ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 99

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

61 årgången
19 april 2018


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Ändringar av tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen, 1975)

1

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) 2018/588 av den 18 april 2018 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller 1-metyl-2-pyrrolidon ( 1 )

3

 

*

Kommissionens förordning (EU) 2018/589 av den 18 april 2018 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller metanol ( 1 )

7

 

 

BESLUT

 

*

Rådets beslut (EU) 2018/590 av den 16 april 2018 om utnämning av en ledamot och en suppleant i Regionkommittén på förslag av Förbundsrepubliken Tyskland

10

 

*

Rådets beslut (EU) 2018/591 av den 16 april 2018 om utnämning av en ledamot i Regionkommittén på förslag av Förbundsrepubliken Tyskland

11

 

*

Rådets beslut (EU) 2018/592 av den 16 april 2018 om utnämning av ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft för Luxemburg

12

 

*

Rådets genomförandebeslut (EU) 2018/593 av den 16 april 2018 om bemyndigande för Republiken Italien att införa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 218 och 232 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt

14

 

*

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/594 av den 13 april 2018 om identifiering av bensen-1,2,4-trikarboxylsyra-1,2-anhydrid (trimellitsyraanhydrid, TMA) som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 57 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 [delgivet med nr C(2018) 2112]  ( 1 )

16

 

 

III   Andra akter

 

 

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

 

*

Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 94/17/KOL av den 31 maj 2017 om avslutande av en formell utredning av undantagsregeln för ambulerande tjänster under stödordningen för differentierade sociala avgifter 2014–2020 (Norge) [2018/595]

18

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/1


Ändringar av tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen, 1975)

Enligt FN:s depositariemeddelande C.N.201.2018.TREATIES – XI.A.16 träder följande ändringar av TIR-konventionen i kraft den 1 juli 2018 för samtliga fördragsslutande parter

Bilaga 6, förklarande anmärkning 0.8.3

Ersätt ”50 000 US-dollar” med ”100 000 euro”.

Bilaga 6, förklarande anmärkning 8.1a.6

Lägg till en ny förklarande anmärkning 8.1a.6 med följande lydelse:

”Kommittén får be FN:s behöriga enheter att genomföra en ytterligare granskning. Kommittén kan även besluta att anlita en oberoende extern revisor och ge verkställande TIR-utskottet i uppdrag att utarbeta riktlinjerna för revisionen på grundval av revisionens syfte och mål såsom de fastställts av kommittén. Dessa riktlinjer ska godkännas av kommittén. Den ytterligare granskningen av en oberoende extern revisor ska utmynna i en revisionsberättelse och ett brev från revisorn med rekommendationer som ska föreläggas kommittén. I fall som dessa ska kostnaderna för att anlita en oberoende extern revisor, bland annat för det därmed sammanhängande upphandlingsförfarandet, bäras av verkställande TIR-utskottets budget.”

Bilaga 8, artikel 1a

Efter den befintliga texten lägg till de nya punkterna 4, 5 och 6 med följande lydelse:

”4.   Kommittén ska motta och granska de årliga reviderade räkenskaper och revisionsberättelser som lämnats av den internationella organisationen i enlighet med de skyldigheter som följer av del III i bilaga 9. Under loppet av och inom ramen för denna granskning kan kommittén begära att den internationella organisationen eller den oberoende externa revisorn lämnar ytterligare information, klargöranden eller handlingar.

5.   Utan att det påverkar den granskning som avses i punkt 4 ska kommittén, på grundval av en riskbedömning, ha rätt att begära att ytterligare granskningar genomförs. Kommittén ska ge det verkställande TIR-utskottet i uppdrag att eller be FN:s behöriga enheter att genomföra en riskbedömning.

De ytterligare granskningarnas omfattning ska fastställas av kommittén, med hänsyn tagen till de riskbedömningar som genomförts av det verkställande TIR-utskottet eller FN:s behöriga enheter.

Resultaten av alla sådana granskningar som avses i denna artikel ska bevaras hos det verkställande TIR-utskottet och tillhandahållas till alla fördragsslutande parter för övervägande.

6.   Förfarandet för att genomföra ytterligare granskningar ska godkännas av kommittén.”

Bilaga 9, del I, underrubrik

Ersätt ”Villkor och krav” med ”Minimivillkor och minimikrav”.

Bilaga 9, del I, punkt 1 (första meningen)

Ersätt ”villkor och krav” med ”minimivillkor och minimikrav”.

Bilaga 9, del I, punkt 7

Ersätt ”fördragsslutande parter” med ”varje fördragsslutande part”.

Bilaga 9, del II, Förfarande, Förlaga för tillståndsformulär (MTF), första stycket

Ersätt ”godkända” med ”bemyndigade”.

Bilaga 9, del III, punkt 2

Efter led n lägg till de nya leden o, p och q med följande lydelse:

”o)

ha separat redovisning som innehåller information och dokumentation avseende organisationen och förvaltningen av ett internationellt garantisystem och tryckningen och distributionen av TIR-carneter,

p)

samarbeta fullt ut och i tid, bland annat, men inte enbart, genom att ge FN:s behöriga enheter och varje annan bemyndigad behörig enhet tillgång till den ovannämnda redovisningen och alltid underlätta ytterligare inspektioner och revisioner som dessa genomför på de fördragsslutande parternas vägnar, i enlighet med artikel 1a.5 och 6 i bilaga 8,

q)

anlita en oberoende extern revisor för att genomföra årliga revisioner av den redovisning som avses i o. Den externa revisionen ska genomföras i enlighet med internationella revisionsstandarder och utmynna i en årlig revisionsberättelse och ett brev från revisorn med rekommendationer som ska föreläggas den administrativa kommittén.”


FÖRORDNINGAR

19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2018/588

av den 18 april 2018

om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller 1-metyl-2-pyrrolidon

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (1), särskilt artikel 68.1, och

av följande skäl:

(1)

Den 9 augusti 2013 överlämnade Nederländerna, i enlighet med artikel 69.4 i förordning (EG) nr 1907/2006, till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) dokumentation (nedan kallad dokumentationen enligt bilaga XV  (2)), med ett förslag om att begränsa 1-metyl-2-pyrrolidon (NMP). Dokumentationen enligt bilaga XV visade att det krävs unionsövergripande åtgärder för att hantera hälsorisker för arbetstagare som exponeras för NMP.

(2)

Nederländerna grundade farlighetsbedömningen av NMP på ämnets effekter på flera endpoints rörande människors hälsa. Utvecklingstoxicitet ansågs vara den viktigaste av dessa endpoints och användes för att fastställa ett högsta gränsvärde (den härledda nolleffektnivån) för arbetstagares exponering för NMP via inandning.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (3) anges att om NMP finns i blandningar i en koncentration på 0,3 % eller högre, ska dessa klassificeras som reproduktionstoxiska i kategori 1B. Begränsningen bör gälla för sådana blandningar liksom för ämnet som sådant.

(4)

Den 5 juni 2014 antog kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté (nedan kallad riskbedömningskommittén) ett yttrande där det bekräftades att utvecklingstoxicitet var den endpoint som hade störst betydelse för hälsan. Riskbedömningskommittén ansåg dock att en annan osäkerhetsfaktor än den som Nederländerna använt bör gälla vid av beräkning den härledda nolleffektnivån för NMP. Detta ledde till ett gränsvärde som var dubbelt så högt som det som Nederländerna föreslagit för arbetstagares exponering för NMP via inandning. Riskbedömningskommittén beräknade också en härledd nolleffektnivå för arbetstagares exponering för NMP via huden, vilket inte hade föreslagits av Nederländerna.

(5)

Riskbedömningskommittén bekräftade att en generell exponering för NMP som överstiger dessa två härledda nolleffektnivåer utgör en hälsorisk för arbetstagare och att den föreslagna begränsningen som bygger på dessa två härledda nolleffektnivåer är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att minska denna risk, vad gäller effektivitet.

(6)

Den 25 november 2014 antog kemikaliemyndighetens kommitté för socioekonomisk analys ett yttrande där det konstaterades att den föreslagna begränsningen, efter riskbedömningskommitténs justering, är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att minska den hälsorisk för arbetstagare som uppstår på grund av NMP, vad gäller socioekonomiska fördelar och kostnader.

(7)

Kommittén för socioekonomisk analys rekommenderade att man senarelägger tillämpningen av begränsningen med fem år, i enlighet med vad som föreslås i dokumentationen enligt bilaga XV, så att de berörda parterna kan vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter. Kommittén för socioekonomisk analys ansåg att ytterligare senareläggning kunde vara lämpligt när det gäller trådbeläggningsbranschen, eftersom detta enligt Nederländerna är den bransch som kommer att drabbas hårdast av den föreslagna begränsningen när det gäller kostnader.

(8)

Kemikaliemyndighetens forum för informationsutbyte om verkställighet, som avses i artikel 76.1 f i förordning (EG) nr 1907/2006, rådfrågades under begränsningsförfarandet och dess rekommendationer har beaktats.

(9)

Den 9 december 2014 överlämnade kemikaliemyndigheten yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för socioekonomisk analys (4) till kommissionen.

(10)

Efter att ha uppmärksammat skillnaden mellan den härledda nolleffektnivån för exponering för NMP via inandning som föreslogs i riskbedömningskommitténs yttrande, och det indikativa yrkeshygieniska gränsvärdet för NMP enligt rådets direktiv 98/24/EG (5) på grundval av ett vetenskapligt yttrande från den vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska ämnen (SCOEL) bad kommissionen riskbedömningskommittén och SCOEL samarbeta för att lösa frågan i enlighet med artikel 95.3 i förordning (EG) nr 1907/2006. Som en följd av detta föreslog riskbedömningskommittén den 30 november 2016 en modifierad härledd nolleffektnivå för arbetstagares exponering för NMP via inandning.

