20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/1

(1)

Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphörde att gälla den 23 juli 2002 i enlighet med artikel 97 i fördraget. Alla Europeiska kol- och stålgemenskapens (EKSG) tillgångar och skulder överfördes till unionen den 24 juli 2002.

(2)

I protokoll nr 37 beaktas önskemålet att EKSG:s medel ska användas för forskning inom sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin samt behovet av att fastställa vissa särskilda bestämmelser för detta. I artikel 1.1 i protokoll nr 37 anges att nettovärdet av tillgångarna och skulderna, som de anges i EKSG:s balansräkning per den 23 juli 2002, betraktas som tillgångar avsedda för forskning inom sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin och betecknas som ”EKSG under avveckling”. När avvecklingen är slutförd ska tillgångarna att betecknas som ”Kol- och stålforskningsfondens tillgångar”.

(3)

Enligt protokoll nr 37 ska vidare intäkterna från dessa tillgångar, vilka betecknas som ”Kol- och stålforskningsfonden”, endast användas för forskning utanför ramprogrammet för forskning inom sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin i enlighet med bestämmelserna i protokoll nr 37 och i rättsakter som antas på grundval av detta.

(4)

Den 1 februari 2003 antog rådet beslut 2003/76/EG (2) som fastställer bestämmelserna för genomförandet av protokoll nr 37.

(5)

I och med att intäkterna från tillgångar från EKSG under avveckling, vilka är avsedda för forskning inom sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin, har minskat dramatiskt på grund av de låga räntorna på kapitalmarknaderna de senaste åren, är det nödvändigt att ändra bestämmelserna om upphävda åtaganden inom Kol- och stålforskningsfondens forskningsprogram (nedan kallat programmet) så att belopp som motsvarar sådana upphävda åtaganden görs tillgängliga i programmet. Dessutom bör belopp motsvarande de upphävda åtagandena sedan den 24 juli 2002 också göras tillgängliga för Kol- och stålforskningsfonden.

(6)

Av samma skäl är det också nödvändigt att ändra bestämmelserna om belopp som återkrävs inom programmet så att de överförs till programmet i enlighet med tillämpliga bestämmelser om inkomster avsatta för särskilda ändamål i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (3).

(7)

Beslut 2003/76/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 4 ska punkterna 4 och 5 ersättas med följande:

”4.   Outnyttjade inkomster och anslag som härrör från dessa intäkter och som fortfarande är tillgängliga den 31 december ett visst år samt återkrävda belopp ska automatiskt föras över till det följande året. Dessa anslag får inte överföras till andra budgetposter.

5.   Budgetanslag motsvarande upphävda åtaganden ska automatiskt upphöra i slutet av varje budgetår. Avsättningar för åtaganden som frigjorts vid upphävandena ska göras tillgängliga för Kol- och stålforskningsfonden.”

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 4a

De belopp som motsvarar upphävanden av åtaganden som gjorts sedan den 24 juli 2002 i enlighet med artikel 4.5 ska göras tillgängliga för Kol- och stålforskningsfonden den 10 maj 2018.”

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/3

(1)

Den 22 juli 2013 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Nya Zeeland om att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor (nedan kallat avtalet). Förhandlingarna slutfördes med framgång genom att avtalet paraferades den 23 september 2015.

(2)

Syftet med avtalet är att fastställa den rättsliga grunden för samarbetet som syftar till att säkra leveranskedjan och underlätta laglig handel samt möjliggöra informationsutbyte för att säkerställa att tillämpningen av tullagstiftningen sker på ett korrekt sätt och att överträdelser av tullagstiftningen förbyggs, undersöks och bekämpas.

(3)

Avtalet bör undertecknas.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/5

(1)

Den 22 juli 2013 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Nya Zeeland om att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor (nedan kallat avtalet). Förhandlingarna slutfördes med framgång genom att avtalet paraferades den 23 september 2015. I enlighet med rådets beslut (EU) 2018/600 (2) undertecknades avtalet den 3 juli 2017.

(2)

Syftet med avtalet är att fastställa den rättsliga grunden för samarbetet som syftar till att säkra leveranskedjan och underlätta laglig handel samt möjliggöra informationsutbyte för att säkerställa att tillämpningen av tullagstiftningen sker på ett korrekt sätt och att överträdelser av tullagstiftningen förebyggs, undersöks och bekämpas.

(3)

Avtalet bör godkänns.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/6

a)

skydda laglig handel genom effektiv tillsyn och efterlevnad av kraven i lagstiftningen,

b)

säkra leveranskedjan för att underlätta en säker rörlighet för varor mellan unionen och Nya Zeeland,

c)

maximera deras bidrag till arbetet inom WCO, WTO och andra relevanta internationella organisationer för att förbättra tullmetoder och problemlösning i samband med tullförfaranden, verkställande av tullar och underlättande av handel, undanröja onödiga bördor för ekonomiska aktörer, underlätta för aktörer som följer regelverket, och för att se till att det finns säkerhetsmekanismer som skyddar mot bedrägeri och olaglig eller skadlig verksamhet,

d)

genomföra internationella regler och standarder som gäller på tull- och handelsområdet och som respektive avtalsslutande parter har godtagit, däribland de väsentliga delarna i den reviderade Kyotokonventionen om förenkling och harmonisering av tullförfaranden och den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (HS-konventionen),

e)

genomföra WTO:s avtal om förenklade handelsförfaranden när detta träder ikraft,

f)

samarbeta inom forskning och utveckling, utprovning eller utvärdering av nya tullförfaranden och utbildning och utbyte av personal samt tillhandahållande av stöd,

g)

utbyta information om tullförfaranden, tullagstiftning och genomförandet av denna, särskilt vad gäller förenkling och modernisering av tullförfaranden, och

h)

utveckla gemensamma initiativ inom import, export och andra tullförfaranden samt metoder med inriktning på effektiva tjänster till näringslivet.

a)

stärka de tullrelaterade aspekterna som avser att säkerställa logistikkedjan i den internationella handeln och samtidigt underlätta laglig handel,

b)

fastställa minimistandarder för riskhanteringsmetoder och relaterade krav och program, i den mån detta är praktiskt möjligt,

c)

främja och, när det är lämpligt, uppnå ömsesidigt erkännande av metoder för riskhantering, riskstandarder, säkerhetskontroller, säkerhet i leveranskedjan och partnerskapsprogram på handelsområdet inklusive likvärdiga åtgärder för att underlätta handeln,

d)

utbyta information rörande säkerhet i leveranskedjan och riskhantering,

e)

inrätta kontaktpunkter för att utbyta information rörande säkerhet i leveranskedjan och riskhantering,

f)

införa ett gränssnitt för elektronisk information (inklusive uppgifter före ankomst/avsändning) i de fall detta är lämpligt,

g)

samarbeta inom multilaterala forum där frågor som rör säkerhet i leveranskedjan och riskhantering kan tas upp och diskuteras på lämpligt sätt.

a)

huruvida varor som har exporterats från en av de avtalsslutande parterna har importerats i vederbörlig ordning till den andra avtalsslutande parten och, vid behov, med angivande av vilket tullförfarande som har tillämpats på varorna, och

b)

huruvida varor som har importerats till en av de avtalsslutande parterna har exporterats i vederbörlig ordning från den andra avtalsslutande parten och, vid behov, med angivande av vilket tullförfarande som har tillämpats på varorna.

a)

personer som det finns rimliga skäl att anta är eller har varit delaktiga i verksamhet som strider mot tullagstiftningen,

b)

platser där varor lagras eller monteras eller kan lagras eller monteras på ett sådant sätt att det finns rimliga skäl att anta att dessa varor är avsedda att användas för verksamhet som strider mot tullagstiftningen,

c)

varor som är under transport eller som skulle kunna transporteras på ett sådant sätt att det skäligen kan antas att de är avsedda för verksamhet som strider mot tullagstiftningen, och

d)

transportmedel som används eller kan användas på ett sådant sätt att det finns rimliga skäl att anta att de är avsedda att användas för verksamhet som strider mot tullagstiftningen.

a)

aktiviteter som strider mot eller förefaller att strida mot tullagstiftningen och som kan vara av intresse för den andra avtalsslutande parten,

b)

nya medel eller metoder som används för att utföra en verksamhet som strider mot tullagstiftningen,

c)

varor som enligt vad som är känt är föremål för en verksamhet som innebär en överträdelse av tullagstiftningen,

d)

personer som det finns rimliga skäl att anta är eller har varit delaktiga i verksamhet som strider mot tullagstiftningen, och

e)

transportmedel som det finns rimliga skäl att anta har använts, används eller kan användas i verksamhet som strider mot tullagstiftningen.

a)

överlämna alla handlingar, eller

b)

delge alla beslut som härrör från den begärande myndigheten och som omfattas av detta avtals räckvidd till mottagare som är bosatta eller etablerade inom den anmodade myndighetens jurisdiktionsområde.

a)

Begärande myndighet.

b)

Begärd åtgärd.

c)

Syftet med och skälet till framställan.

d)

Berörda lagar och författningar.

e)

Så exakta och fullständiga upplysningar som möjligt om de varor eller personer som är föremål för utredningen.

f)

En sammanfattning av relevanta fakta rörande de undersökningar som redan har gjorts.

a)

sannolikt kränka Nya Zeelands suveränitet eller, om en av unionens medlemsstaters behöriga myndigheter har ombetts att lämna bistånd enligt detta avtal, denna medlemsstats suveränitet,

b)

strida mot allmän ordning, säkerhet och andra väsentliga intressen,

c)

röja affärshemligheter eller skada legitima kommersiella intressen, eller

d)

vara oförenliga med tillämpliga lagar och andra författningar, inbegripet men inte begränsat till dem som skyddar den personliga integriteten eller enskilda personers finansiella intressen och tillgångar.

a)

vidta nödvändiga åtgärder när det gäller tullsamarbete och bistånd i enlighet med målen i detta avtal, i synnerhet genom att

b)

fungera som behörigt organ i frågor som uppkommer i samband med tillämpningen av avdelning III,

c)

vara bemyndigad att anta beslut om genomförandet av detta avtal, inbegripet rörande överföring av uppgifter, ömsesidigt avtalade förmåner och ömsesidigt erkännande av riskhanteringsmetoder, riskstandarder, säkerhetskontroller och handelspartnerskapsprogram samt andra åtgärder som underlättar handel,

d)

utbyta synpunkter på alla frågor rörande tullsamarbete som är av gemensamt intresse, inbegripet framtida åtgärder och medel till dessa, och

e)

anta sin arbetsordning.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/16

(1)

Den 30 augusti 2017 antog rådet förordning (EU) 2017/1509.

(2)

Nordkorea har fortsatt sina kärntekniska program och program för ballistiska robotar trots att detta strider mot landets skyldigheter enligt flera resolutioner från Förenta Nationernas säkerhetsråd. Programmen finansieras delvis genom olagliga överföringar av penningmedel och ekonomiska resurser.

(3)

Fyra personer som tillhandahöll överföring av tillgångar eller resurser som kan bidra ekonomiskt till Nordkoreas program med anknytning till kärnteknik, ballistiska robotar eller andra massförstörelsevapen bör läggas till på förteckningen över personer och enheter i bilaga XV till förordning (EU) 2017/1509.

(4)

Bilaga XV till förordning (EU) 2017/1509 bör därför ändras i enlighet med detta.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/18

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/22

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (2) fastställs bland annat de regler om förfaranden som avses i artikel 64.1 i förordning (EU) nr 952/2013 (nedan kallad kodexen) för att underlätta fastställandet i unionen av förmånsberättigande ursprung för varor.

