ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 30

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

62 årgången
31 januari 2019


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 av den 16 januari 2019 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/126 av den 16 januari 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2062/94

58

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/127 av den 16 januari 2019 om inrättande av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1365/75

74

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/128 av den 16 januari 2019 om inrättande av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 337/75

90

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/129 av den 16 januari 2019 om ändring av förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller tillämpningen av Euro 5-steget på typgodkännande av två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar

106

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/130 av den 16 januari 2019 om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet ( 1 )

112

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

31.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 30/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/125

av den 16 januari 2019

om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

(kodifiering)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiskaunionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1236/2005 (2) har ändrats väsentligt flera gånger (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen utgör respekten för de mänskliga rättigheterna ett av de värden som är gemensamma för medlemsstaterna. Europeiska gemenskapen beslutade 1995 att respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna skulle vara en väsentlig beståndsdel i dess relationer med tredjeländer. Det beslutades därför att gemenskapen skulle införa en klausul med denna innebörd i alla nya handels-, samarbets- och associeringsavtal av allmän karaktär som den ingick med tredjeländer.

(3)

Artikel 5 i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller alla ett absolut, allomfattande förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Andra bestämmelser, i synnerhet Förenta nationernas deklaration om skydd för alla människor mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (4) och Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, ålägger stater att förhindra tortyr.

(4)

I artikel 2.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) anges att ingen får dömas till döden eller avrättas. Den 22 april 2013 godkände rådet EU:s riktlinjer i fråga om dödsstraff och beslutade att unionen skulle arbeta för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet.

(5)

I artikel 4 i stadgan anges att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Den 20 mars 2012 godkände rådet riktlinjerna för EU:s policy mot tredjeland i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (En uppdatering av riktlinjerna). I enlighet med dessa riktlinjer bör också tredjeländer uppmanas att förhindra användning och tillverkning av, samt handel med, utrustning som är avsedd för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och förhindra missbruk av annan utrustning i detta syfte. Vidare bör förbudet mot grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning innebära tydliga gränser för tillämpningen av dödsstraffet. Följaktligen får inte dödsstraff under några omständigheter anses som en lagenlig påföljd.

(6)

Det är därför lämpligt att fastställa unionsregler beträffande handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Dessa regler bidrar till att främja respekten för mänskligt liv och för de grundläggande mänskliga rättigheterna och skyddar därför den allmänna moralen. Reglerna bör leda till att unionens ekonomiska aktörer inte får någon vinst från handel som antingen främjar eller på annat sätt underlättar genomförandet av en politik rörande dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som inte är förenlig med EU:s relevanta riktlinjer, stadgan samt internationella konventioner och avtal.

(7)

Vid genomförandet av denna förordning anses det lämpligt att tillämpa den definition av tortyr som fastställs i Förenta nationernas konvention mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 och Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3452 (XXX). Den definitionen bör tolkas med hänsyn till rättspraxis avseende tolkningen av motsvarande termer i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och i relevanta texter som antagits av unionen eller dess medlemsstater. Definitionen av annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som inte återfinns i den konventionen, bör vara anpassad till rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Innebörden av begreppet lagenliga påföljder i definitionerna av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, bör fastställas med beaktande av unionens politik i fråga om dödsstraff.

(8)

Det anses nödvändigt att förbjuda export och import av varor som i praktiken inte har något annat användningsområde än dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och att förbjuda tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör sådana varor.

(9)

När sådana varor finns i ett tredjeland är det nödvändigt att förbjuda förmedlare i unionen att tillhandahålla förmedlingstjänster som avser sådana varor.

(10)

I syfte att bidra till avskaffandet av dödsstraffet i tredjeländer och till förhindrande av tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning anses det nödvändigt att förbjuda tillhandahållande av tekniskt bistånd till tredjeländer som rör varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(11)

Det är även lämpligt att förbjuda förmedlare och tillhandahållare av tekniskt bistånd att tillhandahålla tredjeländer utbildning i användningen av sådana varor samt förbjuda både marknadsföring av sådana varor på mässor eller utställningar i unionen och försäljning eller köp av reklamplats i tryckta medier eller på internet och reklamtid i television eller radio med koppling till sådana varor.

(12)

För att förhindra att ekonomiska aktörer drar fördel av att transportera varor som är avsedda för dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som passerar genom unionens tullområde på väg mot ett tredjeland, är det nödvändigt att förbjuda transport inom unionen av sådana varor om de anges i bilaga II till denna förordning.

(13)

Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att vidta åtgärder som begränsar tillhandahållandet av vissa tjänster med koppling till de varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i enlighet med tillämpliga unionsregler.

(14)

I denna förordning fastställs ett system för exporttillstånd som är utformat för att förhindra att vissa varor används till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(15)

Det är därför nödvändigt att införa kontroller av export av vissa varor som inte enbart kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning utan som även har legitima syften. Dessa kontroller bör tillämpas på varor som främst används för brottsbekämpning och, förutsatt att sådana kontroller inte är oproportionella, på all annan utrustning och alla andra produkter som på grund av sin utformning och sina tekniska egenskaper kan missbrukas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(16)

Beträffande utrustning för brottsbekämpning bör det noteras att det i artikel 3 i Förenta nationernas uppförandekod för tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter (5) fastställs att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter endast får använda våld när det är absolut nödvändigt och i den utsträckning som är nödvändig för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. I de grundläggande principer om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter som antogs vid Förenta nationernas åttonde kongress om brottsbekämpning och behandling av brottslingar 1990 fastställs att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter så långt det är möjligt bör tillämpa icke-våldsåtgärder innan de tillgriper våld och skjutvapen.

(17)

På grund av detta förespråkas i dessa grundläggande principer att det ska utformas icke-dödliga oskadliggörande vapen att användas i lämpliga situationer och att användningen av dessa vapen bör kontrolleras noga. Viss utrustning som polisen traditionellt använder till självförsvar och upploppskontroll har ändrats så att den kan användas för att oskadliggöra personer genom elchocker eller kemiska ämnen. Det finns indikationer på att sådana vapen i många länder missbrukas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(18)

I de grundläggande principerna betonas att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter bör utrustas med utrustning för självförsvar. Denna förordning bör därför inte gälla för handel med traditionell utrustning för självförsvar, såsom sköldar.

(19)

Denna förordning bör tillämpas på handel med vissa särskilda kemiska ämnen som används för att oskadliggöra personer.

(20)

När det gäller benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer, fotbojor och handfängsel bör det noteras att det i artikel 33 i Förenta nationernas regler om minimistandarder för behandlingen av fångar (6) fastställs att tvångsmedel aldrig får användas som straff. Vidare får inte kedjor och järn användas som tvångsmedel. Det bör också noteras att det i Förenta nationernas regler om minimistandarder för behandlingen av fångar föreskrivs att inga andra tvångsmedel får användas utom för att förhindra flykt under förflyttning, av medicinska skäl på föreskrift av läkare, eller, om andra kontrollmetoder misslyckas, för att hindra en fånge från att tillfoga sig själv, andra eller egendom skada.

(21)

För att skydda personal och andra personer mot saliv, tvingas fångar ibland bära s.k. spotthuvor. Eftersom sådana huvor täcker munnen och ofta även näsan medför de en risk för kvävning. Om de kombineras med rörelsebegränsande anordningar, såsom handfängsel, finns det också en risk för halsskador. Export av spotthuvor bör därför kontrolleras.

(22)

Förutom bärbara vapen bör exportkontrollens räckvidd inkludera fasta eller monterbara vapen för elektrisk urladdning som täcker ett större område och som har flera personer som mål. Sådana vapen framställs ofta som ”icke-dödliga vapen”, men de medför minst lika stor risk för svår smärta eller lidande som bärbara vapen för elektrisk urladdning.

(23)

Eftersom fasta anordningar för spridning av irriterande kemiska ämnen inne i byggnader säljs på marknaden, och inomhusbruk av sådana ämnen medför risk för svår smärta eller lidande, vilket inte är fallet vid traditionell användning utomhus, bör exporten av sådan utrustning kontrolleras.

(24)

Exportkontroll bör också tillämpas på fast eller monterbar utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen som täcker ett större område, om sådan utrustning ännu inte omfattas av exportkontroll i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (7). Sådan utrustning framställs ofta som ”icke-dödlig teknik”, men den medför minst lika stor risk för svår smärta eller lidande som bärbara vapen och bärbar utrustning. Trots att vatten inte är ett oskadliggörande eller irriterande kemiskt agens kan vattenkanoner användas för att sprida sådana agens i flytande form; exporten av dessa bör därför kontrolleras.

(25)

Exportkontrollen för oljeharts av spansk peppar (oleoresin capsicum, OC) och N-vanillinylpelargonamid (PAVA) bör kompletteras med exportkontroll för vissa blandningar som innehåller dessa ämnen och som kan användas i befintlig form som oskadliggörande eller irriterande kemiska agens eller för tillverkning av sådana agens. Hänvisningar till oskadliggörande eller irriterande kemiska agens bör i förekommande fall tolkas som att de omfattar även oleoresin capsicum och relevanta blandningar innehållande detta ämne.

(26)

Det är lämpligt att sörja för särskilda undantag från exportkontrollerna för att inte hindra polisens arbete i medlemsstaterna och verkställandet av fredsbevarande operationer eller krishanteringsoperationer.

(27)

Med hänsyn till att några medlemsstater redan har förbjudit export och import av sådana varor är det lämpligt att ge medlemsstaterna rätt att förbjuda export och import av benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar utom elektriska bälten. Medlemsstaterna bör även bemyndigas att tillämpa exportkontroll när det gäller handfängsel vars totala mått, inklusive kedjan, överstiger 240 mm i låst läge, om de så önskar.

(28)

För att begränsa den administrativa bördan för exportörer bör behöriga myndigheter tillåtas bevilja en exportör ett globalt tillstånd för varor förtecknade i bilaga III till denna förordning för att förhindra att de används för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(29)

I vissa fall har läkemedel som exporteras till tredjeland dirigerats om och använts för dödsstraff, främst genom överdoser genom injicering. Unionen motsätter sig dödsstraff under alla förhållanden och arbetar för dessallmänna avskaffande. Exportörerna har invänt mot att de ofrivilligt sätts i samband med sådan användning av produkter som de utvecklat för medicinskt bruk.

(30)

Det är därför nödvändigt att införa exportkontroller i fråga om vissa varor som skulle kunna användas till dödsstraff, för att förebygga användning av vissa läkemedel för det syftet och för att se till att unionens samtliga exportörer av läkemedel omfattas av enhetliga villkor i detta avseende. De aktuella läkemedlen har utvecklats bland annat för anestesi och behandling med lugnande medel.

(31)

Systemet för exporttillstånd bör inte gå utöver vad som är proportionellt. Följaktligen bör det inte hindra export av läkemedel som ska användas för berättigade terapeutiska ändamål.

(32)

Förteckningen över de varor för vilka ett exporttillstånd krävs för att förhindra att varorna används till dödsstraff bör endast omfatta varor som har använts för dödsstraff i ett tredjeland som inte har avskaffat dödsstraffet och varor som ett sådant tredjeland har godkänt för användning till dödsstraff utan att ännu ha använt dem i detta syfte. Den bör inte omfatta icke-dödliga varor som inte är väsentliga för att avrätta en dömd person, såsom standardinredning som även kan finnas i ett avrättningsrum.

(33)

Med tanke på skillnaderna mellan dödsstraff, å ena sidan, och tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, å andra sidan, är det lämpligt att fastställa ett särskilt system för exporttillstånd i syfte att förhindra att vissa varor används till dödsstraff. Ett sådant system bör ta hänsyn till att ett antal länder har avskaffat dödsstraffet för alla brott och gjort ett internationellt åtagande om denna fråga. Eftersom det finns risk för återexport till länder som inte har gjort det, bör vissa villkor och krav införas när export till länder som har avskaffat dödsstraffet tillåts. Det är därför lämpligt att bevilja ett generellt exporttillstånd för export till de länder som har avskaffat dödsstraffet för alla brott och bekräftat detta avskaffande genom ett internationellt åtagande.

(34)

Om ett land inte har avskaffat dödsstraffet för alla brott och bekräftat detta avskaffande genom ett internationellt åtagande bör de behöriga myndigheterna, när de prövar en ansökan om exporttillstånd, kontrollera om det finns risk för att slutanvändaren i bestämmelselandet använder de exporterade varorna för sådan bestraffning. Lämpliga villkor och krav bör införas i syfte att kontrollera slutanvändarens försäljning eller överföring till tredje part. Om flera leveranser sker mellan samma exportör och slutanvändare bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att se över slutanvändarens status regelbundet, t.ex. var sjätte månad, i stället för varje gång ett exporttillstånd för en leverans beviljas, utan att det påverkar de behöriga myndigheternas rätt att i motiverade fall ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett exporttillstånd.

(35)

För att begränsa den administrativa bördan för exportörer bör de behöriga myndigheterna tillåtas bevilja en exportör ett globalt tillstånd för alla leveranser av läkemedel från exportören till en viss slutanvändare för en fastställd tidsperiod, i vilket specificeras, om det är nödvändigt, en kvantitet som motsvarar slutanvändarens normala användning av dessa varor. Ett sådant tillstånd bör vara giltigt i mellan ett och tre år med möjlighet till förlängning på upp till två år.

(36)

Att bevilja ett globalt tillstånd skulle också vara lämpligt i de fall då en tillverkare avser exportera läkemedel som omfattas av denna förordning till en distributör i ett land som inte har avskaffat dödsstraffet, under förutsättning att exportören och distributören har ingått ett rättsligt bindande avtal som kräver att distributören ska vidta lämpliga åtgärder som säkerställer att läkemedlen inte används till dödsstraff.

(37)

Läkemedel som omfattas av denna förordning kan komma att kontrolleras i enlighet med internationella konventioner om narkotika och psykotropa ämnen, till exempel 1971 års konvention om psykotropa ämnen. Eftersom sådana kontroller inte används för att förhindra att relevanta läkemedel används till dödsstraff, utan för att förhindra illegal narkotikahandel, bör exportkontrollerna i denna förordning användas som komplement till sådana internationella kontroller. Medlemsstaterna bör dock uppmuntras att använda ett enda förfarande för att tillämpa båda kontrollsystemen.

(38)

Exportkontrollerna i enlighet med denna förordning bör inte omfatta varor vars export kontrolleras i enlighet med gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp, rådets förordning (EG) nr 428/2009 (8) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 (9).

(39)

Tillhandahållande av förmedlingstjänster och tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III eller bilaga IV till denna förordning bör vara föremål för förhandstillstånd för att förhindra att förmedlingstjänsterna eller det tekniska biståndet bidrar till användningen av de varor som de avser för dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(40)

De förmedlingstjänster och det tekniska bistånd som enligt denna förordning ska vara föremål för förhandstillstånd bör vara de som tillhandahålls inom unionen, dvs. inom de territorier som omfattas av fördragens territoriella tillämpningsområde, inbegripet luftrum samt alla luftfartyg och fartyg inom en medlemsstats jurisdiktion.

(41)

När tillstånd att tillhandahålla tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III till denna förordning beviljas bör de behöriga myndigheterna sträva efter att säkerställa att det tekniska biståndet och all utbildning i användningen av sådana varor som ska tillhandahållas eller erbjudas i samband med det tekniska bistånd för vilket tillståndet begärs, tillhandahålls på ett sätt som främjar standarder för brottsbekämpning som respekterar mänskliga rättigheter och bidrar till att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(42)

För att förhindra att ekonomiska aktörer drar fördel av att transportera varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som passerar genom unionens tullområde på väg mot ett tredjeland, är det nödvändigt att förbjuda transport inom unionen av sådana varor om de anges i bilaga III eller bilaga IV till denna förordning under förutsättning att den ekonomiska aktören har kunskap om den avsedda användningen.

(43)

I riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning fastställs bland annat att delegationscheferna i tredjeländer i sina regelbundna rapporter ska göra en analys av om det förekommer tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i det ackrediterande landet och vilka åtgärder som vidtagits för att bekämpa detta. Det är lämpligt att de behöriga myndigheterna beaktar dessa rapporter och liknande rapporter från relevanta internationella organisationer och organisationer inom det civila samhället när de fattar beslut om tillståndsansökningar. I sådana rapporter ska det också finnas en beskrivning av all utrustning och alla produkter som används i tredjeländer till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(44)

Tullmyndigheterna bör utbyta viss information med andra tullmyndigheter genom att använda tullriskhanteringssystemet i enlighet med unionens tullagstiftning, och de behöriga myndigheter som avses i denna förordning bör utbyta viss information med andra behöriga myndigheter. Det är lämpligt att kräva att de behöriga myndigheterna använder ett säkert och krypterat system för informationsutbyte om avslag. Kommissionen bör i detta syfte tillhandahålla en ny funktion i det befintliga system som upprättats i enlighet med artikel 19.4 i förordning (EG) nr 428/2009.

(45)

I de fall personuppgifter behandlas, ska behandling och utbyte av uppgifter överensstämma med tillämpliga regler om behandling och utbyte av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (11).

(46)

I syfte att anta de bestämmelser som krävs för tillämpning av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I till IX till denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelserna av delegerade akter är det särskilt viktigt att Europaparlamentet och rådet erhåller alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och att deras experter systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(47)

För att unionen snabbt ska kunna reagera när nya varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning utvecklas, och om det föreligger en tydlig och omedelbar risk för att sådana varor kommer att användas för syften som innebär sådana brott mot de mänskliga rättigheterna, är det lämpligt att föreskriva omedelbar tillämpning av den relevanta kommissionsakten, när det, i fråga om ändringar av bilaga II eller bilaga III till denna förordning, föreligger tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på en sådan ändring. För att unionen ska kunna reagera snabbt när ett tredjeland eller flera tredjeländer antingen godkänner att vissa varor används till dödsstraff, eller accepterar eller kränker ett internationellt åtagande att avskaffa dödsstraffet för alla brott, är det lämpligt att föreskriva omedelbar tillämpning av den relevanta kommissionsakten, när, i fråga om ändringar av bilaga IV eller bilaga V till denna förordning, tvingande skäl till skyndsamhet kräver detta. När det skyndsamma förfarandet tillämpas är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

(48)

En samordningsgrupp bör inrättas. Gruppen bör utgöra en plattform där medlemsstaternas experter och kommissionen kan utbyta information om administrativa metoder och diskutera frågor om tolkningen av denna förordning, tekniska frågor med avseende på de förtecknade varorna, utvecklingen i samband med denna förordning och eventuella andra frågor. Gruppen bör i synnerhet kunna diskutera frågor avseende varornas natur och avsedda effekt, varors tillgänglighet i tredjeland och frågan huruvida varor specifikt utformas eller ändras för att användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Om kommissionen beslutar att höra gruppen när den förbereder delegerade akter bör detta ske i enlighet med de principer som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

(49)

Kommissionen upphandlar inte utrustning för brottsbekämpning, eftersom den inte ansvarar för upprätthållande av lag och ordning, lagföring eller verkställighet av domstolsbeslut i brottmål. Därför bör ett förfarande fastställas för att säkerställa att kommissionen får information om icke-förtecknad utrustning och icke-förtecknade produkter för brottsbekämpning som saluförs i unionen för att säkerställa att förteckningarna över varor med vilka handel är förbjuden eller kontrollerad uppdateras med hänsyn till utvecklingen på området. När en medlemsstat riktar en begäran till kommissionen bör denna medlemsstat vidarebefordra sin begäran att lägga till varor i bilaga II, III eller IV till denna förordning till övriga medlemsstater.

(50)

Åtgärderna i denna förordning syftar till att förhindra både dödsstraff och tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i tredjeländer. De omfattar restriktioner för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det anses inte nödvändigt att införa liknande kontroller av transaktioner inom unionen eftersom dödsstraff inte existerar i medlemsstaterna och eftersom dessa kommer att ha vidtagit lämpliga åtgärder för att förbjuda och förhindra tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(51)

För att uppfylla målet att vidta effektiva åtgärder mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning anges det i riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning att åtgärder bör vidtas för att förhindra användning, tillverkning och handel med utrustning som är avsedd att användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det ankommer på medlemsstaterna att införa nödvändiga restriktioner för användning och tillverkning av sådan utrustning och se till att de efterlevs.

(52)

Kommissionen och medlemsstaterna bör underrätta varandra om de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och om annan relevant information som de förfogar över i samband med förordningen.

(53)

Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs unionsregler för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och regler för tillhandahållande av förmedlingstjänster, tekniskt bistånd, utbildning avseende och reklam för sådana varor.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)    tortyr : varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt fysiskt eller psykiskt lidande medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av denna person eller en tredje person, att straffa personen för en gärning som denna person eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga personen eller en tredje person, eller av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Med tortyr avses dock inte smärta eller lidande som enbart uppkommer genom eller är förknippade med lagenliga påföljder. Dödsstraff får under inga omständigheter anses som en lagenlig påföljd.

b)    annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning : varje handling genom vilken tillräckligt allvarlig smärta eller svårt fysiskt eller psykiskt lidande tillfogas någon, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna. Med annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning avses dock inte smärta eller lidande som enbart uppkommer genom eller är förknippade med lagenliga påföljder. Dödsstraff får under inga omständigheter anses som en lagenlig påföljd.

c)    brottsbekämpande myndighet : en myndighet med ansvar för att förebygga, förhindra, upptäcka, undersöka, bekämpa och bestraffa brott, inbegripet men inte begränsat till polis, åklagare, rättsliga myndigheter, offentliga eller privata fängelsemyndigheter och i förekommande fall statens säkerhetstjänst och militära myndigheter.

d)    export : utförsel av varor från unionens tullområde, däribland utförsel av varor som kräver tulldeklaration och utförsel av varor efter förvaring i frizon i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (13).

e)    import : införsel av varor till unionens tullområde, däribland tillfällig förvaring, uppläggning i frizon, hänförande till ett särskilt förfarande och övergång till fri omsättning i den mening som avses i förordning (EU) nr 952/2013.

f)    tekniskt bistånd : allt tekniskt stöd som avser reparation, utveckling, tillverkning, provning, underhåll, hopmontering eller någon annan teknisk tjänst och som kan ha formen av anvisningar, råd, utbildning, överföring av praktiska kunskaper eller färdigheter eller konsulttjänster. Tekniskt bistånd innefattar muntliga former av bistånd och bistånd på elektronisk väg.

g)    museum : en permanent institution utan vinstintresse som verkar i samhällets tjänst och för dess utveckling, som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, bedriver forskning om, förmedlar och ställer ut materiellt vittnesbörd om människor och deras miljö i studie-, utbildnings- och rekreationssyfte.

h)    behörig myndighet : en myndighet i en medlemsstat, enligt förteckningen i bilaga I, som i enlighet med artikel 20 har rätt att besluta om tillståndsansökningar eller att förbjuda en exportör att använda unionens generella exporttillstånd.

i)    sökande :

1.

exportören, när det gäller export som avses i artikel 3, 11 eller 16,

2.

den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som transporterar varorna inom unionens tullområde, när det gäller transitering som avses i artikel 5,

3.

tillhandahållaren av tekniskt bistånd, när det gäller tillhandahållande av tekniskt bistånd som avses i artikel 3,

4.

det museum som kommer att visa varorna, när det gäller den import och det tillhandahållande av tekniskt bistånd som avses i artikel 4,

5.

tillhandahållaren eller förmedlaren av tekniskt bistånd, när det gäller det tillhandahållande av tekniskt bistånd som avses i artikel 15 eller förmedlingstjänster som avses i artikel 19.

j)    unionens tullområde : de områden som fastställts i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013.

k)    förmedlingstjänster :

1.

förhandling eller organisering av transaktioner för inköp, försäljning eller leverans av relevanta varor från ett tredjeland till ett annat tredjeland, eller

2.

försäljning eller inköp av relevanta varor som finns i ett tredjeland för överföring till ett annat tredjeland.

I denna förordning undantas endast tillhandahållande av stödtjänster från denna definition. Med stödtjänster avses transport, finansiella tjänster, försäkring och återförsäkring samt allmän reklam och säljfrämjande åtgärder.

l)    förmedlare : varje fysisk eller juridisk person, enhet eller organ, inbegripet partnerskap, som är bosatt eller etablerat i en medlemsstat och som tillhandahåller tjänster som definieras i led k från unionen, varje fysisk person som är medborgare i en medlemsstat, oavsett var denna är bosatt, som tillhandahåller sådana tjänster från unionen, och varje juridisk person, enhet eller organ som har inrättats eller bildats enligt en medlemsstats lagstiftning, oavsett etableringsort, och som tillhandahåller sådana tjänster från unionen.

m)    tillhandahållare av tekniskt bistånd : varje fysisk eller juridisk person, enhet eller organ, inbegripet partnerskap, som är bosatt eller etablerat i en medlemsstat och som tillhandahåller sådant tekniskt bistånd som definieras i led f från unionen, varje fysisk person som är medborgare i en medlemsstat, oavsett var denna är bosatt, som tillhandahåller sådant bistånd från unionen, och varje juridisk person, enhet eller organ som har inrättats eller bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning, oavsett etableringsort, och som tillhandahåller sådant bistånd från unionen.

n)    exportör : varje fysisk eller juridisk person, enhet eller organ, inbegripet partnerskap, på vars vägnar en exportdeklaration upprättas, dvs. den person, den enhet eller det organ som vid tidpunkten för exportdeklarationens godkännande har ett avtal med mottagaren i det berörda tredjelandet och som har befogenhet att besluta om att föra ut varan ur unionens tullområde. Om inget sådant exportkontrakt har ingåtts eller om innehavaren av kontraktet inte agerar på egna vägnar, avses med exportör den person, den enhet eller det organ som har befogenhet att avgöra om varan ska föras ut från unionens tullområde. När förfoganderätten över varorna innehas av en person, en enhet eller ett organ med etableringsort utanför unionen enligt kontraktet, ska den kontraktsslutande part som är bosatt eller etablerad i unionen anses vara exportör.

o)    unionens generella exporttillstånd : ett exporttillstånd för export enligt definitionen i led d till vissa bestämmelseländer som är tillgängligt för alla exportörer som uppfyller villkoren och kraven för användning av detta tillstånd enligt bilaga V.

p)    individuellt tillstånd : ett tillstånd som beviljas

1.

en bestämd exportör för export enligt definitionen i led d till en slutanvändare eller mottagare i ett tredjeland och som omfattar en eller flera varor,

2.

en bestämd förmedlare för tillhandahållande av förmedlingstjänster enligt definitionen i led k, till en slutanvändare eller mottagare i ett tredjeland och som omfattar en eller flera varor, eller

3.

en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som transporterar varor inom unionens tullområde för transitering enligt definitionen i led s.

q)    globalt tillstånd : ett tillstånd som beviljas en bestämd exportör eller förmedlare för en typ av vara som anges i bilaga III eller bilaga IV, som kan vara giltigt för

1.

export enligt definitionen i led d till en eller flera angivna slutanvändare i ett eller flera angivna tredjeländer,

2.

export enligt definitionen i led d till en eller flera angivna distributörer i ett eller flera angivna tredjeländer, när exportören är en tillverkare av sådana varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III eller i del 1 i bilaga IV,

3.

tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende överföring av varor som finns i ett tredjeland till en eller flera angivna slutanvändare i ett eller flera angivna tredjeländer,

4.

tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende överföring av varor som finns i ett tredjeland till en eller flera angivna distributörer i ett eller flera angivna tredjeländer, när förmedlaren är en tillverkare av sådana varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III eller i del 1 i bilaga IV.

r)    distributör : en ekonomisk aktör som utför grossistverksamhet avseende varor som anges i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III eller i del 1 i bilaga IV, t.ex. upphandling av sådana varor från tillverkare eller innehav, leverans eller export av sådana varor. Grossistverksamhet med sådana varor omfattar inte upphandling av vare sig ett sjukhus, en farmaceut eller en läkare som enbart syftar till att tillhandahålla allmänheten sådana varor.

s)    transitering : transport inom unionens tullområde av icke-unionsvaror som passerar genom unionens tullområde för leverans till ett bestämmelseland/en bestämmelseort utanför unionens tullområde.

KAPITEL II

VAROR SOM INTE HAR NÅGOT ANNAT PRAKTISKT ANVÄNDNINGSOMRÅDE ÄN DÖDSSTRAFF, TORTYR ELLER ANNAN GRYM, OMÄNSKLIG ELLER FÖRNEDRANDE BEHANDLING ELLER BESTRAFFNING

Artikel 3

Exportförbud

1.   All export av varor som anges i bilaga II ska förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Bilaga II ska omfatta varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

En förmedlare ska förbjudas att tillhandahålla personer, enheter eller organ i ett tredjeland tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga II, oavsett om ersättning utgår eller inte.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för export av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i det tredjeland till vilket de ska exporteras endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

Artikel 4

Importförbud

1.   All import av varor som anges i bilaga II ska förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Det ska vara förbjudet för personer, enheter eller organ inom unionen att ta emot tekniskt bistånd som rör sådana varor som anges i bilaga II från personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för import av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i destinationsmedlemsstaten endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

Artikel 5

Förbud mot transitering

1.   All transitering av varor som anges i bilaga II ska förbjudas.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för transitering av sådana varor som anges i bilaga II, om det påvisas att varorna i bestämmelselandet endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

Artikel 6

Förbud mot förmedlingsverksamhet

En förmedlare ska förbjudas att tillhandahålla personer, enheter eller organ i ett tredjeland förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga II, oberoende av varornas ursprung.

Artikel 7

Förbud mot utbildning

En tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare ska förbjudas att tillhandahålla eller erbjuda personer, enheter eller organ i ett tredjeland tekniskt bistånd i form av utbildning i användningen av varor som anges i bilaga II.

Artikel 8

Mässor

Alla fysiska och juridiska personer, enheter och organ, inklusive partnerskap, oberoende av om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat, ska förbjudas att på en utställning eller mässa i unionen visa eller saluföra alla sådana varor som anges i bilaga II, om det inte påvisas att en sådan visning eller saluföring, mot bakgrund av utställningens eller mässans natur, varken är avgörande för eller främjar försäljningen eller tillhandahållandet av dessa varor till personer, enheter eller organ i ett tredjeland.

Artikel 9

Reklam

Alla fysiska och juridiska personer, enheter och organ, inklusive partnerskap, oberoende av om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat, som säljer eller köper reklamplats eller reklamtid i unionen, alla fysiska personer som är medborgare i en medlemsstat och som säljer eller köper reklamplats eller reklamtid i unionen, samt alla juridiska personer, enheter eller organ som har inrättats eller bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som säljer eller köper reklamplats eller reklamtid i unionen ska förbjudas att till eller från personer, enheter eller organ i ett tredjeland sälja eller köpa reklamplats i tryckta medier eller på internet eller reklamtid i television eller radio i samband med varor som förtecknas i bilaga II.

Artikel 10

Nationella åtgärder

1.   Utan att det påverkar tillämpliga unionsbestämmelser, inklusive förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet, får medlemsstaterna anta eller behålla nationella åtgärder som begränsar transport, finansiella tjänster, försäkring eller återförsäkring, allmän reklam eller marknadsföring i samband med varor som anges i bilaga II.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla åtgärder som antas enligt punkt 1 eller ändringar och upphävanden av dessa innan de träder i kraft.

KAPITEL III

VAROR SOM KAN ANVÄNDAS FÖR TORTYR OCH ANNAN GRYM, OMÄNSKLIG ELLER FÖRNEDRANDE BEHANDLING ELLER BESTRAFFNING

Artikel 11

Krav på exporttillstånd

1.   Tillstånd ska krävas för all export av varor som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung. Tillstånd ska dock inte krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering enligt artikel 226 i förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon.

Bilaga III ska endast omfatta följande varor som kan användas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning:

a)

Varor som främst används för brottsbekämpning.

b)

Varor där det, med tanke på deras utformning och tekniska egenskaper, finns en betydande risk för att de används för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Bilaga III ska inte omfatta följande:

a)

Vapen som kontrolleras genom förordning (EU) nr 258/2012.

b)

Varor med dubbla användningsområden som kontrolleras genom förordning (EG) nr 428/2009.

c)

Varor som kontrolleras i enlighet med gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på export till de områden i medlemsstaterna som dels anges i bilaga VI, dels inte ingår i unionens tullområde, under förutsättning att varorna används av en myndighet vars uppdrag är brottsbekämpning i både det land eller område i vilket bestämmelseorten är belägen och i moderlandsdelen av den medlemsstat till vilken detta område hör. Tullmyndigheterna eller andra relevanta myndigheter ska ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt och får, i avvaktan på en sådan kontroll, besluta att exporten inte får äga rum.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på export till tredjeländer, under förutsättning att varorna används av militär eller civil personal i en medlemsstat, om denna personal deltar i en av EU:s eller Förenta nationernas operationer för fredsbevarande eller krishantering i det berörda tredjelandet eller i en operation som grundar sig på överenskommelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer på försvarsområdet. Tullmyndigheterna och andra relevanta myndigheter ska ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt. I avvaktan på sådan kontroll får inte exporten äga rum.

Artikel 12

Kriterier för beviljande av exporttillstånd

1.   Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende export av de varor som anges i bilaga III ska fattas av den behöriga myndigheten med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren, och med beaktande av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

2.   Den behöriga myndigheten ska inte bevilja något tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga III skulle kunna användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, inbegripet kroppslig bestraffning utdömd av domstol, av en brottsbekämpande myndighet eller någon fysisk eller juridisk person i ett tredjeland.

Den behöriga myndigheten ska ta hänsyn till

a)

tillgängliga internationella domstolsavgöranden,

b)

resultat som härrör från Förenta nationernas behöriga organ, Europarådet och EU samt rapporter från Europarådets Europeiska kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt Förenta nationernas särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Annan relevant information, bland annat tillgängliga nationella domstolsavgöranden, rapporter eller annan information som sammanställts av det civila samhällets organisationer samt information om de exportbegränsningar för varorna i bilagorna II och III som bestämmelselandet tillämpar, får beaktas.

