ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 23

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

62 årgången
25 januari 2019


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Meddelande om provisorisk tillämpning av det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan

1

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/107 av den 23 januari 2019 om ändring av förordning (EG) nr 1484/95 vad gäller fastställandet av representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin

2

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/108 av den 24 januari 2019 om godkännande av en ändring av specifikationerna för den nya livsmedelsingrediensen lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ( 1 )

4

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/109 av den 24 januari 2019 om godkännande av en utvidgning av användningsområdet för olja från Schizochytrium sp. som ett nytt livsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ( 1 )

7

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/110 av den 24 januari 2019 om godkännande av en utvidgning av användningsområdet för fröolja från Allanblackia som ett nytt livsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ( 1 )

11

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/111 av den 24 januari 2019 om godkännande av humleextrakt (Humulus lupulus L. flos) som fodertillsatser för avvanda smågrisar, slaktsvin och mindre vanligt förekommande svinarter, avvanda och för slakt ( 1 )

14

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/112 av den 24 januari 2019 om fastställande av det lägsta försäljningspriset för skummjölkspulver för den trettioförsta delanbudsinfordran inom ramen för det anbudsförfarande som inleds genom genomförandeförordning (EU) 2016/2080

18

 

*

Europeiska centralbankens förordning (EU) 2019/113 av den 7 december 2018 om ändring av förordning (EU) nr 1333/2014 om penningmarknadsstatistik (ECB/2018/33)

19

 

 

DIREKTIV

 

*

Kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2019/114 av den 24 januari 2019 om ändring av direktiv 2003/90/EG och 2003/91/EG om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG respektive artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter ( 1 )

35

 

 

BESLUT

 

*

Kommissionens beslut (EU) 2019/115 av den 10 juli 2018 om det statliga stöd SA.37977 (2016/C) (f.d. 2016/NN) som Spanien har genomfört till förmån för Sociedad Estatal de Correos y Telégrafos, SA [delgivet med nr C(2018) 4233]  ( 1 )

41

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/1


Meddelande om provisorisk tillämpning av det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan (1)

Den 21 december 2018 anmälde Europeiska unionen och Japan till varandra att de förfaranden som är nödvändiga för en provisorisk tillämpning av det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan, har avslutats. Följaktligen får Japan och unionen från och med den 1 februari 2019 provisoriskt tillämpa gemensamt fastställda bestämmelser i detta avtal i enlighet med (artikel 47.2).

Enligt artikel 4 i rådets beslut (EU) 2018/1197 av den 26 juni 2018 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, och om provisorisk tillämpning av det strategiska partnerskapsavtalet ska följande delar i avtalet tillämpas provisoriskt mellan unionen och Japan:

a)

Artiklarna 11, 12, 14, 16, 18, 20, 25, 28, 40 och 41.

b)

Artiklarna 13, 15 (med undantag av punkt 2 b), 17, 21, 22, 23, 24, 26, 27, 29, 30, 31, 37, 38.1 och 39 i den mån de omfattar frågor där unionen redan har utövat sin befogenhet internt.

c)

Artiklarna 1, 2, 3, 4, 5.1 i den mån de täcker frågor som omfattas av unionens befogenhet att utforma och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

d)

Artiklarna 42 (med undantag av punkt 2 c), 43–47, 48.3 och 49, 50 och 51 i den mån dessa bestämmelser endast syftar till att säkerställa avtalets provisoriska tillämpning.


(1)  EUT L 216, 24.8.2018, s. 4.


FÖRORDNINGAR

25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/2


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/107

av den 23 januari 2019

om ändring av förordning (EG) nr 1484/95 vad gäller fastställandet av representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 183 b,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2014 av den 16 april 2014 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009 (2), särskilt artikel 5.6 a, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så snart som uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EG) nr 1484/95 ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 januari 2019.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör

Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 150, 20.5.2014, s. 1.

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 av den 28 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import och om fastställande av representativa priser för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin samt om upphävande av förordning nr 163/67/EEG (EGT L 145, 29.6.1995, s. 47).


BILAGA

”BILAGA I

KN-nummer

Varuslag

Representativt pris

(euro/100 kg)

Säkerhet som avses i artikel 3

(euro/100 kg)

Ursprung (1)

0207 12 90

Plockade och urtagna höns av arten Gallus domesticus, (s.k. 65 %-kycklingar), frysta

122,1

0

AR

0207 14 10

Styckningsdelar av höns av arten Gallus domesticus, benfria, frysta

267,2

10

AR

219,4

24

BR

333,0

0

CL

252,5

14

TH

0207 27 10

Styckningsdelar av kalkon, benfria, frysta

327,6

0

BR

373,0

0

CL

1602 32 11

Inte kokta eller på annat sätt värmebehandlade beredningar av höns av arten Gallus domesticus

275,3

3

BR


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7).


25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/4


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/108

av den 24 januari 2019

om godkännande av en ändring av specifikationerna för den nya livsmedelsingrediensen lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 (1), särskilt artikel 12, och

av följande skäl:

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken det upprättas en unionsförteckning över godkända nya livsmedel.

(3)

I enlighet med artikel 12 i förordning (EU) 2015/2283 ska kommissionen besluta om godkännande och utsläppande av ett nytt livsmedel på unionsmarknaden och om uppdatering av unionsförteckningen.

(4)

Genom kommissionens beslut 2009/752/EG (3) godkändes, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4), utsläppande på marknaden av lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) som ny livsmedelsingrediens för användning i vissa livsmedel. I det beslutet fastställdes maximihalten av fosfolipider till 50 %.

(5)

Genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/598 (5) godkändes, i enlighet med förordning (EG) nr 258/97, utvidgning av användningsområdet för lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) som ny livsmedelsingrediens för användning i kosttillskott. I det beslutet fastställdes minimihalten av fosfolipid till 35 %.

(6)

Den nya livsmedelsingrediensen fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) har godkänts av de finska behöriga myndigheterna för användning i vissa livsmedelskategorier (6). Minimihalten av fosfolipid fastställdes till 60 %.

(7)

Användningsvillkoren för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) är identiska och grundas på maximihalterna av kombinerad eikosapentaensyra och dokosahexaensyra. Halten av fosfolipider är dock olika, med ett intervall på 35–50 % för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och en minimihalt på 60 % för fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba). De nuvarande godkännandena omfattar inte intervallet 50–60 % fosfolipider i olja från antarktisk krill (Euphausia superba).

(8)

Den 29 augusti 2018 ansökte företaget Aker BioMarine A/S (nedan kallat sökanden) hos kommissionen om att få ändra specifikationerna för det nya livsmedlet olja från antarktisk krill (Euphausia superba) i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283. Sökanden ville öka maximihalten av fosfolipider från 50 % till mindre än 60 % för att därigenom täcka det intervall i fosfolipidkoncentrationen som för närvarande inte är godkänt.

(9)

Kommissionen anser att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet inte behöver göra en säkerhetsutvärdering av den nuvarande ansökan i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283, på grundval av principen att om vissa halter av en specifik ny livsmedelskomponent har bedömts och fastställts som säkra är också lägre halter av samma komponent säkra. De godkända maximihalterna av kombinerad eikosapentaensyra och dokosahexaensyra är desamma för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) i genomförandeförordning (EU) 2017/2470. Den föreslagna ändringen av fosfolipidhalterna i specifikationen för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) ändrar inte de säkerhetsöverväganden som låg till grund för dess godkännande och för godkännandet av fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och som gav vid handen att fosfolipidhalter både över och under 60 % är säkra.

(10)

Den föreslagna ändringen av fosfolipidhalterna i specifikationerna åtgärdar skillnaderna i fosfolipidhalt mellan olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba). Därför bör specifikationerna för det nya livsmedlet olja från antarktisk krill (Euphausia superba) ändras till den föreslagna halten av fosfolipider.

(11)

Uppgifterna i ansökan ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att de föreslagna ändringarna av specifikationerna för den nya livsmedelsingrediensen olja från antarktisk krill (Euphausia superba) är förenliga med artikel 12.2 i förordning (EU) 2015/2283.

(12)

Genomförandeförordning (EU) 2017/2470 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De uppgifter i unionsförteckningen över godkända nya livsmedel enligt artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 som avser det nya livsmedlet olja från antarktisk krill (Euphausia superba) ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 januari 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 327, 11.12.2015, s. 1.

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 av den 20 december 2017 om upprättande av en unionsförteckning över nya livsmedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel (EUT L 351, 30.12.2017, s. 72).

(3)  Kommissionens beslut 2009/752/EG av den 12 oktober 2009 om tillstånd för utsläppande på marknaden av ett lipidextrakt från antarktisk krill Euphausia superba som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (EUT L 268, 13.10.2009, s. 33).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, 14.2.1997, s. 1).

(5)  Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/598 av den 14 april 2016 om tillstånd för utvidgning av användningsområdet för lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (EUT L 103, 19.4.2016, s. 34).

(6)  Skrivelse av den 13 maj 2015 (https://ec.europa.eu/food/sites/food/files/safety/docs/novel-food_authorisation_2015_auth-letter_krill-oil_en.pdf).


BILAGA

Uppgifterna om olja från antarktisk krill (Euphausia superba) i tabell 2 (Specifikationer) i bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ska ersättas med följande:

Godkänt nytt livsmedel

Specifikationer

Olja från antarktisk krill (Euphausia superba)

Beskrivning/definition

Vid produktion av lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) genomgår djupfryst krossad krill eller torkad krill en extraktion av lipider med ett godkänt extraktionsmedel (i enlighet med direktiv 2009/32/EG). Proteiner och krillmaterial avlägsnas från lipidextraktet genom filtrering. Extraktionsmedel och processvatten avlägsnas genom avdunstning.

Förtvålningstal: ≤ 230 mg KOH/g

Peroxidtal: ≤ 3 mekv O 2/kg olja

Oxidationsstabilitet: För alla livsmedel som innehåller olja från antarktisk krill (Euphausia superba) bör oxidationsstabilitet demonstreras genom lämpliga och erkända nationella/internationella analysmetoder (t.ex. AOAC).

Fukt och flyktiga ämnen: ≤ 3 % eller 0,6 uttryckt som vattenaktivitet vid 25 °C

Fosfolipider: ≥ 35 % till < 60 %

Transfettsyror: ≤ 1 %

EPA (eikosapentaensyra): ≥ 9 %

DHA (dokosahexaensyra): ≥ 5 %”


25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/7


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/109

av den 24 januari 2019

om godkännande av en utvidgning av användningsområdet för olja från Schizochytrium sp. som ett nytt livsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 (1), särskilt artikel 12, och

av följande skäl:

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken en unionsförteckning över godkända nya livsmedel upprättas.

(3)

Enligt artikel 12 i förordning (EU) 2015/2283 ska kommissionen besluta om godkännande och utsläppande av ett nytt livsmedel på unionsmarknaden och om uppdatering av unionsförteckningen.

(4)

Genom kommissionens genomförandebeslut 2014/463/EU (3) godkändes, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4), utsläppande på marknaden av olja från mikroalgen Schizochytrium sp. som ny livsmedelsingrediens för användning i en rad livsmedel.

(5)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1032 (5) utvidgades godkännandet av olja från mikroalgen Schizochytrium sp. (T18) som ett nytt livsmedel enligt förordning (EU) 2015/2283 till frukt- och grönsakspuréer.

(6)

Den 10 september 2018 ansökte företaget DSM Nutritional Products Europe hos kommissionen om att få ändra villkoren för användning av det nya livsmedlet olja från Schizochytrium sp. i den mening som avses i artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283. Ansökan gällde en utvidgning av användningsområdet för olja från Schizochytrium sp. till frukt- och grönsakspuréer.

(7)

Den föreslagna utvidgningen av användningsområdet för det nya livsmedlet ändrar inte de säkerhetsöverväganden som låg till grund för godkännandet av olja från Schizochytrium sp. (T18) genom genomförandeförordning (EU) 2018/1032, och ger inte heller upphov till några betänkligheter när det gäller säkerheten. Mot bakgrund av dessa överväganden uppfyller den föreslagna utvidgningen kraven i artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283.

(8)

Kommissionen begärde inte något yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283, eftersom en utvidgning av användningsområdet för olja från Schizochytrium sp. och den efterföljande uppdateringen av unionsförteckningen sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   De uppgifter i unionsförteckningen över godkända nya livsmedel som genom förordning (EU) 2017/2470 fastställdes för ämnet olja från Schizochytrium sp. ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

2.   Uppgifterna i den unionsförteckning som avses i punkt 1 ska omfatta de användningsvillkor och märkningskrav som anges i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 januari 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 327, 11.12.2015, s. 1.

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 av den 20 december 2017 om upprättande av en unionsförteckning över nya livsmedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel (EUT L 351, 30.12.2017, s. 72).

(3)  Kommissionens genomförandebeslut 2014/463/EU av den 14 juli 2014 om tillstånd för utsläppande på marknaden av olja från mikroalgen Schizochytrium sp. som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och om upphävande av besluten 2003/427/EG och 2009/778/EG (EUT L 209, 16.7.2014, s. 55).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, 14.2.1997, s. 1).

(5)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1032 av den 20 juli 2018 om godkännande av en utvidgning av användningsområdet för olja från mikroalgen Schizochytrium sp. som ett nytt livsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (EUT L 185, 23.7.2018, s. 9).


BILAGA

Uppgifterna om ”Olja från Schizochytrium sp.” i tabell 1 (Godkända nya livsmedel) i bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ska ersättas med följande:

Godkänt nytt livsmedel

Villkoren för hur det nya livsmedlet får användas

Ytterligare särskilda märkningskrav

Andra krav

Olja från Schizochytrium sp.

Angiven livsmedelskategori

Maximihalter av DHA

Det nya livsmedlet ska vid märkning av livsmedel där det ingår benämnas ’olja från mikroalgen Schizochytrium sp.’”

 

Mjölkprodukter, utom mjölkbaserade drycker

200 mg/100 g, eller i fråga om ostprodukter 600 mg/100 g

Icke mjölkbaserade motsvarigheter till mjölkprodukter, utom drycker

200 mg/100 g, eller i fråga om icke mjölkbaserade ostliknande produkter 600 mg/100 g

Bredbara fetter och dressingar

600 mg/100 g

Frukostcerealier

500 mg/100 g

Kosttillskott enligt definitionen i direktiv 2002/46/EG

250 mg DHA/dag för befolkningen i allmänhet

450 mg DHA/dag för gravida och ammande kvinnor

Komplett kostersättning för viktkontroll enligt definitionen i förordning (EU) nr 609/2013 och måltidsersättning för viktkontroll

250 mg/måltid

Mjölkbaserade drycker och liknande produkter som är avsedda för småbarn

200 mg/100 g

Beredda spannmålsbaserade livsmedel och barnmat enligt definitionen i förordning (EU) nr 609/2013

Livsmedel avsedda att intas i samband med mycket krävande muskelarbete, särskilt för idrottande

Livsmedel försedda med uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av gluten i enlighet med kraven i genomförandeförordning (EU) nr 828/2014

Livsmedel för speciella medicinska ändamål enligt definitionen i förordning (EU) nr 609/2013

I enlighet med särskilda näringsbehov hos de personer som produkterna är avsedda för

Bageriprodukter (matbröd, portionsbröd och söta kex)

200 mg/100 g

Müslistänger

500 mg/100 g

Matlagningsfett

360 mg/100 g

Alkoholfria drycker (inklusive icke mjölkbaserade motsvarigheter till mjölkprodukter och mjölkbaserade drycker)

80 mg/100 ml

Frukt-/grönsakspuré

100 mg/100 g


25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/11


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/110

av den 24 januari 2019

om godkännande av en utvidgning av användningsområdet för fröolja från Allanblackia som ett nytt livsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 (1), särskilt artikel 12, och

av följande skäl:

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken det upprättas en unionsförteckning över godkända nya livsmedel.

(3)

Enligt artikel 12 i förordning (EU) 2015/2283 ska kommissionen lägga fram ett utkast till genomförandeakt som godkänner att ett nytt livsmedel släpps ut på marknaden i unionen och som uppdaterar unionsförteckningen.

(4)

Genom kommissionens beslut 2008/559/EG (3) godkändes, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4) och efter ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (5) (nedan kallad myndigheten), utsläppandet på marknaden av fröolja från Allanblackia som nytt livsmedel för användning i gula bredbara fetter och gräddbaserade bredbara produkter.

(5)

Den 22 september 2014 ansökte företaget Unilever NV/Unilever plc hos den behöriga myndigheten i Nederländerna, i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97, om en utvidgning av användningsområdet och halterna för fröolja från Allanblackia. Ansökan gällde en utvidgning av användningsområdet för fröolja från Allanblackia till ytterligare en livsmedelskategori, nämligen blandningar av vegetabiliska oljor och mjölk, och en ökning av maximihalterna av fröolja från Allanblackia för de livsmedelskategorier som redan godkänts genom beslut 2008/559/EG. Ansökan gällde också ändringar i specifikationen för fröolja från Allanblackia, särskilt när det gäller följande: sammanslagning av angivelserna av små mängder av de mättade fettsyrorna laurinsyra, myristinsyra och palmitinsyra till en kombinerad parameter: (C12:0 – C14:0 – C16:0), utelämnande av angivelser av små mängder (var och en under 1 %) palmitoleinsyra och arakinsyra samt inkludering av fleromättade fettsyror, utelämnande av angivelsen av jodtal, höjning av maximihalterna för transfettsyror (från ≤ 0,5 % till ≤ 1 %), höjning av maximihalterna för peroxidtal (från ≤ 0,8 till ≤ 1,0 mekv/kg) samt höjning av maximihalterna för oförtvålbara ämnen (från ≤ 0,1 % till ≤ 1 %). Myndigheten anser inte att de föreslagna ändringarna av specifikationsparametrarna utgör någon säkerhetsrisk.

(6)

Den 13 december 2017 utfärdade den behöriga myndigheten i Nederländerna sin första utvärderingsrapport. I rapporten konstaterade den att utvidgningen av användningsområdet och de föreslagna maximihalterna för fröolja från Allanblackia och ändringen i specifikationen för fröolja från Allanblackia uppfyller kriterierna för nya livsmedel i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(7)

Enligt artikel 35.1 i förordning (EU) 2015/2283 ska en ansökan om att få släppa ut ett nytt livsmedel på marknaden i unionen som inlämnas till en medlemsstat i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97 och för vilken inget slutligt beslut fattats före den 1 januari 2018 behandlas som en ansökan i enlighet med förordning (EU) 2015/2283.

(8)

Ansökan om en utvidgning av användningsområdet för fröolja från Allanblackia lämnades in i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97, men den uppfyller också kraven i förordning (EU) 2015/2283.

(9)

I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283 begärde kommissionen den 25 april 2018 att myndigheten skulle avge ett vetenskapligt yttrande efter en bedömning av fröolja från Allanblackia som nytt livsmedel.

(10)

Den 27 juni 2018 antog myndigheten ett vetenskapligt yttrande om säkerheten hos fröolja från Allanblackia vid utvidgade användningsområden i blandningar av vegetabiliska oljor och mjölk och i gula bredbara fetter och gräddbaserade bredbara produkter upp till 30 % (vikt/vikt) (6) enligt sökandens begäran. Yttrandet uppfyller kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2015/2283. Blandningar av vegetabiliska oljor och mjölk ingår i livsmedelskategorin icke mjölkbaserade motsvarigheter till mjölkprodukter, inklusive mjölk- och gräddersättningsmedel för drycker.

(11)

Myndighetens yttrande ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att fröolja från Allanblackia, med den ändrade specifikationen, vid de föreslagna användningsområdena och halterna, är förenlig med artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   De uppgifter i unionsförteckningen över godkända nya livsmedel i förordning (EU) 2017/2470 som avser ämnet fröolja från Allanblackia ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

2.   Uppgifterna i den unionsförteckning som avses i punkt 1 ska omfatta de användningsvillkor och märkningskrav som anges i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 januari 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 327, 11.12.2015, s. 1.

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 av den 20 december 2017 om upprättande av en unionsförteckning över nya livsmedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel (EUT L 351, 30.12.2017, s. 72).

(3)  Kommissionens beslut 2008/559/EG av den 27 juni 2008 om tillstånd för utsläppande på marknaden av fröolja från Allanblackia som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (EUT L 180, 9.7.2008, s. 20).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, 14.2.1997, s. 1).

(5)  Efsas panel för dietprodukter, nutrition och allergier, ”Safety of Allanblackia seed oil for use in yellow fat and cream based spreads”, The EFSA Journal, nr 580, s. 1–10, 2007.

(6)  EFSA Journal, vol. 16(2018):8, artikelnr 5362.


BILAGA

Bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 ska ändras på följande sätt:

1.

Uppgifterna om fröolja från Allanblackia i tabell 1 (Godkända nya livsmedel) ska ersättas med följande:

Godkänt nytt livsmedel

Villkoren för hur det nya livsmedlet får användas

Ytterligare särskilda märkningskrav

Andra krav

Fröolja från Allanblackia

Angiven livsmedelskategori

Maximihalter

Det nya livsmedlet ska vid märkning av livsmedel där det ingår benämnas ’fröolja från Allanblackia’.”

 

Gula bredbara fetter och gräddbaserade bredbara produkter

30 g/100 g

Blandningar av vegetabiliska oljor (*) och mjölk (ingår i livsmedelskategorin icke mjölkbaserade motsvarigheter till mjölkprodukter, inklusive mjölk- och gräddersättningsmedel för drycker)

30 g/100 g

(*)

Utom olivoljor och oljor av olivrestprodukter enligt definitionerna i del VIII i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013.

2.

Uppgifterna om fröolja från Allanblackia i tabell 2 (Specifikationer) ska ersättas med följande:

Godkänt nytt livsmedel

Specifikation

Fröolja från Allanblackia

Beskrivning/definition

Fröolja från Allanblackia utvinns ur frön från de olika arterna av Allanblackia: A. floribunda (detsamma som A. parviflora) och A. stuhlmannii.

Sammansättning av fettsyror (som % av fettsyror totalt)

Laurinsyra – myristinsyra – palmitinsyra (C12:0 – C14:0 – C16:0): summan av dessa syror < 4,0 %

Stearinsyra (C18:0): 45–58 %

Oljesyra (C18:1): 40–51 %

Fleromättade fettsyror: < 2 %

Egenskaper

Fria fettsyror: högst 0,1 % av fettsyror totalt

Transfettsyror: högst 1,0 % av fettsyror totalt

Peroxidtal: högst 1,0 mekv/kg

Oförtvålbara ämnen: högst 1,0 % (vikt/vikt) av oljan

Förtvålningstal: 185–198 mg KOH/g”


25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/14


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/111

av den 24 januari 2019

om godkännande av humleextrakt (Humulus lupulus L. flos) som fodertillsatser för avvanda smågrisar, slaktsvin och mindre vanligt förekommande svinarter, avvanda och för slakt

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser, särskilt artikel 9.2 (1), och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser.

(2)

En ansökan om godkännande av humleextrakt (Humulus lupulus L. flos) som fodertillsats för alla djurarter har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen. Sökanden begärde att tillsatsen skulle införas i kategorin ”organoleptiska tillsatser”.

(3)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 3 oktober 2018 (2) att humleextrakt (Humulus lupulus L. flos) under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade att toleransstudien med avvanda smågrisar visar att tillsatsen är säker i den föreslagna dosen på 50 mg/kg helfoder och kan extrapoleras till slaktsvin och mindre vanligt förekommande svinarter, avvanda och för slakt. Användning av humleextrakt som fodertillsats bör därför tillåtas endast för dessa arter och kategorier. Myndigheten konstaterade även att det inte krävs någon ytterligare dokumentation om effektiviteten eftersom skördad humle och extrakt därav allmänt används i livsmedel som aromämnen och deras funktion i stort sett är densamma i foder som i livsmedel. Denna slutsats kan därför extrapoleras till foder.

(4)

Myndigheten konstaterade dessutom att tillsatsen är potentiellt irriterande för huden och luftvägssensibiliserande för användare samt innehåller en rad föreningar som man vet kan orsaka allergiska reaktioner hos känsliga personer. Lämpliga skyddsåtgärder bör därför vidtas.

(5)

Myndigheten ansåg inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av tillsatsen visar att den uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Tillsatsen bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)

I fråga om den mängd som sökanden hade föreslagit för användning, ansåg myndigheten att den maximala föreslagna mängden är säker. För tillämpningen av offentliga kontroller i livsmedelskedjan bör den rekommenderade högsta halten aktiv substans anges på fodertillsatsens etikett, och fodertillsatsen och inblandningen i fodret bör göras med hjälp av förblandningar.

(8)

Det faktum att de berörda ämnena inte får användas i dricksvatten utesluter inte användning i foderblandningar som administreras via vatten.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande

Det ämne i kategorin ”organoleptiska tillsatser” och den funktionella gruppen ”aromämnen” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats, under förutsättning att de villkor som anges i den bilagan uppfylls.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 januari 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  EFSA Journal, vol. 16(2018):10, artikelnr 5462.


BILAGA

Tillsatsens identifieringsnummer

Namn på innehavaren av godkännandet

Tillsats

Sammansättning, kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

mg/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Kategori: organoleptiska tillsatser. Funktionell grupp: aromämnen

2b233

Humleextrakt (humlekottar) rika på betasyra

Tillsatsens sammansättning

Beredning av extraktion med superkritisk koldioxid av Humulus lupulus L. flos som extraktionsbehandlats med kaliumhydroxid för att bilda kaliumsalter av betasyrorna och upplöst i propylenglykol.

Specifikationer för tillsatsen:

Betasyror: 40 ± 1,5 %

Alfasyror: 0,4 ± 0,3 %

Humleoljor: 1,5 ± 0,3 %

Propylenglykol: 20 ± 15 %

Fukt: < 8 %

Aska: 10 ± 2 %

Andra hartser: 25 ± 8 %

8-Prenylnaringenin < 500 mg/kg

Xanthohumol < 500 mg/kg

2-Metyl-2-buten-2-ol < 10 mg/kg

Beskrivning av den aktiva substansen

Humulus lupulus L. flos blommor (humlekottar) som pelleterats och extraherats ytterligare med superkritisk koldioxidextraktion

Flytande viskös form

CAS-nr: 8060-28-4

CoE-nr: 233

Analysmetod  (1)

Bestämning av halten humlebetasyra i fodertillsatsen:

Omvänd fas-HPLC (vätskekromatografi) med UV-detektor (RP-HPLC-UV) – ringtestvaliderad enligt Bryggerikonventionen (EBC) metod 7.7

Avvanda smågrisar och slaktsvin

Mindre vanligt förekommande svinarter, avvanda och för slakt

1.

Tillsatsen ska användas i foder som förblandning.

2.

Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningarna: lagringsvillkor och stabilitet vid värmebehandling.

3.

Ange följande på tillsatsens och förblandningarnas etikett:

”Rekommenderad högsta halt tillsats i helfoder med en vattenhalt på 12 %: 50 mg/kg.”

4.

För användare av tillsatsen och förblandningar ska foderföretagare fastställa driftsrutiner och organisatoriska åtgärder för att hantera potentiella risker vid inandning, hudkontakt eller kontakt med ögonen. När dessa risker inte kan elimineras eller minskas till ett minimum genom sådana rutiner och åtgärder ska tillsatsen och förblandningarna användas med personlig skyddsutrustning, inklusive andningsskydd, skyddsglasögon och handskar.

14 februari 2029


(1)  Närmare information om analysmetoderna finns på referenslaboratoriets webbplats: https://ec.europa.eu/jrc/en/eurl/feed-additives/evaluation-reports


25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/18


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/112

av den 24 januari 2019

om fastställande av det lägsta försäljningspriset för skummjölkspulver för den trettioförsta delanbudsinfordran inom ramen för det anbudsförfarande som inleds genom genomförandeförordning (EU) 2016/2080

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1240 av den 18 maj 2016 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller offentlig intervention och stöd för privat lagring (2), särskilt artikel 32, och

av följande skäl:

(1)

På grundval av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2080 (3) inleddes försäljning av skummjölkspulver genom anbudsinfordran.

(2)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den trettioförsta delanbudsinfordran bör det fastställas ett lägsta försäljningspris.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För den trettioförsta delanbudsinfordran för försäljning av skummjölkspulver inom ramen för det anbudsförfarande som inleds genom genomförandeförordning (EU) 2016/2080, för vilken tidsfristen för inlämnande av anbud löpte ut den 22 januari 2019, ska det lägsta försäljningspriset vara 158,50 euro/100 kg.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 januari 2019.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör

Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 206, 30.7.2016, s. 71.

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2080 av den 25 november 2016 om inledande av försäljning av skummjölkspulver genom anbudsinfordran (EUT L 321, 29.11.2016, s. 45).


25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/19


EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EU) 2019/113

av den 7 december 2018

om ändring av förordning (EU) nr 1333/2014 om penningmarknadsstatistik (ECB/2018/33)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA RIKTLINJE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 5,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (1), särskilt artiklarna 5.1 och 6.4,

efter samråd med Europeiska kommissionen, och

av följande skäl:

(1)

Enligt Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) (2) ska uppgiftslämnare rapportera statistik så att Europeiska centralbankssystemet, för utförandet av sina uppgifter, kan ta fram statistik om penningmarknaden för euro.

(2)

För att säkerställa tillgången till högkvalitativ statistik om penningmarknaden för euro måste vissa bestämmelser i förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) ändras. Det är särskilt viktigt att säkerställa att varje uppgiftslämnare till Europeiska centralbanken (ECB) eller den berörda nationella centralbanken rapporterar samtliga transaktioner som har ingåtts mellan uppgiftslämnaren och finansiella bolag (utom centralbanker där transaktionen inte görs i investeringssyfte) samt offentlig förvaltning och vissa icke-finansiella bolag. Därutöver är det nödvändigt att säkerställa att uppgiftsinsamlingen drar fördel av en omfattande obligatorisk användning av LEI-koden (Legal Entity Identifier) vid rapportering inom unionen.

(3)

Mot bakgrund av hur viktigt det är att säkerställa tillgången till aktuell statistik om euroområdets penningmarknad, är det också nödvändigt att harmonisera och öka uppgiftslämnarnas skyldigheter att i rätt tid överföra information till de nationella centralbankerna eller ECB.

(4)

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att integriteten på den statistisk information som samlas in, sammanställs och överförs av uppgiftslämnare upprätthålls. Det är särskilt viktigt att understryka att den statistik som ECB eller de nationella centralbankerna erhåller ska vara en neutral rapportering av verkliga transaktioner som uppgiftslämnaren varit part i, objektiva och tillförlitliga, för att beakta de allmänna principer på vilka ECBS offentliga åtagande för den europeiska statistiken vilar (3). Uppgiftslämnarna bör säkerställa att eventuella fel i de inrapporterade uppgifterna rättas och att detta meddelas ECB och den berörda nationella centralbanken snarast möjligt.

(5)

Genomförandet av dessa bestämmelser kommer att säkerställa att ECBS har mer tidsnära, omfattande, detaljerad, harmoniserad och tillförlitlig statistik om euroområdets penningmarknad vilket kommer att möjliggöra en mer ingående analys av den penningpolitiska transmissionsmekanismen. De insamlande uppgifterna kan därutöver även komma att användas för att ta fram och förvalta en dagslåneränta för euro utan säkerhet.

(6)

Förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar

Förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)

Följande punkt ska läggas till som punkt 5a:

”5a.    finansiella bolag : institutionella enheter som är självständiga juridiska enheter och marknadsproducenter och vars primära verksamhet är att producera finansiella tjänster i enlighet med det reviderade Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010) som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 (*1).

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).”"

b)

Punkterna 3 och 5 ska utgå.

c)

Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9.    penningmarknadsstatistik : statistik avseende transaktioner med och utan säkerhet samt derivattransaktioner i penningmarknadsinstrument som har genomförts under den relevanta rapporteringsperioden mellan uppgiftslämnare och finansiella bolag (utom centralbanker om transaktionen inte görs i investeringssyfte), offentlig förvaltning, eller icke-finansiella bolag som klassificeras som ’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten.”

d)

Punkt 14 ska ersättas med följande:

”14.    referenspopulation av uppgiftslämnare : monetära finansinstitut med hemvist i euroområdet utom centralbanker och penningmarknadsfonder som mottar eurodenominerad inlåning och/eller utfärdar andra skuldinstrument och/eller beviljar eurodenominerad utlåning enligt bilagorna I, II eller III från/till andra finansiella bolag, offentlig förvaltning eller icke-finansiella bolag.”

e)

Följande punkt ska läggas till som punkt 20a:

”20a.    kreditinstitut : den betydelse som framgår av artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*2).

