vid den tidpunkten. För att de nödvändiga administrativa förfarandena ska kunna genomföras så snart som möjligt bör dock vissa bestämmelser börja tillämpas från och med ikraftträdandet av denna förordning.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Fonden för ett sammanlänkat Europa, som är ett viktigt unionsfinansieringsinstrument, inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (4). Målet med Fonden för ett sammanlänkat Europa är att göra det möjligt att förbereda och genomföra projekt av gränsöverskridande och gemensamt intresse inom ramen för strategin för de transeuropeiska näten inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna i syfte att få den inre marknaden att fungera bättre, att förbättra konkurrenskraften samt att bidra till den ekonomiska, sociala och territoriella samanhållningen och uppfyllandet av målen för hållbar utveckling.

(3)

I del I i bilaga I till förordning (EU) nr 1316/2013 fastställs en förteckning med nio stomnätskorridorer. Korridorerna är ett instrument som ska underlätta ett samordnat genomförande av stomnätet. De bör bidra till stomnätets sammanhållning genom förbättrat territoriellt samarbete samt adressera bredare transportpolitiska målsättningar och underlätta driftskompatibilitet, modal integrering och multimodala transporter.

(4)

Förenade kungariket ingår i stomnätskorridoren Nordsjön – Medelhavet, som inkluderar länkar mellan Belfast, Dublin och Cork på ön Irland och länkar i Storbritannien från Glasgow och Edinburgh i norr till Folkestone och Dover i söder. Förenade kungarikets sträckor och knutpunkter anges i den tabell med titeln I förväg identifierade sträckor, inbegripet projekt för stomnätskorridorer som återfinns i del I punkt 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 1316/2013.

(5)

Med tanke på Förenade kungarikets utträde ur unionen kommer de delar av dragningen av stomnätskorridoren Nordsjön – Medelhavet som berör Förenade kungariket, liksom Förenade kungarikets sträckor och knutpunkter i tabellen med i förväg identifierade sträckor, inbegripet projekt, att bli obsoleta och inte längre ha rättslig verkan från och med dagen efter det att förordning (EU) nr 1316/2013 upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket.

(6)

För Irland är sjöförbindelserna ett mycket viktigt sätt att säkerställa en direkt sammankoppling med kontinentala Europa, särskilt med tanke på den osäkra utvecklingen av de handelsflöden som går via Förenade kungarikets ”landbrygga”.

(7)

För att undvika en situation där stomnätskorridoren Nordsjön – Medelhavet delas upp i två distinkta och ej sammankopplade delar och för att säkerställa Irlands sammankoppling med kontinentala Europa bör stomnätskorridoren Nordsjön – Medelhavet inbegripa nya sjöförbindelser mellan de irländska hamnarna och de hamnar i Belgien, Frankrike och Nederländerna som är en del av den korridoren. Dessutom bör en förbindelse mellan korridoren Nordsjön – Medelhavet och Atlantkorridoren via Le Havre, som ligger i Atlantkorridoren, säkerställa bättre sammankoppling och integration på den inre marknaden.

(8)

Det är viktigt att de följder på medellång sikt som Förenade kungarikets utträde ur unionen får för förbindelser och trafikflöden, särskilt en eventuell omdirigering av trafikflödena, beaktas vid utformningen av det efterföljande instrumentet till Fonden för ett sammanlänkat Europa och vid utvärderingen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (5). Kommissionen bör därför senast 2021 genomföra en tidig översyn av förordning (EU) nr 1315/2013 för att beakta eventuella ändringar av varuflöden efter Förenade kungarikets utträde ur unionen.

(9)

Att säkerställa förbindelsen mellan Irland och övriga medlemsstater längs med stomnätskorridoren Nordsjön – Medelhavet och en begränsad del av Atlantkorridoren är av avgörande betydelse för pågående och framtida investeringar i infrastruktur och för att skapa rättslig klarhet och säkerhet för infrastrukturplanering. Det är väsentligt att relevant infrastruktur utvecklas så att befintliga och framtida handelsflöden mellan Irland och kontinentala Europa bibehålls och understöds.

(10)

Investeringar i utrustning och infrastruktur för säkerhet och kontroller vid de yttre gränserna bör vara prioriterade åtgärder under den sista fasen av genomförandet av den nuvarande programperioden för Fonden för ett sammanlänkat Europa.

(11)

För att tillgodose dessa behov bör kommissionen föreslå ett nytt årligt arbetsprogram.

(12)

Vid översynen av det fleråriga arbetsprogrammet i syfte att anpassa det till Förenade kungarikets utträde ur unionen bör åtgärder som syftar till en förstärkning av transportinfrastrukturen för säkerhet och kontroller vid de yttre gränserna särskilt beaktas.

(13)

Denna förordning är av brådskande karaktär och bör träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas från och med dagen efter det att förordning (EU) nr 1316/2013 upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket.

1.

I artikel 7.2 ska följande led läggas till:

2.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

3.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

I rådets förordning (EG) nr 428/2009 (2) upprättas ett gemensamt system för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden, som är nödvändigt för att främja säkerheten i unionen och internationellt samt för att tillhandahålla likvärdiga förutsättningar för unionens exportörer.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 428/2009 inrättas unionens generella exporttillstånd som underlättar kontroller av exporter med låg risk av produkter med dubbla användningsområden till vissa tredjeländer. För närvarande omfattas Australien, Förenta staterna, Japan, Kanada, Nya Zeeland, Norge och Schweiz, inbegripet Liechtenstein, av unionens generella exporttillstånd nr EU001, som anges i bilaga IIa till förordning (EG) nr 428/2009.

(4)

Förenade kungariket är part i de relevanta internationella fördragen och medlem av internationella icke-spridningssystem, upprätthåller full överensstämmelse med relevanta skyldigheter och åtaganden. Förenade kungariket tillämpar proportionella och tillräckliga kontroller för att effektivt hantera den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering som överensstämmer med bestämmelserna och målen i förordning (EG) nr 428/2009.

(5)

Med hänsyn till att Förenade kungariket är en viktig destination för produkter med dubbla användningsområden som tillverkas i unionen, är det lämpligt att lägga till Förenade kungariket i förteckningen över destinationer som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001 för att säkerställa en enhetlig och konsekvent tillämpning av kontroller i hela unionen, för att främja likvärdiga förutsättningar för unionens exportörer och för att undvika en onödig administrativ börda, samtidigt som man skyddar säkerheten i unionen och internationellt.

