(1)

Kommissionen har på unionens vägnar förhandlat fram ett fördrag om upprättande av en transportgemenskap (nedan kallat fördraget om transportgemenskapen) mellan Europeiska unionen och Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Kosovo (*1), Montenegro och Republiken Serbien.

(2)

Fördraget om transportgemenskapen undertecknades på unionens vägnar den 9 oktober 2017, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt, i enlighet med rådets beslut (EU) 2017/1937 (2), och det har tillämpats provisoriskt i enlighet med artikel 41.3 i fördraget om transportgemenskapen.

(3)

Fördraget om transportgemenskapen främjar utvecklingen av transporter mellan unionen och de sydösteuropeiska parterna på grundval av bestämmelserna i unionens regelverk.

(4)

Mötena i ministerrådet eller den regionala styrkommittén, inrättade genom artikel 21 respektive 24 i fördraget om transportgemenskapen, bör förberedas ordentligt inom rådet, på grundval av förslag och andra dokument från kommissionen i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Kommissionen bör ges befogenhet att på unionens vägnar godkänna ändringar av förteckningarna över unionens rättsakter som anges i bilaga I till fördraget om transportgemenskapen, i enlighet med artikel 20.3 a däri och efter lämpligt samråd.

(5)

Fördraget om en transportgemenskap bör godkännas.

(1)

Den 14 december 2015 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Schweiz och Liechtenstein om formerna för Schweiz och Liechtensteins deltagande i det förfarande för jämförelse och överföring av uppgifter för brottsbekämpande ändamål som föreskrivs i kapitel VI i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (1).

(2)

Förhandlingarna slutfördes och den 22 november 2017 paraferades protokollet till avtalet av den 26 oktober 2004 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Schweiz vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (nedan kallat protokollet).

(3)

Protokollet bör undertecknas.

(4)

Förenade kungariket och Irland är bundna av förordning (EU) nr 603/2013 och deltar därför i antagandet av detta beslut.

(5)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

Den 14 december 2015 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Island och Norge om formerna för Islands och Norges deltagande i förfarandet för jämförelse och överföring av uppgifter för brottsbekämpande ändamål enligt kapitel VI i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (1).

(2)

Förhandlingarna slutfördes och den 21 december 2017 paraferades protokollet till avtalet av den 19 januari 2001 mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island och Konungariket Norge om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Island eller Norge vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (nedan kallat protokollet).

(3)

Protokollet bör undertecknas.

(4)

Förenade kungariket och Irland är bundna av förordning (EU) nr 603/2013 och deltar därför i antagandet av detta beslut.

(5)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

Den 14 december 2015 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Danmark om formerna för Danmarks deltagande i det förfarande för jämförelse och överföring av uppgifter för brottsbekämpande ändamål som föreskrivs i kapitel VI i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (1).

(2)

Förhandlingarna slutfördes och den 11 december 2017 paraferades protokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i Danmark eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, och om Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (nedan kallat protokollet).

(3)

Protokollet bör undertecknas.

(4)

Förenade kungariket och Irland är bundna av förordning (EU) nr 603/2013 och deltar därför i antagandet av detta beslut.

(5)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019 om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Det clearingkrav som föreskrivs i förordning (EU) nr 648/2012 tar inte hänsyn till eventualiteten att en medlemsstat lämnar unionen. De problem som uppstår för de parter i ett OTC-derivatkontrakt vars motparter är etablerade i Förenade kungariket är en direkt följd av en händelse utanför deras kontroll och kan innebära att de får en ogynnsam ställning i förhållande till andra motparter i unionen.

(3)

Kommissionens delegerade förordningar (EU) 2015/2205 (2), (EU) 2016/592 (3) och (EU) 2016/1178 (4) anger de datum från vilka clearingkravet ska få verkan för kontrakt som gäller vissa klasser av OTC-derivat. I förordningarna anges dessutom olika datum beroende på vilken kategori av motpart som dessa kontrakt har.