3.   Reglerna i andra och tredje styckena ska tillämpas på kontroll av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

Om tillverkaren av varor som anges i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III begär tillstånd för export av sådana varor till en distributör, ska den behöriga myndigheten göra en bedömning av de avtalsarrangemang som träffats av tillverkaren och distributören och de åtgärder som de vidtar för att se till att dessa varor och, i tillämpliga fall, de produkter som de kommer att ingå i inte kommer att användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Om ett tillstånd söks för export av varor som anges i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III till en slutanvändare kan den behöriga myndigheten, vid bedömning av risken för omdirigering, beakta gällande avtalsarrangemang och det slutanvändarintyg som slutanvändaren undertecknat, om ett sådant intyg finns. Om slutanvändarintyg saknas åligger det exportören att visa vem som kommer att vara slutanvändare och hur varorna kommer att användas. Om exportören underlåter att ge tillräcklig information om slutanvändaren och slutanvändningen, ska den behöriga myndigheten anses ha rimliga skäl att anta att varorna kan komma att användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

4.   När den behöriga myndigheten bedömer en ansökan om globalt tillstånd ska de utöver kriterierna i punkt 1 även beakta huruvida exportören tillämpar åtgärder som är proportionella och tillräckliga för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna och målen i denna förordning och kraven och villkoren för tillståndet.

Artikel 13

Förbud mot transitering

Alla fysiska och juridiska personer, enheter eller organ, inbegripet partnerskap, oavsett om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat eller inte, ska förbjudas att utföra transiteringar av varor som anges i bilaga III om de har kännedom om att en del av en leverans av sådana varor är avsedd att användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i ett tredjeland.

Artikel 14

Nationella åtgärder

1.   Trots vad som sägs i artiklarna 11 och 12 får en medlemsstat anta eller behålla ett förbud avseende export och import av benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar.

2.   En medlemsstat får införa krav på exporttillstånd avseende handfängsel som har ett totalt mått, inklusive kedjor och mätt från det ena fängslets yttersta kant till det andra fängslets yttersta kant, som överstiger 240 mm i låst läge. Den berörda medlemsstaten ska tillämpa bestämmelserna i kapitlen III och V för sådana handfängsel.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla åtgärder som vidtas enligt punkterna 1 och 2 innan de träder i kraft.

Artikel 15

Krav på tillstånd för vissa tjänster

1.   Det ska krävas tillstånd för varje tillhandahållande från en tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare av följande tjänster till personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte:

a)

Tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung.

b)

Förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung.

2.   När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga III ska artikel 12 gälla i tillämpliga delar.

När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga III ska kriterierna i artikel 12 beaktas för att utvärdera följande:

a)

Huruvida det tekniska biståndet ska tillhandahållas personer, enheter eller organ som kan komma att använda de varor som det tekniska biståndet avser till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

b)

Huruvida det tekniska biståndet ska användas för att reparera, utveckla, tillverka, prova, underhålla eller montera ihop varor som anges i bilaga III för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller tillhandahållas personer, enheter eller organ som kan komma att använda de varor som det tekniska biståndet avser till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på tillhandahållandet av tekniskt bistånd om

a)

det tekniska biståndet tillhandahålls en brottsbekämpande myndighet i en medlemsstat eller militär eller civil personal i en medlemsstat enligt vad som anges i artikel 11.3 första meningen,

b)

det tekniska biståndet består av tillhandahållande av information som är allmänt tillgänglig, eller

c)

det tekniska biståndet är det minimum som erfordras för installation, drift, underhåll och reparation av sådana varor som anges i bilaga III och för vilka exporttillstånd har beviljats av en behörig myndighet i enlighet med denna förordning.

4.   Trots vad som sägs i punkt 1 får en medlemsstat behålla ett förbud avseende tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar. När en medlemsstat behåller ett sådant förbud ska den meddela kommissionen om åtgärder som tidigare vidtagits och anmälts i enlighet med artikel 7a.4 i förordning (EG) nr 1236/2005 ändras eller upphävs.

KAPITEL IV

VAROR SOM KAN ANVÄNDAS TILL DÖDSSTRAFF

Artikel 16

Krav på exporttillstånd

1.   För varje export av varor som anges i bilaga IV ska ett tillstånd krävas, oberoende av varornas ursprung. Tillstånd ska dock inte krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. de varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering enligt artikel 226 i förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon.

Bilaga IV ska endast omfatta varor som kan användas till dödsstraff och som har godkänts eller som faktiskt har använts till dödsstraff i ett eller flera tredjeländer som inte har avskaffat dödsstraffet. Bilaga IV ska inte omfatta följande:

a)

Vapen som kontrolleras genom förordning (EU) nr 258/2012.

b)

Varor med dubbla användningsområden som kontrolleras genom förordning (EG) nr 428/2009.

c)

Varor som kontrolleras i enlighet med gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp.

2.   Om export av läkemedel kräver exporttillstånd enligt denna förordning och exporten också omfattas av tillståndskrav i enlighet med internationella konventioner om narkotika och psykotropa ämnen, till exempel 1971 års konvention om psykotropa ämnen, får medlemsstater använda ett enda förfarande för att uppfylla åtagandena i denna förordning och i relevant konvention.

Artikel 17

Kriterier för beviljande av exporttillstånd

1.   Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende export av de varor som anges i bilaga IV ska fattas av den behöriga myndigheten med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren, och med beaktande av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

2.   Den behöriga myndigheten ska inte bevilja tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga IV skulle kunna användas till dödsstraff i ett tredjeland.

3.   Reglerna i andra, tredje och fjärde styckena ska tillämpas på kontroll av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

Om tillverkaren av varor som anges i del 1 i bilaga IV begär tillstånd för export av sådana varor till en distributör, ska den behöriga myndigheten göra en bedömning av de avtalsarrangemang som träffats av tillverkaren och distributören och av de åtgärder som de vidtar för att säkerställa att varorna inte kommer att användas till dödsstraff.

Om ett tillstånd söks för export av varor som anges i del 1 i bilaga IV till en slutanvändare kan den behöriga myndigheten, vid bedömning av risken för omdirigering, beakta gällande avtalsarrangemang och slutanvändarintyget som slutanvändaren undertecknat, om ett sådant intyg finns. Om slutanvändarintyg saknas åligger det exportören att visa vem som kommer att vara slutanvändare och hur varorna kommer att användas. Om exportören underlåter att ge tillräcklig information om slutanvändaren och slutanvändningen ska den behöriga myndigheten anses ha rimliga skäl att anta att varorna skulle kunna användas till dödsstraff.

Kommissionen får, i samarbete med behöriga myndigheter i medlemsstaterna, anta riktlinjer för bästa praxis om bedömningen av slutanvändning och av det syfte som det tekniska biståndet ska användas till.

4.   När de behöriga myndigheterna bedömer en ansökan om globalt tillstånd ska de utöver kriterierna i punkt 1 även beakta huruvida exportören tillämpar åtgärder som är proportionella och tillräckliga för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna och målen i denna förordning och kraven och villkoren för tillståndet.

Artikel 18

Förbud mot transitering

Alla fysiska och juridiska personer, enheter och organ, inbegripet partnerskap, oavsett om de är bosatta eller etablerade i en medlemsstat eller inte, ska förbjudas att utföra transiteringar av varor som anges i bilaga IV om de har kännedom om att en del av en leverans av sådana varor är avsedd att användas till dödsstraff i ett tredjeland.

Artikel 19

Krav på tillstånd för vissa tjänster

1.   Det ska krävas tillstånd för varje tillhandahållande från en tillhandahållare av tekniskt bistånd eller en förmedlare av följande tjänster till personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte:

a)

Tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga IV, oberoende av varornas ursprung.

b)

Förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga IV, oberoende av varornas ursprung.

2.   När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som anges i bilaga IV ska artikel 17 gälla i tillämpliga delar.

När beslut fattas om ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som anges i bilaga IV ska kriterierna i artikel 17 beaktas för att bedöma följande:

a)

Huruvida det tekniska biståndet ska tillhandahållas personer, enheter eller organ som kan komma att använda de varor som det tekniska biståndet avser till dödsstraff.

b)

Huruvida det tekniska biståndet ska användas för att reparera, utveckla, tillverka, prova, underhålla eller montera ihop varor som anges i bilaga IV för, eller tillhandahållas personer, enheter eller organ som kan komma att använda de varor som det tekniska biståndet avser till dödsstraff.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på tillhandahållandet av tekniskt bistånd om

a)

det tekniska biståndet består av tillhandahållande av information som är allmänt tillgänglig, eller

b)

det tekniska biståndet är det minimum som erfordras för installation, drift, underhåll och reparation av sådana varor som anges i bilaga IV och för vilka exporttillstånd har beviljats av en behörig myndighet i enlighet med denna förordning.

KAPITEL V

TILLSTÅNDSFÖRFARANDEN

Artikel 20

Typer av tillstånd och utfärdande myndigheter

1.   Unionens generella exporttillstånd för viss export enligt bilaga V inrättas genom denna förordning.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad får förbjuda exportören att använda detta tillstånd om det föreligger skäligen grundad misstanke i fråga om exportörens förmåga att följa villkoren för tillståndet eller en bestämmelse i lagstiftningen om exportkontroll.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utbyta information om alla exportörer som fråntagits rätten att använda unionens generella exporttillstånd, såvida de inte fastställer att en viss exportör inte kommer att försöka exportera produkter som anges i bilaga IV genom en annan medlemsstat. Ett säkert och krypterat system för informationsutbyte ska användas för detta syfte.

2.   Ett tillstånd för annan export än den som avses i punkt 1 för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Ett sådant tillstånd kan vara individuellt eller globalt, om det avser varor som anges i bilaga III eller IV. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.

3.   Ett tillstånd för transitering av varor som anges i bilaga II ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fysiska eller juridiska person eller den enhet eller det organ som transporterar varorna inom unionens tullområde är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Om denna person eller enhet eller detta organ inte är bosatt eller etablerad i en medlemsstat ska tillståndet beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där införseln av varorna till unionens tullområde äger rum. Ett sådant tillstånd ska vara ett individuellt tillstånd.

4.   Ett tillstånd för import, för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning, ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där museet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.

5.   Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör sådana varor som anges i bilaga II ska beviljas av

a)

den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning tillhandahållaren har inrättats eller bildats, om biståndet ska tillhandahållas ett museum i ett tredjeland, eller

b)

den behöriga myndigheten i den medlemsstat där museet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I, om biståndet ska tillhandahållas ett museum i unionen.

6.   Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga III eller bilaga IV ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning tillhandahållaren har inrättats eller bildats.

7.   Ett tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser de varor som anges i bilaga III eller bilaga IV ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning förmedlaren har inrättats eller bildats. Ett sådant tillstånd ska beviljas för en fastställd kvantitet specifika varor som flyttas mellan två eller flera tredjeländer. Det ska tydligt framgå var varorna finns i ursprungstredjelandet, vem slutanvändaren är och exakt var denna befinner sig.

8.   De sökande ska förse den behöriga myndigheten med all relevant information som krävs för ansökan om ett individuellt eller globalt tillstånd för export eller förmedlingstjänster, ett tillstånd för tekniskt bistånd, ett individuellt importtillstånd eller ett individuellt tillstånd för transitering.

När det gäller export ska de behöriga myndigheterna erhålla fullständig information, i synnerhet om slutanvändare, bestämmelseland och varornas slutanvändning.

När det gäller förmedlingstjänster ska de behöriga myndigheterna i synnerhet erhålla uppgifter om var varorna finns i ursprungstredjelandet, en tydlig beskrivning av varorna och uppgift om de berörda kvantiteterna, tredje parter som är involverade i transaktionen, det tredjeland som är bestämmelseland, slutanvändaren i det landet och exakt var denna befinner sig.

Beviljandet av ett tillstånd får omfattas av ett slutanvändarintyg, om det är lämpligt.

9.   Genom undantag från punkt 8 gäller att när en tillverkare eller en tillverkares representant ska exportera eller sälja och överföra varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III eller i del 1 i bilaga IV till en distributör i ett tredjeland ska tillverkaren lämna uppgifter om de arrangemang som inrättats och de åtgärder som vidtagits för att förhindra att de varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller för att förhindra att de varor som ingår i del 1 i bilaga IV kan användas till dödsstraff, information om bestämmelselandet och, om det är känt, information om slutanvändning och slutanvändare av varorna.

10.   På begäran av en nationell förebyggande mekanism som har inrättats genom det fakultativa tilläggsprotokollet till Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 får de behöriga myndigheterna besluta att göra den information som de har erhållit från en sökande om bestämmelseland, mottagare, varornas slutanvändning och slutanvändarna eller, om det är relevant, distributören och de arrangemang och åtgärder som avses i punkt 9, tillgänglig för den begärande nationella förebyggande mekanismen. De behöriga myndigheterna ska höra sökanden innan informationen görs tillgänglig och kan införa restriktioner för hur informationen får användas. De behöriga myndigheterna ska fatta sina beslut i enlighet med nationell rätt och praxis.

11.   Medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet med nationell rätt eller praxis.

Artikel 21

Tillstånd

1.   Tillstånd för export, import eller transitering ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga VII. Tillstånd för förmedlingstjänster ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga VIII. Tillstånd för tekniskt bistånd ska utfärdas på ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga IX. Sådana tillstånd ska vara giltiga i hela unionen. Giltighetstiden för ett tillstånd ska vara mellan tre och tolv månader med möjlighet till förlängning på upp till tolv månader. Giltighetstiden för ett globalt tillstånd ska vara mellan ett och tre år med möjlighet till förlängning på upp till två år.

2.   Ett exporttillstånd som beviljats i enlighet med artikel 12 eller 17 innebär att exportören får tillhandahålla slutanvändaren tekniskt bistånd i den omfattning som erfordras för installation, drift, underhåll och reparation av sådana varor som får exporteras.

3.   Tillstånd får utfärdas på elektronisk väg. De särskilda förfarandena ska fastställas nationellt. De medlemsstater som använder detta alternativ ska informera kommissionen.

4.   Tillstånd för export, import, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd eller tillhandahållande av förmedlingstjänster ska uppfylla de krav och villkor som den behöriga myndigheten anser vara lämpliga.

5.   De behöriga myndigheterna får i enlighet med denna förordning vägra att bevilja ett tillstånd och får ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett tillstånd som de en gång har beviljat.

Artikel 22

Tullformaliteter

1.   När exportören eller importören fullgör tullformaliteter ska denne visa upp det i vederbörlig ordning ifyllda formulär som återfinns i bilaga VII som bevis för att det nödvändiga export- eller importtillståndet har erhållits. Om dokumentet inte är upprättat på ett officiellt språk i den medlemsstat där tullformaliteterna fullgörs, får det krävas att exportören eller importören tillhandahåller en översättning till ett sådant officiellt språk.

2.   Om det i samband med en tulldeklaration för de varor som anges i bilagorna II, III och IV fastställs att det inte har beviljats något tillstånd enligt denna förordning för den avsedda exporten eller importen, ska tullmyndigheterna kvarhålla de varor som deklarerats och informera om möjligheten att ansöka om tillstånd i enlighet med denna förordning. Om det inte görs någon ansökan om tillstånd inom sex månader efter kvarhållandet eller om den behöriga myndigheten avslår en sådan ansökan, ska tullmyndigheterna förfoga över de kvarhållna varorna i enlighet med tillämplig nationell rätt.

Artikel 23

Krav på anmälningar och samråd

1.   En medlemsstat ska meddela övriga medlemsstater och kommissionen när dess behöriga myndigheter enligt förteckningen i bilaga I fattar ett beslut om att avslå ett tillstånd enligt denna förordning eller när de återkallar ett tillstånd de har beviljat. Anmälan ska göras senast trettio dagar efter dagen för beslutet eller återkallandet.

2.   Den behöriga myndigheten ska, via diplomatiska kanaler om så krävs eller är lämpligt, samråda med den eller de myndigheter som under de föregående tre åren har avslagit en ansökan om tillstånd för export, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd till en person eller enhet eller ett organ i ett tredjeland eller tillhandahållande av förmedlingstjänster enligt denna förordning, om myndigheten tar emot en ansökan som avser export, transitering, tillhandahållande av tekniskt bistånd till en person eller enhet eller ett organ i ett tredjeland eller tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser en i stort sett identisk transaktion som i den tidigare ansökan och ändå anser att ett tillstånd bör beviljas.

3.   Om den behöriga myndigheten efter de samråd som avses i punkt 2 beslutar att bevilja ett tillstånd ska den berörda medlemsstaten omedelbart informera övriga medlemsstater och kommissionen om sitt beslut och redogöra för skälen till beslutet, samt i tillämpliga fall lägga fram de uppgifter som har utgjort stöd för beslutet.

4.   Om en vägran att bevilja ett tillstånd grundar sig på ett nationellt förbud i enlighet med artikel 14.1 eller 15.4, ska den inte utgöra ett beslut om avslag av en ansökan i den mening som avses i punkt 1 i den här artikeln.

5.   Alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras via ett säkert och krypterat system för informationsutbyte.

KAPITEL VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 24

Ändring av bilagorna

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29, för att ändra bilagorna I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII och IX. Uppgifterna i bilaga I om behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska ändras på grundval av information från medlemsstaterna.

Om det, när det gäller ändring av bilaga II, III, IV eller V, föreligger tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 30 tillämpas på delegerade akter som antas i enlighet med denna artikel.

Artikel 25

Ansökan om att lägga till varor till en av förteckningarna över varor

1.   Varje medlemsstat får rikta en vederbörligen motiverad begäran till kommissionen om att lägga till varor som är avsedda eller marknadsförda för brottsbekämpning till bilaga II, III eller IV. En sådan begäran ska innehålla information om

a)

varornas konstruktion och egenskaper,

b)

alla ändamål varorna kan användas för, och

c)

internationella eller nationella regler som skulle överträdas om varorna skulle användas för brottsbekämpning.

Den begärande medlemsstaten ska, när den riktar sin begäran till kommissionen, också vidarebefordra denna begäran till övriga medlemsstater.

2.   Kommissionen får, inom tre månader från mottagandet av begäran, begära att den ansökande medlemsstaten tillhandahåller kompletterande information, om den anser att begäran inte innehåller en eller flera relevanta punkter eller att det behövs ytterligare information om en eller flera relevanta punkter. Den ska meddela de punkter där kompletterande information behövs. Kommissionen ska vidarebefordra dessa begäranden till de övriga medlemsstaterna. De övriga medlemsstaterna kan också förse kommissionen med ytterligare information för bedömningen av begäran.

3.   Om den anser att det inte är nödvändigt att begära kompletterande uppgifter eller, i förekommande fall, efter mottagandet av de kompletterande uppgifter som den har begärt ska kommissionen, inom 20 veckor från mottagandet av begäran eller mottagandet av kompletterande information, påbörja förfarandet för antagande av den begärda ändringen eller underrätta den begärande medlemsstaten om skälen till att inte anta den.

Artikel 26

Utbyte av information mellan medlemsstaternas myndigheter och kommissionen

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 ska kommissionen och medlemsstaterna på begäran underrätta varandra om de åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning och lämna varandra relevanta uppgifter som de förfogar över i samband med förordningen, i synnerhet information om tillstånd som beviljats eller vägrats.

2.   De relevanta uppgifterna om tillstånd som beviljats eller vägrats ska åtminstone omfatta typ av beslut, grunderna för beslutet eller en sammanfattning av dessa, namn på mottagarna och, om de inte är desamma, på slutanvändarna samt vilka varor som berörs.

3.   Medlemsstaterna ska, om möjligt i samarbete med kommissionen, sammanställa en offentlig, årlig verksamhetsrapport med information om antalet ansökningar som mottagits, om de varor och länder som berörs av dessa ansökningar och om de beslut som de har fattat beträffande dessa ansökningar. Rapporten får inte innehålla uppgifter vars avslöjande en medlemsstat anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

4.   Kommissionen ska utarbeta en årlig rapport bestående av de årliga verksamhetsrapporter som avses i punkt 3. Den årliga rapporten ska offentliggöras.

5.   Bortsett från lämnandet av uppgifterna i punkt 2 till den andra medlemsstatens myndigheter och kommissionen ska inte denna artikel påverka tillämpningen av gällande nationella bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt.

6.   Vägran att bevilja ett tillstånd ska inte, om den grundar sig på ett nationellt förbud som antagits i enlighet med artikel 14.1, utgöra ett tillstånd som fått avslag i den mening som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln.

Artikel 27

Behandling av personuppgifter

Personuppgifter ska behandlas och utbytas i enlighet med reglerna i förordning (EU) 2016/679 och förordning (EU) 2018/1725.

Artikel 28

Användning av uppgifterna

Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (14) och den nationella lagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar, ska uppgifter som erhålls i enlighet med denna förordning endast användas för det syfte för vilket de begärdes.

Artikel 29

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 24 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 16 december 2016. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 24 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 24 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 30

Skyndsamt förfarande

1.   Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.   Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 29.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

Artikel 31

Samordningsgruppen mot tortyr

1.   En samordningsgrupp mot tortyr ska inrättas, med en företrädare för kommissionen som ordförande. Varje medlemsstat ska utse en företrädare till denna grupp.

2.   Samordningsgruppen mot tortyr ska undersöka frågor som avser tillämpningen av denna förordning, inbegripet, utan begränsningar, utbyte av information om administrativa metoder och frågor som kan tas upp antingen av ordföranden eller av en företrädare för en medlemsstat.

3.   Samordningsgruppen mot tortyr ska, när den anser det nödvändigt, samråda med de exportörer, förmedlare, tillhandahållare av tekniskt bistånd och andra relevanta aktörer som berörs av den här förordningen.

4.   Kommissionen ska årligen lägga fram en skriftlig rapport för Europaparlamentet om den verksamhet som bedrivits, de undersökningar som gjorts och de samråd som hållits av samordningsgruppen mot tortyr.

Årsrapporten ska utarbetas med vederbörlig hänsyn till behovet av att inte äventyra fysiska eller juridiska personers affärsintressen. Diskussionerna i samordningsgruppen mot tortyr ska vara konfidentiella.

Artikel 32

Översyn

1.   Senast den 31 juli 2020 och därefter vart femte år ska kommissionen se över genomförandet av denna förordning och för Europaparlamentet och rådet lägga fram en heltäckande rapport om genomförandet med bedömning av genomförandets konsekvenser, vilken kan innehålla ändringsförslag. Översynen ska bedöma behovet av att inkludera unionsmedborgares verksamhet utomlands. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta denna rapport.

2.   Rapporten ska innehålla särskilda avsnitt som behandlar följande:

a)

Samordningsgruppen mot tortyr och dess verksamhet. Rapporten ska utarbetas med vederbörlig hänsyn till behovet av att inte äventyra fysiska eller juridiska personers affärsintressen. Diskussionerna i gruppen ska vara konfidentiella.

b)

Information om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar i enlighet med artikel 33.1 och som anmäls till kommissionen i enlighet med artikel 33.2.

Artikel 33

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner som ska tillämpas mot överträdelser av denna förordning och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om ändringar som påverkar regler om sanktioner som anmälts i enlighet med artikel 17.2 i förordning (EG) nr 1236/2005.

Artikel 34

Territoriellt tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska ha samma territoriella tillämpningsområde som fördragen, med undantag av artiklarna 3.1 första stycket, 4.1 första stycket, 5, 11, 13, 14, 16, 18, 20.1–20.4 och 22, som ska tillämpas på

unionens tullområde,

de spanska områdena Ceuta och Melilla,

det tyska området Helgoland.

2.   Med avseende på tillämpningen av denna förordning ska Ceuta, Helgoland och Melilla anses ingå i unionens tullområde.

Artikel 35

Upphörande

Förordning (EG) nr 1236/2005 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XI.

Artikel 36

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 januari 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 november 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 december 2018.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (EUT L 200, 30.7.2005, s. 1).

(3)  Se bilaga X.

(4)  Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3452 (XXX) av den 9 december 1975.

(5)  Förenta nationernas generalförsamlings resolution nr 34/169 av den 17 december 1979.

(6)  Godkänd genom resolutionerna 663 C (XXIV) av den 31 juli 1957 och 2076 (LXII) av den 13 maj 1977 av Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd.

(7)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99).

(8)  Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (EUT L 134, 29.5.2009, s. 1).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition (EUT L 94, 30.3.2012, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39.

(12)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).


BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER MYNDIGHETER SOM AVSES I ARTIKLARNA 20 OCH 23 SAMT ADRESS FÖR ANMÄLNINGAR TILL EUROPEISKA KOMMISSIONEN

A.   Myndigheter i medlemsstaterna

BELGIEN

Federale Overheidsdienst Economie, K.M.O., Middenstand en Energie

Algemene Directie Economische Analyses en Internationale Economie

Dienst Vergunningen

Vooruitgangstraat 50

1210 Brussel

BELGIË

Service public fédéral économie, PME, classes moyennes et énergie

Direction générale des analyses économiques et de l'économie internationale

Service licences

Rue du Progrès 50

1210 Bruxelles

BELGIQUE

Tfn +32 22776713, +32 22775459

Fax +32 22775063

E-post: frieda.coosemans@economie.fgov.be

johan.debontridder@economie.fgov.be

BULGARIEN

Министерство на икономиката

ул.”Славянска” № 8

1052 София/Sofia

БЪЛГАРИЯ/BULGARIA

Ministry of Economy

8, Slavyanska Str.

1052 Sofia

BULGARIA

Tfn +359 29407771

Fax +359 29880727

E-post: exportcontrol@mi.government.bg

TJECKIEN

Ministerstvo průmyslu a obchodu

Licenční správa

Na Františku 32

110 15 Praha 1

ČESKÁ REPUBLIKA

Tfn +420 224907638

Fax +420 224214558

E-post: dual@mpo.cz

DANMARK

Bilaga III, nr 2 och 3

Justitsministeriet

Slotsholmsgade 10

DK-1216 København K

DANMARK

Tfn +45 72268400

Fax +45 33933510

E-post: jm@jm.dk

Bilaga II och bilaga III, nr 1

Erhvervs- og Vækstministeriet

Erhvervsstyrelsen

Eksportkontrol

Langelinie Allé 17

DK-2100 København Ø

DANMARK

Tfn +45 35291000

Fax +45 35291001

E-post: eksportkontrol@erst.dk

TYSKLAND

Bundesamt für Wirtschaft und Ausfuhrkontrolle (BAFA)

Frankfurter Straße 29–35

65760 Eschborn

DEUTSCHLAND

Tfn +49 61969082217

Fax +49 61969081800

E-post: ausfuhrkontrolle@bafa.bund.de

ESTLAND

Strateegilise kauba komisjon

Islandi väljak 1

15049 Tallinn

EESTI/ESTONIA

Tfn +372 6377192

Fax +372 6377199

E-post: stratkom@vm.ee

IRLAND

An tAonad Ceadúnúcháin

An Roinn Gnó, Fiontar agus Nuálaíochta

23 Sráid Chill Dara

Baile Átha Cliath 2

ÉIRE

Tfn +353 16312121

Fax +353 16312562

E-post: exportcontrol@djei.ie

Licensing Unit

Department of Jobs, Enterprise and Innovation

23 Kildare Street

Dublin 2

ÉIRE

Tfn +353 16312121

Fax +353 16312562

E-post: exportcontrol@djei.ie

GREKLAND

Υπουργείο Ανάπτυξης, Ανταγωνιστικότητας, Υποδομών, Μεταφορών και Δικτύων

Γενική Διεύθυνση Διεθνούς Οικονομικής Πολιτικής

Διεύθυνση Καθεστώτων Εισαγωγών-Εξαγωγών, Εμπορικής Άμυνας

Ερμού και Κορνάρου 1,

105 63 Αθήνα/Athens

ΕΛΛΑΔΑ/GREECE

Ministry of Development, Competitiveness, Infrastructure, Transport and Networks

General Directorate for International Economic Policy

Directorate of Import-Export Regimes, Trade Defence Instruments

Ermou and Kornarou 1,

105 63 Athens

GREECE

Tfn +30 2103286021-22, +30 2103286051-47

Fax +30 2103286094

E-post: e3a@mnec.gr, e3c@mnec.gr

SPANIEN

Subdirección General de Comercio Internacional de Material de Defensa y Doble Uso

Secretaría de Estado de Comercio

Ministerio de Economía y Competitividad

Paseo de la Castellana 162, planta 7

28046 Madrid

ESPAÑA

Tfn +34 913492587

Fax +34 913492470

E-post: sgdefensa.sscc@comercio.mineco.es

FRANKRIKE

Ministère des finances et des comptes publics

Direction générale des douanes et droits indirects

Bureau E2

11 Rue des Deux Communes

93558 Montreuil Cedex

FRANCE

Tfn +33 157534398

Fax +33 157534832

E-post: dg-e2@douane.finances.gouv.fr

KROATIEN

Ministarstvo vanjskih i europskih poslova

Samostalni sektor za trgovinsku politiku i gospodarsku multilateralu

Trg Nikole Šubića Zrinskog 7–8

HR-10 000 Zagreb

REPUBLIKA HRVATSKA

Tfn +385 16444625 (626)

Fax +385 16444601

ITALIEN

Ministero dello Sviluppo Economico

Direzione Generale per la Politica Commerciale Internazionale

Divisione IV

Viale Boston 25

00144 Roma

ITALIA

Tfn +39 0659932439

Fax +39 0659647506

E-post: polcom4@mise.gov.it

CYPERN

Υπουργείο Ενέργειας, Εμπορίου, Βιομηχανίας και Τουρισμού

Υπηρεσία Εμπορίου

Κλάδος Έκδοσης Αδειών Εισαγωγών/Εξαγωγών

Ανδρέα Αραούζου 6

1421 Λευκωσία

ΚΥΠΡΟΣ/CYPRUS

Ministry of Energy, Commerce, Industry and Tourism

Trade Service

Import/Export Licensing Section

6 Andreas Araouzos Street

1421 Nicosia

CYPRUS

Tfn +357 22867100, +357 22867197, +357 22867332

Fax +357 22375443

E-post: ts@mcit.gov.cy, pevgeniou@mcit.gov.cy

LETTLAND

Ārlietu ministrija

K. Valdemāra iela 3

LV-1395 Rīga

LATVIJA

Tfn +371 67016426

Fax +371 67828121

E-post: mfa.cha@mfa.gov.lv

LITAUEN

Policijos departamento prie Vidaus reikalų ministerijos

Viešosios policijos valdybos Licencijavimo skyrius

Saltoniškių g. 19

LT-08105 Vilnius

LIETUVA/LITHUANIA

Tfn +370 82719767

Fax +370 52719976

E-post: leidimai.pd@policija.lt

LUXEMBURG

Ministère de l'Économie

Office des Licences

19–21, boulevard Royal

L-2449 Luxembourg

BP 113/L-2011 Luxembourg

LUXEMBOURG

Tfn +352 226162

Fax +352 466138

E-post: office.licences@eco.etat.lu

UNGERN

Magyar Kereskedelmi Engedélyezési Hivatal

Németvölgyi út 37–39

1124 Budapest

MAGYARORSZÁG/HUNGARY

Tfn +36 14585599

Fax +36 14585885

E-post: armstrade@mkeh.gov.hu

ΜΑLTA

Dipartiment tal-Kummerċ

Servizzi ta' Kummerċ

Lascaris

Valletta VLT2000

MALTA

Commerce Department

Trade Services

Lascaris

Valletta VLT2000

MALTA

Tfn +356 21242270

Fax +356 25690286

NEDERLÄNDERNA

Ministerie van Buitenlandse Zaken

Directoraat-Generaal Buitenlandse Economische Betrekkingen

Directie Internationale Marktordening en Handelspolitiek

Bezuidenhoutseweg 67

Postbus 20061

2500 EB Den Haag

NEDERLAND

Tfn +31 703485954, +31 703484652

ÖSTERRIKE

Bundesministerium für Wissenschaft, Forschung und Wirtschaft

Abteilung ”Außenwirtschaftskontrolle” C2/9

Stubenring 1

1011 Wien

ÖSTERREICH

Tfn +43 1711008341

Fax +43 1711008366

E-post: post.c29@bmwfw.gv.at

POLEN

Ministerstwo Gospodarki

Departament Handlu i Usług

Plac Trzech Krzyży 3/5

00-507 Warszawa

POLSKA/POLAND

Tfn +48 226935553

Fax +48 226934021

E-post: SekretariatDHU@mg.gov.pl

PORTUGAL

Ministério das Finanças

AT-Autoridade Tributária e Aduaneira

Direcção de Serviços de Licenciamento

Rua da Alfândega, n. 5, r/c

1149-006 Lisboa

PORTUGAL

Tfn +351 218813843

Fax +351 218813986

E-post: dsl@at.gov.pt

RUMÄNIEN

Ministerul Economiei, Comerțului și Turismului

Departamentul pentru Comerț Exterior și Relații Internaționale

Direcția Politici Comerciale

Calea Victoriei nr. 152

București, sector 1

Cod poștal 010096

ROMÂNIA

Tfn +40 214010552, +40 214010504, +40 214010507

Fax +40 214010568, +40 213150454

E-post: adrian.berezintu@dce.gov.ro

SLOVENIEN

Ministrstvo za gospodarski razvoj in tehnologijo

Direktorat za notranji trg, Sektor za trgovinsko politiko

Kotnikova 5

SI-1000 Ljubljana

REPUBLIKA SLOVENIJA

Tfn +386 1 400 3564;

Fax +386 1 400 3588

Ministry for Economic Development and Technology

Directorate for Internal Market, Trade Policy Division

Kotnikova 5

SI-1000 Ljubljana

THE REPUBLIC OF SLOVENIA

Tfn +386 1 400 3564,

Fax +386 1 400 3588

SLOVAKIEN

Ministerstvo hospodárstva Slovenskej republiky

Odbor výkonu obchodných opatrení

Mierová 19

827 15 Bratislava

SLOVENSKO

Tfn +421 248542163

Fax +421 243423915

E-post: lucia.filipkova@economy.gov.sk

FINLAND

Sisäministeriö

Poliisiosasto

PL 26

FI-00023 Valtioneuvosto

FINLAND

Inrikesministeriet

Polisavdelningen

PB 26

FI-00023 Statsrådet

SUOMI/FINLAND

Tfn +358 295480171

Fax +358 916044635

E-post: kirjaamo@intermin.fi

SVERIGE

Kommerskollegium

Box 6803

SE-113 86 Stockholm

SVERIGE

Tfn +46 86904800

Fax +46 8306759

E-post: registrator@kommers.se

FÖRENADE KUNGARIKET

Import av varor som anges i bilaga II:

Department for Business, Innovation and Skills (BIS)

Import Licensing Branch (ILB)

E-post: enquiries.ilb@bis.gsi.gov.uk

Export av varor som anges i bilaga II eller III samt tillhandahållande i den mening som avses i artiklarna 3.1 och 4.1 av tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga II:

Department for Business, Innovation and Skills (BIS)

Export Control Organisation

1 Victoria Street

London

SW1H 0ET

UNITED KINGDOM

Tfn +44 2072154594

Fax +44 2072152635

E-post: eco.help@bis.gsi.gov.uk

B.   Adress för anmälningar till Europeiska kommissionen

European Commission

Service for Foreign Policy Instruments

Office EEAS 7/99

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIUM

E-post: relex-sanctions@ec.europa.eu


BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER VAROR SOM AVSES I ARTIKLARNA 3 OCH 4

Inledande anmärkning:

”KN-numren” i denna bilaga avser varukoder som specificeras i del 2 av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (1).

