1.   All export av varor som anges i bilaga II ska förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Bilaga II ska omfatta varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

En förmedlare ska förbjudas att tillhandahålla personer, enheter eller organ i ett tredjeland tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga II, oavsett om ersättning utgår eller inte.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för export av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i det tredjeland till vilket de ska exporteras endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

1.   All import av varor som anges i bilaga II ska förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Det ska vara förbjudet för personer, enheter eller organ inom unionen att ta emot tekniskt bistånd som rör sådana varor som anges i bilaga II från personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för import av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i destinationsmedlemsstaten endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

1.   All transitering av varor som anges i bilaga II ska förbjudas.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för transitering av sådana varor som anges i bilaga II, om det påvisas att varorna i bestämmelselandet endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

1.   Utan att det påverkar tillämpliga unionsbestämmelser, inklusive förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet, får medlemsstaterna anta eller behålla nationella åtgärder som begränsar transport, finansiella tjänster, försäkring eller återförsäkring, allmän reklam eller marknadsföring i samband med varor som anges i bilaga II.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla åtgärder som antas enligt punkt 1 eller ändringar och upphävanden av dessa innan de träder i kraft.

1.   Tillstånd ska krävas för all export av varor som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung. Tillstånd ska dock inte krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering enligt artikel 226 i förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon.

Bilaga III ska endast omfatta följande varor som kan användas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning:

Bilaga III ska inte omfatta följande:

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på export till de områden i medlemsstaterna som dels anges i bilaga VI, dels inte ingår i unionens tullområde, under förutsättning att varorna används av en myndighet vars uppdrag är brottsbekämpning i både det land eller område i vilket bestämmelseorten är belägen och i moderlandsdelen av den medlemsstat till vilken detta område hör. Tullmyndigheterna eller andra relevanta myndigheter ska ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt och får, i avvaktan på en sådan kontroll, besluta att exporten inte får äga rum.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på export till tredjeländer, under förutsättning att varorna används av militär eller civil personal i en medlemsstat, om denna personal deltar i en av EU:s eller Förenta nationernas operationer för fredsbevarande eller krishantering i det berörda tredjelandet eller i en operation som grundar sig på överenskommelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer på försvarsområdet. Tullmyndigheterna och andra relevanta myndigheter ska ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt. I avvaktan på sådan kontroll får inte exporten äga rum.

1.   Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende export av de varor som anges i bilaga III ska fattas av den behöriga myndigheten med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren, och med beaktande av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

2.   Den behöriga myndigheten ska inte bevilja något tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga III skulle kunna användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, inbegripet kroppslig bestraffning utdömd av domstol, av en brottsbekämpande myndighet eller någon fysisk eller juridisk person i ett tredjeland.

Den behöriga myndigheten ska ta hänsyn till

Annan relevant information, bland annat tillgängliga nationella domstolsavgöranden, rapporter eller annan information som sammanställts av det civila samhällets organisationer samt information om de exportbegränsningar för varorna i bilagorna II och III som bestämmelselandet tillämpar, får beaktas.

3.   Reglerna i andra och tredje styckena ska tillämpas på kontroll av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

Om tillverkaren av varor som anges i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III begär tillstånd för export av sådana varor till en distributör, ska den behöriga myndigheten göra en bedömning av de avtalsarrangemang som träffats av tillverkaren och distributören och de åtgärder som de vidtar för att se till att dessa varor och, i tillämpliga fall, de produkter som de kommer att ingå i inte kommer att användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Om ett tillstånd söks för export av varor som anges i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III till en slutanvändare kan den behöriga myndigheten, vid bedömning av risken för omdirigering, beakta gällande avtalsarrangemang och det slutanvändarintyg som slutanvändaren undertecknat, om ett sådant intyg finns. Om slutanvändarintyg saknas åligger det exportören att visa vem som kommer att vara slutanvändare och hur varorna kommer att användas. Om exportören underlåter att ge tillräcklig information om slutanvändaren och slutanvändningen, ska den behöriga myndigheten anses ha rimliga skäl att anta att varorna kan komma att användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

4.   När den behöriga myndigheten bedömer en ansökan om globalt tillstånd ska de utöver kriterierna i punkt 1 även beakta huruvida exportören tillämpar åtgärder som är proportionella och tillräckliga för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna och målen i denna förordning och kraven och villkoren för tillståndet.

1.   Trots vad som sägs i artiklarna 11 och 12 får en medlemsstat anta eller behålla ett förbud avseende export och import av benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar.

2.   En medlemsstat får införa krav på exporttillstånd avseende handfängsel som har ett totalt mått, inklusive kedjor och mätt från det ena fängslets yttersta kant till det andra fängslets yttersta kant, som överstiger 240 mm i låst läge. Den berörda medlemsstaten ska tillämpa bestämmelserna i kapitlen III och V för sådana handfängsel.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla åtgärder som vidtas enligt punkterna 1 och 2 innan de träder i kraft.

1.   Det ska krävas tillstånd för varje tillhandahållande från en tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare av följande tjänster till personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte:

2.   När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga III ska artikel 12 gälla i tillämpliga delar.

När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III ska kriterierna i artikel 12 beaktas för att utvärdera följande:

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på tillhandahållandet av tekniskt bistånd om

4.   Trots vad som sägs i punkt 1 får en medlemsstat behålla ett förbud avseende tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar. När en medlemsstat behåller ett sådant förbud ska den meddela kommissionen om åtgärder som tidigare vidtagits och anmälts i enlighet med artikel 7a.4 i förordning (EG) nr 1236/2005 ändras eller upphävs.

1.   För varje export av varor som anges i bilaga IV ska ett tillstånd krävas, oberoende av varornas ursprung. Tillstånd ska dock inte krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. de varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering enligt artikel 226 i förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon.

Bilaga IV ska endast omfatta varor som kan användas till dödsstraff och som har godkänts eller som faktiskt har använts till dödsstraff i ett eller flera tredjeländer som inte har avskaffat dödsstraffet. Bilaga IV ska inte omfatta följande:

2.   Om export av läkemedel kräver exporttillstånd enligt denna förordning och exporten också omfattas av tillståndskrav i enlighet med internationella konventioner om narkotika och psykotropa ämnen, till exempel 1971 års konvention om psykotropa ämnen, får medlemsstater använda ett enda förfarande för att uppfylla åtagandena i denna förordning och i relevant konvention.

1.   Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende export av de varor som anges i bilaga IV ska fattas av den behöriga myndigheten med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren, och med beaktande av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

2.   Den behöriga myndigheten ska inte bevilja tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga IV skulle kunna användas till dödsstraff i ett tredjeland.

3.   Reglerna i andra, tredje och fjärde styckena ska tillämpas på kontroll av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

Om tillverkaren av varor som anges i del 1 i bilaga IV begär tillstånd för export av sådana varor till en distributör, ska den behöriga myndigheten göra en bedömning av de avtalsarrangemang som träffats av tillverkaren och distributören och av de åtgärder som de vidtar för att säkerställa att varorna inte kommer att användas till dödsstraff.

