29.12.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 350/7

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/2392

av den 13 december 2017

om ändring av direktiv 2003/87/EG för att förlänga nuvarande begränsningar i tillämpningsområdet för luftfartsverksamhet och förbereda för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Den tjugoförsta partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad klimatkonventionen) ägde rum i Paris mellan den 30 november och den 12 december 2015. Vid den konferensen antogs ett internationellt avtal (nedan kallat Parisavtalet) om att globalt stärka insatserna mot klimatförändringarna. Parisavtalet innehåller bland annat ett långsiktigt mål som ligger i linje med målet att med god marginal hålla den globala temperaturökningen under 2 °C över förindustriell nivå och att göra ansträngningar för att begränsa den till 1,5 °C över förindustriell nivå. Parisavtalet godkändes på unionens vägnar genom rådets beslut (EU) 2016/1841 (3). Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016. För att uppnå Parisavtalets mål måste alla sektorer bidra och parterna kommer att utarbeta, meddela och upprätthålla successiva nationellt fastställda bidrag. Åtgärder bör därför också vidtas genom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) för att minska utsläppen från internationell luftfart.

(2)

Miljöskydd är en av de viktigaste utmaningarna för unionen. Unionens miljömål anges i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och består av att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurser samt främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, särskilt för att bekämpa klimatförändring.

(3)

Ett bindande mål om att senast 2030 minska växthusgasutsläppen från hela ekonomin med minst 40 % jämfört med 1990 fastställdes av Europeiska rådet i dess slutsatser av den 23–24 oktober 2014. Rådet godkände den 6 mars 2015 formellt detta bidrag från unionen och medlemsstaterna som deras planerade nationellt fastställda bidrag inom ramen för Parisavtalet. I sina slutsatser från oktober 2014, förklarade Europeiska rådet att målet ska uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, med minskningar med 43 % i sektorer som omfattas av Europiska unionens utsläppshandelssystem (EU:s utsläppshandelssystem) och minskningar med 30 % i sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln, fram till 2030 jämfört med 2005. Alla sektorer inom ekonomin bör bidra till att uppnå dessa utsläppsminskningar. Kommissionen bör underlätta utbyte mellan medlemsstaterna av bästa praxis och lärdomar inom sektorn för utsläppssnål rörlighet.

(4)

De viktigaste europeiska instrumenten för att uppnå minskningsmålet 40 % som anges i Europeiska rådets slutsatser från oktober 2014 kommer att vara ett välfungerande reformerat EU-utsläppshandelssystem tillsammans med ett förstärkt instrument för att stabilisera marknaden, med en linjär faktor och gratis tilldelning efter 2020. Dessa bestämmelser bör vara förenliga med unionens klimatmål och dess åtaganden enligt Parisavtalet. Den auktionerade andelen bör uttryckas som ett procenttal i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (4) för att öka planeringssäkerheten när det gäller investeringsbeslut, öka insynen, minska koldioxidläckaget och göra det övergripande systemet enklare och mer lättförståeligt. Kommissionen bör, som en del av sin regelbundna rapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (5), också bedöma resultaten av 2018 års positiva dialog. Bestämmelserna i direktiv 2003/87/EG bör kontinuerligt ses över mot bakgrund av den internationella utvecklingen och de insatser som görs för att uppnå målen enligt Parisavtalet, inbegripet den första globala översynen 2023 och de efterföljande globala översyner som kommer att göras vart femte år, i syfte att ge underlag för successiva nationellt fastställda bidrag.

(5)

Unionen och dess medlemsstater har sedan 1997 arbetat för att göra framsteg för att uppnå en internationell överenskommelse för att begränsa klimatpåverkan på grund av växthusgasutsläpp från luftfarten och sedan 2008 har de lagstiftning i kraft för att begränsa sådan klimatpåverkan genom EU:s utsläppshandelssystem som har varit i drift sedan 2005. Europeiska unionens domstol slog i sin dom av den 21 december 2011 (6) fast att ett införande av luftfarten i EU:s utsläppshandelssystem enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG (7) inte strider mot internationell rätt. I syfte att underlättaframsteg inom Icao har unionen vid två tillfällen antagit tidsbegränsade undantag från EU:s utsläppshandelssystem så att skyldigheterna bara omfattar utsläpp från flygningar mellan flygplatser belägna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), med lika behandling för luftfartygsoperatörer på samma linjer oavsett var de är baserade. Det senaste undantaget från EU:s utsläppshandelssystem, vilket fastställdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014 (8), begränsade skyldigheterna till flygningar inom EES mellan 2013 och 2016, och det angavs också att ändringar av systemets tillämpningsområde när det gäller flygningar till och från flygplatser belägna utanför EES eventuellt kunde bli aktuella från och med den 1 januari 2017 efter den översyn som anges i den förordningen.

(6)

Icaos arbete med en marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart är en del av ett åtgärdspaket för att uppnå det eftersträvade målet om en koldioxidneutral tillväxt från 2020, och bör kompletteras med framsteg inom flygledningstjänst och inom framdrivningsteknik. En fortsatt utveckling av forskningsstrategier och forskningsprogram kommer att vara avgörande för teknisk innovation och operativa förbättringar som är nödvändiga i syfte att gå längre än målet om en koldioxidneutral tillväxt från 2020 och att uppnå utsläppsminskningar i absoluta tal över hela sektorn.

(7)

Flera åtgärder har vidtagits på unionsnivå för att förhindra en fragmentering av det europeiska luftrummet i syfte att förbättra flygtrafikflödet och kontrollera användningen av luftrummet, och därmed minska utsläppen. Medlemsstaterna har åter åtagit sig att genomföra det gemensamma europeiska luftrummet, med beaktande av flygtrafikens förväntade tilltagande volym under de kommande åren. För att framsteg ska kunna göras i fråga om flygledning behöver genomförandet av det gemensamma företaget Single European Sky ATM Research (Sesar) påskyndas. Andra åtgärder såsom användning av GNSS för satellitbaserad navigering, gemensamma teknikinitiativ såsom Clean Sky I och Clean Sky II och unionens forskningsprogram, exempelvis Horisont 2020 och dess efterföljare, kommer också att bidra till att effektivisera och minska utsläppen från luftfarten.

(8)

Med beaktande av den resolution som antogs vid det 39:e mötet i Icaos generalförsamling i oktober 2016 om genomförandet av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021 för att kompensera för utsläpp från internationell luftfart över 2020 års nivåer planerar Icao under 2018 anta standarder och rekommendationer för att komplettera resolutionen och genomföra det globala systemet. För att systemet ska bli driftsklart måste Icaos parter emellertid vidta åtgärder på nationell nivå. Icao behöver även utforma styrformer, inklusive ett registreringssystem. I syfte att främja arbetet inom Icao och underlätta verkställandet av Icaos system bör det nuvarande undantaget från skyldigheterna i EU:s utsläppshandelssystem för flygningar till och från tredjeländer därför förlängas till den 31 december 2023, om inte annat följer av översynen, för att göra det möjligt att inhämta erfarenhet som är nödvändig för genomförandet av Icaos system. Som ett resultat av förlängningen av undantaget bör antalet utsläppsrätter som auktioneras ut och tilldelas gratis, inklusive från den särskilda reserven, även fortsatt stå i proportion till den minskade skyldigheten att lämna in utsläppsrätter. Från och med den 1 januari 2021 bör det antal utsläppsrätter som tilldelas luftfartygsoperatörer minskas årligen i enlighet med den linjära reduktionsfaktor som gäller för alla övriga sektorer i EU:s utsläppshandelssystem, om inte annat följer av översynen av genomförandet av Icaos system. Översynen kommer att förberedas i fullständig överensstämmelse med riktlinjerna för bättre lagstiftning med lämpliga samråd med alla berörda parter, däribland medlemsstaterna. Utsläppsrätter ur den särskilda reserven som inte tilldelas bör även fortsättningsvis annulleras.

(9)

Intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter, eller ett motsvarande ekonomiskt värde, bör användas för att hantera klimatförändringar i unionen och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringens följder i unionen och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av begränsning och anpassning, bl.a. inom flygteknik, luftfart och hållbara alternativa flygbränslen, minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer samt täcka den administrativa kostnaden för EU:s utsläppshandelssystem. Medlemsstater som använder dessa intäkter för att medfinansiera forskning och innovation ska särskilt beakta program och initiativ inom det nionde ramprogrammet för forskning. Det är nödvändigt att säkerställa insyn i fråga om användningen av intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter enligt direktiv 2003/87/EG genom att medlemsstaterna lämnar in rapporter i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 525/2013 om unionen ska kunna uppfylla sina åtaganden.

(10)

Miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem bör skyddas mot risken att skyldigheter förfaller för luftfartygsoperatörer och andra operatörer som regleras av en medlemsstat. Därför bör utsläppsrätter som utfärdats av denna medlemsstat endast kunna användas om skyldigheterna att överlämna utsläppsrätter för utsläpp inte riskerar att förfalla på ett sätt som leder till att miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem undergrävs. Kommissionen bör ges befogenhet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem i enlighet med detta. Sådana åtgärder bör tillämpas till dess att de inte längre behövs på grund av ändrade omständigheter.

(11)

Eftersom viktiga delar av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd ännu inte har utarbetats och eftersom genomförandet är beroende av den inhemska lagstiftning som fastställs av deltagande stater och regioner bör kommissionen regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om framsteg i Icao-förhandlingarna, i synnerhet om relevanta instrument som har antagits av Icao, däribland standarder och rekommendationer, åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden och tillämpa den på utsläpp för perioden 2021–2035, insatser för att fastställa ambitiösa och bindande åtgärder för att uppnå luftfartssektorns långsiktiga mål att fram till 2050 halvera koldioxidutsläppen i förhållande till 2005 års nivåer och annan relevant internationell utveckling och tillämpliga instrument, till exempel regler inom ramen för klimatkonventionen och Parisavtalet om koldioxidmarknader och koldioxidredovisning. Så snart typen av Icao-instrument och deras innehåll har klargjorts, och innan Icaos globala marknadsbaserade åtgärd träder ikraft, bör kommissionen lägga fram en rapport i vilken den bör redogöra för hur dessa instrument kan genomföras i unionsrätten genom en översyn av direktiv 2003/87/EG. Kommissionen bör dessutom beakta reglerna för interna EES-flygningar, om så är lämpligt. Kommissionen bör i sin rapport spegla behovet av att säkerställa förenlighet med unionsrätten, och särskilt av att undvika snedvridning av konkurrensen och minimera onödiga administrativa bördor för medlemsstaterna och luftfartygsoperatörerna. Kommissionen bör, om så är lämpligt, låta sin rapport åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet som säkerställer luftfartens bidrag till unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030.

(12)

Om genomförandet av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd ska kunna förberedas är det nödvändigt att relevanta uppgifter om utsläpp från luftfartsverksamhet finns att tillgå så tidigt som möjligt. Dessa utsläpp bör övervakas, rapporteras och verifieras i enlighet med samma principer som de som tillämpas på systemet för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp från luftfartsverksamhet enligt direktiv 2003/87/EG. Kommissionen bör därför anta bestämmelser om övervakning, rapportering och verifiering i syfte att genomföra Icaos globala marknadsbaserade åtgärder och samtidigt undvika att snedvrida konkurrensen. Dessa bestämmelser bör vara förenliga med de principer som anges i den förordning som avses i artikel 14.1 i direktiv 2003/87/EG och bör säkerställa att de utsläppsrapporter som lämnas in verifieras i enlighet med de principer och kriterier för verifiering som avses i artikel 15 i det direktivet. Bestämmelserna bör antas i enlighet med det rättsliga förfarande som gäller för övervakning, rapportering och verifiering enligt direktiv 2003/87/EG.

(13)

Luftfarten påverkar även klimatet genom utsläpp av kväveoxider, vattenånga samt sulfat- och sotpartiklar på höga höjder, vilket skulle kunna ha en betydande klimateffekt enligt vetenskaplig forskning. Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar uppskattar att luftfartens sammanlagda klimatpåverkan i dag är två till fyra gånger större än enbart inverkan från dess tidigare koldioxidutsläpp. I avvaktan på vetenskapliga framsteg bör så mycket som möjligt göras för att motverka all påverkan från luftfarten. I direktiv 2008/101/EG planerades ett kommissionsförslag om kväveoxider för 2008. Trots de tekniska och politiska svårigheterna bör kommissionen påskynda sitt arbete med detta. Forskning bör också främjas om bildandet av kondensationsstrimmor, även kallade k-strimmor, om deras omvandling till cirrusmoln, om de mindre direkta effekterna av sulfataerosoler och sot, och om effektiva minskningsåtgärder, bland annat driftsrelaterade och tekniska åtgärder.

(14)

Genom förenkling och minskning av den administrativa bördan bör luftfartygsoperatörer med mindre årliga utsläpp än 3 000 ton koldioxid från flygningar inom EES få använda verktyget för små utsläppskällor som godkänts genom kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 (9) för verifiering av sina utsläpp. Icke-kommersiella luftfartygsoperatörer som släpper ut mindre än 1 000 ton koldioxid per år bör anses uppfylla kraven i direktiv 2003/87/EG under ytterligare tio år, och under denna tid bör åtgärder utvecklas så att alla aktörer i framtiden bidrar till utsläppsminskningar.

(15)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förlänga nuvarande begränsningar i tillämpningsområdet för luftfartsverksamhet till och med den 31 december 2023 och förbereda för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att nå dessa mål.

(16)

Det är avgörande att säkerställa rättssäkerhet för luftfartygsoperatörer och nationella myndigheter med tanke på att tidsfristen för överlämnande, som anges i direktiv 2003/87/EG, är den 30 april 2018. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(17)	Direktiv 2003/87/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:

1.	I artikel 3c ska följande punkt införas: ”3a. Varje tilldelning av utsläppsrätter för luftfartsverksamhet till och från flygplatser i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) efter den 31 december 2023 ska bli föremål för den översyn som avses i artikel 28b.”

Artikel 3d.2 ska ersättas med följande:

”2. Från och med den 1 januari 2013 ska 15 % av utsläppsrätterna fördelas genom auktion. Kommissionen ska genomföra en studie om luftfartssektorns förmåga att överföra koldioxidkostnaden till kunderna i fråga om EU:s utsläppshandelssystem och den globala marknadsbaserade åtgärd som utarbetats av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao). Denna studie ska bedöma luftfartssektorns förmåga att övervältra kostnaden för de utsläppsenheter som krävs och jämföra detta med industrier och med energisektorn, i avsikt att lägga fram ett förslag om att öka andelen auktionering i enlighet med den översyn som avses i artikel 28b.2, med beaktande av analysen av övervältrade kostnader samt anpassningen till andra sektorer och konkurrensen mellan olika transportsätt.”

Artikel 3d.4 ska ersättas med följande:

”4. Alla intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter bör användas för att komma till rätta med klimatförändringar i unionen och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringens följder i unionen och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av begränsning och anpassning, inte minst inom flygteknik och luftfart, minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer samt för att täcka administrationskostnaderna för EU:s utsläppshandelssystem. Auktionsintäkterna bör också användas för att finansiera gemensamma projekt för att minska utsläppen av växthusgaser från luftfarten, såsom det gemensamma företaget Single European Sky ATM Research (Sesar) och de gemensamma teknikinitiativen Clean Sky och andra initiativ som möjliggör en utbredd användning av GNSS för satellitbaserad navigering och driftskompatibel kapacitet i alla medlemsstater, särskilt projekt som förbättrar infrastrukturen för flygtrafiktjänster, tillhandahållandet av flygtrafiktjänster och användningen av luftrummet. Auktionsintäkter får också användas för finansiering av bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder mot avskogning. Medlemsstater som använder dessa intäkter för att medfinansiera forskning och innovation ska särskilt beakta program och initiativ inom det nionde ramprogrammet för forskning. Insyn i användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter enligt detta direktiv är av avgörande vikt för att unionen ska kunna uppfylla sina åtaganden.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits enligt första stycket i denna punkt.”