(11)

På grundval av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för socioekonomisk analys anser kommissionen att det finns en oacceptabel hälsorisk för arbetstagare i samband med tillverkning och användning av NMP vilken behöver hanteras genom unionsövergripande åtgärder. En begränsning som fastställer härledda nolleffektnivåer för arbetstagares exponering för NMP, både via inandning och via huden är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera denna risk. En sådan begränsning skulle vara lämpligare än det indikativa yrkeshygieniska gränsvärdet för NMP som fastställts genom direktiv 98/24/EG av följande skäl: Den övergripande riskkarakteriseringskvoten baseras på kvantifierade härledda nolleffektnivåer för exponering via huden för och inandning av NMP. Harmonisering av kemikaliesäkerhetsrapporten i registreringsunderlaget via harmoniserade härledda nolleffektnivåer kan endast fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006. Nedströmsanvändare kommer att få lika mycket tid som tillverkare och importörer att vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder och driftförhållanden för att säkerställa att arbetstagares exponering för NMP understiger de två härledda nolleffektnivåerna. Säkerhetsdatabladen kommer att inkludera dessa härledda nolleffektnivåer i lämpliga särskilda avsnitt.

(12)

Därför är den föreslagna begränsningen den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera de hälsorisker för arbetstagare som uppstår vid exponering för NMP.

(13)

Vid kemikaliesäkerhetsbedömningen av ett ämne enligt förordning (EG) nr 1907/2006 ska härledda nolleffektnivåer tillämpas som en hjälp för att fastställa vilka åtgärder som behöver vidtas för att hantera den risk som ämnet utgör i särskilda exponeringsscenarier. Om tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare avser att släppa ut NMP som ett ämne på marknaden, antingen som sådant eller i blandningar i en viss koncentration, bör den bedömningen göras tillgänglig för dem som använder ämnet, genom kemikaliesäkerhetsrapporter och säkerhetsdatablad. Tillverkare och nedströmsanvändare bör säkerställa att de härledda nolleffektnivåerna tillämpas när ämnet tillverkas eller används, som sådant eller i en blandning.

(14)

Berörda parter bör ges tillräckligt med tid för att vidta nödvändiga åtgärder för att tillämpa den föreslagna begränsningen, särskilt trådbeläggningsbranschen där kostnaderna för att genomföra begränsningen kommer att vara särskilt höga. Därför bör, med beaktande av rekommendationerna från kommittén för socioekonomisk analys, tillämpningen av denna begränsning senareläggas. Perioden för senareläggning bör beslutas med hänsyn till att begränsningsförfarandet försenades på grund av samarbetet mellan riskbedömningskommitténs och vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden.

(15)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 april 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(2)  https://echa.europa.eu/documents/10162/ee4c88a9-d26f-4872-98fd-fb41646cc9e1

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(4)  https://echa.europa.eu/documents/10162/aa77c7c4-4026-4ab1-b032-8a73b61ca8bd

(5)  Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 5.5.1998, s. 11).


BILAGA

I bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 ska följande nya post läggas till:

”71.

1-metyl-2-pyrrolidon

(NMP)

CAS-nr 872-50-4

EG-nr 212-828-1

1.

Får inte släppas ut på marknaden som ett ämne som sådant eller i blandningar i en koncentration på 0,3 % eller högre efter den 9 maj 2020, såvida inte tillverkare, importörer och nedströmsanvändare i de relevanta kemikaliesäkerhetsrapporterna och säkerhetsdatabladen har inkluderat härledda nolleffektnivåer (DNEL) gällande arbetstagares exponering på 14,4 mg/m3 för exponering via inandning och 4,8 mg/kg/dag för exponering via huden.

2.

Får inte släppas ut på marknaden som ett ämne som sådant eller i blandningar i en koncentration på 0,3 % eller högre efter den 9 maj 2020, såvida inte tillverkare och nedströmsanvändare vidtar lämpliga riskhanteringsåtgärder och tillhandahåller lämpliga driftförhållanden för att se till att de härledda nolleffektnivåer som arbetstagare exponeras för understiger de nivåer som anges i punkt 1.

3.

Genom undantag från punkterna 1 och 2 ska de skyldigheter som föreskrivs däri tillämpas från och med 9 maj 2024 när det gäller utsläppande på marknaden för användning, eller användning, som lösningsmedel eller reaktant vid trådbeläggning.”


19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/7


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2018/589

av den 18 april 2018

om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller metanol

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (1), särskilt artikel 68.1, och

av följande skäl:

(1)

Den 16 januari 2015 överlämnade Polen till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad myndigheten) dokumentation (2) enligt artikel 69.4 i förordning (EG) nr 1907/2006 (nedan kallad bilaga XV-dokumentationen), för att inleda ett begränsningsförfarande enligt artiklarna 69–73 i den förordningen. Av bilaga XV-dokumentationen framgår att exponering för metanol i spolarvätska och denaturerad alkohol utgör en risk för människors hälsa, och det föreslogs att utsläppande på marknaden skulle förbjudas. Bilaga XV-dokumentationen visade att unionstäckande åtgärder behövdes.

(2)

Den begränsning som föreslås i bilaga XV-dokumentationen går ut på att minska förekomsten av allvarlig metanolförgiftning när kroniska alkoholister och icke-alkoholister vanemässigt eller sporadiskt förtär spolarvätska eller denaturerad alkohol som en billig ersättning för drickbar alkohol. Begränsningen är också avsedd att förebygga metanolförgiftning efter oavsiktlig förtäring av spolarvätska och denaturerad alkohol, inbegripet förgiftningsfall hos barn. Bilaga XV-dokumentationen och det offentliga samrådet visade på fall av förgiftning på grund av förtäring av spolarvätska i sju medlemsstater och dödsfall i minst två medlemsstater.

(3)

Den 4 december 2015 antog kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté (RAC) ett yttrande där man konstaterade att exponering för metanol i spolarvätska och denaturerad alkohol i en koncentration på över 0,6 viktprocent medför risk för dödsfall, allvarlig okulär toxicitet eller andra allvarliga effekter på grund av metanolförgiftning. Vidare angav riskbedömningskommittén att den föreslagna begränsningen är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att bemöta de konstaterande riskerna, vad gäller både effektivitet och praktisk genomförbarhet.

(4)

Den 11 mars 2016 antog kemikaliemyndighetens kommitté för socioekonomisk analys (SEAC) ett yttrande om den föreslagna begränsningen. Beträffande denaturerad alkohol innebar avsaknaden av socioekonomiska uppgifter i bilaga XV-dokumentationen och det offentliga samrådet att SEAC inte kunde bedöma de socioekonomiska konsekvenserna av om denaturerad alkohol togs med i begränsningen. Beträffande spolarvätska fann SEAC att den föreslagna begränsningen är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera de konstaterade riskerna, vad gäller socioekonomiska fördelar och socioekonomiska kostnader. SEAC konstaterade även att skillnader i medlemsstaternas nationella lagstiftning kunde snedvrida den inre marknaden.

(5)

Myndighetens forum för informationsutbyte om verkställighet rådfrågades under begränsningsförfarandet och dess åsikt har beaktats, bland annat genom att avfrostningsvätska för vindrutor tagits med i den föreslagna begränsningen.

(6)

Den 28 april 2016 lämnade kemikaliemyndigheten RAC:s och SEAC:s yttranden till kommissionen (3). På grundval av dessa yttranden konstaterade kommissionen att förekomst av metanol i spolarvätska för vindrutor och avfrostningsvätska för vindrutor utgör en oacceptabel risk för människors hälsa som kräver unionsövergripande åtgärder.

(7)

De berörda parterna bör få tillräckligt med tid på sig för att vidta lämpliga åtgärder för att följa den föreslagna begränsningen, särskilt för att möjliggöra försäljning av lager och för att säkerställa lämplig kommunikation inom leveranskedjan. Tillämpningen av begränsningen bör därför senareläggas.

(8)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 april 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(2)  https://echa.europa.eu/documents/10162/78b0f856-3751-434b-b6bc-6d33cd630c85

(3)  https://echa.europa.eu/documents/10162/2b3f6422-ab4d-4b85-9642-ebe225070858


BILAGA

I bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 ska följande post läggas till:

”69.

Metanol

CAS-nr 67-56-1

EG-nr 200-659-6

Får inte släppas ut på marknaden till allmänheten efter den 9 maj 2018 i spolarvätska eller avfrostningsvätska för vindrutor i en koncentration som är lika med eller högre än 0,6 viktprocent.”


BESLUT

19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/10


RÅDETS BESLUT (EU) 2018/590

av den 16 april 2018

om utnämning av en ledamot och en suppleant i Regionkommittén på förslag av Förbundsrepubliken Tyskland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 305,

med beaktande av den tyska regeringens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 26 januari 2015, 5 februari 2015 och 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)

En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att det mandat på grundval av vilket Birgit J. HONÉ (Staatssekretärin für Europa und Regionale Landesentwicklung, Niedersächsische Staatskanzlei) föreslogs har löpt ut.

(3)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Fritz JAECKEL har löpt ut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Till Regionkommittén utnämns härmed för återstoden av mandatperioden, dvs. till och med den 25 januari 2020,

a)

som ledamot

Birgit J. HONÉ, Ministerin für Bundes- und Europaangelegenheiten und Regionale Entwicklung (Niedersachsen) (ändrat mandat),

och

b)

som suppleant

Clemens LAMMERSKITTEN, Mitglied des Niedersächsischen Landtags.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Luxemburg den 16 april 2018.

På rådets vägnar

R. PORODZANOV

Ordförande


(1)  Rådets beslut (EU) 2015/116 av den 26 januari 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 20, 27.1.2015, s. 42).

(2)  Rådets beslut (EU) 2015/190 av den 5 februari 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 31, 7.2.2015, s. 25).

(3)  Rådets beslut (EU) 2015/994 av den 23 juni 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 159, 25.6.2015, s. 70).