Om ett tillstånd söks för export av varor som anges i del 1 i bilaga IV till en slutanvändare kan den behöriga myndigheten, vid bedömning av risken för omdirigering, beakta gällande avtalsarrangemang och slutanvändarintyget som slutanvändaren undertecknat, om ett sådant intyg finns. Om slutanvändarintyg saknas åligger det exportören att visa vem som kommer att vara slutanvändare och hur varorna kommer att användas. Om exportören underlåter att ge tillräcklig information om slutanvändaren och slutanvändningen ska den behöriga myndigheten anses ha rimliga skäl att anta att varorna skulle kunna användas till dödsstraff.

Kommissionen får, i samarbete med behöriga myndigheter i medlemsstaterna, anta riktlinjer för bästa praxis om bedömningen av slutanvändning och av det syfte som det tekniska biståndet ska användas till.

4.   När de behöriga myndigheterna bedömer en ansökan om globalt tillstånd ska de utöver kriterierna i punkt 1 även beakta huruvida exportören tillämpar åtgärder som är proportionella och tillräckliga för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna och målen i denna förordning och kraven och villkoren för tillståndet.

1.   Det ska krävas tillstånd för varje tillhandahållande från en tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare av följande tjänster till personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte:

2.   När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga IV ska artikel 17 gälla i tillämpliga delar.

När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga IV ska kriterierna i artikel 17 beaktas för att bedöma följande:

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på tillhandahållandet av tekniskt bistånd om

1.   Unionens generella exporttillstånd för viss export enligt bilaga V inrättas genom denna förordning.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad får förbjuda exportören att använda detta tillstånd om det föreligger skäligen grundad misstanke i fråga om exportörens förmåga att följa villkoren för tillståndet eller en bestämmelse i lagstiftningen om exportkontroll.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utbyta information om alla exportörer som fråntagits rätten att använda unionens generella exporttillstånd, såvida de inte fastställer att en viss exportör inte kommer att försöka exportera produkter som anges i bilaga IV genom en annan medlemsstat. Ett säkert och krypterat system för informationsutbyte ska användas för detta syfte.

2.   Ett tillstånd för annan export än den som avses i punkt 1 för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Ett sådant tillstånd kan vara individuellt eller globalt, om det avser varor som anges i bilaga III eller IV. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.

3.   Ett tillstånd för transitering av varor som anges i bilaga II ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fysiska eller juridiska person eller den enhet eller det organ som transporterar varorna inom unionens tullområde är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Om denna person eller enhet eller detta organ inte är bosatt eller etablerad i en medlemsstat ska tillståndet beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där införseln av varorna till unionens tullområde äger rum. Ett sådant tillstånd ska vara ett individuellt tillstånd.

4.   Ett tillstånd för import, för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning, ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där museet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.

5.   Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör sådana varor som anges i bilaga II ska beviljas av

6.   Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga III eller bilaga IV ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning tillhandahållaren har inrättats eller bildats.

7.   Ett tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser de varor som anges i bilaga III eller bilaga IV ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning förmedlaren har inrättats eller bildats. Ett sådant tillstånd ska beviljas för en fastställd kvantitet specifika varor som flyttas mellan två eller flera tredjeländer. Det ska tydligt framgå var varorna finns i ursprungstredjelandet, vem slutanvändaren är och exakt var denna befinner sig.

8.   De sökande ska förse den behöriga myndigheten med all relevant information som krävs för ansökan om ett individuellt eller globalt tillstånd för export eller förmedlingstjänster, ett tillstånd för tekniskt bistånd, ett individuellt importtillstånd eller ett individuellt tillstånd för transitering.

När det gäller export ska de behöriga myndigheterna erhålla fullständig information, i synnerhet om slutanvändare, bestämmelseland och varornas slutanvändning.

När det gäller förmedlingstjänster ska de behöriga myndigheterna i synnerhet erhålla uppgifter om var varorna finns i ursprungstredjelandet, en tydlig beskrivning av varorna och uppgift om de berörda kvantiteterna, tredje parter som är involverade i transaktionen, det tredjeland som är bestämmelseland, slutanvändaren i det landet och exakt var denna befinner sig.

Beviljandet av ett tillstånd får omfattas av ett slutanvändarintyg, om det är lämpligt.

9.   Genom undantag från punkt 8 gäller att när en tillverkare eller en tillverkares representant ska exportera eller sälja och överföra varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III eller i del 1 i bilaga IV till en distributör i ett tredjeland ska tillverkaren lämna uppgifter om de arrangemang som inrättats och de åtgärder som vidtagits för att förhindra att de varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller för att förhindra att de varor som ingår i del 1 i bilaga IV kan användas till dödsstraff, information om bestämmelselandet och, om det är känt, information om slutanvändning och slutanvändare av varorna.

10.   På begäran av en nationell förebyggande mekanism som har inrättats genom det fakultativa tilläggsprotokollet till Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 får de behöriga myndigheterna besluta att göra den information som de har erhållit från en sökande om bestämmelseland, mottagare, varornas slutanvändning och slutanvändarna eller, om det är relevant, distributören och de arrangemang och åtgärder som avses i punkt 9, tillgänglig för den begärande nationella förebyggande mekanismen. De behöriga myndigheterna ska höra sökanden innan informationen görs tillgänglig och kan införa restriktioner för hur informationen får användas. De behöriga myndigheterna ska fatta sina beslut i enlighet med nationell rätt och praxis.

11.   Medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet med nationell rätt eller praxis.

1.   Tillstånd för export, import eller transitering ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga VII. Tillstånd för förmedlingstjänster ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga VIII. Tillstånd för tekniskt bistånd ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga IX. Sådana tillstånd ska vara giltiga i hela unionen. Giltighetstiden för ett tillstånd ska vara mellan tre och tolv månader med möjlighet till förlängning på upp till tolv månader. Giltighetstiden för ett globalt tillstånd ska vara mellan ett och tre år med möjlighet till förlängning på upp till två år.

2.   Ett exporttillstånd som beviljats i enlighet med artikel 12 eller 17 innebär att exportören får tillhandahålla slutanvändaren tekniskt bistånd i den omfattning som erfordras för installation, drift, underhåll och reparation av sådana varor som får exporteras.

3.   Tillstånd får utfärdas på elektronisk väg. De särskilda förfarandena ska fastställas nationellt. De medlemsstater som använder detta alternativ ska informera kommissionen.

4.   Tillstånd för export, import, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd eller tillhandahållande av förmedlingstjänster ska uppfylla de krav och villkor som den behöriga myndigheten anser vara lämpliga.

5.   De behöriga myndigheterna får i enlighet med denna förordning vägra att bevilja ett tillstånd och får ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett tillstånd som de en gång har beviljat.

1.   När exportören eller importören fullgör tullformaliteter ska denne visa upp det i vederbörlig ordning ifyllda formulär som återfinns i bilaga VII som bevis för att det nödvändiga export- eller importtillståndet har erhållits. Om dokumentet inte är upprättat på ett officiellt språk i den medlemsstat där tullformaliteterna fullgörs, får det krävas att exportören eller importören tillhandahåller en översättning till ett sådant officiellt språk.