Artikel 12.3 ska ersättas med följande:

”3. För perioden till och med den 31 december 2020 ska medlemsstaterna säkerställa att verksamhetsutövaren för varje anläggning senast den 30 april varje år överlämnar det antal utsläppsrätter, med undantag för utsläppsrätter som utfärdas enligt kapitel II, som motsvarar de sammanlagda utsläppen från anläggningen under det föregående kalenderåret, i överensstämmelse med den kontroll som utförts i enlighet med artikel 15, och att dessa utsläppsrätter därefter annulleras. För den period som inleds den 1 januari 2021 ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövaren för varje anläggning senast den 30 april varje år överlämnar det antal utsläppsrätter som motsvarar de sammanlagda utsläppen från anläggningen under det föregående kalenderåret i överensstämmelse med den kontroll som utförts i enlighet med artikel 15 och att dessa utsläppsrätter därefter annulleras, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b.”

I artikel 12 ska följande punkt införas före punkt 3a:

”3-a. Vid behov och så länge som det är nödvändigt för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem ska det vara förbjudet för luftfartygsoperatörer och andra operatörer inom EU:s utsläppshandelssystem att använda utsläppsrätter som utfärdats av en medlemsstat som har förfallna skyldigheter för luftfartygsoperatörer och andra operatörer. Den rättsakt som avses i artikel 19 ska inkludera de åtgärder som krävs i de fall som avses i denna punkt.”

Artikel 28a ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande: ”Tillämpliga undantag före genomförandet av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd”.

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

Leden a och b ska ersättas med följande:

”a)	alla utsläpp från flygningar till och från flygplatser belägna i länder utanför EES under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2023, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b,

alla utsläpp från flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och en flygplats i en annan region av EES under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2023, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b,”.

ii)	Led c ska utgå.

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Genom undantag från artiklarna 3e och 3f ska luftfartygsoperatörer som omfattas av undantagen enligt punkt 1 a och b i den här artikeln varje år utfärdas ett antal gratis utsläppsrätter som minskas i proportion till minskningen av skyldigheten att överlämna utsläppsrätter enligt de leden.

Genom undantag från artikel 3f.8 ska utsläppsrätter som inte tilldelats från den särskilda reserven annulleras.

Från och med den 1 januari 2021 ska det antal utsläppsrätter som tilldelas luftfartygsoperatörer omfattas av tillämpningen av den linjära faktorn som avses i artikel 9, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b.

Vad gäller verksamhet under perioden 1 januari 2017–31 december 2023 ska medlemsstaterna före den 1 september 2018 offentliggöra det antal utsläppsrätter för luftfart som tilldelas varje luftfartygsoperatör.”

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Genom undantag från artikel 3d.3 ska det antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut av varje medlemsstat för perioden 1 januari 2013–31 december 2023 minskas för att överensstämma med medlemsstatens andel av tillskrivna luftfartsutsläpp som kan hänföras till flygningar som inte omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i den här artikeln.”

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Genom undantag från artiklarna 3g, 12, 15 och 18a ska utsläppen från en luftfartygsoperatör med sammanlagda årliga utsläpp på mindre än 25 000 ton koldioxid eller en luftfartygsoperatör med sammanlagda årliga utsläpp på mindre än 3 000 ton koldioxid från andra flygningar än de som avses i punkt 1 a och b i den här artikeln, anses vara verifierade utsläpp, om de fastställs med hjälp av det verktyg för små utsläppskällor som godkänts genom kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 (*1) och som Eurocontrol försett med data från sin stödfacilitet för utsläppshandelssystemet. Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för icke-kommersiella luftfartygsoperatörer, förutsatt att dessa förfaranden inte tillhandahåller lägre noggrannhet än verktyget för små utsläppskällor.

(*1) Kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 av den 9 juli 2010 om godkännande av ett förenklat verktyg som utvecklats av Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) för att beräkna bränsleförbrukningen för vissa luftfartygsoperatörer med små utsläpp (EUT L 175, 10.7.2010, s. 25).”"

f)	Punkt 7 ska ersättas med följande: ”7. Punkt 1 i den här artikeln ska tillämpas på länder med vilka ett avtal enligt artikel 25 eller 25a har ingåtts, enbart i enlighet med villkoren i ett sådant avtal.”

g)	Punkt 8 ska utgå.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 28b

Rapport från kommissionen om genomförandet av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd

1. Före den 1 januari 2019 och regelbundet därefter ska kommissionen lämna in en rapport till Europaparlamentet och rådet om framstegen i Icaos förhandlingar om att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärd som ska tillämpas på utsläpp från och med 2021, i synnerhet i fråga om: i) de relevanta Icao-instrumenten, inbegripet standardbestämmelser och rekommendationer; ii) Icaos rekommendationer, godkända av rådet, om den globala marknadsbaserade åtgärden; iii) inrättandet av ett globalt register; iv) nationella åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden för tillämpning på utsläpp från 2021; v) konsekvenserna av tredjeländers reservationer; och vi) annan relevant internationell utveckling och tillämpliga instrument.

I linje med UNFCCC:s globala översyn ska kommissionen även rapportera om insatser för att uppfylla luftfartssektorns eftersträvade långsiktiga utsläppsminskningsmål som innebär en halvering av koldioxidutsläppen från luftfarten fram till 2050 jämfört med 2005 års nivåer.

2. Inom 12 månader från Icaos antagande av de relevanta instrumenten, och innan den globala marknadsbaserade åtgärden börjar tillämpas, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med överväganden om hur dessa instrument kan genomföras i unionens lagstiftning genom en översyn av detta direktiv. I rapporten ska kommissionen också behandla bestämmelserna om flygningar inom EES, om så är lämpligt. Den ska också undersöka den globala marknadsbaserade åtgärdens mål och sammantagna miljönytta, inklusive dess allmänna ambition i förhållande till målen enligt Parisavtalet, graden av deltagande, dess verkställbarhet, insyn, sanktioner vid bristande efterlevnad, processer för synpunkter från allmänheten, kvaliteten på utsläppskrediter, övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp, register samt regler för användning av biobränslen. Rapporten bör dessutom ta ställning till om det krävs en översyn av de bestämmelser som antagits enligt artikel 28c.2.

3. Kommissionen ska, om så är lämpligt, låta den rapport som avses i punkt 2 i den här artikeln åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet för att ändra, ta bort, förlänga eller ersätta de undantag som anges i artikel 28a, i överensstämmelse med unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030 i syfte att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder.

Artikel 28c

Bestämmelser om övervakning, rapportering och verifiering i fråga om den globala marknadsbaserade åtgärden

1. Kommissionen ska anta bestämmelser om lämplig övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra Icaos globala marknadsbaserade åtgärd på alla flyglinjer som omfattas av den. Bestämmelserna ska grundas på relevanta instrument som antagits av Icao, undvika eventuell snedvridning av konkurrensen, vara förenliga med principerna i den förordning som avses i artikel 14.1 och säkerställa att de utsläppsrapporter som lämnas in verifieras i enlighet med de principer och kriterier för verifiering som avses i artikel 15.

2. Bestämmelserna som avses i punkt 1 i den här artikeln ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artiklarna 14 och 15.”

8.	I artikel 30 ska följande punkt läggas till: ”5. Före den 1 januari 2020 ska kommissionen lägga fram en uppdaterad analys av luftfartens icke koldioxidrelaterade påverkan, om det är lämpligt åtföljd av ett förslag om hur denna påverkan kan hanteras på bästa sätt.”

9.	I led k i bilaga I ska ”2020” ersättas med ”2030”.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2017.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

M. MAASIKAS

Ordförande

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 75.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 december 2017.

(3) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

(6) Domstolens dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl./Secretary of State for Energy and Climate Change, C-366/10, ECLI:EU:C:2011:864.

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 8, 13.1.2009, s. 3).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014 av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, med hänsyn till genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart (EUT L 129, 30.4.2014, s. 1).

(9) Kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 av den 9 juli 2010 om godkännande av ett förenklat verktyg som utvecklats av Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) för att beräkna bränsleförbrukningen för vissa luftfartygsoperatörer med små utsläpp (EUT L 175, 10.7.2010, s. 25).

29.12.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 350/15

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/2393

av den 13 december 2017

om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 42, 43.2 och 168.4 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (4), och

av följande skäl:

(1)

I syfte att säkerställa rättslig säkerhet och ett enhetligt och icke-diskriminerande genomförande av stödet till unga jordbrukare bör det fastställas att ”dagen för etableringen” som det hänvisas till i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (5) och i andra relevanta bestämmelser avser den dag då den sökande vidtar eller slutför en åtgärd med koppling till etableringen för första gången och att ansökan om stöd ska lämnas in senast 24 månader efter den dagen. Vidare har erfarenheter från förhandlingarna om programmen visat att man bör förtydliga reglerna för gemensam etablering för unga jordbrukare och de gränser för tillgång till stöd som fastställs i artikel 19.4 i förordning (EU) nr 1305/2013, samt att man bör harmonisera bestämmelserna om affärsplanens varaktighet.

(2)

I syfte att underlätta de nationella förvaltande myndigheternas genomförande av rådgivningstjänster och fortbildningstjänster bör dessa myndigheter ges status som stödmottagare inom ramen för denna åtgärd, samtidigt som det säkerställs att tjänsteleverantören väljs ut av ett organ som är funktionellt oberoende av dessa myndigheter och att kontroller genomförs på nivån för leverantören av rådgivnings- eller fortbildningstjänsterna.

(3)

I syfte att skapa incitament för deltagandet i kvalitetsordningar bör jordbrukare eller grupper av jordbrukare som har deltagit i sådana ordningar under den femårsperiod som föregick ansökan om stöd vara stödberättigade under högst fem år med vederbörligt beaktande av längden på det ursprungliga deltagandet i ordningen.

(4)

För att finansieringsinstrument ska vara tillräckligt attraktiva för den privata sektorn är det mycket viktigt att de utformas och tillämpas flexibelt och öppet. Erfarenheten har dock visat att vissa åtgärdsspecifika regler om stödberättigande begränsar användningen av finansieringsinstrument inom programmen för landsbygdsutveckling och fondförvaltarnas flexibla användning av finansieringsinstrument. Det bör därför föreskrivas att vissa åtgärdsspecifika regler om stödberättigande inte är tillämpliga på finansieringsinstrument. Av samma skäl bör det också föreskrivas att nyetableringsstöd för unga jordbrukare i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1305/2013 också får tillhandahållas i form av finansieringsinstrument. Mot bakgrund av dessa ändringar bör det föreskrivas att i de fall stöd för investeringar enligt artikel 17 i förordning (EU) nr 1305/2013 beviljas i form av finansieringsinstrument måste investeringen i fråga bidra till ett eller flera av unionens prioriterade mål inom landsbygdsutveckling.

(5)

I syfte att minska den administrativa bördan i samband med genomförandet av principen om att ingen dubbel finansiering får förekomma när det gäller miljöanpassning, bör medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa ett fast, genomsnittligt avdrag på alla berörda stödmottagare som genomför den berörda typen av insats eller delåtgärd.

(6)

Dagens jordbrukare utsätts för ökande ekonomiska risker till följd av marknadsutvecklingen. Dessa ekonomiska risker påverkar dock inte alla jordbrukssektorer i samma utsträckning. Därför bör medlemsstaterna i vederbörligen motiverade fall ha möjlighet att stödja jordbrukare genom ett sektorsspecifikt inkomststabiliseringsverktyg, särskilt inom sektorer som drabbats av en kraftig inkomstminskning som skulle få en betydande ekonomisk inverkan på ett visst landsbygdsområde, under förutsättning att inkomstminskningen överskrider ett tröskelvärde på minst 20 %. I syfte att säkerställa att det sektorsspecifika inkomststabiliseringsverktyget är ändamålsenligt och anpassat till medlemsstaternas särskilda omständigheter bör det vara möjligt för medlemsstaterna att i sina program för landsbygdsutveckling fastställa den inkomst som ska beaktas för aktivering av verktyget på ett flexibelt sätt. I syfte att främja användningen av försäkringar bland jordbrukare bör samtidigt det tröskelvärde avseende produktionsminskning som tillämpas för försäkringar minskas till 20 %. I syfte att övervaka utgifterna inom ramen för både det sektorsspecifika inkomststabiliseringsverktyget och försäkringen bör dessutom innehållet i finansieringsplanen för programmet anpassas.

(7)

Det särskilda rapporteringskrav som gäller för riskhanteringsåtgärden 2018 i enlighet med artikel 36.5 i förordning (EU) nr 1305/2013 täcks redan av den rapport till Europaparlamentet och rådet om övervakning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken som avses i artikel 110.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (6). Artikel 36.5 andra stycket i förordning (EU) nr 1305/2013 bör därför utgå.

(8)

I fråga om gemensamma fonder för jordbrukare inom alla sektorer tyder erfarenheten på att förbudet mot att bidra med offentliga medel till det grundläggande kapitalet enligt artiklarna 38.3 och 39.4 i förordning (EU) nr 1305/2013 hindrar fonderna från att fungera ändamålsenligt. Detta förbud bör därför avskaffas. Det är även lämpligt att utöka de områden som kan omfattas av ekonomiska bidrag till gemensamma fonder, så att bidrag kan komplettera de årliga inbetalningarna till fonderna samt kopplas till deras grundläggande kapital.

(9)

Stöd till investeringar för återställande av produktionspotential efter naturkatastrofer och andra katastrofer enligt artiklarna 18.1 b och 24.1 d i förordning (EU) nr 1305/2013 ges vanligtvis till alla stödberättigade sökande. Medlemsstaterna bör därför inte vara skyldiga att fastställa urvalskriterier för återställande insatser. Vidare bör medlemsstaterna i vederbörligen motiverade fall ha möjlighet att fastställa alternativa urvalsmetoder om det på grund av typen av insatser inte är möjligt att definiera urvalskriterier.

(10)

I artikel 59 i förordning (EU) nr 1305/2013 fastställs de högsta bidragsnivåerna för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu). För att minska trycket på den nationella budgeten i vissa medlemsstater och för att påskynda välbehövliga investeringar i Cypern, bör den högsta bidragsnivå på 100 % som anges i artikel 59.4 f i den förordningen fortsätta att gälla fram till dess att berörda program avslutats. Dessutom bör en hänvisning till den specifika bidragsnivå som fastställdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (7) i fråga om det nya finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 c i förordning (EU) nr 1303/2013 införas i artikel 59.4 i förordning (EU) nr 1305/2013.

(11)

Enligt artikel 60.1 i förordning (EU) nr 1305/2013 kan, i händelse av nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, utgifter som beror på programändringar berättiga till stöd från och med den dag då naturkatastrofen inträffade. Denna möjlighet att betrakta utgifter som har uppstått innan en begäran om programändring har lämnats in som stödberättigande bör utvidgas till att omfatta även andra situationer, till exempel andra katastrofer eller en betydande och plötslig förändring i de socioekonomiska villkoren i medlemsstaten eller regionen.

(12)

När det gäller investeringar i jordbrukssektorn anges det i artikel 60.2 andra stycket i förordning (EU) nr 1305/2013 att endast utgifter som har uppstått efter det att en ansökan har lämnats in är stödberättigande. När det emellertid gäller investeringar som har samband med nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, andra katastrofer eller allvarliga klimathändelser eller en betydande och plötslig förändring i de socioekonomiska villkoren i medlemsstaten eller regionen bör medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att de vid sådana händelser agerar flexibelt och snabbt, ges möjlighet att i sina program föreskriva att utgifter som har uppstått efter den aktuella händelsen är stödberättigande. För att tillhandahålla effektivt stöd till nödinsatser som medlemsstater vidtagit vid händelser under senare år bör den möjligheten vara tillämplig från och med den 1 januari 2016.

(13)

För att uppmuntra användningen av de förenklade kostnadsalternativ som avses i artikel 67.1 b–d i förordning (EU) nr 1303/2013 är det nödvändigt att begränsa tillämpningen av de för Ejflu specifika reglerna i artikel 62.2 i förordning (EU) nr 1305/2013 till stöd som beviljats i enlighet med artikel 21.1 a och b och som gäller inkomstbortfall och underhållskostnader, och i enlighet med artiklarna 28–31, 33 och 34 i förordning (EU) nr 1305/2013.

(14)

Enligt artikel 74 i förordning (EU) nr 1305/2013 ska medlemsstaterna inom fyra månader från det att programmet godkänts samråda med övervakningskommittén för landsbygdsutvecklingsprogrammet i fråga om urvalskriterierna. Härigenom skapas en indirekt skyldighet för medlemsstaterna att vid den tidpunkten ha utformat alla urvalskriterier, även för ansökningsomgångar som kommer att offentliggöras senare. Med tanke på behovet av att minska onödiga administrativa bördor och samtidigt säkerställa att de finansiella resurserna används på bästa möjliga sätt bör medlemsstaterna tillåtas att fastställa urvalskriterier och begära ett yttrande från övervakningskommittén när som helst före offentliggörandet av ansökningsomgången.