19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/11


RÅDETS BESLUT (EU) 2018/591

av den 16 april 2018

om utnämning av en ledamot i Regionkommittén på förslag av Förbundsrepubliken Tyskland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 305,

med beaktande av den tyska regeringens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 26 januari 2015, 5 februari 2015 och 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020. Den 4 mars 2016 ersattes Dagmar MÜHLENFIELD av Joachim WOLBERGS som ledamot genom rådets beslut (EU) 2016/333 (4).

(2)

En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Joachim WOLBERGS har löpt ut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Till ledamot i Regionkommittén utnämns härmed för återstoden av mandatperioden, dvs. till och med den 25 januari 2020,

Dr Peter KURZ, Oberbürgermeister der Stadt Mannheim.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Luxemburg den 16 april 2018.

På rådets vägnar

R. PORODZANOV

Ordförande


(1)  Rådets beslut (EU) 2015/116 av den 26 januari 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 20, 27.1.2015, s. 42).

(2)  Rådets beslut (EU) 2015/190 av den 5 februari 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 31, 7.2.2015, s. 25).

(3)  Rådets beslut (EU) 2015/994 av den 23 juni 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 159, 25.6.2015, s. 70).

(4)  Rådets beslut (EU) 2016/333 av den 4 mars 2016 om utnämning av en ledamot i Regionkommittén på förslag av Förbundsrepubliken Tyskland (EUT L 62, 9.3.2016, s. 16).


19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/12


RÅDETS BESLUT (EU) 2018/592

av den 16 april 2018

om utnämning av ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft för Luxemburg

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (1), särskilt artiklarna 23 och 24,

med beaktande av de förteckningar över kandidater som har överlämnats till rådet av Luxemburgs regering, och

av följande skäl:

(1)

Genom sitt beslut av den 20 september 2016 (2) utnämnde rådet ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft för perioden 25 september 2016–24 september 2018.

(2)

Luxemburgs regering har lagt fram nomineringar till ett antal platser som ska tillsättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande personer utnämns härmed till ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft för perioden till och med den 24 september 2018:

I.

REGERINGSFÖRETRÄDARE

Land

Ordinarie ledamöter

Suppleanter

Luxemburg

Tom GOEDERS

Laurent PEUSCH

Jonathan PEREIRA NEVES

II.

ARBETSTAGARORGANISATIONERNAS FÖRETRÄDARE

Land

Ordinarie ledamöter

Suppleanter

Luxemburg

Carlos PEREIRA

Paul DE ARAUJO

Eduardo DIAS

III.

ARBETSGIVARORGANISATIONERNAS FÖRETRÄDARE

Land

Ordinarie ledamöter

Suppleanter

Luxemburg

Patricia HEMMEN

François ENGELS

Héloise ANTOINE

Artikel 2

Rådet kommer att utnämna de ordinarie ledamöter och suppleanter som ännu inte nominerats vid ett senare tillfälle.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Luxemburg den 16 april 2018.

På rådets vägnar

R. PORODZANOV

Ordförande


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 27.5.2011, s. 1).

(2)  Rådets beslut av den 20 september 2016 om utnämning av ordinarie ledamöter och suppleanter i rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft (EUT C 348, 23.9.2016, s. 3).


19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/14


RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2018/593

av den 16 april 2018

om bemyndigande för Republiken Italien att införa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 218 och 232 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), särskilt artikel 395.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 27 september 2017 ansökte Italien om bemyndigande för en särskild åtgärd för att avvika från artiklarna 218 och 232 i direktiv 2006/112/EG och att införa obligatorisk elektronisk fakturering för alla beskattningsbara personer som är etablerade på Italiens territorium, med undantag för beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i det direktivet och att få kanalisera fakturorna via systemet Sistema di Interscambio (nedan kallat SdI) som förvaltas av det italienska skatteverket.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Italiens ansökan genom skrivelser av den 3 och den 6 november 2017. Genom en skrivelse av den 7 november 2017 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet.

(3)

Italien har gjort gällande att kravet på obligatorisk elektronisk fakturering via SdI skulle göra det möjligt för de italienska skattemyndigheterna att i realtid få tillgång till uppgifterna i de fakturor som utfärdats och mottagits av ekonomiska aktörer. Därigenom skulle skattemyndigheterna kunna utföra snabba och automatiska kontroller av överensstämmelsen mellan deklarerad och betalad mervärdesskatt.

(4)

Italien anser därför att införandet av ett allmänt krav på elektronisk fakturering skulle underlätta kampen mot bedrägerier och skatteundandragande, samt förenkla skatteuppbörden.

(5)

Italien gör gällande att grunden redan har lagts för införandet av obligatorisk elektronisk fakturering på grundval av den frivilliga användningen av befintliga SdI-system, vilket säkerställer en smidig övergång till elektronisk fakturering och samtidigt begränsar den särskilda åtgärdens effekter på beskattningsbara personer.

(6)

Med tanke på det breda tillämpningsområdet och att den särskilda åtgärden är ny är det viktigt att utvärdera den särskilda åtgärdens effekter på bekämpning av mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt och på beskattningsbara personer. Om Italien anser det nödvändigt att förlänga åtgärden bör medlemsstaten till kommissionen, tillsammans med ansökan om förlängning, överlämna en rapport med en utvärdering av den särskilda åtgärdens effektivitet vad gäller bekämpning av mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt och att förenkla skatteuppbörden.

(7)

Denna särskilda åtgärd bör inte påverka kundens rätt att få pappersfakturor vid gemenskapsinterna transaktioner.

(8)

Den särskilda åtgärden bör vara begränsad i tiden, så att det kan göras en bedömning av om den särskilda åtgärden är lämplig och effektiv mot bakgrund av dess mål.

(9)

Den särskilda åtgärden står därför i proportion till de eftersträvade målen, eftersom den är tidsbegränsad och har begränsad tillämpning och inte är tillämplig på beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i direktiv 2006/112/EG. Den särskilda åtgärden leder dessutom inte till någon risk för att bedrägeri skulle flyttas över till andra sektorer eller medlemsstater.

(10)

Den särskilda åtgärden kommer inte att ge upphov till några negativa effekter på den totala skatteuppbörden i sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom avvikelse från artikel 218 i direktiv 2006/112/EG bemyndigas Italien att enbart godta fakturor i form av handlingar och meddelanden i elektronisk form om de är utfärdade av andra beskattningsbara personer som är etablerade på italienskt territorium än de beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i direktiv 2006/112/EG.

Artikel 2

Genom avvikelse från artikel 232 i direktiv 2006/112/EG bemyndigas Italien att föreskriva att användningen av elektroniska fakturor som utfärdas av beskattningsbara personer etablerade på italienskt territorium inte ska vara föremål för ett godtagande av mottagaren, utom i de fall fakturorna utfärdas av beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i direktiv 2006/112/EG.

Artikel 3

Italien ska till kommissionen anmäla de nationella åtgärder genom vilka undantagen genomförs vilka avses i artiklarna 1 och 2.

Artikel 4

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 juli 2018 till och med den 31 december 2021.

Om Italien anser att förlängningen av den åtgärd som avses i artiklarna 1 och 2 är nödvändig ska Italien till kommissionen lämna en begäran om förlängning, tillsammans med en rapport med en bedömning av effektiviteten hos de åtgärder som avses i artikel 3 för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri och undandragande av skatt och för att förenkla skatteuppbörden. Rapporten bör också innehålla en utvärdering av dessa åtgärders effekter på beskattningsbara personer, särskilt om åtgärden ökar deras administrativa bördor och kostnader.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Luxemburg den 16 april 2018.

På rådets vägnar

R. PORODZANOV

Ordförande


(1)  EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.


19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/16


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2018/594

av den 13 april 2018

om identifiering av bensen-1,2,4-trikarboxylsyra-1,2-anhydrid (trimellitsyraanhydrid, TMA) som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 57 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006

[delgivet med nr C(2018) 2112]

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (1), särskilt artikel 59.9,

och av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 59.3 i förordning (EG) nr 1907/2006 lämnade Nederländerna den 8 augusti 2016 in dokumentation till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) enligt bilaga XV till den förordningen (nedan kallad dokumentation enligt bilaga XV) för identifiering av bensen-1,2,4-trikarboxylsyra-1,2-anhydrid (trimellitsyraanhydrid, nedan kallat TMA) (EG-nummer 209-008-0, CAS-nummer 552-30-7) som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, eftersom det uppfyller kriterierna i artikel 57 f i förordning (EG) nr 1907/2006. Enligt dokumentationen enligt bilaga XV finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa på grund av de luftvägssensibiliserande egenskaperna hos TMA som leder till betänkligheter som motsvarar dem som föranleds av de andra ämnen som förtecknas i artikel 57 a–e i förordning (EG) nr 1907/2006.

(2)

Den 15 december 2016 antog kemikaliemyndighetens medlemsstatskommitté (nedan kallad medlemsstatskommittén) sitt yttrande (2) om dokumentationen enligt bilaga XV. Även om merparten av medlemsstatskommitténs ledamöter ansåg att TMA uppfyller villkoren för att identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 57 f i förordning (EG) nr 1907/2006 lyckades medlemsstatskommittén inte nå en enhällig överenskommelse. Tre ledamöter lade ner sin röst. Tre ledamöter ansåg att det inte finns tillräckliga vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa på grund av de luftvägssensibiliserande egenskaperna hos TMA som leder till betänkligheter som motsvarar dem som föranleds av de andra ämnen som förtecknas i artikel 57 a–e i förordning (EG) nr 1907/2006. Dessa tre ledamöter uttryckte tvivel om vilken typ av hälsoeffekter TMA har, allvarligheten, irreversibiliteten och fördröjningen av effekterna, de sociala betänkligheter som kan kopplas till effekterna samt det faktum att det inte går att fastställa en säker exponeringsnivå för TMA.

