ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 169

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

60 årgången
30 juni 2017


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1130 av den 14 juni 2017 om definition av fiskefartygs egenskaper

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder ( 1 )

8

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt ( 1 )

46

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 169/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/1130

av den 14 juni 2017

om definition av fiskefartygs egenskaper

(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 2930/86 (3) har ändrats på ett väsentligt sätt (4). Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

I samband med den gemensamma fiskeripolitiken hänvisas till fiskefartygs egenskaper, som till exempel längd, bredd, tonnage, datum då fartyget togs i bruk och motorstyrka.

(3)

Det är nödvändigt att använda samma regler för att bestämma olika fiskefartygs egenskaper för att villkoren för att utöva verksamheten ska bli enhetliga inom unionen. Dessa regler bör vara i linje med den gemensamma fiskeripolitikens standarder.

(4)

De definitioner som fastställs i denna förordning bör stödja sig på de initiativ som redan tagits av specialiserade internationella organisationer.

(5)

Därför bör hänsyn tas till Förenta nationernas konvention om fisket på öppna havet och bevarandet av havets levande resurser, undertecknad i Genève den 29 april 1958, den internationella skeppsmätningskonventionen, undertecknad i London den 23 juni 1969 (nedan kallad 1969 års konvention) och den internationella konventionen om säkerhet på fiskefartyg, undertecknad i Torremolinos den 2 april 1977.

(6)

För fiskefartyg med en total längd på mindre än 15 meter är den metod som fastställs i bilaga I till 1969 års konvention i vissa fall olämplig. Därför är det för dessa fartyg önskvärt med en enklare definition av begreppet bruttotonnage.

(7)

Den internationella standardiseringsorganisationen (ISO) har fastställt standarder för förbränningsmotorer, som i stor utsträckning tillämpas i medlemsstaterna.

(8)

I syfte att anpassa hänvisningen till den relevanta internationella ISO-standard som anger kraven i fråga om bestämningen av kontinuerlig motorstyrka till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på antagande av nödvändiga ändringar av hänvisningen till den relevanta internationella ISO-standarden. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (5). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Allmän bestämmelse

De definitioner av fiskefartygs egenskaper som anges i denna förordning ska gälla för alla unionens regler för fiskeri.

Artikel 2

Längd

1.   Ett fartygs längd ska vara dess totala längd, definierad som avståndet i en rät linje mellan den främsta delen av fören och den bakersta delen av aktern.

Enligt denna definition avses med

a)

fören: den vattentäta skrovkonstruktionen, back, förlig och främre brädgång om sådan finns, men inte bogspröt och skyddsräcke,

b)

aktern: den vattentäta skrovkonstruktionen, akterspegel, akterlig överbyggnad, trålramp och brädgång, men inte skyddsräcke, halsdävert, framdrivningsmaskineri, roder och styrinrättning, dykarlejdare och plattformar.

Total längd ska mätas i meter med en noggrannhet på två decimaler.

2.   I unionens lagstiftning ska längden mellan perpendiklarna definieras som det uppmätta avståndet mellan de förliga och akterliga perpendiklarna, så som fastställs i den internationella konventionen om säkerhet på fiskefartyg.

Längden mellan perpendiklarna ska mätas i meter med en noggrannhet på två decimaler.

Artikel 3

Bredd

Ett fartygs bredd ska vara dess största bredd så som den definieras i bilaga I till den internationella skeppsmätningskonventionen (nedan kallad 1969 års konvention).

Den totala bredden ska mätas i meter med en noggrannhet på två decimaler.

Artikel 4

Tonnage

1.   Bruttotonnaget för fiskefartyg med en total längd på minst 15 meter ska mätas på det sätt som specificeras i bilaga I till 1969 års konvention.

2.   Bruttotonnaget för fiskefartyg med en total längd på mindre än 15 meter ska mätas i enlighet med den formel som anges i bilaga I till denna förordning.

3.   I unionens lagstiftning ska nettotonnage definieras så som anges i bilaga I till 1969 års konvention.

Artikel 5

Motorstyrka

1.   Motorstyrkan ska vara den samlade maximala kontinuerliga motorstyrka som kan uppnås vid varje motors svänghjul och som kan användas för att mekaniskt, elektriskt, hydrauliskt eller på annat sätt framdriva fartyget. Om en växellåda är inbyggd i motorn ska emellertid styrkan mätas vid växellådans utgångsfläns.

Avdrag ska inte göras för hjälpmaskineri som drivs av motorn.

Motorstyrkan ska uttryckas i kilowatt (kW).

2.   Den kontinuerliga motorstyrkan ska bestämmas i enlighet med de krav som fastställs av den internationella standardiseringsorganisationen i dess rekommenderade internationella standard ISO 3046/1, andra utgåvan, oktober 1981.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7 med avseende på ändring av punkt 2 i den här artikeln för att anpassa hänvisningen till relevant internationell ISO-standard till den tekniska utvecklingen.

Artikel 6

Ibruktagandedatum

Ibruktagandedatumet ska vara det datum då ett officiellt säkerhetscertifikat utfärdas första gången.

Trots vad som sägs i första stycket ska ibruktagandedatumet vara det datum då fartyget första gången registreras i ett officiellt fartygsregister

a)

om ett officiellt säkerhetscertifikat inte utfärdas, eller

b)

när det gäller fiskefartyg som tagits i bruk före den 1 december 1986.

Artikel 7

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.3 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 20 juli 2017. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 8

Upphävande

Förordning (EEG) nr 2930/86 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 9

Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 14 juni 2017.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

H. DALLI

Ordförande


(1)  EUT C 34, 2.2.2017, s. 140.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 16 maj 2017.

(3)  Rådets förordning (EEG) nr 2930/86 av den 22 september 1986 om definition av fiskefartygs egenskaper (EGT L 274, 25.9.1986, s. 1).

(4)  Se bilaga II.

(5)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.


BILAGA I

NYA FARTYG MED EN TOTAL LÄNGD PÅ MINDRE ÄN 15 METER

Bruttotonnaget hos nya fiskefartyg med en total längd på mindre än 15 meter definieras som:

GT = K1 · V

där: K1 = 0,2 + 0,02 log10 V

och V är volymen, beräknad genom:

V = a1 (Loa · B1 · T1)

där:

Loa

=

total längd (artikel 2 i denna förordning)

B1

=

bredd i meter enligt 1969 års konvention

T1

=

djup i meter enligt 1969 års konvention

a1

=

en funktion av Loa

FARTYG MED EN TOTAL LÄNGD PÅ MINDRE ÄN 15 METER SOM EXISTERADE DEN 1 JANUARI 1995

Bruttotonnaget hos fiskefartyg som existerade den 1 januari 1995 med en total längd på mindre än 15 meter definieras som:

GT = K1 · V

där V är volymen, beräknad genom:

V = a2 (Loa · B1 · T1)

där:

Loa

=

total längd (artikel 2 i denna förordning)

B1

=

bredd i meter enligt 1969 års konvention

T1

=

djup i meter enligt 1969 års konvention

a2

=

en funktion av Loa

Funktionerna a1 och a2 ska fastställas på grundval av statistiska analyser av ett samlat representativt urval av uppgifter från medlemsstaternas flottor. De ska specificeras samtidigt med definitionen av dimensionerna B1 och T1 och tillämpningsföreskrifter till formlerna i ett beslut av kommissionen.


BILAGA II

UPPHÄVD FÖRORDNING OCH ÄNDRINGEN AV DENNA

Rådets förordning (EEG) nr 2930/86

(EGT L 274, 25.9.1986, s. 1)

Rådets förordning (EG) nr 3259/94

(EGT L 339, 29.12.1994, s. 11)


BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EEG) nr 2930/86

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4.1 a

Artikel 4.1 b

Artikel 4.1

Artikel 4.1 c

Artikel 4.2

Artikel 4.1 d

Artikel 4.1 e

Artikel 4.2

Artikel 4.3

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 7.1

Artikel 9

Artikel 7.2

Bilaga

Bilaga I

Bilaga II

Bilaga III


30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 169/8


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/1131

av den 14 juni 2017

om penningmarknadsfonder

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Penningmarknadsfonder erbjuder kortfristig finansiering till finansiella institut, företag och stater. Genom att tillhandahålla finansiering till sådana enheter bidrar penningmarknadsfonderna till att finansiera unionens ekonomi. Dessa enheter använder sina investeringar i penningmarknadsfonder som ett effektivt sätt att sprida sin kreditrisk och exponering, i stället för att enbart förlita sig på bankinlåning.

(2)

På efterfrågesidan erbjuder penningmarknadsfonder ett verktyg för kortfristig penninghantering som ger en hög grad av likviditet, diversifiering och stabilt värde på det investerade kapitalet, kombinerat med en marknadsbaserad avkastning. Penningmarknadsfonder används främst av företag som vill investera sina överskottsmedel under en kortare tid. Penningmarknadsfonder utgör därför en viktig länk mellan efterfrågan och tillgången på kortfristiga pengar.

(3)

Händelser som inträffade under finanskrisen har belyst flera egenskaper hos penningmarknadsfonder som gör dem sårbara när förhållandena är svåra på finansmarknaderna och situationer när penningmarknadsfonderna skulle kunna sprida eller förstärka risker i hela finanssystemet. När priserna på en tillgång i vilken en penningmarknadsfond har investerat börjar falla, i synnerhet under stressade marknadsförhållanden, kan penningmarknadsfonden inte alltid hålla sitt löfte att lösa in andelar eller aktier omedelbart och behålla grundvärdet på de andelar eller aktier som penningmarknadsfonden emitterat till investerarna. Enligt rådet för finansiell stabilitet (FSB) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) kan denna situation vara särskilt allvarlig för penningmarknadsfonder med fast eller stabilt nettotillgångsvärde och skulle kunna utlösa betydande och plötsliga begäran om inlösen, vilket i sin tur skulle kunna leda till mer omfattande makroekonomiska konsekvenser.

(4)

Stora begäran om inlösen skulle kunna tvinga penningmarknadsfonderna att sälja en del av sina investeringstillgångar på en fallande marknad, vilket potentiellt skulle kunna spä på en likviditetskris. Under sådana omständigheter kan penningmarknadens emittenter drabbas av allvarliga finansieringssvårigheter om marknaderna för företagscertifikat och andra penningmarknadsinstrument sinar. Detta kan i sin tur sprida sig inom marknaden för kortfristig finansiering och leda till direkta och stora problem för finansieringen av finansiella institut, företag och stater, och därmed ekonomin.

(5)

Kapitalförvaltare som har stöd av sponsorer kan besluta om tillskott av diskretionära medel för att upprätthålla sina penningmarknadsfonders likviditet och stabilitet. Sponsorer tvingas dock ofta ge tillskott till sina penningmarknadsfonder som förlorar i värde på grund av ryktesrisken och rädsla för att paniken ska sprida sig till sponsorernas övriga verksamhet. Tillskottet kan, beroende på fondens storlek och inlösentrycket, uppgå till summor som överskrider sponsorns tillgängliga reserver. En penningmarknadsfond bör därför inte ta emot externt tillskott.

(6)

För att bevara integriteten och stabiliteten på den inre marknaden krävs regler för driften av penningmarknadsfonder, i synnerhet när det gäller sammansättningen av penningmarknadsfondernas portfölj. Dessa regler syftar till att göra penningmarknadsfonderna mer motståndskraftiga och begränsa spridningskanalerna. Enhetliga regler i hela unionen krävs för att säkerställa att penningmarknadsfonderna kan tillgodose begäran om inlösen från investerarna, i synnerhet under stressade marknadssituationer. Enhetliga regler för penningmarknadsfondernas portfölj krävs också för att säkerställa att penningmarknadsfonderna klarar betydande och plötsliga inlösensorder från en stor grupp investerare.

(7)

Enhetliga regler om penningmarknadsfonder är även nödvändiga för att säkerställa en väl fungerande kortfristig finansieringsmarknad för finansiella institut, företagsemittenter av kortfristiga skulder och stater. De är också nödvändiga för att säkerställa lika behandling av investerare i penningmarknadsfonder och för att undvika att de som löser in sina andelar sent missgynnas om inlösen stoppas tillfälligt eller om en penningmarknadsfond måste likvideras.

(8)

Det är nödvändigt med en harmonisering av tillsynskraven när det gäller penningmarknadsfonder, med tydliga regler som anger penningmarknadsfondernas och deras förvaltares direkta skyldigheter i hela unionen. En sådan harmonisering skulle förstärka penningmarknadsfondernas stabilitet som källa till kortfristig finansiering för stater och företagssektorn i hela unionen. Det skulle också säkerställa att penningmarknadsfonder fortsätter att vara ett pålitligt verktyg för industrins penninghanteringsbehov inom unionen.

(9)

De riktlinjer för en gemensam definition av europeiska penningmarknadsfonder som antogs av Europeiska värdepapperstillsynskommittén den 19 maj 2010 för att skapa lika villkor för penningmarknadsfonder inom unionen hade ett år efter det att de trätt i kraft endast tillämpats av tolv medlemsstater, vilket visar att det fortfarande finns skillnader mellan de nationella reglerna. Olika nationella strategier löser inte problemet med sårbarheten hos penningmarknaderna i unionen och minskar inte spridningsrisken, vilken därmed äventyrar den inre marknadens funktion och stabilitet. Detta blev tydligt under finanskrisen. De gemensamma regler för penningmarknadsfonder som ges i denna förordning syftar därför till att skapa en hög skyddsnivå för investerare, och skulle förhindra och minska eventuella spridningsrisker till följd av eventuella uttagsanstormningar när det gäller penningmarknadsfonder.

(10)

I avsaknad av en förordning om penningmarknadsfonder skulle olika slags åtgärder kunna fortsätta att antas på nationell nivå. Sådana åtgärder skulle kunna fortsätta att förorsaka betydande snedvridning av konkurrensen till följd av stora skillnader i de grundläggande standarderna för investeringsskydd. Olika krav på portföljsammansättning, godtagbara tillgångar, tillgångarnas löptid, likviditet och diversifiering, samt kreditkvaliteten hos emittenter och penningmarknadsinstrument leder till olika nivåer av investerarskydd på grund av de olika risknivåer som kopplas till det investeringsförslag som förknippas med en penningmarknadsfond. Det är därför nödvändigt att anta en enhetlig uppsättning regler för att undvika spridning till marknaden för kortfristig finansiering, vilket skulle äventyra stabiliteten på unionens finansmarknad. I syfte att minska systemrisken bör penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde endast få drivas i unionen såsom statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde (public debt CNAV MMF).

(11)

De nya reglerna för penningmarknadsfonder bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (4) som utgör de rättsliga ramar som styr etableringen, förvaltningen och marknadsföringen av företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS-fonder) och också på Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (5), som utgör de rättsliga ramar som styr etableringen, förvaltningen och marknadsföringen av alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) i unionen.

(12)

Inom unionen kan företag för kollektiva investeringar fungera som UCITS-fonder som förvaltas av UCITS-förvaltningsbolag eller UCITS-investeringsbolag som auktoriserats enligt direktiv 2009/65/EG eller som AIF-fonder som förvaltas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som auktoriserats eller registrerats enligt direktiv 2011/61/EU. De nya reglerna om penningmarknadsfonder bygger på de befintliga rättsliga ramar som upprättas genom dessa direktiv inbegripet de akter som antagits för tillämpningen av dem, och bör tillämpas i tillägg till dessa direktiv. Dessutom bör de förvaltnings- och marknadsföringsregler som fastställs i de befintliga rättsliga ramarna tillämpas på penningmarknadsfonder baserat på om de är UCITS-fonder eller AIF-fonder. På samma sätt bör reglerna för tillhandahållande av tjänster över gränserna och etableringsfriheten i direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU tillämpas på penningmarknadsfondernas gränsöverskridande verksamheter. Samtidigt bör tillämpningen av ett antal regler som rör UCITS-fondernas placeringsbestämmelser som anges i kapitel VII i direktiv 2009/65/EG uttryckligen upphöra.

(13)

Harmoniserade regler bör gälla för företag för kollektiva investeringar vars egenskaper motsvarar egenskaperna hos penningmarknadsfonder. Efterlevnad av de nya reglerna för penningmarknadsfonder bör vara obligatorisk för UCITS-fonder och AIF-fonder som har målet att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntorna eller bevara värdet av investeringen och som strävar efter att uppnå dessa mål genom att investera i kortfristiga tillgångar, till exempel penningmarknadsinstrument eller inlåning, eller att ingå omvända repor eller vissa derivatkontrakt med enda syfte att säkra inneboende risker i andra investeringar i fonden.

(14)

Penningmarknadsfondernas särskilda karaktär är resultatet av kombinationen av de tillgångar i vilka de investerar och de mål de eftersträvar. Målet att erbjuda avkastning i linje med penningmarknadsräntan och målet att bevara värdet på en investering utesluter inte varandra. En penningmarknadsfond kan ha antingen ett av målen eller båda målen samtidigt.

(15)

Målet att erbjuda avkastning i linje med penningmarknadsräntan bör tolkas i en vidare mening. Den förutspådda avkastningen behöver inte ligga perfekt i linje med Eonia, Libor, Euribor eller någon annan relevant penningmarknadsränta. Ett mål om att överträffa penningmarknadsräntan med en liten marginal bör inte leda till att en UCITS-fond eller AIF-fond ställs utanför räckvidden för de nya enhetliga reglerna i denna förordning.

(16)

Målet att bevara investeringens värde ska inte uppfattas som att en fond utlovar en kapitalgaranti. Det ska uppfattas som ett mål som en UCITS-fond eller AIF-fond strävar efter. Om värdet på investeringarna skulle falla betyder det inte att företaget för kollektiva investeringar har ändrat sitt mål att bevara värdet på en investering.

(17)

Det är viktigt att UCITS-fonder och AIF-fonder som har penningmarknadsfondens egenskaper identifieras som penningmarknadsfonder, och att deras kapacitet att fortlöpande efterleva de nya enhetliga reglerna om penningmarknadsfonder uttryckligen verifieras. Av det skälet bör behöriga myndigheter auktorisera penningmarknadsfonder. För UCITS-fonder bör auktoriseringen som penningmarknadsfond vara en del av auktoriseringen som UCITS-fonder i enlighet med det harmoniserade förfarandet enligt direktiv 2009/65/EG. Eftersom AIF-fonder inte omfattas av det harmoniserade auktoriserings- och tillsynsförfarandet i direktiv 2011/61/EU, måste gemensamma grundregler för auktorisering som speglar de befintliga harmoniserade reglerna för UCITS-fonder införas. Ett sådant förfarande bör säkerställa att förvaltaren av en AIF-fond som auktoriseras som en penningmarknadsfond är en AIF-förvaltare som är auktoriserad i enlighet med direktiv 2011/61/EU.

(18)

För att säkerställa att alla företag för kollektiva investeringar som uppvisar penningmarknadsfondens egenskaper omfattas av de nya gemensamma reglerna för penningmarknadsfonder bör användning av beteckningen penningmarknadsfond eller någon annan beteckning som skulle tyda på att ett företag för kollektiva investeringar delar penningmarknadsfondens egenskaper förbjudas, om inte detta företag är auktoriserat som en penningmarknadsfond enligt denna förordning. För att förhindra att denna förordnings regler för penningmarknadsfonder kringgås bör behöriga myndigheter övervaka den marknadspraxis som företag för kollektiva investeringar etablerat eller marknadsför i sin jurisdiktion för att verifiera att de inte missbrukar beteckningen penningmarknadsfond eller antyder att de är en penningmarknadsfond utan att följa de nya rättsliga ramarna.

(19)

UCITS-fonder och AIF-fonder kan ha olika juridisk form som inte nödvändigtvis innebär att de är juridiska personer, och därför bör de bestämmelser i denna förordning som kräver att penningmarknadsfonder vidtar åtgärder även uppfattas så att de avser penningmarknadsfondens förvaltare, om penningmarknadsfonden i fråga är bildad som en UCITS-fond eller en AIF-fond som inte kan agera på egen hand eftersom den inte är en juridisk person.

(20)

Regler om penningmarknadsfondens portfölj bör tydligt identifiera godtagbara tillgångskategorier för penningmarknadsfonder och de villkor som gäller för att de ska bli godtagbara. För att säkerställa penningmarknadsfondernas integritet är det också önskvärt att penningmarknadsfonder förbjuds att utföra vissa finansiella transaktioner som skulle äventyra deras placeringsinriktning och mål.

(21)

Penningmarknadsinstrument är överlåtbara instrument som normalt handlas på penningmarknaden, däribland statsskuldsväxlar, kommunala skuldväxlar, bankcertifikat, företagscertifikat, bankaccepter och omsättningsbara medel- eller kortfristiga skuldväxlar. Penningmarknadsinstrument bör vara godtagbara investeringar för penningmarknadsfonder endast om de uppfyller löptidsgränserna och anses av penningmarknadsfonden hålla hög kreditkvalitet.

(22)

Utöver det fall då en penningmarknadsfond investerar i bankinlåning i enlighet med sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning bör det vara möjligt att ge en penningmarknadsfond tillåtelse att inneha kompletterande likvida tillgångar, såsom pengar på ett bankkonto som är tillgängliga när som helst. Att inneha kompletterande likvida tillgångar skulle kunna vara motiverat bland annat för att täcka löpande eller exceptionella betalningar, och vid försäljningar, under den tid som krävs för att återinvestera i godtagbara tillgångar.

(23)

Värdepapperiseringar och penningmarknadslån med tillgångar som säkerhet (asset-backed commercial paper, ABCP-papper) bör betraktas som godtagbara i den mån de uppfyller vissa krav. Eftersom vissa värdepapperiseringar under krisen var särskilt instabila, bör vissa kvalitetskriterier införas på värdepapperiseringar och ABCP-papper för att endast de värdepapperiseringar och ABCP-papper som fungerar väl bör vara godtagbara. Fram till dess att Europaparlamentets och rådets förordning för enkel, transparent och standardiserad (STS) värdepapperisering som läggs fram (den föreslagna förordningen om STS-värdepapperisering) antas och blir tillämplig för denna förordning bör penningmarknadsfonderna tillåtas att investera i värdepapperiseringar och ABCP-papper upp till en gräns på 15 % av sina tillgångar. Kommissionen bör anta en delegerad akt för att säkerställa att kriterierna som identifierar STS-värdepapperisering tillämpas vid tillämpningen av denna förordning. När den delegerade akten väl är tillämplig bör penningmarknadsfonderna vara tillåtna att investera i värdepapperiseringar och ABCP-papper upp till en gräns på 20 % av sina tillgångar, varigenom upp till 15 % bör kunna investeras i värdepapperiseringar och ABCP-papper som inte är STS.

(24)

En penningmarknadsfond bör endast tillåtas placera i inlåning om den kan ta ut banktillgodohavanden när som helst. Den faktiska möjligheten att ta ut pengarna påverkas negativt om uttagsavgiften för ett förtida uttag är så hög att den överstiger den upplupna räntan före uttag. Av det skälet bör penningmarknadsfonder vara försiktiga med inlåning i kreditinstitut som tar ut uttagsavgifter över genomsnittet och med alltför lång inlåning om detta resulterar i för höga uttagsavgifter.

(25)

För att beakta skillnaderna i bankstrukturer på olika håll i unionen, särskilt i mindre medlemsstater eller i medlemsstater där banksektorn är mycket koncentrerad och det därför vore ekonomiskt ofördelaktigt för en penningmarknadsfond att utnyttja tjänsterna hos ett kreditinstitut i en annan medlemsstat, till exempel om det skulle kräva en valutaväxling med alla därmed förknippade kostnader och risker, bör viss flexibilitet tillåtas när det gäller diversifieringskravet för inlåning i samma kreditinstitut.

(26)

Finansiella derivatinstrument bör endast vara godtagbara som investeringar för en penningmarknadsfond om syftet är att säkra ränte- och valutarisk, och bör endast ha räntor, växelkurser, valutor eller index som underliggande instrument. Användning av derivat för andra syften eller som har någon annan underliggande tillgång bör förbjudas. Derivat bör endast användas som ett komplement till penningmarknadsfondens strategi och inte som ett huvudsakligt verktyg för att uppnå fondens mål. Om en penningmarknadsfond investerar i tillgångar i en annan valuta än fondens valuta förväntas förvaltaren av penningmarknadsfonden säkra hela valutariskexponeringen, inklusive via derivat. Penningmarknadsfonder bör ha rätt att investera i finansiella derivatinstrument om det berörda instrumentet handlas på en sådan reglerad marknad som anges i artikel 50.1 a, b eller c i direktiv 2009/65/EG eller handlas OTC under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(27)

Omvända repor bör kunna användas av penningmarknadsfonder som ett sätt att investera överskottsmedel på mycket kortfristig basis, förutsatt att positionen är fullt säkerställd. För att skydda investerarnas intressen måste det säkerställas att den säkerhet som ställs inom ramen för den omvända repan är av hög kvalitet och inte uppvisar en hög korrelation med hur det går för motparten i syfte att undvika negativa effekter vid fallissemang för motparten. Dessutom bör en penningmarknadsfond tillåtas att investera i omvända repor upp till en gräns på 10 % av sina tillgångar. Andra effektiva portföljförvaltningstekniker, däribland utlåning och lån av värdepapper, bör inte användas av en penningmarknadsfond, eftersom de kan påverka penningmarknadsfondens möjligheter att uppnå sina investeringsmål.

(28)

För att begränsa penningmarknadsfondernas risktagande måste motpartsrisken minskas genom att penningmarknadsfondernas portföljer omfattas av tydliga diversifieringskrav. Därför bör omvända repor vara fullt säkerställda och för att begränsa den operativa risken bör en enskild motpart i omvända repor inte stå för mer än 15 % av en penningmarknadsfonds tillgångar. Alla OTC-derivat bör omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (6).

(29)

Av försiktighetsskäl och för att undvika att en penningmarknadsfond utövar väsentligt inflytande över ledningen hos en emittent måste alltför stor koncentration av en penningmarknadsfond i investeringar från samma emittent undvikas.

(30)

Penningmarknadsfonder som enbart fungerar som sparplaner för anställda bör kunna avvika från vissa krav som gäller för investeringarna i andra penningmarknadsfonder i den mån deltagarna i sådana planer, som är fysiska personer, omfattas av restriktiva inlösensvillkor som inte är kopplade till marknadsutvecklingen utan i stället relaterade till särskilda och fördefinierade livshändelser, såsom pensionering, och andra särskilda omständigheter, såsom bland annat förvärv av permanentbostad, skilsmässa, sjukdom eller arbetslöshet. Det är viktigt för anställda att kunna investera i penningmarknadsfonder som anses vara en av de säkraste kortfristiga investeringarna. Ett sådant undantag äventyrar inte denna förordnings mål att säkerställa finansiell stabilitet eftersom anställda som investerar i penningmarknadsfonder via sparplaner för anställda inte kan lösa in sina investeringar på begäran. Inlösen är endast möjligt vid vissa i förväg definierade livshändelser. Därför kan de anställda, inte ens under stressade marknadsförhållanden, lösa in sina investeringar i penningmarknadsfonder.

(31)

Penningmarknadsfonder bör ha en skyldighet att investera i godtagbara tillgångar av hög kvalitet. Därför bör en penningmarknadsfond ha ett ansvarsfullt förfarande för intern kreditkvalitetsbedömning för att fastställa kreditkvaliteten hos de penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar och ABCP-papper i vilka de avser investera. I enlighet med unionsrätten som begränsar alltför stor förlitan på kreditbetyg är det viktigt att penningmarknadsfonder undviker att mekaniskt och i alltför hög grad förlita sig på kreditvärderingsinstitutens kreditbetyg. Penningmarknadsfonder bör kunna använda kreditbetyg som ett komplement till sin egen bedömning av kvaliteten på godtagbara tillgångar. Förvaltare av penningmarknadsfonder bör göra en ny bedömning av penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar och ABCP-papper så snart det sker en väsentlig förändring, särskilt när en förvaltare av en penningmarknadsfond uppmärksammar att ett penningmarknadsinstrument, en värdepapperisering eller ett ABCP-papper nedgraderats till under de två högsta kortfristiga kreditvärderingarna som ges av ett kreditvärderingsinstitut som regleras och certifieras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (7). Därför bör förvaltaren av en penningmarknadsfond kunna inrätta ett internt förfarande för att välja kreditvärderingsinstitut som är lämpade för penningmarknadsfondens specifika investeringsportfölj och för att avgöra hur ofta penningmarknadsfonden bör kontrollera kreditbetygen från dessa kreditvärderingsinstitut. Valet av kreditvärderingsinstitut bör förbli konsekvent över tiden.

(32)

Med hänsyn till det arbete som utförts inom såväl internationella organ, exempelvis Iosco och FSB, som unionsrätten, inbegripet förordning (EG) nr 1060/2009 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU (8), för att minska investerares alltför stora förlitan på kreditbetyg, är det inte lämpligt att uttryckligen förbjuda vare sig penningmarknadsfonder eller någon annan produkt, att be om eller finansiera ett externt kreditbetyg.

(33)

I syfte att säkerställa att penningmarknadsfondernas förvaltare inte använder olika bedömningskriterier för att utvärdera kreditkvaliteten hos ett penningmarknadsinstrument, en värdepapperisering eller ett ABCP-papper och på så sätt tillskriver samma instrument olika riskegenskaper måste alla förvaltare av penningmarknadsfonder förlita sig på samma kriterier. Därför bör minimikriterierna för bedömningen av ett penningmarknadsinstrument, en värdepapperisering och ett ABCP-papper harmoniseras. Exempel på interna kriterier för kreditkvalitetsbedömning är kvantitativa mått på instrumentets emittent, till exempel nyckeltal, balansräkningsdynamik och lönsamhetsriktlinjer, som vart och ett utvärderas och jämförs med dem för likvärdiga företag och koncerner i samma bransch, kvalitativa mått på instrumentets emittent, till exempel ledningens effektivitet och företagsstrategi, som vart och ett analyseras i syfte att fastställa att emittentens övergripande strategi inte påverkar den framtida kreditkvaliteten negativt. Ett positivt resultat av den interna kreditkvalitetsbedömningen bör spegla att emittenten av instrumentet har tillräcklig kreditvärdighet och att instrumenten har tillräcklig kreditkvalitet.

(34)

För att kunna utarbeta ett transparent och konsekvent förfarande för intern kreditkvalitetsbedömning bör förvaltaren av penningmarknadsfonden dokumentera förfarandet och kreditkvalitetsbedömningarna. Det kravet bör säkerställa att förfarandet alltid följer en uppsättning tydliga regler som kan övervakas och att de metoder som används på begäran meddelas investerarna och de behöriga myndigheterna i enlighet med denna förordning.

(35)

För att minska portföljrisken för penningmarknadsfonder är det viktigt att ange löptidsbegränsningar samt maxgränser för tillåten vägd genomsnittlig löptid (weighted average maturity, WAM) och tillåten vägd genomsnittlig livslängd (weighted average life, WAL).

(36)

Vägd genomsnittlig löptid används för att mäta en penningmarknadsfonds känslighet för förändringar i penningmarknadsräntor. När förvaltare av penningmarknadsfonder fastställer den vägda genomsnittliga löptiden bör de ta hänsyn till effekterna av finansiella derivatinstrument, inlåning, repor och omvända repor och låta dem återspeglas i penningmarknadsfondens ränterisk. När en penningmarknadsfond ingår en swapptransaktion för att få exponering mot ett instrument med fast ränta i stället för rörlig ränta bör detta faktum tas med i beräkningen när den vägda genomsnittliga löptiden fastställs.

(37)

Vägd genomsnittlig livslängd används för att mäta kreditrisken i en penningmarknadsfonds portfölj, eftersom ju längre återbetalningen av kapitalbeloppet dröjer, desto högre är kreditrisken. Vägd genomsnittlig livslängd används också för att begränsa likviditetsrisken i en penningmarknadsfond. Till skillnad från beräkningen av vägd genomsnittlig löptid för ett värdepapper med rörlig ränta och strukturerade finansiella instrument kan man i beräkningar av vägd genomsnittlig livslängd inte använda de datum då räntan fastställs, och i stället används det finansiella instrumentets fastställda slutliga förfallodag. Den löptid som används för att beräkna den vägda genomsnittliga livslängden är den återstående löptiden till den lagliga inlösendagen, eftersom det är det enda datum då förvaltningsbolaget rimligtvis kan förvänta sig att instrumentet återbetalats. På grund av den särskilda karaktären hos de underliggande tillgångarna för vissa värdepapperiseringar och ABCP-papper, bör vägd genomsnittlig livslängd i fallet med amorterande instrument kunna grundas på löptidsberäkningen endera för den avtalsenliga amorteringsprofilen för sådana instrument eller amorteringsprofilen för de underliggande tillgångar från vilka kassaflödet för inlösen av sådana instrument härrör.

(38)

För att stärka penningmarknadsfondernas kapacitet att klara begäran om inlösen och förhindra att penningmarknadsfondernas tillgångar likvideras till kraftigt nedsatta priser bör penningmarknadsfonder alltid ha ett minimibelopp i likvida tillgångar som förfaller på daglig basis eller veckobasis. Tillgångar som förfaller på daglig basis bör vara tillgångar såsom likvida medel, värdepapper som förfaller inom en arbetsdag och omvända repor. Tillgångar som förfaller på veckobasis bör vara tillgångar såsom likvida medel, värdepapper som förfaller inom en vecka och omvända repor. I fallet med statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde bör en begränsad procentandel statspapper med en återstående löptid på upp till 190 dagar som kan avvecklas inom en arbetsdag också räknas in i de veckovisa likviditetskraven. I fallet med penningmarknadsfonder med rörligt nettotillgångsvärde bör en begränsad procentandel av penningmarknadsinstrument eller andelar i godtagbara penningmarknadsfonder kunna räknas med i de veckovisa likviditetskraven förutsatt att de kan avvecklas inom fem arbetsdagar. För att beräkna andelen tillgångar som förfaller på daglig basis eller veckobasis bör tillgångens lagliga inlösendag användas. Möjligheten för förvaltaren av en penningmarknadsfond att säga upp ett kontrakt på kort sikt kan tas med i beräkningen. Om till exempel en omvänd repa kan sägas upp med en arbetsdags varsel bör den betraktas som en tillgång som förfaller på daglig basis. Om förvaltaren har möjlighet att ta ut pengar från ett inlåningskonto med en arbetsdags varsel kan det räknas som en tillgång som förfaller på daglig basis. När ett finansiellt instrument innehåller en säljoption och denna kan lösas in på daglig basis eller inom fem arbetsdagar och säljoptionens lösenpris ligger nära instrumentets förväntade värde bör detta instrument räknas som en tillgång som förfaller på daglig basis respektive veckobasis.

(39)

Eftersom penningmarknadsfonder kan investera i tillgångar med olika löptider är det viktigt för investerare att kunna skilja mellan olika penningmarknadsfondskategorier. Därför bör en penningmarknadsfond klassificeras som antingen en kortfristig penningmarknadsfond eller som en standardiserad penningmarknadsfond. Kortfristiga penningmarknadsfonder har som mål att erbjuda en avkastning i nivå med gällande penningsmarknadsräntor och samtidigt säkerställa högsta möjliga säkerhet för investerarna. Med korta vägd genomsnittlig löptid och vägd genomsnittlig livslängd hålls löptidsrisken och kreditrisken i kortfristiga penningmarknadsfonder på en låg nivå.

(40)

Standardiserade penningmarknadsfonder har som mål att erbjuda en avkastning som ligger något över penningmarknadens avkastning, och investerar därför i tillgångar med förlängd löptid. För att uppnå denna överavkastning bör standardiserade penningmarknadsfonder tillåtas tillämpa utökade limiter för portföljens risk, till exempel vägd genomsnittlig löptid och vägd genomsnittlig livslängd.

(41)

Enligt artikel 84 i direktiv 2009/65/EG har förvaltare av penningmarknadsfonder som är UCITS-fonder möjlighet att i undantagsfall och om omständigheterna så kräver tillfälligt stoppa inlösen. Enligt artikel 16 i direktiv 2011/61/EU och artikel 47 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 (9) kan förvaltare av penningmarknadsfonder som är AIF-fonder använda särskilda arrangemang för att hantera en oförmodat uppkommen illikviditet hos fondens tillgångar.

(42)

För att säkerställa lämplig likviditetshantering bör penningmarknadsfonden upprätta sunda strategier och förfaranden för att lära känna sina investerare. De strategier som förvaltaren av en penningmarknadsfond inför bör hjälpa till att skapa en förståelse för penningmarknadsfondens investerarbas så att omfattande inlösen kan förutses. För att undvika att en penningmarknadsfond ställs inför plötsliga omfattande inlösen bör stora investerare som utgör en stor andel av penningmarknadsfondens tillgångar särskilt observeras, till exempel en investerare som har en större andel av tillgångarna än vad som förfaller på daglig basis. Förvaltaren av en penningmarknadsfond bör om möjligt undersöka sina investerares identitet, även om de representeras av förvaltarkonton, portaler eller andra indirekta köpare.

(43)

Som en del av ansvarsfull riskhantering bör penningmarknadsfonder utföra stresstester minst varje halvår. Förvaltare av penningmarknadsfonder förväntas agera i syfte att stärka penningmarknadsfondens stabilitet om resultaten av stresstesterna visar att det finns sårbarheter.

(44)

För att spegla det verkliga värdet av tillgångarna bör marknadsvärdering vara den värderingsmetod som används i första hand. En förvaltare av en penningmarknadsfond bör inte ha rätt att använda modellvärdering som värderingsmetod om marknadsvärdering ger ett tillförlitligt värde på tillgången, eftersom modellvärdering oftast ger en mindre korrekt värdering. Statsskuldsväxlar, kommunala skuldväxlar och omsättningsbara medel och kortfristiga skuldväxlar är i allmänhet de tillgångar som förväntas ha en tillförlitlig marknadsvärdering. Vid värdering av företagscertifikat eller bankcertifikat bör förvaltaren av penningmarknadsfond kontrollera om det finns ett korrekt pris på sekundärmarknaden. Återköpspriset som emittenten erbjuder bör också anses representera en bra uppskattning av ett företagscertifikats värde. Vissa tillgångar är ofrånkomligen svåra att värdera på grundval av marknadspris, till exempel vissa OTC-derivat där handeln är tunn. När detta är fallet och när marknadsvärderingen inte ger ett tillförlitligt värde på tillgångarna bör förvaltaren av penningmarknadsfonden ange ett rimligt värde på tillgången med hjälp av modellvärdering, till exempel genom att använda marknadsdata såsom avkastning på jämförbara emissioner eller jämförbara emittenter eller genom att diskontera tillgångarnas kassaflöden. Modellvärdering använder finansiella modeller för att tillskriva en tillgång ett rimligt värde. Sådana modeller kan till exempel utvecklas av penningmarknadsfonden själv, eller penningmarknadsfonden kan utnyttja existerande modeller från externa parter såsom dataförsäljare.

(45)

Statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde har som mål att bevara investeringens kapital och samtidigt upprätthålla en hög likviditet. Majoriteten av statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde har ett fastställt nettotillgångsvärde per andel eller aktie, t.ex. 1 EUR, 1 USD eller 1 GBP, när de ger utdelning till investerarna. Övriga statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde ackumulerar inkomsten i fondens nettotillgångsvärde, samtidigt som tillgångarnas inneboende värde bevaras på en konstant nivå.

(46)

För att beakta särdragen i statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde bör de också tillåtas att använda den internationellt vedertagna nettokostnadsmetoden enligt de internationella redovisningsstandarder som antagits av unionen för vissa tillgångar. För att säkerställa ständig övervakning av skillnaden mellan det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie och nettotillgångsvärdet per andel eller aktie, bör dock statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde även beräkna värdet på sina tillgångar på grundval av marknadsvärdering- eller modellvärdering.

(47)

Eftersom en penningmarknadsfond bör publicera ett nettotillgångsvärde som speglar alla rörelser i värdet på tillgångarna bör det nettotillgångsvärde som publiceras avrundas högst till närmaste baspunkt eller motsvarande. När nettotillgångsvärdet publiceras i en viss valuta, till exempel 1 EUR, betyder det att värdeförändringen bör anges i steg om 0,0001 EUR. Om nettotillgångsvärdet är 100 EUR bör värdeförändringen anges i steg om 0,01 EUR. Om penningmarknadsfonden är en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde bör penningmarknadsfonden dessutom kunna publicera det fasta nettotillgångsvärdet och skillnaden mellan det fasta nettotillgångsvärdet och nettotillgångsvärdet. I så fall beräknas det fasta nettotillgångsvärdet genom att avrunda nettotillgångsvärdet till närmaste cent för ett nettotillgångsvärde på 1 EUR (varje rörelse på 0,01 EUR).

(48)

För att kunna begränsa kundernas eventuella inlösen i tider av kraftig marknadsstress, bör statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde införa bestämmelser om likviditetsavgifter och inlösenspärrar för att säkerställa investerarskydd och förhindra en ”först till kvarn-fördel”. Likviditetsavgiften bör på ett adekvat sätt spegla kostnaden för att skaffa fram likviditeten och bör inte vara en straffavgift som täcker förluster som drabbat andra investerare till följd av inlösen.

(49)

Externa tillskott till en penningmarknadsfond som syftar till att bibehålla eller som faktiskt bibehåller likviditeten eller stabiliteten ökar spridningsrisken mellan sektorn för penningmarknadsfonder och resten av finanssektorn. Tredje parter, inbegripet kreditinstitut, andra finansiella institut eller rättsliga enheter i samma koncern som penningmarknadsfonden, som gör sådana tillskott skulle kunna ha ett intresse av att göra det, antingen på grund av att de har ett ekonomiskt intresse i det förvaltningsbolag som förvaltar penningmarknadsfonden eller för att de vill undvika att skadas om det uppstår ett rykte som förknippar deras namn med en penningmarknadsfond i fallissemang. Eftersom de tredje parterna inte alltid uttryckligen åtagit sig att tillhandahålla eller garantera tillskott råder osäkerhet om sådana tillskott kommer att beviljas när penningmarknadsfonden behöver det. Eftersom tillskottet från sponsorn är diskretionärt bidrar dessa fall till osäkerheten hos marknadens aktörer om vem som ska bära penningmarknadsfondens förluster när de uppkommer. Den osäkerheten innebär sannolikt att penningmarknadsfonderna blir ännu mer sårbara för uttagsanstormningar under perioder med finansiell instabilitet, när bredare finansiella risker är som mest uttalade och när oro uppkommer för sponsorernas hälsa och deras förmåga att tillhandahålla tillskott till sina närstående penningmarknadsfonder. Av dessa skäl bör externa tillskott till penningmarknadsfonder vara förbjudna.

(50)

Före en investering bör de som investerar i en penningmarknadsfond få tydlig information om huruvida penningmarknadsfonden är av kortfristigt eller av standardiserat slag, och om den är en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde, en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med rörligt nettotillgångsvärde. För att undvika felriktade förväntningar från investeraren bör det också anges tydligt i alla marknadsföringsdokument att en penningmarknadsfond inte är ett garanterat investeringsinstrument. Penningmarknadsfonder bör också tillhandahålla viss annan information till investerarna på veckobasis, inbegripet löptidsfördelning, kreditprofilen och uppgifter om de tio största innehaven i penningmarknadsfonden.

(51)

Utöver de rapporter som redan krävs enligt direktiv 2009/65/EG eller 2011/61/EU, och för att säkerställa att behöriga myndigheter ska kunna upptäcka, övervaka och reagera på risker på marknaden för penningmarknadsfonder, bör penningmarknadsfonder överlämna en detaljerad förteckning med information till sina behöriga myndigheter om penningmarknadsfonden, inbegripet typen och särdragen hos penningmarknadsfonden, portföljindikatorer och information om tillgångarna i portföljen. Behöriga myndigheter bör samla in dessa uppgifter på ett enhetligt sätt i hela unionen, i syfte att inhämta viktiga kunskaper om utvecklingen på marknaden för penningmarknadsfonder. För att underlätta en kollektiv analys av presumtiva konsekvenser av marknaden för penningmarknadsfonder i unionen bör sådana uppgifter överföras till den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (10) som bör upprätta en central databas över penningmarknadsfonder.

