7.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/1

7.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/2

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Kroatiens ansökan om registrering av namnet ”Slavonski kulen”/”Slavonski kulin” som skyddad geografisk beteckning (SGB) offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Kommissionen mottog den 11 februari 2016 ett meddelande om invändning från Slovenien. Kommissionen mottog den tillhörande motiverade invändningen den 7 april 2016.

(3)

Kommissionen fann invändningen giltig och uppmanade, genom en skrivelse av den 13 maj 2016, Kroatien och Slovenien att inleda lämpliga samråd under tre månader för att sinsemellan försöka nå en överenskommelse i enlighet med sina interna förfaranden.

(4)

Ingen överenskommelse nåddes mellan parterna. Informationen rörande samråden mellan Kroatien och Slovenien överlämnades i vederbörlig ordning till kommissionen. Kommissionen bör därför anta ett beslut i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3 b i förordning (EU) nr 1151/2012, med beaktande av resultaten av samråden.

(5)

Kommissionen har bedömt de argument som lämnas i den motiverade invändningen och i den information som lämnats till kommissionen rörande samråden mellan de berörda parterna och har kommit fram till att namnet ”Slavonski kulen”/”Slavonski kulin” bör registreras som skyddad geografisk beteckning (SGB).

(6)

I enlighet med artikel 10.1 c i förordning (EU) nr 1151/2012 hävdade klaganden att registreringen av ”Slavonski kulen”/”Slavonski kulin” som skyddad geografisk beteckning skulle äventyra överlevnaden för namnet på en identisk produkt som lagligen har marknadsförts under minst fem år före det offentliggörande som anges i artikel 50.2 a.

(7)

Enligt klaganden har den slovenska producenten Celjske mesnine d.d. lagligen producerat och marknadsfört ”Slavonski kulen” i mer än 25 år, med en årlig genomsnittlig produktion på cirka 70 ton. Den ”Slavonski kulen” som tillverkas i Slovenien inbringar runt 450 000 euro varje år och tack vare dess höga kvalitet ökar produktionen. Det framlades bevis för att den ”Slavonski kulen” som tillverkas i Slovenien har marknadsförts i Slovenien och på andra ställen inom EU (Österrike, Tyskland, Danmark, Sverige och Kroatien) och i tredjeländer (Serbien samt Bosnien och Hercegovina) under de senaste tio åren.

(8)

Klaganden uppger, och ingenting har framkommit som bevisar motsatsen, att användandet av namnet ”Slavonski kulen” i Slovenien aldrig syftat till att utnyttja det anseende som den kroatiska produkten har, och att konsumenter aldrig har vilseletts avseende produktens ursprung.

(9)

Mot bakgrund av ovanstående skulle en registrering av namnet ”Slavonski kulen”/”Slavonski kulin” som skyddad geografisk beteckning och det därpå följande förbudet mot att använda namnet, äventyra överlevnaden för namnet på en identisk produkt som används av Celjske mesnine. Kraven för att registrera namnet ”Slavonski kulen”/”Slavonski kulin” (SGB) har inte ifrågasatts. Därför kan namnet registreras som skyddad geografisk beteckning.

(10)

Mot bakgrund av att den information som lämnats i den slovenska invändningen bevisar att den ”Slavonski kulen” som tillverkas i Slovenien lagligen har marknadsförts under det namnet under mer än fem år men mindre än 25 år, är det dock lämpligt att ge det slovenska företaget Celjske mesnine d.d. en övergångsperiod på fem år, under vilken företaget får fortsätta att använda det namn som äventyras av registreringen medan de anpassar marknadsföringen av sin produktion.

(11)

Även om hela namnet ”Slavonski kulen”/”Slavonski kulin” omfattas av skyddet kan den icke-geografiska delen av det namnet, ”kulen”/”kulin”, vilket definierar en typ av korv, fortsätta att användas i hela unionen, även vid översättning, förutsatt att de principer och regler som är tillämpliga i EU:s rättsordning iakttas.

(12)

Mot denna bakgrund bör namnet ”Slavonski kulen”/”Slavonski kulin” tas upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

7.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/4

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EU) nr 791/2011 (2) en slutgiltig antidumpningstull på mellan 48,4 och 62,9 % på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet). Dessa åtgärder kallas nedan de gällande åtgärderna.

(2)

Efter en undersökning om kringgående i enlighet med artikel 13 i grundförordningen utvidgade rådet i juli 2012 genom genomförandeförordning (EU) nr 672/2012 (3) de gällande åtgärderna så att tullen för alla övriga företag även omfattar import av den berörda produkten som avsänts från Malaysia, oavsett om dess deklarerade ursprung är Malaysia eller inte.

(3)

Efter en undersökning om kringgående i enlighet med artikel 13 i grundförordningen utvidgade rådet i januari 2013 genom genomförandeförordning (EU) nr 21/2013 (4) de gällande åtgärderna så att tullen för alla övriga företag även omfattar import av den berörda produkten som avsänts från Taiwan och Thailand, oavsett om dess deklarerade ursprung är Taiwan och Thailand eller inte.

(4)

Efter en undersökning om kringgående i enlighet med artikel 13 i grundförordningen utvidgade rådet i december 2013 genom genomförandeförordning (EU) nr 1371/2013 (5) de gällande åtgärderna så att tullen för alla övriga företag även omfattar import av den berörda produkten som avsänts från Indien och Indonesien, oavsett om dess deklarerade ursprung är Indien och Indonesien eller inte.

(5)

Efter en undersökning om kringgående i enlighet med artikel 13 i grundförordningen utvidgade kommissionen i september 2014 genom genomförandeförordning (EU) nr 976/2014 (6) de gällande åtgärderna så att tullen även omfattar vissa lätt modifierade glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Kina.

(6)

Slutligen, efter en undersökning i enlighet med artiklarna 11.3 och 13.4 i grundförordningen, undantog kommissionen i september 2015 genom genomförandeförordning (EU) 2015/1507 (7) vissa indiska tillverkare från utvidgningen av den tull som ska tillämpas på import av den berörda produkten som avsänts från Indien, oavsett om dess deklarerade ursprung är Indien eller inte.

(7)

Efter tillkännagivandet om att giltighetstiden (8) för antidumpningsåtgärderna beträffande import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Kina snart skulle komma att löpa ut mottog kommissionen en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(8)

Begäran ingavs av Alliance for the Defence of Open Mesh Fabrics (nedan kallad ADOMF eller sökanden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa glasfibervävnader med öppna maskor.

(9)

Begäran grundades på påståendet att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta och skadan för unionsindustrin återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(10)

Efter att ha fastställt att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång meddelade kommissionen den 9 augusti 2016 i Europeiska unionens officiella tidning  (9) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) att en översyn vid giltighetstidens utgång skulle inledas enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(11)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 juli 2015–30 juni 2016 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och de användare i unionen som den visste var berörda samt de kinesiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att samarbeta.

(13)

Berörda parter gavs tillfälle att, inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande, skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde detta blev hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden (nedan kallat förhörsombudet). Fyra höranden anordnades, varav två med förhörsombudet, på begäran av några unionstillverkare, European Association of Technical Fabrics Producers och kinesiska tillverkare.

(14)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de exporterande tillverkarna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(15)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads alla 13 kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som efterfrågades i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen uppmanade dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(16)

Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna lämnade de begärda uppgifterna. De kinesiska myndigheterna informerades om den bristande samarbetsviljan.

(17)

De icke-samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna lämnade dock synpunkter där de ifrågasatte riktigheten i begäran och invände mot att åtgärderna skulle fortsätta att gälla.

(18)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljnings- och tillverkningsvolymen, och tog även hänsyn till den geografiska spridningen. Det preliminära urvalet bestod av tre unionstillverkare. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Unionstillverkaren Asglatex Ohorn GmbH i urvalet, som inte var en av de största tillverkarna utan betecknas som litet eller medelstort företag, lämnade ett ytterst bristfälligt svar på frågeformuläret som dessutom visade att vissa volymuppgifter som lämnats innan förfarandet inleddes och utifrån vilka företaget hade valts ut för att ingå i urvalet behövde korrigeras. Det framgick också att det kunde bli svårt att kontrollera uppgifterna, eftersom den personal som lämnat svaren inte längre arbetade kvar. Kommissionen beslutade därför att ändra urvalet och ersätta unionstillverkaren i fråga med den tredje största tillverkaren, Tolnatext Fonalfeldolgozo es Müszakiszovetgyarto Bt. Eftersom kommissionen inte mottagit några synpunkter på det ändrade urvalet innan tidsfristen löpte ut bekräftade den urvalet i dess ändrade sammansättning. Det slutliga urvalet svarade för över 70 % av unionsindustrins totala tillverkning och försäljning under översynsperioden och ansågs därför vara representativt för unionsindustrin.

(19)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla kända icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som efterfrågades i tillkännagivandet om inledande.

(20)

Kommissionen kontaktade 28 kända importörer/användare. Bara en av dem svarade på stickprovsformuläret, varför ett stickprovsförfarande inte ansågs motiverat.

(21)

Kommissionen sände frågeformulär till tre samarbetsvilliga företag i jämförbara länder, de tre unionstillverkarna som ingick i urvalet, tre icke-närstående importörer och fem potentiella användare i unionen.

(22)

Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och från tre tillverkare i de potentiella jämförbara länderna (Kanada och Indien).

(23)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att kunna fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och återkommande skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes på plats hos följande företag:

(24)

Den 26 juni 2017 lämnade kommissionen ut uppgifter om de väsentliga omständigheter och överväganden enligt vilka den ämnade upphäva gällande antidumpningstullar (nedan kallat utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på utlämnandet av uppgifter. Sökanden lämnade i en skriftlig inlaga sina synpunkter på kommissionens slutsatser. Sammanfattningsvis kan sägas att sökanden invände mot kommissionens preliminära slutsats att det var osannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Sökanden hävdade att den förväntade ökningen av importen i stället skulle leda till en återkommande väsentlig skada. Denna part bad också att förhörsombudet skulle ingripa och efter att ha blivit hörd lämnade parten ytterligare uppgifter.

(25)

Efter att noggrant ha analyserat de uppgifter som var tillgängliga för den samt de uppgifter som lämnats efter utlämnandet av uppgifter justerade kommissionen sina slutsatser. När kommissionen lämnade ut uppgifterna ansåg den att det var osannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Efter att ha tagit del av de uppgifter som lämnades efter detta godtog kommissionen dock sökandens argument om att kvaliteten på den kinesiska produkten hade utvecklats till en nivå som motsvarade unionsindustrins kvalitet. Denna bedömning ledde till slutsatsen om att prisunderskridande förelåg och kastade ett helt annat ljus över analysen av sannolikheten för återkommande skada.

(26)

Den 6 september 2017 underrättade kommissionen alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Kina (nedan kallat det ytterligare utlämnandet av uppgifter). Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen synpunkter från olika parter.