(2)

I artikel 68.1 sista meningen i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 hänvisas för närvarande till att underavsnitten 2–9 i avsnitt 2 i den förordningen, som avser ursprungsregler för unionens allmänna preferenssystem, ska gälla i tillämpliga delar. Det är dock endast vissa bestämmelser i dessa underavsnitt som är relevanta för registrering av exportörer utanför ramen för unionens allmänna preferenssystem. Det är därför lämpligt att närmare ange dessa bestämmelser. Eftersom kommissionens skyldighet att tillhandahålla ett tredjeland med vilket unionen har en förmånsordning adresserna till de tullmyndigheter som ansvarar för kontroll av ursprungsdokument som fylls i av en registrerad exportör ändå följer av bestämmelserna i den aktuella ordningen, bör detta inte längre fastställas i genomförandeförordning (EU) 2015/2447. Den övergångsbestämmelse som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 och som provisoriskt medger att en exportör som inte har registrerats men som är en godkänd exportör i unionen får fylla i ett ursprungsdokument, har blivit överflödig, och bör därför avskaffas. Av skäl som rör förenkling och konsekvens mellan förmånsordningar bör småförsändelser som inte importeras i kommersiellt syfte undantas från framläggandet av ett ursprungsdokument, när ett sådant undantag är tillåtet men inte direkt fastställs i den förmånsordningen. Med tanke på att det finns andra sätt att identifiera exportören på, och att underskriften inte bidrar till ursprungsdokuments rättsliga status i unionen, bör det inte krävas att exportörer undertecknar sådana dokument där detta är tillåtet men inte direkt fastställs i förmånsordningen.

(3)

De regler i artikel 69 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 som avser ersättning av förmånsursprungsbevis som utfärdats eller upprättats utanför unionens allmänna preferenssystem bör tillämpas mer allmänt på dokument om ursprung. Dessutom bör det klargöras i vilken form ett ersättningsdokument om ursprung får utfärdas eller upprättas.

(4)

Det bör fastställas regler för att underlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande ursprung för bearbetade produkter som erhållits från varor med förmånsursprungsstatus. Eftersom dessa regler syftar till att skydda de berörda ekonomiska aktörerna från skadliga och oavsedda konsekvenser av sammanslagningen i kodexen av förfarandet för bearbetning under tullkontroll med förfarandet för aktiv förädling, bör de gälla retroaktivt från och med kodexens tillämpningsdatum.

(5)

Artikel 80.2 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 bör innehålla en hänvisning till en ny bilaga 22-06A innehållande det ansökningsformulär som ska användas av medlemsstaterna för att registrera exportörer i REX-systemet; bilaga 22-06 bör således förbehållas registreringen av exportörer i förmånsländer inom det allmänna preferenssystemet. Denna nya bilaga 22-06A behöver således införas i genomförandeförordning (EU) 2015/2447, och bilaga 22-06 till den förordningen bör ändras i enlighet med detta. Artiklarna 82, 83 och 86 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 bör också ändras som en följd av införandet av den nya bilagan 22-06A. Med tanke på att det finns andra sätt att identifiera exportören på, och att underskriften inte bidrar till dokuments rättsliga status i unionen, bör exportörer inte behöva underteckna den ursprungsförsäkran som avses i artikel 92 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447. Punkterna 1, 2 och 3 i den artikeln bör gälla i tillämpliga delar för ursprungsförsäkringar som upprättats av exportörer i unionen inte bara för bilateral kumulation enligt artikel 53 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 (3), utan också för att deklarera varor som exporteras till ett förmånsland som omfattas av de allmänna preferenssystemen i Norge, Schweiz eller Turkiet för kumulation med material med ursprung i unionen. Artikel 92 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Bilaga 22-07 till genomförandeförordning (EU) 2015/2447 bör ändras för att specificera vilken beteckning som ska anges av exportören när ursprungsförsäkran avser produkter med ursprung i Ceuta och Melilla. Den bör även ändras för att beakta det faktum att när en ursprungsförsäkran avser produkter med ursprung i unionen ska exportören ange ursprunget med hjälp av beteckningen ”EU”.

(7)

Kommissionens förordning (EEG) nr 3510/80 (4) har blivit obsolet eftersom bestämmelserna i den förordningen nu har ersatts av bestämmelser i delegerad förordning (EU) 2015/2446 och genomförandeförordning (EU) 2015/2447. Den bör därför upphävas för att säkerställa rättssäkerhet och öppenhet.

(8)

Kommissionens förordning (EG) nr 209/2005 (5) beviljar undantag från skyldigheten enligt rådets förordning (EG) nr 1541/98 (6) att lägga fram ursprungsbeviset för de textilprodukter som omfattas av avdelning XI i Kombinerade nomenklaturen. Förordning (EG) nr 1541/98 har upphävts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 955/2011 (7). Därför har förordning (EG) nr 209/2005 blivit obsolet och bör upphävas för att säkerställa rättssäkerhet och öppenhet.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

1.

Artikel 68 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 69 ska ersättas med följande:

”Artikel 69

Ersättning av ursprungsdokument som utfärdats eller upprättats utanför unionens allmänna preferenssystem

(Artikel 64.1 i kodexen)

1.   När ursprungsprodukter som omfattas av ett ursprungsdokument vilket i ett tidigare skede utfärdats eller upprättats för tillämpning av en bestämmelse om förmånstull som avses i artikel 56.2 d eller e i kodexen och vilken inte ingår i unionens allmänna preferenssystem ännu inte har övergått till fri omsättning och befinner sig under kontroll av ett tullkontor i unionen, får det ursprungliga ursprungsdokumentet ersättas av ett eller flera ersättningsdokument om ursprung för att några eller samtliga av dessa produkter ska kunna sändas någon annanstans i unionen.

2.   Ersättningsdokumentet om ursprung som avses i punkt 1 får utfärdas för, eller upprättas av, någon av följande, i samma format som det ursprungliga ursprungsdokumentet eller i form av en ersättningsförsäkran om ursprung, som upprättas i tillämpliga delar i enlighet med artikel 101 och bilaga 22-20:

Om det inte är möjligt att ersätta det ursprungliga ursprungsdokumentet i enlighet med det första stycket, får det ersättningsursprungsdokument som avses i punkt 1 utfärdas i form av ett varucertifikat EUR.1 av det tullkontor under vars kontroll varorna befinner sig.

3.   När ersättningsursprungsdokumentet är ett varucertifikat EUR.1 ska den påteckning som görs av det tullkontor som utfärdar ersättningsvarucertifikatet EUR.1 göras i fält 11 på certifikatet. Uppgifterna i fält 4 på certifikatet rörande ursprungsland ska vara identiska med uppgifterna i det ursprungliga ursprungsdokumentet. Fält 12 ska undertecknas av vidaresändaren. En vidaresändare som undertecknar fält 12 i god tro ska inte ansvara för att uppgifterna i det ursprungliga ursprungsdokumentet är riktiga.

Det tullkontor som ombetts utfärda ersättningsvarucertifikatet EUR.1 ska på det ursprungliga ursprungsdokumentet eller i en bilaga till det anteckna de vidaresända produkternas vikter, nummer och beskaffenhet, deras destinationsland och löpnummer för motsvarande ersättningscertifikat. Tullkontoret ska bevara det ursprungliga ursprungsdokumentet under minst tre år.”

3.

Följande artikel ska införas som artikel 69a:

”Artikel 69a

Förmånsberättigande ursprung för bearbetade produkter som erhållits från varor med förmånsursprungsstatus

(Artikel 64.1 i kodexen)

1.   När icke-unionsvaror med förmånsursprungsstatus inom ramen för en förmånsordning mellan unionen och tredjeländer hänförs till förfarandet för aktiv förädling, ska förädlade produkter som framställts därav, när de övergår till fri omsättning, anses ha samma förmånsberättigande ursprungsstatus som dessa varor.

2.   Punkt 1 ska inte gälla i följande fall:

3.   När punkt 1 tillämpas, ska ett ursprungsdokument som utfärdats eller upprättats för varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling anses vara ett ursprungsdokument som utfärdats eller upprättats för de förädlade produkterna.”

4.

Artikel 80 punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Förmånsländernas behöriga myndigheter ska när de mottagit en fullständig ansökan på ett formulär som beskrivs i bilaga 22-06 utan dröjsmål tilldela exportören ett nummer för en registrerad exportör, och i REX-systemet införa numret för den registrerade exportören, registreringsuppgifterna och den dag från och med vilken registreringen är giltig i enlighet med artikel 86.4.

Medlemsstaternas tullmyndigheter ska vid mottagandet av det ifyllda ansökningsformulär som avses i bilaga 22-06A utan dröjsmål tilldela exportören eller, i tillämpliga fall, vidaresändaren av varorna numret för en registrerad exportör och i REX-systemet införa numret för den registrerade exportören, registreringsuppgifterna och den dag från och med vilken registreringen är giltig i enlighet med artikel 86.4.

Ett förmånslands behöriga myndigheter eller en medlemsstats tullmyndigheter ska meddela exportören eller, i tillämpliga fall, vidaresändaren av varorna det nummer för den registrerade exportören som exportören eller vidaresändaren av varorna tilldelats och den dag från och med vilken registreringen är giltig.”

5.

Artikel 82 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 83 ska ändras på följande sätt:

7.

I artikel 86.2 ska orden ”bilaga 22-06” ersättas med orden ”bilaga 22-06A”.

8.

Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

9.

Bilaga 22-06 ska ersättas med texten i bilaga I till denna förordning.

10.

Efter bilaga 22-06 ska en ny bilaga 22-06A införas i enlighet med bilaga II till denna förordning.

11.

I bilaga 22-07 ska fotnot 5 ersättas med följande:

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/33

(1)

Vetenskapliga kriterier för att fastställa endokrinstörande egenskaper (även kallade hormonstörande egenskaper) hos verksamma ämnen, skyddsämnen och synergister bör utvecklas med beaktande av syftet med förordning (EG) nr 1107/2009, dvs. att säkerställa en hög skyddsnivå för både människors och djurs hälsa och för miljön, i synnerhet genom att se till att ämnen och produkter som släpps ut på marknaden inte har några skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller några oacceptabla effekter på miljön, samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen.

(2)

År 2002 föreslog Världshälsoorganisationen (WHO) genom det internationella programmet för kemikaliesäkerhet en definition av endokrinstörande ämnen (2) och 2009 en definition av skadliga effekter (3). Dessa definitioner är nu allmänt erkända av forskarsamhället. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) ställde sig bakom dessa definitioner i sitt vetenskapliga yttrande om endokrinstörande ämnen som antogs den 28 februari 2013 (4) (nedan kallat myndighetens vetenskapliga yttrande). Även vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet ställer sig bakom definitionerna (5). Det är därför lämpligt att basera kriterierna för att fastställa endokrinstörande egenskaper på WHO:s definitioner.

(3)

För att genomföra dessa kriterier bör en sammanvägd bedömning tillämpas enligt i synnerhet den metod för sammanvägd bedömning som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (6). Tidigare erfarenheter av OECD:s vägledning om standardiserade testmetoder i syfte att bedöma kemikalier med endokrinstörande egenskaper (7) bör också beaktas. Dessutom bör genomförandet av kriterierna baseras på alla relevanta vetenskapliga belägg, inklusive studier som lämnats in i enlighet med de nuvarande uppgiftskraven i förordning (EG) nr 1107/2009. Dessa studier bygger framför allt på internationellt överenskomna studieprotokoll.