(4)

Motparter kan inte förutse vilken status en motpart etablerad i Förenade kungariket kan komma att få eller i vilken utsträckning den motparten kommer att kunna fortsätta att tillhandahålla vissa tjänster till motparter som är etablerade i unionen. Det kan därför ligga i motparternas intresse att genomföra novation av kontrakt och på så sätt ersätta den motpart som är etablerad i Förenade kungariket med en motpart i en medlemsstat.

(5)

Om parterna till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen beslutar att ersätta en motpart som är etablerad i Förenade kungariket med en ny motpart som är etablerad i unionen kommer novationen av kontraktet att utlösa clearingkravet om en sådan novation inträffar på eller efter den dag då clearingkravet börjar gälla för den typen av kontrakt. Som en följd av detta kommer parterna att behöva cleara kontrakten hos en auktoriserad eller godkänd central motpart.

(6)

Centralt clearade kontrakt omfattas av ett annat krav på säkerheter än kontrakt som inte är centralt clearade. Utlösandet av clearingkravet kan således tvinga vissa motparter att avbryta sina transaktioner varvid viss risk inte säkras.

(7)

För att säkerställa en väl fungerande marknad och lika konkurrensvillkor för motparter som är etablerade i unionen bör motparter ha möjlighet att ersätta motparter som är etablerade i Förenade kungariket med sådana som är etablerade i medlemsstater utan att clearingkravet utlöses. För att det ska finnas tillräckligt med tid att ersätta sådana motparter bör dagen från vilken clearingkravet får verkan för kontrakt som genomgått novation vara 12 månader efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(8)

De delegerade förordningarna (EU) 2015/2205, (EU) 2016/592 och (EU) 2016/1178 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Denna förordning grundas på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(10)

Det är nödvändigt att underlätta marknadsaktörernas genomförande av effektiva lösningar så snabbt som möjligt. Därför har Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten gjort en kostnads-nyttoanalys, men inte genomfört något öppet offentligt samråd i enlighet med artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5).

(11)

Denna förordning bör träda ikraft så snart som möjligt och bör börja gälla först från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att tillämpas på och i Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal med Förenade kungariket redan har trätt i kraft vid den tidpunkten eller om den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen har förlängts.

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019 om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

De krav på utväxling av säkerheter som föreskrivs i förordning (EU) nr 648/2012 i fråga om OTC-derivatkontrakt som inte clearas av centrala motparter tar inte hänsyn till eventualiteten att en medlemsstat lämnar unionen. De problem som uppstår för de parter i ett OTC-derivatkontrakt vars motparter är etablerade i Förenade kungariket är en direkt följd av en händelse utanför deras kontroll och kan innebära att de får en ogynnsam ställning i förhållande till andra motparter i unionen.

(3)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2251 (2) fastställer vissa tillämpningsdatum för förfaranden för utväxling av säkerheter för OTC-derivat som inte clearas centralt, beroende på vilken kategori av motpart som dessa kontrakt har.

(4)

Motparter kan inte förutse vilken status en motpart etablerad i Förenade kungariket kan komma att få eller i vilken utsträckning den motparten kommer att kunna fortsätta att tillhandahålla vissa tjänster till motparter som är etablerade i unionen. Det kan därför ligga i motparternas intresse att genomföra novation av kontrakt och på så sätt ersätta den motpart som är etablerad i Förenade kungariket med en motpart i en medlemsstat.

(5)

Innan förordning (EU) nr 648/2012 och delegerad (EU) 2016/2251 började tillämpas krävdes ingen utväxling av säkerheter för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt, och bilaterala transaktioner var därför inte kollateraliserade eller endast kollateraliserade på frivillig basis. Om motparter skulle vara skyldiga att utväxla säkerheter till följd av att deras kontrakt blivit föremål för novation som ett svar på Förenade kungarikets utträde ur unionen är det inte säkert att den kvarvarande motparten kan godkänna novationen.