(27)

De kinesiska tillverkarna lämnade en skriftlig inlaga med sina synpunkter på kommissionens slutsatser och samlade bedömning. För det första hävdade de kinesiska tillverkarna att kommissionen genom att inte tillämpa kvalitetsjusteringen i beräkningarna av prisunderskridandet i föreliggande fall skulle ha ändrat den metod som användes i den ursprungliga undersökningen (se skäl 97). Eftersom denna påstådda förändring skulle leda till en annan slutsats om sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla invände de kinesiska tillverkarna därför mot denna slutsats. De framförde vidare att det ytterligare utlämnandet av uppgifter inte innehöll ett antal punkter som ingick i det första utlämnandet av uppgifter. Slutligen hävdade de att kommissionen inte längre kunde använda metoden med jämförbart land, eftersom kommissionen hursomhelst använt sig av den påstått ändrade metoden för att fastställa normalvärdet jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(28)

Sökanden menade att inledandet av en interimsöversyn, som kommissionen föreslog i det ytterligare utlämnandet av uppgifter, bara bör övervägas om de kinesiska exporterande tillverkarna lämnade in en väl underbyggd begäran om en sådan översyn. Kommissionen vill här påpeka att den kan överväga om det skulle vara lämpligt att inleda en interimsöversyn på eget initiativ, för att så småningom i detalj kunna avgöra vilken betydelse kvalitetsfrågan har på exportpriserna för den berörda produkten och därmed på dumpnings- och skademarginalerna, samt på situationen för de två grupperna av tillverkare (vertikalt integrerade och övriga tillverkare [även kallade vävare], se skäl 117) med syftet att se till att resultatindikatorerna för dessa tillverkare inte snedvrids av att den ena gruppen i urvalet dominerar över den andra.

(29)

Vid ett hörande med kommissionens avdelningar efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter uttalade sig också de kinesiska myndigheterna och menade att den justering som avses i skäl 97 bör bibehållas.

(30)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(31)

Den berörda produkten är vissa glasfibervävnader med öppna maskor med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, med undantag av glasfiberskivor, med ursprung i Kina (nedan kallad den produkt som översynen gäller), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7019 51 00 och ex 7019 59 00 (Taric-nummer 7019510019 och 7019590019).

(32)

Glasfibervävnader med öppna maskor finns med olika cellstorlekar och vikt per kvadratmeter och används främst som förstärkningsmaterial inom byggsektorn (utvändig värmeisolering, golvförstärkning och väggreparationer).

(33)

Av undersökningen framgick att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(34)

Kommissionen fastställde därför att dessa produkter var likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(35)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

(36)

Inga kinesiska exporterande tillverkare samarbetade vid undersökningen. Eftersom ingen kinesisk exporterande tillverkare samarbetade, grundar sig den övergripande analysen, där dumpningsberäkningen ingår, på tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen. Bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning gjordes därför med utgångspunkt i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och andra informationskällor, t.ex. handelsstatistik över import och export (Eurostat och kinesiska exportdata), svaret från tillverkaren i det jämförbara landet, de kinesiska exporterande tillverkarnas synpunkter samt bevisning som sökanden lämnat.

(37)

I tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen berörda parter om att den planerade att använda Kanada som möjligt jämförbart land och uppmanade parterna att lämna synpunkter. I den ursprungliga undersökningen användes Kanada som ett lämpligt jämförbart land. Andra potentiella jämförbara länder nämnda i tillkännagivandet om inledande var Bangladesh, Filippinerna, Indien, Indonesien, Moldavien, Taiwan, Thailand och Turkiet.

(38)

Skrivelser skickades till alla kända faktiska tillverkare av vissa glasfibervävnader med öppna maskor i Bangladesh, Filippinerna, Indien och Turkiet med förfrågan om samarbete vid undersökningen och med ett bifogat frågeformulär för jämförbart land. I länder utan kända tillverkare begärdes uppgifter om tillverkare från de nationella myndigheterna. Två faktiska tillverkare i Indien svarade.

(39)

Endast en kanadensisk tillverkare och de två faktiska tillverkarna i Indien var samarbetsvilliga.

(40)

I valet mellan Indien och Kanada valde kommissionen Kanada på grundval av följande: i) Som nämnts ovan var Kanada det jämförbara landet i den ursprungliga undersökningen. ii) Den samarbetsvilliga kanadensiska tillverkarens tillverkningsvolym (mellan 20 miljoner och 30 miljoner kvadratmeter) var jämförbar med tillverkningsvolymen för de (största) kinesiska tillverkarna i urvalet i den ursprungliga undersökningen (tillverkningsvolymer mellan 23 miljoner och 59 miljoner kvadratmeter). Kostnadsstruktur och stordriftsfördelar i Kanada var därför sannolikt mest jämförbara med de kinesiska tillverkarna. Trots bristande samarbetsvilja från kinesiska exportörer i det här fallet finns det ingen anledning att förmoda annat än att detta fortfarande gäller. De två indiska tillverkarna var däremot mindre (tillverkning mellan 1 och 5 miljoner kvadratmeter) och därför inte jämförbara med de kinesiska tillverkarna vad beträffar kostnadsstruktur och stordriftsfördelar. iii) Den kanadensiska tillverkarens försäljning på hemmamarknaden var större än de två samarbetsvilliga indiska tillverkarnas försäljning på hemmamarknaden totalt sett och utgjorde därför en mer representativ grund för att fastställa normalvärdet.

(41)

De kinesiska tillverkarna framförde som första argument att kommissionen enligt deras åsikt inte längre kunde använda metoden med jämförbart land. Om denna metod ändå användes motsatte de sig, som andra argument, valet av Kanada och krävde ett annat jämförbart land av följande anledningar: i) Undersökningsresultat på grundval av endast en tillverkare skulle vara missvisande. ii) Den enda kanadensiska tillverkaren var närstående till en av de klagande unionstillverkarna, och därför kunde den kanadensiska enheten ha infört särskilda prissättnings- och kostnadsberäkningsprinciper med tanke på den kommande översyn vid giltighetens utgång som dess moderbolag skulle komma att inge. iii) Det förekom informationsasymmetri, eftersom sökanden hade tillgång till de konfidentiella uppgifter som skulle komma att lämnas av dess närstående tillverkare i det jämförbara landet, medan de kinesiska tillverkarna inte hade det.

(42)

När det gäller det första argumentet avseende användningen av metoden med ett jämförbart land erinrar kommissionen om att alla kinesiska exporterande tillverkare hade haft möjlighet att lämna in ansökningar om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (marknadsekonomisk status) för att få individuella beräkningar av dumpningsmarginalerna. Ingen av dessa exportörer utnyttjade den möjligheten. Normalvärdet bestämdes därför i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen på grundval av uppgifter från ett jämförbart land. Detta argument avvisades därför.

(43)

När det gäller det andra argumentet avseende valet av Kanada påpekar kommissionen att Kanada, och samma kanadensiska tillverkare, redan hade använts som jämförbart land och tillverkare i det jämförbara landet vid den ursprungliga undersökningen. Eftersom de exporterande tillverkarna inte motiverade varför de invände mot valet av Kanada ansåg kommissionen att det fortfarande var lämpligt att välja Kanada. Kanada var (se skäl 40) under alla omständigheter mest lämpligt med tanke på tillverkningsvolymer och inhemsk försäljning, vilka båda är faktorer som används för att fastställa normalvärden. Slutligen finns det inget rättsligt hinder för att välja ett jämförbart land med bara en samarbetsvillig tillverkare, även om den tillverkaren är närstående till en unionstillverkare. Kommissionen förvissade sig i alla händelser om att de uppgifter som den kanadensiska tillverkaren lämnat var tillförlitliga. Kommissionen avvisade därför de exporterande tillverkarnas argument.

(44)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter upprepade de kinesiska exporterande tillverkarna sitt argument att kommissionen inte längre kunde använda metoden med jämförbart land. De hävdade att kommissionen hade ändrat sin analysmetod i andra avseenden, särskilt beträffande kvalitetsjusteringen, och att kommissionen därför även borde ha ändrat sin analysmetod i fråga om metoden med jämförbart land.

(45)

Kommissionen avvisade återigen detta argument. Metoden med jämförbart land kunde användas av de anledningar som anges i skäl 42. Kommissionens bedömning i fråga om kvalitetsjusteringen är vidare en fråga som inte har någonting att göra med valet av jämförbart land.

(46)

Följaktligen drog kommissionen, precis som i den ursprungliga undersökningen, slutsatsen att Kanada är ett lämpligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(47)

Uppgifterna från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet låg till grund för bestämningen av normalvärdet.

(48)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som den samarbetande tillverkaren i Kanada sålde till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ i jämförelse med den totala exportvolymen från Kina till unionen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på den kanadensiska hemmamarknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen. Utifrån detta konstaterades det att den inhemska försäljningen i det jämförbara landet var representativ.

(49)

Kommissionen undersökte sedan vad gäller tillverkaren i det jämförbara landet huruvida försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. För varje produkttyp fastställdes andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden. Försäljningstransaktionerna ansågs vara lönsamma när priset per enhet var lika med eller högre än tillverkningskostnaden. Den kanadensiska tillverkarens tillverkningskostnad för varje produkttyp som framställts under undersökningsperioden fastställdes därför.

(50)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp som såldes till ett nettopris motsvarande minst den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, och om det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna för all inhemsk försäljning av den typen under undersökningsperioden. I alla övriga fall konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att man till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den relevanta produkttypen adderade försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst på den kanadensiska marknaden under undersökningsperioden.

(51)

Den ursprungliga undersökningen visade att det, vad beträffar prisjämförelsen, fanns skillnader mellan produkterna som påverkar dessa priser, bl.a. i fråga om kvaliteten på insatsvarorna för tillverkningen av den berörda produkten i Kina. Detta ledde till stora variationer i de priser som de kinesiska exporterande tillverkarna tog ut vid export av den berörda produkten till unionen. Som anges i skälen 97–103 lade sökandena emellertid fram bevisning för att denna viktiga skillnad under tiden hade försvunnit, och för att de kinesiska tillverkarna hade övergått till produkttyper av högre kvalitet när de exporterade sina produkter till unionen.

(52)

Vid fastställandet av normalvärdet använde sig kommissionen därför av två scenarier vid sina beräkningar: I scenario 1 medräknades alla jämförbara produkter som tillverkaren i det jämförbara landet tillverkat och sålt, och i scenario 2 medräknades bara den billigaste produkttypen, vilken sannolikt också motsvarade produkttyperna av lägre kvalitet. I scenario 2 fastställdes normalvärdet bara utifrån det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnittligt pris för den inhemska försäljningen under översynsperioden. I scenario 1 grundades över hälften av normalvärdet på de faktiska inhemska priserna och återstoden konstruerades, eftersom antingen tröskeln på 80 % och/eller kravet på lönsamhet såsom nämns i skäl 50 inte var uppfyllt eller en viss produkttyp inte såldes på hemmamarknaden.

(53)

Tillverkaren i det jämförbara landet tillverkade under översynsperioden produkter av alla kvaliteter och även vissa nischprodukter med högt förädlingsvärde som inte beaktades vid beräkningen av dumpning.

(54)

Som konstateras i skälen 59–60 resulterade dessa två scenarier vid beräkningen i olika resultat i fråga om dumpningsmarginalen.