(4)

Fastställandet av endokrinstörande egenskaper för människors hälsa bör baseras på humandata och/eller djurdata, och därigenom möjliggöra identifiering av både kända och förmodade endokrinstörande ämnen.

(5)

De specifika vetenskapliga kriterier som fastställs genom den här förordningen återspeglar aktuella vetenskapliga och tekniska rön och bör därför tillämpas istället för de kriterier som för närvarande anges i punkt 3.6.5 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009.

(6)

För att beakta aktuella vetenskapliga och tekniska rön bör även specifika vetenskapliga kriterier anges så att man kan identifiera de verksamma ämnen, skyddsämnen eller synergister med endokrinstörande egenskaper som kan orsaka skadliga effekter på icke-målorganismer. Därför bör punkt 3.8.2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009 ändras för att införa dessa specifika kriterier.

(7)

Kommissionen bör utvärdera erfarenheterna från tillämpningen av de vetenskapliga kriterier för att fastställa endokrinstörande egenskaper som införs genom den här förordningen, med beaktande av målen i förordning (EG) nr 1107/2009.

(8)

Kriterierna för att fastställa endokrinstörande egenskaper återspeglar aktuella vetenskapliga och tekniska rön och gör det möjligt att mer exakt identifiera verksamma ämnen med endokrinstörande egenskaper. De nya kriterierna bör därför börja gälla så snart som möjligt, samtidigt som det tas hänsyn till den tid medlemsstaterna och myndigheterna behöver för att förbereda tillämpningen av kriterierna. Därför bör dessa kriterier tillämpas från och med den 20 oktober 2018, med undantag av de fall då den berörda kommittén har röstat om ett utkast till förordning senast den 20 oktober 2018. Kommissionen kommer att granska konsekvenserna för varje pågående förfarande enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och vid behov vidta lämpliga åtgärder med vederbörlig hänsyn till sökandenas rättigheter. Detta kan omfatta en begäran om ytterligare information från sökanden och/eller ytterligare vetenskapliga synpunkter från den rapporterande medlemsstaten och myndigheten.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/37

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 97.2 och 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 kontrollerat Danmarks ansökan om registrering av namnet ”Dons” som en skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och offentliggjort den i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Invändningar inkom per e-post från Italiens jordbruksministerium, Confederazione Nazionale dei Consorzi Volontari per la Tutela delle Denominazioni dei Vini Italiani (FEDERDOC) och L'Alleanza delle Cooperative Italiane-Agroalimentare i enlighet med artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 14 i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 (3) den 4 februari 2016, den 5 februari 2016 respektive den 8 februari 2016. Kommissionen ansåg att alla dessa invändningar var tillåtliga i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 607/2009.

(3)

Genom en skrivelse av den 24 maj 2016 vidarebefordrade kommissionen dessa invändningar till de danska myndigheterna och uppmanade dem i enlighet med artikel 16.1 i förordning (EG) nr 607/2009 att inkomma med sina synpunkter inom två månader. Danmark skickade sina synpunkter inom den föreskrivna tidsfristen den 4 juli 2016.

(4)

I enlighet med artikel 16.1 i förordning (EG) nr 607/2009 informerade kommissionen genom en skrivelse av den 12 januari 2017 de tre invändarna, som fick två månader på sig att lämna eventuella synpunkter, om de danska myndigheternas synpunkter. Som svar tog kommissionen emot ytterligare ett meddelande från Italiens jordbruksministerium den 10 mars 2017, i vilket ministeriet upprepade sin invändning.

(5)

Enligt artikel 16.3 i förordning (EG) nr 607/2009 ska kommissionen fatta beslut på grundval av de bevis som den förfogar över.

(6)

Alla tre invändare hävdar att vissa druvsorter som används för framställning av ”Dons”, nämligen Cabernet Cortis, Orion, Regent, Rondo och Solaris, som de anser vara hybrider framställda genom korsningsförädling av arterna Vitis vinifera med andra arter av släktet Vitis, inte bör användas för framställning av en skyddad ursprungsbeteckning i enlighet med artikel 93.1 a iv i förordning (EU) nr 1308/2013. De hävdar också att en sort som framställts genom en korsning av olika arter aldrig kan anses tillhöra arten Vitis vinifera. Enligt Italiens jordbruksministerium och FEDERDOC gör en genomundersökning i vilket land som helst i Europeiska unionen det möjligt att fastställa om en sort tillhör arten Vitis vinifera eller är en korsning med andra arter av släktet Vitis.

(7)

Italiens jordbruksministerium hävdar att hänvisningen till mänskliga faktorer är otillräcklig, liksom orsakssambandet mellan naturliga och mänskliga faktorer, och uppgifterna om den kvalitet och de egenskaper hos produkten som kan tillskrivas den geografiska omgivningen. Denna invändare hävdar vidare att påståendet att produktens syraprofil kan tillskrivas ”urvalet av relativt motståndskraftiga sorter” saknar all teknisk och vetenskaplig grund, med beaktande av det faktum att urvalet av sorter är en långsiktig process som inte kan avse hybridsorter mellan olika arter.

(8)

Slutligen anser Italiens jordbruksministerium att det är överflödigt att ange kraven på märkningen av druvsorter och årgång, eftersom dessa krav fastställs i artiklarna 61 och 62 i förordning (EG) nr 607/2009.

(9)

Kommissionen har bedömt de argument och uppgifter som lämnats av invändarna och sökanden och fann att namnet ”Dons” bör registreras som skyddad ursprungsbeteckning av följande skäl.

(10)

När det gäller påståendena att produkten inte framställs av druvsorter som tillhör Vitis vinifera måste flera aspekter beaktas. För det första saknas det en harmoniserad klassificering på EU-nivå av en druvsort som tillhör Vitis vinifera. Dessutom finns det inte någon tillgänglig referenslista eller något tillgängligt vetenskapligt dokument från något officiellt behörigt organ, t.ex. Internationella vinorganisationen (OIV), som för närvarande skulle göra det möjligt att otvetydigt kategorisera arter av Vitis vinifera eller en korsning mellan arter av Vitis vinifera och andra arter av släktet Vitis, eller att särskilja dem. Mot denna bakgrund bör frågan om vetenskaplig definition i första hand behandlas i det förberedande nationella förfarande som genomförs av medlemsstaten i enlighet med artikel 96 i förordning (EU) nr 1308/2013. Danmark stöder sig på den tyska klassificeringen, där alla de fem berörda druvsorterna klassificeras som tillhörande Vitis vinifera. För det andra ska kommissionen i enlighet med artikel 16.3 i förordning (EG) nr 607/2009 när det gäller granskning av en invändning besluta att avslå eller registrera ursprungsbeteckningen på grundval av de bevis som den förfogar över. I det aktuella ärendet lämnade invändarna inga solida vetenskapliga bevis eller uppgifter som styrker att produkten inte framställs av druvsorter som tillhör Vitis vinifera. Slutligen noterar kommissionen att flera andra medlemsstater använder de berörda druvsorterna vid framställning av sina viner med skyddad ursprungsbeteckning.

(11)

Av ovanstående skäl är det inte möjligt att dra slutsatsen att den produkt som avses med namnet ”Dons” framställs av druvsorter som inte tillhör Vitis vinifera. De invändningar som gjordes av det skälet måste därför avvisas.

(12)

När det gäller den påstådda avsaknaden av uppgifter om sambandet konstaterar kommissionen att det har lämnats en beskrivning av de relevanta naturliga faktorerna i den geografiska omgivningen och av deras samband med produktens särskilda kvalitet och egenskaper, som bland annat kommer till uttryck i att produkten har en högre mjölksyrehalt som skiljer den från klassiska mousserande viner. Slutsaten bör därför dras att de aspekter som krävs för sambandet i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 607/2009 har tagits med. När det gäller de mänskliga faktorerna anses produktens syraprofil kunna tillskrivas urvalet av relativt motståndskraftiga sorter i enlighet med artikel 93.1 a i i förordning (EU) nr 1308/2013.

(13)

När det gäller påståendena att det är överflödigt att ange de krav som föreskrivs i förordningen, förefaller det av tydlighetsskäl och för en korrekt förståelse av kraven hos producenter som kan komma i fråga, vara lämpligt att de tas med eftersom delar av kraven är mer omfattande än i unionsrätten.

(14)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013 anser kommissionen att ansökan uppfyller kraven i den förordningen och att namnet ”Dons” bör skyddas och föras upp i det register som avses i artikel 104 i den förordningen.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/40

(1)

Genom förordning (EG) nr 1796/1999 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av linor och kablar av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), Ungern, Indien, Mexiko, Polen, Sydafrika och Ukraina. Dessa åtgärder kallas nedan de ursprungliga åtgärderna, och den undersökning som ledde till att åtgärderna infördes genom förordning (EG) nr 1796/1999 kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Efter undersökningar i enlighet med artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (3) konstaterades att de ursprungliga åtgärderna kringgicks genom att import från Ukraina och Kina skedde via Moldavien respektive Marocko. Följaktligen utvidgade rådet genom förordning (EG) nr 760/2004 (4) den slutgiltiga antidumpningstullen på import av linor och kablar av stål med ursprung i Ukraina till att omfatta import av samma produkter som avsänts från Moldavien. Den antidumpningstull som införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina utvidgades genom rådets förordning (EG) nr 1886/2004 (5) till att omfatta import av samma produkter som avsänts från Marocko.

(3)

Genom förordning (EG) nr 1858/2005 (6) bibehöll rådet, efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 384/96, de ursprungliga åtgärder som införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina, Indien, Sydafrika och Ukraina. De åtgärder som är tillämpliga på import med ursprung i Mexiko upphörde att gälla den 18 augusti 2004 (7). Eftersom Ungern och Polen blev medlemmar av den europeiska unionen den 1 maj 2004 upphörde åtgärderna att gälla på det datumet.

(4)

I maj 2010 utvidgade rådet genom förordning (EU) nr 400/2010 (8) den slutgiltiga antidumpningstull som genom förordning (EG) nr 1858/2005 införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, till att även omfatta import av linor och kablar av stål som avsänts från Republiken Korea, oavsett om denna import deklarerats ha sitt ursprung i Republiken Korea eller inte, efter en undersökning avseende kringgående i enlighet med artikel 13 i grundförordningen. Vissa koreanska exporterande tillverkare beviljades befrielse från den utvidgade antidumpningstullen, eftersom det konstaterades att de inte kringgick de slutgiltiga antidumpningstullarna.

(5)

De åtgärder som är tillämpliga på import med ursprung i Indien upphörde att gälla den 17 november 2010 (9).

(6)

I januari 2012 bibehöll rådet, genom genomförandeförordning (EU) nr 102/2012 (10), efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (11) antidumpningstullen för Kina, som utvidgats till att omfatta Marocko, Republiken Korea och Ukraina, som utvidgats till att även omfatta Moldavien. Dessa åtgärder kallas nedan de gällande åtgärderna, och undersökningen vid giltighetstidens utgång, som avslutades genom genomförandeförordning (EU) nr 102/2012, kommer nedan att kallas den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång.

(7)

Genom samma förordning avslutade rådet också förfarandet med avseende på Sydafrika. De åtgärder som är tillämpliga på import med ursprung i Sydafrika upphörde att gälla den 9 februari 2012.

(8)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (12) mottog kommissionen en begäran om en översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallad begäran om översyn).

