6.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 258/1

(1)

Den 21 april 2015 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Amerikas förenta stater om ett avtal om återförsäkring. Förhandlingarna avslutades med en skriftväxling mellan huvudförhandlarna den 12 januari 2017.

(2)

Det bilaterala avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillsynsregler för försäkring och återförsäkring (nedan kallat avtalet) bör undertecknas.

(3)

För att göra det möjligt att inrätta den gemensamma kommitté enligt avtalet vilken ska vara ett forum där unionen och Amerikas förenta stater kan utbyta information om det korrekta genomförandet av avtalet, och för att tillsynsmyndigheterna i unionen ska kunna tillämpa den harmoniserade praxis vad gäller grupptillsyn som redan är möjlig enligt unionens nuvarande rättsliga ram inom detta område, bör artiklarna 4 och 7 i avtalet tillämpas provisoriskt i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

6.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 258/3

(1)

Den 21 april 2015 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Amerikas förenta stater om ett avtal om återförsäkring. Förhandlingarna avslutades genom skriftväxling mellan huvudförhandlarna den 12 januari 2017.

(2)

Avtalet bör undertecknas på Europeiska unionens vägnar på engelska, med förbehåll för att det ingås vid ett senare tillfälle. Beslut (EU) 2017/1792 (1) bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar samt skriftväxlingen mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater rörande de språkliga arrangemangen. Undertecknandet av avtalet ska äga rum samtidigt som undertecknandet av skriftväxlingen.”

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 3a

Avtalet ska undertecknas på engelska. I enlighet med unionsrätten ska unionen även upprätta avtalet på bulgariska, danska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken. Dessa ytterligare språkversioner bör bestyrkas genom en utväxling av diplomatiska noter mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater. Alla bestyrkta versioner ska vara lika giltiga.”

6.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 258/4

a)

Avskaffande, under specificerade förutsättningar, av sådana krav på lokal närvaro som en part eller dess tillsynsmyndighet ålagt en mottagande återförsäkrare som har sitt huvudkontor i den andra parten som ett villkor för att ingå återförsäkringsavtal med en avgivande försäkringsgivare (nedan kallad cedent) som har sitt huvudkontor inom dess territorium eller för att cedenten ska få tillgodoräkna sig återförsäkring eller den riskreducerande effekten av återförsäkringsavtal.

b)

Avskaffande, under specificerade förutsättningar, av sådana krav på att ställa säkerhet som en part eller dess tillsynsmyndighet ålagt en mottagande återförsäkrare som har sitt huvudkontor i den andra parten som ett villkor för att ingå återförsäkringsavtal med en cedent som har sitt huvudkontor inom dess territorium eller för att cedenten ska få tillgodoräkna sig återförsäkring eller den riskreducerande effekten av återförsäkringsavtal.

c)

Den roll som värd- och hemtillsynsmyndigheterna ska ha när det gäller grupptillsyn av en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp vars globala moderföretag finns i hemparten, inbegripet, under specificerade förutsättningar i) att avskaffa värdpartens tillsynskrav på global moderföretagsnivå med avseende på solvens- och kapitalkrav på försäkringsområdet, styrning och rapporteringskrav, och ii) att fastställa att hemtillsynsmyndigheten, och inte värdtillsynsmyndigheten, kommer att utöva global grupptillsyn på försäkringsområdet, utan att det påverkar värdpartens grupptillsyn av försäkrings- eller återförsäkringsgruppen på moderföretagsnivå inom dess territorium.

d)

Parternas ömsesidiga stöd för informationsutbyte mellan respektive parts tillsynsmyndigheter samt rekommenderad praxis för ett sådant utbyte.

a)

ställa eller införa några krav avseende ställande av säkerhet i samband med avgivanden från en cedent i värdparten till en mottagande återförsäkrare i hemparten eller några anknutna rapporteringskrav som kan hänföras till avlägsnade säkerheter, eller

b)

ställa eller införa några nya krav med i allt väsentligt samma rättsliga följder för den mottagande återförsäkraren i hemparten som sådana krav på ställd säkerhet som avskaffats genom detta avtal eller några rapporteringskrav som kan hänföras till sådana avlägsnade säkerheter

a)

ställa eller införa några krav avseende ställande av säkerhet i samband med avgivanden från en cedent i värdparten till en mottagande återförsäkrare i hemparten eller några anknutna rapporteringskrav som kan hänföras till avlägsnade säkerheter, eller

b)

ställa eller införa några nya krav med i allt väsentligt samma rättsliga följder för den mottagande återförsäkraren i hemparten som sådana krav på ställd säkerhet som avskaffats genom detta avtal eller några rapporteringskrav som kan hänföras till sådana avlägsnade säkerheter

a)

ställa eller införa några krav på att den mottagande återförsäkraren från hemparten ska ha lokal närvaro, eller

b)

ställa eller införa några nya krav med i allt väsentligt samma rättsliga följder för den mottagande återförsäkraren i hemparten som lokal närvaro medför,

a)

Den mottagande återförsäkraren innehar och förvaltar fortlöpande

b)

Den mottagande återförsäkraren innehar och upprätthåller fortlöpande

c)

Den mottagande återförsäkraren samtycker till att snabbt lämna skriftlig underrättelse och förklaring till tillsynsmyndigheten inom cedentens territorium om

d)

Den mottagande återförsäkraren bekräftar skriftligen för värdtillsynsmyndigheten att den godkänner domstolarnas behörighet inom det territorium där cedenten har sitt huvudkontor, i enlighet med tillämpliga krav inom det territoriet för att ge sådant godkännande. Ingenting i detta avtal får begränsa eller på något sätt påverka förmågan hos parterna i ett återförsäkringsavtal att komma överens om alternativa mekanismer för tvistlösning.

e)

I delgivningssituationer bekräftar den mottagande återförsäkraren skriftligen för värdtillsynsmyndigheten att den godkänner att tillsynsmyndigheten i fråga utses som fullmäktig för delgivningen. Värdtillsynsmyndigheten får kräva ett sådant godkännande och att det ingår i varje återförsäkringsavtal inom dess jurisdiktion.

f)

Den mottagande återförsäkraren godkänner skriftligen att betala alla slutliga domar mot en cedent i de fall verkställighet begärs, om domarna har förklarats verkställbara inom det territorium där domen erhållits.

g)

Den mottagande återförsäkraren godkänner i varje återförsäkringsavtal som omfattas av detta avtal att den kommer att ställa säkerhet motsvarande 100 procent av de av sina åtaganden som kan hänföras till återförsäkring som avgivits till följd av det avtalet om den mottagande återförsäkraren motsätter sig verkställandet av en sådan slutlig dom som är verkställbar enligt lagen inom det territorium där den erhållits eller en på likvärdigt sätt verkställbar skiljedom som erhållits av en cedent eller av dess företrädare, där detta är tillämpligt.

h)

Den mottagande återförsäkraren eller, i tillämpliga fall, dess rättsliga företrädare eller efterträdare förser värdtillsynsmyndigheten med följande dokumentation om den tillsynsmyndigheten begär det:

i)

Den mottagande återförsäkraren har en praxis för snabb utbetalning av ersättningsanspråk enligt återförsäkringsavtalet. Underlåtenhet att utföra snabba utbetalningar kommer att kunna bevisas om något av följande kriterier är uppfyllt:

j)

Den mottagande återförsäkraren bekräftar att den för närvarande inte deltar i något solvent scheme of arrangement (ung. avtalsupplägg med solvenssäkrande åtaganden) som inbegriper cedenten i värdparten, och samtycker till att underrätta cedenten och dess tillsynsmyndighet, och att tillhandahålla cedenten säkerheter motsvarande 100 procent, i enlighet med uppläggets villkor, om den mottagande återförsäkraren skulle ingå ett sådant avtalsupplägg.

k)

Om cedenten är föremål för en rättslig resolutionsprocess, konkursförvaltning eller ett likvidationsförfarande, beroende på vad som är tillämpligt, får cedenten eller dess företrädare ansöka om och, om det bedöms lämpligt av den domstol som behandlar resolutionen, konkursförvaltningen eller likvidationsförfarandet, erhålla ett föreläggande för den mottagande återförsäkraren att ställa säkerheter för alla utestående avgivna åtaganden.

l)

Den mottagande återförsäkrarens hemtillsynsmyndighet bekräftar på årsbasis för värdtillsynsmyndigheten att den mottagande återförsäkraren efterlever led b.

a)

Innan något av dessa krav införs har värdtillsynsmyndigheten underrättat den mottagande återförsäkraren och ger, utom under exceptionella omständigheter då en kortare period är nödvändig för försäkringstagare och för övrigt konsumentskydd, den mottagande återförsäkraren 30 dagar, från den första underrättelsen, att lämna in en handlingsplan för att avhjälpa bristerna och 90 dagar, från det första underrättelsen, att avhjälpa bristerna och informera hemtillsynsmyndigheten.

b)

Endast om värdtillsynsmyndigheten, efter det att perioden på högst 90 dagar har löpt ut och under sådana exceptionella omständigheter som anges i led a, anser att inga eller otillräckliga åtgärder vidtagits av den mottagande återförsäkraren får värdtillsynsmyndigheten införa de krav som anges i punkterna 1–3.

c)

Införandet av något av de krav som anges i punkterna 1–3 förklaras skriftligen och meddelas till den berörda mottagande återförsäkraren.

a)

Utan att det påverkar tillämpningen av leden c–h och deltagandet i tillsynskollegier omfattas en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp endast av sådan global grupptillsyn på försäkringsområdet – inbegripet global gruppstyrning, solvens- och kapitalkrav och rapporteringskrav, beroende på vad som är tillämpligt – som utövas av dess hemtillsynsmyndighet och inte av värdtillsynsmyndighetens globala grupptillsyn av försäkrings- eller återförsäkringsgruppen på moderföretagsnivå.

b)

Utan hinder av led a får värdtillsynsmyndigheterna utöva tillsyn med avseende på en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp från hemparten i enlighet med leden c–h. Värdtillsynsmyndigheterna får i tillämpliga fall utöva grupptillsyn med avseende på en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp från hemparten på moderföretagsnivå inom sitt territorium. Värdtillsynsmyndigheterna utövar annars inte global grupptillsyn med avseende på en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp från hemparten, utan att det påverkar grupptillsynen av försäkrings- eller återförsäkringsgruppen på moderföretagsnivå inom värdpartens territorium.

c)

Om ett globalt riskhanteringssystem, som bestyrks genom inlämnandet av en egen risk- och solvensbedömning, tillämpas på en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp från hemparten enligt tillämplig lag, lämnar den hemtillsynsmyndighet som begär den egen risk- och solvensbedömningen in en sammanfattning av den globala egna risk- och solvensbedömningen

Om ingen sådan egen global risk- och solvensbedömning tillämpas på en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp i hemparten enligt tillämplig lag tillhandahåller tillsynsmyndigheterna i relevant amerikansk stat eller EU-medlemsstat likvärdig dokumentation, som är framtagen i enlighet med tillämplig lag för hemtillsynsmyndigheten, som avses i leden i och ii ovan.

d)

Sammanfattningen av den globala risk- och solvensbedömningen för gruppen eller likvärdig dokumentation, som avses i led c, inbegriper följande delar:

e)

Utan hinder av led a får en värdtillsynsmyndighet, om sammanfattningen av den globala risk- och solvensbedömning för gruppen eller sådan likvärdig dokumentation som föreskrivs i led c utgör ett allvarligt hot mot försäkringstagarskyddet eller mot den finansiella stabiliteten inom värdtillsynsmyndighetens territorium, vidta förebyggande eller korrigerande åtgärder eller andra svarsåtgärder med avseende på försäkringsgivare eller återförsäkrare i värdparten.

Innan sådana åtgärder vidtas ska värdtillsynsmyndigheten samråda med försäkrings- eller återförsäkringsgruppens relevanta hemtillsynsmyndighet. Parterna uppmanar tillsynsmyndigheterna att inom ramen för tillsynskollegier fortsätta att ta upp tillsynsfrågor på försäkringsområdet.

f)

Rapporteringskrav avseende grupptillsyn, som fastställs i tillämplig lag inom värdpartens territorium, gäller inte för försäkrings- eller återförsäkringsgruppen på global moderföretagsnivå såvida de inte har direkt anknytning till risken att allvarligt påverka möjligheten för företag inom försäkrings- eller återförsäkringsgruppen att betala ut ersättningsanspråk inom värdpartens territorium.

g)

En värdtillsynsmyndighet har kvar möjligheten att för grupptillsynsändamål begära in och erhålla information från en försäkringsgivare eller återförsäkrare som bedriver verksamhet inom dess territorium vars globala moderföretag har sitt huvudkontor inom hempartens territorium, om hemtillsynsmyndigheten bedömer att sådan information är nödvändig för at skydda försäkringstagare från allvarlig skada eller för skydd mot allvarliga hot mot den finansiella stabiliteten eller allvarliga konsekvenser för en försäkringsgivares eller återförsäkrares förmåga att betala ersättningsanspråk inom värdtillsynsmyndighetens territorium. Värdtillsynsmyndigheten baserar sådana begäranden om information på tillsynskriterier, och undviker så långt det är möjligt betungande och dubbla begäranden. Den begärande tillsynsmyndigheten informerar tillsynskollegiet om en sådan begäran.

Utan hinder av led a kan en försäkringsgivares eller återförsäkrares underlåtenhet att tillmötesgå en sådan begäran om information leda till att förebyggande eller korrigerande åtgärder eller andra svarsåtgärder vidtas inom värdtillsynsmyndighetens territorium.

h)

Vad gäller en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp från hemparten som bedriver verksamhet i värdparten och som är föremål för en kapitalutvärdering på gruppnivå i hemparten som uppfyller villkoren att

inför värdtillsynsmyndigheten inte någon kapitalutvärdering på gruppnivå eller några krav på global moderföretagsnivå för försäkrings- eller återförsäkringsgruppen enligt tillämplig lag på dess territorium.

Om försäkringsgivare eller återförsäkrare från hemparten omfattas av gruppomfattande kapitalkrav inom hempartens territorium inför värdtillsynsmyndigheten inte ett gruppomfattande kapitalkrav eller en gruppomfattande kapitalutvärdering på global moderföretagsnivå för försäkrings- eller återförsäkringsgruppen.

i)

Utan hinder av någon bestämmelse i detta avtal ska detta avtal inte, och inte heller syfta till att, begränsa eller hindra tillsynsmyndigheter i EU från att utöva tillsyn eller rättsliga befogenheter över enheter eller grupper som äger eller kontrollerar kreditinstitut inom EU, bedriver bankverksamhet inom EU eller vilkas faktiska finansiella trångmål eller art, räckvidd, storlek, omfattning, koncentration, sammanlänkningsgrad eller verksamhetsmix har fastställts kunna utgöra ett hot mot EU:s finansiella stabilitet, inbegripet vid tillämpning av följande rättsakter: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitalkravsdirektiv IV), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (kapitalkravsförordningen), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av

förordning (EU) nr 1093/2010 samt rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, eller andra relaterade lagar och författningar.

Utan hinder av någon bestämmelse i detta avtal ska detta avtal inte, och inte heller syfta till att, begränsa eller hindra tillämpliga tillsynsmyndigheter i Förenta staterna från att utöva tillsyn eller rättsliga befogenheter över enheter eller grupper som äger eller kontrollerar förvaringsinstitut i Förenta staterna, bedriver bankverksamhet i Förenta staterna, eller vilkas faktiska finansiella trångmål eller art, räckvidd, storlek, omfattning, koncentration, sammankopplingsstruktur eller verksamhetsblandning har fastställts kunna utgöra ett hot mot Förenta staternas finansiella stabilitet, inbegripet genom utövande av befogenheter enligt lagen om bankinsättningar (Bank Holding Company Act (12 U.S.C. § 1841 et seq.)), lagen om fastighetslån för privatpersoner (Home Owners' Loan Act (12 U.S.C. § 1461 et seq.)), lagen om internationell bankverksamhet (International Banking Act (12 U.S.C. § 3101 et seq.)), lagen om reform av Wall Street och konsumentskydd (Dodd-Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act (12 U.S.C. § 5301 et seq.)), eller andra relaterade lagar och författningar.

a)

efter överenskommelse mellan parterna om någon av parterna föreslår samråd,

b)

vid minst ett tillfälle inom 180 dagar från dagen för ikraftträdandet eller efter provisorisk tillämpning av detta avtal, beroende på vilket som infaller först, och en gång per år därefter, om inte parterna beslutar något annat,

c)

om en skriftlig begäran om obligatoriskt samråd görs av någon av parterna, och

d)

om någon av parterna lämnar en skriftlig anmälan om avsikt att upphäva avtalet.

a)

frågor som rör genomförandet av avtalet,

b)

effekterna av avtalet i parternas jurisdiktioner på försäkrings- och återförsäkringskonsumenter och på försäkringsgivares och återförsäkrares kommersiella verksamhet,

c)

sådana eventuella ändringar av detta avtal som föreslås av någon av parterna,

d)

eventuella frågor som rör obligatoriskt samråd,

e)

en anmälan om avsikt att upphäva detta avtal och

f)

andra frågor, som parterna kan komma att besluta om.

a)

En minskning med 20 procent, varje år från och med dagen för avtalets ikraftträdande eller provisoriska tillämpning, av det säkerhetsbelopp som varje stat kräver för att tillåta full tillgodoräkning av återförsäkring med avseende på den säkerhet som den amerikanska staten krävt från och med den 1 januari före avtalets undertecknande.

b)

Genomförande av de relevanta lagar och författningar om tillgodoräkning av återförsäkring enligt berörd amerikansk stats lagstiftning som är förenliga med artikel 3, som metod för att anta åtgärder i enlighet med punkterna 1 och 2 i den artikeln.

a)

Europeiska unionen ska provisoriskt tillämpa artikel 4 i detta avtal till och med dagen för detta avtals ikraftträdande och därefter tillämpa artikel 4 genom att säkerställa att tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter följer den praxis som föreskrivs i artikeln från och med den sjunde dagen i månaden från och med dag då parterna till varandra anmält att deras interna krav och förfaranden, som är nödvändiga för att provisoriskt tillämpa avtalet, har uppfyllts respektive slutförts.