2.   Om det i samband med en tulldeklaration för de varor som anges i bilagorna II, III och IV fastställs att det inte har beviljats något tillstånd enligt denna förordning för den avsedda exporten eller importen, ska tullmyndigheterna kvarhålla de varor som deklarerats och informera om möjligheten att ansöka om tillstånd i enlighet med denna förordning. Om det inte görs någon ansökan om tillstånd inom sex månader efter kvarhållandet eller om den behöriga myndigheten avslår en sådan ansökan, ska tullmyndigheterna förfoga över de kvarhållna varorna i enlighet med tillämplig nationell rätt.

1.   En medlemsstat ska meddela övriga medlemsstater och kommissionen när dess behöriga myndigheter enligt förteckningen i bilaga I fattar ett beslut om att avslå ett tillstånd enligt denna förordning eller när de återkallar ett tillstånd de har beviljat. Anmälan ska göras senast trettio dagar efter dagen för beslutet eller återkallandet.

2.   Den behöriga myndigheten ska, via diplomatiska kanaler om så krävs eller är lämpligt, samråda med den eller de myndigheter som under de föregående tre åren har avslagit en ansökan om tillstånd för export, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd till en person eller enhet eller ett organ i ett tredjeland eller tillhandahållande av förmedlingstjänster enligt denna förordning, om myndigheten tar emot en ansökan som avser export, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd till en person eller enhet eller ett organ i ett tredjeland eller tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser en i stort sett identisk transaktion som i den tidigare ansökan och ändå anser att ett tillstånd bör beviljas.

3.   Om den behöriga myndigheten efter de samråd som avses i punkt 2 beslutar att bevilja ett tillstånd ska den berörda medlemsstaten omedelbart informera övriga medlemsstater och kommissionen om sitt beslut och redogöra för skälen till beslutet, samt i tillämpliga fall lägga fram de uppgifter som har utgjort stöd för beslutet.

4.   Om en vägran att bevilja ett tillstånd grundar sig på ett nationellt förbud i enlighet med artikel 14.1 eller 15.4, ska den inte utgöra ett beslut om avslag av en ansökan i den mening som avses i punkt 1 i den här artikeln.

5.   Alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras via ett säkert och krypterat system för informationsutbyte.

1.   Varje medlemsstat får rikta en vederbörligen motiverad begäran till kommissionen om att lägga till varor som är avsedda eller marknadsförda för brottsbekämpning till bilaga II, III eller IV. En sådan begäran ska innehålla information om

Den begärande medlemsstaten ska, när den riktar sin begäran till kommissionen, också vidarebefordra denna begäran till övriga medlemsstater.

2.   Kommissionen får, inom tre månader från mottagandet av begäran, begära att den ansökande medlemsstaten tillhandahåller kompletterande information, om den anser att begäran inte innehåller en eller flera relevanta punkter eller att det behövs ytterligare information om en eller flera relevanta punkter. Den ska meddela de punkter där kompletterande information behövs. Kommissionen ska vidarebefordra dessa begäranden till de övriga medlemsstaterna. De övriga medlemsstaterna kan också förse kommissionen med ytterligare information för bedömningen av begäran.

3.   Om den anser att det inte är nödvändigt att begära kompletterande uppgifter eller, i förekommande fall, efter mottagandet av de kompletterande uppgifter som den har begärt ska kommissionen, inom 20 veckor från mottagandet av begäran eller mottagandet av kompletterande information, påbörja förfarandet för antagande av den begärda ändringen eller underrätta den begärande medlemsstaten om skälen till att inte anta den.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 ska kommissionen och medlemsstaterna på begäran underrätta varandra om de åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning och lämna varandra relevanta uppgifter som de förfogar över i samband med förordningen, i synnerhet information om tillstånd som beviljats eller vägrats.

2.   De relevanta uppgifterna om tillstånd som beviljats eller vägrats ska åtminstone omfatta typ av beslut, grunderna för beslutet eller en sammanfattning av dessa, namn på mottagarna och, om de inte är desamma, på slutanvändarna samt vilka varor som berörs.

3.   Medlemsstaterna ska, om möjligt i samarbete med kommissionen, sammanställa en offentlig, årlig verksamhetsrapport med information om antalet ansökningar som mottagits, om de varor och länder som berörs av dessa ansökningar och om de beslut som de har fattat beträffande dessa ansökningar. Rapporten får inte innehålla uppgifter vars avslöjande en medlemsstat anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

4.   Kommissionen ska utarbeta en årlig rapport bestående av de årliga verksamhetsrapporter som avses i punkt 3. Den årliga rapporten ska offentliggöras.

5.   Bortsett från lämnandet av uppgifterna i punkt 2 till den andra medlemsstatens myndigheter och kommissionen ska inte denna artikel påverka tillämpningen av gällande nationella bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt.

6.   Vägran att bevilja ett tillstånd ska inte, om den grundar sig på ett nationellt förbud som antagits i enlighet med artikel 14.1, utgöra ett tillstånd som fått avslag i den mening som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 24 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 16 december 2016. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 24 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 24 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.   Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 29.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

1.   En samordningsgrupp mot tortyr ska inrättas, med en företrädare för kommissionen som ordförande. Varje medlemsstat ska utse en företrädare till denna grupp.

2.   Samordningsgruppen mot tortyr ska undersöka frågor som avser tillämpningen av denna förordning, inbegripet, utan begränsningar, utbyte av information om administrativa metoder och frågor som kan tas upp antingen av ordföranden eller av en företrädare för en medlemsstat.

3.   Samordningsgruppen mot tortyr ska, när den anser det nödvändigt, samråda med de exportörer, förmedlare, tillhandahållare av tekniskt bistånd och andra relevanta aktörer som berörs av den här förordningen.

4.   Kommissionen ska årligen lägga fram en skriftlig rapport för Europaparlamentet om den verksamhet som bedrivits, de undersökningar som gjorts och de samråd som hållits av samordningsgruppen mot tortyr.

Årsrapporten ska utarbetas med vederbörlig hänsyn till behovet av att inte äventyra fysiska eller juridiska personers affärsintressen. Diskussionerna i samordningsgruppen mot tortyr ska vara konfidentiella.

1.   Senast den 31 juli 2020 och därefter vart femte år ska kommissionen se över genomförandet av denna förordning och för Europaparlamentet och rådet lägga fram en heltäckande rapport om genomförandet med bedömning av genomförandets konsekvenser, vilken kan innehålla ändringsförslag. Översynen ska bedöma behovet av att inkludera unionsmedborgares verksamhet utomlands. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta denna rapport.

2.   Rapporten ska innehålla särskilda avsnitt som behandlar följande:

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner som ska tillämpas mot överträdelser av denna förordning och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om ändringar som påverkar regler om sanktioner som anmälts i enlighet med artikel 17.2 i förordning (EG) nr 1236/2005.