(55)

Såsom anges i skäl 16 var inga kinesiska exporterande tillverkare samarbetsvilliga vid undersökningen. Exportpriset fastställdes därför utifrån de mest tillförlitliga uppgifter som fanns tillgängliga, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(56)

Cif-priset vid unionens gräns fastställdes på grundval av statistik från Eurostat.

(57)

Kommissionen jämförde normalvärdet (utifrån en beräkning enligt scenario 1 eller 2 såsom anges i skäl 52) och exportpriset fritt fabrik. Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet.

(58)

Beträffande de priser som tillverkaren i det jämförbara landet tagit ut på hemmamarknaden gjordes justeringar för inhemska transportkostnader och förpackningskostnader samt, där det var lämpligt, för avdrag och rabatter. Den totala effekten av justeringarna var [5–10 %] av det sammanlagda fakturavärdet. Motsvarande justeringar gjordes för tillverkningskostnaden. Beträffande exportpriserna bestämdes värdet fritt fabrik genom att man från cif-priset vid unionens gräns drog bort kostnaderna för transport, försäkring, hantering och andra ersättningar, såsom beräknat i den ursprungliga undersökningen ([5–10 %] av fakturavärdet).

(59)

På grundval av ovanstående och när alla jämförbara produkter som tillverkaren i det jämförbara landet tillverkat och sålt enligt scenario 1 (se skäl 52) räknats med, uppgick den beräknade dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset fritt unionens gräns, före tull, till 205,5 %. Som anges ovan omfattade denna beräkning dock alla jämförbara produkter som tillverkaren i det jämförbara landet tillverkat och sålt. Särskilt med tanke på den bristande samarbetsviljan från de exporterande tillverkarnas sida var det oklart huruvida denna tillverkares produkttyper motsvarade dem som de kinesiska exporterande tillverkarna exporterade till unionen.

(60)

Även om bara den billigaste produkttypen som tillverkaren i det jämförbara landet tillverkat och sålt räknades med, enligt scenario 2 (se skäl 52), var dumpningsmarginalen betydande och uppgick till 35,1 %.

(61)

Kommissionen försökte också göra en beräkning av dumpningsmarinalen för varje produkttyp. Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga och faktiska uppgifter om kinesiska produkttyper därmed saknades bedömdes detta vara omöjligt för översynen vid giltighetstidens utgång. Då kommissionen fortfarande förfogade över uppgifter fördelade efter produkttyp från den ursprungliga undersökningen använde den sig av dessa uppgifter för att göra en pro forma tredje beräkning av dumpningsmarginalen för att bekräfta beräkningen av dumpningsmarginalen enligt antingen scenario 1 eller scenarion 2.

(62)

Den tredje beräkningen resulterade i dumpningsmarginaler på mellan 35,7 % och 46,4 %. Denna tredje beräkning visade att dumpning fortfarande förekom vid exporten av den berörda produkten till unionen, men kommissionen kom – utöver detta konstaterande av dumpning – fram till att de siffror som beräkningen resulterade i inte var tillförlitliga. Detta berodde på att det vid undersökningen inte framkommit någon bevisning för att produkttypmixen för export till unionen var oförändrad sedan den ursprungliga undersökningen. Såsom anges i skälen 97–103 lade sökandena fram bevisning för att de kinesiska exporterande tillverkarna under tiden hade övergått till produkttyper med högre förädlingsvärde i linje med sin tekniska utveckling. Denna simulering utgör därför en lägsta möjliga uppskattning av dumpningsmarginalerna genom att den är relativt sett mer fokuserad på de billigare tidigare förekommande produkttyperna. Såsom anges i skäl 5 konstaterades dessutom att vissa produkttyper hade modifierats något för att kringgå åtgärderna. Ingen av dessa slutsatser motbevisades av kinesiska exporterande tillverkare.

(63)

Som en följd av ovanstående beslutade kommissionen att den dumpningsmarginalberäkning som gjorts i scenario 2 (som resulterade i en dumpningsmarginal på 35,1 %) utgjorde den lägsta möjliga uppskattningen av de faktiska dumpningsmarginalerna i avsaknad av faktiska uppgifter från kinesiska exporterande tillverkare av den berörda produkten.

(64)

Kommissionen drog således slutsatsen att de kinesiska exporterande tillverkarna i alla händelser fortsatte att exportera den berörda produkten till unionen till dumpade priser under översynsperioden.

(65)

Kommissionen undersökte vidare om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Kommissionen undersökte de kinesiska exportörernas beteende på andra marknader, den kinesiska tillverkningskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten samt hur attraktiv unionsmarknaden är.

(66)

På grund av de kinesiska exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja fanns det inga exakta uppgifter om exportpriserna från Kina till övriga länder. De prisuppgifter som fanns tillgängliga i den kinesiska exportstatistiken avsåg ett större produktomfång, men trots det hänvisade både sökanden och de kinesiska exporterande tillverkarna till dem i sina inlagor, samtidigt som man drog motstridiga slutsatser. Dessutom kunde man inte veta något om produktmixen vid exporten till tredjeländer, vilket gjorde det omöjligt för kommissionen att fastställa den jämförbara prisnivån för den kinesiska exporten till andra marknader.

(67)

Kommissionen ansåg därför att den bevisning som sökanden lagt fram i form av statistiska uppgifter som avsåg ett större produktomfång inte gjorde att den kunde dra någon slutsats om huruvida det förekom dumpning till andra marknader eller inte.

(68)

På grund av de kinesiska exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja fastställdes den outnyttjade kapaciteten i Kina utifrån en studie som genomförts på uppdrag av sökanden och inkluderats i begäran om översyn vid giltighetens utgång. En uppdaterad version av studien lämnades senare av sökanden.

(69)

Enligt den ursprungliga studien var den totala kapaciteten i Kina 1 840 miljoner kvadratmeter medan tillverkningsvolymen var 1 390 miljoner kvadratmeter, vilket innebar en stor outnyttjad kapacitet på 450 miljoner kvadratmeter. Enligt den uppdaterade versionen var den totala kapaciteten i Kina 2 295 miljoner kvadratmeter medan tillverkningsvolymen var 1 544 miljoner kvadratmeter, vilket innebar en ännu större outnyttjad kapacitet på 751 miljoner kvadratmeter. Med tanke på att det inte är realistiskt att uppnå ett kapacitetsutnyttjande på 100 % ansåg sökanden själv att en maximal nyttjandegrad på mellan 85 och 90 % skulle vara mer adekvat. Utgår man från den försiktigare uppskattningen av kapacitetsutnyttjandegraden på 85 % skulle den faktiska tillgängliga outnyttjade kapaciteten vara 406 miljoner kvadratmeter. Som en jämförelse var den totala förbrukningen i unionen 714 miljoner kvadratmeter under översynsperioden, vilket tyder på att en betydande outnyttjad kapacitet skulle finnas tillgänglig för att riktas mot unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(70)

De kinesiska exporterande tillverkarna ifrågasatte studiens tillförlitlighet och begärde att kommissionen skulle bortse från den. Deras första invändning var att avsaknaden av en meningsfull offentlig version av studien gjorde det omöjligt för dem att lämna synpunkter. De påpekade för det andra att experten som hade sammanställt studien inte var opartisk med tanke på dennes koppling till unionsindustrin. De hävdade för det tredje att all outnyttjad kapacitet skulle absorberas av den ökande inhemska efterfrågan i Kina, såsom anges i ett citat från en artikel i en specialtidskrift som hänvisade till den starka tillväxten inom byggsektorn i Kina (10).

(71)

Vad gäller de kinesiska exporterande tillverkarnas första påstående påpekade kommissionen att en offentlig version av den uppdaterade studien ingick i de offentliga handlingarna. Kommissionen ansåg att denna version var meningsfull och erbjöd de kinesiska exporterande tillverkarna att lämna mer detaljerade synpunkter, och att översända styrkt bevisning för att motbevisa studiens påståenden och slutsatser. De kinesiska exporterande tillverkarna preciserade i alla händelser inte vilken del av den offentliga versionen av studien som inte var tillräckligt meningsfull för dem att lämna synpunkter på. Detta argument avvisades därför.

(72)

Vad beträffar de kinesiska exporterande tillverkarnas andra påstående framhöll kommissionen att den ansåg att studien utgjorde de bästa tillgängliga uppgifterna, med tanke på Kinas bristande samarbetsvilja och att de kinesiska exporterande tillverkarna inte hade lämnat någon annan detaljerad information om kapacitet. Kommissionen kunde inte heller inhämta någon information som ifrågasatte studien.

(73)

Vad beträffar det tredje påståendet instämde kommissionen i att en del av tillverkningskapaciteten skulle kunna användas för att tillgodose den ökande inhemska efterfrågan. De exporterande tillverkarna angav dock ingen siffra för den inhemska förbrukningen i Kina som kunde styrka deras påstående att den beräknade ökningen av inhemsk efterfrågan skulle absorbera hela den outnyttjade kapaciteten. Inte heller kommissionens undersökning resulterade i någon sådan siffra. Det är också sannolikt att delar av den outnyttjade kapaciteten skulle exporteras till tredjeländer, inte bara till unionen.

(74)

Kommissionen drog därför slutsatsen att den outnyttjade kapacitet som kunde förväntas riktas mot unionsmarknaden, även med beaktande av den nuvarande inhemska efterfrågan i Kina, var högst 406 miljoner kvadratmeter om åtgärderna skulle upphöra att gälla. En del av den outnyttjade kapaciteten skulle sannolikt även absorberas av en ökad inhemsk kinesisk förbrukning i framtiden, och en del av den även säljas till andra exportmarknader än unionen, men kommissionen mottog inga uppgifter om detta från berörda parter och fann själv inte heller några sådana (se skälen 66 och 67).

(75)

Efter det ytterligare tillkännagivandet av uppgifter fortsatte de kinesiska exporterande tillverkarna att bestrida undersökningsresultaten om den outnyttjade kapaciteten. Man hävdade att bedömningen bara byggde på antaganden och inte styrktes av faktisk bevisning. De hävdade att den studie som ingetts av sökanden hänvisade till fel webbplatser för två kinesiska exporterande tillverkare, och att en tredje kinesisk tillverkares kapacitet rapporterades vara 129 miljoner kvadratmeter, medan kapaciteten i själva verket var 60 miljoner kvadratmeter.

(76)

Kommissionen konstaterade att bedömningen av outnyttjad kapacitet i avsaknad av samarbetsvilja från Kina byggde på bästa tillgängliga uppgifter, vilket förklaras i skäl 72. Kommissionen framhöll att den outnyttjade kapaciteten uppskattades till högst 406 miljoner kvadratmeter och att en viss del av den outnyttjade kapaciteten skulle absorberas av inhemsk kinesisk förbrukning och av andra exportmarknader än unionen, vilket förklaras i skäl 74. De kinesiska exporterande tillverkarna bestred inte kapacitetsuppskattningarna för de två kinesiska tillverkarna med de påstått felaktiga webbadresserna. Kommissionen ansåg att det, även om de kinesiska tillverkarnas påståenden var korrekta och uppskattningen av kapaciteten blev annorlunda, inte fanns någon anledning att ifrågasätta den övergripande slutsatsen att det fanns en betydande outnyttjad kapacitet i Kina. Även om den tredje kinesiska tillverkarens faktiska kapacitet var 60 miljoner kvadratmeter, såsom man gjorde gällande, och även om kapacitetsuppskattningen för de två andra kinesiska tillverkarna baserades på felaktiga webbplatser, skulle den totala uppskattade outnyttjade kapaciteten i Kina fortfarande motsvara nästan 50 % av unionens förbrukning.