(3)

Den 17 januari 2017 lämnade kemikaliemyndigheten, i enlighet med artikel 59.9 i förordning (EG) nr 1907/2006, in medlemsstatskommitténs yttrande till kommissionen för beslut om identifiering av TMA på grundval av artikel 57 f i den förordningen.

(4)

Kommissionen konstaterar i linje med merparten av medlemsstatskommitténs ledamöter att de uppgifter som läggs fram och diskuteras i dokumentationen enligt bilaga XV visar att TMA orsakar allvarliga och permanenta nedsättningar av lungornas funktion vid långvarig exponering och om ingen intervention sker. De fall av skadliga effekter som rapporterats sträcker sig från yrkesrelaterad rinokonjunktivit och astma till allvarliga sjukdomar, såsom lungsjukdom–anemi-syndrom, allergisk laryngit och allergisk alveolit. Vissa av effekterna har varit så allvarliga att drabbade personer har tvingats sluta på sina arbeten. De allvarligaste effekterna kan kräva långvarig läkarvård.

(5)

Kommissionen konstaterar att även om vissa effekter från TMA är reversibla efter det att exponeringen för ämnet upphör är det första stadiet av sensibilisering (induktion) irreversibelt. Det går dessutom inte att utifrån de tillgängliga uppgifterna för människor fastställa en koncentrationsnivå av TMA under vilken det inte sker någon sensibilisering. Det verkar också som att allvarliga effekter har en viss fördröjningstid. Möjligheten att det uppstår irreversibla effekter innan ett hälsoproblem identifieras har fastställts vid identifieringen av andra ämnen (3) som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 57 f i förordning (EG) nr 1907/2006 på grund av deras luftvägssensibiliserande egenskaper, och har bekräftats av europeisk rättspraxis (4).

(6)

Kommissionen konstaterar att arbetstagare som redan har sensibiliserats endast kan övergå till arbetsuppgifter där det inte finns någon som helst exponering för TMA för att undvika att de allvarliga skadliga effekterna återkommer och ger upphov till samhällsproblem och inverkar på de sensibiliserade arbetstagarnas livskvalitet.

(7)

Kommissionen anser därför i linje med merparten av medlemsstatskommitténs ledamöter att den nivå av betänkligheter som TMA innebär motsvarar den som föranleds av de ämnen som det hänvisas till i artikel 57 a–e i förordning (EG) nr 1907/2006 och att TMA således bör identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 57 f i denna förordning på grund av sina luftvägssensibiliserande egenskaper.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Bensen-1,2,4-trikarboxylsyra-1,2-anhydrid (trimellitsyraanhydrid, TMA) (EG-nummer 209-008-0, CAS-nummer 552-30-7) identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 57 f i förordning (EG) nr 1907/2006 på grund av sina luftvägssensibiliserande egenskaper.

2.   Det ämne som anges i punkt 1 ska upptas på den kandidatförteckning som avses i artikel 59.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 där följande ska anges under ”Skäl till upptagande”: ”Luftvägssensibiliserande egenskaper (artikel 57 f) – människors hälsa”.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Europeiska kemikaliemyndigheten.

Utfärdat i Bryssel den 13 april 2018.

På kommissionens vägnar

Elżbieta BIEŃKOWSKA

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(2)  http://echa.europa.eu/role-of-the-member-state-committee-in-the-authorisation-process/svhc-opinions-of-the-member-state-committee

(3)  Agreement of the Member States Committee on the identification of Diazene-1,2-dicarboxamide [C,C-azodi(formamide)] as a substance of very high concern https://echa.europa.eu/documents/10162/5b3971ca-7683-414b-b7df-085744c5b327;

Agreement of the Member States Committee on the identification of Hexahydromethylphthalic anhydride, Hexahydro-4-methylphthalic anhydride, Hexahydro-1-methylphthalic anhydride, Hexahydro-3-methylphthalic anhydride as substances of very high concern https://echa.europa.eu/documents/10162/ab858db8-5467-429c-a94d-2e563f523d01;

Agreement of the Member States Committee on the identification of cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydride, cis-cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydride, transcyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydride as substances of very high concern https://echa.europa.eu/documents/10162/8a707077-bf1c-462d-bf25-dd58ffa14cf8.

(4)  Tribunalens dom av den 30 april 2015, Polynt SpA och Sitre Srl mot Europeiska kemikaliemyndigheten, T-134/13, ECLI:EU:T:2015:254, och tribunalens dom av den 30 april 2015, Hitachi Chemical Europe GmbH m.fl. mot Europeiska kemikaliemyndigheten, T-135/13, ECLI:EU:T:2015:253.


III Andra akter

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

19.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 99/18


BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 94/17/KOL

av den 31 maj 2017

om avslutande av en formell utredning av undantagsregeln för ambulerande tjänster under stödordningen för differentierade sociala avgifter 2014–2020 (Norge) [2018/595]

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET (nedan kallad myndigheten)

HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av

avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artiklarna 61 och 62,

med beaktande av protokoll 26 till EES-avtalet,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervakningsavtalet), särskilt artikel 24,

med beaktande av protokoll 3 till övervakningsavtalet (nedan kallat protokoll 3), särskilt artikel 7.3 i del II, och

av följande skäl:

I.   BAKGRUND

1.   Förfarande

(1)

De norska myndigheterna informerade per brev den 13 mars 2014 om stödordningen för differentierade sociala avgifter 2014–2020 enligt artikel 1.3 i del I i protokoll 3 (1). Med grund i det meddelandet och den information som har lämnats därefter (2) godkände myndigheten stödordningen genom sitt beslut nr 225/14/KOL av den 18 juni 2014.

(2)

Eftadomstolen har, genom sin dom av den 23 september 2015 i mål E-23/14, Kimek Offshore AS mot Eftas övervakningsmyndighet  (3), delvis annullerat myndighetens beslut.

(3)

Myndigheten har per brev den 15 oktober 2015 (4) begärt information från de norska myndigheterna. De norska myndigheterna svarade per brev den 6 november 2015 (5).

(4)

Myndigheten inledde det formella utredningsförfarandet per beslut nr 489/15/KOL av den 9 december 2015. De norska myndigheterna har per brev den 13 januari 2016 (6) svarat på myndighetens beslut.

(5)

Beslutet om att inleda det formella utredningsförfarandet offentliggjordes den 30 juni 2016 i Europeiska unionens officiella tidning och i tillhörande EES-supplement (7). Myndigheten mottog synpunkter från två berörda parter, Kimek Offshore AS (per brev den 12 maj 2016 (8)) och NHO Finnmark (per brev den 4 juli 2016 (9)), före den 30 juli 2016, som var sista dagen för inlämnande av synpunkter. Per brev av den 2 augusti 2016 (10) vidarebefordrade myndigheten synpunkterna till de norska myndigheterna som gavs tillfälle att bemöta dem. De norska myndigheterna svarade per brev den 5 september 2016 (11).

2.   Syftet med den formella utredningen

(6)

Genom sin dom annullerade Eftadomstolen delvis myndighetens beslut att godkänna stödordningen för regionalt differentierade sociala avgifter 2014–2020. Myndigheten har inte gjort någon ny granskning av stödordningen i sig under den formella utredningen. Utredningen har begränsats till den del av stödordningen (en undantagsregel för ambulerande tjänster) som myndighetens godkännande annullerades för.

(7)

Regeln om ambulerande tjänster utgör ett undantag till bestämmelserna i stödordningen för differentierade sociala avgifter. Därför anser myndigheten att det för fullständighetens skull vore belysande att ge en översikt över syftet med och den rättsliga grunden för stödordningen som sådan, innan man redogör för bestämmelserna om företagsregistrering i Norge och undantagsregeln för ambulerande tjänster.

3.   Översikt över stödordningen

3.1   Syfte

(8)

Själva syftet med en stödordning för differentierade sociala avgifter är att minska eller förhindra avfolkningen i de minst bebodda regionerna i Norge genom att stimulera sysselsättningen. För att nå detta mål sänker den nuvarande stödordningen anställningskostnaderna genom att reducera de sociala avgifterna i vissa geografiska områden. Huvudregeln är att stödnivåerna varierar utifrån det geografiska område där företaget är registrerat. Bestämmelserna om registrering presenteras närmare nedan.

3.2   Nationell rättslig grund

(9)

Stödordningens nationella rättsliga grund är avsnitt 23-2 i den nationella socialförsäkringslagen (lagen om folketrygd (12)). I denna bestämmelse fastställs arbetstagarens allmänna skyldighet att betala sociala avgifter beräknat på arbetstagarens bruttoinkomst. Enligt punkt 12 i detta avsnitt kan det norska parlamentet anta regionalt differentierade avgifter samt särskilda bestämmelser för företag inom vissa sektorer. Därmed är det lagen om folketrygd som, tillsammans med det norska parlamentets årliga beslut, utgör den nationella rättsliga grunden för stödordningen (13).

3.3   Bestämmelser om registrering

(10)

Berättigandet till stöd enligt stödordningen beror på om ett företag är registrerat i det stödberättigade området. Huvudregeln är att stödnivåerna varierar utifrån det geografiska område där företaget är registrerat.

(11)

Enligt norsk lag måste företag registrera underenheter för varje enskild affärsverksamhet som bedrivs (14). Om ett företag utför olika typer av affärsverksamhet, måste separata underenheter registreras. Dessutom måste separata enheter registreras om aktiviteterna geografiskt utförs på olika platser.

(12)

Enligt de norska myndigheterna uppfylls kriteriet om separata affärsenheter när åtminstone en anställd utför arbete för en överordnad enhet på en separat plats och företaget kan besökas där. Varje underenhet utgör en egen grund för beräkning av de differentierade sociala avgifterna, beroende på var de är registrerade. På så sätt kan ett företag som är registrerat utanför det stödberättigade området enligt stödordningen vara stödberättigat om, och i den mån som, dess ekonomiska verksamhet bedrivs vid en underenhet i det stödberättigade området.