När KN-numret föregås av ”ex” utgör de varor som omfattas av denna förordning endast en del av KN-numrets tillämpningsområde och bestäms då av både beskrivningen i denna bilaga och av tillämpningsområdet för KN-numret.

Anm.:

1.

Punkterna 1.3 och 1.4 i avsnitt 1 om varor avsedda för avrättning av människor omfattar inte medicintekniska varor.

2.

Syftet med kontrollerna i denna bilaga ska inte omintetgöras genom export av varor som inte är underställda kontroll (inklusive anläggningar) men som innehåller en eller flera beståndsdelar vilka är underställda kontroll, när den eller de beståndsdelar som är underställda kontroll utgör huvudbeståndsdelen av varan och det är möjligt att avlägsna den och använda den för andra ändamål.

Anm.:

Vid bedömning huruvida en eller flera beståndsdelar ska betraktas som huvudbeståndsdel ska hänsyn tas till kvantitet, värde, tekniskt kunnande samt andra omständigheter som är av betydelse för att bedöma huruvida en eller flera av de kontrollerade beståndsdelarna är en huvudbeståndsdel av de varor som anskaffas.

KN-nummer

Beskrivning

  1.   

Produkter avsedda för avrättning av människor:

ex 4421 90 97

ex 8208 90 00

1.1

Galgar, giljotiner och blad till giljotiner

ex 8543 70 90

ex 9401 79 00

ex 9401 80 00

ex 9402 10 00

1.2

Elektriska stolar för avrättning av människor

ex 9406 00 38

ex 9406 00 80

1.3

Lufttäta kammare av t.ex. stål och glas avsedda för avrättning av människor genom användning av en dödlig gas eller ett dödligt ämne

ex 8413 81 00

ex 9018 90 50

ex 9018 90 60

ex 9018 90 84

1.4

System för automatisk injicering av droger som är avsedda för avrättning av människor genom användning av ett dödligt kemiskt ämne

  2.   

Varor som inte är lämpliga för användning av brottsbekämpande myndigheter i syfte att begränsa människors rörelsefrihet:

ex 8543 70 90

2.1

Anordningar för elchocker avsedda att bäras på kroppen, t.ex. bälten, manschetter och handfängsel som är konstruerade för att begränsa människors rörelsefrihet genom användning av elchocker

ex 7326 90 98

ex 7616 99 90

ex 8301 50 00

ex 3926 90 97

ex 4203 30 00

ex 4203 40 00

ex 4205 00 90

2.2

Tumfängsel, fingerfängsel, tumskruvar och fingerskruvar

Anm.:

Denna punkt omfattar fängsel och skruvar, oavsett om de är sågtandade eller inte.

ex 7326 90 98

ex 7616 99 90

ex 8301 50 00

ex 3926 90 97

ex 4203 30 00

ex 4203 40 00

ex 4205 00 90

ex 6217 10 00

ex 6307 90 98

2.3

Fotfängsel med mellanliggande stång, rörelsebegränsande benvikter, samt kedjor som är avsedda att kedja samman flera människor och som är försedda med sådana fotfängsel eller benvikter

Anm.:

1.

Fotfängsel med mellanliggande stång är bojor eller ringar som sitter runt fotlederna, är utrustade med en låsmekanism och sammanbinds av en stel stång, som vanligtvis är tillverkad av metall.

2.

Denna punkt omfattar fotfängsel med mellanliggande stång och rörelsebegränsande benvikter som är kopplade till vanliga handfängsel via en kedja.

ex 7326 90 98

ex 7616 99 90

ex 8301 50 00

ex 3926 90 97

ex 4203 30 00

ex 4203 40 00

ex 4205 00 90

ex 6217 10 00

ex 6307 90 98

2.4

Fängsel som är avsedda att begränsa människors rörelsefrihet och avsedda att fästas i vägg, golv eller tak

ex 9401 61 00

ex 9401 69 00

ex 9401 71 00

ex 9401 79 00

ex 9401 80 00

ex 9402 10 00

2.5

Tvångsstolar: stolar som är försedda med bojor eller andra anordningar för att begränsa en människas rörelsefrihet

Anm.:

Denna punkt innebär inte något förbud mot stolar som enbart är försedda med remmar eller bälten.

ex 9402 90 00

ex 9403 20 20

ex 9403 20 80

ex 9403 50 00

ex 9403 70 00

ex 9403 81 00

ex 9403 89 00

2.6

Skivor och bänkar försedda med bojor eller andra anordningar för att begränsa en människas rörelsefrihet

Anm.:

Denna punkt innebär inte något förbud mot skivor och bänkar som enbart är försedda med remmar eller bälten.

ex 9402 90 00

ex 9403 20 20

ex 9403 50 00

ex 9403 70 00

ex 9403 81 00

ex 9403 89 00

2.7

Bursängar: sängar med en bur (fyra sidor och ett tak) eller liknande konstruktion som håller en människa instängd, där taket eller en eller flera sidor är försedda med stänger av metall eller annat material, och där buren kan öppnas endast från utsidan

ex 9402 90 00

ex 9403 20 20

ex 9403 50 00

ex 9403 70 00

ex 9403 81 00

ex 9403 89 00

2.8

Nätsängar: sängar med en bur (fyra sidor och ett tak) eller liknande konstruktion som håller en människa instängd, där taket eller en eller flera sidor är försedda med nät, och där buren kan öppnas endast från utsidan

  3.   

Bärbara anordningar som inte är lämpliga för användning av brottsbekämpande myndigheter vid upploppskontroll eller självförsvar:

ex 9304 00 00

3.1

Batonger eller klubbor, tillverkade av metall eller annat material och försedda med metallpiggar

ex 3926 90 97

ex 7326 90 98

3.2

Sköldar med metallpiggar

  4.   

Piskor:

ex 6602 00 00

4.1

Piskor med flera snärtar eller läderremmar, t.ex. knutpiska eller niosvansad katt

ex 6602 00 00

4.2

Piskor med en eller flera snärtar eller läderremmar, försedda med hullingar, krokar, piggar, metalltråd eller liknande föremål som ökar snärtens eller läderremmens verkan


(1)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).


BILAGA III

FÖRTECKNING ÖVER DE VAROR SOM AVSES I ARTIKEL 11

Inledande anmärkning:

KN-numren i denna bilaga avser varukoder som specificeras i del 2 av bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87.

När KN-numret föregås av ”ex” utgör de varor som omfattas av denna förordning endast en del av KN-numrets tillämpningsområde och bestäms då av både beskrivningen i denna bilaga och av tillämpningsområdet för KN-numret.

Anm.:

1.

Syftet med kontrollerna i denna bilaga får inte omintetgöras genom export av varor som inte är underställda kontroll (inklusive anläggningar) men som innehåller en eller flera beståndsdelar vilka är underställda kontroll, när den eller de beståndsdelar som är underställda kontroll utgör huvudbeståndsdelen av varan och det är möjligt att avlägsna den och använda den för andra ändamål.

Anm.:

Vid bedömning huruvida en eller flera beståndsdelar ska betraktas som huvudbeståndsdel ska hänsyn tas till kvantitet, värde, tekniskt kunnande samt andra omständigheter som är av betydelse för att bedöma huruvida en eller flera av de kontrollerade beståndsdelarna är en huvudbeståndsdel av de varor som anskaffas.

2.

Kemikalier är i vissa fall förtecknade efter namn och CAS-nummer. Kemikalier med samma strukturformel (inklusive hydrater) omfattas av förteckningen oavsett namn eller CAS-nummer. CAS-nummer anges för att underlätta kontrollen av en särskild kemikalie eller kemisk blandning oavsett nomenklatur. CAS-nummer kan inte användas som enda identifiering eftersom några former av de förtecknade kemikalierna har olika CAS-nummer, och blandningar som innehåller en förtecknad kemikalie kan också ha olika CAS-nummer.

KN-nummer

Beskrivning

  1.   

Produkter avsedda att begränsa människors rörelsefrihet:

ex 7326 90 98

ex 7616 99 90

ex 8301 50 00

ex 3926 90 97

ex 4203 30 00

ex 4203 40 00

ex 4205 00 90

ex 6217 10 00

ex 6307 90 98

1.1

Bojor och kedjor avsedda att kedja samman flera människor

Anm.:

1.

Bojor är rörelsebegränsande anordningar som består av två klovar eller ringar med en mellanliggande kedja eller stång, och är utrustade med en låsmekanism.

2.

Denna punkt omfattar inte sådana benvikter och kedjor som förbjuds i punkt 2.3 i bilaga II.

3.

Denna punkt omfattar inte ”vanliga handfängsel”. Vanliga handfängsel är handfängsel som uppfyller samtliga följande villkor:

Totallängden, inklusive kedja och mätt från den ena klovens ytterkant till den andra klovens ytterkant, är mellan 150 och 280 mm när båda klovarna är låsta.

Omkretsen på insidan av varje klove är högst 165 mm när spärren är ansatt vid det sista hacket som når låsmekanismen.

Omkretsen på insidan av varje manschett är minst 200 mm när spärren är ansatt vid det första hacket som når låsmekanismen.

Klovarna har inte modifierats för att orsaka fysisk smärta eller lidande.

ex 7326 90 98

ex 7616 99 90

ex 8301 50 00

ex 3926 90 97

ex 4203 30 00

ex 4203 40 00

ex 4205 00 90

ex 6217 10 00

ex 6307 90 98

1.2

Enskilda klovar eller ringar som är utrustade med en låsmekanism och vars omkrets på insidan överstiger 165 mm när spärren är ansatt vid det sista hacket som når låsmekanismen

Anm.:

Denna punkt omfattar halsfängsel och andra enskilda klovar eller ringar som är utrustade med en låsmekanism och kopplade till vanliga handfängsel via en kedja.

ex 6505 00 10

ex 6505 00 90

ex 6506 91 00

ex 6506 99 10

ex 6506 99 90

1.3

Spotthuvor: huvor, inklusive huvor tillverkade av nät, som är försedda med ett munskydd som förhindrar spottning

Anm.:

Denna punkt omfattar spotthuvor som är kopplade till vanliga handfängsel via en kedja.

  2.   

Vapen och utrustning avsedd för upploppskontroll eller självförsvar:

ex 8543 70 90

ex 9304 00 00

2.1

Bärbara vapen för elektrisk urladdning som kan rikta en elchock mot en enda person åt gången, inklusive men inte begränsat till elektriska batonger, elektriska sköldar, elchockspistoler och elpilsgevär

Anm.:

1.

Denna punkt omfattar inte elektriska bälten och andra anordningar som omfattas av punkt 2.1 i bilaga II.

2.

Denna punkt omfattar inte individuell utrustning för elchocker när den medföljer den person som ska använda den för sitt eget personliga skydd.

ex 8543 90 00

ex 9305 99 00

2.2

Satser som innehåller alla väsentliga komponenter för sammansättning av bärbara vapen för elektrisk urladdning som omfattas av punkt 2.1

Anm.:

Följande varor anses vara väsentliga komponenter:

Den enhet som avger en elchock.

Kontakten, även om den ingår i en fjärrkontroll.

Elektroderna eller, i tillämpliga fall, de ledningar genom vilka elchocken utdelas.

ex 8543 70 90

ex 9304 00 00

2.3

Fasta eller monterbara vapen för elektrisk urladdning som täcker ett större område och kan rikta elchocker mot flera personer

  3.   

Vapen och utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande ämnen vid upploppskontroll eller självförsvar samt besläktade ämnen:

ex 8424 20 00

ex 8424 89 00

ex 9304 00 00

3.1

Bärbara vapen och utrustning som antingen utdelar en dos av ett oskadliggörande eller irriterande kemiskt ämne riktat mot en enskild person eller sprider en dos av ett sådant ämne som påverkar ett begränsat område, t.ex. i form av en dimma eller ett moln.

Anm.:

1.

Denna punkt omfattar inte utrustning som omfattas av punkt ML7 e i Europeiska unionens gemensamma militära förteckning (1).

2.

Denna punkt omfattar inte individuell bärbar utrustning, även om den innehåller ett kemiskt ämne, när den medföljer den person som ska använda den för sitt eget personliga skydd.

3.

Utöver relevanta kemiska ämnen, t.ex. agens för upploppskontroll eller syntetisk pepparspray (PAVA), ska de varor som omfattas av punkterna 3.3 och 3.4 anses vara oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen.

ex 2924 29 98

3.2

N-vanillinylpelargonamid (PAVA) (CAS RN 2444-46-4)

ex 3301 90 30

3.3

Oljeharts av spansk peppar (Oleoresin capsicum) (OC) (CAS 8023-77-6)

ex 2924 29 98

ex 2939 99 00

ex 3301 90 30

ex 3302 10 90

ex 3302 90 10

ex 3302 90 90

ex 3824 90 97

3.4

Blandningar som innehåller minst 0,3 viktprocent PAVA eller OC och ett lösningsmedel (t.ex. etanol, 1-propanol eller hexan) och som i sig själva skulle kunna användas som oskadliggörande eller irriterande agens, särskilt i aerosoler och i vätskeform, eller som skulle kunna användas för tillverkning av oskadliggörande eller irriterande agens

Anm.:

1.

Denna punkt omfattar inte såser och preparat för tillredning av såser, soppor och preparat för tillredning av soppor, samt blandningar för smaksättning och kryddning, förutsatt att PAVA eller OC inte är det enda ingående smakämnet.

2.

Denna punkt omfattar inte läkemedel för vilka ett godkännande för försäljning har beviljats i enlighet med unionsrätten (2).

ex 8424 20 00

ex 8424 89 00

3.5

Fast utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen, som kan fästas på en vägg eller i ett tak inuti en byggnad, som omfattar en behållare med irriterande eller oskadliggörande kemiska agens och som aktiveras med hjälp av fjärrkontroll

Anm.:

Utöver relevanta kemiska ämnen, t.ex. agens för upploppskontroll eller syntetisk pepparspray (PAVA), ska de varor som omfattas av punkterna 3.3 och 3.4 anses vara oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen.

ex 8424 20 00

ex 8424 89 00

ex 9304 00 00

3.6

Fast eller monterbar utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande kemiska agens som täcker ett större område och inte är avsedd att fästas på en vägg eller i ett tak inuti en byggnad

Anm.:

1.

Denna punkt omfattar inte utrustning som omfattas av punkt ML7 e i Europeiska unionens gemensamma militära förteckning.

2.

Denna punkt omfattar även vattenkanoner.

3.

Utöver relevanta kemiska ämnen, t.ex. agens för upploppskontroll eller syntetisk pepparspray (PAVA), ska de varor som omfattas av punkterna 3.3 och 3.4 anses vara oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen.


(1)  Senaste version antogs av rådet den 26 februari 2018 (EUT C 98, 15.3.2018, s. 1).

(2)  Se särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 30.4.2004, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).


BILAGA IV

VAROR SOM KAN ANVÄNDAS TILL DÖDSSTRAFF SOM AVSES I ARTIKEL 16

KN-nummer

Beskrivning

 

1.

Produkter som kan användas för avrättning av människor genom dödlig injektion:

 

1.1

Kort- och medellångverkande barbituratbaserade anestetika inklusive, men inte begränsat till:

ex 2933 53 90

[a–f]

ex 2933 59 95

[g och h]

a)

amobarbital (CAS RN 57-43-2)

b)

natriumsalt av amobarbital (CAS RN 64-43-7)

c)

pentobarbital (CAS RN 76-74-4)

d)

natriumsalt av pentobarbital (CAS 57-33-0)

e)

sekobarbital (CAS RN 76-73-3)

f)

natriumsalt av sekobarbital (CAS RN 309-43-3)

g)

tiopental (CAS RN 76-75-5)

h)

natriumsalt av tiopental (CAS RN 71-73-8), också känt som tiopentalnatrium

ex 3003 90 00

ex 3004 90 00

ex 3824 90 96

Anm.:

Denna punkt omfattar också produkter som innehåller något av de anestetika som förtecknas under kort- eller medellångverkande barbituratbaserade anestetika.


BILAGA V

UNIONENS GENERELLA EXPORTTILLSTÅND EU GEA 2019/125

DEL 1

Varor

Detta generella exporttillstånd omfattar varor som anges i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 (1).

Det omfattar också tillhandahållanden av tekniskt bistånd till slutanvändaren i den omfattning detta bistånd erfordras för installation, drift, underhåll och reparation av sådana varor som får exporteras, om biståndet tillhandahålls av exportören.

DEL 2

Bestämmelseorter/bestämmelseländer

Exporttillstånd enligt förordning (EU) 2019/125 krävs inte för leveranser till ett land eller territorium som ingår i unionens tullområde, som med avseende på tillämpningen av den här förordningen omfattar Ceuta, Helgoland och Melilla (artikel 34.2).

Detta generella exporttillstånd är giltigt inom hela unionen för export till följande bestämmelseorter/bestämmelseländer:

 

Danska territorier som inte ingår i unionens tullområde:

Färöarna

Grönland

 

Franska territorier som inte ingår i unionens tullområde:

Franska Polynesien

De franska sydliga och antarktiska områdena

Nya Kaledonien och tillhörande områden

Saint Barthélemy

Saint-Pierre och Miquelon

Wallis och Futuna

 

Nederländska territorier som inte ingår i unionens tullområde:

Aruba

Bonaire

Curaçao

Saba

Sint Eustatius

Sint-Maarten

 

Relevanta brittiska territorier som inte ingår i unionens tullområde:

Anguilla

Bermuda

Falklandsöarna

Gibraltar

Montserrat

Sankt Helena och tillhörande områden

Sydgeorgien och Sydsandwichöarna

Turks- och Caicosöarna

 

Albanien

 

Andorra

 

Argentina

 

Australien

 

Benin

 

Bolivia

 

Bosnien och Hercegovina

 

Colombia

 

Costa Rica

 

Djibouti

 

Dominikanska republiken

 

Ecuador

 

f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

 

Filippinerna

 

Gabon

 

Georgien

 

Guinea-Bissau

 

Honduras

 

Island

 

Kanada

 

Kap Verde

 

Kirgizistan

 

Liberia

 

Liechtenstein

 

Mexiko

 

Moldavien

 

Mongoliet

 

Montenegro

 

Moçambique

 

Namibia

 

Nepal

 

Nya Zeeland

 

Nicaragua

 

Norge

 

Panama

 

Paraguay

 

Rwanda

 

San Marino

 

São Tomé och Príncipe

 

Serbien

 

Seychellerna

 

Sydafrika

 

Schweiz (inklusive Büsingen och Campione d'Italia)

 

Togo

 

Turkiet

 

Turkmenistan

 

Ukraina

 

Uruguay

 

Uzbekistan

 

Venezuela

 

Östtimor

DEL 3

Villkor och krav för användningen av detta generella exporttillstånd

1.

Detta generella exporttillstånd får inte användas om

a)

exportören har förbjudits att använda detta generella exporttillstånd i enlighet med artikel 20.1 i förordning (EU) 2019/125,

b)

de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad har informerat exportören om att varorna i fråga, i sin helhet eller delvis, är eller kan tänkas vara avsedda för återexport till tredjeland eller för att användas till dödsstraff i ett tredjeland,

c)

exportören vet eller har rimliga skäl att anta att varorna i fråga, i sin helhet eller delvis, är avsedda antingen för återexport till tredjeland eller för att användas till dödsstraff i ett tredjeland,

d)

de berörda varorna exporteras till en tullfri zon eller ett frilager på en bestämmelseort som omfattas av detta generella exporttillstånd,

e)

exportören är tillverkaren av de berörda läkemedlen och inte har ingått ett rättsligt bindande avtal med distributören som förelägger distributören att se till att alla leveranser och överföringar omfattas av ett rättsligt bindande avtal som kräver, helst med avskräckande avtalsenliga påföljder, att kunden

i)

inte använder någon av de varor som mottagits från distributören till dödsstraff,

ii)

inte levererar eller överför någon av dessa varor till en tredje part, om kunden vet eller har rimliga skäl att anta att varorna är avsedda att användas till dödsstraff, och

iii)

ålägger den tredje part till vilken kunden kan leverera eller överföra någon av dessa varor samma krav,

f)

exportören inte är tillverkaren av de berörda läkemedlen och inte har fått en undertecknad slutanvändarförklaring från slutanvändaren i bestämmelselandet,

g)

exportören av läkemedel inte har ingått ett rättsligt bindande avtal med distributören eller slutanvändare som kräver, helst med avskräckande avtalsenliga påföljder, att distributören eller, om avtalet ingicks av slutanvändaren, slutanvändaren ska inhämta ett förhandsgodkännande från exportören för

i)

överlåtelse eller leverans av någon del av transporten till en brottsbekämpande myndighet i ett land eller territorium som inte har avskaffat dödsstraffet,

ii)

överlåtelse eller leverans av någon del av transporten till en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som upphandlar relevanta varor för eller tillhandahåller tjänster som inbegriper användning av sådana varor till en sådan brottsbekämpande myndighet, och

iii)

återexport eller överföring av någon del av leveransen till ett land eller territorium som inte har avskaffat dödsstraffet, eller

h)

exportören av andra varor än läkemedel inte har ingått ett sådant rättsligt bindande avtal som avses i led g med slutanvändaren.

2.

Exportörer som använder detta generella exporttillstånd EU GEA 2019/125 ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är bosatta eller etablerade om sin första användning av detta generella exporttillstånd senast 30 dagar efter den dag då den första exporten ägde rum.

Exportörerna ska också rapportera i tulldeklarationen att de använder detta generella exporttillstånd EU GEA 2019/125 genom att i fält 44 ange relevant kod från Taric-databasen.

3.

Medlemsstaterna ska fastställa rapporteringskraven i samband med användningen av detta generella exporttillstånd samt de ytterligare upplysningar som den medlemsstat från vilken exporten sker kan kräva om de produkter som exporteras enligt detta generella exporttillstånd.

En medlemsstat kan kräva att en exportör som är bosatt eller etablerad i den medlemsstaten registrerar sig före den första användningen av detta generella exporttillstånd. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.1 i förordning (EU) 2019/125 ska registreringen vara automatisk och erkännas av de behöriga myndigheterna till exportören utan dröjsmål, och under alla omständigheter inom tio arbetsdagar från mottagandet.


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 av den 16 januari 2019 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (se sidan 1 i detta nummer av EUT).


BILAGA VI

FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMSSTATERS TERRITORIER SOM AVSES I ARTIKEL 11.2

DANMARK

Grönland

FRANKRIKE

Nya Kaledonien och tillhörande områden

Franska Polynesien

De franska sydliga och antarktiska områdena

Wallis- och Futunaöarna

Saint-Pierre-et-Miquelon

TYSKLAND

Büsingen


BILAGA VII

FORMULÄR FÖR EXPORT- ELLER IMPORTTILLSTÅND SOM AVSES I ARTIKEL 21.1

Teknisk specifikation:

Följande formulär ska ha formatet 210 × 297 mm, med en måttvariation på högst 5 mm mindre och 8 mm mer. Fälten är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt och en sjättedel av en tum vertikalt. Underavdelningarna är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt.

Image Text av bilden Image Text av bilden

Förklarande noter till formuläret

”Tillstånd för export eller import av varor som kan användas för tortyr (förordning (EU) 2019/125)”.

Detta formulär för tillstånd ska användas för att utfärda tillstånd för export eller import av varor i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 (1). Det bör inte användas för att ge tillstånd till tillhandahållande av tekniskt stöd.

Den utfärdande myndigheten är den myndighet som definieras i artikel 2 h i förordning (EU) 2019/125 och som anges i förteckningen i bilaga I till den förordningen.

Tillstånd ska utfärdas på detta ensidiga formulär, som bör vara tryckt på båda sidor. Den behöriga tullmyndigheten ska dra av den exporterade kvantiteten från den totala tillgängliga kvantiteten. Den måste säkerställa att de olika varorna som är föremål för tillstånd tydligt separeras för detta ändamål.

När medlemsstaternas nationella förfaranden kräver ytterligare kopior av formuläret (till exempel för ansökningen) kan detta tillståndsformulär inbegripas i en uppsättning formulär som innehåller nödvändiga kopior enligt tillämpliga nationella regler. I fältet ovanför fält 3 för varje exemplar och i marginalen på vänster sida ska det tydligt anges för vilket ändamål (t.ex. ansökan, kopia för sökanden) de relevanta kopiorna är avsedda. Endast ett exemplar ska utgöra det tillståndsformulär som finns i bilaga VII till förordning (EU) 2019/125.

Fält 1

Sökande:

Ange sökandens namn och fullständiga adress.

Sökandens tullnummer kan också anges (frivilligt i de flesta fall).

Typen av sökande bör anges (frivilligt) i relevant fält, med angivande av siffrorna 1, 2 eller 4 med hänvisning till de punkter som anges i definitionen i artikel 2 i i förordning (EU) 2019/125.

Fält 3

Tillståndsnummer:

Fyll i numret och kryssa antingen i fältet för export eller för import. Se artikel 2 d och e och artikel 34 i förordning (EU) 2019/125 för definitioner av begreppen ”export” och ”import”.

Fält 4

Förfallodag:

Ange dag (två siffror), månad (två siffror) och år (fyra siffror).

Fält 5

Ombud/representant:

Ange namn på en vederbörligen bemyndigad representant eller ett vederbörligen bemyndigat (tull)ombud som agerar på sökandens vägnar, om ansökningen inte lämnas in av sökanden. Se också artikel 18 i förordning (EU) nr 952/2013.

Fält 6

Land där varorna finns:

Ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 (2). Se kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 (3).

Fält 7

Bestämmelseland:

Ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 471/2009. Se förordning (EU) nr 1106/2012.

Fält 10

Varubeskrivning:

Tänk på att inbegripa uppgifter om de berörda varornas förpackning. Observera att varornas värde också kan anges i fält 10.

Om det inte finns tillräckligt utrymme i fält 10, fortsätt på ett bifogat blankt papper, med angivande av tillståndsnummer. Ange numret på bilagorna i fält 16.

Detta formulär är utformat för att användas för upp till tre olika typer av varor (se bilagorna II och III till förordning (EU) 2019/125). Om det är nödvändigt att ge tillstånd för export eller import av fler än tre typer av varor, bevilja två tillstånd.

Fält 11

Varunr:

Detta fält behöver endast fyllas i på baksidan av formuläret. Kontrollera att varunumret motsvarar det tryckta varunummer i fält 11 som finns vid sidan av beskrivningen av den relevanta varan.

Fält 14

Särskilda krav och villkor:

Om det inte finns tillräckligt utrymme i fält 14, fortsätt på ett bifogat blankt papper, med angivande av tillståndsnummer. Ange numret på bilagorna i fält 16.

Fält 16

Antal bilagor:

Ange antalet bilagor, om sådana förekommer (se förklaringarna till fälten 10 och 14).


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 av den 16 januari 2019 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (EUT L 30, 31.1.2019, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EUT L 152, 16.6.2009, s. 23).

(3)  Kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7).


BILAGA VIII

FORMULÄR FÖR TILLSTÅND FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AV FÖRMEDLINGSTJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 21.1

Teknisk specifikation:

Följande formulär ska ha formatet 210 × 297 mm, med en måttvariation på högst 5 mm mindre och 8 mm mer. Fälten är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt och en sjättedel av en tum vertikalt. Underavdelningarna är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt.

Image Text av bilden Image Text av bilden

Förklarande noter till formuläret

”Tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser varor som kan användas för dödsstraff eller tortyr (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 (1))”.

Detta formulär för tillstånd ska användas för att utfärda tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster i enlighet med förordning (EU) 2019/125.

Den utfärdande myndigheten är den myndighet som definieras i artikel 2 h i förordning (EU) 2019/125. Det är en myndighet som är upptagen i förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I till den förordningen.

Fält 1

Ansökande förmedlare

Ange den ansökande förmedlarens namn och fullständiga adress. Förmedlare definieras i artikel 2 l i förordning (EU) 2019/125.

Fält 3

Tillståndsnummer

Ange numret och kryssa för den ruta som anger om tillståndet är individuellt eller globalt (se artikel 2 p och q i förordning (EU) 2019/125).

Fält 4

Sista giltighetsdag

Ange dag (två siffror), månad (två siffror) och år (fyra siffror). Giltighetstiden för ett individuellt tillstånd är mellan tre och tolv månader, och för ett globalt tillstånd mellan ett och tre år. När giltighetstiden går ut kan en förlängning vid behov begäras.

Fält 5

Mottagare

Ange namn, adress och huruvida mottagaren i det tredjeland som är bestämmelseland är slutanvändare, distributör som avses i artikel 2 r i förordning (EU) 2019/125 eller en part som har en annan roll i transaktionen.

Om mottagaren är en distributör som också använder en del av leveransen i ett särskilt slutanvändningssyfte, kryssa för både ”Distributör” och ”Slutanvändare” och ange slutanvändningen i fält 11.

Fält 6

Tredjeland där varorna finns

Ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 (2). Se kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 (3).

Fält 7

Tredjeland som är bestämmelseland

Ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 471/2009. Se förordning (EU) nr 1106/2012.

Fält 9

Utfärdande medlemsstat

Ange på respektive rad såväl den berörda medlemsstaten som relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 471/2009. Se förordning (EU) nr 1106/2012.

Fält 11

Slutanvändning

Ge en detaljerad beskrivning av hur varorna kommer att användas, och ange också huruvida slutanvändaren är en brottsbekämpande myndighet enligt definitionen i artikel 2 c i förordning (EU) 2019/125 eller en tillhandahållare av utbildning i användningen av de förmedlade varorna.

Lämna fältet tomt om förmedlingstjänsterna tillhandahålls en distributör, om inte distributören själv använder del av leveransen i ett särskilt slutanvändningssyfte.

Fält 12

Varornas exakta belägenhet i det tredjeland som de ska exporteras ifrån

Ange var varorna finns i det tredjeland från vilket de kommer att tillhandahållas den person eller enhet eller det organ som anges i fält 2. Platsen ska vara en adress i det land som anges i fält 6 eller liknande information som beskriver var varorna finns. Obs! Det är inte tillåtet att ange ett postboxnummer eller en liknande postadress.

Fält 13

Beskrivning av varan

Beskrivningen av varorna bör innehålla en hänvisning till en specifik vara i bilaga III eller bilaga IV till förordning (EU) 2019/125. Tänk på att inbegripa uppgifter om de berörda varornas förpackning.

Om det inte finns tillräckligt utrymme i fält 13, fortsätt på ett bifogat blankt papper, med angivande av tillståndsnummer. Ange antalet bilagor i fält 20.

Fält 14

Varunummer

Detta fält behöver endast fyllas i på baksidan av formuläret. Kontrollera att varunumret motsvarar det tryckta varunummer i fält 14 som finns bredvid beskrivningen av den relevanta varan på framsidan.

Fält 15

HS-nummer

HS-numret är en tullkod som tilldelas varorna i Harmoniserade systemet. Om koden från EU:s kombinerade nomenklatur är känd kan den koden användas i stället. Se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 (4) för den gällande versionen av den kombinerade nomenklaturen.

Fält 17

Valuta och värde

Ange valuta och värde genom att ange det pris som ska betalas (utan att konvertera det). Om det priset inte är känt bör ett beräknat värde anges, och föregås av förkortningen BV. Valutan ska anges i den alfabetiska koden enligt ISO 4217:2015.

Fält 18

Särskilda krav och villkor

Fält 18 gäller vara 1, 2 eller 3 (ange vilken) som beskrivs i de ovanstående fälten 14–16. Om det inte finns tillräckligt utrymme i fält 18, fortsätt på ett bifogat blankt papper, med angivande av tillståndsnummer. Ange antalet bilagor i fält 20.

Fält 20

Antal bilagor

Ange antalet bilagor, om sådana förekommer (se förklaringarna till fälten 13 och 18).


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 av den 16 januari 2019 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (EUT L 30, 31.1.2019, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EUT L 152, 16.6.2009, s. 23).

(3)  Kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7).

(4)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 294, 28.10.2016, s. 1).


BILAGA IX

FORMULÄR FÖR TILLSTÅND FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AV TEKNISKT BISTÅND SOM AVSES I ARTIKEL 21.1

Teknisk specifikation:

Följande formulär ska ha formatet 210 × 297 mm, med en måttvariation på högst 5 mm mindre och 8 mm mer. Fälten är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt och en sjättedel av en tum vertikalt. Underavdelningarna är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt.

Image Text av bilden

Förklarande noter till formuläret

”Tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör varor som kan användas för dödsstraff eller tortyr (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 (1))”.

Detta formulär för tillstånd ska användas för att bevilja tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd i enlighet med förordning (EU) 2019/125. Om det tekniska biståndet utgör en del av en export för vilken tillstånd har beviljats genom eller i enlighet med förordning (EU) 2019/125 ska detta formulär inte användas, utom i följande fall:

det tekniska biståndet avser varor som anges i bilaga II till förordning (EU) 2019/125 (se artikel 3.2), eller

det tekniska bistånd som rör varor som anges i bilaga III eller bilaga IV till förordning (EU) 2019/125 omfattar mer än vad som erfordras för installation, drift, underhåll och reparation av de exporterade varorna (se artikel 21.2 och, för varor som anges i bilaga IV, del 1 av Unionens generella exporttillstånd EU GEA 2019/125 i bilaga V till förordning (EU) 2019/125).