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).”"

f)

Punkt 25 ska ersättas med följande:

”25.    OIS-swap : en ränteswap där den rörliga räntan för perioden motsvarar det geometriska genomsnittet av en dagslåneränta (eller ett dagslåneindex) för en viss löptid. Slutbetalning beräknas som mellanskillnaden mellan den fasta ränta och den effektiva dagslåneränta som har registrerats under OIS-swappens löptid, tillämpat på transaktionens nominella belopp.”

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   För att penningmarknadsstatistik ska kunna produceras regelbundet ska uppgiftslämnarna dagligen, på konsoliderad basis, rapportera statistik om penningmarknadsinstrument, som även inbegriper alla deras filialer i EU och Efta, till den nationella centralbank i den medlemsstat där de har sin hemvist. De statistiska uppgifter som ska lämnas specificeras i bilagorna I, II och III. Uppgiftslämnarna ska rapportera de begärda statistiska uppgifterna i enlighet med de minimistandarder för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse, revidering och dataintegritet som framgår av bilaga IV. Den nationella centralbanken ska överföra de statistiska uppgifter som den erhåller från uppgiftslämnarna till ECB i enlighet med artikel 4.2 i denna förordning.”

b)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   De nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som ska följas av uppgiftslämnarna i fråga om penningmarknadsinstrument. Dessa rapporteringsförfaranden ska säkerställa att de begärda statistiska uppgifterna rapporteras och att det är möjligt att kontrollera huruvida minimistandarderna enligt bilaga IV har följts.”

c)

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5.   De nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som ska följas av uppgiftslämnarna i enlighet med de nationella statistikrapporteringskraven. De nationella centralbankerna ska säkerställa att det i de nationella rapporteringsförfarandena fastställs att de ytterligare uppgiftslämnarna ska uppfylla krav som är likvärdiga med artiklarna 6–8, 10.3, 11 och 12 i denna förordning. De nationella centralbankerna ska säkerställa att dessa förfaranden medför att de begärda statistiska uppgifterna rapporteras och gör det möjligt att kontrollera huruvida minimistandarderna enligt bilaga IV har följts.”

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Om en nationell centralbank i enlighet med artikel 3.3 beslutar att uppgiftslämnare ska rapportera de statistiska uppgifter som framgår av bilagorna I, II och III direkt till ECB, ska uppgiftslämnarna överföra dessa uppgifter till ECB en gång per dag mellan 18.00 på affärsdagen och 07.00 centraleuropeisk tid (CET) (*3) på den första TARGET2-avvecklingsdagen efter affärsdagen.

(*3)  CET beaktar omställningen till centraleuropeisk sommartid.”"

b)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   I samtliga andra fall än de som anges i punkt 1 ska de nationella centralbankerna till ECB överföra den dagliga penningmarknadsstatistik som specificeras i bilagorna I, II och III som de erhåller från uppgiftslämnarna som valts ut i enlighet med artikel 2.2, 2.3 och 2.4, eller från de ytterligare uppgiftslämnare som valts ut enligt artikel 2.6, till ECB en gång per dag före 07.00 centraleuropeisk tid (CET) på den första TARGET2-avvecklingsdagen efter affärsdagen.”

c)

Följande punkt 5 ska läggas till:

”5.   Vid bedömningen av huruvida en uppgiftslämnare har uppfyllt kraven enligt denna artikel, ska ett åsidosättande av de minimistandarder för överföring som framgår av punkt 1 i och 1 ii i bilaga IV bedömas som bristande efterlevnad av samma typ av rapporteringskrav för ändamålet att konstatera en bristande efterlevnad i ECB:s ramverk för bristande statistisk efterlevnad.”

4.

Artikel 5 ska utgå.

5.

Bilaga I till förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) ska ersättas med bilaga I till den här förordningen.

6.

Bilaga II till förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) ska ersättas med bilaga II till den här förordningen.

7.

Bilaga III till förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) ska ersättas med bilaga III till den här förordningen.

8.

Bilaga IV till förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) ska ersättas med bilaga IV till den här förordningen.

Artikel 2

Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den 15 mars 2019.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 7 december 2018.

På ECB-rådets vägnar

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande


(1)  EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.

(2)  Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1333/2014 av den 26 november 2014 om penningmarknadsstatistik (ECB/2014/48) (EUT L 359, 16.12.2014, s. 97).

(3)  Finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu


BILAGA I

”BILAGA I

Rapporteringsordning för penningmarknadsstatistik som avser transaktioner med säkerhet

DEL 1

TYP AV INSTRUMENT

Uppgiftslämnare ska till Europeiska centralbanken (ECB) eller berörd nationell centralbank rapportera samtliga återköpsavtal och transaktioner som har ingåtts inom ramen för sådana avtal, däribland transaktioner avseende trepartsrepor som är denominerade i euro med en löptid på upp till och med ett år (definierade som transaktioner med en förfallodag som infaller högst 397 dagar efter avvecklingsdagen) mellan uppgiftslämnaren och finansiella företag (utom centralbanker om transaktionen inte görs i investeringssyfte), offentlig förvaltning, eller icke-finansiella bolag som klassificeras som \’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten. Koncerninterna transaktioner ska exkluderas.

DEL 2

TYP AV UPPGIFTER

1.

Typ av transaktionsbaserade uppgifter (*1) som ska rapporteras för varje transaktion:

Fält

Beskrivning av uppgifter

Alternativ rapporteringsmöjlighet (i förekommande fall) och andra egenskaper

Reported transaction status (den rapporterade transaktionens status)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en ny transaktion, en ändring av en tidigare rapporterad transaktion, en annullering eller en rättelse av en tidigare rapporterad transaktion.

 

Novation status (novationsstatus)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en novation.

 

Unique transaction identifier (unik transaktionsidentifierare)

En unika kod som gör det möjligt att identifiera en transaktion i respektive marknadssegment.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Proprietary transaction identification (egen transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för varje transaktion. Den egna transaktionsidentifieringen är unik för varje transaktion per penningmarknadssegment och uppgiftslämnare.

 

Related proprietary transaction identification (tillhörande transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för den ursprungliga transaktionen som senare blivit föremål för novation.

Detta fält ska rapporteras i tillämpliga fall.

Counterparty proprietary transaction identification (motpartens egna transaktionsidentifiering)

Den egna transaktionsidentifieringen som uppgiftslämnarens motpart använt för samma transaktion.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Identifiering av motparten

En identifieringskod som används för att känna igen uppgiftslämnarens motpart för den rapporterade transaktionen.

LEI-koden (Legal Entity Identifier code) ska anges i alla fall där motparten har en sådan kod. Motpartssektorn och motpartens geografiska belägenhet ska anges om LEI-kod saknas.

Motpartssektor

Motpartens institutionella sektor.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Counterparty location (motpartens geografiska belägenhet)

Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) landskod för det land där motparten har sin hemvist.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Tri-party agent identification (identifiering av trepartsombudet)

Motpartens identifiering av trepartsombudet.

Detta fält måste rapporteras för trepartstransaktioner.

LEI-koden ska anges i alla fall där ombudet har en sådan kod.

Reporting date (rapporteringsdag)

Startdag och starttid respektive slutdag och sluttid för den period som transaktionsuppgifterna i filen avser.

 

Electronic time stamp (elektronisk tidsstämpel)

Den tidpunkt då en transaktion ingås eller bokförs.

 

Trade date (affärsdag)

Den dag då parterna ingår den finansiella transaktionen.

 

Settlement date (avvecklingsdag)

Den dag då kontantmedlen ursprungligen erhålls i utbyte mot tillgången i enlighet med avtalet.

Om öppna återköpstransaktioner rullas över är detta den dag då överföringen avvecklas, även om det inte utväxlas några kontanter.

Maturity date (förfallodag)

Återköpsdagen, dvs. den dag då kontantmedlen ska återbetalas eller erhållas i utbyte mot den tillgång som ställts eller tagits emot som säkerhet.

 

Transaction type (transaktionstyp)

Detta attribut anger huruvida transaktionen utförs för att låna upp eller låna ut kontantmedel.

 

Transaction nominal amount (transaktionens nominella belopp)

Det belopp i euro som ursprungligen lånats upp eller lånats ut.

 

Typ av ränta

Används för att ange om instrumentet har fast eller rörlig ränta.

 

Deal rate (transaktionsnivå)

Den räntenivå, uttryckt i enlighet med penningmarknadens konvention Act/360, till vilken repotransaktionen ingicks och de utlånade kontanterna ska förräntas.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med fast ränta.

Reference rate index (index för referensräntan)

ISIN-koden (International Securities Identification Number) för den underliggande referensräntan som används för att beräkna de regelbundna räntebetalningarna.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med rörlig ränta.

Basis point spread (spread i baspunkter)

Antal baspunkter som läggs till (om spreaden är positiv) eller dras ifrån (om den är negativ) den underliggande referensräntan för att beräkna den faktiska ränta som ska tillämpas för en viss period vid emissionen av ett instrument med rörlig ränta.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med rörlig ränta.

Collateral ISIN (säkerhetens ISIN-kod)

ISIN-koden för den tillgång som ställts som säkerhet.

Det är frivilligt att rapportera detta fält för återköpsavtal med tre parter som inte utförs mot en korg av värdepapper för vilken det finns en generisk ISIN-kod, eller typer av säkerhet för vilka en ISIN-kod saknas.

Om ISIN-koden för den tillgång som ställts som säkerhet saknas, måste typ av säkerhet, säkerhetens emittentsektor och säkerhetspool anges.

Collateral pool (säkerhetspool)

Anger huruvida den tillgång som ställts som säkerhet är en säkerhetspool.

 

Collateral type (typ av säkerhet)

Syftar till att identifiera vilken tillgångskategori som har ställts som säkerhet.

Obligatoriskt om säkerhetens ISIN-kod ej anges.

Collateral issuer sector (säkerhetens emittentsektor)

Den institutionella sektor som emittenten av säkerheten tillhör.

Obligatoriskt om säkerhetens ISIN-kod ej anges.

Special collateral indicator (identifierare för särskild säkerhet)

Syftar till att identifiera samtliga återköpsavtal som har genomförts mot en generell säkerhet samt sådana som har genomförts mot en särskild säkerhet.

Behöver endast fyllas i om det är möjligt för uppgiftslämnaren.

Collateral nominal amount (säkerhetens nominella belopp)

Det nominella beloppet i euro för värdepapper som har ställts som säkerhet.

Frivilligt för trepartsrepor och alla transaktioner där de värdepapper som ställts som säkerhet inte identifieras via en ISIN-kod.

Collateral haircut (säkerhetens värderingsavdrag)

En riskkontrollåtgärd för underliggande säkerheter, där värdet på den underliggande säkerheten beräknas som marknadsvärdet för tillgångarna minus en viss procentsats (värderingsavdrag).

I detta fält ska transaktioner som avser enskilda säkerheter rapporteras, annars är det frivilligt.

2.

Väsentlighetsnivå

Transaktioner som genomförs med icke-finansiella bolag bör endast rapporteras om de genomförs med icke-finansiella bolag som har klassificerats som ’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten (*2).


(*1)  Standarder för elektronisk rapportering samt tekniska specifikationer för uppgifterna fastställs separat. Dessa finns på ECB:s webbplats: www.ecb.europa.eu.

(*2)  Se Basel III: The liquidity coverage ratio and liquidity risk monitoring tools, Committee on Banking Supervision, januari 2013, s. 23–27, finns på webbplatsen för Banken för internationell betalningsutjämning på www.bis.org.


BILAGA II

”BILAGA II

Rapporteringsordning för penningmarknadsstatistik som avser transaktioner utan säkerhet

DEL 1

TYP AV INSTRUMENT

1.

Uppgiftslämnarna ska rapportera följande till Europeiska centralbanken (ECB) eller den berörda nationella centralbanken:

a)

All uppgiftslämnarens upplåning där man använder sig av de instrument som anges i nedanstående tabell, som är denominerad i euro med en löptid på upp till och med ett år (definierad som transaktioner med en förfallodag som infaller högst 397 dagar efter avvecklingsdagen) från finansiella företag (utom centralbanker om transaktionen inte görs i investeringssyfte), offentlig förvaltning, eller icke-finansiella bolag som klassificeras som ’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten.

b)

Alla utlåningstransaktioner denominerade i euro till andra kreditinstitut med en löptid på upp till och med ett år (definierad som transaktioner med en förfallodag som infaller högst 397 dagar efter avvecklingsdagen) via inlåning utan säkerhet eller sparkonton, eller via köp från de emitterande kreditinstituten av företagscertifikat, bankcertifikat, skuldebrev med rörlig ränta och andra skuldebrev med en löptid på upp till ett år.

Vid tillämpningen av punkterna a och b ovan ska koncerninterna transaktioner exkluderas.

2.

I nedanstående tabell finns en mer ingående standardbeskrivning av instrumentkategorierna samt de transaktioner för vilka uppgiftslämnarna ska rapportera uppgifter till ECB. Om uppgiftslämnarna ska rapportera transaktionerna till sin nationella centralbank, bör den berörda nationella centralbanken införliva dessa beskrivningar av instrumentkategorier på nationell nivå i enlighet med denna förordning.

Typ av instrument

Beskrivning

Deposits (inlåning)

Räntebärande inlåning (inklusive sparkonton men exklusive transaktionskonton) utan säkerhet som antingen har en uppsägningstid eller också en löptid på högst ett år, dvs. upp till 397 dagar efter avvecklingsdagen, och som antingen tas emot (lånas) eller placeras (lånas ut) av uppgiftslämnaren.

Call account/Call money (sparkonton)

Likviditetskonto med daglig räntejustering som ger rätt till räntebetalning eller –beräkning med regelbundna intervaller och där utbetalning först sker efter viss uppsägningstid.

Sparkonto där utbetalning först sker efter viss uppsägningstid.

Certificate of deposit (bankcertifikat)

En skuldförbindelse med fast löptid som antingen är överlåtbar eller inte överlåtbar och som emitteras av ett monetärt finansinstitut som ger innehavaren rätt till en bestämd fast ränta för en bestämd period på upp till ett år dvs. upp till 397 dagar efter avvecklingsdagen, som antingen är räntebärande eller diskonterad.

Commercial paper (företagscertifikat)

Ett skuldinstrument utan säkerhet som emitterats av ett monetärt finansinstitut med en löptid på upp till ett år, dvs. upp till 397 dagar efter avvecklingsdagen, som antingen är räntebärande eller diskonterat.

Asset backed commercial paper (tillgångssäkrade företagscertifikat)

Ett skuldinstrument för vilken någon typ av säkerhet har ställts och som emitterats av ett monetärt finansinstitut med en löptid på upp till ett år, dvs. upp till 397 dagar efter avvecklingsdagen, som antingen är räntebärande eller diskonterat.

Floating rate note (skuldebrev med rörlig ränta)

En skuldförbindelse med en löptid på högst ett år, dvs. upp till 397 dagar efter avvecklingsdagen, där de regelbundna räntebetalningarna beräknas på grundval av värdet, dvs. genom att använda en underliggande referensränta som Euro Interbank Offered Rate (Euribor) på förutbestämda dagar, så kallade räntejusteringsdagar.

Other short-term debt securities (andra kortfristiga skuldebrev)

Icke-efterställda värdepapper – utom ägarandelar – som har en löptid på upp till ett år, dvs. upp till 397 dagar efter avvecklingsdagen, som emitterats av uppgiftslämnare och som vanligen är överlåtbara och har en andrahandsmarknad, eller kan användas för avräkning på marknaden och som inte ger innehavaren någon form av äganderätt till det institut som har emitterat värdepapperet. Denna post omfattar följande:

a)

Värdepapper som ger innehavaren en ovillkorlig rätt till en fast eller avtalsenlig avkastning i form av kupongbetalningar och/eller en bestämd fast summa på en given dag (eller dagar) eller räknat från en vid emissionen bestämd dag.

b)

Icke-överlåtbara instrument som emitteras av uppgiftslämnare och som senare blir överlåtbara och bör omklassificeras som ’skuldebrev’.

DEL 2

TYP AV UPPGIFTER

1.

Typ av transaktionsbaserade uppgifter (*1) som ska rapporteras för varje transaktion:

Fält

Beskrivning av uppgifter

Alternativ rapporteringsmöjlighet (i förekommande fall) och ytterligare egenskaper

Reported transaction status (den rapporterade transaktionens status)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en ny transaktion, en ändring av en tidigare rapporterad transaktion, en annullering eller en rättelse av en tidigare rapporterad transaktion.

 

Novation status (novationsstatus)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en novation.

 

Unique transaction identifier (unik transaktionsidentifierare)

En unika kod som gör det möjligt att identifiera en transaktion i respektive marknadssegment.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Proprietary transaction identification (egen transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för varje transaktion. Den egna transaktionsidentifieringen är unik för varje transaktion per penningmarknadssegment och uppgiftslämnare.

 

Related proprietary transaction identification (tillhörande transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för den ursprungliga transaktionen som senare blivit föremål för novation.

Detta fält ska rapporteras i tillämpliga fall.

Counterparty proprietary transaction identification (motpartens egna transaktionsidentifiering)

Den egna transaktionsidentifieringen som uppgiftslämnarens motpart använt för samma transaktion.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Identifiering av motparten

En identifieringskod som används för att känna igen uppgiftslämnarens motpart för den rapporterade transaktionen.

LEI-koden (Legal Entity Identifier code) ska anges i alla fall där motparten har en sådan kod. Motpartssektorn och motpartens geografiska belägenhet ska anges om LEI-kod saknas.

Motpartssektor

Motpartens institutionella sektor.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Counterparty location (motpartens geografiska belägenhet)

Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) landskod för det land där motparten har sin hemvist.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Reporting date (rapporteringsdag)

Startdag och starttid respektive slutdag och sluttid för den period som transaktionsuppgifterna i filen avser.

 

Electronic time stamp (elektronisk tidsstämpel)

Den tidpunkt då en transaktion ingås eller bokförs.

 

Trade date (affärsdag)

Den dag då parterna ingår den rapporterade finansiella transaktionen.

 

Settlement date (avvecklingsdag)

Den dag då motparterna överför betalningen eller då köpet eller försäljningen av ett skuldinstrument avvecklas.

För avistakonton och annan upplåning/utlåning utan säkerhet med uppsägningstid: den dag då inlåningen överförs (dvs. då den skulle ha återbetalats om den hade tagits ut och inte överförts).

Maturity date (förfallodag)

Den dag då låntagaren ska återbetala det lånade beloppet till långivaren eller då ett skuldinstrument förfaller till betalning.

 

Instrument type (typ av instrument)

Det instrument genom vilket inlåningen/utlåningen sker.

 

Transaction type (transaktionstyp)

Detta attribut anger huruvida transaktionen består i att låna upp eller låna ut kontantmedel.

 

Transaction nominal amount (transaktionens nominella belopp)

Det belopp i euro som lånats ut eller lånats upp avseende inlåning. För skuldebrev utgör detta det nominella beloppet för det emitterade/köpta värdepapperet.

 

Transaction deal price (transaktionspriset)

Det s.k. ’smutsiga priset’ (priset inklusive upplupen ränta) till vilket ett värdepapper emitteras eller handlas i procentenheter.

Rapporteras som 100 för inlåning utan säkerhet.

Typ av ränta

Används för att ange om instrumentet har fast eller rörlig ränta.

 

Deal rate (transaktionsnivå)

Den räntenivå, uttryckt i enlighet med penningmarknadens konvention Act/360, till vilken inlåningen genomfördes och det utlånade kontantbeloppet förräntas. För skuldinstrument utgör detta den effektiva ränta, uttryckt i enlighet med penningmarknadens konvention Act/360, till vilket instrumentet har emitterats eller köpts.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med fast ränta.

Reference rate index (index för referensräntan)

ISIN-koden (International Securities Identification Number) för den underliggande referensräntan som används för att beräkna de regelbundna räntebetalningarna.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med rörlig ränta.

Basis point spread (spread i baspunkter)

Antal baspunkter som läggs till (om spreaden är positiv) eller dras av från (om den är negativ) indexet för referensräntan för att beräkna den faktiska ränta som ska tillämpas för en viss period vid emissionen av ett instrument med rörlig ränta.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med rörlig ränta.

Call or put (köp- eller säljoption)

Anger om instrumentet har en köp- eller säljoption.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med köp-/säljoption.

First call/put date (första dag för köp-/säljoption)

Den första dagen då köp- eller säljoptionen får utnyttjas.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument med en köp- eller säljoption som får utnyttjas på en eller flera förutbestämda dagar.

Call/put notice period (uppsägningstid för köp-/säljoption)

Antalet kalenderdagar som innehavaren av instrumentet/instrumentets emittent ger emittenten/innehavaren av instrumentet innan köp-/säljoption utnyttjas.

Detta fält behöver bara rapporteras för instrument/transaktioner med en uppsägningstid för köp-/säljoptioner och för inlåning med en i förväg överenskommen uppsägningstid.

2.

Väsentlighetsnivå

Transaktioner som genomförs med icke-finansiella bolag bör endast rapporteras om de genomförs med icke-finansiella bolag som har klassificerats som ’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten.


(*1)  Standarder för elektronisk rapportering samt tekniska specifikationer för uppgifterna fastställs separat. Dessa finns på ECB:s webbplats: www.ecb.europa.eu.


BILAGA III

”BILAGA III

Rapporteringsordning för penningmarknadsstatistik som avser derivattransaktioner

DEL 1

TYP AV INSTRUMENT

Uppgiftslämnarna ska rapportera följande till Europeiska centralbanken (ECB) eller den berörda nationella centralbanken:

a)

Alla valutaswaptransaktioner där euro vid en viss tidpunkt köps/säljs mot utländsk valuta och vid en senare tidpunkt återsäljs eller återköps till en på förhand avtalad terminskurs för denna valuta med en löptid på upp till och med ett år (definierad som transaktioner med en förfallodag som infaller högst 397 dagar efter avvecklingsdagen för spotdelen i valutaswaptransaktionen) ingångna mellan uppgiftslämnaren och finansiella bolag (utom centralbanker om transaktionen inte görs i investeringssyfte), offentlig förvaltning, eller icke-finansiella bolag som klassificeras som ’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten.

b)

OIS-swaptransaktioner denominerade i euro mellan uppgiftslämnaren och finansiella bolag (utom centralbanker om transaktionen inte görs i investeringssyfte), offentlig förvaltning, eller icke-finansiella bolag som klassificeras som ’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten.

Vid tillämpningen av punkt 1 a och 1 b ovan ska koncerninterna transaktioner exkluderas.

DEL 2

TYP AV UPPGIFTER

1.

Typ av transaktionsbaserade uppgifter (*1) för valutaswappar som ska rapporteras för varje transaktion:

Fält

Beskrivning av uppgifter

Alternativ rapporteringsmöjlighet (i förekommande fall) och andra egenskaper

Reported transaction status (den rapporterade transaktionens status)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en ny transaktion, en ändring av en tidigare rapporterad transaktion, en annullering eller en rättelse av en tidigare rapporterad transaktion.

 

Novation status (novationsstatus)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en novation.

 

Unique transaction identifier (unik transaktionsidentifierare)

En unika kod som gör det möjligt att identifiera en transaktion i respektive marknadssegment.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Proprietary transaction identification (egen transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för varje transaktion. Den egna transaktionsidentifieringen är unik för varje transaktion per penningmarknadssegment och uppgiftslämnare.

 

Related proprietary transaction identification (tillhörande transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för den ursprungliga transaktionen som senare blivit föremål för novation.

Detta fält ska rapporteras i tillämpliga fall.

Counterparty proprietary transaction identification (motpartens egna transaktionsidentifiering)

Den egna transaktionsidentifieringen som uppgiftslämnarens motpart använt för samma transaktion.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Identifiering av motparten

En identifieringskod som används för att känna igen uppgiftslämnarens motpart för den rapporterade transaktionen.

LEI-koden (Legal Entity Identifier code) ska anges i alla fall där motparten har en sådan kod. Motpartssektorn och motpartens geografiska belägenhet ska anges om LEI-kod saknas.

Motpartssektor

Motpartens institutionella sektor.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Counterparty location (motpartens geografiska belägenhet)

Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) landskod för det land där motparten har sin hemvist.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Reporting date (rapporteringsdag)

Startdag och starttid respektive slutdag och sluttid för den period som transaktionsuppgifterna i filen avser.

 

Electronic time stamp (elektronisk tidsstämpel)

Den tidpunkt då en transaktion ingås eller bokförs.

 

Trade date (affärsdag)

Den dag då parterna ingår den rapporterade finansiella transaktionen.

 

Spot value date (spotdag)

Den dag då en part till en annan part säljer ett bestämt belopp av en bestämd valuta mot betalning av ett överenskommet belopp av en bestämd annan valuta på basis av en överenskommen valutakurs, den så kallade valutaspotkursen.

 

Maturity date (förfallodag)

Den dag då valutaswaptransaktionen löper ut och den valuta som har sålts på spotdagen återköps.

 

Foreign exchange transaction type (typ av valutatransaktion)

Detta attribut anger om det eurobelopp som rapporteras under transaktionens nominella belopp köps eller säljs på spotdagen.

Detta bör avse spotvärdet i euro, dvs. om euro köps eller säljs på spotdagen.

 

Transaction nominal amount (transaktionens nominella belopp)

Det nominella beloppet i euro för valutaswappar.

 

Foreign currency code (valutakod)

Den internationella tresiffriga ISO-koden för den valuta som köps/säljs i utbyte mot euro.

 

Foreign exchange spot rate (valutaspotkurs)

Den valutakurs mellan euron och den valuta som ska tillämpas på första delen i valutaswaptransaktionen.

 

Foreign exchange forward points (valutaterminspunkter)

Differensen mellan valutaterminskursen och valutaspotkursen uttryckt i baspunkter, angiven enligt rådande marknadskonventioner för respektive valutapar.

 

2.

Typ av transaktionsbaserade uppgifter för OIS-transaktioner som ska rapporteras för varje transaktion:

Fält

Beskrivning av uppgifter

Alternativ rapporteringsmöjlighet (i förekommande fall) och andra egenskaper

Reported transaction status (den rapporterade transaktionens status)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en ny transaktion, en ändring av en tidigare rapporterad transaktion, en annullering eller en rättelse av en tidigare rapporterad transaktion.

 

Novation status (novationsstatus)

Detta attribut anger huruvida transaktionen är en novation.

 

Unique transaction identifier (unik transaktionsidentifierare)

En unika kod som gör det möjligt att identifiera en transaktion i respektive marknadssegment.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Proprietary transaction identification (egen transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för varje transaktion. Den egna transaktionsidentifieringen är unik för varje transaktion per penningmarknadssegment och uppgiftslämnare.

 

Related proprietary transaction identification (tillhörande transaktionsidentifiering)

Den unika interna transaktionsidentifierare som uppgiftslämnaren använder för den ursprungliga transaktionen som senare blivit föremål för novation.

Detta fält ska rapporteras i tillämpliga fall.

Counterparty proprietary transaction identification (motpartens egna transaktionsidentifiering)

Den egna transaktionsidentifieringen som uppgiftslämnarens motpart använt för samma transaktion.

Detta fält ska rapporteras om tillgängligt.

Identifiering av motparten

En identifieringskod som används för att känna igen uppgiftslämnarens motpart för den rapporterade transaktionen.

LEI-koden ska anges i alla fall där motparten har en sådan kod. Motpartssektorn och motpartens geografiska belägenhet ska anges om LEI-kod saknas.

Motpartssektor

Motpartens institutionella sektor.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Counterparty location (motpartens geografiska belägenhet)

ISO-landskoden för det land där motparten har sin hemvist.

Obligatoriskt om motparten ej identifieras.

Reporting date (rapporteringsdag)

Startdag och starttid respektive slutdag och sluttid för den period som transaktionsuppgifterna i filen avser.

 

Electronic time stamp (elektronisk tidsstämpel)

Den tidpunkt då en transaktion ingås eller bokförs.

Frivilligt.

Trade date (affärsdag)

Den dag då parterna ingår den finansiella transaktionen.

 

Start date (startdag)

Den dag då dagslåneräntan för den rörliga delen beräknas.

 

Maturity date (förfallodag)

Löptidens sista dag då den effektiva dagslåneräntan beräknas.

 

Fixed interest rate (fast ränta)

Den fasta ränta som används för att beräkna OIS-swappens utbetalade belopp.

 

Transaction type (transaktionstyp)

Detta attribut anger om den fasta räntan betalas eller erhålls av uppgiftslämnaren.

 

Transaction nominal amount (transaktionens nominella belopp)

OIS-swappens teoretiska belopp.

 

3.

Väsentlighetsnivå

Transaktioner som genomförs med icke-finansiella bolag bör endast rapporteras om de genomförs med icke-finansiella bolag som har klassificerats som ’institutionell bankverksamhet’ enligt Basel III-regelverket för likviditetstäckningskvoten.


(*1)  Standarder för elektronisk rapportering samt tekniska specifikationer för uppgifterna fastställs separat. Dessa finns på ECB:s webbplats: www.ecb.europa.eu.


BILAGA IV

”BILAGA IV

Minimistandarder som ska tillämpas av den faktiska rapporterande populationen

Uppgiftslämnarna ska tillämpa följande minimistandarder för att uppfylla Europeiska centralbankens (ECB:s) statistikrapporteringskrav:

1.

Minimistandarder för dataöverföring:

i)

Rapporteringen ska ske snabbt och inom de tidsramar som fastställts av ECB och den berörda nationella centralbanken.

ii)

Statistikrapporterna ska till form och uppställning följa de tekniska rapporteringskrav som fastställts av ECB och den berörda nationella centralbanken.

iii)

Uppgiftslämnarna ska informera ECB och den berörda nationella centralbanken om namnen på en eller flera kontaktpersoner.

iv)

De tekniska specifikationerna för dataöverföringen till ECB och den berörda nationella centralbanken ska följas.

2.

Minimistandarder för noggrannhet:

i)

De statistiska uppgifterna ska vara exakta.

ii)

Uppgiftslämnarna ska kunna lämna information om den utveckling som inrapporterade data visar.

iii)

De statistiska uppgifterna måste vara fullständiga och får inte innehålla fortlöpande och strukturella luckor: existerande luckor i uppgifterna ska påpekas och förklaras för ECB och den berörda nationella centralbanken, och i förekommande fall snarast möjligt rättas till.

iv)

Uppgiftslämnarna ska tillämpa de enheter, avrundningsregler och decimaler som föreskrivits av ECB och den berörda nationella centralbanken för den tekniska överföringen av uppgifter.

3.

Minimistandarder för begreppsmässig överensstämmelse:

i)

Statistiken ska överensstämma med definitioner och klassificeringar i den här förordningen.

ii)

Vid avvikande definitioner och klassificeringar ska uppgiftslämnarna regelbundet följa upp och kvantifiera skillnaderna mellan använda mått och måtten enligt den här förordningen.

iii)

Uppgiftslämnarna ska kunna förklara avbrott i inrapporterade data jämfört med uppgifterna för föregående period.

4.

Minimistandarder för revidering:

De revideringsprinciper och -rutiner som fastställts av ECB och den berörda nationella centralbanken ska följas. Avvikelser från normala revideringsförfaranden ska förklaras i noter.

5.

Minimistandarder för dataintegritet:

i)

Statistisk information ska sammanställas och överföras av uppgiftslämnare på ett opartiskt och objektivt sätt.

ii)

Fel i de överförda uppgifterna ska rättas av uppgiftslämnarna och dessa ska meddela ECB och den berörda nationella centralbanken om detta snarast möjligt.


DIREKTIV

25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/35


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEDIREKTIV (EU) 2019/114

av den 24 januari 2019

om ändring av direktiv 2003/90/EG och 2003/91/EG om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG respektive artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (1), särskilt artikel 7.2 a och b, och

med beaktande av rådets direktiv 2002/55/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av köksväxter (2), särskilt artikel 7.2 a och b, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens direktiv 2003/90/EG (3) och 2003/91/EG (4) antogs för att säkerställa att de sorter som medlemsstaterna för in i sina nationella sortlistor överensstämmer med de protokoll som Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) fastställt vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå vid undersökningar av de olika arterna samt minimikraven för undersökningar av sorterna, i den mån sådana protokoll utfärdats. För de sorter som inte omfattas av CPVO:s protokoll ska enligt de direktiven riktlinjerna från Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) tillämpas.