(15)	I syfte att öka användningen av skörde-, djur- och växtförsäkringar, gemensamma fonder och inkomststabiliseringsverktyget bör den högsta procentsatsen för det offentliga startstödet höjas från 65 % till 70 %.

(16)

Syftet med reglerna för finansiell disciplin inom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) är att säkerställa att fondens budget är förenlig med de årliga utgiftstaken i den fleråriga finansieringsramen, samt att upprätta en reserv för kriser inom jordbrukssektorn. Med hänsyn till att förfarandet för att fastställa justeringsgraden för direktstöd är av teknisk art och till dess inneboende kopplingar till kommissionens utgiftsberäkning i sitt årliga budgetförslag bör förfarandet för att fastställa justeringsgraden förenklas genom att kommissionen ges rätt att anta sitt beslut i enlighet med det rådgivande förfarandet.

(17)

För att harmonisera reglerna om automatiskt återtagande enligt artikel 87 i förordning (EU) nr 1303/2013 respektive artikel 38 i förordning (EU) nr 1306/2013 bör det ske en anpassning av det datum då medlemsstaterna enligt artikel 38.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 senast måste informera kommissionen om undantag från reglerna om återtagande.

(18)

För att skapa klarhet i rättsläget vad gäller hanteringen av belopp som återvinns genom tidsbegränsade minskningar av utbetalningar enligt artikel 41.2 i förordning (EU) nr 1306/2013, bör dessa belopp inkluderas i den förteckning över källor till inkomster avsatta för särskilda ändamål som anges i artikel 43 i den förordningen.

(19)

För att förenkla administrationen är det lämpligt att höja det tröskelvärde under vilket medlemsstaterna får besluta att inte driva in felaktigt utbetalda belopp från 150 EUR till 250 EUR under förutsättning att medlemsstaten tillämpar ett lika högt eller högre tröskelvärde för indrivning av nationella fordringar.

(20)

När utbetalning inte sker eller utbetalda belopp drivs in till följd av bristande efterlevnad av regler om offentlig upphandling bör det säkerställas att detta sker på ett sätt som återspeglar hur allvarlig den bristande efterlevnaden är och i enlighet med proportionalitetsprincipen, såsom anges till exempel i de relevanta riktlinjer som kommissionen har fastställt för finansiella korrigeringar av utgifter som finansieras av unionen vid delad förvaltning på grund av bristande efterlevnad av sådana regler. Det bör också klargöras att sådan bristande efterlevnad bara ska anses påverka transaktionernas laglighet och korrekthet upp till den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in.

(21)	I syfte att minska den administrativa bördan för småbrukare bör ett ytterligare undantag införas som undantar småbrukare från skyldigheten att deklarera skiften för vilka en ansökan om stöd inte görs.

(22)

Med beaktande av de praktiska och specifika svårigheter som harmoniseringen mellan EGFJ och Ejflu av betalningsfristerna för arealbaserat stöd har gett upphov till, bör övergångsperioden förlängas med ytterligare ett år. Vad gäller arealrelaterade landsbygdsutvecklingsåtgärder bör det dock i syfte att upprätthålla jordbrukarnas kassaflöden förbli möjligt att göra förskottsbetalningar före den 16 oktober.

(23)	I syfte att tillgodose mångfalden av jordbrukssystem i unionen är det lämpligt att tillåta medlemsstaterna att betrakta sådan plöjning som är av betydelse av agronomiska och miljömässiga skäl som ett kriterium för klassificeringen av permanent gräsmark.

(24)	Vissa buskar eller träd som inte direkt betas av djur kan ändå ge djurfoder. Medlemsstaterna bör tillåtas att inkludera dessa buskar eller träd i permanent gräsmark där gräs och annat örtartat foder fortfarande dominerar, i hela eller delar av deras territorium.

(25)	För att klargöra klassificeringen före år 2018 när det gäller åkermark som ligger i träda, om den legat i fem år eller mer, och för att skapa förutsägbarhet för berörda jordbrukare, bör medlemsstaterna ha möjlighet att bibehålla klassificeringen som åkermark år 2018.

(26)

Mark som kan betas, där gräs och annat örtartat foder inte dominerar eller helt saknas och där betesmetoderna varken är av traditionellt slag eller viktiga för bevarandet av biotoper och livsmiljöer, kan ändå ha ett relevant betesvärde i vissa områden. Medlemsstaterna bör tillåtas att betrakta dessa områden som permanent gräsmark i hela eller delar av sitt territorium.

(27)

Erfarenheterna efter de första årens genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (8) visar att vissa medlemsstater som använder systemet för enhetlig arealersättning inte fullt ut utnyttjade de tillgängliga medlen under de budgettak som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1089 (9). För att säkerställa att budgetmedlen utnyttjas mer effektivt är det redan enligt nuvarande bestämmelser tillåtet för de medlemsstater som tillämpar ordningen för grundstöd att, inom vissa gränser, dela ut stödrätter till ett högre värde än det belopp som är tillgängligt för deras ordning för grundstöd. Medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning bör också tillåtas att, inom samma gemensamma gränser och utan att det påverkar tillämpningen av nettotaken för direktstöd, beräkna det nödvändiga belopp med vilket deras tak för systemet för enhetlig arealersättning kan höjas.

(28)	Vissa medlemsstater upprätthåller nationella skatteregister eller socialförsäkringsregister i vilka jordbrukare registreras för sin jordbruksverksamhet. Dessa medlemsstater bör kunna utesluta jordbrukare som inte är införda i registren från möjligheten att erhålla direktstöd.

(29)

Bestämmelserna om aktiva jordbrukare infördes genom förordning (EU) nr 1307/2013 eftersom erfarenheter hade visat att stöd i ett antal fall beviljats fysiska eller juridiska personer vilkas yrkesmässiga verksamhet inte alls eller endast marginellt utgjordes av jordbruksverksamhet. Medlemsstaterna ska enligt de bestämmelserna avstå från att bevilja direktstöd till vissa personer om inte dessa personer kan visa att deras jordbruksverksamhet inte är marginell. Senare erfarenheter har dock visat att många medlemsstater har haft svårigheter att genomföra de tre kriterier för att betraktas som aktiv jordbrukare som anges i artikel 9.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013. För att minska den administrativa börda som ett genomförande av de tre kriterierna innebär bör medlemsstaterna kunna besluta att endast ett eller två av dem ska kunna användas för att visa att en person är aktiv jordbrukare.

(30)

Vissa medlemsstater har dessutom erfarit att svårigheterna med och de administrativa kostnaderna för att genomföra de delar som rör förteckningen över verksamheter eller företag i artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1307/2013, överväger fördelen med att utesluta ett mycket begränsat antal icke-aktiva jordbrukare från direktstöd. Om en medlemsstat anser att så är fallet bör den kunna avbryta tillämpningen av artikel 9 i den förordningen med avseende på förteckningen över verksamheter eller företag.

(31)

Det är lämpligt att uttryckligen ange att artikel 11 i förordning (EU) nr 1307/2013 tillåter att medlemsstaterna varje år ser över sina beslut om minskning av den del av grundstödet till jordbrukare som överstiger 150 000 EUR, under förutsättning att en sådan översyn inte leder till en minskning av de belopp som är tillgängliga för landsbygdsutveckling.

(32)

Medlemsstaterna bör ges lämpliga möjligheter att se över sitt beslut om överföring av medel från taket för direktstöd till sina program för landsbygdsutveckling och vice versa, så att de kan anpassa stödet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken till sina särskilda behov. De bör därför ges möjlighet att se över beslutet även med verkan från och med kalenderåret 2019, under förutsättning att sådana beslut inte medför någon minskning av de belopp som är avsedda för landsbygdsutveckling.

(33)

Utöver att tillämpa en linjär minskning av värdet på stödrätter inom ramen för ordningen för grundstöd i syfte att fylla på nationella eller regionala reserver för att underlätta för unga jordbrukare och jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet att delta i stödordningen, bör medlemsstaterna också tillåtas att använda samma mekanism för att finansiera åtgärder som vidtagits i syfte att motverka att jordbruksmark läggs ned och i syfte att kompensera jordbrukare för specifika nackdelar.

(34)

I syfte att förenkla och förbättra överensstämmelsen mellan de regler som är tillämpliga på miljöanpassningsåtgärder, bör det undantag från kravet på arealer med ekologiskt fokus som gäller för jordbruksföretag där odling av baljväxter som enda gröda eller i kombination med gräs eller annat örtartat foder eller med mark i träda täcker mer än 75 % av åkermarken i enlighet med artikel 46.4 a i förordning (EU) nr 1307/2013 utvidgas till att även omfatta kravet på diversifiering av grödor.

(35)

I syfte att säkerställa överensstämmelse i det sätt på vilket flera typer av grödor på grund av deras betydande arealandel betraktas med avseende på kravet på diversifiering av grödor, bör flexibiliteten i tillämpningen av reglerna om diversifiering av grödor enligt artikel 44.2 i förordning (EU) nr 1307/2013 utvidgas till att även omfatta odling av gröda som står under vatten under en betydande del av året eller under en betydande del av växtföljden.

(36)

I syfte att förenkla de befintliga undantag från kravet på diversifiering av grödor som anges i artikel 44.3 a och b i förordning (EU) nr 1307/2013 och som är tillämpliga på mark som främst används för produktion av gräs eller annat örtartat foder, odling av baljväxter eller odling av gröda som står under vatten, eller som till övervägande del är mark som ligger i träda eller permanent gräsmark, och för att säkerställa likabehandling av alla jordbrukare med samma markanvändningsproportioner, bör den övre gränsen på 30 hektar åkermark inte längre vara tillämplig.

(37)	I syfte att beakta speltvetets (Triticum spelta) agronomiska egenskaper bör det betraktas som en särskild gröda vid tillämpning av artikel 44 i förordning (EU) nr 1307/2013.

(38)

I syfte att förenkla de befintliga undantag från kravet på arealer med ekologiskt fokus som anges i artikel 46.4 a och b i förordning (EU) nr 1307/2013 och som är tillämpliga på mark som främst används för produktion av gräs eller annat örtartat foder, odling av baljväxter eller odling av gröda som står under vatten, eller som till övervägande del är mark som ligger i träda eller permanent gräsmark, bör den övre gränsen på 30 hektar åkermark inte längre vara tillämplig.

(39)

Med tanke på den potential för indirekta miljöfördelar i fråga om biologisk mångfald som vissa permanenta grödor erbjuder, bör den förteckning över olika typer av arealer med ekologiskt fokus som anges i artikel 46 i förordning (EU) nr 1307/2013 utvidgas till att omfatta arealer med miskantus (Miscanthus) och skålört (Silphium perfoliatum). Eftersom typen av vegetationstäcke kan inverka positivt på det bidrag som mark som ligger i träda kan ge till den biologiska mångfalden, bör mark i träda med dragväxter erkännas som en särskild typ av areal med ekologiskt fokus. Viktningsfaktorer bör följaktligen fastställas för miskantus (Miscanthus), skålört (Silphium perfoliatum) och mark i träda med dragväxter. Viktningsfaktorerna bör fastställas på ett sätt som återspeglar deras olika betydelse för den biologiska mångfalden. Införandet av ytterligare typer av arealer med ekologiskt fokus gör det nödvändigt att anpassa befintliga viktningsfaktorer för arealer med kvävefixerande grödor och arealer med skottskog med kort omloppstid, så att de återspeglar den nya balansen mellan alla typer av arealer med ekologiskt fokus.

(40)

Erfarenheter av tillämpningen av systemet med stöd till unga jordbrukare enligt artikel 50 i förordning (EU) nr 1307/2013 har visat att unga jordbrukare i vissa fall inte kan dra nytta av den fulla stödperioden på fem år. Även om detta stöd fortfarande är fokuserat på ny ekonomisk verksamhet som bedrivs av unga människor som inleder sin jordbruksverksamhet, bör medlemsstaterna göra det lättare för unga jordbrukare att få tillträde till den fulla stödperioden på fem år för unga jordbrukare även i fall då unga jordbrukare inte har ansökt om stöd omedelbart efter etableringen.

(41)

Några medlemsstater har bedömt att det stöd som ges till unga jordbrukare enligt artikel 50 i förordning (EU) nr 1307/2013 är otillräckligt för att på ett adekvat sätt bemöta de ekonomiska utmaningar som unga jordbrukares ursprungliga etablering medför och strukturanpassningen av de jordbruksföretag som de startat. I syfte att ytterligare öka möjligheterna för unga jordbrukare att bedriva jordbruk bör medlemsstaterna ha möjlighet att besluta att öka den procentsats som tillämpas för att beräkna stödbeloppet till unga jordbrukare med mellan 25 % och 50 %, oavsett vilken beräkningsmetod som används. Ett sådant beslut bör inte påverka gränsen på 2 % av det nationella taket för direktstöd till finansiering av stödet till unga jordbrukare.

(42)

I syfte att öka tydligheten när det gäller medlemsstaternas ansvar för det frivilligt kopplade stödets produktionsbegränsande karaktär är det lämpligt att omformulera artikel 52.5 och 52.6 i förordning (EU) nr 1307/2013. Eftersom omformuleringen återspeglar nuvarande praxis sedan den 1 januari 2015 för de berörda bestämmelserna är det lämpligt att den tillämpas från och med ansökningsåret 2015.

(43)

I syfte att säkerställa största möjliga överensstämmelse mellan unionsordningar inriktade på sektorer som under vissa år präglas av strukturella obalanser på marknaden, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter som gör det möjligt för medlemsstater att besluta att frivilligt kopplat stöd kan fortsätta att betalas fram till och med 2020 på grundval av de produktionsenheter som stödet beviljades för under en tidigare referensperiod.

(44)	I syfte att öka flexibiliteten när det gäller frivilligt kopplat stöd bör medlemsstaterna tillåtas att göra en årlig översyn av sina stödbeslut från och med ansökningsåret 2019.

(45)

Ett av de största hindren för att bilda producentorganisationer förefaller vara en brist på ömsesidig tillit, tillsammans med tidigare negativa erfarenheter. Detta gäller framför allt i medlemsstater som släpar efter när det gäller graden av organisation. I detta sammanhang kan handledning, där väl fungerande producentorganisationer vägleder andra producentorganisationer, producentgrupper eller enskilda producenter inom frukt- och grönsakssektorn, bidra till att minska detta hinder, och bör därför läggas till målen för producentorganisationer i den sektorn.

(46)

Utöver återtaget för gratis utdelning är det också lämpligt att tillhandahålla ekonomiskt stöd för handledningsåtgärder i avsikt att uppmuntra producenter att bilda organisationer som uppfyller kriterierna för att erkännas i syfte att beviljas unionsfinansiering fullt ut inom ramen för befintliga producentorganisationers operativa program.

(47)	Krisförebyggande och krishantering bör utvidgas till att omfatta påfyllning av medel i de gemensamma fonder som har förutsättning att fungera som nya redskap i krissituationer, och till marknadsföring och kommunikation i syfte att diversifiera och stabilisera marknaderna för frukt och grönsaker.

(48)

Ett nytt system bör inrättas för medlemsstater där andelen organiserade producenter ligger betydligt under unionsgenomsnittet, i syfte att förenkla det nuvarande förfarandet att först bemyndiga medlemsstater att bevilja ytterligare nationellt ekonomiskt stöd till producentorganisationer i regioner inom unionen där organisationsgraden är särskilt låg, och därefter ersätta en del av det nationella ekonomiska stödet om vissa ytterligare villkor är uppfyllda. I syfte att säkerställa en smidig övergång från det nuvarande förfarandet till det nya systemet bör en övergångsperiod på ett år föreskrivas. Det nya systemet bör därför bli tillämpligt från och med den 1 januari 2019.

(49)

I syfte att säkerställa att vinsprit som har en geografisk beteckning skyddas mot risker för renommésnyltning bör medlemsstaterna tillåtas att tillämpa reglerna om tillstånd för plantering av vinstockar som lämpar sig för framställning av vin med en geografisk beteckning även på sådant vin som lämpar sig för framställning av vinsprit med en geografisk beteckning.