(6)

Med tanke på ärendets brådskande karaktär som följer av omständigheterna kring Förenade kungarikets utträde ur unionen är det nödvändigt att möjliggöra en skyndsam tillämpning av denna förordning vad avser att uppta Förenade kungariket bland de länder som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001. Därför bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)

Förenade kungariket bör bara läggas till i förteckningen över destinationer som omfattas av unionens generella exporttillstånd nr EU001 i en situation där inget avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

a)

Rubriken ”Export till Australien, Japan, Kanada, Nya Zeeland, Norge och Schweiz, inbegripet Liechtenstein och Förenta staterna” ska ersättas med följande:

”Export till Australien, Japan, Kanada, Nya Zeeland, Norge, Schweiz, inbegripet Liechtenstein, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt Förenta staterna”.

b)

I del 2 ska följande strecksats införas efter strecksatsen ”Schweiz, inbegripet Liechtenstein”:

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019 om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Avtalet om utträde, vilket offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 19 februari 2019 (2), innehåller villkoren för tillämpningen av bestämmelserna i unionsrätten på Förenade kungariket efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket. Om avtalet träder i kraft kommer den gemensamma fiskeripolitiken att vara tillämplig på Förenade kungariket under övergångsperioden i enlighet med det avtalet och kommer att upphöra att vara tillämplig vid utgången av den perioden.

(3)

När den gemensamma fiskeripolitiken upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket kommer Förenade kungarikets vatten (territorialhav och angränsande exklusiva ekonomiska zon) inte längre vara en del av unionens vatten. I frånvaro av ett avtal om utträde finns det följaktligen en risk för att unionsfartygen förlorar tillträde till Förenade kungarikets vatten och fiskemöjligheter i dessa från och med den 30 mars 2019. Detta skulle få en betydande effekt på unionsflottans fiskeverksamhet och ekonomiska avkastning.

(4)

Det finns redan åtgärder inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (3) som kan användas för att mildra negativa ekonomiska effekter till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen under hela produktions- och saluföringskedjan.

(5)

I förordning (EU) nr 508/2014 anges regler och arrangemang för beviljande av ekonomisk kompensation till fiskare och ägare av fiskefartyg vid tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten. De kriterier som fastställts för att möjliggöra tillfälligt upphörande medger inte kompensation till följd av en medlemsstats utträde ur unionen och den därmed efterföljande förlusten av tillträde till och fiskemöjligheter i den statens vatten.

(6)

Utöver de åtgärder som redan finns enligt förordning (EU) nr 508/2014 bör det, för att mildra de negativa ekonomiska effekter som orsakas av en medlemsstats utträde ur unionen, finnas offentligt stöd för tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet för fiskare och aktörer som har ett avsevärt beroende av tillträdet till Förenade kungarikets vatten.

(7)

Förordning (EU) nr 508/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De återstående anslagen finns tillgängliga för att avsättas för stödberättigande åtgärder som mildrar följderna av Förenade kungarikets utträde ur unionen.

(9)

För enkelhetens skull uppmanas de berörda medlemsstaterna att överväga att kombinera ändringar i sina operativa program inom ramen för artikel 22.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (4).

(10)

Mot bakgrund av behovet att säkerställa, före dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, tillgången till stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden för tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten för unionsfiskefartyg som har ett avsevärt beroende av tillträdet till Förenade kungarikets vatten, för det fall Förenade kungariket inte beviljar tillträde till sina vatten från och med dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, som kan vara den 30 mars 2019, ansågs det lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, som är fogat till EU-fördraget, till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och till fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(11)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda ikraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, såvida inte ett avtal om utträde med Förenade kungariket har trätt i kraft den dagen.

1.

I artikel 13 ska följande punkt läggas till:

2.

I artikel 25 ska följande punkt införas:

3.

Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Avtalet om utträde, vilket offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 19 februari 2019 (2), innehåller villkoren för tillämpningen av bestämmelserna i unionsrätten på Förenade kungariket efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket. Om avtalet träder i kraft kommer den gemensamma fiskeripolitiken att vara tillämplig på Förenade kungariket under övergångsperioden i enlighet med det avtalet och kommer att upphöra att vara tillämplig vid utgången av den perioden.

(3)

När den gemensamma fiskeripolitiken upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket kommer Förenade kungarikets vatten (territorialhav och angränsande exklusiva ekonomiska zon) inte längre vara en del av unionens vatten. I frånvaro av ett avtal om utträde finns det följaktligen en risk för att unionens och Förenade kungarikets fiskefartyg inte har möjlighet att fullt ut utnyttja de fiskemöjligheter som fastställts för 2019.

(4)

För att säkerställa hållbarheten i fisket, och mot bakgrund av fiskets betydelse för många samhällens ekonomiska försörjning i unionen och i Förenade kungariket, bör möjligheten till arrangemang för fortsatt fullt ömsesidigt tillträde för unionens och Förenade kungarikets fiskefartyg till fiske i varandras vatten efter det att den gemensamma fiskeripolitiken upphör att vara tillämplig på Förenade kungariket som medlemsstat behållas under en begränsad tid. Syftet med denna förordning är att skapa en lämplig rättslig ram för ett sådant ömsesidigt tillträde.

(5)

Denna förordnings territoriella tillämpningsområde och alla hänvisningar i den till Förenade kungariket inbegriper inte Gibraltar.

(6)

Fiskemöjligheterna för 2019 har överenskommits i enlighet med rådets förordningar (EU) 2019/124 (3) och (EU) 2018/2025 (4), även av Förenade kungariket, under Förenade kungarikets medlemskap i unionen. Dessa fiskemöjligheter fastställdes helt i enlighet med kraven i artiklarna 61 och 62 i Förenta nationernas havsrättskonvention. För att säkerställa hållbart nyttjande av marina levande resurser och stabilitet i unionens vatten och Förenade kungarikets vatten bör medlemsstaternas och Förenade kungarikets överenskomna kvottilldelningar och andelar förbli tillgängliga i enlighet med artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (5).

(7)

Mot bakgrund av brittiska fiskefartygs långvariga fiskemönster i unionens vatten och vice versa bör unionen föreskriva en mekanism för brittiska fiskefartygs tillträde till unionens vatten genom tillstånd, så att de kan fiska de kvotandelar som de tilldelats enligt förordningarna (EU) 2019/124 och (EU) 2018/2025 på samma villkor som unionsfiskefartyg under en begränsad tid. Sådana fisketillstånd bör beviljas endast om och i den utsträckning Förenade kungariket fortsätter att ge unionsfiskefartyg tillstånd att fortsätta utnyttja de fiskemöjligheter som tilldelats dem i enlighet med relevanta förordningar om fiskemöjligheter.