3.4   Ambulerande tjänster – den granskade åtgärden

(13)

Genom undantag från huvudregeln om registrering gäller stödordningen även för företag som är registrerade utanför det stödberättigade området och som hyr ut arbetstagare till det stödberättigade området eller vars anställda utför rörlig verksamhet inom det stödberättigade området. I detta beslut avser ambulerande tjänster sådant arbete som utförs i dessa situationer. Detta är undantagsregeln som granskas i detta beslut. I detta beslut kallas denna regel för ”undantagsregeln”. Den nationella rättsliga grunden för undantagsregeln finns i avsnitt 1.4 i det norska parlamentets beslut nr 1482 av den 5 december 2013 om skattesatser m.m. enligt lagen om folketrygd 2014.

(14)

Undantaget gäller endast om en anställd tillbringar minst hälften av sina arbetsdagar inom det stödberättigade området. Dessutom är den reducerade avgiften endast giltig för den del av arbetet som utförs i området. Som huvudregel är skatteregistreringsperioden en kalendermånad. Sociala avgifter beräknas utifrån den tillämpliga avgiften i det område där arbetsgivaren anses bedriva affärsverksamhet.

(15)

Detta innebär till exempel att om en anställd vid ett Osloregistrerat företag (Oslo ingår i område 1, ett icke-stödberättigat område, där avgiften således är standardavgiften på 14,1 procent) utför 60 procent av sitt arbete under en kalendermånad i Vardø (som ingår i område 5 där tillämplig avgift är 0 procent) och resterande del i Oslo, kommer företaget att ha rätt att tillämpa en avgift på 0 procent på den lön som ska betalas för det arbete som utförts i Vardø men inte för det arbete som utförts i Oslo.

4.   Eftadomstolens dom

(16)

Eftadomstolen annullerade myndighetens beslut nr 225/14/KOL om att avsluta den preliminära utredningen beträffande stödåtgärden i avsnitt 1.4 i det norska parlamentets beslut nr 1482 av den 5 december 2013 om skattesatser m.m. enligt lagen om folketrygd 2014.

(17)

Eftadomstolen konstaterade (15) att myndigheten inte hade bedömt omständigheterna och följderna av dessa med hänsyn till förenligheten av den bestämmelse som anges i avsnitt 1.4 med EES-avtalet i den mening som avses i artikel 61.3 i EES-avtalet, särskilt när det gäller undantagsregelns inverkan på konkurrensen och handeln och dess förenlighet med punkt 16 i myndighetens riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014–2020 (nedan kallade riktlinjerna) (16). Domstolen ansåg att en sådan specifik bedömning var nödvändig för att myndigheten skulle kunna bedöma den anmälda stödordningen.

(18)

Avsnitt 1.4 är utformat på ett sådant sätt att det ska återspegla undantagsregeln (som är föremål för detta beslut), med en tillhörande åtgärd mot kringgående för att hindra företag från att åberopa stöd enligt stödordningen genom att helt enkelt registrera sitt företag i ett område med lägre sociala avgifter och därefter utföra ambulerande verksamhet eller hyra ut sina anställda för arbete i ett område med en högre avgift. Åtgärden mot kringgående omfattas inte av detta förfarande (17).

5.   De norska myndigheternas synpunkter på beslut nr 489/15/KOL

(19)

Som svar på myndighetens inledande av den formella utredningen (18) har de norska myndigheterna förtydligat sin ståndpunkt att den tillämpliga avgiften i systemet för sociala avgifter, sedan före 2007, har baserats på var arbetsgivaren ansågs bedriva sin affärsverksamhet. Denna regel bygger på den grundläggande premissen att endast sådana företag som bedriver ekonomisk verksamhet i det stödberättigade området bör få stöd och enbart i den mån som de tillhandahåller ekonomiska tjänster i området. Registrering är inte den avgörande faktorn.

(20)

Det stöd som beviljas enligt stödordningen för differentierade sociala avgifter motsvarar omkring 6,85 miljarder norska kronor per år (19). Utifrån de uppgifter som samlats in från de första åtta månaderna 2015, har de norska myndigheterna redogjort för undantagsregelns uppskattade effekter för de olika områdena under 2015 som helhet. För en beskrivning av områdena 1, 2, 3, 4 och 4a, se beslut nr 225/14/KOL, punkt 25. Område 1 utgörs av centrala områden i Norge samt alla områden utanför Norge. Verksamhet som bedrivs i område 1 är inte stödberättigad enligt stödordningen. Verksamhet som bedrivs i område 1a är inte heller stödberättigad enligt stödordningen. I område 1a har dock de norska myndigheterna inrättat ett system med sänkta sociala avgifter. Denna sänkning beviljas som stöd av mindre betydelse. Åtgärder som är förenliga med villkoren i förordningen om stöd av mindre betydelse (20) utgör inte stöd i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet.

Tabell

I tabellen ges en uppskattning för år 2015 av det stöd som beviljats till företag som är registrerade i utsedda områden enligt stödordningen till följd av tillämpning av undantagsregeln

Område

Miljoner NOK

1

240

1a

38

2

9

3

1

4

1

4a

10

Summa

300

(21)

De norska myndigheterna har förklarat att siffrorna kan variera avsevärt beroende på vilken typ av ambulerande tjänster som tillhandahålls. Stora byggprojekt är vanligtvis beroende av ambulerande tjänster och kommer därmed att utnyttja ambulerande verksamhet i högre grad. Företag som utför betydande verksamhet i de stödberättigade områdena kan dessutom samordna sin verksamhet genom att inrätta underenheter i det relevanta området. Detta kommer också att påverka den uppskattade effekten av undantagsregeln. Avslutningsvis framhåller de norska myndigheterna de positiva bieffekter som den ökade verksamheten inom byggsektorn har på sysselsättningen inom andra sektorer i de stödberättigade områdena.

(22)

Undantagsregeln innebär att företag i stödberättigade områden får tillgång till billigare arbetskraft. Utan denna regel skulle företagen i det stödberättigade området få kämpa mer för att attrahera specialiserad arbetskraft. Dessutom kan specialiserad arbetskraft genom ambulerande tjänster bidra till bättre kunskaper och färdigheter vid lokala företag. Sådana kunskaper och färdigheter kan finnas kvar på ett företag även efter att den ambulerande arbetstagaren har lämnat detta, vilket därmed ger en långvarig effekt på den lokala arbetskraften och företagen.

(23)

Undantagsregeln innebär att alla ekonomiska aktörer som är aktiva i det stödberättigade området får lika villkor. Lokala företag kan dra nytta av konkurrensen genom lägre priser på ambulerande tjänster.

(24)

Arbetstagare som temporärt uppehåller sig i stödberättigade områden kommer att bidra till den lokala ekonomin genom att köpa varor och tjänster. När de ambulerande tjänsterna är knutna till ett tillfälligt projekt, blir effekten temporär. Vid varaktig användning av ambulerande tjänster i ett område, blir effekten långsiktig.

(25)

Företag som är registrerade i centrala områden och utför ambulerande tjänster i stödberättigade områden får hyra in lokal personal. Även om dessa arbeten är tillfälliga kommer de att medföra högre löneintäkter i de stödberättigade områdena, vilket i sin tur stimulerar den ekonomiska verksamheten. De norska myndigheterna hävdar att undantagsregeln medför lägre arbetskraftskostnader och ger arbetskraft en fördel framför kapital där dessa kan ersättas. Detta bidrar till ökad sysselsättning.

6.   Synpunkter från berörda parter

6.1   Kimek Offshore AS

(26)

Kimek Offshore AS (nedan kallat Kimek) är ett tjänsteföretag inom olje- och gasindustrin. Kimek ingår i Kimek-koncernen. Kimek finns i Kirkenes i Finnmark fylke, ett område med sociala avgifter på 0 procent.

(27)

Förutom att lämna synpunkter på myndighetens beslut om att inleda den formella utredningen, har Kimek kommenterat de norska myndigheternas synpunkter som sammanfattas ovan.

(28)

Kimek anser att de norska myndigheterna på det hela taget inte har någon dokumentation som styrker följande: att undantagsregeln bidrar till ett väldefinierat mål av gemensamt intresse, att det finns behov av statliga åtgärder, att regeln är lämplig, att den har en stimulerande effekt, att den är proportionerlig och att olämpliga negativa effekter på konkurrensen och handeln mellan EES-staterna undviks.

(29)

Kimeks konkurrenter finns till stor del utanför de områden som är berättigade till regionalt stöd. Kimek invänder mot undantagsregeln eftersom den innebär att företag utanför de stödberättigade områdena kan utnyttja stödordningen när de bedriver verksamhet inom de stödberättigade områdena. Kimek hävdar att dessa företag inte står inför samma utmaningar som företagen i de stödberättigade områdena. Företaget påstår att undantagsregeln är olämplig för att motverka avfolkning och stärka bebyggelsemönstren i de stödberättigade områdena. Tvärtom skadar undantagsregeln företagen i dessa områden.

(30)

Kimek delar inte de norska myndigheternas ståndpunkt att undantagsregeln innebär att lokala företag, till en lägre kostnad, får tillgång till specialiserad arbetskraft som annars inte skulle vara tillgänglig. Kimek hävdar att de norska myndigheterna vare sig bevisat eller har någon dokumentation som styrker detta.

(31)

Kimek påstår att det finns risk för att undantagsregeln kommer att leda till kompetensflykt från de stödberättigade områdena, eftersom enskilda personer inte kommer att kunna få något arbete lokalt.

(32)

Kimek påpekar att de norska myndigheterna inte har någon dokumentation som styrker att företag som inte är lokalt registrerade anlitar arbetstagare som bor i det stödberättigade området.

(33)

Kimek hävdar vidare att ambulerande offshorearbetare inte bidrar till den lokala ekonomin i väsentlig grad. De bor, spenderar merparten av sin lediga tid och intar alla sina måltider på oljeplattformen.