(2)

Sedan den senaste ändringen av direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG genom genomförandedirektiv (EU) 2018/100 (5) har Gemenskapens växtsortsmyndighet och Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter utfärdat ytterligare protokoll och riktlinjer och uppdaterat de gällande protokollen och riktlinjerna.

(3)

Direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna I och II till direktiv 2003/90/EG ska ersättas med texten i del A i bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Bilagorna till direktiv 2003/91/EG ska ersättas med texten i del B i bilagan till det här direktivet.

Artikel 3

För undersökningar som inletts före den 1 september 2019 får medlemsstaterna tillämpa den lydelse av direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG som gäller innan de ändras genom det här direktivet.

Artikel 4

Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti 2019 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 september 2019.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 5

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 24 januari 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EGT L 193, 20.7.2002, s. 1.

(2)  EGT L 193, 20.7.2002, s. 33.

(3)  Kommissionens direktiv 2003/90/EG av den 6 oktober 2003 om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG vad gäller vilka egenskaper som minst skall ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter (EUT L 254, 8.10.2003, s. 7).

(4)  Kommissionens direktiv 2003/91/EG av den 6 oktober 2003 om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst skall ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av köksväxter (EUT L 254, 8.10.2003, s. 11).

(5)  Kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2018/100 av den 22 januari 2018 om ändring av direktiv 2003/90/EG och 2003/91/EG om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG respektive artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter (EUT L 17, 23.1.2018, s. 34).


BILAGA

DEL A

”BILAGA I

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 a och som ska överensstämma med CPVO:s provningsprotokoll  (1)

Vetenskapligt namn

Standardnamn

CPVO:s protokoll

Festuca arundinacea Schreb.

Rörsvingel

TP 39/1, 1.10.2015

Festuca filiformis Pourr.

Finsvingel

TP 67/1, 23.6.2011

Festuca ovina L.

Fårsvingel

TP 67/1, 23.6.2011

Festuca pratensis Huds.

Ängssvingel

TP 39/1, 1.10.2015

Festuca rubra L.

Rödsvingel

TP 67/1, 23.6.2011

Festuca trachyphylla (Hack.) Krajina

Hårdsvingel

TP 67/1, 23.6.2011

Lolium multiflorum Lam.

Italienskt rajgräs

TP 4/1, 23.6.2011

Lolium perenne L.

Engelskt rajgräs

TP 4/1, 23.6.2011

Lolium x hybridum Hausskn.

Hybridrajgräs

TP 4/1, 23.6.2011

Pisum sativum L. (partim)

Ärt

TP 7/2 rev. 2, 15.3.2017

Poa pratensis L.

Ängsgröe

TP 33/1, 15.3.2017

Vicia sativa L.

Fodervicker

TP 32/1, 19.4.2016

Brassica napus L. var. napobrassica (L.) Rchb.

Kålrot

TP 89/1, 11.3.2015

Raphanus sativus L. var. oleiformis Pers.

Oljerättika

TP 178/1, 15.3.2017

Brassica napus L. (partim)

Raps

TP 36/2, 16.11.2011

Cannabis sativa L.

Hampa

TP 276/1 rev., 21.3.2018

Glycine max (L.) Merr.

Sojaböna

TP 80/1, 15.3.2017

Gossypium spp.

Bomull

TP 88/1, 19.4.2016

Helianthus annuus L.

Solros

TP 81/1, 31.10.2002

Linum usitatissimum L.

Lin

TP 57/2, 19.3.2014

Sinapis alba L.

Vitsenap

TP 179/1, 15.3.2017

Avena nuda L.

Nakenhavre

TP 20/2, 1.10.2015

Avena sativa L. (includes A. byzantina K. Koch)

Havre och rödhavre

TP 20/2, 1.10.2015

Hordeum vulgare L.

Korn

TP 19/4, 1.10.2015

Oryza sativa L.

Ris

TP 16/3, 1.10.2015

Secale cereale L.

Råg

TP 58/1, 31.10.2002

x Triticosecale Wittm. ex A. Camus

Hybrider som uppkommit genom korsning av en art av släktet Triticum med en art av släktet Secale

TP 121/2 rev. 1, 16.2.2011

Triticum aestivum L.

Vete

TP 3/4 rev. 2, 16.2.2011

Triticum durum Desf.

Durumvete

TP 120/3, 19.3.2014

Zea mays L. (partim)

Majs

TP 2/3, 11.3.2010

Solanum tuberosum L.

Potatis

TP 23/3, 15.3.2017

BILAGA II

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 b och som ska överensstämma med Upovs provningsriktlinjer  (2)

Vetenskapligt namn

Standardnamn

Upovs riktlinje

Beta vulgaris L.

Foderbeta

TG 150/3, 4.11.1994

Agrostis canina L.

Brunven

TG 30/6, 12.10.1990

Agrostis gigantea Roth

Storven

TG 30/6, 12.10.1990

Agrostis stolonifera L.

Krypven

TG 30/6, 12.10.1990

Agrostis capillaris L.

Rödven

TG 30/6, 12.10.1990

Bromus catharticus Vahl

Plattlosta

TG 180/3, 4.4.2001

Bromus sitchensis Trin.

Alaskagräs

TG 180/3, 4.4.2001

Dactylis glomerata L.

Hundäxing

TG 31/8, 17.4.2002

xFestulolium Asch. et Graebn.

Hybrider som uppkommit genom korsning av en art av släktet Festuca med en art av släktet Lolium

TG 243/1, 9.4.2008

Phleum nodosum L.

Vildtimotej

TG 34/6, 7.11.1984

Phleum pratense L.

Timotej

TG 34/6, 7.11.1984

Lotus corniculatus L.

Käringtand

TG 193/1, 9.4.2008

Lupinus albus L.

Vitlupin

TG 66/4, 31.3.2004

Lupinus angustifolius L.

Blålupin

TG 66/4, 31.3.2004

Lupinus luteus L.

Gullupin

TG 66/4, 31.3.2004

Medicago doliata Carmign.

Pigglusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago italica (Mill.) Fiori

Skivlusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago littoralis Rohde ex Loisel.

Mattlusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago lupulina L.

Humlelusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago murex Willd.

Klotlusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago polymorpha L.

Tagglusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago rugosa Desr.

Rynklusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago sativa L.

Blålusern

TG 6/5, 6.4.2005

Medicago scutellata (L.) Mill.

Snäcklusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago truncatula Gaertn.

Tornlusern

TG 228/1, 5.4.2006

Medicago x varia T. Martyn

Lusern

TG 6/5, 6.4.2005

Trifolium pratense L.

Rödklöver

TG 5/7, 4.4.2001

Trifolium repens L.

Vitklöver

TG 38/7, 9.4.2003

Vicia faba L.

Åkerböna

TG 8/6, 17.4.2002

Phacelia tanacetifolia Benth.

Honungsört

TG 319/1, 5.4.2017

Arachis hypogaea L.

Jordnöt

TG 93/4, 9.4.2014

Brassica rapa L. var. silvestris (Lam.) Briggs

Rybs

TG 185/3, 17.4.2002

Carthamus tinctorius L.

Safflor

TG 134/3, 12.10.1990

Papaver somniferum L.

Vallmo

TG 166/4, 9.4.2014

Sorghum bicolor (L.) Moench

Durra/sorgum

TG 122/4, 25.3.2015

Sorghum sudanense (Piper) Stapf.

Sudangräs

TG 122/4, 25.3.2015

Sorghum bicolor (L.) Moench x Sorghum sudanense (Piper) Stapf

Hybrider som uppkommit genom korsning av Sorghum bicolor och Sorghum sudanense

TG 122/4, 25.3.2015

DEL B

”BILAGA I

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 a och som ska överensstämma med CPVO:s provningsprotokoll  (3)

Vetenskapligt namn

Standardnamn

CPVO:s protokoll

Allium cepa L. (Cepa group)

Lök

TP 46/2, 1.4.2009

Allium cepa L. (Aggregatum group)

Schalottenlök

TP 46/2, 1.4.2009

Allium fistulosum L.

Piplök

TP 161/1, 11.3.2010

Allium porrum L.

Purjolök

TP 85/2, 1.4.2009

Allium sativum L.

Vitlök

TP 162/1, 25.3.2004

Allium schoenoprasum L.

Gräslök

TP 198/2, 11.3.2015

Apium graveolens L.

Selleri

TP 82/1, 13.3.2008

Apium graveolens L.

Rotselleri

TP 74/1, 13.3.2008

Asparagus officinalis L.

Sparris

TP 130/2, 16.2.2011

Beta vulgaris L.

Rödbeta (inklusive Cheltenhambeta)

TP 60/1, 1.4.2009

Beta vulgaris L.

Mangold

TP 106/1, 11.3.2015

Brassica oleracea L.

Foderkål

TP 90/1, 16.2.2011

Brassica oleracea L.

Blomkål

TP 45/2 rev. 2, 21.3.2018

Brassica oleracea L.

Vinterbroccoli eller broccoli

TP 151/2 rev., 15.3.2017

Brassica oleracea L.

Brysselkål

TP 54/2 rev., 15.3.2017

Brassica oleracea L.

Kålrabbi

TP 65/1 rev., 15.3.2017

Brassica oleracea L.

Savojkål, vitkål och rödkål

TP 48/3 rev., 15.3.2017

Brassica rapa L.

Kinesisk kål

TP 105/1, 13.3.2008

Capsicum annuum L.

Chilipeppar eller paprika

TP 76/2 rev., 15.3.2017

Cichorium endivia L.

Frisésallat och escarolesallat

TP 118/3, 19.3.2014

Cichorium intybus L.

Industricikoria

TP 172/2, 1.12.2005

Cichorium intybus L.

Storbladig cikoria

TP 154/1, 21.3.2018

Cichorium intybus L.

Cikoriasallat (witloof)

TP 173/2, 21.3.2018

Citrullus lanatus (Thunb.) Matsum. et Nakai

Vattenmeloner

TP 142/2, 19.3.2014

Cucumis melo L.

Melon

TP 104/2, 21.3.2007

Cucumis sativus L.

Slanggurka och druvgurka

TP 61/2 rev., 21.3.2018

Cucurbita maxima Duchesne

Jättepumpa

TP 155/1, 11.3.2015

Cucurbita pepo L.

Pumpa eller squash

TP 119/1 rev., 19.3.2014

Cynara cardunculus L.

Kronärtskocka och kardon

TP 184/2, 27.2.2013

Daucus carota L.

Morot och fodermorot

TP 49/3, 13.3.2008

Foeniculum vulgare Mill.

Fänkål

TP 183/1, 25.3.2004

Lactuca sativa L.

Trädgårdssallat

TP 13/6, 21.3.2018

Solanum lycopersicum L.

Tomat

TP 44/4 rev. 3, 21.3.2018

Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A. W. Hill

Persilja

TP 136/1, 21.3.2007

Phaseolus coccineus L.

Rosenböna

TP 9/1, 21.3.2007

Phaseolus vulgaris L.

Buskböna och störböna

TP 12/4, 27.2.2013

Pisum sativum L. (partim)

Märgärt, spritärt och sockerärt

TP 7/2 rev. 2, 15.3.2017

Raphanus sativus L.

Rädisa, (svart) rättika

TP 64/2 rev., 11.3.2015

Rheum rhabarbarum L

Rabarber

TP 62/1, 19.4.2016

Scorzonera hispanica L.

Svartrot

TP 116/1, 11.3.2015

Solanum melongena L.

Aubergine/Äggplanta

TP 117/1, 13.3.2008

Spinacia oleracea L.

Spenat

TP 55/5 rev. 2, 15.3.2017

Valerianella locusta (L.) Laterr.

Vintersallat

TP 75/2, 21.3.2007

Vicia faba L. (partim)

Bondböna

TP Broadbean/1, 25.3.2004

Zea mays L. (partim)

Sockermajs och popmajs

TP 2/3, 11.3.2010

Solanum habrochaites S. Knapp & D.M. Spooner; Solanum lycopersicum L. x Solanum habrochaites S. Knapp & D.M. Spooner; Solanum lycopersicum L. x Solanum peruvianum (L.) Mill.; Solanum lycopersicum L. x Solanum cheesmaniae (L. Ridley) Fosberg; Solanum pimpinellifolium L. x Solanum habrochaites S. Knapp & D.M. Spooner

Tomatjordstammar

TP 294/1 rev. 3, 21.3.2018

Cucurbita maxima Duchesne x Cucurbita moschata Duchesne

Arthybrider av Cucurbita maxima Duch. x Cucurbita moschata Duch. som används som grundstammar

TP 311/1, 15.3.2017

BILAGA II

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 b och som ska överensstämma med Upovs provningsriktlinjer  (4)

Vetenskapligt namn

Standardnamn

Upovs riktlinje

Brassica rapa L.

Rova

TG 37/10, 4.4.2001


(1)  Dessa protokoll finns på CPVO:s webbplats (www.cpvo.europa.eu).

(2)  Dessa riktlinjer finns på Upovs webbplats (www.upov.int).

(3)  Dessa protokoll finns på CPVO:s webbplats (www.cpvo.europa.eu).

(4)  Dessa riktlinjer finns på Upovs webbplats (www.upov.int).


BESLUT

25.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/41


KOMMISSIONENS BESLUT (EU) 2019/115

av den 10 juli 2018

om det statliga stöd SA.37977 (2016/C) (f.d. 2016/NN) som Spanien har genomfört till förmån för Sociedad Estatal de Correos y Telégrafos, SA

[delgivet med nr C(2018) 4233]

(Endast den spanska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2, första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artiklar (1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

(1)

Den 9 december 2013 och den 10 april 2014 mottog kommissionen två anonyma klagomål mot Spanien vad gällde ett påstått olagligt och oförenligt stöd som beviljats Sociedad Estatal Correos y Telégrafos, SA (nedan kallat Correos). I båda klagomålen togs följande frågor gällande Correos upp: i) Påstådd överkompensation till förmån för Correos för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster sedan 1998, ii) påstådda oförenliga skattebefrielser till förmån för Correos och iii) påstådda obetalda sociala avgifter och pensionsavgifter för offentliganställda inom Correos.

(2)

Den 14 februari 2014, den 26 februari 2014 och den 15 juli 2014 vidarebefordrade kommissionen de icke-konfidentiella versionerna av de två klagomålen till spanska staten.

(3)

Den 11 april 2014 och den 18 september 2014 svarade Spanien på klagomålen.

(4)

Den 10 juli 2014, den 22 oktober 2014 och den 4 december 2015 begärde kommissionen in ytterligare upplysningar från Spanien.

(5)

Spanien svarade på dessa begäranden den 7 augusti 2014, den 19 december 2014, den 19 januari 2015 och den 21 december 2015.

(6)

I en skrivelse av den 11 februari 2016 informerade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda förfarandet i artikel 108.2 i fördraget i fråga om flera av de åtgärder som genomförts till förmån för Correos. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet (kallas nedan beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande) har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(7)

Kommissionen mottog de första kommentarerna från Spanien om beslutet om att inleda ett förfarande i en skrivelse av den 21 april 2016.

(8)

Kommissionen mottog kommentarer från Correos om beslutet i en skrivelse av den 11 maj 2016.

(9)

Kommissionen mottog kommentarer från en tredje part om beslutet i en skrivelse av den 12 maj 2016.

(10)

Kommissionen vidarebefordrade de kommentarer som inkommit till Spanien den 8 juni 2016.

(11)

Spanien lämnade sina kommentarer avseende synpunkterna från tredje parter i en skrivelse av den 6 juli 2016.

(12)

Under förfarandets gång mottog kommissionen ytterligare kommentarer från Spanien den 24 oktober 2017 och den 23 maj 2018.

(13)

Kommissionen mottog ytterligare synpunkter från Unipost, en f.d. konkurrent till Correos, i en skrivelse av den 20 mars 2018.

2.   DETALJERAD BESKRIVNING AV STÖDET

2.1   POSTMARKNADEN I SPANIEN

(14)

Innan Spanien anslöt sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) 1986 sköttes posttjänsterna av den statliga förvaltningen. Dekret 1113/1960 av den 9 maj 1960 om postförordningen, som genomfördes genom föreskriften om posttjänster som antogs genom dekret nr 1653/1964 av den 14 maj 1964, innehåller en definition av posttjänsterna och en bestämmelse om att generaldirektoratet för ”Correos y Telégrafos” uppdras att tillhandahålla dessa. Antagandet av postförordningen och föreskriften om genomförande av denna utgjorde startskottet för liberaliseringen av den spanska postmarknaden. Correos y Telégrafos monopol var begränsat till brev och vykort som skickades interurbant eller internationellt, medan post som skickades inom en och samma stad, samt pakettjänster, liberaliserades helt. Under sjuttiotalet gav sig de första stora privata aktörerna in på den spanska postmarknaden.

(15)

Efter Spaniens anslutning till EEG liberaliserades posttjänsterna gradvis mellan 1998 och 2010 med utgångspunkt i EU:s postdirektiv. Mer specifikt införlivades Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG (3) i den nationella lagstiftningen 1998 genom lag 24/1998 av 13 juli 1998 om samhällsomfattande posttjänster och liberalisering av posttjänsterna (1998 års postlag), enligt vilken Correos för första gången uppdras att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster (4). I lagen fastställdes en begränsad förteckning över samhällsomfattande tjänster (5) som var reserverade för Correos som den leverantör som fått i uppdrag att tillhandahålla sådana tjänster (det monopoliserade området), medan marknaden för alla andra posttjänster liberaliserades (det icke-monopoliserade området).

(16)

Liberaliseringen av posttjänsterna i Spanien fortsatte i och med införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG (6), genom lag 53/2002 av den 30 december 2002 om skatteåtgärder och administrativa och sociala åtgärder, genom vilken ovannämnda postlag från 1998 ändrades och det monopoliserade området inskränktes ytterligare.

(17)

Postsektorn liberaliserades helt 2010 genom lag 43/2010 av den 30 december 2010 om samhällsomfattande posttjänster, användares rättigheter och postmarknaden (2010 års postlag), genom vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG (7) införlivades i spansk lagstiftning. I 2010 årspostlag ändrades omfattningen med avseende på de samhällsomfattande tjänsterna (exempelvis uteslöts postgirotjänster) och det monopoliserade området avskaffades.

2.2   MOTTAGAREN

2.2.1   CORREOS

(18)

Correos är ett företag som helt ägs av staten och som är moderbolag i koncernen Grupo Correos, med Sociedad Estatal (nedan kallat SEPI) som enda aktieägare. SEPI är ett holdingbolag för statens ägarintressen i företag.

(19)

Correos tillhandahåller posttjänster, inklusive samhällsomfattande tjänster, kurirtjänster och andra tjänster (t.ex. tjänster kopplade till posttjänster och närliggande aktiviteter, såsom penningöverföring, filateli osv.). Under 2016 omsatte Correos cirka 1 761 miljoner euro, skickade 2 774 miljoner postförsändelser (inklusive paket) och hade 49 785 anställda.

(20)

Correos är det största postföretaget i Spanien, med 8 787 kontaktpunkter för posttjänster 2016. Företaget är marknadsledande i den spanska postsektorn och har störst andel av marknaden för posttjänster i landet, med undantag för pakettjänster. Fram till 2017 var Unipost SA Correos huvudkonkurrent på den spanska postmarknaden. Unipost SA fick dock finansiella problem och trädde i likvidation den 19 februari 2018. Andra europeiska postoperatörer (t.ex. Deutsche Post, TNT, La Poste, UPS, CTT Correios Portugal och Royal Mail) har betydande marknadsandelar på området pakettjänster.

2.2.2   TILLÄMPLIG RÄTTSLIG RAM FÖR CORREOS

(21)

I Spanien har staten skött posttjänsterna direkt sedan 1716. Correos ingick i den offentliga förvaltningen och var inbäddat i olika ministerier, såsom inrikesministeriet och senare transport- och kommunikationsministeriet.

(22)

Den självständiga enheten ”Correos y Telégrafos” skapades genom lag 31/1990 av den 27 december 1990 om statens allmänna budget. Correos y Telégrafos inrättades 1992, och var då knuten till ministeriet för transport, turism och kommunikationer.

(23)

Enheten blev ett offentligt företag knutet till infrastruktur- och transportministeriet genom lag 6/1997 av den 14 april 1997 om den statliga förvaltningens organisation och funktionssätt.

(24)

I och med antagandet av lag 14/2000 av den 29 december 2000 om skatteåtgärder och administrativa och sociala åtgärder fastslogs den rättsliga ramen för ”Sociedad Estatal Correos y Telégrafos, S.A.”, och företaget bildades i juni 2001. Den 5 juni 2012 inkorporerades alla företag i Correos-koncernen (dvs. Correos och dess dotterbolag Correos Express, Nexea och Correos Telecom) i holdingbolaget SEPI, som blev företagens enda aktieägare.

2.3   BESKRIVNING AV OFFENTLIGA ÅTGÄRDER TILL FÖRMÅN FÖR CORREOS

2.3.1   ERSÄTTNINGAR FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AV SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER SOM BEVILJATS CORREOS

(25)

1998 uppdrogs Correos genom 1998 års postlag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Under perioden 1998 till 2010 mottog Correos statliga medel som ersättning för tillhandahållandet av dessa tjänster. Correos uppdrogs därefter, genom 2010 års postlag, att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster under en period på 15 år, från och med den 1 januari 2011.

2.3.1.1    Ersättningar för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster enligt 1998 års postlag

(26)

Den 11 mars 2000 kompletterades 1998 års postlag med en ”Plan de Prestación” (nedan kallad Plan de Prestación 2000). I denna fastställs den ersättningsmekanism som används för att uppskatta Correos nettokostnader för fullgörandet av företagets skyldigheter som leverantör av samhällsomfattande tjänster samt kvalitetskriterier för tillhandahållandet av dessa tjänster.

(27)

Mellan 2000 och 2010 beräknades Correos ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster enligt en metod som tagits fram av de spanska myndigheterna (den spanska metoden), som beskrivs i detalj i Plan de Prestación 2000. I Plan de Prestación 2000 fastställs det att Correos ska tillämpa analytisk bokföring med skilda konton i enlighet med artikel 29 i 1998 års postlag.

(28)

Den spanska metoden för beräkning av nettokostnaden för den extra börda som tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster innebär består av följande steg:

a)

STEG 1: Intäkt och kostnad per enhet fastställs för varje produkt/tjänst och varje kostnadsställe baserat på Correos kostnadsbokföring. För varje produkt/tjänst noteras de kostnadsställen där enhetskostnaderna överstiger enhetsintäkterna som förlustbringande. De andra kostnadsställena, där enhetsintäkterna är högre än enhetskostnaderna, noteras som vinstinbringande.

b)

STEG 2: För varje monopoliserad tjänst (MT) fastställs det vilka kostnadsställen som är förlustbringande respektive vinstinbringande med avseende på den aktuella tjänsten, varefter den sammantagna förlusten/vinsten för tillhandahållandet av tjänsten (Förlust/Vinst MT) beräknas. Nettokostnaden för de monopoliserade tjänsterna beräknas som skillnaden mellan summan av Förlust MT och summan av Vinst MT.

c)

STEG 3: För varje icke-monopoliserad tjänst (IMT) fastställs det vilka kostnadsställen som är förlustbringande med avseende på den aktuella tjänsten, varefter dessa kostnadsställens sammantagna förlust till följd av tillhandahållandet av tjänsten beräknas (Förlust IMT). Nettokostnaden för de icke-monopoliserade tjänsterna beräknas som summan av Förlust IMT.

d)

STEG 4: Ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster täcker de nettokostnader för monopoliserade och icke-monopoliserade tjänster som räknats fram i enlighet med steg 2 och 3.

(29)

Tabell 1 visar de ersättningar för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som beviljats Correos under perioden 2004–2010 och som beräknats med den spanska metoden:

Tabell 1

Ersättning för samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats

(miljoner euro)

 

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Nettokostnad MT

46,171

40,435

39,558

80,823

101,783

176,559

152,521

Nettokostnad IMT

44,859

47,294

55,199

39,441

40,863

45,919

43,812

Ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster

91,030

87,729

94,757

120,264

142,646

222,478

196,333

2.3.1.2    Ersättningar för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster enligt 2010 års postlag

(30)

1998 års postlag ersattes av 2010 års postlag som trädde i kraft den 1 januari 2011. Correos uppdrogs genom 2010 års postlag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster under en period på 15 år från och med lagens ikraftträdande (dvs. fram till den 1 januari 2026).

(31)

Enligt artikel 27 och 28 i 2010 års postlag får leverantören av samhällsomfattande tjänster ersättas upp till de nettokostnader denne haft för fullgörandet av sina skyldigheter. Nettokostnaden ska beräknas enligt nettokostnadsmetoden, dvs. som skillnaden mellan de nettokostnader aktören har som leverantör av samhällsomfattande tjänster och de nettokostnader som aktören skulle ha haft om denne inte varit leverantör av samhällsomfattande tjänster. Vid beräkningen bör hänsyn tas till alla andra relevanta aspekter, inklusive eventuella immateriella fördelar och marknadsfördelar som en postaktör som utsetts för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan få, samt rätten till rimlig vinst och stimulans till kostnadseffektivitet, i enlighet med bilaga I till direktiv 2008/6/EG.

(32)

I enlighet med artikel 22.3 och artikel 27.2 b i 2010 års postlag ska den nettokostnadsmetod som beskrivs i skäl 31 preciseras i en ny Plan de Prestación. Emellertid har ingen sådan ny Plan de Prestación antagits ännu. Därför har det sedan 2011 saknats en fastställd metod för att uppskatta nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(33)

I det här läget har Correos, enligt spanska staten, inte formellt mottagit någon ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster sedan 2011. Däremot har man fått förskottsbetalningar på provisorisk basis för åren 2011–2017. Den faktiska nettokostnaden för dessa år återstår att beräkna när den nya Plan de Prestación väl har antagits och nettokostnadsmetoden specificerats. Kommissionen kommer att bedöma ersättningarna för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster enligt 2010 års postlag i ett annat beslut.

2.3.2   SKATTEBEFRIELSER SOM BEVILJATS CORREOS

(34)

Enligt artikel 19.1 b i 1998 års postlag skulle leverantören av samhällsomfattande tjänster befrias från skatteuttag på sina tjänster inom det monopoliserade området, med undantag för bolagsskatt. Dessa skattebefrielser upprätthölls genom artikel 22.2 i 2010 års postlag där de också utökades till att gälla tillhandahållandet av samtliga samhällsomfattande tjänster.

(35)

Enligt de spanska myndigheterna är den enda skatt förutom moms som skulle kunna omfattas av denna skattebefrielse skatten på ekonomisk verksamhet (Impuesto de Actividades Económicas, nedan kallad IAE), eftersom det rör sig om en skatt som tas ut på ekonomisk verksamhet och som är kopplad till tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna. Andra skatter, såsom skatten på överlåtelser av egendom, byggskatten, skatten på värdeökningen på mark i stadsområden och skatten på motorfordon, omfattas inte av skattebefrielsen, eftersom dessa skatter inte är kopplade till den ekonomiska verksamhet som tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna utgör.

(36)

De spanska myndigheterna har förklarat att Correos är delvis befriat från IAE-skatt: Företaget betalar 50 % av det normala skattebeloppet.

(37)

Vad beträffar fastighetsskatten (Impuesto sobre Bienes Inmuebles, nedan kallad IBI) har de spanska myndigheterna förklarat att denna skatt inte tas ut på tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna eller andra posttjänster, utan på värdet av fastigheter. Den bör därmed inte omfattas av bestämmelserna i de två postlagarna. Emellertid inkom Correos mellan 2008 och 2013 med flera klagomål baserat på företagets tolkning av artikel 19.1 b i 1998 års postlag och artikel 22.2 i 2010 års postlag, i vilka företaget hävdade att man borde befrias från IBI för ett antal kontor i olika kommuner. Efter Correos begäran om att befrias från IBI dömde flera lokala förvaltningar och domstolar till Correos fördel, vilket innebar att företaget fick tillbaka skatter som tidigare betalats in.

2.3.2.1    Skattebefrielse från fastighetsskatten (IBI)

(38)

Enligt det spanska skattesystemet är IBI en lokal skatt som regleras i det kungliga lagdekretet 2/2004 av den 5 mars 2004. Enligt artikel 60 i detta dekret är den aktuella skatten en objektiv direkt skatt som tas ut på värdet av fastigheter enligt de villkor som fastställs i detta kungliga lagdekret. Den som besitter någon av rättigheterna enligt artikel 61 i det kungliga lagdekretet 2/2004 med avseende på fastigheter på landsbygd eller i stadsområden och fastigheter med särskilda särdrag är skyldig att betala IBI. Ingen verksamhet är belagd med IBI, utan endast fastigheter beskattas, utifrån sitt värde.

(39)

Mellan 2008 och 2013 inkom Correos med flera klagomål baserade på företagets tolkning av artikel 19.1 b i 1998 års postlag och artikel 22.2 i 2010 års postlag, i vilka företaget hävdade att man enligt postlagarna borde befrias från IBI för ett antal kontor i olika kommuner. Efter Correos begäran om att befrias från IBI dömde flera lokala förvaltningar och domstolar till Correos fördel. Enligt de spanska myndigheterna uppgår de skattebelopp som Correos faktiskt beviljats till 752 840,50 euro.

(40)

Dessa domstolars tolkning av både 1998 års och 2010 års postlagar, enligt vilken leverantörer av samhällsomfattande tjänster fick befrias från IBI, avvisades av Spaniens högsta domstol 2013 efter ett kassationsbesvär från de lokala myndigheterna i provinsen Huesca. Högsta domstolen ansåg i sin dom att artikel 22.2 i 2010 års postlag skulle tolkas restriktivt. Enligt högsta domstolen kan de skattebefrielser som fastställs i den aktuella artikeln endast tillämpas på skatter som tas ut på verksamheter som är direkt kopplade till tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, och därför inte på IBI, som är en direkt skatt som tas ut på värdet av fastigheter.

(41)

De skattebelopp som Correos till följd av befrielse från IBI sluppit betala in mellan 2008 och 2013 har aldrig återkrävts. Faktum är att det kassationsbesvär för lagtolkningssyften (”recurso de casación en interés de ley”) som finns i det spanska rättssystemet är extraordinärt och subsidiärt till sin karaktär. Det syftar enbart till att uppnå en enhetlig rättslig tolkning, och kan därför aldrig få några konsekvenser för det ärende som besväret gäller (i det aktuella fallet kan de tidigare domarna och besluten om skattebefrielse alltså inte upphävas genom kassationsbesväret).

2.3.2.2    Befrielse från skatten på ekonomisk verksamhet (IAE)

(42)

IAE infördes genom lag 39/1988 av den 28 december 1988, som ersattes av det kungliga lagdekretet 2/2004 av den 5 mars 2004. Det följer av artikel 78 i detta kungliga lagdekret att skatten ska uttas från företag som bedriver ekonomisk, affärsmässig, professionell eller konstnärlig verksamhet.

(43)

Enligt artikel 78 i samma dekret 2/2004 är IAE en objektiv direkt skatt för vilken den beskattningsgrundande händelsen är bedrivande, på det nationella territoriet, av ekonomisk, affärsmässig, professionell eller konstnärlig verksamhet, oavsett om den bedrivs på en specifik plats och oavsett om verksamheten finns angiven i skattesatserna.

(44)

IAE-tariffer fastställdes i det kungliga lagdekretet 1175/1990 av den 28 september 1990. Enligt dessa tillhör postverksamhet, från och med 1999 grupp 847 ”Posttjänster och telekommunikation”. I denna grupp av verksamheter ingår tillhandahållande av posttjänster bestående av insamling, mottagande, klassificering, behandling, transport, distribution och leverans av alla former av postförsändelser. Emellertid anges i not 3 till tariffgrupp 847 att det offentliga företaget Correos har rätt att betala endast 50 % av det skattebelopp som fastställts för denna grupp. Enligt de spanska myndigheterna innebär detta att Correos befriats från skatt motsvarande 8 113,66 euro per år sedan 2004. Spanien har bekräftat att Correos även fortsatt åtnjuter denna partiella skattebefrielse, i enlighet med not 3 till tariffgrupp 847.

2.3.3   DE TRE KAPITALÖKNINGAR SOM BEVILJADES UNDER 2004, 2005 OCH 2006

(45)

Under den period som analyseras här genomfördes tre kapitalökningar om sammanlagt 48 081 000 euro till förmån för Correos:

a)

En kapitalökning om 16 027 000, som beviljades den 13 december 2004.

b)

En kapitalökning om 16 027 000, som beviljades den 25 november 2005.

c)

En kapitalökning om 16 027 000, som beviljades den 24 november 2006.