(8)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 (6) fastställs reglerna för utfärdande och förvaltning av fisketillstånd för fartyg i vatten som står under ett tredjelands överhöghet eller jurisdiktion och för tredjelands fiskefartyg som bedriver fiskeinsatser i unionens vatten.

(9)

I förordning (EU) 2017/2403 fastställs regler för fiskeinsatser som unionsfiskefartyg bedriver i ett tredjelandsvatten utanför ramen för ett fiskeavtal, och det föreskrivs att en flaggmedlemsstat får bevilja direkttillstånd och dessutom fastställs villkoren och förfarandena för beviljandet av sådana tillstånd. Med tanke på antalet unionsfiskefartyg som bedriver fiskeverksamhet i Förenade kungarikets vatten skulle dessa villkor och förfaranden leda till avsevärda förseningar och en ökad administrativ börda i frånvaro av ett avtal om utträde eller ett fiskeavtal. Det är därför nödvändigt att fastställa specifika villkor och förfaranden för att underlätta Förenade kungarikets utfärdande av tillstånd till unionsfiskefartyg att bedriva fiskeverksamhet i Förenade kungarikets vatten.

(10)

Det är nödvändigt att göra undantag från de regler som gäller för tredjelands fiskefartyg och föreskriva särskilda villkor och förfaranden som gör det möjligt för unionen att utfärda tillstånd till Förenade kungarikets fiskefartyg att bedriva fiskeverksamhet i unionsvatten.

(11)

Enligt förordning (EU) nr 1380/2013 får medlemsstaterna utbyta alla eller delar av de fiskemöjligheter som tilldelats dem. Det sker ungefär 1 000 kvotbyten varje år mellan medlemsstaterna och Förenade kungariket. Utan att det påverkar unionens exklusiva behörighet behövs det efter att fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket ett flexibelt system som möjliggör för unionen att utbyta kvoter med Förenade kungariket. Medlemsstaterna bör därför kunna diskutera med Förenade kungariket och om lämpligt fastställa ett utkast till planerade kvotöverföringar eller kvotbyten. Kommissionen bör behålla ansvaret för att genomföra sådana kvotöverföringar eller kvotbyten. Fiskemöjligheter som har erhållits från eller överförts till Förenade kungariket inom ramen för kvotöverföring eller kvotbyte bör anses vara kvoter som lagts till, eller dragits av från, den berörda medlemsstatens tilldelning.

(12)

Förordning (EU) 2017/2403 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

Mot bakgrund av behovet att säkerställa, före dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, ett rättsligt ramverk som syftar till att undvika att den fiskeverksamhet som bedrivs av Förenade kungarikets fiskefartyg i unionsvatten och av unionsfiskefartyg i Förenade kungarikets vatten avbryts på dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, som kan vara den 30 mars 2019, ansågs det lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, som är fogat till EU-fördraget, till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och till fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(14)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, om inte ett avtal om utträde med Förenade kungariket har trätt i kraft senast den dagen. Den bör tillämpas till och med den 31 december 2019.

(15)

För att möjliggöra fiske för aktörer både i unionen och i Förenade kungariket i enlighet med relevanta fiskemöjligheter som tilldelats dem bör fisketillstånd för fiskeverksamhet i unionsvatten endast beviljas till Förenade kungarikets fiskefartyg om och i den mån kommissionen försäkrar sig om att Förenade kungariket beviljar unionsfiskefartyg rätt till tillträde för att bedriva fiskeinsatser i Förenade kungarikets vatten på grundval av ömsesidighet.

1.

I avdelning II kapitel II ska följande avsnitt läggas till:

2.

Följande avdelning ska införas:

(*1)  Rådets förordning (EU) 2019/124 av den 30 januari 2019 om fastställande för år 2019 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten (EUT L 29, 31.1.2019, s. 1)."

(*2)  Rådets förordning (EU) 2018/2025 av den 17 december 2018 om fastställande av fiskemöjligheterna för unionsfiskefartyg med avseende på vissa djuphavsbestånd för 2019 och 2020 (EUT L 325, 20.12.2018, s. 7)."

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Utträdet inträffar under programperioden 2014–2020 för programmet Erasmus+, i vilket Förenade kungariket deltar.

(3)

Programmet Erasmus+ inrättades genom och regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 (3). I den här förordningen bör det fastställas bestämmelser som möjliggör en fortsättning av de rättsliga åtaganden som redan har gjorts, i enlighet med förordning (EU) nr 1288/2013, avseende pågående rörlighet i utbildningssyfte som inbegriper Förenade kungariket efter landets utträde ur unionen.

(4)

Från och med den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, kommer Förenade kungariket inte längre att vara ett programland i den mening som avses i artikel 24.1 i förordning (EU) nr 1288/2013. För att undvika att nuvarande deltagare i Erasmus+ måste avbryta pågående rörlighetsperioder bör bestämmelserna om stödberättigande för pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ anpassas.

(5)

För att pågående rörlighet i utbildningssyfte ska kunna fortsätta att finansieras genom unionens budget bör kommissionen och Förenade kungariket ingå en överenskommelse om att tillåta kontroller och revisioner av de verksamheterna. Om nödvändiga kontroller och revisioner inte kan genomföras bör detta anses vara en allvarlig brist i förvaltnings- och kontrollsystemen.

(6)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att möjliggöra en fortsättning av sådan rörlighet i utbildningssyfte som omfattar Förenade kungariket som har inletts senast den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(7)

Mot bakgrund av att fördragen, i avsaknad av ett avtal om utträde eller en förlängning av tvåårsperioden efter Förenade kungarikets anmälan, kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade Kungariket från och med den 30 mars 2019 och i syfte att, före dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, säkerställa en fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+, ansågs det lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(8)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, såvida inte ett avtal om utträde med Förenade kungariket har trätt i kraft vid den tidpunkten.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, det vill säga från den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

I avsaknad av ett avtal om utträde eller en förlängning av tvåårsperioden efter Förenade kungarikets anmälan om sin avsikt att utträda ur unionen kommer unionens regler om samordning av de sociala trygghetssystemen i förordningarna (EG) nr 883/2004 (2) och (EG) nr 987/2009 (3) att upphöra att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket från och med den 30 mars 2019.