(34)

När det gäller de norska myndigheternas argument att ambulerande arbetstagares kunskap och färdigheter kommer att finnas kvar på de lokala företagen, kan Kimek inte förstå hur detta skulle leda till en minskad avfolkning eller ett förhindrande av detta.

(35)

Kimek hävdar att de norska myndigheterna inte har någon dokumentation som styrker på vilket sätt undantagsregeln ökar konkurrensen. I detta avseende hänvisar Kimek till en särskild bestämmelse i norsk arbetsrätt som innebär att företag som sänder ut ambulerande arbetstagare får tillåta sin personal att arbeta i tolvtimmarsskift, medan lokalt baserade företag måste respektera en arbetstidsbegränsning på åtta timmar. Detta är en betydande nackdel för lokalt baserade företag.

6.2   NHO Finnmark

(36)

NHO Finnmark är regionkontoret för Næringslivets Hovedorganisasjon. NHO Finnmark stöder Kimeks synpunkter, som sammanfattas ovan.

(37)

NHO Finnmark anser att regionalt stöd endast bör beviljas företag som finns i områden som är berättigade till regionalt stöd. Företag som är registrerade utanför de stödberättigade områdena står inte inför samma utmaningar som företag i dessa områden. Undantagsregeln är olämplig för att motverka avfolkning och stärka bebyggelsemönstren. Tvärtom hävdar NHO Finnmark att undantagsregeln skadar företagen i de stödberättigade områdena.

(38)

NHO Finnmark betonar, liksom Kimek, att den norska arbetsrätten till viss del gynnar de företag som inte är registrerade i det stödberättigade området. NHO Finnmark anser inte att ambulerande arbetstagare bidrar till den lokala ekonomin på samma sätt som arbetstagare som bor i området.

7.   De norska myndigheternas kommentarer till de berörda parternas synpunkter

(39)

Som svar på de berörda parternas synpunkter noterar de norska myndigheterna att det är undantagsregeln och inte stödordningen i sig som är föremål för den formella utredningen. De norska myndigheterna förklarar att undantagsregeln är ett uttryck för den allmänna principen att regionalt stöd bör beviljas för ekonomisk verksamhet som faktiskt utförs i de geografiska områden som omfattas av stödordningen.

(40)

De norska myndigheterna betonar att det varken i artikel 61.3 c i EES-avtalet eller i riktlinjerna krävs att regionala stödmottagare ska vara registrerade i det stödberättigade området för regionalt stöd. De norska myndigheterna delar Kimeks ståndpunkt att de företag som vederbörligen registrerats i stödberättigade områden kanske inte står inför exakt samma utmaningar som de företag som vederbörligen registrerats på annat håll men som utför ambulerande tjänster inom det stödberättigade området. De norska myndigheterna håller dock inte med Kimek om att företag som registrerats utanför det stödberättigade området inte står inför samma utmaningar när de utför arbete i det stödberättigade området. Företagen verkar under samma klimatförhållanden och har samma avstånd till sina underleverantörer. Dessutom får de företag som sänder ut ambulerande arbetstagare bära större kostnader för transport och inkvartering av personal. De norska myndigheterna noterar att Kimek har hämtat sina argument från oljesektorn, som är den del av ekonomin som företaget är verksamt inom. De hävdar att en mer generell bedömning måste göras av stödets förenlighet, med hänsyn till de specifika eller ständiga hinder som företag inom alla berörda sektorer står inför.

(41)

De norska myndigheterna styrker sina påståenden om att det är svårt för företag att rekrytera kompetent arbetskraft i de tre nordligaste länderna genom att hänvisa till en rapport från NAV Finnmark (21), den norska arbets- och välfärdsförvaltningen i Finnmark fylke. I Nordland fylke och Troms fylke har 14 procent av de företag som ingår i rapporten haft problem med att rekrytera arbetstagare, eftersom det råder brist på kvalificerade arbetstagare. I Finnmark fylke var motsvarande andel 11 procent.

(42)

De norska myndigheterna betonar att företag som registrerats i det stödberättigade området får tillämpa en lägre social avgift på alla sina personalkostnader (om de inte utför ambulerande tjänster utanför det stödberättigade området), medan företag som registrerats i ett annat område och som utför ambulerande tjänster endast får tillämpa den lägre avgiften om arbetstagaren tillbringar minst hälften av sina arbetsdagar i det stödberättigade området och då endast med avseende på de löner som betalats för arbete som faktiskt utförts där.

(43)

För att styrka de indirekta effekterna av det regionala stödet har de norska myndigheterna hänvisat till två studier om oljeverksamhetens effekter i Nordnorge (22). Enligt den första studien av oljeprojektet Snøhvit i Finnmark, var den direkta effekten på sysselsättningen 230 manår medan den indirekta effekten var ytterligare 170 manår. De norska myndigheterna noterar att effekterna avser projektet som sådant och att de inte är ett direkt resultat av en specifik åtgärd. Den andra studien visar att den största indirekta effekten från oljesektorn uppstår inom den privata tjänstesektorn, som innefattar professionell, vetenskaplig och teknisk verksamhet, tillhandahållande av personal, uthyrning av maskin- och transportutrustning, juridiska tjänster och redovisningstjänster, arkitekttjänster, hotell- och restaurangtjänster, disponering av avloppsvatten och bortskaffande av avfall.

(44)

De norska myndigheterna ifrågasätter relevansen i den norska arbetsrätten för bedömningen av undantagsregeln. Hur som helst noterar de norska myndigheterna att den rättsliga grunden för undantaget till begränsningen på åtta timmar, som klaganden hänvisar till, kan tillämpas av samtliga företag, oavsett var arbetstagaren och arbetsgivaren finns men förutsatt att det finns ett avtal.

II.   GRANSKNINGEN

1.   Förekomst av statligt stöd

(45)

Artikel 61.1 i EES-avtalet har följande lydelse: ”Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemsstater, Eftastater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.”

(46)

Detta innebär att en åtgärd utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet, om följande villkor är uppfyllda: (i) Åtgärden beviljas av staten eller genom statliga medel. (ii) Åtgärden ger mottagaren en selektiv ekonomisk fördel. (iii) Åtgärden kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna och snedvrida konkurrensen.

(47)

I beslut nr 225/14/KOL konstaterade myndigheten att stödordningen om differentierade sociala avgifter 2014–2020 utgör en stödordning. Myndigheten hänvisar till sin motivering i punkterna 68–74 i det beslutet. Undantagsregeln för ambulerande tjänster ingår i bestämmelserna om nämnda stödordning. Den utökar stödordningens syfte i det avseendet att gruppen av potentiella stödmottagare utvidgas till företag som inte är registrerade i de stödberättigade områdena. I likhet med annat slags stöd som beviljas enligt stödordningen resulterar en utvidgning av denna till företag som registrerats utanför de stödberättigade områdena i statliga medel som ger selektiva fördelar för företag. Dessa fördelar kan påverka handeln och snedvrida konkurrensen.

2.   Förfarandekrav

(48)

I artikel 1.3 i del I i protokoll 3 anges att Eftas övervakningsmyndighet ska underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder och att staten i fråga inte får genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

(49)

De norska myndigheterna införde undantagsregeln den 1 juli 2014 efter att myndigheten godkänt denna per beslut nr 225/14/KOL. I och med Eftadomstolens annullering av myndighetens godkännande av regeln, blev stödet olagligt. De norska myndigheterna upphävde den granskade undantagsregeln den 1 januari 2016, i avvaktan på det slutgiltiga resultatet av det formella utredningsförfarandet.

3.   Stödets förenlighet

(50)

Myndigheten måste bedöma om undantaget är förenligt med tillämpningen av EES-avtalet och dess artikel 61.3 c, i enlighet med myndighetens riktlinjer för statligt regionalstöd.

(51)

Undantagsregeln för ambulerande tjänster ger företag som inte är registrerade i det stödberättigade området rätt att tillämpa sänkta sociala avgifter när och i den mån som de utövar ekonomisk verksamhet i det registrerade området. Vare sig artikel 61.3 c i EES-avtalet eller riktlinjerna (och inte heller bestämmelserna om statligt stöd i den allmänna gruppundantagsförordningen (23)) innehåller några krav om att mottagare av regionalt stöd ska vara registrerade i stödområdena.

(52)

Regionalstöd kan vara till hjälp för att främja den ekonomiska utvecklingen i mindre gynnade områden endast om det ges för att uppmuntra ytterligare investeringar eller stimulera den ekonomiska aktiviteten i dessa områden (24). Riktlinjerna möjliggör både regionalt investeringsstöd och regionalt driftsstöd. Regionalt investeringsstöd bör medföra investeringar i områdena i Norges regionalstödskarta som myndigheten godkänt (25). Fokus för granskningen av det regionala driftsstödet har ändrats något. Regionalt driftsstöd kan endast omfattas av artikel 61.3 c i EES-avtalet om det beviljas för att ta itu med specifika eller permanenta svårigheter för företag som bedriver ekonomisk verksamhet i missgynnade regioner (26). I punkt 16 i riktlinjerna anges följande: ”Driftsstöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden om det syftar till att […] minska avfolkningen i mycket glest befolkade områden.”

(53)

Det är ingen tvekan om att stödordningens geografiska omfattning är begränsad till missgynnade områden. Omfattningen av detta beslut är begränsad till undantagsregeln. Frågan är om denna regel är förenlig med bestämmelserna för statligt stöd. Den tillåter nämligen att företag som är registrerade utanför de områden som omfattas av stödordningen kan utnyttja stödet om de bedriver ekonomisk verksamhet i missgynnade områden.