Förenta staterna ska provisoriskt tillämpa artikel 4 i detta avtal till och med dagen för detta avtals ikraftträdande och därefter tillämpa artikel 4 genom att använda alla rimliga medel, och uppmana tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter att följa den praxis som föreskrivs i artikeln från och med den sjunde dagen i månaden efter den dag då parterna till varandra anmält att deras interna krav och förfaranden, som är nödvändiga för att provisoriskt tillämpa avtalet, har uppfyllts respektive slutförts.

b)

Den dag då detta avtal träder i kraft, eller 60 månader efter det att avtalet undertecknats, beroende på vilken av dessa tidpunker som infaller sist ska

c)

Om tillämpliga amerikanska tillsynsmyndigheter i enlighet med artikel 4 i vidtar åtgärder mot en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp från EU utanför Förenta staternas territorium vars nödläge eller verksamhet av rådet för tillsyn av finansiell stabilitet (Financial Stability Oversight Council) har konstaterats utgöra ett hot mot det finansiella systemet, får båda parterna, genom tillämpning av lagen om reform av Wall Street och konsumentskydd (Dodd-Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act (12 U.S.C. § 5301 et seq.)) upphäva detta avtal enligt ett påskyndat obligatoriskt samråds- och upphävningsförfarande. Om en tillsynsmyndighet från EU i enlighet ned artikel 4 i vidtar åtgärder mot en amerikansk försäkrings- eller återförsäkringsgrupp utanför EU:s territorium på grundval av ett hot mot den finansiella stabiliteten inom EU, får båda parterna upphäva detta avtal genom ett påskyndat obligatoriskt samråds- och upphävningsförfarande.

d)

Fram till och med det datum som avses i led b, och utan att det påverkar tillämpningen av de mekanismer som föreskrivs i det ledet, ska de återförsäkringsbestämmelser som fastställs i artikel 3.1 och 3.2 gälla med avseende på en återförsäkrare från EU i en amerikansk stat, vid den tidpunkt som infaller tidigast av antingen

e)

Från och med dagen för provisorisk tillämpning, som föreskrivs i led a, och 60 månader därefter ska tillsynsmyndigheterna i Europeiska unionen vid tillämpning av artikel 4 h inte införa gruppomfattande kapitalkrav på global moderföretagsnivå på försäkrings- eller återförsäkringsgrupper, med avseende på en amerikansk försäkrings- eller återförsäkringsgrupp med verksamhet inom Europeiska unionen.

f)

Om en part inte uppfyller skyldigheterna i artikel 3 inleder den andra partens tillsynsmyndigheter, efter obligatoriskt samråd från och med dagen för avtalets undertecknande och under den 60-månadersperiod som avses i led b, en gruppomfattande kapitalutvärdering av och inför gruppomfattande kapitalkrav på global moderföretagsnivå på sådana försäkrings- eller återförsäkringsgrupper som har sina huvudkontor i den andra parten.

g)

Artikel 3.3 ska vara genomförd och gälla inom EU:s territorium senast 24 månader efter detta avtals undertecknande, förutsatt att avtalet har börjat tillämpats provisoriskt eller har trätt i kraft.

h)

Om inte annat följer av leden b och d ska artikel 3.1 och 3.2 genomföras och vara helt tillämpliga inom alla territorier i båda parter senast 60 månader efter dagen då båda parter undertecknat detta avtal, förutsatt att avtalet har trätt i kraft.

i)

Från och med dagen för ikraftträdande eller provisorisk tillämpning av detta avtal, beroende på vilken dag som infaller först, ska båda parter tillämpa artiklarna 7, 11 och 12.

6.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 258/22

(1)

Enligt artikel 3.1 a i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 906/2014 (2) ska utgifter för finansieringskostnader för de medel som medlemsstaterna avsätter för att köpa upp produkter fastställas enligt modellerna i bilaga I till den förordningen.

(2)

Enligt punkt I.1 i bilaga I till den delegerade förordningen (EU) nr 906/2014 ska beräkningen av dessa finansieringskostnader grunda sig på en räntesats som är enhetlig för hela unionen och som kommissionen fastställer i början av varje räkenskapsår. Denna räntesats motsvarar genomsnittet av tremånaders och tolvmånaders Euribor under den referensperiod på sex månader som kommissionen ska fastställa, omedelbart före medlemsstaternas meddelande enligt punkt I.2 första stycket i den bilagan, med en viktning av dessa med en tredjedel respektive två tredjedelar.

(3)

För att fastställa vilken räntesats som ska gälla för ett visst räkenskapsår föreskrivs i punkt I.2 första stycket i bilaga I till den delegerade förordningen (EU) nr 906/2014 att medlemsstaterna ska meddela kommissionen, på dess begäran, den genomsnittliga räntesats som de faktiskt har tillämpat under den referensperiod som avses i punkt I.1 i den bilagan inom den tidsfrist som anges i begäran.

(4)

I enlighet med punkt I.2 andra stycket i bilaga I till den delegerade förordningen (EU) nr 906/2014 ska räntesatsen anses vara 0 %, om en medlemsstat inte meddelar någon räntesats med hjälp av det formulär och inom den tidsfrist som avses i punkt I.2 första stycket. För medlemsstater som meddelar att de inte haft några räntekostnader, eftersom de inte haft några jordbruksprodukter i offentlig lagring under referensperioden, ska kommissionen fastställa räntesatsen i enlighet med punkt I.2 tredje stycket.

(5)

På grundval av punkt I.3 i bilaga I till den delegerade förordningen (EU) nr 906/2014 ska den räntesats som fastställs i enlighet med punkt I.2 i den bilagan jämföras med den enhetliga räntesats som fastställs i enlighet med punkt I.1 i den bilagan. För de enskilda medlemsstaterna ska den tillämpliga räntesatsen vara den lägre av de två räntesatserna. Vad gäller ersättning av medlemsstaternas kostnader kan emellertid negativa räntor inte beaktas.

(6)

De räntesatser som är tillämpliga för räkenskapsåret 2018 för EGFJ bör fastställas med hänsyn till dessa faktorer.

(7)

För att undvika ett rättsligt tomrum när det gäller den räntesats som ska tillämpas vid beräkning av finansieringskostnader i samband med interventionsåtgärder, bör den nya räntesatsen tillämpas retroaktivt från och med den 1 oktober 2017.

6.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 258/24

(1)

Den 7 juli 2016 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Brasilien, Iran, Ryssland, Serbien och Ukraina (nedan kallade de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (nedan kallad grundförordningen). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Undersökningen inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 23 maj 2016 av European Steel Association (nedan kallad Eurofer eller klaganden) som svarar för mer än 90 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål.

(3)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Den informerade uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare, de berörda ländernas myndigheter, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(4)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna skriftliga synpunkter och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att använda sig av ett stickprovsförfarande vad gäller de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(6)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde ett urval på grundval av de största representativa produktions- och försäljningsvolymerna, samtidigt som man försökte säkerställa geografisk spridning. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet, men mottog inga synpunkter.

(7)

Det slutgiltiga urvalet bestod av sex unionstillverkare från fem olika medlemsstater. Urvalet representerar över 45 % av tillverkningen i unionen.

(8)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad den de icke-närstående importörerna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Samtliga sju importörer som gav sig till känna var medlemmar av ett konsortium, ”konsortiet för import av varmvalsade platta produkter” (nedan kallat konsortiet). Konsortiet har inrättats tillfälligt för att undersöka mer än 30 användare och icke-närstående importörer med hemvist främst men inte enbart i Italien. Det rör sig främst om små och medelstora företag.

(9)

Stemcor London Ltd, som är medlem av konsortiet, valde att samarbeta fullt ut genom att besvara ett frågeformulär. Denna icke-närstående importör hade sin hemvist i London, Förenade kungariket och bedrev handel med den berörda produkten till ett värde av mer än 30 miljoner GBP under undersökningsperioden. Denna icke-närstående importör besöktes på plats.

(10)

Mot bakgrund av det fåtal exporterande tillverkare i Iran, Ryssland, Serbien och Ukraina krävdes inget stickprovsförfarande för dessa länder.

(11)

Med tanke på det stora antalet berörda exporterande tillverkare i Brasilien bad kommissionen samtliga exporterande tillverkare i Brasilien att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande för att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval. Dessutom bad kommissionen Brasiliens beskickning i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(12)

Fem tillverkare tillhandahöll informationen och gav sitt samtycke för att delta i stickprovsförfarandet. Kommissionen fann att två av dessa företag var närstående och betraktade dem därför som (en grupp av) exporterade tillverkare.

(13)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av tre exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med alla kända exporterande producenter och med de brasilianska myndigheterna om stickprovsurvalet. Inga synpunkter inkom.

(14)

Urvalet utgör 97,3 % av den totala exporten till unionen från Brasilien enligt rapporterna från de fyra samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(15)

Kommissionen skickade frågeformulären till klaganden, samtliga tillverkare i unionen som ingår i urvalet, alla kända exporterande tillverkare i Iran, Ryssland, Serbien och Ukraina samt de tre tillverkarna i Brasilien som ingår i urvalet, samt till användare och importörer som gett sig till känna inom de tidsfrister som angivits i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Svar på frågeformuläret inkom från Eurofer, de sex tillverkarna från unionen som ingår i urvalet och närstående stålcentraler, en användare från konsortiet, en icke-närstående importör som ingår i urvalet och nio grupper av exporterande tillverkare i de berörda länderna.

(17)

Dessutom inkom synpunkter från konsortiet efter inledandet av förfarandet. Flera användare, främst från Polen och de baltiska länderna, den lettiska arbetsgivarföreningen samt den lettiska fackliga organisationen för maskin- och metallbearbetningsindustrin lämnade också in synpunkter efter inledandet av förfarandet.

(18)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att kunna fastställa dumpning och därav följande skada samt för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(19)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden från och med den 1 juli 2015 till och med den 30 juni 2016 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(20)

Den 11 oktober 2016 ingav klaganden en begäran om registrering av import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål från de berörda länderna i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen. Den 21 november 2016 tillhandahöll klaganden uppdaterade importuppgifter enligt sin begäran om registrering. Efter noggrann analys av begäran och underlag drog kommissionen slutsatsen att villkoren för registrering endast uppfylldes med hänsyn till import från Brasilien och Ryssland.

(21)

Kommissionen offentliggjorde därför den 6 januari 2017 en genomförandeförordning där import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål från Brasilien och Ryssland ska registreras (3) från och med den 6 januari 2017.

(22)

Den 4 april 2017 underrättade kommissionen alla berörda parter genom ett dokument (nedan kallat informationsdokumentet) att den skulle fortsätta undersökningen utan att införa provisoriska åtgärder mot import till unionen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna. Dokumentet innehöll de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens beslut att fortsätta undersökningen utan att införa provisoriska åtgärder.

(23)

Efter utlämnandet av informationsdokumentet lämnade de berörda parterna in skriftliga inlagor med synpunkter på informationen och resultaten som presenterats. De berörda parter som begärde att bli hörda gavs tillfälle att bli hörda.

(24)

Den 4 maj 2017 hördes klaganden av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Den 15 maj 2017 ägde förhandlingar ägde rum med två ryska exporterande tillverkare, nämligen MMK och PAO Severstal. Den 1 juni 2017 hördes konsortiet. Den 8 juni 2017 hördes klaganden en andra gång. Dessutom hördes den ukrainska exporterande tillverkaren Metinvest Group den 13 juni 2017.

(25)

Kommissionen beaktade samtliga muntliga och skriftliga synpunkter på dokumentet som lämnats in av de berörda parterna innan det slutliga avgörandet. Dessa synpunkter har behandlats i denna förordning.

(26)

Kommissionen begärde dessutom att användare som gav sig till känna i det inledande skedet skulle tillhandahålla mer information om den mekaniska verkstadsindustrin och andra sektorer för att kunna bedöma möjliga effekter av åtgärder för sektorerna i senare led utöver rör och ledningar mer exakt. Kommissionen uppmanade även berörda parter att lämna synpunkter på lämpliga åtgärdsformer om sådana fanns.

(27)

Efter presentationen av dokumentet gav sig ytterligare 18 användare till känna och begärde att få bli registrerade som berörda parter. Registrering som berörd part beviljades 17 av de 18 användarna. Sju av de 18 användarna bad om anonymitet av rädsla för vedergällning. Anonymitet beviljades sex av sju användare. Den kvarvarande användaren registrerades inte som berörd part eftersom den inte trots upprepade påminnelser kunde motivera sin begäran om anonymitet.

(28)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter den ansåg nödvändiga för att uppnå sina slutgiltiga avgöranden. Därför skickade kommissionen ytterligare frågeformulär efter undersökningsperioden till de sex tillverkarna i unionen som ingick i urvalet, till 74 användare (inklusive medlemmar av konsortiet) och till 12 användarorganisationer.

(29)

Svar på frågeformulären efter undersökningsperioden inkom från samtliga sex tillverkare i unionen och från 23 användare. Dessutom inkom två av 12 användarorganisationer med ytterligare information. Klaganden, en tillverkare i unionen (4) och utvalda användare (främst (5) baserat på geografisk spridning) informerades om att kommissionens avdelningar skulle kontrollera relevant information på plats.

(30)

Efter detta genomfördes fem ytterligare kontrollbesök under perioden 29 maj–9 juni 2017 i följande berörda parters lokaler i Europeiska unionen:

(31)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att införa slutgiltiga antidumpningsåtgärder. De gavs även möjlighet att inom en viss tid efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkomma med synpunkter.

(32)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter den 17 juli 2017 (nedan kallat det slutliga utlämnandet av uppgifter) hördes klaganden återigen av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden den 27 juli 2017. När Eurofer hördes lade de fram ett antal punkter rörande förfarandet och dess innehåll.

(33)

Med beaktande av tidigare uppgifter ansåg Eurofer att kommissionen hade misslyckats med att följa de rekommendationer som förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden utfärdade efter att ha hört klaganden den 4 maj 2017 (se skäl (24)). I sin rapport av den 23 juni 2017 ansåg förhörsombudet att avdelningarna bör offentliggöra dumpnings- och skademarginalerna innan unionens intresse prövas ”utan de faktiska uppgifterna som används i beräkningarna” (6). Dessutom uppmanade ombudet kommissionens avdelningar att ”lämna ut det slutliga dokumentet till de berörda parterna i god tid så att de har möjlighet att lämna synpunkter, minst 30 dagar i stället för den sedvanliga tiodagarsperioden” (7).

(34)

Kommissionen noterade att den hade tagit emot förhörsombudets rekommendationer av den 23 juni 2017 vilket var nära datumet för det slutliga utlämnandet av uppgifter (17 juli 2017). När det gäller skademarginalen fastställde kommissionen att det inte fanns några större fördelar med att offentliggöra siffror utan beräkningsgrund i slutet av juni som ett extra steg, när de berörda parterna ändå skulle få de fullständiga beräkningarna av skademarginalen genom det slutliga utlämnandet av uppgifter inom en snar framtid. När Eurofer hördes den 27 juli 2017 bekräftade klaganden att man hade tagit emot fullständig information om skademarginalen genom utlämnandedokumentet och att frågan hade blivit irrelevant. I artikel 20.5 i grundförordningen anges vad gäller tidsfristen för synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter att de uppgifter som lämnas efter ett slutligt utlämnande av uppgifter endast ska beaktas om de inkommer ”inom en period som i varje enskilt fall ska fastställas av kommissionen och som ska vara minst tio dagar”. De berörda parterna mottog det slutliga utlämnandet av uppgifter den 17 juli 2017 med en tidsfrist för att inkomma med synpunkter på tre veckor, dvs. senast den 7 augusti 2017. Trots att denna tidsfrist är kortare än de 30 dagar som förhörsombudet rekommenderade, är den dubbelt så lång som den kortaste lagstadgade tidsfristen. Kommissionen ansåg därför att den i stort följt förhörsombudets rekommendation, nämligen att tillhandahålla ”tillräckligt” med tid för att lämna in användbara synpunkter på ett dokument som till stora delar återger informationen som kommissionen lämnade ut till parterna i informationsdokumentet den 4 april (se skäl(22)).

(35)

Med hänsyn till sakfrågorna som inkommit till förhörsombudet beslutade kommissionen att hantera dessa i relevanta delar av förordningen nedan, eftersom de inkommit på nytt som skriftliga synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(36)

Den 3 augusti 2017 hördes den iranska exporterande tillverkaren Mobarakeh Steel Company. När den iranska exporterande tillverkaren hördes lyftes frågan om ett skrivfel i dumpningsberäkningen. Den exporterande tillverkaren förklarade att vissa värden avrundats felaktigt, troligen på grund av dess längd.

(37)

Kommissionen analyserade detta påstående och drog slutsatsen att det fanns ett skrivfel i den iranska exporterande tillverkarens dumpningsberäkning, som måste korrigeras. Dumpningsberäkningen och de beräkningar som baserats på denna fick räknas om, varvid resultat blev det följande: den justerade dumpningsmarginalen och antidumpningstullsatsen för Mobarakeh Steel Company uppgick till 17,9 % och därmed uppgår det justerade minimiimportpriset till 468,49 euro per ton inklusive justering för ökningen av råvarupriset.

(38)

Alla parter informerades om denna justering genom ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter den 4 augusti 2017 och ombads att inkomma med synpunkter på detta.

(39)

Kommissionen beaktade de berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter och ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter som lämnats in av berörda parter före det slutliga avgörandet. Sådana synpunkter behandlas i denna förordning och om så krävs ska resultaten ändras i enlighet med detta.

(40)

Varmvalsade platta stålprodukter tillverkas genom varmvalsning, en process för bearbetning av metall där upphettad metall förs genom ett eller flera par av varmvalsar för att minska tjockleken och göra den enhetlig, varvid metallens temperatur överstiger dess rekristallisationstemperatur. De kan levereras i olika former, dvs. i ringar eller rullar (oljade eller ej oljade, betade eller ej betade), i skurna längder (plåtar) eller smala band.