(46)

Enligt spanska staten ingick dessa kapitalökningar i Correos strategiska affärsplan för perioden 2004–2006 och syftade till att kompensera för nedgången på postmarknaden. De viktigaste strategiska linjerna i affärsplanen utgjordes av följande:

a)

Säkerställa postverksamhetens framtida hållbarhet, med effektivitet som grund.

b)

Stärka tillväxtverksamheter på medellång sikt genom att framhålla finansiella tjänster och paket som Correos huvudsakliga fokusområden för tillväxt.

c)

Bredda portföljen med framtida tillväxtverksamheter genom att utveckla databashanteringen, ”postrummet” och e-verksamheten.

d)

Modernisera Correos kapacitet samt anpassa ledningsmodellen till dagens marknadskontext och främja diversifiering.

2.3.4   ERSÄTTNING TILL CORREOS FÖR UTDELNINGEN AV VALMATERIAL

(47)

I grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet (”LOREG”), och dess genomförandelagstiftning, regleras valförfarandet i Spanien. Häri erkänns rätten att rösta personligen eller genom poströstning.

(48)

Enligt artikel 22 i 1998 års postlag och artikel 22.5 i 2010 års postlag får staten ålägga den aktör som utsetts till leverantör av samhällsomfattande tjänster vissa skyldigheter inom ramen för valförfarandet. I artikel 22.5 i 2010 års postlag fastställs det också att åläggande av ytterligare skyldigheter att utföra samhällstjänster ska ersättas.

(49)

Enligt den första tilläggsbestämmelsen till 2010 års postlag är Correos den aktör som utsetts till leverantör av samhällsomfattande tjänster och har uppdragits att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla flera olika tjänster i samband med de olika spanska valen (dvs. de nationella, regionala, europeiska och kommunala valen).

(50)

Correos offentliga tjänsteskyldigheter med avseende på anordnandet av val i Spanien rör följande:

a)

Hanteringen av poströster (inklusive tillhandahållande, mottagande, avsändande och leverans av rekommenderade och brådskande försändelser) i samband med

1)

poströstning för väljare som är bosatta i Spanien,

2)

poströstning för frånvarande väljare som är bosatta i Spanien,

3)

poströstning för väljare som tillfälligt befinner sig utomlands,

4)

poströstning för ombordpersonal,

5)

poströstning för ombordpersonal tillhörande försvaret eller i exceptionella situationer kopplade till nationens försvar, och

6)

poströstning för intagna i fängelser.

b)

Hanteringen av valmaterial som skickas via post av politiska kandidater: Mottagande och därefter distribution av kampanjmaterial från politiska kandidater mot en symbolisk avgift per försändelse (0,006 euro).

c)

Hanteringen av andra postförsändelser från röstlängdsmyndigheten (såsom röstkort, referensröstlängder för lokala myndigheter m.m.).

d)

Upphämtning av valdokumentation från valkommittén när rösträkningen har slutförts. Häri ingår, för varje valkommitté, upphämtning, säker förvaring och därefter leverans till relevant valmyndighet av ett kuvert innehållande kommitténs rapport och relevant dokumentation.

(51)

De spanska myndigheterna har förklarat att Correos, med tanke på de tidsgränser som valförfarandet medför, måste prioritera verksamheterna i skäl 50 framför annan postverksamhet. Det stora antalet försändelser som ska distribueras, det faktum att försändelserna koncentreras till ett fåtal dagar och kravet på personlig leverans av de flesta handlingar (när det gäller rekommenderad post såsom poströster) medför en avsevärt extra arbetsbörda. Correos måste till följd av detta tillfälligt utöka sin personal och andra resurser (inom t.ex. transport, säkerhet etc.).

(52)

Correos har mottagit ersättning (se tabell 2) för sina olika skyldigheter i samband med anordnandet av val sedan 2004.

Tabell 2

Ersättningsbelopp som beviljats Correos i samband med anordnandet av val

(euro)

År

Typ av val

Ersättning för utdelningen av valmaterial

2004

Nationellt val

27 182 926

2005

Regionalval

3 670 281

2006

Regionalval

4 528 376

2007

Nationellt val/regionalval

19 536 604

2008

Nationellt val/regionalval

19 609 632

2009

Nationellt val/regionalval

14 603 021

2010

Regionalval

4 620 588

2011

Nationellt val/regionalval

40 092 858

2012

Regionalval

14 268 978

TOTALT

148 113 264

3.   ORSAKER TILL ATT ETT FORMELLT GRANSKNINGSFÖRFARANDE INLETTS

(53)

Kommissionens beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande grundar sig i att kommissionen hyser allvarliga tvivel om förenligheten hos flera av de åtgärder som vidtagits till förmån för Correos sedan 2004:

a)

Ersättningarna för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som beviljats Correos enligt 1998 års postlag.

b)

Befrielsen från IBI och den partiella befrielsen från IAE.

c)

De tre kapitalökningar som beviljades under 2004, 2005 och 2006

d)

Den ersättning för utdelningen av valmaterial som Correos beviljats.

(54)

Kommissionen uttryckte särskilt tvivel gällande följande punkter:

a)

Nivån på den ersättning Correos erhållit för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster mellan 2004 och 2010, som kommissionen vid första anblick betraktade som statligt stöd, och en eventuell överkompensation till förmån för operatören.

b)

Förenligheten eller karaktären av befintligt stöd hos befrielsen från IBI och den partiella befrielsen från IAE, vilka båda enligt kommissionen vid första anblick utgör statligt stöd.

c)

Huruvida de kapitaltillskott som beviljades under 2004, 2005 och 2006 överensstämmer med principen om en investerare i en marknadsekonomi (nedan kallad den marknadsekonomiska investerarprincipen).

d)

Förenligheten eller karaktären av befintligt stöd hos den ersättning som beviljats Correos för utdelningen av valmaterial, som kommissionen vid första anblick betraktade som statligt stöd.

4.   KOMMENTARER FRÅN BERÖRDA PARTER

(55)

Kommissionen mottog kommentarer från två berörda parter, nämligen den påstådda mottagaren av statligt stöd, Correos, och en tredje part (nedan kallad den anonyma tredje parten), som har begärt att dess identitet ska hållas konfidentiell.

4.1   KOMMENTARER FRÅN CORREOS

4.1.1   ERSÄTTNINGEN FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AV SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER UTGÖR INTE OFÖRENLIGT STATLIGT STÖD

(56)

Enligt Correos utgör den ersättning för samhällsomfattande tjänster som företaget beviljats under perioden 2004–2010 inte statligt stöd. I synnerhet menar Correos att ersättningen inte utgör en fördel eftersom den uppfyller de fyra kriterier som fastställts i mål C-280/00 (nedan kallade Altmark-kriterierna(8). Correos invänder mot den slutsats som dras i beslutet om att inleda ett förfarande enligt vilken ersättningen för samhällsomfattande tjänster inte uppfyller nummer tre och fyra av Altmark-kriterierna.

(57)

Gällande det tredje Altmark-kriteriet menar Correos att det omfattar ett krav på att den ersättning som erhålls för tillhandahållandet av en offentlig tjänst inte får överstiga nettokostnaden, dvs. skillnaden mellan kostnader och intäkter, plus en rimlig vinst. Correos anser att det tredje Altmark-kriteriet är oupplösligt knutet till förenlighetsanalysen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, enligt kommissionens meddelande (rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012) (9). I synnerhet menar Correos att den ersättning som företaget mottagit för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster följer den beräkningsmetod, nettokostnadsmetoden, som tas upp i punkt 27 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012, och att den därför bör anses uppfylla det tredje Altmark-kriteriet.

(58)

Correos förklarar att den spanska metoden för beräkning av ersättningsnivån bygger på den rapport som kommissionen beställt av konsultföretaget National Economic Research Associates (nedan kallad NERA-rapporten(10). Enligt Correos är den beräkningsmetod för ersättning som beskrivs i NERA-rapporten en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden.

(59)

Vidare anser Correos att efterlevnaden av det tredje Altmark-kriteriet omfattas av principen om berättigade förväntningar. Enligt Correos skapade kommissionen berättigade förväntningar genom att offentliggöra NERA-rapporten, där nettokostnadsmetoden erkänns som giltig beräkningsmetod för ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(60)

Enligt Correos har det ingen betydelse för efterlevnaden av det tredje Altmark-kriteriet att nettokostnadsmetoden inte hade inrättats förrän rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 trädde i kraft.

(61)

Correos anser också att den ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som Correos erhållit uppfyller det fjärde Altmark-kriteriet. I avsaknad av ett offentligt upphandlingsförfarande skulle den erhållna ersättningen vara skälig på grundval av en analys av de kostnader som ett typiskt välskött företag i samma bransch skulle ådra sig, med beaktande av intäkterna och en rimlig vinst av fullgörandet av den offentliga tjänsteskyldigheten.

(62)

Enligt Correos visar den Frontier Economics-studie som Spanien inkommit med att Correos kostnader är lägre än kostnaderna för ett typiskt företag i postbranschen. Correos invänder mot de tvivel som kommissionen anför gällande slutsatserna i Frontier Economics-rapporten:

a)

För det första har kommissionen i sina beslut om statligt stöd inte kommit fram till att leverantörerna av samhällsomfattande tjänster i Grekland och Italien inte skulle vara kostnadseffektiva. Därför kan det inte heller ses som problematiskt att inkludera dessa leverantörer i det urval av företag som Frontier Economics studerar för att visa att Correos är kostnadseffektivt.

b)

För det andra menar man att det faktum att Frontier Economics-studien tillkommit i efterhand inte skulle ha någon betydelse mot bakgrund av relevant rättspraxis och kommissionens praxis, enligt vilken det skulle vara godtagbart att beakta en studie som tillkommit efter antagandet av en viss åtgärd.

c)

Slutligen menar man också att kommissionens argument att Spanien inte i sin kostnadsberäkningsmetod beaktat effektivitetsaspekten motsägs av det faktum att den metod som använts för beräkning av nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster varit baserad på NERA-rapporten, som getts ut av kommissionen. Metoden borde därför med nödvändighet anses vara i linje med EU:s lagstiftning.

(63)

Correos anger också att om kommissionen kommer fram till att åtgärden utgör statligt stöd bör det betraktas som förenligt med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget.

(64)

Correos upprepar att den ersättningsmetod som de spanska myndigheterna använt och som beskrivs i NERA-rapporten är en giltig implementering av nettokostnadsmetoden och att den bör accepteras av kommissionen. Vidare anser Correos att företaget inte har överkompenserats för de samhällsomfattande tjänster det tillhandahållit under perioden 2004–2010 eftersom ersättningen beräknats med nettokostnadsmetoden utan något påslag för rimlig vinst.

(65)

Correos understryker att om kommissionen kommer fram till att den aktuella åtgärden kan omfatta oförenligt statligt stöd så bör de utdelningar som staten erhållit från Correos under perioden 2004–2010 dras av från den ersättning som beviljats Correos.

4.1.2   SKATTEBEFRIELSE FRÅN FASTIGHETSSKATTEN (IBI) OCH SKATTEN PÅ EKONOMISK VERKSAMHET (IAE)

(66)

När det gäller IBI-skattebefrielsen förklarar Correos först att dessa åtgärder inte bör bedömas mot bakgrund av postlagarna från 1998 respektive 2010, utan med direkt hänvisning lagstiftningen för respektive skatt.

(67)

Vidare anser Correos att åtgärden inte utgör statligt stöd eftersom den inte kan tillskrivas staten. Skattebefrielsen finns inte fastställd i någon rättslig bestämmelse. Bara ett fåtal skatteförvaltningar och ett fåtal lokala domstolar tillämpade skattebefrielsen, som berörde 94 av Correos 13 000 fastigheter. Spaniens högsta domstol konstaterade i sin dom av den 7 oktober 2013 att artikel 22.2 i 2010 års postlag inte innehöll befrielsen från IBI.

(68)

Vidare anser Correos de skattebelopp som företagets befriats från inte kan återkrävas, eftersom skattebefrielsen bygger på avgöranden som vunnit rättskraft. Enligt EU-domstolens rättspraxis (11) ska principen om rättskraft följas om frågan om statligt stöd har analyserats i ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Correos anser att Spaniens högsta domstol i sin dom tillämpar EU-lagstiftning och hänvisar till förekomsten av statligt stöd. Därför borde principen om rättskraft respekteras och återbetalning inte kunna bli aktuellt i ärendet.

(69)

Därutöver anser Correos att principen om rättskraft ska anses vara en allmän unionsrättslig princip som ska respekteras när återbetalning inte är möjlig eftersom det finns en lagakraftvunnen dom där frågan om förekomst av statligt stöd redan avgjorts.

(70)

Gällande IAE-skattebefrielsen menar Correos att den partiella skattebefrielsen från IAE inte utgör statligt stöd. I synnerhet hävdar Correos att den partiella befrielsen inte är selektiv, eftersom den bygger på logiken i IAE-skattesystemet. Enligt Correos är IAE till sin karaktär eller inneboende logik en skatt på ekonomisk verksamhet vars syfte är att ingripa i produktionen eller distributionen av varor och tjänster. Correos ägnar sig visserligen åt ekonomisk verksamhet som produktion av varor och tjänster, men också åt att tillhandahålla offentliga tjänster, exempelvis de samhällsomfattande tjänsterna, vilka inte har samma ekonomiska syften som de förstnämnda. Detta skulle alltså utgöra grunden för den partiella befrielsen från IAE.

(71)

Vidare anser Correos att den partiella befrielsen från IAE utgör befintligt stöd. IAE-skattebefrielsen fanns redan innan Spanien anslöt sig till EEG. Den så kallade licenskvoten, som var ett sätt att tillämpa av skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner, antogs genom dekret 3313/1966 av den 29 december 1966. Genom lag 39/1988 av den 28 december 1988 ersattes skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner, inklusive licenskvoten, av IAE. Enligt Correos har den beskattningsgrundande händelsen inte ändrats på något betydande sätt sedan 1966.

4.1.3   KAPITALTILLSKOTTEN UNDER 2004, 2005 OCH 2006

(72)

Correos hävdar att kapitaltillskotten under 2004, 2005 och 2006 är i linje med den marknadsekonomiska investerarprincipen och inte ger Correos någon fördel.

(73)

Enligt Correos visar en analys av de investeringar som gjordes till följd av kapitaltillskotten under perioden 2004–2006 att spanska staten genomförde tillskotten i sin roll som aktieägare och att de aktuella investeringarna kunde ha utförts av vilken privat investerare som helst.

(74)

Correos hävdar att kapitaltillskotten motiverades av att Correos behövde göra investeringar som översteg företagets normala investeringsnivå. Syftet med kapitaltillskotten anges i rapporten från Correos presentation för den spanska deputeradekammaren (Congreso de los Diputados) den 4 oktober 2005. I rapporten kopplas kapitaltillskotten till behovet av nya investeringar i företaget. Kapitaltillskotten syftade till att modernisera Correos och därigenom öka effektiviteten och höja kvaliteten på företagets tjänster.

(75)

Correos hävdar att investeringens lönsamhet visar att en privat investerare skulle ha fattat liknande investeringsbeslut eftersom den interna avkastningsgraden för kapitaltillskotten översteg Correos kapitalkostnad.

(76)

Vidare menar Correos att den marknadsekonomiska investerarprincipen kan följas även utan en detaljerad förhandsbedömning av lönsamheten när principen tillämpas på en aktieägare i ett företag som levererar tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom de samhällsomfattande tjänsterna. En sådan aktieägare måste med nödvändighet beakta företagets skyldighet att leverera dessa tjänster när den överväger huruvida en investering ska göras eller inte.

(77)

Under sådana omständigheter skulle det räcka att kunna visa, med objektiva och verifierbara bevis, att en privat investerare som stod inför samma skyldighet att leverera offentliga tjänster skulle ha agerat på samma sätt.

(78)

Enligt Correos var detta domstolens slutsats i målen Chronopost I (12) och Chronopost II (13), där den interna avkastningsgraden, som beräknades i efterhand, godtogs som indikation på huruvida ett kapitaltillskott var förenligt med den marknadsekonomiska investerarprincipen.

4.1.4   ERSÄTTNING FÖR UTDELNINGEN AV VALMATERIAL

(79)

Correos hävdar att utdelningen av valmaterial för politiska kandidater i samband med anordnandet av val bör ses som en del av de privilegier som är förbehållna staten.

(80)

I synnerhet menar Correos att utdelningen av valmaterial är en mycket viktig statlig funktion eftersom den ingår i det allmänna valsystemet, eftersom den är knuten till de politiska partiernas konstitutionella roll och eftersom Correos personal, när de utövar denna verksamhet, agerar i sin roll som offentliga tjänstemän.

(81)

Enligt Correos är utdelningen av valmaterial för politiska kandidater på grund av sitt syfte, sin karaktär och de bestämmelser som reglerar den därför oupplösligt knuten till statens utövande av offentlig makt. Utdelningen utgör därför inte ekonomisk verksamhet och Correos bör inte i detta sammanhang betraktas som ett företag i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(82)

Även om kommissionen skulle anse att utdelningen av valmaterial för politiska kandidater utgör en ekonomisk verksamhet anser Correos inte att den innebär att företaget beviljats någon selektiv fördel. Staten har åt Correos uppdragit denna uppgift eftersom Correos är den enda postoperatör som kan tillhandahålla en tjänst med de egenskaper och den kvalitet som krävs. När det gäller utdelningen av valmaterial för politiska kandidater är förhållandena för Correos, rättsligt och faktiskt, inte jämförbara med de som råder för andra företag i postbranschen.

(83)

Även om kommissionen skulle komma fram till att åtgärden utgör statligt stöd hävdar Correos att den bör betraktas som befintligt stöd. En rabatterad avgift för försändelser innehållande valmaterial för politiska kandidater har funnits sedan 1977, då valen hölls den 15 juni. Valen den 15 juni 1977 anordnades genom kungligt dekret 20/1997 av den 18 mars 1977, i vilket en särskild avgift för utdelningen av valmaterial infördes för första gången.

(84)

Correos förklarar att den exakta rabatterade avgiften (1 peseta, vilket motsvarar 0,006 euro) åter reglerades i en ministerförordning 1977. Enligt Correos har denna rabatterade avgift funnits sedan dess. Spaniens högsta domstol konstaterade i sin dom av den 2 oktober 2006 (14) att den gällande rabatterade avgiften för utdelningen av valmaterial om politiska kandidater fortfarande var 1 peseta (0,006 euro).

(85)

Kungligt dekret 20/1977 ersattes senare av grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet (”LOREG”), som innehöll ett stycke med samma ordalydelse gällande den rabatterade avgiften för utdelningen av politiska kandidaters valmaterial.

(86)

Om kommissionen bedömer att åtgärden utgör statligt stöd anser Correos att detta stöd också borde anses förenligt med den inre marknaden.

(87)

För det första utgör åtgärden i fråga en verklig tjänst av ekonomiskt intresse. Både i artikel 22 i 1998 års postlag och artikel i 22.5 i 2010 års postlag anges att leverantören av samhällsomfattande tjänster kan uppdras att fullgöra skyldigheter i samband med utdelningen av valmaterial, för att valförfarandet ska kunna genomföras på korrekt sätt. I artikel 22.5 i 2010 års postlag anges dessutom att den som fått i uppdrag att fullgöra sådana skyldigheter ska få ersättning.

(88)

Correos anser att åtgärden är förenlig i enlighet med beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 (15). Correos menar att beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 är tillämpligt eftersom den genomsnittliga ersättning per år som beviljats Correos är lägre än 15 miljoner euro.

4.2   KOMMENTARER FRÅN DEN ANONYMA TREDJE PARTEN

(89)

När det gäller åtgärderna nedan instämmer den anonyma tredje parten i de preliminära slutsatser som kommissionen drar i beslutet om att inleda ett förfarande:

a)

Den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats.

b)

Skattebefrielsen från fastighetsskatten (IBI) och skatten på ekonomisk verksamhet (IAE).

c)

De kapitalökningar som Correos beviljades under 2004, 2005 och 2006.

d)

Den ersättning som Correos beviljats för utdelningen av valmaterial.

(90)

Den anonyma tredje parten instämmer också uttryckligen i att den pågående utredningen bör inriktas på de åtgärder som tas upp i skäl 89.

(91)

Den anonyma tredje parten uppmärksammar dock också kommissionen på flera olika åtgärder som inte tas upp i kommissionens beslut om att inleda ett förfarande från 2016, men som enligt parten också måste bedömas.

(92)

Den anonyma tredje parten hävdar följande (16):

Correos mottog mellan 1998 och 2003 statligt stöd motsvarande minst 794 miljoner euro.

Correos har utan motprestation ärvt ett postnätverk med 9 054 servicekontor, som en följd av tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. Detta ger Correos en konkurrensfördel när det gäller leverans av paket på upp till 20 kg (17).

Correos har åtnjutit immateriella eller exklusiva rättigheter, såsom avtal mellan Correos och den offentliga förvaltningen, rätten att bestyrka postförsändelser, rätten att använda ordet ”Spanien”, leasing av offentlig egendom och tullprivilegier.

Correos har erhållit ersättning från staten för finansiering av sina reklam- och informationskampanjer.

Det faktum att de spanska myndigheterna är representerade i Correos styrande organ medför vissa fördelar och privilegier för Correos. En av dessa fördelar är att Correos hittills inte genom lag tvingats att använda den korrekta ersättningsmetoden. Correos har för perioden 2011–2016 erhållit ersättning motsvarande cirka 1,3 miljarder euro genom tillämpning av den ersättningsmetod som kommissionen ifrågasatte i beslutet om att inleda ett förfarande (18).

Correos tillämpar inte momssatserna på vissa posttjänster för vilka enskilda, förhandlade arrangemang gäller. Dessa arrangemang inbegriper oförenligt statligt stöd.

Correos har skjutit till kapital till Correos Express, ett dotterbolag till Correos-koncernen, för att täcka förluster motsvarande 233 miljoner euro, vilket utgör statligt stöd till Correos Express.

Correos tillämpar en modell med underprissättning som möjliggörs av det statliga stöd som företaget får.

5.   KOMMENTARER FRÅN SPANIEN

5.1   KOMMENTAR FRÅN SPANIEN OM BESLUTET FRÅN 2016 OM ATT INLEDA ETT FÖRFARANDE

5.1.1   ERSÄTTNING FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AV SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER SOM BEVILJATS GENOM 1998 ÅRS POSTLAG

(93)

Spanien anser att åtgärden inte utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget. De spanska myndigheterna menar i synnerhet att åtgärden inte ger Correos någon ekonomisk fördel, eftersom ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster uppfyller de kriterier som fastställdes i Altmark-domen (19). De spanska myndigheterna förklarar också att åtgärden inte anmäldes eftersom den ansågs överensstämma med kriterierna i Altmark-domen.

(94)

De spanska myndigheterna hävdar att åtgärden överensstämmer med det tredje Altmark-kriteriet, enligt vilket ersättningen för samhällsomfattande tjänster inte får överstiga nettokostnaden (dvs. kostnaden minus relevanta intäkter plus en rimlig vinst) för den offentliga tjänsteskyldigheten. Spanien menar att man tillämpat en giltig ersättningsmetod som motsvarar den nettokostnadsmetod som föreskrivs i direktiv 2008/6/EG. De spanska myndigheterna uppger att den metod som de använt följer av NERA-rapporten, som utförts av konsultföretaget National Economic Research Associates på uppdrag av kommissionen. Enligt Spanien är den beräkningsmetod för ersättning som beskrivs i NERA-rapporten en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden. Kommissionen gör fel, även mot bakgrund av Altmark-målet, när man antar att överkompensation endast kan beräknas med den metod som baseras på kostnadsbokföring som ger vid handen att Correos ersättning under perioden 2004–2010 översteg vad som kan anses vara nödvändigt för att täcka hela eller delar av kostnaden för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(95)

De spanska myndigheterna hävdar också att åtgärden uppfyller det fjärde Altmark-kriteriet. Enligt det fjärde Altmark-kriteriet ska den erhållna ersättningen, i avsaknad av ett offentligt upphandlingsförfarande, fastställas på grundval av en undersökning av vilka kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag med lämplig utrustning i samma bransch skulle ha haft, med beaktande av intäkterna och en rimlig vinst av fullgörandet av den offentliga tjänsteskyldigheten. Enligt de spanska myndigheterna kan jämförelser endast göras med företag i samma bransch, i detta fall postbranschen. Spanien invänder mot de tvivel som kommissionen anför gällande slutsatsen i Frontier Economics-rapporten, där det hävdas att åtgärden uppfyller det fjärde Altmark-kriteriet. Enligt Spanien har kommissionen inte i något beslut visat att postoperatörerna från Grekland och Italien var ineffektiva. Vidare anser Spanien att det faktum att studien genomförts i efterhand saknar relevans för huruvida det fjärde Altmark-kriteriet uppfylls. Kommissionen har i tidigare beslut inte betraktat det faktum att en studie utförts i efterhand som ett hinder för att se det som att det fjärde Altmark-kriteriet uppfylls. Spanien hänvisar i synnerhet till kommissionens beslut av den 21 oktober 2008 om Poste Italiane (20). Spanien menar dessutom att det tillhör etablerad rättspraxis att rapporter som tagits fram i efterhand godtas. Här hänvisar Spanien specifikt till målet Chronopost-La Poste (21), där tribunalen godtog en rapport som tagits fram i efterhand.

(96)

De spanska myndigheterna anser att åtgärden, om den skulle komma att kategoriseras som statligt stöd, bör förklaras förenlig med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget. I synnerhet anser Spanien att den uppfyller förenlighetskriteriet i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

(97)

De spanska myndigheterna tillbakavisar kommissionens tvivel gällande fullständigheten hos det beslut om tilldelning (acto de atribución) som specificerar skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och metoderna för beräkning av ersättningen. Enligt de spanska myndigheterna kan ett beslut om tilldelning bestå av en eller flera bindande rättsakter. Varje medlemsstat väljer fritt de specifika formerna för uppdragsbeslutet. Dessutom anser man inte att beslutet måste innehålla någon specifik hänvisning till själva termen ”uppdragsbeslut”. De spanska myndigheterna anser i synnerhet att åtgärden följer punkt 16 e i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012, enligt vilken uppdragsbeslutet ska innehålla information om åtgärder för att undvika och återkräva eventuell överkompensation. Detta styrks av det faktum att den överkompensation som beviljades under 2005 sedan återkrävdes under de följande åren.

(98)

När det gäller möjligheten att använda nettokostnadsmetoden för att beräkna ersättningen hävdar de spanska myndigheterna att det i punkt 69 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 endast anges att nettokostnadsmetoden inte måste användas, inte att medlemsstaterna inte får använda den. Därutöver klargör punkt 184 i vägledningen om hur EU:s bestämmelser om statligt stöd, offentlig upphandling och den inre marknaden ska tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt sociala tjänster av allmänt intresse (22) att anledningen till att nettokostnadsmetoden enligt punkt 69 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 inte måste tillämpas är att man vill undvika att lägga en extra börda på medlemsstaterna för åtgärder som fanns innan kravet på att nettokostnadsmetoden skulle tillämpas tillkom. De spanska myndigheterna anser därför att nettokostnadsmetoden, såsom Spanien tillämpar den, är en giltig och laglig metod för beräkning av den ersättning som beviljats före 2012.

(99)

Som förklaras i skäl 94 anser de spanska myndigheterna att den spanska metoden för beräkning av ersättningen för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster, som bygger på NERA-rapporten, är en tillämpning av nettokostnadsmetoden. Enligt de spanska myndigheterna är det irrelevant i sammanhanget att den spanska metoden inte omfattar effektivitetsincitament eller immateriella fördelar, eftersom dessa kriterier inte fanns när Spanien implementerade metoden. Kriterierna infördes senare genom direktiv 2008/6/EG och rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

(100)

De spanska myndigheterna invänder mot den metod och de kriterier gällande rimlig vinst som används i kommissionens beslut från 2016 om att inleda ett förfarande. De spanska myndigheterna menar att man inte bör tillämpa någon referensnivå för rimlig vinst för samtliga postoperatörer, utan göra bedömningarna från fall till fall. Den referensnivå för rimlig vinst som kommissionen tillämpar i sitt beslut om bpost av den 25 januari 2012 (23) bör inte användas som referensnivå för andra postoperatörer. För det första skiljer sig förhållandena i bpost-ärendet avsevärt från Correos situation på så vis att bpost-målet inte handlade om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, utan om andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. För det andra har kommissionen inte konsekvent tillämpat den referensnivå för rimlig vinst som fastställdes i bpost-beslutet, utan tillåtit högre referensnivåer i andra beslut (24).

5.1.2   SKATTEBEFRIELSE FRÅN FASTIGHETSSKATTEN (IBI) OCH SKATTEN PÅ EKONOMISK VERKSAMHET (IAE)

(101)

När det gäller befrielsen från IBI förklarar de spanska myndigheterna att Correos varken enligt 1998 eller 2010 års postlag varit befriade från IBI. Emellertid ansåg vissa spanska domstolar i sina tolkningar av 1998 års postlag och 2010 års postlag att befrielsen från IBI kunde tillämpas på Correos. De spanska myndigheterna förklarar att skattebefrielsen tillämpats i ett mycket begränsat antal fall. Faktum är att endast 94 av Correos 13 000 fastigheter har berörts av denna.

(102)

De spanska myndigheterna anser att skattebefrielsen inte kan tillskrivas staten eftersom den bygger på domar från de spanska domstolarna, där det fastslagits att IBI-belopp som Correos tidigare betalat skulle återbetalas till företaget.

(103)

När det gäller befrielsen från IAE anser de spanska myndigheterna att IAE-skattebefrielsen bör anses vara befintligt stöd. IAE-skattebefrielsen ska ha funnits innan Spanien anslöt sig till EEG. Enligt de spanska myndigheterna går denna skattebefrielse tillbaka till 1966, då skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner antogs genom dekret 3313/1966 av den 29 december 1966. Genom lag 39/1988 av den 28 december 1988 ersattes skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner, inklusive licenskvoten, av skatten på ekonomisk verksamhet (IAE). Enligt Spanien har denna skatt inte förändrats på något betydande sätt sedan 1966, frånsett det faktum att Correos så länge det var ett offentligt förvaltningsorgan som sådant var helt skattebefriat.

5.1.3   KAPITALTILLSKOTTEN UNDER 2004, 2005 OCH 2006

(104)

De spanska myndigheterna anser att de kapitaltillskott som genomfördes under 2004, 2005 och 2006 inte utgör statligt stöd, eftersom de är förenliga med den marknadsekonomiska investerarprincipen.

(105)

De understryker att kapitaltillskotten föregicks av ekonomiska förhandsbedömningar som är jämförbara med de som en privat investerare skulle ha gjort. Kapitaltillskotten fanns med i de fleråriga handlingsplaner som godkändes av staten i egenskap av aktieägare och togs upp i statsbudgeten, vilket i sin tur speglade företagets strategiska planer för att expandera inom områden med bättre framtidsutsikter och för att förbättra sin effektivitet, mot bakgrund av den uttalade nedgången på postmarknaden.

(106)

Mer specifikt innehöll de strategiska planerna för perioden 2001–2006 åtgärder som syftade till en modernisering av företaget, med följande mål:

a)

Säkerställa postverksamhetens framtida hållbarhet genom att höja effektiviteten och främja affärsområdena med störst mervärde.

b)

Stärka de verksamheter som har de bästa utsikterna för tillväxt på medellång sikt.

c)

Främja teknisk utveckling inom databashantering, ”postrum” m.m.

d)

Modernisera Correos lednings- och organisationsmodell och anpassa den till marknadskontexten.

(107)

Enligt de spanska myndigheterna behövde företaget för att kunna uppnå dessa mål extra resurser för att kunna göra de nödvändiga investeringarna. Efter en analys av företagets strategi beviljade aktieägaren tre kapitaltillskott på 16,027 miljoner euro, dvs. totalt 48,08 miljoner euro, för budgetåren 2004, 2005 och 2006. Kapitaltillskotten sågs som en viktig faktor för att företaget skulle kunna uppnå de lönsamhetsnivåer som förutsågs i handlingsplanerna och avspeglades i den enda aktieägarens bedömningar. Kapitaltillskotten motiverades i själva verket av företagets behov av att utföra investeringar utöver sin normala investeringsnivå.