(9)

Begäran om översyn lämnades in den 7 november 2016 av sambandskommittén för stållineindustrin i Europeiska unionen (nedan kallad sökanden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av linor och kablar av stål. Begäran motiverades med att åtgärdernas upphörande avseende Kina sannolikt skulle leda till att dumpningen fortsätter, och därmed även skadan för unionsindustrin. Sökanden lämnade inte tillräcklig bevisning för att de gällande åtgärdernas upphörande gentemot Ukraina sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning och skada.

(10)

Efter att i samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen ha fastslagit att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång meddelade kommissionen den 8 februari 2017, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens tidning  (13) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande), att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(11)

I avsaknad av en vederbörligen underbyggd begäran om översyn vid giltighetstidens utgång rörande import av linor och kablar av stål med ursprung i Ukraina, tillkännagav kommissionen att antidumpningsåtgärderna när det gäller Ukraina skulle upphöra att gälla. Följaktligen upphörde den antidumpningstull som införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Ukraina att gälla den 10 februari 2017 (14).

(12)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2016 till och med den 31 december 2016 (nedan kallad översynsperioden, eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 fram till översynsperiodens slut den 31 december 2016 (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(13)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade officiellt den sökande, de övriga kända unionstillverkarna, de exporterande tillverkarna i Kina, och importörer/användare som den visste var berörda samt de kinesiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång.

(14)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och framlägga bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också tillfälle att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(15)

I sitt meddelande om inledande meddelade kommissionen att den övervägde att utföra stickprov av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(16)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den skulle kunna komma att tillämpa ett stickprovsförfarande.

(17)

För att avgöra om ett stickprov var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen samtliga 21 kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Den begärda informationen innehöll produktionsvolym och -kapacitet. Dessutom uppmanade kommissionen Kinas beskickning i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(18)

Bara en grupp av exporterande tillverkare svarade att de var villiga att samarbeta. Denna företagsgrupp, som omfattar 100 % av all export av linor och kablar av stål till unionen från Kina, stod för mindre än 2 % av den totala kinesiska tillverkningen av linor och kablar av stål. Eftersom endast en företagsgrupp av exporterande tillverkare var villig att samarbeta, var det inte nödvändigt att tillämpa ett stickprovsförfarande.

(19)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av tillverkare inom unionen. I enlighet med artikel 17 i grundförordningen gjordes ett urval på grundval av försäljningsvolymen av den likadana produkten. Sex unionstillverkare ingick i stickprovet. De unionstillverkare som ingick i stickprovet stod för ca 50,5 % av den sammanlagda unionstillverkningen under översynsperioden. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Detta urval ansågs vara representativt för unionsindustrin.

(20)

För att kommissionen ska kunna avgöra om ett stickprovsförfarande är nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanades alla icke-närstående importörer eller företrädare som agerar på deras vägnar, att delta i denna undersökning. Dessa parter anmodades att ge sig till känna genom att lämna de uppgifter till kommissionen om sitt eller sina företag som efterfrågas i bilaga II i tillkännagivandet om inledande.

(21)

Dessutom kontaktades 44 importörer som identifierades i begäran om översyn av kommissionen i inledningsskedet och uppmanades att redogöra för sin verksamhet och fylla i ovan nämnda bilaga.

(22)

Bara sju importörer gav sig till känna, men enligt deras svar importerade sex av dem inte linor och kablar av stål under översynsperioden. Därför tillämpades inget stickprovsförfarande.

(23)

Kommissionen sände frågeformulär till den samarbetsvilliga gruppen av exporterande tillverkare som besvarade stickprovsformuläret, de sex unionstillverkarna i urvalet, en importör, tio användare som gav sig till känna efter inledandet av undersökningen och 50 kända tillverkare i potentiella tredjeländer med marknadsekonomi (Kanada, Indien, Japan, Malaysia, Mexiko, Ryssland, Sydafrika, Sydkorea, Schweiz, Thailand, Turkiet, Ukraina och Amerikas förenta stater [nedan kallat Förenta staterna]).

(24)

Gruppen av exporterande tillverkare och fem unionstillverkare lämnade in svar på frågeformuläret. Ingen importör och inga användare lämnade in svar på frågeformuläret.

(25)

Två av tillverkarna från tredjeländer med marknadsekonomi besvarade frågeformuläret, en belägen i Turkiet och en i Förenta staterna.

(26)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(27)

Den produkt som översynen gäller (nedan kallad den undersökta produkten) är linor och kablar, inbegripet slutet tågvirke, av stål, dock ej av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm, med ursprung i Kina, vilken för närvarande omfattas av KN-nummer ex 7312 10 81, ex 7312 10 83, ex 7312 10 85, ex 7312 10 89 och ex 7312 10 98.

(28)

Linor och kablar av stål som tillverkas i Kina och exporteras till unionen, linor och kablar av stål som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i det tredjelandet med marknadsekonomi Förenta staterna, och linor och kablar av stål som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkarna har samma slutanvändning, grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och bör därför anses som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(29)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

(30)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

(31)

Såsom anges i skäl 18 var det bara en grupp exporterande tillverkare som stod för mindre än 2 % av den totala tillverkningen av linor och kablar av stål i Kina som samarbetade i undersökningen. Denna grupp består av sju närstående företag som ägnar sig åt tillverkning och försäljning av linor och kablar av stål. Eftersom denna grupp stod för all export av linor och kablar av stål från Kina till unionen under översynsperioden, ansåg kommissionen att den hade tillräckligt med information för att bedöma exportpriset och dumpningsmarginalen under översynsperioden (avsnitt 3.2).

(32)

De uppgifter som lämnats av den enda samarbetsvilliga företagsgrupp av exporterande tillverkare för exportförsäljning till andra tredjeländer, befanns vara bristfälliga: fyra företag som är närstående företagsgruppen och som ägnar sig åt tillverkning och försäljning av linor och kablar av stål hade inte enligt kraven lämnat in ett separat svar på frågeformuläret. Genom att underlåta att svara enligt kraven lämnade de inte några uppgifter om sin exportförsäljning till andra tredjeländer. Dessutom underlät ett närstående företag i gruppen, trots att det hade lämnat in svar på frågeformuläret, att rapportera sin exportförsäljning till andra tredjeländer om en produkttyp per transaktion.

(33)

Till följd av detta meddelade kommissionen den enda samarbetsvilliga gruppen av exporterande tillverkare om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen beträffande exportförsäljning till tredjeländer och denna grupp gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 18.4 i den förordningen.

(34)

I sina synpunkter förnekade inte den samarbetsvilliga gruppen av exporttillverkare att den hade underlåtit att besvara frågeformuläret för sina fyra närstående företag. Gruppen hävdade emellertid att det inte var rimligt att begära uppgifter om exportförsäljning till tredjeländer på grundval av produktkontrollnummer per transaktion. Detta argument kan inte godtas. De begärda uppgifterna ansågs nödvändiga eftersom om åtgärderna skulle upphöra att gälla är det, för att förutse det framtida beteendet hos de kinesiska tillverkarna, viktigt att ha exakt och fullständig kännedom om deras nuvarande beteende vid export av linor och kablar av stål till andra tredjeländer. När, såsom i förevarande fall, en part inte gör sitt bästa för att tillhandahålla alla de uppgifter som begärts, utan bara en del av dem och som dessutom inte är tillräckligt detaljerade och inte kan kontrolleras, kan inte en sådan partiell information anses vara tillräckligt exakt och fullständig för att göra det möjligt för kommissionen att, med full kännedom och på ett korrekt sätt, bedöma de kinesiska tillverkarnas beteende när de exporterar linor och kablar av stål till andra tredjeländer.

(35)

Resultaten i avsnitt 3.3.2 grundades således på tillgängliga faktauppgifter. För detta ändamål användes de uppgifter som lämnades av den enda samarbetsvilliga gruppen av exporterande tillverkare, med undantag för försäljning till tredjeländer, begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, uppgifterna från de sökande, uppgifter från kinesisk exportstatistik (15) (nedan kallad den kinesiska databasen), uppgifter från Världsbanken och andra offentligt tillgängliga uppgifter för att få en fullständig bild av de antidumpningsåtgärder som införts på andra viktiga marknader i tredjeländer för linor och kablar av stål, såsom förklaras i skäl 68.

(36)

Dumpning av exporten från Kina under översynsperioden fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnats av den enda samarbetsvilliga grupp av exporterande tillverkare som stod för all export av linor och kablar av stål från Kina till unionen under översynsperioden (se skäl 18).

(37)

Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna beviljades marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen. I enlighet med artikel 2.7 a och b i grundförordningen ska normalvärdet för alla exporterande tillverkare fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. Det var därför nödvändigt att välja ut ett tredjeland med marknadsekonomi.

(38)

I tillkännagivandet om inledande planerade kommissionen att använda Turkiet som ett tredjeland med marknadsekonomi. I tillkännagivandet om inledande angavs också att det kunde finnas tillverkning av likadana produkter i andra tredjeländer med marknadsekonomi såsom Thailand, Vietnam och Malaysia. Kommissionen uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter på valet av tredjeland med marknadsekonomi för att fastställa normalvärdet för Kina. Inga synpunkter inkom inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(39)

Såsom angavs i tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen huruvida det förekom tillverkning och försäljning av likadana produkter i de tredjeländer med marknadsekonomi för vilka det fanns tecken på att tillverkning ägde rum. På grundval av uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och tillgänglig statistik (Eurostat) identifierade kommissionen andra potentiella tredjeländer med marknadsekonomi: Kanada, Indien, Japan, Sydkorea, Malaysia, Mexiko, Ryssland, Sydafrika, Schweiz, Thailand, Ukraina och Förenta staterna. Kommissionen identifierade 50 potentiella tillverkare i dessa länder, som kontaktades och uppmanades att lämna nödvändiga uppgifter.

(40)

Endast en tillverkare i Turkiet och en i Förenta staterna gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna.

(41)

Det fanns sammanlagt 15 potentiella tillverkare av den likadana produkten i Förenta staterna. Den amerikanska marknaden konstaterades också vara en öppen marknad med betydande import- och exportvolymer av linor och kablar av stål under översynsperioden. Det fanns inga gällande importtullar eller antidumpnings- eller utjämningstullar på import av linor och kablar av stål i Förenta staterna. Tillverkningsvolymen för den samarbetsvilliga tillverkaren i Förenta staterna var betydande i förhållande till den uppskattade totala tillverkningen i Förenta staterna (som står för omkring [15 till 25 %] av den totala beräknade inhemska tillverkningen i Förenta staterna).

(42)

Det ansågs därför att Förenta staterna var en öppen och stor marknad med många inhemska tillverkare och import som konkurrerar med varandra. Graden av konkurrens befanns vara högre i Förenta staterna än i Turkiet. Dessutom var de uppgifter som lämnades av tillverkaren i Turkiet mycket bristfälliga och väsentliga delar för fastställandet av normalvärdet saknades medan kvaliteten på svaret från tillverkaren i Förenta staterna var tillräckligt komplett för att fastställa ett tillförlitligt normalvärde på grundval av detta. Därför valde kommissionen Förenta staterna som ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi.

(43)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på lämpligheten av valet av Förenta staterna som ett tredjeland med marknadsekonomi. Inga synpunkter togs emot innan tidsfristen löpte ut.

(44)

På grundval av detta beslutade kommissionen att välja Förenta staterna som tredjeland med marknadsekonomi för denna översyn.