(6)

För att säkerställa en väl fungerande marknad och lika konkurrensvillkor för motparter som är etablerade i unionen bör motparter ha möjlighet att ersätta motparter som är etablerade i Förenade kungariket med motparter i medlemsstater utan att de när de gäller dessa novationsavtal är skyldiga att utväxla säkerheter. De bör bli skyldiga att utväxla säkerheter inom ramen för novationsavtalen först 12 månader efter den dag denna ändringsförordning börjar tillämpas.

(7)

Delegerad förordning (EU) 2016/2251 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och pensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(9)

Det är nödvändigt att underlätta marknadsaktörernas genomförande av effektiva lösningar så snabbt som möjligt. Därför har Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten gjort en kostnads-nyttoanalys, men inte genomfört något öppet offentligt samråd i enlighet med artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3), artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (4) och artikel 10.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5). Av samma skäl bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

(10)

Denna förordning bör träda ikraft så snart som möjligt och bör börja gälla först från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att tillämpas på och i Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal med Förenade kungariket redan har trätt i kraft vid den tidpunkten eller om den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen har förlängts.

(1)

Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina)undertecknade ett avtal genom skriftväxling (nedan kallat avtalet) vad gäller DS492 Europeiska unionen – Åtgärder som påverkar tullmedgivanden för vissa köttprodukter av fjäderfä den 18 september 2018. Undertecknandet av avtalet på Europeiska unionens vägnar godkändes genom rådets beslut (EU) 2018/1252 (2) och ingåendet av avtalet genom rådets beslut (EU) 2019/143 (3).

(2)

I enlighet med avtalet ska Europeiska unionen öppna flera tullkvoter för vissa köttprodukter av fjäderfä.

(3)

I kommissionens förordning (EG) nr 616/2007 (4) föreskrivs om öppnande och förvaltning av vissa unionstullkvoter för fjäderfäkött med ursprung i Brasilien, Thailand och andra tredjeländer.

(4)

Det är därför lämpligt att ändra förordning (EG) nr 616/2007 för att ta hänsyn till de tullkvoter som ska öppnas enligt avtalet.

(5)

I avtalet fastställs ikraftträdandet till den 1 april 2019. För kvotåret 2018/2019 bör den kvantitet av köttprodukter av fjäderfä som enligt avtalet bör göras tillgänglig för tullkvoterna därför beräknas proportionellt, med beaktande av dagen för avtalets ikraftträdande. Från och med den kvotperiod som börjar den 1 juli 2019 bör hela den årliga kvantiteten av köttprodukter av fjäderfä som berörs av avtalet göras tillgänglig.

(6)

Med tanke på att vissa kvoter för köttprodukter av fjäderfä som fördelats till Kina ska förvaltas kvartalsvis och att ansökningsperioden för kvartalen som börjar den 1 april 2019 kommer att ha löpt ut när avtalet träder i kraft bör den kvantitet som berörs av avtalet för perioden 1 april–30 juni 2019 göras tillgänglig från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas, vilket bör vara dagen för ikraftträdandet av avtalet.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Genom rådets beslut 97/836/EG (1) anslöt unionen sig till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (Unece) överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännanden utfärdade i enlighet med dessa föreskrifter (nedan kallad den reviderade överenskommelsen av år 1958). Den reviderade överenskommelsen av år 1958 trädde i kraft den 24 mars 1998.

(2)

Genom rådets beslut 2000/125/EG (2) anslöt sig unionen till överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon (nedan kallad parallellöverenskommelsen). Parallellöverenskommelsen trädde i kraft den 15 februari 2000.