(3)

Till följd av detta kan personer som i egenskap av unionsmedborgare har utövat sin legitima rätt till fri rörlighet eller etableringsfrihet enligt artiklarna 45 och 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) före dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, inte längre kan åberopa unionsreglerna om samordning av de sociala trygghetssystemen när det gäller deras socialförsäkringsrättigheter på grundval av omständigheter och händelser som inträffade och försäkrings-, anställnings-, egenföretagande- eller bosättningsperioder som fullgjordes före utträdesdagen och som berör Förenade kungariket. Statslösa personer och flyktingar som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är eller har varit i situationer som berör Förenade kungariket samt deras familjer och efterlevande kommer också att påverkas.

(4)

För att uppnå målet att trygga socialförsäkringsrättigheterna för de berörda personerna bör medlemsstaterna fortsätta att tillämpa unionens principer om likabehandling, likställande och sammanläggning enligt förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 samt bestämmelserna i dessa förordningar som är nödvändiga för att ge verkan åt de principerna, både vad gäller personer som omfattas, omständigheter eller händelser som inträffat och perioder som fullgjordes före Förenade kungarikets utträde ur unionen.

(5)

Denna förordning påverkar inte befintliga konventioner och avtal om social trygghet mellan Förenade kungariket och en eller flera medlemsstater som ingåtts i överensstämmelse med artikel 8 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 9 i förordning (EG) nr 987/2009. Denna förordning påverkar inte heller unionens eller medlemsstaternas möjlighet att vidta åtgärder för att hantera det administrativa samarbetet och informationsutbytet med de behöriga institutionerna i Förenade kungariket i syfte att ge verkan åt principerna i denna förordning. Vidare påverkar denna förordning varken unionens eller medlemsstaternas eventuella behörighet att ingå konventioner och avtal om social trygghet med tredjeländer, eller med Förenade kungariket som omfattar perioden efter den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket.

(6)

Denna förordning påverkar inte rättigheter som förvärvades eller var på väg att förvärvas i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat före den dag då denna förordning börjar tillämpas. Det krävs gott samarbete för att sådana rättigheter ska skyddas och upprätthållas. Det är viktigt att se till att de berörda personerna får tillgång till lämplig information i god tid.

(7)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att uppnå enhetlig ensidig tillämpning av principerna om likabehandling, likställande och sammanläggning inom den sociala tryggheten, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, med hänsyn till samordningen av deras insatser, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(8)

Med beaktande av att fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den 30 mars 2019 i avsaknad av ett avtal om utträde eller en förlängning av tvåårsperioden efter Förenade kungarikets anmälan av sin avsikt att utträda ur unionen, och med beaktande av behovet att skapa ett tydligt rättsläge, har det ansetts lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, EUF-fördraget och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(9)

Denna förordning bör brådskande träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas från och med den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal med Förenade kungariket har trätt i kraft den dagen.

a)

Medborgare i en medlemsstat, statslösa personer och flyktingar som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är eller har varit i en situation som berör Förenade kungariket före den dag då denna förordning börjar tillämpas samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

b)

Medborgare i Förenade kungariket som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater före den dag då denna förordning börjar tillämpas samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Förenade kungarikets utträde ur unionen skulle, i förhållande till de kvarvarande tjugosju medlemsstaterna och i avsaknad av särskilda bestämmelser, innebära ett upphävande av alla rättigheter och skyldigheter som följer av unionsrätten i fråga om marknadstillträde, såsom dessa fastställts i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1072/2009 (3) och (EG) nr 1073/2009 (4).

(3)

Europeiska transportministerkonferensens (nedan kallad CEMT) multilaterala kvotsystem är den enda andra tillgängliga rättsliga ram som skulle kunna utgöra en grund för godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket efter utträdesdagen. På grund av det begränsade antalet tillstånd som är tillgängliga enligt CEMT-systemet och dess begränsade tillämpningsområde när det gäller vilka typer av vägtransporter som omfattas, är systemet för närvarande dock otillräckligt för att fullt ut komma till rätta med behovet av godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket.

(4)

För att förhindra allvarliga störningar, inbegripet när det gäller allmän ordning, är det därför nödvändigt att fastställa en tillfällig uppsättning åtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer och bussoperatörer med licens från Förenade kungariket att transportera gods och passagerare på väg mellan Förenade kungarikets territorium och de kvarvarande tjugosju medlemsstaternas territorium, eller från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium genom en eller flera medlemsstater. För att säkerställa en korrekt balans mellan Förenade kungariket och de kvarvarande medlemsstaterna bör de rättigheter som således medges underställas villkoret att likvärdiga rättigheter medges och vara underkastade vissa villkor som säkerställer rättvis konkurrens.

(5)

Gibraltar ingår inte i denna förordnings territoriella tillämpningsområde, och hänvisningar i denna till Förenade kungariket inbegriper inte Gibraltar.

(6)

Rätten att utföra transporter inom en medlemsstats territorium eller mellan medlemsstater är ett grundläggande resultat av den inre marknaden och bör, efter att Förenade kungariket har utträtt ur unionen och i avsaknad av specifika bestämmelser om motsatsen, inte längre gälla för vägtransportörer från Förenade kungariket som inte är etablerade i unionen. Det bör dock fastställas tillfälliga utfasningsåtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer från Förenade kungariket att genomföra ett begränsat antal ytterligare transporter inom unionens territorium i samband med transporter mellan Förenade kungariket och unionen. Direkt efter ett Förenade kungarikets utträde utan ett avtal om utträde bör sådana åtgärder bidra till att förhindra störningar av trafikflödena, vilka kan förväntas inträffa på grund av ytterligare kontroller av fordon och deras last, och därav följande hot mot den allmänna ordningen. De bör i synnerhet bidra till att minska trycket på gränsövergångarna, som är få till antalet och belägna där sådana störningar är mest sannolika, eftersom fordonen inte behöver återvända omedelbart. Åtgärderna bör vara proportionella och bör inte ge rättigheter i samma utsträckning som vägtransportörer från unionen åtnjuter genom reglerna för den inre marknaden, samt bör progressivt fasas ut i enlighet med denna förordning.