(41)

Det finns två huvudsakliga användningsområden för varmvalsade platta stålprodukter. För det första är de råvara för tillverkningen av olika stålprodukter i senare led med ett mervärde, börjande med kallvalsade (8) platta stålprodukter försedda med överdrag. För det andra används de som industriell insatsvara som köps av slutanvändarna för en rad olika tillämpningsområden, bland annat inom byggverksamhet (produktion av stålrör), varvsindustri, gasbehållare, bilar, tryckkärl och energiledningar.

(42)

Kommissionen beslutade att utesluta verktygsstål och snabbstål ur produktdefinitionen i antidumpningsförfarandet beträffande import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (9).

(43)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på produktdefinitionen och den likadana produkten under den särskilda undersökningen, och för att ha samma produktdefinition för olika ärenden som rör vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål, beslutade kommissionen även att utelämna verktygsstål och snabbstål från produktdefinitionen i detta fall.

(44)

De berörda parterna informerades om dessa utelämningar genom informationsdokumentet. Kommissionen har inte fått in några synpunkter i fråga om detta.

(45)

Den berörda produkten definierades således som vissa valsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål, även i ringar eller rullar (inklusive produkter ”skurna i längder” och ”smala band”), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen (varmvalsad platta), varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag med ursprung i Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina.

Den berörda produkten omfattar inte

Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 7208 10 00, 7208 25 00, 7208 26 00, 7208 27 00, 7208 36 00, 7208 37 00, 7208 38 00, 7208 39 00, 7208 40 00, 7208 52 10, 7208 52 99, 7208 53 10, 7208 53 90, 7208 54 00, 7211 13 00, 7211 14 00, 7211 19 00, ex 7225 19 10, 7225 30 90, ex 7225 40 60, 7225 40 90, ex 7226 19 10, 7226 91 91 och 7226 91 99.

(46)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(47)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter bekräftade kommissionen att den berörda produkten som tillverkas och säljs på de berörda ländernas hemmamarknader och den produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(48)

I detta avsnitt beskriver kommissionen den allmänna metoden som använts för dumpningsberäkningarna. I de fall där det är motiverat behandlades lands- eller företagsspecifika frågor som var relevanta för dessa beräkningar i de landsspecifika avsnitten nedan.

(49)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

Normalvärdet beräknades för icke-representativa typer (dvs. de vars försäljning på hemmamarknaden utgjorde mindre än 5 % av exportförsäljningen till unionen eller som inte såldes alls på hemmamarknaden) utifrån tillverkningskostnaden per produkttyp plus ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna omkostnader samt vinst. Vid försäljning på hemmamarknaden som genomförts vid normal handel användes vinst per berörd produkttyp. För övriga transaktioner som inte genomfördes vid normal handel tillämpades en genomsnittlig vinst.

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen och undersökte huruvida varje samarbetsvillig exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden för varje produkttyp var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(50)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda de faktiska försäljningspriserna på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(51)

Normalvärdet grundades på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte, om

(52)

I detta fall var normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioden.

(53)

Normalvärdet grundade sig på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp av enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(54)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(55)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkares likadana produkt under undersökningsperioden:

(56)

De exporterande tillverkarnas exportförsäljning till unionen skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag som fungerade som handlare och/eller importörer.

(57)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, även via importörer, fastställdes exportpriset på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(58)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom ett närstående företag som fungerade som importör, konstruerades exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I enlighet med samma artikel konstruerades exportpriset även om den berörda produkten inte såldes vidare i samma skick som den importerades. I sådana fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt för vinst.

(59)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(60)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet.

(61)

Det fanns fem exporterande tillverkare i Brasilien under undersökningsperioden. Efter urvalet förklarade ett exporterande företag, Aperam Inox América do Sul SA, för kommissionen att man av misstag rapporterat försäljning till Afrika som endast transiterades genom unionen som exportförsäljning till unionen. Därför hade företaget inga exporter av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Företaget förklarade även att de har gemensamt aktieinnehav med ArcelorMittal Brasil SA (nedan kallat AMB). Mot bakgrund av detta beslutade kommissionen att dessa två företag ska betraktas som närstående företag.

Även Usinas Siderúrgicas de Minas Gerais SA (nedan kallat Usiminas) och Companhia Siderúrgica Nacional (nedan kallat CSN) har gemensamt aktieinnehav. Usiminas ansåg att de skulle betraktas som icke-närstående företag eftersom det för närvarande pågår en förhandling med den brasilianska konkurrensmyndigheten vilket hindrar CSN från att utöva sina rättigheter gentemot Usiminas. Kommissionen bekräftade detta och godtog bevisningen som Usiminas tillhandahållit och drog därmed slutsats att CSN inte kunde utöva sina rättigheter gentemot Usiminas. Kommissionen godtog detta och betraktade därför dessa företag som icke-närstående. Inget av företagen hade några invändningar när kommissionen meddelade sitt beslut i dokumentet om att man inte kommer att vidta provisoriska åtgärder. Beslutet om huruvida de två företagen är närstående eller inte kan komma att ändras vid kommande översyner om den brasilianska konkurrensmyndigheten fattar ett annat beslut i framtiden.

(62)

På den inhemska marknaden sålde samtliga exporterande tillverkare den likadana produkten såväl direkt som genom närstående och icke-närstående handlare. De flesta av de sålda likadana produkterna bearbetades ytterligare till en produkt som antingen fortfarande var den likadana produkten eller blev en annan produkt i senare led.

(63)

Usiminas exporterade den berörda produkten till unionen och direkt till oberoende kunder. De övriga två exporterande tillverkarna exporterade främst (okapade) ringar eller rullar till unionen, som såldes vidare eller bearbetades vidare av det berörda företaget i unionen.

(64)

Normalvärdet för de tre exporterande tillverkarna fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.1 ovan.

(65)

För de tre exporterande tillverkarna baserades normaltvärdet på det inhemska priset för respektive 14 %, 35 % och 91 % av produkttyperna som exporterades till unionen vilket utgör 54 %, 78 % och 99 % av den exporterade försäljningsvolymen till unionen. Normalvärdet för resterande produkttyper fastställdes enligt skäl (54) och (55).

(66)

Efter att informationsdokumentet offentliggjorts ansåg Usiminas att försäljnings- och administrationsutgifter och allmänna utgifter inte beräknats enligt nivån fritt fabrik och att vissa kostnader inte gällde den berörda produkten och därmed skulle ha utelämnats från beloppet för försäljnings- och administrationsutgifter och allmänna utgifter.

(67)

Kommissionen godtog detta och korrigerade beloppet i enlighet med detta.

(68)

Efter att informationsdokumentet offentliggjorts ansåg CSN att den senaste versionen av tabellen över försäljnings- och administrationsutgifter och allmänna utgifter som lämnats in vid kontrollbesöket skulle ha använts för att fastställa beloppet för försäljnings- och administrationsutgifter och allmänna utgifter. Denna version skulle vara mer korrekt eftersom vissa kostnader som rörde exporter endast fördelats på exportförsäljning och inte på inhemsk försäljning.

(69)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom fördelningsmetoden vid den senaste versionen av tabellen över försäljnings- och administrationsutgifter och allmänna utgifter som lämnats in av företaget inte kunde kontrolleras eftersom den lämnades in i slutet av kontrollbesöket. Kommissionen beräknade därför beloppet för försäljnings- och administrationsutgifter och allmänna utgifter enligt en föregående version som lämnats in under kontrollbesöket och som kunde kontrolleras. Denna version innehöll emellertid vissa fel som korrigerades manuellt av kommissionen och offentliggjordes för CSN. CSN kommenterade inte informationen ytterligare. Kommissionen fördelade inte exportkostnaderna på den inhemska försäljningen vid beräkningen. Fördelningsmetoden som kommissionen använde bestreds inte av CSN.

(70)

Exportpriset för de tre exporterande tillverkarna fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.2 ovan.

(71)

För Usiminas, som sålde den berörda produkten till unionen och direkt till oberoende kunder, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(72)

De båda andra exporterande tillverkarna sålde den berörda produkten till unionen via berörda parter. Även för dessa exporterande tillverkare fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen eftersom kommissionen kunde kontrollera att priserna mellan de berörda parterna fastställts enligt armlängdsprincipen och följde marknadspriserna.

(73)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(74)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader (mellan 3,4 % och 4,6 % som uttrycks i nettoomsättningen), avdrag, rabatter och volymer (mellan 0,2 % och 3,5 % som uttrycks i nettoomsättningen) och kreditkostnader (mellan 1,8 % och 2,3 % som uttrycks i nettoomsättningen).

(75)

Samtliga exporterande tillverkare begärde att en justering skulle göras för tullrestitution i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen med motiveringen att en tullrestitution för vissa råmaterial skulle innebära att hela den inhemska försäljningen för dessa tillverkare skulle omfattas av en indirekt skatt jämfört med exportförsäljningen.

(76)

De exporterande tillverkarna kunde emellertid inte visa att förekomsten av tullrestitution skulle påverka prisjämförbarheten. Dessutom bekräftade de exporterande tillverkarna under kontrollbesöket att tullrestitutionen inte påverkar försäljningspriset. Denna begäran kunde därför inte godtas.

(77)

Usiminas begärde att en justering skulle göras för handelsled i enlighet med artikel 2.10 d i) i grundförordningen med motiveringen att tillverkarens samtliga inhemska försäljning skedde till slutanvändare, medan samtlig exportförsäljning till unionen skedde till närstående eller icke-närstående handlare.

(78)

Den exporterande tillverkaren kunde emellertid inte påvisa att det förelåg klara och tydliga olikheter i priser i de olika handelsleden vare sig på dess hemmamarknad eller på dess exportmarknad. Denna begäran kunde därför inte godtas.

(79)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut ansåg Usiminas att justeringen för kreditkostnaden också skulle dras av när normalvärdet konstrueras.

(80)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom justeringen för kreditkostnaden gjorts enligt faktiska priser för att överensstämma med den överenskomna kreditperioden oberoende av det faktiska betalningsdatumet. Det är en ren prisjustering som inte är berättigad när normalvärdet ska fastställas.

(81)

För de exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(82)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg CSN att de justerade cif-värden som använts för beräkningen av marginalerna för målprisunderskridande också skulle ha använts för beräkningen av dumpningsmarginalen. Yrkandet godkändes och dumpningsberäkningen korrigerades i enlighet med detta.

(83)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga tillverkarna, som inte ingår i urvalet, beräknades i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av marginalerna som fastställts för de tre exporterande tillverkarna i urvalet.

(84)

Nivån på samarbetsviljan är hög i Brasilien eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde nära 100 % av den totala exporten från Brasilien till unionen under undersökningsperioden. Mot bakgrund av detta har kommissionen beslutat att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginalen som gäller för samtliga övriga företag till samma nivå som fastställts för företaget i urvalet med högst dumpningsmarginal, dvs. Usiminas.

(85)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset för kostnader, försäkring och frakt (cif-priset) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(86)

Det finns bara en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Iran, som var samarbetsvillig i denna undersökning. Majoriteten av tillverkarens försäljning till unionen var direktförsäljning till oberoende köpare, även om viss försäljning genomfördes via en närstående handlare i Tyskland.

(87)

Normalvärdet för den enda exporterande tillverkaren fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.1. ovan. Det normala värdet för 61 % av produkttyperna som utgör 67 % av den volym som exporteras av den exporterande tillverkaren till unionen baserades på det inhemska priset vid normal handel. Normalvärdet för de återstående produkttyperna konstruerades. Om det vägda genomsnittliga priset för en produkttyp var lägre än enhetskostnaden för tillverkningen beräknades normalvärdet enligt metoden som anges i skäl (55).

(88)

Den exporterande tillverkaren ansåg också att kommissionen använde sig av en felaktig utgiftsgrad för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för normal handel och för att fastställa normalvärdet. Detta berodde på ett avrundningsfel som sedan korrigerades. Detta påverkade inte dumpningsmarginalerna som fastställts i skäl (98).

(89)

Exportpriset fastställdes med den allmänna metoden i avsnitt 3.1.2 ovan och i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(90)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den enda exporterande tillverkarens exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(91)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader (mellan 1 % och 3 %), paketering (mellan 0 % och 1 %), kreditkostnader (mellan 1 % och 3 %), provisioner (mellan 0,1 % och 2 %), andra avdrag (mellan 0 % och 0,5 %) och andra faktorer (mellan 0 % och 1 %). En justering i enlighet med artikel 2.10 i) gjordes också för exportförsäljning via närstående handlare i unionen (mellan 2 % och 6 %).

(92)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg klaganden att dessa justeringar förefaller vara höga och uppmanade därför kommissionen att förklara justeringarna ytterligare. Kommissionen kan inte lämna ytterligare information om dessa justeringar utan att lämna ut konfidentiell affärsinformation. Samtliga justeringar analyserades och kontrollerades inom ramen för kommissionens ansvar i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen.

(93)

Den exporterande tillverkaren ansåg i sina synpunkter på informationsdokumentet att kommissionen när den konstruerade normalvärdet inte gjort avdrag för kostnadsjusteringar. Detta påstående är felaktigt i sak eftersom kommissionen gjorde avdrag för dessa justeringar. Den exporterande tillverkaren upprepade sitt påstående i sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen förklarade sin metod i detta avseende för den exporterande tillverkaren och inga andra synpunkter inkom.

(94)

Vid bedömning av kostnadsjusteringarna granskade kommissionen bevisen för justeringen för tullrestitution. Kommissionens tillgängliga bevisning visade att även om den exporterande tillverkaren erhållit vad denne betraktar som ersättning för tjänster, finns det ingen bevisning för att tillverkaren först har betalat för någon tjänst eftersom all den huvudsakliga råvaran enligt den exporterande tillverkaren hämtades på hemmamarknaden. Därför togs inte tullen ut ”för material som fysiskt ingår i denna [produkt]” i enlighet med artikel 2.10 b) i grundförordningen, vilket är ett villkor för att justeringen ska kunna genomföras. Mot bakgrund av detta gjordes ingen sådan justering.

(95)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(96)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade den exporterande tillverkaren ett skrivfel i dumpningsberäkningen. Kommissionen korrigerade skrivfelet, som berodde på onödig avrundning av vissa långa värden, och ändrade beräkningen i enlighet med detta. Alla berörda parter informerades om ändringen genom ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter.

(97)

Nivån på samarbetsviljan var mycket hög från Irans sida eftersom exporten från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utgjorde cirka 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta fastställde kommissionen den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för den enda exporterande tillverkaren.

(98)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset för kostnader, försäkring och frakt (cif-priset) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(99)

I sina synpunkter på dokumentet ansåg klaganden att dumpningsmarginalen som beräknats mot bakgrund av den insamlade informationen var betydligt högre. Den berörda parten bad kommissionen att tillhandahålla ytterligare information om hur Irans dumpningsmarginal hade beräknats.

(100)

Kommissionen baserade sin beräkning på faktiska företagsuppgifter som kontrollerades på plats. Den berörda parten hade inte tillgång till information på denna nivå och detta kan möjligen förklara diskrepansen. Kommissionen kan inte tillhandahålla mer information om beräkningen utan att lämna ut den exporterande tillverkarens konfidentiella information.

(101)

I sina synpunkter på det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter begärde klaganden ytterligare information om avrundningsfelet och påpekade att en minskning på fem procentenheter av dumpningsmarginalen sannolikt inte beror på ett avrundningsfel.

(102)

Kommissionen kan inte lämna ut detaljerade dumpningsberäkningar till andra än den direkt berörda parten utan att lämna ut konfidentiell affärsinformation. Enligt förklaringen i skäl (96) ovan rörde felet den onödiga avrundningen av vissa långa värden med mer än 13 siffror (till exempel angavs 112 769 871 468,69 felaktigt i beräkningen till 1,13). De långa värdena rörde de viktigaste exporttransaktionerna som omvandlats till den lokala iranska valutan för dumpningsberäkningen. Detta förklarar dumpningsmarginalens minskning på 5,1 procentenheter.

(103)

Det finns tre exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ryssland som var mycket samarbetsvilliga i denna undersökning. Tillverkarna står för den största delen av importen av den berörda produkten från Ryssland till unionen under undersökningsperioden.

(104)

Normalvärdet för de tre exporterande tillverkarna fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.1 ovan. Normalvärdet för majoriteten av produkttyperna som exporteras till unionen från de tre exporterande tillverkarna beräknades därför på det inhemska priset (76 % som utgör 98,9 % av den exporterade volymen, 49 % som utgör 86,7 % av den exporterade volymen och 73 % som utgör 96,6 % av den exporterade volymen för vart och ett av företagen).

(105)

Normalvärdet för resterande typer fastställdes med metoden som beskrivs ovan i skäl (54) och (55) eftersom det antingen inte fanns någon inhemsk försäljning eller på grund av att försäljningsvolymen på hemmamarknaden var för liten för att vara representativ (mindre än 75 MT per produkttyp).

(106)

De exporterande tillverkarna exporterade till unionen direkt eller via närstående importörer i unionen eller via närstående handlare/importörer i Schweiz. De närstående företagen i Schweiz köpte den berörda produkten från de exporterande tillverkarna och sålde den sedan vidare till unionen och andra länder.

(107)

Exportpriset fastställdes enligt den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.2.

(108)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut protesterade Severstal mot möjligheten att tillämpa justeringarna för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader enligt artikel 2.9 i grundförordningen på försäljning via deras närstående schweiziska handlare/importör SSE.

(109)

De ansåg att justeringar enbart bör ske på transaktionsspecifik grund för transaktioner där försäljningsvillkoren kräver att produkten levereras efter tullklarering, dvs. för transaktioner där den närstående parten agerar som importör. För merparten av försäljningen via närstående handlare/importör i Schweiz kräver inte leveransvillkoren att handlaren/importören i Schweiz förtullar sina varor. Samtidigt ansåg Severstal att deras närstående handlare/importörer i Schweiz bör betraktas som en del av tillverkarens exportnätverk och inte som importörer.