1.   Denna förordning ska ha samma territoriella tillämpningsområde som fördragen, med undantag av artiklarna 3.1 första stycket, 4.1 första stycket, 5, 11, 13, 14, 16, 18, 20.1–20.4 och 22, som ska tillämpas på

2.   Med avseende på tillämpningen av denna förordning ska Ceuta, Helgoland och Melilla anses ingå i unionens tullområde.

EUROPEISKA UNIONEN

TILLSTÅND EXPORT/IMPORT TORTYRUTRUSTNING

1 Sökande (fullständigt namn, adress och tullnummer) Typ

TILLSTÅND FÖREXPORT ELLER IMPORT AV VAROR SOM KAN AN-VÄNDAS FÖR TORTYR(FÖRORDNING (EU) 2019/125)

2 Mottagare (fullständigt namn och adress)

3 Tillståndsnummer

Export Import

4 Förfallodag

5 Ombud/representant (om annan än sökanden)

6 Land där varorna finns

Kod

7 Bestämmelseland

Kod

8 Medlemsstat där ett tullförfarande kommer att genomföras

9 Slutanvändare (fullständigt namn och adress)

Utfärdande myndighet

10 Varubeskrivning

11 Varu-nr 1

12 KN-nummer

13 Kvantitet

14 Särskilda krav och villkor

10 Varubeskrivning

11 Varu-nr 2

12 KN-nummer

13 Kvantitet

14 Särskilda krav och villkor

10 Varubeskrivning

11 Varu-nr 3

12 KN-nummer

13 Kvantitet

14 Särskilda krav och villkor

15 Jag intygar härmed att den behöriga myndigheten, i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU) 2019/125 och med iakttagande av de krav, villkor och förfaranden som anges i detta formulär och i de bilagor som det hänvisas till i detta, har beviljat tillstand för [export] [import] (stryk det som inte är tillampligt) av de varor som beskrivs i fält 10.

16 Antal bilagor

Utfärdat i (ort, datum)

Namn (maskinskrivet eller med versaler)

(Underskrift) (Utfärdande myndighets stämpel)

Anm.: I kolumn 17 skall i fält 1 anges den återstående kvantiteten och i fält 2 den mängd som dras av vid detta tillfälle.

3 Tillståndsnr

11 Varunr

17 Nettomängd/nettovärde (nettovikt eller annan specificerad enhet)

18 Tulldokument (typ och nummer) och datum för avdraget

19 Medlemsstat, namn och underskrift, avdragande myndighets stämpel

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

”Tillstånd för export eller import av varor som kan användas för tortyr (förordning (EU) 2019/125)”.

EUROPEISKA UNIONEN

1

1 Ansökande förmedlare (fullständigt namn och adress)

TILLSTÅND FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AVFÖRMEDLINGSTJÄNSTER SOM AVSER VAROR SOM KANANVÄNDAS TILL TORTYR ELLER DÖDSSTRAFF(FÖRORDNING (EU) 2019/125)

Tillstånd för förmedlingstjänster (förordning nr (EU) 2019/125)

2 Fysisk eller juridisk person, enhet eller organ som exporterar varorna från det relevanta tredje landet till bestämmelsetredjelandet (fullständigt namn och adress)

3 Tillståndsnummer

Individuellt tillstånd Globalt tillstånd

4 Förfallodag

5 Mottagare i bestämmelsetredjelandet (fullständigt namn och adress)

Slutanvändare Distributör Annat

6 Tredjeland där varorna finns

Landskod

7 Bestämmelsetredjeland

Landskod

8 Slutanvändare eller distributör i bestämmelsetredjelandet (fullständigt namn och adress) om annan än mottagaren

Slutanvändare Distributör

9 Medlemsstat där förmedlaren är bosatt eller etablerad

Om det inte finns någon sådan medlemsstat, den medlemsstat där förmedlaren är medborgare eller inrättad juridisk person, enhet eller organ

1

10 Medverkande tredje part (t.ex. agent)

Utfärdande myndighet

11 Slutanvändning (där så är lämpligt)

12 Detaljerad information om varornas belägenhet i det tredjeland där varorna finns.

13 Varubeskrivning

14 Varunr1

15 HS-nummer

16 Kvantitet

17 Valuta och värde

13 Varubeskrivning

14 Varunr2

15 HS-nummer

16 Kvantitet

17 Valuta och värde

13 Varubeskrivning

14 Varunr3

15 HS-nummer

16 Kvantitet

17 Valuta och värde

18 Särskilda krav och villkor

19 Jag intygar härmed att den behöriga myndigheten, i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU) 2019/125 och med iakttagande av de krav, villkor och förfaranden som anges i detta formulär och i de bilagor som det hänvisas till i formuläret, har beviljat tillstånd för förmedlingstjänster som avser de varor som beskrivs i fält 13.

20 Antal bilagor

Utfärdat i (ort, datum)

Namn (maskinskrivet eller med versaler)

Underskrift: (Utfärdande myndighets stämpel)

EUROPEISKA UNIONEN

Rapport om användningen av tillåtna kvantiteter

TILLSTÅND FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AVFÖRMEDLINGSTJÄNSTER SOM AVSER VAROR SOM KANANVÄNDAS TILL TORTYR ELLER DÖDSSTRAFF(FÖRORDNING (EU) 2019/125)

Obs.: I kolumn 21 anges den kvantitet som fortfarande återstår i del 1 och den kvantitet som dras av vid detta tillfälle i del 2

3 Tillståndsnummer

14 Varunr

21 Nettokvantitet (nettovikt eller annan enhet) med angivande av enhet

22 Datum för avdrag

23 Referensdokument (stat, typ, nummer)

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

1.

2.

”Tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som kan användas för dödsstraff eller tortyr (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 (1))”.

EUROPEISKA UNIONEN

1

1 Ansökande tillhandahållare av tekniskt bistånd (fullständigt namn och adress)

TILLSTÅND FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AV TEKNISKTBISTÅND SOM RÖR VAROR SOM KAN ANVÄNDAS TILLTORTYR ELLER DÖDSSTRAFF(FÖRORDNING (EU) 2019/125)

Tillstånd för tekniskt bistånd (förordning nr (EU) 2019/125)

2 Fysisk eller juridisk person, enhet eller organ som ska tillhandahållas det tekniska biståndet (fullständigt namn och adress)

3 Tillståndsnummer

På grundval av artikel 3 4 7a 7d

4 Förfallodag

5 Den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som anges i fält 2

Ett museum

Ett brottsförebyggande organ

En institution som tillhandahåller utbildning

En tillhandahållare av reparationstjänster, underhåll eller andra tekniska tjänster som avser de varor som det tekniska biståndet avser

En tillverkare av de varor som det tekniska biståndet avser

Inget av det ovannämnda. Ange den verksamhet som bedrivs av den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som anges i fält 2.