(108)

De spanska myndigheterna hävdar vidare att bedömningen utfördes mot bakgrund av affärsutsikter och resultat kopplade till kapitaltillskottet med ett tidsperspektiv på fem år, en rimlig period för att kunna bedöma om investeringsbesluten varit tillfredsställande. Dessa prognoser avspeglades i de fleråriga handlingsplanerna, som i sin tur införlivades i statsbudgeten. Den fleråriga handlingsplan som godkändes under budgetåret 2004 visade på en 3,6-procentig ökning av den årliga omsättningen och en ökad nettovinst, med en genomsnittlig årlig vinst på cirka 5 %, allt i jämförelse med ett oförändrat scenario utan kapitaltillskott. Dessa resultat uppnåddes på grundval av en utbetalning per år under 2004, 2005 och 2006, som därigenom gjorde det möjligt att agera enligt de linjer som dragits upp i de strategiska planerna när det gällde investeringar.

(109)

De prognoser som ingick i de fleråriga handlingsplanerna och som införlivades i statsbudgeten är enligt Spanien fullt jämförbara med de prognoser som en privat investerare i en marknadsekonomi skulle ha gjort. Dessa prognoser utgör grunden för statens beslut att i egenskap av aktieägare utföra tre kapitaltillskott motsvarande totalt 48 081 000 euro.

(110)

Prognoserna, som gjorts på förhand, visas i tabell 3.

Tabell 3

Flerårig handlingsplan från 2004

 

2005

2006

2007

2008

Nettoomsättning (tusen euro)

1 897 475

1 975 031

2 047 873

2 115 371

Omsättningstillväxt

3,4 %

4 %

3,6 %

3,2 %

Nettoresultat för räkenskapsåret (tusen euro)

78 092

97 214

106 038

113 403

Nettovinst enligt prognos

4,1 %

4,9 %

5,1 %

5,3 %

(111)

De spanska myndigheterna förklarar att de fleråriga handlingsplanerna utgör sunda förhandsanalyser av ekonomiska och finansiella prognoser. Planernas prognoser visar på avkastningsnivåer motsvarande vad en privat investerare skulle ha krävt, vilket innebär att beslutet att skjuta till det aktiekapital som företaget behövde för att göra de investeringar som skulle ge de förutspådda vinsterna var helt berättigat. De aktuella avkastningsmarginalerna skulle enligt de spanska myndigheterna ha fått vilken privat investerare som helst att fatta ett liknande beslut.

(112)

Spanien uppger att man fattade beslutet att skjuta till aktiekapital och betala ut 16 027 miljoner euro den 13 december 2004 på grundval av den fleråriga handlingsplanen för räkenskapsåret 2004, med de gynnsamma finansiella prognoser som visas i tabell 1. På samma sätt fattade aktieägaren besluten om de efterföljande kapitaltillskotten (den 5 december 2005 respektive den 29 december 2006) på grundval av de motsvarande fleråriga handlingsplanerna. Spanien uppger också att den faktiska utvecklingen av de parametrar som användes i handlingsplanerna tydligt överträffade de finansiella prognoserna, såsom framgår av tabell 4.

Tabell 4

Faktiska resultat

 

2005

2006

2007

2008

Nettoomsättning (tusen euro)

1 940 000

2 014 400

2 106 600

2 141 000

Nettoresultat för räkenskapsåret

9,1 %

7 %

4,9 %

3,6 %

Nettovinst

4,3 %

9,1 %

7 %

4,9 %

(113)

För att komplettera informationen ovan har de spanska myndigheterna också lämnat in ett privat investerartest, som utfört i efterhand av Ernst & Young. Enligt slutsatsen av detta test var den interna avkastningsgraden för de granskade kapitaltillskotten 9,29 % och den marknadsmässiga kapitalkostnaden för investeringen 7,87 % vid den tidpunkt då investeringen gjordes.

(114)

I detta avseende anser de spanska myndigheterna att kommissionen när den i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande påpekar, på grundval av målet kommissionen mot EDF (25), att en investerings lönsamhet måste analyseras innan den genomförs underlåter att beakta att en ekonomisk förhandsanalys faktiskt har gjorts. Det privata investerartestet i rapporten styrker ytterligare att den marknadsekonomiska investerarprincipen har tillämpats på ett giltigt sätt.

(115)

De spanska myndigheterna bestrider på ett mer grundläggande plan att domen i målet kommissionen mot EDF skulle vara relevant i det föreliggande fallet, eftersom EDF verkade under normala marknadsförhållanden medan Correos uppdras att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. De spanska myndigheterna menar att en efterhandsanalys av lönsamheten inte kan ses som ogiltig när det gäller att bedöma åtgärder som antagits i relation till ett offentligt företag som verkar i en bransch där det finns en skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, detta eftersom tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte fullt ut styrs av kommersiell logik, varför man i detta fall bör beakta alla tillgängliga objektiva och verifierbara uppgifter.

(116)

Utifrån detta resonemang anser de spanska myndigheterna att målen Chronopost I (26) och Chronopost II (27) är mer relevanta som prejudikat. I dessa mål ställde sig domstolen bakom kommissionens analys i beslut 98/365 (28) i de två domar som avkunnades till följd av överklaganden av kommissionsbeslutet. Detta beslut innehåller kommissionens bedömning av huruvida den franska postoperatören La Postes agerande i sin roll som aktieägare i SFMI-Chronopost var berättigat ur kommersiell synvinkel med hänsyn till den marknadsekonomiska investerarprincipen, där kommissionen jämförde den interna avkastningsgraden för statens kapitaltillskott till La Poste med kostnaden för eget kapital genom en efterhandsanalys.

(117)

Slutligen förklarar de spanska myndigheterna att kapitaltillskotten, om kommissionen skulle avvisa påståendet att de följer den marknadsekonomiska investerarprincipen, bör ses mot bakgrund av artikel 106.2 i fördraget eftersom de utgör resurser som avsatts för att täcka de offentliga tjänsterna och eftersom de inte under några omständigheter har utgjort driftstöd, vare sig i förhållande till målet med finansieringen eller dess karaktär.

5.1.4   UTDELNING AV VALMATERIAL GÄLLANDE POLITISKA KANDIDATER

(118)

De spanska myndigheterna anser att Correos utdelning av valmaterial inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Ingen av de uppgifter som Correos utför i samband med anordnandet av val utgör ekonomisk verksamhet, och i synnerhet inte utdelningen av valpropaganda om politiska kandidater, eftersom dessa uppgifter är förbehållna staten.

(119)

I synnerhet invänder de spanska myndigheterna mot de slutsatser som dras i beslutet om att inleda ett förfarande, som innebär att utdelningen av valpropaganda om politiska kandidater skulle utgöra ekonomisk verksamhet. De spanska myndigheterna hävdar att staten inte har infört marknadsverktyg för att säkerställa att alla väljare får valpropaganda om politiska kandidater. Ett valförfarande består av en rad nödvändiga, sammanflätade aktiviteter som syftar till att säkerställa den grundläggande rätten att rösta. Verksamheten i fråga bör därför ses som en uppgift som är förbehållen staten.

(120)

De spanska myndigheterna anser också att åtgärden, om den skulle anses utgöra ett stöd, skulle vara ett befintligt stöd eftersom åtgärden fanns på plats innan Spanien anslöt sig till EEG 1986. Den ersättning för utdelningen av valmaterial som beviljas kandidater i samband med val har funnits sedan 1977 och inte ändrats i någon särskild utsträckning. I artikel 44.3 i det kungliga lagdekretet 20/1977 av den 18 mars 1977 om bestämmelser gällande val anges att särskilda postavgifter för försändelser innehållande valmaterial från politiska kandidater skulle fastställas genom en ministerförordning. Genom ministerförordningen av den 3 mars 1977 och ministerförordningen av den 4 maj 1977 sattes den fasta avgiften till 1 peseta för brev på upp till 50 gram, vilket gällt sedan dess.

(121)

I artikel 53 i grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet anges återigen att den särskilda avgift som ska tas ut av politiska kandidater för utskick med valmaterial ska fastställas genom ministerförordning. I artikel 1 i ministerförordningen av den 30 oktober 1985 förklarades de särskilda avgifterna som angetts i ministerförordningen av den 3 maj 1977 fortsatt giltiga. Senare fastställdes det i artikel 1 i ministerförordningen av den 30 april 1986 att de särskilda avgifterna i artikel 1 i ministerförordningen av den 30 oktober 1985, dvs. samma avgifter som i ministerförordningen av den 3 maj 1977, fortfarande gällde. Varken artikel 12 i kungligt dekret 605/1999 av den 6 april 1999 eller postlagarna från 1998 respektive 2010 innehöll några ändringar av den särskilda avgiften för politiska kandidater, som i nuläget regleras i artikel 59 i grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet, där det hänvisas till de särskilda avgift som fastställts i ministerförordningen av den 3 mars 1977.

(122)

Vidare menar de spanska myndigheterna att åtgärden, om den skulle komma att kategoriseras som statligt stöd, bör förklaras förenlig med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget.

(123)

Med tanke på den preskriptionstid på tio år som nämns i beslutet om att inleda ett förfarande (den 14 februari 2004 till den 14 februari 2014) menar de spanska myndigheterna att den period som granskas bör vara 2004–2012, eftersom inga val hölls under 2013.

(124)

Uppdraget att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse under perioden 2004–2011 fastslogs i ministerförordningar, där den offentliga tjänsteskyldighetens innehåll, omfattning och varaktighet angavs. Correos uppdrogs att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för åren 2011 och 2012 genom ett avtal med den spanska regeringen inför varje val. I avtalen anges tjänsternas karaktär, omfattning och varaktighet. Dessutom översteg under alla omständigheter inte den totala ersättning som Correos mottog för utdelningen av valmaterial i samband med de val som hölls mellan 2004 och 2012 kostnaderna för detta, vilket framgår i tabell 5.

Tabell 5

Underkompensation till Correos för utdelningen av valmaterial

(euro)

År

Typ av val

Total kostnad

Intäkt 0,006 euro per försändelse

Ersättning för utdelningen av valmaterial

Intäkt + ersättning total kostnad

2004

Nationellt val

[…] (*1)

[…]

27 182 926

[…]

2005

Regionalval

[…]

[…]

3 670 281

[…]

2006

Regionalval

[…]

[…]

4 528 376

[…]

2007

Nationellt val/regionalval

[…]

[…]

19 536 604

[…]

2008

Nationellt val/regionalval

[…]

[…]

19 609 632

[…]

2009

Nationellt val/regionalval

[…]

[…]

14 603 021

[…]

2010

Regionalval

[…]

[…]

4 620 588

[…]

2011

Nationellt val/regionalval

[…]

[…]

40 092 858

[…]

2012

Regionalval

[…]

[…]

14 268 978

[…]

2013

[…]

[…]

 

[…]

TOTALT

[…]

[…]

6 565 002

[…]

5.2   KOMMENTAR FRÅN SPANIEN AVSEENDE SYNPUNKTERNA FRÅN TREDJE PARTER

(125)

Enligt de spanska myndigheterna har den klagande vars skrivelse gav upphov till det aktuella förfarandet inte kommenterat beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande. De spanska myndigheterna noterar att de enda tredje parter som inkommit med synpunkter är Correos y Telégrafos, SA samt en anonym tredje part som efter vad som kan utläsas av kommentarernas innehåll representerar paketbranschen.

5.2.1   SYNPUNKTER GÄLLANDE DE KOMMENTARER SOM INKOMMIT FRÅN EN ANONYM TREDJE PART

(126)

De spanska myndigheterna hänvisar till sina kommentarer gällande beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande när det gäller en rad frågor där den anonyma tredje parten inte tillför några specifika ytterligare argument.

(127)

Därutöver har de spanska myndigheterna inkommit med ytterligare kommentarer gällande följande frågor:

5.2.1.1    Förlängning av undersökningsperioden

(128)

De spanska myndigheterna anser att begäran om en förlängning av den period som utreds så att den omfattar även åtgärder som faller utanför preskriptionstiden är inkonsekvent och måste avvisas. Enligt domstolens fasta rättspraxis är det endast när det finns anledning att hysa allvarliga tvivel om en åtgärds förenlighet som den blir föremål för kommissionens granskning genom ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 i fördraget, om åtgärden i fråga genomfördes utanför den tioåriga preskriptionstiden. De spanska myndigheterna noterar också att den anonyma berörda parten erkänner detta rättsliga förhållande i sina egna kommentarer, genom följande formulering: Det står klart att dessa belopp inte kan bli föremål för utredning eftersom preskriptionstiden för granskning har löpt ut.

(129)

De spanska myndigheterna anser också att begäran om att förlänga utredningen till att omfatta perioden efter 2010 är ogrundad eftersom spanska staten begränsat sig till att betala ut förskott från statsbudgeten, vilka sedan ska justeras när den faktiska nettokostnaden fastställts efter det att en ny Plan de Prestación har anmälts och kommissionen yttrat sig om den.

(130)

De spanska myndigheterna anser att den tredje parten underförstått erkänner att nettokostnaden inte kan fastställas förrän den nya Plan de Prestación har antagits, eftersom denna tredje part i sina kommentarer hänvisar till anmärkningarna till Correos årsredovisning för 2014, där följande anges: Om CNMC (29) antar en resolution där beräkningen av nettokostnaden för samhällsomfattande posttjänster för 2011, 2012 och 2013 skiljer sig från beräkningen i statsbudgeten kan detta eventuellt påverka siffrorna i årsredovisningen. Det är inte möjligt att beräkna denna slutgiltiga påverkan förrän den nya Plan de Prestación, som omfattar bestämmelser om metoden och komponenterna för beräkning av nettokostnaden, träder i kraft.

5.2.1.2    Påstådda fördelar med anknytning till momsbefrielsen

(131)

När det gäller momsbefrielsen förklarar de spanska myndigheterna att denna regleras i spansk lag, helt i enlighet med bestämmelserna i det EU-direktiv som reglerar området. De spanska myndigheterna förklarar också att en åtgärd inte uppfyller kriteriet att den ska kunna tillskrivas staten om den införs i och med införlivandet av en gemenskapsrättsakt där medlemsstaterna inte har något utrymme att göra egna bedömningar, i enlighet med domstolens dom av den 23 april 2009 i mål C-460/07 (Puffer) (30).

5.2.1.3    Ersättningar som staten påstås ha beviljat för att finansiera reklam- och informationskampanjer

(132)

De spanska myndigheterna förnekar att Correos kan ha fått stöd för att finansiera dess reklam- och informationskampanjer.

(133)

I synnerhet klargör de spanska myndigheterna att de institutionella reklam- och informationsplaner som den tredje parten menar indikerar att stöd förekommit för statistiska syften omfattar samtliga verksamheter som utförts av såväl organen inom den offentliga förvaltningen som av offentliga företag på detta område, men att Correos reklamkostnader, trots att de tas upp i dessa planer, alltid har täckts av företagets egna resurser.

(134)

De spanska myndigheterna förklarar att kommissionen för institutionell reklam och kommunikation, ett administrativt kollegialt organ, tar med samtliga institutionella kampanjer som ska genomföras av den statliga förvaltningen och närstående organ i planen. Precis som andra offentliga företag planerar Correos y Telégrafos, SA själva sina reklamkampanjer och finansierar dem med egna resurser. Kampanjerna inkluderas endast i planen för statistiska syften.

5.2.2   SYNPUNKTER GÄLLANDE DE KOMMENTARER SOM CORREOS LÄMNAT IN

(135)

De spanska myndigheterna delar de synpunkter som Correos y Telégrafos, SA lämnat in.

(136)

De spanska myndigheterna reagerar på den begäran som Correos framställer i sina skriftliga synpunkter om att de utdelningar som betalats ut bör dras av från den överkompensation som tas upp i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande med att påminna om att hittills har inga bevis för sådan överkompensation framkommit.

(137)

Spanien upprepar dock också Correos kommentarer och understryker då särskilt att utdelningar måste dras av från det stöd som eventuellt kan komma att konstateras genom det formella granskningsförfarandet. Dessa extraordinära utdelningar av engångskaraktär från Correos till staten bör, enligt de spanska myndigheterna, beaktas när man beräknar vilka offentliga medel Correos har fått tillgång till, i enlighet med kommissionens beslut i Statsbaner-ärendet (31).

5.3   YTTERLIGARE KOMMENTARER FRÅN SPANIEN

5.3.1   ALTERNATIVA METODER FÖR BERÄKNING AV EN ÖVERKOMPENSATION FÖR TILLHANDAHÅLLANDET AV SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER 2004–2010

(138)

De spanska myndigheterna upprepar att den ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats mellan 2004 och 2010 inte innebär statligt stöd, och att ersättningen, om den ändå betraktas som stöd, måste anses vara förenligt stöd. De anser dock också att även om den beräkningsmetod, kostnadsfördelningsmetoden (32), som kommissionen valde i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande godtas måste en eventuell överkompensation beräknas enligt följande premisser:

(139)

För det första borde det monopoliserade och det icke-monopoliserade området behandlas separat. Det monopoliserade området motsvarar de samhällsomfattande posttjänster som tillhandahållits inom ramen för ett monopol, medan det icke-monopoliserade området omfattar övriga samhällsomfattande posttjänster. Vidare har ersättningen för tjänster inom det monopoliserade området beräknats med en metod vars resultat helt och fullt överensstämmer med de som uppnås med kostnadsfördelningsmetoden, medan man på det icke-monopoliserade området tillämpat en nettokostnadsmetod. Ersättningen har alltså beräknats och fastställts separat för respektive område. De båda områdena bör följaktligen betraktas som två skilda tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som bör bli föremål för separata bedömningar och olika metoder för beräkning av ersättningen. Enligt den spanska metoden motsvarar ersättningen inom det monopoliserade området den bokförda nettokostnaden för detta område (sammantagna kostnader minus intäkter), medan ersättningen inom det icke-monopoliserade området beräknas enligt en nettokostnadsmetod där förluster från de förlustbringande segmenten inom området beaktas, eftersom det antas att en privat aktör hade lagt ned dessa segment om ingen offentlig tjänsteskyldighet förelåg.

(140)

Enligt detta sätt att resonera var cirka 637,850 miljoner euro (den bokförda förlusten för det monopoliserade området) av de totalt cirka 955,237 miljoner euro som Correos beviljats i ersättning 2004–2010 avsedda som ersättning för tjänster inom det monopoliserade området och 317,387 miljoner euro (återstoden) som ersättning för tjänster inom det icke-monopoliserade området (se tabell 6).

Tabell 6

Ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade respektive det icke-monopoliserade området

(miljoner euro)

 

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Totalt

Monopoliserat område

46,171

40,435

39,558

80,823

101,783

176,559

152,521

637,850

Icke-monopoliserat område

44,859

47,294

55,199

39,441

40,863

45,919

43,812

317,387

Totalt

91,030

87,729

94,757

120,264

142,646

222,478

196,333

955,237

(141)

De spanska myndigheterna anser att ersättningen för de två olika områdena bör bedömas separat, vilket skulle ge ett annat resultat än det som kommissionen kom fram till i sitt beslut från 2016 om att inleda ett förfarande.

5.3.1.1    Bedömning av ersättningar för monopoliserade samhällsomfattande tjänster

(142)

De spanska myndigheterna föreslår att ersättningen för samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området ska bedömas med hjälp av kostnadsfördelningsmetoden samt en referensnivå för avkastning på försäljning (33) (Return on Sales, nedan kallat ROS) på 4,8 % (den referensnivå som tillämpades för uppdrag med låg risk i bpost-ärendet).

(143)

Denna typ av metod ger vid handen att Correos tydligt underkompenserats för den aktuella tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom det stöd som beviljats för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området exakt motsvarar företagets bokförda nettokostnad (såsom visas i tabell 7). Underkompensationen skulle då motsvara den rimliga vinst som inte har beaktats vid beräkningen.

Tabell 7

Underkompensation för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området

(miljoner euro)

Monopoliserat område

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Totalt

Intäkter

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Kostnader

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnader = kostnader – intäkter

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Rimlig vinst (baserat på en ROS på 4,8 %)

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnad + rimlig vinst

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Tillåten ersättning till Correos

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Ersättning som beviljats Correos

46,171

40,435

39,558

80,823

101,783

176,559

152,521

637,850

Underkompensation = tillåten ersättning – beviljad ersättning

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

(144)

De spanska myndigheterna anser att eftersom Correos har underkompenserats för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området och eftersom de andra villkoren i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 uppfylls, bör den ersättning som beviljats för de monopoliserade samhällsomfattande tjänsterna anses vara förenlig.

5.3.1.2    Bedömning av ersättningar för icke-monopoliserade samhällsomfattande tjänster

(145)

När det gäller tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området anser de spanska myndigheterna att den referensnivå som användes för uppdrag med hög risk i bpost-ärendet kan tillämpas.

(146)

Ett sådant antagande skulle dock innebära att de spanska myndigheterna erkänner att nettokostnaden för de samhällsomfattande tjänsterna inom det icke-monopoliserade området varje år skulle vara negativ, vilket motsvarar en nettovinst som inte skulle kunna motivera någon ersättning, såsom visas i tabell 8.

Tabell 8

Överkompensation för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området

(miljoner euro)

Icke-monopoliserat område

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Totalt

Intäkter

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Kostnader

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnad = kostnad – intäkter

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Rimlig vinst (baserat på en ROS på 7,4 %)

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnad + rimlig vinst

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Tillåten ersättning

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

Beviljad ersättning

44,859

47,294

55,199

39,441

40,863

45,919

43,812

317,387

Överkompensation = beviljad ersättning – tillåten ersättning

44,859

47,294

55,199

39,441

40,863

45,919

43,812

317,387

(147)

Enligt denna metod kan den ersättning som beviljats för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området anses vara oförenlig, eftersom Correos har överkompenserats. De spanska myndigheterna understryker dock också att utdelningar ska beaktas då de i praktiken minskat de belopp som Correos beviljats i ersättning, såsom förklaras i skäl 148–152.

5.3.2   UTDELNINGAR

(148)

De spanska myndigheterna förklarar att Correos har betalat ut utdelningar under perioden 2004–2010 (se tabell 9).

Tabell 9

Utdelningar som Correos betalat ut

(miljoner euro)

 

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Totalt

Utbetalda utdelningar

0,000

0,000

29,775

30,576

51,958

38,966

0,000

151,275

(149)

De spanska myndigheterna förklarar att dessa utdelningar inte främst ska ses som en belöning till aktieägarna, eftersom de snarare fungerat som en implicit clawback-mekanism som de spanska myndigheterna, under de särskilda omständigheter som präglar fallet, kunnat använda för att minska en potentiell överfinansiering genom att återkräva medel från företaget. I sin roll som budgetansvarig myndighet beslutade staten att inkludera sådana utdelningar i var och en av de statsbudgetar som antogs under perioden 2005–2008. På så sätt hanterades en potentiell överfinansiering som identifierats året innan det år då respektive budgetbeslut fattades. Inga sådana beslut fattades 2009 eller 2010, eftersom prognoserna pekade på förluster för företaget under dessa år.

(150)

För det första förklarar de spanska myndigheterna att beslutet att betala ut utdelningar kan tillskrivas staten i egenskap av offentlig myndighet, snarare än Correos ledning. Gällande detta förklarar de spanska myndigheterna följande:

a)

Bestämmelsen om utdelning från Correos avspeglas i statsbudgeten både i budgetposten för företagets kapital och i kapitlet om statliga intäkter som inte härrör från skatter. Statsbudgeten antas genom ett lagförslag (Anteproyecto de Ley) som ska godkännas av regeringen och sedan läggas fram för parlamentet som fattar ett slutgiltigt beslut.

b)

Behovet av finansieringsjusteringar genom utdelningar baseras på företagets resultat under det år som föregår det år då justeringarna återspeglas i statsbudgeten, eftersom dessa resultat är de enda som finns tillgängliga när lagförslaget om budgeten antas i september varje år.

c)

Det har helt klart inte legat i Correos som företags intresse att betala ut utdelningar till staten, som under alla omständigheter åtagit sig att betala ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster fram till 2010.

(151)

För det andra förklarar de spanska myndigheterna att omständigheterna var sådana att utdelningarna var det enda praktiskt möjliga sättet att justera en potentiell överfinansiering vissa år, av följande skäl:

a)

År 2000 ingick Spanien ett avtal med Correos enligt vilket ett visst ersättningsbelopp, beräknat enligt en fastställd formel, automatiskt skulle betalas ut fram till 2010.

b)

Även om Spanien inte formellt kontrollerat huruvida ersättningen varit för hög var de spanska myndigheterna medvetna om att företagets synnerligen positiva finansiella situation under vissa år visade på att all den finansiering som företaget erhållit under dessa år kanske inte varit nödvändig.

c)

Under sådana omständigheter utgjorde indrivningen av utdelningar statens enda lagliga sätt att reducera en eventuellt för stor ersättning till Correos, eftersom det inte fanns några andra alternativ i avtalet. Utdelningarna fungerade i detta fall som en sorts clawback-mekanism.

d)

De spanska myndigheterna förklarar också att Correos inte drog någon särskild ekonomisk fördel av att först få för mycket i ersättning och sedan återbetala den via utdelningar. Företaget var under dessa år mycket lönsamt (och behövde alltså inte de extra medlen för att fungera), tog inga banklån (och drog alltså inte fördel av ett bättre kreditbetyg) och gjorda inga särskilda förvärv.

(152)

På grundval av denna logik förklarar de spanska myndigheterna att de utdelningar som gjorts år N beslutades år N-1, med utgångspunkt i de bokförda resultat som fanns tillgängliga för år N-2. Utdelningarna syftade alltså till att reducera överkompensationen från år N-2, såsom sammanfattas i tabell 10.

Tabell 10

Utdelningar och överkompensation

(miljoner euro)

 

Utdelning

År som utdelningen betalades ut

Motsvarande år för överkompensation

Överkompensation för det givna året

Minskning av det givna årets överkompensation

 

29,775

2006

2004

44,859

15,084

 

30,576

2007

2005

47,294

16,718

 

51,958

2008

2006

55,199

3,241

 

38,966

2009

2007

39,441

0,475

 

0,000

2010

2008

40,863

40,863

 

0,000

2011

2009

45,919

45,919

 

0,000

2012

2010

43,812

43,812

Totalt

151,275

 

 

317,387

166,112

6.   YTTERLIGARE SYNPUNKTER SOM INLÄMNATS AV UNIPOST

(153)

Den 20 mars 2018 meddelade Unipost kommissionen att företaget trätt i likvidation den 19 februari 2018 och att oförenligt statligt stöd till Correos hade spelat en avsevärd roll i företagets konkurs.

(154)

Enligt Unipost gjorde sådant oförenligt stöd det möjligt för Correos att tillämpa lägre priser på de icke-monopoliserade marknaderna genom att följa en prisstrategi som inte var kopplad till kostnaderna för företagets verksamhet på dessa marknader.

7.   BEDÖMNING AV ÅTGÄRDERNA

7.1   ERSÄTTNINGAR FÖR TILLHANDAHÅLLANDE AV SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER ENLIGT 1998 ÅRS POSTLAG

7.1.1   STATLIGT STÖD I DEN MENING SOM AVSES I ARTIKEL 107.1 I FÖRDRAGET

(155)

Enligt artikel 107.1 i fördraget är ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.”

(156)

Av detta följer att om en ekonomisk åtgärd ska räknas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget måste följande kumulativa villkor vara uppfyllda: i) Åtgärden måste kunna tillskrivas staten och finansieras med statliga medel. ii) Åtgärden måste innebära en fördel för ett företag. iii) Den fördelen måste vara selektiv. iv) Åtgärden måste snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna.

7.1.1.1    Åtgärden kan tillskrivas staten och finansieras med statliga medel

(157)

För att en åtgärd ska utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget måste den beviljas av staten eller finansieras med statliga medel. Statliga medel avser här den offentliga sektorns (34) samlade medel, inklusive medel från enheter inom staten (decentraliserade, delstatliga, regionala eller andra) (35).

(158)

Ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster enligt 1998 års postlag betalas ut direkt från statsbudgeten, vilket gör det tydligt att den kan tillskrivas staten och att den finansieras med statliga medel.

7.1.1.2    Selektiv ekonomisk fördel för ett företag

A.   Selektivitet

(159)

För att omfattas av artikel 107.1 i fördraget måste en statlig åtgärd gynna ”vissa företag eller viss produktion”. Det är alltså bara när en åtgärd till förmån för företag innebär att fördelar beviljas på ett selektivt sätt som åtgärden kategoriseras som stöd.

(160)

Ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster är tydligt selektiv, eftersom den gynnar ett enda företag, nämligen Correos.

B.   Begreppet företag

(161)

Offentlig finansiering som beviljas en enhet kan bara räknas som statligt stöd om enheten i fråga är ett ”företag” i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) definierar konsekvent företag som varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet (36). Huruvida en enhet räknas som ett företag beror alltså på vilken typ av verksamhet som enheten bedriver, oavsett dess rättsliga status och oavsett hur verksamheten finansieras (37). Verksamhet som består i att erbjuda varor och tjänster på en marknad måste i allmänhet betraktas som ekonomisk verksamhet (38). En enhet som bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet ska betraktas som ett företag endast med avseende på det förstnämnda (39). Det faktum att en enhet inte är vinstdrivande behöver inte i sig betyda att dess verksamhet inte är ekonomisk till sin karaktär (40).

(162)

I det aktuella fallet erbjuder Correos posttjänster mot betalning på den spanska marknaden, i konkurrens med andra leverantörer. Att erbjuda posttjänster på denna marknad utgör alltså en ekonomisk verksamhet. Ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster kompenserar Correos för tillhandahållandet av vissa av dessa posttjänster och utgör alltså ersättning för ekonomisk verksamhet. Med tanke på den verksamhet som finansieras av åtgärderna i fråga måste Correos alltså räknas som ett företag.

C.   Ekonomisk fördel

(163)

En fördel i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget är en ekonomisk fördel som ett företag inte skulle ha erhållit enligt normala marknadsvillkor, dvs. utan statligt ingripande (41). Det är endast åtgärdens verkningar på företaget som är relevanta och alltså inte vare sig orsaken till eller syftena med det statliga ingripandet (42). I varje fall där företagets ekonomiska situation förbättras till följd av ett statligt ingripande föreligger en fördel.

(164)

Ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster är avsedd att helt eller delvis täcka den nettokostnad som Correos ådrar sig vid tillhandahållandet av de aktuella tjänsterna. Utan statligt ingripande hade Correos själv fått bära dessa kostnader. Den åtgärd som bedöms här befriar Correos från en del av de kostnader som härrör från företagets ekonomiska verksamhet och förbättrar således Correos ekonomiska situation. Följaktligen förefaller den aktuella åtgärden efter en första granskning, utan att det påverkar frågan om huruvida åtgärden uppfyller de kriterier som fastställdes i Altmark-domen, innebära att Correos erhåller en fördel.

D.   Efterlevnad med Altmark-kriterierna

(165)

Ersättning för tillhandahållande av en offentlig tjänst som beviljas ett företag som uppfyller de fyra kriterier som domstolen fastställt i sin dom i Altmark-målet anses inte ge företaget någon ekonomisk fördel och utgör därför inte statligt stöd (43). Det rör sig om följande fyra kumulativa kriterier:

a)

”För det första skall det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter skall vara klart definierade.”

b)

”För det andra skall de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt […].”

c)

”För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst […].”

d)

”För det fjärde skall, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna i ett konkret fall inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det allmänna, storleken av den nödvändiga ersättningen fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med medel som är lämpliga inom samma sektor skulle ha åsamkats, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av skyldigheterna.”

(166)

När det gäller den ersättning som Correos erhållit under den granskade perioden står kommissionen fast vid den ståndpunkt man intog i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande (44), nämligen att varken det tredje eller det fjärde Altmark-kriteriet är uppfyllt.

Det tredje Altmark-kriteriet

(167)

I sitt beslut av den 25 januari 2012 gällande bpost (45) fastställde kommissionen ett referensintervall för rimlig vinst som är tillämpbart för alla postoperatörer i EU. Kommissionen fastställde denna referensnivå för vinsten på grundval av tre expertstudier (som utförts av WIK Consult, Deloitte respektive Charles River Associates). Referensnivån (uttryckt som ROS), som är tillämpbar på alla postoperatörer i EU, bygger på den observerade lönsamheten hos ett urval jämförbara företag inom post- och paketbranschen i flera länder. I fall där postoperatören exponeras för avsevärda risker tillämpas referensnivån [5,4–7,4 % ROS], medan den tillämpliga referensnivån i fall där riskerna är begränsade är [3,6–4,8 % ROS] (46).