(54)

Myndigheten håller med de norska myndigheterna om att regeln inte kan bedömas separat från stödordningen för differentierade sociala avgifter 2014–2020 som regeln avser. Myndigheten hänvisar i detta avseende till sin bedömning av stödordningen i beslut nr 225/14/KOL, där myndigheten fann att stödordningen var förenlig med EES-avtalet och dess artikel 61.3 c. I detta beslut fann myndigheten att stödordningen som sådan bidrar till ett väldefinierat mål av gemensamt intresse (27), att det finns behov av statliga åtgärder (28), att regeln är lämplig (29), att den har en stimulerande effekt (30), att den är proportionerlig (31) och att olämpliga negativa effekter på konkurrensen och handeln mellan EES-staterna undviks (32). De allmänna bedömningsprinciperna är tillämpliga för stödordningar i sig. Myndigheten gör inte någon separat bedömning av olika regler som ingår i en stödordning utifrån dessa allmänna bedömningsprinciper.

(55)

Det faktum att Eftadomstolen konstaterade att undantagsregeln kan avskiljas från resten av stödordningen (33) innebär inte att regeln i sig bör bedömas separat från stödordningen. Uppdelningsfrågan handlar om huruvida en del i en stödordning är så pass nära kopplad till stödordningen som sådan att den logiskt sett inte kan separeras från denna. Även om undantagsregeln logiskt sett kan separeras från stödordningen för differentierade sociala avgifter 2014–2020 i den meningen att den kan tas bort från stödordningen utan att stödordningen förlorar en viktig del som krävs för dess existens, måste myndigheten analysera undantagsregelns förenlighet med hänsyn till det faktum att den utgör en del av en allmän stödordning.

(56)

Den allmänna stödordningen utgör en central del i det sammanhang som undantagsregeln tillämpas i. Undantagsregeln utgör faktiskt bara ett undantag till bestämmelserna i den allmänna stödordningen (34). I förlängningen måste myndigheten därför (bortsett från undantagsregeln) också ta hänsyn till att den allmänna stödordningen på ett giltigt sätt har förklarats förenlig med EES-avtalet.

(57)

De norska myndigheterna har lämnat en översikt över undantagsregelns ekonomiska effekter (se punkt 20 och tabellen ovan).

(58)

Undantagsregeln har ett regionalt syfte, liksom den stödordning som den ingår i. Den syftar till att stimulera arbetstillfällen i de stödberättigade områdena. Stimulering av arbetstillfällen är dock enbart ett verktyg för att nå målet med stödet, vilket är att minska eller förhindra avfolkning. Det är viktigt att beakta åtgärdens mer allmänna ekonomiska effekter när man bedömer stödets förenlighet.

(59)

Myndigheten anser att de norska myndigheterna redan har visat att det finns ett behov av statligt ingripande för att stimulera ekonomisk verksamhet i de stödberättigade områdena. Detta behov är lika tillämpligt för alla företag som bedriver ekonomisk verksamhet i de stödberättigade områdena, oavsett om de är registrerade där eller inte. Av de norska myndigheternas inlagor framgår det på lämpligt sätt att subventionering av ambulerande tjänster stimulerar ekonomisk verksamhet i de stödberättigade områdena. Detta är i linje med punkterna 6 och 71 i riktlinjerna, där det hänvisas till stöd som stimulerar ekonomisk verksamhet. Kimek och NHO Finnmark anser att stödet bör begränsas till de företag som är registrerade i de stödberättigade områdena. Myndigheten anser däremot att företag som tillhandahåller ambulerande tjänster står inför samma utmaningar (sett till klimat och avstånd till underleverantörer) som lokalt registrerade företag. Myndigheten noterar i detta avseende att de berörda parterna, Kimek och NHO Finnmark, inte har hänvisat till några specifika utmaningar som försvårar saker och ting för lokalt registrerade företag jämfört med företag som tillhandahåller ambulerande verksamhet, när de bedriver verksamhet i de stödberättigade områdena.

(60)

Myndigheten anser dock inte att de norska myndigheterna har lämnat någon dokumentation som styrker att de företag som tillhandahåller ambulerande tjänster hyr in arbetstagare lokalt och för fast anställning i de stödberättigade områdena. De norska myndigheterna har inte presenterat några ekonomiska teorier eller allmänna skäl som skulle styrka påståendet att arbetstagare hyrs in för fast anställning. Mot denna bakgrund anser inte myndigheten att de norska myndigheterna har bevisat att undantagsregeln leder till varaktiga arbetstillfällen i de stödberättigade områdena. Detta är dock inget absolut krav för att regionalt stöd ska vara förenligt (35). Såsom anges ovan bör regionalt stöd beviljas för att stimulera ekonomisk verksamhet. Detta gäller oavsett om det företag som bedriver den ekonomiska verksamheten är registrerat i det berörda området eller inte.

(61)

I fråga om undantagsregelns mer indirekta effekter, hävdar de norska myndigheterna att dessa inte enbart beror på att ambulerande arbetstagare ökar konsumtionen av varor och tjänster utan även på att kunskap och färdigheter överförs till lokala företag. Stödordningen är inte anpassad till en viss sektor utan omfattar snarare de flesta ekonomiska sektorer i Norge (36). På grund av stödordningens omfattande karaktär, delar myndigheten de norska myndigheternas uppfattning att man måste inta ett brett synsätt när man bedömer en åtgärds indirekta effekter. Det kan dock vara bra att studera enskilda sektorer för att undersöka undantagsregelns faktiska effekter. De norska myndigheterna har tillhandahållit studier för att försöka bevisa att ambulerande tjänster medför positiva indirekta effekter i de stödberättigade områdena. Såsom anges ovan har de norska myndigheterna hänvisat till två studier om oljeverksamhetens effekter i Nordnorge. Enligt den första studien av oljeprojektet Snøhvit i Finnmark, var den direkta effekten på sysselsättningen 230 manår medan den indirekta effekten var ytterligare 170 manår. Den andra studien visar att den stora indirekta effekten från oljesektorn uppstår inom den privata tjänstesektorn, som innefattar professionell, vetenskaplig och teknisk verksamhet, tillhandahållande av personal, uthyrning av maskin- och transportutrustning, juridiska tjänster och redovisningstjänster, arkitekttjänster, hotell- och restaurangtjänster, disponering av avloppsvatten och bortskaffande av avfall.

(62)

Myndigheten anser att dessa studier visar på positiva indirekta effekter av betydande omfattning. Det är dock inte lätt att skilja ut de indirekta effekterna, utan man måste lägga betydande vikt vid allmänna hänsyn beträffande effekterna av en åtgärd, såsom den föreliggande. Myndigheten är övertygad om att subventionering av ambulerande tjänster bidrar till försäljning av lokala varor och tjänster och därmed till den lokala ekonomin. Detta gäller särskilt arbetstagare som pendlar till platsen, framför allt på kort eller medellång sikt, eftersom de troligtvis bor på hotell och äter på restauranger etc. Myndigheten är därför övertygad om att undantagsregeln ger betydande positiva indirekta effekter som bidrar till att förhindra eller minska avfolkningen i mycket glest befolkade områden.

(63)

Kimek hävdar att ambulerande offshorearbetare inte bidrar till den lokala ekonomin i väsentlig grad. De bor, tillbringar merparten av sin lediga tid och intar alla sina måltider på oljeplattformen. Myndigheten noterar att vissa arbetstagare kommer att bidra mindre till undantagsregelns indirekta effekter på grund av deras arbetssituation. Undantagsregeln är dock inte begränsad till en specifik sektor, utan är snarare en övergripande regel som är tillämplig för samtliga sektorer.

(64)

En person som tillhandahåller ambulerande tjänster som kräver vissa kunskaper och färdigheter kan överföra dessa kunskaper och färdigheter till lokala företag. Myndigheten noterar Kimeks kommentar att man inte kan se hur avfolkningen kan förhindras eller minskas genom att kunskap och färdigheter överförs från de arbetstagare som tillhandahåller ambulerande tjänster till företagen i de stödberättigade områdena. Myndigheten anser att kunskap och färdigheter är nödvändiga faktorer för flertalet ekonomiska verksamheter och därmed viktiga för att bevara sysselsättningen i de stödberättigade områdena. Lokala företag som deltar i gemensamma projekt med företag som tillhandahåller ambulerande tjänster (t.ex. stora byggprojekt) kan förvärva kunskap, färdigheter och erfarenhet genom det arbete som krävs för projekten. De lokalt registrerade företagen skulle sedan kunna utnyttja dessa fördelar. Dessutom kan lokalt registrerade företag utnyttja kunskap och färdigheter som erhålls genom att medverka i eller samarbeta med företag som tillhandahåller ambulerande tjänster (t.ex. rådgivningstjänster eller annat specialistarbete), i den mån som sådan verksamhet kan klassificeras som ”ambulerande” enligt norsk lag. Myndigheten delar de norska myndigheternas uppfattning att överföringen av ambulerande arbetstagares kunskap och färdigheter till lokalt registrerade företag kan vara en viktig faktor för att bevara sysselsättningen för kompetenta arbetstagare i stödberättigade områden och därigenom väsentligt bidra till att förhindra eller minska avfolkningen i dessa.

(65)

Utöver överföringen av kunskap och färdigheter kan lokala företag, till en lägre kostnad, få tillgång till specialiserad arbetskraft som annars inte skulle vara tillgänglig. Detta är positivt för lokala företag, eftersom lägre kostnader för ambulerande tjänster gör det mer attraktivt och lönsamt att driva företag i det stödberättigade området. Vidare innebär undantagsregeln att alla ekonomiska aktörer som är aktiva i det stödberättigade området får lika villkor när det gäller kostnaderna för sociala avgifter under deras verksamhet i området.