Den utfärdande myndigheten är den myndighet som definieras i artikel 2 h i förordning (EU) 2019/125. Det är en myndighet som är upptagen i förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I till den förordningen.

Tillstånd ska utfärdas på detta ensidiga formulär, vid behov med bilagor.

Fält 1

Ansökande tillhandahållare av tekniskt bistånd

Ange sökandens namn och fullständiga adress. Tillhandahållare av tekniskt bistånd definieras i artikel 2 m i förordning (EU) 2019/125.

Om det tekniska biståndet utgör del av en export som har beviljats tillstånd ska också sökandens tullnummer om möjligt anges, samt numret på det tillhörande exporttillståndet i fält 14.

Fält 3

Tillståndsnummer

Ange numret och kryssa för den ruta som anger den artikel i förordning (EU) 2019/125 som tillståndet grundas på.

Fält 4

Sista giltighetsdag

Ange dag (två siffror), månad (två siffror) och år (fyra siffror). Giltighetstiden för ett tillstånd är tre till tolv månader. När giltighetstiden går ut kan en förlängning vid behov begäras.

Fält 5

Den verksamhet som bedrivs av den fysiska eller juridiska person eller enhet eller det organ som nämns i fält 2

Ange huvudsaklig verksamhet för den person eller enhet eller det organ som ska tillhandahållas det tekniska biståndet. Termen brottsförebyggande myndighet definieras i artikel 2 c i förordning (EU) 2019/125.

Om den huvudsakliga verksamheten inte finns med i listan, kryssa för ”Inget av ovanstående” och beskriv den huvudsakliga verksamheten med vanliga ord (t.ex. grossist, detaljhandlare, sjukhus).

Fält 6

Tredjeland eller medlemsstat som ska tillhandahållas det tekniska biståndet

Ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 (2). Se kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 (3).

Obs! I fält 6 ska en medlemsstat anges endast om tillståndet är grundat på artikel 4 i förordning (EU) 2019/125.

Fält 7

Typ av tillstånd

Ange om tillhandahållandet av tekniskt bistånd ska ske under en tidsbegränsad period och, om så är fallet, ange i dagar, veckor eller månader den period under vilken tillhandahållaren av tekniskt bistånd ska ge råd, stöd eller utbildning. Ett enda tillhandahållande av tekniskt bistånd avser en specifik begäran om råd eller stöd eller en specifik utbildning (även om det avser en kurs som pågår i flera dagar).

Fält 8

Utfärdande medlemsstat

Ange på respektive rad såväl den berörda medlemsstaten som relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 471/2009. Se förordning (EU) nr 1106/2012.

Fält 9

Beskrivning av typen av varor som det tekniska biståndet avser

Beskriv vilken typ av varor som det tekniska biståndet avser. Beskrivningen av varorna bör innehålla en hänvisning till en specifik vara i bilaga II, bilaga III eller bilaga IV till förordning (EU) 2019/125.

Fält 10

Beskrivning av det tekniska bistånd för vilket tillstånd har beviljats.

Beskriv det tekniska biståndet klart och tydligt. Ange en hänvisning till datum för och nummer på ett avtal som har ingåtts av tillhandahållaren av tekniskt bistånd eller bifoga ett sådant avtal, om så är lämpligt.

Fält 11

Metod för tillhandahållande

Fält 11 ska inte fyllas i om tillståndet är grundat på artikel 4 i förordning (EU) 2019/125.

Om det tekniska biståndet tillhandahålls från ett annat tredjeland än det tredjeland där mottagaren är bosatt eller etablerad, ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 471/2009. Se förordning (EU) nr 1106/2012.

Fält 12

Beskrivning av utbildning i användningen av varor som det tekniska biståndet avser

Ange huruvida det tekniska stöd eller den tekniska tjänst som omfattas av definitionen av tekniskt bistånd i artikel 2 f i förordning (EU) 2019/125 åtföljs av utbildning för dem som ska använda varorna. Ange vilken typ av användare som kommer att få sådan utbildning, och ange utbildningsprogrammets mål och innehåll.

Fält 14

Särskilda krav och villkor

Om det inte finns tillräckligt utrymme i fält 14, fortsätt på ett bifogat blankt papper, med angivande av tillståndsnummer. Ange antalet bilagor i fält 16.

Fält 16

Antal bilagor

Ange antalet bilagor, om sådana förekommer (se förklaringarna till fälten 10 och 14).


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 av den 16 januari 2019 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (EUT L 30, 31.1.2019, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EUT L 152, 16.6.2009, s. 23).

(3)  Kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7).


BILAGA X

UPPHÄVD FÖRORDNING OCH EN FÖRTECKNING ÖVER ÄNDRINGAR AV DENNA

Rådets förordning (EG) nr 1236/2005

(EUT L 200, 30.7.2005, s. 1)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1377/2006

(EUT L 255, 19.9.2006, s. 3)

 

Rådets förordning (EG) nr 1791/2006

(EUT L 363, 20.12.2006, s. 1)

Endast trettonde strecksatsen i artikel 1.1 vad gäller förordning (EG) nr 1236/2005 och punkt 13.5 i bilagan

Kommissionens förordning (EG) nr 675/2008

(EUT L 189, 17.7.2008, s. 14)

 

Kommissionens förordning (EU) nr 1226/2010

(EUT L 336, 21.12.2010, s. 13)

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1352/2011

(EUT L 338, 21.12.2011, s. 31)

 

Rådets förordning (EU) nr 517/2013

(EUT L 158, 10.6.2013, s. 1)

Endast fjärde strecksatsen i artikel 1.1 n och punkt 16.4 i bilagan

Kommissionens förordning (EU) nr 585/2013

(EUT L 169, 21.6.2013, s. 46)

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014

(EUT L 18, 21.1.2014, s. 1)

Endast punkt 12 i bilagan

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 775/2014

(EUT L 210, 17.7.2014, s. 1)

 

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1113

(EUT L 182, 10.7.2015, s. 10)

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2134

(EUT L 338, 13.12.2016, s. 1)

 

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/181

(EUT L 40, 13.2.2018, s. 1)

 


BILAGA XI

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 1236/2005

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 4a

Artikel 5

Artikel 4b

Artikel 6

Artikel 4c

Artikel 7

Artikel 4d

Artikel 8

Artikel 4e

Artikel 9

Artikel 4f

Artikel 10

Artikel 5

Artikel 11

Artikel 6.1

Artikel 12.1

Artikel 6.2, första stycket

Artikel 12.2, första stycket

Artikel 6.2, andra stycket, inledningsfrasen

Artikel 12.2, andra stycket, inledningsfrasen

Artikel 6.2, andra stycket, första strecksatsen

Artikel 12.2, andra stycket, led a

Artikel 6.2, andra stycket, andra strecksatsen

Artikel 12.2, andra stycket, led b

Artikel 6.2, tredje stycket

Artikel 12.2, tredje stycket

Artikel 6.3, inledningsfrasen

Artikel 12.3, första stycket

Artikel 6.3, punkt 3.1

Artikel 12.3, andra stycket

Artikel 6.3, punkt 3.2

Artikel 12.3, tredje stycket

Artikel 6a

Artikel 13

Artikel 7

Artikel 14

Artikel 7a

Artikel 15

Artikel 7b

Artikel 16

Artikel 7c.1

Artikel 17.1

Artikel 7c.2

Artikel 17.2

Artikel 7c.3, inledningsfrasen

Artikel 17.3, första stycket

Artikel 7c.3, punkt 3.1

Artikel 17.3, andra stycket

Artikel 7c.3, punkt 3.2

Artikel 17.3, tredje stycket

Artikel 7c.3, punkt 3.3

Artikel 17.3, fjärde stycket

Artikel 7c.4

Artikel 17.4

Artikel 7d

Artikel 18

Artikel 7e

Artikel 19

Artikel 8

Artikel 20

Artikel 9

Artikel 21

Artikel 10

Artikel 22

Artikel 11

Artikel 23

Artikel 12

Artikel 24

Artikel 12a

Artikel 25

Artikel 13.1, 13.2 och 13.3

Artikel 26.1, 26.2 och 26.3

Artikel 13.3a

Artikel 26.4

Artikel 13.4

Artikel 26.5

Artikel 13.5

Artikel 26.6

Artikel 13a

Artikel 27

Artikel 14

Artikel 28

Artikel 15a

Artikel 29

Artikel 15b

Artikel 30

Artikel 15c

Artikel 31

Artikel 15d

Artikel 32

Artikel 17

Artikel 33

Artikel 18

Artikel 34

Artikel 35

Artikel 19

Artikel 36

Bilaga I

Bilaga I

Bilaga II

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga III

Bilaga IIIa

Bilaga IV

Bilaga IIIb

Bilaga V

Bilaga IV

Bilaga VI

Bilaga V

Bilaga VII

Bilaga VI

Bilaga VIII

Bilaga VII

Bilaga IX

Bilaga X

Bilaga XI


31.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 30/58


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/126

av den 16 januari 2019

om inrättande av Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2062/94

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2062/94 (3) för att bidra till förbättringar av arbetsmiljön i syfte att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa genom åtgärder för att öka och sprida kunskap på det området.

(2)

Sedan den inrättades 1994, har EU-Osha spelat en viktig roll när det gäller att stödja förbättringen av arbetsmiljön i hela unionen. Samtidigt har det skett en utveckling på området för arbetsmiljö och på det tekniska planet. Den terminologi som används för att beskriva EU-Oshas mål och uppgifter bör därför anpassas för att återspegla denna utveckling.

(3)

Förordning (EG) nr 2062/94 har ändrats flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör den förordningen av tydlighetsskäl upphävas och ersättas.

(4)

Reglerna för EU-Osha bör, i möjligaste mån och med beaktande av dess trepartsstruktur, fastställas i överensstämmelse med principerna i det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade byråer.

(5)

Eftersom det i de tre trepartsorganen, det vill säga EU-Osha, Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), behandlas frågor som rör arbetsmarknad, arbetsmiljö, yrkesutbildning och kompetens, behövs en nära samordning dem emellan. I sitt arbete bör EU-Osha därför komplettera Eurofounds och Cedefops arbete, där de har liknande intresseområden, och samtidigt gynna välfungerande verktyg, såsom samförståndsavtal. EU-Osha bör undersöka olika sätt att öka effektiviteten och synergieffekterna och, i sin verksamhet, undvika överlappning med Eurofounds och Cedefops samt kommissionens verksamhet. När så är lämpligt bör EU-Osha även sträva efter att samarbeta effektivt med den interna forskningskapaciteten vid unionens institutioner och externa specialiserade organ.

(6)

Kommissionen bör samråda med de viktigaste aktörerna, inbegripet ledamöter av styrelsen och ledamöter av Europaparlamentet, under utvärderingen av EU-Osha.

(7)

Den trepartsstruktur som präglar EU-Osha, Eurofound och Cedefop är ett mycket värdefullt uttryck för en heltäckande strategi som bygger på en dialog mellan arbetsmarknadens parter och unionen samt nationella myndigheter, vilket är mycket viktigt för att hitta gemensamma och hållbara sociala och ekonomiska lösningar.

(8)

Vid hänvisning till arbetsmiljön i denna förordning avses både fysisk och psykisk hälsa.

(9)

För att effektivisera EU-Oshas beslutsprocess och bidra till att öka effektiviteten och ändamålsenligheten bör en styrelsestruktur med två nivåer inrättas. För detta ändamål bör medlemsstaterna, de nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och kommissionen vara företrädda i en styrelse med nödvändiga befogenheter, inklusive befogenheten att anta budgeten och godkänna programplaneringsdokumentet. I programplaneringsdokumentet, som innehåller EU-Oshas fleråriga arbetsprogram och dess årliga arbetsprogram, bör styrelsen fastställa de strategiska prioriteringarna för EU-Oshas verksamhet. Dessutom bör de regler som antas av styrelsen för förebyggande och hantering av intressekonflikter innehålla åtgärder för att upptäcka potentiella risker i ett tidigt skede.

(10)

För att EU-Osha ska fungera väl bör medlemsstaterna, de europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och kommissionen säkerställa att personer som utses till styrelsen har lämpliga kunskaper på arbetsmiljöområdet, så att de kan fatta strategiska beslut och övervaka EU-Oshas verksamheter.

(11)

Det bör inrättas en direktion med uppgift att på lämpligt sätt förbereda styrelsens möten och stödja dess besluts- och övervakningsprocesser. När den bistår styrelsen bör det vara möjligt för direktionen, om det är nödvändigt av brådskande skäl, att fatta vissa preliminära beslut på styrelsens vägnar. Styrelsen bör anta direktionens arbetsordning.

(12)

Den verkställande direktören bör vara ansvarig för EU-Oshas övergripande förvaltning i enlighet med den strategiska inriktning som styrelsen fastställt, inbegripet löpande förvaltning, förvaltning av ekonomi och personella resurser. Den verkställande direktören bör utöva de befogenheter som han eller hon tilldelats. Det bör vara möjligt att tillfälligt dra in dessa befogenheter i exceptionella omständigheter, såsom intressekonflikter eller allvarlig underlåtenhet att fullgöra skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

(13)

Jämställdhetsprincipen är en av unionsrättens grundläggande principer. Den kräver att jämställdhet ska säkerställas på alla områden, inbegripet anställning, arbete och lön. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen och direktionen. Det målet bör också eftersträvas av styrelsen när det gäller dess ordförande och vice ordförandena, liksom av de grupper som företräder regeringar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i styrelsen när det gäller utnämning av suppleanter som ska delta i direktionens möten.

(14)

EU-Osha har ett sambandskontor i Bryssel. EU-Osha bör ha möjlighet att behålla detta.

(15)

Det finns redan organisationer i unionen och medlemsstaterna som tillhandahåller samma typ av information och tjänster som EU-Osha. För att dra största möjliga fördel på unionsnivå av det arbete som dessa organisationer redan har utfört är det lämpligt att behålla de befintliga välfungerande nätverk som inrättats av EU-Osha enligt förordning (EG) nr 2062/94 och som består av nationella kontaktpunkter och deras trepartsnätverk. Det är också viktigt att EU-Osha i sin verksamhet har ett mycket nära samarbete med Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor inrättad genom rådets beslut av den 22 juli 2003 (4) för att säkerställa en god samordning och synergier.

(16)

De ekonomiska föreskrifter och bestämmelserna för programplanering och rapportering som rör EU-Osha bör uppdateras. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 (5) föreskriver att EU-Osha ska utföra förhands- och efterhandsutvärderingar av alla program och verksamheter som medför betydande utgifter. Dessa utvärderingar bör beaktas av EU-Osha i dess fleråriga och årliga programplanering.

(17)

För att säkerställa EU-Oshas fullständiga oberoende och självständighet och göra det möjligt för byrån att handla i enlighet med mål- och uppgiftsbeskrivningen i denna förordning, bör den ges en adekvat egen budget, med inkomster som främst består av ett bidrag från unionens allmänna budget. Unionens budgetförfarande bör tillämpas för EU-Osha när det handlar om unionens bidrag och alla andra bidrag från unionens allmänna budget. EU-Oshas räkenskaper bör revideras av revisionsrätten.

(18)

De översättningstjänster som krävs för EU-Oshas funktionssätt bör tillhandahållas av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (nedan kallat översättningscentrum). EU-Osha bör arbeta tillsammans med översättningscentrum för att fastställa indikatorer för kvalitet, tidsramar och konfidentialitet, för att tydligt kartlägga EU-Oshas behov och prioriteringar och skapa öppna och objektiva förfaranden för översättningsarbetet.

(19)

Bestämmelserna gällande EU-Oshas personal bör anpassas till tjänsteföreskrifterna och till anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda), som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (6).

(20)

EU-Osha bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att konfidentiella uppgifter hanteras och behandlas säkert. EU-Osha bör vid behov anta säkerhetsbestämmelser motsvarande dem i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (7) och (EU, Euratom) 2015/444 (8).

(21)

Det är nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser för budgeten och övergångsbestämmelser gällande styrelsen, den verkställande direktören och personalen för att säkerställa EU-Oshas fortsatta verksamhet i väntan på genomförandet av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

MÅL OCH UPPGIFTER

Artikel 1

Inrättande och mål

1.   Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) inrättas härmed som en unionsbyrå.

2.   EU-Oshas mål ska vara att tillhandahålla unionens institutioner och organ, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra aktörer på området arbetsmiljö relevanta tekniska, vetenskapliga och ekonomiska uppgifter samt kvalificerad sakkunskap på detta område i syfte att förbättra arbetsmiljön avseende skyddet av arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

EU-Osha ska därför öka och sprida kunskap och tillhandahålla underlag och tjänster, för politikutformning, inbegripet forskningsbaserade slutsatser, samt underlätta kunskapsdelning inom unionen och bland nationella aktörer samt mellan unionen och nationella aktörer.

Artikel 2

Uppgifter

1.   EU-Osha ska ha följande uppgifter avseende de politikområden som avses i artikel 1.2 och samtidigt fullt ut respektera medlemsstaternas ansvarsområden:

a)

Samla in och analysera teknisk, vetenskaplig och ekonomisk information om arbetsmiljö i medlemsstaterna för att

i)

kartlägga risker och god praxis samt befintliga nationella prioriteringar och program,

ii)

tillhandahålla den information som behövs för unionens prioriterade områden och program och

iii)

sprida denna information till unionens institutioner och organ, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra aktörer på området arbetsmiljö.

b)

Samla in och analysera teknisk, vetenskaplig och ekonomisk information om forskning på arbetsmiljöområdet och om annan forskningsverksamhet som inbegriper aspekter med anknytning till arbetsmiljön, samt sprida resultaten från forskningen och forskningsverksamheterna.

c)

Främja och stödja samarbete och utbyte av information och erfarenhet mellan medlemsstaterna på arbetsmiljöområdet, inbegripet information om utbildningsprogram.

d)

Organisera konferenser, seminarier och utbyte av expertis från medlemsstaterna på arbetsmiljöområdet.

e)

Förse unionens institutioner och organ och medlemsstaterna med de objektiva tekniska, vetenskapliga och ekonomiska uppgifter som finns att tillgå och den kvalificerade expertis som behövs för att utforma och genomföra en ändamålsenlig och effektiv politik i syfte att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa, särskilt förebyggande och möjligheter att förutse potentiella faror, särskilt att förse kommissionen med de tekniska, vetenskapliga och ekonomiska uppgifter och den kvalificerade expertis som den kräver för att fullgöra uppgiften att kartlägga, förbereda och utvärdera lagstiftning och andra åtgärder för att skydda säkerhet och hälsa för arbetstagarna, särskilt när det gäller lagstiftningens effekter, dess anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och regelutvecklingen och det praktiska genomförandet i företag, med särskild tyngdpunkt på mikroföretag samt små och medelstora företag.

f)

Skapa forum för utbyte av erfarenheter och information mellan regeringar, arbetsmarknadens parter och övriga aktörer på nationell nivå.

g)

Bidra till genomförandet av reformer och politik på nationell nivå, bland annat genom evidensbaserad information och analys.

h)

Samla in och tillhandahålla information på arbetsmiljöområdet från tredjeländer och internationella organisationer.

i)

Tillhandahålla tekniska, vetenskapliga och ekonomiska uppgifter om metoder och hjälpmedel för att genomföra förebyggande åtgärder, kartlägga god praxis och främja förebyggande åtgärder, med särskild hänsyn till mikroföretags samt små och medelstora företags särskilda problem samt när det gäller god praxis särskilt inrikta sig på praxis som utgör praktiska redskap som kan användas vid bedömning av arbetsmiljörisker och vid fastställande av de åtgärder som kan vidtas för att hantera dessa risker.

j)

Bidra till utvecklingen av unionens strategier och handlingsprogram om skydd för arbetsmiljö, utan att det påverkar kommissionens befogenheter.

k)

Utarbeta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 30 i frågor där EU-Osha har behörighet.

l)

Genomföra informations- och kommunikationsverksamhet och informationskampanjer om arbetsmiljöfrågor.

2.   Om nya studier behövs ska unionens institutioner, innan politiska beslut fattas, beakta EU-Oshas sakkunskap och eventuella studier som den har genomfört på det berörda området eller som den kan genomföra i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (9).

3.   EU-Osha ska se till att den information som sprids och de verktyg som tillhandahålls är anpassade för de avsedda användarna. För att nå det målet ska EU-Osha ha ett nära samarbete med de nationella kontaktpunkter som avses i artikel 12.1, i enlighet med artikel 12.2.

4.   EU-Osha får ingå samarbetsavtal med andra relevanta unionsbyråer för att underlätta och främja samarbete.

5.   EU-Osha ska när den utför sina uppgifter föra en nära dialog särskilt med specialiserade organ, såväl offentliga som privata, nationella eller internationella, med offentliga myndigheter, utbildningsanstalter och forskningsorgan, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, samt med nationella trepartsorgan om sådana finns. Utan att det påverkar dess mål och syften ska EU-Osha samarbeta med andra unionsbyråer, särskilt med Eurofound och Cedefop, och främja synergieffekter och komplementaritet med deras verksamheter, samtidigt som överlappningar undviks.

KAPITEL II

EU-OSHAS ORGANISATION

Artikel 3

Förvaltnings- och ledningsstruktur

EU-Oshas förvaltnings- och ledningsstruktur ska bestå av följande:

a)

En styrelse.

b)

En direktion.

c)

En verkställande direktör.

d)

Ett nätverk.

AVSNITT 1

Styrelse

Artikel 4

Styrelsens sammansättning

1.   Styrelsen ska bestå av

a)

en ledamot som företräder regeringen i varje medlemsstat,

b)

en ledamot som företräder arbetsgivarorganisationerna i varje medlemsstat,

c)

en ledamot som företräder arbetstagarorganisationerna i varje medlemsstat,

d)

tre ledamöter som företräder kommissionen,

e)

en oberoende expert som utses av Europaparlamentet.

Var och en av de ledamöter som avses i leden a–d ska ha rösträtt.

Rådet ska utse de ledamöter som avses i leden a, b och c bland ledamöterna och suppleanterna i Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

De ledamöter som avses i led a ska utses på förslag av medlemsstaterna. De ledamöter som avses i leden b och c ska utses på ett förslag från respektive grupps talesman i Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

De förslag som avses i fjärde stycket ska läggas fram för rådet och läggas fram för kommissionen för kännedom.

Kommissionen ska utse de ledamöter som avses i led d.

Europaparlamentets ansvariga utskott ska utse den expert som avses i led e.

2.   Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i ledamotens frånvaro. Suppleanterna ska utses i enlighet med punkt 1.

3.   Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses och tillsättas på grundval av deras kunskaper om arbetsmiljöfrågor, med hänsyn till deras relevanta kompetenser inom till exempel ledarskap, förvaltning och budget och sakkunskap inom området för EU-Oshas kärnverksamhet, för att de ska kunna hantera sin övervakande roll effektivt. Alla parter som är representerade i styrelsen ska sträva efter att begränsa omsättningen av företrädare i syfte att säkerställa kontinuiteten i dess arbete. Alla parter ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

4.   Alla ledamöter och suppleanter ska underteckna en skriftlig förklaring när de tillträder sin tjänst där de uppger att de inte befinner sig i en intressekonflikt. Alla ledamöter och suppleanter ska uppdatera sin förklaring om det sker en förändring avseende intressekonflikter. EU-Osha ska offentliggöra förklaringarna och uppdateringarna på sin webbplats.

5.   Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förnyas. Vid mandatperiodens utgång eller om de avgår ska ledamöterna och suppleanterna sitta kvar tills deras mandat har förnyats eller tills de har ersatts.

6.   I styrelsen ska företrädarna för regeringarna och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bilda varsin grupp. Varje grupp ska utse en samordnare för att effektivisera överläggningarna inom och mellan grupperna. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper ska vara företrädare för sina respektive europeiska organisationer och får utses bland de utsedda styrelseledamöterna. Samordnare som inte är utsedda styrelseledamöter i enlighet med punkt 1 ska delta i styrelsemöten men utan rösträtt.

Artikel 5

Styrelsens uppgifter

1.   Styrelsen ska

a)

fastställa den strategiska inriktningen för EU-Oshas verksamhet,

b)

varje år, i enlighet med artikel 6 och med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade ledamöterna, anta EU-Oshas programplaneringsdokument, som ska innehålla EU-Oshas fleråriga arbetsprogram och dess årliga arbetsprogram för det kommande året,

c)

med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna, anta EU-Oshas årsbudget och utföra andra uppgifter rörande den budgeten enligt kapitel III,

d)

anta en konsoliderad årlig verksamhetsrapport och en bedömning av EU-Oshas verksamhet, och överlämna dessa senast den 1 juli varje år till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten; och offentliggöra den konsoliderade årliga verksamhetsrapporten,

e)

anta de ekonomiska reglerna för EU-Osha i enlighet med artikel 17,

f)

anta en strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, med hänsyn till kostnaderna och fördelarna för de åtgärder som ska genomföras,

g)

anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter bland ledamöterna och oberoende experter samt utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av EU-Osha enligt artikel 20,

h)

anta och regelbundet uppdatera planerna för kommunikation och informationsspridning efter behovsanalys och låta detta återspeglas i EU-Oshas programplaneringsdokument,

i)

anta sin arbetsordning,

j)

i enlighet med punkt 2, med avseende på EU-Oshas personal, utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallade tillsättningsbefogenheter),

k)

i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta lämpliga genomföranderegler för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda,

l)

utse en verkställande direktör och, i förekommande fall, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod eller säga upp vederbörande i enlighet med artikel 19,

m)

utse en räkenskapsförare, i enlighet med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, som ska vara helt oberoende i sin tjänsteutövning,

n)

anta direktionens arbetsordning,

o)

övervaka lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revisionsrapporterna och utvärderingarna, samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

p)

godkänna ingåendet av samarbetsavtal med behöriga myndigheter i tredjeländer och med internationella organisationer i enlighet med artikel 30.

2.   Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera relevanta tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Om exceptionella omständigheter kräver det får styrelsen tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och de befogenheter som den verkställande direktören vidaredelegerat. I sådana fall ska styrelsen under en begränsad tid delegera dem till en av företrädarna för kommissionen som den utser eller till någon annan anställd än den verkställande direktören.

Artikel 6

Flerårig och årlig programplanering

1.   Den verkställande direktören ska varje år, i enlighet med artikel 11.5 e i denna förordning, utarbeta ett utkast till programplaneringsdokument som ska innehålla ett flerårigt och ett årligt arbetsprogram i enlighet med artikel 32 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

2.   Den verkställande direktören ska till styrelsen överlämna det utkast till programplaneringsdokument som avses i punkt 1. Efter styrelsens godkännande ska utkastet till programplaneringsdokument lämnas in till kommissionen, Europaparlamentet och rådet senast den 31 januari varje år. Den verkställande direktören ska överlämna eventuella uppdaterade versioner av det dokumentet i enlighet med samma förfarande. Styrelsen ska anta programplaneringsdokumentet med beaktande av kommissionens yttrande.

Programplaneringsdokumentet ska anses som slutgiltigt efter det att unionens allmänna budget slutligen har antagits och vid behov anpassas i enlighet därmed.

3.   Det fleråriga arbetsprogrammet ska fastställa den övergripande strategiska programplaneringen, inklusive mål, förväntade resultat och resultatindikatorer och undvika överlappningar med andra byråers programplanering. Det ska också fastställa resursplanering, inklusive flerårig budget och personal. Det ska inbegripa en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 30 och de åtgärder som är kopplade till denna strategi samt ange vilka resurser som krävs.

4.   Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med det fleråriga arbetsprogram som avses i punkt 3 och ska innehålla

a)

detaljerade mål och förväntade resultat, inklusive resultatindikatorer,

b)

en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, inklusive planerade åtgärder som syftar till att öka effektiviteten,

c)

en indikation på de ekonomiska och personella resurser som anslagits för varje åtgärd, i enlighet med principerna om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning,

d)

möjliga åtgärder för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 30.

Det ska tydligt framgå vilka åtgärder som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med föregående budgetår.

5.   Styrelsen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om EU-Osha tilldelas någon ny verksamhet. Styrelsen får till den verkställande direktören delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

Varje betydande ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas enligt samma förfarande som det ursprungliga årliga arbetsprogrammet.

6.   Resursplaneringen ska uppdateras årligen. Den strategiska programplaneringen ska uppdateras vid behov, och ska i synnerhet ta hänsyn till resultatet av den utvärdering som avses i artikel 28.

Om EU-Osha tilldelas en ny verksamhet för att kunna utföra de uppgifter som fastställs i artikel 2, ska detta beaktas i dess resurs- och budgetplanering, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets (nedan kallade budgetmyndigheten) befogenheter.

Artikel 7

Styrelsens ordförande

1.   Styrelsen ska välja en ordförande och tre vice ordförande:

a)

En bland de ledamöter som företräder medlemsstaternas regeringar.

b)

En bland de ledamöter som företräder arbetsgivarorganisationerna.

c)

En bland de ledamöter som företräder arbetstagarorganisationerna.

d)

En bland de ledamöter som företräder kommissionen.

Ordföranden och vice ordförandena ska väljas med två tredjedelars majoritet av röstberättigade ledamöter i styrelsen.

2.   Ordförandens och vice ordförandenas mandatperiod ska vara ett år. Deras mandatperiod får förnyas. Om deras uppdrag som styrelseledamot upphör någon gång under deras mandatperiod, upphör deras mandatperiod automatiskt vid den tidpunkten.

Artikel 8

Styrelsemöten

1.   Ordföranden ska sammankalla till styrelsemöten.

2.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

3.   Styrelsen ska hålla ett ordinarie möte per år. Dessutom ska styrelsen hålla möte på ordförandens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter.

4.   Styrelsen får bjuda in personer vars synpunkter kan vara av intresse som observatörer till sina möten. Företrädare för länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får närvara vid styrelsens möten som observatörer om det i EES-avtalet föreskrivs att de ska delta i EU-Oshas verksamhet.

5.   EU-Osha ska bistå styrelsen med ett sekretariat.

Artikel 9

Omröstningsbestämmelser för styrelsen

1.   Styrelsen ska fatta beslut med en majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 b och c, artikel 7.1 andra stycket samt artikel 19.7.

Beslut inom ramen för det årliga arbetsprogrammet och som får konsekvenser för de nationella kontaktpunkternas budget ska emellertid också kräva ett godkännande från en majoritet av den grupp som företräder regeringarna.

2.   Varje röstberättigad styrelseledamot ska ha en röst. Om en röstberättigad styrelseledamot är frånvarande ska dennes suppleant ha rätt att rösta i ledamotens ställe.

3.   Ordföranden har rösträtt.

4.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

5.   Närmare bestämmelser om röstningsförfarandena ska fastställas i styrelsens arbetsordning, och i synnerhet på vilka villkor som en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar.

AVSNITT 2

Direktion

Artikel 10

Direktion

1.   Styrelsen ska bistås av en direktion.

2.   Direktionen ska

a)

förbereda beslut som ska antas av styrelsen,

b)

tillsammans med styrelsen, övervaka lämplig uppföljning av de resultat och rekommendationer som härrör från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt från utredningar som utförs av Olaf,

c)

utan att det påverkar den verkställande direktörens ansvarsskyldigheter enligt artikel 11, vid behov råda den verkställande direktören i genomförandet av styrelsens beslut, i syfte att förstärka tillsynen av den administrativa förvaltningen och budgetförvaltningen.

3.   När det är nödvändigt av brådskande skäl får direktionen fatta vissa preliminära beslut på styrelsens vägnar, inklusive om tillfälligt upphävande av delegering av tillsättningsbefogenheter, i enlighet med villkoren i artikel 5.2, och om budgetfrågor.

4.   Direktionen ska bestå av styrelsens ordförande, de tre vice ordförandena, samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 och en företrädare för kommissionen. Varje grupp som avses i artikel 4.6 får utse högst två suppleanter som ska delta i direktionens möten om en ledamot som utsetts av den berörda gruppen är frånvarande. Styrelsens ordförande ska också vara ordförande i direktionen. Den verkställande direktören ska delta i direktionens möten, men utan rösträtt.

5.   Mandatperioden för ledamöterna i direktionen ska vara två år. Denna period får förnyas. Mandatperioden för en ledamot i direktionen ska upphöra det datum då deras uppdrag som styrelseledamot upphör.

6.   Direktionen ska sammanträda tre gånger om året. Ordföranden kan dessutom sammankalla till ytterligare möten på eget initiativ eller på begäran av ledamöterna. Efter varje möte ska samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 göra sitt bästa för att utan dröjsmål och på ett insynsvänligt sätt informera ledamöterna i deras egen grupp om innehållet i diskussionen.

AVSNITT 3

Verkställande direktör

Artikel 11

Den verkställande direktörens ansvar

1.   Den verkställande direktören ska ansvara för ledningen av EU-Osha i enlighet med den strategiska inriktning som fastställts av styrelsen, och vara ansvarig inför styrelsen.

2.   Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen och direktionen ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.   Den verkställande direktören ska på begäran rapportera till Europaparlamentet om utförandet av sitt uppdrag. Rådet får uppmana den verkställande direktören att rapportera om utförandet av sitt uppdrag.