(52)

Den behöriga myndigheten för penningmarknadsfonden bör verifiera att en penningmarknadsfond verkligen fortgående kan efterleva denna förordning. Därför bör de behöriga myndigheterna ges alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter, inbegripet förmågan att utdöma vissa straff och åtgärder, som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning. Dessa befogenheter bör inte påverka befintliga befogenheter enligt direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU. De behöriga myndigheterna för UCITS-fonder eller AIF-fonder bör också verifiera att alla redan befintliga företag för kollektiva investeringar som uppvisar penningmarknadsfondens egenskaper uppfyller förordningen då den träder i kraft.

(53)

I syfte att ytterligare specificera tekniska aspekter av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på införandet av korshänvisning till kriteriet för STS-värdepapperisering och ABCP-papper, avseende specificeringen av de kvantitativa och kvalitativa likviditets- och kreditkvalitetskrav som gäller för tillgångarna och avseende specificeringen av kriterierna för kreditkvalitetsbedömningar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(54)

Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma bör få förtroende att utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen rörande en rapporteringsmall innehållande information om penningmarknadsfonder för behöriga myndigheter.

(55)

Esma bör kunna utöva alla befogenheter som tilldelas enligt direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU med avseende på denna förordning. Esma anförtros även uppdraget att utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande.

(56)

Senast den 21 juli 2022, bör kommissionen genomföra en översyn av denna förordning. Den översynen bör bedöma de erfarenheter som samlats vid tillämpningen av denna förordning och analysera effekterna på de olika ekonomiska aspekter som kopplas till penningmarknadsfonder. Den bör också bedöma konsekvenserna för investerare, penningmarknadsfonder och förvaltare av penningmarknadsfonder i unionen. Den bör också bedöma den roll som penningmarknadsfonder spelar för att köpa skuld som emitterats eller garanterats av medlemsstaterna, med beaktande av särdragen hos sådan skuld eftersom den spelar en central roll för att finansiera medlemsstaterna. Dessutom bör översynen beakta den rapport som avses i artikel 509.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (12), effekterna av denna förordning för kortfristiga finansieringsmarknader och regleringsutvecklingen på internationell nivå. Slutligen bör kommissionen, senast den 21 juli 2022 lägga fram en rapport om möjligheten att införa en kvot på 80 % för EU-statspapper eftersom emitteringen av kortfristig offentlig skuld i EU styrs av unionsrätten, vilket därför ur tillsynssynvinkel motiverar en förmånsbehandling jämfört med offentlig skuld som inte härrör från EU. Med tanke på att instrument för EU-baserad kortfristig offentlig skuld är knappa och att det råder osäkerhet kring hur de nyligen etablerade penningmarknadsfonderna med lågvolatilt nettotillgångsvärde kommer att utvecklas, ska kommissionen granska genomförbarheten av att införa en kvot på 80 % för EU-statspapper senast den 21 juli 2022, inbegripet en bedömning av huruvida modellen för penningmarknadsfonderna med lågvolatilt nettotillgångsvärde har blivit ett lämpligt alternativ till statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde från länder utanför EU.

(57)

De nya enhetliga reglerna för penningmarknadsfonder bör följa Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (13) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (14).

(58)

Eftersom målen för denna förordning, det vill säga att säkerställa enhetliga tillsyns-, styr- och transparenskrav för penningmarknadsfonder i hela unionen samt att åstadkomma balans mellan penningmarknadsfondernas säkerhet och tillförlitlighet å ena sidan, och väl fungerande penningmarknader och kostnader för de olika intressenterna å andra sidan, på grund av omfattningen och konsekvenserna inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(59)

De nya enhetliga reglerna om penningmarknadsfonder respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns i synnerhet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och framför allt konsumentskyddet, näringsfriheten och skyddet av personuppgifter. Dessa nya enhetliga regler för penningmarknadsfonder bör tillämpas i enlighet med de rättigheterna och principerna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs regler för penningmarknadsfonder som är etablerade, förvaltade eller marknadsförda i unionen om de finansiella instrument som är godtagbara för investering av en penningmarknadsfond, penningmarknadsfondens portfölj, värderingen av en penningmarknadsfonds tillgångar samt rapporteringskraven för en penningmarknadsfond.

Denna förordning ska tillämpas på företag för kollektiva investeringar

a)

för vilka det krävs auktorisering eller som är auktoriserade som UCITS-fonder enligt direktiv 2009/65/EG eller som är AIF-fonder enligt direktiv 2011/61/EU,

b)

som investerar i kortfristiga tillgångar, och

c)

som har som mål, enskilt eller kumulativt, att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bibehålla värdet på investeringen.

2.   Medlemsstaterna ska inte lägga till ytterligare krav inom det område som omfattas av förordningen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.    kortfristiga tillgångar : finansiella tillgångar med en återstående löptid på högst två år,

2.    penningmarknadsinstrument : penningmarknadsinstrument enligt definitionen i artikel 2.1 o i direktiv 2009/65/EG, och de instrument som avses i artikel 3 i kommissionens direktiv 2007/16/EG (15),

3.    överlåtbara värdepapper : överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 2.1 n i direktiv 2009/65/EG, och de instrument som avses i artikel 2.1 i direktiv 2007/16/EG,

4.    repa : ett avtal där en av parterna överför värdepapper eller rättigheter förknippade med äganderätten till ett värdepapper till en motpart, med ett åtagande att köpa tillbaka dem till ett angivet pris på ett framtida datum eller ett datum som ska bestämmas,

5.    omvänd repa : ett avtal där en part erhåller värdepapper eller rättigheter förknippade med en äganderätt eller värdepapper från en motpart, med ett åtagande att sälja tillbaka dem till ett angivet pris på ett framtida datum eller ett datum som ska bestämmas,

6.    värdepappersutlåning och värdepapperslån : transaktioner där ett institut eller dess motpart överför värdepapper med ett åtagande för den som lånar dem att denne ska återlämna motsvarande värdepapper på ett framtida datum eller på begäran av den som överförde dem; transaktionen kallas värdepappersutlåning för institutet som överför värdepapperen och värdepapperslån för den institution till vilken de överförs,

7.    värdepapperisering : värdepapperisering enligt definitionen i artikel 4.1.61 i förordning (EU) nr 575/2013,

8.    marknadsvärdering : värdering av positioner mot lättillgängliga stängningskurser från oberoende källor, däribland börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare,

9.    modellvärdering : värdering som jämförs, extrapoleras eller beräknas på något annat sätt från någon slags marknadsindata,

10.    nettokostnadsmetoden : en värderingsmetod som tar en tillgångs anskaffningskostnad och justerar värdet för uppräkningar och nedräkningar av premier eller rabatter fram till förfall,

11.    statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde : en penningmarknadsfond

a)

som strävar efter att bibehålla ett oförändrat nettotillgångsvärde per andel eller aktie,

b)

vars inkomst ackumuleras på daglig basis och kan betalas ut till investerarna eller användas till att köpa fler andelar eller aktier i fonden,

c)

vars tillgångar i allmänhet värderas enligt nettokostnadsmetoden och där nettotillgångsvärdet avrundas till närmaste procentenhet eller motsvarande i valutatermer, och

d)

som investerar minst 99,5 % av sina tillgångar i instrument som avses i artikel 17.7, omvända repor som säkras av statspapper enligt artikel 17.7 och i likvida medel.

12.    penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde (LVNAV MMF): en penningmarknadsfond som uppfyller de särskilda krav som fastställs i artiklarna 29, 30, 32 och 33.2 b,

13.    penningmarknadsfond med rörligt nettotillgångsvärde (VNAV MMF): en penningmarknadsfond som uppfyller de särskilda krav som fastställs i artiklarna 29, 30 och 33.1,

14.    kortfristig penningmarknadsfond : en penningmarknadsfond som investerar i godtagbara penningmarknadsinstrument som avses i artikel 10.1 och som omfattas av de portföljregler som fastställs i artikel 24,

15.    standardiserad penningmarknadsfond : en penningmarknadsfond som investerar i godtagbara penningmarknadsinstrument som avses i artikel 10.1 och 10.2 och som omfattas av de portföljregler som fastställs i artikel 25,

16.    kreditinstitut : kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013,

17.    penningmarknadsfondens behöriga myndighet :

a)

för UCITS-fonder, den behöriga myndigheten i UCITS-fondens hemmedlemsstat enligt artikel 97 i direktiv 2009/65/EG,

b)

för EU-baserade AIF-fonder, den behöriga myndigheten i AIF-fondens hemmedlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 p i direktiv 2011/61/EU, och

c)

för icke EU-baserade AIF-fonder, någon av följande:

i)

den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den icke EU-baserade AIF-fonden marknadsförs i unionen utan pass,

ii)

den behöriga myndigheten för en EU-baserad AIF-förvaltare som förvaltar den icke EU-baserade AIF-fonden, om den icke EU-baserade AIF-fonden marknadsförs i unionen med ett pass eller inte marknadsförs i unionen,

iii)

den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten om den icke EU-baserade AIF-fonden inte förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare och marknadsförs i unionen med ett pass,

18.    laglig inlösendag : det datum när ett värdepappers kapitalbelopp måste återbetalas i sin helhet,

19.    vägd genomsnittlig löptid : genomsnittlig tid till laglig inlösendag eller till nästa gång räntan fastställs till penningmarknadsräntan, om det är kortare, för alla underliggande tillgångar i penningmarknadsfonden, vilka speglar de relativa innehaven i respektive tillgång,

20.    vägd genomsnittlig livslängd : genomsnittlig tid till laglig inlösendag för alla underliggande tillgångar i penningmarknadsfonden, vilka speglar de relativa innehaven i respektive tillgång,

21.    återstående löptid : den tid som återstår till laglig inlösendag,

22.    blankning : all försäljning från en penningmarknadsfonds sida av ett instrument som penningmarknadsfonden inte äger vid ingåendet av säljavtalet, inklusive en sådan försäljning där penningmarknadsfonden vid tidpunkten för ingåendet av säljavtalet har lånat eller avtalat om att låna instrumentet för leverans vid avvecklingstidpunkten, med undantag för

a)

en försäljning från endera partens sida genom en repa där en part har avtalat om att sälja ett värdepapper till ett specificerat pris till den andra parten med åtagande från den andra parten om att vid ett senare datum sälja tillbaka värdepappret till ett annat specificerat pris, eller

b)

ingående av ett terminskontrakt eller annat derivatkontrakt där det avtalas om att sälja värdepapper till ett specificerat pris vid ett senare datum,

23.    förvaltare av en penningmarknadsfond : UCITS-fondens förvaltningsbolag, om det rör sig om en penningmarknadsfond som är en UCITS-fond, eller UCITS-investeringsbolag för det fall UCITS-fonden är internt förvaltad, och om det rör sig om en penningmarknadsfond som är en AIF-fond, en AIF-förvaltare eller en internt förvaltad AIF-fond.

Artikel 3

Typer av penningmarknadsfonder

1.   Penningmarknadsfonder ska inrättas som en av följande typer:

a)

En penningmarknadsfond med rörligt nettotillgångsvärde.

b)

En statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde.

c)

En penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde.

2.   Auktorisation av en penningmarknadsfond ska uttryckligen ange typen av penningmarknadsfond med utgångspunkt i de typer som fastställs i punkt 1.

Artikel 4

Auktorisation av penningmarknadsfonder

1.   Inga företag för kollektiva investeringar ska etableras, marknadsföras eller förvaltas inom unionen som penningmarknadsfonder utan att ha godkänts i enlighet med den här förordningen.

En sådan auktorisation ska gälla i samtliga medlemsstater.

2.   Ett företag för kollektiva investeringar som behöver auktorisering som en UCITS-fond enligt direktiv 2009/65/EG och som en penningmarknadsfond enligt denna förordning för första gången, ska auktoriseras som en penningmarknadsfond som en del av auktoriseringsförfarandet för UCITS-fonder i direktiv 2009/65/EG.

Om ett företag för kollektiva investeringar redan auktoriserats som en UCITS-fond enligt direktiv 2009/65/EG kan den ansöka om auktorisering som en penningmarknadsfond i enlighet med det förfarande som fastställs i punkterna 4 och 5 i denna artikel.

3.   Ett företag för kollektiva investeringar som är en AIF-fond som behöver auktorisering som penningmarknadsfond enligt denna förordning ska auktoriseras som en penningmarknadsfond enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 5.

4.   Företag för kollektiva investeringar ska endast auktoriseras som penningmarknadsfonder om penningmarknadsfondens behöriga myndighet är förvissad om att penningmarknadsfonden kommer att kunna uppfylla alla krav i denna förordning.

5.   För att bli auktoriserad som en penningmarknadsfond, ska ett företag för kollektiva investeringar lämna in följande dokument till den behöriga myndigheten:

a)

Penningmarknadsfondens fondbestämmelser eller bolagsordning, inbegripet en angivelse av vilken typ av penningmarknadsfond det är med utgångspunkt i de typer som fastställs i artikel 3.1.

b)

Uppgift om penningmarknadsfondens förvaltare.

c)

Uppgift om förvaringsinstitutet.

d)

En beskrivning av, eller annan information om, penningmarknadsfonden som är tillgänglig för investerarna.

e)

En beskrivning av eller information om de arrangemang och förfaranden som behövs för att uppfylla kraven i kapitlen II–VII.

f)

Övrig information eller dokumentation som penningmarknadsfondens behöriga myndighet begär för att verifiera att kraven i denna förordning är uppfyllda.

6.   De behöriga myndigheterna ska en gång per kvartal informera Esma om beviljade eller återkallade auktorisationer enligt denna förordning.

7.   Esma ska föra ett centralt offentligt register med uppgift om varje penningmarknadsfond som är auktoriserad enligt denna förordning, typ av fond i enlighet med artikel 3.1, huruvida det rör sig om en kortfristig eller en standardiserad penningmarknadsfond, en förvaltare av en penningmarknadsfond och penningmarknadsfondens behöriga myndighet. Registret ska vara tillgängligt i elektronisk form.

Artikel 5

Förfarande för auktorisering av penningmarknadsfonder som är AIF-fonder

1.   En AIF-fond ska auktoriseras som en penningmarknadsfond endast om penningmarknadsfondens behöriga myndighet godkänner ansökan från en AIF-förvaltare som redan auktoriserats enligt direktiv 2011/61/EU, att förvalta en penningmarknadsfond som är en AIF-fond, och även godkänner fondbestämmelserna och valet av förvaringsinstitut.

2.   Den auktoriserade AIF-förvaltaren ska i samband med ansökan om att förvalta en penningmarknadsfond som är en AIF-fond ge penningmarknadsfondens behöriga myndighet

a)

ett skriftligt avtal som ingåtts med förvaringsinstitutet,

b)

information om delegeringsarrangemang rörande portfölj- och riskhantering samt administration av AIF-fonden, och

c)

information om placeringsinriktning, riskprofil och andra egenskaper hos de penningmarknadsfonder som är AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar eller har för avsikt att förvalta.

Penningmarknadsfondens behöriga myndighet kan komma att be den behöriga myndigheten för AIF-förvaltaren om klargöranden och information om den dokumentation som avses i första stycket eller ett intygande av att penningmarknadsfonder ingår i AIF-förvaltarens förvaltningsauktorisation. Den behöriga myndigheten för AIF-förvaltaren ska besvara sådana förfrågningar inom tio arbetsdagar.

3.   AIF-förvaltaren ska till penningmarknadsfondens behöriga myndighet omedelbart meddela eventuella senare ändringar i den dokumentation som avses i punkt 2.

4.   Penningmarknadsfondens behöriga myndighet ska endast avslå AIF-förvaltarens ansökan i det fall att något av följande är tillämpligt:

a)

AIF-förvaltaren följer inte denna förordning.

b)

AIF-förvaltaren följer inte direktiv 2011/61/EU.

c)

AIF-förvaltaren är inte auktoriserad av den behöriga myndigheten att förvalta penningmarknadsfonder.

d)

AIF-förvaltaren har inte tillhandahållit den dokumentation som avses i punkt 2.

Innan en ansökan avslås ska penningmarknadsfondens behöriga myndighet rådgöra med den behöriga myndigheten för AIF-förvaltaren.

5.   Auktoriseringen av en AIF-fond som penningmarknadsfond ska inte kräva att AIF-fonden förvaltas av en AIF-förvaltare som är auktoriserad i AIF-fondens hemmedlemsstat eller att AIF-förvaltaren bedriver eller delegerar några aktiviteter i AIF-fondens hemmedlemsstat.

6.   AIF-förvaltaren ska inom två månader efter det att en fullständig ansökan skickats in informeras om huruvida auktorisering av AIF-fonden som penningmarknadsfond har beviljats eller inte.

7.   Penningmarknadsfondens behöriga myndighet ska inte bevilja auktorisation av en AIF-fond som penningmarknadsfond om AIF-fonden enligt lag är förhindrad att marknadsföra sina andelar eller aktier i sin hemmedlemsstat.

Artikel 6

Användning av beteckningen penningmarknadsfond

1.   En UCITS-fond eller en AIF-fond får endast använda beteckningen penningmarknadsfond eller MMF för att beskriva fonden eller andelarna eller aktierna som den emitterar om UCITS-fonden eller AIF-fonden auktoriserats i enlighet med den här förordningen.

En UCITS-fond eller en AIF-fond får inte använda en vilseledande eller felaktig beteckning som skulle ge en antydan om att fonden är en penningmarknadsfond, såvida inte fonden har auktoriserats som en penningmarknadsfond i enlighet med den här förordningen.

En UCITS-fond eller en AIF-fond får inte ha egenskaper som i allt väsentligt liknar dem som avses i artikel 1.1, såvida inte fonden har auktoriserats som en penningmarknadsfond i enlighet med den här förordningen.

2.   Användningen av beteckningen penningmarknadsfond, MMF eller annan beteckning som ger en antydan om att en UCITS-fond eller en AIF-fond är en penningmarknadsfond ska innebära användning i externa dokument, prospekt, rapporter, uttalanden, annonser, kommunikation, brev eller annat material, som riktar sig till eller är avsett för distribution till presumtiva investerare, andelsinnehavare, aktieägare eller behöriga myndigheter, i skriftlig, muntlig, elektronisk eller annan form.

Artikel 7

Tillämpliga regler

1.   En penningmarknadsfond och förvaltaren av penningmarknadsfonden måste alltid följa den här förordningen.

2.   En penningmarknadsfond som är en UCITS-fond och förvaltaren av penningmarknadsfonden ska alltid uppfylla kraven i direktiv 2009/65/EG, om inte annat anges i den här förordningen.

3.   En penningmarknadsfond som är en AIF-fond och förvaltaren av penningmarknadsfonden ska alltid uppfylla kraven i direktiv 2011/61/EU, om inte annat anges i den här förordningen.

4.   Förvaltaren av en penningmarknadsfond ska ansvara för att den här förordningen följs, och ska hållas ansvarig för eventuella förluster eller skada till följd av att förordningen inte följs.

5.   Den här förordningen får inte förhindra penningmarknadsfonder från att tillämpa investeringsbegränsningar som är strängare än de som förordningen kräver.

KAPITEL II

Skyldigheter som omfattar penningmarknadsfonders placeringsbestämmelser

Avsnitt I

Allmänna regler och godtagbara tillgångar

Artikel 8

Allmänna principer

1.   Om en penningmarknadsfond består av fler än en delfond ska varje delfond anses vara en separat penningmarknadsfond vid tillämpningen av bestämmelserna i kapitlen II–VII.

2.   Penningmarknadsfonder som auktoriserats som UCITS-fonder ska inte omfattas av skyldigheterna när det gäller UCITS-fonders placeringsbestämmelser i artiklarna 49–50a, 51.2 och 52–57 i direktiv 2009/65/EG, såvida annat inte uttryckligen anges i denna förordning.

Artikel 9

Godtagbara tillgångar

1.   En penningmarknadsfond ska endast investera i en eller flera av följande kategorier av finansiella tillgångar och endast under de villkor som anges i den här förordningen:

a)

Penningmarknadsinstrument, inbegripet finansiella instrument emitterade eller garanterade individuellt eller tillsammans av unionen, medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter eller av deras centralbanker, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, en central myndighet eller centralbank i ett tredjeland, Internationella valutafonden, Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling, Europarådets utvecklingsbank, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Banken för internationell betalningsutjämning eller en annan relevant internationell finansiell institution eller organisation till vilken en eller flera medlemsstater tillhör.

b)

Godtagbara värdepapperiseringar och ABCP-papper (asset-backed commercial paper).

c)

Inlåning i kreditinstitut.

d)

Finansiella derivatinstrument.

e)

Repor som uppfyller villkoren som anges i artikel 14.

f)

Omvända repor som uppfyller villkoren som anges i artikel 15.

g)

Andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder.

2.   En penningmarknadsfond får inte

a)

investera i andra tillgångar än de som avses i punkt 1,

b)

blanka något av följande instrument: penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar, ABCP-papper och andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder,

c)

ha direkt eller indirekt exponering mot aktier eller råvaror, inbegripet via derivat, certifikat som representerar dem, index som baseras på dem eller på något annat sätt eller via något annat instrument som innebära exponering mot dem,

d)

ingå avtal om värdepappersutlåning eller värdepapperslån, eller några andra avtal som skulle belasta penningmarknadsfondens tillgångar,

e)

ta upp och bevilja penninglån.

3.   En penningmarknadsfond kan inneha kompletterande likvida tillgångar i enlighet med artikel 50.2 i direktiv 2009/65/EG.

Artikel 10

Godtagbara penningmarknadsinstrument

1.   Ett penningmarknadsinstrument ska vara godtagbart för investering av en penningmarknadsfond förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Det faller inom en av de kategorier av penningmarknadsinstrument som anges i artikel 50.1 a, b, c eller h i direktiv 2009/65/EG.

b)

Det uppvisar någon av följande alternativa egenskaper:

i)

det lagliga inlösendatumet vid emittering inträffar inom högst 397 dagar,

ii)

det har en återstående löptid på högst 397 dagar.

c)

Emittenten av penningmarknadsinstrumentet och penningmarknadsinstrumentets kvalitet har getts en positiv bedömning enligt artiklarna 19–22,

d)

Om en penningmarknadsfond investerar i en värdepapperisering eller ett ABCP-papper, ska det underställas de krav som föreskrivs i artikel 11.

2.   Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 b ska standardiserade penningmarknadsfonder även få investera i penningmarknadsinstrument med en återstående löptid fram till den lagliga inlösendagen på högst två år, under förutsättning att datumet då räntan fastställs nästa gång är högst 397 dagar framåt i tiden. För detta ändamål ska räntan för penningmarknadsinstrument med rörlig ränta och penningmarknadsinstrument med fast ränta som säkrats genom ett swapparrangemang fastställas till en penningmarknadsränta eller ett index.

3.   Punkt 1 c får inte tillämpas på penningmarknadsinstrument som är emitterade eller garanterade av unionen, en central myndighet eller centralbank i en medlemsstat, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska stabilitetsmekanismen eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.

Artikel 11

Godtagbara värdepapperiseringar och ABCP-papper

1.   Både en värdepapperisering och ett ABCP-papper ska anses godtagbara för en penningmarknadsfonds investeringar, förutsatt att värdepapperiseringen eller ABCP-pappret uppvisar en tillräcklig likviditet, har fått en positiv bedömning enligt artiklarna 19–22 och är något av följande:

a)

En värdepapperisering som avses i artikel 13 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 (16).

b)

Ett ABCP-papper som emitterats via ett ABCP-program som

i)

till fullo stöds av ett reglerat kreditinstitut som täcker alla likviditets-, kredit- och väsentliga utspädningsrisker, samt löpande transaktionskostnader och kostnader på programnivå relaterade till det ABCP-pappret, vid behov för att garantera investeraren full utbetalning av alla belopp från det ABCP-pappret,

ii)

inte är en återvärdepapperisering och värdepapperiseringens underliggande exponeringar på varje ABCP-transaktionsnivå inkluderar ingen värdepapperiseringsposition,

iii)

inte inkluderar någon syntetisk värdepapperisering enligt definitionen i artikel 242.11 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

En enkel, transparent och standardiserad (STS) värdepapperisering eller ett ABCP-papper.

2.   En kortfristig penningmarknadsfond kan investera i de värdepapperiseringar eller ABCP-papper som avses i punkt 1, förutsatt att något av följande villkor är uppfyllt, beroende på vad som är tillämpligt:

a)

Det lagliga inlösendatumet vid emittering för de värdepapperiseringar som avses i punkt 1 a är högst två år, och den tid som återstår tills räntan fastställs nästa gång är högst 397 dagar.

b)

Det lagliga inlösendatumet vid emittering eller den återstående löptiden för de värdepapperiseringar eller ABCP-papper som avses i punkt 1 b och c är högst 397 dagar.

c)

De värdepapperiseringar som avses i punkt 1 a och c är amorterande instrument och har en vägd genomsnittlig livslängd på högst två år.

3.   En standardiserad penningmarknadsfond kan investera i de värdepapperiseringar eller ABCP-papper som avses i punkt 1, förutsatt att något av följande villkor är uppfyllt, beroende på vad som är tillämpligt:

a)

Det lagliga inlösendatumet vid emittering eller den återstående löptiden för de värdepapperiseringar som avses i punkt 1 a, b och c är högst två år, och den tid som återstår tills räntan fastställs nästa gång är högst 397 dagar.

b)

De värdepapperiseringar som avses i punkt 1 a och c är amorterande instrument och har en vägd genomsnittlig livslängd på högst två år.

4.   Kommissionen ska sex månader efter det att den föreslagna förordningen om STS-värdepapperisering trätt i kraft anta en delegerad akt i enlighet med artikel 45 för att ändra den här artikeln genom att införa en korshänvisning till kriteriet för fastställande av STS-värdepapperisering och ABCP-papper i motsvarande bestämmelser i den förordningen. Ändringen ska få verkan senast sex månader efter den dag då den delegerade akten trätt i kraft eller från och med tillämpningsdatumet för motsvarande bestämmelser i den föreslagna förordningen om STS-värdepapperisering, beroende på vilket datum som infaller senare.

Vid tillämpning av första stycket ska kriteriet för fastställande av STS-värdepapperisering och ABCP-papper åtminstone inbegripa följande:

a)

Krav relaterade till värdepapperiseringens enkelhet, inbegripet karaktären av äkta värdepapperisering (true sale) och iakttagande av standarder relaterade till exponeringarnas teckningsgaranti.

b)

Krav relaterade till värdepapperiseringens standardisering, inbegripet krav på bibehållande av risk.

c)

Krav relaterade till värdepapperiseringens transparens, inbegripet tillhandahållande av information till presumtiva investerare.

d)

För ABCP-papper, utöver kraven i leden a, b och c, krav relaterade till ABCP-programmets sponsor och tillskott från denna sponsor.

Artikel 12

Godtagbara kontoplaceringar i kreditinstitut

Kontoplaceringarna i ett kreditinstitut ska vara en godtagbar investering för en penningmarknadsfond om samtliga nedanstående villkor är uppfyllda:

a)

Kontoplaceringarna ska återbetalas på begäran eller kunna tas ut när som helst.

b)

Kontoplaceringstiden ska vara högst tolv månader.

c)

Kreditinstitutet har sitt huvudkontor i en medlemsstat eller, om huvudkontoret finns i ett tredjeland, omfattas av tillsynsregler som betraktas som likvärdiga med dem som anges i unionsrätten i enlighet med det förfarande som anges i artikel 107.4 i förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 13

Godtagbara finansiella derivatinstrument

Ett finansiellt derivatinstrument ska vara godtagbart för investeringar av en penningmarknadsfond förutsatt att det handlas på en sådan reglerad marknad som anges i artikel 50.1 a, b eller c i direktiv 2009/65/EG eller OTC och förutsatt att alla nedanstående villkor är uppfyllda:

a)

Derivatinstrumentets underliggande komponenter består av räntor, växelkurser, valutor eller index som representerar någon av dessa kategorier.

b)

Derivatinstrumentet har endast till syfte att säkra de inneboende ränte- eller växelkursriskerna i penningmarknadsfondens andra investeringar.

c)

Motparterna vid affärer med OTC-derivat är institut som omfattas av reglering och tillsyn, och tillhör de kategorier som godkänts av penningmarknadsfondens behöriga myndighet.

d)

OTC-derivaten är föremål för daglig tillförlitlig och verifierbar värdering, och kan vid varje tidpunkt, på penningmarknadsfondens initiativ, säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

Artikel 14

Godtagbara repor

En penningmarknadsfond får ingå en repa förutsatt att samtliga nedanstående villkor är uppfyllda:

a)

Repan används tillfälligt, under högst sju arbetsdagar, endast för likviditetshanteringsändamål och inte för andra investeringsändamål än dem som avses i led c.

b)

Den motpart som erhåller de tillgångar som penningmarknadsfonden överfört som säkerhet inom ramen för repan får inte sälja, investera, pantsätta eller på annat sätt överföra dessa tillgångar utan penningmarknadsfondens förhandsgodkännande.

c)

De belopp som penningmarknadsfonden erhåller som en del av repan kan

i)

kontoplaceras som kontoplaceringar i enlighet med artikel 50.1 f i direktiv 2009/65/EG, eller

ii)

investeras i de tillgångar som avses i artikel 15.6, men får inte på annat sätt investeras i de godtagbara tillgångar som avses i artikel 9, överföras eller på annat sätt återanvändas.

d)

Det belopp som penningmarknadsfonden erhåller som en del av repan får inte överstiga 10 % av dess tillgångar.

e)

Penningmarknadsfonden har rätt att säga upp avtalet när som helst med högst två arbetsdagars varsel.

Artikel 15

Godtagbara omvända repor

1.   En penningmarknadsfond får ingå en omvänd repa förutsatt att samtliga nedanstående villkor är uppfyllda:

a)

Penningmarknadsfonden har rätt att säga upp avtalet när som helst med högst två arbetsdagars varsel.

b)

Marknadsvärdet på tillgångarna som erhålls som en del av den omvända repan är alltid minst lika med värdet på de belopp som betalas ut.

2.   De tillgångar som penningmarknadsfonden erhåller som en del av den omvända repan ska vara penningmarknadsinstrument som uppfyller de krav som fastställs i artikel 10.

De tillgångar som erhålls av penningmarknadsfonden som en del av den omvända repan ska inte säljas, återinvesteras, pantsättas eller överföras på något annat sätt.

3.   Värdepapperiseringar och ABCP-papper ska inte erhållas av penningmarknadsfonder som del av en omvänd repa.

4.   De tillgångar som en penningmarknadsfond erhåller som en del av en omvänd repa ska vara tillräckligt diversifierade, med en maximal exponering mot en viss emittent på 15 % av penningmarknadsfondens nettotillgångsvärde, förutom när dessa tillgångar består av penningmarknadsinstrument som uppfyller kraven i artikel 17.7. Dessutom ska de tillgångar som en penningmarknadsfond erhåller som en del av en omvänd repa vara emitterade av en enhet som är oberoende av motparten och som inte förväntas uppvisa en hög korrelation med hur det går för motparten.

5.   En penningmarknadsfond som ingår en omvänd repa ska försäkra sig om att den har möjlighet att när som helst få tillbaka hela beloppet, antingen inklusive upplupen ränta eller på basis av en marknadsvärdering. Om pengarna kan fås tillbaka när som helst på basis av en marknadsvärdering, ska marknadsvärderingen på den omvända repan användas för beräkning av penningmarknadsfondens nettotillgångsvärde.

6.   Genom undantag från punkt 2 i den här artikeln får en penningmarknadsfond erhålla som en del av en omvänd repa andra likvida överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument än dem som uppfyller de krav som fastställs i artikel 10 förutsatt att tillgångarna uppfyller ett av följande villkor:

a)

De har emitterats eller garanterats av unionen, en central myndighet eller centralbank i en medlemsstat, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska stabilitetsmekanismen eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, under förutsättning att en positiv bedömning getts enligt artiklarna 19–22.

b)

De har emitterats eller garanterats av en central myndighet eller centralbank i ett tredjeland, under förutsättning att en positiv bedömning getts enligt artiklarna 19–22.

Uppgift om de tillgångar som erhållits som del av en omvänd repa i enlighet med första stycket i denna punkt ska lämnas till investerare i penningmarknadsfonder, i enlighet med artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 (17).

De tillgångar som erhålls som del av en omvänd repa enligt första stycket i denna punkt ska omfattas av de regler som fastställs i artikel 17.7.

7.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 45 i syfte att komplettera denna förordning genom att närmare specificera kvantitativa och kvalitativa likviditetskrav som gäller för tillgångar som avses i punkt 6 och kvantitativa och kvalitativa kreditkvalitetskrav som gäller för tillgångar som avses i punkt 6 a i den här artikeln.

För detta ändamål ska kommissionen beakta den rapport som avses i artikel 509.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i första stycket senast den 21 januari 2018.

Artikel 16

Godtagbara andelar eller aktier i penningmarknadsfonder

1.   En penningmarknadsfond får förvärva andelar eller aktier i varje annan penningmarknadsfond (nedan kallad den penningmarknadsfond som investeringen avser) om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Högst 10 % av tillgångarna i den penningmarknadsfond som investeringen avser kan, i enlighet med dess fondbestämmelser eller bolagsordning, sammanlagt investeras i andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder.

b)

Den penningmarknadsfond som investeringen avser innehar inga andelar eller aktier i den förvärvande penningmarknadsfonden.

En penningmarknadsfond vars andelar eller aktier förvärvats får under den period som den förvärvande penningmarknadsfonden innehar andelar eller aktier i denna inte investera i den förvärvande penningmarknadsfonden.

2.   En penningmarknadsfond får förvärva andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder, förutsatt att högst 5 % av dess tillgångar investeras i andelar eller aktier i en och samma penningmarknadsfond.

3.   En penningmarknadsfond får sammanlagt investera högst 17,5 % av sina tillgångar i andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder.

4.   Andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder ska vara godtagbara för investeringar av en penningmarknadsfond, förutsatt att samtliga nedanstående villkor är uppfyllda:

a)

Den penningmarknadsfond som investeringen avser är auktoriserad enligt denna förordning.

b)

Om den penningmarknadsfond som investeringen avser förvaltas, antingen direkt eller indirekt eller genom delegering, av samma förvaltare som den förvärvande penningmarknadsfondens förvaltare, eller av något annat företag till vilket den förvärvande penningmarknadsfondens förvaltare är kopplad genom gemensam ledning eller kontroll, eller genom ett betydande direkt eller indirekt innehav, får förvaltaren av den penningmarknadsfond som investeringen avser, eller det andra företaget inte debitera tecknings- eller inlösenavgifter avseende den förvärvande penningmarknadsfondens investering i andelar eller aktier i den penningmarknadsfond som investeringen avser.

c)

Om en penningmarknadsfond investerar mer än 10 % av sina tillgångar i andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder ska denna penningmarknadsfond

i)

i sitt prospekt ange den maximala andel av förvaltningsavgifter som får debiteras penningmarknadsfonden själv och andra penningmarknadsfonder i vilka den investerar, och

ii)

i sin årsrapport ange den maximala andel av förvaltningsavgifter som debiteras penningmarknadsfonden själv och andra penningmarknadsfonder i vilka den investerar.

5.   Punkterna 2 och 3 i denna artikel får inte tillämpas på en penningmarknadsfond som är en AIF-fond, auktoriserad i enlighet med artikel 5, när alla följande villkor är uppfyllda:

a)

Penningmarknadsfonden marknadsförs endast via en sparplan för anställda som lyder under nationell rätt och vars investerare endast består av fysiska personer.

b)

Den sparplan för anställda som avses i led a ger endast investerare rätt att lösa in sina investeringar i enlighet med restriktiva inlösensvillkor som fastställts i nationell rätt, och som innebär att inlösen endast kan ske under vissa villkor som inte är kopplade till marknadsutvecklingen.

Genom undantag från punkterna 2 och 3 i den här artikeln får en penningmarknadsfond som är en UCITS-fond, auktoriserad i enlighet med artikel 4.2. förvärva andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder i enlighet med artikel 55 eller 58 i direktiv 2009/65/EG, enligt följande villkor:

a)

Penningmarknadsfonden marknadsförs endast via en sparplan för anställda som lyder under nationell rätt och vars investerare endast består av fysiska personer.

b)

Sparplanen för anställda som avses i led a ger endast investerare rätt att lösa in sina investeringar i enlighet med restriktiva inlösensvillkor som fastställts i nationell rätt, och som innebär att inlösen endast kan ske under vissa villkor som inte är kopplade till marknadsutvecklingen.

6.   Kortfristiga penningmarknadsfonder får endast investera i andelar eller aktier i andra kortfristiga penningmarknadsfonder.

7.   Standardiserade penningmarknadsfonder får investera i andelar eller aktier i kortfristiga penningmarknadsfonder och standardiserade penningmarknadsfonder.

Avsnitt II

Bestämmelser om placeringsbestämmelser

Artikel 17

Diversifiering

1.   En penningmarknadsfond ska högst investera

a)

5 % av sina tillgångar i penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar och ABCP-papper från samma emittent,

b)

10 % av sina tillgångar i inlåning i samma kreditinstitut, såvida inte banksektorns struktur i den medlemsstat där penningmarknadsfonden har sin hemvist är sådan att det inte finns ett tillräckligt antal bärkraftiga kreditinstitut för att uppfylla kravet på diversifiering och det inte är ekonomiskt möjligt för penningmarknadsfonden att göra bankinsättningar i en annan medlemsstat. I detta fall får högst 15 % av dess tillgångar placeras hos ett och samma kreditinstitut.

2.   Genom undantag från punkt 1 a får en penningmarknadsfond med rörligt nettotillgångsvärde investera högst 10 % av sina tillgångar i penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar och ABCP-papper som emitterats av samma emittent, förutsatt att det totala värdet av sådana penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar och ABCP-papper som innehas av penningmarknadsfonden i varje emittent i vilken den investerar över 5 % av sina tillgångar inte överskrider 40 % av värdet på tillgångarna.

3.   Fram till tillämpningsdatumet för den delegerade akt som avses i artikel 11.4 får en penningmarknadsfonds sammanlagda exponeringar mot värdepapperiseringar och ABCP-papper inte överstiga 15 % av penningmarknadsfondens tillgångar.

Från och med tillämpningsdatumet för den delegerade akt som avses i artikel 11.4 får en penningmarknadsfonds sammanlagda exponeringar mot värdepapperiseringar och ABCP-papper inte överstiga 20 % av penningmarknadsfondens tillgångar, varigenom 15 % av dessa tillgångar får investeras i värdepapperiseringar och ABCP-papper som inte uppfyller kriterierna för fastställande av STS-värdepapperiseringar och ABCP-papper.

4.   Den aggregerade riskexponeringen mot en och samma motpart till en penningmarknadsfond på grund av transaktioner i OTC-derivat som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 13 ska inte överstiga 5 % av penningmarknadsfondens tillgångar.

5.   Det totala belopp som tillhandahålls samma motpart till en penningmarknadsfond i en omvänd repa ska inte överstiga 15 % av penningmarknadsfondens tillgångar.

6.   Oaktat de enskilda gränser som fastställs i punkterna 1 och 4 ska en penningmarknadsfond, om detta skulle leda till att mer än 15 % av dess tillgångar investeras hos ett organ, inte kombinera några av följande investeringsslag:

a)

Investeringar i penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar och ABCP-papper som emitterats av den emittenten.

b)

Inlåning hos det organet.

c)

OTC-derivat som ger motpartsriskexponering till det organet.

Genom undantag från det krav på diversifiering som anges i första stycket får penningmarknadsfonden, om banksektorns struktur i den medlemsstat där penningmarknadsfonden har sin hemvist är sådan att det inte finns ett tillräckligt antal bärkraftiga finansiella institut för att uppfylla kravet på diversifiering och det inte är ekonomiskt möjligt för penningmarknadsfonden att göra bankinsättningar i en annan medlemsstat, kombinera de investeringstyper som avses i leden a–c upp till en maximal investering på högst 20 % av tillgångarna hos en enda emittent.

7.   Genom undantag från punkt 1 a kan en behörig myndighet auktorisera en penningmarknadsfond att i enlighet med principen om riskspridning investera upp till 100 % av sina tillgångar i olika penningmarknadsinstrument emitterade eller garanterade individuellt eller tillsammans av unionen, medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter eller av deras centralbanker, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, en central myndighet eller centralbank i ett tredjeland, Internationella valutafonden, Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling, Europarådets utvecklingsbank, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Banken för internationell betalningsutjämning eller en annan relevant internationell finansiell institution eller organisation till vilken en eller flera medlemsstater tillhör.

Det första stycket ska bara tillämpas om alla nedanstående villkor är uppfyllda:

a)

Penningmarknadsfonden innehar penningmarknadsinstrument från minst sex olika emissioner från emittenten.

b)

Penningmarknadsfonden begränsar investeringarna i penningmarknadsinstrument från samma emission till högst 30 % av dess tillgångar.

c)

Penningmarknadsfonden, i fondbestämmelse eller i bolagsordning, uttryckligen hänvisar till alla myndigheter, institutioner eller organisationer som avses i första stycket som, individuellt eller tillsammans, emitterar eller garanterar penningmarknadsinstrument i vilka penningmarknadsfonden avser investera mer än 5 % av sina tillgångar.

d)

Penningmarknadsfonden gör ett framträdande uttalande i sitt prospekt och marknadsföringsmaterial som drar uppmärksamheten till tillämpningen av detta undantag och nämner alla myndigheter, institutioner eller organisationer som avses i första stycket som, individuellt eller tillsammans, emitterar eller garanterar penningmarknadsinstrument i vilka penningmarknadsfonden avser investera mer än 5 % av sina tillgångar.

8.   Oaktat de enskilda gränser som fastställs i punkt 1 får en penningmarknadsfond inte investera mer än 10 % i obligationer emitterade av ett enskilt kreditinstitut som har sitt säte i en medlemsstat och enligt lag omfattas av särskild offentlig tillsyn avsedd att skydda obligationsinnehavare. Särskilt ska iakttas att kapital som härrör från emission av sådana obligationer i enlighet med lag ska investeras i tillgångar som, under obligationernas hela giltighetstid, kan täcka de med obligationerna förenade fordringarna och som i händelse av emittentens fallissemang med prioritet ska användas för återbetalning av kapitalbelopp och upplupen ränta.

Om en penningmarknadsfond investerar mer än 5 % av sina tillgångar i de obligationer som avses i första stycket och som har samma emittent, får det totala värdet av dessa investeringar inte överstiga 40 % av värdet av penningmarknadsfondens tillgångar.

9.   Oaktat de enskilda gränser som fastställs i punkt 1 får en penningmarknadsfond inte investera mer än 20 % av sina tillgångar i obligationer emitterade av ett enskilt kreditinstitut, om kraven i artikel 10.1 f eller 11.1 c i delegerade förordning (EU) 2015/61 är uppfyllda, inbegripet eventuella investeringar i de tillgångar som avses i punkt 8 i den här artikeln.

Om en penningmarknadsfond investerar mer än 5 % av sina tillgångar i de obligationer som avses i första stycket och som har samma emittent, får det totala värdet av dessa investeringar inte överstiga 60 % av värdet av penningmarknadsfondens tillgångar, inbegripet eventuella investeringar i de tillgångar som avses i punkt 8 och med iakttagande av de gränser som fastställts i den punkten.

10.   Bolag som ingår i en koncern som upprättar koncernredovisning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (18) eller i enlighet med erkända internationella redovisningsregler ska räknas som ett organ vid beräkningen av de begränsningar som anges i punkterna 1–6 i denna artikel.

Artikel 18

Koncentration

1.   Högst 10 % av penningmarknadsinstrumenten, värdepapperiseringarna och ABCP-papperen i en penningmarknadsfond får vara emitterade av ett enda organ.