(110)

Kommissionen avvisade detta påstående. I undersökningen fastställdes att SSE inte hade en importfunktion för försäljningen av den berörda produkten vid undersökningsperioden. De olika incotermerna (CIF, CFR, FOB, DAP eller CIF) ändrar inte det faktum att SSE bedrev verksamhet som en närstående importör till unionsmarknaden. Mot bakgrund av det faktum att handlaren/importören är närstående den exporterande tillverkaren anges i artikel 2.9 i grundförordningen att informationen från en sådan handlare/importör inte är tillförlitlig och att en justering därför var motiverad.

(111)

Kommissionen konstaterade även att SSE inte kunde betraktas som en del av tillverkarens exportnätverk. Det finns ingen exklusiv förbindelse mellan moderbolaget och dotterbolaget i Schweiz när det gäller försäljning till EU. Genom undersökningen fastställdes att det även fanns andra försäljningsavdelningar inom gruppen som arbetade med exporter till EU. Moderbolaget i Ryssland bibehöll tre olika exportkanaler till EU för den berörda produkten, nämligen direktförsäljning, försäljning via den närstående centralen i Lettland och försäljning via den närstående handlaren/importören i Schweiz.

(112)

Kommissionen drog därför slutsatsen att justeringar av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst från alla typer av försäljningstransaktioner via den närstående schweiziska handlaren/importören bör genomföras i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(113)

Efter utlämnandet av uppgifter upprepade Severstal på nytt sitt djupa missnöje med kommissionens tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen. Dessutom ansåg Severstal att de behandlats felaktigt av kommissionen vid jämförelsen med andra exporterande tillverkare som har närstående importörer/handlare i eller utanför unionen.

(114)

Kommissionen bekräftade att närstående handlare/importörer kan hanteras enligt artikel 2.9 i grundförordningen när de bedriver importverksamhet även om de har sin hemvist utanför unionen. Enligt vad som anges i skäl (110) var detta fallet med SSE, där de närstående handlarna/importörerna från andra exporterande tillverkare befann sig i andra situationer, beroende på varje företags varierande verksamhet.

(115)

Dessutom ifrågasatte Severstal kommissionens beslut att SSE inte kunde betraktas som en del av tillverkarens exportnätverk. När det gäller kommissionens underliggande resonemang kring Severstal, som moderbolagets fullständiga kontroll av SSE och fördelningen av vinster och förluster till moderbolaget uppvägde detta inte de faktorer som anges i skäl (111) och som pekar på motsatsen. SSE kan därmed inte betraktas som Severstals interna exportavdelning.

(116)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut protesterade även den exporterande tillverkaren NLMK mot möjligheten att tillämpa justeringarna för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader enligt artikel 2.9 i grundförordningen på försäljning via deras närstående schweiziska dotterbolag Novex.

(117)

Man ansåg att Novex inte agerat som en närstående importör i den utsträckningen att den inte importerade den berörda produkten till unionen. Vid tillämpning av artikel 2.9 då en närstående part ska agera som importör kan inte justeringar i enlighet med artikel 2.9 tillämpas på Novex exportpris.

(118)

Till stöd för detta påstående ansåg NLMK att man på exportmarknaderna regelbundet säljer järn- och stålprodukter via två närstående handlare, nämligen Novex i Schweiz och Novexco (Cyprus) Limited i Cypern. Novex ansvarar för exportförsäljningen till unionen medan Novexco sköter försäljningen till resten av världen. Dessa företag fungerar som NLMK:s exportförsäljningsavdelningar och det finns ingen annan funktion eller avdelning inom NLMK-gruppen som hanterar sådan exportförsäljning. NLMK har ingen direkt exportförsäljning av järn- och stålprodukter.

(119)

Novex och Novexco är till 100 % dotterbolag till NLMK som ansvarar för exportförsäljningen inte bara för den berörda produkten utan för hela NLMK:s produktportfölj. Dessa två närstående företag kontrolleras ekonomiskt av NLMK, både genom NLMK-gruppens kapitalstruktur och ur en ekonomisk synvinkel. Det är viktigt att känna till att Novex och Novexco endast marknadsför produkter med ursprung i de närstående företagen inom NLMK-gruppen. Därför driver de ingen fristående ekonomisk verksamhet som skulle kunna bedrivas utanför NLMK-gruppen.

(120)

Medan hela NLMK:s exportförsäljning av järn- och stålprodukter sker genom Novex och Novexco fungerar dessa närstående företag normalt inte som importörer av dessa produkter i EU eller på andra platser, med undantag för kornorienterade elektrostålprodukter som säljs enligt DDP-leveransvillkor. All övrig exportförsäljning som genomförs av Novex och Novexco baseras på leveransvillkor som inte involverar dessa företag som importörer med hänsyn till de berörda järn- och stålprodukterna.

(121)

Därför ansåg NLMK att Novex inte kunde betraktas som ”importör” av de berörda produkterna eftersom företaget inte utförde tullklarering av varor eller hade några andra funktioner som en importör har.

(122)

Dessutom ansåg NLMK att Novex personal deltar i planeringskommittén för försäljningsstrategier i NLMK-gruppen och att de genom sin kunskap om exportmarknaderna till gruppens försäljningsplanering och prissättning. NLMK känner dock inte till fullo till Novex pris till den första icke-närstående kunden men det priset fastställs gemensamt av personal från NLMK och Novex. Samtidigt är de huvudsakliga kunderna i den berörda produktsektorn, särskilt när det gäller NLMK:s exporter till unionen handelsföretag som föredrar att själva klarera tull för att optimera kostnaderna. Inköp av den berörda produkten enligt fob-villkor, plats för export och cif-villkor gör att handelsföretag med kort varsel kan sälja lasten till den destination som betalar det bästa priset vilket inte nödvändigtvis måste vara inom unionen. Detta innebär en begränsad fördel för handlare att produkten tullklareras av leverantören till unionen.

(123)

Sammanfattningsvis ansåg NLMK att medan kornorienterade elektrostålprodukter till största delen levereras direkt för bearbetning levereras andra järn- och stålprodukter till största delen till icke-närstående handlare i unionen. Skillnaderna mellan kundtyperna innebär en skillnad i villkor gällande överenskomna incotermer och vilka roller som Novex och Novexco har. Detta innebär enligt NLMK att situationen för kornorienterade elektrostålprodukter inte är representativ för Novex faktiska roll, som genomförs med hänsyn till den berörda produkten eller andra järn- och stålprodukter. NLMK konstaterade att Novex skulle behandlas som en intern försäljningsavdelning inom NLMK.

(124)

Kommissionen påminde om att man vid bedömningen av huruvida en tillverkare och en närstående handlare ska behandlas som en enskild ekonomisk enhet och tillverkarens interna försäljningsavdelning eller inte ska beakta den närstående handlarens allmänna funktioner och därför även ska beakta verksamhet som rör produkter utöver den berörda produkten (10).

(125)

Medan undersökningen bekräftade att Novex inte utförde importverksamhet för den berörda produkten under undersökningsperioden bär följande noteras gällande Novex lämplighet i detta avseende. Novex är en etablerad handlare enligt schweizisk lagstiftning (11). Enligt företagets bolagsordning innebär dess verksamhet inköp. försäljning, distribution och handel med stålprodukter och råmaterial, i Schweiz och utomlands. Det finns ingen formell begränsning när det gäller leverantörsvillkor för de produkter som man bedriver handel med. Dessutom har NLMK och Novex undertecknat omfattande ramavtal som reglerar försäljning och inköp mellan parterna. I dessa avtal fastställs exempelvis detaljerade förfaranden för deklaration av icke-överensstämmande varor, sanktioner vid försenade betalningar eller leveranser av varor samt skiljedomsförfarande med tredjepart vid eventuella tvister. Kommissionen noterade också att Novex huvudsakliga verksamhet enligt koncernredovisningen 2015 är handel med stål, inklusive eventuell intjänad ränteverksamhet, och att en betydande del av stålinköpen kommer från företag inom NLMK-gruppen.

(126)

Dessutom har NLMK i sin inlaga av den 7 juni 2017 angett att när det gäller kornorienterade elektrostålprodukter fungerar Novex som en närstående importör, vilket är ett faktum som avviker från slutsatsen att Novex inte betraktas som en intern försäljningsavdelning inom NLMK.

(127)

Kommissionen drog därför slutsatsen att förbindelsen mellan Novex och NLMK inte var av sådan integrerad och intern försäljningsavdelningskaraktär att de båda rättsliga enheterna utgör en enskild ekonomisk enhet, men i stället betraktades som en agent som arbetar på provisionsbasis i enlighet med artikel 2.10 i) i grundförordningen.

(128)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade NLMK sitt påstående om att de och den närstående handlaren Novex utgör en enskild ekonomisk enhet. NLMK ansåg att kommissionen hade misslyckats att beakta den ekonomiska verkligheten kring förbindelserna mellan de två företagen. NLMK kritiserade särskilt kommissionens strategi för Novex eftersom de ansåg att den var formalistisk och teoretisk. Novex var inte registrerat som ett handelsföretag och avsaknaden av en formell begränsning var oväsentlig, eftersom de inte i verkligheten köpte in material från andra källor. Även om det hade funnits ett avtal mellan NLMK och Novex skulle det finnas en effektiv solidaritet mellan de båda företagen. Novex resultat påstods vara fullständigt konsoliderat i gruppens räkenskaper.

(129)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. För att kunna bedöma förbindelsen mellan Novex och NLMK kan det faktum att det finns ett ramavtal som reglerar försäljning och inköp mellan de båda företagen inte avfärdas som teoretiskt eller formellt. Det visar snarare att de båda företagen har olika funktioner och att det inte fanns något underordnat förhållande mellan dem. Dessutom är det ovanligt att en intern försäljningsavdelning ansvarar för importfunktioner, vilket Novex gjorde för minst en stålprodukt (kornorienterade elektrostålprodukter). Slutligen kunde Novex när som helst ha beslutat att köpa in varmvalsade platta stålprodukter från andra tillverkare, vilket en integrerad exportförsäljningsavdelning inte kan. Kommissionen står därför fast vid beslutet att en justering i enlighet med artikel 2.10 i) i grundförordningen var motiverad.

(130)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter bestred även MMK för första gången tillämpningen av artikel 2.9 i grundförordningen med hänsyn till den närstående handlaren MMK Trade Steel AG. Juridiskt sett och på samma sätt som för Severstal vidhöll man även att moderbolagets fullständiga kontroll och fördelningen av vinst och förlust som ör det ryska moderbolaget visade att MMK Trade Steel AG var en del av ett enskilt exportnätverk.

(131)

Kommissionen upprepade sin rättsliga ställning att närstående handlare/importörer kunde behandlas enligt artikel 2.9 i grundförordningen när de utför importfunktioner, även om de finns utanför unionen. MMK Trade Steel AG rymdes inom den kategorin vilket redan bekräftats i undersökningen av kallvalsade platta stålprodukter från Folkrepubliken Kina (12).

(132)

Som ett resultat av detta kunde kommissionen inte godta påståendet om att MMK och MMK Trade Steel AG skulle utgöra en enskild ekonomisk enhet. MMK hade även sin egen exportavdelning i Ryssland och sålde delar av sitt stål direkt till Europa. MMK Trade Steel AG kan därför inte betraktas som MMK:s interna exportavdelning.

(133)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(134)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för fysiska egenskaper (mellan 0 % och 2 %), transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader (mellan 1 % och 8 %), paketering (mellan 0 % och 1 %), kreditkostnader (mellan 0 % och 2 %), provisioner (mellan 0 % och 4 %) samt andra faktorer (mellan 0 % och 1 %).

(135)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut ansåg Severstal att vissa justeringar för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader gjorts felaktigt, främst justeringar för finansiella intäkter och transportkostnader.

(136)

Enligt företaget borde de finansiella intäkterna ha tagits i beaktande vid fastställandet av procentsatsen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Dessutom var denna intäkt för det närstående dotterbolaget i Schweiz samtidigt en utgift för Severstal vilket redovisats i G-PL-tabellen i det företagets svar på frågeformuläret, som i sin tur hade beaktats vid fastställandet av huruvida försäljning på den inhemska marknaden gjordes under normal handel.

(137)

Kommissionen avvisade detta påstående. Severstal tillverkar och säljer många olika produkter och kunde inte visa att den berörda finansiella intäkten, som är ett lån från det schweiziska dotterbolaget till moderbolaget, var kopplat till den berörda produkten.

(138)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut upprepade Severstal sitt påstående och ansåg att den ovan nämnda finansiella inkomsten består av ”räntor på lån för finansiering av produkter med långa tillverkningscykler hos Severstal, där den berörda produkten ingår”. Dessutom bad man om att endast relevant belopp för den berörda produkten skulle fördelas. Kommissionen ansåg att detta påstående inte kunde prövas på grund av bristen på information om hur ett allmänt lån för ”produkter med långa tillverkningscykler” även skulle ha koppling till den berörda produkten.

(139)

Vad gäller justeringen för transportkostnader ansåg Severstal att kommissionen hade gjort ett felaktigt avdrag av transportkostnaderna som en andel av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(140)

Kommissionen godkände Severstals påstående om transportkostnaderna och använde de faktiska transportkostnaderna enligt företagets redovisning vid beräkningen. För att undvika dubbelräkning angavs kostnaderna som noll, eftersom de redan hade beaktats vid beräkningen av kostnadsjusteringarna.

(141)

För de exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(142)

Nivån på samarbetsviljan är hög i Ryssland eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde nära 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. Kommissionen beslutade därför att tillämpa den landsomfattande dumpningsmarginalen för samtliga företag på samma nivå som för företaget med den högsta dumpningsmarginalen, dvs. Public Joint Stock Company Magnitogorsk Iron & Steel Works (PJSC MMK)-gruppen.

(143)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset för kostnader, försäkring och frakt (cif-priset) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(144)

Det finns bara en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Serbien, som var samarbetsvillig i denna undersökning. Majoriteten av tillverkarens försäljning till unionen var direktförsäljning till oberoende köpare, även om viss försäljning genomfördes via en närstående importör i Slovakien.

(145)

Normalvärdet för den enda exporterande tillverkaren fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.1. ovan. Det normala värdet för 23 % av produkttyperna som utgör 71 % av den volym som exporteras av den exporterande tillverkaren till unionen baserades på det inhemska priset vid normal handel. När den totala volymen för den inhemska försäljningen av en produkttyp till oberoende kunder under undersökningsperioden utgjorde mindre än 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen av identiska eller jämförbara produkttyper till unionen beräknades normalvärdet för den produkttypen genom att använda värdet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för den produkttypen i stället för det vägda genomsnittliga värdet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Om det vägda genomsnittliga priset för en produkttyp var lägre än enhetskostnaden för tillverkningen beräknades normalvärdet enligt metoden som anges i skäl (55).

(146)

Exportpriset fastställdes med den allmänna metoden i avsnitt 3.1.2. ovan och i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. För försäljning via den närstående importören beräknades exportpriset mot bakgrund av artikel 2.9 i grundförordningen.

(147)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den enda exporterande tillverkarens exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(148)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader (mellan 5 % och 9 %), kreditkostnader (mellan 0 % och 1,5 %), bankavgifter (mellan 0 % och 1 %), provisioner (mellan 0,5 % och 2 %).

(149)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(150)

Nivån på samarbetsviljan var mycket hög från Serbiens sida eftersom exporten från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utgjorde cirka 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta fastställde kommissionen den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för den enda exporterande tillverkaren.

(151)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset för kostnader, försäkring och frakt (cif-priset) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(152)

Det finns en grupp med tre närstående exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ukraina (i detta avsnitt kallade den exporterande tillverkaren) som var fullständigt samarbetsvilliga i denna undersökning. Två av tillverkningsanläggningarna finns i Mariupol i Donetsk-området som under undersökningsperioden var ett konfliktområde. Efter en begäran från den exporterande tillverkaren beslutade kommissionen att utelämna en av dessa anläggningar från beräkningarna, där endast en mindre del av exporten sker till unionen.

(153)

I sina synpunkter på informationsdokumentet begärde klaganden att kommissionen skulle förklara sitt beslut att utelämna ett ukrainskt företag från beräkningen av dumpningsmarginalen.

(154)

Kommissionen utelämnade företaget eftersom en mycket liten del av försäljningen sett till gruppens försäljning inte skulle påverka dumpningsmarginalen. På grund av militär verksamhet i området kunde inte heller relevanta uppgifter kontrolleras. Kommissionen betraktade denna situation som force majeure.

(155)

På den inhemska marknaden sålde den exporterande tillverkaren den likadana produkten såväl direkt som genom närstående handlare.

(156)

All försäljning från den exporterande tillverkaren till unionen gjordes via en närstående handlare i Schweiz. Handlaren sålde den berörda produkten till både närstående och icke-närstående importörer i unionen.

(157)

Normalvärdet för den exporterande tillverkaren fastställdes i enlighet med den allmänna metod som anges i avsnitt 3.1.1 ovan. Normalvärdet för en av tillverkningsanläggningarna baserades uteslutande på de inhemska priserna vid normal handel. Normalvärdet för den andra tillverkningsanläggningen baserades delvis på inhemska priser i den normala handeln (för 38 % av produkttyperna som utgjorde 12 % av den totala exportvolymen till unionen från den anläggningen) och var delvis beräknat. När den totala volymen för den inhemska försäljningen av en produkttyp till oberoende kunder under undersökningsperioden utgjorde mindre än 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen av identiska eller jämförbara produkttyper till unionen beräknades normalvärdet för den produkttypen genom att använda värdet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för den produkttypen i stället för det vägda genomsnittliga värdet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Om det vägda genomsnittliga priset för en produkttyp var lägre än enhetskostnaden för tillverkningen beräknades normalvärdet enligt metoden som anges i skäl (55).

