6.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/15

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2018/330

av den 5 mars 2018

om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1), särskilt artikel 11.2, och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

1.1 Gällande åtgärder

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1331/2011 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)	De gällande antidumpningstullarna varierar mellan 48,3 % och 71,9 % för individuellt namngivna företag, med en övrig tullsats på 71,9 %.

1.2 Inledande av en översyn vid giltighetens utgång

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (3) för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål (nedan kallade den berörda produkten) med ursprung i Kina, har kommissionen tagit emot en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EU) 2016/1036 (nedan kallad grundförordningen).

(4)	Begäran ingavs av Seamless Stainless Steel Tubes Industry of the European Union (Esta) (nedan kallat sökanden), som svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av den berörda produkten.

(5)	Begäran grundades på antagandet att det är sannolikt att dumpningen liksom skadan för unionsindustrin skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(6)

Efter att ha fastställt att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstiden utgång meddelade kommissionen den 10 december 2016 genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (4) att en översyn vid giltighetstidens utgång skulle inledas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(7)	Den 17 februari 2017 inleddes en undersökning av ett eventuellt kringgående när det gäller den berörda produkten med ursprung i Kina genom import avsänd från Indien (5). Undersökningen ledde inte till att åtgärderna utvidgades till import från Indien (6).

1.3 Berörda parter

(8)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i översynen. Kommissionen informerade uttryckligen sökanden, kända unionstillverkare, användare och importörer, exporterande tillverkare i Kina och de kinesiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att samarbeta.

(9)

Kommission angav även att den planerade att använda Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna) som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land), i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Därför informerade kommissionen tillverkarna i Förenta staterna om inledandet och uppmanade dem att delta.

(10)	Dessutom skickade kommissionen skrivelser till alla kända tillverkare av den berörda produkten i Sydkorea, Ukraina, Indien, Japan, Norge och Turkiet, och bad dem att samarbeta i översynen.

(11)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på inledandet av översynen inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Höranden i närvaro av förhörsombudet ägde rum den 14 december 2017 och den 19 januari 2018 på begäran av Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals Co. Ltd En begäran om ett tredje hörande mottogs den 30 januari 2018 och bifölls av förhörsombudet. Det hörandet ägde rum den 5 februari 2018.

1.3.1 Stickprov

(12)	I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

a) Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare

(13)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter inom de fastställa tidsfristerna. Urvalet gjordes på grundval av tillverknings- och försäljningsvolymen i unionen för den likadana produkten under översynsperioden, och en geografisk spridning säkerställdes. Urvalet utgjordes av de största företagen, belägna i Sverige, Frankrike och Spanien, inom de tre största grupperna av unionstillverkare.

(14)

En av de klagande, Tubacex Group, rådde kommissionen att välja dess näst största tillverkare, belägen i Österrike, i stället för den största tillverkaren, som är belägen i Spanien. Detta föreslogs eftersom vissa av tillverkarens produkttyper inte importerades från det berörda landet under översynsperioden.

(15)

Man beslutade dock att inte godta denna begäran mot bakgrund av att kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen väljer ut den största tillverknings- och försäljningsvolymen, och eftersom de berörda produkttyperna omfattades av definitionen av den likadana produkten. Dessutom ansåg kommissionen att det urval som ursprungligen gjordes var helt representativt och gav tillräcklig täckning vad gäller produkttyper, såsom förklaras i skäl 13.

(16)	Inga ytterligare synpunkter på det preliminära urvalet av unionstillverkare inkom, och urvalet bekräftades därför som slutgiltigt.

b) Stickprovsförfarande avseende importörer

(17)	För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(18)	Under stickprovsförfarandet gav sig två icke-närstående importörer till känna och lämnade den begärda informationen, och därför ansågs det inte vara nödvändigt med något stickprovsförfarande avseende icke-närstående importörer.

c) Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare i Kina

(19)

Tio exporterande tillverkare besvarade frågeformulären. Kommissionen gjorde först ett urval bestående av två av dem, på grundval av deras export till unionen och deras produktionskapacitet. Efter det att en av tillverkarna i urvalet dragit sig ur, fastställde kommissionen ett nytt urval, där den exporterande tillverkare som dragit sig ur ersattes med den som stod närmast i tur, så att urvalet återigen utgjordes av två exporterande tillverkare, på grundval av deras export till unionen och deras produktionskapacitet.

1.3.2 Frågeformulär

(20)

Kommissionen sände frågeformulär till de två utvalda exporterande tillverkarna, kända tillverkare i möjliga jämförbara länder, de tre unionstillverkarna i urvalet och alla kända importörer och användare som är verksamma på unionsmarknaden. Besvarade frågeformulär mottogs från de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet, fyra tillverkare i det jämförbara landet och de tre unionstillverkare som ingick i urvalet. Endast en av de icke-närstående importörer som nämns i skäl 18 besvarade frågeformuläret. Emellertid lämnade ytterligare fem icke-närstående importörer (varav fyra också är användare) in ett besvarat frågeformulär.

1.3.3 Kontrollbesök

(21)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att kunna fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för att kunna avgöra om det skulle strida mot unionens intresse att införa åtgärder. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

Unionstillverkare:

—	AB Sandvik Materials Technology, Sandviken, Sverige.

—	Tubacex Tubos Inoxidables S.A.U., Bilbao, Spanien.

—	Salzgitter Mannesmann Stainless Tubes France SAS, Saint-Florentin, Frankrike.

Unionens importörer och importörer/användare:

—	Arcus Nederland BV, Dordrecht, Nederländerna.

—	VRV SpA, Ornago, Italien.

—	Mangiarotti SpA, Sedegliano, Italien.

Exporterande tillverkare i Kina:

—	Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals Co. Ltd, Huzhou.

—	Shanghai Baoluo Stainless Steel Tube Co. Ltd (BSS), Shanghai.

1.4 Översynsperiod och skadeundersökningsperiod

(22)	Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 oktober 2015–30 september 2016 (nedan kallad översynsperioden).

(23)	Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 till och med översynsperiodens utgång (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

1.5 Utlämnande av uppgifter

(24)	Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som meddelats.

(25)	Kommissionen övervägde de synpunkter som inkom från de berörda parterna och beaktade dem när så var lämpligt.

2. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

2.1 Berörd produkt

(26)

Den berörda produkten är sömlösa rör av rostfritt stål (andra än rör försedda med röranslutningar, lämpliga för rörledningar för gaser eller vätskor, avsedda att användas i civila luftfartyg) (nedan kallade den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7304 11 00, 7304 22 00, 7304 24 00, ex 7304 41 00, 7304 49 10, ex 7304 49 93, ex 7304 49 95, ex 7304 49 99 och ex 7304 90 00 (Taric-nummer 7304410090, 7304499390, 7304499590, 7304499990 och 7304900091), med ursprung i Kina.

2.2 Likadan produkt

(27)

Av undersökningen framgick att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

—	Den berörda produkten.

—	Den produkt som tillverkas och säljs av de exporterande tillverkarna på hemmamarknaden i Kina.

—	Den produkt som tillverkas och säljs av den utvalda tillverkaren i det jämförbara landet.

—	Den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin.

(28)	Kommissionen fastställde därför att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(29)	En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att produktdefinitionen felaktigt omfattade specialiserade produkter för kärntekniska och militära ändamål och att dessa produkter borde ha undantagits från undersökningen eller att en översyn av produktdefinitionen för att undanta dem borde ha inletts.

(30)

Kommissionen påpekade att produktdefinitionen var densamma som i den ursprungliga undersökningen i enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen. Produktdefinitionen omfattade ett brett urval av produkttyper med samma eller liknande grundläggande tekniska och fysiska egenskaper. Enligt rättspraxis (7) måste det, när man ska fastställa om produkter är likadana så att de utgör samma produkt, bedömas huruvida de har samma tekniska och fysiska egenskaper, samma grundläggande slutanvändningar och samma förhållande mellan pris och kvalitet. I detta avseende bör utbytbarheten och konkurrensen mellan dessa produkter också bedömas. Undersökningen visade att alla produkttyper är gjorda av rostfritt stål med hjälp av tillverkningsprocesser som krävs för att tillverka sömlösa rör, och därmed används liknande maskiner, så att tillverkarna kan ställa om mellan olika varianter av produkten beroende på efterfrågan. Även om alla olika produkttyper inte är direkt utbytbara, konkurrerar tillverkarna således om order som omfattar ett brett spektrum av produkttyper. Dessutom tillverkas och säljs dessa produkttyper av både unionsindustrin och de kinesiska exporterande tillverkarna som använder liknande tillverkningsmetoder. Det fanns därför ingen anledning att anse att produkter för kärntekniska och militära ändamål inte ingick i produktdefinitionen.

(31)

En eventuell översyn av produktdefinitionen skulle utgöra en separat undersökning och ingick därför inte i den aktuella undersökningen. Dessutom tog inte den kinesiska exporterande tillverkaren själv något initiativ till att inleda en sådan översyn av produktdefinitionen. Påståendet avvisades därför.

3. SANNOLIKHET FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE DUMPNING

(32)	I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

3.1 Dumpning

3.1.1 Jämförbart land

(33)

I sitt tillkännagivande om inledande uppmanade kommissionen alla berörda parter att lämna synpunkter på kommissionens avsikt att använda Förenta staterna som tredjeland med marknadsekonomi för att fastställa normalvärdet för Kina. Kommissionen har även identifierat Indien som ett möjligt jämförbart land mot bakgrund av landets stora antal tillverkare och stora export till unionen. Andra möjliga jämförbara länder som nämndes i tillkännagivandet om inledande var Japan, Sydkorea, Norge, Turkiet och Ukraina.

(34)

En begäran om samarbete skickades till de kända tillverkarna i Indien, Japan, Sydkorea, Norge, Turkiet, Ukraina och Förenta staterna. När det gäller länder utan kända tillverkare begärdes uppgifter om tillverkare från de nationella myndigheterna. Besvarade frågeformulär mottogs från en exporterande tillverkare i Indien och från tre exporterande tillverkare i Förenta staterna.

Val av jämförbart land

(35)

I valet mellan Indien och Förenta staterna valde kommissionen Indien av följande skäl: Det fanns mer än 20 kända inhemska tillverkare i Indien, och således var priserna på den indiska marknaden resultatet av verklig konkurrens. Den indiska tillverkaren använde samma tillverkningsmetod som den som främst användes av den kinesiska industrin, och dess produktsortiment var mer jämförbart med den kinesiska exporten än Förenta staternas produktsortiment. I den ursprungliga undersökningen valdes dessutom Förenta staterna uttryckligen bort. Skälet till detta var, såsom anges i skäl 48 i förordningen om preliminär tull på grundval av den ursprungliga undersökningen (8), att Förenta staternas tillverkare förlitade sig på import av huvudsakliga råvaror och färdiga produkter från sina moderbolag i EU och upprätthöll en begränsad tillverkning i Förenta staterna, främst för att kunna tillgodose kundanpassade och tidskritiska order. Tillverkarna i Förenta staterna hade höga bearbetningskostnader som återspeglade deras särskilda tillverkningssituation, och dessa kostnader bidrog till höga inhemska priser på marknaden i Förenta staterna.

(36)	Den indiska tillverkaren lämnade in ett besvarat frågeformulär och alla begärda kompletterande uppgifter. Av de skäl som anges i skäl 45 ansågs de data som tillhandahållits vara korrekta.

Synpunkter från berörda parter på valet av jämförbart land

(37)	Unionsindustrin föredrog Förenta staterna som jämförbart land. Man hävdade att den stora exporten från Kina till Indien snedvred de inhemska priserna i Indien, vilket innebar att Indien var ett olämpligt jämförbart land.

(38)

Kommissionen noterade att de påstådda snedvridningarna av priserna på den indiska hemmamarknaden inte var underbyggda. Den noterade även att under alla omständigheter använde den indiska tillverkaren huvudsakligen råvaror som tillverkats internt och att dess försäljning på hemmamarknaden var lönsam. Därför fanns det inget som tydde på att den påstådda snedvridningen gjorde att den indiska tillverkaren tillämpade onormalt låga priser på hemmamarknaden.

(39)	De kinesiska exporterande tillverkarna hävdade att avsnitt 15 i Kinas anslutningsprotokoll till WTO inte gäller efter den 11 december 2016 och att metoden med jämförbart land därför inte längre var motiverad.

(40)	Kommissionen påminde om att normalvärdet, i enlighet med artikel 2.7 i den tillämpliga grundförordningen, fastställts på grundval av data från det jämförbara landet. Påståendet avvisades därför.

(41)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte en kinesisk exporterande tillverkare valet av Indien som jämförbart land och hävdade att det slutliga utlämnandet av uppgifter inte i tillräcklig grad motiverade valet av Indien. För det första hävdade tillverkaren att Indien inte var ett lämpligt jämförbart land, eftersom det indiska produktsortimentet inte var tillräckligt jämförbart med den kinesiska exporterande tillverkarens export till unionen. För det andra hävdade den att eftersom inget kontrollbesök hade gjorts hos den indiska tillverkaren, kunde kommissionen inte garantera att försäljningen på den indiska hemmamarknaden inte omfattade några specialiserade produkter för militära och kärntekniska ändamål. För det tredje gjorde den gällande att priserna på järnmalm i Indien hade snedvridits, enligt kommissionens preliminära resultat i antidumpningsundersökningen avseende gjutjärnsprodukter från Kina (9). Till följd av denna påstådda snedvridning ansågs för höga normalvärden användas för beräkningen av dumpningen. För det fjärde hävdade tillverkaren att de indiska normalvärdena var onormalt höga, vilket framgår av det faktum att de spanska försäljningspriserna i unionen i genomsnitt var lägre än de indiska genomsnittliga priserna. Företaget hävdade att dumpningsmarginalen skulle ha varit negativ om Spanien hade använts som jämförbart land.

(42)

Kommissionen noterade att skälen för att välja Indien som jämförbart land fastställs i detalj i skäl 35 och att inget av dessa skäl bestreds av den kinesiska exporterande tillverkaren. Den kinesiska exporterande tillverkaren hävdade inte heller att ett annat jämförbart land borde ha valts. När det gäller specifika påståenden, avvisades det första argumentet om produktsortimentets jämförbarhet, eftersom Indien hade det högsta antalet jämförbara produkttyper bland de tillgängliga möjliga jämförbara länderna, jämfört med den kinesiska exporten till unionen som helhet, vilket förklaras i skäl 35. Den specifika jämförbarheten med en enskild kinesisk exporterande tillverkare ogiltigförklarade inte valet av Indien som jämförbart land, eftersom bedömningen gjordes för hela landet. För det andra påpekade kommissionen att, såsom förklaras i skäl 30, ingick produkter för kärntekniska och militära ändamål i produktdefinitionen, vilket innebär att detta argument inte ogiltigförklarar valet av Indien som jämförbart land. Den separata frågan om en korrekt jämförelse mellan olika produkttyper behandlas i skälen 60 och 66. För det tredje var uppgiften att en påstådd snedvridning av priset på järnmalm inverkade på normalvärdet inte underbyggd. Under alla omständigheter användes inte järnmalm som en direkt råvara för den berörda produkten, och det fanns inte heller några bevis för någon indirekt inverkan på priserna på den indiska hemmamarknaden. Kommissionens undersökning, som den kinesiska exporterande tillverkaren hänvisade till, tillbakavisade dessutom tvärtom påståendet att priset på järnmalm hade snedvridits. Påståendet om snedvridning av priserna på järnmalm avvisades därför. Att valet av ett annat jämförbart land skulle ha varit gynnsammare för en specifik kinesisk exporterande tillverkare var, för det fjärde, inte ett giltigt skäl för att välja eller inte välja ett jämförbart land. Dessutom baserades jämförelsen med Spanien, som föreslogs av den kinesiska exporterande tillverkaren, på de genomsnittliga priserna för breda produktkategorier och den tog inte hänsyn till de specifika produkttyperna. Således visade inte uppgifterna att de indiska priserna var onormalt höga. Argumentet avvisades därför. I alla händelser skulle det inte ha varit möjligt att välja Spanien ensamt som jämförbart land, eftersom det är en medlemsstat i unionen. Kommissionen noterade att alternativet att välja hela unionen som jämförbart land inte skulle ha ändrat slutsatsen att dumpningen fortsatte. Detta beror på att de kinesiska priserna konstaterades underskrida unionens priser, såsom förklaras i skäl 126.

(43)	Kommissionen drog därför slutsatsen att inget av påståendena ogiltigförklarade valet av Indien som jämförbart land och den bekräftade att Indien var ett lämpligt jämförbart land.

(44)

Efter ytterligare förtydliganden upprepade den kinesiska exporterande tillverkaren sin invändning mot att Indien användes som jämförbart land och mot användningen av metoden med jämförbart land generellt. Som tillägg till sina tidigare påståenden, hävdade tillverkaren också att eftersom det inte gjorts något kontrollbesök hos den indiska tillverkaren så ogiltigförklarade detta valet av Indien som jämförbart land.

(45)

Kommissionen noterade att ett kontrollbesök inte var en förutsättning för valet av jämförbart land, och att ett sådant besök bara kan vara relevant vid bedömningen av om den information som den indiska tillverkaren lämnat är korrekt. Efter en noggrann bedömning kom kommissionen fram till slutsatsen att de data som den indiska tillverkaren lämnat var samstämmiga och kompletta. Den indiska tillverkaren har dessutom tidigare lämnat korrekta data till kommissionens undersökningar. Dessa indiska data ansågs därför vara en korrekt grund även om inget kontrollbesök hade gjorts. De övriga påståendena avvisas redan i skälen 40, 42 och 43 och de ändrar således inte kommissionens slutsatser.