2.   Den begränsning som anges i punkt 1 ska inte gälla för innehav av penningmarknadsinstrument emitterade eller garanterade av unionen, medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter eller av deras centralbanker, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, en central myndighet eller centralbank i ett tredjeland, Internationella valutafonden, Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling, Europarådets utvecklingsbank, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Banken för internationell betalningsutjämning eller en annan relevant internationell finansiell institution eller organisation till vilken en eller flera medlemsstater tillhör.

Avsnitt III

Penningmarknadsinstrumentens, värdepapperiseringarnas och ABCP-papprens kreditkvalitet

Artikel 19

Förfarande för intern kreditkvalitetsbedömning

1.   En förvaltare av en penningmarknadsfond ska inrätta, genomföra och konsekvent tillämpa ett genomtänkt förfarande för intern kreditkvalitetsbedömning i syfte att fastställa kreditkvaliteten på penningmarknadsinstrument, värdepapperiseringar och ABCP-papper med beaktande av emittenten av instrumentet och egenskaperna hos själva instrumentet.

2.   En förvaltare av en penningmarknadsfond ska se till att den information som används vid tillämpningen av förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning har tillräcklig kvalitet, är uppdaterad och kommer från tillförlitliga källor.

3.   Förfarandet för internbedömning ska baseras på ansvarsfulla, systematiska och fortlöpande bedömningsmetoder. De tillämpade metoderna ska valideras av en förvaltare av en penningmarknadsfond baserat på historiska erfarenheter och empiriska bevis, däribland kontrolltester bakåt i tiden.

4.   En förvaltare av en penningmarknadsfond ska se till att förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning följer nedanstående allmänna principer:

a)

En effektiv process ska fastställas för att inhämta och uppdatera relevant information om emittenten och instrumentets egenskaper.

b)

Lämpliga åtgärder ska antas och genomföras för att se till att den interna kreditkvalitetsbedömningen baseras på en grundlig analys av den information som är tillgänglig och relevant, och inkluderar alla de viktiga drivkrafter som påverkar emittentens kreditvärdighet och instrumentets kreditkvalitet.

c)

Förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning ska fortlöpande övervakas och alla kreditkvalitetsbedömningar ska granskas minst en gång per år.

d)

Enligt bestämmelserna i artikel 5a i förordning (EG) nr 1060/2009 får inte någon alltför stor mekanisk förlitan på externa kreditbetyg förekomma, och en förvaltare av en penningmarknadsfond ska därför genomföra en ny kreditkvalitetsbedömning för ett penningmarknadsinstrument, en värdepapperisering och ett ABCP-papper om det skett en väsentlig ändring som skulle kunna påverka den befintliga bedömningen av instrumentet.

e)

En förvaltare av en penningmarknadsfond ska minst en gång per år granska metoderna för kreditkvalitetsbedömningen för att fastställa om de fortfarande är lämpliga för den aktuella portföljen och de yttre omständigheterna, och granskningen ska meddelas den behöriga myndigheten för penningmarknadsfondens förvaltare. Om penningmarknadsfondens förvaltare upptäcker fel i metoderna för kreditkvalitetsbedömning eller deras tillämpning ska denna omedelbart korrigera dessa fel.

f)

När de metoder, modeller eller centrala antaganden som används i förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning förändras ska en förvaltare av en penningmarknadsfond gå igenom alla interna kreditkvalitetsbedömningar som påverkas så snart som möjligt.

Artikel 20

Intern kreditkvalitetsbedömning

1.   En förvaltare av en penningmarknadsfond ska tillämpa det förfarande som fastställs i artikel 19 i syfte att avgöra om kreditkvaliteten på penningmarknadsinstrumentet, värdepapperiseringen eller ABCP-pappret ska ges en positiv bedömning. När ett kreditvärderingsinstitut som registrerats och certifierats i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009 har utfärdat ett kreditbetyg för det berörda penningmarknadsinstrumentet, får förvaltaren av penningmarknadsfonden ta hänsyn till sådana kreditbetyg och kompletterande information och analys i sin interna kreditkvalitetsbedömning, men inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg i enlighet med artikel 5a i förordning (EG) nr 1060/2009.

2.   Kreditkvalitetsbedömningen ska åtminstone beakta följande faktorer och allmänna principer:

a)

Kvantifieringen av emittentens kreditrisk och av den relativa risken för fallissemang för emittenten och instrumentet.

b)

Kvalitativa indikatorer för instrumentets emittent, inklusive i ljuset av den makroekonomiska situationen och finansmarknadssituationen.

c)

Penningmarknadsinstrumentens kortfristiga natur.

d)

Instrumentets tillgångsklass.

e)

Följande emittenttyper ska minst kunna urskiljas: nationella, regionala eller lokala myndigheter, finansiella företag och icke-finansiella företag.

f)

För strukturerade finansiella instrument, den inneboende operativa risken och motpartsrisken i den strukturerade finansiella transaktionen och, vid exponering mot värdepapperiseringar, emittentens kreditrisk, värdepapperiseringens struktur samt kreditrisken i de underliggande tillgångarna.

g)

Instrumentets likviditetsprofil.

En förvaltare av en penningmarknadsfond får, utöver de faktorer och allmänna principer som avses i denna punkt, beakta varningar och indikatorer vid fastställandet av kreditkvaliteten på ett penningmarknadsinstrument enligt artikel 17.7.

Artikel 21

Dokumentation

1.   En förvaltare av en penningmarknadsfond ska dokumentera förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning och de interna kreditkvalitetsbedömningarna. Dokumentationen ska omfatta

a)

utformningen av och de operativa detaljerna i förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning på ett sätt som gör att de behöriga myndigheterna kan förstå och utvärdera lämpligheten av en kreditkvalitetsbedömning,

b)

orsaken till och den analys som understödjer kreditkvalitetsbedömningen samt penningmarknadsfondens förvaltares val av kriterier för översyn och översynsfrekvensen för kreditkvalitetsbedömningen,

c)

alla väsentliga förändringar i förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning, däribland identifiering av det som utlöste sådana förändringar,

d)

organisationen av förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning och strukturen för intern kontroll,

e)

fullständig intern kreditkvalitetsbedömningshistorik för instrument, emittenter och, i förekommande fall, erkända garanter,

f)

den eller de personer som är ansvariga för förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning.

2.   En förvaltare av en penningmarknadsfond ska bevara alla de dokument som avses i punkt 1 under minst tre fullständiga årliga räkenskapsperioder.

3.   Förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning ska beskrivas i penningmarknadsfondens fondbestämmelser eller bolagsordning, och alla dokument som avses i punkt 1 ska göras tillgängliga på begäran för de behöriga myndigheterna för penningmarknadsfonden och de behöriga myndigheterna för förvaltaren av penningmarknadsfonden.

Artikel 22

Delegerade akter för kreditkvalitetsbedömning

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 45 för att komplettera denna förordning genom att ange

a)

kriterierna för validering av kreditkvalitetsbedömningsmetoden, enligt artikel 19.3,

b)

kriterierna för kvantifiering av kreditrisken och den relativa risken för utebliven betalning från emittenten och instrumentet, enligt artikel 20.2 a,

c)

kriterierna för fastställande av kvalitativa indikatorer för instrumentets emittent, enligt artikel 20.2 b,

d)

betydelsen av väsentlig förändring, enligt artikel 19.4 d.

Artikel 23

Styrning av kreditkvalitetsbedömningen

1.   Förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning ska godkännas av den högre ledningen, det styrande organet och, i förekommande fall, chefen för tillsynsfunktionen i en penningmarknadsfond.

De här parterna ska ha en bra förståelse av förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning och bedömningsmetod som tillämpas av förvaltaren av en penningmarknadsfond, och en detaljerad förståelse av de tillhörande rapporterna.

2.   Förvaltaren av en penningsmarknadsfond ska till de parter som avses i punkt 1 avge en rapport om penningmarknadsfondens kreditriskprofil baserad på en analys av penningmarknadsfondens interna kreditkvalitetsbedömning. Rapporteringsfrekvensen ska bero på betydelsen och typen av information och vara minst årlig.

3.   Den högre ledningen ska fortlöpande säkerställa att förfarandet för intern kreditkvalitetsbedömning fungerar som det ska.

Den högre ledningen ska regelbundet få information om hur förfarandena för intern kreditkvalitetsbedömning fungerar, eventuella områden där brister funnits och status för de insatser och åtgärder som vidtagits i syfte att råda bot på tidigare upptäckta brister.

4.   Interna kreditkvalitetsbedömningar och den regelbundna översyn som en förvaltare av en penningmarknadsfond ska utföra får inte utföras av samma personer som utför eller ansvarar för fondens portföljförvaltning.

KAPITEL III

Skyldigheter som omfattar penningmarknadsfonders riskhantering

Artikel 24

Portföljregler för kortfristiga penningmarknadsfonder

1.   En kortfristig penningmarknadsfond ska kontinuerligt uppfylla nedanstående portföljkrav:

a)

Portföljen ska ha en vägd genomsnittlig löptid på högst 60 dagar.

b)

Portföljen ska ha en vägd genomsnittlig livslängd på högst 120 dagar, om inte annat följer av andra och tredje styckena.

c)

För penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde och statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde ska minst 10 % av tillgångarna utgöras av tillgångar som förfaller dagligen, omvända repor som kan sägas upp med en arbetsdags varsel eller kontanta medel som kan tas ut med en arbetsdags varsel. En penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde eller en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde får inte förvärva några andra tillgångar än sådana som förfaller dagligen om förvärvet skulle resultera i att den penningmarknadsfonden investerar mindre än 10 % av portföljen i tillgångar som förfaller dagligen.

d)

För kortfristiga penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde ska minst 7,5 % av tillgångarna utgöras av tillgångar som förfaller dagligen, omvända repor som kan sägas upp med en arbetsdags varsel eller kontanta medel som kan tas ut med en arbetsdags varsel. En kortfristig penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde får inte förvärva några andra tillgångar än sådana som förfaller dagligen om förvärvet skulle resultera i att den berörda penningmarknadsfonden investerar mindre än 7,5 % av portföljen i tillgångar som förfaller dagligen.

e)

För penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde och statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde ska minst 30 % av tillgångarna utgöras av tillgångar som förfaller på veckobasis, omvända repor som kan sägas upp med fem arbetsdagars varsel eller kontanta medel som kan tas ut med fem arbetsdagars varsel. En penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde eller en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde får inte förvärva några andra tillgångar än sådana som förfaller på veckobasis om förvärvet skulle resultera i att den penningmarknadsfonden investerar mindre än 30 % av portföljen i tillgångar som förfaller på veckobasis.

f)

För kortfristiga penningmarknadsfonder med rörligt nettotillgångsvärde ska minst 15 % av tillgångarna utgöras av tillgångar som förfaller på veckobasis, omvända repor som kan sägas upp med fem arbetsdagars varsel eller kontanta medel som kan tas ut med fem arbetsdagars varsel. En kortfristig penningmarknadsfond med rörligt nettotillgångsvärde får inte förvärva några andra tillgångar än sådana som förfaller veckovis om förvärvet skulle resultera i att den berörda penningmarknadsfonden investerar mindre än 15 % av portföljen i tillgångar som förfaller på veckobasis.

g)

Vid beräkningen som avses i led e, får de tillgångar som avses i artikel 17.7 som är höglikvida och kan lösas in och avvecklas inom en arbetsdag och som har en återstående löptid på upp till 190 dagar, också inkluderas i de tillgångar som förfaller på veckobasis i en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde och en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast andelsvärde, med upp till en gräns på 17,5 % av dess tillgångar.

h)

Vid beräkningen som avses i led f, får penningmarknadsinstrument eller andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder inkluderas i de tillgångar som förfaller på veckobasis för kortfristiga penningmarknadsfonder upp till en gräns på högst 7,5 %, förutsatt att de kan lösas in och avvecklas inom fem arbetsdagar.

När den vägda genomsnittliga livslängd som avses i led b i första stycket beräknas för värdepapper, inklusive strukturerade finansiella instrument, ska en kortfristig penningmarknadsfond basera beräkningen av löptiden på den återstående löptiden fram till laglig inlösen av instrumenten. Om ett finansiellt instrument omfattar en säljoption får dock en kortfristig penningmarknadsfond basera beräkningen av löptiden på lösendagen för denna säljoption i stället för den återstående löptiden, men endast om samtliga följande villkor alltid är uppfyllda:

i)

Säljoptionen kan utnyttjas fritt av den kortfristiga penningmarknadsfonden på lösendagen.

ii)

Lösenpriset för säljoptionen ligger nära instrumentets förväntade värde på lösendagen.

iii)

Den kortfristiga penningmarknadsfondens investeringsstrategi innebär att det är hög sannolikhet att optionen kommer att lösas in på lösendatumet.

Genom undantag från andra stycket får en kortfristig penningmarknadsfond vid beräkningen av den vägda genomsnittliga livslängden för värdepapperiseringar och ABCP-papper, när det gäller amorterande instrument, i stället basera beräkningen av löptiden på antingen

i)

den kontraktsenliga amorteringsprofilen för sådana instrument, eller

ii)

amorteringsprofilen för de underliggande tillgångarna från vilka kassaflödena för inlösen av sådana instrument härrör.

2.   Om gränsvärdena enligt denna artikel överskrids av skäl som ligger utanför en penningmarknadsfonds kontroll eller till följd av att teckningsrätter eller rätter till inlösen utnyttjas, ska penningmarknadsfonden prioritera korrigering av detta förhållande under vederbörligt hänsynstagande till andelsägarnas eller aktieägarnas intressen.

3.   Alla penningmarknadsfonder som avses i artikel 3.1 i denna förordning får ha formen av kortfristiga penningmarknadsfonder.

Artikel 25

Portföljregler för standardiserade penningmarknadsfonder

1.   En standardiserad penningmarknadsfond ska kontinuerligt uppfylla samtliga nedanstående krav:

a)

Portföljen ska alltid ha en vägd genomsnittlig löptid på högst sex månader.

b)

Portföljen ska alltid ha en vägd genomsnittlig livslängd på högst tolv månader, om inte annat följer av andra och tredje styckena.

c)

Minst 7,5 % av tillgångarna ska utgöras av tillgångar som förfaller dagligen, omvända repor som kan sägas upp med en arbetsdags varsel eller kontanta medel som kan tas ut med en arbetsdags varsel. En standardiserad penningmarknadsfond får inte förvärva några andra tillgångar än sådana som förfaller dagligen om förvärvet skulle resultera i att den penningmarknadsfonden investerar mindre än 7,5 % av portföljen i tillgångar som förfaller dagligen.

d)

Minst 15 % av tillgångarna ska utgöras av tillgångar som förfaller på veckobasis, omvända repor som kan sägas upp med fem arbetsdagars varsel eller kontanta medel som kan tas ut med fem arbetsdagars varsel. En standardiserad penningmarknadsfond får inte förvärva några andra tillgångar än sådana som förfaller på veckobasis om förvärvet skulle resultera i att den penningmarknadsfonden investerar mindre än 15 % av portföljen i tillgångar som förfaller på veckobasis.

e)

Vid beräkningen som avses i led d, får penningmarknadsinstrument eller andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder inkluderas i de tillgångar som förfaller på veckobasis upp till högst 7,5 %, förutsatt att de kan lösas in och avvecklas inom de närmaste fem arbetsdagarna.

När den vägda genomsnittliga livslängden som avses i led b i första stycket beräknas för värdepapper, inklusive strukturerade finansiella instrument, ska en standardiserad penningmarknadsfond basera beräkningen av löptiden på den återstående löptiden fram till laglig inlösen av instrumenten. Om ett finansiellt instrument omfattar en säljoption får dock en standardiserad penningmarknadsfond basera beräkningen av löptiden på lösendagen för denna säljoption i stället för den återstående löptiden, men endast om följande villkor alltid är uppfyllda:

i)

Säljoptionen kan utnyttjas fritt av den standardiserade penningmarknadsfonden på lösendagen.

ii)

Lösenpriset för säljoptionen ligger nära instrumentets förväntade värde på lösendagen.

iii)

Den standardiserade penningmarknadsfondens investeringsstrategi innebär att det är hög sannolikhet att optionen kommer att lösas in på lösendagen.

Genom undantag från andra stycket får en standardiserad penningmarknadsfond vid beräkningen av den vägda genomsnittliga livslängden för värdepapperiseringar och ABCP-papper när det gäller amorterande instrument, i stället basera beräkningen av löptiden på antingen

i)

den kontraktsenliga amorteringsprofilen för sådana instrument, eller

ii)

amorteringsprofilen för de underliggande tillgångarna från vilka kassaflödena för inlösen av sådana instrument härrör.

2.   Om gränsvärdena enligt denna artikel överskrids av skäl som ligger utanför en standardiserad penningmarknadsfonds kontroll eller till följd av att teckningsrätter eller rätter till inlösen utnyttjas, ska penningmarknadsfonden prioritera korrigering av detta förhållande under vederbörligt hänsynstagande till andelsägarnas eller aktieägarnas intressen.

3.   En standardiserad penningmarknadsfond får inte ha formen av en statspapperbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde.

Artikel 26

Kreditbetyg för penningmarknadsfonder

En penningmarknadsfond som begär eller betalar ett extern kreditbetyg ska göra detta i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009. Penningmarknadsfonden eller förvaltaren av en penningmarknadsfond ska klart ange i penningmarknadsfondens prospekt, och i all kommunikation med investerarna där det externa kreditbetyget nämns, att kreditbetyget begärdes eller betalades av penningmarknadsfonden eller förvaltaren av penningmarknadsfonden.

Artikel 27

Strategi för att lära känna kunden

1.   Utan att det påverkar varje striktare krav som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (19), ska penningmarknadsfondens förvaltare inrätta, genomföra och tillämpa förfaranden och vederbörliga kontroller för att förutse vad effekterna blir om flera investerare gör fondinlösen samtidigt, med beaktande av åtminstone typen av investerare, antalet andelar eller aktier i penningmarknadsfonden som ägs av en enda investerare, samt in- och utflödenas utveckling.

2.   Om värdet av de andelar eller aktier som innehas av en enda investerare överstiger beloppet för motsvarande likviditetskrav per dag för en penningmarknadsfond, ska penningmarknadsfondens förvaltare, utöver vad som anges i punkt 1, ta hänsyn till samtliga följande faktorer:

a)

Mönster som går att identifiera i investerarnas likviditetsbehov, inklusive den cykliska utvecklingen av antalet andelar i penningmarknadsfonden.

b)

De olika investerarnas riskaversion.

c)

Graden av korrelation eller nära koppling mellan olika investerare i penningmarknadsfonden.

3.   Om investerare gör sina investeringar via en mellanhand ska förvaltaren av en penningmarknadsfond från förmedlaren begära de uppgifter som krävs för uppfyllandet av punkterna 1 och 2 i syfte att kunna hantera penningmarknadsfondens likviditet och investerarkoncentration på lämpligt sätt.

4.   Förvaltaren av en penningmarknadsfond ska se till att värdet av andelarna eller aktierna som innehas av en enda investerare inte väsentligt inverkar på penningmarknadsfondens likviditetsprofil om det utgör en väsentlig del av penningmarknadsfondens nettotillgångsvärde.

Artikel 28

Stresstester

1.   För varje penningmarknadsfond ska det finnas stresstestningsrutiner som identifierar möjliga händelser eller framtida förändringar i de ekonomiska villkoren som kan få ogynnsamma effekter på penningmarknadsfonden. Penningmarknadsfonden eller förvaltaren av en penningmarknadsfond ska utvärdera de möjliga effekter som dessa händelser eller förändringar skulle kunna få för penningmarknadsfonden. Penningmarknadsfonden eller förvaltaren av en penningmarknadsfond ska regelbundet genomföra stresstester för olika möjliga scenarier.

Stresstesterna ska baseras på objektiva kriterier och ta hänsyn till effekterna av allvarliga möjliga scenarier. Stresstestscenarierna ska minst ta hänsyn till referensparametrar som inkluderar följande faktorer:

a)

Hypotetiska förändringar i likviditetsnivå för tillgångarna i penningmarknadsfondens portfölj.

b)

Hypotetiska förändringar i kreditrisknivån för tillgångarna i penningmarknadsfondens portfölj, däribland kredithändelser och betygshändelser.

c)

Hypotetiska förändringar av räntor och växelkurser.

d)

Hypotetiska inlösensnivåer.

e)

Hypotetisk ökning eller minskning av spreaden mellan olika index till vilka räntorna för portföljens värdepapper är knutna.

f)

Hypotetiska systemchocker på makronivå som påverkar ekonomin som helhet.

2.   Om det rör sig om statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde ska stresstesterna också för de olika scenarierna uppskatta skillnaden mellan det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie och nettotillgångsvärdet per andel eller aktie.

3.   Stresstester ska genomföras med en frekvens som bestäms av styrelsen för penningmarknadsfonden, när detta är tillämpligt, eller styrelsen för förvaltaren av en penningmarknadsfond, efter beaktande av vad ett lämpligt och rimligt intervall skulle vara mot bakgrund av marknadsförhållandena och med hänsyn till eventuella framtida förändringar i penningmarknadsfondens portfölj. Stresstesterna ska göras minst två gånger om året.

4.   Om stresstestet avslöjar en sårbarhet hos penningmarknadsfonden ska förvaltaren av en penningmarknadsfond utarbeta en heltäckande rapport med resultaten av stresstesten och ett förslag till åtgärdsplan.

Vid behov ska förvaltaren av en penningmarknadsfond vidta åtgärder för att stärka penningmarknadsfondens stabilitet, däribland åtgärder som stärker likviditeten eller kvaliteten hos penningmarknadsfondens tillgångar, och omgående underrätta penningmarknadsfondens behöriga myndighet om vilka åtgärder som vidtagits.

5.   Den heltäckande rapporten med resultaten av stresstesten och förslaget till åtgärdsplan ska lämnas för granskning till styrelsen för penningmarknadsfonden, när detta är tillämpligt, eller styrelsen för förvaltaren av en penningmarknadsfond. Styrelsen ska ändra den föreslagna åtgärdsplanen om så behövs och godkänna den slutliga åtgärdsplanen. Den heltäckande rapporten och åtgärdsplanen ska sparas i minst fem år.

Den heltäckande rapporten och åtgärdsplanen ska överlämnas till den penningmarknadsfondens behöriga myndighet för granskning.

6.   Penningmarknadsfondens behöriga myndighet ska skicka den heltäckande rapport som avses i punkt 5 till Esma.

7.   Esma ska utfärda riktlinjer för att fastställa gemensamma referensparametrar för stresstestscenarierna som ska ingå i stresstesterna och ta hänsyn till de faktorer som anges i punkt 1. Riktlinjerna ska uppdateras minst varje år och ta hänsyn till den senaste tidens marknadsutveckling.

KAPITEL IV

Värderingsregler

Artikel 29

Värdering av tillgångar i penningmarknadsfonder

1.   Tillgångarna i en penningmarknadsfond ska värderas minst varje dag.

2.   Tillgångarna i en penningmarknadsfond ska värderas med hjälp av marknadsvärdering när så är möjligt.

3.   När marknadsvärdering används ska

a)

penningmarknadsfondens tillgång värderas till den mer försiktiga sidan av köp- och säljkurs, såvida inte tillgången kan avyttras till en mittkurs,

b)

endast marknadsdata av hög kvalitet användas; dessa data ska bedömas på grundval av samtliga nedanstående faktorer:

i)

Antalet motparter och deras kvalitet.

ii)

Tillgångens marknadsvolym och marknadsomsättning.

iii)

Emissionsstorlek och andel av emissionen som penningmarknadsfonden planerar att köpa eller sälja.

4.   Om marknadsvärdering inte kan användas eller marknadsdata håller för låg kvalitet ska tillgångarna i en penningmarknadsfond värderas konservativt med hjälp av modellvärdering.

Modellen ska korrekt uppskatta det inneboende värdet i en tillgång, baserat på en uppföljning av samtliga aktuella nyckelfaktorer:

a)

Tillgångens marknadsvolym och omsättning.

b)

Emissionsstorlek och andel av emissionen som penningmarknadsfonden planerar att köpa eller sälja.

c)

Marknadsrisk, ränterisk och kreditrisk som förknippas med tillgången.

Om modellvärdering används ska nettokostnadsmetoden inte användas.

5.   En värdering som utförts i enlighet med punkterna 2, 3, 4, 6 och 7 ska överlämnas till de behöriga myndigheterna.

6.   Med avvikelse från punkterna 2, 3 och 4, kan tillgångar i en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde också värderas med hjälp av nettokostnadsmetoden.

7.   Utöver den marknadsvärdering som avses i punkterna 2 och 3, samt den modellvärdering som avses i punkt 4, och genom undantag från punkterna 2 och 4, kan tillgångar i en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde vars återstående löptid inte överstiger 75 dagar värderas med hjälp av nettokostnadsmetoden.

Nettokostnadsmetoden ska endast användas för värdering av en tillgång i en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde när värdet för denna tillgång som beräknats i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 inte resulterar i en avvikelse mellan tillgångens värde som beräknats i enlighet med första stycket i den här punkten med mer än 10 baspunkter. Vid en sådan avvikelse, ska värdet för denna tillgång beräknas i enlighet med punkterna 2, 3 och 4.

Artikel 30

Beräkning av nettotillgångsvärdet per andel eller aktie

1.   En penningmarknadsfond ska beräkna nettotillgångsvärdet per andel eller aktie som skillnaden mellan summan av alla tillgångar i en penningmarknadsfond och summan av alla skulder i samma fond i enlighet med marknadsvärdering eller modellvärdering, eller båda, delat med antalet utestående andelar eller aktier i penningmarknadsfonden.

2.   Nettotillgångsvärdet per andel eller aktie ska avrundas till närmaste baspunkt eller motsvarande om nettotillgångsvärdet offentliggörs i en valutaenhet.

3.   Nettotillgångsvärdet per andel eller aktie i en penningmarknadsfond ska beräknas och offentliggöras minst varje dag på den offentliga delen av penningmarknadsfondens webbplats.

Artikel 31

Beräkning av det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie av statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde

1.   En statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde per andel eller aktie ska beräkna ett fast nettotillgångsvärde per andel eller aktie som skillnaden mellan summan av alla dess tillgångar som värderats enligt nettokostnadsmetoden, i enlighet med artikel 29.6, och summan av alla dess skulder, delat med antalet utestående andelar eller aktier.

2.   Det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie för en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde ska avrundas till närmaste procentenhet eller motsvarande om det fasta nettotillgångsvärdet offentliggörs i en valutaenhet.

3.   Det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie för en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde ska beräknas åtminstone varje dag.

4.   Skillnaden mellan det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie och det nettotillgångsvärde per andel eller aktie som beräknats i enlighet med artikel 30 ska övervakas fortlöpande och offentliggöras dagligen på den offentliga delen av penningmarknadsfondens webbplats.

Artikel 32

Beräkning av det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie av penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde

1.   En penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde per andel eller aktie ska beräkna ett fast nettotillgångsvärde som skillnaden mellan summan av alla dess tillgångar som värderats enligt nettokostnadsmetoden, i enlighet med artikel 29.7, och summan av alla dess skulder, delat med antalet utestående andelar eller aktier.

2.   Det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie för en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde ska avrundas till närmaste procentenhet eller motsvarande om det fasta nettotillgångsvärdet offentliggörs i en valutaenhet.

3.   Det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie i en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde ska beräknas åtminstone varje dag.

4.   Skillnaden mellan det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie och det nettotillgångsvärde per andel eller aktie som beräknats i enlighet med artikel 30 ska övervakas fortlöpande och offentliggöras dagligen på den offentliga delen av penningmarknadsfondens webbplats.

Artikel 33

Emissions- och inlösenkurs

1.   Andelarna eller aktierna i en penningmarknadsfond ska emitteras eller lösas in till en kurs som är lika med penningmarknadsfondens nettotillgångsvärde per andel eller aktie, oberoende av tillåtna avgifter enligt vad som anges i penningmarknadsfondens prospekt.

2.   Som ett undantag till punkt 1

a)

får andelarna eller aktierna i en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde emitteras eller lösas in till en kurs som är lika med penningmarknadsfondens fasta nettotillgångsvärde per andel eller aktie,

b)

får andelarna eller aktierna i en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde per andel eller aktie emitteras eller lösas in till en kurs som är lika med penningmarknadsfondens fasta nettotillgångsvärde per andel eller aktie, men endast när det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie som har beräknats i enlighet med artikel 32.1, 32.2 och 32.3 inte avviker från det nettotillgångsvärde per andel eller aktie som beräknats i enlighet med artikel 30 med över 20 baspunkter.

Med avseende på led b, ska efterföljande inlösen eller teckning, när det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie som har beräknats enligt artikel 32.1, 32.2 och 32.3 avviker från det nettotillgångsvärde per andel eller aktie som beräknats i enlighet med artikel 30 med över 20 baspunkter, göras till en kurs som är lika med det nettotillgångsvärde per andel eller aktie som beräknats i enlighet med artikel 30.

Presumtiva investerare ska innan avtalet ingås klart och tydligt varnas skriftligen av förvaltaren av en penningmarknadsfond under vilka omständigheter som penningmarknadsfonden med lågvolatilt nettotillgångsvärde per andel eller aktie inte längre kommer att lösa in eller låta teckna andelar till ett fast nettotillgångsvärde.

KAPITEL V

Specifika krav på statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde

Artikel 34

Specifika krav på statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde

1.   Förvaltaren av en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde ska inrätta, genomföra och konsekvent tillämpa ansvarsfulla och strikta förfaranden för likviditetshantering för att kontrollera efterlevnaden av de likviditetströskelvärden som gäller på veckobasis för sådana fonder. Förfarandena för likviditetshantering ska beskrivas tydligt i fondbestämmelserna eller bolagsordningen, samt i prospektet.

För att säkerställa efterlevnaden av de likviditetströskelvärden som gäller på veckobasis ska följande gälla:

a)

Om andelen tillgångar som förfaller på veckobasis som fastställs i artikel 24.1 e hamnar under 30 % av de totala tillgångarna i en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde och den dagliga nettoinlösen under en enda arbetsdag överskrider 10 % av de totala tillgångarna, ska förvaltaren av den statspappersbaserade penningmarknadsfonden med fast nettotillgångsvärde eller penningmarknadsfonden med lågvolatilt nettotillgångsvärde omedelbart informera sin styrelse om detta, och styrelsen ska utföra en dokumenterad bedömning av situationen för att fastställa en lämplig handlingslinje med beaktande av investerarnas intressen och besluta om en eller flera av följande åtgärder ska tillämpas:

i)

Införa likviditetsavgifter på fondinlösen som på ett korrekt sätt speglar penningmarknadsfondens kostnader för att uppnå likviditet och se till att kvarvarande investerare inte drabbas på ett orättvist sätt om andra investerare löser in sina andelar eller aktier under perioden.

ii)

Tillämpa inlösensspärrar som begränsar antalet andelar som kan lösas in på en och samma arbetsdag till 10 % av andelarna i penningmarknadsfonden för en period på upp till 15 arbetsdagar.

iii)

Införa ett tillfälligt stopp för inlösen för en period på upp till 15 arbetsdagar.

iv)

Inte vidta några andra omedelbara åtgärder än att uppfylla de skyldigheter som fastställs i artikel 24.2.

b)

Om andelen tillgångar som förfaller på veckobasis som fastställs i artikel 24.1 e hamnar under 10 % av de totala tillgångarna, ska förvaltaren av den statspappersbaserade penningmarknadsfonden med fast nettotillgångsvärde eller penningmarknadsfonden med lågvolatilt nettotillgångsvärde omedelbart informera sin styrelse om detta, och styrelsen ska utföra en dokumenterad bedömning av situationen och, på grundval av denna bedömning samt med beaktande av investerarnas intressen, besluta om en eller flera av följande åtgärder ska tillämpas och dokumentera skälen till sitt val:

i)

Införa likviditetsavgifter på fondinlösen som på ett korrekt sätt speglar penningmarknadsfondens kostnader för att uppnå likviditet och se till att kvarvarande investerare inte drabbas på ett orättvist sätt om andra investerare löser in sina andelar eller aktier under perioden.

ii)

Införa ett tillfälligt stopp för fonduttag för en period på upp till 15 arbetsdagar.

2.   Om uttagsspärrarna inom en period på 90 dagar överstiger 15 dagar ska en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde automatiskt upphöra att vara en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde. Den statspappersbaserade penningmarknadsfonden med fast nettotillgångsvärde eller penningmarknadsfonden med lågvolatilt nettotillgångsvärde ska omedelbart meddela alla investerare om detta skriftligen och på ett tydligt och begripligt sätt.

3.   Efter att styrelsen för den statspappersbaserade penningmarknadsfonden med fast nettotillgångsvärde eller penningmarknadsfonden med lågvolatilt nettotillgångsvärde har fastställt vilka av åtgärderna avseende både punkt 1 a och b som ska vidtas ska den omedelbart vidarebefordra detaljerad information om beslutet till den penningmarknadsfondens behöriga myndighet.

KAPITEL VI

Externt tillskott

Artikel 35

Externt tillskott

1.   En penningmarknadsfond ska inte ta emot externt tillskott.

2.   Externt tillskott innebär direkt eller indirekt tillskott från en tredje part till en penningmarknadsfond, inbegripet penningmarknadsfondens sponsor, som är avsett att eller som skulle resultera i att penningmarknadsfondens likviditet garanteras eller nettotillgångsvärdet per andel eller aktie stabiliseras.

Externt tillskott ska innefatta

a)

kontanttillskott från tredje part,

b)

att en tredje part köper tillgångar i penningmarknadsfonden till ett uppblåst pris,

c)

att en tredje part köper andelar eller aktier i penningmarknadsfonden för att öka fondens likviditet,

d)

att en tredje part utfärdar något slags uttrycklig eller underförstådd garanti eller stödbrev till förmån för penningmarknadsfonden,

e)

en åtgärd av en tredje part med direkt eller indirekt syfte att upprätthålla penningmarknadsfondens likviditetsprofil och nettotillgångsvärde per andel eller aktie.

KAPITEL VII

Transparenskrav

Artikel 36

Transparens

1.   En penningmarknadsfond ska i alla externa dokument, rapporter, uttalanden, annonser, brev eller andra skriftliga bevis utfärdade av fonden eller dess förvaltare, adresserade till eller avsedda för distribution till presumtiva investerare, andelsägare eller aktieägare tydligt ange vilken typ av penningmarknadsfond det är i enlighet med artikel 3.1 och om det är en kortfristig eller standardiserad penningmarknadsfond.

2.   Förvaltaren av penningmarknadsfonden ska åtminstone en gång i veckan göra all följande information tillgänglig för penningmarknadsfondens investerare:

a)

Information om löptidsfördelning i penningmarknadsfondens portfölj.

b)

Penningmarknadsfondens kreditprofil.

c)

Penningmarknadsfondens vägda genomsnittliga löptid och vägda genomsnittliga livslängd.

d)

Uppgifter om de tio största innehaven i penningmarknadsfonden, inbegripet namn, land, löptid och typen av tillgång, samt uppgifter om motparten i fråga om repor och omvända repor.

e)

Det totala värdet av penningmarknadsfondens tillgångar.

f)

Penningmarknadsfondens nettoavkastning.

3.   Ett dokument som penningmarknadsfonden använder för marknadsföringssyften ska tydligt ange att

a)

penningmarknadsfonden inte är en garanterad investering,

b)

en investering i penningmarknadsfonden inte är samma sak som inlåning, med särskild hänvisning till risken för att det kapitalbelopp som investeras i en penningmarknadsfond kan komma att fluktuera,

c)

penningmarknadsfonden inte förlitar sig på externa tillskott för att garantera penningmarknadsfondens likviditet eller stabilisera nettotillgångsvärdet per andel eller aktie,

d)

risken för förlust av kapitalbeloppet ska bäras av investeraren.

4.   Ett meddelande från penningmarknadsfonden eller förvaltare av en penningmarknadsfond till investerarna eller presumtiva investerare får inte på något sätt antyda att en investering i andelar eller aktier i penningmarknadsfonden är garanterad.

5.   Investerarna i en penningmarknadsfond ska tydligt informeras om den metod eller de metoder som penningmarknadsfonden använder för att värdera tillgångarna i penningmarknadsfonden och för att beräkna nettotillgångsvärdet.

Statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonden med lågvolatilt nettotillgångsvärde ska tydligt förklara användningen av nettokostnadsmetoden eller avrundning eller båda för investerarna och presumtiva investerare.

Artikel 37

Rapportering till behöriga myndigheter

1.   Förvaltaren av en penningmarknadsfond ska för varje penningmarknadsfond som vederbörande förvaltar minst varje kvartal rapportera information till penningmarknadsfondens behöriga myndighet.

Med avvikelse från första stycket ska, för en penningmarknadsfond vars tillgångar totalt inte överskrider 100 000 000 EUR, förvaltaren av en penningmarknadsfond minst en gång om året avlägga rapport till penningmarknadsfondens behöriga myndighet.

Förvaltaren av en penningmarknadsfond ska på begäran tillhandahålla den rapporterade informationen enligt första och andra stycket även till den behöriga myndigheten för förvaltaren av en penningmarknadsfond om den skiljer sig från penningmarknadsfondens behöriga myndighet.

2.   Den information som ska rapporteras enligt punkt 1 är

a)

penningmarknadsfondens typ och egenskaper,

b)

portföljindikatorer, till exempel tillgångarnas totala värde, nettotillgångsvärde (NAV), vägd genomsnittlig löptid, vägd genomsnittlig livslängd, löptidsfördelning, likviditet och avkastning,

c)

resultat av stresstester och i förekommande fall förslag till åtgärdsplan,

d)

information om tillgångarna i penningmarknadsfondens portfölj avseende

i)

egenskaper för varje tillgång, till exempel namn, land, emittentkategori, risk eller löptid samt resultatet av förfarandet för den interna kreditkvalitetsbedömningen,

ii)

tillgångstyp, däribland information om motpart i händelse av derivat, repor eller omvända repor,

e)

information om penningmarknadsfondens skyldigheter inklusive

i)

det land i vilket investeraren är etablerad,

ii)

investerarkategorin,

iii)

tecknings- och inlösenaktivitet.

Om så behövs och det är motiverat får behöriga myndigheter begära ytterligare information.

3.   Utöver den information som avses i punkt 2, ska förvaltaren av en penningmarknadsfond för varje penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde som vederbörande förvaltar rapportera följande:

a)

Alla tillfällen då priset på en tillgång som värderats med användning av nettokostnadsmetoden i enlighet med artikel 29.7 första stycket avviker från värdet på den tillgången som beräknats i enlighet med artikel 29.2, 29.3 och 29.4 med mer än 10 baspunkter.

b)

Alla tillfällen då det fasta nettotillgångsvärdet per andel eller aktie som har beräknats i enlighet med artikel 32.1 och 32.2 avviker från det nettotillgångsvärde per andel eller aktie som beräknats i enlighet med artikel 30 med mer än 20 baspunkter.

c)

Alla tillfällen då en situation som avses i artikel 34.3 inträffar och de åtgärder som styrelsen vidtar i enlighet med artikel 34.1 a och b.

4.   Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att upprätta en rapporteringsmall som ska innehålla all den information som avses i punkterna 2 och 3.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 21 januari 2018.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

5.   De behöriga myndigheterna ska överföra all information som de erhåller i enlighet med denna artikel till Esma. Informationen ska överföras till Esma senast 30 dagar efter det att ett rapporteringskvartal löpt ut.

Esma ska samla in informationen och skapa en central databas över alla penningmarknadsfonder som är etablerade, förvaltas eller marknadsförs i unionen. Europeiska centralbanken ska endast ha åtkomst till databasen för statistiksyften.

KAPITEL VIII

Tillsyn

Artikel 38

Tillsyn av behöriga myndigheter

1.   De behöriga myndigheterna ska fortlöpande utöva tillsyn av efterlevnaden av denna förordning.

2.   Den behöriga myndigheten för penningmarknadsfonden eller, i förekommande fall, den behöriga myndigheten för förvaltaren av en penningmarknadsfond, ska ansvara för att övervaka efterlevnaden av kapitlen II–VII.

3.   Den behöriga myndigheten för penningmarknadsfonden ska ansvara för att övervaka efterlevnaden av de skyldigheter som anges i fondbestämmelserna eller bolagsordningen, och de skyldigheter som anges i prospektet, vilka ska överensstämma med denna förordning.

4.   Den behöriga myndigheten för förvaltaren av en penningmarknadsfond ska vara ansvarig för att övervaka att arrangemangen och organisationen hos förvaltaren av penningmarknadsfonden är tillfredställande så att förvaltaren av penningmarknadsfonden kan fullgöra de skyldigheter och regler som avser bildandet och funktionen av alla penningmarknadsfonder som den förvaltar.

5.   De behöriga myndigheterna ska övervaka UCITS-fonder och AIF-fonder som är etablerade eller marknadsförs i deras territorier för att verifiera att de inte använder beteckningen penningmarknadsfond eller låter antyda att de är en penningmarknadsfond om de inte uppfyller den här förordningen.

Artikel 39

Behöriga myndigheters befogenheter

Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas befogenheter i enlighet med direktiv 2009/65/EG eller 2011/61/EU, beroende på vad som är tillämpligt, ska de behöriga myndigheterna i enlighet med nationell rätt ha alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning. De ska i synnerhet ha befogenhet att göra allt följande:

a)

Begära tillgång till och kopiera eller få en kopia av varje handling, oberoende av dess form.

b)

Kräva att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av en penningmarknadsfond tillhandahåller information utan dröjsmål.

c)

Begära upplysningar från varje person med anknytning till verksamheten för en penningmarknadsfond eller förvaltaren av en penningmarknadsfond.

d)

Genomföra inspektioner på plats med eller utan föranmälan.

e)

Vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av en penningmarknadsfond fortsätter att följa denna förordning.

f)

Utfärda ett föreläggande för att säkerställa att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av en penningmarknadsfond följer denna förordning och avstår från alla handlingar som skulle kunna stå i strid med denna förordning.

Artikel 40

Sanktioner och andra åtgärder

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner och andra åtgärder som ska gälla vid överträdelser av denna förordning och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. De sanktioner och andra åtgärder som föreskrivs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna ska anmäla de regler som avses i punkt 1 till kommissionen och Esma senast den 21 juli 2018. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om eventuella ändringar av reglerna.

Artikel 41

Särskilda åtgärder

1.   Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas befogenheter i enlighet med direktiv 2009/65/EG eller 2011/61/EU, beroende på vad som är tillämpligt, ska penningmarknadsfondens eller förvaltarens behöriga myndighet av en penningmarknadsfond, med respekt för principen om proportionalitet, vidta de lämpliga åtgärder som avses i punkt 2 när en penningmarknadsfond eller förvaltaren av en penningmarknadsfond

a)

inte uppfyller något av kraven avseende tillgångarnas sammansättning i strid med artiklarna 9–16,

b)

inte uppfyller något av portföljkraven i strid med artikel 17, 18, 24 eller 25,

c)

har fått auktorisering genom att lämna falska uppgifter eller genom andra otillbörliga metoder i strid med artikel 4 eller 5,

d)

använder beteckningen penningmarknadsfond, MMF eller någon annan beteckning som antyder att en UCITS-fond eller AIF-fond är en penningmarknadsfond i strid med artikel 6,

e)

inte uppfyller något av kraven avseende den interna kreditkvalitetsbedömningen i strid med artikel 19 eller 20,

f)

inte uppfyller något av kraven avseende styrning, dokumentation eller transparens i strid med artikel 21, 23, 26, 27, 28 eller 36,

g)

inte uppfyller något av kraven avseende värdering i strid med artikel 29, 30, 31, 32, 33 eller 34.

2.   I de fall som avses i punkt 1 ska penningmarknadsfondens behöriga myndighet vidta följande åtgärder, beroende på vad som är lämpligt:

a)

Vidta åtgärder för att säkerställa att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av en berörd penningmarknadsfond efterlever relevanta bestämmelser.

b)

Återkalla en auktorisering som har beviljats i enlighet med artikel 4 eller 5.

Artikel 42

Esmas befogenheter och behörighet

1.   Esma ska ha de befogenheter som krävs för att utföra de uppgifter som myndigheten tilldelats enligt denna förordning.