(158)

Den exporterande tillverk aren begärde en justering av tillverkningskostnaderna vid en av tillverkningsanläggningarna i konfliktområdet, Ilyich Iron and Steel Works of Mariupol (nedan kallad Ilyich) mot bakgrund av de onormala tillverkningskostnaderna som orsakats direkt och indirekt av den militära verksamheten i området. Den exporterande tillverkaren föreslog att nivån skulle justeras genom att jämföra utvecklingen av enhetskostnader i Ilyich med utvecklingen av enhetskostnader i en tillverkningsanläggning som inte påverkats av konflikten, Integrated Iron and Steel Works Zaporizhstal (nedan kallad Zaporizhstal). För att kunna fastställa vad den exporterande tillverkaren avser med ”enhetskostnad” tog den exporterande tillverkaren kostnaden för samtliga sålda varor och delade den med volymen av varmvalsade stålprodukter som tillverkats under det gångna kalenderåret. Den exporterande tillverkaren följde detta mönster från 2013 (före konfliktperioden) till 2015 och mot bakgrund av detta föreslog tillverkaren att Ilyichs kostnader skulle justeras nedåt med en viss procentsats.

(159)

Efter noggrant övervägande ansåg kommissionen att den föreslagna kvantifieringsmetoden för justering var olämplig. Först och främst var det som betraktades som ”enhetskostnad” inte kostnaden för en enhet varmvalsat platt stål eftersom den även inkluderade kostnaden för alla sålda varor, vilket även innefattade andra varor. De andra varorna utgjorde en betydande andel av tillverkningen i Zaporizhstal och en ännu större andel av tillverkningen i Ilyich. Kvantifieringsmetoden för justering tog inte någon hänsyn till de andra produkternas tillverkning och kostnadsutveckling. Tillverkningen och kostnaden för de andra produkterna var inte konstant under perioden som den exporterande tillverkaren föreslog att man skulle använda i metoden. Den exporterande tillverkaren tillstod i sin inlaga att Ilyich haft en betydande tillverkningsökning för vissa av de andra produkterna mellan 2012–2016. Enligt kvantifieringsmetoden för justering berodde dessa ökande kostnader på minskad tillverkning av varmvalsat platt stål som därmed i förmodad betydande utsträckning påverkade den ökade så kallade enhetskostnaden. Även om kostnaderna som den exporterande tillverkaren föreslog var de faktiska tillverkningskostnaderna för varmvalsade stålprodukter föreslog de att tillverkningskvantiteten skulle jämföras med försäljningskostnaderna, vilket inte tog hänsyn till lagervariationen. Den exporterande tillverkaren skulle antingen ha jämfört tillverkningskvantiteten med tillverkningskostnaderna eller såld kvantitet med försäljningskostnaderna. Dessutom jämförde kvantifieringsmetoden för justering trenderna till och med kalenderår 2015 för att sedan föreslå att resultatet från denna beräkning, dvs. minskningen, ska användas för undersökningsperiodens uppgifter (1 juli 2015–30 juni 2016). Detta är felaktigt eftersom metoden bör följa trenderna fram till och med undersökningsperioden.

(160)

I sina synpunkter på dokumentet angav den exporterande tillverkaren inte bristerna i kvantifieringsmetoden för justering som nämns ovan. Tillverkaren jämförde i stället tillverkningskostnaden per produkttyp mellan de två anläggningarna under undersökningsperioden med argumentet att resultatet av detta liknar det som kvantifieringsmetoden för justering gav. Den exporterande tillverkaren ignorerade emellertid det faktum att den huvudsakliga anledningen till att en kvantifieringsmetod för justering skulle användas var att kostnaden för de båda anläggningarna inte kan jämföras rakt av under ett visst år eftersom de var olika före konflikten till att börja med. Enligt de uppgifter som använts för kvantifieringsmetoden var ”enhetskostnaden” 2013 i Ilyich mycket riktigt mycket högre än ”enhetskostnaden” i Zaporizhstal. Uttryckt som ett förhållande är denna skillnad större än skillnaden mellan tillverkningskostnaden per produkttyp mellan de båda anläggningarna under undersökningsperioden, vilket den exporterande tillverkaren ville använda till stöd för metoden.

(161)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg den exporterande tillverkaren att kommissionen inte hade haft en konstruktiv dialog med den exporterande tillverkaren genom att begära eller specificera ytterligare information som de betraktat som nödvändig för att kunna göra en korrekt bedömning av påståendet. Enligt den exporterande tillverkaren trädde kommissionen endast fram och specificerade den information och de metoder som krävdes för att bedöma påståendet i det slutliga utlämnandet av uppgifter av den 17 juli 2017.

(162)

Kommissionen noterade att detta påstående är felaktigt i sak. En detaljerad förklaring av bristerna i den föreslagna justeringsmetoden presenterades för den exporterande tillverkaren den 4 april 2017 i bilaga 4 till informationsdokumentet. Syftet med att inkludera en detaljerad beskrivning var att ge den exporterande tillverkaren möjlighet och tid att åtgärda dessa brister. Den exporterande tillverkaren gjorde inte detta, vilket nämns i skäl (160) above.

(163)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade den exporterande tillverkaren att varor utöver varmvalsade stålprodukter som avses i skäl (159) above inte utgjorde en betydande del av tillverkningen i Zaporizhstal och i Ilyich. Till stöd för detta påstående hänvisade den exporterande tillverkaren till de uppgifter som lämnats in till kommissionen den 16 februari 2017 om tillverkningsvolymer i Ilyich.

(164)

I detta avseende noterade kommissionen att de uppgifter som den exporterande tillverkaren hänvisade till hade lämnats in efter kontrollbesöket och därför inte kunde kontrolleras. Dessutom rör uppgifterna tillverkningsvolymer i ton och inte kostnader eller värde. Tillverkningsvolymen speglar inte tillverkningskostnaderna, särskilt med hänsyn till att de övriga produkterna inkluderar större mervärde och därmed produkter med högre kostnader som kallvalsat och galvaniserat stål. När det gäller de uppgifter som kommissionen använt för att styrka påståenden tillsammans med svaren från frågeformuläret om antidumpning lämnade den exporterande tillverkaren in uppgifter om omsättningen från hela anläggningen, omsättningen för relevant avdelning samt omsättningen för den berörda produkten. Kommissionen kontrollerade dessa omsättningsuppgifter under besöket och de användes sedan som en proxyvariabel för kostnaderna, vilket visade att icke varmvalsade stålprodukter utgjorde en betydande del av tillverkningen i Ilyich.

(165)

I sina ytterligare synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter höll den exporterande tillverkaren inte med om kommissionens synpunkter i skäl (159) above om att den ökade tillverkningen av icke varmvalsade stålprodukter felaktigt visade på de höga ”kostnader per enhet” som använts i metoden. Den exporterande tillverkaren ansåg att den övergripande ökningen av den totala kostnaden för varor som sålts av Ilyich strider mot kommissionens logik om att en ökning av antalet övriga sålda produkter skulle kunna öka ”kostnaden per enhet” som beräknats för varmvalsade stålprodukter.

(166)

Kommissionen instämde inte i denna synpunkt. Enligt vad som nämns ovan fastställde den exporterande tillverkaren sin ”kostnad per enhet” genom att dela totalkostnaden för sålda varor (inklusive icke varmvalsade stålprodukter) med antalet varmvalsade stålvaror som tillverkats i fabriken under de berörda perioderna. Enligt vad som bekräftats av den exporterande tillverkaren har mängden av vissa av de icke varmvalsade stålprodukterna ökat betydligt under perioden då metoden användes. Detta ledde till ökade tillverkningskostnader för dessa produkter på grund av att den föreslagna metoden från den exporterande tillverkaren av varmvalsade stålprodukter ledde till högre ”kostnader per enhet” (dvs. ytterligare ökning av ”kostnaden per enhet” under den berörda perioden) som låg till grund för den exporterande tillverkarens förslag på kostnadsjusteringar i Ilyich. Detta kvarstår oberoende av om totalkostnaden för de varor som sålts från fabriken ökade, minskade eller var konstant.

(167)

Med hänsyn till kommissionens kommentar i skäl (159) om att metoden skulle ha följt tendenserna fram till undersökningsperioden ansåg den exporterande tillverkaren i sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter att man inte kunnat inkomma med uppgifterna för undersökningsperioden eftersom revisionsrapporten för 2016 inte varit tillgänglig förrän nyligen.

(168)

I detta avseende påpekade kommissionen att den exporterande tillverkaren kunde inkomma med omfattande uppgifter för undersökningsperioden för att komplettera frågeformuläret om antidumpning. Det är därför otydligt varför den exporterande tillverkaren inte kunde inkomma med uppgifter under undersökningsperioden för att underbygga den föreslagna metoden. Den exporterande tillverkaren hade möjlighet och tid att inkomma med uppgifter vilket även nämns i skäl (162) above.

(169)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet insisterade den exporterande tillverkaren på att skillnaden i kostnad för tillverkning per produkttyp under undersökningsperioden mellan de två tillverkningsanläggningarna som anges i skäl (160) above understödjer justeringsmetoden eftersom skillnaden liknar den som utvecklats genom metoden.

(170)

Kommissionen instämde inte i denna synpunkt. I sina synpunkter lyfte den exporterande tillverkaren inte det fram faktum att ”kostnaden per enhet” enligt de uppgifter som används i kvantifieringsmetoden under 2013 (dvs. under normala förhållanden före konflikten) i Ilyich var mycket högre än ”kostnaden per enhet” i Zaporizhstal. Uttryckt som ett förhållande är skillnaden större än skillnaden mellan tillverkningskostnaden per produkttyp mellan de båda anläggningarna under undersökningsperioden. Detta innebär antingen en mindre skillnad mellan kostnaderna per enhet mellan Ilyich och Zaporizhstal mellan 2013 och undersökningsperioden (dvs. att kostnaden per enhet i Ilyich har minskat i relation till Zaporizhstals kostnader per enhet) eller att de ”kostnader per enhet” som använts i metoden är helt otillförlitliga. Enligt förklaringen i skäl (159) ovan är åtminstone det sistnämnda sant eftersom ”kostnaderna per enhet” enligt metoden snedvrids genom att inkludera försäljningskostnader för andra produkter, som utvecklades på olika sätt på de båda anläggningarna under den berörda perioden. Därmed gäller att skillnaden i tillverkningskostnad per produkttyp under undersökningsperioden inte stödjer noggrannheten i metoden som föreslagits av den exporterande tillverkaren.

(171)

Av ovan nämnda skäl avvisades påståendet.

(172)

Zaporizhstal redovisade betydande förluster på grund av växelkursdifferenser som uppkommit vid omräkning av transaktioner som inte var angivna i ukrainska hryvni. Den exporterande tillverkaren hävdade att dessa utgifter eftersom de inte ingick i normal handel, borde fastställas i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen där högsta beloppet ligger på en nivå som är representativ för företagets normala driftsförhållanden.

(173)

Kommissionen instämde inte i detta argument. Dessa förluster har i vederbörlig ordning redovisats i företagets bokföring, och de uppkom under undersökningsperioden. Kommissionen avslog därför denna begäran med motiveringen att kostnaderna ingick i företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för verksamheten och inkluderade dem därför i beräkningen av normalvärdet.

(174)

I sina synpunkter på informationsdokumentet angav den exporterande tillverkaren att de finansiella utgifterna som använts i beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för Zaporizhstal var vederbörligen registrerade i företagets bokföring och att de uppkommit under undersökningsperioden. Den exporterande tillverkaren upprepade sedan sitt argument att gällande försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader borde ha baserats på artikel 2.6 c i grundförordningen, eftersom vissa av de finansiella utgifterna inte gällde tillverkningen och/eller försäljningen av produkterna. Till stöd för argumentet lämnade den exporterande tillverkaren in en ny uppsättning data efter att kontrollbesöket ägt rum och påståendet redan hade lämnats in. Slutligen pekade den exporterande tillverkaren ut flera bestämmelser i grundförordningen som styr fastställandet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och krävde att sådana fastställanden ska vara ”rimliga”.

(175)

Kommissionen instämde inte i denna analys. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen ska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader baseras på faktiska uppgifter om tillverkning och försäljning. Det är endast om sådana belopp inte kan fastställas som artikel 2.6 c kan utlösas. Enligt den exporterande tillverkaren finns uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i redovisningen och inkluderar även de finansiella utgifterna. Argumentet att vissa av de finansiella utgifterna inte berör tillverkningen och/eller försäljningen av produkterna måste avvisas. Först och främst kan inte de uppgifter som den exporterande tillverkaren har lämnat kontrolleras i detta skede av undersökningen. Den exporterande tillverkaren hade gott om tid och fick aviseringar i förväg om att inhämta denna information vid kontrollerna men utnyttjade inte den möjligheten. Dessutom arbetar Zaporizhstal endast med tillverkning och försäljning av sina produkter. Den exporterande tillverkaren har inte presenterat några bevis på motsatsen. Hänvisningen till kravet om att konstruktionen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader ska vara rimligt är felaktig eftersom kommissionen inte har inrättat de gällande försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader utan fastställt dem i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen. Denna begäran avvisades därför.

(176)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg den exporterande tillverkaren att de finansiella utgifterna var kopplade till anläggningens totala ekonomiska verksamhet, men inte till den verksamhet som omfattade tillverkning och försäljning av den berörda produkten. Den exporterande tillverkaren ansåg vidare att kommissionen inte beaktade bevisningen gällande begäran om att exkludera dessa utgifter. Den exporterande tillverkaren påstod också att kommissionen inte tog hänsyn till det faktum att eventuell bevisning lämnats in till stöd för påståendet, genom att hävda att ingen bevisning som motsäger det faktum att Zaporizhstal endast är aktiv inom tillverkning och försäljning av sina produkter har framställts. Slutligen, med hänsyn till kommissionens synpunkt angående de nya uppgifterna som lämnats in till stöd för att utelämna vissa finansiella utgifter, påpekade den exporterande tillverkaren att detta påstående som sådant lämnats in som svar på frågeformuläret om antidumpning och att de relevanta uppgifterna fanns med i revisionsrapporten som lämnades in tillsammans med det svaret.

(177)

Som svar på detta påpekade kommissionen att den exporterande tillverkaren gjorde två förfrågningar som gällde detta påstående. Den första begäran i svaret på frågeformuläret om antidumpning och som sedan underbyggdes i meddelandet av den 5 januari 2017 gjordes för att justera de finansiella utgifterna för Zaporizhstal till den historiska nivån under normala driftsförhållanden. Den andra begäran som gjordes första gången i synpunkterna på informationsdokumentet av den 2 maj 2017 efter kontrollerna av Zaporizhstal gjordes för att justera försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader genom att utelämna de utgifter som inte gäller tillverkning och/eller försäljning av den berörda produkten.

(178)

Enligt förklaringen i skäl (175) kan kommissionen inte justera Zaporizhstals finansiella utgifter till historiska nivåer under normala driftsförhållanden, eftersom försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen ska baseras på aktuella uppgifter gällande tillverkning och försäljning. Kommissionen hade tillgång till dessa uppgifter och använde dem i den berörda beräkningen. I den exporterande tillverkarens synpunkter på det slutliga utlämnandet fanns inga nya argument och därför krävs ingen ytterligare förklaring.

(179)

När det gäller den andra begäran om att justera Zaporizhstals normalvärde för att utelämna de utgifter som inte gäller tillverkning och/eller försäljning av den berörda produkten noterade kommissionen att det inte framgår tydligt av synpunkterna på informationsdokumentet att dessa utgifter inte direkt eller indirekt gäller tillverkningen och/eller försäljning av den berörda produkten. Enligt vad som nämns ovan är Zaporizhstals verksamhet enligt kommissionens kännedom begränsad till tillverkning och försäljning av produkten. De finansiella utgifterna skulle därför normalt sett på ett eller annat sätt gälla denna verksamhet. De poster som den exporterande tillverkaren nämner i synpunkterna på informationsdokumentet som inte gäller tillverkning och/eller försäljning av den berörda produkten avser mycket riktigt kassaflödesrelaterade investeringar, lån till dotterbolag som tillverkar råmaterial eller skulder från förmåner för medarbetare. Dessa utgifter verkar åtminstone indirekt vara kopplade till tillverkningen och/eller försäljningen av den berörda produkten.

(180)

Någon ytterligare granskning av denna fråga var inte möjligt eftersom begäran lämnades in först den 2 maj 2017, efter det relevanta kontrollbesöket (den 24 november 2016). I sitt meddelande av den 5 januari 2017, som även det lämnades in efter det relevanta kontrollbesöket, meddelade den exporterande tillverkaren meddelade att vissa av de finansiella utgifterna som avsåg lån hade tagits med i allmänt syfte och gäller inte tillverkningen eller försäljningen av den berörda produkten. Inga ytterligare uppgifter om detta tillhandahölls eftersom den exporterande tillverkaren inte begärde att dessa lån skulle utelämnas utan höll fast vid sin begäran att de finansiella utgifterna för Zaporizhstal skulle justeras till den historiska nivån under normala driftsförhållanden.

(181)

I detta avseende hävdade den exporterande tillverkaren i sina synpunkter på det slutliga utlämnandet att kommissionen under kontrollbesöket på Zaporizhstal fått en ”komplett och omfattande version av revisionsrapporten som tydligt väcker frågan om ytterligare finansiella utgifter för anläggningen som inte avser tillverkning och försäljning av den berörda produkten”. Den exporterande tillverkaren angav sedan att kommissionen kunde ha utnyttjat möjligheten att kontrollera och vid behov begära eventuella förtydliganden rörande bevisningen som lämnats in av Zaporizhstal.