(50)

Användningen av avtal i sektorn för mjölk och mjölkprodukter kan bidra till att öka aktörernas ansvar och öka deras medvetenhet om att det finns ett behov av att ta större hänsyn till marknadssignaler, förbättra prisöverföringen och anpassa tillgången till efterfrågan samt bidra till att vissa otillbörliga affärsmetoder undviks. I syfte att uppmuntra användningen av sådana avtal inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter samt i andra sektorer bör producenter, producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer ha rätt att begära ett skriftligt avtal, även om den berörda medlemsstaten inte har gjort det obligatoriskt att använda sådana avtal.

(51)

Även om parterna till ett avtal om leverans av obehandlad mjölk är fria att förhandla om de olika delarna i sådana avtal, har de medlemsstater som gjort användningen av avtal obligatorisk getts möjlighet att införa vissa avtalsklausuler, i synnerhet en minimiperiod för avtalen. För att parterna ska kunna uppnå tydlighet i avtalen vad beträffar levererade kvantiteter och priser bör medlemsstaterna också ha möjlighet att ålägga parterna en skyldighet att komma överens om ett förhållande mellan en levererad kvantitet och det pris som ska betalas för leveransen.

(52)

Producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer kan spela en viktig roll när det gäller att koncentrera utbudet och förbättra saluföringen, planera och anpassa produktionen till efterfrågan, optimera produktionskostnaderna och stabilisera producentpriserna, bedriva forskning, främja bästa praxis och lämna tekniskt stöd, hantera biprodukter och förvalta de riskhanteringsverktyg som finns tillgängliga för medlemmarna, och därigenom bidra till att stärka producenternas ställning i livsmedelskedjan. Deras verksamhet, inbegripet förhandlingar om avtal om leverans av jordbruksprodukter som förs av dessa producentorganisationer och sammanslutningar av dessa i samband med koncentration av utbudet och utsläppande på marknaden av medlemmarnas produkter, bidrar därför till uppnåendet av de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som anges i artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), eftersom de stärker jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan och kan bidra till en bättre fungerande livsmedelskedja. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2013 stärkte producentorganisationernas roll. Genom undantag från artikel 101 i EUF-fördraget bör möjligheten att utöva sådan verksamhet som produktionsplanering, kostnadsoptimering, utsläppande på marknaden av medlemmarnas produkter och genomförande av förhandlingar om avtal därför uttryckligen regleras som en rättighet för erkända producentorganisationer inom alla sektorer för vilka det genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (10) upprättas en samlad marknadsordning. Detta undantag bör endast gälla producentorganisationer som verkligen utövar en verksamhet inriktad på ekonomisk integration och som koncentrerar utbudet och släpper ut medlemmarnas produkter på marknaden.Utöver tillämpningen av artikel 102 i EUF-fördraget på sådana producentorganisationer bör emellertid skyddsmekanismer införas för att säkerställa att sådana verksamheter inte sätter konkurrensen ur spel eller äventyrar de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget. Konkurrensmyndigheter bör ha rätt att ingripa i sådana fall och besluta att sådan verksamhet för framtiden bör ändras, avbrytas eller inte alls utföras. Fram till det att konkurrensmyndigheten har antagit sitt beslut bör den verksamhet som producentorganisationer utövar betraktas som laglig. Sammanslutningar av producentorganisationer som är erkända enligt artikel 156.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör för den verksamhet som de själva utövar kunna åberopa det undantaget i samma omfattning och på samma villkor som producentorganisationer.

(53)

Producentorganisationer erkänns inom en specifik sektor som anges i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1308/2013. Eftersom producentorganisationer kan bedriva verksamhet i mer än en sektor bör det emellertid vara möjligt för en producentorganisation att få mer än ett erkännande, i syfte att undvika de administrativa bördor som uppstår om de skulle tvingas att inrätta flera producentorganisationer för det ändamålet. I sådana fall bör den berörda producentorganisationen dock uppfylla villkoren för erkännande för var och en av de berörda sektorerna.

(54)

Med hänsyn till den roll som branschorganisationer kan ha för en bättre fungerande livsmedelskedja bör förteckningen över möjliga mål som dessa branschorganisationer kan eftersträva utvidgas till att också omfatta åtgärder för att förebygga och hantera risker för djurens hälsa, växtskyddet och miljön.

(55)

Branschorganisationer erkänns inom en specifik sektor som anges i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1308/2013. Eftersom branschorganisationer kan bedriva verksamhet i mer än en sektor bör en branschorganisation emellertid kunna få mer än ett erkännande, i syfte att undvika de administrativa bördor som skulle uppstå om de var skyldiga att inrätta flera branschorganisationer för att erhålla mer än ett erkännande. I sådana fall bör dock den berörda branschorganisationen uppfylla villkoren för erkännande för var och en av de berörda sektorerna.

(56)

I syfte att underlätta bättre överföring av marknadssignaler och stärka kopplingen mellan producentpriser och mervärde för hela leveranskedjan, bör jordbrukare, inbegripet sammanslutningar av jordbrukare, tillåtas att komma överens med den första köparen om värdefördelningsklausuler, inbegripet marknadsbonusar och -förluster. Eftersom branschorganisationer kan spela en viktig roll för att möjliggöra en dialog mellan aktörerna i leveranskedjan och främja bästa praxis och öppenhet och insyn på marknaden bör de tillåtas att fastställa standardklausuler för värdefördelning. Det bör emellertid alltjämt vara frivilligt för jordbrukare, sammanslutningar av jordbrukare och deras första köpare att använda värdefördelningsklausuler.

(57)

Erfarenheterna av tillämpningen av artikel 188 i förordning (EU) nr 1308/2013 visar att behovet att anta genomförandeakter för att hantera de enkla, matematiska processer som hör samman med det sätt på vilket kvoter fördelas innebär ett tungrott och resurskrävande förfarande som inte medför några särskilda fördelar. I praktiken har kommissionen inget utrymme för skönsmässiga bedömningar i detta sammanhang, eftersom formeln redan är fastställd genom artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (11). För att minska den administrativa bördan och förenkla processen bör det fastställas att kommissionen genom lämpligt offentliggörande på internet ska offentliggöra resultaten av tilldelningen av tullkvoter. Det bör också anges i en särskild bestämmelse att medlemsstaterna bör börja utfärda licenser först efter det att kommissionen har offentliggjort kvotfördelningen.

(58)

För att säkerställa att jordbrukar- eller producentorganisationer eller sammanslutningar av dessa använder sig av artikel 209 i förordning (EU) nr 1308/2013 på ett ändamålsenligt sätt bör det införas en möjlighet att begära ett yttrande från kommissionen om huruvida avtal, beslut och samordnade förfaranden som antas av jordbrukar- eller producentorganisationer eller sammanslutningar av dessa är förenliga med de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget.

(59)

För att säkerställa att de bestämmelser i förordning (EU) nr 1308/2013 som gör det möjligt att med hjälp av kollektiva avtal och beslut tillfälligt stabilisera berörda sektorer under perioder med allvarlig obalans på marknader kan genomföras på ett verkningsfullt sätt och i vederbörlig tid bör möjligheterna till sådana kollektiva åtgärder utvidgas till att omfatta jordbrukare och sammanslutningar av jordbrukare. Dessutom bör tillstånd till sådana tillfälliga åtgärder inte längre ges som en sista utväg, utan som ett möjligt komplement till unionsåtgärder i samband med offentlig intervention, privat lagring och de undantagsåtgärder som föreskrivs i förordning (EU) nr 1308/2013.

(60)

Eftersom det är lämpligt att fortsätta att stödja sektorn för mjölk och mjölkprodukter i dess omvandling till följd av avskaffandet av kvotsystemet och att uppmuntra sektorn att reagera mer verkningsfullt på marknads- och prisfluktuationer, bör bestämmelserna i förordning (EU) nr 1308/2013 för att stärka avtalen inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter inte längre ha något slutdatum.

(61)	Jordbruksmarknaderna bör vara transparenta och prisuppgifter bör vara tillgängliga och användbara för alla berörda parter.

(62)

Erfarenheterna av tillämpningen av avsnitt A i del II i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 visar att behovet att anta genomförandeakter för att bevilja begränsade höjningar av gränserna för vinberikning, som i sig är tekniska och okontroversiella, innebär ett tungrott och resursintensivt förfarande som inte medför några särskilda fördelar. För att minska den administrativa bördan och förenkla processen bör det fastställas att de medlemsstater som beslutar att utnyttja undantaget ska anmäla alla sådana beslut till kommissionen.

(63)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 (12) föreskrivs en möjlighet att dela upp budgetåtaganden i årliga delåtaganden enbart vid godkännande av fleråriga program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar och zoonoser, program för undersökningar avseende förekomsten av skadegörare samt program för bekämpning av skadegörare i unionens yttersta randområden. För att förenkla förvaltningen och minska den administrativa bördan bör denna möjlighet utvidgas så att den omfattar övriga åtgärder som föreskrivs i den förordningen.

(64)	För att göra det möjligt att tillämpa de ändringar som införs genom denna förordning från och med den 1 januari 2018 bör den träda i kraft dagen efter det att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(65)	Förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013, (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 652/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) nr 1305/2013

Förordning (EU) nr 1305/2013 ska ändras på följande sätt:

I artikel 2.1 ska andra stycket ändras på följande sätt:

Led n ska ersättas med följande:

”n)

ung jordbrukare: en person som inte är äldre än 40 år vid tidpunkten för inlämnande av ansökan, som har tillräckliga yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer och startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget; personen kan starta jordbruksföretaget ensam eller tillsammans med andra jordbrukare, oavsett i vilken juridisk form detta sker.”

Följande led ska läggas till:

”s)	dag för etableringen: den dag när den sökande vidtar eller slutför en eller flera åtgärder med koppling till den företagsstart som avses i led n.”

I artikel 8.1 ska led h ii ersättas med följande:

”ii)

en tabell som för varje åtgärd, för varje typ av insats med en särskild Ejflu-bidragsnivå, för den typ av insats som avses i artiklarna 37.1 och 39a och för tekniskt stöd anger det sammanlagda unionsbidrag som planeras och den tillämpliga Ejflu-bidragsnivån. I tillämpliga fall ska Ejflu-bidragsnivån för mindre utvecklade regioner och för andra regioner anges separat i tabellen.”

Artikel 14.4 ska ersättas med följande:

”4. Stödberättigande kostnader inom ramen för denna åtgärd ska utgöras av kostnaderna för att organisera och genomföra kunskapsöverförings- och informationsåtgärderna. Infrastruktur som installeras för en demonstration får användas efter att denna har avslutats. När det gäller demonstrationsprojekt får stödet även täcka relevanta investeringskostnader. Kostnader för resa, inkvartering och dagliga utgifter för deltagarna, liksom kostnaden för en avbytare till jordbruket, ska också vara stödberättigande. Alla kostnader som fastställts enligt denna punkt ska betalas ut till stödmottagaren.”

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Mottagaren av sådant stöd som anges i punkt 1 a och c ska vara antingen den som tillhandahåller rådgivning eller fortbildning eller den förvaltande myndigheten. Om den förvaltande myndigheten är mottagare ska den som tillhandahåller rådgivning eller fortbildning väljas ut av ett organ som är funktionellt oberoende av den förvaltande myndigheten. Stöd inom ramen för punkt 1 b ska beviljas den myndighet eller det organ som valts ut för att inrätta företagslednings-, avbytar- och rådgivningstjänster inom jordbruket eller rådgivningstjänster inom skogsbruket.”

I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”3. De myndigheter eller organ som utsetts att tillhandahålla rådgivning ska ha lämpliga resurser i form av regelbundet utbildad och kvalificerad personal och erfarenhet av rådgivning samt tillförlitlighet inom de områden där de erbjuder rådgivning. De som tillhandahåller rådgivning inom ramen för denna åtgärd ska utses genom ett urvalsförfarande som ska vara öppet för både offentliga och privata organ. Urvalsförfarandet ska vara objektivt och ska utesluta kandidater med intressekonflikter.”

c)	Följande punkt ska införas: ”3a. Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna, i enlighet med artikel 65.1, utföra alla kontroller på nivån för den som tillhandahåller rådgivning eller fortbildning.”

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande: ”1. Stöd inom ramen för denna åtgärd ska täcka jordbrukares och grupper av jordbrukares första deltagande, eller deltagande under de fem föregående åren, i något av följande:”

Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Stöd inom ramen för denna åtgärd får även inbegripa kostnader för informationsåtgärder och främjande åtgärder som genomförs av producentgrupper när det gäller produkter som omfattas av ett kvalitetssystem som får stöd enligt punkt 1 i denna artikel. Genom undantag från artikel 70.3 i förordning (EU) nr 1303/2013 får dessa åtgärder bara genomföras på den inre marknaden.

3. Stöd enligt punkt 1 ska beviljas i form av ett årligt stimulansbidrag, under högst fem år, på en nivå som ska fastställas med hänsyn till de fasta kostnader som uppstår till följd av deltagandet i ett system för vilket stöd beviljas.

När det gäller ett första deltagande som föregår ansökan om stöd enligt punkt 1 ska perioden på högst fem år minskas med det antal år som har gått mellan det första deltagandet i ett kvalitetssystem och tidpunkten för ansökan om stöd.

Med fasta kostnader avses i denna punkt kostnader för att ansluta sig till ett kvalitetssystem för vilket stöd beviljas samt årsavgiften för att delta i det systemet, inklusive, om så är nödvändigt, utgifter för behövliga kontroller av överensstämmelsen med specifikationerna i systemet.

I denna artikel avses med jordbrukare en aktiv jordbrukare i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013, såsom den tillämpas i den berörda medlemsstaten.”

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

”b)

rör bearbetning, marknadsföring och/eller utveckling av jordbruksprodukter som omfattas av bilaga I till EUF-fördraget eller bomull, utom fiskeriprodukter; de framställda produkterna från produktionsprocessen får vara en produkt som inte omfattas av den bilagan; om stödet ges i form av finansieringsinstrument kan insatsvaran också vara en produkt som inte omfattas av den bilagan på villkor att investeringen bidrar till en eller flera av unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling.”

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Stöd får beviljas unga jordbrukare som för första gången etablerar sig som ägare till ett jordbruksföretag när det gäller investeringar i syfte att följa unionens standarder för jordbruksproduktion, inklusive säkerhet på arbetsplatsen. Sådant stöd får betalas i högst 24 månader från och med dagen för etableringen såsom denna anges i landsbygdsprogrammet eller till dess att de åtgärder som fastställs i den affärsplan som avses i artikel 19.4 är slutförda.”

Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Ansökan om stöd enligt punkt 1 a i ska lämnas in senast 24 månader efter dagen för etableringen.

Stöd inom ramen för punkt 1 a ska ges på villkor att en affärsplan lämnas in. Genomförandet av affärsplanen ska inledas senast inom nio månader från och med dagen för beslutet om beviljande av stöd. Affärsplanen ska ha en maximal giltighetstid på fem år.

I affärsplanen ska det anges att den unga jordbrukaren ska uppfylla kraven i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013, såsom den tillämpas i den berörda medlemsstaten, inom 18 månader från och med dagen för beslutet om beviljande av stöd.

Medlemsstaterna ska i landsbygdsprogrammen fastställa den eller de åtgärder som avses i artikel 2.1 s.

Medlemsstaterna ska ange övre och nedre gränser per stödmottagare eller jordbruksföretag för att ge tillgång till stöd i enlighet med punkt 1 a i och iii. Den nedre gränsen för stödet enligt punkt 1 a i ska vara högre än den övre gränsen för stödet enligt punkt 1 a iii. Stöden ska begränsas till jordbruksföretag som omfattas av definitionen av mikroföretag och småföretag.”

b)	Följande punkt ska införas: ”4a. Genom undantag från artikel 37.1 i förordning (EU) nr 1303/2013 får stöd enligt punkt 1 a i i den här artikeln också ges i form av finansieringsinstrument, eller som en kombination av bidrag och finansieringsinstrument.”

c)	Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Stöd enligt punkt 1 a ska utbetalas i form av minst två delbetalningar. Delbetalningarna får gradvis minskas. Den sista delbetalningen inom ramen för punkt 1 a i och ii ska göras på villkor att affärsplanen genomförs korrekt.”

8.	I artikel 20 ska följande punkt läggas till: ”4. Punkterna 2 och 3 ska inte gälla om stödet ges i form av finansieringsinstrument.”

Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande: ”Artikel 23 Inrättande, förnyelse eller återställande av system för trädjordbruk”.

Punkt 1 ersättas med följande:

”1. Stöd enligt artikel 21.1 b ska beviljas privata markinnehavare samt kommuner och deras sammanslutningar och ska täcka kostnader för inrättande, förnyelse och/eller återställande samt innefatta ett årligt bidrag per hektar som ska täcka underhållskostnaderna under en period om högst fem år.”

10.

Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

I punkt 6 ska andra stycket ersättas med följande:

”Vid beräkning av det stöd som avses i första stycket ska medlemsstaterna dra av det belopp som krävs för att säkerställa att det inte förekommer dubbelfinansiering av de metoder som avses i artikel 43 i förordning (EU) nr 1307/2013. Medlemsstaterna får beräkna avdraget som ett fast, genomsnittligt belopp som tillämpas på alla berörda stödmottagare som genomför den berörda typen av insats.”

Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. Stöd får ges för bevarande och för hållbar användning och utveckling av genetiska resurser i jordbruket, inbegripet icke-inhemska resurser, för insatser som inte omfattas av bestämmelserna i punkterna 1–8. Sådana åtaganden får uppfyllas av andra stödmottagare än de som avses i punkt 2.”

11.

Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Stöd inom ramen för denna åtgärd ska, per hektar jordbruksareal, beviljas jordbrukare eller grupper av jordbrukare som frivilligt förbinder sig att övergå till eller bibehålla ekologiska odlingsmetoder enligt definitionen i förordning (EG) nr 834/2007 och som är aktiva jordbrukare i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013, såsom den tillämpas i den berörda medlemsstaten.”

I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

12.

I artikel 30.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Vid beräkning av det stöd som avses i första stycket ska medlemsstaterna dra av det belopp som krävs för att säkerställa att det inte förekommer dubbelfinansiering av de metoder som avses i artikel 43 i förordning (EU) nr 1307/2013. Medlemsstaterna får beräkna avdraget som ett fast, genomsnittligt belopp som gäller för alla berörda stödmottagare som genomför de berörda delåtgärderna.”

13.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Stöd ska beviljas jordbrukare som åtar sig att bedriva jordbruksverksamhet i de områden som utses i enlighet med artikel 32 och som är aktiva jordbrukare i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013, såsom den tillämpas i den berörda medlemsstaten.”

I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. Utöver de stöd som avses i punkt 2, får medlemsstaterna bevilja stöd inom ramen för denna åtgärd under perioden 2014–2020 till stödmottagare i områden som var berättigade till stöd enligt artikel 36 a ii i förordning (EG) nr 1698/2005 under programperioden 2007–2013. För stödmottagare i områden som inte längre är berättigade till stöd efter den nya avgränsning som avses i artikel 32.3 ska dessa stöd trappas ned under en period på högst fyra år. Den perioden ska inledas den dag då avgränsningen i enlighet med artikel 32.3 har slutförts och senast 2019. Det stödet ska inledas med högst 80 % av det genomsnittsstöd som fastställs i programmet för programperioden 2007–2013 i enlighet med artikel 36 a ii i förordning (EG) nr 1698/2005 och ska upphöra senast 2020 med högst 20 %. När tillämpningen av successiv nedtrappning resulterar i att stödnivån når 25 EUR kan medlemsstaten fortsätta utbetalningarna på denna nivå tills utfasningsperioden har löpt ut.”

14.

Artikel 33.1 ska ersättas med följande:

”1. Stöd för djurens välbefinnande inom ramen för denna åtgärd ska beviljas jordbrukare som frivilligt förbinder sig att genomföra insatser som utgörs av ett eller flera åtaganden om djurens välbefinnande och som är aktiva jordbrukare i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013, såsom den tillämpas i den berörda medlemsstaten.”

15.

Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

Led c ska ersättas med följande:

”c)	ett inkomststabiliseringsverktyg, i form av ekonomiska bidrag till gemensamma fonder, som betalar ut ersättning till jordbrukare inom alla sektorer för en kraftig inkomstminskning,”

ii)

Följande led ska läggas till:

”d)	ett sektorsspecifikt inkomststabiliseringsverktyg, i form av ekonomiska bidrag till gemensamma fonder, som betalar ut ersättning till jordbrukare inom en specifik sektor för en kraftig inkomstminskning.”

b)	Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. I denna artikel avses med jordbrukare en aktiv jordbrukare i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013, såsom den tillämpas i den berörda medlemsstaten.”

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. När det gäller punkt 1 b, c och d avses med gemensam fond ett system som ackrediteras av medlemsstaten i enlighet med dess nationella rätt och vars anslutna jordbrukare är försäkrade via fonden varvid fonden betalar ut ersättning till dem för ekonomiska förluster till följd av allvarliga klimathändelser, utbrott av en djur- eller växtsjukdom, ett angrepp av skadegörare eller en miljöolycka, eller för en kraftig inkomstminskning.”

d)	I punkt 5 ska andra stycket utgå.

16.

I artikel 37.1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Stöd enligt artikel 36.1 a får endast beviljas för försäkringsavtal som täcker förluster som orsakats av allvarliga klimathändelser, en djur- eller växtsjukdom, ett angrepp av skadegörare, en miljöolycka eller en åtgärd som antagits i enlighet med direktiv 2000/29/EG för att utrota eller begränsa spridningen av en växtsjukdom eller en skadegörare som förstör mer än 20 % av den genomsnittliga årsproduktionen för en jordbrukare under den föregående treårsperioden eller genomsnittligt under tre år grundat på föregående femårsperiod, varvid det högsta och det lägsta värdet inte ska medräknas. Index får användas vid beräkningen av jordbrukarens årsproduktion. Den beräkningsmetod som används ska göra det möjligt att fastställa den enskilda jordbrukarens faktiska förlust under ett visst år.”

17.

Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

Första stycket ska ersättas med följande:

”3. Det ekonomiska bidrag som avses i artikel 36.1 b får endast avse

a)	de administrativa kostnaderna för att inrätta den gemensamma fonden, fördelade över högst tre år med en gradvis minskning,

b)	de belopp som betalas ut från den gemensamma fonden som ekonomisk ersättning till jordbrukare. Det ekonomiska bidraget får dessutom avse ränta på kommersiella lån som den gemensamma fonden tagit för att betala ut den ekonomiska ersättningen till jordbrukare i samband med en krissituation,

c)	komplettering av de årliga inbetalningarna till fonden,

d)	den gemensamma fondens grundläggande kapital.”

ii)	Tredje stycket ska utgå.

b)	I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande: ”5. Stödet får uppgå till den högsta stödnivå som anges i bilaga II. När det gäller stöd enligt punkt 3 b ska hänsyn tas till stöd som redan tillhandahålls enligt punkt 3 c och d.”

18.

Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande: ”Artikel 39 Inkomststabiliserande verktyg för jordbrukare inom alla sektorer”

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Stöd enligt artikel 36.1 c får endast beviljas i de fall där inkomstminskningen överstiger 30 % av den enskilde jordbrukarens medelårsinkomst under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Vid tillämpning av artikel 36.1 c ska inkomst avse summan av de intäkter jordbrukaren får från marknaden, inklusive varje form av offentligt stöd, minus insatskostnaderna. Utbetalningar från den gemensamma fonden till jordbrukare ska ersätta mindre än 70 % av den förlorade inkomsten under det år producenten blir berättigad att erhålla detta stöd. Index får användas vid beräkningen av jordbrukarens årliga inkomstförlust.”

Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. De ekonomiska bidrag som avses i artikel 36.1 c får endast avse

a)	de administrativa kostnaderna för att inrätta den gemensamma fonden, fördelade över högst tre år med en gradvis minskning,

b)	de belopp som betalas ut från den gemensamma fonden som ekonomisk ersättning till jordbrukare. Det ekonomiska bidraget får dessutom avse ränta på kommersiella lån som den gemensamma fonden tagit för att betala ut den ekonomiska ersättningen till jordbrukare i samband med en krissituation,

c)	komplettering av de årliga inbetalningarna till fonden,

d)	den gemensamma fondens grundläggande kapital.

5. Stödet får inte överstiga den högsta nivå som anges i bilaga II. När det gäller stöd enligt punkt 4 b ska hänsyn tas till stöd som redan tillhandahålls enligt punkt 4 c och d.”

19.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 39a

Inkomststabiliserande verktyg för jordbrukare inom en specifik sektor

1. Stöd enligt artikel 36.1 d får endast beviljas i vederbörligen motiverade fall och om inkomstminskningen överskrider en gräns på minst 20 % av den enskilde jordbrukarens medelårsinkomst under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Index får användas vid beräkningen av jordbrukarens årliga inkomstförlust. Vid tillämpning av artikel 36.1 d ska inkomst avse summan av de intäkter jordbrukaren får från marknaden, inklusive varje form av offentligt stöd, minus insatskostnaderna. Utbetalningar från den gemensamma fonden till jordbrukare ska ersätta mindre än 70 % av den förlorade inkomsten under det år producenten blir berättigad att erhålla detta stöd.

2. Artikel 39.2–39.5 ska gälla för stöd enligt artikel 36.1 d.”

20.

Artikel 45 ska ändras på följande sätt:

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Om stöd ges genom ett finansieringsinstrument som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1303/2013, får rörelsekapital utgöra stödberättigande utgifter. Sådana stödberättigande utgifter får inte överstiga 200 000 EUR eller 30 % av totalbeloppet för investeringens stödberättigande utgifter, beroende på vad som är högst.”

b)	Följande punkt ska läggas till: ”7. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas om stödet ges i form av finansieringsinstrument.”

21.

Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Genom undantag från första stycket får den förvaltande myndigheten, i vederbörligen motiverade undantagsfall där det inte är möjligt att fastställa urvalskriterier på grund av typen av berörda insatser, fastställa en annan urvalsmetod som ska beskrivas i landsbygdsprogrammet efter samråd med övervakningskommittén.”

Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Den myndighet i medlemsstaten som ansvarar för att välja ut insatser ska, med undantag för insatser enligt artiklarna 18.1 b, 24.1 d, 28–31, 33–34 och 36–39a, säkerställa att insatserna väljs ut i enlighet med de urvalskriterier som avses i punkt 1 och enligt ett öppet och väldokumenterat förfarande.

3. Stödmottagarna kan väljas ut genom inbjudningar att lämna förslag, med tillämpning av kriterier för ekonomisk, social och miljömässig effektivitet.”

c)	Följande punkt ska läggas till: ”4. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om stödet ges i form av finansieringsinstrument.”

22.

I artikel 59 ska punkt 4 ändras på följande sätt:

Led f ska ersättas med följande:

”f)	100 % för ett belopp på 100 miljoner EUR i 2011 års priser, tilldelat Irland, för ett belopp på 500 miljoner EUR i 2011 års priser, tilldelat Portugal, och för ett belopp på 7 miljoner EUR i 2011 års priser, tilldelat Cypern.”

Följande led ska läggas till:

”h)	Den bidragsnivå som avses i artikel 39a.13 i förordning (EU) nr 1303/2013 för det finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 c i den förordningen.”

23.

Artikel 60 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Genom undantag från artikel 65.9 i förordning (EU) nr 1303/2013 får det i händelse av nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, andra katastrofer eller allvarliga klimathändelser eller en betydande och plötslig förändring i de socioekonomiska villkoren i medlemsstaten eller regionen, i landsbygdsprogrammen fastställas att utgifter som beror på programändringar kan berättiga till stöd från och med den dag då händelsen inträffade.”

I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”När det gäller investeringsinsatser inom ramen för åtgärder enligt artikel 42 i EUF-fördraget ska endast utgifter som har uppstått efter det att en ansökan har lämnats in till den behöriga myndigheten anses vara stödberättigande, med undantag för de allmänna kostnader som anges i artikel 45.2 c. Medlemsstaterna får dock i sina program ange att utgifter som har samband med nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, andra katastrofer eller allvarliga klimathändelser eller en betydande och plötslig förändring i de socioekonomiska villkoren i medlemsstaten eller regionen, och som stödmottagaren ådragit sig efter det att händelsen inträffade, också ska berättiga till stöd.”

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Stödmottagarna ska styrka sina betalningar med fakturor och handlingar som visar att betalningarna gjorts. Om detta inte kan göras ska betalningarna styrkas med handlingar med likvärdigt bevisvärde, med undantag för de stödformer som avses i artikel 67.1 i förordning (EU) nr 1303/2013, utom i led a i den artikeln.”

24.

Artikel 62.2 ska ersättas med följande:

”2. I de fall där stödet beviljas utifrån standardkostnader eller merkostnader och inkomstbortfall i enlighet med artikel 21.1 a och b, vad gäller inkomstbortfall och underhållskostnader, och i enlighet med artiklarna 28–31, 33 och 34, ska medlemsstaterna säkerställa att de relevanta beräkningarna är adekvata och riktiga och fastställda i förväg på grundval av en rättvis, rimlig och verifierbar beräkningsmetod. I detta syfte ska ett organ, som är funktionellt oberoende av de myndigheter som ansvarar för programmets genomförande och som besitter lämplig sakkunskap, göra beräkningarna eller bekräfta att beräkningarna är adekvata och riktiga. Landsbygdsprogrammet ska innehålla en förklaring som bekräftar att beräkningarna är adekvata och riktiga.”

25.	I artikel 66.1 ska led b utgå.

26.

I artikel 74 ska led a ersättas med följande:

”a)	före offentliggörandet av den relevanta inbjudan att lämna förslag höras och lämna ett yttrande om urvalskriterierna för finansiering av insatser; dessa kriterier ska ses över på grundval av programplaneringsbehoven,”

27.	Bilaga II ska ändras i enlighet med bilaga I till denna förordning.

Artikel 2

Ändringar av förordning (EU) nr 1306/2013

Förordning (EU) nr 1306/2013 ska ändras på följande sätt:

Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 2 ska utgå.

Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa justeringsgraden senast den 30 juni det kalenderår för vilket justeringsgraden är tillämplig. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 116.2.

4. Fram till den 1 december det kalenderår för vilket justeringsgraden är tillämplig får kommissionen, på grundval av nya uppgifter, anta genomförandeakter för att anpassa den justeringsgrad som fastställts enligt punkt 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 116.2.”

Artikel 38.3 ska ersättas med följande:

”3. I händelse av ett rättsligt förfarande eller administrativt överklagande med suspensiv verkan, ska den tidsfrist som avses i punkt 1 eller 2 för det automatiska återtagandet, vad avser det belopp som motsvarar de berörda verksamheterna, avbrytas under tiden det rättsliga förfarandet eller det administrativa överklagandet pågår, under förutsättning att kommissionen får en motiverad anmälan från medlemsstaten senast den 31 januari år N + 4.”

I artikel 43.1 ska led a ersättas med följande:

”a)	Belopp som enligt artiklarna 40, 52 och 54 samt, när det gäller utgifter inom ramen för EGFJ, enligt artiklarna 41.2 och 51 ska betalas till unionens budget, inbegripet ränta på dessa belopp.”

I artikel 54.3 a ska led ii ersättas med följande:

”ii)

det belopp som ska drivas in från stödmottagaren, inom ramen för en enskild utbetalning för en stödordning eller stödåtgärd, exklusive räntor, ligger på mellan 100 EUR och 250 EUR och den berörda medlemsstaten enligt sin nationella rätt tillämpar ett tröskelvärde för att inte driva in nationella fordringar vilket är lika med eller högre än det belopp som ska drivas in.”

I artikel 63.1 ska följande stycke läggas till:

”Om den bristande efterlevnaden rör nationella regler eller unionsregler om offentlig upphandling ska den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in fastställas på grundval av hur allvarlig den bristande efterlevnaden är och i enlighet proportionalitetsprincipen. Transaktionens laglighet och korrekthet ska bara påverkas upp till den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in.”

Artikel 72.2 ska ersättas med följande:

”2. Genom undantag från punkt 1 a i denna artikel får medlemsstaterna besluta att

jordbruksskiften med en areal på upp till 0,1 ha för vilka en ansökan om stöd inte görs inte behöver deklareras, förutsatt att den sammanlagda arealen för dessa jordbruksskiften inte överstiger 1 ha, och/eller att en jordbrukare som inte ansöker om något arealbaserat direktstöd inte behöver deklarera sina jordbruksskiften om den totala arealen inte överstiger 1 ha. I samtliga fall ska jordbrukaren i ansökan ange att han eller hon förfogar över jordbruksskiften och ska på begäran av de behöriga myndigheterna ange deras läge,

b)	jordbrukare som deltar i den stödordning för småbrukare som avses i avdelning V i förordning (EU) nr 1307/2013 inte behöver deklarera de jordbruksskiften för vilka en ansökan om stöd inte görs, såvida inte en sådan deklaration krävs för andra bidrag eller annat stöd.”