(45)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningsvolymen för tillverkaren av den likadana produkten på hemmamarknaden i det tredjelandet med marknadsekonomi var representativ under översynsperioden. Det konstaterades att den likadana produkten från den samarbetsvilliga tillverkaren i Förenta staterna såldes i representativa mängder på hemmamarknaden jämfört med den produkt som översynen gäller som exporterades till unionen av den kinesiska exporterande tillverkaren.

(46)

Därefter undersökte kommissionen om denna försäljning kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder fastställdes. Försäljningstransaktionerna ansågs vara lönsamma när enhetspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden för tillverkaren från Förenta staterna under undersökningsperioden.

(47)

Kommissionen identifierade de produkttyper för vilka mer än 80 % av försäljningsvolymen på hemmamarknaden hade ett pris som översteg kostnaden, och det vägda genomsnittliga försäljningspriset av den produkttypen var lika med eller högre än tillverkningskostnaden per enhet. I dessa fall beräknades normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska priserna vid all försäljning av produkttypen i fråga, oavsett om försäljningen var lönsam eller inte. Detta var fallet för omkring 50 % av de produkttyper som exporterades till unionen.

(48)

I de fall där den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde 80 % eller mindre av den totala försäljningsvolymen för den produkttypen baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, vilket beräknades som ett vägt genomsnittspris av enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden. Detta var fallet för omkring 50 % av de produkttyper som exporterades till unionen.

(49)

Därför fastställdes normalvärdet för alla produkttyper på grundval av de inhemska försäljningspriserna.

(50)

Normalvärdet fastställdes på grundval av försäljningspriserna för linor och kablar av stål från den samarbetsvilliga tillverkaren i Förenta staterna i enlighet med artikel 2.7 a och b samt artiklarna 2.1– 2.6 i grundförordningen.

(51)

Exportpriset fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnades av den samarbetsvilliga gruppen av exporterande tillverkare från Kina i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas av den första oberoende kunden i unionen, vilken var en icke-närstående importör.

(52)

I avsaknad av motsvarighet på nivån för det fullständiga produktkontrollnumret mellan de produkttyper som exporterades av den samarbetsvilliga gruppen av exporterande tillverkare och den inhemska försäljningen i det tredjeland som är en marknadsekonomi, fastställdes normalvärdet på grundval av det inhemska priset i det tredjelandet med marknadsekonomi för den mest likartade produkttypen. För att ta hänsyn till skillnaderna mellan produkttyperna togs vid fastställandet av normalvärdet hänsyn till särdragen hos produkttypen, som definieras genom produktkontrollnumret: produktkategori, trådegenskaper, typ av lina, yttre diameter och draghållfasthet. Justeringar gjordes på mellan [5 till 15 %] för att beakta skillnader mellan produkttyperna i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen.

(53)

Exporten från Kina är föremål för en delvis återbetalningsbar mervärdesskatt vid export, medan alla skatter återbetalas för inhemsk försäljning i Förenta staterna. Kommissionen har därför gjort en justering enligt artikel 2.10 b i grundförordningen för olikheter i mervärdesskatter mellan exportförsäljningen från Kina till unionen (där 17 % mervärdesskatt tas ut på export och 5 % av den sedan återbetalas) för att säkerställa en rättvis jämförelse och i enlighet med fast rättspraxis (16).

(54)

Dessutom gjordes också justeringar av normalvärdet för olikheter i förpackningskostnader (mindre än 2 %) och inrikes godstrafik (inom ett intervall på 2–10 %) enligt artikel 2.10 e och f i grundförordningen. Justeringar gjordes också av exportpriset för hantering och lastning (mindre än 1 %), kostnader för inhemsk frakt i Kina (i ett intervall på 1–5 %), sjöfrakt (inom ett intervall på 1–5 %) och försäkringar (mindre än 1 %), i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen. Dessutom drogs kreditkostnader (mindre än 1 %) och bankavgifter (mindre än 1 %) också av från exportpriset i enlighet med artikel 2.10 g och k i grundförordningen.

(55)

Slutligen skedde exportförsäljningen till unionen via närstående försäljningsföretag i Kina. Kommissionen undersökte inte om en justering av denna försäljning skulle vara motiverad i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen. Orsaken är att syftet med en översyn vid giltighetstidens utgång inte är att fastställa exakta dumpningsmarginaler, utan att fastställa om dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(56)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriserna, såsom de beräknats i skälen 45–51 för att säkerställa prisernas jämförbarhet för varje produkttyp. I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i tredjelandet med marknadsekonomi med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande produkttyp av den produkt som översynen gäller.

(57)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av cif-priset (kostnad, försäkring och frakt) vid unionens gräns, före tull, till 16,7 %.

(58)

Med hänvisning till slutsatsen att dumpning förekom under översynsperioden analyserade kommissionen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphävas. Följande faktorer analyserades: tillverkning, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, hur kinesiska exportörer beter sig i andra tredjeländer, former av kringgående och unionsmarknadens attraktionskraft.

(59)

Den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen av tillverkare stod för mindre än 3 % av den totala produktionskapaciteten och mindre än 2 % av den totala tillverkningen av linor och kablar av stål i Kina. Eftersom inga andra tillverkare av linor och kablar av stål i Kina samarbetade grundades undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning, i syfte att bedöma utvecklingen av importen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, på de uppgifter som kommissionen har tillgång till, som är uppgifter som lämnats av den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen av tillverkare, begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, uppgifterna från den kinesiska databasen, uppgifter från Världsbanken och andra allmänt tillgängliga uppgifter, vilket förklaras i skäl 68 för att få en fullständig bild av de antidumpningsåtgärder som införts på andra viktiga marknader för linor och kablar av stål.

(60)

I avsaknad av andra tillgängliga uppgifter i ärendet, grundade kommissionen sina iakttagelser på begäran om översyn vid giltighetstidens utgång som innehöll en studie som analyserade utvecklingen av tillgång och efterfrågan i den kinesiska industrin för linor av stål under 2012–2016 samt den närmaste framtiden (nedan kallad studien). På grundval av denna information uppskattades produktionskapaciteten för linor och kablar av stål i Kina till 5,8 miljoner ton per år, den faktiska tillverkningen uppskattades till cirka 4,0 miljoner ton per år och, som en följd, den outnyttjade kapaciteten i Kina till cirka 1,8 miljoner ton under 2016, vilket överstiger den totala unionsförbrukningen av linor och kablar av stål under översynsperioden med mer än tio gånger, såsom anges i skäl 75.

(61)

Studien visade att den inhemska förbrukningen i Kina uppgick till omkring 3,8 miljoner ton per år. Inga uppgifter framkom genom undersökningen som visade på någon betydande ökning av den inhemska efterfrågan i Kina inom den närmsta framtiden. Detsamma gäller för kinesisk export till andra tredjeländer, eftersom det inte finns någon information som tyder på att det skulle finnas en kraftig ökning av efterfrågan på linor och kablar av stål i världen.

(62)

Vad gäller begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och mer specifikt av studien, bör det noteras att den information som den innehöll inte ifrågasattes av någon av de berörda parterna. Dessutom, såsom anges i skäl 17 och 18, bör det även erinras om att flertalet av de kinesiska exporterande tillverkarna av linor och kablar av stål inte lämnade begärda erforderliga uppgifter och att den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen av tillverkare som står för mindre än 3 % av den samlade kinesiska produktionskapaciteten samarbetade och lämnade begärda relevanta uppgifter.

(63)

Därför, och i avsaknad av andra uppgifter, anser kommissionen att varken den inhemska efterfrågan eller efterfrågan på global nivå på linor och kablar av stål kommer att kunna absorbera den betydande outnyttjade kapacitet som finns tillgänglig i Kina.

(64)

Såsom förklaras i skälen 32–35 kunde inte de uppgifter som lämnades av den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen av tillverkare användas för att korrekt bedöma de kinesiska exporterande tillverkarnas exportbeteende i andra tredjeländer. Därför var kommissionen tvungen att förlita sig på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för att bedöma detta beteende. För denna bedömning använde kommissionen den kinesiska databasen, såsom i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång (17).

(65)

Det bör dock noteras att den kinesiska databasen omfattar en bredare produktdefinition än den produkt som översynen gäller, eftersom den också inbegriper tvinnad tråd, linor och kablar av rostfritt stål och linor och kablar av stål med ett tvärsnitt på högst 3 mm. Därför kan ingen meningsfull analys av de kvantiteter som exporterats till andra marknader göras på grundval av uppgifterna i den kinesiska databasen. Däremot kunde den kinesiska databasen användas för prisanalys. Prisanalysen grundas på rimliga uppskattningar med tanke på de liknande egenskaperna hos de andra produkter som eventuellt ingår i analysen.

(66)

På denna grundval fann kommissionen att en jämförelse av de kinesiska exportpriserna på de fem viktigaste exportmarknaderna vid sidan av unionen (Indien, Sydkorea, Thailand, Förenta staterna och Vietnam) med det normalvärde som fastställts i det tredjeland med marknadsekonomi som beskrivs i skälen 45 till 50, varierade dumpningsmarginalerna från mellan 129 till 314 % under undersökningsperioden. Den kinesiska exporten av linor och kablar av stål till de andra fem marknaderna står uppskattningsvis för 40 % av den totala kinesiska globala exporten av linor och kablar av stål. På samma sätt fastställdes dumpningsmarginalen för försäljning till unionen till 97 %.

(67)

Därför dumpades sannolikt exporten av linor och kablar av stål till andra tredjeländer från Kina i ännu högre nivåer än exportförsäljningen till unionen under översynsperioden. I avsaknad av annan information kan prisnivån vid exportförsäljning till andra tredjeländer ses som en indikation på den sannolika prisnivån för exportförsäljning till unionen om åtgärderna skulle upphävas. Mot bakgrund av de låga prisnivåerna på exporten till tredjelandsmarknader drogs också slutsatsen att det finns en betydande marginal för att sänka exportpriserna till unionen, vilket skulle kunna leda till ökad dumpning.

(68)

Enligt allmänt tillgängliga uppgifter (18) gäller anti-dumpningsåtgärder på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina också i Turkiet (19), Mexiko (20) och Brasilien (21). Nyligen inledde Colombia en antidumpningsundersökning rörande import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina (22) och i december 2017 infördes provisoriska antidumpningsåtgärder på 15 %. Detta visar tydligt att linor och kablar av stål från kinesiska exporterande tillverkare också har exporterats till andra marknader till dumpade priser. Den tyder också på att kinesisk export av linor och kablar av stål till dessa marknader är eller kommer att bli begränsad och att de kinesiska exporterande tillverkarna av linor och kablar av stål måste hitta alternativa marknader för sin outnyttjade kapacitet.

(69)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det, enligt vad som förklaras i skäl 66, att de exporterande tillverkarna från Kina kan ta ut högre priser på unionsmarknaden än i andra tredjeländer. Enligt den kinesiska databasen låg det genomsnittliga fob-exportpriset (fritt ombord) till unionen under undersökningsperioden på 1 688 euro per ton, medan det i genomsnitt bara uppgick till 1 191 euro per ton till de fem huvudsakliga marknaderna i tredjeländer. Därför låg de kinesiska exportpriserna till tredjeländer cirka 30 % lägre än exportpriserna till unionen (utan beaktande av de antidumpningstullar som betalades på unionsmarknaden). Detta visar att unionsmarknaden är en attraktiv marknad, eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna kan generera högre vinster på sin försäljning till unionen än på sin försäljning till andra exportmarknader.