(46)	Efter de ytterligare klargöranden som redovisas i skäl 53 hävdade den kinesiska exporterande tillverkaren att unionen hade valts som ytterligare jämförbart land, men utan att de berörda parterna fått tillfälle att kommentera valet.

(47)

Kommissionen klargjorde att Indien var det jämförbara landet och att det inte fanns något ytterligare jämförbart land. Såsom förklaras i skälen 51 och 53 användes information från frågeformulären från andra tillverkare för att fastställa normalvärdet bara i de fall det var nödvändigt på grund av att det i det jämförbara landet Indien inte förekom någon försäljning av produktkategorin ”Foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas”.

3.1.2 Normalvärde

(48)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som den indiska tillverkaren sålde till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ i jämförelse med den totala exportvolymen från Kina till unionen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen.

(49)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden i det jämförbara landet och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av de exporterande tillverkarna i Kina. Kommissionen undersökte huruvida försäljningen på hemmamarknaden av var och en av dessa produkttyper i det jämförbara landet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen.

(50)

Försäljningen på hemmamarknaden befanns utgöra normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Analysen visade att försäljningen på den indiska hemmamarknaden var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Normalvärdet för varje produkttyp fastställdes således utifrån det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnittspris för varje produkttyp vid all försäljning på hemmamarknaden under översynsperioden.

(51)

För exporterade produkttyper utan motsvarande försäljning på hemmamarknaden i det jämförbara landet, fastställdes normalvärdet på grundval av priset på hemmamarknaden för den mest likartade produkttypen i det jämförbara landet. För att ta hänsyn till skillnaderna mellan produkttyperna, togs vid fastställandet av normalvärdet hänsyn till särdragen hos produkttypen, som definieras genom produktkontrollnumret: produktkategori, ytterdiameter, rörväggens tjocklek, stålsort, provning, rörände, beläggning och längd. Dessa egenskaper återspeglades i koefficienter som tillämpades på priset på den indiska hemmamarknaden för den mest likartade produkttypen. När så var nödvändigt användes uppgifter i svaren på frågeformuläret från andra tillverkare för att bestämma (i) koefficienterna och (ii) underlaget för normalvärdet för produktkategorin ”Foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas”. När det gäller två egenskaper (provning och rörände) tillämpades ingen positiv korrigeringskoefficient, vilket innebar att ett mer försiktigt normalvärde fastställdes.

(52)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter påpekade en kinesisk exporterande tillverkare att den indiska tillverkarens produktsortiment inte omfattade alla de produktkategorier, stålsorter och diametrar som ingick i exporten från Kina till unionen. Den kinesiska tillverkaren hävdade därför att ett fastställande av normalvärdet på basis av försäljningen på den indiska hemmamarknaden inte var korrekt.

(53)

Kommissionen klargjorde att om det inte fanns någon försäljning på den indiska hemmamarknaden av en direkt motsvarande produkttyp, användes i stället data från frågeformuläret från andra tillverkare. I avsaknad av försäljning på hemmamarknaden av de produktkategorier, stålsorter och diametrar som angetts av den kinesiska exporterande tillverkaren, baserade kommissionen fastställandet av normalvärdet för de produkttyperna på de mest likartade produkttyperna i svaren i frågeformulären från unionstillverkarna. Den kinesiska exporterande tillverkaren informerades om vilka dessa specifika produkttyper var och de gällde bara kategorin ”Foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas”.

(54)

Efter dessa ytterligare klargöranden, hävdade den kinesiska exporterande tillverkaren att de mest likartade produkttyperna i produktkategorin ”Foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas” hade valts ut av kommissionen på ett sådant sätt att dumpningsmarginalerna blåstes upp. För det andra hävdade tillverkaren att kommissionen borde ha informerat om vilka specifika data från unionstillverkaren som hade använts. För det tredje hävdade tillverkaren att de ytterligare klargörandena inte förklarade om data från unionsindustrin användes för att fastställa alla de exporterade produkttyperna i den här produktkategorin eller bara vissa av dem. Slutligen begärde den att alla produkter av den specifika stålsorten (13 % Cr) inte borde ingå i beräkningen av dumpningen, eftersom exporten av denna stålsort utgjordes av återförsäljning av produkter som inte tillverkats av den kinesiska exporterande tillverkaren.

(55)

Kommissionen klargjorde att de mest likartade produkttyperna hade valts ut på grundval av antalet matchande egenskaper som förklaras i skäl 60. Upplysning om den mest likartade produkttypen som användes för varje exporterad produkttyp hade lämnats till den kinesiska exporterande tillverkaren. För det andra lade den kinesiska exporterande tillverkaren inte fram några argument för sitt påstående. För det tredje bekräftades genom de ytterligare klargörandena till den kinesiska exporterande tillverkaren att det inte förekom någon försäljning på den indiska hemmamarknaden av den specifika produktkategorin, stålsorten eller diametern, som den kinesiska exporterande tillverkaren hade angett. Data från övriga tillverkare användes följaktligen för försäljningen av de produkttyperna. Intervallet för normalvärdet som hade getts till den kinesiska exporterande tillverkaren gällde samtliga mest likartade produkttyper för denna produktkategori. Slutligen var kommissionen rättsligt skyldig att bestämma normalvärdet för all export till unionen och produktkategorin kunde därför inte undantas från beräkningen av dumpningen. Även om man vid beräkningen av dumpningen skulle ha bortsett från exporten i fråga av denna produktkategori, skulle det inte ha ändrat resultatet att dumpningen fortsatte under översynsperioden. Påståendena avvisades därför.

3.1.3 Exportpris

(56)	Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalas eller ska betalas av den första oberoende kunden.

3.1.4 Jämförelse och dumpningsmarginaler

(57)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriserna för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet. I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(58)

Eftersom dumpning konstaterades vid jämförelsen mellan normalvärdena och exportpriserna, drogs slutsatsen att justeringar av dessa exportpriser som uttrycktes på fob-basis inte skulle ha påverkat slutsatsen att det förelåg dumpning, eftersom ytterligare sänkningar av exportpriserna bara skulle ha ökat dumpningsmarginalen.

(59)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att prisjämförelsen kan ha snedvridits, eftersom den indiska försäljningen kan ha omfattat även produkter av hög kvalitet för kärntekniska och militära ändamål som jämförts med vanliga kinesiska produkter. Tillverkaren kritiserade produktkontrollnummerstrukturen och menade att den inte på ett korrekt sätt återspeglade dessa skillnader, vilket lett till orättvisa jämförelser. Den begärde att kommissionen åter skulle skicka ut frågeformulär till alla parter med en reviderad produktkontrollnummerstruktur. Den påstod samma sak i fråga om unionsförsäljningen (se skäl 125).

(60)

Kommissionen tog hänsyn till skillnaderna mellan produkttyperna och säkerställde en rättvis jämförelse. Ett unikt produktkontrollnummer tilldelades varje produkttyp som tillverkades och såldes av de kinesiska exporterande tillverkarna, tillverkaren i det jämförbara landet och unionsindustrin. Produktkontrollnumret bestämdes av produktens viktigaste egenskaper, vilket i detta fall var produktkategori, ytterdiameter, rörväggens tjocklek, stålsort, provning, rörände, beläggning och längd. Produktkontrollnummerstrukturen beaktade således på ett detaljerat sätt specifikationerna för varje produkttyp, vilket möjliggjorde en rättvis jämförelse. Det var således inte nödvändigt att ändra denna struktur och utfärda nya frågeformulär. Dessutom, såsom förklaras i skäl 42, ingick produkttyperna för militära och kärntekniska ändamål i produktdefinitionen och det fanns därför inga skäl för att utesluta dem. Det fanns inget som tydde på att några indiska produkter för militära och kärntekniska ändamål skulle ha blivit orättvist jämförda med den kinesiska exporten. De produkttyper som den kinesiska exporterande tillverkaren framhöll där det antyddes att förväxling var möjlig i fråga om stålsorter som användes för standardrör till skillnad från rör avsedda för kärnteknik, hade inte exporterats av denna tillverkare. Påståendet avvisades, eftersom det inte fanns någon möjlighet att jämförelsen snedvridits på grundval av detta.

(61)	På denna grundval fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till mellan [25 % och 35 %] för de två tillverkarna i urvalet. Det fastslogs därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(62)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde en kinesisk exporterande tillverkare, för det första, klargöranden om beräkningen av dumpningsmarginalen, i synnerhet om hur produktkontrollnumren för tillverkaren i det jämförbara landet och koefficienterna använts för att beräkna normalvärdena. För det andra begärde den mer information om priserna på hemmamarknaden i Indien, gjorde gällande att det redovisade intervallet för normalvärdena och dumpningsmarginalerna inte gjorde det möjligt att kontrollera att beräkningarna var korrekta, och hävdade att de högre värdena berodde på snedvridna resultat. För det tredje begärde tillverkaren också ytterligare klargöranden om de produkttyper som såldes på den indiska hemmamarknaden, i synnerhet om hur kommissionen hade säkerställt att specialiserade produkter för militära och kärntekniska ändamål inte på ett orättvist sätt jämförts med den kinesiska exporten till unionen.

(63)

Efter kommissionens svar lade den kinesiska exporterande tillverkaren fram ytterligare yrkanden och påståenden. För det fjärde begärde tillverkaren en fullständig förteckning över produktkontrollnumren för unionsindustrin och tillverkarna i Förenta staterna, där det visas hur koefficienterna fastställts. För det femte hävdade tillverkaren att svaren i frågeformuläret från de amerikanska tillverkarna inte bör användas för att bestämma koefficienterna, eftersom Förenta staterna inte ansetts vara ett lämpligt jämförbart land av de anledningar som anges i skäl 35. Den menade att de koefficienter som baserats på amerikanska priser kan ha överdrivits. För det sjätte hävdade den att en av dess exporttransaktioner felaktigt tagits med i beräkningen av exportpriset. För det sjunde hävdades att kommissionen borde ha lämnat mer information om normalvärdena och dumpningsmarginalerna för varje produktkontrollnummer, i stället för att ge ett intervall. För det åttonde hävdade tillverkaren att de exporterade produkttyper för vilka det inte förekom någon motsvarande försäljning på hemmamarknaden i det jämförbara landet borde ha undantagits från beräkningen och fastställts som icke-dumpade produkter, i syfte att undvika skuldpresumtion. Den kinesiska exporterande tillverkaren begärde slutligen också en förlängning av tidsfristen för synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(64)

För det första gav kommissionen den kinesiska exporterande tillverkaren en förteckning över de produktkontrollnummer som låg till grund för fastställandet av normalvärdet, inbegripet en förteckning över de produktkontrollnummer som direkt motsvarade dess export till unionen. Om det saknades några direkt motsvarande produktkontrollnummer, gav den information om vilka nummer som hade utgjort grunden för fastställandet av normalvärdet med tillämpning av koefficienter. Förteckningen över produktkontrollnumren visade att försäljningen på den indiska hemmamarknaden, som användes för fastställandet av normalvärdet, inte omfattade några specialstålsorter som typiskt sett används för kärntekniska och militära ändamål. Kommissionen lämnade också en detaljerad förteckning över var och en av de koefficienter som använts.

(65)

För det andra gav kommissionen den kinesiska exporterande tillverkaren intervall för normalvärden och dumpningsmarginaler för var och en av de exporterade produkttyperna. De detaljerade sifforna för tillverkaren kunde inte tillhandahållas utan att konfidentiella uppgifter utlämnades, och därför presenterades dessa data i intervall. När det gäller farhågorna om de största dumpningsmarginalerna, konstaterade kommissionen att både den största och minsta dumpningsmarginalen endast avsåg begränsade mängder (mindre än 7 % av exporten) och var därför inte tillräckliga för att avlägsna den totala dumpningsmarginalen för den kinesiska exporterande tillverkaren. Även om dessa värden inte skulle ha beaktats, skulle således slutsatsen att dumpningen fortsatte under översynsperioden inte ha ändrats.

(66)

För det tredje, vad gäller en rättvis jämförelse av produkttyper, klargjorde kommissionen att dumpningsmarginalen för varje produkttyp som exporterades av en kinesisk exporterande tillverkare fastställdes på grundval av en jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet för samma produkttyp, eller, i avsaknad av en motsvarande produkttyp, den mest likartade produkttypen, som koefficienterna tillämpades på för att återspegla de egenskaper som definieras genom produktkontrollnumret. Därför jämfördes inte exportpriserna på vanliga produkttyper med specialiserade produkttyper. Den jämförbara försäljningen på den indiska hemmamarknaden omfattade inte några specialstålsorter som typiskt används för särskilda militära och kärntekniska ändamål. Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte fanns någon risk för en orättvis jämförelse, vilket den kinesiska exporterande tillverkaren hävdat. Under alla omständigheter och även om kommissionen är rättsligt skyldig att bestämma normalvärdet för varje produkttyp som exporteras till unionen, konstaterades dumpning också när bara direkt motsvarande produkttyper beaktades. Detta visade att valet av de mest likartade produkttyperna eller fastställandet av koefficienterna inte var orsaken till den övergripande slutsatsen om dumpning.

(67)

För det fjärde tillhandahöll kommissionen, förutom en detaljerad förteckning över koefficienter, ytterligare förklaringar om hur koefficienterna tillämpats för att fastställa normalvärden på grundval av en likartad produkttyp när det gäller produkttyper som inte har någon direkt motsvarande produkttyp i det jämförbara landet. En fullständig förteckning över produktkontrollnumren i Förenta staterna och unionen och beräkningarna av koefficienterna kunde inte tillhandahållas, eftersom detta skulle ha inneburit att känslig affärsinformation från tillverkarna i Förenta staterna eller i unionen måste avslöjas.

(68)

För det femte klargjorde kommissionen att koefficienterna fastställts som procenttal, som återspeglade den relativa skillnaden mellan produkttyperna och inte de absoluta prisnivåerna i Förenta staterna. Därför avvisades påståendet att den absoluta prisnivån i Förenta staterna hade lett till att ett för högt normalvärde fastställdes.

(69)	För det sjätte konstaterade kommissionen att den exporttransaktion som lyftes fram bara utgjorde en liten volym (mindre än 3 % av exporten). Även om man skulle bortse från denna transaktion skulle det ändå inte ändra slutsatsen att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(70)

För det sjunde, såsom förklaras i skäl 65, tillhandahöll kommissionen, för varje produktkontrollnummer som exporterats, intervall för normalvärdet och dumpningsmarginalen. De detaljerade siffrorna för tillverkaren kunde inte tillhandahållas utan att konfidentiella uppgifter utlämnades, och därför presenterades dessa data i intervall.

(71)

För det åttonde påpekade kommissionen att den måste fastställa ett normalvärde liksom dumpningen för varje exporterad produkttyp. Det rörde sig inte om någon ”skuldpresumtion”, eftersom dumpning endast fastställdes om exportpriset var lägre än normalvärdet och eventuella negativa dumpningsmarginaler till fullo beaktades vid beräkningen av den övergripande dumpningsmarginalen.

(72)	Slutligen medgavs en förlängning för att möjliggöra synpunkter på de nya klargörandena i skälen 64–70, som lämnats till den kinesiska exporterande tillverkaren.

(73)	Efter de nya förtydligandena fortsatte den kinesiska exporterande tillverkaren att bestrida vissa aspekter av jämförelsen och fastställandet av dumpning, och upprepade vissa av sina tidigare påståenden.

(74)

För det första hävdade den att justeringar borde ha gjorts av det jämförbara landets priser på grundval av stordriftsfördelar, handelsled, lägre produktivitet, försäljningskostnader, avkastning, lönsamhet och kostnader för råvaror. För det andra hävdade tillverkaren att klargörandena fortfarande inte gjorde det möjligt att förstå hur normalvärdena hade fastställts. För det tredje upprepade den sin begäran om att få ta del av kostnadsdata, eller åtminstone intervallen, för varje produktkontrollnummer från tillverkarna i Förenta staterna och unionen. Dessutom begärde den information om källan till varje koefficient och begärde att information om produktens egenskaper skulle lämnas ut. För det fjärde hävdades att koefficienterna snedvridits på grund av förekomsten av kärntekniska eller militära produkter i Förenta staterna och unionen. För det femte hävdade den att de koefficienter som kommissionen tillämpat var felaktiga. Den lämnade in alternativa koefficienter som påstods visa att ingen dumpning förekommit vid exporten till unionen. Som alternativ uppmanade den kommissionen att justera koefficienterna på grundval av använd tillverkningsmetod, relaterade inköp eller använd råvara. För det sjätte hävdade tillverkaren att även om man bara tittade på direkt motsvarande produkttyper, beaktades inte vid fastställandet av dumpning de allmänt lägre priserna i Indien, de justeringar av det jämförbara landets priser som efterlysts och den särskilda situationen för tillverkaren i det jämförbara landet.

(75)	Kommissionen undersökte de nya påståendena i detalj.

(76)

För det första, vilket förklaras i skäl 35, var priserna på hemmamarknaden i Indien resultatet av verklig konkurrens och de ansågs därför vara tillförlitliga. Påståendena om snedvridning av priserna på den indiska hemmamarknaden har redan behandlats i skäl 42. De nya kraven på justeringar av priserna på den indiska hemmamarknaden underbyggdes inte av den kinesiska exporterande tillverkaren och avvisades därför.

(77)

För det andra lämnade kommissionen detaljerad ytterligare information om koefficienterna, källorna till dem och beräkningsmetoden, såsom beskrivs i skälen 64–71, och svarade därefter på ett antal tekniska frågor om beräkningsmetoden (10). Som anges i skäl 83 lämnade kommissionen också ett exempel på hur en koefficient beräknats utifrån kostnadsdata. I exemplet uttrycktes faktiska kostnadsdata i intervall för att skydda deras konfidentialitet i enlighet med artikel 19 i grundförordningen. Därför drogs slutsatsen att den kinesiska exporterande tillverkaren hade fått tillräcklig information för att kunna spåra metoden för att bestämma normalvärdena.