(77)

På grund av avsaknad av samarbetsvilja från Kina och kinesiska fakturor till andra marknader förelåg inga uppgifter om exakt exportpris och produktmix från Kina till övriga länder. Det var därför omöjligt för kommissionen att fastställa prisnivåns attraktionskraft i unionen jämfört med andra exportmarknader.

(78)

Såsom konstaterades efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter visade dock beräkningen av prisunderskridandet att unionstillverkarna i genomsnitt fick ut priser på unionsmarknaden som låg betydligt högre än de kinesiska importpriserna under översynsperioden. Mot den bakgrunden kan det slås fast att prisnivån på unionsmarknaden är attraktiv för de kinesiska exporterande tillverkarna.

(79)

Kommissionen ansåg vidare att unionsmarknadens attraktionskraft kunde visas genom i) nivån på den kinesiska marknadspenetrationen före införandet av åtgärderna (marknadsandelen var 51 % under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (11)) och ii) förekomsten av ett antal kringgåenden, vilket beskrivs i skälen 2–5.

(80)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsmarknaden förblir attraktiv för de kinesiska exporterande tillverkarna.

(81)

Mot bakgrund av ovanstående och med tanke på en betydande outnyttjad kapacitet i Kina och unionsmarknadens attraktionskraft drog kommissionen slutsatsen att dumpningen sannolikt skulle återkomma om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(82)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av 22 kända tillverkare. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(83)

Unionstillverkningen fastställdes till totalt 694 633 582 kvadratmeter under översynsperioden. De företag som ställde sig bakom begäran om översyn svarade för mer än 80 % av den sammanlagda unionstillverkningen under översynsperioden. Såsom anges i skäl 18 svarade de unionstillverkare som ingick i urvalet för mer än 70 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(84)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att summera unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden och importen från alla länder på grundval av databasen enligt artikel 14.6 (12).

(85)

Kommissionen konstaterar att berörda parter, och särskilt sökanden, använde importstatistik från Eurostat för fullständiga åttasiffriga nummer för att uppskatta importvolymerna från Kina och andra länder. Dessa nummer inbegriper emellertid även produkter som inte omfattas av undersökningen. Som nämnts ovan använde kommissionen importuppgifter från artikel 14.6-databasen som endast avser import av den undersökta produkten och därmed är importvolymen och följaktligen den uppskattade förbrukningen i unionen mer korrekt än om uppgifter för fullständiga åttasiffriga nummer från Eurostat används.

(86)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(87)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i unionen varje år och med 21 % totalt. Den stora förbrukningsökningen återspeglar den allmänna återhämtningen inom byggsektorn och den stora efterfrågan på material för utvändig värmeisolering, vilket är en produkt i senare led som använder glasfibervävnader med öppna maskor. Förbrukningen i unionen av glasfibervävnader med öppna maskor förväntas fortsätta att öka under de kommande åren.

(88)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym och marknadsandel

(89)

Importen till unionen från Kina minskade med 57 % under skadeundersökningsperioden. Den ökade först med 7 % mellan 2013 och 2014, men minskade sedan markant med 45 % mellan 2014 och 2015 och låg sedan kvar på en låg nivå fram till översynsperiodens slut. Den kinesiska marknadsandelen följde denna trend och ökade först mellan 2013 och 2014, för att sedan minska kraftigt först till 1,68 % under 2014 och därefter till 1,18 % under översynsperioden, från den högsta nivån på 3,50 % under 2014. Marknadsandelen minskade mer än importvolymen på grund av den ökande förbrukningen i unionen.

(90)

Kommissionen tittade också närmare på utvecklingen av importen från Indien, Indonesien, Malaysia, Taiwan och Thailand mot bakgrund av de gällande åtgärderna mot kringgående och sökandens begäran att den importen borde läggas till den kinesiska marknadsandelen. Den totala importvolymen från dessa fem länder minskade betydligt under skadeundersökningsperioden. Minskningen var mest markant från 2013 till 2014. Under översynsperioden uppgick den totala importvolymen från dessa fem länder till bara 1 118 317 kvadratmeter, vilket motsvarar en marknadsandel på endast 0,16 %.

(91)

Sökanden, flera unionstillverkare och European Association of Technical Fabrics producers (TECH-FAB Europe) påstod i begäran om översyn, i enstaka inlagor och när de blev hörda att den verkliga importvolymen från Kina av den produkt som översynen gäller var betydligt större än vad som rapporteras i Eurostats eller i annan officiell statistik därför att omfattande volymer av kinesisk import kommer till unionen via Ukraina, Turkiet, Moldavien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien, Bosnien och Hercegovina samt möjligen andra länder.

(92)

För det första konstaterade kommissionen att Eurostats importstatistik på Taric-nivå inte är tillgänglig för sökanden och att de åttasiffriga KN-nummer som sökanden hänvisade till avser en alltför bred produktkategori (se skäl 85). De överskattar därmed importvolymen av de produkter som omfattas av denna undersökning. För det andra har kommissionen inte mottagit någon begäran enligt artikel 13.3 i grundförordningen om att undersöka eventuellt kringgående av de gällande åtgärderna via något av de ovannämnda länderna. Tillgänglig importstatistik visar dessutom att importen från Bosnien och Hercegovina, Turkiet och Ukraina var försumbar under översynsperioden. Vad gäller importen från unionens grannländer bör det också noteras att sökanden själv i begäran om översyn medgav att de gällande åtgärderna hade en positiv inverkan, eftersom de ökade diversifieringen i utbudet, bl.a. från unionens grannländer, som började utveckla en tillverkning. Detta styrks genom en inlaga från en tillverkare som är närstående till en unionstillverkare och hemmahörande i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Antagandena om kringgående styrktes följaktligen inte av bevisning eller fakta, varför de inte beaktades.

(93)

Kommissionen använde artikel 14.6-databasen även för att fastställa prisutvecklingen för den kinesiska importen.

(94)

De genomsnittliga priserna på importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser

(95)

Under skadeundersökningsperioden ökade de genomsnittliga importpriserna med totalt 53 % och uppgick till 0,23 euro per kvadratmeter under översynsperioden

(96)

Eftersom ingen av de kinesiska exporterande tillverkare som var föremål för denna översyn var samarbetsvilliga, fastställde kommissionen prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra det vägda genomsnittliga försäljningspris som unionstillverkarna i urvalet tog ut av oberoende kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, och det genomsnittliga kinesiska exportpriset på grundval av artikel 14.6-databasen på cif-nivå, efter lämpliga justeringar för tullar och kostnader efter import. Av jämförelsen framgick att inget prisunderskridande förekommit under översynsperioden. Om man bortser från antidumpningstullen underskred emellertid den kinesiska importen unionsindustrins priser med i genomsnitt 22,5 %.

(97)

I den ursprungliga undersökningen gjordes en kvalitetsjustering av priserna för import från Kina. I samband med utlämnandet av uppgifter, och eftersom det inte inkommit några krav i detta hänseende, gjorde kommissionen samma justering i översynsundersökningen som i den ursprungliga undersökningen. Efter utlämnandet av uppgifter lämnade sökanden dock in två uppsättningar med synpunkter som rörde kvalitetsjusteringar och de berörda importpriserna. I den första uppsättningen synpunkter framförde sökanden att de kinesiska tillverkarna har förbättrat produktkvaliteten sedan den ursprungliga undersökningen samt visade att de största kinesiska tillverkarna numera följer kvalitetskraven på alla viktiga användningsområden. På grundval av den bevisning sökanden lämnat in och i avsaknad av underbyggd bevisning om motsatsen beslutade kommissionen att inte tillämpa kvalitetsjusteringen i denna översyn (se skälen 101–103).

(98)

I den andra uppsättningen synpunkter hävdade sökanden vidare efter utlämnandet av uppgifter att de kinesiska importpriser som använts i denna prisjämförelse inte skulle vara representativa med tanke på de relativt små volymerna. Sökanden anförde att det när det gällde den import från Kina som ägde rum under översynsperioden troligen rörde sig om import av högkvalitativa produkter för små nischmarknader, med tanke på att volymerna var så små och antidumpningstullen hög. Det genomsnittliga värdet skulle därför vara för högt jämfört med det genomsnittliga värdet för import från Kina om inga åtgärder skulle tillämpas, eftersom den importen skulle utgöra den ”normala” produktmixen med lägre pris.

(99)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter hävdade kinesiska tillverkare att kommissionen inte borde ha godtagit den bevisning som sökanden lagt fram om kvalitetsjusteringen, eftersom den påstods vara ogrundad. Vidare hävdade de att kommissionen inom ramen för en översyn vid giltighetstidens utgång måste använda samma metod som tillämpats i det ursprungliga ärendet och därför borde ha fortsatt att tillämpa den kvalitetsjustering som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen.

(100)

Kommissionen övervägde och tog hänsyn till alla synpunkter som lämnats efter utlämnandet av uppgifter och det ytterligare utlämnandet av uppgifter, beroende på vad som var lämpligt.

(101)

Beträffande de synpunkter som lämnats av sökanden godtog kommissionen den första uppsättningen synpunkter om kvalitetsjusteringen. Kommissionen ansåg att sökanden vederbörligen styrkt sitt påstående att det fanns bevisning för att de kinesiska tillverkarna hade förbättrat produktkvaliteten, och att det därför vid denna översyn vid giltighetstidens utgång inte längre var motiverat att göra samma kvalitetsjustering som vid den ursprungliga undersökningen. I sina synpunkter efter utlämnandet av uppgifter lämnade sökanden relevanta upplysningar om kinesiska erbjudanden och kvalitetsuppgifter enligt vad som anges på webbplatser som innehas av kinesiska tillverkare liksom även upplysningar om stora fusioner bland kinesiska tillverkare som syftar till att förbättra deras resultat, om omfattande statligt stöd till industrin för att förbättra kvaliteten, om förbättringar av produktionsmaskinerna hos flera stora tillverkare, om förbättringar av kvaliteten på den viktigaste råvaran samt om ett större fokus på produktkvalitetsstyrning inom den berörda kinesiska industrin. Denna utveckling skullesåledes sammantaget leda till en avsevärt förbättrad kinesisk produktkvalitet, som innebär att kinesiska tillverkare för närvarande tillverkar den berörda produkten på en nivå som uppfyller samma kvalitetsstandarder som unionstillverkarna när det gäller parametrar som draghållfasthet efter alkalisk exponering (provning enligt ETAG004), maskinriktning i längsled och tvärled och töjning. Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga och inte lämnat någon bevisning om motsatsen, och kommissionen inte själv kunnat inhämta någon sådan bevisning, fastställdes det att kvaliteten på de kinesiska produkterna hade förbättrats avsevärt generellt, och att dessa förbättringar sannolikt kommer att gälla för den framtida exporten till unionen.