(168)

Kommission uttryckte i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande misstankar om att Correos eventuellt hade överkompenserats baserat på följande beräkning (se tabell 11), där den högsta referensnivån för ROS från bpost-ärendet har använts.

Tabell 11

Potentiell överkompensation till Correos

(miljoner euro)

 

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Totalt

Intäkter från tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Kostnader för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnader = kostnader – intäkter

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Rimlig vinst (baserat på en ROS på 7,4 %)

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnad + rimlig vinst

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Tillåten ersättning till Correos

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Ersättning som beviljats Correos

91,030

87,729

94,757

120,264

142,646

222,478

196,333

955,237

Potentiell överkompensation = beviljad ersättning – tillåten ersättning

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

(169)

De spanska myndigheterna och/eller Correos (47) har inkommit med kommentarer gällande de tvivel som kommissionen uttryckt (se avsnitt 4.1.1 och 5.1.1):

a)

Nettokostnadsmetoden kan användas för att avgöra huruvida det tredje Altmark-kriteriet är uppfyllt.

b)

Den spanska metoden är en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden.

c)

Eftersom den ersättning som beviljats Correos motsvarar nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster kan ingen överkompensation föreligga och därför bör det tredje Altmark-kriteriet anses uppfyllt.

d)

Berättigade förväntningar bör beaktas när det gäller efterlevnaden med det tredje Altmark-kriteriet genom användning av nettokostnadsmetoden och därför också av den spanska metoden.

e)

De spanska myndigheterna har också föreslagit ett alternativt sätt att tillämpa kostnadsfördelningsmetoden, som leder till ett annat resultat än det som kommissionen kommer fram till.

(170)

Dessa olika argument diskuteras nedan.

—   Nettokostnadsmetoden kan användas för att avgöra huruvida det tredje Altmark-kriteriet är uppfyllt.

(171)

De spanska myndigheterna och/eller Correos anser att nettokostnadsmetoden kan användas för att kontrollera om det tredje Altmark-kriteriet är uppfyllt (dvs. att det krav på avsaknad av överkompensation som ställs i det tredje Altmark-kriteriet kan verifieras genom en jämförelse mellan nettokostnaden för tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och den ersättning som beviljats leverantören av denna tjänst).

(172)

Kommission erinrar om att Altmark-domen meddelades den 29 juli 2003. Det råder inga tvivel om att den enda tillämpliga metoden för beräkning av nettokostnaden för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse vid den tidpunkt då domen meddelades var kostnadsfördelningsmetoden. I Altmark-domen hänvisar man till uppkomna kostnader och intäkter, vilket tydligt indikerar att kostnadsfördelningsmetoden används. Nettokostnadsmetoden bygger i stället framför allt på ett resonemang om kostnader som undvikits (och som per definition inte är uppkomna kostnader).

(173)

Kostnadsfördelningsmetoden ingick i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2005 (48), som gällde mellan den 29 november 2005 och den 31 januari 2012 och fungerade som grund för flera kommissionsbeslut om ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster under den perioden (49). Det är också den metod som enligt rambestämmelserna från 2012 ska användas om nettokostnadsmetoden inte kan tillämpas (50). Nettokostnadsmetoden, som en giltig metod för beräkning av nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, introducerades inte formellt av kommissionen förrän i direktiv 2008/6/EG (som trädde i kraft den 1 januari 2011) och rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 (som trädde i kraft den 31 januari 2012).

(174)

Europeiska unionens domstol har klargjort att begreppet statligt stöd är ett objektivt och juridiskt begrepp som definieras direkt i fördraget (51). Det framstår därför som inkorrekt att justera den metod som används för att bedöma huruvida statligt stöd, mot bakgrund av Altmark-domen, föreligger för att anpassa metoden till de alternativ som kommissionen valt i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012, där villkoren för förenlighet för vissa ersättningar för sådana tjänster beskrivs. Under alla omständigheter är en sådan tolkning, som förklaras i skäl 172, inte förenlig med domens lydelse.

(175)

Kommissionen delar därför inte uppfattningen att nettokostnadsmetoden kan användas för att kontrollera huruvida det tredje Altmark-kriteriet är uppfyllt.

—   Den spanska metoden är en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden.

(176)

De spanska myndigheterna och/eller Correos hävdar att den spanska metoden är en giltig tillämpning av den nettokostnadsmetod som i direktiv 2008/6/EG och i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 erkänns som en lämplig metod för beräkning av kostnaderna för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(177)

Kommissionens uppfattning är att även om nettokostnadsmetoden skulle vara ett korrekt sätt att kontrollera efterlevnaden av det tredje Altmark-kriteriet (vilket inte är fallet) så står det helt klart att den spanska metoden inte kan betraktas som en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden.

(178)

För det första kan det noteras att den spanska metoden, som de spanska myndigheterna själva medger, innebär att kostnadsfördelningsmetoden tillämpas på området för monopoliserade samhällsomfattande tjänster (se skäl 139). Enligt de spanska myndigheterna är det endast den metod som tillämpas på det icke-monopoliserade området för samhällsomfattande tjänster (där nettokostnaden motsvarar den totala förlusten från de förlustbringande segmenten inom området) som skulle kunna jämföras med en nettokostnadsmetod (se skäl 139). Ett sådant tudelat angreppssätt framstår i sig som oförenligt med nettokostnadsmetoden såsom den beskrivs (52) och tillämpas i kommissionens beslutspraxis (53). Denna praxis innebär att hela företagets situation med offentlig tjänsteskyldighet (i detta fall skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster) ska jämföras med motsvarande situation utan offentlig tjänsteskyldighet.

(179)

Även om endast det icke-monopoliserade området beaktas finns det också ett antal skillnader mellan den spanska metoden och nettokostnadsmetoden såsom denna beskrivs och tillämpas i kommissionens beslutspraxis.

(180)

För det första verkar den spanska metoden inte bygga på ett realistiskt kontrafaktiskt scenario, vilket utgör en huvudkomponent i nettokostnadsmetoden. Faktum är att metoden består i att helt enkelt beakta uppkomna förluster från förlustbringande kostnadsställen. De spanska myndigheterna hävdar att metoden bygger på ett implicit kontrafaktiskt scenario i och med att en privat aktör hade lagt ned dessa förlustbringande segment om ingen offentlig tjänsteskyldighet förelåg (se skäl 139). En sådan metod tycks dock inte beskriva en verklig affärsstrategi, eftersom detta skulle kräva att operatören på förhand bestämde vilka kostnadsställen som skulle läggas ned, eftersom det inte går att veta i förväg exakt vilka kostnadsställen som skulle gå med förlust. Vidare tycks den spanska metoden bygga på antagandet att kostnadsställen kan läggas ned och återskapas efter behag från ett år till ett annat under bedömningsperioden. Detta är inte ett realistiskt kontrafaktiskt scenario.

(181)

Dessutom korrigerar man inte enligt den spanska metoden för den påverkan som nedläggningen av verksamheten inom de olönsamma trafikflödena kan få på andra produkters och tjänsters lönsamhet (oavsett om dessa omfattas av skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller ej), något som krävs enligt nettokostnadsmetoden.

(182)

Slutligen tas i den spanska metoden ingen hänsyn till immateriella fördelar och marknadsfördelar, och metoden omfattar heller inga element som stimulerar till kostnadseffektivitet, såsom krävs enligt nettokostnadsmetoden.

(183)

Mot bakgrund av vad som anges ovan anser kommissionen att den spanska metoden inte är en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden.

—   Eftersom den ersättning som beviljats Correos motsvarar nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster kan ingen överkompensation föreligga och därför bör det tredje Altmark-kriteriet anses uppfyllt.

(184)

Som förklaras i skälen 172–175 anser kommissionen att nettokostnadsmetoden inte är lämplig för att kontrollera huruvida det tredje Altmark-kriteriet uppfylls. Dessutom anser kommissionen, som förklaras i skälen 176–183, att den spanska metoden inte är en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden.

(185)

Följaktligen anser kommissionen att den ersättning som Correos beviljats enligt den spanska metoden inte motsvarar nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, samt att även om den gjorde det skulle detta inte vara tillräckligt för att styrka att det tredje Altmark-kriteriet uppfylls.

—   Berättigade förväntningar bör beaktas när det gäller efterlevnaden med det tredje Altmark-kriteriet genom användning av nettokostnadsmetoden och därför också av den spanska metoden.

(186)

De spanska myndigheterna och/eller Correos hävdar att Spanien skulle kunna ha berättigade förväntningar gällande efterlevnad det tredje Altmark-kriteriet genom användning av nettokostnadsmetoden och den spanska metoden.

(187)

Gällande statligt stöd har domstolen slagit fast (54) att när stödet inte har anmälts till kommissionen – och därför utgör olagligt stöd – kan principen om skydd för berättigade förväntningar inte åberopas. I enlighet med detta är det endast (med undantag för exceptionella omständigheter) om stödet i fråga har anmälts till kommissionen som en stat kan ha berättigade förväntningar på att stödet är lagligt.

(188)

Spanien har aldrig anmält ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster till kommissionen, trots kommissionens tydliga information om sin beslutspraxis gällande statligt stöd i postbranschen (55). I synnerhet har efterlevnaden av det tredje Altmark-kriteriet bedömts i flera offentliga kommissionsbeslut gällande postbranschen, och inte i något av dessa beslut har nettokostnadsmetoden godtagits som metod för att pröva om det tredje Altmark-kriteriet uppfylls. Vidare finns det flera beslut som ger vägledning om kommissionens inställning till nettokostnadsmetoden (56), och det är på grundval av dessa beslut tydligt att den spanska metoden inte motsvarar nettokostnadsmetoden såsom kommissionen tillämpar den (se skälen 177–183).

(189)

Kommissionen anser att NERA-rapporten från 1998 (som inte hade någon bindande verkan) inte kan anses skapa berättigade förväntningar gällande bedömningen av förekomsten av statligt stöd i samband med ersättningen för offentliga tjänster, då tydliga ramar för sådana bedömningar fastställts i Altmark-domen från 2003 och i kommissionens beslutspraxis efter denna dom.

—   De spanska myndigheterna har också föreslagit ett alternativt sätt att tillämpa kostnadsfördelningsmetoden, som leder till ett annat resultat än det som kommissionen kommer fram till.

(190)

De spanska myndigheterna föreslår olika metoder för beräkning av överkompensationen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster (se avsnitt 5.3.1).

(191)

Utan att i detta skede ta ställning till dessa alternativa metoder kan kommissionen konstatera att de också leder till slutsatsen att Correos har överkompenserats för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området. På denna grundval skulle det tredje Altmark-kriteriet inte vara uppfyllt.

Det fjärde Altmark-kriteriet

(192)

Gällande det fjärde Altmark-kriteriet är det obestridligt att uppdraget att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inte tilldelades genom ett öppet offentligt upphandlingsförfarande, utan uppdrogs åt Correos direkt av de spanska myndigheterna.

(193)

De spanska myndigheterna menar dock att Correos ersätts i enlighet med ett typiskt, välskött företags kostnader. Till stöd för detta påstående har de spanska myndigheterna lämnat in en studie från Frontier Economics till kommissionen.

(194)

Studiens syfte är att genom en jämförelse mellan Correos kostnader och motsvarande kostnader för andra europeiska postoperatörer som fått i uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster visa att den ersättning som Correos beviljats uppfyller det fjärde Altmark-kriteriet. I studien uppskattas med hjälp av en ekonometrisk modell kostnaderna för ett hypotetiskt välskött företag på grundval av information från flera europeiska postföretag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Correos faktiska kostnader jämförs sedan med de kostnader som detta hypotetiska välskötta företag skulle ha haft om det befunnit sig i en situation som liknade Correos (t.ex. med avseende på nätverksdensitet). Resultaten tyder på att Correos kostnader under perioden 2005–2010 var lägre än motsvarande kostnader för det hypotetiska välskötta företaget enligt de uppskattningar som gjorts med hjälp av den ekonometriska modellen.

(195)

Kommissionen uttryckte i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande tvivel om huruvida det hypotetiska välskötta företag som beskrivs i studien verkligen skulle vara en effektiv postoperatör. Det har i själva verket aldrig visats att de leverantörer av samhällsomfattande tjänster som använts för att fastställa referensvärdena själva är effektiva operatörer. Istället anges helt enkelt i studien att dessa postoperatörer anses välskötta och utrustade med lämpliga medel, eftersom det inte finns några bevis av något slag som pekar på att de skulle vara ineffektiva eller att de skulle ha incitament att verka på ett ineffektivt sätt. Argumentet blir ännu svårare att godta i och med att uppsättningen också omfattar leverantörer (57) som fått ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster och vars kostnader enligt beslut från kommissionen inte kunnat anses vara effektiva (58).

(196)

De spanska myndigheterna och/eller Correos hävdar att det inte formellt anges i kommissionens beslut gällande de ersättningar för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som beviljats Hellenic Post och Poste Italiane att operatörerna inte skulle vara effektiva (se skälen 62 och 95). Här kan man notera att kommissionen i sitt beslut från 2012 om Poste Italiane (59) avvisat en liknande metod baserat på jämförelser med en uppsättning andra postoperatörer med argumentet att det utifrån den tillgängliga informationen inte gick att dra slutsatsen att dessa operatörer var effektiva. Kommissionen står fast vid uppfattningen att det inte kan antas att postoperatörer i genomsnitt är kostnadseffektiva, särskilt inte med tanke på de ständiga omstruktureringarna i branschen.

(197)

Vidare har den ersättning som Correos beviljats för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster fastställts med den spanska metoden, som enligt de spanska myndigheterna är en tillämpning av nettokostnadsmetoden. Detta tycks motsäga beskrivningen av det fjärde Altmark-kriteriet, där det hänvisas de kostnader ett välskött företag skulle ha åsamkats.

(198)

Slutligen anser kommissionen, såsom förklaras i skälen167–168, att det tredje Altmark-kriteriet inte är uppfyllt eftersom den metod som de spanska myndigheterna använt ser ut att ha resulterat i ersättningsbelopp som överstiger Correos nettokostnader (inklusive rimlig vinst) för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. Detta innebär att Correos kostnader, även om de skulle godtas som ett välskött företags kostnader, inte skulle kunna anses ha legat till grund för den ersättning som Correos beviljats.

(199)

Det går alltså inte att dra slutsatsen att storleken på den ersättning som Correos beviljats har fastställts på grundval av en analys av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag med lämplig utrustning i samma bransch skulle ha haft, med beaktande av intäkterna och en rimlig vinst av fullgörandet av tjänsteskyldigheten.

Slutsats

(200)

Kommissionen drar slutsatsen att två av de fyra kumulativa Altmark-kriterierna inte uppfylls i det aktuella fallet och att ersättningen därför måste anses ge Correos en fördel.

7.1.1.3    Snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln

(201)

Offentligt stöd till företag är statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget endast om det ”snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen” och endast ”i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(202)

Gällande principen om snedvridning av konkurrensen anses en statlig åtgärd snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen när den kan ge mottagaren en konkurrensfördel gentemot andra företag som det konkurrerar med (60). För alla praktiska syften antas det konkurrensen snedvrids så fort staten beviljar en ekonomisk fördel till ett företag i en avreglerad bransch som är, eller skulle kunna vara, konkurrensutsatt.

(203)

Gällande principen om påverkan på handeln har domstolen i sin rättspraxis fastställt att allt stöd till företag som verkar på den inre marknaden kan tänkas påverka handeln mellan medlemsländerna (61). Enligt reglerna för statligt stöd innebär inte det faktum att en tjänst är lokal eller regional till sin natur att det på förhand kan uteslutas att den skulle påverka handeln. Det finns visserligen ingen strikt tröskel eller procentandel som anger hur omfattande en verksamhet ska vara för att anses påverka handeln mellan medlemsstaterna, men sannolikheten för en sådan påverkan är mindre när det gäller verksamhet av begränsad omfattning (t.ex. med en mycket låg omsättning).

(204)

I detta fall noterar kommissionen att Correos varit aktivt på post- och paketmarknaderna, som kännetecknas av intensiv konkurrens med andra leverantörer i olika medlemsstater (t.ex. Deutsche Post, TNT, La Poste, UPS, CTT Correios Portugal och Royal Mail). Följaktligen råder det inga tvivel om att alla åtgärder till förmån för Correos kan påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

7.1.1.4    Slutsats

(205)

På grundval av övervägandena ovan anser kommissionen att den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som beviljats Correos i enlighet med 1998 års postlag uppfyller de kumulativa kriterierna i artikel 107.1 i fördraget och därför utgör statligt stöd i den mening som avses i den bestämmelsen.

7.1.2   BEFINTLIGT ELLER NYTT STÖD

(206)

Befintligt stöd är enligt artikel 1 b i rådets förordning (EU) 2015/1589 (62)”allt stöd som fanns innan EUF-fördraget trädde i kraft i respektive medlemsstat”. Det innebär att varje stödordning som fanns i Spanien innan landet anslöt sig till EU den 1 januari 1986 ska betraktas som befintligt stöd.

(207)

Enligt artikel 1 c i samma förordning är nytt stöd”allt stöd, det vill säga stödordningar och individuellt stöd, som inte är befintligt stöd, inbegripet ändringar av befintligt stöd”. Enligt domstolen fastställs det huruvida ett stöd har ändrats genom att undersöka om de bestämmelser som reglerar det har ändrats (63). I senare domar har domstolen och tribunalen resonerat vidare om vilken typ av ändringar i bestämmelserna om ett stöd som krävs för att det ska omvandlas från befintligt till nytt stöd. Enligt tribunalen är det ”[…] endast när ändringen påverkar själva det materiella innehållet i de ursprungliga bestämmelserna som dessa skall anses omvandlas till nytt stöd. En sådan ändring skall emellertid inte anses föreligga när det som utgör det nya klart kan särskiljas från de ursprungliga bestämmelserna.” (64)

(208)

I detta sammanhang är det värt att notera att Correos sammantagna nettoförluster (oavsett om dessa härrörde från den verksamhet som omfattades av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller från annan verksamhet) fram till ikraftträdandet av 1998 års postlag ersattes direkt ur den spanska statsbudgeten. I och med antagandet av 1998 års postlag begränsade staten den offentliga finansieringen av Correos till en ersättning för den verksamhet som omfattades av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som nyligen definierats och avgränsats. Man ersatte alltså inte längre företagets sammantagna förluster.

(209)

Kommissionen anser därför att ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster på två sätt har ändrats på ett grundläggande plan. För det första minskades ersättningens omfattning genom 1998 års postlag på så sätt att den begränsades till den verksamhet som omfattades av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, medan Correos hela verksamhet (dvs. även de delar som inte hade att göra med de samhällsomfattande tjänsterna) tidigare kunde bli föremål för ersättning. Det är värt att notera att en sådan ändring av omfattningen anses vara en grundläggande ändring och inte bara en sänkning av ersättningen (65). Faktum är att ändringen, beroende på det ekonomiska läget för å ena sidan de samhällsomfattande tjänsterna och andra sidan övriga tjänster, kan resultera i antingen en höjning eller en sänkning av ersättningen (66). För det andra ändrades också den metod som användes för att fastställa ersättningsbeloppet genom Plan de Prestación från år 2000 (se skäl 26). Medan ersättningen ursprungligen baserades på Correos nettoförluster infördes i och med Plan de Prestación ett krav på att en särskild metod (se skälen 27 och 28) skulle användas för att beräkna ersättningsbeloppet.

(210)

Kommissionen anser därför att stödordningen har ändrats avsevärt sedan Spanien anslöt sig till EU 1986. Följaktligen drar kommissionen slutsatsen att den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats i enlighet med 1998 års postlag inte kan anses utgöra befintligt stöd i den mening som avses i samband med statligt stöd och att den därför, åtminstone från och med 1998 då postlagen trädde i kraft, måste anses vara nytt stöd.

7.1.3   STÖDÅTGÄRDENS LAGENLIGHET

(211)

Kommissionen noterar att den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som behandlas i detta beslut i den mån den utgör statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i fördraget inte har anmälts i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Ersättningen utgör därför olagligt stöd i enlighet med artikel 1 f i förordning (EU) 2015/1589.

7.1.4   FÖRENLIGHET MED DEN INRE MARKNADEN

7.1.4.1    Rättslig grund

A.   Förenlighet på grundval av artikel 106.2 i fördraget

(212)

I den mån ersättningen till Correos för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget måste dess förenlighet med den inre marknaden bedömas. De grunder på vilka en statlig stödåtgärd kan eller måste anses förenlig med den inre marknaden anges i artikel 106.2 och artikel 107.2 och 107.3 i fördraget.

(213)

Eftersom de spanska myndigheterna konsekvent har hävdat att den ersättning som Correos i enlighet med 1998 års postlag har beviljats för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster utgör ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör ersättningens förenlighet med den inre marknaden bedömas på grundval av artikel 106.2 i fördraget. I denna artikel fastställs det att

”[f]öretag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i fördragen, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot unionens intresse.”

B.   Tidsmässig tillämpning av paketet för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012

(214)

Kommissionen har fastslagit tillämpningsvillkoren för artikel 106.2 i fördraget i en serie instrument, nu senast genom rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 och beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 (67) (kallas nedan tillsammans för paketet för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012). Tidigare hade kommissionen utfärdat och tillämpat de villkor för förenlighetsbedömningar på grundval av artikel 106.2 i fördraget som anges i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2005 (68) och beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2005 (69).

(215)

När det gäller beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 omfattas inte den ersättning som beviljats Correos under perioden 2004–2010 av detta, eftersom ersättningen uppgår till mer än 15 miljoner euro per år, detta enligt bestämmelserna i artikel 2 i beslutet. Ersättningen omfattas inte heller av beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2005, enligt bestämmelserna i artikel 2 i det beslutet.

(216)

Mot bakgrund av den nuvarande utvecklingen på den inre marknaden kan statligt stöd som inte omfattas av tillämpningsområdet för beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 förklaras vara förenligt med artikel 106.2 i fördraget om det är nödvändigt för tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse i fråga och inte påverkar utvecklingen av handeln i en omfattning som strider mot unionens intressen (70).

(217)

De villkor som måste vara uppfyllda för att en sådan jämvikt ska uppnås beskrivs i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012. Eftersom den ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som beviljades under perioden 2004–2010 utgör olagligt statligt stöd är dock inte de punkter i rambestämmelserna som anges nedan tillämpliga när kommissionen bedömer åtgärdernas förenlighet på grundval av artikel 106.2 i fördraget (detta enligt punkt 69 i rambestämmelserna):

Punkt 14: lämplig hänsyn till behovet av allmännyttiga tjänster när en leverantör får i uppdrag att tillhandahålla en viss tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Punkt 19: förenlighet med EU-bestämmelserna om offentlig upphandling när en leverantör får i uppdrag att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Punkt 20: frånvaro av diskriminering.

Punkt 24 (och framåt): tillämpning av nettokostnadsmetoden för beräkning av nettokostnaden.

Punkt 39 (och framåt): effektivitetsincitament.

Punkt 60: öppenhet.

(218)

Kommissionen kommer därför i avsnittet nedan att bedöma ersättningen för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster mot rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012, med undantag av ovannämnda punkter, och alltså fastställa huruvida ersättningen uppfyller de övriga villkoren i dessa rambestämmelser.

7.1.4.2    Förenlighet enligt rambestämmelserna för ersättning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012

A.   Tjänster som faktiskt är av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106 i fördraget

(219)

Den tjänst som Correos av spanska staten uppdragits att tillhandahålla är en sådan samhällsomfattande posttjänst som krävs i artikel 3.1 i direktiv 2008/6/EG, som lyder som följer: ”Medlemsstaterna skall säkerställa att användarna har tillgång till samhällsomfattande tjänster som inbegriper stadigvarande tillhandahållna posttjänster av fastställd kvalitet inom hela territoriet till rimliga priser för samtliga användare.” Som framgår av skälen 4–8 i direktiv 2008/6/EG om ändring av direktiv 97/67/EG erkänner EU samhällsomfattande posttjänster, såsom dessa definieras i postdirektivet, som tjänster som faktiskt är av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i fördraget.

B.   Behovet av ett uppdragsbeslut som definierar skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och metoderna för beräkning av ersättning

(220)

Såsom anges i avsnitt 2.3 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 innebär begreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106 i fördraget att det aktuella företaget har fått i uppdrag att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse genom en eller flera officiella handlingar.

(221)

I dessa handlingar måste framför allt följande anges:

1)

Den exakta innebörden av skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och skyldigheternas varaktighet.

2)

Företaget och det berörda territoriet.

3)

Innebörden av exklusiva rättigheter som beviljats företaget.

4)

Beskrivning av kompensationsmekanismen och parametrarna för att beräkna, övervaka och se över ersättningen.

5)

Åtgärder för att undvika och återkräva eventuell överkompensation.

(222)

I 1998 års postlag och Plan de Prestación 2000, dvs. de relevanta uppdragsbesluten för perioden 2004–2010, definieras tydligt skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, och att Correos ges uppdraget. Det aktuella territoriet är hela Spaniens territorium.

(223)

I artikel 19 i 1998 års postlag anges också vilka exklusiva rättigheter som beviljats Correos. I dessa rättigheter ingår användningen av varumärket ”España” och ordet ”Correos” med tillhörande symboler.

(224)

Plan de Prestación 2000 innehåller bestämmelser om en mekanism för beräkning av nettokostnaden för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster (den spanska metoden), som används för att fastställa ersättningens storlek (71). Kompensationsmekanismen och parametrarna för att beräkna ersättningen kan därför anses vara definierade.

(225)

Med tanke på att den spanska metoden innebar att ersättningens storlek skulle motsvara nettokostnaderna, enligt en efterhandsberäkning, kan det godtas att systemet utformades för att undvika överkompensation, i den mån beräkningsmetoden ansågs tillförlitlig. Kommissionen bestrider visserligen den spanska metodens tillämplighet, men detta anses inte påverka huruvida villkoret om åtgärder för att undvika överkompensation är uppfyllt.

(226)

Kommissionen anser därför att beslutet att åt Correos uppdra fullgörandet av den aktuella skyldigheten kan anses följa rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

C.   Uppdragets varaktighet

(227)

Såsom anges i avsnitt 2.4 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 bör ”[u]ppdragets varaktighet […] motiveras med hänvisning till objektiva kriterier som t.ex. behovet av att skriva av fasta tillgångar som inte kan överföras. I princip bör uppdraget inte ha en längre varaktighet än vad som krävs för avskrivning av de viktigaste tillgångarna som behövs för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse.”

(228)

I 1998 års postlag anges ingen hur länge Correros uppdras att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Uppdraget varade dock i praktiken fram till 2011 då den nya spanska postlagen, 2010 års postlag, trädde i kraft. Varaktigheten var alltså 12 år.

(229)

För det första anser kommissionen att det aktuella kravet i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 inte kan ligga till grund för att stöd som beviljats innan dessa rambestämmelser trädde i kraft bedöms som oförenligt. Syftet med bestämmelsen om uppdragets varaktighet i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 är att säkerställa att staten regelbundet ser över marknadssituationen för att kontrollera att en offentlig tjänst fortfarande är berättigad och för att tillåta konkurrens avseende uppdraget att tillhandahålla denna tjänst genom tillämpning av reglerna för offentlig upphandling. Dessa mål kan inte uppnås för en åtgärd som genomförts i det förflutna, och bestämmelsen kan därmed inte medföra att den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande som beviljats fram till 2010 bedöms som oförenlig (72).

(230)

Därutöver noterar kommissionen att uppdragets varaktighet på 12 år förefaller rimlig och ligger i linje med de tilldelningsperioder som gäller för andra leverantörer av samhällsomfattande tjänster i EU (73).

(231)

Det kan därför godtas att varaktigheten på 12 år, i enlighet med kravet i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012, inte överskrider avskrivningstiden för de viktigaste fasta tillgångar som Correos använder för att fullgöra sin skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

D.   Förenlighet med kommissionens direktiv 2006/111/EG (74)

(232)

Enligt punkt 18 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 kommer stöd ”endast att anses vara förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 106.2 i fördraget om företaget, i de fall där direktivet är tillämpligt, följer bestämmelserna i kommissionens direktiv 2006/111/EG om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet.”

(233)

I artikel 29 i 1998 års postlag slås det fast att leverantören av samhällsomfattande tjänster ska ha skilda konton i sin interna bokföring.

(234)

Detta krav har genomförts bl.a. genom förordning FOM/2447/2004 av den 12 juli 2004 om analytisk bokföring och skilda konton. Kommissionen har kontrollerat att de principer för fördelning av direkta och indirekta kostnader som fastställs i denna förordning ligger i linje med principerna i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 (75).

(235)

Vidare har de spanska myndigheterna, efter kommissionens begäran i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande, inkommit med en detaljerad beskrivning av Correos system för analytisk bokföring, vilket sammanfattas i figuren.

Correos system för kostnadsfördelning

Image

Fördelning av kostnader på kostnads-ställen

Fördelning av aktivitetskostna-der på produkter

Fördelning på aktiviteter av de kostnader som fördelats på kostnadsställen

Fördelning av kostnader på kostnads-ställen

Bedömining av strukturella kostnader

Operativa kostnadsställen

Direkt fördelning

Kostnad per produkt/tjänst

Indirekta kostnader

Direkta kostnader

Finansiell redovisning

Volym

Tid

Kostnader efter aktivitet

Strukturella kostnadsställen

(236)

Såsom illustreras i skäl 234 bygger Correos system för bokföring av kostnader på den metod som kallas ”ABC” eller ”activity-based costing”, dvs. kostnadsfördelning baserad på aktiviteter. ABC-systemet är en specifik variant av kostnadsfördelningsmetoden med fullt fördelade kostnader, vilken överensstämmer med de relevanta bestämmelserna i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 (76) och ligger i linje med de branschspecifika krav på skilda konton som fastställs i artikel 14 postdirektivet.

(237)

Correos analytiska modell består huvudsakligen av två steg:

1)

Fastställande av de kostnader som ska fördelas utifrån resultaträkningen: År 2005 uppgick de kostnader som skulle fördelas till cirka […] miljarder euro.

2)

Fördelning av kostnader på kostnadsställen:

a)

En liten andel av kostnaderna ([…]% – cirka […] miljoner euro 2005) hänförs direkt till slutprodukter.

b)

Huvuddelen av kostnaderna ([…] % – cirka […] miljarder euro) fördelas på kostnadsställen.

Kostnadsställena (det fanns […] stycken 2005) är det analytiska bokföringssystemets grundläggande komponenter. De definieras som resursförbrukningsenheter som är relevanta ur kostnadsredovisningssynpunkt.

I Correos analytiska bokföringssystem skiljer man mellan följande typer av kostnadsställen:

Operativa kostnadsställen: Dessa förbrukar resurser som är direkt kopplade till slutprodukterna och -tjänsterna (t.ex. postkontor). År 2005 fanns det […] operativa kostnadsställen i Correos analytiska bokföringssystem. Ett belopp på […] miljarder euro hänfördes 2005 till operativa kostnadsställen.

Strukturella kostnadsställen: Här samlas strukturella kostnader som inte är direkt kopplade till slutprodukterna och -tjänsterna. De rör i synnerhet kostnader för exempelvis funktioner för stöd administration, personalförvaltning och IT. År 2005 fanns det 180 strukturella kostnadsställen i Correos analytiska bokföringssystem. Ett belopp på […] miljoner euro hänfördes 2005 till strukturella kostnadsställen.

c)

De kostnader som hänförts till strukturella kostnadsställen fördelas sedan mellan de operativa kostnadsställena baserat på orsakssambanden mellan operativa och strukturella kostnadsställen.

3)

Fördelning på verksamheter av de kostnader som fördelats på kostnadsställen:

En verksamhet är en grupp likartade uppgifter som bidrar till tillhandahållandet av slutprodukterna eller till att understödja detta tillhandahållande (exempel: manuell sortering, automatisk sortering, transport etc.). År 2005 skilde man mellan 16 olika verksamheter i Correos analytiska bokföringssystem.

De kostnader som hänförts till operativa kostnadsställen fördelas mellan verksamheterna baserat på aktiviteternas förbrukning av kostnadsställenas resurser.

4)

Fördelning av verksamhetskostnaderna på de enskilda slutprodukterna och -tjänsterna:

Kostnaderna hänförs till de olika slutprodukterna och -tjänsterna baserat på deras orsakssamband med verksamheterna.