(182)

Kommissionen noterade först, vilket även påpekats av den exporterande tillverkaren, att den fullständiga årsrapporten från Zaporizhstal inte tillhandahölls förrän vid kontrollbesöket, trots att den efterfrågats i antidumpningsfrågeformuläret. Kommissionen noterade även, vilket den exporterande tillverkaren underrättats om i brevet före kontrollen den 27 oktober 2016, att syftet med besöket var att kontrollera informationen i svaren på frågeformulären genom att komma överens om detaljer i dessa gällande källdokument, bokföring av kostnader och reviderad koncernredovisning. Frågor kring vissa av Zaporizhstals finansiella utgifter som inte har koppling till tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten ställdes inte förrän den 2 maj 2017 och nämndes bara kort i meddelandet av den 5 januari 2017. Detta skedde när kontrollbesöken på Zaporizhstals anläggningar redan hade genomförts. Därför fanns inte undersökningen av frågan och kontrollen av dessa utgifter med och kunde inte ha funnits med i kommissionens arbetsprogram för det besöket. Genom att hävda att frågan om icke-produktion eller försäljningsrelaterade utgifter endast väcktes på grund av att dessa utgifter angavs i revisionsrapporten åsidosätts syftet med kontrollbesöket och kommissionens roll i detta, vilket den exporterande tillverkaren underrättats om i brevet före kontrollen. Sammantaget med det faktum att de kompletta revisionsrapporterna tillhandahölls först vid kontrollbesöket och, som nämnts ovan, att det inte var tydligt att de relevanta utgifterna inte rör tillverkning och försäljning av den berörda produkten leder detta nödvändigtvis till att denna del av begäran avvisas.

(183)

Av de skäl som anges ovan avvisades denna begäran.

(184)

Exportpriset fastställdes med den allmänna metoden i avsnitt 3.1.2 ovan och i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. För försäljning via närstående importörer beräknades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(185)

Den exporterande tillverkaren ansåg att den schweiziska handlaren Metinvest International SA (nedan kallad MISA) utgjorde en del av exportavdelningen av tillverkningsanläggningarna eftersom handlaren inte gjorde några tullklareringar av varorna som levererades till unionen. Dessutom ansåg den exporterande tillverkaren att inga avdrag skulle göras för handlarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst (eller nominell provision) eftersom det i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen inte gäller det aktuella fallet där handlaren inte har sin verksamhet i unionen.

(186)

Kommissionen konstruerade inte exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen för exportförsäljning till oberoende köpare via den schweiziska handlaren. Även om ansvaret för tullklarering ligger hos köparen ändrar inte detta det faktum att försäljningarna utförs av den närstående handlaren, som har försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och som vanligen strävar efter att gå med vinst på sina tjänster. Därför ansåg kommissionen enligt skäl (194) att en justering i enlighet med artikel 2.10 i) i grundförordningen är motiverad.

(187)

I sina synpunkter på informationsdokumentet ansåg den exporterande tillverkaren att MISA inte är en handlare med vinstsyfte utan ett närstående företag med verksamhet som normalt ingår i en intern exportförsäljningsavdelnings uppgifter.

(188)

Mot bakgrund av tillgänglig bevisning instämde kommissionen inte i detta påstående. MISA är ett företag med vinstsyfte som själva beskriver sig som ett företag som vill hitta balansen mellan lönsamhet, kundnöjdhet och riskhantering. MISA:s verksamhet är inte begränsad till försäljningen av Metinvest Groups produkter. MISA och tillverkningsanläggningarna har olika ägare. Slutligen undertecknar MISA detaljerade försäljnings- och inköpsavtal med tillverkningsanläggningarna. Dessa avtal innehåller klausuler om sanktioner om respektive skyldigheter inte uppfylls eller bara uppfylls till viss del, samt tvistlösning med tredjepart, som oftare förekommer i avtal mellan oberoende handlare än i avtal mellan tillverknings- och försäljningsavdelningarna i samma företag. Mot bakgrund av dessa bevis drar kommissionen slutsatsen att förbindelserna mellan MISA och de två tillverkningsanläggningarna är mer av en agentförbindelse än en integrerad försäljningsavdelning. De relevanta justeringarna är motiverade enligt förklaringen i skäl (194) om MISA deltar i en transaktion.

(189)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet antydde den exporterande tillverkaren med hänvisning till tillämpningen av artikel 2.8 i grundförordningen gällande försäljningen via MISA att kommissionen godkänt att MISA fungerar som en exportförsäljningsavdelning inom gruppen. Den exporterande tillverkaren fortsatte att motsätta sig tillämpningen av artikel 2.10 i) i grundförordningen och ansåg att MISA inte fungerar som en agent eller en handlare. För att betona detta ansåg den exporterande tillverkaren att MISA endast står för en obetydlig och nischad andel av produkterna som inte tillverkas av gruppen. Den exporterande tillverkaren ansåg sedan att det faktum att MISA försöker hitta rätt balans mellan lönsamhet, kundnöjdhet och riskhantering, eller att de sluter detaljerade försäljnings- och inköpsavtal med tillverkningsanläggningar, eller att de har sin egen direktör och personal som inte är de samma som på anläggningarna i Ukraina skulle vara krav som följer av de rättsliga villkoren som krävs i Ukraina och Schweiz.

(190)

Enligt förklaringen ovan godkände kommissionen inte att MISA agerade som exportförsäljningsavdelning i gruppen. MISA agerade som en närstående handlare och därför tillämpade kommissionen artikel 2.8 jämförd med artikel 2.10 i) i grundförordningen. Dessutom säljer inte MISA bara en obetydlig eller nischad andel av produkterna som inte tillverkas av gruppen, även om detta är av betydelse för detta avgörande. MISA säljer även betydande mängder av tredjepartsprodukter till gruppen. När det gäller bevisningen som beskrivs i skäl (188) above, ansåg den exporterande tillverkaren att dessa delar endast krävs enligt lagstiftningen och att de inte upphäver MISA:s ställning som exportavdelning. Inga ytterligare uppgifter om vilka lagar och delar som krävs tillhandahölls. Den exporterande tillverkaren förklarade inte heller varför delar som att ha ett vinstsyfte (vilket tidigare bestreds av den exporterande tillverkaren i sina synpunkter på informationsdokumentet) eller att ha avtal med klausuler om sanktioner om respektive skyldigheter inte uppfylls eller bara uppfylls till viss del, samt tvistlösning med tredjepart inte skulle upphäva MISA:s ställning som exportavdelning. Därför krävs inga ytterligare synpunkter i denna fråga.

(191)

Av de skäl som anges ovan avvisades denna begäran.

(192)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den enda exporterande tillverkarens exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(193)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för importavgifter (mellan 0,1 % och 0,7 %), transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader (mellan 1 % och 8 %), paketering (mellan 0 % och 0,1 %), kreditkostnader (mellan 0 % och 0,7 %), kostnader efter försäljning (mellan 0,1 % och 0,4 %), bankavgifter (mellan 0 % och 0,3 %) och provisioner (mellan 0 % och 0,2 %).

(194)

Eftersom all försäljning till unionen genomfördes via den närstående handlaren i Schweiz gjordes en relevant justering mot bakgrund av artikel 2.10 i) i grundförordningen.

(195)

Den exporterande tillverkaren begärde en justering för handelsled i enlighet med artikel 2.10 d i) i grundförordningen med motiveringen att försäljningskanalerna för den likadana produkten på den inhemska marknaden skiljde sig betydligt från kanalerna för försäljning av den berörda produkten till unionen, och därför påverkades prisjämförbarheten. Tillverkaren ansåg även att det fanns konsekventa och tydliga skillnader i de olika handelsledens funktioner och priser på den inhemska marknaden och i exportförsäljningen till unionen.

(196)

Den exporterande tillverkaren kunde inte uppvisa konsekventa och tydliga skillnader i säljarens olika handelsleds funktioner och priser på det exporterande landets inhemska marknad. Inte heller de uppgifter som den exporterande tillverkaren tillhandahållit visade några skillnader. Kommissionen avslog därför denna begäran.

(197)

I sina synpunkter på informationsdokumentet motsatte sig den exporterande tillverkaren starkt denna motivering med att den var godtycklig och ogrundad. Trots detta tillhandahöll tillverkaren inte några bevis på konsekventa och tydliga skillnader i säljarens olika handelsleds funktioner och priser på det exporterande landets inhemska marknad. Istället fokuserade tillverkaren endast på den första delen av kravet med motiveringen att det finns konsekventa och tydliga skillnader i försäljningens olika funktioner och priser i handelsleden på olika marknader och utelämnade därmed kravet att detta skulle vara synligt på den inhemska marknaden. Kommissionen kontrollerade mycket riktigt säljarens priser för de olika handelsleden på den inhemska marknaden och kunde inte hitta några konsekventa och tydliga skillnader.

(198)

Den exporterande tillverkaren hävdade att om kommissionen ansåg att artikel 2.10 d i) i grundförordningen inte skulle tillämpas borde kommissionen ha tillämpat artikel 2.10 d ii) i grundförordningen. Utöver en vag hänvisning till prima facie-bevisning lämnade därmed den exporterande tillverkaren inte ett enda argument för varför denna bestämmelse skulle tillämpas. De relevanta handelsleden fanns på den inhemska marknaden och det har inte varit tydligt att vissa funktioner gäller andra handelsled än de som ska användas i jämförelsen. Den bestämmelsen är därför inte tillämplig på den åtgärd som behandlas i detta ärende.

(199)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg den exporterande tillverkaren att kommissionen motsade sitt eget resonemang eftersom den exporterande tillverkaren inte uppvisade klara och tydliga olikheter mellan säljarens funktioner och priser i de olika handelsleden trots att det finns olika handelsled på hemmamarknaden.

(200)

Kommissionen ansåg inte att detta påstående var motsägelsefullt.

(201)

Dessutom ansåg den exporterande tillverkaren i sitt meddelande av den 5 januari 2017 att man för kommissionen presenterat analyser och jämförelser av de olika handelsleden på hemmamarknaden genom att identifiera och jämföra handelsleden på hemmamarknaden och sedan uppvisat en tydlig skillnad i priserna mellan dessa led.

(202)

Kommissionen svarade genom att påpeka att företaget i det relevanta meddelandet hade jämfört olika inhemska försäljningskanaler, inte handelsled, vid en av sina tillverkningsanläggningar. I den redan bristfälliga jämförelsen fortsatte den exporterande tillverkaren att hävda att den kanal som är mest jämförbar med unionens försäljningskanal är den direkta, dvs. den utan inblandning av dess inhemska handlare. Ingen bevisning för varför detta skulle vara fallet tillhandahölls, särskilt med beaktande av att all försäljning till unionen gjordes via en närstående handlare i Schweiz, dvs. MISA. Kommissionen stod därför fast vid att den exporterande tillverkaren kunde inte uppvisa att det fanns klara och tydliga olikheter mellan säljarens funktioner och priser i de olika handelsleden på exportlandets hemmamarknad.

(203)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet hävdade den exporterande tillverkaren också att kommissionen inte tagit hänsyn till det faktum att tillverkaren lämnat in en reviderad förteckning av exportförsäljningen för det närstående företaget MISA. I förteckningen hänvisade den exporterande tillverkaren till kommissionens meddelande avseende identifiering av handelsled för ett stort antal transaktioner, som var felaktiga i det ursprungliga svaret på antidumpningsfrågeformuläret. Den exporterande tillverkaren påstod att det inte kan sägas att denna information lämnades in för sent i undersökningen, eftersom kommissionen vid behov kunde ha kontrollerat den under sitt kontrollbesök på företagets anläggningar i unionen.

(204)

Kommissionen instämmer inte i detta påstående. Ytterligare information om MISA:s försäljning tillhandahölls efter kontrollen av företaget. För att säkerställa att en sådan situation kan undvikas hade kommissionen före kontrollen av MISA:s anläggningar i sitt meddelande av den 17 januari 2017 påmint företaget om att i de fall ett påstående eller något av dess aspekter kräver kontroll måste sådana uppgifter lämnas in i rimlig tid före kontrollbesöket så att handläggarna kan förbereda relevant del av besöket. Slutligen, även om kommissionen kunde kontrollera dessa uppgifter på MISA:s anläggningar ändrar inte det ovan nämnda faktum att den exporterande tillverkaren inte uppvisade klara och tydliga olikheter mellan säljarens funktioner och priser i de olika handelsleden på exportlandets hemmamarknad.

(205)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet upprepade den exporterande tillverkaren sin begäran att om kommissionen ansåg att bevisningen som lämnats in av företaget till stöd för sin begäran enligt artikel 2.10 d i) i grundförordningen inte uppvisade klara och tydliga olikheter mellan säljarens funktioner och priser i de olika handelsleden på exportlandets hemmamarknad kunde samma bevisning ha använts av kommissionen vid tillämpning av en särskild justering enligt artikel 2.10 d ii), dvs. vid avsaknad av relevanta led på [exportländernas] hemmamarknad. Enligt vad som nämnts ovan ansåg kommissionen att de relevanta handelsleden fanns på hemmamarknaden. Den exporterande tillverkaren kunde inte uppvisa att det fanns klara och tydliga olikheter mellan säljarens funktioner och priser i de olika handelsleden, men detta ändrar inte det faktum att det fanns olika led på hemmamarknaden. Villkoren för tillämpning av artikel 2.10 d ii) i grundförordningen uppfylldes därmed inte.

(206)

Av de skäl som anges ovan avvisades denna begäran.

(207)

Den exporterande tillverkaren ansåg även att man för en rättvis jämförelse borde justera normalvärdet mot bakgrund av transportkostnaderna för den likadana produkten mellan tillverkningsanläggningen och den närstående inhemska handlaren.

(208)

Enligt artikel 2.10 e i grundförordningen gäller att justering ska göras för olikheter i de kostnader som direkt sammanhänger med befordran av den berörda produkten och/eller den likadana produkten från exportörens lokaler till en oberoende köpare, om dessa kostnader är inkluderade i försäljningspriserna. Denna bestämmelse omfattar inte transportkostnaderna mellan de två närstående parterna, som inte heller verkar ingå i priset som anges för den oberoende köparen. Kommissionen tillbakavisade därför detta påstående.

(209)

Efter informationsdokumentet lämnade den exporterande tillverkaren in en ny uppsättning information för de närstående importörernas försäljning. Informationen kontrollerades sedan av kommissionen. Dessa nya siffror gällde den ursprungliga dumpningsberäkningen som fastställts i informationsdokumentet.

(210)

För den exporterande tillverkaren jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(211)

Nivån på samarbetsviljan var mycket hög från Ukrainas sida eftersom exporten från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utgjorde mer än 95 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta fastställde kommissionen den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som för den enda exporterande tillverkaren.

(212)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset för kostnader, försäkring och frakt (cif-priset) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(213)

I samband med fastställandet av representativitet lämnade 17 företag tillverknings- och försäljningsuppgifter och angav att de tillverkat den likadana produkten under undersökningsperioden. På grundval av tillgängliga uppgifter i klagomålet står dessa företag för omkring 90 % av tillverkningen av den likadana produkten i unionen.

(214)

Utöver dessa 17 företag fanns det fem andra företag som tillverkade den likadana produkten under undersökningsperioden.

(215)

En berörd part ansåg att information från den italienska tillverkaren Ilva skulle snedvrida bilden av skadan för hela unionens stålindustri med hänsyn till företagets särskilda situation (13) och att den italienska tillverkaren därför skulle utelämnas. Enligt artikel 4.1 i grundförordningen avser emellertid begreppet unionsindustri alla producenter inom unionen vilka tillverkar den likadana produkten eller där produkten utgör en betydande del av tillverkningen. Kommissionen hade ingen anledning att begränsa sin analys till en större andel och analyserade därför hela industrin, inklusive Ilva. Detta påstående avvisades därför.

(216)

Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden fastställdes till cirka 72,9 miljoner ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av uppgifter från klaganden och från alla kända tillverkare i unionen. De sex unionstillverkare som ingick i urvalet stod för mer än 45 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av den likadana produkten vilket anges i skäl (7) och betraktas som ett representativt urval.

(217)

Unionstillverkarna uppvisade olika affärsmodeller och hade en varierande grad av vertikal integration. Unionsindustrin kan dock överlag karaktäriseras som en industri med hög grad av vertikal integration, vilket utvecklas ytterligare i skäl (219) nedan.

(218)

Såsom anges i skäl (45) klassificeras den berörda produkten enligt ett antal KN-nummer inklusive vissa ex-nummer. För att inte underskatta förbrukningen i unionen, och med tanke på den marginella inverkan dessa nummer uppenbarligen har på den totala förbrukningen, har importvolymerna för ex-numren beaktats till fullo vid beräkningen av förbrukningen i unionen.

(219)

Eftersom unionsindustrin till största delen är vertikalt integrerad och den berörda produkten anses vara råvara för tillverkningen av olika produkter i ett senare led med ett mervärde, börjande med kallvalsade produkter, analyserades företagsintern förbrukning och förbrukning på den öppna marknaden separat.

(220)

Skillnaden mellan företagsintern förbrukning och förbrukning på den öppna marknaden har betydelse för analysen av risk för skada. Dessutom anges internpriserna på den företagsinterna marknaden inom grupperna enligt olika prisprinciper. Tillverkning som är avsedd för den öppna marknaden i unionen konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten och säljs till marknadspriser.

(221)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter för hela verksamheten när det gäller den likadana produkten och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden. Kommissionen konstaterade att cirka 58 % av unionstillverkarnas sammanlagda tillverkning var avsedd för företagsintern användning under undersökningsperioden.

(222)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut noterade den serbiska exporterande tillverkaren att förbrukningen på den öppna marknaden av den berörda produkten minskade mellan 2015 och undersökningsperioden med mer än 1,2 miljoner ton och att detta innebär en omfattande minskning av förbrukningen i unionen under det andra halvåret 2015. Tillverkaren uppmanade därför kommissionen att ytterligare undersöka om försäljningsuppgifterna från unionsindustrin på den öppna marknaden var helt korrekta.

(223)

Kommissionen analyserade försäljnings- och förbrukningsuppgifter från unionsindustrin och bekräftade att informationen om förbrukningen på den öppna marknaden i unionsindustrin var korrekt och tillförlitlig.

(224)

Kommissionen fastställde den företagsinterna förbrukningen i unionen på grundval av den företagsinterna användningen och den företagsinterna försäljningen på unionsmarknaden för alla kända tillverkare i unionen. Den företagsinterna förbrukningen i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 1

Företagsintern förbrukning på unionsmarknaden (i ton)

(225)

Under skadeundersökningsperioden var den företagsinterna förbrukningen på unionsmarknaden oförändrad.