2.   Esmas befogenheter enligt direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU ska utövas även med avseende på denna förordning och i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

3.   Vid tillämpningen förordning (EU) nr 1095/2010 ska denna förordning inkluderas i alla ytterligare juridiskt bindande unionsakter som tilldelar uppgifter rörande de befogenheter som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 43

Samarbete mellan myndigheter

1.   Penningmarknadsfondens behöriga myndighet och den behöriga myndigheten för förvaltaren av penningmarknadsfonden ska, om de är olika myndigheter, samarbeta och utbyta information i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

2.   De behöriga myndigheterna och Esma ska samarbeta i syfte att fullgöra sina respektive skyldigheter enligt denna förordning i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.

3.   De behöriga myndigheterna och Esma ska utbyta all information och dokumentation som behövs för att utföra sina respektive skyldigheter enligt denna förordning i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010, i synnerhet när det gäller att identifiera och åtgärda överträdelser av denna förordning. De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som ansvarar för auktorisation av eller tillsyn över penningmarknadsfonder enligt denna förordning ska överlämna information till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater när denna information är av betydelse för att övervaka och hantera möjliga konsekvenser av penningmarknadsfonders verksamheter, enskilt eller kollektivt, för systemviktiga finansiella instituts stabilitet och för att de marknader där penningmarknadsfonderna är verksamma ska fungera korrekt. Esma och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) ska också informeras och ska överföra den informationen till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna.

4.   På grundval av den information som överförts av de nationella behöriga myndigheterna enligt artikel 37.5, ska Esma i enlighet med sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1095/2010 utarbeta en rapport till kommissionen i ljuset av den översyn som avses i artikel 46 i den här förordningen.

KAPITEL IX

Slutbestämmelser

Artikel 44

Behandling av befintliga UCITS-fonder och AIF-fonder

1.   Senast den 21 januari 2019 ska befintliga UCITS-fonder eller AIF-fonder som investerar i kortfristiga tillgångar och som har som mål, enskilt eller kumulativt, att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bevara värdet av investeringen, lämna in en ansökan till penningmarknadsfondens behöriga myndighet tillsammans med alla dokument och bevis som behövs för att visa att denna förordning följs.

2.   Senast två månader efter det att den behöriga myndigheten har tagit emot den fullständiga ansökan ska penningmarknadsfondens behöriga myndighet bedöma om UCITS-fondens eller AIF-fonden följer förordningen i enlighet med artiklarna 4 och 5. Penningmarknadsfondens behöriga myndighet ska utfärda ett beslut och omedelbart meddela UCITS-fonden eller AIF-fonden.

Artikel 45

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11, 15 och 22 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag som denna förordning träder i kraft.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 11, 15 och 22 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   De delegerade akter som antas enligt artiklarna 11, 15 och 22 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 46

Översyn

1.   Senast den 21 juli 2022 ska kommissionen se över kraven i denna förordning ur ett tillsynsperspektiv och ekonomiskt perspektiv, efter samråd med Esma och, vid behov, ESRB, inbegripet huruvida ändringar ska göras av ordningen för statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde och penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde.

2.   Vid översynen ska särskilt

a)

analyseras erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning, konsekvenser för investerare, penningmarknadsfonder och förvaltare av penningmarknadsfonder i unionen,

b)

bedömas penningmarknadsfonders roll i köp av skuld som emitteras eller garanteras av medlemsstaterna,

c)

beaktas särdragen i skuldpapper som emitteras eller garanteras av medlemsstaterna och denna skulds roll i finansieringen av medlemsstaterna,

d)

beaktas den rapport som det hänvisas till i artikel 509.3 i förordning (EU) nr 575/2013,

e)

beaktas förordningens inverkan på marknaderna för kortfristig finansiering,

f)

beaktas regelutvecklingen på internationell nivå.

Senast den 21 juli 2022 ska kommissionen lägga fram en rapport om möjligheten att inrätta en kvot på 80 % för EU-statspapper. Rapporten ska ta hänsyn till tillgängligheten till kortfristiga EU-statspapper och utvärdera om penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde kan vara ett lämpligt alternativ för statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde från länder utanför EU. Om kommissionen i sin rapport drar slutsatsen att införandet av en kvot på 80 % för EU-statspapper och utfasningen av statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde som omfattar ett obegränsat belopp av statspapper utanför EU inte går att genomföra ska den lägga fram skälen till detta. Om kommissionen drar slutsatsen att det är möjligt att införa en kvot på 80 % för EU-statspapper, får kommissionen lägga fram lagstiftningsförslag för att införa denna kvot, varvid minst 80 % av tillgångarna i statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde ska investeras i statspapper inom EU. Om kommissionen drar slutsatsen att penningmarknadsfonder med lågvolatilt nettotillgångsvärde har blivit ett lämpligt alternativ för statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde från länder utanför EU, får den lägga fram lämpliga förslag till ett fullständigt upphävande av undantaget för statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde.

Resultaten av översynen ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet, om så krävs, tillsammans med lämpliga ändringsförslag.

Artikel 47

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 21 juli 2018, med undantag för artiklarna 11.4, 15.7, 22 och 37.4. som ska gälla från och med den 20 juli 2017.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 14 juni 2017.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

H. DALLI

Ordförande


(1)  EUT C 255, 6.8.2014, s. 3.

(2)  EUT C 170, 5.6.2014, s. 50.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 16 maj 2017.

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg (EUT L 145, 31.5.2013, s. 1).

(9)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn (EUT L 83, 22.3.2013, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

(11)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(15)  Kommissionens direktiv 2007/16/EG av den 19 mars 2007 om genomförande av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), när det gäller förtydligandet av vissa definitioner (EUT L 79, 20.3.2007, s. 11).

(16)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EUT L 11, 17.1.2015, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).


DIREKTIV

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 169/46


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/1132

av den 14 juni 2017

om vissa aspekter av bolagsrätt

(kodifiering)

(Text av betydelse för EES)

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER SAMT UPPRÄTTANDET OCH DRIFTEN AV AKTIEBOLAG 55

Kapitel I

Syfte 55

Kapitel II

Bolagets bildande och ogiltighet samt giltigheten av dess förpliktelser 56

Avsnitt 1

Bildande av det publika aktiebolaget 56

Avsnitt 2

Aktiebolagets ogiltighet och giltigheten av dess förpliktelser 57

Kapitel III

Offentlighet och sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister 59

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser 59

Avsnitt 2

Bestämmelser om offentlighet som gäller för filialer till bolag från andra medlemsstater 66

Avsnitt 3

Bestämmelser om offentlighet som gäller för filialer till bolag från ett tredjeland 68

Avsnitt 4

Tillämpnings- och genomförandebestämmelser 69

Kapitel IV

Bevarande och ändring av kapital 70

Avsnitt 1

Kapitalkrav 70

Avsnitt 2

Skyddsåtgärder beträffande det lagstadgade kapitalet 71

Avsnitt 3

Regler för utdelning 74

Avsnitt 4

Regler om bolags förvärv av egna aktier 75

Avsnitt 5

Regler för ökning och nedsättning av kapital 80

Avsnitt 6

Tillämpnings- och genomförandebestämmelser 85

AVDELNING II

FUSION OCH DELNING AV AKTIEBOLAG 86

Kapitel I

Fusion av publika aktiebolag 86

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser om fusion 86

Avsnitt 2

Fusion genom förvärv 87

Avsnitt 3

Fusion genom bildande av ett nytt bolag 93

Avsnitt 4

Ett bolags förvärv av ett annat bolag i vilket det förra äger minst 90 % av aktierna 93

Avsnitt 5

Andra med fusion likställda förfaranden 95

Kapitel II

Gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar 95

Kapitel III

Delning av publika aktiebolag 103

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser 103

Avsnitt 2

Delning genom förvärv 103

Avsnitt 3

Delning genom bildande av nya bolag 110

Avsnitt 4

Delning under tillsyn av domstol 111

Avsnitt 5

Andra med delning likställda förfaranden 111

Avsnitt 6

Tillämpningsbestämmelser 112

AVDELNING III

AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 112

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 50.1 och 50.2 g,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 82/891/EEG (3) och 89/666/EEG (4) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG (5), 2009/101/EG (6), 2011/35/EU (7) och 2012/30/EU (8) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (9). För att skapa klarhet och överskådlighet bör de direktiven kodifieras.

(2)

Den samordning som föreskrivs i artikel 50.2 g i fördraget och i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten och som inleddes med rådets första direktiv 68/151/EEG (10) är särskilt viktig i fråga om publika aktiebolag, eftersom dessa bolag spelar en framträdande roll i medlemsstaternas näringsliv och deras verksamhet ofta sträcker sig utöver de nationella gränserna.

(3)

För att aktieägarna och borgenärerna i ett publikt aktiebolag ska kunna garanteras ett minimum av likvärdigt skydd är det särskilt viktigt att samordna de nationella bestämmelserna om att bilda sådana aktiebolag samt om att bevara, öka och sätta ned dess kapital.

(4)

Inom unionen måste publika aktiebolags bolagsordning eller stiftelseurkund utformas på ett sådant sätt att varje intressent ur dessa handlingar kan inhämta grundläggande uppgifter om bolaget, däribland en detaljerad redovisning av kapitalets sammansättning.

(5)

Skyddet för tredje man bör säkerställas genom bestämmelser som så mycket som möjligt begränsar ogiltighetsgrunderna när det gäller förpliktelser i aktiebolags och andra bolags med begränsat ansvar namn.

(6)

För att skapa rättssäkerhet i förhållandet mellan bolaget och tredje man samt mellan bolagsmännen inbördes måste ogiltighetsfallen och den retroaktiva verkan av ett avgörande om ogiltighet begränsas, samt en kort frist fastställas för tredje mans möjlighet att överklaga avgörandet.

(7)

Det är särskilt viktigt att samordna medlemsstaternas bestämmelser om offentlighet, om giltigheten av förpliktelser för aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar och om bolagens ogiltighet, framför allt för att skydda tredje mans intressen.

(8)

Offentligheten bör ge tredje man möjlighet att ta del av viktiga handlingar om ett bolag och att få vissa upplysningar om detta, särskilt personuppgifter om dem som företräder bolaget.

(9)

Utan att det påverkar sådana materiella krav och formaliteter som fastställs i medlemsstaternas lagstiftning bör bolagen kunna välja att ge in sina obligatoriska handlingar och uppgifter på papper eller på elektronisk väg.

(10)

Berörda parter bör kunna erhålla kopior från registret av dessa handlingar och uppgifter på papper eller på elektronisk väg.

(11)

Medlemsstaterna bör kunna besluta om att ge ut sina nationella tidningar, som är avsedda för offentliggörandet av obligatoriska handlingar och uppgifter, på papper eller i elektronisk form eller att ersätta ett sådant offentliggörande med lika effektiva metoder.

(12)

Tillgången till bolagsinformation över nationsgränserna bör förenklas genom att, utöver det obligatoriska offentliggörandet på ett officiellt språk i bolagets medlemsstat, de bolag som så önskar tillåts offentliggöra handlingar och uppgifter på ytterligare språk. Tredje man som handlar i god tro bör kunna förlita sig på sådana översättningar.

(13)

Det bör klargöras att de obligatoriska uppgifter som avses i detta direktiv ska anges i alla brev och orderblanketter som används av bolagen, oavsett om de är i pappersform eller i någon annan form. Med tanke på den tekniska utvecklingen bör det också föreskrivas att de obligatoriska uppgifterna ska förekomma på bolagens webbplatser.

(14)

Att öppna en filial är, liksom att bilda ett dotterföretag, en av de möjligheter som för närvarande står ett bolag till buds om det vill utöva sin etableringsrätt i en annan medlemsstat.

(15)

Bristen på samordning när det gäller filialer, särskilt angående offentlighet, ger i fråga om skyddet för aktieägare och tredje man, upphov till vissa skillnader mellan sådana bolag som driver verksamhet i andra medlemsstater genom filial och sådana som driver verksamhet där genom dotterföretag.

(16)

För att tillförsäkra de personer skydd som kommer i kontakt med ett bolag genom en filial måste offentlighetsskapande åtgärder vidtas i den medlemsstat där filialen är belägen. En filials ekonomiska och sociala betydelse kan i vissa avseenden jämställas med ett dotterföretags, och det är därför av allmänt intresse att uppgifter om bolaget offentliggörs där filialen är belägen. För att få till stånd ett sådant offentliggörande måste det förfaringssätt tillämpas som redan har införts inom unionen för bolag.

(17)

Offentliggörandet berör ett antal viktiga handlingar och uppgifter samt ändringar i dessa.

(18)

Utom när det gäller rätten att företräda bolaget, dess namn, rättsliga form, avveckling och insolvensförfaranden, får offentligheten begränsas till upplysningar om filialen som sådan med hänvisning till det register där bolaget är infört, eftersom enligt gällande unionsrätt, information om bolaget som sådant är tillgänglig i det registret.

(19)

Sedan samordning har skett av den nationella lagstiftningen om upprättande, revision och offentliggörande av räkenskapshandlingar i bolag är nationella föreskrifter om offentliggörande av räkenskapshandlingar som avser filialer inte längre befogade. I överensstämmelse med detta är det tillräckligt att de räkenskapshandlingar som bolaget har låtit revidera och offentliggöra tas in i filialregistret.

(20)

Brev och orderblanketter som används av filialen bör ge minst samma upplysningar som bolagets brev och orderblanketter samt ange det register där filialen är införd.

(21)

För att säkerställa att syftet med detta direktiv helt uppnås och för att undvika varje särbehandling på grund av ett bolags ursprungsland, bör detta direktiv även omfatta filialer till sådana bolag som lyder under lagstiftningen i ett tredjeland och som har en rättslig form som är jämförbar med sådana bolagsformer på vilka detta direktiv är tillämpligt. Eftersom detta direktiv inte gäller för bolag från tredjeländer, måste särskilda föreskrifter tillämpas på dessa filialer som skiljer sig från de föreskrifter som ska gälla för filialer till bolag som lyder under lagstiftningen i de andra medlemsstaterna.

(22)

Detta direktiv ska inte inverka på en filials upplysningsplikt enligt bestämmelser t.ex. om anställdas rätt till information och i skatterätten, eller för statistiska ändamål.

(23)

Sammankopplingen av centrala register, handelsregister och företagsregister är en åtgärd som krävs för att skapa en mer företagsvänlig rättslig och skattemässig miljö. Den bör bidra till att stärka konkurrenskraften hos europeiska företag genom att minska administrativa bördor och öka rättssäkerheten och därmed göra det lättare att komma ur den globala ekonomiska och finansiella krisen, vilket är en av prioriteringarna för Europa 2020-agendan. En sammankoppling bör också förbättra den gränsöverskridande kommunikationen mellan registren med hjälp av innovationer inom informations- och kommunikationsteknik.

(24)

I den fleråriga handlingsplanen 2009–2013 för europeisk e-juridik (11) angavs det dels att det ska utvecklas en europeisk e-juridikportal (portalen) som ska fungera som enda europeisk elektronisk ingång för juridisk information, domstolar och administrativa institutioner, register, databaser och andra tjänster, dels att sammankopplingen av centrala register, handelsregister och företagsregister är ett viktigt inslag.

(25)

Den gränsöverskridande tillgången till företagsinformation om företag och deras filialer som har öppnats i andra medlemsstater kan endast förbättras om alla medlemsstater möjliggör elektronisk kommunikation mellan olika register och överför information till de enskilda användarna på ett standardiserat sätt genom samma typ av innehåll och driftskompatibel teknik över hela unionen. Denna driftskompatibilitet hos registren bör garanteras genom att medlemsstaternas register (nationella register) tillhandahåller tjänster som bör utgöra gränssnitten till den centrala europeiska plattformen (plattformen). Denna plattform bör vara en centraliserad uppsättning informationstekniska verktyg som integrerar tjänster och bör utgöra ett gemensamt gränssnitt. Detta gränssnitt bör användas av alla nationella register. Plattformen bör också tillhandahålla tjänster som utgör ett gränssnitt till portalen, som ska fungera som europeisk elektronisk ingång, och till de valfria ingångar som inrättats av medlemsstaterna. Plattformen bör endast uppfattas som ett instrument för sammankoppling av register och inte som ett särskilt organ med status som juridisk person. På grundval av en unik identifiering bör plattformen ha möjlighet att överföra information från varje medlemsstats register till de andra medlemsstaternas behöriga register i ett standardmeddelandeformat (en elektronisk form av meddelanden som utbyts mellan it-system, såsom xml) samt i relevant språkversion.

(26)

Detta direktiv syftar inte till att införa någon centraliserad registerdatabas som lagrar väsentlig information om företag. Vid tidpunkten för genomförandet av systemet för sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister (systemet för sammankoppling av register) bör endast de uppgifter som är nödvändiga för att plattformen ska fungera på ett korrekt sätt fastställas. Omfattningen av dessa uppgifter bör särskilt inbegripa operativa uppgifter, lexikon och ordlistor. Detta bör fastställas med beaktande av behovet av att garantera att systemet för sammankoppling av register fungerar effektivt. Dessa uppgifter bör användas så att plattformen kan utföra sina funktioner och bör aldrig göras allmänt tillgängliga i direkt form. Dessutom bör plattformen inte ändra vare sig innehållet i de uppgifter om företag som lagrats i nationella register eller den information om företag som överförts via systemet för sammankoppling av register.

(27)

Eftersom målet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU (12) inte var en harmonisering av de nationella systemen för centrala register, handelsregister och företagsregister innebar det direktivet ingen skyldighet för medlemsstaterna att ändra sina interna registersystem, särskilt inte när det gäller förvaltning och lagring av uppgifter, avgifter, samt användning och lämnande av information för nationella ändamål.

(28)

Portalen bör, med hjälp av plattformen, behandla enskilda användares framställningar beträffande information om företag och deras filialer som öppnats i andra medlemsstater och som lagrats i nationella register. Detta bör göra det möjlig att presentera sökresultaten på portalen, däribland förklarande information på unionens alla officiella språk vilken anger de lämnade uppgifterna. För att förbättra skyddet för tredje parter i andra medlemsstater bör dessutom grundläggande information om det rättsliga värdet för de handlingar och uppgifter som offentliggjorts i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning som antagits i överensstämmelse med detta direktiv finnas tillgänglig på portalen.

(29)

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att inrätta en eller flera valfria ingångar, vilket kan påverka användningen och driften av plattformen. Kommissionen bör därför informeras om inrättandet och om alla viktigare ändringar av ingångarnas funktion, i synnerhet om deras stängning. Sådan information bör inte på något sätt begränsa medlemsstaternas befogenhet att inrätta och driva valfria ingångar.

(30)

Företag och deras filialer som har öppnats i andra medlemsstater bör ha en unik identifiering som gör det möjligt att entydigt identifiera dem inom unionen. Identifieringen är avsedd att användas för kommunikation mellan registren genom systemet för sammankoppling av register. Av detta skäl bör inte företag och filialer vara skyldiga att inkludera den unika identifieringen i de brev eller orderblanketter från företagen som nämns i detta direktiv. De bör fortsätta att använda sina nationella registreringsnummer för egna kommunikationsändamål.

(31)

Det bör vara möjligt att skapa en tydlig koppling mellan ett företags register och registren för dess filialer som öppnats i andra medlemsstater, vilken består i utbytet av information om inledande och avslutande av eventuella likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden avseende företaget och om företagets avregistrering, om detta medför rättsverkningar i företagets registermedlemsstat. Även om medlemsstaterna bör kunna bestämma vilka förfaranden de ska tillämpa i fråga om de filialer som är registrerade inom deras territorium, bör de åtminstone säkerställa att filialer till ett avvecklat företag avförs från registret utan onödigt dröjsmål och, i förekommande fall, efter ett likvidationsförfarande avseende den berörda filialen. Denna skyldighet bör inte gälla företagsfilialer som har avförts från registret, men som har en rättslig efterträdare, t.ex. i fall av eventuella ändringar av företagets rättsliga form, en fusion eller uppdelning eller en gränsöverskridande överföring av dess registrerade säte.

(32)

Bestämmelserna i detta direktiv om sammankoppling av register bör inte tillämpas på filialer som har öppnats i en medlemsstat av ett företag som inte lyder under lagstiftningen i en medlemsstat.

(33)

Medlemsstaterna bör se till att eventuella ändringar av information som förts in i registren rörande företag förs in utan onödigt dröjsmål. Uppdateringen bör offentliggöras, vanligtvis inom 21 dagar från mottagandet av den fullständiga dokumentationen avseende dessa ändringar, inklusive laglighetskontrollen i enlighet med nationell rätt. Denna tidsfrist bör tolkas så att medlemsstaterna är skyldiga att göra rimliga ansträngningar för att hålla den tidsfrist som fastställs i detta direktiv. Den bör inte vara tillämplig på de redovisningshandlingar som företag är skyldiga att lämna för varje räkenskapsår. Det undantaget motiveras av överbelastningen av arbete med de nationella registren under rapporteringsperioder. I enlighet med de allmänna rättsprinciper som är gemensamma för alla medlemsstater bör tidsfristen på 21 dagar förlängas i fall av force majeure.

(34)

Om kommissionen beslutar att utveckla och/eller driva plattformen genom en tredje part bör detta ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (13). Det bör säkerställas att medlemsstaterna deltar i denna process i lämplig utsträckning, genom att de tekniska specifikationerna i fråga om offentlig upphandling fastställs genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14).

(35)

Om kommissionen beslutar att driva plattformen genom en tredje part bör kontinuiteten när det gäller de tjänster som tillhandahålls genom systemet för sammankoppling av register och en verklig offentlig tillsyn av plattformens funktion garanteras. Detaljerade bestämmelser för den operativa förvaltningen av plattformen bör antas genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011. Medlemsstaternas deltagande i driften av hela systemet bör under alla omständigheter garanteras med hjälp av en regelbunden dialog mellan kommissionen och företrädarna för medlemsstaterna i frågor som rör driften av systemet för sammankoppling av register och dess framtida utveckling.

(36)

Sammankopplingen av centrala register, handelsregister och företagsregister förutsätter en samordning av nationella system som har olika tekniska särdrag. Detta innebär antagande av tekniska åtgärder och specifikationer som måste ta hänsyn till skillnader mellan register. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att hantera dessa tekniska och operativa frågor. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

(37)

Detta direktiv bör inte begränsa medlemsstaternas rättigheter att ta ut avgifter för tillgång till information om företag via systemet för sammankoppling av register, om sådana avgifter krävs enligt nationell rätt. Tekniska åtgärder och specifikationer för systemet för sammankoppling av register bör därför göra det möjligt att införa betalningsvillkor. Direktivet bör i detta avseende inte föregripa någon specifik teknisk lösning, eftersom betalningsvillkoren bör fastställas när genomförandeakterna antas, med beaktande av allmänt tillgängliga online-faciliteter för betalning.

(38)

Det skulle vara önskvärt för tredjeländer att i framtiden kunna delta i systemet för sammankoppling av register.

(39)

En rimlig lösning vad gäller finansieringen av systemet för sammankoppling av register gör det nödvändigt att både unionen och dess medlemsstater deltar i finansieringen av detta system. Medlemsstaterna bör ansvara för finansieringen av anpassningen av de nationella registren till det systemet, medan de centrala delarna (nämligen plattformen och portalen som utgör den enda europeiska ingången) bör finansieras genom en lämplig budgetpost i unionens allmänna budget. I syfte att komplettera icke väsentliga delar av detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på uttagande av avgifter för tillgång till företagsinformation. Detta påverkar inte de nationella registrens möjlighet att ta ut avgifter, men det kan inkludera en tilläggsavgift i syfte att bidra till finansieringen av plattformens underhåll och drift. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(40)

Det är nödvändigt med unionsregler om att bevara det kapital som utgör borgenärernas säkerhet, särskilt regler som förbjuder en minskning av kapitalet genom utdelning till aktieägarna och begränsar de publika aktiebolagens möjligheter att förvärva egna aktier.

(41)

Begränsningarna i fråga om ett publikt aktiebolags förvärv av egna aktier bör inte endast avse förvärv som bolaget självt gör utan även sådana förvärv som görs av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning.

(42)

För att hindra att publika aktiebolag, i syfte att göra sådana förvärv, utan att iaktta gällande begränsningar använder sig av ett annat bolag i vilket det förfogar över röstmajoriteten eller över vilket det kan utöva ett bestämmande inflytande, bör reglerna om ett bolags förvärv av egna aktier täcka de viktigaste och vanligaste fallen av aktieförvärv genom sådana andra bolag. Dessa regler bör gälla vid teckning av aktier i det publika aktiebolaget.

(43)

För att hindra att detta direktiv kringgås bör den ordning som avses i skäl 42 gälla för aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar som regleras av detta direktiv liksom även för bolag som regleras av lagstiftningen i ett tredjeland och som har jämförbar rättslig form.

(44)

Om förhållandet mellan ett publikt aktiebolag och ett annat sådant bolag som avses i skäl 42 endast är indirekt, bör de bestämmelser som ska tillämpas vid ett direkt förhållande mildras genom en föreskrift om tillfälligt upphävande av rösträttigheterna som en minimiåtgärd för att uppnå syftet med detta direktiv.

(45)

Det är vidare befogat att undanta de fall där en yrkesverksamhets särskilda karaktär utesluter att uppnåendet av syftet med detta direktiv äventyras.

(46)

Med hänsyn till ändamålet med artikel 50.2 g i fördraget är det nödvändigt att medlemsstaternas lagstiftning om ökning och nedsättning av kapitalet säkerställer att de principer beaktas och harmoniseras som syftar till en likabehandling av aktieägare med samma ställning och till ett skydd för borgenärer med fordringar som har uppkommit före en kapitalnedsättning.

(47)

I syfte att stärka vedertaget borgenärsskydd i alla medlemsstater bör borgenärer på vissa villkor ha möjlighet att tillgripa rättsliga eller administrativa förfaranden om deras fordringar äventyras till följd av en minskning av kapitalet i ett publikt aktiebolag.

(48)

För att stävja marknadsmissbruk bör medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv beakta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (15).

(49)

Skyddet för bolagsmännens och tredje mans intressen kräver att medlemsstaternas lagstiftning om fusion av publika aktiebolag samordnas och att bestämmelser om fusion införs i alla medlemsstaters lagstiftning.

(50)

Vid denna samordning är det särskilt viktigt att aktieägarna i de fusionerande bolagen får tillräcklig och så långt möjligt objektiv information samt att deras rättigheter skyddas på lämpligt sätt. Det finns dock ingen anledning att kräva en granskning av de preliminära villkoren för en fusion av oberoende sakkunniga för aktieägarna om alla aktieägare är eniga om att det inte behövs.

(51)

Borgenärerna, inklusive obligationshavare, och innehavarna av andra rättigheter i de fusionerande bolagen bör skyddas så att fusionen inte inverkar negativt på deras intressen.

(52)

Bestämmelser om offentlighet i bolagsmännens och tredje mans intressen bör också gälla fusioner, så att tredje man får tillräcklig information.

(53)

För att hindra att de garantier som tillförsäkras aktieägarna och tredje man i samband med fusion av publika aktiebolag kringgås, bör dessa skyddsåtgärder omfatta också vissa andra rättsliga förfaranden som i väsentliga avseenden liknar fusion.

(54)

För att säkerställa rättssäkerheten i förhållandet mellan de bolag som berörs, mellan dessa och tredje man och mellan aktieägarna inbördes är det nödvändigt att begränsa ogiltighetsfallen genom att föreskriva att fel vid fusionen såvitt möjligt ska avhjälpas och att ogiltighet endast får göras gällande inom en kort tidsfrist.

(55)

Genom detta direktiv underlättas också gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. Medlemsstaternas lagar bör tillåta gränsöverskridande fusioner av ett nationellt bolag med begränsat ansvar med ett bolag med begränsat ansvar från en annan medlemsstat om de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning tillåter fusioner mellan sådana bolag.

(56)

För att underlätta förfarandet vid gränsöverskridande fusioner bör det anges att, om inget annat föreskrivs i detta direktiv, varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion, samt varje berörd tredje man, fortsätter att omfattas av bestämmelserna och formaliteterna i den nationella lagstiftning som skulle vara tillämplig vid en nationell fusion. De bestämmelser och formaliteter i nationell lag som det hänvisas till i detta direktiv bör inte införa några restriktioner av etableringsfriheten eller av den fria rörligheten för kapital utom när sådana restriktioner är berättigade i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis och i synnerhet genom krav som ligger i det allmännas intresse samt är såväl nödvändiga för som proportionerliga till uppnåendet av sådana övergripande krav.

(57)

Den gemensamma planen för en gränsöverskridande fusion bör sammanställas på samma sätt för varje berört bolag i de olika medlemsstaterna. Det bör därför anges vad den gemensamma planen minst måste innehålla, samtidigt som de berörda bolagen kan komma överens om att planen ska innehålla annat.

(58)

För att skydda både bolagsmännens och tredje mans intressen, bör för varje fusionerande bolag såväl den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen som genomförandet av den gränsöverskridande fusionen offentliggöras i lämpliga offentliga register.

(59)

I alla medlemsstaters lagstiftningar bör det föreskrivas att en eller flera sakkunniga på nationell nivå ska utarbeta en rapport om den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen i fråga om varje bolag som deltar i fusionen. För att begränsa kostnaderna för sakkunniga vid en gränsöverskridande fusion bör det finnas möjlighet att utarbeta en gemensam rapport riktad till samtliga bolagsmän i de bolag som deltar i den gränsöverskridande fusionen. Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen bör godkännas av varje bolags bolagsstämma.

(60)

För att underlätta förfarandet vid gränsöverskridande fusioner bör det fastställas att kontrollen av beslutsprocessens genomförande och lagenlighet i varje fusionerande bolag bör utföras av den nationella myndigheten för respektive bolag, medan kontrollen av den gränsöverskridande fusionens genomförande och lagenlighet bör utföras av den nationella myndigheten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Den berörda nationella myndigheten kan vara en domstol, en notarius publicus eller annan behörig myndighet som utses av den berörda medlemsstaten. Det är dessutom nödvändigt att fastställa enligt vilken nationell lagstiftning det avgörs när den gränsöverskridande fusionen får verkan, och detta är den lagstiftning som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av.

(61)

För att skydda bolagsmännens och tredje mans intressen bör gränsöverskridande fusioners rättsverkningar fastställas, och skillnad bör då göras mellan de situationer då det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen är ett övertagande bolag och då det är ett helt nytt bolag. Av rättssäkerhetsskäl bör det inte längre vara möjligt att ogiltigförklara gränsöverskridande fusioner efter den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen har trätt i kraft.

(62)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av lagstiftningen om kontroll av företagskoncentrationer, varken på unionsnivå, genom rådets förordning (EG) nr 139/2004 (16), eller på medlemsstatsnivå.

(63)

Detta direktiv påverkar inte unionslagstiftningen om kreditförmedlare och andra finansföretag och inte heller nationella bestämmelser som införts på grundval av sådan unionslagstiftning.

(64)

Detta direktiv påverkar inte en medlemsstats lagstiftning där information begärs om var huvudkontoret eller den huvudsakliga verksamheten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen föreslås bli beläget.

(65)

Arbetstagarnas rättigheter, förutom rätt till medverkan, bör även fortsättningsvis omfattas av de nationella bestämmelser som avses i rådets direktiv 98/59/EG (17) och 2001/23/EG (18) samt i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG (19) och 2009/38/EG (20).

(66)

Om arbetstagarna har rätt till medverkan i ett av de fusionerande bolagen bör under de omständigheter som anges i detta direktiv och om den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen har sitt säte inte föreskriver samma omfattning av medverkan som den som gäller för de berörda fusionerande företagen, inbegripet i kommittéer inom det tillsynsorgan som har beslutsfattande befogenheter, eller inte föreskriver samma rätt till medverkan för arbetstagarna i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen, regler fastställas för arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Principerna och förfarandena i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 (21) och i rådets direktiv 2001/86/EG (22) bör tas som grund, dock med förbehåll för sådana ändringar som anses nödvändiga därför att det bolag som uppstår genom fusionen kommer att omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där det har sitt säte. För att inte i onödan försena fusioner kan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.2 b i direktiv 2001/86/EG se till att de förhandlingar som avses i artikel 133 i detta direktiv inleds skyndsamt.

(67)

När man ska fastställa omfattningen av arbetstagarnas medverkan i de berörda fusionerande bolagen bör hänsyn även tas till andelen representanter för arbetstagarna bland ledamöterna i ledningsgruppen, som är ansvarig för bolagets resultatenheter, som företräder arbetstagarna.

(68)

Skyddet för delägarnas och tredje mans intressen kräver att medlemsstaternas lagstiftning om delning av publika aktiebolag samordnas, om medlemsstaterna tillåter sådan delning.

(69)

Vid denna samordning är det särskilt viktigt att aktieägarna i de bolag som deltar i delningen får en ändamålsenlig och så långt möjligt objektiv information samt att deras rättigheter skyddas på lämpligt sätt.

(70)

Borgenärerna, inräknat obligationshavare, och innehavarna av andra rättigheter i de bolag som omfattas av en delning av publika aktiebolag bör skyddas så att delningen inte inverkar negativt på deras intressen.

(71)

Bestämmelser om offentlighet enligt avsnitt 1 i kapitel III i avdelning I i detta direktiv bör också gälla delning, så att tredje man får tillräcklig information.

(72)

För att hindra att de garantier som tillförsäkras bolagsmännen och tredje man i samband med delning kringgås, bör dessa skyddsåtgärder omfatta vissa andra rättsliga förfaranden som i väsentliga avseenden liknar delning.

(73)

För att säkerställa rättssäkerheten i förhållandet mellan de publika aktiebolag som omfattas av delningen, mellan dessa bolag och tredje man och mellan aktieägarna inbördes bör ogiltighetsfallen begränsas. Därvid måste föreskrivas, å ena sidan att fel såvitt möjligt bör avhjälpas och å andra sidan att ogiltighet endast får göras gällande inom en kort tidsfrist.

(74)

Företagswebbplatser och andra webbplatser kan i vissa fall vara ett alternativ till offentliggörande via företagsregister. Medlemsstaterna bör kunna utse de andra webbplatser som företagen kan använda gratis för sådant offentliggörande, exempelvis företagssammanslutningars eller handelskammares webbplatser eller den centrala elektroniska plattform som nämns i detta direktiv. I de fall det är möjligt att använda företagswebbplatser eller andra webbplatser för offentliggörande av fusions- och delningsplaner och av andra handlingar som ska göras tillgängliga för aktieägare och borgenärer under förfarandet, bör vissa garantier i fråga om webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet uppfyllas.

(75)

Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att de omfattande rapporterings- och informationskrav i samband med fusioner eller delningar av företag, vilka anges i kapitlen I och III i avdelning II, inte behöver iakttas när samtliga aktieägare i de företag som berörs av fusionen eller delningen kommer överens om att iakttagande av dessa krav kan undvaras.

(76)

Ändringar av kapitlen I och III i avdelning II som möjliggör en sådan överenskommelse mellan aktieägarna, bör inte påverka tillämpningen av systemen för att skydda intressena för de berörda företagens borgenärer eller av de bestämmelser som syftar till att säkerställa att nödvändig information lämnas till anställda i de företagen, samt till offentliga myndigheter, såsom skattemyndigheterna, som kontrollerar fusionen eller delningen i enlighet med befintlig unionsrätt.

(77)

Det är inte nödvändigt att upprätthålla kravet på en redovisning om en emittent vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad offentliggör halvårsrapporter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (23).

(78)

Ett utlåtande av en oberoende sakkunnig om apportegendom är ofta inte nödvändigt om ett utlåtande av en oberoende sakkunnig som skyddar aktieägarnas och borgenärernas intressen även måste upprättas i samband med fusionen eller delningen. Medlemsstaterna bör därför i dessa fall ha möjlighet att befria företag från rapporteringskravet avseende apportegendom eller föreskriva att båda utlåtandena får upprättas av samma sakkunniga person.

(79)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (24) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (25) styr behandlingen av personuppgifter, inbegripet elektronisk överföring av personuppgifter, i medlemsstaterna. När personuppgifter behandlas av medlemsstaternas register, av kommissionen och, i tillämpliga fall, av tredje part som deltar i plattformens drift, bör detta ske i överensstämmelse med dessa akter. De genomförandeakter som ska antas avseende systemet för sammankoppling av register bör, då så är lämpligt, garantera en sådan överensstämmelse, särskilt genom att fastställa relevanta uppgifter och ansvarsområden för samtliga berörda deltagare, liksom de organisatoriska och tekniska bestämmelser som ska tillämpas på dem.

(80)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8, enligt vilken var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne.

(81)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell rätt och datumen för tillämpning av direktiven som anges i bilaga III, del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER SAMT UPPRÄTTANDET OCH DRIFTEN AV AKTIEBOLAG

KAPITEL I

Syfte

Artikel 1

Syfte

Genom detta direktiv fastställs åtgärder för

samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett publikt aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom unionen,

samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller offentlighet, giltigheten av förpliktelser för aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar, och om bolagens ogiltighet, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom unionen,

krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat,

fusioner av publika aktiebolag,

gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar,

delning av publika aktiebolag.

KAPITEL II

Bolagets bildande och ogiltighet samt giltigheten av dess förpliktelser

Avsnitt 1

Bildande av det publika aktiebolaget

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta avsnitt ska vidtas i fråga om bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga I. Namnet på ett bolag som har någon av de former som anges i bilaga I ska innehålla eller åtföljas av en beteckning som skiljer sig från den som föreskrivs för andra bolagsformer.

2.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta avsnitt på förvaltningsbolag med rörligt kapital eller på kooperativa företag som är organiserade i någon av de i bilaga I angivna bolagsformerna. Om lagstiftningen i en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet, ska den föreskriva att dessa bolag ska ta in orden förvaltningsbolag med rörligt kapital eller kooperativt företag i samtliga de handlingar som nämns i artikel 26.

Med förvaltningsbolag med rörligt kapital avses i detta direktiv endast bolag

som uteslutande har till föremål för sin verksamhet att placera sina medel i olika värdepapper, fastigheter eller andra tillgångar med enda syfte att sprida investeringsriskerna och fördela resultatet av kapitalförvaltningen mellan aktieägarna,

som inbjuder allmänheten att förvärva aktier i bolaget, och

vars bolagsordning anger att bolaget inom gränserna för ett minimikapital och ett maximikapital alltid får ge ut, lösa in eller avyttra sina aktier.

Artikel 3

Uppgifter som ska tillhandahållas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden

Bolagsordningen eller stiftelseurkunden för ett bolag ska alltid innehålla minst följande uppgifter:

a)

Bolagsform och firma.

b)

Föremålet för bolagets verksamhet.

c)

När bolaget inte har något ”auktoriserat” kapital, det tecknade kapitalets storlek.

d)

När bolaget har ett ”auktoriserat” kapital, storleken av detta och det tecknade kapitalet vid bolagsbildningen eller då bolaget får tillstånd att börja sin verksamhet och vid varje ändring av det ”auktoriserade” kapitalet, dock med förbehåll för vad som gäller enligt artikel 14 e.

e)

Bestämmelser som anger antalet ledamöter och hur dessa ska utses i de organ som företräder bolaget gentemot tredje man och svarar för förvaltning, ledning, övervakning eller kontroll av bolaget samt bestämmelser om kompetensfördelningen mellan organen, allt i den mån föreskrifter inte finns i lag eller annan författning.

f)

Tiden för bolagets bestånd om inte denna tid är obestämd.

Artikel 4

Uppgifter som ska tillhandahållas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden eller i särskild handling

Minst följande uppgifter ska finnas antingen i bolagsordningen eller stiftelseurkunden eller i en särskild handling som ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16:

a)

Bolagets säte.

b)

De tecknade aktiernas nominella belopp och, minst en gång om året, dessas antal.

c)

Antalet tecknade aktier utan nominellt belopp, om den nationella lagstiftningen tillåter att sådana aktier ges ut.

d)

I förekommande fall de särskilda villkor som begränsar aktiernas överlåtbarhet.

e)

Om det finns aktier av olika slag, de uppgifter som avses i punkterna b, c och d för varje aktieslag med uppgift om de rättigheter som är förenade med varje aktieslag.

f)

Huruvida aktierna är ställda till viss man eller till innehavaren, om den nationella lagstiftningen tillåter båda formerna, och bestämmelser om hur aktierna omvandlas från den ena formen till den andra, om inte förfarandet är reglerat i lag eller annan författning.

g)

Hur stor del av det tecknade kapitalet som är betalt då bolaget bildas eller då det får tillstånd att börja sin verksamhet.

h)

Det nominella värdet av de aktier eller, i avsaknad av sådant värde, det antal aktier som ges ut mot tillskott av annan egendom än pengar (apportegendom) samt beskrivning av denna egendom och namnet på den som tillskjuter den egendomen.

i)

Identiteten hos de fysiska eller juridiska personer eller bolag av vilka eller i vilkas namn bolagsordningen eller stiftelseurkunden eller, om bolagsbildningen inte sker i ett sammanhang, utkasten till dessa handlingar har undertecknats.

j)

Åtminstone uppskattningsvis summan av alla kostnader som har uppkommit för bolaget eller påförts detta med anledning av bolagsbildningen och, i förekommande fall, innan bolaget får tillstånd att börja sin verksamhet.

k)

Särskilda förmåner som vid bolagsbildningen eller före tillståndet att börja verksamheten har tillerkänts någon som har deltagit i bolagsbildningen eller i åtgärder som har lett fram till tillståndet.

Artikel 5

Tillstånd att påbörja verksamheten

1.   Om enligt lagstiftningen i en medlemsstat ett bolag inte får börja sin verksamhet utan tillstånd, ska denna lagstiftning även innehålla bestämmelser om ansvaret för förbindelser som har ingåtts av bolaget eller för dettas räkning innan ansökningen om tillstånd beviljades eller avslogs.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på förbindelser med anledning av avtal som bolaget har ingått på villkor att det får tillstånd att påbörja sin verksamhet.

Artikel 6

Bolag med flera bolagsmän

1.   Om lagstiftningen i en medlemsstat kräver att ett bolag ska bildas av flera bolagsmän, ska det förhållandet att därefter alla aktier förenas på en hand eller antalet bolagsmän sjunker under det i lagstiftningen föreskrivna minimiantalet inte medföra att bolaget utan vidare upplöses.

2.   Om, enligt lagstiftningen i en medlemsstat ett bolag i fall som avses i punkt 1 kan upplösas genom förordnande av rätten, ska behörig domstol kunna ge bolaget den frist som detta behöver för att vidta rättelse.

3.   När ett sådant förordnande om upplösning som avses i punkt 2 har meddelats, ska bolaget träda i likvidation.

Avsnitt 2

Aktiebolagets ogiltighet och giltigheten av dess förpliktelser

Artikel 7

Allmänna bestämmelser och solidariskt ansvar

1.   De samordningsåtgärder som detta avsnitt föreskriver ska vidtas i fråga om bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga II.

2.   Har åtgärder vidtagits i ett bolags namn under bolagsbildningen men innan bolaget har fått rättskapacitet och övertar inte bolaget de förpliktelser som uppkommer på grund av åtgärderna, ansvarar de som har vidtagit åtgärderna obegränsat solidariskt för dessa, om inte något annat har avtalats.

Artikel 8

Följderna av offentlighet i förhållande till tredje man

Har formaliteterna för offentliggörandet iakttagits i fråga om de personer som i egenskap av bolagsorgan är behöriga att företräda bolaget, får ett fel som ägde rum då personerna utsågs åberopas mot tredje man endast om bolaget visar att denne kände till felet.

Artikel 9

Bolagsorganens åtgärder och företrädande av bolaget

1.   Ett bolag förpliktas mot tredje man genom bolagsorganens åtgärder även om åtgärderna inte omfattas av föremålet för bolagets verksamhet, under förutsättning att åtgärderna inte ligger utanför den rätt att företräda bolaget som lagen tillerkänner bolagsorganen eller tillåter att dessa tillerkänns.

Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att ett bolag inte förpliktas av sådana åtgärder som ligger utanför föremålet för bolagets verksamhet, om bolaget visar att tredje man kände till att åtgärden inte omfattades av föremålet för bolagets verksamhet eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara omedveten om det. Enbart offentliggörandet av bolagsordningen är därvid inte tillräckligt som bevis.

2.   Begränsningar i bolagsorganens rätt att företräda bolaget på grund av bolagsordningen eller på grund av beslut av ett bolagsorgan kan inte åberopas mot tredje man, även om begränsningarna har offentliggjorts.

3.   Om enligt nationell lagstiftning rätt att företräda bolaget, med avvikelse från vad som regleras i lag i frågan, får tilldelas en person ensam eller flera personer i förening genom en bestämmelse i bolagsordningen, kan lagstiftningen föreskriva att bestämmelsen får åberopas mot tredje man under förutsättning att den avser en generell rätt att företräda bolaget; reglerna i artikel 16 avgör om en sådan bestämmelse i bolagsordningen kan åberopas mot tredje man.

Artikel 10

Upprättande och officiellt bestyrkande av stiftelseurkunden och bolagsordningen

I alla medlemsstater som saknar bestämmelser om att en förvaltningsmyndighet eller en domstol ska göra en förebyggande kontroll vid bolagsbildningen, måste stiftelseurkunden och bolagsordningen samt ändringar i dessa utfärdas i form av officiellt bestyrkta handlingar.

Artikel 11

Villkor för ett bolags ogiltighet

Medlemsstaternas lagstiftning får endast innehålla sådana regler om bolags ogiltighet som uppfyller följande villkor:

a)

Ogiltigheten ska beslutas av domstol.

b)

Ogiltighet kan endast beslutas i följande fall:

i)

När stiftelseurkund saknas eller när antingen formaliteterna för den förebyggande kontrollen eller formkraven för det officiella bestyrkandet inte har iakttagits.

ii)

När föremålet för bolagets verksamhet är olagligt eller strider mot allmän ordning.

iii)

När stiftelseurkunden eller bolagsordningen inte anger bolagets namn, insatsernas storlek, storleken av det tecknade kapitalet eller föremålet för bolagets verksamhet.

iv)

När den nationella lagstiftningens krav på inbetalning av en minsta del av bolagskapitalet inte har uppfyllts.

v)

När samtliga stiftare saknade rättslig handlingsförmåga.

vi)

När antalet stiftare i strid med den nationella lagstiftningen har understigit två.

Bortsett från de ogiltighetsfall som avses i första stycket, kan ett bolag inte på någon grund betraktas som icke existerande eller som ogiltigt i absolut eller relativ bemärkelse eller förklaras ogiltigt.

Artikel 12

Följderna av ogiltighet

1.   Artikel 16 bestämmer om ett rättsligt avgörande som fastslår ogiltigheten får åberopas mot tredje man. Om den nationella lagstiftningen tillåter tredje man att överklaga avgörandet, måste detta ske inom sex månader efter det att avgörandet har meddelats.

2.   Ogiltigheten ska medföra att bolaget träder i likvidation på samma sätt som vid dess upplösning.

3.   Ogiltigheten enbart inverkar inte på de förpliktelser som bolaget har åtagit sig eller som andra har åtagit sig till förmån för detta, med undantag dock för vad som följer av att bolaget har trätt i likvidation.

4.   Lagstiftningen i varje medlemsstat får bestämma rättsverkningarna av ogiltigheten när det gäller förhållandet mellan bolagsmännen.

5.   För innehavare av andelar eller aktier i ett bolag kvarstår skyldigheten att betala in det tecknade men icke inbetalda kapitalet i den mån det behövs med hänsyn till förpliktelserna mot borgenärerna.

KAPITEL III

Offentlighet och sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 13

Tillämpningsområde

De samordningsåtgärder som detta avsnitt föreskriver ska vidtas i fråga om de bestämmelser i medlemsstaternas lagar eller andra författningar om bolagsformer som anges i bilaga II.

Artikel 14

Handlingar och uppgifter som ska offentliggöras av bolag

Medlemsstaterna ska se till att minst följande handlingar och uppgifter om ett bolag alltid offentliggörs:

a)

Stiftelseurkunden och, om den har tagits in i en särskild handling, bolagsordningen.

b)

Ändringar i de handlingar som avses i a, däribland förlängning av tiden för bolagets bestånd.

c)

Efter varje ändring i stiftelseurkunden eller bolagsordningen, den fullständiga och gällande lydelsen av den ändrade handlingen.

d)

Tillsättande och entledigande av samt personuppgifter om dem som i egenskap av i lagstiftningen föreskrivet bolagsorgan eller som medlemmar i ett sådant organ

i)

är behöriga att företräda bolaget mot tredje man och i rättegång; av de offentliggjorda uppgifterna ska framgå om de personer som företräder bolaget kan göra detta var för sig eller endast i förening med andra,

ii)

deltar i ledning, tillsyn eller kontroll av bolaget.

e)

Under förutsättning att stiftelseurkunden eller bolagsordningen anger ett bolagskapital, minst en gång om året det tecknade kapitalets storlek, om inte varje ökning av detta kapital kräver ändring av bolagsordningen.

f)

De redovisningshandlingar för varje räkenskapsår som obligatoriskt ska offentliggöras enligt rådets direktiv 86/635/EEG (26) och 91/674/EEG (27) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (28).

g)

Varje byte av bolagets säte.

h)

Upplösning av bolaget.

i)

Ett rättsligt avgörande varigenom bolaget förklaras ogiltigt.

j)

Utseende av likvidatorer och personuppgifter om dem samt uppgift om likvidatorernas behörighet, om inte behörigheten uttryckligen och uteslutande framgår av lag eller av bolagsordningen.

k)

Avslutande av likvidationen och, i de medlemsländer där avregistrering av ett bolag medför rättsverkningar, uppgift om avregistreringen.

Artikel 15

Ändringar i handlingar och uppgifter

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att alla ändringar i de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 införs i det behöriga register som avses i artikel 16.1 första stycket och offentliggörs i enlighet med artikel 16.3 och 16.5, vanligtvis inom 21 dagar från mottagandet av den fullständiga dokumentationen avseende dessa ändringar, inklusive, i tillämpliga fall, en laglighetskontroll i enlighet med nationell lagstiftning för införande i akten.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på de redovisningshandlingar som avses i artikel 14 f.

Artikel 16

Offentliggörande i registret

1.   I varje medlemsstat ska en akt läggas upp för varje bolag i det centrala register, handels- eller bolagsregister (registret) där bolaget är registrerat.

Medlemsstaterna ska se till att företag har en unik identifiering som gör det möjligt att entydigt identifiera dem inom ramen för kommunikation mellan register genom det system för sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister som inrättats i enlighet med artikel 22.2 (systemet för sammankoppling av register). Denna unika identifiering ska åtminstone bestå av de delar som gör det möjligt att identifiera registermedlemsstaten, det nationella ursprungsregistret, företagets nummer i registret och, om lämpligt, specifikationer för att undvika identifieringsfel.

2.   Med i elektronisk form avses i denna artikel att informationen sänds vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av uppgifter, och i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel i enlighet med medlemsstaternas bestämmelser.

3.   Alla handlingar och uppgifter som är offentliga enligt artikel 14 ska förvaras i akten eller föras in i registret; av akten ska alltid framgå vad som har förts in i registret.

Medlemsstaterna ska se till att bolagen och samtliga övriga personer och organ som är anmälningsskyldiga eller skyldiga att medverka kan ge in alla handlingar och uppgifter som ska offentliggöras enligt artikel 14 i elektronisk form. Dessutom kan medlemsstaterna ålägga alla bolag eller vissa kategorier av bolag att ge in alla dessa handlingar och uppgifter eller vissa slag av dem i elektronisk form.

Alla handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 som getts in, oavsett om det är i pappersform eller elektronisk form, ska införas i registret eller omskrivas i detta i elektronisk form. Medlemsstaterna ska därför se till att alla handlingar och uppgifter som ges in i pappersform omvandlas till elektronisk form i registret.

Handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 och som har getts in i pappersform fram till senast den 31 december 2006 behöver inte automatiskt omvandlas till elektronisk form i registret. Medlemsstaterna ska dock se till att de omvandlas till elektronisk form efter det att en ansökan om offentliggörande i elektronisk form mottagits, vilken inlämnats i enlighet med de åtgärder som antagits för att genomföra punkt 4 i den här artikeln.

4.   En fullständig eller partiell kopia av de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 ska finnas att tillgå på begäran. Ansökan kan inlämnas till registret i pappersform eller i elektronisk form enligt den sökandes val.

Kopior enligt första stycket ska kunna fås från registret i pappersform och i elektronisk form enligt den sökandes val. Detta gäller för alla handlingar och uppgifter som redan getts in. Medlemsstaterna får dock besluta att handlingar och uppgifter som senast den 31 december 2006 har getts in i pappersform, eller vissa kategorier av dessa, inte ska kunna fås från registret i elektronisk form, om en viss angiven period har löpt från den tidpunkt då de inkommit till den tidpunkt då ansökan lämnades in till registret. Denna period får inte vara mindre än tio år.

Priset för att få en kopia av sådana handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 eller delar av dem i pappersform eller i elektronisk form får inte överstiga den administrativa kostnaden.

Papperskopior som tillhandahålls en beställare ska vara bestyrkta om inte beställaren avstår från det. Elektroniska kopior får inte vara bestyrkta förutom när beställaren uttryckligen begär detta.

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att bestyrkandet av elektroniska kopior ska garantera att deras ursprung är autentiskt och att deras innehåll är fullständigt med hjälp av åtminstone en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG (29).

5.   De i punkt 3 avsedda handlingarna och uppgifterna ska offentliggöras i den av medlemsstaten utsedda nationella tidningen, antingen genom att de helt eller delvis återges eller genom hänvisning till den handling som tagits in i akten eller förts in i registret. Den utsedda nationella tidningen kan vara en tidning i elektronisk form.

Medlemsstaterna får besluta att ersätta offentliggörandet i den nationella tidningen med en lika effektiv metod som i vart fall ska inbegripa användning av ett system varigenom den offentliggjorda informationen är tillgänglig i kronologisk ordning via en central elektronisk plattform.

6.   Bolaget får åberopa handlingar och uppgifter mot tredje man först sedan de har offentliggjorts enligt punkt 5, om inte bolaget visar att tredje man kände till handlingen eller uppgiften.

När det gäller åtgärder som vidtas före den sextonde dagen efter offentliggörandet får en handling eller en uppgift dock inte åberopas mot en tredje man som visar att det var omöjligt för honom att känna till handlingen eller uppgiften.

7.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra bristande överensstämmelse mellan vad som offentliggörs i enlighet med punkt 5 och vad som framgår av registret eller akten.

Vid bristande överensstämmelse får den i enlighet med punkt 5 offentliggjorda texten inte åberopas mot tredje man. Denne får emellertid åberopa den sistnämnda texten, om inte bolaget visar att tredje man kände till den i registret eller akten intagna texten.

Dessutom får tredje man alltid åberopa sådana handlingar och uppgifter i fråga om vilka formaliteterna för offentliggörandet ännu inte har fullföljts, om inte handlingarna eller uppgifterna saknar rättsverkan på grund av det bristfälliga offentliggörandet.

Artikel 17

Aktuell information om nationell lagstiftning med avseende på tredje mans rättigheter

1.   Medlemsstaterna ska se till att uppdaterad information tillhandahålls med en förklaring av de bestämmelser i nationell lagstiftning som innebär att tredje part i enlighet med artikel 16.5, 16.6 och 16.7 kan förlita sig på de uppgifter och varje typ av handlingar som avses i artikel 14.

2.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla den nödvändiga informationen för offentliggörande på den europeiska e-juridikportalen (portalen) i enlighet med portalens bestämmelser och tekniska krav.

3.   Kommissionen ska offentliggöra denna information på portalen på unionens alla officiella språk.

Artikel 18

Tillgång till elektroniska kopior av handlingar och uppgifter

1.   Elektroniska kopior av de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 ska också offentliggöras genom systemet för sammankoppling av register.

2.   Medlemsstaterna ska se till att de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 finns att tillgå elektroniskt – i ett standardmeddelandeformat – genom systemet för sammankoppling av register. Medlemsstaterna ska också se till att minimistandarderna för säkerhet vad gäller uppgiftsöverföring respekteras.

3.   Kommissionen ska tillhandahålla en söktjänst på unionens alla officiella språk avseende företag som registrerats i medlemsstaterna, i syfte att genom portalen tillhandahålla

a)

de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14,

b)

den förklarande information på unionens alla officiella språk som anger dessa uppgifter och typerna av dessa handlingar.

Artikel 19

Avgifter för handlingar och uppgifter

1.   De avgifter som tas ut för tillgången till de handlingar och uppgifter som avses i artikel 14 genom systemet för sammankoppling av register får inte överskrida de administrativa kostnaderna för tillgången.

2.   Medlemsstaterna ska se till att följande uppgifter är kostnadsfritt tillgängliga genom systemet för sammankoppling av register:

a)

företagets namn och rättsliga form,

b)

företagets registrerade säte och den medlemsstat där det är registrerat,

c)

företagets registreringsnummer.

Utöver dessa uppgifter får medlemsstaterna välja att tillhandahålla ytterligare kostnadsfria handlingar och uppgifter.

Artikel 20

Information om inledande och avslutande av likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden samt om företagets avregistrering

1.   Företagsregistret ska, genom systemet för sammankoppling av register, utan dröjsmål tillhandahålla information om inledande och avslutande av eventuella likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden avseende företaget och om företagets avregistrering, om detta medför rättsverkningar i företagets registermedlemsstat.

2.   Filialregistret ska, genom systemet för sammankoppling av register, säkerställa att den information som avses i punkt 1 erhålls utan dröjsmål.

3.   Det utbyte av information som avses i punkterna 1 och 2 ska vara kostnadsfritt för registren.

Artikel 21

Språk vid offentliggörande och översättning av de handlingar och uppgifter som ska offentliggöras

1.   De handlingar och uppgifter som ska offentliggöras enligt artikel 14 ska upprättas och ges in på ett av de språk som tillåts enligt de språkregler som gäller i den medlemsstat i vilken den akt som avses i artikel 16.1 har lagts upp.

2.   Utöver det obligatoriska offentliggörande som avses i artikel 16 ska medlemsstaterna tillåta att översättningar av de i artikel 14 avsedda offentliga handlingarna och uppgifterna offentliggörs på frivillig basis i enlighet med bestämmelserna i artikel 16 på vilket eller vilka som helst av unionens officiella språk.

Medlemsstaterna får kräva att översättningen av sådana handlingar och uppgifter ska vara auktoriserad.

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta tredje mans tillgång till de på frivillig basis offentliggjorda översättningarna.

3.   Utöver det obligatoriska offentliggörande som avses i artikel 16 och det offentliggörande som är tillåtet enligt punkt 2 i den här artikeln kan medlemsstaterna tillåta att de avsedda handlingarna och uppgifterna offentliggörs i enlighet med artikel 16 på vilket eller vilka andra språk som helst.

Medlemsstaterna får kräva att översättningen av sådana handlingar och uppgifter ska vara auktoriserad.

4.   Vid avvikelser mellan de handlingar och uppgifter som offentliggjorts på registrets officiella språk och den på frivillig basis offentliggjorda översättningen får översättningen inte åberopas gentemot tredje man. Tredje man får dock åberopa de på frivillig basis offentliggjorda översättningarna om inte bolaget visar att denne hade kännedom om den version som var föremål för det obligatoriska offentliggörandet.

Artikel 22

System för sammankoppling av register

1.   En central europeisk plattform (plattformen) ska inrättas.

2.   Systemet för sammankoppling av register ska vara sammansatt av

medlemsstaternas register,

plattformen,

portalen, som fungerar som den europeiska elektroniska ingången.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa driftskompatibilitet för sina register inom systemet för sammankoppling av register via plattformen.

4.   Medlemsstaterna får inrätta valfria ingångar till systemet för sammankoppling av register. De ska utan onödigt dröjsmål informera kommissionen om inrättandet av sådana ingångar och om alla viktigare ändringar av ingångarnas funktion.

5.   Tillgången till information från systemet för sammankoppling av register ska garanteras genom portalen och genom valfria ingångar som inrättas av medlemsstaterna.

6.   Inrättandet av systemet för sammankoppling av register ska inte påverka befintliga bilaterala avtal som ingåtts mellan medlemsstaterna om utbyte av information om företag.

Artikel 23

Utveckling och drift av plattformen

1.   Kommissionen ska besluta att utveckla och/eller svara för driften av plattformen antingen på egen hand eller genom en tredje part.

Om kommissionen beslutar att utveckla och/eller svara för driften av plattformen genom en tredje part, ska valet av tredje part och kommissionens verkställande av det avtal som ingåtts med denna tredje part göras i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

2.   Om kommissionen beslutar att utveckla plattformen genom en tredje part ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa de tekniska specifikationerna i fråga om offentlig upphandling och löptiden för det avtal som kommer att ingås med denna tredje part.

3.   Om kommissionen beslutar att svara för driften av plattformen genom en tredje part ska kommissionen genom genomförandeakter anta detaljerade bestämmelser för den operativa förvaltningen av plattformen.

Den operativa förvaltningen av plattformen ska särskilt omfatta följande:

Tillsynen av plattformens funktion.

Säkerhet och skydd för de uppgifter som överförs och utbyts med hjälp av plattformen.

Samordning av förbindelserna mellan medlemsstaternas register och tredje part.

Kommissionen ska utöva tillsyn över plattformens funktion.

4.   De genomförandeakter som avses i punkterna 2 och 3 ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 164.2.

Artikel 24

Genomförandeakter

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta följande:

a)

Den tekniska specifikation som definierar metoderna för elektronisk kommunikation inom systemet för sammankoppling av register.

b)

Den tekniska specifikationen för kommunikationsprotokollen.

c)

De tekniska åtgärder som garanterar minimistandarder för it-säkerhet vad gäller kommunikation och överföring av information inom systemet för sammankoppling av register.

d)

Den tekniska specifikation som anger metoden för informationsutbytet mellan det företagsregister och det filialregister som avses i artiklarna 20 och 34.

e)

Den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register enligt artiklarna 20, 34 och 130.

f)

Den tekniska specifikation som anger strukturen för standardmeddelandeformatet för informationsutbytet mellan registren, plattformen och portalen.

g)

Den tekniska specifikation som anger den uppsättning uppgifter som är nödvändig för att plattformen ska kunna uppfylla sin funktion och metoden för lagring, användning och skydd av sådana uppgifter.

h)

Den tekniska specifikation som definierar strukturen för och användningen av den unika identifieringen för kommunikation mellan register.

i)

Den specifikation som anger de tekniska driftsmetoderna för systemet för sammankoppling av register vad gäller distribution och utbyte av information och den specifikation som anger de it-tjänster som tillhandahålls av plattformen, vilket garanterar en överföring av meddelanden i den relevanta språkversionen.

j)

De harmoniserade kriterierna för den söktjänst som tillhandahålls av portalen.

k)

Betalningsvillkoren, med beaktande av tillgängliga betalningsfaciliteter, såsom online-faciliteter för betalning.

l)

Detaljerna för den förklarande information som anger de uppgifter och den typ av handlingar som avses i artikel 14.

m)

De tekniska villkoren för tillgängligheten av de tjänster som tillhandahålls genom systemet för sammankoppling av register.

n)

Förfarandet och de tekniska kraven för sammankopplingen av de valfria ingångarna till plattformen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 164.2.

Artikel 25

Finansiering

1.   Inrättandet och det framtida utvecklandet av plattformen och anpassningarna till portalen till följd av detta direktiv ska finansieras via unionens allmänna budget.

2.   Underhållet och driften av plattformen ska finansieras via unionens allmänna budget och får medfinansieras genom de avgifter för tillgång till systemet för sammankoppling av register som tas ut från de enskilda användarna. Inget i denna punkt får påverka avgifterna på nationell nivå.

3.   Kommissionen får genom delegerade akter och i enlighet med artikel 163 anta bestämmelser om en eventuell medfinansiering av plattformen genom uttagande av avgifter och – i fall av en sådan medfinansiering – om storleken på de avgifter som tas ut från de enskilda användarna i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

4.   Avgifter som införs i enlighet med punkt 2 i den här artikeln får inte påverka de eventuella avgifter som medlemsstaterna tar ut för tillgång till handlingar och uppgifter i enlighet med artikel 19.1.

5.   De avgifter som tas ut i enlighet med punkt 2 i den här artikeln får inte tas ut för tillgång till de uppgifter som avses i artikel 19.2 a, b och c.

6.   Varje medlemsstat ska bära kostnaderna för anpassningen av de nationella registren, liksom de kostnader för underhåll och drift av de nationella registren som uppstår till följd av detta direktiv.

Artikel 26

Uppgifter i brev och orderblanketter

Medlemsstaterna ska föreskriva att det i brev och orderblanketter, oavsett om de är i pappersform eller i någon annan form, ska anges följande:

a)

De uppgifter som krävs för att identifiera det register där den akt som avses i artikel 16 är upplagd samt bolagets nummer i registret.

b)

Bolagets rättsliga form och dess säte samt, i förekommande fall, att bolaget har trätt i likvidation.

Om bolagets kapital nämns i dessa handlingar ska det tecknade och inbetalda kapitalet anges.

Medlemsstaterna ska föreskriva att ett bolags webbplats ska innehålla åtminstone de uppgifter som avses i första stycket och, i förekommande fall, uppgifter om det tecknade och inbetalda kapitalet.

Artikel 27

Personer som ansvarar för iakttagande av formaliteterna för offentliggörande

Varje medlemsstat ska bestämma vilka personer som ska ansvara för att de formaliteter iakttas som gäller för offentliggörandet.

Artikel 28

Sanktioner

Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga sanktioner åtminstone för det fall att

a)

redovisningshandlingarna inte offentliggörs enligt vad som föreskrivs i artikel 14 f,

b)

de obligatoriska uppgifter som avses i artikel 26 inte lämnas i de där nämnda handlingarna eller på bolagets webbplats.

Avsnitt 2

Bestämmelser om offentlighet som gäller för filialer till bolag från andra medlemsstater

Artikel 29

Offentliggörande av handlingar och uppgifter som avser en filial

1.   Handlingar och uppgifter som avser en filial vilken har öppnats i en medlemsstat av ett bolag i en bolagsform som anges i bilaga II, vilket lyder under lagstiftningen i en annan medlemsstat, ska i överensstämmelse med artikel 16 offentliggöras enligt lagstiftningen i den medlemsstat där filialen är belägen.

2.   Om de bestämmelser om offentlighet som gäller för filialen avviker från dem som gäller för bolaget, ska bestämmelserna för filialen tillämpas när det är fråga om förfaranden som berör denna.

3.   De handlingar och uppgifter som avses i artikel 30.1 ska offentliggöras genom systemet för sammankoppling av register. Artiklarna 18 och 19.1 ska tillämpas i tillämpliga delar.

4.   Medlemsstaterna ska se till att filialer har en unik identifiering som gör det möjligt att entydigt identifiera dem i kommunikationen mellan registren genom systemet för sammankoppling av register. Denna unika identifiering ska åtminstone omfatta beståndsdelar som gör det möjligt att identifiera registermedlemsstaten, det nationella ursprungsregistret och filialens nummer i registret samt, om lämpligt, specifikationer för att undvika identifieringsfel.

Artikel 30

Handlingar och uppgifter som ska offentliggöras

1.   Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 29 ska endast avse följande handlingar och uppgifter:

a)

Filialens adress.

b)

Filialens verksamhet.

c)

Det register i vilket bolagets akt har lagts upp som avses i artikel 16 med uppgift om bolagets nummer i registret.

d)

Namn och rättslig form för bolaget samt namnet på filialen, om detta avviker från namnet på bolaget.

e)

Tillsättande och entledigande samt personuppgifter i fråga om dem som är behöriga att företräda bolaget mot tredje man och i rättegång

i egenskap av i lag föreskrivet bolagsorgan eller i egenskap av ledamöter i ett sådant organ i överensstämmelse med den offentlighet som gäller för bolaget enligt artikel 14 d,

i egenskap av bolagets fasta företrädare för filialens verksamhet, med uppgift om omfattningen av behörigheten.

f)

upplösning av bolaget, utseende av likvidatorer, personuppgifter om dem, uppgift om deras behörighet samt uppgift om likvidationens avslutande, i överensstämmelse med den offentlighet som gäller för bolaget enligt artikel 14 h, j och k,

insolvensförfaranden, ackord och liknande förfaranden som bolaget är föremål för.

g)

Räkenskapshandlingar enligt artikel 31.

h)

Nedläggning av filialen.

2.   Den medlemsstat i vilken filialen har öppnats får föreskriva ett offentliggörande enligt artikel 29 av

a)

namnteckningarna för de personer som avses i punkt 1 e och f,

b)

stiftelseurkunden och, om den har tagits in i en särskild handling, bolagsordningen, allt enligt artikel 14 a, b och c, samt ändringar i dessa handlingar,

c)

ett intyg från det register som avses i punkt 1 c om att bolaget existerar,

d)

uppgift om säkerhet som har ställts i sådan bolagets egendom som finns i medlemsstaten, om offentliggörandet har betydelse för säkerhetens giltighet.

Artikel 31

Begränsningar i skyldigheten att offentliggöra räkenskapshandlingar

Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 30.1 g ska begränsas till de av bolagets räkenskapshandlingar som i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (30) och direktiv 2013/34/EU har upprättats, reviderats och offentliggjorts enligt lagstiftningen i den medlemsstat som bolaget lyder under.

Artikel 32

Språk vid offentliggörande och översättning av de handlingar som offentliggörs

Den medlemsstat i vilken filialen har öppnats får föreskriva att de handlingar som avses i artikel 30.2 b och artikel 31 ska offentliggöras på ett annat officiellt språk inom unionen och att översättningen av handlingarna ska bestyrkas.

Artikel 33

Offentliggörande när flera filialer öppnats i samma medlemsstat

Om ett bolag har öppnat flera filialer i en medlemsstat, är det tillräckligt att offentliggörandet enligt artikel 30.2 b och artikel 31 efter bolagets val äger rum i ett av flera filialregister.

I det fall som avses i första stycket ska de övriga filialernas skyldighet att offentliggöra omfatta en uppgift om det valda filialregistret och om den i detta register intagna filialens nummer i registret.

Artikel 34

Information om inledande och avslutande av likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden och om avregistrering av bolaget

1.   Artikel 20 ska tillämpas på både det register där bolaget är infört och filialregistret.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa det förfarande som ska följas efter mottagandet av den information som avses i artikel 20.1 och 20.2. Detta förfarande ska säkerställa att, om ett företag har avvecklats eller av annan anledning har avförts från registret, även dess filialer avförs från registret utan dröjsmål.

3.   Andra meningen i punkt 2 ska inte tillämpas på filialer till företag som har avförts från registret på grund av en ändring av det berörda företagets rättsliga form, en fusion eller uppdelning eller en gränsöverskridande överföring av dess säte.

Artikel 35

Uppgifter i brev och orderblanketter

Medlemsstaterna ska föreskriva att de brev och orderblanketter som en filial använder, utöver de i artikel 26 angivna uppgifterna, ska ange det register där filialens akt är upplagd och filialens nummer i registret.

Avsnitt 3

Bestämmelser om offentlighet som gäller för filialer till bolag från ett tredjeland

Artikel 36

Offentliggörande av handlingar och uppgifter som avser en filial

1.   Handlingar och uppgifter som avser en filial vilken har öppnats i en medlemsstat av ett bolag som inte lyder under lagstiftningen i någon medlemsstat men som har en rättslig form som är jämförbar med de bolagsformer som anges i bilaga II, ska i överensstämmelse med artikel 16 offentliggöras enligt lagstiftningen i den medlemsstat där filialen är belägen.

2.   Artikel 29.2 ska tillämpas.

Artikel 37

Handlingar och uppgifter som ska offentliggöras

Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 36 ska minst avse följande handlingar och uppgifter:

a)

Filialens adress.

b)

Filialens verksamhet.

c)

Den stats lagstiftning under vilken bolaget lyder.

d)

Det register i vilket bolaget är infört och bolagets nummer i registret, om sistnämnda lagstiftning kräver sådan registrering.

e)

Stiftelseurkunden och, om den har tagits in i en särskild handling, bolagsordningen, samt alla ändringar i dessa handlingar.

f)

Bolagets rättsliga form, huvudsakliga verksamhetsort och föremålet för dess verksamhet samt, minst en gång om året, det tecknade kapitalets storlek, om inte dessa uppgifter förekommer i handlingar som avses i led e.

g)

Namnet på bolaget och namnet på filialen, om det senare namnet avviker från namnet på bolaget.

h)

Tillsättande, entledigande samt personuppgifter i fråga om dem som är behöriga att företräda bolaget mot tredje man och i rättegång,

i egenskap av i lag föreskrivet bolagsorgan eller i egenskap av ledamöter i ett sådant organ,

i egenskap av bolagets fasta ställföreträdare för filialens verksamhet.

Omfattningen av behörigheten hos dem som har rätt att företräda bolaget ska anges liksom uppgift om huruvida de personerna kan företräda bolaget var för sig eller endast i förening.

i)

Upplösning av bolaget, utseende av likvidatorer, personuppgifter om dem, uppgift om deras behörighet samt uppgift om likvidationens avslutande.

Insolvensförfaranden, ackord och liknande förfaranden som bolaget är föremål för.

j)

Räkenskapshandlingar enligt artikel 38.

k)

Nedläggning av filialen.

Artikel 38

Begränsningar i skyldigheten att offentliggöra räkenskapshandlingar

1.   Skyldigheten att offentliggöra enligt artikel 37 j ska tillämpas på de av bolagets räkenskapshandlingar som har upprättats, reviderats och offentliggjorts enligt lagstiftningen i den stat som bolaget lyder under. Om dessa handlingar inte har upprättats i överensstämmelse med direktiv 2013/34/EU eller på ett likvärdigt sätt, kan medlemsstaterna kräva att räkenskapshandlingar som avser filialens verksamhet ska upprättas och offentliggöras.

2.   Artiklarna 32 och 33 ska tillämpas.

Artikel 39

Uppgifter i brev och orderblanketter

Medlemsstaterna ska föreskriva att de brev och orderblanketter som en filial använder ska ange det register där filialens akt är upplagd samt filialens nummer i registret. Om lagstiftningen i den stat som bolaget lyder under kräver att bolaget förs in i ett register, ska även detta register och bolagets nummer i registret anges.

Avsnitt 4

Tillämpnings- och genomförandebestämmelser

Artikel 40

Påföljder

Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga påföljder för underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om offentlighet i artiklarna 29, 30 och 31 samt 36, 37 och 38 liksom bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i brev och orderblanketter i artiklarna 35 och 39.

Artikel 41

Personer som ansvarar för iakttagande av formaliteterna för offentliggörande

Varje medlemsstat ska bestämma vilka personer som ska ansvara för att de i avsnitt 2 och 3 föreskrivna formkraven beträffande offentlighet iakttas.

Artikel 42

Undantag från bestämmelser om offentliggörande av räkenskapshandlingar för filialer

1.   Artiklarna 31 och 38 ska inte tillämpas på filialer som öppnas av sådana kreditinstitut och finansiella institut som omfattas av rådets direktiv 89/117/EEG (31).

2.   I avvaktan på en senare samordning behöver medlemsstaterna inte tillämpa artiklarna 31 och 38 på filialer som öppnas av försäkringsbolag.

Artikel 43

Kontaktkommitté

Den kontaktkommitté som har tillsatts enligt artikel 52 i rådets direktiv 78/660/EEG (32) ska även

a)

med förbehåll för vad som gäller enligt bestämmelserna i artiklarna 258 och 259 i fördraget underlätta en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i avsnitt 2 och 3 samt i detta avsnitt genom regelbundet samråd, särskilt om praktiska problem i samband med tillämpningen,

b)

vid behov ge kommissionen råd om tillägg till eller ändringar i bestämmelserna i avsnitt 2 och 3 samt i detta avsnitt.

KAPITEL IV

Bevarande och ändring av kapital

Avsnitt 1

Kapitalkrav

Artikel 44

Allmänna bestämmelser

1.   De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska vidtas i fråga om de bestämmelser i medlemsstaternas lagar eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga I.

2.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa bestämmelserna i detta kapitel på förvaltningsbolag med rörligt kapital eller på kooperativa företag som är organiserade i någon av de i bilaga I angivna bolagsformerna. Om lagstiftningen i en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet, ska den föreskriva att dessa bolag ska ta in orden ”förvaltningsbolag med rörligt kapital” eller ”kooperativt företag” i samtliga de handlingar som nämns i artikel 26.

Artikel 45

Minimikapital

1.   Medlemsstaternas lagstiftning ska föreskriva att ett kapital på minst 25 000 EUR måste tecknas för att bolaget ska få bildas eller få tillstånd att börja sin verksamhet.

2.   Med hänsyn till den ekonomiska och monetära utvecklingen inom unionen och till tendensen att tillåta endast stora och medelstora företag att välja de i bilaga I angivna bolagsformerna, ska Europaparlamentet och rådet, på förslag av kommissionen i enlighet med artikel 50.1 och 50.2 g i fördraget vart femte år se över och vid behov ändra det i punkt 1 i euro uttryckta beloppet.

Artikel 46

Tillgångar

Tecknat kapital får endast bestå av tillgångar som kan värderas ekonomiskt. I dessa tillgångar får dock inte inräknas åtaganden att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänster.

Artikel 47

Vederlag för aktier

Aktierna får inte ges ut mot vederlag som understiger det nominella beloppet eller, om sådant saknas, det bokförda parivärdet.

Medlemsstaterna får dock tillåta att de som yrkesmässigt åtar sig att placera aktier får betala mindre än fullt belopp för de aktier som de tecknar i ett sådant sammanhang.

Artikel 48

Betalning av aktier som ges ut mot vederlag

Aktier som ges ut mot vederlag ska då bolaget bildas eller får tillstånd att börja sin verksamhet vara betalda till minst 25 % av det nominella beloppet eller, om sådant saknas, av det bokförda parivärdet.

Aktier som har getts ut mot apportegendom innan bolaget bildas eller får tillstånd att börja sin verksamhet ska vara fullt betalda inom fem år från bolagsbildningen eller tillståndet att börja verksamheten.

Avsnitt 2

Skyddsåtgärder beträffande det lagstadgade kapitalet

Artikel 49

Sakkunnigutlåtande om apportegendom

1.   En eller flera av bolaget oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en förvaltningsmyndighet eller en domstol, ska avge ett utlåtande om apportegendomen innan bolaget bildas eller får tillstånd att börja sin verksamhet. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller bolag.

2.   Det sakkunnigutlåtande som avses i punkt 1 ska minst beskriva apportegendomen samt ange vilka värderingsmetoder de sakkunniga har använt och huruvida de därvid beräknade värdena åtminstone motsvarar antal, nominellt värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokfört parivärde och i förekommande fall överkurs i fråga om de aktier för vilka apportegendomen utgör vederlag.

3.   Sakkunnigutlåtandet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

4.   En medlemsstat får underlåta att tillämpa denna artikel om samtliga aktier till 90 % av sitt nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, av sitt bokförda parivärde utges mot apportegendom från ett eller flera bolag och följande villkor är uppfyllda:

a)

De i artikel 4 i avsedda personerna eller bolagen med anknytning till det bolag som tar emot apportegendomen har avstått från att kräva sakkunnigutlåtande.

b)

Avståendet har offentliggjorts enligt punkt 3.

c)

De bolag som lämnar apportegendomen har reserver som enligt lag eller bolagsordning inte får delas ut och som uppgår till minst det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet hos de aktier som ges ut mot apportegendom.

d)

De bolag som lämnar apportegendomen förklarar, att de med belopp som motsvarar det värde som anges i punkt c åtar sig ansvar för skulder som kan uppkomma för det mottagande bolaget från det att detta bolag har gett ut aktierna mot apportegendom till dess att ett år har förflutit från bolagets offentliggörande av årsredovisningen för det räkenskapsår under vilket apportegendomen lämnades. Någon överlåtelse av aktierna får inte ske under denna tid.

e)

Det åtagande om ansvar som avses i led d har offentliggjorts enligt punkt 3.

f)

De bolag som lämnar apportegendomen för över ett belopp som motsvarar det värde som anges i led c till en reserv som får delas ut först tre år efter det att det mottagande bolagets årsredovisning har offentliggjorts för det räkenskapsår under vilket apportegendomen lämnades eller, i förekommande fall, först vid den senare tidpunkt då alla fordringar som omfattas av det åtagande om ansvar som avses i led d och som görs gällande under den nu angivna treårsperioden har tillgodosetts.

5.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa denna artikel på bildandet av ett nytt företag genom en fusion eller delning om ett utlåtande om fusions- eller delningsplanen har upprättats av en eller flera oberoende sakkunniga.

Om medlemsstaterna beslutar att tillämpa denna artikel i de fall som avses i första stycket får de föreskriva att det utlåtande som upprättats enligt punkt 1 i denna artikel och utlåtandet om fusions- eller delningsplanen från en eller flera oberoende sakkunniga får upprättas av samma sakkunniga person eller personer.

Artikel 50

Undantag från kravet om sakkunnigutlåtande

1.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 49.1, 49.2 och 49.3 i detta direktiv om, efter beslut av styrelsen eller direktionen, överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 4.1.44 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (33) eller penningmarknadsinstrument enligt definitionen i artikel 4.1.17 i samma direktiv tillförs såsom apportegendom, och värdepapperen eller penningmarknadsinstrumenten värderas till det vägda genomsnittspris som de handlats för på en eller flera reglerade marknader enligt definitionen i artikel 4.1.21 i det direktivet under en tillräckligt lång period som ska fastställas i nationell lagstiftning och som föregår den dag då apportegendomen faktiskt överförs.

Om priset har påverkats av extraordinära omständigheter som väsentligt skulle kunna förändra tillgångens värde den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, inbegripet situationer där marknaden för sådana överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument har blivit illikvid, ska en omvärdering emellertid genomföras på initiativ av styrelsen eller direktionen och på dess ansvar.

Vid denna omvärdering ska artikel 49.1, 49.2 och 49.3 gälla.

2.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 49.1, 49.2 och 49.3 om, efter ett beslut av styrelsen eller direktionen, andra tillgångar än de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i punkt 1 i denna artikel tillförs i form av apportegendom och som redan har blivit föremål för ett utlåtande om verkligt värde från en erkänd oberoende sakkunnig och om följande villkor är uppfyllda:

a)

Det verkliga värdet fastställs för en tidpunkt som med högst sex månader föregår den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker.

b)

Värderingen har utförts i enlighet med allmänt vedertagna normer och principer för värdering i medlemsstaten, vilka är tillämpliga på det slag av tillgångar som avses tillföras.

I händelse av nya särskilda omständigheter som väsentligt skulle kunna förändra tillgångens verkliga värde den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, ska en omvärdering genomföras på initiativ av styrelsen eller direktionen och på dess ansvar.

Vid den omvärdering som avses i andra stycket ska artikel 49.1, 49.2 och 49.3 gälla.

I avsaknad av en sådan omvärdering får en eller flera aktieägare med ett totalt innehav av minst 5 % av bolagets tecknade aktiekapital dagen då beslut om kapitalökningen fattas, begära en värdering av en oberoende sakkunnig, i vilket fall artikel 49.1, 49.2 och 49.3 ska gälla.

En eller flera sådana aktieägare får lämna in en begäran fram till den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, under förutsättning att aktieägaren eller aktieägarna i fråga fortfarande den dag då begäran lämnas in har ett totalt innehav av minst 5 % av bolagets tecknade aktiekapital, såsom detta var dagen då beslut om kapitalökningen fattades.

3.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 49.1, 49.2 och 49.3 om, efter ett beslut av styrelsen eller direktionen, andra tillgångar än de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i punkt 1 i denna artikel tillförs som apportegendom och vars verkliga värde erhålls för varje tillgångspost från det föregående räkenskapsårets lagstadgade redovisning under förutsättning att den lagstadgade redovisningen har varit föremål för revision i enlighet med direktiv 2006/43/EG.

Punkt 2 andra till femte styckena i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 51

Apportegendom utan sakkunnigutlåtande

1.   Om apportegendom som avses i artikel 50 tillhandahålls utan det sakkunnigutlåtande som avses i artikel 49.1, 49.2 och 49.3, ska, utöver de krav som anges i artikel 4 h och inom en månad efter den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, en förklaring som innehåller följande uppgifter offentliggöras:

a)

En beskrivning av apportegendomen i fråga.

b)

Dess värde, grunderna för värderingen och, i tillämpliga fall, värderingsmetoden.

c)

Ett uttalande om huruvida det därvid beräknade värdet minst motsvarar antalet, det nominella värdet eller, i avsaknad av nominellt värde, bokfört parivärde och, i förekommande fall, överkurs i fråga om de aktier för vilka apportegendomen utgör ersättning.

d)

Ett uttalande om att inga nya särskilda omständigheter med avseende på den ursprungliga värderingen har inträffat.

Offentliggörandet av förklaringen ska ske på det sätt som föreskrivs i varje medlemsstats lagstiftning i enlighet med artikel 16.

2.   Om det föreslås att apportegendom tillhandahålls utan att ett sakkunnigutlåtande lämnas enligt artikel 49.1, 49.2 och 49.3, i samband med en kapitalökning som föreslås enligt artikel 68.2, ska ett meddelande som innehåller det datum då beslutet om ökningen fattades och den information som förtecknas i punkt 1 i denna artikel offentliggöras på det sätt som föreskrivs i varje medlemsstats lagstiftning i enlighet med artikel 16 innan tillgången faktiskt tillförs som apportegendom. I detta fall ska förklaringen i enlighet med punkt 1 i denna artikel begränsas till ett uttalande om att inga nya särskilda omständigheter har inträffat efter det att det ovannämnda meddelandet offentliggjordes.

3.   Varje medlemsstat ska tillhandahålla tillräckliga skyddsåtgärder som säkerställer att förfarandet enligt artikel 50 och denna artikel följs när det gäller tillhandahållandet av apportegendom utan ett sådant sakkunnigutlåtande som avses i artikel 49.1, 49.2 och 49.3.

Artikel 52

Betydande förvärv efter det att ett bolag bildats eller tillåtits att påbörja sin verksamhet

1.   Om ett bolag inom en tid som av den nationella lagstiftningen ska bestämmas till minst två år från det att bolaget bildades eller tilläts att påbörja sin verksamhet förvärvar tillgångar från en person eller ett bolag som avses i artikel 4 i mot ett vederlag som motsvarar minst en tiondel av det tecknade kapitalet, ska förvärvet granskas och offentliggöras enligt artikel 49.1, 49.2 och 49.3 samt underställas en bolagsstämma för godkännande.

Artiklarna 50 och 51 ska gälla i tillämpliga delar.

Medlemsstaterna får föreskriva att dessa bestämmelser även ska tillämpas när tillgångarna tillhör en aktieägare eller någon annan.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas i fråga om förvärv som sker inom ramen för bolagets löpande verksamhet, på begäran eller under kontroll av en förvaltningsmyndighet eller en domstol eller på en fondbörs.

Artikel 53

Aktieägares skyldighet att betala aktierna

Aktieägarna får inte befrias från sin skyldighet att betala aktierna i andra fall än som kan följa av bestämmelserna om nedsättning av det tecknade kapitalet.

Artikel 54

Skyddsåtgärder vid ombildning

Om ett bolag av annat slag ombildas till publika aktiebolag ska medlemsstaterna, i avvaktan på en senare samordning av den nationella lagstiftningen, se till att minst de skyddsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 3–6 och artiklarna 45–53 iakttas.

Artikel 55

Ändring av bolagsordningen eller stiftelseurkunden

Artiklarna 3–6 och artiklarna 45–54 ska inte påverka medlemsstaternas föreskrifter om kompetens och tillvägagångssätt vid ändring av en bolagsordning eller en stiftelseurkund.