(7)

I avsaknad av särskilda bestämmelser kommer Förenade kungarikets utträde ur unionen också att leda till allvarliga störningar, bland annat när det gäller allmän ordning, i samband med persontransporter på väg. Överenskommelsen om tillfällig internationell persontransport med buss (5) (nedan kallad Interbus-överenskommelsen) är den enda tillgängliga rättsliga ram som utgör en grund för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket efter utträdesdagen. Förenade kungariket kommer att bli en enskild avtalsslutande part i Interbus-överenskommelsen från och med den 1 april 2019. Interbus-överenskommelsen täcker emellertid endast tillfälliga resor och är därför otillräcklig för att bemöta de störningar som uppstår på grund av utträdet, eftersom ett stort antal personer kommer att fortsätta att vilja resa mellan unionen och Förenade kungariket. De avtalsslutande parterna i Interbus-överenskommelsen har förhandlat fram ett protokoll till överenskommelsen som ska gälla för linjetrafik för persontransporter, men detta förväntas inte träda i kraft i tid för att kunna ge en rimlig alternativ lösning på den nuvarande situationen för perioden direkt efter Förenade kungarikets utträde. För linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter med buss erbjuder därför inte de nuvarande instrumenten någon lösning för behoven av vägtransporter för passagerare mellan unionen och Förenade kungariket. För att undvika en betydande störning som skulle kunna äventyra den allmänna ordningen är det därför lämpligt att tillåta Förenade kungarikets transportörer att transportera passagerare från Förenade kungariket till unionen och vice versa förutsatt att Förenade kungariket ger åtminstone likvärdiga rättigheter till EU:s transportörer. De rättigheter som denna förordning ger bör endast gälla för en kort tid, så att protokollet till Interbus-överenskommelsen om linjetrafik kan träda i kraft och Förenade kungariket kan ansluta sig till det protokollet.

Gränsöverskridande busstrafik mellan Irland och Nordirland är särskilt viktig för människorna i gränsregionerna, så att man säkerställer de grundläggande förbindelserna mellan samhällena inom den gemensamma resezonen. Att passagerare kan tas upp eller släppas av i regioner på båda sidor om gränsen gör det lättare att bedriva denna trafik. Därför bör bussoperatörer från Förenade kungariket även fortsättningsvis ha rätt att ta upp eller släppa av passagerare i gränsregionerna i Irland i samband med internationella busstransporter för passagerare mellan Irland och Nordirland. Dessa rättigheter bör beviljas för en begränsad tidsperiod (fram till den 30 september 2019) så att det blir möjligt att införa alternativ.

(8)

För att återspegla deras tillfälliga karaktär, och utan att skapa ett prejudikat, bör de åtgärder som föreskrivs i denna förordning begränsas till en kort tidsperiod. När det gäller vägtransporter så sker tidsbegränsningen för att beakta de möjliga arrangemangen för grundläggande förbindelser i CEMT-systemet, utan att det påverkar vare sig eventuella förhandlingar om och ett eventuellt ikraftträdande av ett framtida avtal som omfattar godstransport på väg mellan unionen och Förenade kungariket eller unionens framtida transportregler. När det gäller passagerartransporter med buss sker tidsbegränsningen för att protokollet till Interbus-överenskommelsen om linjetrafik ska hinna träda i kraft och för att Förenade kungariket ska kunna ansluta sig till det protokollet, utan att det påverkar eventuella framtida överenskommelser mellan unionen och Förenade kungariket i frågan.

(9)

I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget går inte denna förordning utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

Denna förordning bör brådskande träda i kraft och tillämpas från och med dagen efter det att fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, om inte ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket har trätt i kraft senast den dagen. Denna förordning bör under alla omständigheter upphöra att gälla den 31 december 2019. Unionen kommer därför att upphöra med utövandet av den behörighet som denna förordning ger efter det datumet. Utan att det påverkar unionens övriga åtgärder, och med förbehåll för att dessa åtgärder efterlevs, kommer denna behörighet i enlighet med artikel 2.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) återigen att utövas av medlemsstaterna efter den tidpunkten. Unionens och medlemsstaternas respektive behörighet med avseende på ingående av internationella avtal på vägtransportområdet bör fastställas i enlighet med fördragen och med beaktande av relevant unionslagstiftning.

(11)

Där så är nödvändigt för att tillgodose marknadens behov, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, i syfte att återställa likvärdigheten mellan rättigheter som unionen beviljar vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket och rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, inklusive rättigheter som Förenade kungariket beviljar på grundval av ursprungsmedlemsstat eller rättigheter som på annat sätt inte är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, och i syfte att komma till rätta med fall av illojal konkurrens som skadar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen.

(12)

De delegerade akterna bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen, och deras innehåll bör därför stå i proportion till de problem som uppstår på grund av underlåtenhet att bevilja likvärdiga rättigheter eller genom orättvisa konkurrensvillkor. Kommissionen bör endast överväga att tillfälligt upphäva tillämpningen av denna förordning i mycket allvarliga fall där Förenade kungariket inte ger några likvärdiga rättigheter till vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen eller om de rättigheter som ges är minimala, eller om konkurrensvillkoren för vägtransportörer från Förenade kungariket eller bussoperatörer från Förenade kungariket skiljer sig så mycket från villkoren för operatörer från unionen att det inte är ekonomiskt lönsamt för operatörer från unionen att tillhandahålla de aktuella tjänsterna.

(13)

Vid antagandet av de delegerade akterna är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (6). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Det bör säkerställas att sådana delegerade akter inte på ett otillbörligt sätt påverkar den inre marknadens goda funktion.

(14)

För att säkerställa att de rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, som är likvärdiga med de rättigheter som denna förordning ger vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket, är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, ska tillämpningsområdet för förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009 tillfälligt utvidgas. Dessa förordningar omfattar redan den del av resan mellan en medlemsstat och ett tredjeland som görs på territoriet för en medlemsstat som passeras på vägen. Det är emellertid nödvändigt att för sådana fall säkerställa att förordning (EG) nr 1072/2009 även gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där lastning och lossning sker, och att förordning (EG) nr 1073/2009 gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där passagerare tas upp eller släpps av. Syftet med en sådan utvidgning är att säkerställa att operatörer från unionen kan bedriva gränsöverskridande transporter till eller från Förenade kungariket samt även ha extra hållplatser för att bedriva passagerartransport.

a)

en transport med last som företas med ett fordon från unionens territorium till Förenade kungarikets territorium eller vice versa, med eller utan transitering genom en eller flera medlemsstater eller ett eller flera tredjeländer,

b)

efter en transport med last som företas med ett fordon från Förenade kungariket i enlighet med led a i denna punkt, utförande inom sju dagar från lossning av upp till två ytterligare transporter med lastning och lossning inom unionens territorium under en period av fyra månader från den första tillämpningsdag som anges i artikel 12 andra stycket och en transport inom sju dagar från lossning inom unionens territorium under de följande tre månaderna,

c)

en transport med last som företas med ett fordon från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium, med transitering genom unionens territorium,

d)

en transport utan last i samband med transport av det slag som avses i leden a och c.