5)

Fastställande av intäkter för varje slutprodukt/-tjänst

Intäkterna fastställs med hjälp av följande steg:

a)

Först fastställs det intäktsbelopp som ska fördelas utifrån resultaträkningen: År 2005 uppgick de intäkter som skulle fördelas till cirka […] miljarder euro.

b)

En del av dessa intäkter ([…] % – […] miljarder euro 2005) härrör från direkt försäljning som finns registrerad i Correos faktureringssystem och kan hänföras direkt till slutprodukter och -tjänster.

c)

Resten av intäkterna ([…] % – […] miljoner euro 2005), som inte finns registrerade i faktureringssystemet utan kommer från andra källor, fördelas på slutprodukter och -tjänster på grundval av en tabell över procentandelar som tagits fram av Correos genom undersökningar av orsakssambandet mellan de registrerade intäkterna och de produkter och tjänster som genererat dessa intäkter.

6)

Marginalen per slutprodukt/-tjänst kan således beräknas.

(238)

Kommissionen konstaterar att Correos analytiska bokföringssystem utgör ett adekvat sätt att hålla den verksamhet som omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster åtskild från övrig verksamhet samt att inom ramen för denna skyldighet skilja mellan verksamhet inom det monopoliserade respektive det icke-monopoliserade området.

(239)

Kommissionen konstaterar att Correos har följt direktiv 2006/111/EG.

A.   Ersättningens storlek

Lämplig beräkningsmetod

(240)

Enligt punkt 21 rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 får ersättningen ”[…] inte överstiga vad som krävs för att täcka nettokostnaden för att fullgöra skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster, inklusive en rimlig vinst”. Här anges också att ”[o]m företaget också bedriver verksamhet som faller utanför tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse får de kostnader som ska beaktas omfatta alla de direkta kostnader som krävs för att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och ett lämpligt bidrag till de indirekta kostnader som är gemensamma för både tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och annan verksamhet. De kostnader som hänför sig till eventuell verksamhet vid sidan om tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse ska omfatta alla direkta kostnader och ett lämpligt bidrag till de gemensamma kostnaderna.”

(241)

Enligt punkt 24 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 bör ”[d]en nettokostnad som är nödvändig, eller förväntas vara nödvändig, för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna […] beräknas på grundval av nettokostnadsmetoden när detta krävs i unionslagstiftning eller nationell lagstiftning och i andra fall där detta är möjligt.”

(242)

Kommissionen gjorde i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande bedömningen att eftersom den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som beviljats i enlighet med 1998 års postlag beviljades som olagligt stöd före den 31 januari 2012, dvs. innan rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 trädde i kraft, är det enligt punkt 69 i dessa rambestämmelser uttryckligen uteslutet att tillämpa punkt 24 i samma rambestämmelser och därmed även att tillämpa nettokostnadsmetoden på olagligt stöd.

(243)

Fotnot 2 till skäl 21 i rambestämmelserna klargör att om nettokostnadsmetoden inte kan tillämpas (eller, som i det här fallet, inte är tillämplig) ska nettokostnaden i stället fastställas som kostnaderna för minus intäkterna från de allmännyttiga tjänsterna. Denna kostnadsfördelningsmetod beskrivs i punkt 28 och framåt i rambestämmelserna. Metoden ansågs korrekt för beräkning av ersättning för allmännyttiga tjänster enligt rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2005, som gällde mellan den 29 november 2005 och den 31 januari 2012 och användes som grundval för flera kommissionsbeslut om ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster under den perioden (77).

(244)

De spanska myndigheterna och/eller Correos ifrågasätter specifikt detta argument i sina kommentarer, och hävdar att rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 inte hindrar att nettokostnadsmetoden används, utan endast tillåter att den inte används fram till dess att bestämmelserna träder i kraft (se t.ex. skäl 98).

(245)

Kommissionen anser att om det godtas att nettokostnadsmetoden används för olagligt stöd som beviljats innan rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 trädde i kraft så kan vissa medlemsstater dra fördel av att sådant olagligt stöd inte anmälts, eftersom de då kan välja mellan kostnadsfördelningsmetoden och nettokostnadsmetoden, medan medlemsstater som, i enlighet med reglerna för statligt stöd, har anmält sina ersättningar för allmännyttiga tjänster måste använda en bestämd metod, nämligen kostnadsfördelningsmetoden. En sådan tolkning skulle alltså både göra det möjligt för Spanien att dra fördel av att bryta mot anmälningsplikten och eventuellt medföra en kränkning av principen om likabehandling. Kommissionen står därför fast vid att endast bokföringsmetoden kan användas i detta fall.

(246)

Även om det skulle godtas att nettokostnadsmetoden enligt beskrivningen i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 och i direktiv 2008/6/EG användes i detta fall anser kommissionen, som förklaras i skälen 176–183, att den spanska metoden inte kan anses vara en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden, till skillnad från vad de spanska myndigheterna och/eller Correos hävdar.

(247)

Oaktat den spanska metodens eventuella förtjänster i övrigt har den därför aldrig erkänts av kommissionen, vare sig före eller efter ikraftträdandet av 2012 års rambestämmelser.

(248)

Under dessa omständigheter anser kommissionen att den enda metod som kan användas i detta fall är bokföringsmetoden, som var den enda referensmetoden vid den tidpunkt då ersättningen för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster beviljades och som låg till grund för flera kommissionsbeslut gällande sådan ersättning under samma period.

Lämpliga referensnivåer för rimlig vinst

(249)

Som förklarar i skäl 167 fastställde kommissionen i sitt beslut av den 25 januari 2012 gällande bpost ett referensintervall för rimlig vinst som är tillämpbart för alla postoperatörer i EU.

(250)

De spanska myndigheterna bestrider att dessa referensnivåer skulle vara tillämpliga för Correos, och menar i stället att varje fall bör bedömas för sig. Kommissionen har uppmanat de spanska myndigheterna att inkomma med detaljerad information om den spanska postmarknaden, så att möjligheten att använda andra referensnivåer för Correos kan bedömas. Emellertid har ingen sådan information tillhandahållits. Följaktligen tillämpar kommissionen i det aktuella ärendet det referensintervall för rimlig vinst som fastställdes i bpost-ärendet.

Bedömning av den alternativa metod som föreslagits av de spanska myndigheterna

(251)

De spanska myndigheterna anser att kommissionen, om den skulle tillämpa bokföringsmetoden på den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som beviljats Correos enligt 1998 års postlag, bör beakta följande (se avsnitt 5.3.1):

Separata bedömningar av ersättningen för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade respektive det icke-monopoliserade området.

En avräkning av det belopp som Correos betalat ut i utdelningar från överkompensationen.

(252)

Dessa förslag analyseras i skälen 253–263.

—   Separata bedömningar av ersättningen för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade respektive det icke-monopoliserade området.

(253)

De spanska myndigheterna menar att separata bedömningar bör utföras av den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som Correos erhållit för monopoliserade tjänster respektive för icke-monopoliserade tjänster.

(254)

Kommissionen har inom ramen för det formella granskningsförfarandet analyserat de spanska myndigheternas argument och kommit fram till att en uppdelning mellan det monopoliserade och det icke-monopoliserade området kan godtas, på grund av följande omständigheter:

Argumenten för en åtskillnad mellan de två olika allmännyttiga tjänsterna förefaller rimliga (i synnerhet är kontexten för fullgörandet av företagets skyldigheter olika inom det monopoliserade och det icke-monopoliserade området).

En åtskillnad ligger helt i linje med beräkningsmetoden för ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, som präglas av en tydlig avgränsning mellan monopoliserade och icke-monopoliserade tjänster och avsevärda skillnader mellan de båda områdena. Som de spanska myndigheterna förklarat användes kostnadsfördelningsmetoden för de monopoliserade samhällsomfattande tjänsterna, medan en annan metod, som de spanska myndigheterna kategoriserar som en tillämpning av nettokostnadsmetoden, användes för de icke-monopoliserade tjänsterna. Kommissionen anser att denna kategorisering är felaktig, men håller med om att beräkningsmetoderna för det monopoliserade respektive det icke-monopoliserade området i grund och botten är olika.

(255)

Kommissionen vill betona att godtagandet av denna åtskillnad medför att ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området måste bedömas separat från motsvarande ersättning för icke-monopoliserade tjänster, utan någon senare sammanslagning av de två bedömningarna.

I och med denna åtskillnad bekräftar kommissionen också att de resultat som presenteras i avsnitt 5.3.1 är korrekta:

Correos har inte överkompenserats för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området, eftersom ersättningen exakt motsvarar Correos bokförda nettokostnad.

Correos har överkompenserats för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området med ett belopp motsvarande den ersättning som anslagits till det icke-monopoliserade området, eftersom vinstnivån för detta område hela tiden legat över den högsta referensnivå som fastställts i bpost-ärendet.

(256)

Överkompensationen till Correos för tillhandahållandet av icke-monopoliserade tjänster uppgår således till 317,387 miljoner euro (i nominella termer).

—   En avräkning av det belopp som Correos betalat ut i utdelningar från överkompensationen.

(257)

De spanska myndigheterna menar att de utdelningar som Correos gjort mellan 2004 och 2010 (cirka 151 miljoner euro) bör dras av från överkompensationen.

(258)

Kommissionens uppfattning är att utdelningar generellt sett inte är någon lämplig metod för att minska överkompensationen, vilket framgår av Danske Statsbaner-ärendet (78). Emellertid inser kommissionen att utdelningarna i just detta fall, såsom omständigheterna hade utvecklat sig, förmodligen utgjorde den enda praktiska möjligheten att begränsa effekterna av en överkompensation till Correos till följd av företagets höga vinster inom det icke-monopoliserade området.

(259)

Kommissionen anser att Spanien har lagt fram tillräckliga bevis för att styrka att initiativet till beslutet att betala ut utdelningar snarare kom från spanska staten (som utnyttjade sin ställning som enda aktieägare i Correos) än från Correos ledning.

(260)

Utöver det faktum att utdelningarna fanns med i statsbudgeten långt innan de faktiskt betalades ut, vilket tycks visa på att staten hade kontroll över beslutet, är det också svårt att se vad Correos som företag skulle ha för ekonomiskt intresse av att göra utdelningar till staten under den aktuella perioden. De incitament som i vanliga fall motiverar ett företag att belöna aktieägarna (locka till sig investerare, säkerställa framtida finansiering, visa på företagets ekonomiska välmående) verkar sakna relevans i denna situation, där staten var enda aktieägare och där företaget var garanterat kontinuerlig finansiering från staten fram till 2010. Av dessa skäl kan det, med beaktande av det specifika rättsliga ramverk som gällde, accepteras att beslutet att göra utdelningar främst fattades på initiativ av staten, som har använt detta verktyg för att ta ut medel ur företaget.

(261)

Det kan tyckas inkonsekvent av spanska staten att betala ut avsevärda summor i ersättning för samhällsomfattande tjänster och samtidigt uppbära utdelning, men detta agerande är begripligt i en kontext där utdelningarna i själva verket var ett sätt att minska en eventuell överfinansiering som ändå behövde betalas ut till Correos enligt Plan de Prestación 2000. Eftersom Spanien hade tecknat ett avtal om offentliga tjänster där det ersättningsbelopp som skulle betalas ut till Correos definierades automatiskt, oavsett nivån på företagets faktiska vinst, är det förståeligt att utdelningarna i praktiken användes som en sorts clawback-mekanism.

(262)

Kommissionen noterar också att dessa utdelningar främst kom från de överkompenserade icke-monopoliserade samhällsomfattande tjänsterna, som också var källan till Correos vinst. Vidare verkar Correos, som var mycket lönsamt under de aktuella åren, inte ha dragit några särskilda fördelar av de medel som företaget tillfälligt förfogade över: Företaget tog i synnerhet inga banklån (där en bättre kreditvärdighet hade kunnat utgöra en fördel) och gjorde inga särskilda förvärv.

(263)

Mot bakgrund av dessa omständigheter godtar kommissionen att de utdelningar som Correos betalat ut under 2004–2010 ska dras av från den överkompensation som företaget erhållit.

(264)

I tabell 12 sammanfattas beräkningen av det nominella återbetalningsbeloppet:

Tabell 12

Beräkning av överkompensationen

(miljoner euro)

Icke-monopoliserat område

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Totalt

Intäkter

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Kostnader

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnader = kostnader – intäkter

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Rimlig vinst (baserat på en ROS på 7,4 %)

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Nettokostnad + rimlig vinst

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

[…]

Tillåten ersättning till Correos

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

0,000

Ersättning som beviljats Correos

44,859

47,294

55,199

39,441

40,863

45,919

43,812

317,387

Överkompensation = beviljad ersättning – tillåten ersättning

44,859

47,294

55,199

39,441

40,863

45,919

43,812

317,387

Avräknad utdelning

29,775

30,576

51,958

38,966

0,000

0,000

0,000

151,275

Justerad överkompensation = överkompensation – utdelningar

15,084

16,718

3,241

0,475

40,863

45,919

43,812

166,112

7.1.5   SLUTSATS

(265)

Kommissionen konstaterar för det första att den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats i enlighet med 1998 års postlag utgör olagligt statligt stöd.

(266)

Vidare utgör ersättningen oförenligt stöd enligt artikel 106.2 i fördraget, i den mån Correos har överkompenserats.

(267)

Överkompensationen uppgår, när utdelningarna har räknats av, till 166,112 miljoner euro.

(268)

Det faktiska belopp som ska återkrävas kan justeras för inbetald skatt (79), i enlighet med punkt 50 i tillkännagivandet om återkrav (80), där följande fastslås: ”Nationella myndigheter kan beakta skattebördan när de fastställer det belopp som ska återbetalas. Om en mottagare av olagligt och oförenligt stöd har betalat skatt på stödet får de nationella myndigheterna, i enlighet med de nationella skattereglerna, beakta den tidigare skatteinbetalningen genom att endast återkräva nettobeloppet mottaget av stödmottagaren. Kommissionen anser att de nationella myndigheterna i sådana fall ska se till att stödmottagaren inte kan åtnjuta ytterligare skattelättnader genom att hävda att återbetalningen har minskat dennas taxeringsbara inkomst, eftersom detta skulle innebära att nettobeloppet av återkravet var lägre än det nettobelopp som ursprungligen mottogs.”

(269)

Det faktiska återbetalningsbeloppet kan därför bli föremål en justering för inbetald skatt under förutsättning att Spanien respekterar de villkor som fastställs i punkt 50 i tillkännagivandet om återkrav. Beloppet ska också omfatta ränta från det datum då varje enskilt ersättningsbelopp för samhällsomfattande tjänster kom Correos tillhanda och fram till återbetalningen.

7.2   SKATTEBEFRIELSER SOM CORREOS ÅTNJUTIT: BEFRIELSE FRÅN FASTIGHETSSKATTEN (IBI) OCH SKATTEN PÅ EKONOMISK VERKSAMHET (IAE)

7.2.1   STATLIGT STÖD I DEN MENING SOM AVSES I ARTIKEL 107.1 I FÖRDRAGET

7.2.1.1    Åtgärden kan tillskrivas staten och finansieras med statliga medel

(270)

I artikel 107.1 i fördraget krävs det att åtgärden ska beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel av något slag. Uteblivna skatteintäkter motsvarar förbrukade statliga medel i form av skatteutgifter.

(271)

Som domstolen hävdade i målet Banco Exterior de España motsvarar en åtgärd genom vilken statliga myndigheter beviljar vissa företag en skattebefrielse som, även om den inte innebär någon kontant överföring av statliga medel, ger de personer som omfattas av skattebefrielsen en mer fördelaktig finansiell situation än andra skattebetalare begreppet ”statliga medel” i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget (81).

(272)

Genom att befria Correos från fastighetsskatten och skatten på ekonomisk verksamhet avstår de spanska myndigheterna från intäkter som utgör statliga medel.

(273)

Det är därför som kommissionen anser att dessa skattebefrielser innebär en förlust av statliga medel och att staten således beviljat en förmån med hjälp av statliga medel.

(274)

De spanska myndigheterna och/eller Correos hävdar i sina kommentarer att befrielsen från IBI inte kan tillskrivas staten, eftersom den tillkommit genom beslut i nationell domstol och inte genom beslut som fattats av staten (se skälen 67 och 102).

(275)

Kommissionen håller inte med om detta. I själva verket gäller att när en offentlig myndighet beviljar en mottagare en fördel kan åtgärden per definition tillskrivas staten, även om den aktuella myndigheten är rättsligt oberoende från andra offentliga myndigheter (82). Således kan stöd som beviljas till följd av domar i nationella domstolar tillskrivas staten och därmed även utgöra statligt stöd.

7.2.1.2    Selektiv ekonomisk fördel för ett företag

A.   Begreppet företag

(276)

Som anges i skäl 162 måste Correos räknas som ett företag med avseende på tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänster som är föremål för skattebefrielsen.

B.   Ekonomisk fördel

(277)

De specifika formerna för en åtgärd är irrelevanta för bedömningen av huruvida åtgärden ger företaget en ekonomisk fördel (83). Begreppet fördel omfattar inte endast aktivt stöd utan även olika former av ingripanden som minskar den kostnadsbörda som i normala fall belastar budgeten i ett företag (84). Befrielse från en kostnadsbörda (såsom skattskyldighet) kan således också utgöra en fördel.

(278)

Correos har helt eller delvis befriats från vissa skatter, såsom IBI och IAE, medan andra företag som också bedriver ekonomisk verksamhet, även tillhandahållande av posttjänster, i princip fullt ut omfattas av skyldigheten att betala dessa skatter. Correos åtnjuter alltså en ekonomisk fördel i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(279)

De skattebefrielser som Correos beviljats innebär en minskning av företagets normala driftskostnader. Följaktligen får Correos en fördel jämfört med andra företag som omfattas av skyldigheten att betala IBI eller IAE och som inte kan dra nytta av dessa skattebefrielser.

C.   Selektivitet

(280)

En åtgärd är selektiv i den mån den gynnar vissa företag eller viss produktion i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(281)

Differentierad beskattning måste bedömas mot bakgrund av rättspraxis om begreppet selektivitet (85). En skatteåtgärd är vid första anblick selektiv om den utgör ett undantag från det allmänna skattesystemet (eller referensskattesystemet). I detta hänseende måste det bedömas huruvida åtgärden gynnar vissa företag jämfört med andra som rättsligt och faktiskt befinner sig i en jämförbar situation mot bakgrund av referensskattesystemets syfte. Enligt domstolens rättspraxis kan en åtgärd som vid första anblick verkar selektiv rättfärdigas av skattesystemets logik. Emellertid kan endast skäl som har att göra med skattesystemets inneboende aspekter, och inte med andra politiska åtgärder, beaktas. Om den åtgärd som vid första anblick är selektiv inte kan rättfärdigas av skattesystemets logik medför den en selektiv fördel och utgör således, om de övriga villkor som fastställs i artikel 107.1 i fördraget uppfylls, statligt stöd i den mening som avses i nämnda artikel (86).

Fastighetsskatt (IBI)

Referensram

(282)

Definitionen av referensskattesystemet (eller referensramen) har särskild betydelse när det gäller skatteåtgärder eftersom själva förekomsten av en fördel bara kan fastställas i förhållande till en beskattning som definieras som ”normal” (87).

(283)

I det aktuella fallet bör referensramen definieras som IBI, i enlighet med det kungliga lagdekretet 2/2004 av den 5 mars 2004. Av denna lagstiftning följer att företag, liksom andra juridiska och fysiska personer, som besitter någon av de rättigheter med avseende på fastigheter på landsbygd eller i stadsområden och fastigheter med särskilda särdrag som tas upp i artikel 61 i detta dekret enligt de normala reglerna är skyldiga att betala IBI.

Undantag från referensramen

(284)

Enligt artikel 60 i det kungliga lagdekretet är IBI en objektiv direkt skatt som tas ut på värdet av fastigheter enligt de villkor som fastställs i detta dekret. Den beskattningsgrundande händelsen för IBI är innehav av någon av de rättigheter med avseende på fastigheter på landsbygd eller i stadsområden och fastigheter med särskilda särdrag som tas upp i artikel 61 i det kungliga lagdekretet 2/2004 (88). Ingen verksamhet är belagd med IBI, utan endast fastigheter beskattas, utifrån sitt värde.

(285)

Enligt artikel 19.1 b i 1998 års postlag och artikel 22.2 i 2010 års postlag har Correos i princip rätt att befrias från skatt på den ekonomiska verksamhet som har att göra med tjänsterna inom det monopoliserade området (enligt 1998 års postlag) eller skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster (enligt 2010 års postlag). De spanska myndigheterna hävdar att IBI inte har någon direkt koppling till någon specifik ekonomisk verksamhet och att Correos därför inte kunnat utnyttja skattebefrielsen. I praktiken har Correos dock väckt talan i lokala domstolar eftersom företaget ansåg sig har rätt att befrias från IBI för postkontor i vissa kommuner.

(286)

Den befrielse från IBI som Correos åtnjutit utgör ett undantag från det normala spanska IBI-skattesystemet och medför en selektiv fördel för Correos. Genom tillämpning av skattebefrielsen åtnjuter Correos, som precis som andra företag gör fastighetsaffärer, en skatteförmån som andra företag inte har rätt till. Följaktligen avviker åtgärden från det normala IBI-skattesystemet, eftersom den innebär en differentiering mellan ekonomiska aktörer som mot bakgrund av syftet med IBI-skattesystemet (nämligen att beskatta de äganderättigheter till fastigheter som anges i artikel 61 i det kungliga lagdekretet 2/2004 om fastigheter på landsbygd och i stadsområden) befinner sig i en jämförbar situation i faktiskt och rättsligt hänseende (89).

Skattesystemets inneboende logik

(287)

Kommissionen drar preliminärt slutsatsen att den befrielse från IBI som gällt Correos vid första anblick är selektiv. Det måste dock fortfarande (som nämnts i skäl 281) fastställas huruvida IBI-skattebefrielsen kan rättfärdigas av IBI-skattesystemets generella regelverk eller karaktär genom att man visar att åtgärden är direkt sprungen ur skattesystemets grundläggande eller vägledande principer.

(288)

Varken före antagandet av beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande eller under det formella granskningsförfarandet har de spanska myndigheterna och/eller Correos framfört några argument som skulle kunna visa på att befrielsen från IBI varit ett resultat av tillämpningen av IBI-skattesystemets vägledande principer. Kommissionen har inte heller funnit några grunder för ett sådant berättigande. IBI-skattesystemets inneboende logik består i att beskatta de rättigheter med avseende på fastigheter på landsbygd eller i stadsområden och fastigheter med särskilda särdrag som tas upp i artikel 61 i det kungliga lagdekretet 2/2004. Att helt befria endast Correos från IBI ligger inte i linje med IBI-skattesystemets logik.

Slutsats

(289)

Eftersom de spanska myndigheterna i samband med det formella granskningsförfarandet inte har lagt fram något argument som motsäger kommissionens bedömning står denna fast vid den preliminära slutsats som drogs när beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande antogs, nämligen att den befrielse från IBI som Correos beviljats utgör en selektiv fördel som inte kan motiveras av IBI-skattesystemets karaktär och logik.

Skatt på ekonomisk verksamhet (IAE)

Referensram

(290)

Det följer av artikel 78 i det kungliga lagdekretet 2/2004 att IAE ska uttas från företag som bedriver ekonomisk, affärsmässig, professionell eller konstnärlig verksamhet. IAE-skattesatsen för posttjänster och telekommunikation anges i det kungliga lagdekretet 1175/1990 av den 28 september 1990, tariffgrupp 847, ”Posttjänster och telekommunikation”. Referensramen är således IAE, såsom den inrättats genom det kungliga lagdekretet 2/2004 av den 5 mars 2004.

Undantag från referensramen

(291)

I not 3 till tariffgrupp 847 i det kungliga lagdekretet 1175/1990 anges dock att det offentliga företaget Correos har rätt att betala endast 50 % av det skattebelopp som fastställts för de företag som omfattas av tariffgrupp 847, ”Posttjänster och telekommunikation”.

(292)

Denna partiella befrielse från IAE utgör ett undantag från IAE-skattesystemet såsom det tillämpas på ekonomisk, affärsmässig, professionell eller konstnärlig verksamhet i allmänhet och på posttjänster och telekommunikation i synnerhet. Skattebefrielsen kan därför anses ge Correos en selektiv fördel. Genom tillämpningen av den 50-procentiga skatterabatten får Correos, som bedriver en ekonomisk verksamhet i allmänhet och posttjänster i synnerhet, en skattefördel som andra företag i allmänhet och andra postoperatörer i synnerhet inte har rätt till. Följaktligen avviker åtgärden från det normala IAE-skattesystemet såsom det tillämpas på företag i allmänhet och på post- och telekommunikationsoperatörer i synnerhet, eftersom den innebär en differentiering mellan ekonomiska aktörer som, mot bakgrund av IAE-skattesystemets syfte (nämligen att beskatta ekonomisk verksamhet), befinner sig i en jämförbar situation i faktiskt och rättsligt hänseende (90). Kommissionen drar därför vid första anblick slutsatsen att den partiella befrielse från IAE som gällt Correos är selektiv.

Skattesystemets inneboende logik

(293)

Det måste dock fortfarande fastställas, i enlighet med domstolens rättspraxis, huruvida den IAE-skattebefrielse som beviljats Correos kan motiveras av IAE-skattesystemets generella regelverk eller karaktär genom att man visar att åtgärden är direkt sprungen ur skattesystemets grundläggande eller vägledande principer.

(294)

Correos menar att befrielsen från IAE motiveras av IAE-skattesystemets logik, eftersom den inneboende logiken i systemet enligt företaget är att beskatta ekonomisk verksamhet i syfte att ingripa i produktionen eller distributionen av varor och tjänster, samtidigt som Correos utöver ekonomisk verksamhet bestående av produktion av varor och tjänster också ägnar sig åt att tillhandahålla offentliga tjänster, exempelvis de samhällsomfattande tjänsterna, vilka inte har ekonomiska syften (se skäl 70).

(295)

Kommissionen kan inte godta detta argument. Tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster utgör en ekonomisk verksamhet, och en skattebefrielse för dessa tjänster bör betraktas som statligt stöd som eventuellt kan vara förenligt om det överensstämmer med förenlighetsreglerna för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Detta argument tycks motsäga begäran om att IAE- och IBI-skattebefrielsen inte ska bedömas mot bakgrund av 1998 års eller 2010 års postlagar, genom vilka Correos uppdras att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, utan i stället med direkt hänvisning till den lagstiftning som reglerar respektive skatt (se skäl 66). Kommissionen noterar här att Correos inte har hävdat att IAE-skattebefrielsen skulle kunna utgöra ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(296)

Följaktligen anser kommissionen att det inte har visats att IAE-skattebefrielsen kan motiveras av IAE-skattesystemets logik.

Slutsats

(297)

Kommissionen bekräftar den preliminära slutsats som drogs när beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande antogs, nämligen att den partiella befrielse från IAE som Correos beviljats utgör en selektiv fördel som inte kan motiveras av IAE-skattesystemets karaktär och logik.

7.2.1.3    Snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln

(298)

Som förklaras i skäl 204 riskerar alla åtgärder till förmån för Correos att påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

7.2.1.4    Slutsats

(299)

På grundval av övervägandena ovan bekräftar kommissionen sin preliminära bedömning, nämligen att de undantag från IBI- och IAE-skatt som Correos beviljats uppfyller de kumulativa kriterierna för statligt stöd och därmed också utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

7.2.2   BEFINTLIGT ELLER NYTT STÖD

(300)

När det gäller IBI-skattebefrielsen fattades besluten om skattebefrielse för Correos mellan 2008 och 2013, dvs. efter Spaniens anslutning till EU 1986. Befrielsen från fastighetsskatt kan därför inte betraktas som befintligt stöd.

(301)

När det gäller IAE-skattebefrielsen infördes den aktuella skatten genom artiklarna 79–92 i lag 39/1988 om föreskrifter för lokala skattemyndigheter av den 28 december 1988. Skatten infördes efter det att Spanien anslöt sig till EU. Normalt sett kan IAE-skattebefrielsen därför inte räknas som befintligt stöd.

(302)

Det kan noteras att de spanska myndigheterna och/eller Correos hävdar att IAE-skattebefrielsen är befintligt stöd, eftersom den skulle ha sitt ursprung i den så kallade licenskvoten, som ingick i den skatt på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner som infördes genom dekret 3313/1966 av den 29 december 1966 (se skälen 71 och 103).

(303)

De spanska myndigheterna har inte lagt fram några uppgifter för kommissionen som visar på kontinuitet mellan skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner från 1966 och IAE-skatten från 1988, som införde ett mycket specifikt system (se skälen 42–44). Även om det antas att den IAE-skatt som infördes 1988 skulle kunna härröra från skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner från 1966, noterar kommissionen dessutom att de spanska myndigheterna också erkänner att Correos var helt befriat från skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner från 1966 när företaget på grund av sin karaktär räknades som ett offentligt förvaltningsorgan (se skäl 103). Eftersom Correos var ett offentligt förvaltningsorgan fram till 1990 (se skäl 22) har företaget därmed aldrig varit föremål för skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner från 1966, medan det inom ramen för IAE-skattesystemet tydligt har klassificerats i en specifik beskattningsbar kategori och erhållit en 50-procentig minskning av den skatt som normalt sett ska betalas av enheter i denna kategori.

(304)

Kommissionen står därför fast vid uppfattningen att IAE-skatten inte utgör befintligt stöd.

7.2.3   STÖDÅTGÄRDENS LAGENLIGHET

(305)

Kommissionen noterar att IBI- och IAE-skattebefrielsen inte har anmälts i enlighet med artikel 108.3 i fördraget.

(306)

Skattebefrielsen till förmån för Correos utgör därför olagligt stöd i den mening som avses i artikel 1 f i förordning (EU) 2015/1589.

7.2.4   FÖRENLIGHET MED DEN INRE MARKNADEN

(307)

Statligt stöd ska anses förenligt med den inre marknaden om det tillhör någon av de kategorier som tas upp i artikel 107.2 i fördraget (91), och kan anses förenligt med den inre marknaden om det enligt kommissionens bedömning tillhör någon av de kategorier som tas upp i artikel 107.3 i fördraget (92). Det är dock den medlemsstat som beviljat stödet som ska bevisa att det är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.2 eller 107.3 i fördraget.

(308)

Kommissionen konstaterar att IBI- och IAE-skattebefrielsen befriar Correos från kostnader som företaget normalt sett hade behövt bära i den dagliga förvaltningen eller normala verksamheten. Med andra ord utgör denna skattebefrielse driftstöd, utan tidsbegränsning. Som regel kan driftstöd inte anses förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.2 eller 107.3 i fördraget.

(309)

Vidare har de spanska myndigheterna vare sig före antagandet av beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande eller under det formella granskningsförfarandet lagt fram några argument som visar på att Correos befrielse från IBI- och IAE-skatt skulle kunna omfattas av något av de undantag som tas upp i artikel 107.2 eller 107.3 i fördraget.

(310)

De spanska myndigheterna har inte heller, vare sig före antagandet av beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande eller under det formella granskningsförfarandet, motiverat hur IBI- och IAE-skattebefrielsen (som hur som helst inte tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utan också på rent kommersiell verksamhet) skulle kunna vara förenlig i enlighet med artikel 106.2.

7.2.5   SLUTSATS

(311)

Med beaktande av det som nämns ovan anser kommissionen att IBI- och IAE-skattebefrielsen utgör oförenligt statligt stöd och att motsvarande belopp bör återkrävas.

(312)

På denna punkt hävdar Correos att även om kommissionen skulle bedöma IBI-skattebefrielsen som oförenlig kan de motsvarande beloppen inte återkrävas på grund av principen om rättskraft, som enligt Correos innebär att Spaniens högsta domstols dom inte längre kan ifrågasättas (se skäl 69).

(313)

Kommissionen delar inte Correos uppfattning i denna fråga.

(314)

För det första har Spaniens högsta domstol inte yttrat sig om huruvida den IBI-skattebefrielse som beviljats av lokala domstolar utgör stöd eller inte (se skälen 40 och 41). Högsta domstolens enda slutsats var att IBI-skattebefrielsen inte var berättigad. Som de spanska myndigheterna förklarat hade domstolen inte heller behörighet att besluta om återkrav. Principen om rättskraft kan därför inte åberopas i det här fallet, då det inte finns någon dom där det fastställs att Correos inte ska betala tillbaka de motsvarande beloppen.