(70)

Sammanfattningsvis visar den dumpningsmarginal som fastställdes under översynsperioden den betydande outnyttjade kapacitet som finns tillgänglig i Kina och unionsmarknadens konstaterade attraktionskraft och exportbeteendet i andra tredjeländer att dumpningen sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna upphävs, samt att betydande kvantiteter av dumpad export skulle komma in på unionsmarknaden. Det anses därför vara sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om de nuvarande antidumpningsåtgärderna upphörde att gälla.

(71)

Inom unionen tillverkades linor och kablar av stål av fler än 22 tillverkare/producentgrupper under översynsperioden. Dessa tillverkare utgör ”unionsindustrin” i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(72)

Unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden fastställdes till 168 701 ton på grundval av uppgifterna i begäran om översyn, ytterligare uppgifter som lämnats av sökanden och svar på frågeformulär från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(73)

Såsom anges i skäl 19 gjordes ett stickprovsurval bestående av sex tillverkare/producentgrupper. Kommissionen erhöll och kontrollerade svar på frågeformuläret från fem unionstillverkare. De fem tillverkarna stod för ca 43 % av den totala unionstillverkningen under översynsperioden. Detta stickprovsurval ansågs vara representativt för unionsindustrin.

(74)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolymer på unionsmarknaden och importvolymen från tredjeländer till unionen på grundval av de uppgifter som rapporterats till kommissionen av medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad databasen enligt artikel 14.6) och kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga kinesiska exporterande gruppen av tillverkare.

(75)

I tabell 1 anges hur förbrukningen i unionen utvecklades under skadeundersökningsperioden.

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(76)

Förbrukningen i unionen förblev stabil mellan 2013 och 2014 och minskade med 6 % från 2014 till översynsperioden.

(77)

Kommissionen fastställde volymen för importen från Kina på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från den samarbetsvilliga exporterande gruppen av tillverkare och uppgifter från databasen enligt artikel 14.6 under skadeundersökningsperioden.

(78)

På grundval av detta utvecklades importen till unionen från Kina och dess marknadsandel på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym och marknadsandel

(79)

Under skadeundersökningsperioden fluktuerade importvolymen av linor och kablar av stål från Kina från ett år till ett annat. En nedgång med 34 % under åren 2013–2014 följdes av en ökning på 80 % under åren 2014–2015 (23). Slutligen minskade importvolymen under översynsperioden från 2 697 ton under 2013 till 2 005 ton. Importvolymen minskade med 26 % totalt sett under skadeundersökningsperioden.

(80)

Marknadsandelen för importen från Kina uppvisade en likartad utveckling. Den minskade överlag från 1,5 till 1,2 % under skadeundersökningsperioden.

(81)

Kommissionen fastställde priserna för importen från Kina på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från den samarbetsvilliga exporterande gruppen av kinesiska tillverkare och uppgifter från databasen enligt artikel 14.6. Det genomsnittliga priset för Kinas import till unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Genomsnittspris på import från Kina

(82)

Under skadeundersökningsperioden fluktuerade det genomsnittliga priset på den produkt som importerades från Kina från ett år till ett annat. Inledningsvis minskade priserna med 21 % under 2014. Under 2015 ökade priserna och nådde nästan 2013 års nivåer och de fortsatte att öka under översynsperioden. Totalt sett ökade priserna med 45 % under skadeundersökningsperioden.

(83)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(84)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsindustrins genomsnittliga vägda pris under översynsperioden. Avsaknaden av prisunderskridande visar de vidtagna åtgärdernas effektivitet. Om åtgärderna skulle tillåtas upphöra och de kinesiska exporterande tillverkarna av linor och kablar av stål behåller sina exportpriser på en liknande nivå skulle den prisunderskridande marginalen kunna beräknas genom att dra av antidumpningstullen från importpriset. Den på detta sätt fastställda marginalen för prisunderskridande skulle uppgå till 36,3 %. Detta anses vara en rimlig indikation på eventuella framtida exportpriser till unionen om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(85)

Importen från andra tredjeländer än Kina kommer huvudsakligen från Republiken Korea, Turkiet, Thailand, Ryssland och Malaysia.

(86)

Importvolymen till unionen av import från andra tredjeländer än Kina visas i tabell 4 samt dess marknadsandel och genomsnittliga priser:

Tabell 4

Import från andra tredjeländer än Kina

(87)

Totalt sett förblev importvolymen från andra tredjeländer relativt stabil under skadeundersökningsperioden, med en liten ökning på 1 %.

(88)

Eftersom den sammanlagda förbrukningen i unionen minskade under skadeundersökningsperioden ledde denna ökning till en ökning av deras marknadsandel från 36,1 till 38,8 % under perioden.

(89)

Under skadeundersökningsperioden fluktuerade det genomsnittliga priset på den produkt som importerades från andra tredjeländer än Kina från ett år till ett annat. Inledningsvis minskade priserna med 7 % under 2014. Under 2015 ökade priserna med 2 % och minskade sedan med 8 % under översynsperioden. Totalt sett minskade priserna med 13 % under skadeundersökningsperioden.

(90)

Sydkorea har den näst största marknadsandelen på unionsmarknaden efter unionsindustrin under skadeundersökningsperioden.

(91)

Såsom nämns i skäl 4 gjordes kringgående av de ursprungliga åtgärderna på import från Kina via Sydkorea. Följaktligen utvidgades 2010 den antidumpningstull som införts på import med ursprung i Kina till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Sydkorea, med undantag av de som tillverkats av 15 genuina sydkoreanska exporterande tillverkare.

(92)

Praktiskt taget all import av linor och kablar av stål från Sydkorea till unionen under översynsperioden kom från de exporterande tillverkare som befriats från den utvidgade antidumpningstullen, nämligen 99,98 % av all sydkoreansk import.

(93)

I tabell 5 anges hur den volym, marknadsandel och genomsnittliga priser för importen från Sydkorea till unionen utvecklades under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Importvolym, marknadsandel och genomsnittliga priser från Korea

(94)

Importvolymen från Sydkorea minskade under skadeundersökningsperioden med 11 %, vilket var något högre än den nedåtgående trenden för förbrukningen.

(95)

Eftersom minskningen av importvolymen var större än den minskade förbrukningen, minskade marknadsandelen bara något från 21,0 till 20,0 % under skadeundersökningsperioden.

(96)

Det genomsnittliga priset för importen ökade med 6 % från 2013 till 2015 och minskade med 9 % under översynsperioden, vilket innebär en total minskning med 3 % under skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga priset (cif-priset, utan tull) var 48 % lägre än det genomsnittliga priset (fritt fabrik) för unionsindustrin.

(97)

Importen med ursprung i eller som avsänts från Marocko konstaterades vara nära noll under skadeundersökningsperioden. Ingen närmare analys bedömdes därför som nödvändig.

(98)

Under skadeundersökningsperioden fanns fortfarande en antidumpningstull på 51,8 % på import av linor och kablar av stål, med ursprung i Ukraina, som utvidgats till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Moldavien, oavsett om den uppgivits ha sitt ursprung i Moldavien eller ej.

(99)

Dessa åtgärder löpte ut den 10 februari 2017, vilket förklaras i skäl 11.

(100)

Importen med ursprung i eller som avsänts från Ukraina och Moldavien konstaterades vara nära noll under skadeundersökningsperioden. Därför bedömdes ingen närmare analys vara nödvändig för skadeundersökningsperioden.

(101)

Importen från resterande tredjeländer var huvudsakligen från Turkiet, Ryssland, Thailand och Malaysia. I tabell 6 anges hur importen utvecklas:

Tabell 6

Import från andra tredjeländer

(102)

Den totala importen från andra tredjeländer ökade med 27 % under perioden 2013–2015. Under översynsperioden minskade importen med 10 %. Totalt sett ökade importen med 17 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom förbrukningen minskade under skadeundersökningsperioden, såsom anges i skäl 76, ökade marknadsandelen för andra tredjeländer från 15 till 19 % under samma period.

(103)

Importen från Turkiet varierade under skadeundersökningsperioden, men under översynsperioden låg den på ungefär samma nivå som under 2013 (i början av skadeundersökningsperioden), dvs. 7 028 ton. Totalt sett förblev deras marknadsandel relativt stabil, med enbart en liten ökning på 0,4 procentenheter under skadeundersökningsperioden, dvs. från 3,9 % under 2013 till 4,3 % under översynsperioden. Det genomsnittliga priset minskade med 9 %.

(104)

Importen från Thailand ökade med 25 % från 2013 till 2014, men minskade kontinuerligt därefter och nådde under översynsperioden 6 122 ton, vilket var en ökning jämfört med 5 206 ton under 2013. Sammanlagt ökade importen med 18 % under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen ökade också under 2014 och förblev stabil fram till översynsperioden. Det genomsnittliga importpriset fluktuerade under perioden 2014–2015 (– 4 %, + 15 %) och nådde under översynsperioden en nivå som låg 2 % över 2013 års nivå.

(105)

Importen från Ryssland ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden, men låg kvar på relativt låga nivåer under hela skadeundersökningsperioden. Dess marknadsandel ökade också från 0,9 till 2,9 %. Det genomsnittliga priset minskade med 21 % under skadeundersökningsperioden.

(106)

Importen från Malaysia fluktuerade sedan början av skadeundersökningsperioden, men uppnådde under översynsperioden nästan samma nivå som under 2013, dvs. 4 530 ton. Under skadeundersökningsperioden ökade, trots fluktuationer, marknadsandelen för importen från Malaysia av linor och kablar av stål bara något totalt sett, dvs. med 0,2 procentenheter. Det genomsnittliga importpriset minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden.

(107)

Under översynsperioden var priserna på importen av linor och kablar av stål från Turkiet, Ryssland, Thailand och Malaysia i genomsnitt lägre än unionsindustrins genomsnittliga pris (med 49–63 %). De var också lägre än priserna för importen från Kina (med 41–57 %).

(108)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(109)

För att kunna fastställa skadan gjorde kommissionen åtskillnad mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde makroekonomiska indikatorer som omfattade hela unionsindustrin på grundval av uppgifter från den sökande, vilka dubbelkontrollerades mot de uppgifter som lämnats av ett antal unionstillverkare i skedet före inledande och mot verifierade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av verifierade uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(110)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(111)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittligt pris per enhet, genomsnittlig kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(112)

I tabell 7 anges hur den totala unionstillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet utvecklades under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(113)

Den totala tillverkningsvolymen var relativt stabil under perioden 2013–2014 och minskade med 5 % under 2015. Under översynsperioden minskade tillverkningsvolymen med ytterligare 12 %. Totalt sett minskade tillverkningsvolymen med 18 % under skadeundersökningsperioden.

(114)

Produktionskapaciteten ökade något under skadeundersökningsperioden och totalt med endast 5 %.

(115)

Följaktligen minskade kapacitetsutnyttjandenivån från 71 % under 2013 till 55 % under översynsperioden. Totalt sett minskade kapacitetsutnyttjandenivån med 22 % under skadeundersökningsperioden, till följd av minskningen i produktionsvolymen.

(116)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningsvolym och marknadsandel

(117)

Försäljningsvolymen följde samma trend som tillverkningsvolymen. Den var relativt stabil under perioden 2013–2014 och minskade med 5 % under 2015. Under översynsperioden minskade tillverkningsvolymen med ytterligare 5 %. Totalt sett minskade försäljningsvolymen med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(118)

Unionsindustrins marknadsandel minskade med 2,4 procentenheter, från 62,4 till 60,0 % under skadeundersökningsperioden.