6 Tredjeland eller medlemsstat som ska tillhandahållas det tekniska biståndet (landsnamn och landskod)

7 Detta tillstånd gäller för

Ett enda tillhandahållande av tekniskt bistånd

Tekniskt bistånd som tillhandahålls under en tidsperiod. Ange denna tidsperiod:

8 Medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad

Om det inte finns någon sådan medlemsstat, den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är medborgare eller inrättad juridisk person, enhet eller organ

1

9 Beskrivning av typen av varor som det tekniska biståndet avser

Utfärdande myndighet

10 Beskrivning av det tekniska bistånd för vilket tillstånd beviljas

11 Om den person eller enhet eller det organ som anges i fält 2 är en person eller enhet eller ett organ i ett tredjeland kommer det tekniska biståndet att tillhandah

från EU till det tredjelandet av personal i det tredjelandet från ett annat tredjeland (ange vilket)

12 Beskrivning av all utbildning i användningen av de varor som det tekniska biståndet avser, som ska tillhandahållas den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som anges i fält 2

13 Utbildningen i användningen av de varor som anges i fält 9 ska tillhandahållas:

Den tillhandahållare av tekniskt bistånd som anges i fält 1

En tredje part som agerar för eller tillsammans med tillhandahållaren av tekniskt bistånd (fullständigt namn och adress)

14 Särskilda krav och villkor

15 Jag intygar härmed att den behöriga myndigheten, i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU) 2019/125 och med iakttagande av de krav, villkor och förfaranden som anges i detta formulär och i de bilagor som det hänvisas till i formuläret, har beviljat tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör de varor som beskrivs i fält 9.

16 Antal bilagor

Utfärdat i (ort, datum)

Namn (maskinskrivet eller med versaler)

Underskrift: (Utfärdande myndighets stämpel)

”Tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som kan användas för dödsstraff eller tortyr (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 (1))”.

1.   Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) inrättas härmed som en unionsbyrå.

2.   EU-Oshas mål ska vara att tillhandahålla unionens institutioner och organ, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra aktörer på området arbetsmiljö relevanta tekniska, vetenskapliga och ekonomiska uppgifter samt kvalificerad sakkunskap på detta område i syfte att förbättra arbetsmiljön avseende skyddet av arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

EU-Osha ska därför öka och sprida kunskap och tillhandahålla underlag och tjänster, för politikutformning, inbegripet forskningsbaserade slutsatser, samt underlätta kunskapsdelning inom unionen och bland nationella aktörer samt mellan unionen och nationella aktörer.

1.   EU-Osha ska ha följande uppgifter avseende de politikområden som avses i artikel 1.2 och samtidigt fullt ut respektera medlemsstaternas ansvarsområden:

2.   Om nya studier behövs ska unionens institutioner, innan politiska beslut fattas, beakta EU-Oshas sakkunskap och eventuella studier som den har genomfört på det berörda området eller som den kan genomföra i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (9).

3.   EU-Osha ska se till att den information som sprids och de verktyg som tillhandahålls är anpassade för de avsedda användarna. För att nå det målet ska EU-Osha ha ett nära samarbete med de nationella kontaktpunkter som avses i artikel 12.1, i enlighet med artikel 12.2.

4.   EU-Osha får ingå samarbetsavtal med andra relevanta unionsbyråer för att underlätta och främja samarbete.

5.   EU-Osha ska när den utför sina uppgifter föra en nära dialog särskilt med specialiserade organ, såväl offentliga som privata, nationella eller internationella, med offentliga myndigheter, utbildningsanstalter och forskningsorgan, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, samt med nationella trepartsorgan om sådana finns. Utan att det påverkar dess mål och syften ska EU-Osha samarbeta med andra unionsbyråer, särskilt med Eurofound och Cedefop, och främja synergieffekter och komplementaritet med deras verksamheter, samtidigt som överlappningar undviks.

1.   Styrelsen ska bestå av

Var och en av de ledamöter som avses i leden a–d ska ha rösträtt.

Rådet ska utse de ledamöter som avses i leden a, b och c bland ledamöterna och suppleanterna i Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

De ledamöter som avses i led a ska utses på förslag av medlemsstaterna. De ledamöter som avses i leden b och c ska utses på ett förslag från respektive grupps talesman i Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

De förslag som avses i fjärde stycket ska läggas fram för rådet och läggas fram för kommissionen för kännedom.

Kommissionen ska utse de ledamöter som avses i led d.

Europaparlamentets ansvariga utskott ska utse den expert som avses i led e.

2.   Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i ledamotens frånvaro. Suppleanterna ska utses i enlighet med punkt 1.

3.   Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses och tillsättas på grundval av deras kunskaper om arbetsmiljöfrågor, med hänsyn till deras relevanta kompetenser inom till exempel ledarskap, förvaltning och budget och sakkunskap inom området för EU-Oshas kärnverksamhet, för att de ska kunna hantera sin övervakande roll effektivt. Alla parter som är representerade i styrelsen ska sträva efter att begränsa omsättningen av företrädare i syfte att säkerställa kontinuiteten i dess arbete. Alla parter ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

4.   Alla ledamöter och suppleanter ska underteckna en skriftlig förklaring när de tillträder sin tjänst där de uppger att de inte befinner sig i en intressekonflikt. Alla ledamöter och suppleanter ska uppdatera sin förklaring om det sker en förändring avseende intressekonflikter. EU-Osha ska offentliggöra förklaringarna och uppdateringarna på sin webbplats.

5.   Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förnyas. Vid mandatperiodens utgång eller om de avgår ska ledamöterna och suppleanterna sitta kvar tills deras mandat har förnyats eller tills de har ersatts.

6.   I styrelsen ska företrädarna för regeringarna och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bilda varsin grupp. Varje grupp ska utse en samordnare för att effektivisera överläggningarna inom och mellan grupperna. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper ska vara företrädare för sina respektive europeiska organisationer och får utses bland de utsedda styrelseledamöterna. Samordnare som inte är utsedda styrelseledamöter i enlighet med punkt 1 ska delta i styrelsemöten men utan rösträtt.

1.   Styrelsen ska

2.   Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera relevanta tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Om exceptionella omständigheter kräver det får styrelsen tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och de befogenheter som den verkställande direktören vidaredelegerat. I sådana fall ska styrelsen under en begränsad tid delegera dem till en av företrädarna för kommissionen som den utser eller till någon annan anställd än den verkställande direktören.

1.   Den verkställande direktören ska varje år, i enlighet med artikel 11.5 e i denna förordning, utarbeta ett utkast till programplaneringsdokument som ska innehålla ett flerårigt och ett årligt arbetsprogram i enlighet med artikel 32 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

2.   Den verkställande direktören ska till styrelsen överlämna det utkast till programplaneringsdokument som avses i punkt 1. Efter styrelsens godkännande ska utkastet till programplaneringsdokument lämnas in till kommissionen, Europaparlamentet och rådet senast den 31 januari varje år. Den verkställande direktören ska överlämna eventuella uppdaterade versioner av det dokumentet i enlighet med samma förfarande. Styrelsen ska anta programplaneringsdokumentet med beaktande av kommissionens yttrande.