(78)

För det tredje hade begäran om tillgång till kompletterande data från tillverkarna i Förenta staterna och unionen redan avfärdats av de orsaker som förklaras i skäl 67. Att lämna ut källan till varje koefficient skulle ha avslöjat information om de produkttyper som tillverkas av varje tillverkare. Att lämna ut data i form av intervall skulle också ha varit orimligt betungande med tanke på de stora volymerna av företagsspecifika kostnadsdata (fler än 2 000 rader och över 50 kolumner). Det noterades också att de data som begärdes rörde kostnadsnivån för varje produktkontrollnummer. Kostnadsnivån i sig påverkade inte fastställandet av normalvärdena, eftersom koefficienterna tillämpades som andelar (procentsatser), inte som absoluta värden. Kostnadsnivån per produktkontrollnummer påverkade med andra ord inte resultatet. Slutligen kan den precisionsnivå som är nödvändig för beräkningen av koefficienterna inte uttryckas på ett meningsfullt sätt genom intervaller. Detta beror på att om man korsmultiplicerade värden som uttrycks som intervaller skulle det ha gett ett intervall med ett alltför stor spännvid för att vara meningsfullt. Av dessa skäl utlämnades inte bakomliggande kostnadsdata, men däremot utlämnades de resulterande faktiska koefficienterna i sin helhet. Priserna på hemmamarknaden i Indien tillhandahölls i intervaller. Skälet till detta är att till skillnad från de kostnadsdata som användes för att fastställa koefficienterna, låg de indiska priserna till grund för att fastställda grundnivån för normalvärdena. Det var därför motiverat att den kinesiska exporterande tillverkaren fick tillgång för att kunna verifiera dessa data.

(79)

För det fjärde, såsom förklaras i skäl 30, ingick produkttyperna för militära och kärntekniska ändamål i produktdefinitionen och det inte fanns inte något skäl för att omdefiniera produktdefinitionen. Produktens egenskaper återspeglades i produktkontrollnummerstrukturen, vilket garanterade att jämförelsen mellan produkttyper var rättvis av de skäl som förklaras i skäl 60 och 66. Det fanns inga belägg för faktiska snedvridningar. Det fanns heller inga indikationer på att någon påstådd snedvridning skulle ha varit tillräcklig för att ändra den övergripande slutsatsen att dumpningen fortsatte under översynsperioden. Därför tillbakavisades påståendena rörande produkttyper för kärntekniska och militära ändamål.

(80)

För det femte så genomfördes mot bakgrund av kommentarerna en översyn och ändring av de koefficienter som användes för yttre diameter och stålsort. Både de ändrade koefficienterna och de ändringar av enskilda dumpningsmarginaler som de ledde till lämnades ut. Även om ändringarna sänkte dumpningsmarginalen för en kinesisk exporterande tillverkare, var de inte tillräckliga för att ändra den övergripande slutsatsen att dumpningen fortsatte under översynsperioden. Däremot godtogs inte de alternativa koefficienter som den kinesiska exporterande tillverkaren lämnade in, eftersom de baserades på standardprislistor från en unionstillverkare från en tidsperiod som låg utanför översynsperioden. Faktiska företagsspecifika data från översynsperioden utgjorde en pålitligare grund för fastställandet av normalvärdet. Kraven att ändra koefficienterna för tillverkningsmetod, typ av råvaror och relaterade inköp var inte underbyggda och ospecifika, eftersom inga av de delar som den kinesiska exporterande tillverkaren lyfte fram påverkade fastställandet av koefficienterna. Kraven avvisades därför.

(81)

För det sjätte var de justeringar som efterlystes inte underbyggda och det fanns inget som tydde på att de var tillräckligt betydande för att slutsatsen om dumpning skulle bli en annan. Den allmänna prisnivån för indisk export till unionen var inte relevant, eftersom fastställandet av normalvärdet baserades på priserna på hemmamarknaden, inte exportpriserna, och i vilket fall som helst var jämförelsen produktkontrollnummer per produktkontrollnummer relevantare än en jämförelse av genomsnittliga priser beroende på det breda utbudet av produkttyper och de betydande prisskillnaderna mellan dem, som kanske inte återspeglas i de genomsnittliga priserna. Påståendena kunde således inte godtas.

(82)

I ett mycket sent skede av undersökningen begärde en kinesisk exporterande tillverkare att få bli hörd en andra gång av förhörsombudet med motiveringen att tillverkarens rätt till försvar hade åsidosatts, eftersom den ansåg att den hade fått otillräckliga förklaringar av den metod kommissionen använt för att fastställa dumpningen, närmare bestämt hur koefficienterna hade fastställts och använts för att fastställa normalvärden. Tillverkaren begärde också att övriga berörda parter, dvs. unionstillverkare, tillverkaren i det jämförbara landet Indien och de samarbetsvilliga amerikanska tillverkarna skulle delta i mötet. Ingen av de berörda parterna var dock intresserad av att delta.

(83)

Efter hörandet rekommenderade förhörsombudet att kommissionen ytterligare skulle förklara den metod som använts som komplement till de ytterligare utlämnanden av uppgifter och förklaringar som gjorts tidigare under förfarandet. Detta ledde till att kommissionen gjorde ett kompletterande utlämnande av uppgifter begränsat till de punkter som förhörsombudet ansåg kunde påverka rätten till försvar och uppmanade den exporterande tillverkaren att kommentera dessa punkter. Innehållet i detta kompletterande utlämnande av uppgifter anges i skälen 53, 77, 78 och 80. Den justering som den exporterande tillverkarens kommentarer ledde till resulterade dessutom i en lägre genomsnittlig dumpningsmarginal för de kinesiska exporterande tillverkarna: dumpningsmarginalen minskade till intervallet [25 % till 35 %] så som anges i skäl 61, vilket är marginellt lägre än intervallet [30 % till 40 %] som ursprungligen beräknades vid det definitiva utlämnandet av uppgifter. Den exakta nivån på dumpningsmarginalen påverkade inte de exporterande tillverkarna, eftersom nivån på åtgärderna inte påverkades av en översyn vid giltighetstidens utgång, vilket framgår av skäl 195.

(84)	Kommissionen gav de kinesiska exporterande tillverkarna tillräckligt med tid för att kommentera de ytterligare delar som lämnats ut till dem.

(85)

I sin inlaga kommenterade dock en kinesisk exporterande tillverkare inte enbart de punkter som förhörsombudet tog upp och som kommissionen lämnat ytterligare förklaringar till. I stället ifrågasatte den återigen kommissionens metoder genom att betvivla de förklaringar som redan lämnats under förfarandet (se skälen 59–83). Sent på eftermiddagen den 26 januari 2018 innan tidsgränsen för kommentarer löpte ut måndagen den 29 januari 2018, lämnade den tillverkaren dessutom in nya frågor och krav, som tidigare inte tagits upp vare sig under förfarandet eller med förhörsombudet. Tillverkaren hävdade att om inga svar gavs på dessa frågor eller om inga uppgifter lämnades ut, skulle det överträda dennes rätt till försvar.

(86)

I sitt svar erinrade kommissionen först om att rättsliga och förfarandemässiga steg samt tidsfrister för att slutföra en översyn gjorde att den inte kunde godta fortsatta argument, krav och frågor som lämnades in sent i förfarandet och att detta skulle äventyra att undersökningen slutfördes i tid. Parterna hade dessutom haft gott om tid och goda möjligheter att lämna kommentarer tidigare. Detta gällde i synnerhet det aktuella ärendet där metoderna hade förklarats ingående under flera höranden och i flera dokument som de berörda parterna kunde ta del av. Det är av dessa skäl som kommissionen i sina förtydliganden efter hörandena uttryckligen begärde att den kinesiska exporterande tillverkaren skulle begränsa sina kommentarer till de specifika frågor där den inför förhörsombudet hade hävdat att tillverkarens rätt till försvar hade överträtts, och mot bakgrund av vilka tillverkaren hade fått ytterligare förtydliganden. Den kinesiska exporterande tillverkaren kunde varken visa hur rätten till försvar hade överträtts, eller hur de punkter som togs upp kunde ha påverkat undersökningens övergripande resultat.

(87)

Förutom att ifrågasätta metoden för fastställande av normalvärdet, fortsatte den kinesiska exporterande tillverkaren att hävda att dumpningsmarginalen hade blåsts upp genom en jämförelse mellan rör för militära och kärntekniska ändamål och rör för vanlig användning. Men som förklaras i skäl 79 gjordes ingen sådan jämförelse och inget normalvärde fastställdes för sådana specifika produkttyper.

(88)

Den exporterande tillverkaren hävdade dessutom, för första gången i detta sena skede av förfarandet, att det borde ske en justering för en rättvis prisjämförelse. Som skäl framförde tillverkaren att dennes produktivitet var 2,5 gånger högre än tillverkarens produktivitet i det jämförbara landet Indien. Tillverkaren riktade även uppmärksamheten mot den indiska tillverkarens vinstmarginal och begärde en nedjustering av normalvärdet på grundval av att försäljningen under översynsperioden på hemmamarknaden i Indien var lönsammare än det vinstmål som fastställts för unionsindustrin under den ursprungliga undersökningen. Bägge påståendena skulle sammantaget ge en nedjustering av normalvärdena med 28 % och därigenom ge upphov till den påstådda negativa dumpningsmarginalen.

(89)

Det första påståendet gjordes vid en tidpunkt då det var omöjligt att verifiera det. I vilket fall som helst, och även om det första påståendet hade gjorts tidigare under förfarandet, styrktes det inte av bevis och uppfyllde därför inte kraven i artikel 6.8 i grundförordningen. Det andra påståendet var grundlöst, eftersom normalvärdet baserades på tillverkarens faktiska priser på hemmamarknaden i det jämförbara landet, vilket anges i skälen 48–51, och inte på kostnader och vinster. Lönsamheten för tillverkarens försäljning på hemmamarknaden i det jämförbara landet beaktades vid fastställandet av att försäljningen på hemmamarknaden skedde vid normal handel, vilket förklaras i skäl 50. Som motsats till detta återspeglade unionsindustrins vinstmål den vinst som skulle ha kunnat uppnås i avsaknad av dumpad import. Vinsten på hemmamarknaden och unionsindustrins vinstmål var inte jämförbara. Bägge påståendena avvisades därför. Som en följd av avvisandet av justeringen på 28 %, skulle den kinesiska exporterande tillverkarens alternativa dumpningsberäkning, även om den annars hade godtagits, inte heller ha påverkat resultatet att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(90)

Vid hörandet den 5 februari 2018 hänvisade samma kinesiska exporterande tillverkare vid ett flertal tillfällen till WTO:s överprövningsorgans avgörande om import av fästdon från Kina (ärende DS397). Tillverkaren hävdade att mot bakgrund av det avgörandet borde kommissionen ha informerat om alla kostnader, priser och normalvärden för varje produkttyp från den indiska tillverkaren i det jämförbara landet, från de samarbetsvilliga tillverkarna i Förenta staterna och från unionsindustrin, och hävdade att annars hade tillverkarens rätt till försvar överträtts.

(91)

Kommissionen noterade dock att avgörandet innebar att man skulle lämna ut metoden för fastställande av normalvärdet enbart för de produkttyper som exporteras av den kinesiska tillverkaren, och därigenom omfattades exporten helt och hållet. Däremot innebar avgörandet inte att konfidentiella företagsuppgifter om alla parters fullständiga verksamheter borde bli tillgängliga för den exporterande tillverkaren. Påståendet avvisades därför.

(92)

Vid hörandet den 5 februari 2018 fortsatte samma kinesiska exporterande tillverkare att hävda att även de ändrade koefficienterna som kommissionen fastställt var felaktiga. Den ifrågasatte de ändrade koefficienterna för stålsort och koefficienterna för minsta diamater. Den hävdade att koefficienter som fastställts på basis av data från exporterande tillverkare i Förenta staterna borde ha baserats på standardkostnader. Den lämnade in en alternativ dumpningsberäkning där de alternativa koefficienterna användes, som resulterade i en negativ dumpning beroende på den justering på 28 % som förklaras i skälen 88–89.

(93)

Kommissionen avvisade även fortsättningsvis de alternativa koefficienterna, eftersom de baserades på standardprislistor från en annan tidsperiod än översynsperioden, vilket förklaras i skäl 80. Kommissionen bekräftade att i antidumpningsundersökningar ska faktiska kostnader alltid användas, vilket innebär standardkostnader justerade efter kvantitet och prisvariationer. De ändrade koefficienterna låg dessutom i stort sett i linje med de alternativa koefficienter som den kinesiska exporterande tillverkaren lämnat in. Enbart de alternativa koefficienterna skulle i vilket fall som helst, även om de hade godtagits, inte ha påverkat resultatet att dumpningen fortsatte under översynsperioden

3.2 Sannolikhet för fortsatt dumpning från Kina

(94)

Eftersom det konstaterats att dumpning förekom under översynsperioden undersökte kommissionen sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta, om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, de kinesiska tillverkarnas prissättning på andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

3.2.1 Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina

(95)

Kapacitetsutnyttjandet hos de två kinesiska tillverkarna i urvalet konstaterades ligga på mellan [40 % och 60 %]. Den outnyttjade kapaciteten var i storleksordningen [40 000–50 000 ton] för de två tillverkarna i urvalet. Detta motsvarar [30 %–50 %] av förbrukningen i unionen. Det konstaterades dessutom att det fanns planer på att bygga ut kapaciteten.

(96)

Sökanden beräknade att den totala kapaciteten för alla tillverkare i Kina uppgick till över 1 miljon ton. På grundval av graden av kapacitetsutnyttjande hos de tillverkare som ingick i urvalet, uppskattades den totala outnyttjade kapaciteten i Kina således till cirka 500 000 ton, vilket är mer än fyra gånger så mycket som förbrukningen i unionen. Även om graden av kapacitetsutnyttjande hos de andra exporterande tillverkarna skulle ha varit högre än hos de tillverkare som ingick i urvalet, skulle den totala kinesiska outnyttjade kapaciteten fortfarande vara betydande och motsvara mer än den totala förbrukningen i unionen.

(97)

Sökanden uppskattade att den totala inhemska förbrukningen i Kina uppgick till 310 000 ton, på grundval av den kinesiska inhemska tillverkningen, importen och exporten. Eftersom den outnyttjade kapaciteten motsvarade mer än 150 % av den uppskattade inhemska förbrukningen i Kina, ansågs det osannolikt att den inhemska förbrukningen i Kina skulle kunna öka med 150 % och absorbera den stora outnyttjade kapaciteten.

(98)	Därför drogs slutsatsen att det fanns en mycket betydande outnyttjad kapacitet som, åtminstone delvis, skulle kunna omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

3.2.2 Kinas prissättning på andra marknader

(99)

Antidumpningsåtgärder på import av den berörda produkten från Kina var i kraft i Eurasiska ekonomiska unionen (Vitryssland, Kazakstan och Ryssland) och Ukraina. Dessa åtgärder visade att det förekommer dumpning från den kinesiska industrins sida som helhet när det gäller den berörda produkten på andra marknader.

(100)

Den kinesiska exporten till alla tredjeländer befanns dessutom generellt sett vara lägre prissatt än exporten till unionen. Att döma av kinesisk exportstatistik ligger de genomsnittliga kinesiska exportpriserna till tredjeländer 23 % lägre än exportpriserna till unionen.

(101)

Kommissionen drog slutsatsen att om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla, är det sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle omdirigera sin export till unionen till dumpade priser.

3.2.3 Unionsmarknadens attraktionskraft

(102)

Unionsmarknadens storlek uppgick till över 100 000 ton och marknaden bedöms vara den näst största i världen efter Kinas marknad, och större än Förenta staternas. Unionsmarknaden var således redan genom sin storlek attraktiv för kinesiska exportörer.

(103)

För det andra konstaterades de genomsnittliga kinesiska exportpriserna till unionen vara betydligt högre än de genomsnittliga kinesiska exportpriserna till andra marknader, vilket även detta visade att unionsmarknaden är attraktiv. Såsom anges i skäl 100 var de kinesiska exportpriserna till tredjeländer 23 % lägre än exportpriserna till unionen.

(104)

För det tredje innebar antidumpningsåtgärderna på andra marknader, såsom Ryssland och Ukraina, att det fanns ett begränsat antal andra marknader för kinesisk export. Om åtgärderna skulle upphöra att gälla är det därför sannolikt att den kinesiska exporten åter skulle omdirigeras till unionsmarknaden och nå en marknadsandel närmare den andel den hade innan åtgärderna infördes, dvs. 18 %.

(105)

Sammanfattningsvis slog kommissionen fast att unionsmarknaden sannolikt skulle vara mycket attraktiv för kinesisk export, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

3.3 Slutsats om sannolikheten för fortsatt dumpning

(106)

Undersökningen visade att den kinesiska importen fortsatte att komma in på unionsmarknaden till dumpade priser under översynsperioden. Den visade också att den outnyttjade kapaciteten i Kina var mycket betydande jämfört med förbrukningen i unionen under översynsperioden. Denna outnyttjade kapacitet skulle sannolikt, åtminstone till en del, omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(107)

Dessutom hade andra marknader infört antidumpningsåtgärder på import av den berörda produkten från Kina, och de kinesiska exportpriserna till andra marknader var lägre än priserna till unionen. Denna prissättning på den kinesiska exporten till tredjeländers marknader visar att det är sannolikt att dumpningen till unionen skulle fortsätta, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(108)

Slutligen visade unionsmarknadens attraktionskraft, sett till storlek och priser, och det faktum att andra marknader fortfarande är stängda på grund av antidumpningsåtgärder att det är troligt att den kinesiska exporten skulle omdirigeras till unionsmarknaden, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(109)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det rådde stor sannolikhet för att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna skulle leda till betydande dumpade importvolymer från Kina till unionen.