(119)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen i unionen med 6 %. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med en ännu högre nivå, nämligen 10 %. Följaktligen förlorade unionsindustrin 2,4 procentenheter av sin marknadsandel. De minskade försäljningsvolymerna avspeglades också i kapacitetsutnyttjandet som minskade med 22 %.

(120)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Sysselsättning och produktivitet

(121)

Antalet anställda i unionsindustrin minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden, varav den största minskningen ägde rum under översynsperioden. Detta berodde på den minskade tillverknings- och försäljningsvolym som beskrivs i skälen 113 och 117.

(122)

Till följd av en större nedgång i tillverkningen jämfört med minskningen av antalet anställda, minskade produktiviteten med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(123)

Såsom anges i skäl 57 visade undersökningen att importen från Kina av den produkt som översynen gäller fortsatte att dumpas på unionsmarknaden med en dumpningsmarginal på 16,7 %. Volymen av importen var låg på grund av de gällande antidumpningsåtgärdernas effektivitet. De kinesiska tillverkarna fortsatte att närvara på unionsmarknaden med en marknadsandel på 1,2 % under översynsperioden (se tabell 2).

(124)

I den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång visade unionsindustrin tecken på att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning. Under skadeundersökningsperioden gick återhämtningen långsammare, där de viktigaste skadeindikatorerna uppvisade en nedåtgående trend. Dessutom har en lägre efterfrågan på bulkprodukter och sänkta oljepriser lett till minskad aktivitet inom olje-, gas- och gruvsektorn. Därefter följde en negativ inverkan på efterfrågan på linor och kablar av stål, vilket ledde till att förbrukningen minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 1).

(125)

Till följd av den gradvisa minskningen av unionspriserna under skadeundersökningsperioden kunde unionsindustrin inte fortsätta att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning.

(126)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittligt försäljningspris och enhetskostnad

(127)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden.

(128)

Samtidigt ökade den genomsnittliga tillverkningskostnaden per enhet med 13 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av tillverkningskostnaden per enhet berodde främst på den lägre tillverknings- och försäljningsvolymen (18 respektive 10 % under skadeundersökningsperioden [se tabell 7, skäl 113, tabell 8 och skäl 117]). Det bör noteras att denna ökning av tillverkningskostnaden per enhet skedde trots en minskning av den totala tillverkningskostnaden under skadeundersökningsperioden. Även om unionsindustrin lyckades minska den totala tillverkningskostnaden kunde de inte minska kostnaderna per enhet till följd av den omfattande nedgången i tillverknings- och försäljningsvolym.

(129)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(130)

Sammantaget ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna med 3 % under skadeundersökningsperioden efter små fluktuationer under skadeundersökningsperioden.

(131)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lager

(132)

Lagernivåerna minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom unionsindustrin ska hålla ett minimilager av de vanligaste typerna av linor och kablar av stål för att omgående kunna täcka efterfrågan, kunde inte lagerstockarna minskas mer och därmed ökade deras värde som en procentandel av tillverkningen med 38 %.

(133)

Unionsindustrins lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(134)

Unionsindustrins lönsamhet minskade under skadeundersökningsperioden från en vinst på 7,5 % under 2013 och slutade under undersökningsperioden med en förlust på 1,6 %.

(135)

Kassaflödet minskade dramatiskt under skadeundersökningsperioden med 79 %. Detta är ytterligare en indikator på unionsindustrins dåliga resultat vad gäller den löpande verksamheten och den likviditetsbrist den stod inför.

(136)

Totalt sett minskade priserna med 50 % under skadeundersökningsperioden. Till följd av minskande vinstmarginaler och det höga trycket på priserna, begränsades investeringarna främst till de som föranletts av miljö- eller säkerhetsskäl. Samtidigt gjordes bara ett fåtal investeringar i produktionsdrift och -teknik i syfte att öka effektiviteten och produktiviteten under översynsperioden.

(137)

Räntabiliteten mäter vinst eller förlust som uppstår på en investering i förhållande till den summa pengar som investerats. Under skadeundersökningsperioden minskade den från 33,3 till – 5,2 %.

(138)

På grund av de gällande antidumpningsåtgärderna fortsatte unionsindustrin att återhämta sig från verkningarna av tidigare skadlig dumpning under de första två åren 2013–2014 av skadeundersökningsperioden och lyckades upprätthålla en vinstmarginal som översteg målvinsten på 5 %.

(139)

Trots detta har en lägre efterfrågan på bulkprodukter och sänkta oljepriser lett till minskad aktivitet inom olje-, gas- och gruvsektorn. Följaktligen minskade efterfrågan på linor och kablar av stål under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin påverkades omgående av denna minskade efterfrågan, vilket ledde till en minskning av dess produktions- och försäljningsvolym och marknadsandel. Samtidigt ökade andelen linor och kablar av stål med låg prissättning och ledde till en nedgång i priset i unionen och till en ytterligare försämring av unionsindustrins finansiella resultat. Därför har nästan alla skadeindikatorer försämrats. På grundval av detta drogs slutsatsen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada.

(140)

Importen av linor och kablar av stål från Kina hade en begränsad negativ påverkan på den skadevållande situationen för unionsindustrin. På grund av de åtgärder som är i kraft var deras marknadsandel låg under hela skadeundersökningsperioden. Förekomsten av kinesisk import av linor och kablar av stål fortsatte dock på unionsmarknaden.

(141)

Samtidigt hade importen från övriga tredjeländer en sammanlagd marknadsandel på 38,8 %, dock med en svagt stigande trend under skadeundersökningsperioden (se tabell 4). De genomsnittliga importpriserna från övriga tredjeländer hade en nedåtgående trend med nivåer som avsevärt understeg unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden. Importen påverkade därför den skadevållande situationen för unionsindustrin i väsentlig utsträckning. Såsom framgår av analysen i skälen 85–89 lyckades de under skadeundersökningsperioden inte bara att behålla sin marknadsandel, utan att öka den. Under samma period minskade det genomsnittliga importpriset (skäl 89) och skapar en ytterligare press nedåt på priset i unionen, vilket leder till en minskning av unionsindustrins priser med 12 % under skadeundersökningsperioden (se skäl 127) och ytterligare försämring av dess finansiella resultat.

(142)

Kommissionen drog därmed slutsatsen att unionsindustrin har gynnats av de ursprungliga åtgärderna, eftersom den fortsatte att återhämta sig från verkningarna av tidigare skadlig dumpning under de första två åren 2013–2014 av skadeundersökningsperioden. Men återhämtningen avstannade till följd av ovannämnda faktorer.

(143)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida väsentlig skada från importen från Kina skulle återkomma om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla. Översynen har visat att den kinesiska importen skedde till dumpade prisnivåer under översynsperioden (skäl 57) och att det fanns en sannolikhet för fortsatt dumpning om åtgärderna tilläts att upphöra (skäl 70).

(144)

För att fastställa sannolikheten för återkommande skada analyserades följande aspekter: i) Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, ii) möjliga prisnivåer på kinesisk import om åtgärderna skulle tillåtas att upphöra, iii) beteendet hos de kinesiska exporterande tillverkarna i andra tredjeländer, iv) unionsmarknadens attraktionskraft och v) den kinesiska importens påverkan på unionsindustrins situation om åtgärderna skulle tillåtas att upphöra att gälla.

(145)

Såsom förklaras i skäl 60 har tillverkare i Kina stor produktionskapacitet och därmed stor outnyttjad kapacitet som inte bara överstiger exportvolymen till unionen under översynsperioden, utan den totala förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(146)

Dessutom, såsom anges i skäl 63 fanns det inga uppgifter som visade någon betydande ökning av den inhemska efterfrågan på linor och kablar av stål i Kina eller på en marknad i ett annat tredjeland inom en nära framtid. Kommissionen drog därför slutsatsen att den inhemska efterfrågan i Kina eller i andra tredjeländer inte kunde absorbera den tillgängliga outnyttjade kapaciteten.

(147)

Såsom nämns i skäl 18 rapporterade den enda samarbetsvilliga exporterande gruppen av tillverkare i Kina inte sin export till andra marknader i tredjeland. Därför, och i avsaknad av andra uppgifter, användes den kinesiska databasen för att fastställa de kinesiska exportpriserna till marknader i andra tredjeländer.

(148)

Priserna på denna export ansågs också vara en rimlig uppskattning av möjliga framtida priser till unionen om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(149)

Såsom förklaras i skäl 69 var priserna på exporten från Kina till andra exportmarknader i genomsnitt cirka 30 % lägre än priserna på exporten till unionen. På grundval av detta drogs slutsatsen att det finns en betydande marginal för de kinesiska tillverkarna att sänka sina exportpriser till unionen.

(150)

Dessutom ska det importpris för den samarbetsvilliga exporterande gruppen av tillverkare, utan hänsyn tagen till antidumpningstullar, underskrida unionsindustrins försäljningspriser med 36,3 % under översynsperioden, såsom anges i skäl 84. Detta anses vara en rimlig indikation på eventuella framtida exportpriser till unionen om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(151)

I avsaknad av andra tillgängliga uppgifter användes den kinesiska databasen för att fastställa de kinesiska exportpriserna till marknader i andra tredjeländer, såsom förklaras i skälen 64 och 65.

(152)

Enligt dessa uppgifter framgår att de kinesiska exportpriserna på linor och kablar av stål till marknader i andra tredjeländer i genomsnitt låg mellan 40 och 80 % lägre än unionsindustrins försäljningspriser, beroende på exportmarknaden.

(153)

De tre största kinesiska exportdestinationerna på linor och kablar av stål var, vad gäller volym under översynsperioden, Sydkorea (123 891 ton eller 11 % av den totala exporten), Förenta staterna (97 936 ton eller 9 % av den totala exporten) och Vietnam (76 344 ton eller 7 % av den totala exporten). De genomsnittliga exportpriserna till dessa marknader var 1 107 euro/ton, 1 444 euro/ton och 781 euro/ton. De genomsnittliga priserna för dessa länder låg därmed mellan 50 och 80 % lägre än unionsindustrins genomsnittliga pris.

(154)

Med hänsyn till prisanalyserna i föregående skäl skulle de kinesiska exporterande tillverkarna, om åtgärderna tillåts upphöra att gälla, ha stor kapacitet att sänka sina importpriser till unionsmarknaden samtidigt som de skulle kunna fortsätta att ta ut högre priser på unionsmarknaden än på andra marknader i tredjeländer. Det finns därför ett starkt incitament för kinesiska exporterande tillverkare att leda om sin export till unionen, där de kan ta ut högre priser, samtidigt som de i betydande utsträckning kan underskrida unionsindustrins försäljningspriser. De skulle dessutom ha incitament att exportera åtminstone en del av sin outnyttjade kapacitet till låga priser på unionsmarknaden.

(155)

En annan indikation på unionsmarknadens attraktivitet är det faktum att sedan åtgärderna infördes förekom det försök till kringgående från kinesiska exportörer, vilka identifierades och neutraliserades såsom förklaras i skälen 2 och 4.

(156)

Även den dumpade importen från Kina bekräftar, trots de åtgärder som är i kraft sedan 1999, unionsmarknadens attraktivitet.

(157)

Slutsatsen är därför att de kinesiska exporterande tillverkarna, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, har möjlighet och incitament att avsevärt öka sin exportvolym av linor och kablar av stål till unionen till dumpade priser som väsentligt underskrider unionsindustrins priser.