4.   Den verkställande direktören ska vara den rättsliga företrädaren för EU-Osha.

5.   Den verkställande direktören ska ansvara för genomförandet av de uppgifter som EU-Osha tilldelas i denna förordning. Den verkställande direktören ska i synnerhet ha ansvaret för följande:

a)

EU-Oshas löpande förvaltning, inbegripet utövandet av de befogenheter avseende personalfrågor som han eller hon tilldelats i enlighet med artikel 5.2.

b)

Genomföra de beslut som antas av styrelsen.

c)

I enlighet med det beslut som avses i artikel 5.2, fatta beslut om personalförvaltningen.

d)

Med beaktande av EU-Oshas verksamhet och sunda budgetförvaltning, fatta beslut om EU-Oshas interna strukturer och, vid behov, om ändringar av dessa.

e)

Utarbeta programplaneringsdokument och överlämna dessa till styrelsen efter samråd med kommissionen.

f)

Genomföra programplaneringsdokument och rapportera till styrelsen om genomförandet.

g)

Utarbeta den konsoliderade årliga rapporten om EU-Oshas verksamhet samt lägga fram denna för styrelsen för bedömning och antagande.

h)

Införa ett effektivt övervakningssystem som möjliggör de regelbundna utvärderingar som avses i artikel 28 och ett rapporteringssystem för att sammanfatta resultaten av dessa.

i)

Utarbeta ett utkast till ekonomiska regler för EU-Osha.

j)

Utarbeta ett utkast till beräkning av EU-Oshas inkomster och utgifter, som en del av EU-Oshas programplaneringsdokument, och genomföra EU-Oshas budget.

k)

Utarbeta en åtgärdsplan på grundval av slutsatserna från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar, liksom utredningar utförda av Olaf, samt överlämna en lägesrapport till kommissionen två gånger om året och regelbundet till styrelsen och direktionen.

l)

Sträva efter att säkerställa en jämn könsfördelning inom EU-Osha.

m)

Skydda unionens ekonomiska intressen genom att vidta förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet med hjälp av effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt, när så krävs, genom att förelägga effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

n)

Ta fram en strategi för bedrägeribekämpning för EU-Osha och lägga fram den för styrelsen för godkännande.

o)

Där så är lämpligt, samarbeta med andra unionsbyråer och ingå samarbetsavtal med dem.

6.   Den verkställande direktören ska också ansvara för att besluta huruvida det är nödvändigt att inrätta ett sambandskontor i Bryssel i syfte att öka EU-Oshas samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna, för att EU-Osha ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Ett sådant beslut ska kräva ett förhandsgodkännande från kommissionen, styrelsen och den relevanta medlemsstaten. I beslutet ska anges omfattningen av den verksamhet som ska bedrivas vid sambandskontoret på ett sätt som undviker onödiga kostnader och överlappning med EU-Oshas administrativa uppgifter.

AVSNITT 4

Nätverk

Artikel 12

Nätverk

1.   EU-Osha ska upprätta ett nätverk som ska bestå av

a)

de viktigaste delarna i de nationella informationsnätverken, inbegripet de nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna, i enlighet med nationell rätt eller praxis,

b)

de nationella kontaktpunkterna.

2.   Medlemsstaterna ska regelbundet informera EU-Osha om de viktigaste delarna i sina nationella informationsnätverk för arbetsmiljön, inbegripet alla institutioner som enligt dem kan bidra till EU-Oshas arbete och med hänsyn till behovet att så fullständigt som möjligt täcka hela sitt territorium.

De nationella myndigheterna eller en nationell institution som utsetts av medlemsstaten till nationell kontaktpunkt ska samordna och överföra sådan information som på nationell nivå ska överlämnas till EU-Osha, inom ramen för ett avtal mellan varje kontaktpunkt och EU-Osha på grundval av EU-Oshas antagna arbetsprogram.

De nationella myndigheterna eller den nationella institutionen ska samråda med de nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och ta hänsyn till deras synpunkter i enlighet med nationell rätt eller praxis.

3.   Frågor som har funnits vara av särskilt intresse ska förtecknas i EU-Oshas årliga arbetsprogram.

KAPITEL III

EKONOMISKA BESTÄMMELSER

Artikel 13

Budget

1.   Alla EU-Oshas inkomster och utgifter ska beräknas varje budgetår och redovisas i EU-Oshas budget. Budgetåret ska motsvara kalenderåret.

2.   EU-Oshas budget ska vara balanserad i fråga om inkomster och utgifter.

3.   Utan att det påverkar andra medel ska EU-Oshas inkomster omfatta

a)

ett bidrag från unionen som finns infört i unionens allmänna budget,

b)

eventuella frivilliga ekonomiska bidrag från medlemsstaterna,

c)

avgifter som tas ut för publikationer och andra tjänster som EU-Osha tillhandahåller,

d)

eventuella bidrag från tredjeländer som deltar i EU-Oshas arbete som anges i artikel 30.

4.   EU-Oshas utgifter ska omfatta löner till personalen, kostnader för administration och infrastruktur samt driftskostnader.

Artikel 14

Upprättande av budgeten

1.   Varje år ska den verkställande direktören göra ett preliminärt utkast till beräkning av EU-Oshas förväntade inkomster och utgifter för påföljande budgetår, inbegripet tjänsteförteckningen, och översända det till styrelsen.

Det preliminära utkastet till beräkning ska baseras på målen och det förväntade resultatet enligt det årliga programplaneringsdokument som avses i artikel 6.1, och i enlighet med principen om resultatbaserad budgetering ska där beaktas vilka ekonomiska resurser som behövs för att uppnå dessa mål och förväntade resultat.

2.   På grundval av detta preliminära utkast till beräkning ska styrelsen anta en preliminär beräkning av EU-Oshas inkomster och utgifter för påföljande budgetår och översända den till kommissionen senast den 31 januari varje år.

3.   Kommissionen ska översända utkastet till beräkning till budgetmyndigheten, tillsammans med förslaget till unionens allmänna budget. Utkastet till beräkning ska också göras tillgängligt för EU-Osha.

4.   På grundval av utkastet till beräkning ska kommissionen i förslaget till unionens allmänna budget föra in de beräkningar som den betraktar som nödvändiga med tanke på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som ska belasta den allmänna budgeten, som den ska förelägga budgetmyndigheten i enlighet med artiklarna 313 och 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

5.   Budgetmyndigheten ska bevilja anslagen från unionens allmänna budget till EU-Osha.

6.   Budgetmyndigheten ska anta EU-Oshas tjänsteförteckning.

7.   EU-Oshas budget ska antas av styrelsen. Budgeten blir slutgiltig när unionens allmänna budget slutligen antas, och vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet. Alla eventuella ändringar av EU-Oshas budget, inklusive tjänsteförteckningen, ska antas i enlighet med samma förfarande.

8.   Alla byggnadsprojekt som kan komma att påverka EU-Oshas budget väsentligt ska omfattas av delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

Artikel 15

Genomförande av budgeten

1.   Den verkställande direktören ska genomföra EU-Oshas budget.

2.   Den verkställande direktören ska varje år till budgetmyndigheten skicka alla uppgifter som rör resultatet av utvärderingsförfarandena.

Artikel 16

Redovisning och förfarande för att bevilja ansvarsfrihet

1.   EU-Oshas räkenskapsförare ska översända de preliminära redovisningarna för budgetåret (år N) till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars det påföljande budgetåret (år N + 1).

2.   EU-Osha ska översända en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

3.   Kommissionens räkenskapsförare ska översända EU-Oshas preliminära redovisningar för år N som konsoliderats med kommissionens redovisningar till revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

4.   Efter det att revisionsrättens iakttagelser om EU-Oshas preliminära redovisningar för år N enligt artikel 246 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 har inkommit, ska räkenskapsföraren upprätta en slutlig redovisning av EU-Oshas räkenskaper för det året. Den verkställande direktören ska överlämna denna till styrelsen för ett yttrande.

5.   Styrelsen ska avge ett yttrande om EU-Oshas slutliga redovisning för år N.

6.   EU-Oshas räkenskapsförare ska senast den 1 juli år N + 1 översända de slutliga redovisningarna för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, tillsammans med styrelsens yttrande.

7.   De slutliga redovisningarna för år N ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november år N + 1.

8.   Senast den 30 september år N + 1 ska den verkställande direktören översända ett svar till revisionsrätten om de iakttagelser som den framfört i sin årsrapport. Den verkställande direktören ska också skicka det svaret till styrelsen.

9.   Den verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran, till parlamentet överlämna alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för år N ska kunna tillämpas på ett smidigt sätt, i enlighet med artikel 109.3 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

10.   Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande år N.

Artikel 17

Ekonomiska regler

De ekonomiska regler som är tillämpliga på EU-Osha ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. De ska inte avvika från delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 såvida inte en sådan avvikelse är specifikt nödvändig för EU-Oshas verksamhet och kommissionen har gett sitt förhandsgodkännande.

KAPITEL IV

PERSONAL

Artikel 18

Allmänna bestämmelser

1.   Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda samt de bestämmelser som har antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda ska gälla för EU-Oshas personal.

2.   Styrelsen ska anta lämpliga genomföranderegler för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 19

Verkställande direktör

1.   Den verkställande direktören ska vara medlem av personalen och ska vara tillfälligt anställd vid EU-Osha enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

2.   Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en förteckning över kandidater som föreslagits av kommissionen efter ett öppet och transparent urvalsförfarande.

Den utvalda kandidaten ska uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från parlamentets ledamöter. Denna diskussion får inte i onödan fördröja utnämningen.

EU-Osha ska företrädas av styrelseordföranden när den ingår anställningsavtalet med den verkställande direktören.

3.   Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Före periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering som beaktar den verkställande direktörens arbetsinsats och EU-Oshas framtida uppgifter och utmaningar.

4.   Styrelsen får, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång och med högst fem år.

5.   En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid utgången av den sammantagna mandatperioden.

6.   Den verkställande direktören kan avsättas från sin post endast efter styrelsebeslut. I sitt beslut ska styrelsen ta hänsyn till kommissionens utvärdering av den verkställande direktörens arbetsinsats, enligt punkt 3.

7.   Styrelsen ska fatta beslut om utnämning, förlängning av mandatperioden och avsättning av den verkställande direktören med två tredjedelars majoritet av röstberättigade ledamöter.

Artikel 20

Utstationerade nationella experter och annan personal

1.   EU-Osha får använda sig av utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av EU-Osha.

2.   Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till EU-Osha.

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 21

Rättslig ställning

1.   EU-Osha ska vara en unionsbyrå. Den ska vara en juridisk person.

2.   EU-Osha ska i alla medlemsstater ha den mest omfattande rättskapacitet som en juridisk person kan ha enligt nationell rätt. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstol och andra myndigheter.

3.   EU-Osha ska ha sitt säte i Bilbao.

4.   EU-Osha får inrätta ett sambanskontor i Bryssel för att öka sitt samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna i enlighet med artikel 11.6.

Artikel 22

Privilegier och immunitet

EU-Osha och dess personal ska omfattas av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

Artikel 23

Språkordning

1.   De bestämmelser som anges i rådets förordning nr 1 (10) ska tillämpas på EU-Osha.

2.   De översättningstjänster som krävs för EU-Oshas arbete ska tillhandahållas av översättningscentrum.

Artikel 24

Öppenhet och dataskydd

1.   EU-Osha ska utföra sin verksamhet med en hög grad av öppenhet.

2.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (11) ska tillämpas på handlingar som finns på EU-Osha.

3.   Inom sex månader efter sitt första möte ska styrelsen anta närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.

4.   EU-Oshas behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (12). Styrelsen ska inom sex månader efter sitt första möte fastställa bestämmelser för EU-Oshas tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725, inklusive bestämmelser om utnämning av ett dataskyddsombud. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen.

Artikel 25

Bedrägeribekämpning

1.   För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (13) ska EU-Osha senast den 21 augusti 2019 ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (14), och ska anta lämpliga bestämmelser som ska tillämpas på alla dess anställda, genom att använda den mall som finns i bilagan till avtalet.

2.   Revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering från EU-Osha.

3.   Olaf får göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt som finansierats av EU-Osha, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (15).

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska EU-Oshas samarbetsavtal med tredjeländer och med internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

Artikel 26

Säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

EU-Osha ska vid behov anta säkerhetsbestämmelser som motsvarar kommissionens säkerhetsbestämmelser för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som anges i beslut (EU, Euratom) 2015/443 och (EU, Euratom) 2015/444. EU-Oshas säkerhetsbestämmelser ska bland annat och när så är nödvändigt omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.

Artikel 27

Ansvar

1.   EU-Oshas inomobligatoriska ansvar ska regleras av den rätt som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.   Europeiska unionens domstol (domstolen) ska vara behörig att träffa avgöranden enligt skiljedomsklausul i avtal som EU-Osha ingått.

3.   Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska EU-Osha ersätta skada som den eller dess personal har orsakat under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rätt.

4.   Domstolen ska vara behörig vad gäller ersättning för sådana skador som avses i punkt 3.

5.   Personalens personliga ansvar gentemot EU-Osha ska regleras av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Artikel 28

Utvärdering

1.   I enlighet med artikel 29.5 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 ska EU-Osha genomföra förhands- och efterhandsutvärderingar av dessa program och verksamheter som medför betydande utgifter.

2.   Senast den 21 februari 2024, och därefter vart femte år, ska kommissionen säkerställa att en utvärdering genomförs i enlighet med kommissionens riktlinjer, för att utvärdera EU-Oshas resultat i förhållande till dess mål, uppdrag och arbetsuppgifter. Kommissionen ska samråda med styrelseledamöterna och de andra viktiga aktörerna under sin utvärdering. Utvärderingen ska särskilt omfatta eventuella behov av att ändra EU-Oshas uppdrag samt de ekonomiska konsekvenserna av sådana ändringar.

3.   Kommissionen ska meddela resultatet av utvärderingen till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultatet av utvärderingen ska offentliggöras.

Artikel 29

Administrativa undersökningar

EU-Oshas verksamhet ska vara föremål för undersökningar av Europeiska ombudsmannen i enlighet med artikel 228 i EUF-fördraget.

Artikel 30

Samarbete med tredjeländer och internationella organisationer

1.   I den mån det är nödvändigt för att uppfylla de syften som fastställs i denna förordning och utan att det påverkar de respektive behörighetsområdena för medlemsstaterna och unionens institutioner, får EU-Osha samarbeta med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer.

För detta ändamål får EU-Osha, efter godkännande från styrelsen och kommissionen, upprätta samarbetsavtal med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen eller medlemsstaterna.

2.   EU-Osha ska vara öppen för deltagande av tredjeländer som har ingått avtal med unionen i detta syfte.

Det ska, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i första stycket, utarbetas överenskommelser i vilka särskilt karaktär, omfattning och utformning av de berörda tredjeländernas deltagande i EU-Oshas arbete anges, inklusive bestämmelser om deltagande i EU-Oshas initiativ, ekonomiska bidrag och personal. När det gäller personalfrågor ska dessa överenskommelser under alla omständigheter vara förenliga med tjänsteföreskrifterna.

3.   Styrelsen ska anta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i de frågor där EU-Osha har behörighet.

Artikel 31

Avtal om säte och villkor för verksamheten

1.   De nödvändiga bestämmelserna om EU-Oshas lokaler i värdmedlemsstaten och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, styrelseledamöterna, personal och deras familjemedlemmar ska fastställas i ett avtal om säte som ska ingås av EU-Osha och värdmedlemsstaten.

2.   EU-Oshas värdmedlemsstat ska tillhandahålla de förutsättningar som krävs för att EU-Osha ska kunna fungera, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

KAPITEL VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 32

Övergångsbestämmelser om styrelsen

Ledamöterna av den styrelse som inrättades enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 2062/94 ska sitta kvar och utföra de styrelseuppgifter som avses i artikel 5 i den här förordningen till dess att styrelseledamöter och en oberoende expert utses enligt artikel 4.1 i den här förordningen.

Artikel 33

Övergångsbestämmelser om personalen

1.   EU-Oshas direktör, som utsetts på grundval av artikel 11 i förordning (EG) nr 2062/94, ska för den återstående perioden av sitt uppdrag vara verkställande direktör enligt artikel 11 i den här förordningen. De övriga villkoren i anställningsavtalet förblir oförändrade.

2.   Om det pågår ett förfarande för urval och utnämning av verkställande direktör vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft, ska artikel 11 i förordning (EG) nr 2062/94 tillämpas fram till dess att förfarandet har avslutats.

3.   Den här förordningen ska inte påverka rättigheter och skyldigheter för personal som anställts enligt förordning (EG) nr 2062/94. Deras anställningsavtal får förnyas enligt den här förordningen i överensstämmelse med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda.

EU-Oshas eventuella sambandskontor som är i drift då denna förordning träder i kraft ska bibehållas.

Artikel 34

Övergångsbestämmelser om budgeten

Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de budgetar som fastställts på grundval av artikel 13 i förordning (EG) nr 2062/94 ska genomföras i enlighet med artikel 14 i den förordningen.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 35

Upphävande

Förordning (EG) nr 2062/94 ska upphöra att gälla och alla hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 36

Fortsatt tillämpning av interna regler antagna av styrelsen

Interna regler som antagits av styrelsen på grundval av förordning (EG) nr 2062/94 ska fortsätta att gälla efter den 20 februari 2019, såvida inte styrelsen beslutar något annat i samband med tillämpningen av den här förordningen.

Artikel 37

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 januari 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  EUT C 209, 30.6.2017, s. 49.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 december 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 december 2018.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 2062/94 av den 18 juli 1994 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå (EGT L 216, 20.8.1994, s. 1).

(4)  Rådets beslut av den 22 juli 2003 om inrättande av en rådgivande kommitté för arbetsmiljöfrågor (EUT C 218, 13.9.2003, s. 1).

(5)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).

(6)  EUT L 56, 4.3.1968, s. 1.

(7)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).

(8)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(10)  Rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 6.10.1958, s. 385).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(14)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(15)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


31.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 30/74


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/127

av den 16 januari 2019

om inrättande av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1365/75

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 1365/75 (3) för att bidra till planering och förverkligande av bättre levnads- och arbetsvillkor genom verksamheter för att öka och sprida kunskap. Eurofound bör i det sammanhanget beakta de medellånga och långa perspektiven.

(2)

Sedan den inrättades 1975 har Eurofound spelat en viktig roll när det gäller att stödja bättre levnads- och arbetsvillkor i hela unionen. Samtidigt har begreppet levnads- och arbetsvillkor och dess betydelse utvecklats till följd av samhällsutvecklingen och genomgripande förändringar på arbetsmarknaden. Den terminologi som används för att beskriva Eurofounds mål och uppgifter bör därför anpassas för att återspegla denna utveckling.

(3)

Förordning (EEG) nr 1365/75 har ändrats flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör den förordningen av tydlighetsskäl ersättas och upphävas.

(4)

Reglerna för Eurofound bör, i möjligaste mån och med beaktande av dess trepartsstruktur, fastställas i överensstämmelse med principerna i det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade byråer.

(5)

Eurofound förser unionens institutioner och organ, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter med information som är specialiserad och som ger mervärde inom Eurofounds kompetensområde.

(6)

Eurofound bör fortsätta med sina undersökningar för att säkerställa kontinuerliga, jämförande analyser av tendenser när det gäller levnads- och arbetsvillkoren samt utvecklingen på arbetsmarknaden i unionen.

(7)

Det är också viktigt att Eurofound har ett nära samarbete med anknytande organ på internationell nivå, unionsnivå och nationell nivå.

(8)

I de tre trepartsorganen, det vill säga Eurofound, Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), behandlas frågor som rör arbetsmarknad, arbetsmiljö, yrkesutbildning och kompetens, därför behövs en nära samordning av dem. I sitt arbete bör Eurofound därför komplettera EU-Oshas och Cedefops arbete, där de har liknande intresseområden, och samtidigt gynna välfungerande verktyg, såsom samförståndsavtal. Eurofound bör undersöka olika sätt att öka effektiviteten och synergieffekterna och, i sin verksamhet, undvika överlappning med EU-Oshas och Cedefops samt kommissionens verksamhet. När så är lämpligt bör Eurofound även sträva efter att samarbeta effektivt med den interna forskningskapaciteten vid unionens institutioner och externa specialiserade organ.

(9)

Kommissionen bör samråda med de viktigaste aktörerna, inbegripet ledamöter av styrelsen och ledamöter av Europaparlamentet, under utvärderingen av Eurofound.

(10)

Den trepartsstruktur som präglar Eurofound, EU-Osha och Cedefop är ett mycket värdefullt uttryck för en heltäckande strategi som bygger på en dialog mellan arbetsmarknadens parter och unionen samt nationella myndigheter, vilket är mycket viktigt för att hitta gemensamma och hållbara sociala och ekonomiska lösningar.

(11)

För att effektivisera Eurofounds beslutsprocess och bidra till att öka effektiviteten och ändamålsenligheten bör en styrelsestruktur med två nivåer inrättas. För detta ändamål bör medlemsstaterna, de nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och kommissionen vara företrädda i en styrelse med nödvändiga befogenheter, inklusive befogenheten att anta budgeten och godkänna programplaneringsdokumentet. I programplaneringsdokumentet, som innehåller Eurofounds fleråriga arbetsprogram och dess årliga arbetsprogram, bör styrelsen fastställa de strategiska prioriteringarna för Eurofounds verksamhet. Dessutom bör de regler som antas av styrelsen för förebyggande och hantering av intressekonflikter innehålla åtgärder för att upptäcka potentiella risker i ett tidigt skede.

(12)

För att Eurofound ska fungera väl bör medlemsstaterna, de europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och kommissionen säkerställa att personer som utses till styrelsen ha lämpliga kunskaper på området social- och arbetslivspolitik, så att de kan fatta strategiska beslut och övervaka Eurofounds verksamhet.

(13)

Det bör inrättas en direktion med uppgift att på lämpligt sätt förbereda styrelsens möten och stödja dess besluts- och övervakningsprocesser. När den bistår styrelsen bör det vara möjligt för direktionen, om det är nödvändigt av brådskande skäl, att fatta vissa preliminära beslut på styrelsens vägnar. Styrelsen bör anta direktionens arbetsordning.

(14)

Den verkställande direktören bör vara ansvarig för Eurofounds övergripande förvaltning i enlighet med den strategiska inriktning som styrelsen fastställt, inbegripet löpande förvaltning, liksom förvaltning av ekonomi och personella resurser. Den verkställande direktören bör utöva de befogenheter som han eller hon tilldelats. Det bör vara möjligt att tillfälligt dra in dessa befogenheter i exceptionella omständigheter, såsom intressekonflikter eller allvarlig underlåtenhet att fullgöra skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

(15)

Jämställdhetsprincipen är en av unionsrättens grundläggande principer. Den kräver att jämställdhet ska säkerställas på alla områden, inbegripet anställning, arbete och lön. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen och direktionen. Detta mål bör också eftersträvas av styrelsen när det gäller dess ordförande och vice ordförandena, liksom av de grupper som företräder regeringar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i styrelsen när det gäller utnämning av suppleanter som ska delta i direktionens möten.

(16)

Eurofound har för närvarande ett sambandskontor i Bryssel. Eurofound bör ha möjlighet att behålla detta.

(17)

De ekonomiska föreskrifter och bestämmelser för programplanering och rapportering som gäller Eurofound bör uppdateras. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 (4) föreskriver att Eurofound ska utföra förhands- och efterhandsutvärderingar av de program och verksamheter som medför betydande utgifter. Dessa utvärderingar bör beaktas av Eurofound i dess fleråriga och årliga programplanering.

(18)

För att säkerställa Eurofounds fullständiga oberoende och självständighet och göra det möjligt för byrån att handla i enlighet med mål- och uppgiftsbeskrivningen i denna förordning, bör den ges en adekvat egen budget, med inkomster som främst består av ett bidrag från unionens allmänna budget. Unionens budgetförfarande bör tillämpas för Eurofound när det handlar om unionens bidrag och alla andra bidrag från unionens allmänna budget. Eurofounds räkenskaper bör revideras av revisionsrätten.

(19)

De översättningstjänster som krävs för Eurofounds funktionssätt bör tillhandahållas av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (nedan kallat översättningscentrum). Eurofound bör arbeta tillsammans med översättningscentrum för att fastställa indikatorer för kvalitet, tidsramar och konfidentialitet, för att tydligt kartlägga Eurofounds behov och prioriteringar och skapa öppna och objektiva förfaranden för översättningsarbetet.

(20)

Bestämmelserna gällande Eurofounds personal bör anpassas till tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda), som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (5).

(21)

Eurofound bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att konfidentiella uppgifter hanteras och behandlas säkert. Eurofound bör vid behov anta säkerhetsbestämmelser motsvarande dem i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (6) och (EU, Euratom) 2015/444 (7).

(22)

Det är nödvändigt att föreskriva övergångsbestämmelser för budgeten och övergångsbestämmelser om styrelsen, den verkställande direktören och personalen för att säkerställa Eurofounds fortsatta verksamhet i väntan på att denna förordning genomförs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

MÅL OCH UPPGIFTER

Artikel 1

Inrättande och mål

1.   Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound), inrättas härmed som en unionsbyrå.

2.   Eurofounds mål ska vara att ge stöd till kommissionen, andra unionsinstitutioner, unionsorgan och byråer, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter för att utforma och genomföra en politik avseende förbättring av levnads- och arbetsvillkor, utformning av sysselsättningspolitiska åtgärder och främjande av en dialog mellan arbetsmarknadens parter.

Eurofound ska därför öka och sprida kunskap, tillhandahålla underlag och tjänster för politikutformning, inbegripet forskningsbaserade slutsatser, samt underlätta kunskapsdelning inom unionen och bland nationella aktörer samt mellan unionen och nationella aktörer.

Artikel 2

Uppgifter

1.   Eurofound ska ha följande uppgifter avseende de politikområden som avses i artikel 1.2 och samtidigt fullt ut respektera medlemsstaternas ansvarsområden:

a)

Analysera utvecklingen och tillhandahålla jämförande analyser av politik, institutionella ramar och institutionell praxis i medlemsstaterna och, i förekommande fall, i andra länder.

b)

Samla in data, exempelvis med hjälp av undersökningar, och analysera tendenser när det gäller levnads- och arbetsvillkor, sysselsättning samt utvecklingen på arbetsmarknaden.

c)

Analysera utvecklingen av system för arbetsmarknadsrelationer, särskilt dialogen mellan arbetsmarknadens parter på unionsnivå och i medlemsstaterna.

d)

Göra eller låta göra utredningar och bedriva forskning om relevant socioekonomisk utveckling och relaterade politikfrågor.

e)

Genomföra pilotprojekt och förberedande åtgärder, när det är relevant och på begäran av kommissionen.

f)

Skapa forum för utbyte av erfarenheter och information mellan regeringarna, arbetsmarknadsparterna och andra aktörer på nationell nivå, bland annat genom evidensbaserad information och analys.

g)

Förvalta och ta fram tillgängliga verktyg och dataset för beslutsfattare, arbetsmarknadens parter, universitet och högskolor samt andra aktörer.

h)

Utarbeta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 30 i frågor där Eurofound har behörighet.

2.   Om nya studier behövs ska unionens institutioner, innan politiska beslut fattas, beakta Eurofounds sakkunskap och eventuella studier som den har genomfört på det berörda området eller som den kan genomföra i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (8).

3.   Eurofound får ingå samarbetsavtal med andra relevanta unionsbyråer för att underlätta och främja samarbete.

4.   Eurofound ska när den utför sina uppgifter föra en nära dialog särskilt med specialiserade organ, såväl offentliga som privata, nationella eller internationella, med offentliga myndigheter, högskolor/universitet och forskningsorgan, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, samt med nationella trepartsorgan, om sådana finns. Utan att det påverkar dess mål och syften ska Eurofound samarbeta med andra unionsbyråer, särskilt med EU-Osha och Cedefop, och främja synergieffekter och komplementaritet med deras verksamheter, samtidigt som överlappningar undviks.

KAPITEL II

EUROFOUNDS ORGANISATION

Artikel 3

Förvaltnings- och ledningsstruktur

Eurofounds förvaltnings- och ledningsstruktur ska bestå av följande:

a)

En styrelse.

b)

En direktion.

c)

En verkställande direktör.

Avsnitt 1

Styrelse

Artikel 4

Styrelsens sammansättning

1.   Styrelsen ska bestå av

a)

en ledamot som företräder regeringen i varje medlemsstat,

b)

en ledamot som företräder arbetsgivarorganisationerna i varje medlemsstat,

c)

en ledamot som företräder arbetstagarorganisationerna i varje medlemsstat,

d)

tre ledamöter som företräder kommissionen,

e)

en oberoende expert som utses av Europaparlamentet.

Var och en av de ledamöter som avses i leden a–d ska ha rösträtt.

Rådet ska utse de ledamöter som avses i leden a, b och c på grundval av de kandidater som utsetts av medlemsstaterna och de europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

Kommissionen ska utse de ledamöter som avses i led d.

Europaparlamentets ansvariga utskott ska utse den expert som avses i led e.

2.   Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i ledamotens frånvaro. Suppleanten ska utses i enlighet med punkt 1.

3.   Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses och tillsättas på grundval av deras kunskaper om social- och arbetslivspolitik, med hänsyn till deras relevanta kompetenser inom till exempel ledarskap, förvaltning och budget och sakkunskap inom området för Eurofounds kärnverksamhet, för att de ska kunna hantera sin övervakande roll effektivt. Alla parter som är representerade i styrelsen ska sträva efter att begränsa omsättningen av företrädare, i syfte att säkerställa kontinuiteten i dess arbete. Alla parter ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

4.   Alla ledamöter och suppleanter ska underteckna en skriftlig förklaring när de tillträder sin tjänst där de uppger att de inte befinner sig i en intressekonflikt. Alla ledamöter och suppleanter ska uppdatera sin förklaring om det sker en förändring avseende intressekonflikter. Eurofound ska offentliggöra förklaringarna och uppdateringarna på sin webbplats.

5.   Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förnyas. Vid mandatperiodens utgång eller om de avgår ska ledamöterna och suppleanterna sitta kvar tills deras mandat har förnyats eller tills de har ersatts.

6.   I styrelsen ska företrädarna för regeringarna och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bilda varsin grupp. Varje grupp ska utse en samordnare för att effektivisera överläggningarna inom och mellan grupperna. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper ska vara företrädare för sina respektive europeiska organisationer och får utses bland de utsedda styrelseledamöterna. Samordnare som inte är utsedda styrelseledamöter i enlighet med punkt 1 ska delta i styrelsemöten men utan rösträtt.

Artikel 5

Styrelsens uppgifter

1.   Styrelsen ska

a)

fastställa den strategiska inriktningen för Eurofounds verksamhet,

b)

varje år, i enlighet med artikel 6 och med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade ledamöterna, anta Eurofounds programplaneringsdokument, som ska innehålla Eurofounds fleråriga arbetsprogram och dess årliga arbetsprogram för det kommande året,

c)

med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna, anta Eurofounds årsbudget och utföra andra uppgifter rörande denna budget enligt kapitel III,

d)

anta en konsoliderad årlig verksamhetsrapport och sin bedömning om Eurofounds verksamhet, och överlämna dessa senast den 1 juli varje år till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, och offentliggöra den konsoliderade årliga verksamhetsrapporten,

e)

anta de ekonomiska reglerna för Eurofound i enlighet med artikel 17,

f)

anta en strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, med hänsyn till kostnaderna för och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras,

g)

anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter bland ledamöterna och oberoende experter samt utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av Eurofound enligt artikel 20,

h)

anta och regelbundet uppdatera planerna för kommunikation och informationsspridning efter behovsanalys och låta detta återspeglas i Eurofounds programplaneringsdokument,

i)

anta sin arbetsordning,

j)

i enlighet med punkt 2, med avseende på Eurofounds personal, utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallade tillsättningsbefogenheter),

k)

i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta lämpliga genomföranderegler för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda,

l)

utse en verkställande direktör och, i förekommande fall, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod eller säga upp vederbörande i enlighet med artikel 19,

m)

utse en räkenskapsförare, i enlighet med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, som ska vara helt oberoende i sin tjänsteutövning,

n)

anta direktionens arbetsordning,

o)

inrätta och upplösa rådgivande kommittéer i enlighet med artikel 12 och anta deras arbetsordning,

p)

övervaka lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revisionsrapporterna och utvärderingarna samt från utredningar som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

q)

godkänna ingåendet av samarbetsavtal med behöriga myndigheter i tredjeländer och med internationella organisationer i enlighet med artikel 30.

2.   Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera relevanta tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Om exceptionella omständigheter kräver det får styrelsen tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och de befogenheter som den verkställande direktören vidaredelegerat. I sådana fall ska styrelsen under en begränsad tid delegera dem till en av företrädarna för kommissionen som den utser eller till någon annan anställd än den verkställande direktören.

Artikel 6

Flerårig och årlig programplanering

1.   Den verkställande direktören ska varje år, i enlighet med artikel 11.5 f i denna förordning, utarbeta ett utkast till programplaneringsdokument som ska innehålla ett flerårigt och ett årligt arbetsprogram i enlighet med artikel 32 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

2.   Den verkställande direktören ska till styrelsen överlämna det utkast till programplaneringsdokument som avses i punkt 1. Efter styrelsens godkännande ska utkastet till programplaneringsdokument lämnas in till kommissionen, Europaparlamentet och rådet senast den 31 januari varje år. Den verkställande direktören ska överlämna eventuella uppdaterade versioner av det dokumentet i enlighet med samma förfarande. Styrelsen ska anta programplaneringsdokumentet med beaktande av kommissionens yttrande.

Programplaneringsdokumentet ska anses som slutgiltigt efter det att unionens allmänna budget slutligen har antagits och ska vid behov anpassas i enlighet därmed.

3.   Det fleråriga arbetsprogrammet ska fastställa den övergripande strategiska programplaneringen, inklusive mål, förväntade resultat och resultatindikatorer och undvika överlappningar med andra byråers programplanering. Det ska också fastställa resursplanering, inklusive flerårig budget och personal. Det ska inbegripa en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 30 och de åtgärder som är kopplade till denna strategi samt ange vilka resurser som krävs.

4.   Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med det fleråriga arbetsprogram som avses i punkt 3 och ska innehålla

a)

detaljerade mål och förväntade resultat, inklusive resultatindikatorer,

b)

en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, inklusive planerade åtgärder som syftar till att öka effektiviteten,

c)

en indikation på de ekonomiska och personella resurser som anslagits för varje åtgärd, i enlighet med principerna om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning,

d)

möjliga åtgärder för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 30.

Det ska tydligt framgå vilka åtgärder som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med föregående budgetår.

5.   Styrelsen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om Eurofound tilldelas någon ny verksamhet. Styrelsen får till den verkställande direktören delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

Varje betydande ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas i enlighet med samma förfarande som det ursprungliga årliga arbetsprogrammet.