Avsnitt 3

Regler för utdelning

Artikel 56

Generella regler för utdelningar

1.   Med undantag för det fallet att det tecknade kapitalet sätts ned får någon utdelning inte ske till aktieägarna, om enligt bolagets årsredovisning nettotillgångarna på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger eller till följd av utdelningen skulle komma att understiga det tecknade kapitalet och de reserver som enligt lag eller bolagsordning inte får delas ut.

2.   Det i punkt 1 angivna tecknade beloppet ska minskas med sådan icke inbetald del därav som inte redovisas på balansräkningens aktivsida.

3.   Det belopp som delas ut till aktieägarna får inte överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret med tillägg för balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta ändamål samt med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver.

4.   Med utdelning avses i punkterna 1 och 3 särskilt utbetalning av vinst eller ränta som hänför sig till aktierna.

5.   Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter förskottsutdelning av vinst ska minst följande villkor iakttas:

a)

Ett delårsbokslut ska upprättas som visar att tillräckliga medel finns tillgängliga för utdelningen.

b)

Det belopp som ska delas ut får inte överstiga den vinst som har uppkommit efter det senaste räkenskapsår för vilket årsbokslut har upprättats, med tillägg för balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta ändamål samt med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning ska föras över till reserver.

6.   Punkterna 1–5 ska inte påverka medlemsstaternas bestämmelser om ökning av det tecknade kapitalet genom överföring av reserver till detta.

7.   Lagstiftningen i en medlemsstat får föreskriva undantag från punkt 1 i fråga om förvaltningsbolag med fast kapital.

Vid tillämpning av denna punkt avses med förvaltningsbolag med fast kapital endast bolag

a)

som uteslutande har till föremål för sin verksamhet att placera sina medel i olika värdepapper, olika fastigheter eller andra tillgångar i det enda syftet att sprida investeringsriskerna och låta resultatet av kapitalförvaltningen komma aktieägarna till godo, och

b)

som vänder sig till allmänheten för att placera sina egna aktier.

I den omfattning den nu angivna möjligheten används i medlemsstaternas lagstiftning

a)

ska denna ålägga bolagen i fråga att föra in ordet ”förvaltningsbolag” i alla handlingar som anges i artikel 26,

b)

får denna inte tillåta ett bolag som nu avses och vars nettotillgångar understiger det i punkt 1 nämnda beloppet att dela ut medel till aktieägarna, om enligt årsredovisningen för det senaste räkenskapsåret summan av bolagets samtliga tillgångar på bokslutsdagen understiger eller till följd av utdelningen skulle komma att understiga en och en halv gånger beloppet av bolagets samtliga skulder enligt årsredovisningen, och

c)

ska denna föreskriva att ett nu avsett bolag, som delar ut medel till aktieägarna när nettotillgångarna understiger det i punkt 1 angivna beloppet, ska upplysa om utdelningen i en not till årsredovisningen.

Artikel 57

Återvinning av felaktigt utbetald utdelning

En utdelning i strid med artikel 56 ska återbetalas av de aktieägare som har mottagit denna, om bolaget visar att aktieägarna kände till att utdelningen var olaglig eller att de med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara okunniga om det.

Artikel 58

Betydande förlust av det tecknade kapitalet

1.   Vid betydande förlust av det tecknade kapitalet ska kallelse inom den tid som anges i medlemsstaternas lagstiftning ske till en bolagsstämma, som ska pröva om bolaget ska upplösas eller om andra åtgärder ska vidtas.

2.   Gränsen för betydande förlust enligt punkt 1 får i medlemsstaternas lagstiftning inte sättas högre än till hälften av det tecknade kapitalet.

Avsnitt 4

Regler om bolags förvärv av egna aktier

Artikel 59

Egna aktier får inte tecknas

1.   Ett bolag får inte teckna sina egna aktier.

2.   Om aktierna i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, ska denne anses ha tecknat aktierna för egen räkning.

3.   Aktier som har tecknats i strid med denna artikel ska betalas av de i artikel 4 i angivna personerna eller bolagen eller, vid ökning av det tecknade kapitalet, av medlemmarna i styrelsen eller direktionen.

Lagstiftningen i en medlemsstat får dock bestämma att den som kan visa att han inte har försummat något ska befrias från betalningsansvar.

Artikel 60

Förvärv av egna aktier

1.   Utan att det påverkar principen om likabehandling av aktieägare med samma ställning eller tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EU) nr 596/2014, får medlemsstaterna tillåta ett bolag att förvärva egna aktier, antingen direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning. I den utsträckning förvärv tillåts ska medlemsstaterna låta sådana förvärv omfattas av följande villkor:

a)

Tillstånd till förvärvet lämnas av bolagsstämman som ska ange de närmare förutsättningarna för detta, särskilt det högsta antalet aktier som får förvärvas, den tid för vilken tillståndet gäller, varvid den övre gränsen ska fastställas i nationell lagstiftning men dock inte får överstiga fem år, samt vid förvärv mot ersättning den högsta och lägsta ersättningen. Medlemmarna av styrelsen eller direktionen ska se till att de i b och c angivna villkoren iakttas när varje tillåtet förvärv äger rum.

b)

Förvärvet, inbegripet de aktier som bolaget tidigare har förvärvat och fortfarande innehar samt de aktier som har förvärvats av någon som handlat i eget namn men för bolagets räkning, får inte medföra att värdet av nettotillgångarna understiger det belopp som avses i artikel 56.1 och 56.2.

c)

Transaktionen får endast omfatta helt betalda aktier.

Vidare får medlemsstaterna även låta förvärv i den mening som avses i första stycket omfattas av några av följande villkor:

a)

Det nominella värdet, eller om sådant nominellt värde saknas, det bokförda parivärdet hos de förvärvade aktierna, inbegripet de aktier som bolaget tidigare har förvärvat och fortfarande innehar samt de aktier som har förvärvats av någon som handlat i eget namn men för bolagets räkning, inte överstiger en gräns som ska fastställas av medlemsstaterna. Denna gräns får inte understiga 10 % av det tecknade kapitalet.

b)

Bolagets tillstånd att förvärva egna aktier i den mening som avses i första stycket, det högsta antalet aktier som får förvärvas, den tid för vilken tillståndet gäller och den högsta eller lägsta ersättningen är fastställd i bolagets stadgar eller i dess bolagsordning.

c)

Bolaget ska uppfylla lämpliga krav på rapportering och information.

d)

Vissa bolag, som ska fastställas av medlemsstaterna, kan åläggas att makulera de förvärvade aktierna under förutsättning att ett belopp som motsvarar det nominella värdet av de makulerade aktierna förs till en reserv som inte får delas ut till aktieägarna, utom i händelse av minskning av det tecknade kapitalet. Denna reserv får användas endast i syfte att öka det tecknade kapitalet genom kapitalisering av reserver.

e)

Förvärvet inte innebär risk för att borgenärernas fordringar inte gottgörs.

2.   Lagstiftningen i en medlemsstat får medge undantag från punkt 1 första stycket led a första meningen, om ett förvärv av egna aktier är nödvändigt för att bolaget ska undgå en betydande och nära förestående skada. I ett sådant fall ska styrelsen eller direktionen informera den närmast följande bolagsstämman om grunden för förvärvet och syftet med detta, om de förvärvade aktiernas antal och nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokförda parivärde, om den andel av det tecknade kapitalet som de förvärvade aktierna utgör samt om vederlaget för aktierna.

3.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa punkt 1 första stycket led a första meningen på aktier som förvärvas av bolaget, direkt eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, för att fördelas bland de anställda i bolaget eller ett detta närstående bolag. Sådana aktier ska fördelas inom 12 månader från förvärvet.

Artikel 61

Undantag från reglerna om förvärv av egna aktier

1.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 60 på

a)

aktier som förvärvas för att genomföra ett beslut om nedsättning av kapitalet eller i fall som avses i artikel 82,

b)

aktier som förvärvas som ett led i en allmän förmögenhetsövergång,

c)

helt betalda aktier som förvärvas utan vederlag eller som utgör inköpsprovision för banker och andra finansinstitut,

d)

aktier som förvärvas på grund av en lagstadgad skyldighet eller till följd av ett rättsligt avgörande till skydd för en aktieägarminoritet, särskilt vid fusion, ändring av föremålet för bolagets verksamhet eller av bolagets form, byte av säte till utlandet eller införandet av begränsningar i rätten att överlåta aktier,

e)

aktier som förvärvas från en aktieägare på grund av bristande betalning av aktierna,

f)

aktier som förvärvas för att hålla minoritetsaktieägare i närstående bolag skadeslösa,

g)

helt betalda aktier som förvärvas vid en exekutiv aktion som äger rum för att infria en fordran som bolaget har mot en aktieägare, och

h)

helt betalda aktier som har getts ut av ett förvaltningsbolag med fast kapital enligt artikel 56.7 andra stycket och som på placerarnas begäran förvärvas av detta bolag eller av ett detta närstående bolag. Artikel 56.7 tredje stycket a ska därvid tillämpas. Dessa förvärv får inte medföra att nettotillgångarna understiger det tecknade kapitalet ökat med de reserver som enligt lag inte får delas ut.

2.   Aktier som har förvärvats enligt punkt 1 b–g ska dock avyttras inom högst tre år, med mindre det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet av de förvärvade aktierna inräknat de aktier som bolaget har förvärvat genom någon som handlat i eget namn men för bolagets räkning, inte överstiger 10 % av det tecknade kapitalet.

3.   Om aktierna inte avyttras inom den tid som anges i punkt 2 ska de förklaras ogiltiga. Lagstiftningen i en medlemsstat kan bestämma att ogiltigförklaringen ska åtföljas av en motsvarande nedsättning av det tecknade kapitalet. En sådan nedsättning ska föreskrivas i den mån förvärvet av de aktier som ska förklaras ogiltiga har medfört att nettotillgångarna kommit att understiga det belopp som anges i artikel 56.1 och 56.2.

Artikel 62

Följderna av otillåtet förvärv av egna aktier

Aktier som har förvärvats i strid med artiklarna 60 och 61 ska avyttras inom ett år från förvärvet. Om de inte avyttras inom denna tid ska artikel 61.3 tillämpas.

Artikel 63

Innehav av egna aktier och förvaltningsberättelse vid förvärv av egna aktier

1.   Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett aktiebolag att förvärva egna aktier, direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, ska lagstiftningen för det fortsatta innehavet av aktierna alltid kräva att minst följande villkor iakttas:

a)

Av de rättigheter som är knutna till aktier får rösträtt aldrig utövas för de egna aktierna.

b)

Om dessa aktier tas upp som en tillgång i balansräkningen ska ett motsvarande belopp, som bolaget inte får förfoga över, tas upp som en reserv bland skulderna.

2.   Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett bolag att förvärva egna aktier, direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, ska lagstiftningen kräva att förvaltningsberättelsen innehåller minst följande uppgifter:

a)

Skälen för de förvärv som har skett under räkenskapsåret.

b)

Antal och nominellt värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokfört parivärde beträffande de aktier som har förvärvats och avyttrats under räkenskapsåret samt den andel av det tecknade kapitalet som dessa aktier utgör.

c)

Vid förvärv eller avyttring mot vederlag, uppgift om vederlaget för aktierna.

d)

Antal och nominellt värde eller, i avsaknad av sådant värde, bokfört parivärde beträffande samtliga aktier som har förvärvats och som innehas av bolaget samt den andel av det tecknade kapitalet som dessa aktier utgör.

Artikel 64

Ekonomiskt bistånd från ett bolag i syfte att tredje man ska kunna förvärva aktier i bolaget

1.   Om medlemsstaterna tillåter att ett bolag antingen direkt eller indirekt ger förskott, lämnar lån eller ställer säkerhet i syfte att låta tredje man förvärva aktier i bolaget, ska de föreskriva att sådana transaktioner underställs de villkor som anges i punkterna 2–5.

2.   Transaktionerna ska på styrelsens eller direktionens ansvar göras på rättvisa marknadsvillkor, särskilt med avseende på ränta som erläggs till bolaget och säkerhet som ställs till bolaget för de lån och förskott som avses i punkt 1.

Tredje mans kreditvärdighet eller, om transaktioner med flera parter görs, varje enskild deltagande parts kreditvärdighet ska vederbörligen ha undersökts.

3.   Transaktionerna ska av styrelsen eller direktionen på förhand underställas bolagsstämman för godkännande, varvid bolagsstämman ska fatta beslut med tillämpning av de regler för beslutförhet och majoritet som fastställs i artikel 83.

Styrelsen eller direktionen ska lägga fram en skriftlig rapport för bolagsstämman och i den ange

a)

skälen för transaktionen,

b)

bolagets intresse av att genomföra en sådan transaktion,

c)

de villkor på vilka transaktionen genomförs,

d)

de risker transaktionen kan medföra för bolagets likviditet och solvens, samt

e)

den ersättning mot vilken tredje man avses förvärva aktierna.

Denna rapport ska inlämnas till registreringsmyndigheten för offentliggörande i enlighet med artikel 16.

4.   Det totala ekonomiska bistånd som beviljas tredje man får inte vid något tillfälle leda till att nettotillgångarna minskas så att de understiger det belopp som specificeras i artikel 56.1 och 56.2, med beaktande också av en eventuell minskning av nettotillgångarna som kan ha inträffat genom bolagets förvärv eller förvärv för bolagets räkning av dess egna aktier i enlighet med artikel 60.1.

På skuldsidan i balansräkningen ska bolaget föra upp en reserv, som inte får tas i anspråk för utdelning, av beloppet för det totala ekonomiska biståndet.

5.   Om tredje man med hjälp av ekonomiskt bistånd från bolaget förvärvar egna aktier i den mening som avses i artikel 60.1 eller tecknar aktier som emitterats i samband med en ökning av det tecknade kapitalet, ska det förvärvet eller tecknandet göras till ett rättvist pris.

6.   Punkterna 1–5 ska inte tillämpas på åtgärder som utgör led i en banks eller något annat finansinstituts löpande verksamhet eller som vidtas i syfte att aktier ska förvärvas av eller till förmån för de anställda i bolaget eller ett detta närstående bolag.

Dessa åtgärder får dock inte leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i artikel 56.1.

7.   Punkterna 1–5 ska inte tillämpas på åtgärder som vidtas för att aktier ska förvärvas enligt artikel 61.1 h.

Artikel 65

Ytterligare skyddsåtgärder vid transaktioner med närstående

Om enskilda medlemmar av styrelsen eller direktionen i ett bolag som är part i en sådan transaktion som avses i artikel 64.1 i det här direktivet, eller enskilda medlemmar av styrelsen eller direktionen i ett moderbolag i den mening som avses i artikel 22 i direktiv 2013/34/EU eller ett sådant moderbolag självt, eller enskilda personer som handlar i eget namn men på uppdrag av medlemmarna i sådana organ eller på ett sådant moderbolags vägnar, är motparter i en sådan transaktion, ska medlemsstaterna med hjälp av lämpliga skyddsåtgärder tillse att sådana transaktioner inte strider mot bolagets bästa.

Artikel 66

Mottagande av bolagets egna aktier som säkerhet

1.   Om ett bolag direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning tar emot egna aktier som säkerhet, jämställs detta med förvärv som avses i artiklarna 60, 61.1, 63 och 64.

2.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa punkt 1 på åtgärder i en banks eller något annat finansinstituts löpande verksamhet.

Artikel 67

Teckning, förvärv eller innehav av aktier av ett bolag i vilket det publika aktiebolaget förfogar över röstmajoriteten eller kan utöva ett bestämmande inflytande

1.   Sådana aktier i ett publikt aktiebolag som tecknas, förvärvas eller innehas av ett annat bolag i en bolagsform som anges i bilaga II, i vilket bolag det publika aktiebolaget direkt eller indirekt förfogar över röstmajoriteten eller i vilket bolag aktiebolaget direkt eller indirekt kan utöva ett bestämmande inflytande, ska anses tecknade, förvärvade eller innehavda av det publika aktiebolaget självt.

Första stycket ska även tillämpas om det andra bolaget regleras av lagstiftningen i ett tredjeland och har en rättslig form som är jämförbar med de bolagsformer som anges i bilaga II.

Förfogar det publika aktiebolaget indirekt över röstmajoriteten eller kan det utöva ett bestämmande inflytande indirekt behöver medlemsstaterna dock inte tillämpa första och andra styckena, om de föreskriver att de rösträttigheter tillfälligt ska upphävas som följer med de aktier i det publika aktiebolaget som innehas av det andra bolaget.

2.   Så länge den nationella lagstiftningen om koncerner inte har samordnats får medlemsstaterna

a)

bestämma de fall i vilka ett publikt aktiebolag ska anses kunna utöva ett bestämmande inflytande över ett annat bolag; om en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet ska dess nationella lagstiftning under alla förhållanden föreskriva att ett bestämmande inflytande föreligger om ett publikt aktiebolag

i)

har rätt att utse eller entlediga en majoritet av ledamöterna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och samtidigt är aktieägare eller delägare i det andra bolaget, eller

ii)

är aktieägare eller delägare i det andra bolaget och till följd av ett avtal med andra aktieägare eller delägare i detta ensam kontrollerar röstmajoriteten för aktieägarna eller delägarna i det andra bolaget.

Medlemsstaterna är inte skyldiga att meddela föreskrifter för andra fall än dem som avses i första stycket led i och ii.

b)

bestämma de fall i vilka ett publikt aktiebolag ska anses indirekt förfoga över rösträttigheter eller indirekt kunna utöva ett bestämmande inflytande,

c)

ange de omständigheter under vilka ett publikt aktiebolag ska anses förfoga över rösträttigheter.

3.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa första och andra stycket i punkt 1 om teckningen, förvärvet eller innehavet äger rum för någon annans räkning än för den som tecknar, förvärvar eller innehar aktierna och som varken är det publika aktiebolag som avses i punkt 1 eller något annat bolag i vilket det publika aktiebolaget direkt eller indirekt förfogar över röstmajoriteten eller i vilket det direkt eller indirekt kan utöva ett bestämmande inflytande.

4.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa första och andra stycket i punkt 1 om aktierna tecknas, förvärvas eller innehas av det andra bolaget i dess egenskap av och inom ramen för dess verksamhet som yrkesmässig värdepappershandlare, förutsatt att denne är medlem av en värdepappersbörs som är belägen i eller utövar sin verksamhet inom en medlemsstat, eller är godkänd eller står under tillsyn av en sådan tillsynsmyndighet i en medlemsstat som är behörig att ha tillsyn över professionella värdepappershandlare, vilka i den mening som avses i detta direktiv kan omfatta kreditinstitut.

5.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa första och andra stycket i punkt 1 om det andra bolagets innehav av aktier i det publika aktiebolaget beror på ett förvärv som ägde rum innan förhållandet mellan de två bolagen uppfyllde kriterierna i punkt 1.

De rösträttigheter som är förenade med dessa aktier ska dock tillfälligt upphävas och aktierna ska tas med i beräkningen vid avgörandet av om det i artikel 60.1 b föreskrivna villkoret är uppfyllt.

6.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 61.2 eller 61.3 eller artikel 62 då aktier i ett publikt aktiebolag förvärvas av ett annat bolag, förutsatt att medlemsstaterna föreskriver att

a)

de rösträttigheter som är förenade med det andra bolagets aktieinnehav i det publika aktiebolaget tillfälligt ska upphävas, och att

b)

ledamöterna i det publika aktiebolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska vara skyldiga att från det andra bolaget återköpa de aktier som avses i artikel 61.2 och 61.3 samt artikel 62 till det pris som det andra bolaget förvärvade dem för; det enda fall då denna påföljd inte ska tillämpas, är då ledamöterna i förvaltnings- eller ledningsorganet styrker att aktiebolaget inte på något sätt medverkat till teckningen eller förvärvet av de ifrågavarande aktierna.

Avsnitt 5

Regler för ökning och nedsättning av kapital

Artikel 68

Beslut av bolagsstämman om kapitalökning

1.   Alla kapitalökningar ska beslutas av bolagsstämman. Detta beslut, liksom genomförandet av kapitalökningen, ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

2.   Bolagsordningen, stiftelseurkunden eller bolagsstämman, vilken senares beslut ska offentliggöras enligt punkt 1, får dock ge bemyndigande om att öka det tecknade kapitalet upp till ett högsta belopp som fastställs med hänsyn till eventuella lagregler om sådant högsta belopp. Inom ramen för det fastställda beloppet beslutar det bemyndigade bolagsorganet i förekommande fall om ökning av det tecknade kapitalet. Bemyndigandet gäller i högst fem år och kan förlängas av bolagsstämman en eller flera gånger med högst fem år varje gång.

3.   Om det finns flera slag av aktier, ska bolagsstämmans beslut om kapitalökning enligt punkt 1 eller om bemyndigande att öka kapitalet enligt punkt 2 bli föremål för en särskild omröstning minst för varje kategori av aktieägare vilkas rätt berörs av beslutet.

4.   Denna artikel ska tillämpas vid emission av alla värdepapper som kan bytas ut mot aktier eller som är förenade med teckningsrätt till aktier, men inte vid själva utbytet av värdepapperen eller vid utnyttjandet av teckningsrätten.

Artikel 69

Betalning av aktier som ges ut mot vederlag

Om aktier ges ut mot vederlag som ett led i ökningen av det tecknade kapitalet, ska de betalas med minst 25 % av aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, av det bokförda parivärdet. Om en överkurs fastställs, ska denna betalas helt.

Artikel 70

Aktier som ges ut mot apportegendom

1.   Om aktier ges ut mot apportegendom som ett led i ökningen av det tecknade kapitalet, ska aktierna vara helt betalda inom fem år från beslutet om ökning av det tecknade kapitalet.

2.   Det vederlag som avses i punkt 1 ska innan kapitalökningen genomförs redovisas i ett utlåtande som utarbetas av en eller flera av bolaget oberoende sakkunniga som utses eller godkänns av en förvaltningsmyndighet eller en domstol. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning får de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller bolag.

Artikel 49.2 och 49.3 samt artiklarna 50 och 51 ska tillämpas.

3.   Medlemsstaterna kan besluta att inte tillämpa punkt 2 om ökningen av det tecknade kapitalet sker för att genomföra en fusion, delning eller ett offentligt erbjudande om köp eller byte och i syfte att ersätta aktieägarna i ett bolag som upplöses genom fusionen, delas eller är föremål för det offentliga erbjudandet om köp eller byte.

Vid fusioner och delningar ska medlemsstaterna emellertid tillämpa första stycket endast om ett utlåtande om fusions- eller delningsplanen har upprättats av en eller flera oberoende sakkunniga.

Om medlemsstaterna beslutar att tillämpa punkt 2 vid en fusion eller delning får de föreskriva att det utlåtande som avses i denna artikel och utlåtandet om fusions- eller delningsplanen från en eller flera oberoende sakkunniga får upprättas av samma sakkunniga person eller personer.

4.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa punkt 2 när alla aktier som emitteras som ett led i ökningen av det tecknade kapitalet ges ut mot apportegendom från ett eller flera bolag, om alla aktieägare i det bolag som tar emot apportegendomen har avstått från sakkunnigutlåtande samt villkoren i artikel 49.4 b–f är uppfyllda.

Artikel 71

Kapitalökning som inte fulltecknas

Om en kapitalökning inte fulltecknas, ska kapitalet ökas med det tecknade beloppet endast om emissionsvillkoren uttryckligen har föreskrivit det.

Artikel 72

Kapitalökning som betalas med pengar

1.   Vid varje ökning av det tecknade kapitalet, som ska betalas med pengar, ska aktierna med företrädesrätt erbjudas aktieägarna i förhållande till den andel av kapitalet som deras aktier representerar.

2.   Medlemsstaterna

a)

behöver inte tillämpa punkt 1 på aktier med en begränsad rätt till utdelning enligt artikel 56 och/eller vid utskiftning av bolagets förmögenhet i samband med likvidation, eller

b)

får – om i ett bolag med aktier av olika slag i fråga om rösträtt eller rätt till utdelning enligt artikel 56 eller vid utskiftning i samband med likvidation, det tecknade kapitalet ökas genom att nya aktier av endast ett av dessa aktieslag ges ut – tillåta att ägarna till aktier av annat slag får utöva sin företrädesrätt att teckna nya aktier först efter ägarna till aktier av det slag som emissionen avser.

3.   Erbjudandet om företrädesrätt och den tid inom vilken denna rätt får utnyttjas ska offentliggöras i den nationella tidning som har utsetts i överensstämmelse med artikel 16. Lagstiftningen i en medlemsstat behöver dock inte föreskriva ett offentliggörande, om alla bolagets aktier är ställda till viss man. I sådant fall ska samtliga aktieägare underrättas skriftligen. Den tid inom vilken företrädesrätten ska utnyttjas får inte understiga 14 dagar från det att erbjudandet offentliggörs eller den skriftliga underrättelsen avsänds.

4.   Företrädesrätten får inte begränsas eller upphävas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden. Detta får däremot ske genom ett beslut av bolagsstämman. Styrelsen eller direktionen ska i så fall lämna bolagsstämman en skriftlig redogörelse som anger skälen för att begränsa eller upphäva företrädesrätten och grunderna för den föreslagna emissionskursen. Bolagsstämmans beslut ska fattas enligt bestämmelserna i artikel 83 om beslutförhet och majoritet. Beslutet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

5.   Lagstiftningen i en medlemsstat får bestämma att bolagsordningen, stiftelseurkunden eller bolagsstämman, den senare med iakttagande av bestämmelserna i punkt 4 i den här artikeln angående beslutförhet, majoritet och offentliggörande, kan bemyndiga det bolagsorgan att begränsa eller upphäva företrädesrätten som har rätt att besluta om ökning av aktiekapitalet inom gränserna för det ”auktoriserade” kapitalet. Ett sådant bemyndigande får inte gälla för längre tid än ett bemyndigande enligt artikel 68.2.

6.   Punkterna 1–5 ska tillämpas vid emission av alla värdepapper som kan bytas ut mot aktier eller som är förenade med teckningsrätt till aktier, men inte vid själva utbytet av värdepapperen eller vid utnyttjandet av teckningsrätten.

7.   Företrädesrätten anses inte utesluten enligt punkterna 4 eller 5, om aktierna på grund av beslutet om ökning av det tecknade kapitalet ges ut till banker eller andra finansinstitut för att dessa ska erbjuda aktierna till bolagets aktieägare enligt punkterna 1 och 3.

Artikel 73

Beslut av bolagsstämman om nedsättning av det tecknade kapitalet

Varje nedsättning av det tecknade kapitalet, med undantag för en sådan nedsättning som sker genom ett rättsligt avgörande, ska minst beslutas av bolagsstämman enligt bestämmelserna om beslutförhet och majoritet i artikel 83, dock med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 79 och 80. Beslutet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

Kallelsen till bolagsstämman ska minst ange syftet med nedsättningen och hur denna ska genomföras.

Artikel 74

Nedsättning av det tecknade kapitalet när det finns flera aktieslag

Om det finns flera slag av aktier, ska bolagsstämmans beslut om nedsättning av det tecknade kapitalet bli föremål för en särskild omröstning minst för varje kategori av aktieägare vilkas rätt berörs av beslutet.

Artikel 75

Skyddsåtgärder för borgenärer vid nedsättning av det tecknade kapitalet

1.   Om det tecknade kapitalet minskas, ska åtminstone de borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av beslutet om minskningen, ha rätt att minst erhålla säkerhet för de fordringar som inte är förfallna till betalning vid tidpunkten för offentliggörandet. Medlemsstaterna får åsidosätta denna rätt endast om borgenären har betryggande skyddsåtgärder eller sådana skyddsåtgärder inte behövs med hänsyn till bolagets ställning.

Medlemsstaterna ska fastställa under vilka villkor den rättighet som anges i första stycket får utövas. Medlemsstaterna ska under alla förhållanden säkerställa att borgenärerna tillåts göra framställningar till behörig förvaltningsmyndighet eller domstol om betryggande skyddsåtgärder, förutsatt att de på ett trovärdigt sätt kan visa att minskningen av det tecknade kapitalet gör att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att de inte erhållit några betryggande skyddsåtgärder från bolaget.

2.   Medlemsstaternas lagstiftning ska vidare minst föreskriva att nedsättningen inte gäller eller att någon utbetalning inte får ske till förmån för aktieägarna, förrän borgenärerna har fått gottgörelse eller en domstol har beslutat att deras framställning därom inte behöver efterkommas.

3.   Denna artikel ska tillämpas även när nedsättningen av det tecknade kapitalet sker genom att bolaget helt eller delvis avstår från betalning av aktieägarnas insatser.

Artikel 76

Undantag från skyddsåtgärder för borgenärer vid nedsättning av det tecknade kapitalet

1.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 75 vid en nedsättning av det tecknade kapitalet som sker för att täcka en inträffad förlust eller för att föra över vissa belopp till en reserv, om reserven därefter inte överstiger 10 % av det nedsatta tecknade kapitalet. Utom vid nedsättning av det tecknade kapitalet får denna reserv inte delas ut till aktieägarna; den får endast användas för att täcka en inträffad förlust eller för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver, i den mån medlemsstaterna tillåter en sådan åtgärd.

2.   I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaternas lagstiftning minst föreskriva de åtgärder som behövs för att belopp som härrör från nedsättningen av det tecknade kapitalet inte ska kunna användas för utbetalningar till aktieägarna eller för att befria dessa från skyldigheten att betala sina insatser.

Artikel 77

Nedsättning av det tecknade kapitalet och minimikapitalet

Det tecknade kapitalet får inte sättas ned under det minimikapital som har fastställts i överensstämmelse med artikel 45.

Medlemsstaterna får dock tillåta en sådan nedsättning, om de även föreskriver att beslutet om nedsättning får verkställas först sedan det tecknade kapitalet har ökats till minst det fastställda minimikapitalet.

Artikel 78

Inlösen av tecknat kapital utan nedsättning

Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att det tecknade kapitalet helt eller delvis löses in utan att kapitalet sätts ned, ska lagstiftningen minst kräva att följande villkor är uppfyllda:

a)

Om bolagsordningen eller stiftelseurkunden ger möjlighet till inlösen ska beslut om inlösen fattas av bolagsstämman, som minst ska iaktta de allmänna villkoren för beslutförhet och majoritet. Om bolagsordningen eller stiftelseurkunden inte ger möjlighet till inlösen ska beslut om inlösen fattas av bolagsstämman, som i så fall minst ska iaktta villkoren för beslutförhet och majoritet enligt artikel 83. Beslutet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

b)

Endast belopp som får delas ut enligt artikel 56.1–56.4 får användas för inlösen.

c)

De aktieägare som har fått sina aktier inlösta har kvar sina rättigheter i bolaget med undantag för rätten att återfå insatserna och rätten att delta i en första vinstutdelning avseende icke inlösta aktier.

Artikel 79

Nedsättning av det tecknade kapitalet genom tvångsindragning av aktier

1.   Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter bolagen att sätta ned det tecknade kapitalet genom att tvångsvis dra in aktier, ska lagstiftningen kräva att minst följande villkor är uppfyllda:

a)

Tvångsindragningen ska föreskrivas eller tillåtas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden innan teckning sker av de aktier som ska dras in.

b)

I det fallet att tvångsindragningen endast tillåts i bolagsordningen eller stiftelseurkunden ska den beslutas av bolagsstämman, om inte samtliga berörda aktieägare har godkänt indragningen.

c)

Det bolagsorgan som beslutar om tvångsindragningen ska bestämma villkor och sätt för denna, om inte det har skett redan i bolagsordningen eller stiftelseurkunden.

d)

Artikel 75 ska tillämpas utom i fråga om helt betalda aktier som ställs till bolagets förfogande utan vederlag eller som dras in med utnyttjande av medel som får delas ut enligt artikel 56.1–56.4; i dessa fall ska ett belopp som motsvarar det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet för samtliga indragna aktier föras över till en reserv. Utom vid nedsättning av det tecknade kapitalet får denna reserv inte delas ut till aktieägarna; den får endast användas för att täcka en inträffad förlust eller för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver, i den mån medlemsstaterna tillåter en sådan åtgärd.

e)

Beslutet om tvångsindragning ska offentliggöras enligt varje lands lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

2.   Artikel 73 första stycket samt artiklarna 74, 76 och 83 ska inte tillämpas i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 80

Nedsättning av det tecknade kapitalet genom indragning av aktier som bolaget har förvärvat direkt eller som förvärvats för bolagets räkning

1.   Om det tecknade kapitalet sätts ned genom indragning av aktier som bolaget har förvärvat direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, ska bolagsstämman alltid besluta om indragningen.

2.   Artikel 75 ska tillämpas utom i fråga om helt betalda aktier som har förvärvats utan vederlag eller med medel som får delas ut enligt artikel 56.1–56.4; i dessa fall ska ett belopp som motsvarar det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet för samtliga indragna aktier föras över till en reserv. Utom vid nedsättning av det tecknade kapitalet får denna reserv inte delas ut till aktieägarna. Den får endast användas för att täcka en inträffad förlust eller för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver, i den mån medlemsstaterna tillåter en sådan åtgärd.

3.   Artiklarna 74, 76 och 83 ska inte tillämpas i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 81

Inlösen av det tecknade kapitalet eller nedsättning av detta genom indragning av aktier när det finns flera aktieslag

Om det finns flera slag av aktier ska i de fall som avses i artiklarna 78, 79.1 b och 80.1 bolagsstämmans beslut om inlösen av det tecknade kapitalet eller nedsättning av detta genom indragning av aktier bli föremål för en särskild omröstning minst för varje kategori av aktieägare vilkas rätt berörs av åtgärden.

Artikel 82

Villkor för återköp av aktier

Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter bolagen att ge ut aktier som kan återköpas, ska lagstiftningen för återköp av aktierna minst kräva att följande villkor är uppfyllda:

a)

Återköpet ska tillåtas i bolagsordningen eller stiftelseurkunden innan teckning sker av de aktier som kan återköpas.

b)

Aktierna ska vara helt betalda.

c)

Villkoren och sättet för återköpet ska vara bestämda i bolagsordningen eller stiftelseurkunden.

d)

Återköpet får endast ske med medel som kan delas ut enligt artikel 56.1–56.4 eller med intäkter från en nyemission som sker i och för återköpet.

e)

Ett belopp som motsvarar det nominella värdet eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet av alla återköpta aktier ska föras över till en reserv som inte får delas ut till aktieägarna i annat fall än då det tecknade kapitalet sätts ned; denna reserv får endast användas för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver.

f)

Led e ska inte tillämpas om återköpet har skett med intäkter från en nyemission som har ägt rum i och för återköpet.

g)

Om det har beslutats att en överkurs ska betalas till aktieägarna med anledning av återköpet, får överkursen endast erläggas med medel som får delas ut enligt artikel 56.1–56.4 eller med medel ur en reserv, annan än den som avses i led e i denna artikel, som inte får delas ut till aktieägarna i annat fall än då det tecknade kapitalet sätts ned; denna reserv får endast användas för att öka det tecknade kapitalet genom överföring av reserver, för att täcka kostnader som avses i artikel 4 j eller emissionskostnader för aktier eller obligationer eller för att betala en överkurs till innehavare av aktier eller obligationer som ska återköpas.

h)

Återköpet ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

Artikel 83

Majoritetskrav vid bolagsstämmans beslut

Medlemsstaternas lagstiftning ska föreskriva att de beslut som avses i artikel 72.4 och 72.5 samt artiklarna 73, 74, 78 och 81 ska kräva minst en majoritet som inte får understiga två tredjedelar av de röster som är förenade med de företrädda värdepapperen eller det företrädda tecknade kapitalet.

Medlemsstaternas lagstiftning får dock föreskriva att enkel majoritet av rösterna enligt första stycket är tillräcklig, om minst hälften av det tecknade kapitalet är företrätt.

Avsnitt 6

Tillämpnings- och genomförandebestämmelser

Artikel 84

Undantag från vissa krav

1.   Medlemsstaterna får frångå bestämmelserna i artikel 48 första stycket, artikel 60.1 a första meningen samt artiklarna 68, 69 och 72 i den mån det behövs för att bestämmelser ska kunna antas eller tillämpas som har till ändamål att underlätta för anställda och andra i den nationella lagstiftningen angivna personkategorier att få del i företagens kapital.

2.   Medlemsstaterna får underlåta att tillämpa artikel 60.1 a första meningen samt artiklarna 73, 74 och 79–82 på bolag som bildas enligt särskild lagstiftning och som vid sidan av ”kapitalaktier” ger ut ”arbetsaktier” till förmån för de anställda som ett kollektiv, vilket på bolagsstämman företräds av fullmäktige med rösträtt.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att artiklarna 49, 58.1, 68.1, 68.2 och 68.3, artikel 70.2 första stycket, artiklarna 72–75 samt artiklarna 79, 80 och 81 inte tillämpas om de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (34) används.

Artikel 85

Likabehandling av alla aktieägare som befinner sig i samma ställning

För att detta kapitel ska kunna genomföras måste medlemsstaternas lagstiftning behandla de aktieägare lika som befinner sig i samma ställning.

Artikel 86

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 4 g, i, j och k på de bolag som redan finns när de lagar och andra författningar som har antagits för att följa rådets direktiv 77/91/EEG (35) träder i kraft.

AVDELNING II

FUSION OCH DELNING AV AKTIEBOLAG

KAPITEL I

Fusion av publika aktiebolag

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser om fusion

Artikel 87

Allmänna bestämmelser

1.   De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska vidtas i fråga om bestämmelser i medlemsstaternas lagar eller andra författningar om de bolagsformer som anges i bilaga I.

2.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta kapitel på kooperativa företag som är organiserade i någon av de i bilaga I angivna bolagsformerna. Om lagstiftningen i en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet, ska den föreskriva att dessa bolag ska ange orden kooperativt företag i samtliga de handlingar som nämns i artikel 26.

3.   Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta kapitel om ett eller flera av de bolag som förvärvas eller upplöses är försatta i konkurs eller är föremål för ackord eller liknande förfaranden.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att det här kapitlet inte tillämpas på det företag eller de företag som är föremål för användningen av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 88

Regler om fusion som sker genom förvärv och fusion som sker genom bildande av ett nytt bolag

Medlemsstaterna ska i fråga om bolag som lyder under deras nationella lagstiftning utfärda regler om fusion som sker genom att ett bolag förvärvar ett eller flera andra bolag och om fusion som sker genom bildande av ett nytt bolag.

Artikel 89

Definition av fusion genom förvärv

1.   I detta kapitel avses med fusion genom förvärv ett sådant förfarande varigenom ett eller flera bolag (överlåtande bolag) upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag (övertagande bolag), mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen i form av aktier i det övertagande bolaget och i förekommande fall kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av dessa aktiers nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet.

2.   Lagstiftningen i en medlemsstat får föreskriva att fusion genom förvärv får ske även om ett eller flera av de överlåtande bolagen har trätt i likvidation, under förutsättning att utskiftning av det överlåtande bolagets tillgångar till aktieägarna ännu inte har påbörjats.

Artikel 90

Definition av fusion genom bildande av ett nytt bolag

1.   I detta kapitel avses med fusion genom bildande av ett nytt bolag ett sådant förfarande varigenom flera bolag (överlåtande bolag) upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett bolag som de bildar, mot vederlag till aktieägarna i de överlåtande bolagen i form av aktier i det nya bolaget och i förekommande fall kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av dessa aktiers nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet.

2.   Lagstiftningen i en medlemsstat får föreskriva att fusion genom bildande av ett nytt bolag får ske även om ett eller flera av de överlåtande bolagen har trätt i likvidation, under förutsättning att utskiftning av det överlåtande bolagets tillgångar till aktieägarna ännu inte har påbörjats.

Avsnitt 2

Fusion genom förvärv

Artikel 91

Fusionsplan

1.   Förvaltnings- eller ledningsorganen i de fusionerande bolagen ska upprätta en skriftlig fusionsplan.

2.   Fusionsplanen ska innehålla minst följande uppgifter:

a)

De fusionerande bolagens form, namn och säte.

b)

Aktiernas utbytesförhållande och i förekommande fall storleken av den kontanta ersättningen.

c)

De närmare villkoren för utlämnandet av aktier i det övertagande bolaget.

d)

Den tidpunkt från vilken sistnämnda aktier ger rätt till utdelning av vinst samt varje särskilt förhållande som berör denna rätt.

e)

Den tidpunkt från vilken det överlåtande bolagets åtgärder i bokföringshänseende ska anses företagna för det övertagande bolagets räkning.

f)

De rättigheter som det övertagande bolaget tillförsäkrar innehavare av sådana aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna och innehavare av andra värdepapper än aktier eller de åtgärder som föreslås till förmån för dessa personer.

g)

Varje särskild förmån som beviljas de sakkunniga som anges i artikel 96.1 och ledamöterna i de fusionerande bolagens förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorgan.

Artikel 92

Offentliggörande av fusionsplanen

Fusionsplanen ska offentliggöras för vart och ett av de fusionerande bolagen enligt medlemsstaternas lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16, minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om fusionsplanen.

Ett fusionerande företag ska undantas från kravet på offentliggörande i artikel 16 om företaget, under en oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska fatta beslut om fusionsplanen och avslutas tidigast vid denna bolagsstämmas slut, kostnadsfritt gör fusionsplanen tillgänglig för allmänheten på sin webbplats. Medlemsstaterna får inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och får endast införa sådana krav och begränsningar i den mån de är proportionella för att uppfylla dessa mål.

Med avvikelse från andra stycket i den här artikeln får medlemsstaterna kräva att offentliggörandet sker via den centrala elektroniska plattform som avses i artikel 16.5. Medlemsstaterna får alternativt kräva att sådant offentliggörande ska ske på annan webbplats som de har utsett för detta ändamål. Om medlemsstaterna utnyttjar någon av dessa möjligheter ska de se till att det inte tas ut någon särskild avgift från företagen för detta offentliggörande.

Om en annan webbplats än den centrala elektroniska plattformen används ska en hänvisning som ger åtkomst till den webbplatsen offentliggöras på den centrala elektroniska plattformen senast en månad före dagen för bolagsstämman. I denna hänvisning ska även anges vilken dag fusionsplanen offentliggjordes på webbplatsen, och den ska vara tillgänglig kostnadsfritt för allmänheten. Ingen särskild avgift ska tas ut av företagen för detta offentliggörande.

Förbudet i det tredje och fjärde stycket mot att ta ut en särskild avgift av företag för ett offentliggörande ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att till företagen överföra kostnader som gäller den centrala elektroniska plattformen.

Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin webbplats eller, i förekommande fall, på den centrala elektroniska plattformen eller den webbplats som den berörda medlemsstaten har utsett. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till webbplatsen eller till den centrala elektroniska plattformen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.

Artikel 93

Godkännande av bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen

1.   En fusion fordrar godkännande av minst bolagsstämman i varje fusionerande bolag. Medlemsstaternas lagstiftning ska föreskriva att detta godkännandebeslut kräver minst två tredjedelar av de röster som är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet.

Medlemsstaternas lagstiftning får dock föreskriva att enkel majoritet av rösterna enligt första stycket är tillräcklig, om minst hälften av det tecknade kapitalet är företrätt. Därutöver tillämpas i förekommande fall reglerna om ändring i bolagsordningen.

2.   Om det finns flera slag av aktier fordras för beslut om fusion en särskild omröstning minst för varje kategori av aktieägare vilkas rätt berörs av åtgärden.

3.   Beslutet ska omfatta godkännandet av fusionsplanen och de eventuella ändringar i bolagsordningen som behövs för att genomföra planen.

Artikel 94

Undantag från kravet på godkännande av bolagsstämman i det övertagande bolaget

Lagstiftningen i en medlemsstat behöver inte föreskriva att fusionen ska godkännas av bolagsstämman i det övertagande bolaget, när följande villkor är uppfyllda:

a)

Det i artikel 92 föreskrivna offentliggörandet ska för det övertagande bolaget ske minst en månad före dagen för den bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen som ska besluta om fusionsplanen.

b)

Alla aktieägare i det övertagande bolaget ska ha rätt att minst en månad före den i led a nämnda dagen ta del av de i artikel 97.1 angivna handlingarna hos det övertagande bolaget där detta har sitt säte.

c)

En eller flera aktieägare i det övertagande bolaget med ett aktieinnehav som uppgår till ett visst lägsta procenttal av det tecknade kapitalet ska ha rätt att fordra att en bolagsstämma i det övertagande bolaget sammankallas för att besluta om godkännande av fusionen; det lägsta procenttalet får inte sättas högre än till 5 %. Medlemsstaterna får dock föreskriva att aktier utan rösträtt inte ska medtas vid denna beräkning.