(226)

Kommissionen fastställde förbrukningen i på den öppna marknaden på grundval av a) alla kända unionstillverkares försäljning på unionsmarknaden b) importen till unionen från samtliga tredjeländer enligt Eurostats uppgifter, men även med beaktande av de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda tredjeländerna. Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 2

Förbrukning på den öppna marknaden (i ton)

(227)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen på den öppna marknaden i unionen med cirka 5 %. Ökningen berodde främst på den ekonomiska återhämtningen för industrin i senare led.

(228)

Kommissionen undersökte om importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna skulle bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(229)

I artikeln anges att import från mer än ett land ska bedömas sammantaget endast om det fastställs att

(230)

Dumpningsmarginalerna som fastställts med hänsyn till importen från de berörda länderna anges ovan i avsnitt 3, ”Dumpning”. Samtliga dessa marginaler understiger den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen.

(231)

Importvolymerna från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina bedömdes inte vara försumbara i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen. Under undersökningsperioden hade Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina en marknadsandel på 1,79 %, 3,32 %, 4,29 % respektive 3,17 % enligt tabell 3 nedan.

(232)

Importvolymerna från Serbien visade sig däremot vara försumbara i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen. Importvolymerna från Serbien minskade från 427 558 ton under 2015 till cirka 354 000 ton under undersökningsperioden, vilket innebär en marknadsandel på endast 1,04 %. Kommissionen kan överväga en marknadsandel som ”försumbar” om den är lägre än 1 % vilket fastställts som gräns enligt grundförordningen i det inledande skedet. Kommissionen ansåg emellertid i detta fall att 1,04 % fortfarande är försumbart eftersom 0,04 %är oväsentligt, särskilt när de serbiska importvolymerna relativt sett är betydligt lägre än volymerna från var och ett av de andra fyra länderna. Serbiens importvolymer var nära hälften av volymerna från Brasilien som har den näst lägsta importvolymen.

Tabell 3

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(233)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter och när klaganden hördes den 27 juli 2017 ansåg denne att den serbiska exporten skulle bedömas tillsammans med importen från de fyra övriga länderna eftersom den serbiska exporten överskred minimitröskeln på 1 %. Klaganden ansåg att tröskeln på 1 % inte möjliggör några undantag oavsett hur liten den ytterligare procentsatsen är.

(234)

Kommissionen avvisade detta argument. Beslutet om huruvida importen ska bedömas tillsammans eller inte måste baseras på samtliga kriterier som anges i artikel 3.3 i grundförordningen. Enligt artikel 3.4 i grundförordningen väger inte något av dessa enskilda kriterier tyngre än något annat. Medan det är korrekt att import från ett land inte kan bedömas tillsammans om volymen är försumbar, innebär det motsatta inte i sig att de måste bedömas tillsammans. I grundförordningen justeras uttryckligen inte några försumbara tröskelvärden. Medan artikel 5.7 i grundförordningen kan fungera som vägledning gällande försumbara importvolymer införlivas inte dessa trösklar enligt artikel 3.4 genom hänvisning. Ordalydelsen ger kommissionen tillräcklig flexibilitet att genomföra en analys från fall till fall mot bakgrund av att de ”extra” volymerna på 0,04 % var oväsentliga.

(235)

Kommissionen ansåg dessutom att de serbiska exportpriserna skiljde sig från de övriga berörda fyra ländernas exportpriser av följande skäl:

Tabell 4

Importpriser (i euro/ton)

(236)

Mot bakgrund av prissättningen i kombination med den försumbara volymen innebär det att den serbiska exporterande tillverkaren är mer av en prisföljare än en prisledare för den berörda produkten. Detta stöds även av det faktum att prisminskningen mellan 2015 och undersökningsperioden är lägre även relativt sett, jämfört med prissänkningen i de fyra andra berörda länderna.

(237)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter och när klaganden hördes den 27 juli 2017 (se skäl (33) bad klaganden kommissionens avdelningar att tillhandahålla uppgifter om prisunderskridande och målprisunderskridande för den serbiska exporterande tillverkaren för att kunna granska kommissionens påståenden som anges i skäl (235) och (236), att den serbiska exporterande tillverkaren är en prisföljare och inte en prisledare. Dessutom finns det enligt klaganden ingen bevisning för att Serbien är en prisföljare.

(238)

Kommissionen noterade att den offentliggjort det genomsnittliga priset på import från de berörda länderna ovan. Dessa uppgifter visar att de serbiska importpriserna hade varit som högst 2013 (468 euro per ton) och var fortsatt höga under följande år fram till undersökningsperioden (365 euro per ton). Dessutom visade indexet i tabell 4 ovan att den relativa minskningen av de serbiska priserna sjönk från 100 till 78 under år 2013 som indexeras som 100, medan de övriga fyra länderna noterade en minskning till 75 (Brasilien), 70 (Iran), 72 (Ryssland) och Ukraina (74). Klaganden kunde därför granska kommissionens slutsats att den serbiska exporterande tillverkaren var en prisföljare och inte en prisledare både med hänsyn till importpriset och den relativa minskningen mellan 2013 och undersökningsperioden. I denna bedömning använde sig kommissionen inte av uppgifter om prisunderskridande och målprisunderskridande eftersom beräkningar av prisunderskridande och målprisunderskridande endast ger en snabb bild av undersökningsperioden och inte kan användas för prisjämförelser av tendenserna under ett antal år. Kommissionen avvisade denna begäran eftersom klaganden inte angav ytterligare skäl till behovet av det slutliga utlämnandet om uppgifter om prisunderskridande och målprisunderskridande utöver översynen av de påståenden som anges i skäl (235) och (236).

(239)

Mot bakgrund av att klaganden inte bestred siffrorna i tabell 4 bekräftade kommissionen sina slutsatser att den serbiska exporterande tillverkaren snarare följde en prisutveckling som fastställts av andra importörer än utövade en aggressiv prissättningsstrategi som prisledande.

(240)

Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Serbien inte skulle bedömas tillsammans med importen från de fyra andra länderna. Till följd av insikten att importen från Serbien ligger på miniminivå krävs inga skyddsåtgärder avseende importen av varmvalsade platta stålprodukter från Serbien. I enlighet med artikel 9.2 i grundförordningen bör förfarandet därför avslutas när det gäller import från Serbien.

(241)

Kommissionen bedömde även konkurrensförhållanden mellan den dumpade importen från de fyra berörda länderna och konkurrensförhållanden mellan den dumpade importen och den likadana produkten och kom fram till att de var liknande. De importerade produkterna konkurrerade verkligen med varandra och med den likadana produkten som tillverkades i unionen. Produkterna är utbytbara och marknadsfördes i unionen via jämförbara försäljningskanaler, och såldes till liknande kategorier av slutanvändare.

(242)

Efter inledandet av undersökningen lämnade flera parter in synpunkter om den sammantagna bedömningen av verkningarna av importen från de berörda länderna. Ukrainas beskickning i EU, Rysslands industri- och handelsministerium, en rysk exporterande tillverkare och två exporterande tillverkare från Brasilien besvarade lämpligheten av en sammantagen bedömning av deras länders import med de andra undersökta länderna och ansåg att deras länders import inte skulle bedömas med dessa. Ukrainas beskickning i EU ansåg att de ukrainska importvolymerna var stabila under perioden 2011–2016, i motsats till de andra länderna och att det finns en betydande skillnad mellan den geografiska strukturen av import från Ukraina å ena sidan och från Brasilien, Iran, Serbien och Ryssland å andra sidan. Rysslands industri- och handelsministerium ansåg att en uttömmande utvärdering av konkurrensförhållandena krävdes. Den ryska exporterande tillverkaren ansåg att dess importer under skadeundersökningsperioden faktiskt minskade, att en del av importen var företagsinterna grupptillgångar som inte fanns på den öppna marknaden i unionen och att de produkttyper som såldes var olika. Dessutom ansåg en brasilianska exporterande tillverkare att den inte följde en liknande pristrend och att dessa importer fördelades på olika försäljningskanaler jämfört med importen från de fyra andra berörda länderna. En annan brasiliansk exporterande tillverkare ansåg att den brasilianska importen var försumbar och att importen från Brasilien inte följde samma trender som de från de andra fyra berörda länderna sett till volym, marknadsandel och pris.

(243)

Kommissionen avvisade dessa argument. Importen från Ryssland och Ukraina till unionen har ökat i absoluta termer under den berörda perioden. Även om importen hade minskat under den berörda perioden är detta faktum inte ett kriterium för att fastställa huruvida importvolymerna är försumbara i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen eller inte.

(244)

Konkurrensförhållandena mellan den dumpade importen från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina och den likadana produkten bedömdes vara liknande av de skäl som anges nedan.

(245)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att villkoren för att genomföra en sammantagen bedömning av verkningarna av importen från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina uppfyllts. Därmed undersöktes dessa importer gemensamt för att fastställa skadan.

(246)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut tog kommissionen emot flera yttranden om den sammantagna bedömningen av de berörda länderna, som anges i skälen nedan.

(247)

Klaganden ansåg att import från Serbien vållade skada för unionens tillverkare på ett liknande sätt som importen från de andra fyra länderna. I detta avseende hänvisade klaganden till det faktum att importen från Serbien fördubblats sett till absolut volym och marknadsandelar under perioden mellan 2013 och undersökningsperioden, att deras priser också minskade under perioden och att importen från Serbien underskred priserna hos unionens tillverkare med betydande belopp under undersökningsperioden. Dessutom ansåg klaganden att import från Serbien utgör en marknadsandel på 1,04 % vilket är strax över gränsen på 1 % enligt artikel 5.7 i grundförordningen. Klaganden hänvisade även till den potentiella risken för ett kringgående eftersom det avslutade förfarandet avseende Serbien skulle göra det möjligt för den serbiska exporterande tillverkarens kinesiska moderbolag att sälja produkter till unionen via sitt serbiska dotterbolag.

(248)

Kommissionen avvisade påståendet om att import från Serbien vållade skada för tillverkarna i unionen på ett liknande sätt som importen från de andra länderna av de skäl som anges nedan.

(249)

Utöver detta ansåg två brasilianska exporterande tillverkare i urvalet att den sammantagna bedömningen av importen från Brasilien tillsammans med importen från Iran, Ryssland och Ukraina inte var motiverad av anledningen som anges i följande två skäl.

(250)

En av tillverkarna ansåg att mer än en tredjedel av importen från Brasilien inte konkurrerande med produkter från Iran, Ryssland och Ukraina vilket därmed bevisade att försäljningskanalerna av importen från Brasilien skilde sig från de som användes i Iran, Ryssland och Ukraina. Den exporterande tillverkaren ansåg dessutom att de brasilianska priserna liksom de serbiska var betydligt högre än genomsnittspriserna i Iran, Ryssland och Ukraina och att de brasilianska exporterande tillverkarna främst var prisföljare och inte prisledare. Slutligen ansåg tillverkaren att ingen av de brasilianska tillverkarna underskred unionsindustrins priser.

(251)

Den andra brasilianska exporterande tillverkaren ansåg att en sådan sammantagen bedömning var olämplig på grund av försumbara brasilianska importvolymer (vilket även var fallet med Serbien) och skillnaden i konkurrensförhållanden. När det gäller de försumbara volymerna ansåg den brasilianska exporterande tillverkaren att Brasiliens marknadsandel endast överskred gränsen på 1 % från och med 2015 och endast uppgick till 1,79 % under undersökningsperioden. Importvolymerna var för små för att orsaka skada och betraktades därmed som oväsentliga. När det gäller olika konkurrensförhållanden ansåg tillverkaren att nära 60 % av importen av den berörda produkten från Brasilien under undersökningsperioden var försäljning eller överlåtelser till närstående europeiska företag, som inte konkurrerat direkt och därför stod inför andra konkurrensförhållanden än för de produkter som var avsedda för den öppna marknaden. Dessutom bestred tillverkaren kommissionens påstående i informationsdokumentet om att produkterna som importeras från Brasilien och den likadana produkten från unionen är utbytbara. Tillverkaren ansåg i detta avseende att de brasilianska exporterande tillverkarna främst exportera handelstyper av varmvalsade platta stålprodukter med olika fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt olika slutanvändare än de produkter som sålts av unionsindustrin, som främst består av typer av varmvalsade platta stålprodukter av hög kvalitet. Dessutom ansåg tillverkaren att brasilianska exporterande tillverkare använder liknande försäljningskanaler som exporterande tillverkare från de andra berörda länderna. Tillverkaren ansåg även att dessa tillverkare vanligtvis säljer produkterna direkt till oberoende kunder i den öppna marknaden i unionen i motsats till importen från Brasilien. Slutligen hade tillverkaren synpunkter på priserna liknande de som framförts av den andra brasilianska exporterande tillverkaren.

(252)

Kommissionen avvisade detta påstående från de två brasilianska exporterande tillverkarna i urvalet som anges nedan.

(253)

För att definiera förbrukningen beaktade kommissionen den totala brasilianska importen, oberoende av det faktum att den inkluderade interna tillgångar. Detta beror på att det i avsaknad av sådan import skulle företagen sannolikt ha köpt in varmvalsade platta stålprodukter från andra tillgängliga källor på unionens öppna marknad, inklusive den likadana produkten som tillverkats av unionsindustrin.

(254)

Dessutom är försäljningskanalerna från Brasilien, för en del av försäljningen, de samma för kanalerna för Iran, Ryssland och Ukraina. Samtliga samarbetsvilliga tillverkare i Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina använder liknande försäljningskanaler, genom direktförsäljning eller via en närstående handlare/importör, inom eller utanför unionen. Mot bakgrund av argumentet att 60 % av importen av den berörda produkten från Brasilien under undersökningsperioden var försäljning eller överföringar till närstående europeiska företag, som inte konkurrerar direkt med och därmed har andra konkurrensförhållanden än produkter som är avsedda för den öppna marknaden kan följande noteras. En del av importen av den berörda produkten från de ryska exporterande tillverkarna var även försäljning till närstående europeiska företag där en del av produkten bearbetades ytterligare av dessa närstående europeiska företag. Dessa exporterande tillverkare har därmed samma konkurrensförhållanden.

(255)

Enligt tabell 4 bekräftade kommissionen att de brasilianska priserna är högre än de genomsnittliga priserna i Iran, Ryssland och Ukraina. Tabellen visade även att de brasilianska priserna hela tiden var lägre än de serbiska importpriserna under skadeundersökningsperioden, dvs. åren 2013, 2014, 2015 och undersökningsperioden.

(256)

När det gäller argumentet att de brasilianska exporterande tillverkarna också till stor del är mer prisföljare än prisledare bedömdes den serbiska exporterande tillverkarens priser mot bakgrund av de försumbara volymerna. Den slutsatsen kan emellertid inte dras när det gäller Brasilien.

(257)

När det gäller volymerna uppgick den brasilianska importen enligt tabell 3 till 608 541 ton under undersökningsperioden, jämfört med den serbiska importens 354 145 ton. Därmed var den brasilianska importvolymen av varmvalsade platta stålprodukter mer än 70 % högre än Serbiens, och utgjorde en marknadsandel på 1,79 % jämfört med Serbiens 1,04 %. Dessa importer ansågs därför inte vara försumbara.

(258)

Slutligen, när det gäller påståendet om en annan produktsammansättning hos de brasilianska exporterande tillverkarna konkurrerade deras produkter tydligt med unionens produkter och produkter från andra exporterande tillverkare. I motsats till den exporterande tillverkarens påstående visade undersökningen att samtliga typer av den berörda produkten, inklusive de typer som såldes av de brasilianska exporterande tillverkarna också tillverkades och såldes av unionens tillverkare. I detta avseende noterade kommissionen att mer än 99,9 % av de sålda produkttyperna från de tre brasilianska exporterande tillverkarna även såldes av unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden. En sammantagen bedömning utförs landsomfattande för att endast beakta vissa typer av den berörda produkten.

(259)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade den brasilianska exporterande tillverkaren CSN att försäljningskanalerna och importpriserna från Brasilien skiljer sig betydligt från importen från Iran, Ryssland och Ukraina. När det gäller försäljningskanaler nämndes att tillverkarens dotterbolag Lusosider varken är en handlare eller en importör utan en användare av varmvalsade platta stålprodukter. Tillverkaren ansåg att situationen för NLMK Europe inte var den samma som för Lusosider. Man nämnde även att det var svårt för Lusosider att på ett enkelt sätt få tillgång till varmvalsade platta stålprodukter som såldes på unionsmarknaden. När det gäller importpriser nämns att priserna för import från Brasilien följer samma uppåtgående trend som priserna på import från Serbien.

(260)

Kommissionen avvisade dessa synpunkter som ogrundade: När det gäller försäljningskanaler fanns det andra ryska dotterbolag i Lettland och Polen som hade ett ryskt moderbolag som inte var NLMK och som delvis använde och i viss utsträckning bearbetade de varmvalsade platta stålprodukterna under undersökningsperioden som köpts från det ryska moderbolaget. Trots påståendet att det var svårt för Lusosider att få tillgång till varmvalsade platta stålprodukter som såldes på unionsmarknaden hade kommissionen fått information vid en utfrågning om att Lusosider fick varor från andra källor under undersökningsperioden, som Turkiet, Taiwan och Ryssland. Dessutom har kommissionen inga tillgängliga bevis på att unionstillverkarna inte ville leverera varor till Lusosider, och Lusosider tillhandahöll inte heller några sådana bevis. Kommissionen påminde även om när det gäller priser att de brasilianska priserna hela tiden var lägre än de serbiska importpriserna under skadeundersökningsperioden, dvs. åren 2013, 2014, 2015 och undersökningsperioden (se skäl (235)). Kommissionen godkände därför inte den brasilianska exporterande tillverkarens begäran om att importen från Brasilien inte skulle bedömas tillsammans med importen från de tre andra länderna.