4. UNIONSINDUSTRINS SITUATION

4.1 Definition av unionsindustrin och unionstillverkningen

(110)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten i unionen av 23 kända tillverkare, varav vissa var närstående varandra. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(111)

Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till cirka 117 000 ton på grundval av data som tillhandahållits av sökanden.

(112)

De företag som ingick i urvalet i undersökningen svarar för 54 % av tillverkningen i unionen och för 55 % av försäljningen i unionen. Data från urvalet anses representativa för unionsindustrins situation.

4.2 Förbrukningen i unionen

(113)

Kommissionens beräkning av förbrukningen i unionen grundades på i) unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden enligt de data som lämnats av sökanden och ii) importen från tredjeländer enligt Eurostats databas. Denna databas gav de mest korrekta uppgifterna eftersom den, utöver import enligt det normala förfarandet, också omfattade import enligt förfarandet för aktiv förädling.

(114)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (ton)

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Total förbrukning i unionen	108 152	116 718	111 324	104 677
Index (2013 = 100)	100	108	103	97
Källa: Svar på frågeformuläret, sökandens data och Eurostats databas.

(115)

Förbrukningen i unionen ökade med 8 % under 2014, men minskade sedan med 11 % mellan 2014 och översynsperioden. Denna nedgång berodde huvudsakligen på minskade investeringar i olje- och gasindustrin, som är en av de viktigaste användarindustrierna.

4.3 Import från det berörda landet

4.3.1 Volym och marknadsandel för importen från det berörda landet

(116)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostats databas (10-siffrig nivå). Det framgick dock av en uppdelning mellan ursprungsländerna för importen i Eurostats databas att vissa länder inte var tillverkare av den berörda produkten. Importen från dessa länder undantogs således från undersökningen, eftersom den uppenbarligen inte avser den berörda produkten. Relevanta uppgifter gjordes tillgängliga för inspektion för berörda parter i ärendet. Data avseende Kina, Indien, Ukraina och andra länder som tillverkar den berörda produkten behövde inte korrigeras.

(117)

Marknadsandelen för importen fastställdes också på grundval av korrigerade data från Eurostat.

(118)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (ton) och marknadsandel

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Total importvolym från Kina (ton)	2 437	1 804	1 951	2 317
Index (2013 = 100)	100	74	80	95
Marknadsandel (%)	2,3	1,5	1,8	2,2
Importvolym från Kina med undantag för aktiv förädling	1 173	1 120	1 014	820
Index (2013 = 100)	100	95	86	70
Marknadsandel (%)	1,1	1	0,9	0,8
Källa: Svar på frågeformuläret, sökandens data och Eurostats databas.

(119)

Under skadeundersökningsperioden var importvolymen från Kina liten. Den totala importen från Kina hade en marknadsandel på omkring 2 % under hela skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen var omkring 1 % under skadeundersökningsperioden, om man bortser från aktiv förädling. De volymer som importerades enligt förfarandet för aktiv förädling återexporterades i färdiga produkter, t.ex. värmeväxlare.

(120)

Importen har legat på denna låga nivå sedan de ursprungliga åtgärderna infördes 2011, och detta kan alltså antas bero på de gällande antidumpningsåtgärderna.

4.3.2 Priser för importen från det berörda landet och prisunderskridande

(121)

Preliminärt bör det noteras att de genomsnittliga priserna på den berörda produkten kanske inte är representativa per produkttyp, på grund av det breda produktsortimentet och den stora prisskillnaden mellan produkterna. De presenteras ändå nedan.

Tabell 3

Genomsnittliga importpriser från Kina

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Genomsnittligt pris på import från Kina (euro/ton)	5 288	6 911	6 604	4 615
Index	100	131	125	87
Normalt förfarande (euro/ton)	5 711	6 146	6 442	5 420
Index	100	108	113	95
Förfarandet för aktiv förädling (euro/ton)	4 895	8 162	6 780	4 174
Index	100	167	138	85
Källa: Taric-databasen.

(122)

De genomsnittliga priserna på importen från Kina under skadeundersökningsperioden sjönk med 13 %.

(123)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarna svarade för 56 % av importen från Kina och hade en marknadsandel på omkring 1 % under översynsperioden.

(124)

Kommissionen bedömde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra de vägda genomsnittliga försäljningspriser per produkttyp som de tre unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerade till nivån fritt fabrik, och de motsvarande vägda genomsnittliga priser cif unionens gräns per produkttyp för importen som tillverkarna i urvalet tog ut av den första oberoende kunden på unionsmarknaden, med lämpliga justeringar för kostnader efter import. Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionstillverkarnas omsättning under översynsperioden.

(125)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att prisjämförelsen kunde ha snedvridits, eftersom försäljningen i unionen omfattade produkter av hög kvalitet för kärntekniska och militära ändamål, som jämförts med vanliga kinesiska produkter. Den kritiserade produkttypsstrukturen, och hävdade att den inte på ett korrekt sätt återspeglar dessa skillnader. Dock säkerställde denna struktur att dessa särskilda produkttyper som tillverkas av unionsindustrin inte jämfördes med de produkttyper som importerades från de kinesiska exporterande tillverkarna. Detta beror på att dessa särskilda produkter som tillverkas av unionsindustrin ges en annan kod för stålkvalitet.

(126)

Med denna metod fastställdes att priserna på importen underskred unionsindustrins priser med i genomsnitt 44 %. Även om antidumpningstullar läggs till (vilket inte är fallet i fråga om import enligt förfarandet för aktiv förädling) underskred det genomsnittliga priset för denna import från Kina unionsindustrins priser med 32 %.

(127)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att en av dess försäljningstransaktioner felaktigt hade ansetts avse aktiv förädling, när så inte var fallet. Eftersom transaktionen i fråga (en av fler än 100 transaktioner totalt) avsåg mindre än 3 % av dess försäljningsvolym till unionen, hade den inte någon större inverkan på de marginaler som nämns i skäl 126.

4.3.3 Import från tredjeländer

(128)

Följande tabell visar utvecklingen för importen från andra tredjeländer till unionen under skadeundersökningsperioden i fråga om volym och marknadsandel liksom genomsnittspris. Kommentaren om de genomsnittliga prisernas lämplighet i skäl 121 gäller även här.

Tabell 4

Import från tredjeländer

Land		2013	2014	2015	Översynsperioden
Indien	Volym i ton	13 531	17 230	18 911	19 845
	Index	100	127	140	147
	Marknadsandel (%)	12,5	14,8	17,0	19,0
	Genomsnittligt pris (euro/ton)	5 315	4 790	5 217	4 519
	Index	100	90	98	85
Ukraina	Volym i ton	10 170	12 535	12 201	11 870
	Index	100	123	120	117
	Marknadsandel (%)	9,4	10,7	11,0	11,3
	Genomsnittligt pris (euro/ton)	7 276	6 984	6 706	6 069
	Index	100	96	92	83
Sydkorea	Volym i ton	3 731	3 526	3 481	3 166
	Index	100	95	93	85
	Marknadsandel (%)	3,4	3	3,1	3
	Genomsnittligt pris (euro/ton)	6 614	6 124	6 537	6 599
	Index	100	93	99	100
Förenta staterna	Volym i ton	3 062	4 647	3 280	3 113
	Index	100	152	107	102
	Marknadsandel (%)	2,8	4	2,9	3
	Genomsnittligt pris (euro/ton)	15 442	12 181	14 801	15 503
	Index	100	79	96	100
Japan	Volym i ton	3 605	4 980	4 602	3 052
	Index	100	138	128	85
	Marknadsandel (%)	3,3	4,3	4,1	2,9
	Genomsnittligt pris (euro/ton)	7 762	5 477	6 359	8 021
	Index	100	71	82	103
Övriga tredjeländer	Volym i ton	7 267	10 257	8 740	4 019
	Index	100	141	120	55
	Marknadsandel (%)	6,7	8,8	7,9	3,8
	Genomsnittligt pris (euro/ton)	6 614	6 124	6 537	6 599
	Index	100	93	99	100
Totalt för alla tredjeländer utom det berörda landet	Volym i ton	41 366	53 175	51 215	45 065
	Index	100	129	124	109
	Marknadsandel (%)	38,2	45,6	46,0	43,1
	Genomsnittligt pris (euro/ton)	7 434	6 616	6 570	6 454
	Index	100	89	88	87
Källa: Taric-databasen.

(129)

Marknadsandelen för importen från andra tredjeländer än det berörda landet uppgick till 43,1 % av unionens totala förbrukning under översynsperioden. Den största marknadsandelen utgörs av importen från Indien (19 % av unionens totala förbrukning). En annan betydande del av importen under översynsperioden kom från Ukraina (med en marknadsandel på 11,3 %).

(130)

De genomsnittliga priserna på denna import till unionen var relativt låga i förhållande till unionsindustrins genomsnittliga priser. Importen från Indien hade ett särskilt lågt genomsnittligt försäljningspris per enhet, som uppgick till 4 519 euro per ton under översynsperioden.

(131)

Två kinesiska exporterande tillverkare menade att de indiska tillverkarnas genomsnittliga importpris var lägre än de kinesiska importpriserna. Såsom förklaras i skäl 121 utgör inte genomsnittspriserna nödvändigtvis en rättvis eller meningsfull grund för prisjämförelser. Kommissionens analys av prisunderskridandet för den kinesiska importen (se skäl 126) utfördes produkttyp för produkttyp. Inga data om de olika typerna fanns tillgängliga för undersökningen av den indiska importen till unionen.

4.4 Unionsindustrins ekonomiska situation

4.4.1 Allmänna anmärkningar

(132)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som hade betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(133)

För analysen av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av data från Esta. Dessa data gäller samtliga kända unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av verifierade data i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna data har konstaterats vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(134)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, lagerhållning, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(135)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittligt pris per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

4.4.2 Makroekonomiska indikatorer

4.4.2.1 Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(136)

Den totala unionstillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Tillverkningsvolym (ton)	146 346	164 008	132 541	117 034
Index	100	112	91	80
Produktionskapacitet (ton)	242 821	249 029	247 420	248 575
Index	100	103	102	102
Kapacitetsutnyttjande (%)	60	66	54	47
Index	100	109	89	78
Källa: Svar på frågeformuläret från Esta som avser alla unionstillverkare.

(137)

Tillverkningsvolymen minskade med 20 % under skadeundersökningsperioden, och den största minskningen skedde under 2015.

(138)

Produktionskapaciteten ökade något under översynsperioden, med 2 % jämfört med början av skadeundersökningsperioden. Denna ökning berodde på investeringar i anläggningar och utrustning, som lett till små effektivitetsförbättringar.

(139)

Kapacitetsutnyttjandet minskade under skadeundersökningsperioden. Minskningen på 22 % av kapacitetsutnyttjandet avspeglar minskningen i tillverkningsvolym under skadeundersökningsperioden.

4.4.2.2 Försäljningsvolym och marknadsandel

(140)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Försäljningsvolym på unionsmarknaden (ton)	64 349	61 739	58 157	57 295
Index	100	96	90	89
Marknadsandel (%)	59,5	52,9	52,2	54,7
Index	100	89	88	92
Exportvolym (ton)	63 641	78 164	53 884	49 691
Index	100	123	85	78
Källa: Svar på frågeformuläret från Esta som avser alla unionstillverkare.

(141)

Försäljningsvolymen på unionsmarknaden minskade till 57 295 ton under översynsperioden, vilket ger en minskning med 11 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel minskade med 8 % under samma period, medan exportvolymerna för unionsindustrin minskade med 22 %.

4.4.2.3 Tillväxt

(142)

Såsom framgår av tabell 6 växte inte unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, utan den minskade i stället i fråga om marknadsandelar.

4.4.2.4 Sysselsättning och produktivitet

(143)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Antal anställda	4 825	4 859	4 451	4 462
Index	100	101	92	92
Produktivitet (ton/anställd)	30	34	30	26
Index	100	111	98	86
Källa: Svar på frågeformuläret från Esta som omfattar alla unionstillverkare.

(144)

Antalet anställda minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten för unionstillverkarnas anställda, mätt som produktion (i ton) per anställd och år, minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden.

4.4.2.5 Lagerhållning

(145)

Lagernivåerna hos unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Lagerhållning

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Utgående lager (i ton)	8 065	8 906	8 294	6 470
Index	100	110	103	80
Utgående lager i procent av tillverkningen	5,5	5,4	6,3	5,5
Index	100	99	114	100
Källa: Svar på frågeformuläret från Esta som avser alla unionstillverkare.

(146)

Utgående lager minskade med 20 % under översynsperioden jämfört med 2013. Jämfört med tillverkningsnivån var utgående lager stabila under denna period.

4.4.2.6 Dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning

(147)

Dumpningen fortsatte under översynsperioden (se avsnitt 3). Den betydande dumpningen från de kinesiska tillverkarnas sida hade en negativ inverkan på unionsindustrins resultat, eftersom dessa priser kraftigt underskred unionsindustrins försäljningspriser.

(148)

Under skadeundersökningsperioden var dock volymen dumpad import från Kina betydligt mindre än under den ursprungliga undersökningsperioden. På grundval av detta kan slutsatsen dras att det var mindre tydligt hur dumpningsmarginalens storlek inverkade på unionsindustrin.

4.4.3 Mikroekonomiska indikatorer

4.4.3.1 Priser och faktorer som påverkar priserna

(149)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 9

Försäljningspriser inom unionen

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående parter (euro/ton)	9 601	9 013	9 256	8 668
Index	100	94	96	90
Tillverkningskostnad per enhet (euro/ton)	9 065	8 155	9 106	8 425
Index	100	90	100	93
Källa: Data från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(150)

Under skadeundersökningsperioden sjönk försäljningspriserna i unionen med 10 %. Tillverkningskostnaden per enhet minskade med 7 %, eftersom råvarupriserna, i synnerhet priset på nickel, sjönk. De högre enhetskostnaderna under 2015 kan förklaras av den minskade tillverknings- och försäljningsvolymen under det året (se tabellerna 5 och 6).

(151)

Det bör påpekas att de genomsnittliga priser och enhetskostnader som rapporteras ovan omfattar en rad produkter av hög kvalitet som sålts till vissa industrier som inte konkurrerar med den kinesiska importen. Dessa produkter har därför inte använts i prisjämförelser mellan importen och unionsindustrins försäljning i unionen (se skäl 124).

4.4.3.2 Arbetskraftskostnader

(152)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Genomsnittslön per anställd (i euro)	63 156	64 353	64 117	61 394
Index	100	102	102	97
Källa: Data från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(153)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd var relativt stabila under skadeundersökningsperioden. Mellan 2013 och översynsperioden minskade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd med 3 %.

4.4.3.3 Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

(154)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde.

(155)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

	2013	2014	2015	Översynsperioden
Lönsamhet vid försäljning i unionen till icke-närstående kunder (procent av omsättningen)	5,6	6,8	0,8	0,3
Index	100	123	14	5
Kassaflöde (euro) (index, 2013 = 100)	100	73	60	38
Investeringar (euro) (index, 2013 = 100)	100	76	99	102
Räntabilitet (%)	35,9	35,6	6,8	3,0
Index	100	99	19	8
Källa: Data från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(156)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins vinster. Under 2014 noterade industrin en ökning på 23 % från 2013. Mellan 2014 och 2015 minskade vinsten med 88 % och under översynsperioden nådde industrin knappt break-even, då vinsten minskade ytterligare och uppgick till 0,3 %.

(157)

Nettokassaflödet och räntabiliteten utvecklades på liknande sätt som lönsamheten.

(158)

Investeringarna hos företagen i urvalet låg kvar på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden. Investeringarna var främst avsedda att förbättra effektiviteten hos de befintliga produktionslinjerna samt att ge förbättringar när det gäller hälsa, säkerhet och miljö.

4.5 Slutsats om skada

(159)

I början av skadeundersökningsperioden var situationen positiv när det gäller vissa av unionsindustrins ekonomiska indikatorer, och det fanns tydliga tecken på återhämtning från den skada som konstaterades vid den ursprungliga undersökningen. Framförallt uppnådde unionsindustrin vinstnivåer över sitt vinstmål under åren 2013 och 2014. Unionsindustrin kunde också kraftigt öka både tillverkning och kapacitetsutnyttjande samt exportförsäljningsvolym.

(160)

Från och med 2015 uppvisade emellertid de flesta ekonomiska indikatorer en tydlig försämring. Framförallt drabbades unionsindustrin av en kraftig nedgång i lönsamheten (till 0,3 % under översynsperioden) och en betydande nedgång i tillverkning och kapacitetsutnyttjande liksom i försäljningspriser per enhet och sysselsättning. Generellt sett försämrades utvecklingen för nästan alla ekonomiska indikatorer under skadeundersökningsperioden.

(161)

Den negativa utvecklingen kan förklaras av den sammanlagda effekten av en rad faktorer som tillsammans ytterligare försämrade tillståndet för unionsindustrin, som fortfarande befann sig i ett bräckligt läge: den fortsatta förekomsten av dumpad kinesisk import, om än i begränsade volymer jämfört med vid den ursprungliga undersökningen, till prisnivåer som väsentligt underskred unionstillverkarnas priser; en betydande nedgång i investeringarna i den globala olje- och gasindustrin, som är den största marknaden för den berörda produkten; en ökning av den billiga importen från tredjeländer (framför allt Indien, men även Ukraina), vilket har medfört ett kraftigt pris- och volymtryck på unionsindustrin.

(162)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade två kinesiska exporterande tillverkare att mer ingående uppgifter borde ha lämnats när det gäller de tre orsaksfaktorer som nämns i skäl 161. Dessa faktorer förklaras emellertid tillräckligt väl och ingen av de berörda parterna har hävdat att några andra faktorer skulle spela en betydande roll. Därför var kommissionen övertygad om att dess analys var tillräckligt uttömmande.