Vid tillämpningen av första stycket b ska artikel 97.2, 97.3 och 97.4 tillämpas.

Artikel 95

Utförlig skriftlig redogörelse för och underrättelse om fusionen

1.   Förvaltnings- eller ledningsorganen i vart och ett av de fusionerande bolagen ska upprätta en utförlig skriftlig redogörelse i vilken fusionsplanen och särskilt utbytesförhållandet mellan aktierna förklaras och bedöms från rättslig och ekonomisk synpunkt.

Denna redogörelse ska även ange eventuella särskilda värderingssvårigheter som har uppkommit.

2.   Förvaltnings- eller ledningsorganen i vart och ett av de inblandade företagen ska underrätta bolagsstämman i sitt bolag samt de andra inblandade bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan, så att dessa organ kan underrätta sina respektive bolagsstämmor, om alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har inträffat efter upprättandet av fusionsplanen fram till dagen för den bolagsstämma som ska besluta om fusionsplanen.

3.   Medlemsstaterna får föreskriva att den redogörelse som avses i punkt 1 och/eller den information som avses i punkt 2 inte ska krävas om alla aktieägare och innehavare av andra värdepapper som är förenade med rösträtt i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen har kommit överens om detta.

Artikel 96

Granskning av fusionsplanen av sakkunniga

1.   För vart och ett av de fusionerande bolagen ska en eller flera oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en domstol eller en förvaltningsmyndighet, granska fusionsplanen och lämna en skriftlig redogörelse till aktieägarna. Lagstiftningen i en medlemsstat kan dock föreskriva att det får förordnas en eller flera oberoende sakkunniga för alla de fusionerande bolagen, om förordnandet meddelas av en domstol eller en förvaltningsmyndighet på bolagens gemensamma begäran. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller bolag.

2.   I den redogörelse som avses i punkt 1 ska de sakkunniga under alla förhållanden ange huruvida, enligt deras uppfattning, utbytesförhållandet är rimligt och sakligt grundat. Redogörelsen ska minst ange

a)

enligt vilken eller vilka metoder som det föreslagna utbytesförhållandet har bestämts,

b)

huruvida denna eller dessa metoder är lämpliga i det aktuella fallet och vilka värden som var och en av metoderna leder till; ett uttalande måste också göras om vilken relativ betydelse som tillmättes de olika metoderna då värdena fastställdes.

Redogörelsen ska i förekommande fall även ange särskilda värderingssvårigheter.

3.   Varje sakkunnig ska ha rätt att hos de fusionerande bolagen få tillgång till alla upplysningar och handlingar som hör till saken samt att utföra alla undersökningar som behövs.

4.   Det ska inte krävas vare sig någon granskning av fusionsplanen eller någon redogörelse från en sakkunnig om alla aktieägare och innehavare av andra värdepapper med rösträtt i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen är eniga om detta.

Artikel 97

Tillhandahållande av handlingar så att aktieägarna kan ta del av dem

1.   Minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om fusionsplanen ska alla aktieägare ha rätt att hos bolaget där detta har sitt säte ta del av minst följande handlingar:

a)

Fusionsplanen.

b)

De fusionerande bolagens årsbokslut och förvaltningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren.

c)

I förekommande fall, en särskild redovisning som ska upprättas tidigast den första dagen i den tredje månaden före den tidpunkt då fusionsplanen upprättades, om det senaste årsbokslutet avser ett räkenskapsår som avslutades mer än sex månader före denna tidpunkt.

d)

I förekommande fall, de redogörelser av de fusionerande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan som avses i artikel 95.

e)

I förekommande fall den redogörelse som avses i artikel 96.1.

Vid tillämpningen av första stycket c ska en redovisning inte krävas om företaget offentliggör en halvårsrapport i enlighet med artikel 5 i direktiv 2004/109/EG och gör den tillgänglig för aktieägarna i enlighet med denna punkt. Dessutom får medlemsstaterna föreskriva att en redovisning inte krävs om alla aktieägare och innehavare av andra värdepapper som är förenade med rösträtt i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen har kommit överens om detta.

2.   Den särskilda redovisning som anges i punkt 1 första stycket c ska utarbetas enligt samma metoder och med begagnande av samma uppställning som det senaste årsbokslutet.

Lagstiftningen i en medlemsstat får dock föreskriva

a)

att någon ny fysisk inventering inte behöver genomföras,

b)

att de värden som har åsatts i den senaste balansräkningen endast behöver ändras så att de återspeglar affärshändelserna; hänsyn ska dock tas till

avskrivningar och avsättningar för den mellanliggande tiden,

sådana väsentliga ändringar av faktiska värden som inte framgår av bokföringen.

3.   Varje aktieägare ska ha rätt att på begäran och kostnadsfritt få kopior av samtliga eller, om så önskas, vissa av de i punkt 1 nämnda handlingarna.

Om en aktieägare har givit sitt medgivande till att företaget förmedlar information elektroniskt får dessa handlingar skickas via elektronisk post.

4.   Ett företag ska undantas från kravet att göra de handlingar som avses i punkt 1 tillgängliga där det har sitt säte om företaget, under en oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska fatta beslut om fusionsplanen och avslutas tidigast vid bolagsstämmans slut, gör dem tillgängliga på sin webbplats. Medlemsstaterna får inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och får endast införa sådana krav och begränsningar i den mån de är proportionella för att uppfylla dessa mål.

Punkt 3 ska inte vara tillämplig om webbplatsen gör det möjligt för aktieägarna att under hela den period som avses i första stycket i den här punkten ladda ner och skriva ut de handlingar som avses i punkt 1. I detta fall får medlemsstaterna emellertid föreskriva att företaget ska göra dessa handlingar tillgängliga för aktieägarna där det har sitt säte.

Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin webbplats. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till webbplatsen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.

Artikel 98

Skydd för anställdas rättigheter

Skyddet för de anställdas rättigheter i varje fusionerande bolag ska regleras enligt direktiv 2001/23/EG.

Artikel 99

Skydd av rättigheter för borgenärer i de fusionerande bolagen

1.   Lagstiftningen i medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer i de fusionerande bolagen vilka har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av fusionsplanen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska det i medlemsstaternas lagstiftning minst föreskrivas att dessa borgenärer har rätt till betryggande skyddsåtgärder, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har sådana skyddsåtgärder.

Medlemsstaterna ska fastställa villkor för det skydd som avses i punkt 1 och i första stycket i den här punkten. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter se till att borgenärerna har rätt att ansöka hos lämpliga administrativa och rättsliga myndigheter om betryggande skyddsåtgärder, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att inga betryggande skyddsåtgärder har ställts av företaget.

3.   Skyddet får vara olika för borgenärerna i det övertagande och det överlåtande bolaget.

Artikel 100

Skydd av rättigheter för obligationshavare i de fusionerande bolagen

Med förbehåll för bestämmelser om ett gemensamt utövande av obligationshavarnas rättigheter i de fusionerande bolagen ska artikel 99 tillämpas på obligationshavarna, om inte dessa vid ett sammanträde – förutsatt att sådana sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt fusionen.

Artikel 101

Skydd för innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna

Innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna ska ges rättigheter i det övertagande bolaget som åtminstone är likvärdiga med dem som de innehade i det överlåtande bolaget, om inte innehavarna av värdepapperen vid ett sammanträde – förutsatt att sådana sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt en ändring av rättigheterna eller om inte innehavarna av värdepapperen har rätt att få dessa återköpta av det övertagande bolaget.

Artikel 102

Upprättande och officiellt bestyrkande av handlingar

1.   Om lagstiftningen i en medlemsstat inte föreskriver någon förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av att en fusion är lagenlig eller om denna kontroll inte omfattar alla för fusionen föreskrivna handlingar, ska protokollen från de bolagsstämmor som beslutar om fusionen och i förekommande fall det efter dessa bolagsstämmor följande fusionsavtalet upprättas i form av officiellt bestyrkta handlingar. Om fusionen inte ska godkännas av bolagsstämmor i alla de fusionerande bolagen, ska fusionsplanen upprättas i form av en officiellt bestyrkt handling.

2.   Den notarie eller myndighet som är behörig att upprätta och officiellt bestyrka handlingar ska granska och bestyrka, dels förekomsten av och lagenligheten hos alla de rättshandlingar och formaliteter som åligger det bolag för vilket notarien eller myndigheten handlar, dels förekomsten av och lagenligheten hos fusionsplanen.

Artikel 103

Tidpunkten då fusionen blir gällande

Lagstiftningen i medlemsstaterna ska ange den tidpunkt då en fusion blir gällande.

Artikel 104

Formaliteter för offentliggörande

1.   En fusion ska för vart och ett av de fusionerande bolagen offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

2.   Det övertagande bolaget kan självt vidta de formaliteter för offentliggörandet som hänför sig till det eller de överlåtande bolagen.

Artikel 105

Fusionens rättsverkningar

1.   En fusion ska i kraft av själva lagstiftningen ha följande rättsverkningar, vilka ska inträda samtidigt:

a)

Både i förhållandet mellan det överlåtande och det övertagande bolaget och i förhållandet till tredje man övergår det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder till det övertagande bolaget.

b)

Aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i det övertagande bolaget.

c)

Det överlåtande bolaget upphör.

2.   Aktier i det överlåtande bolaget får inte bytas ut mot aktier i det övertagande bolaget, om aktierna i det överlåtande bolaget innehas antingen

a)

av det övertagande bolaget självt eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, eller

b)

av det överlåtande bolaget självt eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning.

3.   Vad nu sagts ska inte inkräkta på den lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver särskilda formaliteter för att överföringen av vissa tillgångar, rättigheter och förpliktelser från det överlåtande bolaget ska gälla mot tredje man. Det övertagande bolaget får självt verkställa dessa formaliteter; lagstiftningen i medlemsstaterna kan dock tillåta att det överlåtande bolaget fortsätter att verkställa formaliteterna under en begränsad tid som, utom i undantagsfall, inte får vara längre än sex månader räknat från den tidpunkt då fusionen blir gällande.

Artikel 106

Civilrättsligt ansvar för ledamöterna i det överlåtande bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan

Lagstiftningen i medlemsstaterna ska minst innehålla regler om det civilrättsliga ansvar som ledamöterna i det överlåtande bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska ha mot bolagets aktieägare på grund av oförsvarligt förfarande av ledamöterna i dessa organ vid förberedelsen och genomförandet av fusionen.

Artikel 107

Civilrättsligt ansvar för de sakkunniga som ansvarar för upprättandet av redogörelsen på uppdrag av det överlåtande bolaget

Lagstiftningen i medlemsstaterna ska minst innehålla regler om det civilrättsliga ansvar som de sakkunniga, vilka ansvarar för upprättandet i det överlåtande bolaget av den i artikel 96.1 angivna redogörelsen, ska ha mot aktieägarna i detta bolag på grund av oförsvarligt förfarande av de sakkunniga då de utförde sitt uppdrag.

Artikel 108

Villkor för fusionens ogiltighet

1.   Lagstiftningen i medlemsstaterna får endast innehålla sådana regler om ogiltighet av en fusion som uppfyller följande villkor:

a)

Ogiltigheten ska beslutas av domstol.

b)

En fusion som har blivit gällande enligt artikel 103 får förklaras ogiltig endast om det inte har förekommit någon rättslig eller administrativ kontroll av fusionens lagenlighet eller officiellt bestyrkta handlingar inte har upprättats eller om det visas att bolagsstämmans beslut är ogiltigt eller kan förklaras ogiltigt enligt nationell rätt.

c)

Talan om ogiltighetsförklaring får inte väckas om det har förflutit mer än sex månader från det att fusionen kom att gälla mot den som åberopar ogiltigheten eller när bristen har avhjälpts.

d)

Om det är möjligt att avhjälpa den brist, på grund av vilken fusionen kan förklaras ogiltig, ska domstolen ge bolagen i fråga tillfälle att inom viss tid göra detta.

e)

Ett rättsligt avgörande varigenom en fusion förklaras ogiltig ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16.

f)

Om en medlemsstats lagstiftning medger att tredje man överklagar avgörandet, får detta ske senast sex månader efter det att avgörandet offentliggjorts i överensstämmelse med avsnitt 1 i kapitel III i avdelning I.

g)

Ett avgörande varigenom en fusion förklaras ogiltig inkräktar inte i och för sig på giltigheten av de förpliktelser som har uppkommit för eller gentemot det övertagande bolaget innan avgörandet blev offentligt tillgängligt men efter den tidpunkt då fusionen blir gällande.

h)

De bolag som har ingått i fusionen ansvarar solidariskt för de förpliktelser som åligger ett övertagande bolag som avses i led g.

2.   Med avvikelse från punkt 1 a får lagstiftningen i en medlemsstat även föreskriva att en administrativ myndighet kan besluta om en fusions ogiltighet, om ett sådant avgörande kan överklagas till domstol. Bestämmelserna i punkt 1 b och d–h ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den administrativa myndigheten. Ogiltighetsförfarandet får inte inledas senare än sex månader efter den tidpunkt då fusionen träder i kraft.

3.   Vad nu sagts ska inte inkräkta på medlemsstaternas lagstiftning om ogiltighetsförklaring av en fusion med anledning av annan kontroll än den förebyggande rättsliga eller administrativa kontrollen av fusionens lagenlighet.

Avsnitt 3

Fusion genom bildande av ett nytt bolag

Artikel 109

Fusion genom bildande av ett nytt bolag

1.   Artiklarna 91, 92, 93 och 95–108 ska tillämpas vid fusion genom bildande av ett nytt bolag, dock med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 11 och 12. Därvid ska med fusionerande bolag och överlåtande bolag avses de bolag som ska upplösas och med övertagande bolag det nya bolaget.

Artikel 91.2 a ska tillämpas också på det nya bolaget.

2.   Fusionsplanen och, om de är intagna i en särskild handling, det nya bolagets stiftelseurkund eller utkast till stiftelseurkund och bolagsordning eller utkast till bolagsordning ska godkännas av bolagsstämman i vart och ett av de bolag som ska upplösas.

Avsnitt 4

Ett bolags förvärv av ett annat bolag i vilket det förra äger minst 90 % av aktierna

Artikel 110

Ett eller flera bolag överför samtliga tillgångar och skulder till ett annat bolag, vilket äger alla aktier i de förstnämnda bolagen

Medlemsstaterna ska för de bolag som lyder under deras lagstiftning utfärda regler om ett förfarande varigenom ett eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag, vilket i de förstnämnda bolagen äger alla aktier samt övriga värdepapper som är förenade med rösträtt på bolagsstämman. På ett sådant förfarande ska bestämmelserna i avsnitt 2 i detta kapitel tillämpas. Medlemsstaterna får emellertid inte införa kraven i artikel 91.2 b, c och d, artiklarna 95 och 96, artikel 97.1 d och e, artikel 105.1 b samt artiklarna 106 och 107.

Artikel 111

Undantag från kravet på godkännande från bolagsstämman

Medlemsstaterna ska inte tillämpa artikel 93 vid de förfaranden som avses i artikel 110 om följande villkor är uppfyllda:

a)

Det i artikel 92 föreskrivna offentliggörandet äger rum för vart och ett av de bolag som deltar i förfarandet minst en månad innan förfarandet blir gällande.

b)

Alla aktieägare i det övertagande bolaget har rätt att minst en månad innan förfarandet blir gällande, hos bolaget där detta har sitt säte ta del av de i artikel 97.1 a, b och c angivna handlingarna.

c)

Artikel 94 första stycket c ska tillämpas.

Vid tillämpningen av första stycket b i den här artikeln ska artikel 97.2, 97.3 och 97.4 tillämpas.

Artikel 112

Aktier som innehas av det övertagande bolaget eller för detta bolags räkning

Medlemsstaterna får tillämpa artiklarna 110 och 111 på förfaranden varigenom ett eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag, om alla i artikel 110 angivna aktier och värdepapper i det eller de överlåtande bolagen tillhör det övertagande bolaget och/eller någon som innehar aktierna och värdepapperen i eget namn men för det övertagande bolagets räkning.

Artikel 113

Fusion genom förvärv som genomförs av ett bolag som äger 90 % eller mer av aktierna i det bolag som förvärvas

Om en fusion sker genom ett förvärv som genomförs av ett bolag som äger minst 90 % av, men inte alla, aktier och andra värdepapper som är förenade med rösträtt på bolagsstämman i det eller de bolag som förvärvas, får medlemsstaterna inte kräva att fusionen godkänns av bolagsstämman i det övertagande bolaget om följande villkor är uppfyllda:

a)

Det i artikel 92 föreskrivna offentliggörandet äger rum i fråga om det övertagande bolaget minst en månad före tidpunkten för den bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen som ska besluta om fusionen.

b)

Alla aktieägare i det övertagande bolaget har rätt att minst en månad före den tidpunkt som anges i led a hos detta bolag där det har sitt säte ta del av de handlingar som anges i artikel 97.1 a och b samt, i tillämpliga fall, c, d och e.

c)

Artikel 94 första stycket c tillämpas.

Vid tillämpningen av första stycket b i den här artikeln ska artikel 97.2, 97.3 och 97.4 tillämpas.

Artikel 114

Undantag från de krav som gäller för fusioner genom förvärv

Medlemsstaterna ska inte upprätthålla kraven i artiklarna 95, 96 och 97 på en sådan fusion som avses i artikel 113 om följande villkor är uppfyllda:

a)

Minoritetsaktieägarna i det överlåtande bolaget har rätt att få sina aktier inlösta av det övertagande bolaget.

b)

Om de utövar denna rätt, har de rätt till ett vederlag som motsvarar värdet av aktierna.

c)

Om tvist uppkommer om vederlaget, är det möjligt att få vederlaget bestämt av en domstol eller av en administrativ myndighet som utsetts av medlemsstaten för detta ändamål.

En medlemsstat behöver inte tillämpa första stycket om denna medlemsstats lagstiftning ger det övertagande bolaget rätt att, utan föregående offentligt uppköpserbjudande, kräva att alla innehavare av kvarvarande värdepapper i det eller de företag som ska övertas ska sälja dessa värdepapper till det övertagande företaget före fusionen till ett rimligt pris.

Artikel 115

Ett eller flera bolag överför samtliga tillgångar och skulder till ett annat bolag, vilket äger 90 % eller mer av aktierna i de förstnämnda bolagen

Medlemsstaterna får tillämpa artiklarna 113 och 114 på förfaranden varigenom ett eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag, om minst 90 %, men inte alla, av de i artikel 113 avsedda aktierna och övriga värdepapper i det eller de överlåtande bolagen tillhör det övertagande bolaget och/eller någon som innehar dessa aktier och värdepapper i eget namn men för det övertagande bolagets räkning.

Avsnitt 5

Andra med fusion likställda förfaranden

Artikel 116

Fusioner med kontant ersättning som överstiger 10 %

Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att den kontanta ersättningen vid ett förfarande som anges i artikel 88 överstiger 10 %, ska avsnitt 2 och 3 i detta kapitel samt artiklarna 113, 114 och 115 tillämpas.

Artikel 117

Fusion utan upplösning av alla de överlåtande bolagen

Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett förfarande som anges i artikel 88, 110 och 116 utan att alla de överlåtande bolagen därvid upplöses, ska avsnitt 2, med undantag för artikel 105.1 c, avsnitt 3 eller avsnitt 4 i detta kapitel tillämpas.

KAPITEL II

Gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar

Artikel 118

Allmänna bestämmelser

Detta kapitel ska tillämpas på fusioner av bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, under förutsättning att minst två av bolagen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater (nedan kallade gränsöverskridande fusioner).

Artikel 119

Definitioner

I detta kapitel avses med

1.

bolag med begränsat ansvar (nedan kallat bolag)

a)

bolag i en bolagsform som anges i bilaga II eller

b)

aktiebolag som är en juridisk person och har separata tillgångar som uteslutande svarar för bolagets skulder och som enligt den nationella lagstiftning det omfattas av är underställt sådana skyddsåtgärder som fastställs i avsnitt 2 i kapitel II i avdelning I och avsnitt 1 i kapitel III i avdelning I för att skydda bolagsmännens och tredje mans intressen.

2.

fusion en transaktion varigenom

a)

ett eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till ett annat befintligt bolag – det övertagande bolaget – i utbyte mot att deras bolagsmän får ersättning i form av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i det andra bolaget samt, när så är tillämpligt, en kontant betalning som inte överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga parivärdet av dessa värdepapper eller andelar, eller

b)

två eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till ett bolag som de bildar – det nybildade bolaget – i utbyte mot att deras bolagsmän får ersättning i form av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i det nybildade bolaget samt, när så är tillämpligt, en kontant betalning som inte överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga parivärdet av dessa värdepapper eller andelar, eller

c)

ett bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till det bolag som innehar samtliga värdepapper eller andelar som representerar dess kapital.

Artikel 120

Ytterligare bestämmelser angående tillämpningsområdet

1.   Trots det som sägs i artikel 119.2 ska detta kapitel tillämpas även på gränsöverskridande fusioner om åtminstone en av de berörda medlemsstaternas lagstiftning tillåter att den kontanta betalning som avses i artikel 119.2 a och b överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga parivärdet av de värdepapper eller andelar som utgör kapitalet i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.

2.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på gränsöverskridande fusioner med ett kooperativt företag även i de fall där det kooperativa företaget motsvarar definitionen av bolag med begränsat ansvar enligt artikel 119.1.

3.   Detta kapitel ska inte tillämpas på gränsöverskridande fusioner med ett bolag vars syfte är kollektiva investeringar av kapital som erhålls av allmänheten, som bedriver verksamhet på grundval av principen om riskspridning och vars andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det bolagets tillgångar. Åtgärder som vidtas av ett sådant bolag för att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer sig avsevärt från värdet på dess nettotillgångar ska anses motsvara sådant återköp eller sådan inlösen.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte tillämpas på det företag eller de företag som är föremål för användningen av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 121

Villkor för gränsöverskridande fusioner

1.   Om inte annat anges i detta kapitel,

a)

är gränsöverskridande fusioner endast möjliga mellan bolagsformer som får fusionera enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna,

b)

ska ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstiftning som bolaget omfattas av. Lagar som ger en medlemsstats nationella myndigheter möjlighet att motsätta sig en bestämd inhemsk fusion med hänvisning till allmänintresset ska vara tillämpliga även på gränsöverskridande fusioner, om denna medlemsstats lagstiftning är tillämplig på åtminstone ett av de fusionerande bolagen. Denna bestämmelse ska inte gälla i den mån artikel 21 i förordning (EG) nr 139/2004 är tillämplig.

2.   De bestämmelser och formaliteter som avses i punkt 1 b ska särskilt omfatta bestämmelser om beslutsfattandet i samband med fusionen och, med beaktande av fusionens gränsöverskridande art, skyddet av de fusionerande bolagens borgenärer, obligationsinnehavare och innehavare av värdepapper eller andelar, samt arbetstagarna avseende andra rättigheter än de som regleras i artikel 133. En medlemsstat får, när det gäller bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion och som omfattas av dess lagstiftning, utfärda bestämmelser som är avsedda att säkerställa ett lämpligt skydd för minoritetsdelägare som har motsatt sig den gränsöverskridande fusionen.

Artikel 122

Gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen

De fusionerande bolagens lednings- och/eller förvaltningsorgan ska utarbeta en gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen. Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska åtminstone innehålla uppgifter om

a)

de fusionerande bolagens form, namn och säte samt om den planerade formen, det planerade namnet och sätet för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

b)

utbytesförhållandet för värdepapperen eller de andelar som representerar kapitalet och om eventuell kontant betalning,

c)

villkoren för tilldelning av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

d)

den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,

e)

från vilken tidpunkt innehav av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet ger rätt till del i vinsten samt om eventuella särskilda villkor rörande denna rätt,

f)

från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt ska behandlas som hörande till det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

g)

vilka rättigheter som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen tilldelar bolagsmän med speciella rättigheter och innehavare av andra värdepapper än andelar som representerar kapitalet eller om vilka åtgärder som föreslås beträffande dem,

h)

eventuella särskilda förmåner som beviljas de sakkunniga som granskar planen för den gränsöverskridande fusionen eller ledamöterna av förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i de fusionerande bolagen,

i)

bolagsordningen för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

j)

i förekommande fall, enligt vilka förfaranden det i enlighet med artikel 133 sluts överenskommelser angående arbetstagarnas inflytande på fastställandet av deras rätt till medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

k)

bedömningen av de tillgångar och skulder som överförs på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

l)

datum för de fusionerande bolagens räkenskaper som ska användas för att fastställa villkoren för den gränsöverskridande fusionen.

Artikel 123

Offentliggörande

1.   Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska offentliggöras på det sätt som föreskrivs enligt varje medlemsstats lagstiftning, i enlighet med artikel 16, för varje fusionerande bolag minst en månad före den bolagsstämma som ska besluta om planen.

Ett fusionerande företag ska undantas från kravet på offentliggörande i artikel 16 om företaget, under en oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om den gemensamma planen för gränsöverskridande fusion och avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas, gör den gemensamma planen för sådan fusion tillgänglig på sin egen webbplats, kostnadsfritt för allmänheten. Medlemsstaterna får inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och endast får införa sådana krav och begränsningar i den mån de är proportionella för att uppfylla dessa mål.

Med avvikelse från andra stycket får medlemsstaterna kräva att det offentliggörande som nämns i det stycket ska ske via den centrala elektroniska plattform som avses i artikel 16.5. Medlemsstaterna får alternativt kräva att sådant offentliggörande ska ske på annan webbplats som de har utsett för detta ändamål. Om medlemsstaterna utnyttjar någon av dessa möjligheter ska de se till att det inte tas ut någon särskild avgift från företagen för detta offentliggörande.

Om en annan webbplats än den centrala elektroniska plattformen används ska en hänvisning som ger åtkomst till den webbplatsen offentliggöras på den centrala elektroniska plattformen minst en månad före dagen för bolagsstämman. I hänvisningen ska även anges vilken dag den gemensamma planen för gränsöverskridande fusion offentliggjordes på webbplatsen, och den ska vara tillgänglig gratis för allmänheten. Ingen särskild avgift ska tas ut av företagen för detta offentliggörande.

Förbudet i tredje och fjärde stycket mot att ta ut en särskild avgift av företag för ett offentliggörande ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att till företagen överföra kostnader som rör den centrala elektroniska plattformen.

Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin webbplats eller, i förekommande fall, på den centrala elektroniska plattformen eller den webbplats som den berörda medlemsstaten har utsett. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till webbplatsen eller till den centrala elektroniska plattformen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.

2.   För vart och ett av de fusionerande bolagen, och med förbehåll för ytterligare krav som ställs av den medlemsstat som bolaget lyder under, ska följande uppgifter offentliggöras i denna medlemsstats officiella tidning:

a)

Form, namn och säte för vart och ett av de fusionerande bolagen.

b)

Det register dit handlingarna enligt artikel 16.3 har lämnats för vart och ett av de fusionerande bolagen samt deras löpnummer i detta register.

c)

En uppgift om hur vart och ett av de fusionerande bolagens borgenärer och i förekommande fall minoritetsdelägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt den adress där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas.

Artikel 124

Lednings- eller förvaltningsorganets rapport

Lednings- eller förvaltningsorganet i vart och ett av de fusionerande bolagen ska utarbeta en rapport till bolagsmännen med en förklaring av och motivering till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande fusionen samt förklara konsekvenserna av den gränsöverskridande fusionen för bolagsmän, borgenärer och arbetstagare.

Rapporten ska göras tillgänglig för bolagsmännen och arbetstagarnas företrädare eller, om sådana företrädare saknas, för arbetstagarna själva minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 126.

Om lednings- eller förvaltningsorganet i något av de fusionerande bolagen inom skälig tid erhåller ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, i enlighet med nationell lagstiftning, ska detta yttrande bifogas rapporten.

Artikel 125

Oberoende rapport av sakkunnig

1.   För varje fusionerande bolag ska oberoende sakkunniga utarbeta en rapport riktad till bolagsmännen som ska vara tillgänglig senast en månad före den bolagsstämma som avses i artikel 126. Dessa sakkunniga kan, i enlighet med lagstiftningen i varje medlemsstat, vara fysiska eller juridiska personer.

2.   Som ett alternativ till de sakkunniga som granskar planen för varje fusionerande bolags räkning får en eller flera oberoende sakkunniga, utsedda för detta ändamål på de fusionerande bolagens gemensamma begäran av en rättslig eller administrativ myndighet, eller godkända av en sådan myndighet, i den medlemsstat av vars lagstiftning något av de fusionerande bolagen eller det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas, granska den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen och upprätta en gemensam skriftlig rapport avsedd för samtliga delägare.

3.   Rapporten från de sakkunniga ska innehålla åtminstone de uppgifter som föreskrivs i artikel 96.2. De sakkunniga ska ha rätt att av vart och ett av de fusionerande bolagen begära de upplysningar som de anser vara nödvändiga för att de ska kunna fullgöra sin uppgift.

4.   Det ska inte krävas vare sig någon granskning av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen av oberoende sakkunniga eller någon rapport från de sakkunniga om alla delägare i vart och ett av de bolag som ingår i den gränsöverskridande fusionen är eniga om detta.

Artikel 126

Godkännande av bolagsstämman

1.   Efter att ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, ska bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen besluta om godkännande av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen.

2.   Bolagsstämman i varje fusionerande bolag får förbehålla sig rätten att ställa som villkor för den gränsöverskridande fusionens genomförande att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelser som beslutats för arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.

3.   Om villkoren i artikel 94 uppfylls, behöver medlemsstaternas lagstiftning inte innehålla krav på att det övertagande bolagets bolagsstämma ska godkänna fusionen.

Artikel 127

Fusionsintyg

1.   Varje medlemsstat ska utse den domstol, notarius publicus eller annan behörig myndighet som ska kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet för den del av förfarandet som gäller varje fusionerande bolag som omfattas av den statens lagstiftning.

2.   I de berörda medlemsstaterna ska den myndighet som avses i punkt 1 för varje fusionerande bolag som omfattas av den statens lagstiftning utan dröjsmål utfärda ett intyg som slutgiltigt styrker att vad som krävs i fråga om handlingar och formaliteter före fusionen har fullgjorts.

3.   Om lagstiftningen i den medlemsstat som ett fusionerande bolag omfattas av föreskriver ett förfarande för att granska och ändra värdepapperens eller andelarnas utbytesförhållande, eller ett förfarande för att kompensera minoritetsdelägare, utan att förhindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen, ska sådana förfaranden endast vara tillämpliga om andra fusionerande bolag som befinner sig i medlemsstater som inte föreskriver sådana förfaranden, när de godkänner planen för den gränsöverskridande fusionen enligt artikel 126.1, uttryckligen accepterar att bolagsmännen i det fusionerande bolaget har möjlighet att tillgripa dessa förfaranden, som ska inledas vid den domstol som har behörighet i fråga om detta fusionerande bolag. I sådana fall får den myndighet som avses i punkt 1 utfärda det intyg som avses i punkt 2 även om ett sådant förfarande inletts. Intyget ska emellertid ange att förfarandet har inletts. Beslutet enligt förfarandet ska vara bindande för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen och alla dess bolagsmän.

Artikel 128

Kontroll av den gränsöverskridande fusionens lagenlighet

1.   Varje medlemsstat ska utse den domstol, notarius publicus eller annan behörig myndighet som ska kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet för den del av förfarandet som gäller genomförandet av den gränsöverskridande fusionen och i förekommande fall bildandet av ett nytt bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen när detta bolag omfattas av den statens lagstiftning. Myndigheten ska i synnerhet kontrollera att de fusionerande bolagen har godkänt den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen med samma lydelse och, när så är lämpligt, att de närmare bestämmelserna för arbetstagarnas medverkan har fastställts i enlighet med artikel 133.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska därför varje fusionerande bolag överlämna det intyg som avses i artikel 127.2 till den myndighet som avses i punkt 1 inom sex månader från intygets utfärdande samt en kopia av den gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen som godkänts av den bolagsstämma som avses i artikel 126.

Artikel 129

Tidpunkten då den gränsöverskridande fusionen får verkan

Den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan ska bestämmas i enlighet med den medlemsstats lagstiftning som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av. Denna tidpunkt ska infalla efter det att de kontroller som avses i artikel 128 har genomförts.

Artikel 130

Registrering

Lagstiftningen i varje medlemsstat som de fusionerande företagen omfattades av ska avgöra för respektive stats territorium hur den gränsöverskridande fusionens genomförande, i enlighet med artikel 16, ska offentliggöras i de offentliga register till vilka varje företag är skyldigt att lämna in sina handlingar.

Registret för registrering av det företag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska utan dröjsmål, via det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.2, meddela det register till vilket vart och ett av företagen var skyldigt att lämna in sina handlingar att den gränsöverskridande fusionen har ägt rum. Den föregående registreringen ska raderas, i tillämpliga fall, vid mottagandet av det meddelandet, men inte tidigare.

Artikel 131

Den gränsöverskridande fusionens rättsverkningar

1.   När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 119.2 a och c ska följande rättsverkningar inträda vid den tidpunkt som avses i artikel 129:

a)

Det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder ska överföras till det övertagande bolaget.

b)

Bolagsmännen i det överlåtande bolaget ska bli bolagsmän i det övertagande bolaget.

c)

Det överlåtande bolaget ska upphöra att existera.

2.   När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 119.2 b ska följande rättsverkningar inträda vid den tidpunkt som avses i artikel 129:

a)

De fusionerande bolagens samtliga tillgångar och skulder ska överföras till det nya bolaget.

b)

Bolagsmännen i de fusionerande bolagen ska bli bolagsmän i det nybildade bolaget.

c)

De fusionerande bolagen ska upphöra att existera.

3.   Om lagstiftningen i medlemsstaterna vid gränsöverskridande fusion mellan bolag som omfattas av detta kapitel kräver att särskilda formaliteter uppfylls för att de fusionerande bolagens överföring av vissa tillgångar, rättigheter och skyldigheter ska få rättsverkan gentemot tredje man, ska dessa formaliteter fullgöras av det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.

4.   De fusionerande bolagens rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan ska, på grund av att denna gränsöverskridande fusion får verkan, överföras till det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan.

5.   Inga andelar i det övertagande bolaget ska utbytas mot andelar i det överlåtande bolaget vilka innehas antingen

a)

av det övertagande bolaget eller genom en person som handlar i eget namn men på dess vägnar,

b)

eller av det överlåtande bolaget eller genom en person som handlar i eget namn men på dess vägnar.

Artikel 132

Förenklade formaliteter

1.   När en gränsöverskridande fusion genom absorption genomförs av ett bolag som innehar samtliga andelar och alla andra värdepapper som berättigar till rösträtt vid bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen,

ska bestämmelserna i artikel 122 b, c och e, artikel 125 och artikel 131.1 b inte tillämpas,

ska bestämmelserna i artikel 126.1 inte tillämpas på det eller de överlåtande bolagen.

2.   Om en gränsöverskridande fusion genom förvärv genomförs av ett bolag som innehar minst 90 %, men inte alla, aktier och andra värdepapper som ger rösträtt på bolagsstämmor i det eller de bolag som förvärvas, ska utlåtanden av en oberoende sakkunnig eller av oberoende sakkunniga och de handlingar som behövs för en granskning bara krävas i den mån detta fastställs i den nationella lagstiftning som reglerar antingen det förvärvande bolaget eller det bolag som ska förvärvas i enlighet med kapitel I i avdelning II.

Artikel 133

Arbetstagarnas medverkan

1.   Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 2 ska det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där dess säte är beläget.

2.   Eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där sätet för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen är beläget ska emellertid inte tillämpas, om minst ett av de fusionerande bolagen under de sex månader som föregår offentliggörandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen enligt artikel 123 har ett genomsnittligt antal arbetstagare som överstiger 500 och omfattas av bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG eller om det i den nationella lagstiftning som tillämpas på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen

a)

inte föreskrivs åtminstone samma nivå för arbetstagarnas medverkan som den som gäller för de berörda fusionerande bolagen, mätt genom andelen representanter för arbetstagarna bland ledamöterna i förvaltningsorganet eller tillsynsorganet eller dessas kommittéer eller i ledningsgruppen, som omfattar bolagets resultatenheter, och som omfattas av arbetstagarnas medverkan, eller

b)

inte föreskrivs samma rätt till medverkan för arbetstagare i driftsenheter i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen och som är belägna i andra medlemsstater som för arbetstagarna i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen har sitt säte.

3.   I de fall som avses i punkt 2 ska arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen samt deras inflytande över besluten om dessa rättigheter, i tillämpliga delar och om inte annat följer av punkterna 4–7, regleras av medlemsstaterna enligt de principer och förfaranden som anges i artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i förordning (EG) nr 2157/2001 och följande bestämmelser i direktiv 2001/86/EG:

a)

Artikel 3.1, 3.2, 3.3, 3.4 första stycket första strecksatsen och andra stycket, 3.5 samt 3.7.

b)

Artikel 4.1, 4.2 a, g och h samt 4.3.

c)

Artikel 5.

d)

Artikel 6.

e)

Artikel 7.1, 7.2 första stycket led b och andra stycket samt 7.3. I detta kapitel ska dock den procentandel som krävs enligt artikel 7.2 första stycket led b i direktiv 2001/86/EG för tillämpningen av de referensbestämmelser som återges i del 3 i bilagan till det direktivet ökas från 25 % till 33 1/3 %.

f)

Artiklarna 8, 10 och 12.

g)

Artikel 13.4.

h)

Del 3 led b i bilagan.

4.   När medlemsstaterna reglerar de principer och förfaranden som avses i punkt 3

a)

ska de ge de relevanta organen i de fusionerande bolagen befogenhet att utan föregående förhandlingar välja att direkt omfattas av de referensbestämmelser för medverkan som avses i punkt 3 h ovan, enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska ha sitt säte och iaktta dessa bestämmelser från och med dagen för registreringen,

b)

ska de ge det särskilda förhandlingsorganet rätt att med två tredjedels majoritet som företräder minst två tredjedelar av arbetstagarna, däribland rösterna från de ledamöter som representerar arbetstagare i minst två medlemsstater, besluta att inte inleda förhandlingar eller avsluta förhandlingar som redan inletts och att iaktta de gällande bestämmelserna om medverkan i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska ha sitt säte,

c)

får de, i de fall referensbestämmelserna för medverkan gäller efter föregående förhandlingar och utan hinder av dessa bestämmelser, besluta att begränsa andelen ledamöter som representerar arbetstagarna i förvaltningsorganet i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Om antalet ledamöter som representerar arbetstagarna i ett av de fusionerande bolagen utgjorde minst en tredjedel av förvaltnings- eller tillsynsorganet får begränsningen dock aldrig leda till en lägre andel ledamöter som företräder arbetstagarna i förvaltningsorganet än en tredjedel.

5.   Utvidgningen av rätten till medverkan till att omfatta de arbetstagare i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen vilka är anställda i en annan medlemsstat, enligt punkt 2 b, medför inte någon skyldighet för de medlemsstater som väljer att göra detta att beakta dessa arbetstagare när de beräknar den tröskel för arbetsstyrkans storlek som ger rätt till medverkan enligt den nationella lagstiftningen.

6.   När minst ett av de fusionerande bolagen omfattas av ett system för arbetstagares medverkan och det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska omfattas av ett sådant system i enlighet med bestämmelserna i punkt 2, ska bolaget ha en rättslig form som medger rätt till medverkan.

7.   När det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av ett system för arbetstagares medverkan ska bolaget vidta åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rätt till medverkan skyddas vid eventuella därpå följande inhemska fusioner inom tre år efter det att den gränsöverskridande fusionen har trätt i kraft, genom att i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 134

Giltighet

En gränsöverskridande fusion som trätt i kraft i enlighet med artikel 129 får inte ogiltigförklaras.

KAPITEL III

Delning av publika aktiebolag

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 135

Allmänna bestämmelser om delningsförfaranden

1.   Om medlemsstaterna tillåter de bolagsformer som anges i bilaga I och som är underställda deras lagstiftning att genomföra en sådan delning genom förvärv som anges i artikel 136, ska medlemsstaterna låta förfarandet omfattas av avsnitt 2 i detta kapitel.

2.   Om medlemsstaterna tillåter de bolagsformer som avses i punkt 1 att genomföra en sådan delning genom bildande av nytt bolag som anges i artikel 155, ska medlemsstaterna låta förfarandet omfattas av avsnitt 3 i detta kapitel.

3.   Om medlemsstaterna tillåter de bolagsformer som avses i punkt 1 att genomföra ett förfarande varigenom en sådan delning genom förvärv som anges i artikel 136.1 äger rum i förening med en sådan delning genom bildande av ett eller flera nya bolag som anges i artikel 155.1, ska medlemsstaterna låta förfarandet omfattas av avsnitt 2 i detta kapitel och artikel 156.

4.   Artikel 87.2, 87.3 och 87.4 ska tillämpas.

Avsnitt 2

Delning genom förvärv

Artikel 136

Definition av delning genom förvärv

1.   I detta kapitel avses med delning genom förvärv ett sådant förfarande varigenom ett bolag upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till flera än ett bolag i utbyte mot att aktieägarna i det delade bolaget tilldelas aktier i de bolag som mottar tillskott med anledning av delningen (de mottagande bolagen) och i förekommande fall en kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av de tilldelade aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, aktiernas bokförda parivärde.

2.   Artikel 89.2 ska tillämpas.

3.   Då detta kapitel hänvisar till bestämmelser i kapitel I i avdelning II ska med fusionerande bolag avses de bolag som deltar i en delning, med överlåtande bolag det delade bolaget, med övertagande bolag vart och ett av de mottagande bolagen och med fusionsplan delningsplanen.

Artikel 137

Delningsplan

1.   Förvaltnings- och ledningsorganen i de bolag som deltar i delningen ska upprätta en skriftlig delningsplan.

2.   Delningsplanen ska innehålla minst följande uppgifter:

a)

Form, namn och säte för de bolag som deltar i delningen.

b)

Aktiernas utbytesförhållande och i förekommande fall storleken av den kontanta ersättningen.

c)

De närmare villkoren för tilldelning av aktier i de mottagande bolagen.

d)

Den tidpunkt från vilken sistnämnda aktier ger rätt till utdelning av vinst samt varje särskilt förhållande som berör denna rätt.

e)

Den tidpunkt från vilken det delade bolagets åtgärder i bokföringshänseende ska anses företagna för något av de mottagande bolagens räkning.

f)

De rättigheter som de mottagande bolagen tillförsäkrar innehavare av sådana aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna och innehavare av andra värdepapper än aktier eller de åtgärder som föreslås till förmån för dessa personer.

g)

Varje särskild förmån som beviljas de sakkunniga som anges i artikel 142.1 och ledamöterna av förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i de bolag som deltar i delningen.

h)

En noggrann beskrivning och fördelning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de mottagande bolagen.

i)

Fördelningen på det delade bolagets aktieägare av aktier i de mottagande bolagen och grunderna för fördelningen.

3.   Om en tillgång inte har fördelats i delningsplanen och en tolkning av denna inte gör det möjligt att bestämma fördelningen, ska tillgången eller dess värde fördelas mellan alla de mottagande bolagen i förhållande till den del av nettotillgångarna som har tilldelats vart och ett av bolagen enligt delningsplanen.

Om en skuld inte har fördelats i delningsplanen och en tolkning av denna inte gör det möjligt att bestämma fördelningen ska varje mottagande bolag ansvara solidariskt för skulden. Medlemsstaterna får bestämma att detta solidariska ansvar ska begränsas till den nettobehållning som tilldelas vart och ett av de mottagande bolagen.