(66)

Sammanfattningsvis anser myndigheten att de norska myndigheterna på tillräckligt sätt har visat att subventioneringen av ambulerande tjänster bidrar till positiva indirekta effekter genom en ökad konsumtion av varor och tjänster i de stödberättigade områdena, vilket i sin tur gynnar arbetsmarknaderna i de stödberättigade områdena. Myndigheten är dessutom övertygad om att subventioneringen av ambulerande tjänster bidrar till tillhandahållande av specialiserad arbetskraft till en lägre kostnad och till överföring av kunskap och färdigheter till lokalt etablerade företag, vilket är avgörande för flera ekonomiska verksamheters framtid i de stödberättigade områdena. Följaktligen bidrar undantagsregeln till att förhindra eller minska avfolkningen i mycket glest befolkade områden.

(67)

I fråga om undantagsregelns effekter på konkurrens och handel, anger de norska myndigheterna att undantagsregeln skapar lika villkor för alla företag som är verksamma i de missgynnade områdena, eftersom den tillämpas på samma sätt för samtliga EES-baserade företag. Företag som är registrerade utanför Norge, som skickar ut sina anställda till de stödberättigade områdena och som omfattas av norska sociala avgifter kan utnyttja undantagsregeln om villkoren i fråga uppfylls. Om det inte vore för undantagsregeln skulle dessa företag behöva vara registrerade i området i fråga för att få omfattas av samma skatteregler som deras lokalt registrerade, norska motparter. Detta skulle skapa ett hinder för marknadstillträde, vilket skulle strida mot grundtanken i punkt 134 i riktlinjerna som anger följande: ”Om stödet är nödvändigt och proportionellt för att det gemensamma mål[et] […] ska kunna nås är det sannolikt att de negativa effekterna av stödet kommer att uppvägas av de positiva effekterna. I vissa fall kan stödet emellertid leda till förändringar i marknadsstrukturen eller särdragen inom en sektor eller bransch på ett sätt som kan orsaka en betydande konkurrenssnedvridning genom hinder för marknadsinträde eller marknadsutträde, substitutionseffekter eller förskjutning av handelsflöden. I dessa fall är det osannolikt att eventuella positiva effekter kan kompensera för de negativa effekter som konstaterats.” Mot denna bakgrund anser myndigheten att undantagsregeln säkerställer att otillbörliga negativa effekter för konkurrens och marknadstillträde undviks. Detta är en positiv faktor enligt punkt 3 i riktlinjerna, som föreskriver att bedömningen av det regionala stödet uppväger behovet av subventioner för regional utveckling samtidigt som EES-staterna garanteras lika villkor. Såsom anges ovan är myndigheten inte övertygad om tillförlitligheten i Kimeks påstående att de företag som är registrerade i det stödberättigade området står inför mer permanenta svårigheter än de som skickar dit sina anställda för att tillfälligt arbeta i området. Tvärtom kan företag som är registrerade utanför det stödberättigade området ha en konkurrensmässig nackdel i jämförelse med lokala företag bland annat på grund av kostnader för transport och boende till personalen.

(68)

Företag som tillhandahåller ambulerande tjänster kan i viss utsträckning registrera underenheter i det stödberättigade området. Utan undantagsregeln för ambulerande tjänster i det stödberättigade området skulle det uppstå en skillnad i behandlingen beroende på om det företag som erbjuder tjänsten har etablerat en underenhet i det stödberättigade området. Det finns en risk för att detta kan påverka utlandsregistrerade företag mer än norskregistrerade företag. Företag som inte är registrerade i Norge, framför allt små och medelstora företag, kan förmodas ha mindre ingående kunskap om särdragen i de norska bestämmelserna om företagsregistrering och deras effekter på sociala avgifter. Mot denna bakgrund anser myndigheten att undantagsregeln säkerställer att man kan undvika otillbörliga negativa effekter (skapande av hinder för marknadstillträde och förskjutning av handelsflöden) på konkurrensen och handeln mellan EES-staterna, vilket är i linje med punkt 134 i riktlinjerna.

(69)

Enligt de senaste synpunkterna från de norska myndigheterna förefaller det som att det inte finns någon orättvis skillnad i behandling, i norsk arbetsrätt, av företag som tillhandahåller ambulerande tjänster och lokalt registrerade företag, vilket berörda parter hävdat. Myndigheten kommer därför inte att fästa ytterligare vikt vid detta påstående.

(70)

Mot bakgrund av det ovanstående konstaterar myndigheten att undantagsregeln är förenlig med EES-avtalet, i enlighet med artikel 61.3 c i detta.

4.   Slutsats

(71)

Såsom anges ovan konstaterar myndigheten att undantagsregeln för ambulerande tjänster under stödordningen för differentierade sociala avgifter 2014–2020 är förenlig med EES-avtalet. Regeln kan därför ingå i stödordningen tills myndighetens godkännande av stödordningen upphör att gälla den 31 december 2020.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undantagsregeln för ambulerande tjänster under stödordningen för differentierade sociala avgifter 2014–2020 är förenlig med EES-avtalet, i enlighet med artikel 61.3 c i detta. Det formella granskningsförfarandet avslutas härmed.

Artikel 2

Åtgärden får därmed genomföras.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge.

Artikel 4

Endast den engelska versionen av detta beslut är giltig.

Utfärdat i Bryssel den 31 maj 2017.

På Eftas övervakningsmyndighets vägnar

Sven Erik SVEDMAN

Ordförande

Frank J. BÜCHEL

Ledamot av kollegiet


(1)  Handlingar nr 702438–702440, 702442 och 702443.

(2)  Se beslut nr 225/14/KOL (EUT C 344, 2.10.2014, s. 14, och EES-supplement nr 55, 2.10.2014, s. 4), punkt 2.

(3)  Mål E-23/14, Kimek Offshore AS mot Eftas övervakningsmyndighet [2015], Efta Ct. Rep. 412.

(4)  Handling nr 776348.

(5)  Handlingarna nr 779603 och nr 779604.

(6)  Handling nr 787605.

(7)  EUT C 263, 30.6.2016, s. 21, och EES-supplement nr 36, 30.6.2016, s. 3.

(8)  Handling nr 804442.

(9)  Handling nr 811491.

(10)  Handling nr 813803.

(11)  Handling nr 816653.

(12)  LOV-1997-02-28-19.

(13)  För närmare uppgifter om stödordningen, se myndighetens beslut nr 225/14/KOL.

(14)  Lov om Enhetsregisteret (LOV-1994-06-03-15).

(15)  Mål E-23/14, Kimek Offshore AS mot Eftas övervakningsmyndighet [2015], Efta Ct. Rep. 412, punkt 116.

(16)  EUT L 166, 5.6.2014, s. 44, och EES-supplement nr 33, 5.6.2014, s. 1.

(17)  Se Eftadomstolens beslut av den 23.11.2015 i mål E-23/14 INT, Kimek Offshore AS mot Eftas övervakningsmyndighet [2015], Efta Ct. Rep. 666.

(18)  Synpunkter som tidigare inlämnats av de norska myndigheterna sammanfattas i beslutet om inledande av den formella utredningen, beslut nr 489/15/KOL, punkterna 15–21.

(19)  Se beslut nr 225/14/KOL, punkt 49.

(20)  Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 24.12.2013, s. 1) bör införlivas i punkt 1 ea i bilaga XV till EES-avtalet.

(21)  NAV Finnmark Bedriftsundersøkelse 2016, Notat 1 2016, tillgänglig på följande adress: https://www.nav.no/no/Lokalt/Finnmark/Statistikk+og+presse/bedriftsunders%C3%B8kelse--378352

(22)  Snøhvit og andre eventyr från Næringslivets Hovedorganisasjon, tillgänglig på följande adress: http://www.aksjonsprogrammet.no/vedlegg/Snohvit_12des.pdf och Ringvirkninger av petroleumsnæringen i norsk økonomi från Statistisk sentralbyrå, tillgänglig på följande adress: https://www.ssb.no/nasjonalregnskap-og-konjunkturer/artikler-og-publikasjoner/_attachment/218398?_ts=14b82bba2f0

(23)  Den allmänna gruppundantagsförordningen. Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1), som införlivats i punkt 1j i bilaga XV till EES-avtalet. Ändringarna av de bestämmelser om regionalt stöd som i princip godtogs av Europeiska kommissionen den 17 maj 2017 påverkar inte detta. Artikel 15.3 a i ändringsförordningen medger regionalt driftsstöd då stödmottagarna ”bedriver sin ekonomiska verksamhet” i mycket glesbefolkade områden. Ändringsförordningen finns tillgänglig på följande adress: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32017R1084

(24)  Punkt 6 i riktlinjerna.

(25)  Se beslut nr 91/14/KOL (EUT L 172, 12.6.2014, s. 52).

(26)  Punkt 16 i riktlinjerna.

(27)  Se myndighetens beslut nr 225/14/KOL, punkterna 85–91.

(28)  Se myndighetens beslut nr 225/14/KOL, punkterna 92–99.

(29)  Se myndighetens beslut nr 225/14/KOL, punkterna 100–107.

(30)  Se myndighetens beslut nr 225/14/KOL, punkterna 108–112.

(31)  Se myndighetens beslut nr 225/14/KOL, punkterna 113–117.

(32)  Se myndighetens beslut nr 225/14/KOL, punkterna 118–121.

(33)  Eftadomstolens dom i mål E-23/14, Kimek Offshore AS mot Eftas övervakningsmyndighet [2015], Efta Ct. Rep. 412, punkt 58.

(34)  Myndigheten noterar i detta avseende att de verksamheter som eventuellt kan gynnas av undantagsregeln begränsas i den norska lagstiftningen om registrering av affärsverksamhet (se punkterna 11 och 12 ovan).

(35)  Målet med regionalt stöd är att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa missgynnade områden (se punkt 1 i riktlinjerna). Detta sker genom stimulering av ytterligare ekonomisk verksamhet i dessa områden (punkt 6 i riktlinjerna). Att stimulera varaktiga arbetstillfällen är ett sätt att åstadkomma detta, men det är inte den enda lösningen.

(36)  Se myndighetens beslut nr 225/14/KOL, punkterna 11–16.