(158)

Unionsindustrin kommer, i ett scenario där man bibehåller den nuvarande prisnivån, inte att kunna behålla sin försäljningsvolym och marknadsandel gentemot lågprisimporten från Kina. Det är mycket sannolikt att den kinesiska marknadsandelen skulle öka kraftigt om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Detta skulle med största sannolikhet ske på bekostnad av unionsindustrin, eftersom den har den högsta prisnivån. Att förlora försäljningsvolym skulle leda till ett ännu lägre kapacitetsutnyttjande och en ökning av den genomsnittliga tillverkningskostnaden. Detta skulle leda till en ytterligare försämring av unionsindustrins ekonomiska situation och den situation med förlust som uppkom redan under översynsperioden.

(159)

Om unionsindustrin skulle beslutas att sänka sina priser för att försöka behålla sin försäljningsvolym och marknadsandel, skulle den ekonomiska situationen nästan omedelbart försämras och den förlustbringande situation som iakttogs under översynsperioden att förvärras.

(160)

Enligt båda scenarierna kommer verkningarna av ett upphörande av åtgärderna sannolikt att ha en negativ påverkan på unionsindustrin, särskilt vad gäller sysselsättningen. Under skadeundersökningsperioden tvingades unionsindustrin redan minska den tillverkningsrelaterade sysselsättningen med 9 % (se tabell 9). Ytterligare försämring av unionsindustrins situation kan förorsaka en nedstängning av hela tillverkande enheter.

(161)

Därför kan man dra slutsatsen att det är mycket sannolikt att ett upphörande av gällande åtgärder skulle leda till återkommande skada från kinesisk import av linor och kablar av stål och att den redan skadevållande situationen för unionsindustrin sannolikt kommer att förvärras ytterligare.

(162)

Under perioden 2007–2010, i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, utvecklades den ekonomiska situationen i unionsindustrin positivt. Den har lyckats behålla sin lönsamhet mycket nära vinstmålet på 5 % även under de första två åren 2013–2014 av den aktuella skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin har därför visat sig vara en strukturellt lönsam industri och i stånd att vända en förlustbringande situation. Under skadeundersökningsperioden i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång återgick unionsindustrin till en bräcklig ekonomisk situation som väntas förvärras ytterligare, om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Den skulle då inte kunna återhämta sig från nuvarande skadevållande situation och i stället riskera att lida ytterligare skada till följd av den mycket sannolika ökningen av kinesisk import av linor och kablar av stål till dumpade priser.

(163)

Det medges att import av linor och kablar av stål från Republiken Korea och andra tredjeländer, mot bakgrund av dess volym och låga priser, är faktorer som bidrar till den skada som unionsindustrin lidit. Denna översyn var emellertid, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, begränsad till att bedöma om det finns en sannolikhet för att skadan återkommer till följd av lågprisimport av kinesisk import av linor och kablar av stål, om de gällande antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. Med tanke på unionsindustrins bräckliga situation skulle varje betydande ökning av importen från Kina förvärra denna situation till följd av den betydande outnyttjade kapaciteten i Kina, unionsmarknadens attraktionskraft och de potentiellt låga prisnivåerna för den kinesiska exporten av linor och kablar av stål till unionen.

(164)

Det faktum att den kinesiska importen av linor och kablar av stål till unionens marknad för närvarande är mycket mindre än innan åtgärderna infördes visar att nuvarande antidumpningstullar lyckades återställa icke snedvridna konkurrensförhållanden mellan kinesiska exportörer av den berörda produkten och unionsindustrin. Det faktum att importen från Sydkorea och andra tredjeländer underskred importen från Kina, underminerar inte kommissionens skyldigheter inom ramen för denna undersökning. Såsom anges i skäl 165 har kommissionen visat att det är mycket sannolikt att om åtgärderna upphörde skulle det leda till att skadan återkommer.

(165)

Kommissionen drog slutsatsen att ett upphävande av åtgärderna med all sannolikhet skulle leda till en betydande ökning av den dumpade importen av linor och kablar av stål från Kina till priser som underskrider unionsindustrins priser, vilket ytterligare skulle förvärra skadan för unionsindustrin. Till följd av detta skulle unionsindustrins lönsamhet allvarligt äventyras.

(166)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(167)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(168)

Det bör erinras om att det i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång inte ansågs strida mot unionens intresse att åtgärder vidtas. Det bör dessutom noteras att den aktuella undersökningen är en översyn vid giltighetstidens utgång och därmed en analys av en situation där antidumpningsåtgärder redan förekommer, vilket gör det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna har en eventuell negativ påverkan på de berörda parterna.

(169)

På denna grund undersöktes det därför om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och återkommande skada, fanns några tvingande orsaker att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att behålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(170)

Undersökningen har också visat att om åtgärderna skulle upphöra att gälla skulle det sannolikt ha en betydande negativ påverkan på unionsindustrin och dess nuvarande bräckliga finansiella situation skulle försämras ytterligare. Om åtgärderna upphör att gälla skulle det allvarligt hota unionsindustrins lönsamhet och tvinga unionstillverkarna att lägga ned sin verksamhet och göra unionsmarknaden helt beroende av import av linor och kablar av stål.

(171)

Tidigare visade sig unionsindustrin vara en lönsam industri med positiva ekonomiska resultat. Den lyckats förbli lönsam med en vinstmarginal som översteg målvinsten.

(172)

Därför ligger det i unionsindustrins intresse att behålla gällande antidumpningsåtgärder.

(173)

Såsom anges i skälen 20–22 och 24 fanns det ingen importör som samarbetade i denna översyn eller lämnade begärda uppgifter. I den ursprungliga undersökningen konstaterades det att verkningarna av åtgärderna inte skulle bli betydande för importörerna. I brist på bevis på motsatsen kan man således bekräfta att gällande åtgärder inte hade någon betydande negativ påverkan på deras ekonomiska situation och att en fortsättning av åtgärderna inte otillbörligt skulle påverka importörerna.

(174)

Linor och kablar av stål används i en mängd olika tillämpningar, inbegripet för fiskeri, sjöfart/skeppsfart, olje- och gasindustri, gruvdrift, skogsbruk, lufttransport, bygg- och anläggningsarbeten, byggnadsverksamhet samt hissar.

(175)

Såsom anges i skälen 23 och 24 fanns det ingen importör som samarbetade i denna översyn eller lämnade begärda uppgifter. Vissa användare som gav sig till känna uppgav att de endast marginellt använde linor och kablar av stål. Följaktligen drogs slutsatsen, liksom i föregående översyner, att de åtgärder som för närvarande tillämpas inte har haft några betydande negativa verkningar på användarnas ekonomiska situation och att en fortsättning på åtgärderna inte otillbörligt skulle påverka situationen för användarindustrierna.

(176)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla slutgiltiga antidumpningsåtgärder i fråga om import av linor och kablar av stål från Kina.

(177)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de gällande åtgärderna mot import av linor och kablar av stål från Kina bibehålls. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter meddelandet av uppgifter. Inga synpunkter inkom från berörda parter.

(178)

Såsom anges i skäl 6 har de gällande antidumpningstullarna på import av linor och kablar av stål från Kina utvidgats till att omfatta även import av linor och kablar av stål som avsänts från Marocko och Sydkorea, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller Sydkorea eller inte. De antidumpningstullar som ska behållas på import av linor och kablar av stål från Kina bör fortsätta att utvidgas till att omfatta import av linor och kablar av stål som avsänts från Marocko och Sydkorea, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller Sydkorea eller inte. Den exporterande tillverkare i Marocko som undantogs från de åtgärder som utvidgades genom förordning (EG) nr 1886/2004 bör också undantas från de åtgärder som införs genom den här förordningen. De 15 exporterande tillverkare i Sydkorea som undantogs från de åtgärder som utvidgades genom förordning (EU) nr 400/2010 bör också undantas från de åtgärder som införs genom den här förordningen.

(179)

Mot bakgrund av domstolens nyare rättspraxis (26) är det lämpligt att fastställa den dröjsmålsränta som ska betalas vid återbetalning av slutgiltig tull, eftersom de relevanta tullbestämmelserna inte föreskriver någon sådan räntesats och eftersom en tillämpning av nationella regler skulle leda till en oacceptabel snedvridning mellan de ekonomiska aktörerna beroende på vilken medlemsstat som väljs för tullklarering.

(180)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/64

(1)

Genom direktiv 2014/90/EU ges kommissionen genomförandebefogenheter när det gäller att fastställa lämpliga tekniska kriterier för elektroniska märkens utformning, funktionalitet, anbringande och användning.

(2)

En kostnadsnyttoanalys (2) genomfördes och den förordade användningen av elektroniska märken som komplement till rattmärket.

(3)

Elektronisk märkning av marin utrustning kräver inte stora investeringar, men medför fördelar för tillverkare, fartygsägare och -operatörer samt marknadskontrollmyndigheter.

(4)

De specifikationer som föreskrivs i denna förordning bygger på en jämförelse av tillgänglig teknik som genomfördes inom ramen för kostnadsnyttoanalysen, samt om analysens förslag på en lämplig struktur av de koder som används för identifiering av marin utrustning.

(5)

Jämförelse av befintliga data och datautbytesstrukturer inom ramen för kostnadsnyttoanalysen mynnade ut i en rekommendation att använda datamatriskoder och radiofrekvensidentifiering (RFID) som lämpligast teknik.

(6)

Av kostnadsnyttoanalysen framgick också att den begränsade lagringskapaciteten på det elektroniska märket innebär att informationen på märket måste vara försedd med en länk till databaser som innehåller mer detaljerad information. Datamatriskoderna och radiofrekvensidentifieringen (RFID) som anges i denna förordning innehåller den nyckelinformation som behövs för en sådan koppling.

(7)

Följaktligen bör man använda en unik identifiering av marin utrustning, baserad på en standardiserad kodstruktur som är fristående från typen av elektroniskt märke. En sådan identifiering bör vara så flexibel att det är möjligt för användare att få direktåtkomst till de mest relevanta databaserna för marin utrustning.

(8)

Formatet för kodning av den begärda informationen på databäraren bör baseras på ISO-standarder. Formatet bör också göra det möjligt att koda ytterligare information som tillverkare kan använda, särskilt eftersom tillverkare i databäraren bör kunna integrera ytterligare säkerhetsdetaljer för att enklare kunna identifiera förfalskade produkter.

(9)

För att vara lätt igenkännlig vid okulär besiktning bör marin utrustning med elektroniska märken som ersätter rattmärket vara försedd med en lämplig symbol.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS).

a)

RFID-taggar som är varaktigt anbringade på marin utrustning.

b)

optiskt läsbara märken som innehåller datamatriskoder som är varaktigt anbringade på marin utrustning. eller

c)

optiskt läsbara märken som innehåller datamatriskoder som är varaktigt markerade på marin utrustning.

20.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/68

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/154 (2) inleds uppköp av skummjölkspulver genom ett anbudsförfarande under perioden för offentlig intervention 1 mars–30 september 2018, i enlighet med de villkor som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1240 (3).

(2)

I enlighet med artikel 14.1 i genomförandeförordning (EU) 2016/1240 och mot bakgrund av de anbud som tagits emot inom ramen för varje enskild anbudsinfordran måste kommissionen fastställa ett högsta uppköpspris eller fatta beslut om att inte fastställa ett högsta uppköpspris.

(3)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den andra enskilda anbudsinfordran bör det inte fastställas ett högsta uppköpspris.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.