6.   Resursplaneringen ska uppdateras årligen. Den strategiska programplaneringen ska uppdateras vid behov, och ska i synnerhet ta hänsyn till resultatet av den utvärdering som avses i artikel 28.

Om Eurofound tilldelas en ny verksamhet för att kunna utföra de uppgifter som fastställs i artikel 2, ska detta beaktas i dess resurs- och budgetplanering, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets (nedan kallade budgetmyndigheten) befogenheter.

Artikel 7

Styrelsens ordförande

1.   Styrelsen ska välja en ordförande och tre vice ordförande:

a)

En bland de ledamöter som företräder medlemsstaternas regeringar.

b)

En bland de ledamöter som företräder arbetsgivarorganisationerna.

c)

En bland de ledamöter som företräder arbetstagarorganisationerna.

d)

En bland de ledamöter som företräder kommissionen.

Ordföranden och vice ordförandena ska väljas med två tredjedelars majoritet av röstberättigade ledamöter i styrelsen.

2.   Ordförandens och vice ordförandenas mandatperiod ska vara ett år. Deras mandatperiod får förnyas. Om deras uppdrag som styrelseledamot upphör någon gång under deras mandatperiod, upphör deras mandatperiod automatiskt vid den tidpunkten.

Artikel 8

Styrelsemöten

1.   Ordföranden ska sammankalla till styrelsens möten.

2.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

3.   Styrelsen ska hålla ett ordinarie möte per år. Dessutom ska styrelsen hålla möte på ordförandens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter.

4.   Styrelsen får bjuda in personer vars synpunkter kan vara av intresse som observatörer till sina möten. Företrädare för länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får närvara vid styrelsens möten som observatörer om det i EES-avtalet föreskrivs att de ska delta i Eurofounds verksamhet.

5.   Eurofound ska bistå styrelsen med ett sekretariat.

Artikel 9

Omröstningsbestämmelser för styrelsen

1.   Styrelsen ska fatta beslut med en majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 b och c, artikel 7.1 andra stycket samt artikel 19.7.

2.   Varje röstberättigad styrelseledamot ska ha en röst. Om en röstberättigad styrelseledamot är frånvarande ska dennes suppleant ha rätt att rösta i ledamotens ställe.

3.   Ordföranden har rösträtt.

4.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

5.   Närmare bestämmelser om röstningsförfarandena ska fastställas i styrelsens arbetsordning, och i synnerhet på vilka villkor som en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar.

Avsnitt 2

Direktion

Artikel 10

Direktion

1.   Styrelsen ska bistås av en direktion.

2.   Direktionen ska

a)

förbereda beslut som ska antas av styrelsen,

b)

tillsammans med styrelsen, övervaka lämplig uppföljning av de resultat och rekommendationer som härrör från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt från utredningar som utförs av Olaf,

c)

utan att det påverkar den verkställande direktörens ansvarsskyldigheter enligt artikel 11, vid behov råda den verkställande direktören i genomförandet av styrelsens beslut, i syfte att förstärka tillsynen av den administrativa förvaltningen och budgetförvaltningen.

3.   När det är nödvändigt av brådskande skäl får direktionen fatta vissa preliminära beslut på styrelsens vägnar, inklusive om tillfälligt upphävande av delegering av tillsättningsbefogenheter, i enlighet med villkoren i artikel 5.2, och om budgetfrågor.

4.   Direktionen ska bestå av styrelsens ordförande, de tre vice ordförandena, samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 och en företrädare för kommissionen. Varje grupp som avses i artikel 4.6 får utse högst två suppleanter som ska delta i direktionens möten om en ledamot som utsetts av den berörda gruppen är frånvarande. Styrelsens ordförande ska också vara ordförande i direktionen. Den verkställande direktören ska delta i direktionens möten, men utan rösträtt.

5.   Mandatperioden för ledamöterna i direktionen ska vara två år. Denna period får förnyas. Mandatperioden för en ledamot i direktionen ska upphöra det datum då uppdraget som styrelseledamot upphör.

6.   Direktionen ska sammanträda tre gånger om året. Ordföranden kan dessutom sammankalla till ytterligare möten på eget initiativ eller på begäran av ledamöterna. Efter varje möte ska samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 göra sitt bästa för att utan dröjsmål och på ett insynsvänligt sätt informera ledamöterna i deras egen grupp om innehållet i diskussionen.

Avsnitt 3

Verkställande direktör

Artikel 11

Den verkställande direktörens ansvar

1.   Den verkställande direktören ska ansvara för ledningen av Eurofound i enlighet med den strategiska inriktning som fastställts av styrelsen, och vara ansvarig inför styrelsen.

2.   Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen och direktionen ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.   Den verkställande direktören ska på begäran rapportera till Europaparlamentet om utförandet av sitt uppdrag. Rådet får uppmana den verkställande direktören att rapportera om utförandet av sitt uppdrag.

4.   Den verkställande direktören ska vara den rättsliga företrädaren för Eurofound.

5.   Den verkställande direktören ska ansvara för genomförandet av de uppgifter som Eurofound tilldelas i denna förordning. Den verkställande direktören ska i synnerhet ha ansvaret för följande:

a)

Eurofounds löpande förvaltning, inbegripet utövandet av de befogenheter avseende personalfrågor som han eller hon tilldelats i enlighet med artikel 5.2.

b)

Genomföra de beslut som antas av styrelsen.

c)

I enlighet med det beslut som avses i artikel 5.2, fatta beslut om personalförvaltningen.

d)

Med beaktande av Eurofounds verksamhetsbehov och en sund budgetförvaltning, fatta beslut om Eurofounds interna strukturer och, vid behov, ändringar av dessa.

e)

Välja och utse vice verkställande direktör som ska stödja den verkställande direktören i utförandet av Eurofounds uppgifter och verksamhet.

f)

Utarbeta programplaneringsdokument och överlämna dessa till styrelsen efter samråd med kommissionen.

g)

Genomföra programplaneringsdokument och rapportera till styrelsen om genomförandet.

h)

Utarbeta den konsoliderade årliga rapporten om Eurofounds verksamhet samt lägga fram denna för styrelsen för bedömning och antagande.

i)

Införa ett effektivt övervakningssystem som möjliggör de regelbundna utvärderingar som avses i artikel 28 och ett rapporteringssystem för att sammanfatta resultaten av dessa.

j)

Utarbeta ett utkast till ekonomiska regler för Eurofound.

k)

Utarbeta ett utkast till beräkning av Eurofounds inkomster och utgifter, som en del av Eurofounds programplaneringsdokument, och genomföra Eurofounds budget.

l)

Utarbeta en åtgärdsplan som uppföljning av slutsatserna från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar, liksom utredningar utförda av Olaf, samt överlämna en lägesrapport till kommissionen två gånger om året och regelbundet till styrelsen och direktionen.

m)

Sträva efter att säkerställa en jämn könsfördelning inom Eurofound.

n)

Skydda unionens ekonomiska intressen genom att vidta förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet med hjälp av effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt, när så krävs, genom att förelägga effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

o)

Ta fram en strategi för bedrägeribekämpning för Eurofound och lägga fram den för styrelsen för godkännande.

p)

Där så är lämpligt, samarbeta med andra unionsbyråer, och ingå samarbetsavtal med dem.

6.   Den verkställande direktören ska också ansvara för att besluta huruvida det är nödvändigt att inrätta ett sambandskontor i Bryssel i syfte att öka Eurofounds samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna, för att Eurofound ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Ett sådant beslut kräver ett förhandsgodkännande från kommissionen, styrelsen och den relevanta medlemsstaten. I beslutet ska anges omfattningen av den verksamhet som ska bedrivas vid sambandskontoret på ett sätt som undviker onödiga kostnader och överlappning med Eurofounds administrativa uppgifter.

Avsnitt 4

Rådgivande kommittéer

Artikel 12

Rådgivande kommittéer

1.   Styrelsen får inrätta rådgivande kommittéer i enlighet med de prioriterade politiska områden som anges i Eurofounds programplaneringsdokument.

2.   De rådgivande kommittéerna ska vara operativa organ som inrättats i syfte att säkerställa kvaliteten på den forskning som Eurofound bedriver, liksom ett brett egenansvar för projekten och deras resultat, genom att främja deltagande i genomförandet av Eurofounds program och tillhandahålla rådgivning och nya resurser.

3.   I samarbete med styrelsen och direktionen ska de rådgivande kommittéerna utföra följande huvudsakliga uppgifter i samband med forskningsprojekt:

a)

Rådgivning om projektens utformning och genomförande.

b)

Övervakning av framstegen med deras genomförande.

c)

Utvärdering av deras resultat.

d)

Rådgivning om spridning av resultat.

4.   Samordnarna för de grupper som avses i artikel 4.6 ska övervaka utnämningen och deltagandet av ledamöterna i de rådgivande kommittéerna i enlighet med styrelsens arbetsordning.

5.   Styrelsen får upplösa de rådgivande kommittéerna som inrättats enligt punkt 1 i överensstämmelse med de prioriteringar som anges i Eurofounds programplaneringsdokument.

KAPITEL III

EKONOMISKA BESTÄMMELSER

Artikel 13

Budget

1.   Alla Eurofounds inkomster och utgifter ska beräknas för varje budgetår och redovisas i Eurofounds budget. Budgetåret ska motsvara kalenderåret.

2.   Eurofounds budget ska vara balanserad i fråga om inkomster och utgifter.

3.   Utan att det påverkar andra medel ska Eurofounds inkomster omfatta

a)

ett bidrag från unionen som finns infört i unionens allmänna budget,

b)

eventuella frivilliga ekonomiska bidrag från medlemsstaterna,

c)

avgifter som tas ut för publikationer och andra tjänster som Eurofound tillhandahåller,

d)

eventuella bidrag från tredjeländer som deltar i Eurofounds arbete som anges i artikel 30.

4.   Eurofounds utgifter ska omfatta löner till personalen, kostnader för administration och infrastruktur samt driftskostnader.

Artikel 14

Upprättande av budgeten

1.   Varje år ska den verkställande direktören göra ett preliminärt utkast till beräkning av Eurofounds förväntade inkomster och utgifter för påföljande budgetår, inbegripet tjänsteförteckningen, och översända det till styrelsen.

Det preliminära utkastet till beräkning ska baseras på målen och det förväntade resultatet enligt det årliga programplaneringsdokument som avses i artikel 6.1, och i enlighet med principen om resultatbaserad budgetering ska där beaktas vilka ekonomiska resurser som behövs för att uppnå dessa mål och förväntade resultat.

2.   På grundval av detta preliminära utkast till beräkning ska styrelsen anta en preliminär beräkning av Eurofounds inkomster och utgifter för påföljande budgetår och översända den till kommissionen senast den 31 januari varje år.

3.   Kommissionen ska översända utkastet till beräkning till budgetmyndigheten, tillsammans med förslaget till unionens allmänna budget. Utkastet till beräkning ska också göras tillgängligt för Eurofound.

4.   På grundval av utkastet till beräkning ska kommissionen i förslaget till unionens allmänna budget föra in de beräkningar som den betraktar som nödvändiga med tanke på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som ska belasta den allmänna budgeten, som den ska förelägga budgetmyndigheten i enlighet med artiklarna 313 och 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

5.   Budgetmyndigheten ska bevilja anslagen för bidraget från unionens allmänna budget till Eurofound.

6.   Budgetmyndigheten ska anta Eurofounds tjänsteförteckning.

7.   Eurofounds budget ska antas av styrelsen. Budgeten blir slutgiltig när unionens allmänna budget slutligen antas, och ska vid behov anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet. Alla eventuella ändringar av Eurofounds budget, inklusive tjänsteförteckningen, ska antas i enlighet med samma förfarande.

8.   Alla byggnadsprojekt som kan komma att påverka Eurofounds budget väsentligt ska omfattas av delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

Artikel 15

Genomförande av budgeten

1.   Den verkställande direktören ska genomföra Eurofounds budget.

2.   Den verkställande direktören ska varje år till budgetmyndigheten skicka alla uppgifter som rör resultatet av utvärderingsförfarandena.

Artikel 16

Redovisning och förfarande för att bevilja ansvarsfrihet

1.   Eurofounds räkenskapsförare ska översända de preliminära redovisningarna för budgetåret (år N) till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars det påföljande budgetåret (år N + 1).

2.   Eurofound ska översända en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

3.   Kommissionens räkenskapsförare ska översända Eurofounds preliminära redovisningar för år N som konsoliderats med kommissionens redovisningar till revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

4.   Efter det att revisionsrättens iakttagelser om Eurofounds preliminära redovisningar för år N enligt artikel 246 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 har inkommit, ska räkenskapsföraren upprätta slutliga redovisningar av Eurofounds räkenskaper för det året. Den verkställande direktören ska överlämna denna till styrelsen för ett yttrande.

5.   Styrelsen ska avge ett yttrande om Eurofounds slutliga redovisningar för år N.

6.   Eurofounds räkenskapsförare ska senast den 1 juli år N + 1 översända de slutliga redovisningarna för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, tillsammans med styrelsens yttrande.

7.   De slutliga redovisningarna för år N ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november år N + 1.

8.   Senast den 30 september år N + 1 ska den verkställande direktören översända ett svar till revisionsrätten om de iakttagelser som den framfört i sin årsrapport. Den verkställande direktören ska också skicka det svaret till styrelsen.

9.   Den verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran, för parlamentet lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för år N ska kunna tillämpas på ett smidigt sätt, i enlighet med artikel 109.3 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

10.   Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande år N.

Artikel 17

Ekonomiska regler

De ekonomiska regler som är tillämpliga på Eurofound ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. De ska inte avvika från delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 såvida inte en sådan avvikelse är specifikt nödvändig för Eurofounds verksamhet och kommissionen har gett sitt förhandsgodkännande.

KAPITEL IV

PERSONAL

Artikel 18

Allmänna bestämmelser

1.   Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda samt de bestämmelser som har antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda ska gälla för Eurofounds personal.

2.   Styrelsen ska anta lämpliga genomföranderegler för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 19

Verkställande direktör

1.   Den verkställande direktören ska vara medlem av personalen och ska vara tillfälligt anställd vid Eurofound enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

2.   Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en förteckning över kandidater som föreslagits av kommissionen efter ett öppet och transparent urvalsförfarande.

Den utvalda kandidaten ska uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från parlamentets ledamöter. Denna diskussion får inte i onödan fördröja utnämningen.

Eurofound ska företrädas av styrelseordföranden när den ingår anställningsavtalet med den verkställande direktören.

3.   Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Före periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering som beaktar den verkställande direktörens arbetsinsats och Eurofounds framtida uppgifter och utmaningar.

4.   Styrelsen får, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång och med högst fem år.

5.   En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid utgången av den sammantagna mandatperioden.

6.   Den verkställande direktören kan avsättas från sin post endast efter ett styrelsebeslut. I sitt beslut ska styrelsen ta hänsyn till kommissionens utvärdering av den verkställande direktörens arbetsinsats, enligt punkt 3.

7.   Styrelsen ska fatta beslut om utnämning, förlängning av mandatperioden och avsättning av den verkställande direktören med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade ledamöterna.

Artikel 20

Utstationerade nationella experter och annan personal

1.   Eurofound får använda sig av utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av Eurofound.

2.   Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till Eurofound.

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 21

Rättslig ställning

1.   Eurofound ska vara en unionsbyrå. Den ska vara en juridisk person.

2.   Eurofound ska i alla medlemsstater ha den mest omfattande rättskapacitet som en juridisk person kan ha enligt nationell rätt. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstol och andra myndigheter.

3.   Eurofound ska ha sitt säte i Dublin.

4.   Eurofound får inrätta ett sambandskontor i Bryssel för att öka sitt samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna i enlighet med artikel 11.6.

Artikel 22

Privilegier och immunitet

Eurofound och dess personal ska omfattas av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

Artikel 23

Språkordning

1.   De bestämmelser som anges i rådets förordning nr 1 (9) ska tillämpas på Eurofound.

2.   De översättningstjänster som krävs för Eurofounds arbete ska tillhandahållas av översättningscentrum.

Artikel 24

Öppenhet och dataskydd

1.   Eurofound ska utföra sin verksamhet med en hög grad av öppenhet.

2.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (10) ska tillämpas på de handlingar som finns på Eurofound.

3.   Inom sex månader efter sitt första möte ska styrelsen anta närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.

4.   Eurofounds behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (11). Styrelsen ska inom sex månader efter sitt första möte fastställa bestämmelser för Eurofounds tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725, inklusive bestämmelser om utnämning av ett dataskyddsombud. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen.

Artikel 25

Bedrägeribekämpning

1.   För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (12) ska Eurofound senast den 21 augusti 2019 ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (13), och ska anta lämpliga bestämmelser som ska tillämpas på alla dess anställda, genom att använda den mall som finns i bilagan till avtalet.

2.   Revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering från Eurofound.

3.   Olaf får göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt som finansierats av Eurofound, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (14).

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska Eurofounds samarbetsavtal med tredjeland och med internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

Artikel 26

Säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Eurofound ska vid behov anta säkerhetsbestämmelser som motsvarar kommissionens säkerhetsbestämmelser för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som anges i beslut (EU, Euratom) 2015/443 och (EU, Euratom) 2015/444. Eurofounds säkerhetsbestämmelser ska bland annat och när så är nödvändigt omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.

Artikel 27

Ansvar

1.   Eurofounds inomobligatoriska ansvar ska regleras av den rätt som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.   Europeiska unionens domstol (domstolen) ska vara behörig att träffa avgöranden enligt skiljedomsklausul i avtal som Eurofound ingått.

3.   Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska Eurofound ersätta skada som den eller dess personal har orsakat under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rätt.

4.   Domstolen ska vara behörig vad gäller ersättning för sådana skador som avses i punkt 3.

5.   Personalens personliga ansvar gentemot Eurofound ska regleras av bestämmelserna i tjänsteföreskrifter och i anställningsvillkor för övriga anställda.

Artikel 28

Utvärdering

1.   I enlighet med artikel 29.5 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 ska Eurofound genomföra förhands- och efterhandsutvärderingar av de program och verksamheter som medför betydande utgifter.

2.   Senast den 21 februari 2024, och därefter vart femte år, ska kommissionen säkerställa att en utvärdering genomförs i enlighet med kommissionens riktlinjer, för att utvärdera Eurofounds resultat i förhållande till dess mål, uppdrag och arbetsuppgifter. Kommissionen ska samråda med styrelseledamöterna och de andra viktiga aktörerna under sin utvärdering. Utvärderingen ska särskilt omfatta eventuella behov av att ändra Eurofounds uppdrag samt de ekonomiska konsekvenserna av sådana ändringar.

3.   Kommissionen ska meddela resultatet av utvärderingen till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultatet av utvärderingen ska offentliggöras.

Artikel 29

Administrativa undersökningar

Eurofounds verksamhet ska vara föremål för undersökningar av Europeiska ombudsmannen i enlighet med artikel 228 i EUF-fördraget.

Artikel 30

Samarbete med tredjeländer och internationella organisationer

1.   I den mån det är nödvändigt för att uppfylla de syften som fastställs i denna förordning och utan att det påverkar de respektive behörighetsområdena för medlemsstaterna och unionens institutioner, får Eurofound samarbeta med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer.

För detta ändamål får Eurofound, efter godkännande från styrelsen och kommissionen, upprätta samarbetsavtal med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen eller medlemsstaterna.

2.   Eurofound ska vara öppen för deltagande av tredjeländer som har ingått avtal med unionen i detta syfte.

Det ska, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i första stycket, utarbetas överenskommelser i vilka särskilt karaktär, omfattning och utformning av de berörda tredjeländernas deltagande i Eurofounds arbete anges, inklusive bestämmelser om deltagande i Eurofounds initiativ, ekonomiska bidrag och personal. När det gäller personalfrågor ska dessa överenskommelser under alla omständigheter vara förenliga med tjänsteföreskrifterna.

3.   Styrelsen ska anta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i de frågor där Eurofound har behörighet.

Artikel 31

Avtal om säte och villkor för verksamheten

1.   De nödvändiga bestämmelserna om Eurofounds lokaler i värdmedlemsstaten och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, styrelseledamöterna, personalen och deras familjemedlemmar ska fastställas i ett avtal om säte som ska ingås av Eurofound och värdmedlemsstaten.

2.   Eurofounds värdmedlemsstat ska tillhandahålla de förutsättningar som krävs för att Eurofound ska kunna fungera, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

KAPITEL VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 32

Övergångsbestämmelser om styrelsen

Ledamöterna av den styrelse som inrättats på grundval av artikel 6 i förordning (EEG) nr 1365/75 ska sitta kvar och utföra de styrelseuppgifter som avses i artikel 5 i den här förordningen till dess att ledamöterna och en oberoende experten i styrelsen utses enligt artikel 4.1 i den här förordningen.

Artikel 33

Övergångsbestämmelser om personalen

1.   Eurofounds verkställande direktör, som utsetts på grundval av artikel 8 i förordning (EEG) nr 1365/75, ska för den återstående tiden av sin mandatperiod vara verkställande direktör enligt artikel 11 i den här förordningen. De övriga villkoren i anställningsavtalet förblir oförändrade.

2.   Om det pågår ett förfarande för urval och utnämning av verkställande direktör vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft, ska artikel 8 i förordning (EEG) nr 1365/75 tillämpas fram till dess att förfarandet har avslutats.

3.   Den här förordningen ska inte påverka rättigheter och skyldigheter för personal som anställts enligt förordning (EEG) nr 1365/75. Deras anställningsavtal får förnyas enligt den här förordningen i överensstämmelse med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda.

Eurofounds eventuella sambandskontor som är i drift då denna förordning träder i kraft ska bibehållas.

Artikel 34

Övergångsbestämmelser om budgeten

Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de budgetar som fastställts på grundval av artikel 15 i förordning (EEG) nr 1365/75 ska genomföras i enlighet med artikel 16 i den förordningen.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 35

Upphävande

Förordning (EEG) nr 1365/75 ska upphöra att gälla och alla hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 36

Fortsatt tillämpning av interna regler antagna av styrelsen

Interna regler som antagits av styrelsen på grundval av förordning (EEG) nr 1365/75 ska fortsätta att gälla efter den 20 februari 2019, såvida inte styrelsen beslutar något annat i samband med tillämpningen av denna förordning.

Artikel 37

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 januari 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  EUT C 209, 30.6.2017, s. 49.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 december 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 december 2018.

(3)  Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 om bildande av en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (EGT L 139, 30.5.1975, s. 1).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).

(5)  EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

(6)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).

(7)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(9)  Rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EUT 17, 6.10.1958, s. 385).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(13)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(14)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


31.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 30/90


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/128

av den 16 januari 2019

om inrättande av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 337/75

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 166.4 och 165.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 337/75 (3) för att bistå kommissionen med att på unionsnivå främja och utveckla yrkesutbildning och personalutbildning.

(2)

Sedan Cedefop inrättades 1975 har Cedefop aktivt arbetat för att utveckla en gemensam strategi för yrkesutbildning. Samtidigt har begreppet yrkesutbildning och dess betydelse utvecklats till följd av förändringarna på arbetsmarknaden, den tekniska utvecklingen, särskilt på det digitala området, och den ökade rörligheten på arbetsmarknaden. Dessa faktorer bidrar till utmaningen att bättre matcha färdigheter och kvalifikationer med en ständigt ökande efterfrågan. Strategier för yrkesutbildning har utarbetats i samma takt och omfattar en rad instrument och initiativ, inbegripet dem som rör kompetens och kvalifikationer och validering av lärande, som går utöver de traditionella gränserna för yrkesutbildning. Det som karaktäriserar Cedefops verksamhet bör därför tydligt definieras för att bättre återspegla dess nuvarande verksamhet, som går utöver yrkesutbildning och omfattar arbete med kompetens och kvalifikationer, och den terminologi som används för att beskriva Cedefops mål och uppgifter bör anpassas för att återspegla denna utveckling.

(3)

I Cedefops utvärderingsrapport för 2013 fastställs det att förordning (EEG) nr 337/75 bör ändras så att Cedefops arbete med kompetens ingår i dess uppgifter, och dess arbete med politikrapportering och gemensamma europeiska verktyg och initiativ tydligare integreras.

(4)

För att kunna stödja genomförandet av strategierna för yrkesutbildning kommer tonvikten att ligga på förbindelselänken mellan utbildning och arbetslivet, för att se till att den kunskap, kompetens och de färdigheter som förvärvats stöder livslångt lärande, integration och anställbarhet på en arbetsmarknad i förändring och motsvarar medborgarnas och samhällets behov.

(5)

Förordning (EEG) nr 337/75 har ändrats flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör den förordningen av tydlighetsskäl ersättas och upphävas.

(6)

Reglerna för Cedefop bör, i möjligaste mån och med beaktande av dess trepartsstruktur, fastställas i överensstämmelse med principerna i det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade byråer.

(7)

Eftersom det i de tre trepartsorganen, det vill säga Cedefop, Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha), behandlas frågor som rör arbetsmarknad, arbetsmiljö, yrkesutbildning och kompetens, behövs en nära samordning dem emellan. Det behövs också en nära samordning med Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (ETF). I sitt arbete bör Cedefop därför komplettera ETF:s, Eurofounds och EU-Oshas arbete, där alla har liknande intresseområden, och samtidigt gynna välfungerande verktyg, såsom samförståndsavtal. Cedefop bör undersöka olika sätt att öka effektiviteten och synergieffekterna och, i sin verksamhet, undvika överlappning med ETF:s, Eurofounds och EU-Oshas samt kommissionens verksamhet. När så är lämpligt bör Cedefop även sträva efter att samarbeta effektivt med den interna forskningskapaciteten vid unionens institutioner och externa specialiserade organ.

(8)

Kommissionen bör samråda med de viktigaste aktörerna, inbegripet ledamöter av styrelsen och ledamöter av Europaparlamentet, under utvärderingen av Cedefop.

(9)

Den trepartsstruktur som präglar Cedefop, Eurofound och EU-Osha är ett mycket värdefullt uttryck för en heltäckande strategi som bygger på en dialog mellan arbetsmarknadens parter och unionen samt nationella myndigheter, vilket är mycket viktigt för att hitta gemensamma och hållbara sociala och ekonomiska lösningar.

(10)

För att effektivisera Cedefops beslutsprocess och bidra till att öka effektiviteten och ändamålsenligheten bör en styrelsestruktur med två nivåer inrättas. För detta ändamål bör medlemsstaterna, de nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och kommissionen vara företrädda i en styrelse med nödvändiga befogenheter, inklusive befogenheten att anta budgeten och godkänna programplaneringsdokumentet. I programplaneringsdokumentet, som innehåller Cedefops fleråriga arbetsprogram och dess årliga arbetsprogram, bör styrelsen fastställa de strategiska prioriteringarna för Cedefops verksamhet. Dessutom bör de regler som antas av styrelsen för förebyggande och hantering av intressekonflikter innehålla åtgärder för att upptäcka potentiella risker i ett tidigt skede.

(11)

För att Cedefop ska fungera väl bör medlemsstaterna, de europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och kommissionen säkerställa att personer som utses till styrelsen har lämpliga kunskaper på området yrkesutbildning, kompetens och kvalifikationer, så att de kan fatta strategiska beslut och övervaka Cedefops verksamheter.

(12)

Det bör inrättas en direktion med uppgift att på lämpligt sätt förbereda styrelsens möten och stödja dess besluts- och övervakningsprocesser. När den bistår styrelsen bör det vara möjligt för direktionen, om det är nödvändigt av brådskande skäl, att fatta vissa preliminära beslut på styrelsens vägnar. Styrelsen bör anta direktionens arbetsordning.

(13)

Den verkställande direktören bör vara ansvarig för Cedefops övergripande förvaltning i enlighet med den strategiska inriktning som styrelsen fastställt, inbegripet löpande förvaltning liksom förvaltning av ekonomi och personella resurser. Den verkställande direktören bör utöva de befogenheter som han eller hon tilldelats. Det bör vara möjligt att tillfälligt dra in dessa befogenheter i exceptionella omständigheter, såsom intressekonflikter eller allvarlig underlåtenhet att fullgöra skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

(14)

Jämställdhetsprincipen är en av unionsrättens grundläggande principer. Den kräver att jämställdhet ska säkerställas på alla områden, inbegripet anställning, arbete och lön. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen och direktionen. Det målet bör också eftersträvas av styrelsen när det gäller dess ordförande och vice ordförandena, liksom av de grupper som företräder regeringar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i styrelsen när det gäller utnämning av suppleanter som ska delta i direktionens möten.

(15)

Cedefop har för närvarande ett sambandskontor i Bryssel. Cedefop bör ha möjlighet att behålla detta.

(16)

De ekonomiska föreskrifter och bestämmelser för programplanering och rapportering bör uppdateras. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 (4) föreskriver att Cedefop ska utföra förhands- och efterhandsutvärderingar av de program och verksamheter som medför betydande utgifter. Dessa utvärderingar bör beaktas av Cedefop i dess fleråriga och årliga programplanering.

(17)

För att säkerställa Cedefops fullständiga oberoende och självständighet och göra det möjligt för byrån att handla i enlighet med mål- och uppgiftsbeskrivningen i denna förordning, bör den ges en adekvat egen budget, med inkomster som främst består av ett bidrag från unionens allmänna budget. Unionens budgetförfarande bör tillämpas för Cedefop när det handlar om unionens bidrag och alla andra bidrag från unionens allmänna budget. Cedefops räkenskaper bör revideras av revisionsrätten.

(18)

De översättningstjänster som krävs för Cedefops funktionssätt bör tillhandahållas av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (nedan kallat översättningscentrum). Cedefop bör arbeta tillsammans med översättningscentrum för att fastställa indikatorer för kvalitet, tidsramar och konfidentialitet, för att tydligt kartlägga Cedefops behov och prioriteringar och skapa öppna och objektiva förfaranden för översättningsarbetet.

(19)

Bestämmelserna gällande Cedefops personal bör anpassas till tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda), som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (5).

(20)

Cedefop bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att konfidentiella uppgifter hanteras och behandlas säkert. Cedefop bör vid behov anta säkerhetsbestämmelser motsvarande dem i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (6) och (EU, Euratom) 2015/444 (7).

(21)

Det är nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser för budgeten och övergångsbestämmelser gällande styrelsen och personalen för att säkerställa Cedefops fortsatta verksamhet i väntan på genomförandet av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

MÅL OCH UPPGIFTER

Artikel 1

Inrättande och mål

1.   Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) inrättas härmed som en unionsbyrå.

2.   Cedefops mål ska vara att stödja främjandet, utvecklingen och genomförandet av unionens politik inom yrkesutbildning samt kompetens och kvalifikationer genom att samarbeta med kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.

Cedefop ska därför öka och sprida kunskap och tillhandahålla underlag och tjänster för beslutsfattande, för politikutformning, inbegripet forskningsbaserade slutsatser, samt underlätta kunskapsdelning inom unionen och bland nationella aktörer samt mellan unionen och nationella aktörer.

Artikel 2

Uppgifter

1.   Cedefop ska ha följande uppgifter avseende de politikområden som avses i artikel 1.2 och samtidigt fullt ut respektera medlemsstaternas ansvarsområden:

a)

Analysera tendenser inom politiken och systemen för yrkesutbildning, kompetens och kvalifikationer och tillhandahålla jämförande analyser av dessa i olika länder.

b)

Analysera tendenser på arbetsmarknaden när det gäller kompetens och kvalifikationer samt yrkesutbildning.

c)

Analysera och bidra till utformningen och tilldelningen av kvalifikationer, organisationen av dem i ramverk och deras funktion på arbetsmarknaden, och i förhållande till yrkesutbildning, i syfte att förbättra insynen i dem och erkännandet av dem.

d)

Analysera och bidra till valideringen av icke-formellt och informellt lärande.

e)

Utföra eller låta utföra utredningar och bedriva forskning om relevant socioekonomisk utveckling och relaterade politikfrågor.

f)

Skapa forum för utbyte av erfarenheter och information mellan regeringarna, arbetsmarknadens parter och andra aktörer på nationell nivå.

g)

Bidra till genomförandet av reformer och politik på nationell nivå, bland annat genom evidensbaserad information och analys.

h)

Sprida information för att bidra till politiken och öka medvetenheten och förståelsen av de möjligheter som yrkesutbildning ger när det gäller att främja och stödja anställbarhet, produktivitet och livslångt lärande.

i)

Förvalta och ta fram tillgängliga verktyg, dataset och tjänster för yrkesutbildning, kompetens, yrken och kvalifikationer för medborgare, företag, beslutsfattare, arbetsmarknadens parter och övriga aktörer.

j)

Utarbeta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 29 i frågor där Cedefop har behörighet.

2.   Om nya studier behövs ska unionens institutioner, innan politiska beslut fattas, beakta Cedefops sakkunskap och eventuella studier som den har genomfört på det berörda området eller som den kan genomföra i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (8).

3.   Cedefop ska i sin verksamhet ta hänsyn till de kopplingar som finns mellan yrkesutbildning och annan utbildningsverksamhet.

4.   Cedefop får ingå samarbetsavtal med andra relevanta unionsbyråer för att underlätta och främja samarbete.

5.   Cedefop ska när det utför sina uppgifter föra en nära dialog särskilt med specialiserade organ, såväl offentliga som privata, nationella eller internationella, som utarbetar politik för yrkesutbildning samt kompetens och kvalifikationer, med offentliga myndigheter och utbildningsanstalter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, samt med nationella trepartsorgan om sådana finns. Utan att det påverkar dess mål och syften ska Cedefop samarbeta med andra unionsbyråer, särskilt med ETF, Eurofound och EU-Osha, och främja synergieffekter och komplementaritet med deras verksamheter, samtidigt som överlappningar undviks.

KAPITEL II

CEDEFOPS ORGANISATION

Artikel 3

Förvaltnings- och ledningsstruktur

Cedefops förvaltnings- och ledningsstruktur ska bestå av följande:

a)

En styrelse.

b)

En direktion.

c)

En verkställande direktör.

AVSNITT 1

Styrelse

Artikel 4

Styrelsens sammansättning

1.   Styrelsen ska bestå av

a)

en ledamot som företräder regeringen i varje medlemsstat,

b)

en ledamot som företräder arbetsgivarorganisationerna i varje medlemsstat,

c)

en ledamot som företräder arbetstagarorganisationerna i varje medlemsstat,

d)

tre ledamöter som företräder kommissionen,

e)

en oberoende expert som utses av Europaparlamentet.