I artikel 75.1 ska tredje och fjärde styckena ersättas med följande:

”Trots vad som sägs i första och andra styckena i denna punkt, får medlemsstaterna

a)	före den 1 december men inte före den 16 oktober, betala ut förskott på upp till 50 % när det gäller direktstöd,

b)	före den 1 december betala ut förskott på upp till 75 % när det gäller stöd som har beviljats inom landsbygdsutveckling enligt artikel 67.2.

När det gäller stöd som har beviljats inom ramen för landsbygdsutveckling enligt artikel 67.2, ska första och andra styckena i denna punkt tillämpas när det gäller stödansökningar eller stödanspråk som lämnas in från och med ansökningsåret 2019.”

Artikel 3

Ändringar av förordning (EU) nr 1307/2013

Förordning (EU) nr 1307/2013 ska ändras på följande sätt:

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

Led h ska ersättas med följande:

”h)

permanent gräsmark och permanent betesmark (nedan gemensamt kallade permanent gräsmark): mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer samt, när medlemsstaterna så beslutar, som inte har plöjts under fem år eller mer; andra arter, t.ex. buskar och/eller träd, som kan betas får ingå och, när medlemsstaterna så beslutar, andra arter, såsom buskar och/eller träd som ger djurfoder, under förutsättning att den övervägande andelen utgörs av gräs och annat örtartat foder. Som permanent gräsmark får medlemsstaterna även betrakta

i)	mark som kan betas, där enligt etablerade lokala sedvänjor gräs och annat örtartat foder traditionellt inte utgör den dominerande växtligheten på betesmarken, och/eller

ii)	mark som kan betas där gräs och annat örtartat foder inte utgör den dominerande växtligheten eller inte finns på betesmarken.”

ii)

Följande stycke ska läggas till:

”Trots första stycket f och h får medlemsstater som före den 1 januari 2018 har godtagit mark i träda som åkermark fortsätta att göra så efter det datumet. Från och med den 1 januari 2018 ska mark i träda som under 2018 har godtagits som åkermark i enlighet med detta stycke bli permanent gräsmark år 2023 eller senare om de villkor som anges i led h är uppfyllda.”

I punkt 2 ska följande stycken läggas till:

”Medlemsstaterna får besluta att

mark som inte har plöjts under fem år eller mer ska betraktas som permanent gräsmark enligt punkt 1 första stycket h, under förutsättning att marken utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och att den inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer,

b)	permanent gräsmark får inkludera andra arter, såsom buskar och/eller träd som ger djurfoder, i områden där gräs och annat örtartat foder utgör den dominerande växtligheten, och/eller

c)	mark som kan betas där gräs och annat örtartat foder inte utgör den dominerande växtligheten eller inte finns på betesmarken betraktas som permanent gräsmark enligt punkt 1 första stycket h.

Medlemsstaterna får, på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, besluta att tillämpa sina beslut i enlighet med tredje stycket led b och/eller c i denna punkt på hela eller delar av sitt territorium.

Medlemsstaterna ska till kommissionen senast den 31 mars 2018 anmäla beslut som fattats enligt tredje och fjärde styckena i denna punkt.”

I artikel 6.2 ska följande stycke läggas till:

”I de fall där en medlemsstat använder sig av det alternativ som föreskrivs i artikel 36.4 andra stycket får det nationella tak som anges i bilaga II för den medlemsstaten för respektive år överskridas med det belopp som beräknats i enlighet med det stycket.”

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)	Följande punkt ska införas: ”3a. Utöver punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna besluta att inget direktstöd ska beviljas jordbrukare som inte är registrerade för sin jordbruksverksamhet i ett nationellt skatteregister eller socialförsäkringsregister.”

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Punkterna 2, 3 och 3a ska inte gälla för jordbrukare som för det föregående året endast tagit emot direktstöd som inte överstiger ett visst belopp. Detta belopp ska fastställas av medlemsstaterna på grundval av objektiva kriterier som nationella eller regionala särdrag och får inte vara högre än 5 000 EUR.”

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Medlemsstaterna ska senast den 1 augusti 2014 till kommissionen anmäla beslut som avses i punkt 2, 3 eller 4 och senast den 31 mars 2018 beslut som avses i punkt 3a. Ändringar av sådana beslut ska anmälas av medlemsstaterna till kommissionen inom två veckor från den dag då ett beslut om ändring fattades.”

Följande punkter ska läggas till:

”7. Medlemsstater får från och med 2018, eller från och med ett senare år, besluta att endast ett eller två av de tre kriterier som anges i punkt 2 tredje stycket får åberopas av personer eller grupper av personer som omfattas av tillämpningsområdet för punkt 2 första och andra styckena för att visa att de är aktiva jordbrukare. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2018 till kommissionen anmäla ett sådant beslut om det tillämpas från och med 2018, eller senast den 1 augusti året före tillämpningsåret om det tillämpas från och med ett senare år.

8. Medlemsstaterna får besluta att sluta tillämpa punkt 2 från och med 2018 eller ett senare år. De ska senast den 31 mars 2018 till kommissionen anmäla ett sådant beslut om det tillämpas från och med 2018, eller senast den 1 augusti året före tillämpningsåret om det tillämpas från och med ett senare år.”

Artikel 11.6 ska ersättas med följande:

”6. Medlemsstaterna får varje år se över sina beslut om minskning av stöd i enlighet med denna artikel under förutsättning att en sådan översyn inte leder till en minskning av de belopp som är tillgängliga för landsbygdsutveckling.

Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de beslut som fattats i enlighet med denna artikel och uppskattningen av eventuella resultat av minskningar för åren fram till 2019 senast den 1 augusti året före tillämpningen av respektive sådant beslut, varvid det sista möjliga datumet för denna anmälan är den 1 augusti 2018.”

Artikel 14 ska ändras på följande sätt

I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna får besluta att se över de beslut som avses i denna punkt med verkan från och med kalenderåret 2019 och ska till kommissionen anmäla eventuella beslut grundade på en sådan översyn senast den 1 augusti 2018. Eventuella beslut som grundar sig på en sådan översyn får inte leda till att den procentsats som anmälts till kommissionen i enlighet med första, andra, tredje och fjärde styckena sänks.”

I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

I artikel 31.1 ska led g ersättas med följande:

”g)

en linjär minskning av värdet på stödrätter inom ramen för ordningen för grundstöd på nationell eller regional nivå för att täcka de fall som avses i artikel 30.6 i den här förordningen, när medlemsstaterna anser det nödvändigt. Medlemsstater som redan utnyttjar denna möjlighet får dessutom under samma år också tillämpa en linjär minskning av värdet på stödrätter inom ramen för ordningen för grundstöd på nationell eller regional nivå för att täcka de fall som avses i artikel 30.7 första stycket a och b i den här förordningen,”

I artikel 36.4 ska följande stycken läggas till:

”För varje medlemsstat får det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna punkt ökas med maximalt 3 % av det relevanta årliga nationella tak som anges i bilaga II efter avdrag med det belopp som räknats fram genom tillämpning av artikel 47.1 för det relevanta året. Om en medlemsstat tillämpar en sådan ökning ska kommissionen beakta den ökningen vid fastställandet av det årliga nationella taket för systemet för enhetlig arealersättning enligt första stycket i denna punkt. I detta syfte ska medlemsstaterna senast den 31 januari 2018 till kommissionen anmäla de årliga procentsatser med vilka det belopp som beräknas i enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska ökas varje kalenderår från och med 2018.

Medlemsstaterna får varje år se över sitt beslut enligt andra stycket i denna punkt och ska till kommissionen anmäla eventuella beslut grundade på en sådan översyn senast den 1 augusti året före tillämpningsåret.”

Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Utan att det påverkar det antal grödor som krävs enligt punkt 1 ska de högsta tröskelvärden som anges där inte gälla jordbruksföretag där gräs eller annat örtartat foder eller mark i träda eller mark som odlas med gröda som står under vatten under en betydande del av året eller under en betydande del av växtföljden täcker mer än 75 % av åkermarken. I sådana fall får huvudgrödan på den resterande åkermarken inte täcka mer än 75 % av den resterande åkermarken, utom när denna resterande areal täcks av gräs eller annat örtartat foder eller mark i träda.”

I punkt 3 ska leden a och b ersättas med följande:

”a)	där mer än 75 % av åkermarken används för produktion av gräs eller annat örtartat foder, används för odling av baljväxter, är mark i träda eller är föremål för en kombination av dessa användningsområden,

där mer än 75 % av den stödberättigande jordbruksarealen är permanent gräsmark, används för produktion av gräs eller annat örtartat foder eller för odling av gröda som står under vatten antingen under en betydande del av året eller under en betydande del av växtföljden, eller är föremål för en kombination av dessa användningsområden,”

c)	I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Höstgrödor och vårgrödor ska anses som olika grödor, även om de hör till samma släkte. Speltvete (Triticum spelta) ska anses som en särskild gröda i förhållande till grödor som hör till samma släkte.”

Artikel 46 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Om ett jordbruksföretags åkermark upptar mer än 15 hektar ska jordbrukaren se till att en areal som motsvarar minst 5 % av den åkermark inom jordbruksföretaget som jordbrukaren deklarerat i enlighet med artikel 72.1 första stycket a i förordning (EU) nr 1306/2013, och om medlemsstaten betraktar den som ett område med ekologiskt fokus enligt punkt 2 i den här artikeln, inbegripet de områden som omnämns i leden c, d, g, h, k och l i den punkten, från och med den 1 januari 2015 är ett område med ekologiskt fokus.”

Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

I första stycket ska följande led läggas till:

”k)	Arealer med miskantus (Miscanthus).

l)	Arealer med skålört (Silphium perfoliatum).

m)	Mark i träda med dragväxter (bestående av pollen- och nektarrika arter).”

ii)

Andra stycket ska ersättas med följande:

”Med undantag för de arealer inom jordbruksföretaget som avses i första stycket g, h, k och l i denna punkt ska området med ekologiskt fokus vara beläget på jordbruksföretagets åkermark. I fallet med de områden som avses i första stycket c och d i denna punkt, får området med ekologiskt fokus även vara angränsande till jordbruksföretagets åkermark som jordbrukaren deklarerat i enlighet med artikel 72.1 första stycket a i förordning (EU) nr 1306/2013.”

I punkt 4 ska leden a och b ersättas med följande:

”a)	där mer än 75 % av åkermarken används för produktion av gräs eller annat örtartat foder, utgörs av mark i träda, används för odling av baljväxter eller är föremål för en kombination av dessa användningsområden,

där mer än 75 % av den stödberättigande jordbruksarealen är permanent gräsmark, används för produktion av gräs eller annat örtartat foder eller används för odling av gröda som står under vatten antingen under en betydande del av året eller under en betydande del av växtföljden, eller är föremål för en kombination av dessa användningsområden,”

10.

Artikel 50 ska ändras på följande sätt:

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Stödet till unga jordbrukare ska beviljas per jordbrukare under en period på fem år, som inleds när den första ansökan om stöd till unga jordbrukare lämnas in, förutsatt att den lämnas in inom fem år från den etablering som avses i punkt 2 a. Denna period på fem år ska även gälla jordbrukare som har mottagit stöd till unga jordbrukare med avseende på ansökningar som har gjorts före ansökningsåret 2018.

Genom undantag från första stycket andra meningen får medlemsstaterna besluta, när det gäller unga jordbrukare som har etablerat sig i enlighet med punkt 2 a under perioden 2010–2013, att perioden på fem år ska minskas med det antal år som har förflutit mellan den etablering som avses i punkt 2 a och den första ansökan om stöd till unga jordbrukare.”

I punkt 6 ska leden a och b ersättas med följande:

”a)	mellan 25 % och 50 % av genomsnittsvärdet på de ägda eller hyrda stödrätter jordbrukaren innehar, eller

mellan 25 % och 50 % av ett belopp som beräknats genom att en fast procentsats av det nationella tak för kalenderåret 2019, som anges i bilaga II, divideras med hela antalet stödberättigande hektar som under 2015 deklarerats i enlighet med artikel 33.1. Den fastställda procentsatsen ska vara lika med den andel av det nationella taket som återstår för ordningen för grundstöd för 2015 i enlighet med artikel 22.1.”

Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Medlemsstater som tillämpar artikel 36 ska varje år beräkna stödbeloppet till unga jordbrukare genom att ett tal motsvarande ett värde på mellan 25 % och 50 % av den enhetliga arealersättning som beräknats i enlighet med artikel 36 multipliceras med det antal stödberättigande hektar som jordbrukaren har deklarerat i enlighet med artikel 36.2.”

I punkt 8 ska första stycket ersättas med följande:

”8. Genom undantag från punkterna 6 och 7 i denna artikel får medlemsstaterna varje år beräkna stödbeloppet till unga jordbrukare genom att ett tal motsvarande ett värde på mellan 25 % och 50 % av det nationella genomsnittsstödet per hektar multipliceras med det antal stödrätter som jordbrukaren har aktiverat i enlighet med artikel 32.1 eller med det antal stödberättigande hektar som jordbrukaren har deklarerat i enlighet med artikel 36.2.”

I punkt 10 ska första stycket ersättas med följande:

”10. I stället för att tillämpa punkterna 6–9 får medlemsstaterna tilldela jordbrukarna ett årligt klumpsummebelopp som beräknats genom att ett fast antal hektar multipliceras med ett tal motsvarande ett värde på mellan 25 % och 50 % av det nationella genomsnittsstöd per hektar som fastställts i enlighet med punkt 8.”

11.

Artikel 52 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 5 ska utgå.

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Kopplat stöd är ett system för produktionsbegränsning som ska ta formen av ett årligt stöd grundat på fastställda arealer och avkastningar eller på ett fastställt antal djur och som ska iaktta de finansiella tak som ska fastställas av medlemsstaterna för varje åtgärd och anmälas till kommissionen.”

Följande punkt ska läggas till:

”10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 70 som kompletterar denna förordning med avseende på åtgärder för att undvika att stödmottagare som får frivilligt kopplat stöd drabbas av strukturella obalanser på marknaden inom en sektor. Dessa delegerade akter får tillåta att medlemsstaterna beslutar att sådant stöd kan fortsätta att betalas fram till och med 2020 på grundval av de produktionsenheter för vilka frivilligt kopplat stöd beviljats under en tidigare referensperiod.”

12.

Artikel 53.6 ska ersättas med följande:

”6. Medlemsstaterna får senast den 1 augusti ett visst år se över sitt beslut i enlighet med detta kapitel och med verkan från och med påföljande år besluta att

a)	lämna oförändrad, öka eller minska den procentandel som fastställs i enlighet med punkterna 1, 2 och 3, i tillämpliga fall inom de gränser som anges däri eller att lämna oförändrad eller minska den procentandel som fastställs i enlighet med punkt 4,

b)	ändra villkoren för beviljande av stödet,

c)	upphöra att bevilja stödet enligt detta kapitel.

Medlemsstaterna ska anmäla sådana beslut till kommissionen senast den dag som anges i första stycket.”

13.

Artikel 70 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2, 4.3, 6.3, 7.3, 8.3, 9.5, 20.6, 35, 36.6, 39.3, 43.12, 44.5, 45.5, 45.6, 46.9, 50.11, 52.9, 52.10, 57.3, 58.5, 59.3, 64.5, 67.1, 67.2 och 73 ska ges till kommissionen för en period på sju år från och med den 1 januari 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på sju år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.”

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2, 4.3, 6.3, 7.3, 8.3, 9.5, 20.6, 35, 36.6, 39.3, 43.12, 44.5, 45.5, 45.6, 46.9, 50.11, 52.9, 52.10, 57.3, 58.5, 59.3, 64.5, 67.1, 67.2 och 73 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.”