a)

en resa med buss som företas för att transportera passagerare från unionens territorium till Förenade kungarikets territorium eller vice versa, med eller utan transitering genom en eller flera medlemsstater eller ett eller flera tredjeländer,

b)

en resa med buss som företas för att transportera passagerare från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium, med transitering genom unionens territorium,

c)

en resa utan passagerare i samband med transport av det slag som avses i leden a och b,

d)

passagerare tas upp eller släpps av i gränsregionen i Irland inom ramen för internationell linjetrafik och speciell linjetrafik mellan Irland och Nordirland, fram till den 30 september 2019.

a)

Beteende som består i

b)

företagskoncentrationer mellan vägtransportörer respektive mellan bussoperatörer som väsentligt hindrar effektiv konkurrens, särskilt genom att upprätta eller förstärka en dominerande ställning.

a)

direkt överföring av medel, såsom bidrag, lån eller tillskott av eget kapital, en potentiell direkt överföring av medel eller övertagande av åtaganden, till exempel lånegarantier, kapitaltillskott, ägarskap, konkursskydd eller försäkring,

b)

efterskänkande av eller avstående från att driva in belopp som normalt skulle tas ut,

c)

tillhandahållande av andra varor eller tjänster än allmän infrastruktur, eller förvärv av varor eller tjänster, eller

d)

betalningar till en finansieringsmekanism eller uppdrag åt ett privat organ att utföra en eller flera av de uppgifter som avses i leden a, b och c, vilka normalt ligger inom statens eller andra offentliga organs ansvarsområde, och förfarandet i praktiken inte skiljer sig från de offentliga myndigheternas normala praxis.

Ingen förmån ska anses vara ett finansiellt bidrag från staten eller ett annat offentligt organ om en privat marknadsaktör som endast drivs av vinstintresse, i samma situation som det offentliga organet i fråga, skulle ha lämnat motsvarande finansiella bidrag.

a)

Myndigheten är operativt oberoende och på lämpligt sätt försedd med nödvändiga resurser för att utföra sina uppgifter.

b)

Myndigheten har vid utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina befogenheter nödvändiga garantier för oberoende från politisk eller annan yttre påverkan och agerar opartiskt.

c)

Myndighetens beslut kan bli föremål för rättslig prövning.

a)

När det gäller mobila arbetstagare och förare som är egenföretagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG (8).

b)

När det gäller viss sociallagstiftning på vägtransportområdet, kraven enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 561/2006 (9).

c)

När det gäller färdskrivare vid vägtransporter, kraven enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 165/2014 (10).

d)

När det gäller förares inledande behörighet och periodvisa utbildning, kraven enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG (11).

e)

När det gäller största tillåtna dimensioner och högsta tillåtna vikter för vissa vägfordon, de krav som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 96/53/EG (12).

f)

När det gäller montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 92/6/EEG (13).

g)

När det gäller obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 91/671/EEG (14).

h)

När det gäller om utstationering av arbetstagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (15).

i)

När det gäller passagerares rättigheter, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 (16).

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, närmare bestämt den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 (3) fastställs villkoren för utfärdande av unionens operativa licens för lufttrafikföretag och friheten att tillhandahålla lufttrafik inom unionen.

(3)

I avsaknad av särskilda bestämmelser skulle Förenade kungarikets utträde ur unionen avsluta alla rättigheter och skyldigheter enligt unionsrätten vad gäller marknadstillträde enligt förordning (EG) nr 1008/2008, vad beträffar förhållandet mellan Förenade kungariket och de 27 återstående medlemsstaterna.

(4)

Det är därför nödvändigt att införa en rad tillfälliga åtgärder så att lufttrafikföretag med licens i Förenade kungariket kan tillhandahålla lufttransporttjänster mellan det landets territorium och de återstående 27 medlemsstaterna. För att säkerställa en korrekt balans mellan Förenade kungariket och de återstående 27 medlemsstaterna bör de rättigheter som sålunda tilldelats gälla på villkor att Förenade kungariket tilldelar motsvarande rättigheter till lufttrafikföretag med licens i unionen och omfattas av vissa bestämmelser om rättvis konkurrens.

(5)

I syfte att återspegla förordningens tillfälliga karaktär bör dess tillämpning begränsas till en kort tidsperiod, utan att det påverkar eventuella förhandlingar om och ikraftträdande av ett framtida avtal med Förenade kungariket om tillhandahållande av lufttrafiktjänster, som unionen är part i. Kommissionen bör, på dess rekommendation, så snart som möjligt ges tillstånd att förhandla om ett omfattande lufttransportavtal med Förenade kungariket. Ett sådant avtal bör förhandlas fram och ingås utan dröjsmål.

(6)

För att upprätthålla ömsesidigt gynnsamma förbindelsenivåer, bör överenskommelser om samverkande marknadsföring, såsom gemensamma linjebeteckningar, planeras för både Förenade kungarikets lufttrafikföretag och EU-lufttrafikföretag i enlighet med principen om ömsesidighet.

(7)

Mot bakgrund av de exceptionella och unika omständigheter som gör det nödvändigt att anta denna förordning och i enlighet med fördragen är det lämpligt att unionen tillfälligt utövar den relevanta delade befogenhet som den har tilldelats genom fördragen. Alla eventuella följder av denna förordning på fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna bör emellertid vara strikt tidsbegränsade. Den befogenhet som utövas av unionen bör därför endast utövas med beaktande av denna förordnings tillämpningsperiod. Den delade befogenhet som därmed utövas kommer följaktligen att upphöra att utövas av unionen så snart denna förordning upphör att tillämpas. I enlighet med artikel 2.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kommer medlemsstaterna därför att på nytt utöva sin befogenhet från och med den tidpunkten. Dessutom erinras det om att tillämpningsområdet för unionens befogenhetsutövande enligt denna förordning, i enlighet med det protokoll nr 25 om utövandet av delade befogenheter som fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, endast omfattar de delar som styrs av denna förordning, inte hela området. Unionens och medlemsstaternas respektive befogenheter med avseende på ingående av internationella avtal på lufttransportområdet bör fastställas i enlighet med fördragen och med beaktande av relevant unionslagstiftning.