(3)

Enligt artikel 1 i den reviderade överenskommelsen av år 1958 och artikel 6 i parallellöverenskommelsen får förvaltningskommittén för den reviderade överenskommelsen av år 1958 och den verkställande kommittén för parallellöverenskommelsen (nedan kallade de relevanta Unecekommittéerna) anta förslagen till ändringar av Uneceföreskrifterna nr 0, 3, 4, 6, 7, 9, 10, 19, 23, 27, 38, 41, 48, 50, 51, 53, 55, 58, 62, 67, 69, 70, 73, 74, 77, 86, 87, 91, 92, 98, 104, 106, 107, 110, 112, 113, 116, 119, 122, 123 och 128, förslaget till ändring av den konsoliderade resolutionen R.E.5, förslagen till fyra nya Uneceföreskrifter och förslaget till ändring av förteckning 4 i den reviderade överenskommelsen av år 1958 (nedan kallat megabeslut).

(4)

De relevanta Unecekommittéerna ska under den 177:e sessionen i Världsforumet, som ska äga rum den 11–15 mars 2019, anta ett megabeslut om administrativa bestämmelser och enhetliga tekniska föreskrifter för godkännande av och globala tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i de relevanta Unecekommittéerna vad gäller antagandet av dessa ändringar av förteckning 4 i den reviderade överenskommelsen av år 1958, Uneceföreskrifterna, den konsoliderade resolutionen och dessa nya Uneceföreskrifter, eftersom föreskrifterna, i kombination med den konsoliderade resolutionen, kommer att vara bindande för unionen och i betydande grad kunna påverka innehållet i unionsrätten på området för typgodkännande av fordon.

(6)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (3) ersatte medlemsstaternas godkännandesystem med ett godkännandeförfarande på unionsnivå, och upprättade en harmoniserad ram med administrativa bestämmelser och allmänna tekniska krav för alla nya fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter. Genom det direktivet införlivades de föreskrifter som antagits enligt den reviderade överenskommelsen av år 1958 (nedan kallade Uneceföreskrifter) i EU:s typgodkännandesystem, antingen som krav för typgodkännande eller som alternativ till unionslagstiftningen. Sedan direktiv 2007/46/EG antogs har Uneceföreskrifter i allt större utsträckning införlivats i unionslagstiftning.

(7)

Mot bakgrund av gjorda erfarenheter och teknikens utveckling behöver man anpassa krav som rör vissa delar eller egenskaper som regleras i Uneceföreskrifterna nr 0, 3, 4, 6, 7, 9, 10, 19, 23, 27, 38, 41, 48, 50, 51, 53, 62, 67, 69, 70, 73, 74, 77, 86, 87, 91, 92, 98, 104, 106, 107, 110, 112, 113, 116, 119, 122, 123 och 128 samt i den konsoliderade resolutionen R.E.5. Dessutom behöver vissa bestämmelser i Uneceföreskrifterna 55, 58 och 107 korrigeras.

(8)

För att förtydliga och konsolidera de komponentrelaterade krav som för närvarande finns i flera Uneceföreskrifter behöver tre nya Uneceföreskrifter om ljussignalanordningar, anordningar för vägbelysning och reflexanordningar antas. Utan att ändra några av de detaljerade tekniska krav som gäller i dag kommer dessa nya Uneceföreskrifter att ersätta 20 Uneceföreskrifter (nr 3, 4, 6, 7, 19, 23, 27, 38, 50, 69, 70, 77, 87, 91, 98, 104, 112, 113, 119 och 123) som inte längre kommer att användas för nya typgodkännanden av fordon. Den 6 november 2018 antog rådet ett beslut om den ståndpunkt som ska intas när det gäller alla dessa 23 Uneceföreskrifter för sessionen i november 2018 i de relevanta Unecekommittéerna (176:e mötet i Världsforumet). De relevanta kommittéerna röstade dock inte om dessa föreskrifter under den sessionen.

”—

Fast form: 1,6 × 108 U (1)/g

—

Flytande form: 5,9 × 108 U/g”

”—

Fast form: 1,6 × 108 U (1)/kg

—

Flytande form: 5,9 × 108 U/l”.