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2, 4.3, 6.3, 7.3, 8.3, 9.5, 20.6, 35, 36.6, 39.3, 43.12, 44.5, 45.5, 45.6, 46.9, 50.11, 52.9, 52.10, 57.3, 58.5, 59.3, 64.5, 67.1, 67.2 och 73 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

14.	Bilaga X ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) nr 1308/2013

Förordning (EU) nr 1308/2013 ska ändras på följande sätt:

Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska led f ersättas med följande:

”f)	Krisförebyggande och krishantering, inbegripet tillhandahållande av handledning till andra producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer, producentgrupper eller enskilda producenter.”

Punkt 3 första stycket ska ändras på följande sätt:

Leden c och d ska ersättas med följande:

”c)	marknadsföring och kommunikation, inbegripet åtgärder och verksamheter som syftar till att diversifiera och stabilisera marknaderna för frukt och grönsaker, i förebyggande syfte eller under krisperioden,

d)	stöd för administrativa utgifter för bildande av gemensamma fonder och ekonomiska bidrag för komplettering av gemensamma fonder som följer på utbetalning av ersättning till producentmedlemmar som drabbas av en kraftig inkomstminskning till följd av negativa marknadsförhållanden,”

ii)

Följande led ska läggas till:

”i)	handledning till andra producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer, producentgrupper eller enskilda producenter.”

I punkt 5 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Miljöåtgärder ska uppfylla kraven för åtaganden avseende miljö- och klimatvänligt jordbruk eller ekologiskt jordbruk enligt artiklarna 28.3, 29.2 och 29.3 i förordning (EU) nr 1305/2013.

Om minst 80 % av producentmedlemmarna i en producentorganisation omfattas av ett eller flera identiska åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk eller ekologiskt jordbruk enligt artiklarna 28.3, 29.2 och 29.3 i förordning (EU) nr 1305/2013 ska vart och ett av dessa åtaganden anses vara en miljöåtgärd enligt första stycket a i denna punkt.”

Artikel 34.4 ska ersättas med följande:

”4. Den procentsats på 50 % som fastställs i punkt 1 ska ökas till 100 % i följande fall:

Sådana återtag från marknaden av frukt och grönsaker som inte överstiger 5 % av volymen saluförd produktion från varje producentorganisation och som avyttras

genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och välgörenhetsstiftelser, som har godkänts för detta ändamål av medlemsstaterna, för användning i deras arbete med att hjälpa personer som enligt nationell rätt har rätt till offentligt understöd, särskilt på grund av att de saknar tillräckliga medel för sitt uppehälle,

ii)

genom gratis utdelning till kriminalvårdsanstalter, skolor, offentliga utbildningsinstitutioner, sådana inrättningar som avses i artikel 22 och feriekolonier samt till sjukhus och ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de utdelade kvantiteterna utgör ett extra tillskott till de kvantiteter som normalt köps in av dessa inrättningar.

Åtgärder i samband med handledning av andra producentorganisationer, av producentgrupper som erkänts i enlighet med artikel 125e i förordning (EG) nr 1234/2007 eller artikel 27 i förordning (EU) nr 1305/2013, under förutsättning att organisationerna eller grupperna är från regioner i medlemsstater som avses i artikel 35.1 i den här förordningen, eller av enskilda producenter.”

Artikel 35 ska ersättas med följande:

”Artikel 35

Nationellt ekonomiskt stöd

1. I de regioner i medlemsstaterna där andelen organiserade producenter inom sektorn för frukt och grönsaker ligger betydligt under unionsgenomsnittet, får medlemsstaterna bevilja producentorganisationer ett nationellt ekonomiskt stöd på högst 80 % av de ekonomiska bidrag som avses i artikel 32.1 a och högst 10 % av värdet av den saluförda produktionen för producentorganisationen i fråga. Detta stöd kompletterar driftsfonden.

2. Andelen organiserade producenter i en medlemsstatsregion ska anses vara betydligt under unionsgenomsnittet om organisationsgraden i genomsnitt varit lägre än 20 % tre år i rad före genomförandet av verksamhetsprogrammet. Andelen organiserade producenter ska beräknas som det värde av frukt- och grönsaksproduktionen som erhållits i den berörda regionen och som saluförts av producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och producentgrupper som erkänts i enlighet med artikel 125e i förordning (EG) nr 1234/2007 eller artikel 27 i förordning (EU) nr 1305/2013, dividerat med det totala värde av frukt- och grönsaksproduktionen som erhållits i denna region.

3. Medlemsstater som beviljar nationellt ekonomiskt stöd i enlighet med punkt 1 ska underrätta kommissionen om de regioner som uppfyller kriterierna enligt punkt 2 och om det nationella ekonomiska stöd som beviljats producentorganisationer i dessa regioner.”

I artikel 37 ska led d ii ersättas med följande:

”ii)	villkor avseende artikel 33.3 första stycket a, b, c och i,”.

I artikel 38 första stycket ska led i ersättas med följande:

”i)	säljfrämjande åtgärder, kommunikationsåtgärder och utbildnings- och handledningsåtgärder i samband med krisförebyggande och krishantering,”

I artikel 62 ska följande punkt läggas till:

”5. Medlemsstaterna får tillämpa detta kapitel på arealer där det framställs vin lämpat för produktion av vinsprit med en geografisk beteckning som registrerats i enlighet med bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (*1). Vid tillämpning av detta kapitel får dessa arealer betraktas som arealer där vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning får framställas.

Artikel 64 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 andra stycket ska följande led införas:

”ca)	Sökanden har inte planterat vinstockar utan ett sådant tillstånd som avses i artikel 71 i denna förordning eller en sådan planteringsrätt som avses i artiklarna 85a och 85b i förordning (EG) nr 1234/2007.”

I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:

”2. Om den totala areal som omfattas av de stödberättigade ansökningarna enligt punkt 1 under ett visst år överstiger den areal som medlemsstaten har ställt till förfogande ska tillstånd beviljas enligt en proportionell fördelning av hektar till alla sökande på grundval av den areal som de ansökt om tillstånd för. Sådana tillstånd får fastställa en minimi- och/eller maximiareal per sökande och får också beviljas delvis eller helt i enlighet med ett eller flera av följande objektiva och icke-diskriminerande prioritetskriterier:”

c)	Följande punkt ska införas: ”2a. Om medlemsstaten beslutar att tillämpa ett eller flera av de kriterier som avses i punkt 2, får medlemsstaten lägga till det kompletterande villkoret att den sökande ska vara en fysisk person som är högst 40 år det år då ansökan inges.”

d)	Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Medlemsstaterna ska offentliggöra de kriterier i punkterna 1, 2 och 2a som de tillämpar och ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om dessa.”

Artikel 148 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska införas:

”1a. Om en medlemsstat inte utnyttjar de möjligheter som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel får en producent, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer kräva att leveransen av obehandlad mjölk till ett bearbetningsföretag ska omfattas av ett skriftligt avtal mellan parterna och/eller omfattas av ett skriftligt anbud om avtal från de första köparna, enligt de villkor som fastställs i punkt 4 första stycket i denna artikel.

Om den första köparen är ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag i den mening som avses i rekommendation 2003/361/EG ska avtalet och/eller anbudet om avtal inte vara obligatoriskt, utan att detta påverkar parternas möjlighet att använda ett standardavtal som utarbetats av en branschorganisation.”

b)	I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande: ”2. Avtalet och/eller anbudet om avtal som avses i punkterna 1 och 1a ska”

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Genom undantag från punkterna 1 och 1a ska ett avtal och/eller ett anbud om avtal inte krävas när obehandlad mjölk levereras från en medlem av ett kooperativ till det kooperativ som medlemmen tillhör och kooperativets stadgar eller de regler och beslut som fastställts i eller inom ramen för dessa stadgar innehåller bestämmelser med liknande effekt som bestämmelserna i punkt 2 a, b och c.”

I punkt 4 ska inledningen och led a i andra stycket ersättas med följande:

”Trots första stycket ska ett eller flera av följande alternativ gälla:

En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1 göra det obligatoriskt med ett skriftligt avtal för leverans av obehandlad mjölk får fastställa

i)	en skyldighet för parterna att komma överens om ett förhållande mellan en viss levererad kvantitet och det pris som ska betalas för leveransen,

ii)	en minimiperiod som endast ska gälla för skriftliga avtal mellan en jordbrukare och den första köparen av obehandlad mjölk; en sådan minimiperiod ska vara minst sex månader och får inte försämra den inre marknadens funktion.”

Artikel 149.1 ska ersättas med följande:

”1. En producentorganisation inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter som är erkänd enligt artikel 161.1 får för sina jordbrukarmedlemmars räkning förhandla om avtal om leverans av obehandlad mjölk från en jordbrukare till ett bearbetningsföretag för obehandlad mjölk eller till en mottagare i den mening som avses i artikel 148.1 tredje stycket för hela eller delar av medlemmarnas samlade produktion.”

10.

Artikel 152 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

”b)

har bildats på initiativ av producenterna själva och som bedriver minst en av följande verksamheter:

i)	Gemensam bearbetning.

ii)	Gemensam distribution, inklusive genom gemensamma försäljningsplattformar eller gemensamma transporter.

iii)	Gemensam förpackning, märkning eller marknadsföring.

iv)	Gemensam organisation av kvalitetskontroll.

v)	Gemensam användning av utrustning eller lagringsanläggningar.

vi)	Gemensam avfallshantering direkt kopplad till produktionen.

vii)	Gemensam anskaffning av insatsvaror.

viii)

Andra gemensamma tjänsteverksamheter som syftar till att uppnå något av de mål som anges i led c i denna punkt.”

Följande punkter ska införas:

”1a. Med avvikelse från artikel 101.1 i EUF-fördraget får en producentorganisation som är erkänd enligt punkt 1 i den här artikeln planera produktionen, optimera produktionskostnaderna, släppa ut produkter på marknaden och förhandla om avtal avseende leveransen av jordbruksprodukter för sina medlemmars räkning, för hela eller en del av deras totala produktion.

De verksamheter som avses i första stycket får utföras

a)	förutsatt att en eller flera av de verksamheter som avses i punkt 1 b i–vii verkligen utövas och därigenom bidrar till att de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget uppnås,

b)	förutsatt att producentorganisationen koncentrerar utbudet och släpper ut medlemmarnas produkter på marknaden, oavsett om äganderätten till jordbruksprodukterna överförs från producenterna till producentorganisationen eller ej,

c)	oavsett om det framförhandlade priset är detsamma för några eller alla medlemmars samlade produktion eller ej,

d)	förutsatt att de berörda producenterna inte är medlemmar i någon annan producentorganisation när det gäller de produkter som omfattas av de verksamheter som anges i första stycket,

förutsatt att jordbruksprodukten inte omfattas av en leveransskyldighet som följer av jordbrukarens medlemskap i ett kooperativ, som inte självt är medlem i de berörda producentorganisationerna, i enlighet med de villkor som fastställs i kooperativets stadgar eller regler och beslut som fastställs i eller följer av dessa stadgar.

Medlemsstaterna får emellertid i vederbörligen motiverade fall avvika från villkoret i andra stycket d om organisationens producentmedlemmar har två distinkta produktionsenheter i olika geografiska områden.

1b. Vid tillämpning av denna artikel avses med producentorganisationer även sammanslutningar av sådana producentorganisationer som är erkända enligt artikel 156.1, om sådana sammanslutningar uppfyller kraven i punkt 1 i den här artikeln.

1c. Den nationella konkurrensmyndighet som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 1/2003 får i enskilda fall besluta att en eller flera av de verksamheter som anges i punkt 1a första stycket i framtiden ska ändras, avbrytas eller inte alls äga rum om myndigheten anser att ett sådant beslut är nödvändigt för att konkurrensen inte ska hindras eller om den finner att målen i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.

För förhandlingar som omfattar mer än en medlemsstat ska det beslut som avses i första stycket i denna punkt fattas av kommissionen utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

När den nationella konkurrensmyndigheten vidtar åtgärder enligt första stycket i denna punkt ska den skriftligen informera kommissionen före eller utan dröjsmål efter det att den första formella undersökningsåtgärden har inletts, och ska underrätta kommissionen om besluten omedelbart efter att de antagits.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än den dag de meddelas till de berörda företagen.”

c)	Punkt 3 ska utgå.

11.

Artikel 154 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska införas:

”1a. Medlemsstaterna får på begäran besluta att bevilja mer än ett erkännande till en producentorganisation som är verksam inom flera av de sektorer som anges i artikel 1.2, under förutsättning att producentorganisationen uppfyller de villkor som avses i punkt 1 i den här artikeln för varje sektor för vilken den söker erkännande.”

Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna får besluta att producentorganisationer som har erkänts före den 1 januari 2018 och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1 i denna artikel ska anses vara erkända som producentorganisationer enligt artikel 152.

3. I fall då producentorganisationer har erkänts före den 1 januari 2018 men inte uppfyller villkoren i punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna återkalla sitt erkännande senast den 31 december 2020.”

12.

Artikel 157 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 c ska följande led läggas till:

”xv)	Att fastställa standardklausuler för värdefördelning i den mening som avses i artikel 172a, inbegripet marknadsbonusar och -förluster, som fastställer hur en förändring av de berörda produkternas relevanta marknadspriser eller andra råvarumarknader ska fördelas dem emellan.

xvi)	Att genomföra åtgärder för att förebygga och hantera risker för djurens hälsa, växtskyddet och miljön.”

Följande punkt ska införas:

”1a. Medlemsstaterna får på begäran besluta att bevilja mer än ett erkännande till en branschorganisation som är verksam inom flera av de sektorer som anges i artikel 1.2, under förutsättning att branschorganisationen uppfyller de villkor som anges i punkt 1 och, i tillämpliga fall, i punkt 3 för varje sektor för vilken den söker erkännande.”

I punkt 3 c ska följande led läggas till:

”xii)

Att fastställa standardklausuler för värdefördelning i den mening som avses i artikel 172a, inbegripet marknadsbonusar och -förluster, som fastställer hur en förändring av de berörda produkternas relevanta marknadspriser eller andra råvarumarknader ska fördelas dem emellan.

xiii)

Att genomföra åtgärder för att förebygga och hantera risker för djurens hälsa, växtskyddet och miljön.”

13.	(Berör inte den svenska versionen.)

14.

Artikel 161 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska inledningen och led a ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska på begäran erkänna alla juridiska personer eller tydligt definierade delar av juridiska personer som producentorganisationer inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, under förutsättning att

de består av producenter inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, har bildats på initiativ av producenterna själva och har bildats för ett särskilt syfte, som kan inbegripa ett eller flera av följande mål:

i)	Att säkerställa att produktionen är planerad och anpassad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och kvantitet.

ii)	Att främja koncentrationen av utbudet och utsläppandet av medlemmarnas produkter på marknaden.

iii)	Att optimera produktionskostnaderna och stabilisera produktionspriserna.”

b)	Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Medlemsstaterna får besluta att producentorganisationer som på grundval av nationell lagstiftning har erkänts före den 2 april 2012 och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1 ska anses vara erkända som producentorganisationer.”

15.

Artikel 168 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska införas:

”1a. Om en medlemsstat inte utnyttjar de möjligheter som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel får en producent, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer, med avseende på jordbruksprodukter i en av de sektorer som anges i artikel 1.2 förutom sektorerna för mjölk och mjölkprodukter samt socker, kräva att leverans av deras produkter till ett bearbetningsföretag eller en distributör ska omfattas av ett skriftligt avtal mellan parterna och/eller omfattas av ett skriftligt anbud om avtal från de första köparna, enligt samma villkor som i punkt 4 och i punkt 6 första stycket i den här artikeln.

b)	I punkt 4 ska inledningen ersättas med följande: ”4. Sådana avtal eller anbud om avtal som avses i punkterna 1 och 1a ska”

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Genom undantag från punkterna 1 och 1a ska ett avtal eller anbud om avtal inte krävas när berörda produkter levereras från en medlem av ett kooperativ till det kooperativ som medlemmen tillhör, om kooperativets stadgar eller de regler och beslut som fastställts i eller följer av dessa stadgar innehåller bestämmelser med liknande effekt som bestämmelserna i punkt 4 a, b och c.”

16.	Artiklarna 169, 170 och 171 ska utgå.

17.

Följande avsnitt ska införas.

”Avsnitt 5a

Värdefördelningsklausuler

Artikel 172a

Värdefördelning

Utan att det påverkar specifika värdefördelningsklausuler inom sockersektorn får jordbrukare, inbegripet sammanslutningar av jordbrukare, och deras första köpare komma överens om värdefördelningsklausuler, inbegripet marknadsbonusar och -förluster, som fastställer hur en förändring av de berörda produkternas relevanta marknadspriser eller andra råvarumarknader ska fördelas dem emellan.”