Programplaneringsdokumentet ska anses som slutgiltigt efter det att unionens allmänna budget slutligen har antagits och vid behov anpassas i enlighet därmed.

3.   Det fleråriga arbetsprogrammet ska fastställa den övergripande strategiska programplaneringen, inklusive mål, förväntade resultat och resultatindikatorer och undvika överlappningar med andra byråers programplanering. Det ska också fastställa resursplanering, inklusive flerårig budget och personal. Det ska inbegripa en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 30 och de åtgärder som är kopplade till denna strategi samt ange vilka resurser som krävs.

4.   Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med det fleråriga arbetsprogram som avses i punkt 3 och ska innehålla

Det ska tydligt framgå vilka åtgärder som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med föregående budgetår.

5.   Styrelsen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om EU-Osha tilldelas någon ny verksamhet. Styrelsen får till den verkställande direktören delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

Varje betydande ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas enligt samma förfarande som det ursprungliga årliga arbetsprogrammet.

6.   Resursplaneringen ska uppdateras årligen. Den strategiska programplaneringen ska uppdateras vid behov, och ska i synnerhet ta hänsyn till resultatet av den utvärdering som avses i artikel 28.

Om EU-Osha tilldelas en ny verksamhet för att kunna utföra de uppgifter som fastställs i artikel 2, ska detta beaktas i dess resurs- och budgetplanering, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets (nedan kallade budgetmyndigheten) befogenheter.

1.   Styrelsen ska välja en ordförande och tre vice ordförande:

Ordföranden och vice ordförandena ska väljas med två tredjedelars majoritet av röstberättigade ledamöter i styrelsen.

2.   Ordförandens och vice ordförandenas mandatperiod ska vara ett år. Deras mandatperiod får förnyas. Om deras uppdrag som styrelseledamot upphör någon gång under deras mandatperiod, upphör deras mandatperiod automatiskt vid den tidpunkten.

1.   Ordföranden ska sammankalla till styrelsemöten.

2.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

3.   Styrelsen ska hålla ett ordinarie möte per år. Dessutom ska styrelsen hålla möte på ordförandens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter.

4.   Styrelsen får bjuda in personer vars synpunkter kan vara av intresse som observatörer till sina möten. Företrädare för länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får närvara vid styrelsens möten som observatörer om det i EES-avtalet föreskrivs att de ska delta i EU-Oshas verksamhet.

5.   EU-Osha ska bistå styrelsen med ett sekretariat.

1.   Styrelsen ska fatta beslut med en majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 b och c, artikel 7.1 andra stycket samt artikel 19.7.

Beslut inom ramen för det årliga arbetsprogrammet och som får konsekvenser för de nationella kontaktpunkternas budget ska emellertid också kräva ett godkännande från en majoritet av den grupp som företräder regeringarna.

2.   Varje röstberättigad styrelseledamot ska ha en röst. Om en röstberättigad styrelseledamot är frånvarande ska dennes suppleant ha rätt att rösta i ledamotens ställe.

3.   Ordföranden har rösträtt.

4.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

5.   Närmare bestämmelser om röstningsförfarandena ska fastställas i styrelsens arbetsordning, och i synnerhet på vilka villkor som en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar.

1.   Styrelsen ska bistås av en direktion.

2.   Direktionen ska

3.   När det är nödvändigt av brådskande skäl får direktionen fatta vissa preliminära beslut på styrelsens vägnar, inklusive om tillfälligt upphävande av delegering av tillsättningsbefogenheter, i enlighet med villkoren i artikel 5.2, och om budgetfrågor.

4.   Direktionen ska bestå av styrelsens ordförande, de tre vice ordförandena, samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 och en företrädare för kommissionen. Varje grupp som avses i artikel 4.6 får utse högst två suppleanter som ska delta i direktionens möten om en ledamot som utsetts av den berörda gruppen är frånvarande. Styrelsens ordförande ska också vara ordförande i direktionen. Den verkställande direktören ska delta i direktionens möten, men utan rösträtt.

5.   Mandatperioden för ledamöterna i direktionen ska vara två år. Denna period får förnyas. Mandatperioden för en ledamot i direktionen ska upphöra det datum då deras uppdrag som styrelseledamot upphör.

6.   Direktionen ska sammanträda tre gånger om året. Ordföranden kan dessutom sammankalla till ytterligare möten på eget initiativ eller på begäran av ledamöterna. Efter varje möte ska samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 göra sitt bästa för att utan dröjsmål och på ett insynsvänligt sätt informera ledamöterna i deras egen grupp om innehållet i diskussionen.

1.   Den verkställande direktören ska ansvara för ledningen av EU-Osha i enlighet med den strategiska inriktning som fastställts av styrelsen, och vara ansvarig inför styrelsen.

2.   Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen och direktionen ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.   Den verkställande direktören ska på begäran rapportera till Europaparlamentet om utförandet av sitt uppdrag. Rådet får uppmana den verkställande direktören att rapportera om utförandet av sitt uppdrag.

4.   Den verkställande direktören ska vara den rättsliga företrädaren för EU-Osha.

5.   Den verkställande direktören ska ansvara för genomförandet av de uppgifter som EU-Osha tilldelas i denna förordning. Den verkställande direktören ska i synnerhet ha ansvaret för följande:

6.   Den verkställande direktören ska också ansvara för att besluta huruvida det är nödvändigt att inrätta ett sambandskontor i Bryssel i syfte att öka EU-Oshas samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna, för att EU-Osha ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Ett sådant beslut ska kräva ett förhandsgodkännande från kommissionen, styrelsen och den relevanta medlemsstaten. I beslutet ska anges omfattningen av den verksamhet som ska bedrivas vid sambandskontoret på ett sätt som undviker onödiga kostnader och överlappning med EU-Oshas administrativa uppgifter.

1.   EU-Osha ska upprätta ett nätverk som ska bestå av

2.   Medlemsstaterna ska regelbundet informera EU-Osha om de viktigaste delarna i sina nationella informationsnätverk för arbetsmiljön, inbegripet alla institutioner som enligt dem kan bidra till EU-Oshas arbete och med hänsyn till behovet att så fullständigt som möjligt täcka hela sitt territorium.

De nationella myndigheterna eller en nationell institution som utsetts av medlemsstaten till nationell kontaktpunkt ska samordna och överföra sådan information som på nationell nivå ska överlämnas till EU-Osha, inom ramen för ett avtal mellan varje kontaktpunkt och EU-Osha på grundval av EU-Oshas antagna arbetsprogram.

De nationella myndigheterna eller den nationella institutionen ska samråda med de nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och ta hänsyn till deras synpunkter i enlighet med nationell rätt eller praxis.

3.   Frågor som har funnits vara av särskilt intresse ska förtecknas i EU-Oshas årliga arbetsprogram.

1.   Alla EU-Oshas inkomster och utgifter ska beräknas varje budgetår och redovisas i EU-Oshas budget. Budgetåret ska motsvara kalenderåret.