(163)

Slutsatsen att importen från Kina haft en väsentlig inverkan på unionsindustrins tillstånd, i enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen, härrör från betydande nivåer av prisunderskridande, såsom anges i avsnitt 4.3.2. En exporterande tillverkares påstående, efter utlämnandet av uppgifter, att marknadsandelen för importen från Kina uppgick till endast 1 % är felaktig, eftersom man, när den kinesiska marknadsandelen fastställs, också bör ta hänsyn till försäljningen inom unionen enligt förfarandet för aktiv förädling. Skälet är att importen enligt förfarandet för aktiv förädling utgör en del av förbrukningen av den berörda produkten och konkurrerar med annan försäljning på unionsmarknaden, bland annat unionsindustrins försäljning. I skäl 115 förklaras vidare att förbrukningen minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden och att denna minskning framför allt berodde på minskade investeringar i olje- och gasindustrin, som sedan 2015 är den viktigaste användarindustrin för den berörda produkten. Den svaga efterfrågan från användarsektorn under den senare delen av skadeundersökningsperioden bekräftades av uppgifter från Esta, som inte ifrågasatts och som alla berörda parter kunde ta del av. Denna faktor, som lett till minskad efterfrågan, hade således även betydelse för unionsindustrins tillstånd under den senare delen av skadeundersökningsperioden. Slutligen har den ökade importen från Indien och andra tredjeländer behandlats utförligt i avsnitt 4.3.3, och i tabell 4 finns fullständiga uppgifter om omfattningen av ökningarna, prisutvecklingen och ökningen av marknadsandelarna. Medan det genomsnittliga priset på importen från Indien tyder på att priset på denna import underskred unionsindustrins priser, kan detta inte med säkerhet fastställas, eftersom det för giltiga prisjämförelser bör användas mer exakta data, och relevant framtida utveckling också bör beaktas (se skälen 176–180). Kommissionen noterar i alla händelser att artikel 11.2 i grundförordningen inte kräver att det görs någon separat orsaksanalys, som ett villkor för förlängning av tullar, om det föreligger sannolikhet för återkommande dumpning och fortsatt skada, såsom fastställs i denna förordning. På grundval av alla dessa uppgifter går det inte att dra slutsatsen att importen från Indien eller andra tredjeländer är den enda faktor som orsakade skada för unionsindustrin under översynsperioden. Förekomsten och betydelsen av de tre faktorerna har fastställts genom en bedömning av informationen i ärendet, som har varit tillgänglig för alla berörda parter. Därför avvisas påståendet att orsaksambandet redovisats på ett otillräckligt sätt.

(164)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin har dragit nytta av de ursprungliga åtgärderna, eftersom det skedde vissa förbättringar under hela skadeundersökningsperioden (särskilt under 2013 och 2014), jämfört med den situation som konstaterades under den ursprungliga undersökningsperioden (2010). Unionsindustrin har emellertid återhämtat sig långsamt och befinner sig fortfarande i en bräcklig och sårbar situation, på grund av de ovannämnda faktorerna. Under översynsperioden konstaterades således att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

5. SANNOLIKHET FÖR FORTSATT SKADA OM ÅTGÄRDERNA UPPHÄVS

(165)

Vid undersökningen konstaterades, såsom anges i skäl 164, att unionsindustrin lidit skada. Därför bedömde kommissionen huruvida det skulle vara sannolikt att den skada som orsakats av dumpad kinesisk import skulle fortsätta om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(166)

I detta hänseende analyserade kommissionen följande faktorer: den outnyttjade kapaciteten i Kina, unionsmarknadens attraktionskraft, de sannolika prisnivåerna för importen från Kina i avsaknad av antidumpningsåtgärder och importens inverkan på unionsindustrin.

5.1 Den outnyttjade kapaciteten i Kina och unionsmarknadens attraktionskraft

(167)

Kommissionen konstaterade att importen från Kina till unionsmarknaden under översynsperioden skedde till dumpade priser som väsentligt underskred unionstillverkarnas priser. Kommissionen drog följaktligen slutsatsen (se skäl 109) att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(168)

Såsom anges i skälen 95–98 har kommissionen bekräftat att det finns en stor outnyttjad kapacitet i Kina, som beräknas uppgå till mer än fyra gånger den totala förbrukningen på unionsmarknaden. Undersökningen har också bekräftat (se skäl 102) att unionsmarknaden för den berörda produkten är den största i världen sett till förbrukning, med undantag för Kinas marknad.

(169)

Dessutom har undersökningen visat att kinesiska exporterande tillverkare också dumpat exporten till andra marknader. Detta har lett till att flera länder har infört antidumpningsåtgärder mot kinesiska exporterande tillverkare, vilket begränsar antalet tillgängliga marknader för den kinesiska exporten.

(170)

Kommissionen drog därför slutsatsen att åtminstone en del av den stora outnyttjade kapaciteten i Kina sannolikt skulle omdirigeras till unionsmarknaden, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

5.2 Inverkan av den väntade importvolymen och priseffekt om åtgärderna skulle upphävas

(171)

På grundval av de uppgifter som beskrivs i avsnitt 5.1 bekräftade undersökningen att utan antidumpningsåtgärder skulle de kinesiska exporterande tillverkarna ha ett starkt incitament att avsevärt öka sin import till unionsmarknaden. Kommissionen konstaterade också att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta, om åtgärderna skulle upphöra att gälla (se skälen 106–109).

(172)

För att få en indikation på prisnivån för importen från Kina utan åtgärder har kommissionen gjort en bedömning av följande faktorer: i) En jämförelse mellan priserna på den kinesiska importen till unionen utan antidumpningstullar (dvs. import enligt förfarandet för aktiv förädling) och unionsindustrins priser under översynsperioden. ii) De kinesiska exporterande tillverkarnas prissättning på tredjemarknader (utan antidumpningsåtgärder).

(173)

Dessa jämförelser visade att priserna på den kinesiska importen till unionsmarknaden, utan antidumpningstullar, var i genomsnitt 44 % lägre än unionsindustrins priser. Dessutom visade en analys av de kinesiska tillverkarnas exportbeteende att den kinesiska exporten till andra tredjelandsmarknader i allmänhet skedde till något lägre priser än exporten till unionen. Kommissionen bekräftade därför att de kinesiska exporterande tillverkarna uppvisade ett konsekvent mönster av mycket lågt prissatt export till alla marknader.

(174)

Mot bakgrund av ovanstående är det mycket sannolikt att den dumpade importen från Kina skulle komma in på unionsmarknaden i betydande kvantiteter och till priser som väsentligt underskrider unionstillverkarnas priser. Detta skulle få en negativ inverkan på unionsindustrin, eftersom dessa betydligt större importvolymer skulle pressa ned de försäljningspriser som unionsindustrin kan ta ut och minska unionsindustrins försäljningsvolym liksom dess kapacitetsutnyttjande, vilket skulle leda till att dess tillverkningskostnader skulle öka. Den förväntade ökningen av dumpad lågprisimport skulle således medföra en ytterligare och kraftig försämring av unionsindustrins ekonomiska resultat, särskilt av dess lönsamhet.

(175)

En kinesisk exporterande tillverkare ifrågasatte huruvida den berörda produkten åter skulle börjas importeras från Kina till unionsmarknaden i stora volymer och förvärra skadan för unionsindustrin, med tanke på den nuvarande stora importen från Indien. I detta avseende hävdade parten att den indiska importen hade ersatt importen från Kina och att det inte var sannolikt att importen från Kina åter skulle nå dessa försäljningsvolymer, eftersom de indiska priserna konsekvent låg lägre än de kinesiska priserna. De kinesiska priserna på tredjemarknader var endast något lägre än de kinesiska exportpriserna till unionen, medan de indiska exportpriserna till unionen var betydligt lägre än de kinesiska exportpriserna till unionen.

(176)

Flera argument bör framföras som svar på detta.

(177)

För det första är denna undersökning, i enlighet med kraven i artikel 11.2 i grundförordningen, begränsad till en bedömning av huruvida det är sannolikt att dumpningen och skadan av lågprisimport av den berörda produkten från Kina skulle återkomma om tullarna i fråga avskaffades. Det faktum att den kinesiska importen till unionens marknad för närvarande är mycket mindre än innan åtgärderna infördes, visar att tullarna lyckades återställa icke snedvridna konkurrensförhållanden mellan kinesiska exportörer av den berörda produkten och unionsindustrin. Att importen från Indien hade lägre priser än importen från Kina påverkar inte kommissionens skyldighet att hålla sig inom ramen för den aktuella undersökningen. Det framgår tydligt av artikel 11.2 i grundförordningen, vilket också tribunalens rättspraxis visar, att kommissionen endast behöver bekräfta påståendet att det är sannolikt att skadan till följd av dumpad kinesisk import skulle återkomma eller fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla (11). Såsom anges i skäl 183 har den bedömning som gjorts i den här förordningen visat att denna sannolikhet föreligger.

(178)

För det andra bör det, såsom anges i skäl 121, påminnas om att man bör vara försiktig vid användningen av genomsnittliga priser för den berörda produkten, eftersom det finns många olika priser per ton, och att prisjämförelser i möjligaste mån bör göras produkttyp för produkttyp. När det gäller fastställandet av sannolikheten för fortsatt skada har kommissionen emellertid inte jämfört kinesiska försäljningspriser och försäljningsvolymer med indiska försäljningspriser och försäljningsvolymer, utan med unionsindustrins försäljningsvolymer och försäljningspriser. Kommissionen har inte hävdat att den kinesiska importen skulle ersätta importen från Indien. En sådan utveckling skulle inte i sig förvärra skadan för unionsindustrin. På grund av den stora prisunderskridandemarginal som fastställts för den kinesiska importen (se skäl 173) och den stora outnyttjade kapaciteten, väntas dock den kinesiska importen öka betydligt och därför orsaka ytterligare skada för unionsindustrin, om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Denna import skulle därför ha en förödande inverkan på unionsindustrins försäljningsvolym och lönsamhet.

(179)

För det tredje, vad avser jämförelsen mellan de kinesiska och de indiska importpriserna, framgår tydligt av en analys av data från de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet, att importen under skadeundersökningsperioden bestod av specialiserade produkter (t.ex. precisionsrör) eller skedde enligt förfarandet för aktiv förädling. Om åtgärderna upphävs skulle utan tvivel importen kunna bestå av ett bredare spektrum produkter, och importen skulle öka när det gäller de vanligare produkttyperna (de som har den högsta försäljningsvolymen för unionsindustrin). De kinesiska importvolymerna skulle sannolikt öka, oavsett om det föreligger indisk konkurrens eller inte.

(180)

Samma kinesiska exporterande tillverkare använde också data om genomsnittspriset för den indiska importen till unionen för att förklara varför de kinesiska exportpriserna till tredjeländer inte skulle stödja slutsatsen om sannolikheten för fortsatt skada. Som nämnts tidigare innebär användningen av genomsnittspriser att kommissionen inte kan godta denna analys. Kommissionens användning av data om kinesisk export till tredjeländer grundades på meningsfulla jämförelser produkttyp för produkttyp.

(181)

Den kinesiska exportören hänvisade till det indiska ärendet rörande kringgående som nämns i skäl 7. Detta påstående kan emellertid inte godtas, eftersom riktiga slutsatser på grundval av prisjämförelser endast kan dras när jämförelserna görs produkttyp för produkttyp. Inom ramen för den aktuella översynen vid giltighetstiden utgång är hänvisningar till genomsnittliga importpriser inte relevanta, även om dessa priser är låga.

(182)

Av de skäl som anförts ovan avvisar kommissionen därför påståendet att den inte har gett tillräckliga förklaringar angående fortsatt skada.

5.3 Slutsats om sannolikheten för fortsatt skada

(183)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att ett upphävande av åtgärderna med all sannolikhet skulle leda till en betydande ökning av den dumpade importen från Kina till priser som underskrider unionsindustrins priser, vilket ytterligare skulle förvärra skadan för unionsindustrin. Till följd av detta skulle unionsindustrins lönsamhet allvarligt äventyras.

6. UNIONENS INTRESSE

(184)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna mot Kina skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika berörda parternas intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas, grossisternas och användarnas intresse. Analysen gör det möjligt att bedöma de eventuella oönskade negativa verkningar som de gällande antidumpningsåtgärderna kan ha haft för de berörda parterna.

(185)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(186)

På denna grundval undersöktes det om det fanns tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

6.1 Unionsindustrins intresse

(187)

Även om de gällande antidumpningsåtgärderna i stor utsträckning skyddat unionsmarknaden från dumpad import, befinner sig unionsindustrin fortfarande i en bräcklig situation, vilket bekräftas av den negativa utvecklingen för vissa skadeindikatorer.

(188)

Om åtgärderna skulle upphöra att gälla, är det troligt att det sannolika inflödet av betydande volymer av dumpad import från det berörda landet skulle leda till ytterligare skada för unionsindustrin. Detta inflöde skulle troligen orsaka bland annat förlorade marknadsandelar, lägre försäljningspriser, lägre kapacitetsutnyttjande och överlag en allvarlig försämring av unionsindustrins ekonomiska situation.

(189)

Kommissionen drar följaktligen slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningsåtgärderna mot Kina bibehålls.

6.2 Icke-närstående importörers och användares intresse

(190)

Vid den ursprungliga undersökningen konstaterades att införandet av åtgärder sannolikt inte skulle få någon allvarlig negativ inverkan på situationen för importörer och användare i unionen. Sex importörer (av vilka fyra även var användare av den berörda produkten) samarbetade i undersökningen genom att lämna in svar på frågeformuläret, och endast en av dessa gjorde invändningar mot åtgärderna i fråga.

(191)

Det framgick av undersökningen att merparten av importen skedde enligt förfarandet för aktiv förädling (där ingen antidumpningstull erläggs). Dessa importörer hade dessutom ofta stora affärssegment som inte alls omfattade den berörda produkten. De förklarade också att de hade många andra försörjningskällor för den berörda produkten. Dessutom visade en undersökning av användarnas kostnader att den berörda produkten stod för mindre än 10 % (i genomsnitt) av användarnas totala tillverkningskostnad för de färdiga produkterna.

(192)

På grundval av ovanstående skäl bekräftades att importörerna och användarna inte hade påverkats väsentligt av åtgärderna och därför drog kommissionen slutsatsen att fortsatta åtgärder inte i någon större utsträckning skulle påverka unionens importörer och användare negativt.

(193)

En berörd part hade till stor del börjat importera från indiska i stället för kinesiska exporterande tillverkare och hävdade att unionsindustrin inte drog nytta av åtgärderna. Såsom förklaras i avsnitt 4.5 hade dock unionsindustrin, om man ser till industrins hela situation, visat sin förmåga att dra nytta av åtgärderna, då det inte förekom några stora importvolymer från Kina.

6.3 Slutsats om unionens intresse

(194)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna för import av den berörda produkten med ursprung i Kina.

7. SLUTGILTIGA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

(195)

Av slutsatserna när det gäller sannolikheten för fortsatt dumpning och skada följer, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Kina, som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 1331/2011, bör bibehållas.

(196)

Enligt ny rättspraxis från domstolen (12) är det lämpligt att föreskriva en dröjsmålsränta vid återbetalning av slutgiltiga tullar, eftersom de relevanta gällande bestämmelserna för tullar inte föreskriver en sådan ränta, och tillämpningen av nationella regler skulle leda till en otillbörlig snedvridning mellan ekonomiska aktörer beroende på vilken medlemsstat som väljs för förtullning.

(197)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull införs på import av sömlösa rör av rostfritt stål (andra än rör försedda med röranslutningar, lämpliga för rörledningar för gaser eller vätskor, avsedda att användas i civila luftfartyg), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7304 11 00, 7304 22 00, 7304 24 00, ex 7304 41 00, 7304 49 10, ex 7304 49 93, ex 7304 49 95, ex 7304 49 99 och ex 7304 90 00 (Taric-nummer 7304410090, 7304499390, 7304499590, 7304499990 och 7304900091), med ursprung i Folkrepubliken Kina.

2. Följande slutgiltiga antidumpningstullsatser ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för den produkt som beskrivs i punkt 1 och som tillverkas av nedanstående företag:

Företag	Slutgiltig antidumpningstullsats	Taric-tilläggsnummer
Changshu Walsin Specialty Steel, Co. Ltd, Haiyu	71,9 %	B120
Shanghai Jinchang Stainless Steel Tube Manufacturing, Co. Ltd, Situan	48,3 %	B118
Wenzhou Jiangnan Steel Pipe Manufacuring, Co. Ltd, Yongzhong	48,6 %	B119
Företag som förtecknas i bilaga I	56,9 %
Alla övriga företag	71,9 %	B999

3. Om inget annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas. Den dröjsmålsränta som ska betalas vid återbetalning som ger rätt till betalning av dröjsmålsränta ska vara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och som gäller den första kalenderdagen i den månad då förfallodagen infaller, plus 1 procentenhet.

4. Om en ny exporterande tillverkare i Kina lämnar tillräcklig bevisning till kommissionen för att företaget a) inte till unionen exporterade den produkt som anges i punkt 1 under perioden 1 juli 2009–30 juni 2010 (den ursprungliga undersökningsperioden), b) inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införs genom denna förordning, c) faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden, får kommissionen ändra bilaga I genom att lägga till den nya exporterande tillverkaren i förteckningen över samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen och som således omfattas av den vägda genomsnittliga tullsatsen på högst 56,9 %.