(102)

Vid den ursprungliga undersökningen byggde justeringen delvis på de uppgifter som kommissionen hade fått från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Vid denna översyn vid giltighetstidens utgång besvarade de kinesiska tillverkarna inte frågeformulären och lade därmed inte fram några relevanta kontrollerbara uppgifter som skulle ha kunnat ifrågasätta sökandens argument eller motbevisa de slutsatser som anges ovan. Kommissionen var därför tvungen att göra sin bedömning på grundval av tillgängliga uppgifter. Följaktligen och på grund av denna brist på samarbetsvilja och avsaknad av uppgifter som bevisar det motsatta kunde kommissionen därför inte avgöra om en kvalitetsjustering fortsatt var nödvändig på grundval av en jämförelse mellan kvaliteten på importen från Kina och kvaliteten på den likadana produkten som tillverkades och såldes av unionsindustrin, i enlighet med vad som styrkts, under översynsperioden. Kommissionen framhåller slutligen att de kinesiska tillverkarna inte ens i sina synpunkter på det ytterligare utlämnandet av uppgifter lämnade någon bevisning för att sökandens påstående om att en kvalitetsjustering inte längre var motiverad var felaktigt.

(103)

Kommissionen godtog därför den första uppsättningen synpunkter från sökanden och avvisade de kinesiska exportörernas krav samt drog slutsatsen att det inte längre fanns någon grund för att tillämpa kvalitetsjusteringen vid beräkningen av prisunderskridandet.

(104)

Vad gäller den andra uppsättningen synpunkter från sökanden godtog kommissionen inte sökandens argument, eftersom de inte styrktes av någon bevisning. Trots att dessa argument avvisades kom kommissionen ändå fram till att underskridandemarginalen på 22,5 % (beräknad på det sätt som anges i skäl 96) fortsatt var betydande.

(105)

Kommissionen framhöll vidare att den omständigheten att ingen kvalitetsjustering görs i översynen vid giltighetstidens utgång inte utgör någon ändring av metoden i förhållande till den ursprungliga undersökningen. Behovet av kvalitetsjustering bedömdes i den ursprungliga undersökningen mot bakgrund av de förhållanden som rådde vid den tidpunkten samt för att säkerställa jämförbarheten mellan den berörda produkten och den produkt som tillverkades i unionen i samma handelsled. Den nya bevisning som lades fram medförde att det krävdes en ny bedömning av denna justering. Såsom nämns i skälen 101–103 visade den bevisning som sökanden lämnat att det förelåg en konkurrens i samma handelsled som innebar att det inte krävdes någon kvalitetsjustering för den berörda produktens del. På grundval av tillgänglig bevisning drog kommissionen följaktligen slutsatsen att omständigheterna i detta fall inte längre motiverade någon sådan justering.

(106)

Vad slutligen beträffar de kinesiska tillverkarnas påstående att kommissionen borde ha fortsatt att tillämpa den kvalitetsjustering som tillämpades i den ursprungliga undersökningen bör det framhållas att den rättspraxis (14) som de kinesiska exportörerna hänvisade till i sin inlaga avser en ändring av metoden för att beräkna dumpningsmarginalen vid jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen (dvs. den utredande myndigheten använde ”input-metoden” i den ursprungliga undersökningen och ”reservmetoden” vid översynen). Situationen skiljer sig således avsevärt från det aktuella fallet där kommissionen inte ändrade metoden jämfört med den ursprungliga undersökningen. Den tog i stället vederbörlig hänsyn till de ändrade omständigheterna mellan den ursprungliga undersökningen och översynen, vilka inte längre motiverade någon kvalitetsjustering.

(107)

Kommissionen avvisade således de kinesiska tillverkarnas krav som nämns i skäl 99 och bekräftade sitt beslut att inte tillämpa kvalitetsjusteringen i denna översyn.

(108)

Vid ett hörande med kommissionens avdelningar efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter framförde de kinesiska myndigheterna att de kinesiska tillverkarna under ganska lång tid har använt en särskild glasfiberformel (s.k. C-Glass), som skiljer sig från den alkalibeständiga glasfiberformel som många använder i unionen, och de begärde därför att kvalitetsjusteringen skulle tillämpas även i fortsättningen. För det första konstaterade kommissionen att denna synpunkt lämnades efter det att tidsfristen för att lämna synpunkter på det ytterligare utlämnandet av uppgifter löpt ut. För det andra underbyggdes inte begäran av någon bevisning för den nuvarande kvalitetsnivån på de kinesiska produkterna eller någon bevisning som kunde visa hur stor andelen är avanvändningen av C-Glass jämfört med de kinesiska tillverkarnas användning av andra typer av glasfibervävnader. I avsaknad av samarbetsvilja från de exporterande kinesiska tillverkarnas sida var det för det tredje inte möjligt att inhämta och kontrollera begäran med de berörda exporterande tillverkarna, vilket innebar att kommissionen var tvungen att använda sig av tillgängliga uppgifter. För det fjärde vederlägger denna begäran avseende insatsvarorna för tillverkningen av glasfibervävnader med öppna maskor inte den bevisning som styrker sökandens argument att de kinesiska tillverkarna sedan den ursprungliga undersökningen hade förbättrat sin produktkvalitet, inklusive alkalibeständigheten, som ingår i överensstämmelsen med ETAG004-standarden, vilket är en omständighet som medför att kvalitetsjusteringen inte är motiverad i denna översyn. Kommissionen avvisade därför denna begäran.

(109)

I tabellen nedan visas hur importen från övriga tredjeländer än Kina till unionen utvecklades under skadeundersökningsperioden när det gäller volym, marknadsandel och genomsnittligt pris för denna import. Tabellen bygger på uppgifter från artikel 14.6-databasen.

Tabell 4

Import från tredjeländer

(110)

Den totala importvolymen från andra länder än Kina minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden, med en särskilt markant nedgång mellan 2013 och 2014, vilket kan förklaras med antidumpningsåtgärdernas verkningsfullhet.

(111)

Under tiden har importen ökat avsevärt från tre länder som ligger geografiskt nära unionen – Moldavien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien – och har till stor del ersatt import från alla övriga tredjeländer. Deras sammanlagda marknadsandel har ökat från endast 1,5 % 2013 till 5,9 % under översynsperioden. Sedan 2013 har deras prisnivå på det hela taget varit avsevärt lägre än den genomsnittliga prisnivån för import från övriga tredjeländer, men den var ändå högre än priserna på importen från Kina.

(112)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen granskade kommissionen alla ekonomiska indikatorer av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. Såsom anges i skäl 18 tillämpades ett stickprovsförfarande för unionsindustrin.

(113)

Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna för hela unionsindustrin på grundval av uppgifter som sökandena lämnat i begäran om översyn. Dessa makroekonomiska indikatorer kontrollerades vederbörligen av kommissionen. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna för de företag som ingick i urvalet på grundval av de kontrollerade uppgifterna i svaren på frågeformuläret. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(114)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(115)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittligt pris per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(116)

I ett sent stadium i förfarandet framhöll flera berörda parter att analysen av de mikroekonomiska indikatorerna blev otydlig på grund av att urvalet dominerades av en vertikalt integrerad tillverkare medan flertalet unionstillverkare är icke-integrerade vävare som köper glasfiberråvaran på den öppna marknaden. Dessa vävare befinner sig i en helt annorlunda och betydligt mindre gynnsam situation jämfört med den dominerande integrerade tillverkaren. Detta argument lades återigen fram efter utlämnandet av uppgifter.

(117)

Som nämns i skäl 18 och i enlighet med bestämmelserna i artikel 17.1 i grundförordningen utgör urvalet den största representativa tillverknings- och försäljningsvolym som rimligen kan undersökas under den tid som står till förfogande. Det erinras om att det representerar ca 70 % av unionstillverkarnas tillverkning och försäljning. Samtidigt är det emellertid riktigt att de mikroekonomiska indikatorerna i denna översyn i stor utsträckning fastställs av en av de utvalda parterna som har en företagsorganisation och en kostnadsstruktur som skiljer sig markant från de flesta andra tillverkares. Denna fråga behandlas närmare i skäl 28.

(118)

Unionens totala tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(119)

Tillverkningsvolymen ökade med 26 % under skadeundersökningsperioden. Jämfört med 2013 ökade den varje år och med en särskilt stark ökning mellan 2014 och 2015.

(120)

Unionsindustrin ökade tillverkningskapaciteten med 24 % under skadeundersökningsperioden, med en betydande ökning mellan 2013 och 2014, för att tillgodose den ökande efterfrågan och möjliggöra ovanstående tillverkningsökning.

(121)

Den ökade tillverkningen och tillverkningskapaciteten låg i stort sett i linje med en liknande ökning av förbrukningen i unionen, vilket innebar att unionsindustrin kunde hålla kapacitetsutnyttjandet relativt stabilt under skadeundersökningsperioden.

(122)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(123)

Under skadeundersökningsperioden ökade försäljningsvolymen på unionsmarknaden med 28 %. Den ökade varje år – med 9 % mellan 2013 och 2014, med ytterligare 15 indexpunkter mellan 2014 och 2015 och ytterligare 4 indexpunkter mellan 2015 och översynsperioden.

(124)

Försäljningsvolymen ökade något mer än förbrukningen i unionen under skadeundersökningsperioden, vilket innebar att unionsindustrin kunde öka sin marknadsandel med 4,9 procentenheter från 86,6 % 2013 till 91,5 % under översynsperioden.

(125)

Under skadeundersökningsperioden kunde unionsindustrin öka sin tillverkning och försäljning markant, vilket innebar att den kunde dra full nytta av den ökande förbrukningen i unionen.

(126)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(127)

Under skadeundersökningsperioden ökade sysselsättningen varje år, med en total ökning på 21 %.

(128)

Unionsindustrins fortsatte sitt långsiktiga omstruktureringsarbete som hade inletts redan under den ursprungliga undersökningen, vilket innebar att den kunde öka tillverkningsvolymen mer än antalet anställda och ledde till en total produktivitetsökning på 4 % under skadeundersökningsperioden, mätt i prestation (kvadratmeter) per anställd per år.

(129)

Dumpningen fortsatte under översynsperioden (se avsnitt 3.2).

(130)

Volymen av dumpad import från Kina och länder som varit föremål för åtgärder mot kringgående var låg under skadeundersökningsperioden, varför man kan dra slutsatsen att dumpningsmarginalens storlek inte hade någon större inverkan på unionsindustrin. Jämfört med den ursprungliga undersökningen har unionsindustrins situation förbättrats betydligt i fråga om tillverkning, försäljning och marknadsandel, vilket visar att den hade återhämtat sig till fullo från tidigare dumpning.