(8)

För att bibehålla en giltig operativ licens ska EU-lufttrafikföretag, enligt förordning (EG) nr 1008/2008, uttryckligen alltid uppfylla kraven på ägande och kontroll i den förordningen. Om Förenade kungarikets utträde ur unionen sker utan utträdesavtal kommer det sannolikt att bli svårt för vissa EU-lufttrafikföretag att uppfylla dessa krav från och med utträdesdagen. Beredskapsåtgärder behöver därför vidtas. I enlighet med principerna om likabehandling och proportionalitet bör dessa åtgärder begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att hantera de problem som följer på Förenade kungarikets oordnade utträde ur unionen. Mot bakgrund av dessa principer behöver också mekanismer inrättas som gör det möjligt att noggrant övervaka framstegen mot uppfyllande av kraven på ägande och kontroll och, om det är befogat, återkalla den operativa licensen. För att undvika ett plötsligt stopp i verksamheten och för att möjliggöra framför allt hemtransport för drabbade passagerare bör ett återkallande av en operativ licens för ett företag som inte uppfyller kraven, i de fall då ingen lämplig plan för korrigerande åtgärder har lagts fram, ges verkan två veckor efter att återkallelsebeslutet har fattats.

(9)

Denna förordning bör inte hindra medlemsstaterna från att bevilja EU-lufttrafikföretag tillstånd att bedriva regelbunden lufttrafik genom utövande av rättigheter som Förenade kungariket har beviljat dem, i likhet med situationer som uppstår inom ramen för internationella avtal. Vad gäller dessa tillstånd bör medlemsstaterna inte diskriminera mellan EU-lufttrafikföretag.

(10)

Kommissionen och medlemsstaterna bör lösa de problem som kan påverka de befintliga trafikfördelningssystemen till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen. Framför allt bör lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa fullständig efterlevnad av dessa system och i möjligaste mån tillhandahålla en ordnad övergång för att undvika störningar för passagerare och företag i unionen.

(11)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagandet av åtgärder som garanterar en balanserad ömsesidighet mellan de rättigheter som unionen respektive Förenade kungariket unilateralt har beviljat varandras lufttrafikföretag, och för att säkerställa att EU-lufttrafikföretag kan konkurrera med Förenade kungarikets lufttrafikföretag på rättvisa villkor när de tillhandahåller lufttrafiktjänster. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4). Med hänsyn till deras potentiella inverkan på medlemsstaternas flygförbindelser, bör granskningsförfarandet användas vid antagandet av dessa åtgärder. Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet. Sådana vederbörligen motiverade fall kan gälla där Förenade kungariket inte ger likvärdiga rättigheter till EU-lufttrafikföretag och därmed orsakar en uppenbar obalans, eller fall där mindre gynnsamma konkurrensvillkor än de som Förenade kungarikets lufttrafikföretag åtnjuter vid tillhandahållandet av lufttransporttjänster som omfattas av denna förordning hotar EU-lufttrafikföretags ekonomiska lönsamhet.

(12)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa tillfälliga åtgärder som reglerar lufttransporten mellan unionen och Förenade kungariket i avsaknad av ett avtal om utträde, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfång och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(13)

Denna förordnings territoriella tillämpningsområde och alla hänvisningar till Förenade kungariket i denna förordning inbegriper inte Gibraltar.

(14)

Denna förordning påverkar inte Konungariket Spaniens rättsliga ståndpunkt i fråga om överhögheten över det territorium där Gibraltars flygplats är belägen.

(15)

Bestämmelserna i denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör i princip tillämpas från och med dagen efter det att fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, såvida inte ett avtal om utträde med Förenade kungariket har trätt i kraft senast den dagen. För att nödvändiga administrativa förfaranden ska kunna genomföras så snart som möjligt bör vissa bestämmelser emellertid tillämpas från och med denna förordnings ikraftträdande.

a)

har sin huvudsakliga verksamhet i Förenade kungariket, och

b)

uppfyller ett av följande två villkor:

c)

i det fall som avses i b ii, innehar en giltig operativ licens i enlighet med förordning (EG) nr 1008/2008 dagen före första tillämpningsdagen för denna förordning enligt artikel 16.2 första stycket.

a)

rätten att använda alla eller delar av ett företags tillgångar,

b)

rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av företagets olika organ, omröstningar eller beslut, eller som på annat sätt ger ett avgörande inflytande på företagets verksamhet.

a)

handlingar som består i

b)

lufttrafikföretagskoncentrationer som lägger väsentliga hinder i vägen för effektiv konkurrens, särskilt genom att upprätta eller förstärka en dominerande ställning.

a)

direkt överföring av medel, t.ex. bidrag, lån eller kapitaltillskott, en potentiell direkt överföring av medel till företaget eller övertagande av företagets förpliktelser, t.ex. lånegarantier, kapitaltillskott, ägarskap, konkursskydd eller försäkring,

b)

uteblivande av eller underlåtenhet att ta ut inkomstbelopp som förfallit,

c)

tillhandahållande av andra varor och tjänster än allmän infrastruktur, eller köp av varor eller tjänster, eller

d)

betalningar till en finansieringsmekanism, eller anförtroende åt eller beordrande av ett privat organ att utföra en eller flera av de uppgifter som anges i leden a, b och c, som vanligtvis tillhör statens eller något annat offentligt organs uppgifter och som i praktiken inte skiljer sig från normal statlig praxis.

a)

myndigheten är operativt oberoende och förfogar över alla resurser som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter,

b)

myndigheten, vid utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina befogenheter, ges alla nödvändiga garantier för oberoende från politisk eller annan yttre påverkan, samt agerar opartiskt, och

c)

myndighetens beslut kan överklagas till domstol.

a)

För varje flygning erbjuds platser och/eller kapacitet att transportera gods och/eller post för försäljning till enskilda personer (antingen direkt av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade ombud).

b)

Lufttransporten går mellan samma flygplatser, två eller flera, antingen

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, det vill säga den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

På området järnvägstransporter kan i de flesta fall följderna av Förenade kungarikets utträde ur unionen för intyg och tillstånd avhjälpas av berörda operatörer genom olika åtgärder. En sådan åtgärd kan vara att operatörer etablerar sig i en av de kvarvarande medlemsstaterna och erhåller lämpliga tillstånd och intyg där.

(3)

Särskilda överenskommelser, enligt artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (2), skulle behövas för att komma till rätta med problem som direkt rör gränsöverskridande järnvägstrafik och järnvägsinfrastruktur, och därigenom säkerställa kontinuiteten i denna trafik och minimera störningar. I enlighet med det direktivet skulle sådana överenskommelser också säkerställa motsvarande behandling för unionens företag och företag som är etablerade i Förenade kungariket som använder gränsöverskridande infrastruktur.