5. De individuella antidumpningstullsatser som anges för de företag som nämns i punkt 2 ska tillämpas på villkor att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som ska innehålla en försäkran, som är daterad och undertecknad av en tjänsteman vid den enhet som utfärdat fakturan, med uppgift om hans eller hennes namn och befattning, med följande lydelse: ”Jag, undertecknad, intygar härmed att (volym) av sömlösa rör av rostfritt stål som sålts på export till Europeiska unionen och som omfattas av denna faktura har tillverkats av (företagets namn och adress) (Taric-tilläggsnummer) i (det berörda landet). Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.” Om ingen sådan faktura uppvisas, ska den tullsats som gäller för ”Alla övriga företag” tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 mars 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.

(2) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1331/2011 av den 14 december 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 336, 20.12.2011, s. 6).

(3) EUT C 117, 2.4.2016, s. 10.

(4) Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 461, 10.12.2016, s. 12).

(5) EUT L 40, 17.2.2017, s. 64.

(6) EUT L 299, 16.11.2017, s. 1.

(7) Dom av den 18 april 2013, Steinel Vertrieb, C-595/11, ECLI:EU:C:2013:251, punkt 44.

(8) EUT L 169, 29.6.2011, s. 6.

(9) EUT L 211, 17.8.2017, s. 22.

(10) Korrespondens med de juridiska ombuden för den kinesiska exporterande tillverkaren den 27 och 29 december 2017.

(11) Dom av den 30 april 2015, VTZ m.fl. mot rådet, T-432/12, ECLI:EU:T:2015:248, punkt 74.

(12) Dom av den 18 januari 2017, Wortmann, C-365/15, ECLI:EU:C:2017:19, punkterna 35–39.

BILAGA I

KINESISKA SAMARBETSVILLIGA EXPORTERANDE TILLVERKARE SOM INTE INGICK I URVALET I DEN URSPRUNGLIGA UNDERSÖKNINGEN

Namn	Taric-tilläggsnummer
Baofeng Steel Group, Co. Ltd, Lishui,	B 236
Changzhou City Lianyi Special Stainless Steel Tube, Co. Ltd, Changzhou,	B 237
Huadi Steel Group, Co. Ltd, Wenzhou,	B 238
Huzhou Fengtai Stainless Steel Pipes, Co. Ltd, Huzhou,	B 239
Huzhou Gaolin Stainless Steel Tube Manufacture, Co. Ltd, Huzhou,	B 240
Huzhou Zhongli Stainless Steel Pipe, Co. Ltd, Huzhou,	B 241
Jiangsu Wujin Stainless Steel Pipe Group, Co. Ltd, Beijing,	B 242
Jiangyin Huachang Stainless Steel Pipe, Co. Ltd, Jiangyin	B 243
Lixue Group, Co. Ltd, Ruian,	B 244
Shanghai Crystal Palace Pipe, Co. Ltd, Shanghai,	B 245
Shanghai Baoluo Stainless Steel Tube, Co. Ltd, Shanghai,	B 246
Shanghai Shangshang Stainless Steel Pipe, Co. Ltd, Shanghai,	B 247
Shanghai Tianbao Stainless Steel, Co. Ltd, Shanghai,	B 248
Shanghai Tianyang Steel Tube, Co. Ltd, Shanghai,	B 249
Wenzhou Xindeda Stainless Steel Material, Co. Ltd, Wenzhou,	B 250
Wenzhou Baorui Steel, Co. Ltd, Wenzhou,	B 251
Zhejiang Conform Stainless Steel Tube, Co. Ltd, Jixing,	B 252
Zhejiang Easter Steel Pipe, Co. Ltd, Jiaxing,	B 253
Zhejiang Five - Star Steel Tube Manufacturing, Co. Ltd, Wenzhou,	B 254
Zhejiang Guobang Steel, Co. Ltd, Lishui,	B 255
Zhejiang Hengyuan Steel, Co. Ltd, Lishui,	B 256
Zhejiang Jiashang Stainless Steel, Co. Ltd, Jiaxing City,	B 257
Zhejiang Jinxin Stainless Steel Manufacture, Co. Ltd, Xiping Town,	B 258
Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals, Co. Ltd, Huzhou,	B 259
Zhejiang Kanglong Steel, Co. Ltd, Lishui,	B 260
Zhejiang Qiangli Stainless Steel Manufacture, Co. Ltd, Xiping Town,	B 261
Zhejiang Tianbao Industrial, Co. Ltd, Wenzhou,	B 262
Zhejiang Tsingshan Steel Pipe, Co. Ltd, Lishui,	B 263
Zhejiang Yida Special Steel, Co. Ltd, Xiping Town.	B 264

6.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/50

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION (EU) 2018/334

av den 1 mars 2018

om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

Internet och tjänsteleverantörer som är verksamma på nätet bidrar i hög grad till innovation, ekonomisk tillväxt och jobbskapande i unionen. Många av dessa tjänsteleverantörer spelar en avgörande roll i den digitala ekonomin genom att de för samman företag och privatpersoner, främjar den offentliga debatten och gör det lättare att sprida och ta emot fakta, åsikter och idéer. Tjänsterna missbrukas emellertid i vissa fall av tredje parter för att bedriva olaglig verksamhet online, till exempel sprida information som rör terrorism, sexuellt utnyttjande av barn, olaglig hatpropaganda eller brott mot konsumentskyddslagar, vilket kan undergräva användarnas förtroende för dem och skada deras affärsmodell. Ibland kan de berörda tjänsteleverantörerna till och med dra viss nytta av sådan verksamhet, till exempel som en följd av att upphovsrättsligt skyddat innehåll är tillgängligt utan rättsinnehavarnas tillstånd.

(2)

Förekomsten av olagligt innehåll online har allvarliga negativa konsekvenser för användare, för andra berörda personer och företag samt för samhället i stort. Leverantörer av onlinetjänster har, på grund av sin centrala roll och de tekniska hjälpmedel och den tekniska kapacitet som förknippas med tjänsterna, ett särskilt samhällsansvar när det gäller att komma till rätta med olagligt innehåll som sprids med hjälp av deras tjänster.

(3)

Med tanke på att det ofta är av avgörande betydelse att olagligt innehåll snabbt avlägsnas eller blockeras för att begränsa vidare spridning och skada innebär detta ansvar bland annat att de berörda tjänsteleverantörerna bör kunna fatta snabba beslut om möjliga åtgärder mot olagligt innehåll på nätet. Detta ansvar innebär också att de bör införa effektiva och lämpliga skyddsåtgärder, framför allt för att se till att de agerar på ett samvetsgrant och proportionerligt sätt och för att förhindra oavsiktligt avlägsnande av innehåll som inte är olagligt.

(4)

Många leverantörer av onlinetjänster har vidkänts detta ansvar och följaktligen skridit till handling. På en kollektiv nivå har viktiga framsteg gjorts genom frivilliga arrangemang av olika slag, t.ex. EU:s internetforum om terrorisminnehåll online, uppförandekoden om att motverka olaglig hatpropaganda online och samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor. Trots dessa åtaganden och framsteg är olagligt innehåll på nätet fortfarande ett allvarligt problem i EU.

(5)

Med anledning av en rad terroristattacker i EU och spridningen av terroristpropaganda på nätet uttryckte Europeiska rådet efter sitt möte den 22 och 23 juni 2017 sin oro och sade att det förväntar sig att sektorn ska ”utveckla nya tekniker och verktyg i syfte att förbättra den automatiska upptäckten av och raderingen av innehåll som uppviglar till terroristdåd”. I Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 uppmanades dessa onlineplattformar enträget ”att vidta kraftigare åtgärder mot olagligt och skadligt innehåll”. Uppmaningen att företagen ska vara mer proaktiva i fråga om att skydda sina användare från terrorisminnehåll har upprepats av medlemsstaternas ministrar inom ramen för EU:s internetforum. I rådets slutsatser av den 4 december 2014 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter uppmanades kommissionen att överväga att använda tillgängliga verktyg för att identifiera personer som gör immaterialrättsliga intrång och mellanhändernas roll till stöd för kampen mot immaterialrättsintrång.

(6)

Den 28 september 2017 antog kommissionen ett meddelande med riktlinjer om det ansvar leverantörer av onlinetjänster har i fråga om olagligt innehåll online (1). I meddelandet uppgav kommissionen att den skulle bedöma om det behövs fler åtgärder, bland annat genom att övervaka framstegen på grundval av frivilliga arrangemang. Denna rekommendation följer upp meddelandet på samma ambitionsnivå och ger det verkan samtidigt som rekommendationen tar vederbörlig hänsyn till och bygger vidare på de viktiga framsteg som har gjorts genom dessa frivilliga arrangemang.

(7)

I rekommendationen poängteras att vederbörlig hänsyn bör tas till de särskilda omständigheterna när det gäller hantering av olika typer av olagligt innehåll på nätet och de särskilda insatser som kan krävas, bland annat genom särskilda lagstiftningsåtgärder. Till exempel antog kommissionen den 25 maj 2016 som en bekräftelse på behovet av sådana särskilda lagstiftningsåtgärder ett förslag till ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (2), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden. Den 14 september 2016 antog den också ett förslag till direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (3) där det föreskrivs en skyldighet för vissa tjänsteleverantörer att i samarbete med rättsinnehavare vidta åtgärder för att säkerställa tillämpningen av avtal med rättsinnehavare för användning av deras verk eller andra alster eller för att hindra tillgång via deras tjänster till verk eller andra alster som identifierats av rättsinnehavare genom samarbete med tjänsteleverantörerna. Denna rekommendation påverkar inte dessa lagstiftningsåtgärder och förslag.

(8)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG (4) innehåller undantag från ansvar vilka, på vissa villkor, är tillgängliga för vissa leverantörer av onlinetjänster, bland annat leverantörer av ”värdtjänster” i den mening som avses i artikel 14 i direktivet. För att kunna utnyttja undantaget från ansvar ska värdtjänstleverantörer agera utan dröjsmål för att avlägsna den olagliga information de lagrar eller göra den oåtkomlig så snart de fått kännedom om den och, beträffande skadeståndsanspråk, blivit medvetna om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar. De kan få den kännedomen och medvetenheten bland annat genom anmälningar. Som sådant utgör direktiv 2000/31/EG grunden för utvecklingen av förfaranden som syftar till att avlägsna och blockera olaglig information. Direktivet ger också medlemsstaterna möjlighet att kräva att de berörda tjänsteleverantörerna tillämpar en omsorgsplikt när det gäller olagligt innehåll som de kan lagra.

(9)

När medlemsstaterna vidtar åtgärder mot olagligt innehåll på nätet ska de respektera den princip om ursprungsland som fastställs i direktiv 2000/31/EG. Enligt den får de inte av skäl som omfattas av det samordnade område som definieras i direktivet begränsa den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster för tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat, dock under förutsättning att det finns möjlighet till undantag på vissa villkor som anges i direktivet.

(10)

Dessutom föreskrivs i flera andra unionsrättsakter en rättslig ram för vissa typer av olagligt innehåll som är tillgängligt och sprids på nätet. I synnerhet kräver Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU (5) att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att avlägsna webbsidor som innehåller eller sprider barnpornografi och åtgärder som ger dem möjlighet att blockera tillträdet till sådana sidor, med förbehåll för vissa skyddsåtgärder. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 (6), som ska ha införlivats i nationell lagstiftning senast den 8 september 2018, innehåller liknande bestämmelser om internetinnehåll som utgör offentlig uppmaning till terroristbrott. I direktiv (EU) 2017/541 anges även minimiregler om fastställande av brottsrekvisit på området terroristbrott, brott med anknytning till en terroristgrupp och brott med anknytning till terroristverksamhet. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG (7) är det möjligt för behöriga rättsliga myndigheter att utfärda förelägganden mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra immaterialrättsintrång.

(11)

I synnerhet mot denna bakgrund har några medlemsstater, utöver de frivilliga åtgärder som vidtagits av vissa leverantörer av onlinetjänster, antagit regler om mekanismer för anmälan och åtgärd sedan antagandet av direktiv 2000/31/EG. Andra medlemsstater överväger att införa sådana regler. Dessa mekanismer syftar i allmänhet till att underlätta anmälning av innehåll som den anmälande parten anser vara olagligt till den berörda värdtjänstleverantören (anmälan), varpå leverantören kan besluta om huruvida den håller med om bedömningen och önskar avlägsna eller blockera innehållet (åtgärd). Skillnaderna mellan de nationella reglerna blir allt större. På grund av detta kan de berörda tjänsteleverantörerna bli föremål för en rad rättsliga krav som skiljer sig åt till både innehåll och omfattning.

(12)

I den inre marknadens intresse samt för att effektivisera kampen mot olagligt innehåll på nätet och skydda den balanserade strategi som direktiv 2000/31/EG syftar till att säkerställa är det nödvändigt att fastställa vissa huvudprinciper som bör vara vägledande för medlemsstaternas och de berörda tjänsteleverantörernas åtgärder i detta avseende.

(13)

Dessa principer bör fastställas och tillämpas med full respekt för de grundläggande rättigheter som skyddas i unionens rättsordning, framför allt de som garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Olagligt innehåll på nätet bör hanteras med lämpliga och verkningsfulla skyddsåtgärder för att säkerställa skyddet av de olika grundläggande rättigheter som står på spel för alla berörda parter. Rättigheterna kan till exempel vara yttrandefriheten (även friheten att ta emot och sprida uppgifter), rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter samt rätten till ett effektivt domstolsskydd för användarna av tjänsterna i fråga. De kan också vara näringsfrihet, inklusive avtalsfrihet, för värdtjänstleverantören samt barnets rättigheter och rätten till skydd av egendom, inklusive immateriell egendom, till människans värdighet och till icke-diskriminering av vissa andra berörda parter. I synnerhet bör värdtjänstleverantörer, när de fattar beslut om att avlägsna eller blockera innehåll som de lagrar, ta vederbörlig hänsyn till användarnas grundläggande rättigheter och berättigade intressen samt den centrala roll som dessa leverantörer tenderar att spela i underlättandet av den offentliga debatten och spridningen och mottagandet av fakta, åsikter och idéer i enlighet med lagen.

(14)

I enlighet med det övergripande arbetssätt som ligger till grund för det undantag från ansvar som anges i artikel 14 i direktiv 2000/31/EG bör denna rekommendation tillämpas på alla typer av innehåll som inte stämmer överens med unionslagstiftningen eller medlemsstaternas lagstiftning, oavsett lagstiftningens exakta sakinnehåll eller karaktär. Det är tillräckligt att ta hänsyn till lagarna i de medlemsstater som berörs av de aktuella tjänsterna, främst den medlemsstat där leverantören är etablerad och den där tjänsten erbjuds. Dessutom bör det vid tillämpningen av denna rekommendation tas vederbörlig hänsyn till hur allvarligt det olagliga innehållet är och vilken potentiell skada som uppstått på grund av det, vilket kan vara nära kopplat till hur snabbt åtgärder vidtas och till vad som rimligen kan förväntas av värdtjänstleverantörerna, i tillämpliga fall med tanke på utvecklingen och möjlig användning av teknik. Vederbörlig hänsyn bör även tas till de relevanta skillnader som kan finnas mellan olika typer av olagligt innehåll och vilka åtgärder som ska vidtas för att ta itu med dem.

(15)

Värdtjänstleverantörer spelar en särskilt viktig roll i arbetet mot olagligt innehåll online, eftersom de lagrar information som tillhandahålls av deras användare på användarnas begäran och ger andra användare tillgång till den, ofta i stor skala. Denna rekommendation avser därför huvudsakligen dessa leverantörers verksamhet och skyldigheter. Rekommendationerna kan dock också i tillämpliga delar gälla andra berörda leverantörer av onlinetjänster. Eftersom syftet med denna rekommendation är att hantera de risker som är förknippade med olagligt innehåll online och som påverkar konsumenter i EU rör den samtliga värdtjänstleverantörers verksamhet, oavsett om de är etablerade i unionen eller i ett tredjeland, förutsatt att de riktar sin verksamhet till konsumenter som bor i unionen.

(16)

Mekanismer för att anmäla innehåll som anses vara olagligt innehåll till värdtjänstleverantörer är viktiga för att bekämpa olagligt innehåll på nätet. Sådana mekanismer bör göra det lättare för alla personer eller enheter som vill göra en anmälan. Därför bör dessa mekanismer vara lätta att tillgå och använda för alla användare. Värdtjänstleverantörer bör dock förbli flexibla, till exempel när det gäller rapporteringsformat eller teknik som ska användas, för att möjliggöra effektiva lösningar och undvika orimliga bördor för dessa leverantörer.

(17)

I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol avseende artikel 14 i direktiv 2000/31/EG bör anmälningarna vara tillräckligt precisa och underbyggda för att den värdtjänstleverantör som tar emot dem ska kunna fatta ett välgrundat och omsorgsfullt beslut om hur anmälan ska följas upp. Det bör därför i så stor utsträckning som möjligt säkerställas att den standarden uppfylls. Men huruvida en viss anmälan leder till kännedom eller medvetenhet i den mening som avses i artikel 14 i direktivet ska bedömas mot bakgrund av omständigheterna i ärendet i fråga, med beaktande av att sådan kännedom eller medvetenhet också kan fås på annat sätt än genom anmälningar.

(18)

Värdtjänstleverantören måste i allmänhet inte ha anmälarens kontaktuppgifter för att kunna fatta ett välgrundat och omsorgsfullt beslut om uppföljning av anmälningen. Det skulle innebära ett hinder för anmälan om man gjorde det obligatoriskt att tillhandahålla kontaktuppgifter vid inlämnandet. Kontaktuppgifter är dock nödvändiga för att värdtjänstleverantören ska kunna ge återkoppling. Anmälaren bör därför ha en valfri möjlighet att lämna sina kontaktuppgifter.

(19)

För att öka öppenheten och exaktheten hos mekanismen för anmälan och åtgärd och för att möjliggöra prövning vid behov bör värdtjänstleverantörer, om de har anmälarens och/eller innehållsleverantörens kontaktuppgifter, inom rimlig tid och på lämpligt sätt informera dessa personer om vilka steg som har tagits i samband med nämnda mekanismer, i synnerhet när det gäller beslut om att avlägsna eller blockera det berörda innehållet i enlighet med anmälan. Den information som ska ges bör vara proportionerlig, dvs. den bör motsvara de uppgifter som de berörda personerna har lämnat i sin anmälan eller motanmälan, och samtidigt möjliggöra lämpliga och differentierade lösningar utan att leda till en alltför stor börda för leverantörerna.

(20)

För att sörja för öppenhet och rättvisa och undvika oavsiktligt avlägsnande av innehåll som inte är olagligt innehåll bör innehållsleverantörer i princip informeras om beslutet att avlägsna eller blockera det innehåll som lagras på deras begäran och ges möjlighet att bestrida beslutet genom en motanmälan, i syfte att i tillämpliga fall få beslutet upphävt, oavsett om det fattades till följd av en anmälan, ett hänskjutande eller proaktiva åtgärder från värdtjänstleverantörens sida.

(21)

Med tanke på det aktuella innehållets karaktär, syftet med ett sådant motanmälningsförfarande och den ytterligare börda som det innebär för värdtjänstleverantörer finns det dock ingen grund för att rekommendera att information ges om beslutet och möjligheten att bestrida det när det är uppenbart att innehållet i fråga är olagligt innehåll och rör allvarliga brott som innebär ett hot mot människors liv eller säkerhet, såsom de brott som anges i direktiven (EU) 2017/541 och 2011/93/EU. Dessutom kan det i vissa fall av hänsyn till allmän ordning och säkerhet, i synnerhet för att förebygga, utreda, upptäcka och lagföra brott, vara motiverat att inte direkt ge denna information till den berörda innehållsleverantören. Därför bör värdtjänstleverantörer låta bli att göra det om en behörig myndighet begär detta av hänsyn till allmän ordning och säkerhet, under så lång tid som myndigheten har begärt detta mot bakgrund av dessa hänsyn. I den mån detta innebär en begränsning av rätten att bli informerad om behandling av personuppgifter ska de relevanta villkoren i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (8) iakttas.

(22)

Mekanismer för anmälan och åtgärd bör inte på något sätt påverka parternas rätt att inleda rättsliga förfaranden, i enlighet med tillämplig lagstiftning, avseende något innehåll som anses vara olagligt innehåll eller några åtgärder som vidtas av värdtjänstleverantörerna i detta avseende. Mekanismer för lösning utanför domstol av tvister som uppkommer i detta sammanhang kan vara ett viktigt komplement till rättsliga förfaranden, i synnerhet när de möjliggör effektiv, ekonomiskt överkomlig och snabb lösning av sådana tvister. Tvistlösning utanför domstol bör därför uppmuntras, förutsatt att de relevanta mekanismerna uppfyller vissa standarder, främst i fråga om rättvisa förfaranden, att parternas tillgång till domstolsprövning inte påverkas och att missbruk undviks.

(23)

För att bättre kunna bedöma effektiviteten hos mekanismerna för anmälan och åtgärd och värdtjänstleverantörernas andra åtgärder avseende innehåll som anses vara olagligt innehåll och för att sörja för ansvarsskyldighet bör det råda öppenhet gentemot allmänheten. Värdtjänstleverantörer bör därför regelbundet offentliggöra rapporter om dessa mekanismer och annan verksamhet, vilka bör vara tillräckligt fullständiga och detaljerade för att möjliggöra en tillräcklig insyn. De bör också i sina användarvillkor sörja för tydlighet i förväg om sin policy om att avlägsna eller blockera innehåll som de lagrar, däribland olagligt innehåll.

(24)

Utöver mekanismerna för anmälan och åtgärd kan proportionella och specifika proaktiva åtgärder som vidtas frivilligt av värdtjänstleverantörer, även med hjälp av automatiska verktyg i vissa fall, också vara en viktig faktor för att komma till rätta med olagligt innehåll på nätet, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG. I samband med sådana proaktiva åtgärder bör hänsyn tas till situationen för värdtjänstleverantörer som på grund av sin storlek eller verksamhetens omfattning endast har begränsade resurser och sakkunskaper, och till behovet av effektiva och lämpliga skyddsåtgärder i samband med sådana åtgärder.

(25)

Det kan i synnerhet vara lämpligt att vidta sådana proaktiva åtgärder när det redan har fastställts att innehållet är olagligt innehåll eller om innehållet är av en sådan typ att sammanhanget inte är viktigt. Det kan också bero på de planerade åtgärdernas art, omfattning och syfte och det berörda innehållets typ, på om innehållet har anmälts av brottsbekämpande myndigheter eller Europol samt på om åtgärder redan har vidtagits avseende innehållet eftersom det anses vara olagligt innehåll. I synnerhet när det gäller barnpornografi bör värdtjänstleverantörer vidta proaktiva åtgärder för att upptäcka och förhindra spridningen av sådant material, i enlighet med de åtaganden som gjorts inom ramen för den globala alliansen mot sexuell exploatering av barn på internet.

(26)

I detta sammanhang har kommissionen i sitt meddelande av den 28 september 2017 om hantering av olagligt innehåll online fört fram sin åsikt att sådana frivilliga, proaktiva åtgärder inte automatiskt leder till att värdtjänstleverantören i fråga förlorar fördelen med det undantag från ansvar som föreskrivs i artikel 14 i direktiv 2000/31/EG.

(27)

Det är mycket viktigt att alla åtgärder för att bekämpa olagligt innehåll på nätet omfattas av effektiva och lämpliga skyddsåtgärder som syftar till att se till att värdtjänstleverantörer agerar på ett samvetsgrant och proportionerligt sätt när de fastställer och genomdriver sin policy i fråga om innehåll som de lagrar, även olagligt innehåll, så att det i synnerhet garanteras att användarna fritt kan ta emot och sprida information online i enlighet med tillämplig lagstiftning. Utöver eventuella skyddsåtgärder som föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen, t.ex. om skyddet av personuppgifter, bör särskilda skyddsåtgärder, framför allt mänsklig övervakning och kontroll, föreskrivas och tillämpas när det är lämpligt vid användning av automatiska verktyg, för att undvika oavsiktliga och felaktiga beslut.

(28)

Smidigt, effektivt och lämpligt samarbete mellan behöriga myndigheter och värdtjänstleverantörer bör säkerställas vid bekämpning av olagligt innehåll på nätet. Samarbetet kan i förekommande fall gagnas av Europols bistånd, till exempel vid bekämpning av terrorism, sexuella övergrepp och sexuell exploatering av barn, barnpornografi och kontaktsökning med barn i sexuellt syfte. För att underlätta detta samarbete bör medlemsstaterna och värdtjänstleverantörer utse kontaktpunkter, och förfaranden bör inrättas för behandling av dessa myndigheters anmälningar som en prioriterad fråga och med en lämplig grad av tillförlitlighet vad gäller deras korrekthet, med beaktande av myndigheternas särskilda sakkunskap och ansvar. För att effektivt komma till rätta med vissa särskilt allvarliga brott, som de brott som anges i direktiven (EU) 2017/541 och 2011/93/EU, som värdtjänstleverantörer kan komma att upptäcka när de bedriver sin verksamhet, bör medlemsstaterna uppmuntras att använda sig av den möjlighet som föreskrivs i artikel 15.2 i direktiv 2000/31/EG att lagstadga rapporteringskrav, i enlighet med tillämplig lagstiftning, framför allt förordning (EU) 2016/679.

(29)

Förutom de behöriga myndigheterna kan vissa personer eller enheter, t.ex. icke-statliga organisationer och branschorganisationer, också ha särskild sakkunskap och på frivillig basis vilja ta sig an ett visst ansvar för bekämpning av olagligt innehåll på nätet. Med tanke på mervärdet och det ibland stora antalet anmälningar som berörs bör samarbete mellan sådana betrodda anmälare och värdtjänstleverantörer uppmuntras, i synnerhet genom att behandla även deras anmälningar med prioritet och med en lämplig grad av tillförlitlighet vad gäller deras korrekthet. Emellertid bör det samarbetet, i enlighet med de betrodda anmälarnas särskilda status, endast vara öppet för personer och enheter som respekterar de värden som unionen bygger på enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och som uppfyller vissa lämpliga tydliga, objektiva och offentliggjorda villkor.

(30)

Bekämpning av olagligt innehåll på nätet kräver en helhetsstrategi, eftersom sådant innehåll ofta lätt flyttas från en värdtjänstleverantör till en annan, varvid de svagaste länkarna i kedjan utnyttjas. Samarbete är därför av avgörande betydelse, i synnerhet frivillig delning av erfarenheter, tekniska lösningar och bästa praxis. Sådant samarbete är särskilt viktigt när det gäller värdtjänstleverantörer som på grund av sin storlek eller verksamhetens omfattning endast har begränsade resurser och sakkunskaper.

(31)

Terrorism innebär olaglig och urskillningslös användning av våld och hot mot andra människor. Terrorister förlitar sig allt mer på internet för att sprida terroristpropaganda och använder ofta sofistikerade metoder för snabb och bred spridning. Även om framsteg har gjorts i synnerhet inom EU:s internetforum finns det fortfarande ett trängande behov av snabbare och effektivare motåtgärder mot terrorisminnehåll på nätet, utöver behovet för de värdtjänstleverantörer som deltar i EU:s internetforum att fullt ut leva upp till sina åtaganden när det gäller effektiv och omfattande rapportering.

(32)

Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i kampen mot terrorisminnehåll online bör rekommendationerna om hantering av olagligt innehåll i allmänhet kompletteras med vissa rekommendationer som specifikt rör bekämpning av terrorisminnehåll på nätet, genom att bygga vidare på och befästa de insatser som gjorts inom ramen för EU:s internetforum.

(33)

Med tanke på de särskilt allvarliga risker som terrorisminnehåll medför och värdtjänstleverantörernas centrala roll i spridningen av sådant innehåll bör värdtjänstleverantörer vidta alla rimliga åtgärder för att inte tillåta terrorisminnehåll och om möjligt undvika att hysa det, med förbehåll för deras möjlighet att fastställa och genomdriva sina användarvillkor och behovet av effektiva och lämpliga skyddsåtgärder och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 i direktiv 2000/31/EG.

(34)

Dessa åtgärder bör framför allt bestå i samarbete med behöriga myndigheter och Europol i samband med hänskjutanden, som är en särskild metod för att göra anmälningar till värdtjänstleverantörer vilken är anpassad till de särskilda omständigheterna i kampen mot terrorisminnehåll. Vid hänskjutanden bör behöriga myndigheter och Europol kunna begära att innehåll som de anser vara terrorisminnehåll avlägsnas eller blockeras, antingen med hänvisning till tillämpliga lagar eller den berörda värdtjänstleverantörens användarvillkor. Dessa hänskjutandemekanismer bör finnas utöver de andra mekanismer för att anmäla innehåll (även för betrodda anmälare) som också kan användas för att anmäla innehåll som anses vara terrorisminnehåll.

(35)

Med tanke på att terrorisminnehåll vanligen gör mest skada inom en timme efter att det först läggs ut på nätet, och med tanke på de behöriga myndigheternas och Europols särskilda sakkunskap och ansvar, bör hänskjutanden som en allmän regel bedömas och vid behov följas upp genom åtgärder inom en timme.

(36)

Dessa insatser mot terrorisminnehåll bör också bestå av proportionella och särskilda proaktiva åtgärder, bl.a. med hjälp av automatiska verktyg, för att upptäcka, identifiera och snabbt avlägsna eller blockera terrorisminnehåll och för att se till att terrorisminnehåll inte dyker upp igen, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG. I detta avseende bör hänsyn tas till behovet av adekvata och effektiva skyddsåtgärder i samband med sådana åtgärder, i synnerhet de som rekommenderas i kapitel II i denna rekommendation.

(37)

Samarbete, både värdtjänstleverantörer emellan och mellan dem och behöriga myndigheter, är av yttersta vikt i kampen mot terrorisminnehåll på nätet. I synnerhet kan tekniska verktyg som möjliggör automatisk upptäckt av innehåll, som databasen över hasher, bidra till att nå målet att förhindra spridning av terrorisminnehåll mellan olika värdtjänster. Sådant samarbete och utvecklingen, driften och utbytet av sådana tekniska verktyg bör uppmuntras, med hjälp av Europols expertis när så är lämpligt. Dessa gemensamma insatser är särskilt viktiga för att hjälpa värdtjänstleverantörer som har begränsade resurser och sakkunskaper, på grund av sin storlek eller verksamhetens omfattning, att kunna agera snabbt och effektivt på hänskjutanden och vidta proaktiva åtgärder enligt rekommendationen.

(38)

Så många relevanta värdtjänstleverantörer som möjligt bör ansluta sig till dessa gemensamma insatser och alla deltagande värdtjänstleverantörer bör hjälpa till att optimera och maximera användningen av dessa verktyg. Ingåendet av samarbetsavtal mellan alla berörda parter, även Europol när det är lämpligt, bör också uppmuntras, med tanke på att sådana arrangemang kan bidra till en konsekvent och effektiv strategi och möjliggöra utbyte av relevanta erfarenheter och sakkunskaper.

(39)

För att garantera respekten för den grundläggande rätten till skydd av fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter samt det fria flödet av personuppgifter, bör behandlingen av personuppgifter i samband med alla åtgärder som vidtas för att ge verkan åt denna rekommendation genomföras i full överensstämmelse med dataskyddsreglerna, i synnerhet förordning (EU) 2016/679 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (9), och behandlingen bör övervakas av de behöriga tillsynsmyndigheterna.

(40)	Denna rekommendation är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i stadgan. I synnerhet syftar rekommendationen till att garantera full respekt för artiklarna 1, 7, 8, 10, 11, 16, 17, 21, 24 och 47 i stadgan.

(41)

Kommissionen har för avsikt att noga övervaka alla åtgärder som vidtas till följd av denna rekommendation. Medlemsstaterna och värdtjänstleverantörer bör därför vara beredda att på kommissionens begäran tillställa den all relevant information som de rimligen kan förväntas tillhandahålla för att möjliggöra denna övervakning. På grundval av den information som inhämtats på detta sätt och all annan tillgänglig information, bland annat rapportering utifrån olika frivilliga arrangemang, kommer kommissionen att bedöma hur denna rekommendation har omsatts i praktiken och besluta om det krävs ytterligare steg, t.ex. förslag om bindande unionsrättsakter. Bekämpningen av terrorisminnehåll på nätet kräver särskilda och brådskande åtgärder, varför denna övervakning och utvärdering bör utföras på grundval av detaljerad information och särskilt snabbt – inom tre månader från och med dagen för offentliggörandet av denna rekommendation – medan det för andra typer av olagligt innehåll är lämpligt att göra detta sex månader efter offentliggörandet.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Syfte och termer

Medlemsstaterna och värdtjänstleverantörer, när det gäller innehåll som de lagrar på begäran av innehållsleverantörer, uppmanas att vidta effektiva, lämpliga och proportionerliga åtgärder för att ta itu med olagligt innehåll online, i enlighet med de principer som anges i denna rekommendation och i full överensstämmelse med stadgan, framför allt rätten till yttrande- och informationsfrihet, och andra tillämpliga bestämmelser i unionsrätten, i synnerhet i fråga om skydd av personuppgifter, konkurrens och elektronisk handel.

Denna rekommendation bygger på och befäster de framsteg som har gjorts inom ramen för frivilliga överenskommelser mellan värdtjänstleverantörer och andra berörda tjänsteleverantörer i fråga om olika typer av olagligt innehåll. På området terrorism bygger den vidare på och befäster de framsteg som gjorts inom ramen för EU:s internetforum.

Rekommendationen ska inte påverka medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter att vidta åtgärder avseende olagligt innehåll online enligt unionsrätten, inklusive möjligheten för medlemsstaternas domstolar eller administrativa myndigheter att i enlighet med sina rättssystem kräva att värdtjänstleverantörer avlägsnar eller blockerar olagligt innehåll. Denna rekommendation påverkar inte heller den ställning som värdtjänstleverantörer har enligt direktiv 2000/31/EG och deras möjlighet att fastställa och genomdriva sina användarvillkor i enlighet med unionslagstiftningen och medlemsstaternas lagstiftning.

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

a) värdtjänstleverantör : en leverantör av informationssamhällets tjänster som består av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren på dennas begäran, i den mening som avses i artikel 14 i direktiv 2000/31/EG, vars verksamhet riktas till konsumenter som är bosatta i unionen, oavsett leverantörens etableringsort.

b) olagligt innehåll : information som inte är förenlig med unionslagstiftningen eller en berörd medlemsstats lagstiftning.

c) användare : en fysisk eller juridisk person som är mottagare av de tjänster som tillhandahålls av en värdtjänstleverantör.

d) innehållsleverantör : en användare som har lämnat information som på dennas begäran lagras eller har lagrats av en värdtjänstleverantör.

e) anmälan : kommunikation som riktas till en värdtjänstleverantör och som lämnas in av en anmälare avseende innehåll som lagras av den värdtjänstleverantören och som anmälaren anser vara olagligt innehåll, med begäran om att värdtjänstleverantören på frivillig basis ska avlägsna eller blockera innehållet.

f) anmälare : en person eller enhet som har lämnat en anmälan till en värdtjänstleverantör.

g) betrodd anmälare : en person eller enhet som enligt en värdtjänstleverantör har särskild sakkunskap och ett särskilt ansvar när det gäller att bekämpa olagligt innehåll på nätet.

h) terrorisminnehåll : information vars spridning innebär ett brott som anges i direktiv (EU) 2017/541 eller terroristbrott som anges i den berörda medlemsstatens lagstiftning, inklusive spridning av relevant information som produceras av eller kan hänföras till terroristgrupper eller enheter som ingår i de relevanta förteckningar som fastställs av unionen eller Förenta nationerna.

i) brottsbekämpande myndigheter : de myndigheter som av medlemsstaterna i enlighet med deras nationella lagstiftning har utsetts som behöriga att utföra brottsbekämpning i syfte att förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra brott i samband med olagligt innehåll online.

j) behöriga myndigheter : de myndigheter som av medlemsstaterna i enlighet med deras nationella lagstiftning har utsetts som behöriga att utföra uppgifter som omfattar åtgärder mot olagligt innehåll online, bland annat brottsbekämpande myndigheter och förvaltningsmyndigheter som har i uppgift att verkställa lagstiftningen, oavsett arten av eller det särskilda sakinnehållet i lagstiftningen, tillämplig på vissa särskilda områden.

k) hänskjutande : kommunikation som riktas till en värdtjänstleverantör och som lämnas in av en behörig myndighet eller Europol avseende innehåll som lagras av den värdtjänstleverantören och som den myndigheten eller Europol anser vara terrorisminnehåll, med begäran om att värdtjänstleverantören på frivillig basis ska avlägsna eller blockera innehållet.

KAPITEL II

Allmänna rekommendationer avseende alla typer av olagligt innehåll

Inlämning och handläggning av anmälningar

Det bör inrättas mekanismer för att lämna in anmälningar. Dessa mekanismer bör vara lättillgängliga, användarvänliga och göra det möjligt att lämna in anmälningar elektroniskt.

Dessa mekanismer bör möjliggöra och uppmuntra till inlämning av anmälningar som är tillräckligt exakta och underbyggda för att den berörda värdtjänstleverantören ska kunna fatta ett välgrundat och omsorgsfullt beslut om det innehåll som anmälan rör, i synnerhet om innehållet är att betrakta som olagligt innehåll och ska avlägsnas eller blockeras. Dessa mekanismer bör vara sådana att de gör det lätt att lämna in anmälningar som innehåller en redogörelse för skälen till att anmälaren anser att innehållet är olagligt innehåll och en tydlig anvisning om var innehållet finns.

Anmälare bör ha möjlighet, men inte vara skyldiga, att lämna sina kontaktuppgifter i en anmälan. Om de beslutar att göra det bör deras anonymitet garanteras gentemot innehållsleverantören.

Om värdtjänstleverantören känner till anmälarens kontaktuppgifter bör värdtjänstleverantören sända ett mottagningsbevis till anmälaren och utan onödigt dröjsmål informera den senare på ett proportionerligt sätt om sitt beslut avseende det anmälda innehållet.

Information till innehållsleverantörer och motanmälan

Om en värdtjänstleverantör beslutar att avlägsna eller blockera innehåll som den lagrar eftersom den anser det vara olagligt innehåll, oavsett på vilket sätt innehållet har upptäckts, identifierats, avlägsnats eller blockerats, och om värdtjänstleverantören känner till innehållsleverantörens kontaktuppgifter, bör innehållsleverantören utan onödigt dröjsmål informeras på ett proportionerligt sätt om beslutet och skälen för det samt den möjlighet att bestrida beslutet som avses i punkt 11.

10.

Punkt 9 ska dock inte gälla när det är uppenbart att innehållet är olagligt innehåll och rör allvarliga brott som innebär ett hot mot människors liv eller säkerhet. Dessutom bör värdtjänstleverantörer inte ge den information som avses i den punkten om och under så lång tid som en behörig myndighet begär detta av hänsyn till allmän ordning och säkerhet och i synnerhet för att förebygga, utreda, upptäcka och lagföra brott.

11.

Innehållsleverantörer bör ges möjlighet att bestrida värdtjänstleverantörens beslut som avses i punkt 9 inom en rimlig tidsfrist genom inlämning av en motanmälan till den värdtjänstleverantören. Mekanismen för att lämna in en sådan motanmälan bör vara användarvänlig och möjliggöra inlämning på elektronisk väg.

12.

Det bör säkerställas att värdtjänstleverantörer tar vederbörlig hänsyn till eventuella motanmälningar som de tar emot. Om motanmälan ger värdtjänstleverantören orsak att anse att det innehåll som motanmälan avser inte ska betraktas som olagligt innehåll bör den utan onödigt dröjsmål ändra sitt beslut att avlägsna eller blockera innehållet, utan att det påverkar dess möjlighet att fastställa och genomdriva sina användarvillkor i enlighet med unionslagstiftningen och medlemsstaternas lagstiftning.

13.

Den innehållsleverantör som lämnade in en motanmälan, samt den berörda anmälaren, bör utan onödigt dröjsmål informeras om det beslut som värdtjänstleverantören har fattat avseende det berörda innehållet, om värdtjänstleverantören känner till deras kontaktuppgifter.

Tvistlösning utanför domstol

14.

Medlemsstaterna uppmanas att när det är lämpligt underlätta tvistlösning utanför domstol för att lösa tvister i fråga om avlägsnande eller blockering av olagligt innehåll. Mekanismerna för tvistlösning utanför domstol bör vara lättillgängliga, effektiva, öppna och opartiska och bör säkerställa att lösningen är rättvis och stämmer överens med tillämplig lagstiftning. Försök att lösa sådana tvister utanför domstol bör inte påverka de berörda parternas tillgång till domstolsprövning.

15.

Värdtjänstleverantörer uppmanas att tillåta användning av mekanismer för tvistlösning utanför domstol om sådana är tillgängliga i den berörda medlemsstaten.

Öppenhet

16.

Värdtjänstleverantörer bör uppmuntras att offentliggöra tydliga, lättfattliga och tillräckligt detaljerade förklaringar om sin policy i fråga om att avlägsna eller blockera innehåll som de lagrar, inklusive innehåll som anses vara olagligt innehåll.

17.

Värdtjänstleverantörer bör uppmuntras att regelbundet, helst minst en gång om året, offentliggöra rapporter om sin verksamhet i fråga om att avlägsna och blockera innehåll som anses vara olagligt innehåll. Rapporterna bör i synnerhet innehålla information om mängden och typen av innehåll som har avlägsnats, antalet anmälningar och motanmälningar som tagits emot samt hur länge det tagit att vidta åtgärder.

Proaktiva åtgärder

18.

Värdtjänstleverantörer bör uppmuntras att vidta proportionerliga och särskilda proaktiva åtgärder mot olagligt innehåll, när detta är lämpligt. Sådana proaktiva åtgärder kan omfatta användning av automatiska verktyg för upptäckt av olagligt innehåll endast när det är lämpligt och proportionerligt och förutsatt att det finns effektiva och lämpliga skyddsåtgärder, i synnerhet de skyddsåtgärder som avses i punkterna 19 och 20.

Skyddsåtgärder

19.

För att undvika avlägsnande av innehåll som inte är olagligt innehåll bör det, utan att det påverkar värdtjänstleverantörernas möjlighet att fastställa och genomdriva sina användarvillkor i enlighet med unionslagstiftningen och medlemsstaternas lagstiftning, finnas effektiva och lämpliga skyddsåtgärder för att säkerställa att värdtjänstleverantörer agerar på ett samvetsgrant och proportionerligt sätt med avseende på det innehåll som de lagrar, i synnerhet när de behandlar anmälningar och motanmälningar och när de fattar beslut om att avlägsna eller blockera innehåll som anses vara olagligt innehåll.

20.

När värdtjänstleverantörer använder automatiska verktyg avseende det innehåll som de lagrar bör effektiva och lämpliga skyddsmekanismer vara tillgängliga för att se till att beslut som fattas angående detta innehåll, i synnerhet beslut om att avlägsna eller blockera innehåll som anses vara olagligt innehåll, är korrekta och välgrundade. Sådana skyddsåtgärder bör särskilt omfatta mänsklig övervakning och kontroll, när detta är lämpligt och i alla händelser när det krävs en detaljerad bedömning av det relevanta sammanhanget för att besluta om innehållet ska anses vara olagligt innehåll eller inte.

Skydd mot missbruk

21.

Effektiva och lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra inlämning av eller åtgärder till följd av anmälningar eller motanmälningar som lämnas in i ond tro och andra former av missbruk avseende de åtgärder som rekommenderas för att komma till rätta med olagligt innehåll online enligt denna rekommendation.

Samarbete mellan värdtjänstleverantörer och medlemsstater

22.

Medlemsstaterna och värdtjänstleverantörerna bör utse kontaktpunkter för frågor som rör olagligt innehåll på nätet.

23.

Påskyndade förfaranden bör inrättas för behandling av anmälningar som görs av behöriga myndigheter.

24.

Medlemsstaterna uppmuntras att införa rättsliga skyldigheter för värdtjänstleverantörer att snabbt informera de brottsbekämpande myndigheterna, i syfte att förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra brott, om belägg för påstådda allvarliga brott som innebär ett hot mot människors liv eller säkerhet och som erhållits inom ramen för deras verksamhet med att avlägsna eller blockera olagligt innehåll, i enlighet med tillämpliga rättsliga krav, i synnerhet gällande skyddet av personuppgifter, däribland förordning (EU) 2016/679.

Samarbete mellan värdtjänstleverantörer och betrodda anmälare

25.

Samarbete mellan värdtjänstleverantörer och betrodda anmälare bör uppmuntras. I synnerhet bör påskyndade förfaranden inrättas för behandling av anmälningar som görs av betrodda anmälare.

26.

Värdtjänstleverantörer bör uppmuntras att offentliggöra tydliga och objektiva villkor för hur de avgör vilka personer eller enheter de anser vara betrodda anmälare.

27.

Dessa villkor bör syfta till att garantera att de berörda personerna eller enheterna har den sakkunskap som krävs och utför sina uppgifter som betrodda anmälare på ett samvetsgrant och objektivt sätt som grundar sig på respekt för de värden som unionen bygger på.

Samarbete mellan värdtjänstleverantörer

28.

När det är lämpligt bör värdtjänstleverantörer utbyta erfarenheter, tekniska lösningar och bästa praxis i fråga om bekämpning av olagligt innehåll online med varandra och i synnerhet med värdtjänstleverantörer som på grund av sin storlek eller verksamhetens omfattning har begränsade resurser och sakkunskaper, även i samband med pågående samarbeten mellan värdtjänstleverantörer genom uppförandekoder, samförståndsavtal och andra frivilliga arrangemang.

KAPITEL III

Särskilda rekommendationer avseende terrorisminnehåll

Allmänt

29.

De särskilda rekommendationer avseende terrorisminnehåll som fastställs i detta kapitel ska tillämpas utöver de allmänna rekommendationer som anges i kapitel II.

30.

Värdtjänstleverantörer bör uttryckligen ange i sina användarvillkor att de inte kommer att lagra terrorisminnehåll.

31.

Värdtjänstleverantörer bör vidta åtgärder så att de inte lagrar terrorisminnehåll, i synnerhet när det gäller hänskjutanden, proaktiva åtgärder och samarbete i enlighet med punkterna 32–40.

Inlämning och handläggning av hänskjutanden

32.

Medlemsstaterna bör se till att de behöriga myndigheterna har förmågan och de nödvändiga resurserna att effektivt upptäcka och identifiera terrorisminnehåll och lämna hänskjutanden till de berörda värdtjänstleverantörerna, i synnerhet genom de nationella enheterna för anmälan av innehåll på internet och i samarbete med EU-enheten för anmälan av innehåll på internet vid Europol.

33.

Det bör inrättas mekanismer för inlämning av hänskjutanden. Påskyndade förfaranden bör inrättas för behandling av hänskjutanden, i synnerhet hänskjutanden som inlämnats av de nationella enheterna för anmälan av innehåll på internet och EU-enheten för anmälan av innehåll på internet vid Europol.

34.

Värdtjänstleverantörer bör utan onödigt dröjsmål sända bekräftelser på att de mottagit hänskjutandena och informera den behöriga myndigheten eller Europol om sitt beslut avseende det innehåll som avses och, i förekommande fall, uppge när innehållet avlägsnades eller blockerades eller varför de beslutade att inte avlägsna eller blockera innehållet.

35.

Värdtjänstleverantörer bör som en allmän regel bedöma och, i tillämpliga fall, avlägsna eller blockera innehåll som anges i hänskjutandena inom en timme från den tidpunkt då de tog emot hänskjutandet.

Proaktiva åtgärder

36.

Värdtjänstleverantörer bör vidta proportionerliga och särskilda proaktiva åtgärder, även med hjälp av automatiska verktyg, för att upptäcka, identifiera och snabbt avlägsna eller blockera terrorisminnehåll.

37.

Värdtjänstleverantörer bör vidta proportionerliga och särskilda proaktiva åtgärder, även med hjälp av automatiska verktyg, för att omedelbart förhindra innehållsleverantören från att på nytt ladda upp innehåll som redan har avlägsnats eller blockerats eftersom det anses vara terrorisminnehåll.

Samarbete

38.

För att förhindra att terrorisminnehåll sprids på flera värdtjänster bör värdtjänstleverantörer uppmuntras att samarbeta genom utbyte och optimering av effektiva, lämpliga och proportionerliga tekniska verktyg, även sådana verktyg som möjliggör automatisk upptäckt av innehåll. Om det är tekniskt möjligt bör alla relevanta format som används för att sprida terrorisminnehåll beaktas. Sådant samarbete bör framför allt inbegripa värdtjänstleverantörer som på grund av sin storlek eller verksamhetens omfattning har begränsade resurser och sakkunskaper.

39.

Värdtjänstleverantörer bör uppmuntras att vidta nödvändiga åtgärder för att de verktyg som avses i punkt 38 ska fungera korrekt och förbättras, i synnerhet genom att fastställa identifierare avseende allt innehåll som anses vara terrorisminnehåll och genom att fullt ut utnyttja möjligheterna med dessa verktyg.

40.

Behöriga myndigheter och värdtjänstleverantörer bör ingå samarbetsavtal, när det är lämpligt även med Europol, i ärenden som rör terrorisminnehåll på nätet, bland annat för att förbättra förståelsen av terroristverksamhet online, förbättra hänskjutandemekanismer, förhindra onödigt dubbelarbete och underlätta brottsbekämpande myndigheters begäranden för brottsutredningar som rör terrorism.

KAPITEL IV

Tillhandahållande av information

41.

Medlemsstaterna bör regelbundet, helst var tredje månad, rapportera till kommissionen om de hänskjutanden som de berörda myndigheterna har gjort och de beslut som värdtjänstleverantören har fattat till följd av hänskjutandena, samt om deras samarbete med värdtjänstleverantörer kring bekämpning av terrorisminnehåll.

42.

För att möjliggöra övervakning av hur denna rekommendation har omsatts i praktiken vad gäller terrorisminnehåll bör värdtjänstleverantörer, senast tre månader räknat från dagen för offentliggörandet, på kommissionens begäran tillställa den all information som behövs för en sådan övervakning. Denna information kan i synnerhet röra information om den mängd innehåll som har avlägsnats eller blockerats, antingen till följd av hänskjutanden eller anmälningar eller till följd av proaktiva åtgärder som har vidtagits och användning av automatiska verktyg. Den kan också inbegripa antalet hänskjutanden som tagits emot och den tid som har krävts för att vidta åtgärder, samt den mängd innehåll som har förhindrats från att laddas upp eller laddas upp på nytt genom användning av automatisk upptäckt av innehåll och andra tekniska verktyg.

43.

För att möjliggöra övervakning av hur denna rekommendation har omsatts i praktiken vad gäller annat olagligt innehåll än terrorisminnehåll bör medlemsstaterna och värdtjänstleverantörer, senast sex månader räknat från dagen för offentliggörandet, på kommissionens begäran tillställa den all information som behövs för en sådan övervakning.

Utfärdad i Bryssel den 1 mars 2018.

På kommissionens vägnar

Andrus ANSIP

Vice ordförande

(1) COM(2017) 555 final av den 28 september 2017.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1). COM(2016) 287 final.

(3) COM(2016) 593 final av den 14 september 2016.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 17.12.2011, s. 1).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(9) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 63

Svensk utgåva	Lagstiftning	61 årgången 6 mars 2018

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) 2018/324 av den 5 mars 2018 om genomförande av förordning (EU) 2017/1509 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea	1
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) 2018/325 av den 5 mars 2018 om genomförande av artikel 17.3 i förordning (EU) nr 224/2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Centralafrikanska republiken	3
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) 2018/326 av den 5 mars 2018 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina	5
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/327 av den 5 mars 2018 om godkännande av ett preparat av endo-1,4-beta-xylanas (EC 3.2.1.8) framställt av Trichoderma citrinoviride Bisset (IMI SD135) som fodertillsats för karp (innehavare av godkännandet: Huvepharma NV) ( 1 )	7
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/328 av den 5 mars 2018 om godkännande av preparatet av Bacillus subtilis DSM 29784 som fodertillsats för slaktkycklingar och kycklingar som föds upp till värphöns (innehavare av godkännandet: ADISSEO France SAS) ( 1 )	10
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/329 av den 5 mars 2018 om utseende av Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd ( 1 )	13
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/330 av den 5 mars 2018 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036	15
		BESLUT
	*	Rådets genomförandebeslut (Gusp) 2018/331 av den 5 mars 2018 om genomförande av beslut (Gusp) 2016/849 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea	44
	*	Rådets genomförandebeslut (Gusp) 2018/332 av den 5 mars 2018 om genomförande av beslut 2013/798/Gusp om restriktiva åtgärder mot Centralafrikanska republiken	46
	*	Rådets beslut (Gusp) 2018/333 av den 5 mars 2018 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina	48
		REKOMMENDATIONER
	*	Kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online	50