18.

Artikel 184.1 ska ersättas med följande:

”1. Tullkvoter för import av jordbruksprodukter som ska övergå till fri omsättning i unionen eller en del av denna, eller tullkvoter för import av jordbruksprodukter från unionen till tredjeländer, som helt eller delvis ska förvaltas av unionen och som följer av internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget eller av någon annan akt som antagits i enlighet med artikel 43.2 eller 207 i EUF-fördraget, ska öppnas och/eller förvaltas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 186 i denna förordning och genomförandeakter i enlighet med artikel 187 i denna förordning.”

19.

Artikel 188 ska ersättas med följande:

”Artikel 188

Process för tilldelning av tullkvoter

1. Kommissionen ska, via lämpligt offentliggörande på internet, offentliggöra resultaten av tilldelningen av tullkvoter vad gäller de ansökningar som har anmälts med beaktande av tillgängliga tullkvoter och de anmälda ansökningarna.

2. I det offentliggörande som avses i punkt 1 ska det i lämpliga fall även hänvisas till behovet av att avslå ansökningar som ännu inte avgjorts, tillfälligt avbryta inlämnandet av ansökningar eller fördela outnyttjade kvantiteter.

3. Medlemsstaterna ska utfärda importlicenser och exportlicenser för de sökta kvantiteterna inom tullkvoterna för import respektive export, i enlighet med respektive tilldelningskoefficienter och efter att de offentliggjorts av kommissionen i enlighet med punkt 1.”

20.

Artikel 209 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Artikel 101.1 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på avtal, beslut och samordnade förfaranden som antas av jordbrukare, sammanslutningar av jordbrukare, eller sammanslutningar av sådana sammanslutningar, eller producentorganisationer som är erkända enligt artikel 152 eller 161 i denna förordning eller sammanslutningar av producentorganisationer som är erkända enligt artikel 156 i denna förordning, vilka avser produktion eller försäljning av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller bearbetning av jordbruksprodukter, såvida inte förverkligandet av de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.”

I punkt 2 ska följande stycken införas efter första stycket:

”Jordbrukare, sammanslutningar av jordbrukare, eller sammanslutningar av sådana sammanslutningar, eller producentorganisationer som är erkända enligt artikel 152 eller 161 i denna förordning eller sammanslutningar av producentorganisationer som är erkända enligt artikel 156 i denna förordning, får emellertid begära ett yttrande från kommissionen om huruvida dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden är förenliga med målen i artikel 39 i EUF-fördraget.

Kommissionen ska handlägga begäranden om yttranden skyndsamt och skicka sitt yttrande till den sökande inom fyra månader från det att den mottog en fullständig begäran. Kommissionen får, på eget initiativ eller på en medlemsstats begäran, ändra ett yttrandes innehåll, särskilt om den sökande har lämnat felaktiga uppgifter eller missbrukat yttrandet.”

21.

Artikel 222 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:

”1. Under perioder av allvarlig obalans på marknaderna får kommissionen anta genomförandeakter som innebär att artikel 101.1 i EUF-fördraget inte ska tillämpas på avtal mellan och beslut av jordbrukare, sammanslutningar av jordbrukare, eller sammanslutningar av sådana sammanslutningar, eller erkända producentorganisationer, sammanslutningar av erkända producentorganisationer samt erkända branschorganisationer inom någon av de sektorer som avses i artikel 1.2 i denna förordning, förutsatt att dessa avtal och beslut inte undergräver den inre marknadens funktion, enbart syftar till att stabilisera den berörda sektorn och faller under en eller flera av följande kategorier:”

b)	Punkt 2 ska utgå.

22.	I artikel 232 ska punkt 2 utgå.

23.	Bilagorna VII och VIII ska ändras i enlighet med bilaga III till denna förordning.

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) nr 652/2014

Förordning (EU) nr 652/2014 ska ändras på följande sätt:

I artikel 4 ska följande punkt läggas till:

”4. Vid godkännande av fleråriga åtgärder får budgetåtaganden delas upp i årliga delåtaganden. Om budgetåtaganden delas upp på detta sätt ska kommissionen besluta om betalning av dessa med beaktande av hur långt åtgärderna har kommit, de beräknade behoven och vilken budget som finns att tillgå.”

2.	I artikel 13 ska punkt 5 utgå.

3.	I artikel 22 ska punkt 5 utgå.

4.	I artikel 27 ska punkt 5 utgå.

Artikel 6

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2018.

Emellertid ska

a)	artikel 3.11 a och b tillämpas från och med den 1 januari 2015,

b)	artikel 1.23 b tillämpas från och med den 1 januari 2016, och

c)	artikel 4.3 tillämpas från och med den 1 januari 2019.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2017.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

M. MAASIKAS

Ordförande

(1) EUT C 91, 23.3.2017, s. 1.

(2) EUT C 75, 10.3.2017, s. 63.

(3) EUT C 306, 15.9.2017, s. 64.

(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 december 2017.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).

(9) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1089 av den 6 juli 2015 om fastställande av budgettak för 2015 för vissa ordningar för direktstöd som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 och om fastställande av andelen för den särskilda minröjningsreserven för Kroatien (EUT L 176, 7.7.2015, s. 29).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

(11) Kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (EUT L 238, 1.9.2006, s. 13).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG (EUT L 189, 27.6.2014, s. 1).

(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).”

BILAGA I

Bilaga II till förordning (EU) nr 1305/2013 ska ändras på följande sätt:

I posten för artikel 17.3, Syfte: Investeringar i fysiska tillgångar, Jordbrukssektorn, Maximalt belopp i EUR eller nivå: 40 %, fjärde kolumnen, ska inledningen och första strecksatsen ersättas med följande:

”Av stödberättigande investeringar i andra regioner

Nivåerna ovan får ökas med ytterligare 20 procentenheter, förutsatt att det maximala kombinerade stödet inte överskrider 90 % för följande:

—	Unga jordbrukare i högst 5 år från och med dagen för etableringen i enlighet med landsbygdsprogrammet eller tills de åtgärder som fastställs i den affärsplan som avses i artikel 19.4 är slutförda.”

I posten för artikel 17.3, Syfte: Investeringar i fysiska tillgångar, Bearbetning och marknadsföring av produkter som förtecknas i bilaga I i EUF-fördraget, Maximalt belopp i EUR eller nivå: 40 % ska fjärde kolumnen ersättas med följande:

”Av stödberättigande investeringar i andra regioner

Nivåerna ovan får ökas med ytterligare 20 procentenheter, förutsatt att det maximala kombinerade stödet inte överskrider 90 %, för insatser som får stöd inom ramen för det europeiska innovationspartnerskapet, för kollektiva investeringar och integrerade projekt eller insatser som är kopplade till en sammanslagning av producentorganisationer.”

Posterna för artikel 37.5, 38.5 och 39.5 ska ersättas med följande:

”37.5	Skörde-, djur- och växtförsäkring	70 %	Av försäkringspremien
38.5	Gemensamma fonder för allvarliga klimathändelser, djur- och växtsjukdomar, angrepp av skadegörare och miljöolyckor	70 %	Av de stödberättigande kostnaderna
39.5	Inkomststabiliserande verktyg	70 %	Av de stödberättigande kostnaderna”

BILAGA II

I bilaga X till förordning (EU) nr 1307/2013 ska tabellen ”Omräknings- och viktningsfaktorer som avses i artikel 46.3” ändras på följande sätt:

Raden ”Arealer med skottskog med kort omloppstid” ska ersättas med följande:

”Arealer med skottskog med kort omloppstid (per 1 m2)

Ej tillämpligt

0,5

0,5 m2”

Raden ”Arealer med kvävefixerande grödor” ska ersättas med följande:

”Arealer med kvävefixerande grödor (per 1 m2)

Ej tillämpligt

1 m2”

Följande rader ska läggas till:

”Arealer med miskantus (Miscanthus)	Ej tillämpligt	0,7	0,7 m2
Arealer med skålört (Silphium perfoliatum)	Ej tillämpligt	0,7	0,7 m2
Mark i träda med dragväxter (bestående av pollen- och nektarrika arter)	Ej tillämpligt	1,5	1,5 m2”

BILAGA III

Bilagorna VII och VIII i förordning (EU) nr 1308/2013 ska ändras på följande sätt:

I bilaga VII del II punkt 1 c ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”—

får den övre gränsen för den totala alkoholhalten överstiga 15 volymprocent för viner med en skyddad ursprungsbeteckning vilka har framställts utan berikning, eller med berikning genom sådana metoder för partiell koncentrering som förtecknas i del I avsnitt B punkt 1 i bilaga VIII, under förutsättning att produktspecifikationen i den tekniska dokumentationen till den berörda skyddade ursprungsbeteckningen medger denna möjlighet,”.

I bilaga VIII del I avsnitt A ska punkt 3 ersättas med följande:

”3.	Under år med ovanligt ogynnsamma väderförhållanden får medlemsstaterna som ett undantag för de berörda regionerna höja det eller de gränsvärden som fastställs i punkt 2 med 0,5 procentenheter. Medlemsstaterna ska anmäla sådana höjningar till kommissionen.”

Uttalanden från kommissionen

Artikel 1 – Landsbygdsutveckling

— Förlängning av löptiden för landsbygdsutvecklingsprogrammen

Utgifter med anknytning till landsbygdsutvecklingsprogrammen 2014–2020 som godkänts i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EU) nr 1305/2013 kommer även i fortsättningen att berättiga till stöd från Ejflu, om de utbetalas till stödmottagarna senast den 31 december 2023. Kommissionen kommer att behandla det fortsatta stödet till landsbygdsutveckling efter 2020 inom ramen för sitt förslag till nästa fleråriga budgetram.

— Riskhantering

Kommissionen bekräftar sin avsikt att se över funktionen och effektiviteten för de riskhanteringsverktyg som nu ingår i förordning (EU) nr 1305/2013 inom ramen för sitt förslag om modernisering och förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken.

— Sanktioner för Leader

Kommissionen bekräftar sin avsikt att se över hur effektiva och proportionella de sanktioner för Leader är som ingår i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014.

Artikel 2 – Horisontell förordning

— Krisreserven

Kommissionen bekräftar att förvaltningen av reserven för kriser inom jordbrukssektorn och återbetalningen av anslag med anknytning till den finansiella disciplinen enligt artiklarna 25 och 26.5 i förordning (EU) nr 1306/2013 kommer att ses över inom ramen för förberedelserna inför nästa fleråriga budgetram för att möjliggöra effektiva interventioner i tid vid marknadskriser.

— Samordnad granskning

Kommissionen stöder modellen för samordnad granskning, vilket bekräftas av dess förslag till artikel 123 i den nya budgetförordningen. Kommissionen bekräftar också att denna modell redan är tillåten inom nuvarande rättsliga ramar för förvaltning och kontroll av jordbruksutgifter i förordning (EU) nr 1306/2013, och att den införts i kommissionens revisionsstrategi för 2014–2020. I synnerhet när det utlåtande som det attesterande organet lämnat i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 anses vara tillförlitligt, tar kommissionen hänsyn till det då den bedömer behovet av revisioner av det berörda utbetalande organet.

Artikel 3 – Direktstöd

— Proteinplanen

Kommissionen bekräftar sin avsikt att se över utbudet och efterfrågan av vegetabiliska proteiner i EU och överväga möjligheten att utarbeta en europeisk strategi för vegetabiliska proteiner i syfte att ytterligare främja produktionen av dem i EU på ett ekonomiskt och miljömässigt sunt sätt.

Artikel 4 – Samlade marknadsordningen (OCM)

— Frivilliga program för minskad produktion

Kommissionen bekräftar att förordning (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter i artiklarna 219 och 221 redan innehåller den nödvändiga rättsliga grunden för att, med förbehåll för att budgetmedel finns tillgängliga, kunna ta itu med marknadsstörningar och andra specifika problem, även på regional nivå, med möjlighet att bevilja direkt ekonomiskt stöd till jordbrukare. Dessutom kommer kommissionens förslag om att lägga till ett sektorsspecifikt inkomststabiliseringsverktyg till förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling att göra det möjligt för medlemsstaterna att i sina program för landsbygdsutveckling införa möjligheten att kompensera jordbrukare inom en viss sektor i händelse av en kraftig inkomstminskning.

Kommissionen bekräftar ytterligare att den vid marknadsstörningar eller hot om marknadsstörningar enligt artikel 219 får införa system där unionsstöd beviljas producenter som åtar sig att på frivillig basis minska sin produktion, inklusive nödvändiga uppgifter om hur ett sådant system ska förvaltas (t.ex. kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1612 (EUT L 242, 9.9.2016, s. 4).

— Erkännande av gränsöverskridande branschorganisationer

Kommissionen påminner om att regler om samarbete mellan producenter när det gäller erkännande av gränsöverskridande producentorganisationer, gränsöverskridande sammanslutningar av producentorganisationer och gränsöverskridande branschorganisationer, inklusive nödvändigt administrativt samarbete mellan berörda medlemsstater redan finns fastställda i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/232. Dessa reglers tillämpning och ändamålsenlighet kommer att ses över inom ramen för den pågående processen om modernisering och förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken.

— Illojala handelsmetoder

Kommissionen bekräftar att den har lanserat ett initiativ gällande livsmedelskedjan som för närvarande håller på att behandlas i de olika stadier som krävs enligt riktlinjerna för bättre lagstiftning. När förfarandet har avslutats kommer kommissionen eventuellt att lägga fram ett lagstiftningsförslag, möjligtvis under första hälften av 2018.

— Samarbete mellan producenter

Kommissionen noterar parlamentets och rådets överenskommelse om ändringarna till artiklarna 152, 209, 222 och 232. Kommissionen konstaterar att de ändringar som parlamentet och rådet kommit överens om är betydande samt att de har införts utan den konsekvensbedömning som krävs enligt punkt 15 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Detta leder till en oönskad grad av rättslig och förfarandemässig osäkerhet vars effekter och följder är omöjliga att förutse.

Eftersom de sammanlagda ändringarna av kommissionens ursprungliga förslag avsevärt ändrar den rättsliga ramen konstaterar kommissionen med oro att vissa av de nya bestämmelserna till förmån för producentorganisationerna kan äventyra småjordbrukares överlevnad och välmående samt konsumentintresset. Kommissionen bekräftar sitt åtagande att upprätthålla en effektiv konkurrens inom jordbrukssektorn och att ge full verkan åt målen för den gemensamma jordbrukspolitiken i artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I detta sammanhang konstaterar kommissionen att de ändringar som medlagstiftarna kommit överens om avsevärt begränsar såväl kommissionens som de nationella konkurrensmyndigheternas möjligheter att agera för att upprätthålla en effektiv konkurrens.

Kommissionens övergripande överenskommelse om omnibusförslaget, inklusive de ändringar som parlamentet och rådet kommit överens om, påverkar inte eventuella framtida förslag som kommissionen kan komma att lägga fram på dessa områden inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2020 och andra initiativ som särskilt är avsedda att ta itu med vissa av de frågor som berördes i den text som Europaparlamentet och rådet nu kommit överens om.

Kommissionen beklagar att medlagstiftarna inte på ett tillfredsställande sätt har behandlat frågan om både kommissionens och de nationella konkurrensmyndigheternas mycket begränsade roll att agera för att upprätthålla en effektiv konkurrens, och uttrycker sin oro över de eventuella konsekvenserna av denna begränsning för jordbrukare och konsumenter. Kommissionen konstaterar att lagtexten måste tolkas på ett sätt som är förenligt med fördraget, framför allt vad gäller kommissionens och nationella konkurrensmyndigheters möjlighet att ingripa om en producentorganisation, som har en stor marknadsandel, försöker begränsa sina medlemmars handelsutrymme. Kommissionen beklagar att denna möjlighet inte klart och tydligt säkerställs i lagtexten.

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 350

Svensk utgåva	Lagstiftning	60 årgången 29 december 2017

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2391 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EG) nr 1059/2003 vad gäller de territoriella typindelningarna (Tercet)	1
	*	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2392 av den 13 december 2017 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att förlänga nuvarande begränsningar i tillämpningsområdet för luftfartsverksamhet och förbereda för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021	7
	*	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial	15