2.   EU-Oshas budget ska vara balanserad i fråga om inkomster och utgifter.

3.   Utan att det påverkar andra medel ska EU-Oshas inkomster omfatta

4.   EU-Oshas utgifter ska omfatta löner till personalen, kostnader för administration och infrastruktur samt driftskostnader.

1.   Varje år ska den verkställande direktören göra ett preliminärt utkast till beräkning av EU-Oshas förväntade inkomster och utgifter för påföljande budgetår, inbegripet tjänsteförteckningen, och översända det till styrelsen.

Det preliminära utkastet till beräkning ska baseras på målen och det förväntade resultatet enligt det årliga programplaneringsdokument som avses i artikel 6.1, och i enlighet med principen om resultatbaserad budgetering ska där beaktas vilka ekonomiska resurser som behövs för att uppnå dessa mål och förväntade resultat.

2.   På grundval av detta preliminära utkast till beräkning ska styrelsen anta en preliminär beräkning av EU-Oshas inkomster och utgifter för påföljande budgetår och översända den till kommissionen senast den 31 januari varje år.

3.   Kommissionen ska översända utkastet till beräkning till budgetmyndigheten, tillsammans med förslaget till unionens allmänna budget. Utkastet till beräkning ska också göras tillgängligt för EU-Osha.

4.   På grundval av utkastet till beräkning ska kommissionen i förslaget till unionens allmänna budget föra in de beräkningar som den betraktar som nödvändiga med tanke på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som ska belasta den allmänna budgeten, som den ska förelägga budgetmyndigheten i enlighet med artiklarna 313 och 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

5.   Budgetmyndigheten ska bevilja anslagen från unionens allmänna budget till EU-Osha.

6.   Budgetmyndigheten ska anta EU-Oshas tjänsteförteckning.

7.   EU-Oshas budget ska antas av styrelsen. Budgeten blir slutgiltig när unionens allmänna budget slutligen antas, och vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet. Alla eventuella ändringar av EU-Oshas budget, inklusive tjänsteförteckningen, ska antas i enlighet med samma förfarande.

8.   Alla byggnadsprojekt som kan komma att påverka EU-Oshas budget väsentligt ska omfattas av delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

1.   Den verkställande direktören ska genomföra EU-Oshas budget.

2.   Den verkställande direktören ska varje år till budgetmyndigheten skicka alla uppgifter som rör resultatet av utvärderingsförfarandena.

1.   EU-Oshas räkenskapsförare ska översända de preliminära redovisningarna för budgetåret (år N) till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars det påföljande budgetåret (år N + 1).

2.   EU-Osha ska översända en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

3.   Kommissionens räkenskapsförare ska översända EU-Oshas preliminära redovisningar för år N som konsoliderats med kommissionens redovisningar till revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

4.   Efter det att revisionsrättens iakttagelser om EU-Oshas preliminära redovisningar för år N enligt artikel 246 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 har inkommit, ska räkenskapsföraren upprätta en slutlig redovisning av EU-Oshas räkenskaper för det året. Den verkställande direktören ska överlämna denna till styrelsen för ett yttrande.

5.   Styrelsen ska avge ett yttrande om EU-Oshas slutliga redovisning för år N.

6.   EU-Oshas räkenskapsförare ska senast den 1 juli år N + 1 översända de slutliga redovisningarna för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, tillsammans med styrelsens yttrande.

7.   De slutliga redovisningarna för år N ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november år N + 1.

8.   Senast den 30 september år N + 1 ska den verkställande direktören översända ett svar till revisionsrätten om de iakttagelser som den framfört i sin årsrapport. Den verkställande direktören ska också skicka det svaret till styrelsen.

9.   Den verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran, till parlamentet överlämna alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för år N ska kunna tillämpas på ett smidigt sätt, i enlighet med artikel 109.3 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

10.   Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande år N.

1.   Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda samt de bestämmelser som har antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda ska gälla för EU-Oshas personal.

2.   Styrelsen ska anta lämpliga genomföranderegler för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

1.   Den verkställande direktören ska vara medlem av personalen och ska vara tillfälligt anställd vid EU-Osha enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

2.   Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en förteckning över kandidater som föreslagits av kommissionen efter ett öppet och transparent urvalsförfarande.

Den utvalda kandidaten ska uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från parlamentets ledamöter. Denna diskussion får inte i onödan fördröja utnämningen.

EU-Osha ska företrädas av styrelseordföranden när den ingår anställningsavtalet med den verkställande direktören.

3.   Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Före periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering som beaktar den verkställande direktörens arbetsinsats och EU-Oshas framtida uppgifter och utmaningar.

4.   Styrelsen får, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång och med högst fem år.

5.   En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid utgången av den sammantagna mandatperioden.

6.   Den verkställande direktören kan avsättas från sin post endast efter styrelsebeslut. I sitt beslut ska styrelsen ta hänsyn till kommissionens utvärdering av den verkställande direktörens arbetsinsats, enligt punkt 3.

7.   Styrelsen ska fatta beslut om utnämning, förlängning av mandatperioden och avsättning av den verkställande direktören med två tredjedelars majoritet av röstberättigade ledamöter.

1.   EU-Osha får använda sig av utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av EU-Osha.

2.   Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till EU-Osha.

1.   EU-Osha ska vara en unionsbyrå. Den ska vara en juridisk person.

2.   EU-Osha ska i alla medlemsstater ha den mest omfattande rättskapacitet som en juridisk person kan ha enligt nationell rätt. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstol och andra myndigheter.

3.   EU-Osha ska ha sitt säte i Bilbao.

4.   EU-Osha får inrätta ett sambanskontor i Bryssel för att öka sitt samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna i enlighet med artikel 11.6.

1.   De bestämmelser som anges i rådets förordning nr 1 (10) ska tillämpas på EU-Osha.

2.   De översättningstjänster som krävs för EU-Oshas arbete ska tillhandahållas av översättningscentrum.

1.   EU-Osha ska utföra sin verksamhet med en hög grad av öppenhet.

2.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (11) ska tillämpas på handlingar som finns på EU-Osha.

3.   Inom sex månader efter sitt första möte ska styrelsen anta närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.

4.   EU-Oshas behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (12). Styrelsen ska inom sex månader efter sitt första möte fastställa bestämmelser för EU-Oshas tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725, inklusive bestämmelser om utnämning av ett dataskyddsombud. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen.

1.   För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (13) ska EU-Osha senast den 21 augusti 2019 ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (14), och ska anta lämpliga bestämmelser som ska tillämpas på alla dess anställda, genom att använda den mall som finns i bilagan till avtalet.

2.   Revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering från EU-Osha.

3.   Olaf får göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt som finansierats av EU-Osha, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (15).

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska EU-Oshas samarbetsavtal med tredjeländer och med internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

1.   EU-Oshas inomobligatoriska ansvar ska regleras av den rätt som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.   Europeiska unionens domstol (domstolen) ska vara behörig att träffa avgöranden enligt skiljedomsklausul i avtal som EU-Osha ingått.

3.   Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska EU-Osha ersätta skada som den eller dess personal har orsakat under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rätt.