(315)

För det andra har kommissionen exklusiv behörighet att bedöma stödåtgärders förenlighet: I den mån statligt stöd förekommer kan nationella domstolar alltså inte uttala sig om förenlighet och återkrav.

(316)

Återkravsbeloppet för IBI-skattebefrielsen i nominella termer motsvarar summan av de undantag som beviljats Correos av lokala domstolar mellan 2008 och 2013 och uppgår till 752 840,50 euro. Det belopp som i praktiken återkrävs ska omfatta ränta från och med de datum då varje skatteåterbäring betalades till Correos och fram till den faktiska återbetalningen.

(317)

Återkravsbeloppet för den partiella IAE-skattebefrielsen i nominella termer motsvarar summan av de minskningar av IAE som beviljats Correos mellan 2004 och 2017: 113 591,24 euro. Det faktiska belopp som återkrävs ska omfatta ränta från och med de datum då Correos betalade in de sänkta skattebeloppen fram till den faktiska återbetalningen.

7.3   DE TRE KAPITALÖKNINGAR SOM BEVILJADES UNDER 2004, 2005 OCH 2006

7.3.1   STATLIGT STÖD I DEN MENING SOM AVSES I ARTIKEL 107.1 I FÖRDRAGET

(318)

De spanska myndigheterna har hävdat att de tre kapitalökningar som beviljades Correos under 2004 (16 miljoner euro), 2005 (16 miljoner euro) och 2006 (16 miljoner euro) överensstämde med den marknadsekonomiska investerarprincipen och därför inte utgjorde statligt stöd.

(319)

Enligt spanska staten ingick dessa kapitalökningar i Correos strategiska affärsplan för perioden 2001–2006 och syftade till att kompensera för nedgången på postmarknaden. Detta inkluderade investeringar i Correos infrastruktur, organisationsstruktur och automatiseringsprocess.

(320)

Som svar på de tvivel kommissionen uttryckte i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande har de spanska myndigheterna lagt fram ytterligare argument till stöd för att den marknadsekonomiska investerarprincipen har följts (se avsnitt 4.1.3), nämligen följande:

Correos utsikter mycket goda vid investeringstillfället, baserat på de fleråriga framtidsplanerna. I synnerhet förutspås i de fleråriga planerna för 2004–2006 en förbättrad lönsamhet för Correos, jämfört med stabil vinst i ett scenario utan investeringar. Kapitalökningarna var i denna mening avgörande för att den förutspådda lönsamheten skulle kunna uppnås.

Moderniseringen av företaget var ett rationellt affärsbeslut som vilken aktieägare som helst hade försvarat. Mer specifikt var investeringsaktiviteten under 2004–2006 högre än genomsnittet för 1994–2004, och kapitalökningarna var en av de åtgärder som vidtogs för att uppfylla behovet av ytterligare finansiering.

Företaget gjorde vinst efter investeringarna (även om ersättningen för Correos tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster räknas bort).

I en oberoende efterhandsstudie (från Ernst & Young) som baserades på förhandsuppgifter konstaterades det att spanska statens investeringar i Correos var större än dess kapitalkostnad vid investeringstillfället.

(321)

Kommissionen håller med om att de investeringar i Correos som delvis finansierades av spanska staten är typiska för de moderniseringsåtgärder som vidtagits i postbranschen som en reaktion på nedgången på brevmarknaden. Staten fattade sina beslut på grundval av fleråriga planer där en förbättrad lönsamhet för Correos tydligt förutsågs, vilket sedan också infriades. Studien från Ernst & Young bekräftar också att investeringen var ett rationellt ekonomiskt beslut vid den aktuella tidpunkten.

7.3.2   SLUTSATS

(322)

Kommissionen anser att de kapitalökningar som genomfördes mellan 2004 och 2006 kan anses följa den marknadsekonomiska investerarprincipen och att de därför inte utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget.

7.4   ERSÄTTNING TILL CORREOS I SAMBAND MED ANORDNANDET AV VAL

7.4.1   STATLIGT STÖD I DEN MENING SOM AVSES I ARTIKEL 107.1 I FÖRDRAGET

7.4.1.1    Åtgärden kan tillskrivas staten och finansieras med statliga medel

(323)

Ersättningen betalas direkt ur statsbudgeten, kan tillskrivas staten och finansieras med statliga medel.

7.4.1.2    Selektiv ekonomisk fördel för ett företag

A.   Begreppet företag

(324)

Det följer av rättspraxis att artikel 107 i fördraget inte gäller när staten ingriper genom offentlig maktutövning (93) eller när offentliga enheter agerar i egenskap av offentliga myndigheter (94). En enhet kan anses ingripa genom offentlig maktutövning när dess verksamhet hör till statens grundläggande uppgifter eller är kopplad till dessa uppgifter genom sin natur, sitt syfte och de regler som gäller för den (95). Om inte den berörda medlemsstaten har beslutat att införa marknadsmekanismer är verksamheter som i sig utgör en del av befogenheterna att utöva offentlig makt och utförs av staten generellt sett inte ekonomisk verksamhet.

(325)

I det aktuella fallet ingår de tjänster som Correos tillhandahåller i statens skyldighet att reglera och anordna valförfarandet, där rätten att rösta antingen personligen eller genom poströst erkänns. De spanska myndigheterna och/eller Correos hävdar att all den verksamhet som Correos bedriver i samband med anordnandet av val bör anses falla under statens särskilda befogenheter och att Correos därför inte ska ses som ett företag i samband med utförandet av dessa uppgifter (se skälen 79–81, 118 och 119).

(326)

Kommissionen anser att den verksamhet som är direkt kopplad till röstningsförfarandet, såsom hanteringen av poströster, utskick av material från röstlängdsmyndigheten (t.ex. röstkort) och insamlingen av valdokumentation när räkningen har slutförts, hör till statens grundläggande verksamhet. Följaktligen håller kommissionen med de spanska myndigheterna om att denna verksamhet inte kan betraktas som ekonomisk och att finansieringen av den därmed inte heller utgör statligt stöd, eftersom Correos med avseende på denna verksamhet inte kan betraktas som ett företag.

(327)

När det gäller posthanteringen av valmaterial från politiska kandidater är situationen dock annorlunda. I sitt beslut om Poste Italiane (96) ansåg kommissionen att Poste Italianes utdelning av valmaterial till en reducerad, subventionerad avgift utgjorde ekonomisk verksamhet och att ersättningen för denna tjänst därför kunde betraktas som statligt stöd. Föreliggande åtgärd bär mycket stora likheter med det italienska systemet (dvs. att kandidater i val på vissa villkor kan skicka ut kampanjmaterial till reducerade avgifter medan staten ersätter postoperatören för restkostnaden) och kan tydligt åtskiljas från den icke-ekonomiska verksamhet som är direkt kopplad till det röstningsförfarande som Correos ombesörjer. Med avseende på posthanteringen av valmaterial som skickas ut av politiska kandidater bör Correos alltså betraktas som ett företag i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(328)

Med tanke på tjänstens innehåll skulle även andra postoperatörer kunna utföra den, mot statlig ersättning (97). Detta styrks av det faktum att valkandidaterna i nuläget använder det system som inrättats av staten (och alltså väljer Correos som leverantör) för att skicka ut kampanjmaterial, eftersom de då endast betalar en låg avgift per exemplar. Om kandidaterna vill skicka ut mer än ett exemplar per medborgare måste de dock betala full avgift, och i sådana fall väljer de fritt om de vill anlita Correos eller någon annan postoperatör (särskilt i städerna).

B.   Ekonomisk fördel

(329)

Den ersättning som Correos erhåller för posthanteringen av valmaterial som skickas ut av politiska kandidater är avsedd att helt eller delvis täcka Correos nettokostnad för utförandet av tjänsten i fråga. Utan denna ersättning hade Correos själv fått bära dessa kostnader. Ersättningen utgör därför en fördel för Correos, eftersom den befriar företaget från en kostnad som det annars skulle ha behövt bära om ingen ersättning utgått.

C.   Selektivitet

(330)

Åtgärden är tydligt selektiv eftersom den gynnar ett enda företag, nämligen Correos.

7.4.1.3    Snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln

(331)

Som förklaras i skäl 204 riskerar alla åtgärder till förmån för Correos att påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

7.4.1.4    Slutsats

(332)

Kommissionen anser att finansieringen av Correos utdelning av valmaterial från politiska kandidater utgör statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

7.4.2   BEFINTLIGT ELLER NYTT STÖD

(333)

Enligt de spanska myndigheterna och Correos [se skälen 83–85 och 121], om finansieringen av utdelningen av valmaterial från politiska kandidater skulle bedömas utgöra statligt stöd, skulle detta vara befintligt stöd eftersom stödet infördes innan Spanien anslöt sig till EEG 1986.

(334)

De spanska myndigheterna förklarar särskilt att den ersättning för utdelning av valmaterial som beviljas kandidater i val har funnits sedan 1977 och inte ändrats i någon särskild utsträckning.

(335)

På grundval av den information som de spanska myndigheterna tillhandahållit konstaterar kommissionen att systemet från 1977 omfattade bestämmelser om fasta, låga avgifter som var tillämpliga på alla val (lokala, regionala och nationella val samt val på EU-nivå). Correos erhöll också vid varje val viss finansiering för den totala leveranskostnaden under hela perioden.

(336)

Kommissionen anser att finansieringen av Correos utdelning av valmaterial från politiska kandidater kan betraktas som befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 b i förordning (EU) 2015/1589.

7.4.3   SLUTSATS

(337)

Ersättningen till Correos för utdelningen av valmaterial från politiska kandidater utgör befintligt stöd, och kommer att behandlas separat i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19 i rådets förordning EG nr 659/1999 (98).

8.   SAMMANFATTNING AV SLUTSATSERNA

(338)

Den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats i enlighet med 1998 års postlag, befrielsen från fastighetsskatten (IBI) och skatten på ekonomisk verksamhet (IAE) samt den ersättning som Correos beviljats för utdelningen av valmaterial utgör stödåtgärder i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget, eftersom de har befriat Correos från kostnader som privata företag normalt måste bära.

(339)

De tre kapitalökningar som beviljades under 2004, 2005 och 2006 utgör inte stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget, eftersom staten agerade enligt den marknadsekonomiska investerarprincipen.

(340)

Kommissionen anser att Spanien olagligen genomfört de stödåtgärder som nämns i skäl 338 i strid med artikel 108.3 i fördraget, med undantag för ersättningen till Correos för utdelningen av valmaterial från politiska kandidater, som utgör befintligt stöd.

(341)

Den ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats i enlighet med 1998 års postlag utgör oförenligt stöd enligt artikel 106.2 i fördraget i den mån Correos har överkompenserats.

(342)

Befrielsen från fastighetsskatten (IBI) och skatten på ekonomisk verksamhet (IAE) utgör oförenligt stöd.

(343)

Ersättningen till Correos för utdelningen av valmaterial från politiska kandidater utgör befintligt stöd och kommer att behandlas separat i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19 i förordning EG nr 659/1999.

9.   ÅTERKRAV

(344)

Enligt fördraget och domstolens fasta rättspraxis har kommissionen rätt att besluta att den berörda medlemsstaten ska avskaffa eller ändra en stödåtgärd som har befunnits oförenlig med den inre marknaden (99). Domstolen har också vid upprepade tillfällen slagit fast att statens skyldighet att avskaffa ett stöd som kommissionen anser vara oförenligt med den inre marknaden avser att återställa den tidigare situationen (100).

(345)

I detta avseende har domstolen fastställt att det syftet har uppnåtts så snart mottagaren genom återbetalning av de belopp som har beviljats genom olagligt stöd förlorat den fördel som mottagaren har åtnjutit gentemot sina konkurrenter på marknaden och den situation som förelåg före utbetalningen av stödet är återställd (101).

(346)

I enlighet med rättspraxis anges i artikel 16.1 i förordning (EU) 2015/1589 att ”[v]id negativa beslut i fall av olagligt stöd ska kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren […]”.

(347)

Eftersom den ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats i enlighet med 1998 års postlag (i den mån Correos har överkompenserats) och befrielsen från fastighetsskatten (IBI) och skatten på ekonomisk verksamhet (IAE) är åtgärder som genomförts i strid med artikel 108 i fördraget och anses utgöra olagligt och oförenligt stöd, måste motsvarande belopp återkrävas så att den situation som förelåg på marknaden före utbetalningen av stödet återställs.

(348)

I nominella termer är återkravsbeloppen för de olika oförenliga stödåtgärderna 166,112 miljoner euro för den ersättning för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats i enlighet med 1998 års postlag (se skäl 267), 752 840,50 euro för IBI-skattebefrielsen (se skäl 316) och 113 591,24 euro för den partiella befrielsen från IAE (se skäl 317).

(349)

Återkravet ska omfatta tiden från den tidpunkt då fördelen tillföll mottagaren, dvs. då stödet ställdes till mottagarens förfogande, fram till dess att återbetalningen har genomförts, och den summa som återkrävs ska innefatta ränta fram till den faktiska återbetalningen. Summan kan också justeras för inbetald skatt, vilket nämns i skälen 268 och 269.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det belopp på 317,387 miljoner euro som beviljats Correos i form av ersättning för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med 1998 års postlag, och som Spanien genomfört i strid med artikel 108.3 i fördraget, utgör statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

Av det belopp som nämns i föregående stycke är 166,112 miljoner euro oförenligt med den inre marknaden, eftersom det utgör överkompensation till Correos.

Artikel 2

Det statliga stöd på 752 840,50 euro i form av befrielse från fastighetsskatten (Impuesto sobre Bienes Inmuebles) som Correos beviljats och som olagligen genomförts av Spanien i strid med artikel 108.3 i fördraget är oförenligt med den inre marknaden.

Artikel 3

Det statliga stöd på 113 591,24 euro i form av partiell befrielse från skatten på ekonomisk verksamhet (Impuesto de Actividades Económicas) som beviljats Correos och som olagligen genomförts av Spanien i strid med artikel 108.3 i fördraget är oförenligt med den inre marknaden.

Artikel 4

De kapitaltillskott till Correos som Spanien gjorde under 2004, 2005 och 2006 utgör inte stöd i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

Artikel 5

Det statliga stöd i form av ersättning för utdelningen av valmaterial som beviljats Correos utgör befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 b i förordning (EU) 2015/1589.

Artikel 6

1.   Spanien ska återkräva det oförenliga stöd som har beviljats enligt den stödordning som avses i artiklarna 1, 2 och 3.

2.   Det statliga stöd som anges i andra stycket i artikel 1 kan reduceras ytterligare genom avdrag av den skatt som mottagaren har betalat på stödet, på villkor att mottagaren inte kan åtnjuta ytterligare skattelättnader, i enlighet med punkt 50 i tillkännagivandet om återkrav.

3.   Ränta ska betalas på de belopp som ska återbetalas från den dag beloppen ställdes till mottagens förfogande fram till den dag då de faktiskt har återbetalats.

4.   Räntan ska beräknas som sammansatt ränta i enlighet med bestämmelserna i kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004.

5.   Spanien ska upphöra med alla utbetalningar av utestående stöd av det slag som avses i artiklarna 1, 2 och 3, med verkan från den dag då detta beslut antas.

Artikel 7

1.   Återkravet av det stöd som avses i artiklarna 1, 2 och 3 ska genomföras omedelbart och effektivt.

2.   Spanien ska säkerställa att detta beslut genomförs inom fyra månader efter den dag då det har delgivits.

Artikel 8

1.   Inom två månader från delgivningen av detta beslut ska Spanien lämna följande uppgifter till kommissionen:

a)

Det totala belopp (kapital och ränta) som ska återkrävas av stödmottagaren.

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits och som planeras för att följa beslutet.

c)

Handlingar som visar att mottagaren har delgivits återkravet.

2.   Spanien ska hålla kommissionen underrättad om utvecklingen vad gäller de nationella åtgärder som vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att återkravet av det stöd som avses i artiklarna 1, 2 och 3 har slutförts. På kommissionens begäran ska Spanien omedelbart överlämna information om vilka åtgärder som har vidtagits och som planeras för att följa beslutet. Spanien ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagarna.

Artikel 9

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den 10 juli 2018.

På kommissionens vägnar

Margrethe VESTAGER

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 129, 12.4.2016, s. 10.

(2)  Se fotnot 1.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).

(4)  I en tilläggsbestämmelse samt i artikel 15.2 i 1998 års postlag förtecknas följande tjänster som att de ingick i den samhällsomfattande posttjänsten: 1) Postgirotjänster. 2) Regelbundet tillhandahållande av nationella och internationella posttjänster för postförsändelser försedda med en adress som anges av avsändaren på själva försändelsen eller dess emballage. Dessa försändelser kan vara a) brev eller vykort med skriftliga meddelanden, med en vikt på upp till 2 kg, eller b) paket, med eller utan ekonomiskt värde, med en vikt på upp till 10 kg.

(5)  Det monopoliserade området definieras i artikel 18 i 1998 års postlag som postgirotjänster, insamling, sortering, transport och utdelning av försändelser mellan olika städer, rekommenderade eller ej, samt av brev och vykort, med en vikt på upp till 100 gram (från och med den 1 januari 2006 var viktgränsen 50 gram), gränsöverskridande posttjänster (försändelser från eller till en annan stat), inklusive skickade och mottagna brev och vykort, inom de ovan angivna begränsningarna gällande pris, vikt och datum, samt mottagande av ansökningar, brev och meddelanden från medborgare till den offentliga förvaltningens organ.

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen (EGT L 176, 5.7.2002, s. 21).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52, 27.2.2008, s. 3).

(8)  Mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg/Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, ECLI:EU:C:2003:415.

(9)  Meddelande från kommissionen: Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (EUT C 8, 11.1.2012, s. 15).

(10)  Costing and financing of universal service obligations in the postal sector in the European Union, slutrapport, november 1998, National Economic Research Associates (NERA). http://ec.europa.eu/internal_market/post/doc/studies/1998-nera_en.pdf

(11)  Se domstolens dom av den 16 mars 2006, C-234/04, Kapferer, ECLI:EU:C:2006:178, punkterna 20 och 21; domstolens dom av den 6 oktober 2009, C-40/08, Asturcom Telecomunicaciones, ECLI:EU:C:2009:615; domstolens dom av den 11 november 2015, C-505/14, Klausner Holz Niedersachsen, ECLI:EU:C:2015:742, punkterna 36 och 45.

(12)  Domstolens dom av den 3 juli 2003 i de förenade målen C-83/01 P, C-93/01 P och C-94/01 P, Chronopost/UFEX m.fl., ECLI:EU:C:2003:388.

(13)  Domstolens dom av den 1 juli 2008 i de förenade målen C-341/06 och C-342/06 P, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., ECLI:EU:C:2008:375.

(14)  Dom från Spaniens högsta domstol av den 2 oktober 2006, REG 89/2004.

(15)  Kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 7, 11.1.2012, s. 3).

(16)  Kommissionen noterar att vissa av dessa punkter inte ser ut att röra statligt stöd (exempelvis den påstådda underprissättningen) eller verkar inte ha att göra med Correos direkt (exempelvis den påstådda korssubventioneringen av Correos Express) samt att bevis verkar saknas gällande vissa av punkterna (exempelvis den påstådda ersättningen för finansiering av Correos reklam- och informationskampanjer).

(17)  Den anonyma parten hänvisar också till det faktum att de samhällsomfattande tjänsterna genom 2010 års postlag utökades till att omfatta paket på upp till 20 kg som ett tecken på Correos intresse i att utöka sin verksamhet och konkurrera med andra pakettjänsteföretag på den spanska marknaden för pakettjänster, genom att utnyttja sin ställning som leverantör av samhällsomfattande tjänster.

(18)  Kommissionen kommer att bedöma ersättningarna till Correos för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster enligt 2010 års postlag i ett annat beslut (se skäl 32).

(19)  Mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg/Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, ECLI:EU:C:2003:415.

(20)  Se kommissionens beslut 2009/554/EG av den 21 oktober 2008 om det statliga stöd C-49/06 (f.d. NN 65/06) som Italien har genomfört för att ersätta Poste Italiane för placering av räntebärande postkuponger (EUT L 189, 21.7.2009, s. 3).

(21)  Mål T-613/97, Ufex m.fl./kommissionen, ECLI:EU:T:2006:150.

(22)  Offentliggjordes av kommissionen den 18 februari 2013: (http://ec.europa.eu/competition/state_aid/overview/new_guide_eu_rules_procurement_sv.pdf).

(23)  Kommissionens beslut 2012/321/EU av den 25 januari 2012 om den åtgärd SA.14588 (C-20/09) som Belgien har genomfört till förmån för De Post-La Poste (numera bpost) (EUT L 170, 29.6.2012, s. 1).

(24)  Se exempelvis kommissionens beslut av den 28 mars 2012 om statligt stöd SA.33054 (2012/N) – Ersättning för nettokostnaden för upprätthållande av ett olönsamt nätverk under perioden 2012–2015 och av en rörelsekapitalfacilitet (EUT C 121, 26.4.2012, s. 1) och kommissionens beslut 2012/636/EU av den 25 januari 2012 om den åtgärd C-36/07 (f.d. NN 25/07) som Tyskland har genomfört till förmån för Deutsche Post AG (EUT L 289, 19.10.2012, s. 1).

(25)  Mål C-124/10 P, kommissionen/EDF, ECLI:EU:C:2012:318.

(26)  Domstolens dom av den 3 juli 2003 i de förenade målen C-83/01 P, C-93/01 P och C-94/01 P, Chronopost/UFEX m.fl., ECLI:EU:C:2003:388.

(27)  Domstolens dom av den 1 juli 2008 i de förenade målen C-341/06 och C-342/06 P, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., ECLI:EU:C:2008:375.

(28)  Kommissionens beslut 98/365/EG av den 1 oktober 1997 om stöd som Frankrike påståtts ha beviljat SFMI-Chronopost (EGT L 164, 9.6.1998, s. 37).

(*1)  Konfidentiell information.

(29)  Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia: CNMC kommer att anta resolutioner när nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande posttjänster och den oskäligt betungande bördan för respektive år har fastställts.

(30)  Mål C-460/07, Sandra Puffer/Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Linz, ECLI:EU:C:2009:254.

(31)  Kommissionens beslut 2011/3/EU av den 24 februari 2010 om avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt mellan det danska transportministeriet och Danske Statsbaner (statligt stöd C 41/08 [f.d. NN 35/08]) (EUT L 7, 11.1.2011, s. 1).

(32)  Kostnadsfördelningsmetoden innebär att nettokostnaden för en offentlig tjänsteskyldighet (såsom skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster) beräknas som de kostnader som fullgörandet av den offentliga tjänsteskyldigheten medfört, minus motsvarande intäkter. Enligt denna metod kan en rimlig vinst läggas till nettokostnaden för att beräkna det maximala tillåtna ersättningsbeloppet.

(33)  Avkastning på försäljning är ett lönsamhetsmått som också är känt som rörelsevinstmarginal. Den motsvarar förhållandet mellan nettorörelseresultatet (före räntor och skatter) och försäljningsintäkterna. Nettorörelseresultatet är skillnaden mellan intäkter och kostnader på rörelsenivå.

(34)  Mål T-358/94, Compagnie nationale Air France/kommissionen, ECLI:EU:T:1996:194, punkt 56.

(35)  Mål C-248/84, Tyskland/kommissionen, ECLI:EU:C:1987:437, punkt 17, och de förenade målen T-92/00 och T-103/00, Territorio Histórico de Álava – Diputación Foral de Álava (T-92/00), Ramondín, SA och Ramondín Cápsulas, SA (T-103/00)/kommissionen, ECLI:EU:T:2002:61, punkt 57.

(36)  De förenade målen C-180/98 till C-184/98, Pavel Pavlov m.fl./Stichting Pensioenfonds Medische Specialisten, ECLI:EU:C:2000:428, punkt 74.

(37)  Mål C-41/90, Höfner & Fritz Elser/Macrotron GmbH, ECLI:EU:C:1991:161, punkt 21, och de förenade målen C-180/98 till C-184/98, Pavel Pavlov m.fl./Stichting Pensioenfonds Medische Specialisten, ECLI:EU:C:2000:428, punkt 74.

(38)  Mål C-118/85, Europeiska gemenskapernas kommission/Italienska republiken, ECLI:EU:C:1987:283, punkt 7.

(39)  Mål C-82/01 P, Aéroports de Paris/Europeiska kommissionen, ECLI:EU:C:2002:617, punkt 74, och mål C-49/07, Motosykletistiki Omospondia Ellados NPID (MOTOE)/Elliniko Dimosio, ECLI:EU:C:2008:376, punkt 25. Se även Meddelande från kommissionen om tillämpningen av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2012/C 8/02), punkt 9.

(40)  Mål C-49/07, Motosykletistiki Omospondia Ellados NPID (MOTOE)/Elliniko Dimosio, ECLI:EU:C:2008:376, punkt 27 och mål C-244/94, Fédération française des sociétés d'assurance, Société Paternelle-Vie, Union des assurances de Paris-Vie och Caisse d'assurance et de prévoyance mutuelle des agriculteurs/Ministère de l'Agriculture et de la Pêche, ECLI:EU:C:1995:392, punkt 21.

(41)  Mål C-39/94, Syndicat français de l'Express international (SFEI) m.fl./La Poste m.fl., ECLI:EU:C:1996:285, punkt 60 och mål C-342/96, Konungariket Spanien/Europeiska kommissionen, ECLI:EU:C:1999:210, punkt 41.

(42)  Mål C-173/73, Italienska republiken/Europeiska gemenskapernas kommission, ECLI:EU:C:1974:71, punkt 13.

(43)  Mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg/Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, ECLI:EU:C:2003:415.

(44)  Se punkt 71–82 i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande.

(45)  Se skälen 296–320 i beslut 2012/321/EU.

(46)  I fallet med bpost tillämpades en rimlig vinstnivå på 4,8 % för åren 2004 och 2005, och en ROS på 7,4 % för åren 2006–2010. På grundval av dessa värden för rimliga vinstnivåer kom kommissionen fram till bpost hade överkompenserats, vilket ledde till att 417 miljoner euro återkrävdes (se http://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-45_en.htm).

(47)  Eftersom spanska statens och Correos kommentarer till stor del sammanfaller hänvisar kommissionen nedan till kommentarer från de spanska myndigheterna och/eller Correos. De flesta av kommentarerna har inkommit från båda dessa parter. Vissa kommentarer har inkommit endast från en av parterna.

(48)  Meddelande från kommissionen: Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2005) (EUT C 297, 29.11.2005, s. 4).

(49)  Se särskilt beslut 2012/321/EU och beslut 2012/636/EU.

(50)  Se fotnot 2 till punkt 21 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012. Denna kostnadsfördelningsmetod beskrivs i punkt 28 och framåt i rambestämmelserna.

(51)  Se domstolens dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen, C-487/06 P, ECLI:EU:C:2008:757, punkt 111.

(52)  Se till exempel det arbetsdokument som åtföljer rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av postdirektivet, och särskilt bilagan om beräkning av nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster. Vidare vägledning finns i kommissionens beslutspraxis gällande statligt stöd sedan 2012.

(53)  Se till exempel kommissionens beslut av den 4 december 2015 om statligt stöd SA.43243 (2015/N) – Statlig ersättning till Poste Italiane SpA för tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänster under perioderna 2012–2015 och 2016–2019 (EUT C 104, 18.3.2016, s. 1), kommissionens beslut av den 1 augusti 2014 om statligt stöd SA.35608 (2014/C) – Ελληνικά Ταχυδρομεία (ΕΛΤΑ)/Hellenic Post (ELTA) – Ersättning för finansieringen av de samhällsomfattande posttjänsterna (EUT C 348, 3.10.2014, s. 48), kommissionens beslut av den 5 augusti 2016 om statligt stöd SA.38869 (2014/N) Ersättning till Poczta Polska för nettokostnaden för tillhandahållande samhällsomfattande tjänster 2013–2015 (EUT C 284, 5.8.2016, s. 1).

(54)  Mål C-471/09 P, Diputación Foral de Vizcaya m.fl./kommissionen, ECLI:EU:C:2011:521, punkt 65.

(55)  Pressmeddelanden, offentliggöranden av beslut på kommissionens webbplats.

(56)  Se fotnot 53.

(57)  Exempelvis Hellenic Post, Poste Italiane.

(58)  Se kommissionens beslut av den 20 november 2012 om den åtgärd SA.33989 (2012/NN) som Italien har genomfört till förmån för Poste Italiane (EUT C 77, 15.3.2013, s. 12) och kommissionens beslut gällande statligt stöd SA.35608 (2014/C) – Ελληνικά Ταχυδρομεία (ΕΛΤΑ)/Hellenic Post (ELTA) – Ersättning för finansieringen av de samhällsomfattande posttjänsterna.

(59)  Se punkt 50 i kommissionens beslut om åtgärd SA.33989 (2012/NN) som Italien har genomfört till förmån för Poste Italiane.

(60)  Mål C-730/79, Philip Morris Holland BV/Europeiska gemenskapernas kommission, ECLI:EU:C:1980:209, punkt 11, och de förenade målen T-298/97, T-312/97, T-313/97, T-315/97, T-600/97–T-607/97, T-1/98, T-3/98–T-6/98 och T-23/98, Alzetta Mauro m.fl./Europeiska kommissionen, ECLI:EU:T:2000:151, punkt 80.

(61)  Mål C-730/79, Philip Morris Holland BV/Europeiska gemenskapernas kommission, ECLI:EU:C:1980:209, punkterna 11 och 12, och mål T-214/95, Het Vlaamse Gewest (flamländska regionen)/Europeiska kommissionen, ECLI:EU:T:1998:77, punkterna 48–50.

(62)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 24.9.2015, s. 9).

(63)  Mål C-44/93, Namur-Les Assurances, ECLI:EU:C:1994:311, punkterna 28 och 35.

(64)  Se de förenade målen T-195/01 och T-207/01, Government of Gibraltar/Europeiska kommissionen, ECLI:EU:T:2002:111, punkt 111.

(65)  Enligt artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EGT L 140, 30.4.2004, s. 1) ska ändringar av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden eller ökningar av den ursprungliga budgeten för en befintlig stödordning med upp till 20 % inte betraktas som ändringar av befintligt stöd.

(66)  I ett läge där de samhällsomfattande tjänsterna var förlustbringande medan företaget i stort gick med vinst skulle ingen ersättning beviljas före ändringen, medan ersättning eventuellt skulle beviljas efter ändringen. Omvänt skulle företaget få ersättning om det gick med förlust totalt sett samtidigt som de samhällsomfattande tjänsterna var mycket lönsamma.

(67)  Beslut 2012/21/EU.

(68)  Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (EUT C 297, 29.11.2005, s. 4).

(69)  Kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 312, 29.11.2005, s. 67).

(70)  Se punkt 11 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

(71)  Se skäl 28.

(72)  Bestämmelsen skulle kunna vara tillämplig på en åtgärd som inletts i det förflutna och som fortfarande pågår. I så fall skulle det möjligen kunna begäras att uppdraget ändrades eller till och med avslutades.

(73)  Se t.ex. La Poste (Frankrike), Poste Italiane (Italien) och ELTA (Grekland) – 15 år för samtliga.

(74)  Kommissionens direktiv 2006/111/EG av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (EUT L 318, 17.11.2006, s. 17).

(75)  Se punkt 31 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

(76)  Se punkt 44 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

(77)  Se särskilt besluten 2012/321/EU och 2012/636/EU.

(78)  Se fotnot 31. Även om utdelningar beaktades i det fallet anger kommissionen också i punkt 345 i beslutet att kommissionen anser att ”utdelningspolitiken inte kan liknas vid en återbetalningsbestämmelse som gör det möjligt att justera ersättningen för fullgörandet av en allmän trafikplikt och undvika alltför höga ersättningar”.

(79)  De spanska myndigheterna har uppgett att de avser begära att det beräknade återbetalningsbeloppet ska justeras för inbetald skatt.

(80)  Tillkännagivande från kommissionen – Effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statligt stöd (EUT C 272, 15.11.2007, s. 4).

(81)  Mål C-387/92, Banco Exterior de España, ECLI:EU:C:1994:100, punkt 14.

(82)  Se tribunalens dom av den 12 december 1996, Air France/kommissionen, mål T-358/94, ECLI:EU:T:1996:194, punkt 62.

(83)  Mål C-280/00, Altmark Trans, ECLI:EU:C:2003:415, punkt 84.