Var och en av de ledamöter som avses i leden a–d ska ha rösträtt.

Rådet ska utse de ledamöter som avses i leden a, b och c på grundval av de kandidater som utsetts av medlemsstaterna och de europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

Kommissionen ska utse de ledamöter som avses i led d.

Europaparlamentets ansvariga utskott ska utse den expert som avses i led e.

2.   Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i ledamotens frånvaro. Suppleanten ska utses i enlighet med punkt 1.

3.   Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses och tillsättas på grundval av deras kunskaper om yrkesutbildning, kompetens och kvalifikationer, med hänsyn till deras relevanta kompetenser inom till exempel ledarskap, förvaltning och budget och sakkunskap inom området för Cedefops kärnverksamhet, för att de ska kunna hantera sin övervakande roll effektivt. Alla parter som är representerade i styrelsen ska sträva efter att begränsa omsättningen av företrädare i syfte att säkerställa kontinuiteten i dess arbete. Alla parter ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

4.   Alla ledamöter och suppleanter ska underteckna en skriftlig förklaring när de tillträder sin tjänst där de uppger att de inte befinner sig i en intressekonflikt. Alla ledamöter och suppleanter ska uppdatera sin förklaring om det sker en förändring avseende intressekonflikter. Cedefop ska offentliggöra förklaringarna och uppdateringarna på sin webbplats.

5.   Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förnyas. Vid mandatperiodens utgång eller om de avgår ska ledamöterna och suppleanterna sitta kvar tills deras mandat har förnyats eller tills de har ersatts.

6.   I styrelsen ska företrädarna för regeringarna och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bilda varsin grupp. Varje grupp ska utse en samordnare för att effektivisera överläggningar inom och mellan grupperna. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper ska vara företrädare för sina respektive europeiska organisationer och får utses bland de utsedda styrelseledamöterna. Samordnare som inte är utsedda styrelseledamöter i enlighet med punkt 1 ska delta i styrelsemöten men utan rösträtt.

Artikel 5

Styrelsens uppgifter

1.   Styrelsen ska

a)

fastställa den strategiska inriktningen för Cedefops verksamhet,

b)

varje år, i enlighet med artikel 6 och med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade ledamöterna, anta Cedefops programplaneringsdokument, som ska innehålla Cedefops fleråriga arbetsprogram och dess årliga arbetsprogram för det kommande året,

c)

med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna, anta Cedefops årsbudget och utföra andra uppgifter rörande budgeten enligt kapitel III,

d)

anta en konsoliderad årlig verksamhetsrapport och en bedömning av Cedefops verksamhet, och överlämna dessa senast den 1 juli varje år till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, och offentliggöra den konsoliderade årliga verksamhetsrapporten,

e)

anta de ekonomiska reglerna för Cedefop i enlighet med artikel 16,

f)

anta en strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, med hänsyn till kostnaderna och fördelarna för de åtgärder som ska genomföras,

g)

anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter bland ledamöterna och oberoende experter samt utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av Cedefop enligt artikel 19,

h)

anta och regelbundet uppdatera planerna för kommunikation och informationsspridning efter behovsanalys och låta detta återspeglas i Cedefops programplaneringsdokument,

i)

anta sin arbetsordning,

j)

i enlighet med punkt 2, med avseende på Cedefops personal, utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallade tillsättningsbefogenheter),

k)

i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta lämpliga genomföranderegler för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda,

l)

utse en verkställande direktör och, i förekommande fall, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod eller säga upp vederbörande i enlighet med artikel 18,

m)

utse en räkenskapsförare, i enlighet med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, som ska vara helt oberoende i sin tjänsteutövning.

n)

anta direktionens arbetsordning,

o)

övervaka lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revisionsrapporterna och utvärderingarna, samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

p)

godkänna ingåendet av samarbetsavtal med behöriga myndigheter i tredjeländer och med internationella organisationer i enlighet med artikel 29.

2.   Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera relevanta tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Om exceptionella omständigheter kräver det får styrelsen tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsbefogenheter till den verkställande direktören och de befogenheter som den verkställande direktören vidaredelegerat. I sådana fall ska styrelsen under en begränsad tid delegera dem till en av företrädarna för kommissionen som den utser eller till någon annan anställd än den verkställande direktören.

Artikel 6

Flerårig och årlig programplanering

1.   Den verkställande direktören ska varje år, i enlighet med artikel 11.5 e i denna förordning, utarbeta ett utkast till programplaneringsdokument som ska innehålla ett flerårigt och ett årligt arbetsprogram i enlighet med artikel 32 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

2.   Den verkställande direktören ska till styrelsen överlämna det utkast till programplaneringsdokument som avses i punkt 1. Efter styrelsens godkännande ska utkastet till programplaneringsdokument lämnas in till kommissionen, Europaparlamentet och rådet senast den 31 januari varje år. Den verkställande direktören ska överlämna eventuella uppdaterade versioner av det dokumentet i enlighet med samma förfarande. Styrelsen ska anta programplaneringsdokumentet med beaktande av kommissionens yttrande.

Programplaneringsdokumentet ska anses som slutgiltigt efter det att unionens allmänna budget slutligen har antagits och vid behov anpassas i enlighet därmed.

3.   Det fleråriga arbetsprogrammet ska fastställa den övergripande strategiska programplaneringen, inklusive mål, förväntade resultat och resultatindikatorer och undvika överlappningar med andra byråers programplanering. Det ska också fastställa resursplanering, inklusive flerårig budget och personal. Det ska inbegripa en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 29 och de åtgärder som är kopplade till denna strategi samt ange vilka resurser som krävs.

4.   Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med det fleråriga arbetsprogram som avses i punkt 3 och ska innehålla

a)

detaljerade mål och förväntade resultat, inklusive resultatindikatorer,

b)

en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, inklusive planerade åtgärder som syftar till att öka effektiviteten,

c)

en indikation på de ekonomiska och personella resurser som anslagits för varje åtgärd, i enlighet med principerna om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning,

d)

möjliga åtgärder för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i enlighet med artikel 29.

Det ska tydligt framgå vilka åtgärder som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med föregående budgetår.

5.   Styrelsen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om Cedefop tilldelas någon ny verksamhet. Styrelsen får till den verkställande direktören delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

Varje betydande ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas i enlighet med samma förfarande som det ursprungliga årliga arbetsprogrammet.

6.   Resursplaneringen ska uppdateras årligen. Den strategiska programplaneringen ska uppdateras vid behov, och ska i synnerhet ta hänsyn till resultatet av den utvärdering som avses i artikel 27.

Om Cedefop tilldelas en ny verksamhet för att kunna utföra de uppgifter som fastställs i artikel 2, ska detta beaktas i dess resurs- och budgetplanering, utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets (nedan kallade budgetmyndigheten) befogenheter.

Artikel 7

Styrelsens ordförande

1.   Styrelsen ska välja en ordförande och tre vice ordförande:

a)

En bland de ledamöter som företräder medlemsstaternas regeringar.

b)

En bland de ledamöter som företräder arbetsgivarorganisationerna.

c)

En bland de ledamöter som företräder arbetstagarorganisationerna.

d)

En bland de ledamöter som företräder kommissionen.

Ordföranden och vice ordförandena ska väljas med två tredjedelars majoritet av röstberättigade ledamöter i styrelsen.

2.   Ordförandens och vice ordförandenas mandatperiod ska vara ett år. Deras mandatperiod får förnyas. Om deras uppdrag som styrelseledamot emellertid upphör någon gång under deras mandatperiod, upphör deras mandatperiod automatiskt vid den tidpunkten.

Artikel 8

Styrelsemöten

1.   Ordföranden ska sammankalla till styrelsens möten.

2.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

3.   Styrelsen ska hålla ett ordinarie möte per år. Dessutom ska styrelsen hålla möte på ordförandens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter.

4.   Styrelsen får bjuda in personer vars synpunkter kan vara av intresse som observatörer till sina möten. Företrädare för länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får närvara vid styrelsens möten som observatörer om det i EES-avtalet föreskrivs att de ska delta i Cedefops verksamhet.

5.   Cedefop ska bistå styrelsen med ett sekretariat.

Artikel 9

Omröstningsbestämmelser för styrelsen

1.   Styrelsen ska fatta beslut med en majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 b och c, artikel 7.1 andra stycket samt artikel 18.7.

2.   Varje röstberättigad styrelseledamot ska ha en röst. Om en röstberättigad styrelseledamot är frånvarande ska dennes suppleant ha rätt att rösta i ledamotens ställe.

3.   Ordföranden har rösträtt.

4.   Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

5.   Närmare bestämmelser om röstningsförfarandena ska fastställas i styrelsens arbetsordning, och i synnerhet på vilka villkor som en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar.

AVSNITT 2

Direktion

Artikel 10

Direktion

1.   Styrelsen ska bistås av en direktion.

2.   Direktionen ska

a)

förbereda beslut som ska antas av styrelsen,

b)

tillsammans med styrelsen, övervaka lämplig uppföljning av de resultat och rekommendationer som härrör från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt från utredningar som utförs av Olaf,

c)

utan att det påverkar den verkställande direktörens ansvarsskyldigheter enligt artikel 11, vid behov råda den verkställande direktören i genomförandet av styrelsens beslut, i syfte att förstärka tillsynen av den administrativa förvaltningen och budgetförvaltningen.

3.   När det är nödvändigt av brådskande skäl får direktionen fatta vissa preliminära beslut på styrelsens vägnar, inklusive om tillfälligt upphävande av delegering av tillsättningsbefogenheter, i enlighet med villkoren i artikel 5.2, och om budgetfrågor.

4.   Direktionen ska bestå av styrelsens ordförande, de tre vice ordförandena, samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 och en företrädare för kommissionen. Varje grupp som avses i artikel 4.6 får utse högst två suppleanter som ska delta i direktionens möten om en ledamot som utsetts av den berörda gruppen är frånvarande. Styrelsens ordförande ska också vara ordförande i direktionen. Den verkställande direktören ska delta i direktionens möten, men utan rösträtt.

5.   Mandatperioden för ledamöterna i direktionen ska vara två år. Denna period får förnyas. Mandatperioden för en ledamot i direktionen ska upphöra det datum då uppdraget som styrelseledamot upphör.

6.   Direktionen ska sammanträda tre gånger om året. Ordföranden kan dessutom sammankalla till ytterligare möten på eget initiativ eller på begäran av ledamöterna. Efter varje möte ska samordnarna för de tre grupper som avses i artikel 4.6 göra sitt bästa för att utan dröjsmål och på ett insynsvänligt sätt informera ledamöterna i deras egen grupp om innehållet i diskussionen.

AVSNITT 3

Verkställande direktör

Artikel 11

Den verkställande direktörens ansvar

1.   Den verkställande direktören ska ansvara för ledningen av Cedefop i enlighet med den strategiska inriktning som fastställts av styrelsen, och vara ansvarig inför styrelsen.

2.   Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen och direktionen ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.   Den verkställande direktören ska på begäran rapportera till Europaparlamentet om utförandet av sitt uppdrag. Rådet får uppmana den verkställande direktören att rapportera om utförandet av sitt uppdrag.

4.   Den verkställande direktören ska vara den rättsliga företrädaren för Cedefop.

5.   Den verkställande direktören ska ansvara för genomförandet av de uppgifter som Cedefop tilldelas i denna förordning. Den verkställande direktören ska i synnerhet ha ansvaret för följande:

a)

Cedefops löpande förvaltning, inbegripet utövandet av de befogenheter avseende personalfrågor som han eller hon tilldelats i enlighet med artikel 5.2.

b)

Genomföra de beslut som antas av styrelsen.

c)

I enlighet med det beslut som avses i artikel 5.2, fatta beslut om personalförvaltningen.

d)

Med beaktande av Cedefops verksamhetsbehov och sunda budgetförvaltning, fatta beslut om Cedefops interna strukturer, och vid behov även agera ställföreträdare och utföra uppgifter som kan omfatta den dagliga förvaltningen av Cedefop.

e)

Utarbeta programplaneringsdokument och överlämna dessa till styrelsen efter samråd med kommissionen.

f)

Genomföra programplaneringsdokument och rapportera till styrelsen om genomförandet.

g)

Utarbeta den konsoliderade årliga rapporten om Cedefops verksamhet samt lägga fram denna för styrelsen för bedömning och antagande.

h)

Införa ett effektivt övervakningssystem som möjliggör de regelbundna utvärderingar som avses i artikel 27 och ett rapporteringssystem för att sammanfatta resultaten av dessa.

i)

Utarbeta ett utkast till ekonomiska regler för Cedefop.

j)

Utarbeta ett utkast till beräkning av Cedefops inkomster och utgifter, som en del av Cedefops programplaneringsdokument, och genomföra Cedefops budget.

k)

Utarbeta en åtgärdsplan som uppföljning av slutsatserna från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar, liksom utredningar utförda av Olaf, samt överlämna en lägesrapport till kommissionen två gånger om året och regelbundet till styrelsen och direktionen.

l)

Sträva efter att säkerställa en jämn könsfördelning inom Cedefop.

m)

Skydda unionens ekonomiska intressen genom att vidta förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet med hjälp av effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt, när så krävs, genom att förelägga effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

n)

Ta fram en strategi för bedrägeribekämpning för Cedefop och lägga fram den för styrelsen för godkännande.

o)

Där så är lämpligt, samarbeta med andra unionsbyråer, och ingå samarbetsavtal med dem.

6.   Den verkställande direktören ska också ansvara för att besluta huruvida det är nödvändigt att inrätta ett sambandskontor i Bryssel i syfte att öka Cedefops samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna, för att Cedefops ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Ett sådant beslut kräver ett förhandsgodkännande från kommissionen, styrelsen och den relevanta medlemsstaten. I beslutet ska anges omfattningen av den verksamhet som ska bedrivas vid sambandskontoret på ett sätt som undviker onödiga kostnader och överlappning med Cedefops administrativa uppgifter.

KAPITEL III

EKONOMISKA BESTÄMMELSER

Artikel 12

Budget

1.   Alla Cedefops inkomster och utgifter ska beräknas varje budgetår och redovisas i Cedefops budget. Budgetåret ska motsvara kalenderåret.

2.   Cedefops budget ska vara balanserad i fråga om inkomster och utgifter.

3.   Utan att det påverkar andra medel ska Cedefops inkomster omfatta

a)

ett bidrag från unionen som finns infört i unionens allmänna budget,

b)

eventuella frivilliga ekonomiska bidrag från medlemsstaterna,

c)

avgifter som tas ut för publikationer och andra tjänster som Cedefop tillhandahåller,

d)

eventuella bidrag från tredjeländer som deltar i Cedefops arbete som anges i artikel 29.

4.   Cedefops utgifter ska omfatta löner till personalen, kostnader för administration och infrastruktur samt driftskostnader.

Artikel 13

Upprättande av budgeten

1.   Varje år ska den verkställande direktören göra ett preliminärt utkast till beräkning av Cedefops förväntade inkomster och utgifter för påföljande budgetår, inbegripet tjänsteförteckningen, och översända det till styrelsen.

Det preliminära utkastet till beräkning ska baseras på målen och det förväntade resultatet enligt det årliga programplaneringsdokument som avses i artikel 6.1, och i enlighet med principen om resultatbaserad budgetering ska där beaktas vilka ekonomiska resurser som behövs för att uppnå dessa mål och förväntade resultat.

2.   På grundval av detta preliminära utkast till beräkning ska styrelsen anta en preliminär beräkning av Cedefops inkomster och utgifter för påföljande budgetår och översända den till kommissionen senast den 31 januari varje år.

3.   Kommissionen ska översända utkastet till beräkning till budgetmyndigheten, tillsammans med förslaget till unionens allmänna budget. Utkastet till beräkning ska också göras tillgängligt för Cedefop.

4.   På grundval av utkastet till beräkning ska kommissionen i förslaget till unionens allmänna budget föra in de beräkningar som den betraktar som nödvändiga med tanke på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som ska belasta den allmänna budgeten, som den ska förelägga budgetmyndigheten i enlighet med artiklarna 313 och 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

5.   Budgetmyndigheten ska bevilja anslagen från unionens allmänna budget till Cedefop.

6.   Budgetmyndigheten ska anta Cedefops tjänsteförteckning.

7.   Cedefops budget ska antas av styrelsen. Budgeten blir slutgiltig när Europeiska unionens allmänna budget slutligen antas, och vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet. Alla eventuella ändringar av Cedefops budget, inklusive tjänsteförteckningen, ska antas i enlighet med samma förfarande.

8.   Alla byggnadsprojekt som kan komma att påverka Cedefops budget väsentligt ska omfattas av delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

Artikel 14

Genomförande av budgeten

1.   Den verkställande direktören ska genomföra Cedefops budget.

2.   Den verkställande direktören ska varje år till budgetmyndigheten skicka alla uppgifter som rör resultatet av utvärderingsförfarandena.

Artikel 15

Redovisning och förfarande för att bevilja ansvarsfrihet

1.   Cedefops räkenskapsförare ska översända de preliminära redovisningarna för budgetåret (år N) till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars det påföljande budgetåret (år N + 1).

2.   Cedefop ska översända en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

3.   Kommissionens räkenskapsförare ska översända Cedefops preliminära redovisningar för år N som konsoliderats med kommissionens redovisningar till revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

4.   Efter det att revisionsrättens iakttagelser om Cedefops preliminära redovisningar för år N enligt artikel 246 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 har inkommit, ska räkenskapsföraren upprätta en slutlig redovisning av Cedefops räkenskaper för det året. Den verkställande direktören ska överlämna denna till styrelsen för ett yttrande.

5.   Styrelsen ska avge ett yttrande om Cedefops slutliga redovisning för år N.

6.   Cedefops räkenskapsförare ska senast den 1 juli år N + 1 översända de slutliga redovisningarna för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, tillsammans med styrelsens yttrande.

7.   De slutliga redovisningarna för år N ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november år N + 1.

8.   Senast den 30 september år N + 1 ska den verkställande direktören översända ett svar till revisionsrätten om de iakttagelser som den framfört i sin årsrapport. Den verkställande direktören ska också skicka det svaret till styrelsen.

9.   Den verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran, för parlamentet överlämna alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för år N ska kunna tillämpas på ett smidigt sätt, i enlighet med artikel 109.3 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013.

10.   Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande år N.

Artikel 16

Ekonomiska regler

De ekonomiska regler som är tillämpliga på Cedefop ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. De ska inte avvika från delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 såvida inte en sådan avvikelse är specifikt nödvändig för Cedefops verksamhet och kommissionen har gett sitt förhandsgodkännande.

KAPITEL IV

PERSONAL

Artikel 17

Allmänna bestämmelser

1.   Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda samt de bestämmelser som har antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda ska gälla för Cedefops personal.

2.   Styrelsen ska anta lämpliga genomföranderegler för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 18

Verkställande direktör

1.   Den verkställande direktören ska vara medlem av personalen och ska vara tillfälligt anställd vid Cedefop enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

2.   Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en förteckning över kandidater som föreslagits av kommissionen efter ett öppet och transparent urvalsförfarande.

Den utvalda kandidaten ska uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från parlamentets ledamöter. Denna diskussion får inte i onödan fördröja utnämningen.

Cedefop ska företrädas av styrelseordföranden när den ingår anställningsavtalet med den verkställande direktören.

3.   Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Före periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering som beaktar den verkställande direktörens arbetsinsats och Cedefops framtida uppgifter och utmaningar.

4.   Styrelsen får, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång och med högst fem år.

5.   En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid utgången av den sammantagna mandatperioden.

6.   Den verkställande direktören kan avsättas från sin post endast efter styrelsebeslut. I sitt beslut ska styrelsen ta hänsyn till kommissionens utvärdering av den verkställande direktörens arbetsinsats, enligt punkt 3.

7.   Styrelsen ska fatta beslut om utnämning, förlängning av mandatperioden och avsättning av den verkställande direktören med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade ledamöterna.

Artikel 19

Utstationerade nationella experter och annan personal

1.   Cedefop får använda sig av utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av Cedefop.

2.   Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till Cedefop.

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 20

Rättslig ställning

1.   Cedefop ska vara en unionsbyrå. Den ska vara en juridisk person.

2.   Cedefop ska i alla medlemsstater ha den mest omfattande rättskapacitet som en juridisk person kan ha enligt nationell rätt. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstol och andra myndigheter.

3.   Cedefop ska ha sitt säte i Thessaloniki.

4.   Cedefop får inrätta ett sambandskontor i Bryssel för att öka sitt samarbete med de relevanta unionsinstitutionerna i enlighet med artikel 11.6.

Artikel 21

Privilegier och immunitet

Cedefop och dess personal ska omfattas av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

Artikel 22

Språkordning

1.   De bestämmelser som anges i rådets förordning nr 1 (9) ska tillämpas på Cedefop.

2.   De översättningstjänster som krävs för Cedefops arbete ska tillhandahållas av översättningscentrum.

Artikel 23

Öppenhet och dataskydd

1.   Cedefop ska utföra sin verksamhet med en hög grad av öppenhet.

2.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (10) ska tillämpas på de handlingar som finns på Cedefop.

3.   Inom sex månader efter sitt första möte ska styrelsen anta närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.

4.   Cedefops behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (11). Styrelsen ska inom sex månader efter sitt första möte fastställa bestämmelser för Cedefops tillämpning av förordning (EU) 2018/1725, inklusive bestämmelser om utnämning av ett dataskyddsombud. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen.

Artikel 24

Bedrägeribekämpning

1.   För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (12) ska Cedefop senast den 21 augusti 2019 ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (13), och ska anta lämpliga bestämmelser som ska tillämpas på alla dess anställda, genom att använda den mall som finns i bilagan till avtalet.

2.   Revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering från Cedefop.

3.   Olaf får göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt som finansierats av Cedefop, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (14).

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska Cedefops samarbetsavtal med tredjeländer och med internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

Artikel 25

Säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Cedefop ska vid behov anta säkerhetsbestämmelser som motsvarar kommissionens säkerhetsbestämmelser för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som anges i beslut (EU, Euratom) 2015/443 och (EU, Euratom) 2015/444. Cedefops säkerhetsbestämmelser ska bland annat och när så är nödvändigt omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.

Artikel 26

Ansvar

1.   Cedefops inomobligatoriska ansvar ska regleras av den rätt som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.   Europeiska unionens domstol (domstolen) ska vara behörig att träffa avgöranden enligt skiljedomsklausul i avtal som Cedefop ingått.

3.   Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska Cedefop ersätta skada som den eller dess personal har orsakat under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rätt.

4.   Domstolen ska vara behörig vad gäller ersättning för sådana skador som avses i punkt 3.

5.   Personalens personliga ansvar gentemot Cedefop ska regleras av bestämmelserna i tjänsteföreskrifter och i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Artikel 27

Utvärdering

1.   I enlighet med artikel 29.5 i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 ska Cedefop genomföra förhands- och efterhandsutvärderingar av dessa program och verksamheter som medför betydande utgifter.

2.   Senast den 21 februari 2024, och därefter vart femte år, ska kommissionen säkerställa att en utvärdering genomförs i enlighet med kommissionens riktlinjer, för att utvärdera Cedefops resultat i förhållande till dess mål, uppdrag och arbetsuppgifter. Kommissionen ska samråda med styrelseledamöterna och de andra viktiga aktörerna under sin utvärdering. Utvärderingen ska särskilt omfatta eventuella behov av att ändra Cedefops uppdrag samt de ekonomiska konsekvenserna av sådana ändringar.

3.   Kommissionen ska meddela resultatet av utvärderingen till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultatet av utvärderingen ska offentliggöras.

Artikel 28

Administrativa undersökningar

Cedefops verksamhet ska vara föremål för undersökningar av Europeiska ombudsmannen i enlighet med artikel 228 i EUF-fördraget.

Artikel 29

Samarbete med tredjeländer och internationella organisationer

1.   I den mån det är nödvändigt för att uppfylla de syften som fastställs i denna förordning och utan att det påverkar de respektive behörighetsområdena för medlemsstaterna och unionens institutioner, får Cedefop samarbeta med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer.

För detta ändamål får Cedefop, efter godkännande från styrelsen och kommissionen, upprätta samarbetsavtal med de behöriga myndigheterna i tredjeländer och med internationella organisationer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen eller medlemsstaterna.

2.   Cedefop ska vara öppet för deltagande av tredjeländer som har ingått avtal med unionen i detta syfte.

Det ska, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i första stycket, utarbetas överenskommelser i vilka särskilt karaktär, omfattning och utformning av de berörda tredjeländernas deltagande i Cedefops arbete anges, inklusive bestämmelser om deltagande i Cedefops initiativ, ekonomiska bidrag och personal. När det gäller personalfrågor ska dessa överenskommelser under alla omständigheter vara förenliga med tjänsteföreskrifterna.

3.   Styrelsen ska anta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer i de frågor där Cedefop har behörighet.

Artikel 30

Avtal om säte och villkor för verksamheten

1.   De nödvändiga bestämmelserna om Cedefops lokaler i värdmedlemsstaten och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, styrelseledamöterna, personal och deras familjemedlemmar ska fastställas i ett avtal om säte som ska ingås av Cedefop och värdmedlemsstaten.

2.   Cedefops värdmedlemsstat ska tillhandahålla de förutsättningar som krävs för att Cedefop ska kunna fungera, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

KAPITEL VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 31

Övergångsbestämmelser om styrelsen

Ledamöterna av den styrelse som inrättades enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 337/75 ska sitta kvar och utföra de styrelseuppgifter som avses i artikel 5 i den här förordningen till dess att styrelseledamöter och en oberoende expert utses enligt artikel 4.1 i den här förordningen.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser om personalen

1.   Cedefops direktör, som utsetts på grundval av artikel 6 i förordning (EEG) nr 337/75, ska för den återstående perioden av sitt uppdrag vara verkställande direktör enligt artikel 11 i den här förordningen. De övriga villkoren i anställningsavtalet förblir oförändrade.

2.   Om det pågår ett förfarande för urval och utnämning av verkställande direktör vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft, ska artikel 6 i förordning (EEG) nr 337/75 tillämpas fram till dess att förfarandet har avslutats.

3.   Den här förordningen ska inte påverka rättigheter och skyldigheter för personal som anställts enligt förordning (EEG) nr 337/75. Deras anställningsavtal får förnyas enligt den här förordningen i enlighet med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda.

Cedefops eventuella sambandskontor som är i drift då denna förordning träder i kraft ska bibehållas.

Artikel 33

Övergångsbestämmelser för budgeten

Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de budgetar som fastställts på grundval av artikel 11 i förordning (EEG) nr 337/75 ska genomföras i enlighet med artikel 12a i den förordningen.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 34

Upphävande

Förordning (EEG) nr 337/75 ska upphöra att gälla och alla hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 35

Fortsatt tillämpning av interna regler antagna av styrelsen

Interna regler som antagits av styrelsen på grundval av förordning (EEG) nr 337/75 ska fortsätta att gälla efter den 20 februari 2019, såvida inte styrelsen beslutar något annat i samband med tillämpningen av den här förordningen.

Artikel 36

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 januari 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  EUT C 209, 30.6.2017, s. 49.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 december 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 december 2018.

(3)  Rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 om uppbyggnaden av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (EGT L 39, 13.2.1975, s. 1).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).

(5)  EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

(6)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).

(7)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(9)  Rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 6.10.1958, s. 385).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(13)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(14)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


31.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 30/106


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/129

av den 16 januari 2019

om ändring av förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller tillämpningen av Euro 5-steget på typgodkännande av två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Med utgångspunkt i kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om den heltäckande undersökning av konsekvenserna av Euro 5-miljösteget för fordon av kategori L som genomförts enligt artikel 23.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 (3), och med beaktande av problem som godkännandemyndigheter och berörda parter stött på vid tillämpningen av den förordningen, bör det göras vissa ändringar och förtydliganden i förordning (EU) nr 168/2013 för att säkerställa att den kan tillämpas på ett smidigt sätt.

(2)

Beträffande kravet att montera ett system för omborddiagnos (OBD) steg II, vilket säkerställer övervakning och rapportering av fel och försämringar i det utsläppsbegränsande systemet, konstaterade kommissionen på grundval av konsekvensundersökningen att det finns tekniska begränsningar när det gäller katalysatorövervakning för vissa fordon, och att det krävs ytterligare utveckling för att säkerställa att denna genomförs korrekt. Katalysatorövervakning förväntas inte vara klart till den första omgången av Euro 5-utsläppssteget, men förväntas år 2025. Artikel 21 i förordning (EU) nr 168/2013 bör därför fastställa den tid som behövs för att säkerställa att systemkravet i fråga om OBD-steg II genomförs korrekt.

(3)

Eftersom fordon i kategorierna L1e och L2e redan är undantagna från kravet på att vara utrustade med OBD-steg I-system bör fordon i kategori L6e, som konstruerats och byggts kring mopedspecifikationer och tillverkas i relativt små volymer, också undantas från detta krav.

(4)

Det är nödvändigt att förtydliga undantaget för fordon i kategorierna L1e och L2e från kravet på att vara utrustade med OBD-steg II-system och att utöka det undantaget till lätta fyrhjulingar (kategori L6e) och till underkategorierna enduromotorcyklar (L3e-AxE) och trialmotorcyklar (L3e-AxT).

(5)

Enduro- och trialmotorcyklar har kort livslängd och är i fråga om egenskaper och användning mycket lika tunga terränggående fyrhjulingar (L7e-B), som är undantagna från kravet på att vara utrustade med OBD-steg II-system. Det undantaget bör därför utvidgas till att omfatta även enduro- och trialmotorcyklar.

(6)

Kommissionen konstaterade i konsekvensundersökningen att det förfarande för matematisk hållbarhet som anges i artikel 23.3 c i förordning (EU) nr 168/2013, som innebär att fordon provas när de har körts 100 km, inte återspeglar den verkliga försämringen hos det utsläppsbegränsande systemet i ett fordon under dess livstid. Den metoden bör inte längre användas och bör fasas ut senast 2025 för att ge berörda parter tillräckligt med tid att anpassa sig. För perioden fram till 2025 bör den sammanlagda sträcka som fordonet ska ha kört innan det provas ökas, i syfte att säkerställa tillförlitliga provresultat.

(7)

Den teknik som krävs för att uppfylla Euro 5-gränserna finns redan. Kommissionen konstaterade emellertid i konsekvensundersökningen att datumet för tillämpning av Euro 5-utsläppsgränserna för vissa fordon i kategori L (L6e-B, L2e-U, L3e-AxT och L3e-AxE) kommer att behöva flyttas fram från 2020 till 2024, för att förbättra kostnads-nyttoförhållandet jämfört med baslinjen. Dessutom behöver tillverkarna av dessa fordon, som huvudsakligen är små och medelstora företag, mer tid för att säkerställa att övergången till utsläppsfria framdrivningssystem, t.ex. elektrifiering, kan uppnås på ett kostnadseffektivt sätt.

(8)

I artikel 30 i förordning (EU) nr 168/2013 krävs att EU-typgodkännandeintyget ska innehålla en bilaga med provningsresultaten. För tydlighetens skull bör den bestämmelsen ändras för att klargöra att det som avses är bilagan för provningsresultat.

(9)

För att säkerställa att de befintliga gränsvärdena (Euro 4) förblir tillämpliga tills de nya gränsvärdena för Euro 5 kan fastställas bör vissa inkonsekvenser i datumet för tillämpning av ljudnivågränsvärdena för Euro 5 i bilaga IV till förordning (EU) nr 168/2013 klargöras.

(10)

Genom förordning (EU) nr 168/2013 gavs kommissionen befogenhet att anta delegerade akter under en period på fem år som löpte ut den 21 mars 2018. Eftersom det finns ett kontinuerligt behov av att uppdatera delar av lagstiftningen om typgodkännande mot bakgrund av den tekniska utvecklingen eller införa andra ändringar i linje med befogenheten, bör den förordningen ändras så att delegeringen kan förlängas med ytterligare fem år med möjlighet till förlängning genom tyst medgivande.

(11)

För att skapa rättslig säkerhet bör den befogenhet som kommissionen genom förordning (EU) nr 168/2013 ges att anta delegerade akter om tekniska krav avseende omborddiagnos göras tydligare och mer exakt.

(12)

Eftersom den här förordningen ändrar förordning (EU) nr 168/2013 utan att utvidga dess normativa innehåll, och eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(13)

Förordning (EU) nr 168/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 168/2013 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 21

Allmänna krav på system för omborddiagnos

1.   Fordon i kategori L, med undantag för L1e-, L2e- och L6e-fordon, ska vara utrustade med ett OBD-system som uppfyller de funktionskrav och provningsförfaranden som fastställs i de delegerade akter som avses i punkt 8, och från och med tillämpningsdatumen i bilaga IV.

2.   Från och med de datum som anges i punkt 1.8.1 i bilaga IV ska fordons(under)kategorierna L3e, L4e, L5e-A och L7e-A vara utrustade med ett OBD-steg I-system som övervakar eventuella avbrott i elkretsen eller elektroniken i det utsläppsbegränsande systemet och rapporterar de avbrott som kan leda till att utsläppsgränserna i del B1 i bilaga VI överskrids.

3.   Från och med de datum som anges i punkt 1.8.2 i bilaga IV ska fordon(under)kategorierna L3e, L4e, L5e och L7e vara utrustade med ett OBD-steg I-system som övervakar eventuella avbrott i elkretsen eller elektroniken i det utsläppsbegränsande systemet och som genererar en rapport om utsläppsgränserna i del B1 i bilaga VI överskrids. OBD-steg I-system för dessa fordons(under)kategorier ska även rapportera om igångsättning av eventuella driftslägen som betydligt minskar motorns vridmoment.

4.   Från och med de datum som anges i punkt 1.8.3 i bilaga IV ska fordonskategorierna L3e, L4e, L5e och L7e vara utrustade med ett OBD-steg I-system som övervakar eventuella avbrott i elkretsen eller elektroniken i det utsläppsbegränsande systemet och som genererar en rapport om utsläppsgränserna i del B2 i bilaga VI överskrids. OBD-steg I-system för dessa fordonskategorier ska även rapportera om igångsättning av eventuella driftslägen som betydligt minskar motorns vridmoment.