(4)

Sådana överenskommelser mellan de berörda medlemsstaterna och Förenade kungariket kan ingås först efter det att Förenade kungariket har övergått till att vara ett tredjeland. Särskilt tillämpningen av unionens säkerhetsbestämmelser på tunneln under Engelska kanalen åligger för närvarande en mellanstatlig kommission, som inrättades genom Canterbury-fördraget, som undertecknades den 12 februari 1986; denna kommission erhåller rådgivning i säkerhetsfrågor från säkerhetsmyndigheten för tunneln under Engelska kanalen. Det system som inrättats genom det fördraget skulle behöva anpassas med hänsyn till Förenade kungarikets status som tredjeland. Framför allt bör den del av tunneln under Engelska kanalen som ligger inom Frankrikes territorium falla helt inom ansvarsområdet för en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 3.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 (3), så att det kan säkerställas att unionslagstiftningen tillämpas som sådan på den delen av tunneln. Denna behöriga myndighet skulle emellertid, i syfte att fullgöra sina uppgifter på bästa möjliga sätt, med beaktande av tunnelns gemensamma inslag på båda sidor av gränsen och för att underlätta samstämda beslut, kunna beakta synpunkter från ett binationellt organ som har inrättats genom ett avtal mellan de två länderna, såsom säkerhetsmyndigheten för tunneln under Engelska kanalen, inrättad genom Canterbury-fördraget, som ger råd till den mellanstatliga kommissionen, eller utveckla andra metoder för samarbete med de myndigheter som ansvarar för den del av tunneln som ligger inom Förenade kungarikets territorium.

(5)

Åtgärderna i denna förordning är avhängiga säkerhetsstandarder och säkerhetsförfaranden, krav för att bedriva verksamhet som järnvägsföretag samt krav för framförande av tåg, vilka är identiska med de unionskrav som tillämpas på all infrastruktur som används för att säkerställa gränsöverskridande järnvägsförbindelser med Förenade kungariket liksom på företag som bedriver tågtrafik på denna infrastruktur och förare som framför tåg på den.

(6)

För att göra det möjligt för berörda parter att ingå nödvändiga överenskommelser och vidta alla andra åtgärder som krävs för att undvika störningar, med beaktande av Förenade kungarikets status som tredjeland, är det nödvändigt att förlänga giltigheten för vissa intyg, tillstånd och bevis.

(7)

Varaktigheten av en sådan förlängning av giltigheten för intyg, tillstånd och bevis bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att göra det möjligt för de berörda medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (4), Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG (5) och direktiv 2012/34/EU.

(8)

För att undvika allvarliga störningar i gränsöverskridande järnvägstrafik med Förenade kungariket, är det också av yttersta vikt att järnvägsoperatörerna och de nationella myndigheterna snabbt vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att intyg, tillstånd och bevis som omfattas av denna förordning utfärdas i god tid innan denna förordning upphör att vara tillämplig, och att andra intyg, tillstånd och bevis som krävs för att bedriva verksamhet på unionens territorium utfärdas före dagen för Förenade kungarikets utträde.

(9)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på återkallande av den förmån som beviljats innehavare av sådana intyg, tillstånd och bevis, i de fall då efterlevnaden av unionskraven inte är säkerställd. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6). Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av sådana åtgärder, mot bakgrund av deras potentiella inverkan på järnvägssäkerheten. Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(10)

Med tanke på ärendets brådskande karaktär, som följer av Förenade kungarikets utträde ur unionen, är det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(11)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa provisoriska åtgärder avseende vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen, för det fall att ett utträdesavtal inte skulle föreligga, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att nå detta mål.

(12)

Bestämmelserna i denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal som ingåtts med Förenade kungariket har trätt i kraft senast den dagen.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen, i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Avtalet om utträde i den form det överenskommits om mellan förhandlarna innehåller arrangemang som gör det möjligt att tillämpa bestämmelser i unionsrätten på och i Förenade kungariket efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket. Om det avtalet träder i kraft kommer direktiv (EU) 2018/2002 (3) om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (4), och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (5), att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket under övergångsperioden i enlighet med det avtalet och kommer att upphöra att vara tillämpliga vid utgången av denna period.

(3)

Enligt artikel 3.5 i direktiv 2012/27/EU, som infördes genom direktiv (EU) 2018/2002, är medlemsstaterna skyldiga att fastställa vägledande nationella energieffektivitetsbidrag till unionens energieffektivitetsmål på minst 32,5 % för 2030. Vid fastställandet av dessa bidrag ska medlemsstaterna beakta unionens energianvändning för 2030, uttryckt i form av primärenergi och/eller slutlig energi.

(4)

Artikel 6.1 första stycket i förordning (EU) 2018/1999 ålägger medlemsstaterna att beakta unionens energianvändning för 2030, uttryckt i primärenergi och/eller slutlig energi, i sina vägledande nationella bidrag på energieffektivitetsområdet till unionens mål. I enlighet med artikel 29.3 första stycket i den förordningen har energianvändningen på unionsnivå också betydelse för kommissionens bedömning av framstegen mot att tillsammans uppnå unionens mål.

(5)

På grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen är det nödvändigt att ändra de beräknade siffrorna för unionens energianvändning för 2030 för att återspegla en union med 27 medlemsstater utan Förenade kungariket (nedan kallade EU 27). De prognoser som gjorts för unionens överordnade mål på minst 32,5 % visar att primärenergianvändningen bör motsvara 1 273 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) och den slutliga energianvändningen bör motsvara 956 Mtoe år 2030 för unionen med 28 medlemsstater. Motsvarande prognoser för EU 27 visar att primärenergianvändningen bör motsvara 1 128 Mtoe och den slutliga energianvändningen bör motsvara 846 Mtoe år 2030. Därför bör siffrorna för energianvändningsnivåerna år 2030 anpassas.

(6)

Samma prognoser för energianvändningen år 2030 har betydelse för artiklarna 6 och 29 i förordning (EU) 2018/1999.

(7)

I enlighet med artikel 4.3 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 (6) ska upphörandet av rättsakters tillämpning som har fastställts till ett bestämt datum inträda vid utgången av den sista timmen av den dag som infaller på detta datum. Detta beslut bör därför tillämpas från och med dagen efter den dag då direktiv 2012/27/EU och förordning (EU) 2018/1999, upphör att vara tillämpligt på Förenade kungariket.

(8)

Direktiv 2012/27/EU och förordning (EU) 2018/1999 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

För att vidta nödvändiga åtgärder för att utan dröjsmål förbereda för Förenade kungarikets utträde bör detta beslut träda i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1.

I artikel 6.1 ska första stycket ersättas med följande:

2.

I artikel 29.3 ska första stycket ersättas med följande: