14.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 41/1

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I enlighet med artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten för fiske efter lax från och med den 1 januari 2015.

(3)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att, i avsaknad av fleråriga planer som upprättats enligt artikel 9 i den förordningen, anta en utkastplan som anger närmare detaljer för genomförandet av landningsskyldigheten för en inledande period på tre år som kan förnyas för ytterligare en treårsperiod. Dessa utkastplaner antas på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(4)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1396/2014 (2) fastställdes en utkastplan för fisket efter lax, sill/strömming, skarpsill och torsk i Östersjön. Denna utkastplan omfattar bland annat ett undantag från landningsskyldigheten för torsk och lax på grund av visad hög överlevnadsgrad för dessa arter i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013. Delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017.

(5)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 (3) upprättas en flerårig plan för vissa fisken i Östersjön efter torsk, sill/strömming och skarpsill. Den fleråriga planen ska inte omfatta laxbeståndet och fiske i Östersjön efter det beståndet.

(6)

I avsaknad av en flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön och fisket efter detta bestånd, kommer närmare bestämmelser för genomförande av landningsskyldigheten efter det att delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 upphört att gälla att antas inom ramen för en ny utkastplan, på grundval av en gemensam rekommendation som lämnats in av medlemsstaterna.

(7)

Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Östersjön. Den 31 maj 2017 lämnade medlemsstaterna in en gemensam rekommendation (4) till kommissionen efter samråd med rådgivande nämnden för Östersjön. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ.

(8)

Den gemensamma rekommendationen föreslår att det undantag från landningsskyldigheten för lax som fångas med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn som föreskrivs i delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 bör fortsätta att gälla efter den 31 december 2017.

(9)

Den gemensamma rekommendationen grundar sig på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad som lagts fram av forumet för fisket i Östersjön (Baltfish) och har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). STECF drog slutsatsen att det, baserat på det faktum att sådana redskap fångar fisk inuti en fast nätstruktur, i motsats till t.ex. insnärjning eller krokning, kan vara rimligt att anta att dödligheten för dessa redskap kommer att vara låg.

(10)

De åtgärder som föreslås i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och därför bör de, i överensstämmelse med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, ingå i denna förordning.

(11)

Eftersom delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017, bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2018.

14.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 41/4

(1)

Unionen måste säkerställa att de finansiella systemens och den inre marknadens integritet och funktion på effektivt sätt är skyddade mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt direktiv (EU) 2015/849 ska kommissionen därför identifiera de högrisktredjeländer med strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system.

(2)

Kommissionen bör vid lämpliga tidpunkter se över förteckningen över högrisktredjeländer i delegerad förordning (EU) 2016/1675 (2) mot bakgrund av högrisktredjeländernas framsteg med att undanröja strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Kommissionen bör i sina bedömningar ta hänsyn till ny information från internationella organisationer och normgivare, till exempel sådan som kommer från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF). På grundval av denna information bör kommissionen också identifiera ytterligare högrisktredjeländer som uppvisar strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

(3)

Kommissionen har i enlighet med kriterierna i direktiv (EU) 2015/849 beaktat den senaste tillgängliga informationen, främst FATF:s nyligen gjorda offentliga uttalanden och FATF-dokumentet Improving global AML/CFT Compliance: ongoing process och FATF-rapporterna från översynsgruppen för internationellt samarbete i enlighet med artikel 9.4 i direktiv (EU) 2015/849 om de risker som enskilda tredjeländer utgör.

(4)

FATF har identifierat Sri Lanka, Trinidad och Tobago och Tunisien som länder som har strategiska brister vad gäller bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism vilka utgör ett hot mot det internationella finansiella systemet och på grund av detta har länderna utarbetat en handlingsplan med FATF.

(5)

Med tanke på det internationella finansiella systemets höga integrationsnivå, den nära kopplingen till marknadsaktörerna, den stora volymen gränsöverskridande handel till och från unionen samt graden av marknadsöppning, anser kommissionen att eventuella hot vad gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism mot det internationella finansiella systemet också utgör ett hot mot unionens finansiella system.

(6)

I enlighet med den senaste informationen har kommissionen i sin analys dragit slutsatsen att Sri Lanka, Trinidad och Tobago och Tunisien bör anses vara jurisdiktioner utanför EU som har strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system i enlighet med kriterierna i artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849. Dessa länder har dock lämnat ett skriftligt politiskt åtagande på hög nivå där man förbinder sig att åtgärda identifierade brister, och har utarbetat en handlingsplan med FATF, som skulle göra det möjligt att uppfylla kraven i direktiv (EU) 2015/849. Kommissionen kommer att göra en ny bedömning av dessa länders status mot bakgrund av genomförandet av ovanstående åtagande.

(7)

Delegerad förordning (EU) 2016/1675 bör därför ändras i enlighet med detta.

Följande rader ska införas:

14.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 41/6

(1)

Ämnet 2,2-bis(4-hydroxifenyl)propan (CAS-nr 0000080-05-7), vanligen kallat bisfenol A, används vid tillverkning av vissa material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, till exempel polykarbonatplast och epoxihartser som används i lack och ytskikt. Bisfenol A kan migrera till livsmedel från material eller produkter som de kommer i kontakt med, vilket leder till att konsumenter av dessa livsmedel exponeras för bisfenol A.

(2)

Användningen av bisfenol A som monomer vid tillverkning av material och produkter av plast är godkänd genom kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 (2). Godkännandet är förenat med ett gränsvärde för specifik migration på 0,6 mg bisfenol A per kg livsmedel (mg/kg) baserat på en föregående utvärdering av vetenskapliga livsmedelskommittén (3). Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) har granskat de vetenskapliga uppgifterna och uppdaterade sitt yttrande om bisfenol A 2006 (4), 2008 (5), 2010 (6) och 2011 (7). I enlighet med försiktighetsprincipen gäller ett förbud mot användning av bisfenol A vid tillverkning av nappflaskor av polykarbonat för spädbarn.

(3)

Efter offentliggörandet av myndighetens vetenskapliga yttrande om bisfenol A 2011 konstaterade myndigheten att dess exponeringsbedömning i 2006 års yttrande behövde uppdateras mot bakgrund av nya data och att betydelsen av exponeringen via kosten mot bakgrund av andra exponeringsvägar också bör undersökas. Myndigheten beslutade att genomföra en fullständig omprövning av bisfenol A utifrån de senaste vetenskapliga rönen. Under 2012 bad myndigheten, i enlighet med artikel 29.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (8), den vetenskapliga panelen för material som kommer i kontakt med livsmedel och för enzymer, aromer och processhjälpmedel (CEF) att avge ett vetenskapligt yttrande om riskerna för folkhälsan i samband med förekomst av bisfenol A i livsmedel.

(4)

Efter att ha granskat tillgängliga data och de vetenskapliga undersökningar som offentliggjordes mellan 2006 och 2012 samt vissa undersökningar som blev tillgängliga 2013 antog myndigheten ett yttrande den 11 december 2014 (9). I yttrandet fastställde myndigheten förändringar av den genomsnittliga relativa njurvikten i en undersökning av två generationer möss som det kritiska resultatmåttet, och beräknade en hälsobaserad referenspunkt (BMDL10) på 8 960 μg/kg kroppsvikt per dag. Myndigheten kunde använda nya toxikokinetiska uppgifter för att möjliggöra en mer exakt ämnesspecifik extrapolering av data från djur till människor, och fastställde en human ekvivalent dos (HED) på 609 μg/kg kroppsvikt per dag. HED-värdet användes som referenspunkt för att fastställa ett hälsobaserat riktvärde för bisfenol A.

(5)

För att fastställa detta hälsobaserade riktvärde tillämpade myndigheten en osäkerhetsfaktor på 2,5 för artövergripande skillnader och på 10 för skillnader inom arten. Myndigheten tillämpade dessutom en ytterligare faktor på 6 för att beakta osäkerheten vad gäller potentiella hälsoeffekter av bisfenol A på bröstkörtlar, fortplantningsorgan, ämnesomsättning, neurobeteenderelaterade funktioner och immunsystem. Till följd av detta tillämpades en övergripande osäkerhetsfaktor på 150 för att fastställa ett nytt tolerabelt dagligt intag (TDI) på 4 μg/kg kroppsvikt per dag. Myndigheten betecknade dock TDI-värdet som ett tillfälligt TDI (t-TDI) i avvaktan på resultatet från en långtidstoxicitetsstudie vad gäller bisfenol A i gnagare som genomförs av National Toxicology Program/Food and Drug Administration i Förenta staterna.

(6)

Myndigheten konstaterade att exponeringen för bisfenol A via kosten är lägre än t-TDI och fann att det inte föreligger någon hälsorisk vid de beräknade exponeringsnivåerna. I sitt yttrande av den 11 december 2014 uppskattade myndigheten även exponeringen genom andra källor än kosten, utöver källorna till exponering via kosten. Andra källor än kosten omfattar exponering via luften, inandning av damm och upptag via huden till följd av kontakt med termopapper och kosmetika. Panelen fann att de viktigaste uppskattningarna av den sammanlagda exponeringen för bisfenol A via kosten och genom andra källor än kosten för de mest utsatta grupperna, däribland spädbarn, barn och ungdomar, ligger under t-TDI och att hälsorisken vad gäller bisfenol A är låg vid de uppskattade nivåerna för sammanlagd exponering.

(7)

Till följd av det yttrande som myndigheten offentliggjorde 2014 bör det nuvarande gränsvärdet för specifik migration för material och produkter av plast uppdateras för att ta hänsyn till det nya t-TDI. Gränsvärdet för specifik migration fastställs med hjälp av ett vanligt exponeringsantagande om att en person som väger 60 kg konsumerar 1 kg livsmedel per dag och att all exponering sker genom material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. I artikel 5.1 e i förordning (EG) nr 1935/2004 fastställs det när det gäller särskilda gränser för överföring av vissa beståndsdelar till eller på livsmedel att vederbörlig hänsyn ska tas till andra möjliga källor till exponering för dessa beståndsdelar. Myndigheten noterade att exponering för bisfenol A via andra källor än kosten för vissa befolkningsgrupper kan utgöra en betydande andel av den totala exponeringen och att, utöver dessa andra källor än kosten, även kött och köttprodukter som inte är konserverade befunnits vara en betydande källa till exponering för bisfenol A för flera befolkningsgrupper. När andra källor än material avsedda att komma i kontakt med livsmedel kan bidra väsentligt till den potentiella totala exponeringen för ett ämne bör inte hela TDI-värdet hänföras till material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och ett lägre värde bör därför användas.

(8)

Med beaktande av vanliga antaganden om användningen av fördelningsfaktorer för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, bland annat att den totala exponeringen inte översskrider t-TDI och osäkerhetsfaktorn på 150 för härledning av t-TDI, samt data i myndighetens yttrande om bisfenol A från andra källor än material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, anses en fördelningsfaktor på 20 % vara lämplig för att fastställa gränsvärdet för specifik migration. På grundval av t-TDI, fördelningsfaktorn och exponeringsantagandet bör därför ett gränsvärde för specifik migration på 0,05 mg bisfenol A per kg livsmedel (mg/kg) fastställas för material och produkter av plast för att säkerställa att exponeringen för bisfenol A stannar under t-TDI och inte utgör någon risk för människors hälsa.

(9)

Även om det gränsvärde för specifik migration som fastställts med beaktande av yttrandet utgör grunden för den övergripande hantering av de risker som bisfenol A från material avsedda att komma i kontakt med livsmedel utgör, kvarstår dock osäkerheter, som tas upp i det yttrandet. Med avseende på två nya studier om utvecklingsimmunotoxicitet vad gäller bisfenol A angav myndigheten 2016 (10) att den nya evidens som lades fram i dessa studier stärker indikationerna på ämnets utvecklingsimmunotoxicitet. Med beaktande av den vetenskapliga osäkerhetens omfattning och de potentiella negativa effekternas art, särskilt effekter på utvecklingen, bör ytterligare försiktighetsåtgärder vidtas när det gäller mer utsatta grupper, i synnerhet spädbarn och småbarn, hos vilka effekterna på utvecklingen kan vara irreversibla och bestå hela livet ut.

(10)

Med stöd av försiktighetsprincipen i artikel 7 i förordning (EG) nr 178/2002 får provisoriska åtgärder vidtas på grundval av tillgänglig relevant information i avvaktan på resultat som hänför sig till fortsatt osäkerhet, en kompletterande riskbedömning och en översyn av åtgärden inom en rimlig tidsperiod.

(11)

Kommissionen får vidta förebyggande åtgärder vad gäller användning av bisfenol A med stöd av försiktighetsprincipen, som är tillämpliga i en situation då det föreligger vetenskaplig osäkerhet, även om risken, särskilt för människors hälsa, ännu inte har påvisats fullt ut. Med hänsyn till detta bör bisfenol A inte användas för att tillverka muggar eller flaskor av polykarbonat som är avsedda för spädbarn och småbarn enligt definitionerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 (11).

(12)

Förutom i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel används bisfenol A även i stor utsträckning i epoxihartser för lack och ytskikt, särskilt för applicering på insidan av konservburkar. Särskilda åtgärder enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1935/2004 har vidtagits för bisfenol A i material och produkter av plast, men inga sådana åtgärder har vidtagits på unionsnivå för bisfenol A i lack och ytskikt. I enlighet med artikel 6 i den förordningen har medlemsstaterna därför kunnat behålla eller anta nationella bestämmelser om bisfenol A i lack och ytskikt förutsatt att bestämmelserna är förenliga med bestämmelserna i fördragen.

(13)

Mot bakgrund av att medlemsstaterna har infört skilda nationella bestämmelser om bisfenol A i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och de därtill relaterade tekniska och praktiska bördor som rapporterats av industrin, samt med beaktande av ämnets bidrag till exponeringen via kosten genom konserverade livsmedel som konstaterades i myndighetens yttrande från 2014 och den omfattande användningen av bisfenol A i epoxihartser för lack och ytskikt som appliceras på konservburkar, bör det även fastställas begränsningar för bisfenol A som används i lack och ytskikt.

(14)

Antagandet om exponering för bisfenol A genom material och produkter av plast gäller även lack och ytskikt. För att säkerställa en väl fungerande inre marknad och en hög skyddsnivå för människors hälsa bör det gränsvärde för specifik migration som fastställts för bisfenol A från material och produkter av plast även gälla lack och ytskikt som applicerats på material och produkter, om lacket eller ytskiktet i fråga har framställts med hjälp av bisfenol A. Eftersom bisfenol A kan användas i livsmedelsförpackningar som innehåller livsmedel för spädbarn och småbarn bör bisfenol A inte migrera från lack och ytskikt som applicerats på material eller produkter som är särskilt avsedda att komma i kontakt med de livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn som avses i förordning (EU) nr 609/2013, nämligen modersmjölksersättning, tillskottsnäring, beredda spannmålsbaserade livsmedel, barnmat, livsmedel för speciella medicinska ändamål som har utvecklats för att tillgodose spädbarns och småbarns näringsbehov eller mjölkbaserade drycker och liknande produkter som är särskilt avsedda för småbarn.

(15)

I samband med fastställandet av begränsningar för lack och ytskikt är det även nödvändigt att fastställa bestämmelser för kontroll av överensstämmelse med begränsningarna. Det bör särskilt fastställas bestämmelser för migrationsundersökningar och för angivande av resultaten av sådana undersökningar. Det är därför lämpligt att fastställa sådana bestämmelser för kontroll av överensstämmelse med begränsningarna för lack och ytskikt som applicerats på material och produkter när lacket eller ytskiktet har framställts med hjälp av bisfenol A.

(16)

I förordning (EU) nr 10/2011 fastställs allmänna ramar för kontroll av överensstämmelsen med de fastställda begränsningarna för plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel, inklusive bestämmelser om angivande av resultaten av migrationsundersökningar. Eftersom lack och ytskikt som applicerats på material och produkter inte har några särskilda egenskaper som skulle kräva att skilda eller mer specifika bestämmelser fastställs bör tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EU) nr 10/2011 utvidgas till att även omfatta kontroll av att lack och ytskikt som applicerats på material och produkter överensstämmer med de fastställda begränsningarna.

(17)

Enligt artikel 16.1 i förordning (EG) nr 1935/2004 ska material och produkter som omfattas av särskilda åtgärder åtföljas av en skriftlig förklaring där det anges att de överensstämmer med de bestämmelser som är tillämpliga på dem. Vid produktion av lackerade eller överdragna material eller produkter bör den ansvariga företagaren dokumentera överensstämmelsen med de tillämpliga bestämmelserna i en förklaring om överensstämmelse som görs tillgänglig för företagarens kunder. För att säkerställa att förklaringen innehåller tillräckligt med information för att överensstämmelsen ska kunna kontrolleras bör de uppgifter som ska ingå i förklaringen specificeras. Dessutom bör de behöriga myndigheterna kunna kontrollera överensstämmelsen med de tillämpliga bestämmelserna. Företagarna bör därför vara skyldiga att till de behöriga myndigheterna lämna relevant dokumentation som styrker förklaringen om överensstämmelse.

(18)

För att säkerställa att företagarna har tillräckligt med tid att anpassa sina tillverkningsprocesser så att de överensstämmer med begränsningarna och för att minska den administrativa och finansiella börda som denna anpassning kan medföra, är det lämpligt att skjuta upp tillämpningen av denna förordning och låta material och produkter som lagligen släppts ut på marknaden före den dag då denna förordning börjar tillämpas få vara kvar på marknaden till dess att lagren har tömts.

(19)

Förordning (EU) nr 10/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(20)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

14.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 41/13

(1)

Kommissionen har granskat Spaniens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pla i Llevant”, vilken lämnades in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)

Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 (2).

(3)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(4)

Ändringen av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

14.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 41/14

(1)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 97.2 och 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013, kontrollerat Nederländernas ansökan om registrering av namnet ”Mergelland” och offentliggjort denna i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(3)

I enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör namnet ”Mergelland” skyddas och föras in i det register som avses i artikel 104 i förordningen.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

14.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 41/15

—

minst 90 viktprocent mättade fettsyror och …”

—

minst 90 viktprocent mättade kolväten och …”.