4.   Domstolen ska vara behörig vad gäller ersättning för sådana skador som avses i punkt 3.

5.   Personalens personliga ansvar gentemot EU-Osha ska regleras av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och i anställningsvillkoren för övriga anställda.

1.   I enlighet med artikel 29.5 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 ska EU-Osha genomföra förhands- och efterhandsutvärderingar av dessa program och verksamheter som medför betydande utgifter.

2.   Senast den 21 februari 2024, och därefter vart femte år, ska kommissionen säkerställa att en utvärdering genomförs i enlighet med kommissionens riktlinjer, för att utvärdera EU-Oshas resultat i förhållande till dess mål, uppdrag och arbetsuppgifter. Kommissionen ska samråda med styrelseledamöterna och de andra viktiga aktörerna under sin utvärdering. Utvärderingen ska särskilt omfatta eventuella behov av att ändra EU-Oshas uppdrag samt de ekonomiska konsekvenserna av sådana ändringar.

3.   Kommissionen ska meddela resultatet av utvärderingen till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultatet av utvärderingen ska offentliggöras.

1.   I den mån det är nödvändigt för att uppfylla de syften som fastställs i denna förordning och utan att det påverkar de respektive behörighetsområdena för medlemsstaterna och unionens institutioner, får EU-Osha samarbeta med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer.

För detta ändamål får EU-Osha, efter godkännande från styrelsen och kommissionen, upprätta samarbetsavtal med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen eller medlemsstaterna.

2.   EU-Osha ska vara öppen för deltagande av tredjeländer som har ingått avtal med unionen i detta syfte.

Det ska, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i första stycket, utarbetas överenskommelser i vilka särskilt karaktär, omfattning och utformning av de berörda tredjeländernas deltagande i EU-Oshas arbete anges, inklusive bestämmelser om deltagande i EU-Oshas initiativ, ekonomiska bidrag och personal. När det gäller personalfrågor ska dessa överenskommelser under alla omständigheter vara förenliga med tjänsteföreskrifterna.

3.   Styrelsen ska anta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i de frågor där EU-Osha har behörighet.

1.   De nödvändiga bestämmelserna om EU-Oshas lokaler i värdmedlemsstaten och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, styrelseledamöterna, personal och deras familjemedlemmar ska fastställas i ett avtal om säte som ska ingås av EU-Osha och värdmedlemsstaten.

2.   EU-Oshas värdmedlemsstat ska tillhandahålla de förutsättningar som krävs för att EU-Osha ska kunna fungera, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

1.   EU-Oshas direktör, som utsetts på grundval av artikel 11 i förordning (EG) nr 2062/94, ska för den återstående perioden av sitt uppdrag vara verkställande direktör enligt artikel 11 i den här förordningen. De övriga villkoren i anställningsavtalet förblir oförändrade.

2.   Om det pågår ett förfarande för urval och utnämning av verkställande direktör vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft, ska artikel 11 i förordning (EG) nr 2062/94 tillämpas fram till dess att förfarandet har avslutats.

3.   Den här förordningen ska inte påverka rättigheter och skyldigheter för personal som anställts enligt förordning (EG) nr 2062/94. Deras anställningsavtal får förnyas enligt den här förordningen i överensstämmelse med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda.

EU-Oshas eventuella sambandskontor som är i drift då denna förordning träder i kraft ska bibehållas.

1.   Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound), inrättas härmed som en unionsbyrå.

2.   Eurofounds mål ska vara att ge stöd till kommissionen, andra unionsinstitutioner, unionsorgan och byråer, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter för att utforma och genomföra en politik avseende förbättring av levnads- och arbetsvillkor, utformning av sysselsättningspolitiska åtgärder och främjande av en dialog mellan arbetsmarknadens parter.

Eurofound ska därför öka och sprida kunskap, tillhandahålla underlag och tjänster för politikutformning, inbegripet forskningsbaserade slutsatser, samt underlätta kunskapsdelning inom unionen och bland nationella aktörer samt mellan unionen och nationella aktörer.

1.   Eurofound ska ha följande uppgifter avseende de politikområden som avses i artikel 1.2 och samtidigt fullt ut respektera medlemsstaternas ansvarsområden:

2.   Om nya studier behövs ska unionens institutioner, innan politiska beslut fattas, beakta Eurofounds sakkunskap och eventuella studier som den har genomfört på det berörda området eller som den kan genomföra i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (8).

3.   Eurofound får ingå samarbetsavtal med andra relevanta unionsbyråer för att underlätta och främja samarbete.

4.   Eurofound ska när den utför sina uppgifter föra en nära dialog särskilt med specialiserade organ, såväl offentliga som privata, nationella eller internationella, med offentliga myndigheter, högskolor/universitet och forskningsorgan, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, samt med nationella trepartsorgan, om sådana finns. Utan att det påverkar dess mål och syften ska Eurofound samarbeta med andra unionsbyråer, särskilt med EU-Osha och Cedefop, och främja synergieffekter och komplementaritet med deras verksamheter, samtidigt som överlappningar undviks.

1.   Styrelsen ska bestå av

Var och en av de ledamöter som avses i leden a–d ska ha rösträtt.

Rådet ska utse de ledamöter som avses i leden a, b och c på grundval av de kandidater som utsetts av medlemsstaterna och de europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

Kommissionen ska utse de ledamöter som avses i led d.

Europaparlamentets ansvariga utskott ska utse den expert som avses i led e.

2.   Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i ledamotens frånvaro. Suppleanten ska utses i enlighet med punkt 1.

3.   Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses och tillsättas på grundval av deras kunskaper om social- och arbetslivspolitik, med hänsyn till deras relevanta kompetenser inom till exempel ledarskap, förvaltning och budget och sakkunskap inom området för Eurofounds kärnverksamhet, för att de ska kunna hantera sin övervakande roll effektivt. Alla parter som är representerade i styrelsen ska sträva efter att begränsa omsättningen av företrädare, i syfte att säkerställa kontinuiteten i dess arbete. Alla parter ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

4.   Alla ledamöter och suppleanter ska underteckna en skriftlig förklaring när de tillträder sin tjänst där de uppger att de inte befinner sig i en intressekonflikt. Alla ledamöter och suppleanter ska uppdatera sin förklaring om det sker en förändring avseende intressekonflikter. Eurofound ska offentliggöra förklaringarna och uppdateringarna på sin webbplats.

5.   Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förnyas. Vid mandatperiodens utgång eller om de avgår ska ledamöterna och suppleanterna sitta kvar tills deras mandat har förnyats eller tills de har ersatts.

6.   I styrelsen ska företrädarna för regeringarna och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bilda varsin grupp. Varje grupp ska utse en samordnare för att effektivisera överläggningarna inom och mellan grupperna. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper ska vara företrädare för sina respektive europeiska organisationer och får utses bland de utsedda styrelseledamöterna. Samordnare som inte är utsedda styrelseledamöter i enlighet med punkt 1 ska delta i styrelsemöten men utan rösträtt.

1.   Styrelsen ska