5.   Från och med de datum som anges i punkt 1.8.4 i bilaga IV ska fordons(under)kategorierna L3e, L4e, L5e-A och L7e-A dessutom vara utrustade med ett OBD-steg II-system som övervakar och rapporterar fel och försämringar i det utsläppsbegränsande systemet, med undantag av katalysatorövervakning, som leder till att utsläppsgränserna för OBD-systemet i del B1 i bilaga VI överskrids.

6.   Från och med de datum som anges i punkt 1.8.5 i bilaga IV ska fordons(under)kategorierna L3e, L4e, L5e-A och L7e-A dessutom vara utrustade med ett OBD-steg II-system som övervakar och rapporterar fel och försämringar i det utsläppsbegränsande systemet som leder till att utsläppsgränserna för OBD-systemet i del B2 i bilaga VI överskrids.

7.   Punkterna 5 och 6 ska inte gälla för enduromotorcyklar i underkategori L3e-AxE och trialmotorcyklar i underkategori L3e-AxT.

8.   I syfte att harmonisera OBD-systemets rapportering av funktionssäkerhetsbrister eller fel i det utsläppsbegränsande systemet, och för att underlätta effektiv och ändamålsenlig reparation av ett fordon, ges kommissionen befogenhet att i enlighet med artikel 75 anta delegerade akter för att komplettera denna förordning genom att fastställa detaljerade tekniska krav för omborddiagnos när det gäller fordonskategorierna och underkategorierna i del C1 i bilaga II (Krav på fordonskonstruktion och allmänna typgodkännandekrav), på den rad som avser nr 11, inbegripet funktionella OBD-krav och provningsförfaranden för de områden som förtecknas i punkterna 1–7 i den här artikeln och de detaljerade tekniska kraven för provningstyp VIII i bilaga V.”

2.

Artikel 23.3 c ska ersättas med följande:

”c)

Förfarande för matematisk hållbarhet:

Till och med den 31 december 2024 ska, för varje utsläppskomponent, produkten av multiplikationen av den försämringsfaktor som anges i del B i bilaga VII och resultatet av miljöprestandaprovningen för ett fordon som körts mer än 100 km sedan det startades för första gången vid slutet av tillverkningsprocessen vara lägre än de gränsvärden för miljöprestanda som anges i del A i bilaga VI.

Trots vad som sägs i första stycket ska, för nya typer av fordon från och med den 1 januari 2020 och för befintliga typer av fordon från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2024, för varje utsläppskomponent, produkten av multiplikationen av den försämringsfaktor som anges i del B i bilaga VII och resultatet av miljöprestandaprovningen för ett fordon som körts mer än 2 500 km med en nominell högsta fordonshastighet på < 130 km/tim och 3 500 km för fordon med en nominell högsta fordonshastighet på ≥ 130 km/tim sedan det startades för första gången vid slutet av tillverkningsprocessen vara lägre än de utsläppsgränser för avgasrör som anges i del A i bilaga VI.”

3.

Artikel 30.1 b ska ersättas med följande:

”b)

bilagan för provningsresultat”.

4.

I artikel 44.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Första stycket ska tillämpas endast på fordon inom unionens territorium som omfattades av ett giltigt EU-typgodkännande när de tillverkades, och som inte hade registrerats eller tagits i bruk innan giltighetstiden för detta EU-typgodkännande gick ut.”

5.

Artikel 75.2 ska ersättas med följande:

”2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 18.3, 20.2, 21.8, 22.5, 22.6, 23.6, 23.12, 24.3, 25.8, 32.6, 33.6, 50.4, 54.3, 57.12, 65 och 74 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 22 mars 2013. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder på fem år, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast den 22 juni 2022 och nio månader före utgången av varje följande period på fem år.”

6.

Bilagorna II, IV, V och VI ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 januari 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  EUT C 367, 10.10.2018, s. 32.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 november 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 december 2018.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).


BILAGA

Bilagorna II, IV, V och VI till förordning (EU) nr 168/2013 ska ändras på följande sätt:

1.

I bilaga II, avsnitt C1, på den rad som avser nr 11 ska tecknet ”X” tas bort för underkategorierna L6e-A och L6e-B.

2.

I bilaga IV ska tabellen ändras på följande sätt:

a)

Punkterna 1.1.2.1, 1.1.2.2 och 1.1.2.3 ska ersättas med följande:

”1.1.2.1

Euro 4: Bilaga VI.A1

L1e, L2e, L6e

1.1.2017

1.1.2018

31.12.2020, för L2e-U och L6e-B: 31.12.2024

1.1.2.2

Euro 4: Bilaga VI.A1

L3e, L4e, L5e, L7e

1.1.2016

1.1.2017

31.12.2020, för L3e-AxE och L3e-AxT: 31.12.2024

1.1.2.3

Euro 5: Bilaga VI.A2

L1e–L7e

1.1.2020,

för L2e-U, L3e-AxE, L3e-AxT och L6e-B: 1.1.2024

1.1.2021,

för L2e-U, L3e-AxE, L3e-AxT och L6e-B: 1.1.2025”

 

b)

Punkterna 1.8.1, 1.8.2 och 1.8.3 ska ersättas med följande:

”1.8.1

OBD I-funktionskrav

L3e, L4e, L5e-A, L7e-A

1.1.2016

1.1.2017

31.12.2020

OBD I-miljöprovningsförfarande (provning av typ VIII)

OBD I-miljöprovningsgränsvärden, bilaga VI.B1

1.8.2

OBD I-funktionskrav, inklusive eventuella driftslägen som betydligt minskar motorns vridmoment

L3e, L4e, L5e, L7e

1.1.2020

1.1.2021

31.12.2024

OBD I-miljöprovningsförfarande (provning av typ VIII)

OBD I-miljöprovningsgränsvärden, bilaga VI.B1

1.8.3

OBD I-funktionskrav, inklusive eventuella driftslägen som betydligt minskar motorns vridmoment

L3e, L4e, L5e, L7e

1.1.2024

1.1.2025”

 

OBD I-miljöprovningsförfarande (provning av typ VIII)

OBD I-miljöprovningsgränsvärden, bilaga VI.B2

c)

Följande punkter ska införas:

”1.8.4

OBD II-funktionskrav med undantag av katalysatorövervakning

L3e (förutom L3e-AxE och L3e-AxT), L4e, L5e-A, L7e-A

1.1.2020

1.1.2021

31.12.2024

OBD II-miljöprovningsförfaranden (provning av typ VIII)

OBD II-miljöprovningsgränsvärden, bilaga VI.B1

1.8.5

OBD II-funktionskrav

L3e (förutom L3e-AxE och L3e-AxT), L4e, L5e-A, L7e-A

1.1.2024

1.1.2025”

 

OBD II-miljöprovningsförfaranden (provning v typ VIII)

OBD II-miljöprovningsgränsvärden, bilaga VI.B2

d)

Punkterna 1.9.1 och 1.9.2 ska ersättas med följande:

”1.9.1

Förfarande och gränsvärden för provning av ljudnivå, bilaga VI.D

L1e, L2e, L6e

1.1.2017

1.1.2018

 

1.9.2

Förfarande och gränsvärden för provning av ljudnivå (3), bilaga VI.D

L3e, L4e, L5e, L7e

1.1.2016

1.1.2017”

 

e)

Punkt 1.9.4 ska ersättas med följande:

”1.9.4

Uneceföreskrifter nr 9, 41, 63 och 92 samt relaterade nya gränsvärden som föreslås av kommissionen

L1e–L7e”

 

 

 

3.

I bilaga V, avsnitt B ska innehållet i cellen i första kolumnen, andra raden, ersättas med följande:

”Typ I test (19) partikelmassa (endast Euro 5)”.

4.

Bilaga VI ska ändras på följande sätt:

a)

i avsnitt B1 ska den första raden avseende fordonskategori ”L6e-A” tas bort,

b)

i avsnitt B2 första raden ska

i)

orden ”L3e–L7e (6)” ersättas med orden:

”L3e, L4e, L5e, L7e”

ii)

orden ”Alla fordon i kategori L utom kategorierna L1e och L2e” ersättas med orden:

”Alla fordon i kategori L utom kategori L1e, L2e och L6e”.


DIREKTIV

31.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 30/112


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/130

av den 16 januari 2019

om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 b jämförd med artikel 153.1 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG (3) är att skydda arbetstagare mot risker för hälsa och säkerhet vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet. En enhetlig nivå på skyddet mot de risker som har samband med carcinogener och mutagena ämnen föreskrivs i det direktivet genom en ram med generella principer som gör det möjligt för medlemsstaterna att säkerställa en enhetlig tillämpning av minimikraven. Bindande gränsvärden för exponering i arbetet som fastställs på grundval av tillgänglig kunskap, inbegripet vetenskapliga och tekniska uppgifter, ekonomisk genomförbarhet, en noggrann analys av de socioekonomiska konsekvenserna och tillgången till protokoll och teknik för exponeringsmätning på arbetsplatsen, är viktiga beståndsdelar i de allmänna reglerna för skydd för arbetstagare som fastställs i det direktivet. I detta sammanhang är det mycket viktigt att försiktighetsprincipen beaktas om det råder osäkerhet. De minimikrav som föreskrivs i det direktivet syftar till att skydda arbetstagare på unionsnivå. Medlemsstaterna kan fastställa strängare bindande gränsvärden för exponering i arbetet eller andra strängare skyddsåtgärder.

(2)

Gränsvärden för exponering i arbetet är en del av riskhanteringsåtgärderna inom ramen för direktiv 2004/37/EG. Iakttagandet av dessa gränsvärden påverkar inte andra skyldigheter för arbetsgivare enligt det direktivet, särskilt inte en minskning av användningen av carcinogener och mutagena ämnen på arbetsplatsen, förebyggande eller begränsning av arbetstagares exponering för carcinogener och mutagena ämnen och åtgärder som bör vidtas i detta syfte. Dessa åtgärder bör, i den mån det är tekniskt möjligt, innefatta utbyte av det carcinogena eller mutagena ämnet mot ett ämne, en blandning eller en process som inte innebär någon risk eller innebär mindre risk för arbetstagares hälsa, användning av ett slutet system eller andra åtgärder som minskar arbetstagares exponeringsnivå till så låg nivå som möjligt och som därigenom främjar innovation.

(3)

För de flesta carcinogener och mutagena ämnen är det inte vetenskapligt möjligt att identifiera exponeringsnivåer under vilka exponering inte leder till skadliga effekter. Även om fastställande av gränsvärden för arbetsplatser vad gäller carcinogener eller mutagena ämnen enligt detta direktiv inte undanröjer de risker för arbetstagares hälsa och säkerhet som uppkommer vid exponering i arbetet (kvarstående risk) bidrar det ändå till att avsevärt minska de risker som uppkommer vid sådan exponering på det stegvisa och målinriktade sätt som beskrivs i direktiv 2004/37/EG. För andra carcinogener och mutagena ämnen är det vetenskapligt möjligt att fastställa nivåer under vilka exponering inte förväntas leda till skadliga effekter.

(4)

De högsta tillåtna nivåerna för arbetstagares exponering för vissa carcinogener eller mutagena ämnen fastställs genom gränsvärden vilka, enligt direktiv 2004/37/EG, inte får överskridas. Dessa gränsvärden bör ses över och gränsvärden bör fastställas för ytterligare carcinogener och mutagena ämnen.

(5)

Gränsvärdena i detta direktiv bör vid behov ses över mot bakgrund av tillgänglig kunskap, inbegripet nya vetenskapliga och tekniska uppgifter, evidensbaserad bästa praxis samt evidensbaserade tekniker och protokoll för mätning av exponeringsnivåer på arbetsplatsen. Denna information bör, om möjligt, innehålla data om kvarstående risker för arbetstagares hälsa samt yttranden från vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens (nedan kallad vetenskapliga kommittén) och rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor (nedan kallad rådgivande kommittén). Information om kvarstående risker, som offentliggörs på unionsnivå, är värdefull för det framtida arbetet med att begränsa risker som kommer från exponering på arbetsplatser för carcinogener och mutagena ämnen, inbegripet vid framtida översyn av de gränsvärden som anges i detta direktiv.

(6)

Senast under första kvartalet 2019 bör kommissionen med beaktande av de senaste vetenskapliga rönen bedöma om det är lämpligt att ändra tillämpningsområdet för direktiv 2004/37/EG så att det innefattar reproduktionsstörande ämnen. På grundval av detta bör kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag, om det är lämpligt, efter samråd med arbetsgivare och arbetstagare.

(7)

För vissa carcinogener utan tröskelvärde är det inte möjligt att härleda ett hälsobaserat gränsvärde för exponering. Det är emellertid möjligt att fastställa ett gränsvärde för dessa carcinogener på grundval av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter.

(8)

För att säkra högsta möjliga skyddsnivå för vissa carcinogener och mutagena ämnen är det nödvändigt att beakta andra upptagsvägar, inklusive möjligheten till upptag genom huden.

(9)

Vetenskapliga kommittén bistår kommissionen, i synnerhet vid utvärderingen av de senaste tillgängliga vetenskapliga uppgifterna och genom att föreslå gränsvärden för exponering i arbetet för skydd av arbetstagare mot kemiska risker som ska fastställas på unionsnivå i enlighet med rådets direktiv 98/24/EG (4) och direktiv 2004/37/EG. Rådgivande kommittén är ett trepartsorgan som bistår kommissionen vid utarbetande, genomförande och utvärdering av verksamheten på arbetsmiljöområdet. Rådgivande kommittén antar i synnerhet trepartsyttranden om initiativ för fastställande av gränsvärden för exponering i arbetet på unionsnivå på grundval av tillgänglig information, däribland vetenskapliga och tekniska uppgifter och uppgifter om dessa initiativs sociala aspekter och ekonomiska genomförbarhet. Andra källor till vetenskapliga uppgifter som var tillräckligt tillförlitliga och offentligt tillgängliga togs också i beaktande, särskilt Internationella centret för cancerforskning (IARC), Världshälsoorganisationen och nationella organ.

(10)

Vetenskapliga kommitténs arbete och insynen i dess arbete är avgörande för ett ansvarsfullt politiskt arbete. Vid en eventuell omorganisation av vetenskapliga kommitténs arbete bör särskilda resurser garanteras och särskild sakkunskap beträffande epidemiologi, toxikologi, yrkesmedicin och arbetshygien upprätthållas.

(11)

De ändringar av bilagorna I och III till direktiv 2004/37/EG som föreskrivs i det här direktivet utgör ytterligare ett steg i en långsiktig process för att uppdatera direktiv 2004/37/EG. Som ett nästa steg i den processen har kommissionen lagt fram ett förslag om fastställande av gränsvärden och hudmärkningar för ytterligare fem carcinogener. Dessutom angav kommissionen i sitt meddelande av den 10 januari 2017 med titeln Säkrare och hälsosammare arbetsplatser för alla – modernisering av EU:s lagstiftning och politik på arbetsmiljöområdet att det bör göras ytterligare ändringar i direktiv 2004/37/EG. Kommissionen bör kontinuerligt arbeta med uppdateringen av bilagorna I och III till direktiv 2004/37/EG i linje med artikel 16 i det direktivet och etablerad praxis, och vid behov ändra bilagorna mot bakgrund av tillgänglig information, inbegripet vetenskapliga och tekniska uppgifter som samlats in efterhand, till exempel avseende kvarstående risker. Detta arbete bör vid behov resultera i förslag om framtida översyn av gränsvärdena i direktiv 2004/37/EG och i detta direktiv, liksom förslag avseende ytterligare ämnen, blandningar och processer i bilaga I och ytterligare gränsvärden i bilaga III.

(12)

Det är viktigt att skydda arbetstagare som exponeras för cancerframkallande eller mutagena ämnen till följd av beredning, administration eller bortskaffande av farliga läkemedel, bland annat cytostatika eller cytotoxiska läkemedel, och arbete som innebär exponering för cancerframkallande eller mutagena ämnen vid rengöring, transport, tvätt och avfallshantering av farliga läkemedel eller material som förorenats av farliga läkemedel samt vid kroppsvård av patienter under behandling med farliga läkemedel. Som ett första steg har kommissionen gett vägledning i syfte att minska risker avseende arbetsmiljö inom hälso- och sjukvårdssektorn, inbegripet om riskerna med anknytning till exponering för cytostatika eller cytotoxiska läkemedel, i en särskild handbok om förebyggande och god praxis. Denna handbok ska inte hindra eventuella ytterligare lagstiftningsförslag eller andra initiativ.

(13)

I enlighet med rekommendationerna från vetenskapliga kommittén och rådgivande kommittén, om sådana finns tillgängliga, fastställs gränsvärden för exponering genom inandning i förhållande till en referensperiod på åtta timmars tidsvägt medelvärde (gränsvärden för långvarig exponering) och, för vissa carcinogener eller mutagena ämnen, till kortare referensperioder, i allmänhet femton minuters tidsvägt medelvärde (gränsvärden för kortvarig exponering) för att i så hög grad som möjligt begränsa de effekter som uppkommer vid kortvarig exponering. Hudmärkningar anges också i enlighet med rekommendationerna från vetenskapliga kommittén och rådgivande kommittén. Ytterligare källor till vetenskapliga uppgifter som är tillräckligt tillförlitliga och offentligt tillgängliga bör också tas i beaktande.

(14)

Principen om att förebygga på arbetsplatsen bör främjas även när det gäller effekterna av carcinogener och mutagena ämnen på framtida generationer, och till exempel har negativ inverkan på både mäns och kvinnors reproduktionskapacitet och på fosterutvecklingen. Medlemsstaterna bör därför utbyta bästa praxis på detta område.

(15)

Det finns tillräckliga belägg för carcinogeniciteten hos mineraloljor som tidigare har använts i förbränningsmotorer för att smörja och kyla de rörliga delarna i motorn. Dessa använda mineralmotoroljor bildas genom en process och omfattas därför inte av klassificering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (5). Vetenskapliga kommittén noterade möjligheten till betydande upptag genom huden för dessa oljor, kom fram till att exponering i arbetet sker genom huden och rekommenderade starkt att en hudmärkning skulle fastställas, och rådgivande kommittén var enig om att använda mineralmotoroljor bör läggas till de cancerframkallande ämnen, blandningar och processer som förtecknas i bilaga I till direktiv 2004/37/EG och om att betydande upptag är möjligt genom huden. En rad exempel på bästa praxis kan användas för att begränsa hudexponering, vilket inbegriper användning av personlig skyddsutrustning, såsom handskar, och avlägsnande och sanering av förorenade kläder. Fullständig efterlevnad av denna bästa praxis och annan ny bästa praxis kan bidra till att minska denna exponering. Det är därför lämpligt att inkludera arbete som innebär exponering för mineraloljor som tidigare har använts i förbränningsmotorer för att smörja och kyla de rörliga delarna i motorn i bilaga I till direktiv 2004/37/EG och tilldela den en hudmärkning i bilaga III till direktiv 2004/37/EG som indikation på möjligheten av ett betydande upptag genom huden.

(16)

Det finns tillräckliga belägg för carcinogeniciteten hos avgasutsläpp från dieselmotorer som uppstår vid förbränning av dieselbränsle i kompressionständningsmotorer. Avgasutsläpp från dieselmotorer bildas genom en process och omfattas därför inte av klassificering i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008. Rådgivande kommittén har enats om att avgasutsläpp från traditionella dieselmotorer bör läggas till de cancerframkallande ämnen, blandningar och processer som förtecknas i bilaga I till direktiv 2004/37/EG och efterfrågat ytterligare undersökningar av de vetenskapliga och tekniska aspekterna när det gäller nyare motortyper. IARC har klassificerat utsläpp från dieselmotorer som cancerframkallande för människor (IARC-kategori 1), och IARC har uppgett att mängden partiklar och kemikalier visserligen blir mindre med nyare typer av dieselmotorer men att det ännu inte är klarlagt hur de kvantitativa och kvalitativa förändringarna kommer att leda till ändrade hälsoeffekter. IARC har även uppgett att det är vanligt att elementärt kol, som utgör en betydande andel av dessa utsläpp, används som markör för exponering. Med tanke på ovanstående och antalet exponerade arbetstagare är det lämpligt att inkludera arbete som innebär exponering för avgasutsläpp från dieselmotorer i bilaga I till direktiv 2004/37/EG och att i bilaga III till det direktivet fastställa ett gränsvärde för diesel föravgasutsläpp från dieselmotorer, beräknat på grundval av elementärt kol. Uppgifterna i bilagorna I och III till direktiv 2004/37/EG bör omfatta avgasutsläpp från alla typer av dieselmotorer.

(17)

När det gäller avgasutsläpp från dieselmotorer kan ett gränsvärde på 0,05 mg/m3, uppmätt som elementärt kol, vara svårt att uppnå på kort sikt i vissa sektorer. Därför bör det, utöver tidsfristen för införlivandet, fastställas en övergångsperiod på två år, varefter gränsvärdet bör tillämpas. När det gäller sektorerna för gruvdrift under jord och tunnelbygge bör det emellertid fastställas en övergångsperiod på fem år utöver tidsfristen för införlivandet, innan gränsvärdet bör tillämpas.

(18)

Vissa blandningar av polycykliska aromatiska kolväten (PAH), särskilt de som innehåller bens[a]pyren, uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande (kategori 1A eller 1B) i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför carcinogener enligt definitionen i direktiv 2004/37/EG. Exponering för sådana blandningar kan förekomma under arbete som inbegriper förbränningsprocesser, till exempel från avgaser från förbränningsmotorer och förbränningsprocesser vid höga temperaturer. För dessa blandningar konstaterade vetenskapliga kommittén att ett betydande upptag är möjligt genom huden, och rådgivande kommittén enades om att det är viktigt att införa ett gränsvärde för exponering i arbetet för PAH-blandningar och rekommenderade att arbetet med att utvärdera de vetenskapliga aspekterna ska utföras så att ett gränsvärde för exponering i arbetet kan föreslås i framtiden. Det är därför lämpligt att tilldela ämnet en hudmärkning i bilaga III till direktiv 2004/37/EG som indikerar möjligheten av betydande upptag genom huden. Det bör utredas ytterligare huruvida det är nödvändigt att fastställa ett gränsvärde för PAH-blandningar i syfte att skydda arbetstagare mot dessa blandningar på ett bättre sätt.

(19)

Trikloretylen uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande (kategori 1B) i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför en carcinogen enligt definitionen i direktiv 2004/37/EG. För trikloretylen konstaterade vetenskapliga kommittén att det är en genotoxisk carcinogen. På basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, kan gränsvärden fastställas för trikloretylen i förhållande till en referensperiod på åtta timmar (gränsvärde för långvarig exponering) och till en kortare referensperiod på femton minuters tidsvägt medelvärde (gränsvärde för kortvarig exponering). För denna carcinogen konstaterade vetenskapliga kommittén att ett betydande upptag är möjligt genom huden, och rådgivande kommittén enades om ett gränsvärde i praktiken på basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter. Det är därför lämpligt att fastställa gränsvärden för långvarig respektive kortvarig exponering för trikloretylen och tilldela ämnet en hudmärkning bilaga III till direktiv 2004/37/EG som indikerar möjligheten av betydande upptag genom huden. Gränsvärden för detta ämne bör hållas under särskilt noga uppsyn mot bakgrund av nya vetenskapliga rön och tekniska framsteg.

(20)

4,4′-metylendianilin uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande (kategori 1B) i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför en carcinogen enligt definitionen i direktiv 2004/37/EG. Vetenskapliga kommittén drog slutsatsen att det inte är möjligt att härleda ett hälsobaserat gränsvärde för exponering för denna carcinogen utan tröskelvärde. På basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, är det emellertid möjligt att fastställa ett gränsvärde för 4,4′-metylendianilin. För denna carcinogen konstaterade vetenskapliga kommittén att ett betydande upptag är möjligt genom huden, och rådgivande kommittén enades om ett praktiskt gränsvärde på basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter. Det är därför lämpligt att fastställa ett gränsvärde för 4,4′-metylendianilin och tilldela ämnet en hudmärkning i bilaga III till direktiv 2004/37/EG som indikerar möjligheten av betydande upptag genom huden.

(21)

Epiklorhydrin (1-klor-2,3-epoxypropan) uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande (kategori 1B) i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför en carcinogen i den mening som avses i direktiv 2004/37/EG. Vetenskapliga kommittén drog slutsatsen att det inte är möjligt att härleda ett hälsobaserat gränsvärde för exponering för denna carcinogen utan tröskelvärde och har rekommenderat att exponering i arbetet ska undvikas. För epiklorhydrin konstaterade vetenskapliga kommittén att ett betydande upptag är möjligt genom huden och rådgivande kommittén har enats om ett gränsvärde i praktiken på basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter. Det är därför lämpligt att fastställa ett gränsvärde för epiklorhydrin och tilldela ämnet en hudmärkning i bilaga III till direktiv 2004/37/EG som indikerar möjligheten av betydande upptag genom huden.

(22)

Etylendibromid (1,2-dibrometan) uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande (kategori 1B) i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför en carcinogen enligt definitionen i direktiv 2004/37/EG. Vetenskapliga kommittén drog slutsatsen att det inte är möjligt att härleda ett hälsobaserat gränsvärde för exponering för denna carcinogen utan tröskelvärde och har rekommenderat att exponering i arbetet ska undvikas. För etylendibromid konstaterade vetenskapliga kommittén att ett betydande upptag är möjligt genom huden, och rådgivande kommittén enades om ett gränsvärde i praktiken på basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter. Det är därför lämpligt att fastställa ett gränsvärde för etylendibromid och tilldela ämnet en hudmärkning i bilaga III till direktiv 2004/37/EG som indikerar möjligheten av betydande upptag genom huden.

(23)

Etylendiklorid (1,2-dikloretan) uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande (kategori 1B) i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 och är därför en carcinogen enligt definitionen i direktiv 2004/37/EG. Vetenskapliga kommittén drog slutsatsen att det inte är möjligt att härleda ett hälsobaserat gränsvärde för exponering för denna carcinogen utan tröskelvärde. På basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, är det emellertid möjligt att fastställa ett gränsvärde för etylendiklorid. För etylendiklorid konstaterade vetenskapliga kommittén att ett väsentligt upptag är möjligt genom huden, och den rådgivande kommittén enades om ett gränsvärde i praktiken på basis av tillgänglig kunskap, inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, och framhöll samtidigt bristen på starka och uppdaterade vetenskapliga uppgifter, särskilt om verkningsmekanismen. Det är därför lämpligt att fastställa ett gränsvärde för etylendiklorid och tilldela ämnet en hudmärkning i bilaga III till direktiv 2004/37/EG som indikerar möjligheten av betydande upptag genom huden.

(24)

Överenskommelsen om skydd av arbetstagares hälsa genom god hantering och säker användning av kristallin kvarts och produkter som innehåller detsamma, undertecknad av de organisationer som utgör det europeiska nätverket för kvarts (European Network for Silica, Nepsi), och andra överenskommelser mellan arbetsmarknadsparter, vilken utöver lagstiftningsåtgärder, erbjuder vägledning och verktyg för att stödja ett effektivt genomförande av arbetsgivarnas skyldigheter enligt direktiv 2004/37/EG, är värdefulla instrument som kompletterar lagstiftningsåtgärder. Kommissionen bör uppmuntra arbetsmarknadens parter att ingå sådana avtal, samtidigt som deras självständighet respekteras. Efterlevnad av sådana överenskommelser bör emellertid inte innebära en presumtion om överensstämmelse med arbetsgivarnas skyldigheter enligt direktiv 2004/37/EG. En regelbundet uppdaterad förteckning över sådana överenskommelser bör offentliggöras på Europeiska arbetsmiljöbyråns (EU-Osha) webbplats.

(25)

Kommissionen samrådde med rådgivande kommittén och genomförde ett samråd i två steg med arbetsmarknadens parter i Europa i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(26)

Detta direktiv överensstämmer med de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som finns förankrade i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 31.1.

(27)

De gränsvärden som fastställs i det här direktivet kommer att ses över mot bakgrund av genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (6) och av yttrandena från de två kommittéerna i kemikaliemyndigheten (Echa), riskbedömningskommittén (RAC) och kemikaliemyndighetens kommitté för samhällsekonomisk analys (SEAC), särskilt för att ta hänsyn till samverkan mellan de gränsvärden som fastställs i direktiv 2004/37/EG och förhållandena mellan dos och respons, faktiska uppgifter om exponering och, i förekommande fall, de härledda nolleffektnivåerna för farliga kemikalier enligt Reach, i syfte att ge arbetstagare effektivt skydd.

(28)

Eftersom målen för detta direktiv, som är att förbättra levnads- och arbetsförhållandena och skydda arbetstagares hälsa mot särskilda risker i samband med exponering för carcinogener och mutagena ämnen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(29)

Med tanke på att detta direktiv rör skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet på arbetsplatsen bör det införlivas inom två år från dagen från dess ikraftträdande.

(30)

Direktiv 2004/37/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(31)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 (7), har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2004/37/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 13a

Överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter

Överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter som eventuellt ingås inom ramen för detta direktiv ska förtecknas på Europeiska arbetsmiljöbyråns (EU-Osha) webbplats. Förteckningen ska uppdateras regelbundet.”

2.

I bilaga I ska följande punkter läggas till:

”7.

Arbete som innebär hudexponering för mineraloljor som tidigare har använts i förbränningsmotorer för att smörja och kyla de rörliga delarna i motorn.

8.

Arbete som innebär exponering för avgasutsläpp från dieselmotorer.”

3.

Bilaga III ska ersättas med texten i bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

1.   Medlemsstaterna ska senast två år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 16 januari 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  EUT C 288, 31.8.2017, s. 56.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 december 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 december 2018.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50).

(4)  Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 5.5.1998, s. 11).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(7)  EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.


BILAGA

”BILAGA III

GRÄNSVÄRDEN OCH ANDRA DIREKT ANKNUTNA BESTÄMMELSER (ARTIKEL 16)

A.   GRÄNSVÄRDEN FÖR EXPONERING I ARBETET

Agens

EG-nr (1)

CAS-nr (2)

Gränsvärden

Anmärkningar

Övergångsbestämmelser

8-timmars (3)

Kortvarigt (4)

mg/m3  (5)

Ppm (6)

f/ml (7)

mg/m3  (5)

Ppm (6)

f/ml (7)

Damm från hårda träslag

2 (8)

Gränsvärde 3 mg/m3 t.o.m. den 17 januari 2023

Krom (VI)-föreningar som är carcinogena enligt artikel 2 a i

(i form av krom)

0,005

Gränsvärde 0,010 mg/m3 t.o.m. den 17 januari 2025

Gränsvärde: 0,025 mg/m3 vid svetsning eller plasmaskärning eller liknande arbetsprocesser där det bildas gaser t.o.m. den 17 januari 2025

Eldfasta keramiska fibrer som är carcinogena enligt artikel 2 a i

0,3

 

Respirabelt kristallint kvartsdamm

0,1 (9)

 

Bensen

200-753-7

71-43-2

3,25

1

hud (10)

 

Vinylkloridmonomer

200-831-0

75-01-4

2,6

1

 

Etylenoxid

200-849-9

75-21-8

1,8

1

hud (10)

 

1,2-epoxipropan

200-879-2

75-56-9

2,4

1

 

Trikloretylen

201-167-4

79-01-6

54,7

10

164,1

30

hud (10)

 

Akrylamid

201-173-7

79-06-1

0,1

hud (10)

 

2-nitropropan

201-209-1

79-46-9

18

5

 

o-toluidin

202-429-0

95-53-4

0,5

0,1

hud (10)

 

4,4′-metylendianilin

202-974-4

101-77-9

0,08

hud (10)

 

Epiklorhydrin

203-439-8

106-89-8

1,9

hud (10)

 

Etylendibromid

203-444-5

106-93-4

0,8

0,1

hud (10)

 

1,3-butadien

203-450-8

106-99-0

2,2

1

 

Etylendiklorid

203-458-1

107-06-2

8,2

2

hud (10)

 

Hydrazin

206-114-9

302-01-2

0,013

0,01

hud (10)

 

Brometen

209-800-6

593-60-2

4,4

1

 

Avgasutsläpp från dieselmotorer

 

 

0,05 (*1)

 

 

 

 

 

 

Gränsvärdet ska gälla från och med den 21 februari 2023. Vid gruvdrift under jord och tunnelbygge ska gränsvärdet gälla från och med den 21 februari 2026.

Blandningar av polycykliska aromatiska kolväten, särskilt sådana som innehåller bens[a]pyren, och som är carcinogener i den mening som avses i direktivet

 

 

 

 

 

 

 

 

hud (10)

 

Mineraloljor som tidigare har använts i förbränningsmotorer för att smörja och kyla de rörliga delarna i motorn

 

 

 

 

 

 

 

 

hud (10)

 

B.   ANDRA DIREKT ANKNUTNA BESTÄMMELSER

p.m.


(1)  EG-nr, dvs. Einecs-, Elincs- eller NLP-nummer, är ämnets officiella nummer i EU, enligt definitionen i avsnitt 1.1.1.2 del 1 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.

(2)  CAS-nr: Nummer i registret för Chemical Abstracts Service.

(3)  Uppmätt eller beräknat i förhållande till en referensperiod på åtta timmars tidsvägt medelvärde.

(4)  Gränsvärde för kortvarig exponering. Ett gränsvärde över vilket exponering inte bör förekomma och som gäller en period på 15 minuter om ej annat anges.

(5)  

mg/m3 = milligram per kubikmeter luft vid 20 °C och 101,3 kPa (760 mm kvicksilver).

(6)  

ppm= miljondelar i luftvolym (ml/m3).

(7)  

f/ml= fibrer per milliliter.

(8)  Inhalerbar fraktion: Om damm från hårda träslag är blandat med annat trädamm, ska gränsvärdet gälla allt trädamm i blandningen.

(9)  Respirabel fraktion.

(10)  Väsentligt bidrag till totalt upptag är möjligt genom hudexponering.

(*1)  Uppmätt som elementärt kol.