(131)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen och tillverkningskostnad per enhet

(132)

Unionsindustrins försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Prisutvecklingen följde tillverkningskostnadsutvecklingen med en kort tidsförskjutning, med undantag för översynsperioden då tillverkningskostnaden per enhet ökade med cirka 1 %, men det genomsnittliga försäljningspriset per enhet minskade med cirka 1,5 %.

(133)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(134)

Under 2014 minskade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd med 6 % jämfört med 2013, ökade därefter under 2015 och minskade återigen under översynsperioden när de nådde en nivå som var 3 % lägre än under 2013.

(135)

Lagernivåerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lager

(136)

Unionsindustrins utgående lager ökade med 8 % mellan 2013 och 2014 och låg sedan kvar relativt stabilt under 2015 innan det minskade med 30 % under översynsperioden jämfört med 2013. Utgående lager som procentandel av tillverkningen följde en liknande utveckling och var cirka 43 % lägre under översynsperioden än under 2013. I undersökningen konstaterades att lagernivåer inte är en viktig indikator på skada för unionsindustrin. Den stora minskningen av utgående lagernivåer i slutet av översynsperioden jämfört med alla andra perioder beror på säsongsvariationen inom byggsektorn. Unionsindustrin bygger upp lager under lågsäsongen på vintern, varför lagren är stora den 31 december, men tömmer dem under högsäsongen på sommaren, varför lagren är små vid översynsperiodens slut (den 30 juni 2016).

(137)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(138)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen av denna försäljning. Unionsindustrins lönsamhet varierade mellan 14,2 och 17 % under skadeundersökningsperioden. Industrins vinstmål fastställdes till 12 % i den ursprungliga undersökningen (15). Följaktligen kan det konstateras att unionsindustrin uppnådde en vinst som låg över vinstmålet varje år under skadeundersökningsperioden.

(139)

Efter utlämnandet av uppgifter påpekade sökanden att vinsten var relativt hög under översynsperioden tack vare den exceptionellt gynnsamma utvecklingen i fråga om råvarukostnader och växelkurser under den perioden. Efter översynsperioden hade denna utveckling vänt, med sänkt lönsamhet för industrin som följd. Kommissionen analyserade dessa synpunkter och konstaterade att den slutsats som dragits på grundval av urvalet, nämligen att unionsindustrins lönsamhet låg över vinstmålet under skadeundersökningsperioden, inte påverkades påtagligt av dessa faktorer.

(140)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet. Under skadeundersökningsperioden var kassaflödet positivt och låg i linje med lönsamhetsutvecklingen.

(141)

Unionsindustrin gjorde betydande investeringar i ny kapacitet under skadeundersökningsperioden för att kunna dra fördel av den ökande efterfrågan på glasfibervävnader med öppna maskor både i unionen och utomlands. Investeringarna var särskilt stora under 2013, vilket förklarar varför utvecklingen för hela skadeundersökningsperioden är nedåtgående med 30 %.

(142)

Räntabiliteten utgörs av vinsten uttryckt i procent av det bokförda nettovärdet av anläggningstillgångarna. Under skadeundersökningsperioden var kassaflödet positivt varje år och utvecklingen låg i linje med lönsamhetsutvecklingen.

(143)

Med tanke på unionsindustrins höga lönsamhet och den kontinuerligt ökande försäljningen av och efterfrågan på glasfibervävnader med öppna maskor finns det ingenting som tyder på att unionsindustrin hade någon svårighet att anskaffa kapital under skadeundersökningsperioden för att finansiera sina stora investeringar.

(144)

Under skadeundersökningsperioden visade alla skadeindikatorer, utom försäljningspriserna, att unionsindustrin befann sig i en god situation då alla ekonomiska indikatorer var positiva. Vad gäller försäljningspriserna konstaterade kommissionen att deras minskning till stor del återspeglade en liknande minskning av tillverkningskostnaderna.

(145)

I undersökningen bekräftades att de åtgärder som införts genom den ursprungliga undersökningen samt de därpå följande åtgärderna mot kringgående hade varit gynnsamma för unionsindustrin, vilken återtog och ökade sin marknadsandel, genomförde omstruktureringsåtgärder, gjorde betydande investeringar, minskade tillverkningskostnaderna och ökade lönsamheten.

(146)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(147)

För att bedöma sannolikheten för att skadan återkommer om åtgärderna mot importen från Kina skulle upphöra att gälla analyserades den kinesiska importens potentiella inverkan på unionsmarknaden och unionsindustrin, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(148)

I skäl 64 slog kommissionen fast att dumpningen fortsatte under översynsperioden, även om det rörde sig om små volymer.

(149)

I skäl 74 slog kommissionen fast att den outnyttjade kapaciteten i Kina under översynsperioden rimligen kunde uppskattas till 406 miljoner kvadratmeter, vilket utgör 57 % av förbrukningen i unionen under samma period. I skäl 80 drog kommissionen slutsatsen att unionsmarknaden var attraktiv för de kinesiska exporterande tillverkarna med tanke på prisnivån i unionen och deras fortsatta ansträngningar för att komma in på den marknaden. På grundval av dessa konstateranden drog kommissionen i skäl 81 slutsatsen att den kinesiska exporten av den undersökta produkten till dumpade priser sannolikt skulle öka om åtgärderna upphävdes.

(150)

Samtidigt visade undersökningen att unionsindustrin under de senaste fyra åren inbegripet översynsperioden generellt har befunnit sig i en god ekonomisk situation, varvid flertalet skadeindikatorer visade positiva tendenser (se skälen 144–146). Det bör dock understrykas att unionsmarknaden var effektivt skyddad från stora volymer dumpad import under den perioden på grund av de gällande antidumpningsåtgärderna, och unionsindustrin kunde uppenbart dra fördel av det.

(151)

Under höranden och i sina inlagor hävdade flera unionstillverkare och TECH-FAB Europe att ett upphävande av åtgärderna, med tanke på den stora tillverkningskapaciteten i Kina och de lägre försäljningspriserna, omedelbart skulle leda till en stark ökning i unionen av importen av den undersökta produkten från Kina till dumpade priser som skulle vara lägre än tillverkningskostnaden för flertalet unionstillverkare. Efter utlämnandet av uppgifter underbyggdes påståendena ytterligare enligt följande.

(152)

För det första visade sökanden att den betydande kvalitetsskillnaden vid tiden för den ursprungliga undersökningen nu inte längre förelåg. Följaktligen är det säkert troligt att de ökade volymerna av dumpad lågprisimport från Kina på unionsmarknaden innebar att unionsindustrins försäljningspriser generellt pressades ned. För det andra lade unionsindustrin fram styrkande uppgifter för att redan en förhållandevis blygsam prissänkning i storleksordningen 0,04 euro per kvadratmeter, vilken i sammanhanget är helt trolig med tanke på det nuvarande gapet på åtminstone 0,10 euro per kvadratmeter mellan unionsindustrins genomsnittliga pris och det genomsnittliga priset på den kinesiska importen, skulle radera ut hela den lönsamhet unionsindustrin för närvarande uppnår.

(153)

Kommissionen konstaterade därför att det, mot bakgrund av de tillgängliga uppgifterna i den nuvarande översynen, är troligt att importen från Kina av den undersökta produkten skulle öka kraftigt i unionen och att detta skulle ske till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Således skulle den utöva en betydande prispress på unionsindustrins försäljningspriser och samtidigt vinna marknadsandelar på unionsindustrins bekostnad.

(154)

Inverkan av den sannolika skadan vad gäller priset kan fastställas ganska lätt, men skadan vad gäller volymen är svårare att fastställa. Det står klart att en betydande outnyttjad kapacitet föreligger i Kina som kan användas för att ta mer än 50 % av unionsmarknaden. Däremot är det svårt att förutse om unionsindustrins marknadsandel minskar till 70, 60 eller under 50 %, som i den ursprungliga undersökningen, med tanke på tillväxten i förbrukningen i världen och den bristande samarbetsviljan från kinesiska parter som inneburit att inga uppgifter kunnat samlas in om den framtida kapacitetsutvecklingen i Kina. Det står dock klart att betydande volymer skulle gå förlorade till kinesiska parter om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och att unionsindustrin därför, utöver den förödande förlusten av omsättning på grund av de minskande försäljningspriserna, även skulle drabbas av högre kostnader som i sin tur återigen allvarligt skulle påverka unionsindustrins lönsamhet och bärkraft.

(155)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska exporterande tillverkarna att det i det ytterligare utlämnandedokumentet saknades ett antal punkter som ingick i det första utlämnandet av uppgifter.

(156)

I detta hänseende påpekar kommissionen för det första att detta påstående inte stämmer och att de undersökningsresultat som visar att unionsindustrin hade en god situation vad gäller försäljning och lönsamhet under skadeundersökningsperioden inte hade strukits (se skälen 119, 124 och 138 i denna förordning).

(157)

För det andra har den nya bedömning som gjorts av behovet av en kvalitetsjustering (se skäl 97) lett till följande fastställanden. Det första är att den kinesiska importen underskred unionsindustrins priser under översynsperioden om man drar av antidumpningstullen (se skäl 96). Det andra är att unionsindustrin inte längre har en fördel vad gäller kvaliteten som skulle hindra unionsindustrins försäljningspriser från att sjunka om åtgärderna skulle upphöra att gälla (se skäl 152). Dessa slutsatser gör att flera delar i den framåtblickande analysen av sannolikheten för återkommande skada kommer i en helt annan dager.

(158)

För det tredje gäller följande för unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till marknader i tredjeländer som nämns i det första utlämnandedokumentet: De konstaterades ligga på samma nivå som unionsindustrins försäljningspriser i unionen. Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter lämnade unionsindustrin synpunkter och bevisning för att deras priser till marknader i tredjeländer var påverkade av hur produktmixen för deras försäljning utanför unionen såg ut. Dess export utgjordes av tyngre produkter än de som säljs i unionen. Dessutom svarade unionsindustrins exportförsäljning endast för en liten andel av dess totala försäljning. Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att de undersökningsresultat som ursprungligen fastställdes i samband med det första utlämnandet av uppgifter inte längre var relevanta.

(159)

För det fjärde ifrågasatte de kinesiska exporterande tillverkarna efter det ytterligare utlämnandet trovärdigheten hos den bevisning som sökanden grundade sitt påstående om att redan en blygsam prissänkning (se skäl 152) skulle radera ut hela den lönsamhet unionsindustrin för närvarande uppnår. Kommissionen påpekar att en sådaneffekt inte bara är en möjlighet utan har tagits fram genom simuleringar som grundar sig på unionsindustrins nuvarande vinstmarginal per kvadratmeter. Denna slutsats bekräftades således på nytt och de kinesiska exporterande tillverkarnas argument avvisades därför.

(160)

De kinesiska exporterande tillverkarna hävdade också att i enlighet med EU:s rättspraxis kan slutsatsen om sannolikheten för skada inte grunda sig på att det finns en möjlighet av att något inträffar utan måste grunda sig på en sannolikhet som underbyggs av en framåtblickande analys som försöker fastställa vad som sannolikt skulle hända om åtgärderna upphör att gälla. Kommissionen erinrade om att den hade genomfört en sådan framåtblickande analys, vilken beskrivs i skälen 147–154.