(261)

Kommissionen drog även slutsatsen att alla kriterier som anges i artikel 3.4 uppfylls av de fyra andra länderna vilket innebär att import från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina undersöktes gemensamt för fastställande av skada.

(262)

Importen till unionen från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(263)

Det framgår av tabellen ovan att importen från de berörda länderna ökade betydligt i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade den totala marknadsandelen för importen från länderna till unionen med nära fem procentenheter (från 7,45 % under 2013 till 12,57 %, eller en ökning med 69 %) under skadeundersökningsperioden.

(264)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Importpriser (i euro/ton)

(265)

De genomsnittliga priserna på importen från de berörda länderna minskade från 442 euro/ton 2013 till 323 euro/ton under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga priset per enhet för den dumpade importen med 27 %.

(266)

Kommissionen bedömde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(267)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden. De viktigaste justeringarna rörde leveranskostnader (varierande mellan 3,4 % och 8,9 % per unionstillverkare i urvalet), kreditkostnader (varierande mellan 0,1 % och 0,4 %) och rabatter (varierande mellan 0,1 % och 2 %).

(268)

Såsom nämns i skäl (16) var det bara en icke-närstående importör som besvarade frågeformuläret. På grundval av den bevisning som samlats in under kontrollen hos den icke-närstående importören fastställdes en kostnad efter import på 7 euro/ton.

(269)

Den dumpade importen från majoriteten av de exporterande tillverkarna i urvalet enligt ovan ansågs underskrida unionsindustrins priser med mellan 8,45 % och 17,74 % vilket framgår av tabellen nedan. Hos de brasilianska företagen fanns inga prisunderskridandemarginaler.

Tabell 7

Prisunderskridandemarginaler

(270)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut noterade klaganden och den iranska exporterande tillverkaren att uppgifterna i informationsdokumentet och i en av bilagorna var inkonsekventa. I dokumentet angavs att något prisunderskridande för det iranska företaget inte hade konstaterats medan det i en särskild bilaga angavs en prisunderskridandemarginal på 8,45 % för det iranska företaget.

(271)

Som svar på dessa synpunkter bekräftar kommissionen att uppgifterna i beskrivningen av informationsdokumentet felaktigt hänvisade till det iranska företaget och att prisunderskridandemarginalen i bilagan var korrekt.

(272)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg den brasilianska exporterande tillverkaren Usiminas att kommissionen i enlighet med artiklarna 3.2 och 3.3 i grundförordningen ska genomföra en ordentlig analys av den dumpade importens inverkan på priserna och överväga huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris. En sådan analys bör då inte begränsas till en enkel matematisk jämförelse utan även omfatta en dynamisk bedömning av prisutveckling och trender i förhållandet mellan priserna på dumpad import och priserna för inhemska likadana produkter under perioden.

(273)

Kommissionen avvisade detta påstående, Först tillhandahölls unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris på den öppna marknaden i unionen i tabellen i skäl (295). Kommissionen angav sedan, vilket nämns i skäl (297) att unionstillverkarna var tvungna att följa den nedåtgående prisspiralen och sänkte därmed sina försäljningspriser avsevärt, särskilt under 2015 och under undersökningsperioden. Eftersom den berörda produkten är en basprodukt blev unionstillverkarna tvungna att följa den nedåtgående prisspiralen. Liknande kommentarer från kommissionen finns i skäl (387). Dessutom hänvisar kommissionen till sin analys av andra faktorer, som tillsammans eller var för sig inte bröt orsakssambandet mellan dumpade importer. (se skäl (390). Kommissionens analys begränsades därmed inte till en enkel matematisk jämförelse. Sist men inte minst presenterade den brasilianska exporterande tillverkaren varken några argument för att genom ytterligare analyser göra prisunderskridandeanalysen mer meningsfull med hänsyn till råvarustandarden för den berörda produkten, vilket inte heller kommissionen kunde bekräfta.

(274)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(275)

De makroekonomiska indikatorerna (tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, lager, tillväxt, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalernas storlek) bedömdes för hela unionsindustrin. Bedömningen grundades på uppgifter från klaganden, som sedan dubbelkontrollerats mot uppgifter från unionstillverkare och tillgänglig officiell statistik (Eurostat).

(276)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (försäljningspriser, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar, kapitalanskaffningsförmåga, löner och tillverkningskostnader) gjordes på företagsnivå för unionstillverkarna i urvalet. Bedömningen gjordes på grundval av kontrollerade uppgifter från dessa.

(277)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter för hela tillverkningen av den berörda produkten och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden. För vissa skadeindikatorer som rör unionsindustrin gjorde kommissionen separata analyser av uppgifterna avseende den öppna marknaden och uppgifterna avseende den företagsinterna marknaden samt en jämförande analys. Det rör sig om följande faktorer: försäljning, marknadsandel, pris per enhet, lönsamhet och kassaflöde. Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att se till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning. Det rör sig om följande faktorer: tillverkning, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, avkastning på investeringar, sysselsättning, produktivitet, lager och arbetskraftskostnader. När det gäller dessa faktorer kan kommissionen endast genomföra en meningsfull bedömning genom att se till hela unionsindustrins verksamhet. Analysen är i linje med rättspraxis för unionens domstolar och WTO (14).

(278)

Den totala unionstillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(279)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins tillverkning något med cirka 1,7 miljoner ton (– 2 %).

(280)

De rapporterade kapacitetsuppgifterna hänför sig till den tekniska kapaciteten, vilket innebär att man beaktat de justeringar som gjorts (och som industrin anser vara standard) för ställtid, underhåll, flaskhalsar och andra normala uppehåll. Produktionskapaciteten minskade under skadeundersökningsperioden på grund av den något minskade produktionskapaciteten främst i Belgien och Italien.

(281)

Kapacitetsutnyttjandet var relativt stabilt under skadeundersökningsperioden och låg mellan 74,1 % och 76,2 %.

(282)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningsvolym och marknadsandel (på den öppna marknaden)

(283)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden, från 27,5 till 26 miljoner ton.

(284)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins marknadsandel sett till förbrukningen i unionen med mer än åtta procentenheter, från 85,1 % till 76,7 %. Minskningen av försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen och minskade marknadsandelar för unionsindustrin sammanföll med en ökad förbrukning på den öppna marknaden, vilket är en indikator på försämrad konkurrenskraft hos unionens ståltillverkare.

(285)

Vad gäller den företagsinterna marknaden i unionen utvecklades försäljningsvolymen och marknadsandelen för denna på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Volym och marknadsandel för den företagsinterna marknaden på unionsmarknaden

(286)

Unionsindustrins företagsinterna volym (bestående av företagsinterna överföringar och företagsinterna försäljningar på unionsmarknaden) på unionsmarknaden i absoluta tal höll sig relativt stabil under skadeundersökningsperioden.

(287)

Andelen företagsintern användning (uttryckt som procent av den totala tillverkningen) i unionsindustrin ökade något under skadeundersökningsperioden, från 56,9 % under 2013 till 58,2 % under undersökningsperioden.

(288)

Vid beräkning av sysselsättningen beaktades endast anställda som arbetar direkt med den likadana produkten i unionstillverkarnas olika stålverk. Denna metod gav korrekta uppgifter som är relativt lätta att fastställa.

(289)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Sysselsättning och produktivitet

(290)

Unionsindustrins sysselsättningsnivå minskade under skadeundersökningsperioden. Under undersökningen fastställde kommissionen att minskningen orsakades av behovet att minska tillverkningskostnaderna och öka effektiviteten för att möta den ökande konkurrensen från dumpad import på marknaden. Detta ledde till en minskning av personalstyrkan med 5 % under skadeundersökningsperioden, utan hänsyn till eventuell indirekt sysselsättning. Trots den något minskande tillverkningsvolymen (– 2 %) under skadeundersökningsperioden ledde detta till att produktiviteten hos unionsindustrins personalstyrka, mätt som output per anställd och år, ökade (+ 3 %). Detta visar att unionsindustrin försökte anpassa sig till de ändrade marknadsvillkoren för att behålla sin konkurrenskraft.

(291)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lagerhållning

(292)

De flesta typerna av den likadana produkten tillverkas av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna. Därför betraktades inte lager som en viktig skadeindikator för denna industri. Detta bekräftas också om man ser till utvecklingen av utgående lager i procent av tillverkningen. Såsom framgår ovan var denna indikator relativt stabil och låg på cirka 3,4–3,7 % av tillverkningsvolymen.

(293)

Alla dumpningsmarginaler från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina låg över miniminivån. De höga faktiska dumpningsmarginalerna hade en icke-försumbar inverkan på unionsindustrin med tanke på volymen och priserna på importen från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina.

(294)

Förbrukningen i unionen (på den öppna marknaden) ökade med cirka 5 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden i unionen minskade med cirka 5 %. Unionsindustrin upplevde därmed en viss förlust av marknadsandelar, i motsats till importen från Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina som ökade betydligt under skadeundersökningsperioden.

(295)

Unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet på den öppna marknaden i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Försäljningspriser på den öppna marknaden i unionen

(296)

Tabellen ovan visar utvecklingen av försäljningspriset per enhet på den öppna marknaden i unionen och motsvarande tillverkningskostnad. Försäljningspriserna har i genomsnitt varit lägre än tillverkningskostnaden per enhet, med undantag för 2014 då unionsmarknaden började återhämta sig och marknadsandelen från importen från de fyra övriga berörda länderna var lägre än under undersökningsperioden.

(297)

Tillverkningskostnaden var fortfarande i allmänhet högre än de sjunkande försäljningspriserna, med undantag av år 2014. För att begränsa förlusten av marknadsandelar och eftersom den berörda produkten är en råvara, var unionstillverkarna tvungna att följa den nedåtgående prisspiralen och sänkte sina försäljningspriser betydligt, särskilt under 2015 och undersökningsperioden. Eftersom den berörda produkten är en råvara blev unionstillverkarna tvungna att följa den nedåtgående prisspiralen.

(298)

När tillverkarna i urvalet överlät eller sålde vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål avsedda för företagsintern förbrukning till internpriser för ytterligare bearbetning i senare led använde de sig av många olika prissättningsstrategier (främst kostnader för företagsintern bearbetning och till internpriser för företagsintern försäljning). Det går därför inte att dra någon meningsfull slutsats av prisutvecklingen för den företagsinterna förbrukningen.

(299)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(300)

Under skadeundersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 4 %.

(301)

Unionstillverkarnas lönsamhet, kassaflöde, investeringar och avkastning på investeringar utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och avkastning på investeringar

(302)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkarna genom att nettoförlusten före skatt för försäljningen av den likadana produkten på den öppna marknaden i unionen uttrycktes i procent av omsättningen.

(303)

Lönsamheten utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden: förluster uppstod under alla perioderna, med undantag av år 2014. Även om förlusterna under år 2013 delvis var knutna till euroområdets skuldkris, kunde unionens ståltillverkare delvis återhämta sig under 2014 och första halvåret 2015. Enligt tabellen i skäl (295) minskade försäljningspriset per enhet med 23 % under skadeundersökningsperioden, på grund av den höga prispressen från den dumpade importen från det andra halvåret 2015 och framåt. Detta innebar en betydande förlust på 7,8 % under undersökningsperioden, som är det sämsta resultatet under skadeundersökningsperioden.

(304)

Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Detta uppvisade en liknande nedåtgående trend som lönsamheten och blev negativt på en ohållbar nivå.

(305)

Trots förlusterna under skadeundersökningsperioden bibehölls investeringarna (inklusive utbyte av vissa tillverkningstillgångar) över 240 miljoner euro under samtliga år som ingår i skadeundersökningsperioden. Investeringarna låg emellertid på en relativt låg nivå under hela perioden eftersom kapitalanskaffningsförmågan påverkats av förlusterna under skadeundersökningsperioden (utöver en liten vinst som uppnåddes 2014).

(306)

Räntabiliteten är vinsten (eller förlusten) i procent av investeringarnas bokförda värde. På grund av förlusterna var räntabiliteten negativ under skadeundersökningsperioden med undantag av år 2014.

(307)

Efter det att informationsdokumentet hade sänts ut hävdade de ryska exporterande tillverkarna, MMK Group och Severstal Group samt Rysslands ministerium för ekonomisk utveckling att kommissionen inte på ett korrekt sätt tagit hänsyn till den företagsinterna marknaden i sin analys av de mikroekonomiska indikatorerna. De ryska exporterande tillverkarna noterade att kommissionen endast analyserat mikroekonomiska indikatorer för den öppna marknaden, som utgör en mindre del av marknaden, dvs. endast 41,8–43,1 % av unionstillverkningen av den berörda produkten. De ansåg att en undersökning av de mikroekonomiska indikatorerna endast med hänsyn till unionens öppna marknad skulle kunna visa en mer negativ bild än den som rör hela unionsmarknaden av den likadana produkten. I detta avseende hänvisade de till resultaten i WTO:s överprövningsorgans rapport i Förenta staterna – antidumpningsåtgärder för vissa varmvalsade stålprodukter från Japan, (15) som är av åsikten att en balanserad och objektiv undersökning av de mikroekonomiska indikatorerna bör inkludera både den öppna marknaden och den företagsinterna marknaden.

(308)

Kommissionen avvisade påståendet att den inte har genomfört en balanserad och objektiv undersökning av de mikroekonomiska indikatorerna som inkluderar både den öppna marknaden och den företagsinterna marknaden.

(309)

Först och främst förklarade kommissionen i skäl (277) sin metod och angav hur och när information från den öppna marknaden respektive den företagsinterna marknaden kunde urskiljas.

(310)

Påståendet att kommissionen inte agerat i enlighet med WTO:s överprövningsorgans rapport är felaktigt. Kommissionen ignorerade inte den företagsinterna marknaden i sin analys. Den tillhandahöll siffror för den företagsinterna marknaden och beaktade dessa i sin analys där så var lämpligt (se i detta avseende skäl (224) till (225) och skäl (285) till (287)).

(311)

Dessutom bestod majoriteten av den företagsinterna marknaden i detta särskilda fall av företagsinterna överföringar (nära 87 % under undersökningsperioden) enligt tabellen nedan.

Tabell 16

Uppdelning mellan företagsinterna överföringar och företagsintern försäljning

(312)

Sådana interna överföringar når inte den öppna marknaden eftersom produkten används av en integrerad tillverkare för vidare bearbetning, omvandling eller montering i en integrerad process. Dessa interna överföringar kännetecknas av det faktum att inga kommersiella fakturor utfärdas, och att den integrerade tillverkaren/importören inte är en separat juridisk enhet i motsats till företagsinterna försäljningar. Detta gör att det inte finns något försäljningspris för dessa företagsinterna överföringar.

(313)

Dessutom är det mycket svårt att fastställa lönsamhet eller räntabilitet för sådana företagsinterna överföringar eftersom produkttyperna (vid företagsintern överföring) bearbetas vidare internt och till olika stålprodukter i senare led, utan att en faktura utfärdas (vilket är ett krav för att kunna fastställa inkomsten och en av de viktigaste delarna för att kunna fastställa vinsten).

(314)

Enligt skäl (41) är det de olika produkttyperna av varmvalsade platta stålprodukter råvara för tillverkningen av olika stålprodukter i senare led med ett mervärde, börjande med kallvalsade (16) platta stålprodukter försedda med överdrag. I detta avseende anges i förordningen om provisorisk tull för kallvalsade platta stålprodukter med ursprung i Kina och Ryssland att ”unionsindustrins situation försämrades på den öppna marknaden betydligt under skadeundersökningsperioden då den började göra förluster från och med 2012. Försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen minskade med 14 % och försäljningspriset per enhet minskade med 19 %, samtidigt som tillverkningskostnaden endast minskade med 16 %. Dessutom förlorade unionsindustrin marknadsandelar till import från de berörda länderna och blev tvungen att dra ner på sina investeringar till följd av den konstant negativa räntabiliteten (17).” Slutsatsen i skälet bekräftades i det slutgiltiga skedet (18) och gäller fortfarande. Undersökningsperioden för de kallvalsade platta stålprodukterna (19) genomfördes före undersökningsperioden för det aktuella ärendet. Även i andra undersökningsperioder visar indikatorerna ovan på liknande sätt som på den öppna marknaden en negativ bild för de kallvalsade platta stålprodukterna, dvs. för de marknader i efterföljande led där företagsinterna överföringar och försäljningar av varmvalsade platta stålprodukter genomförs.

(315)

Mot bakgrund av argumenten ovan avvisade kommissionen de ryska exporterande tillverkarna och Rysslands ministerium för ekonomisk utvecklings påståenden och bekräftar att den agerade med tillbörlig aktsamhet och att de båda marknaderna undersöktes korrekt.

(316)

Trots unionsindustrins konkreta åtgärder för att förbättra effektiviteten genom minskade kostnader (som minskning av antalet arbetstimmar per vecka) och strikt kontrollera tillverkningskostnaderna under skadeundersökningsperioden försämrades unionsindustrins ekonomiska situation betydligt: förlusterna gick från – 2,7 % under 2013 till – 7,8 % under undersökningsperioden. Detta innebar att förlusterna ackumulerades under skadeundersökningsperioden, med undantag för år 2014.

(317)

Trots att unionens förbrukning på den öppna marknaden ökade med 5 % minskade unionsindustrins försäljningsvolymer samtidigt som försäljningspriset per enhet minskade med mer än 20 % och tillverkningen med 2 %. Dessutom minskade sysselsättningen med 5 %. Sammantaget innebar detta att även andra skadeindikatorer utvecklades i negativ riktning.

(318)

Euroområdets skuldkris under 2013 påverkade lönsamheten negativt under 2013, vilket följdes av en måttlig återhämtning under 2014. Mot bakgrund av ärendets särskilda omständigheter sålde unionens tillverkare den berörda produkten till priser som låg under tillverkningskostnaderna från och med andra halvåret 2015 för att behålla sina marknadsandelar. Samtliga exporterande tillverkare från de fyra berörda länderna sålde produkter till dumpade priser och deras priser underskred i de flesta fall unionens ståltillverkares priser vilket innebar en stor press på unionsindustrins försäljningspriser.

(319)