Artikel 138

Offentliggörande av delningsplanen

Delningsplanen ska offentliggöras för vart och ett av de bolag som deltar i delningen, enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 16, minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om delningsplanen.

Ett företag som deltar i delningen ska undantas från kravet på offentliggörande i artikel 16 om företaget, under en oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om delningsplanen och avslutas tidigast när denna bolagsstämma avslutas, gör delningsplanen tillgänglig på sin egen webbplats, kostnadsfritt för allmänheten. Medlemsstaterna får inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och får endast införa sådana krav och begränsningar i den mån de är proportionella för att uppfylla dessa mål.

Med avvikelse från andra stycket får medlemsstaterna kräva att det offentliggörande som nämns i det stycket ska ske via den centrala elektroniska plattform som avses i artikel 16.5. Medlemsstaterna får alternativt kräva att sådant offentliggörande ska ske på annan webbplats som de har utsett för detta ändamål. Om medlemsstaterna utnyttjar någon av dessa möjligheter ska de se till att det inte tas ut någon särskild avgift från företagen för detta offentliggörande.

Om en annan webbplats än den centrala elektroniska plattformen används ska en hänvisning som ger åtkomst till den webbplatsen offentliggöras på den centrala elektroniska plattformen minst en månad före dagen för bolagsstämman. I hänvisningen ska även anges vilken dag delningsplanen offentliggjordes på webbplatsen, och den ska kostnadsfritt vara tillgänglig för allmänheten. Ingen särskild avgift ska tas ut av företagen för detta offentliggörande.

Förbudet i det tredje och fjärde stycket mot att ta ut en särskild avgift av företag för ett offentliggörande ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att till företagen överföra kostnader som rör den centrala elektroniska plattformen.

Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen under en viss period efter bolagsstämman på sin webbplats eller, i förekommande fall, på den centrala elektroniska plattformen eller den webbplats som den berörda medlemsstaten har utsett. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till webbplatsen eller till den centrala elektroniska plattformen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.

Artikel 139

Godkännande av bolagsstämman i varje bolag som deltar i delningen

1.   En delning fordrar godkännande av minst bolagsstämman i varje bolag som deltar i delningen. Artikel 93 ska tillämpas i fråga om vilken majoritet som fordras för sådana beslut, beslutens räckvidd och i vilka fall det fordras en särskild omröstning.

2.   Om aktieägarna i det delade bolaget tilldelas aktier i de mottagande bolagen på annat sätt än i förhållande till sin rätt till kapitalet i det delade bolaget, får medlemsstaterna föreskriva att minoritetsaktieägarna i det delade bolaget ska ha rätt att få sina aktier inlösta. De ska i sådant fall ha rätt till ett vederlag som svarar mot värdet av deras aktier. Om tvist uppkommer angående vederlaget ska det vara möjligt att få detta bestämt av domstol.

Artikel 140

Undantag från kravet på godkännande från bolagsstämman i ett mottagande bolag

Lagstiftningen i en medlemsstat behöver inte föreskriva att delningen ska godkännas av bolagsstämman i ett mottagande bolag, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Det i artikel 138 föreskrivna offentliggörandet sker, för det mottagande bolaget, minst en månad före dagen för den bolagsstämma i det delade bolaget som ska besluta om delningsplanen.

b)

Alla aktieägare i det mottagande bolaget har rätt att minst en månad före den i led a nämnda dagen ta del av de i artikel 143.1 angivna handlingarna hos det mottagande bolaget där detta har sitt säte.

c)

En eller flera aktieägare i det mottagande bolaget med ett aktieinnehav som uppgår till en viss minsta procent av det tecknade kapitalet har rätt att fordra att en bolagsstämma i det mottagande bolaget sammankallas för att besluta om godkännande av delningen. Det minsta procenttalet får inte sättas högre än till 5 %. Medlemsstaterna får dock föreskriva att aktier utan rösträtt inte ska tas med vid denna beräkning.

Vid tillämpningen av led b i första stycket ska artikel 143.2, 143.3 och 143.4 tillämpas.

Artikel 141

Utförlig skriftlig redogörelse och underrättelse om delningen

1.   Förvaltnings- och ledningsorganen i vart och ett av de bolag som deltar i delningen ska upprätta en utförlig skriftlig redogörelse i vilken delningsplanen och därvid särskilt utbytesförhållandet mellan aktierna och grunderna för deras fördelning förklaras och bedöms rättsligt och ekonomiskt.

2.   Redogörelsen ska i förekommande fall även ange särskilda värderingssvårigheter.

I förekommande fall ska i redogörelsen även anges om det för de mottagande bolagen har upprättats något sådant utlåtande över apportegendom som avses i artikel 70.2 och i vilket register utlåtandet ska vara infört.

3.   Förvaltnings- eller ledningsorganen i det delade bolaget ska underrätta bolagsstämman i det bolaget samt de mottagande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan, så att dessa organ kan underrätta sina respektive bolagsstämmor, om alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har inträffat mellan tidpunkten för upprättandet av delningsplanen och tidpunkten för den bolagsstämma i det delade bolaget som ska besluta om delningsplanen.

Artikel 142

Granskning av delningsplanen av sakkunniga

1.   För vart och ett av de bolag som deltar i delningen ska en eller flera oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en domstol eller en förvaltningsmyndighet, granska delningsplanen och lämna ett skriftligt utlåtande till aktieägarna. Lagstiftningen i en medlemsstat kan dock föreskriva att det får förordnas en eller flera oberoende sakkunniga för alla de bolag som deltar i delningen, om förordnandet meddelas av en domstol eller en förvaltningsmyndighet på bolagens gemensamma begäran. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller andra bolag.

2.   Artikel 96.2 och 96.3 ska tillämpas.

Artikel 143

Tillhandahållande av handlingar så att aktieägarna kan ta del av dem

1.   Minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om delningsplanen ska alla aktieägare ha rätt att hos bolaget där detta har sitt säte ta del av minst följande handlingar:

a)

Delningsplanen.

b)

Årsbokslut och förvaltningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren för de bolag som deltar i delningen.

c)

I förekommande fall, en särskild redovisning som ska upprättas tidigast den första dagen i den tredje månaden före den tidpunkt då delningsplanen upprättades, om det senaste årsbokslutet avser ett räkenskapsår som avslutades mer än sex månader före denna tidpunkt.

d)

I förekommande fall, de i artikel 141.1 nämnda redogörelserna av förvaltnings- eller ledningsorganen i de bolag som deltar i delningen.

e)

I förekommande fall de utlåtanden som nämns i artikel 142.

Vid tillämpning av led c i första stycket ska en redovisning inte krävas om företaget offentliggör en halvårsrapport i enlighet med artikel 5 i direktiv 2004/109/EG och gör det tillgängligt för aktieägarna i enlighet med denna punkt.

2.   Den i punkt 1 c nämnda särskilda redovisningen ska utarbetas enligt samma metoder och med begagnande av samma uppställning som den senaste balansräkningen.

Lagstiftningen i en medlemsstat får dock föreskriva

a)

att någon ny fysisk inventering inte behöver genomföras,

b)

att de värden som har åsatts i den senaste balansräkningen endast behöver ändras så att de återspeglar affärshändelserna; hänsyn ska dock tas till

i)

avskrivningar och avsättningar under den mellanliggande tiden,

ii)

sådana väsentliga ändringar av faktiska värden som inte framgår av bokföringen.

3.   Varje aktieägare ska ha rätt att på begäran och kostnadsfritt få kopior av samtliga eller, om så önskas, vissa av de i punkt 1 nämnda handlingarna.

Om en aktieägare har givit sitt medgivande till att företaget använder elektroniska metoder att förmedla information får sådana handlingar skickas via elektronisk post.

4.   Ett företag ska undantas från kravet på att göra de handlingar som avses i punkt 1 tillgängliga där det har sitt säte om företaget, under en oavbruten period som inleds minst en månad före dagen för den bolagsstämma som ska besluta om delningsplanen och avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas, gör handlingarna tillgängliga på sin webbplats. Medlemsstaterna får endast underkasta detta undantag sådana krav och begränsningar som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet och endast i den mån de är proportionella för att uppfylla dessa mål.

Punkt 3 ska inte vara tillämplig om webbplatsen gör det möjligt för aktieägarna att under hela den period som avses i första stycket i denna punkt ladda ner och skriva ut de handlingar som avses i punkt 1. I detta fall får medlemsstaterna emellertid föreskriva att företaget gör dessa handlingar tillgängliga för aktieägarna där det har sitt säte.

Medlemsstaterna får kräva att företag ska behålla informationen på sin webbplats under en viss period efter bolagsstämman. Medlemsstaterna får fastställa konsekvenserna av ett tillfälligt avbrott i åtkomsten till webbplatsen som orsakas av tekniska eller andra faktorer.

Artikel 144

Förenklade formaliteter

1.   Det ska inte krävas vare sig någon granskning av delningsplanen eller något utlåtande från en sakkunnig i enlighet med artikel 142.1 om alla delägare och innehavare av andra värdepapper med rösträtt i vart och ett av de bolag som ingår i delningen är eniga om detta.

2.   Medlemsstaterna får tillåta att artikel 141 och artikel 143.1 c och d inte tillämpas, om alla delägare och innehavare av andra värdepapper med rösträtt i vart och ett av de bolag som ingår i delningen är eniga om detta.

Artikel 145

Skydd för anställdas rättigheter

Skyddet för de anställdas rättigheter i varje bolag som deltar i delningen ska regleras enligt direktiv 2001/23/EG.

Artikel 146

Skydd av rättigheter för borgenärer i de bolag som deltar i delningen; solidariskt ansvar för de mottagande bolagen

1.   Lagstiftningen i medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer i de bolag som deltar i delningen vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av delningsplanen och inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska det i medlemsstaternas lagstiftning åtminstone fastställas att dessa borgenärer ska ha rätt till betryggande skyddsåtgärder, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i det delade bolaget och i de bolag till vilka skulderna ska överföras enligt delningsplanen samt om borgenärerna inte redan har sådana skyddsåtgärder.

Medlemsstaterna ska fastställa villkor för det skydd som avses i punkt 1 och i det första stycket i denna punkt. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter se till att borgenärerna har rätt att ansöka hos lämpliga administrativa och rättsliga myndigheter om betryggande skyddsåtgärder, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att delningen gör att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att inga betryggande skyddsåtgärder har givits av företaget.

3.   Om en borgenär inte har gottgjorts av det bolag till vilken skulden har överförts enligt delningsplanen, ska de mottagande bolagen ansvara solidariskt för skulden. Medlemsstaterna får begränsa ansvarigheten till den nettobehållning som tilldelas varje bolag, utom i fråga om det bolag till vilket skulden har överförts. Medlemsstaterna behöver dock inte tillämpa denna punkt, om delningen sker under tillsyn av en domstol som avses i artikel 157 och en majoritet av borgenärerna, företrädande tre fjärdedelar av de sammanlagda fordringarna, eller en majoritet av en kategori borgenärer i det delade bolaget, företrädande tre fjärdedelar av fordringarna inom denna kategori, vid ett sammanträde enligt artikel 157.1 c har avstått från att göra detta solidariska ansvar gällande.

4.   Artikel 99.3 ska tillämpas.

5.   Med förbehåll för bestämmelser om ett gemensamt utövande av obligationshavarnas rättigheter i de bolag som deltar i delningen ska punkterna 1–4 tillämpas på obligationshavarna, om inte dessa vid ett sammanträde – förutsatt att sådana sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt delningen.

6.   Medlemsstaterna får föreskriva att de mottagande bolagen ska ansvara solidariskt för det delade bolagets förpliktelser. I så fall behöver de inte tillämpa punkterna 1–5.

7.   Om en medlemsstat tillämpar den i punkterna 1–5 angivna ordningen till skydd för borgenärerna samtidigt som medlemsstaten kräver solidariskt ansvar av de mottagande bolagen enligt punkt 6, får medlemsstaten begränsa detta ansvar till den nettobehållning som har tilldelats vart och ett av bolagen.

Artikel 147

Skydd för innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna

Innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna ska, i de mottagande bolag mot vilka värdepapperen enligt delningsplanen kan göras gällande, ha minst samma rättigheter som i det delade bolaget, om inte innehavarna av värdepapperen vid ett sammanträde – förutsatt att sådana sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt en ändring av rättigheterna eller har rätt att få värdepapperen återköpta.

Artikel 148

Upprättande och officiellt bestyrkande av handlingar

Om lagstiftningen i en medlemsstat inte föreskriver någon förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av att en delning är lagenlig eller om denna kontroll inte omfattar alla för delningen föreskrivna rättshandlingar, ska artikel 102 tillämpas.

Artikel 149

Tidpunkten då delningen blir gällande

Lagstiftningen i medlemsstaterna ska ange den tidpunkt då delningen blir gällande.

Artikel 150

Formaliteter för offentliggörande

1.   En delning ska för vart och ett av de bolag som deltar i delningen offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning som ska vara i överensstämmelse med artikel 16.

2.   Varje mottagande bolag kan själv vidta de formaliteter angående offentliggörandet som hänför sig till det delade bolaget.

Artikel 151

Delningens rättsverkningar

1.   En delning ska i kraft av själva lagstiftningen ha följande rättsverkningar, vilka ska inträda samtidigt:

a)

Både i förhållandet mellan det delade bolaget och de mottagande bolagen och i förhållandet till tredje man övergår det delade bolagets samtliga tillgångar och skulder till de mottagande bolagen; övergången ska äga rum enligt fördelningen i delningsplanen eller artikel 137.3.

b)

Aktieägarna i det delade bolaget blir aktieägare i ett eller flera av de mottagande bolagen enligt fördelningen i delningsplanen.

c)

Det delade bolaget upphör.

2.   Aktier i ett mottagande bolag får inte ges i utbyte mot aktier i det delade bolaget, om aktierna i det delade bolaget innehas antingen

a)

av det mottagande bolaget själv eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, eller

b)

av det delade bolaget själv eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning.

3.   Vad nu sagts ska inte inkräkta på den lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver särskilda formaliteter för att överföringen av vissa tillgångar, rättigheter och förpliktelser från det delade bolaget ska gälla mot tredje man. Det eller de mottagande bolagen till vilka sådana tillgångar, rättigheter eller förpliktelser överförs enligt delningsplanen eller artikel 137.3 får själva verkställa dessa formaliteter. Lagstiftningen i medlemsstaterna kan dock tillåta att det delade bolaget fortsätter att verkställa dessa formaliteter under en begränsad tid som, utom i undantagsfall, inte får vara längre än sex månader räknat från den tidpunkt då delningen blir gällande.

Artikel 152

Civilrättsligt ansvar för ledamöter i förvaltnings- eller ledningsorganen i ett bolag som delas

Lagstiftningen i medlemsstaterna ska minst innehålla regler om det civilrättsliga ansvar som ledamöterna i det delade bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska ha mot det bolagets aktieägare på grund av fel som ledamöterna i dessa organ uppsåtligen eller av vårdslöshet har begått vid förberedelsen och genomförandet av delningen, samt regler om det civilrättsliga ansvar som de sakkunniga, vilka ansvarar för upprättandet i det delade bolaget av det i artikel 142 angivna utlåtandet, ska ha på grund av fel som de genom oförsvarligt förfarande har begått då de utförde sitt uppdrag.

Artikel 153

Villkor för delningens ogiltighet

1.   Lagstiftningen i medlemsstaterna får endast innehålla sådana regler om ogiltighet av en delning som uppfyller följande villkor:

a)

Ogiltigheten ska beslutas av domstol.

b)

En delning som har blivit gällande enligt artikel 149 förklaras ogiltig endast om det inte har förekommit någon förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av delningens lagenlighet eller officiellt bestyrkta handlingar inte har upprättats eller om det visas att bolagsstämmans beslut är ogiltigt eller kan förklaras ogiltigt enligt nationell rätt.

c)

Rättsliga åtgärder vidtas inte om det har förflutit mer än sex månader från det att delningen kom att gälla mot den som åberopar ogiltigheten eller om bristen har avhjälpts.

d)

Om det är möjligt att avhjälpa den brist, på grund av vilken delningen kan förklaras ogiltig, ger domstolen bolagen i fråga tillfälle att inom viss tid göra detta.

e)

Ett rättsligt avgörande varigenom en delning förklaras ogiltig offentliggörs enligt varje medlemsstats lagstiftning som ska vara i överensstämmelse med artikel 16.

f)

Om en medlemsstats lagstiftning medger att tredje man överklagar avgörandet, vederbörande gör detta senast sex månader efter det att avgörandet offentliggjorts i överensstämmelse med kapitel III i avdelning I.

g)

Ett avgörande varigenom en delning förklaras ogiltig inkräktar inte i och för sig på giltigheten av de förpliktelser som har uppkommit för eller gentemot de mottagande bolagen innan avgörandet blev offentligt tillgängligt men efter den i artikel 149 angivna tidpunkten.

h)

Varje mottagande bolag ansvarar för de förpliktelser som åvilar bolaget och som har uppkommit efter den tidpunkt då delningen blev gällande men före den tidpunkt då avgörandet om delningens ogiltighet offentliggjordes. Även det delade bolaget ska ansvara för dessa förpliktelser. Medlemsstaterna får föreskriva att detta ansvar ska begränsas till den del av nettobehållningen som har tilldelats det mottagande bolag för vilket förpliktelserna har uppkommit.

2.   Med avvikelse från punkt 1 a i den här artikeln får lagstiftningen i en medlemsstat även föreskriva att en administrativ myndighet kan besluta om en delnings ogiltighet, om ett sådant avgörande kan överklagas till domstol. Bestämmelserna i punkt 1 b och d–h i den här artikeln ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den administrativa myndigheten. Ogiltighetsförfarandet får inte inledas senare än sex månader efter den i artikel 149 angivna tidpunkten.

3.   Vad nu sagts inkräktar inte på medlemsstaternas lagstiftning om ogiltighetsförklaring av en delning med anledning av annan kontroll än den förebyggande rättsliga eller administrativa kontrollen av delningens lagenlighet.

Artikel 154

Undantag från kravet på godkännande av bolagsstämman i det bolag som ska delas

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 140 ska medlemsstaterna inte kräva att delningen godkänns på bolagsstämma i det bolag som ska delas om de mottagande bolagen tillsammans äger alla aktier i det bolag som ska delas och alla andra värdepapper som ger rösträtt vid bolagsstämmor i det bolag som ska delas, och följande villkor är uppfyllda:

a)

det i artikel 138 föreskrivna offentliggörandet äger rum för vart och ett av de bolag som deltar i förfarandet minst en månad innan förfarandet blir gällande,

b)

alla aktieägare i de bolag som deltar i delningen har rätt att minst en månad innan förfarandet blir gällande, hos sitt bolag där detta har sitt säte ta del av de i artikel 143.1 angivna handlingarna,

c)

om någon bolagsstämma i det delade bolaget inte sammankallas för att besluta om godkännande av delningen, ska de i artikel 141.3 föreskrivna upplysningarna avse alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har inträffat efter upprättandet av delningsplanen.

Vid tillämpning av led b i första stycket ska artikel 143.2, 143.3 och 143.4 samt artikel 144 tillämpas.

Avsnitt 3

Delning genom bildande av nya bolag

Artikel 155

Definition av delning genom bildande av nya bolag

1.   I detta kapitel avses med delning genom bildande av nya bolag ett sådant förfarande varigenom ett bolag upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till flera än ett nybildat bolag, mot vederlag till aktieägarna i det delade bolaget i form av aktier i de mottagande bolagen och i förekommande fall en kontant ersättning som inte får överstiga 10 % av de tilldelade aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, aktiernas bokförda parivärde.

2.   Artikel 90.2 ska tillämpas.

Artikel 156

Tillämpning av regler om delning genom förvärv

1.   Artiklarna 137, 138 och 139, 141, 142.1 och 142.2 samt artiklarna 143–153 ska tillämpas vid delning genom bildande av nya bolag, dock med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 11 och 12. Därvid ska med bolag som deltar i delningen avses det delade bolaget och med mottagande bolag vart och ett av de nya bolagen.

2.   Delningsplanen ska utöver de uppgifter som anges i artikel 137.2 ange form, namn och säte för vart och ett av de nya bolagen.

3.   Delningsplanen och, om de är intagna i särskilda handlingar, de nya bolagens stiftelseurkunder eller utkast till stiftelseurkunder och bolagsordningar eller utkast till bolagsordningar måste godkännas av bolagsstämman i det delade bolaget.

4.   Medlemsstaterna ska inte tillämpa kraven i artiklarna 141 och 142 och artikel 143.1 c, d och e om aktierna i vart och ett av de nya bolagen tilldelas aktieägarna i det bolag som ska delas i förhållande till deras rätt till kapitalet i det sistnämnda bolaget.

Avsnitt 4

Delning under tillsyn av domstol

Artikel 157

Delning under tillsyn av domstol

1.   Medlemsstaterna får tillämpa punkt 2 om delningen sker under tillsyn av en domstol med behörighet att

a)

kalla aktieägarna i det delade bolaget till en bolagsstämma för att besluta om delningen,

b)

tillse att aktieägarna i vart och ett av de bolag som deltar i delningen har mottagit eller kan få tillgång till åtminstone de handlingar som avses i artikel 143 i sådan tid att de har möjlighet att gå igenom handlingarna före dagen för den bolagsstämma i deras bolag som ska besluta om delningen; om en medlemsstat begagnar sig av den i artikel 140 angivna möjligheten, ska tidsfristen vara tillräckligt lång för att aktieägarna i de mottagande bolagen ska få möjlighet att utöva de rättigheter som tillkommer dem enligt sistnämnda artikel,

c)

kalla till alla erforderliga sammanträden med borgenärerna i de bolag som deltar i delningen, för att besluta om denna,

d)

tillse att borgenärerna i vart och ett av de bolag som deltar i delningen har mottagit eller kan få tillgång till åtminstone delningsplanen i sådan tid att de har möjlighet att gå igenom planen före den i led b angivna dagen,

e)

godkänna delningsplanen.

2.   Om domstolen fastställer att de i punkt 1 b och d angivna villkoren är uppfyllda och att aktieägarna och borgenärerna inte kan lida någon skada, får domstolen befria de bolag som deltar i delningen från att tillämpa

a)

artikel 138, under förutsättning att den i artikel 146.1 avsedda betryggande ordningen till skydd för borgenärernas rättigheter omfattar alla fordringar oavsett när de har uppkommit,

b)

de i artikel 140 a och b angivna villkoren, om en medlemsstat begagnar sig av den i artikel 140 angivna möjligheten,

c)

artikel 143 såvitt gäller den tid och det sätt som där anges för att ge aktieägarna möjlighet att ta del av de handlingar som avses i den artikeln.

Avsnitt 5

Andra med delning likställda förfaranden

Artikel 158

Delningar med kontant ersättning som överstiger 10 %

Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att den kontanta ersättningen vid ett i artikel 135 angivet förfarande överstiger 10 %, ska avsnitten 2, 3 och 4 i detta kapitel tillämpas.

Artikel 159

Delningar utan att det delade bolaget därvid upplöses

Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett i artikel 135 angivet förfarande utan att det delade bolaget därvid upplöses, ska avsnitten 2, 3 och 4 i detta kapitel tillämpas, med undantag för artikel 151.1 c.

Avsnitt 6

Tillämpningsbestämmelser

Artikel 160

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artiklarna 146 och 147 på innehavare av sådana skuldebrev och andra värdepapper som kan bytas ut mot aktier, om emissionsvillkoren vid tidpunkten för ikraftträdandet av de i artikel 26.1 eller 26.2 i direktiv 82/891/EEG angivna bestämmelserna på förhand har reglerat innehavarnas ställning i händelse av en delning.

AVDELNING III

AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

Artikel 161

Skydd av personuppgifter

Den behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för detta direktiv ska omfattas av direktiv 95/46/EG (36).

Artikel 162

Rapport, regelbunden dialog om systemet för sammankoppling av register och översyn

1.   Kommissionen ska senast den 8 juni 2022 offentliggöra en rapport om hur systemet för sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister fungerar, och då särskilt undersöka den tekniska driften och de ekonomiska aspekterna.

2.   Rapporten ska, om lämpligt, åtföljas av förslag till ändringar av bestämmelser i detta direktiv som rör systemet för sammankoppling av centrala register.

3.   Kommissionen och medlemsstaternas företrädare ska regelbundet sammanträda i lämpligt forum för att diskutera hur frågor som omfattas av detta direktiv avseende systemet för sammankoppling av centrala register fungerar.

4.   Senast den 30 juni 2016 ska kommissionen se över hur de bestämmelser som rör rapporterings- och dokumentationskrav i samband med fusioner och delningar som ändrats eller lagts till genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG (37) fungerar, särskilt vad avser deras effekt när det gäller att minska företagens administrativa börda, mot bakgrund av vunna erfarenheter av tillämpningen av dem, och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, vid behov tillsammans med förslag till ändringar av de bestämmelserna.

Artikel 163

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 25.3 ska ges till kommissionen tills vidare.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 25.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 25.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 164

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 165

Överlämnande

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom de områden som omfattas av detta direktiv.

Artikel 166

Upphävande

Direktiv 82/891/EEG, 89/666/EEG, 2005/56/EG, 2009/101/EG, 2011/35/EU och 2012/30/EU i deras lydelse enligt de direktiv som anges i bilaga III del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och datum för tillämpning av direktiven som anges i bilaga III del B.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 167

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 168

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 14 juni 2017.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

H. DALLI

Ordförande


(1)  EUT C 264, 20.7.2016, s. 82.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 29 maj 2017.

(3)  Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag (EGT L 378, 31.12.1982, s. 47).

(4)  Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT L 395, 30.12.1989, s. 36).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG av den 16 september 2009 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EUT L 258, 1.10.2009, s. 11).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag (EUT L 110, 29.4.2011, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EUT L 315, 14.11.2012, s. 74).

(9)  Se bilaga III, del A.

(10)  Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8).

(11)  EUT C 75, 31.3.2009, s. 1.

(12)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU av den 13 juni 2012 om ändring av rådets direktiv 89/666/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister (EUT L 156, 16.6.2012, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

(16)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

(17)  Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 12.8.1998, s. 16).

(18)  Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).

(20)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).

(21)  Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1).

(22)  Rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (EGT L 294, 10.11.2001, s. 22).

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).

(24)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(26)  Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).

(27)  Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 31.12.1991, s. 7).

(28)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(29)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).

(30)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).

(31)  Rådets direktiv 89/117/EEG av den 13 februari 1989 om skyldigheter angående offentliggörande av årsredovisningshandlingar för i en medlemsstat inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella institut med huvudkontor i en annan medlemsstat (EGT L 44, 16.2.1989, s. 40).

(32)  Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11).

(33)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(34)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(35)  Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT L 26, 31.1.1977, s. 1).

(36)  Direktiv 95/46/EG upphävs och ersätts med verkan från och med den 25 maj 2018 av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(37)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009 om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 78/855/EEG och 82/891/EEG och av direktiv 2005/56/EG vad gäller rapporterings- och dokumentationskrav i samband med fusioner och delningar (EUT L 259, 2.10.2009, s. 14).


BILAGA I

BOLAGSFORMER SOM AVSES I ARTIKLARNA 2.1, 2.2, 44.1, 44.2, 45.2, 87.1, 87.2 OCH 135.1

I Belgien:

société anonyme/naamloze vennootschap.

I Bulgarien:

акционерно дружество.

I Tjeckien:

akciová společnost.

I Danmark:

aktieselskab.

I Tyskland:

Aktiengesellschaft.

I Estland:

aktsiaselts.

I Irland:

cuideachta phoiblí faoi theorainn scaireanna /public company limited by shares,

cuideachta phoiblí faoi theorainn ráthaíochta agus a bhfuil scairchaipiteal aici/public company limited by guarantee and having a share capital.

I Grekland:

ανώνυμη εταιρεία.

I Spanien:

sociedad anónima.

I Frankrike:

société anonyme.

I Kroatien:

dioničko društvo.

I Italien:

società per azioni.

I Cypern:

δημόσιες εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές,

δημόσιες εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση που διαθέτουν μετοχικό κεφάλαιο.

I Lettland:

akciju sabiedrība.

I Litauen:

akcinė bendrovė.

I Luxemburg:

société anonyme.

I Ungern:

nyilvánosan működő részvénytársaság.

I Malta:

kumpanija pubblika ta' responsabbiltà limitata/public limited liability company.

I Nederländerna:

naamloze vennootschap.

I Österrike:

Aktiengesellschaft.

I Polen:

spółka akcyjna.

I Portugal:

sociedade anónima.

I Rumänien:

societate pe acțiuni.

I Slovenien:

delniška družba.

I Slovakien:

akciová spoločnost'.

I Finland:

julkinen osakeyhtiö/publikt aktiebolag.

I Sverige:

aktiebolag.

I Förenade kungariket:

public company limited by shares,

public company limited by guarantee and having a share capital.


BILAGA II

BOLAGSFORMER SOM AVSES I ARTIKLARNA 7.1, 13, 29.1, 36.1, 67.1 OCH 119.1 a

I Belgien:

naamloze vennootschap/société anonyme,

commanditaire vennootschap op aandelen/société en commandite par actions,

personenvennootschap met beperkte aansprakelijkheid/société de personnes à responsabilité limitée.

I Bulgarien:

акционерно дружество, дружество с ограничена отговорност, командитно дружество с акции.

I Tjeckien:

společnost s ručením omezeným, akciová společnost.

I Danmark:

aktieselskab, kommanditaktieselskab, anpartsselskab.

I Tyskland:

die Aktiengesellschaft, die Kommanditgesellschaft auf Aktien, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

I Estland:

aktsiaselts, osaühing.

I Irland:

cuideachtaí atá corpraithe faoi dhliteanas teoranta /companies incorporated with limited liability.

I Grekland:

ανώνυμη εταιρεία, εταιρεία περιωορισμένης ευθύνης, ετερόρρυθμη κατά μετοχές εταιρεία.

I Spanien:

la sociedad anónima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad de responsabilidad limitada.

I Frankrike:

société anonyme, société en commandite par actions, société à responsabilité limitée, société par actions simplifiée.

I Kroatien:

dioničko društvo, društvo s ograničenom odgovornošću.

I Italien:

società per azioni, società in accomandita per azioni, società a responsabilità limitata.

I Cypern:

δημόσιες εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή με εγγύηση, ιδιωτικές εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή με εγγύηση.

I Lettland:

akciju sabiedrība, sabiedrība ar ierobežotu atbildību, komanditsabiedrība.

I Litauen:

akcinė bendrovė, uždaroji akcinė bendrovė.

I Luxemburg:

société anonyme, société en commandite par actions, société à responsabilité limitée.

I Ungern:

részvénytársaság, korlátolt felelősségű társaság.

I Malta:

kumpannija pubblika/public limited liability company,

kumpannija privata/private limited liability company.

I Nederländerna:

naamloze vennootschap, besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid.

I Österrike:

die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

I Polen:

spółka z ograniczoną odpowiedzialnością, spółka komandytowo-akcyjna, spółka akcyjna.

I Portugal:

sociedade anónima de responsabilidade limitada, sociedade em comandita por ações, sociedade por quotas de responsabilidade limitada.

I Rumänien:

societate pe acțiuni, societate cu răspundere limitată, societate în comandită pe acțiuni.

I Slovenien:

delniška družba, družba z omejeno odgovornostjo, komaditna delniška družba.

I Slovakien:

akciová spoločnosť, spoločnosť s ručením obmedzeným.

I Finland:

yksityinen osakeyhtiö/privat aktiebolag,

julkinen osakeyhtiö/publikt aktiebolag.

I Sverige:

aktiebolag.

I Förenade kungariket:

companies incorporated with limited liability.


BILAGA III

DEL A

UPPHÄVDA DIREKTIV OCH EN FÖRTECKNING ÖVER DERAS EFTERFÖLJANDE ÄNDRINGAR

(SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 166)

Rådets direktiv 82/891/EEG

(EGT L 378, 31.12.1982, s. 47)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/63/EG

(EUT L 300, 17.11.2007, s. 47)

Artikel 3

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG

(EUT L 259, 2.10.2009, s. 14)

Artikel 3

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU

(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)

Artikel 116

Rådets direktiv 89/666/EEG

(EGT L 395, 30.12.1989, s. 36)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU

(EUT L 156, 16.6.2012, s. 1)

Artikel 1

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG

(EUT L 310, 25.11.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG

(EUT L 259, 2.10.2009, s. 14)

Artikel 4

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU

(EUT L 156, 16.6.2012, s. 1)

Artikel 2

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU

(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)

Artikel 120

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG

(EUT L 258, 1.10.2009, s. 11)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU

(EUT L 156, 16.6.2012, s. 1)

Artikel 3

Rådets direktiv 2013/24/EU

(EUT L 158, 10.6.2013, s. 365)

Artikel 1 och punkt 1 i del A i bilagan

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU

(EUT L 110, 29.4.2011, s. 1)

Rådets direktiv 2013/24/EU

(EUT L 158, 10.6.2013, s. 365)

Artikel 1 och punkt 3 i del A i bilagan

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU

(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)

Artikel 122

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU

(EUT L 315, 14.11.2012, s. 74)

Rådets direktiv 2013/24/EU

(EUT L 158, 10.6.2013, s. 365)

Artikel 1 och punkt 4 i del A i bilagan

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU

(EUT L 173, 12.6.2014, s. 190)

Artikel 123

DEL B

TIDSFRISTER FÖR INFÖRLIVANDE MED NATIONELL RÄTT OCH DATUM FÖR TILLÄMPNING

(SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 166)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för tillämpning

82/891/EEG

1 januari 1986

89/666/EEG

1 januari 1992

1 januari 1993 (1)

2005/56/EG

15 december 2007

2007/63/EG

31 december 2008

2009/109/EG

30 juli 2011

2012/17/EU

7 juli 2014 (2)

2013/24/EU

1 juli 2013

2014/59/EU

31 december 2014

1 januari 2015 (3)


(1)  Enligt artikel 16.2 i direktiv 89/666/EG krävs det att medlemsstaterna föreskriver att de i punkt 1 avsedda bestämmelserna ska tillämpas från och med den 1 januari 1993 och, när det gäller räkenskapshandlingar, ska tillämpas första gången på årsbokslut för det räkenskapsår som börjar den 1 januari 1993 eller under år 1993.

(2)  Enligt artikel 5.2 i direktiv 2012/17/EU krävs det att medlemsstaterna senast den 8 juni 2017 antar, offentliggör och tillämpar de bestämmelser som är nödvändiga för att uppfylla skyldigheterna i:

artikel 1.3 och 1.4 och artikel 5a i direktiv 89/666/EEG,

artikel 13 i direktiv 2005/56/EG,

artikel 3.1 andra stycket, artikel 3b, artikel 3c, artikel 3d och artikel 4a.3–5 i direktiv 2009/101/EG.

(3)  Enligt artikel 130.1 tredje stycket i direktiv 2014/59/EU, krävs det att medlemsstaterna tillämpar bestämmelser som antagits för att uppfylla avdelning IV kapitel IV avsnitt 5 senast från och med den 1 januari 2016.


BILAGA IV

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 82/891/EEG

Direktiv 89/666/EEG

Direktiv 2005/56/EG

Direktiv 2009/101/EG

Direktiv 2011/35/EU

Direktiv 2012/30/EU

Detta direktiv

Artikel 1

Artikel 1

 

 

 

 

 

Artikel 135

Artikel 2

 

 

 

 

 

Artikel 136

Artikel 3.1 och 3.2

 

 

 

 

 

Artikel 137.1 och 137.2

Artikel 3.3 a

 

 

 

 

 

Artikel 137.3 första stycket

Artikel 3.3 b

 

 

 

 

 

Artikel 137.3 andra stycket

Artikel 4

 

 

 

 

 

Artikel 138

Artikel 5

 

 

 

 

 

Artikel 139

Artikel 6

 

 

 

 

 

Artikel 140

Artikel 7

 

 

 

 

 

Artikel 141

Artikel 8

 

 

 

 

 

Artikel 142

Artikel 9

 

 

 

 

 

Artikel 143

Artikel 10

 

 

 

 

 

Artikel 144

Artikel 11

 

 

 

 

 

Artikel 145

Artikel 12

 

 

 

 

 

Artikel 146

Artikel 13

 

 

 

 

 

Artikel 147

Artikel 14

 

 

 

 

 

Artikel 148

Artikel 15

 

 

 

 

 

Artikel 149

Artikel 16

 

 

 

 

 

Artikel 150

Artikel 17

 

 

 

 

 

Artikel 151

Artikel 18

 

 

 

 

 

Artikel 152

Artikel 19

 

 

 

 

 

Artikel 153

Artikel 20 a och b

 

 

 

 

 

Artikel 154 a och b

Artikel 20 d

 

 

 

 

 

Artikel 154 c

Artikel 21

 

 

 

 

 

Artikel 155

Artikel 22.1, 22.2 och 22.3

 

 

 

 

 

Artikel 156.1, 156.2 och 156.3

Artikel 22.5

 

 

 

 

 

Artikel 156.4

Artikel 23

 

 

 

 

 

Artikel 157

Artikel 24

 

 

 

 

 

Artikel 158

Artikel 25

 

 

 

 

 

Artikel 159

Artikel 26.1

 

 

 

 

 

Artikel 26.2

 

 

 

 

 

Artikel 160.1

Artikel 26.3

 

 

 

 

 

Artikel 26.4

 

 

 

 

 

Artikel 160.2

Artikel 26.5

 

 

 

 

 

Artikel 27

 

 

 

 

 

 

Artikel 1

 

 

 

 

Artikel 29

 

Artikel 2

 

 

 

 

Artikel 30

 

Artikel 3

 

 

 

 

Artikel 31

 

Artikel 4

 

 

 

 

Artikel 32

 

Artikel 5

 

 

 

 

Artikel 33

 

 

 

 

 

Artikel 34.1

 

Artikel 5a.1, 5a.2 och 5a.3

 

 

 

 

Artikel 20.1, 20.2 och 20.3

 

Artikel 33.1

 

Artikel 5a.4

 

 

 

 

Artikel 34.2

 

Artikel 5a.5

 

 

 

 

Artikel 34.3

 

Artikel 6

 

 

 

 

Artikel 35

 

Artikel 7

 

 

 

 

Artikel 36

 

Artikel 8

 

 

 

 

Artikel 37

 

Artikel 9

 

 

 

 

Artikel 38

 

Artikel 10

 

 

 

 

Artikel 39

 

Artikel 11

 

 

 

 

 

Artikel 11a

 

 

 

 

Artikel 161

 

Artikel 12

 

 

 

 

Artikel 40

 

Artikel 13

 

 

 

 

Artikel 41

 

Artikel 14

 

 

 

 

Artikel 42

 

Artikel 15

 

 

 

 

 

Artikel 16

 

 

 

 

 

Artikel 17

 

 

 

 

Artikel 43

 

Artikel 18

 

 

 

 

 

 

Artikel 1

 

 

 

Artikel 118

 

 

Artikel 2

 

 

 

Artikel 119

 

 

Artikel 3

 

 

 

Artikel 120

 

 

Artikel 4

 

 

 

Artikel 121

 

 

Artikel 5

 

 

 

Artikel 122

 

 

Artikel 6

 

 

 

Artikel 123

 

 

Artikel 7

 

 

 

Artikel 124

 

 

Artikel 8

 

 

 

Artikel 125

 

 

Artikel 9

 

 

 

Artikel 126

 

 

Artikel 10

 

 

 

Artikel 127

 

 

Artikel 11

 

 

 

Artikel 128

 

 

Artikel 12

 

 

 

Artikel 129

 

 

Artikel 13

 

 

 

Artikel 130

 

 

Artikel 14

 

 

 

Artikel 131

 

 

Artikel 15

 

 

 

Artikel 132

 

 

Artikel 16

 

 

 

Artikel 133

 

 

Artikel 17

 

 

 

Artikel 134

 

 

Artikel 17a

 

 

 

Artikel 161

 

 

Artikel 18

 

 

 

 

 

 

Artikel 19

 

 

 

 

 

Artikel 20

 

 

 

 

 

Artikel 21

 

 

 

 

 

 

Artikel 1

 

 

Bilaga II

 

 

 

Artikel 2

 

 

Artikel 14

 

 

 

Artikel 2a

 

 

Artikel 15

 

 

 

Artikel 3

 

 

Artikel 16

 

 

 

Artikel 3a

 

 

Artikel 17

 

 

 

Artikel 3b

 

 

Artikel 18

 

 

 

Artikel 3c

 

 

Artikel 19

 

 

 

Artikel 3d

 

 

Artikel 20

 

 

 

Artikel 4

 

 

Artikel 21

 

 

 

Artikel 4a

 

 

Artikel 22

 

 

 

Artikel 4b

 

 

Artikel 23

 

 

 

Artikel 4c första och andra stycket

 

 

Artikel 24 första och andra stycket

 

 

 

Artikel 4c tredje stycket

 

 

 

 

 

Artikel 4d

 

 

Artikel 25

 

 

 

Artikel 4e

 

 

Artikel 165

 

 

 

Artikel 5

 

 

Artikel 26

 

 

 

Artikel 6

 

 

Artikel 27

 

 

 

Artikel 7

 

 

Artikel 28

 

 

 

Artikel 7a

 

 

Artikel 161

 

 

 

 

 

Artikel 7.1

 

 

 

Artikel 8

 

 

Artikel 7.2

 

 

 

Artikel 9

 

 

Artikel 8

 

 

 

Artikel 10

 

 

Artikel 9

 

 

 

Artikel 11

 

 

Artikel 10

 

 

 

Artikel 12

 

 

Artikel 11

 

 

 

Artikel 13

 

 

Artikel 12

 

 

 

Artikel 13a

 

 

Artikel 163

 

 

 

Artikel 14

 

 

 

 

 

Artikel 15

 

 

 

 

 

Artikel 16

 

 

 

 

 

Artikel 17

 

 

 

 

 

Artikel 18

 

 

 

 

 

Bilaga I

 

 

 

 

 

Bilaga II

 

 

 

 

 

 

Artikel 1

 

Artikel 87

 

 

 

 

Artikel 2

 

Artikel 88

 

 

 

 

Artikel 3

 

Artikel 89

 

 

 

 

Artikel 4

 

Artikel 90

 

 

 

 

Artikel 5

 

Artikel 91

 

 

 

 

Artikel 6

 

Artikel 92

 

 

 

 

Artikel 7

 

Artikel 93

 

 

 

 

Artikel 8

 

Artikel 94

 

 

 

 

Artikel 9

 

Artikel 95

 

 

 

 

Artikel 10

 

Artikel 96

 

 

 

 

Artikel 11

 

Artikel 97

 

 

 

 

Artikel 12

 

Artikel 98

 

 

 

 

Artikel 13

 

Artikel 99

 

 

 

 

Artikel 14

 

Artikel 100

 

 

 

 

Artikel 15

 

Artikel 101

 

 

 

 

Artikel 16

 

Artikel 102

 

 

 

 

Artikel 17

 

Artikel 103

 

 

 

 

Artikel 18

 

Artikel 104

 

 

 

 

Artikel 19

 

Artikel 105

 

 

 

 

Artikel 20

 

Artikel 106

 

 

 

 

Artikel 21

 

Artikel 107

 

 

 

 

Artikel 22

 

Artikel 108

 

 

 

 

Artikel 23

 

Artikel 109

 

 

 

 

Artikel 24

 

Artikel 110

 

 

 

 

Artikel 25

 

Artikel 111

 

 

 

 

Artikel 26

 

Artikel 112

 

 

 

 

Artikel 27

 

Artikel 113

 

 

 

 

Artikel 28

 

Artikel 114

 

 

 

 

Artikel 29

 

Artikel 115

 

 

 

 

Artikel 30

 

Artikel 116

 

 

 

 

Artikel 31

 

Artikel 117

 

 

 

 

Artikel 32

 

 

 

 

 

Artikel 33

 

 

 

 

 

Artikel 34

 

 

 

 

 

Bilaga I

 

 

 

 

 

Bilaga II

 

 

 

 

 

 

Artikel 1.1

Artikel 2.1

 

Artikel 44.1