(161)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor från Kina sannolikt skulle leda till att skadan återkom.

(162)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna mot Kina skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse bygger på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(163)

Det erinras om att i den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse.

(164)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(165)

På denna grundval undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och återkommande skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(166)

Undersökningen visade att de befintliga åtgärderna hade gjort det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig från den tidigare skadevållande dumpningen. Åtgärderna har bland annat gjort det möjligt för unionsindustrin att återta marknadsandelar och att göra de eftersatta investeringar som krävs för att man ska kunna dra fördel av den ökande efterfrågan, samtidigt som den i stort haft en god vinst. Denna utveckling kommer att fortsätta om det inte finns någon press på priser och volymer från dumpad import från Kina. På grundval av detta drar kommissionen slutsatsen att en fortsatt tillämpning av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(167)

Ingen importör samarbetade genom att besvara frågeformuläret (se skäl 22). Därför fanns det inget som tydde på att bibehållandet av åtgärderna skulle ha en negativ inverkan på importörerna som vägde tyngre än åtgärdernas positiva inverkan och det finns inte heller något i undersökningen som visar på motsatsen.

(168)

De kinesiska exporterande tillverkarna hävdade att användarna inte skulle ha möjlighet att köpa den berörda produkten till rimliga priser om tullen skulle fortsätta att tillämpas. Ingen användare samarbetade dock genom att besvara frågeformuläret (se skäl 22). Därför fanns det inget som tydde på att bibehållandet av åtgärderna skulle ha en negativ inverkan på användarna som vägde tyngre än åtgärdernas positiva inverkan.

(169)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att förlänga de gällande antidumpningsåtgärderna som tillämpas på import från Kina.

(170)

Med tanke på slutsatserna angående sannolikheten för fortsatt och återkommande dumpning och återkommande skada följer det i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen att man bör bibehålla de genom genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 införda antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor, utvidgade till att omfatta import av vissa modifierade glasfibervävnader med öppna maskor, med ursprung i eller avsända från Kina.

(171)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

a)

inte exporterade den produkt som beskrivs i punkt 1 till unionen under perioden 1 april 2009–31 mars 2010 (den ursprungliga undersökningsperioden),

b)

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införs genom denna förordning,

c)

faktiskt exporterat den berörda produkten till unionen eller genom avtal gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande mängd till unionen efter översynsperiodens utgång,

7.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/30

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har mottagit en begäran om befrielse, för sökandens del, från antidumpnings- och utjämningsåtgärderna på import av solcellsmoduler av kristallint kisel samt väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, som utvidgats till att även omfatta import av solcellsmoduler av kristallint kisel samt väsentliga komponenter (dvs. celler) avsända från Malaysia och Taiwan, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Malaysia och Taiwan eller inte, i enlighet med artiklarna 11.4 och 13.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 23.6 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(2)

Begäran ingavs den 23 maj 2017 av Longi (Kuching) SDN.BHD (nedan kallad sökanden), en exporterande tillverkare av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel och av celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel i Malaysia (nedan kallat det berörda landet).

(3)

Den produkt som översynen gäller är solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel och celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel (cellerna har en tjocklek av högst 400 mikrometer), som avsänts från Malaysia och Taiwan, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Malaysia och Taiwan eller inte, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90.

(4)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den produkt som översynen gäller:

(5)

Rådet införde genom förordningarna (EU) nr 1238/2013 (3) och (EU) nr 1239/2013 (4) antidumpnings- och utjämningsåtgärder på solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel och celler av den typ som används i solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler), med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (nedan kallade de ursprungliga åtgärderna). Ett avtal om prisåtagande godtogs också. Genom genomförandeförordningarna (EU) 2016/184 (5) och (EU) 2016/185 (6) utvidgade kommissionen åtgärderna till att även omfatta import av solcellsmoduler av kristallint kisel samt väsentliga komponenter (dvs. celler) som avsänts från Malaysia och Taiwan (nedan kallade de utvidgade åtgärderna), oavsett om produktens deklarerade ursprung är Malaysia och Taiwan eller inte, med undantag av import av produkter som tillverkats av vissa företag som särskilt anges.

(6)

Genom förordningarna 2017/366 (7) och (EU) 2017/367 (8) utvidgade kommissionen antidumpnings- och utjämningsåtgärderna efter en översyn vid giltighetstidens utgång och den avslutade den partiella interimsöversyn som inletts samtidigt.

(7)

Den 10 februari 2017 inledde kommissionen en översyn (9) med anledning av en begäran om befrielse från en ny exporterande tillverkare. Denna översyn pågår fortfarande. Den 3 mars 2017 inledde kommissionen också en partiell interimsöversyn (10) begränsad till åtgärdernas form. Den 15 september 2017 avslutade kommissionen denna översyn genom att ersätta de befintliga värdetullarna i kombination med ett prisåtagande, med ett minimiimportpris (11).

(8)

Sökanden hävdade att företaget inte hade exporterat den produkt som översynen gäller till unionen under den undersökningsperiod som tillämpades i den undersökning som ledde till de utvidgade åtgärderna, dvs. 1 april 2014–31 mars 2015.

(9)

Sökanden hävdade dessutom att företaget inte har kringgått de gällande åtgärderna.

(10)

Vidare gjorde sökanden gällande att företaget, efter den undersökningsperiod som tillämpades i den undersökning som ledde till de utvidgade åtgärderna, genom avtal hade gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen.

(11)

Efter att ha granskat den tillgängliga bevisningen drog kommissionen slutsatsen att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en undersökning enligt artiklarna 11.4 och 13.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 23.6 i den grundläggande antisubventionsförordningen inleds i syfte att fastställa om det är möjligt att bevilja sökanden befrielse från de utvidgade åtgärderna.

(12)

I enlighet med artikel 11.4 i antidumpningsförordningen informerades den unionsindustri som man vet är berörd om begäran om en översyn och gavs möjlighet att yttra sig, men inga synpunkter inkom.

(13)

Kommissionen kommer att fästa särskild uppmärksamhet vid sökandens förhållande med de företag som omfattas av de gällande åtgärderna för att säkerställa att förhållandet inte etablerats eller använts för att kringgå åtgärderna. Kommissionen kommer också att överväga om särskilda övervakningsvillkor bör införas ifall undersökningen leder till slutsatsen att befrielse från åtgärderna bör beviljas.

(14)

I enlighet med artikel 11.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen bör den gällande antidumpningstullen upphävas på import av den produkt som översynen gäller och som sökanden tillverkar och säljer på export till unionen.

(15)

Denna import bör samtidigt göras till föremål för registrering i enlighet med artikel 14.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen, så att antidumpningstullar kan tas ut från och med den dag då registreringen av sådan import infördes, om översynen skulle visa att sökanden kringgått reglerna. Storleken på sökandens eventuella framtida betalningsförpliktelser kan inte uppskattas i detta skede av undersökningen.

(16)

Eftersom den grundläggande antisubventionsförordningen inte innehåller någon rättslig grund för att upphäva de gällande antisubventionsåtgärderna, kommer dessa att förbli i kraft. Endast om översynen visar att sökanden har rätt till befrielse, kommer de gällande antisubventionsåtgärderna att upphävas genom en förordning om beviljande av sådan befrielse.

(17)

Undersökningen kommer att omfatta perioden 1 april 2014–30 september 2017 (nedan kallad översynsperioden).

(18)

Om inte annat följer av bestämmelserna i denna förordning uppmanas alla berörda parter att lämna synpunkter och uppgifter samt att lägga fram bevisning till stöd för dessa. Dessa uppgifter och denna bevisning ska, om inget annat anges, ha inkommit till kommissionen senast 37 dagar efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(19)

Alla berörda parter kan begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar. Begäran ska göras skriftligen och innehålla skälen till att parten önskar bli hörd. När det gäller frågor rörande undersökningens inledande skede ska en begäran om att bli hörd lämnas in inom 15 dagar från det att denna förordning har trätt i kraft. Efter detta ska en begäran om att bli hörd lämnas in inom de tidsfrister som kommissionen fastställer i sin korrespondens med parterna.

(20)

Uppgifter som lämnas in till kommissionen avseende handelspolitiska skyddsåtgärder ska inte vara upphovsrättsskyddade. Innan berörda parter lämnar uppgifter och/eller data som omfattas av tredje parts upphovsrätt till kommissionen måste de begära särskilt tillstånd från upphovsrättsinnehavaren som uttryckligen tillåter a) att kommissionen använder dessa uppgifter och data för detta handelspolitiska skyddsförfarande, och b) att dessa uppgifter och/eller dessa data lämnas till de parter som berörs av undersökningen i en form som gör att de kan utöva sin rätt till försvar.

(21)

Alla skriftliga inlagor, inklusive sådana uppgifter som begärs i denna förordning, besvarade frågeformulär och korrespondens från de berörda parterna och för vilka de berörda parterna begär konfidentiell behandling ska vara märkta ”Limited” (12).

(22)

Berörda parter som lämnar uppgifter märkta ”Limited” ska enligt artikel 19.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 29.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen även lämna en icke-konfidentiell sammanfattning av dessa uppgifter, vilken ska märkas ”For inspection by interested parties”. Sammanfattningarna ska vara tillräckligt detaljerade för att det ska vara möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna. Om en berörd part som lämnar konfidentiella uppgifter inte också lämnar en icke-konfidentiell sammanfattning av dessa i begärt format och av begärd kvalitet kan uppgifterna komma att lämnas utan beaktande.

(23)

Alla inlagor och begäranden från berörda parter, även skannade fullmakter och intyganden, ska skickas med e-post. Omfångsrika svar ska dock lämnas in på bärbart digitalt lagringsmedium (cd-rom, dvd, usb-minne etc.) personligen eller skickas som rekommenderat brev. Genom att använda e-post godkänner de berörda parterna de bestämmelser som gäller för elektroniska inlagor i dokumentet ”CORRESPONDENCE WITH THE EUROPEAN COMMISSION IN TRADE DEFENCE CASES” som finns på webbplatsen för generaldirektoratet för handel: http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2011/june/tradoc_148003.pdf

(24)

De berörda parterna måste uppge namn, adress, telefonnummer och giltig e-postadress (företagsadress) och se till att e-posten läses varje dag. När kommissionen fått dessa uppgifter kommer all korrespondens att ske uteslutande via e-post, såvida inte de berörda parterna uttryckligen ber att få alla dokument från kommissionen på annat sätt eller dokumentens art gör att rekommenderad post krävs. I det ovannämnda dokumentet finns närmare bestämmelser och information om korrespondens med kommissionen, även de principer som gäller inlagor via e-post.

Kommissionen kan kontaktas på följande adress:

(25)

Om en berörd part vägrar att ge tillgång till eller underlåter att lämna nödvändiga uppgifter inom tidsfristerna eller väsentligen hindrar undersökningen, kan enligt artikel 18 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 28 i den grundläggande antisubventionsförordningen positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(26)

Om det konstateras att en berörd part har tillhandahållit oriktiga eller vilseledande uppgifter, får dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter användas i stället.

(27)

Om en berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar och avgörandena därför i enlighet med artikel 18 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 28 i den grundläggande antisubventionsförordningen fattas på grundval av tillgängliga uppgifter, kan resultatet bli mindre fördelaktigt för den berörda parten än om denna hade samarbetat.

(28)

Underlåtenhet att lämna svar i elektronisk form kommer inte att anses utgöra bristande samarbete, under förutsättning att den berörda parten visar att det skulle vara orimligt betungande eller medföra orimliga extrakostnader att lämna uppgifter på det sätt som begärts. Den berörda parten bör i sådana fall omedelbart kontakta kommissionen.

(29)

De berörda parterna kan begära att förhörsombudet (Hearing officer) för handelspolitiska förfaranden ingriper. Förhörsombudet fungerar som kontakt mellan de berörda parterna och kommissionens utredande avdelningar. Förhörsombudet behandlar begäranden om tillgång till handlingar i ett ärende, tvister rörande sekretess, begäranden om förlängning av tidsfrister och begäranden från tredje parter om att bli hörda. Förhörsombudet kan anordna en utfrågning med en enskild berörd part och agera som medlare så att de berörda parterna får möjlighet att till fullo utöva sin rätt till försvar. Förhörsombudet kommer också att se till att parterna ges möjlighet att bli hörda vid en utfrågning så att olika synpunkter och motargument kan framföras.

(30)

En begäran om att bli hörd av förhörsombudet ska göras skriftligen och innehålla skälen till att parten önskar bli hörd. När det gäller frågor som rör undersökningens inledningsskede måste en begäran om att bli hörd lämnas in senast 15 dagar efter det att denna förordning har trätt i kraft. Efter denna tidpunkt måste en begäran om att bli hörd lämnas in inom de tidsfrister som kommissionen fastställer i sin korrespondens med parterna.

(31)

Mer information och kontaktuppgifter finns på förhörsombudets webbsidor på webbplatsen för generaldirektoratet för handel: http://ec.europa.eu/trade/trade-policy-and-you/contacts/hearing-officer/

(32)

Undersökningen kommer i enlighet med artikel 11.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 22.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen att slutföras senast nio månader efter den dag då den här förordningen träder i kraft.

(33)

Alla personuppgifter som samlas in under undersökningens gång kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (13).

7.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/36

(1)

I enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 ska de harmoniserade standarder som avses i artikel 17 uppfylla kraven i det harmoniserade system som fastställs i eller genom den förordningen.

(2)

I januari 2011 antog Europeiska standardiseringskommittén (CEN) den harmoniserade standarden EN 13341:2005 + A1:2011 ”Stationära termoplasttankar för lagring av eldningsoljor, fotogen och dieselbränslen ovan mark – Formblåsta eller rotationsgjutna polyetentankar samt rotationsgjutna tankar av anjoniskt polymeriserad polyamid-6-plast – Krav och provningsmetoder”. Hänvisningen till standarden offentliggjordes sedan i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Hänvisningen till standarden offentliggjordes därefter flera gånger, senast 2017 (3).

(3)

Den 21 augusti 2015 framförde Tyskland en formell invändning mot den harmoniserade standarden EN 13341:2005 + A1:2011. Den formella invändningen motiverades med att standarden saknade harmoniserade metoder för att säkerställa de berörda produkternas mekaniska hållfasthet, bärförmåga, stabilitet samt motstånd mot fragmentering eller krossning vid installation i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning. Tyskland begärde följaktligen att den hänvisning till standarden som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning skulle begränsas genom att områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning utesluts från hänvisningens tillämpningsområde, eller att hänvisningen till standarden skulle återkallas helt.

(4)

Enligt Tyskland innehåller standarden inte några bestämmelser för fastställande av de berörda byggprodukternas prestanda när de installeras i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning. De nödvändiga metoderna för bedömning av detta saknas helt när det gäller utformning, stödkonstruktion eller förankring av tankarna. Det går dessutom inte heller att bedöma i vilken utsträckning tankarna kan stå emot de belastningar som kan uppstå vid jordbävningar eller översvämningar.

(5)

Tyskland ansåg att dessa brister utgör en överträdelse av artikel 17.3 i förordning (EU) nr 305/2011, eftersom standarden i fråga inte helt uppfyller de krav som fastställs i det berörda mandatet, i enlighet med artikel 18.

(6)

Vid bedömningen av huruvida begäran ska tas upp till prövning bör påpekas att de ytterligare påstådda behov som framförts av Tyskland gäller installation och efterföljande användning av de berörda produkterna i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning.

(7)

Enligt artikel 17.3 i förordning (EU) nr 305/2011 ska dock de harmoniserade standarderna tillhandahålla metoder och kriterier för bedömning av prestandan hos de produkter som dessa omfattar. Syftet med det harmoniserade system som fastställs i eller genom den förordningen är att fastställa harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter, inte att ange regler för produkternas installation eller användning.

(8)

Rätten att framföra formella invändningar i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 305/2011 kan dock inte utvidgas till att omfatta begäranden som gäller andra frågor än innehållet i de berörda standarderna. Sådana begäranden ska anses ogiltiga inom ramen för formella invändningar.

(9)

Därför, och eftersom den första begäran från Tyskland om att begränsa hänvisningen till standarden genom att områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning utesluts från hänvisningens tillämpningsområde gäller andra frågor än innehållet i standarden, ska begäran anses ogiltig.

(10)

Den allmänna alternativa begäran från Tyskland om att helt återkalla hänvisningen till standarden motiveras främst med att standarden är bristfällig i sin nuvarande form, särskilt när det gäller installation och efterföljande användning av de berörda produkterna i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning.

(11)

Medlemsstaterna har dock alltjämt rätt att ange specifika villkor för installation eller användning av byggprodukter, förutsatt att dessa specifika villkor inte medför några krav på bedömning av prestandan hos de produkter som bryter mot det harmoniserade systemet. Medlemsstaterna har därmed möjlighet att förbjuda eller begränsa installationen eller användningen av de berörda produkterna i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning, vilket i nuläget är fallet i Tyskland.

(12)

På grundval av innehållet i EN 13341:2005 + A1:2011 och de uppgifter som tillhandahållits av Tyskland, Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och branschen samt efter att ha hört de kommittéer som inrättats genom artikel 64 i förordning (EU) nr 305/2011 och artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (4) råder det stor enighet om att hänvisningen till standarden ska behållas i Europeiska unionens officiella tidning.

(13)

Standardens påstådda ofullständighet bör därför inte ses som en tillräcklig anledning för att helt återkalla hänvisningen till standarden EN 13341:2005 + A1:2011 i Europeiska unionens officiella tidning.

(14)

Hänvisningen till standarden EN 13341:2005 + A1:2011 bör därför behållas i Europeiska unionens officiella tidning.

7.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/39

(1)

I enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 ska de harmoniserade standarder som avses i artikel 17 uppfylla kraven i det harmoniserade system som fastställs i eller genom den förordningen.

(2)

I februari 2005 antog Europeiska standardiseringskommittén (CEN) den harmoniserade standarden EN 12285-2:2005 ”Fabrikstillverkade ståltankar – Del 2: Horisontella, cylindriska enkel- och dubbelmantlade tankar för lagring ovan jord av vattenförorenade brännbara och icke brännbara vätskor”. Hänvisningen till standarden offentliggjordes sedan i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Hänvisningen till standarden offentliggjordes därefter flera gånger, senast 2017 (3).

(3)

Den 21 augusti 2015 framförde Tyskland en formell invändning mot den harmoniserade standarden EN 12285-2:2005. Den formella invändningen motiverades med att standarden saknade harmoniserade metoder för att säkerställa de berörda produkternas mekaniska hållfasthet, bärförmåga, täthet, stabilitet samt motstånd mot fragmentering eller krossning vid installation i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning. Tyskland begärde följaktligen att den hänvisning till standarden som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning skulle begränsas genom att områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning utesluts från hänvisningens tillämpningsområde, eller att hänvisningen till standarden skulle återkallas helt.

(4)

Enligt Tyskland innehåller standarden inte några bestämmelser för fastställande av de berörda byggprodukternas prestanda när de installeras i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning. De nödvändiga metoderna för bedömning av detta saknas helt när det gäller utformning, stödkonstruktion eller förankring av tankarna. Det går dessutom inte heller att bedöma i vilken utsträckning tankarna kan stå emot de belastningar som kan uppstå vid jordbävningar eller översvämningar.

(5)

Tyskland ansåg att dessa brister utgör en överträdelse av artikel 17.3 i förordning (EU) nr 305/2011, eftersom standarden i fråga inte helt uppfyller de krav som fastställs i det berörda mandatet, i enlighet med artikel 18.

(6)

Vid bedömningen av huruvida begäran ska tas upp till prövning bör påpekas att de ytterligare påstådda behov som framförts av Tyskland gäller installation och efterföljande användning av de berörda produkterna i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning.

(7)

Enligt artikel 17.3 i förordning (EU) nr 305/2011 ska dock de harmoniserade standarderna tillhandahålla metoder och kriterier för bedömning av prestandan hos de produkter som dessa omfattar. Syftet med det harmoniserade system som fastställs i eller genom den förordningen är att fastställa harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter, inte att ange regler för produkternas installation eller användning.

(8)

Rätten att framföra formella invändningar i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 305/2011 kan dock inte utvidgas till att omfatta begäranden som gäller andra frågor än innehållet i de berörda standarderna. Sådana begäranden ska anses ogiltiga inom ramen för formella invändningar.

(9)

Därför, och eftersom den första begäran från Tyskland om att begränsa hänvisningen till standarden genom att områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning utesluts från hänvisningens tillämpningsområde gäller andra frågor än innehållet i standarden, ska begäran anses ogiltig.

(10)

Den allmänna alternativa begäran från Tyskland om att helt återkalla hänvisningen till standarden motiveras främst med att standarden är bristfällig i sin nuvarande form, särskilt när det gäller installation och efterföljande användning av de berörda produkterna i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning.

(11)

Medlemsstaterna har dock alltjämt rätt att ange specifika villkor för installation eller användning av byggprodukter, förutsatt att dessa specifika villkor inte medför några krav på bedömning av prestandan hos de produkter som bryter mot det harmoniserade systemet. Medlemsstaterna har därmed möjlighet att förbjuda eller begränsa installationen eller användningen av de berörda produkterna i områden där det finns risk för jordbävning eller översvämning, vilket i nuläget är fallet i Tyskland.

(12)

På grundval av innehållet i EN 12285-2:2005 och de uppgifter som tillhandahållits av Tyskland, Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och branschen samt efter att ha hört de kommittéer som inrättats genom artikel 64 i förordning (EU) nr 305/2011 och artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (4) råder det stor enighet om att hänvisningen till standarden ska behållas i Europeiska unionens officiella tidning.

(13)

Standardens påstådda ofullständighet bör därför inte ses som en tillräcklig anledning för att helt återkalla hänvisningen till standarden EN 12285-2:2005 i Europeiska unionens officiella tidning.

(14)

Hänvisningen till standarden EN 12285-2:2005 bör därför behållas i Europeiska unionens officiella tidning.