10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/1

(1)

Utövande av monetärt ansvar och förvaltning av offentlig skuld har kombinerade effekter på räntemarknaderna och bör därför samordnas så att det säkerställs att de båda funktionerna bedrivs effektivt. Centralbanker och andra offentliga skuldförvaltningsorgan i EU är undantagna från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 648/2012 så att deras förmåga att utföra uppdrag av allmänt intresse inte inskränks; om andra regler tillämpas på sådana funktioner när de utövas av enheter i tredjeland skulle detta därför göra dem mindre effektiva. För att säkerställa att centralbanker och andra offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden i tredjeland även fortsättningsvis kan utföra sitt uppdrag på ett adekvat sätt bör offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden i tredjeland också undantas från förordning (EU) nr 648/2012.

(2)

Kommissionen har granskat hur centralbanker och offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden behandlas i lagstiftningen i vissa tredjeländer och lagt fram sina slutsatser för Europaparlamentet och rådet. Kommissionen har särskilt gjort en jämförande analys av hur sådana enheter behandlas, samt av riskhanteringsstandarderna för derivattransaktioner som ingås av dessa organ och av centralbanker i de aktuella jurisdiktionerna.

(3)

Kommissionen har kommit fram till att centralbanker och offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden i Australien, Kanada, Hongkong, Mexiko, Singapore och Schweiz bör undantas från de clearing- och rapporteringsskyldigheter som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012.

(4)

Centralbanker och offentliga organ som förvaltar eller medverkar i förvaltningen av statsskulden i Australien, Kanada, Hongkong, Mexiko, Singapore och Schweiz bör därför läggas till i förteckningen över undantagna enheter i förordning (EU) nr 648/2012.

(5)

Kommissionen kommer även fortsättningsvis att regelbundet övervaka behandlingen av de centralbanker och offentliga organ som undantas från clearing- och rapporteringsskyldigheterna i förordning (EU) nr 648/2012. Förteckningen kan komma att uppdateras mot bakgrund av hur regelverken utvecklas i de aktuella tredjeländerna och med beaktande av nya relevanta informationskällor. En sådan ny bedömning kan leda till att vissa tredjeländer tas bort från förteckningen över undantagna enheter.

”iii)

Australien.

iv)

Kanada.

v)

Hongkong.

vi)

Mexiko.

vii)

Singapore.

viii)

Schweiz.”

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/3

(1)

I direktiv 2014/65/EU fastställs skyldigheter gällande samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter. Inom ramen för detta förfarande kan en behörig myndighet rikta en begäran till en behörig myndighet i en annan medlemsstat om samarbete i samband med en kontroll på plats eller en utredning.

(2)

För att säkerställa att behöriga myndigheter kan samarbeta och utbyta information effektivt och utan dröjsmål i enlighet med direktiv 2014/65/EU och fullt ut ge varandra ömsesidigt bistånd är det lämpligt att fastställa förfaranden, mallar och formulär som behöriga myndigheter ska använda för en begäran om sådant samarbete och informationsutbyte samt för mottagningsbevis och svar på en sådan begäran.

(3)

För att säkerställa att myndigheter som tar emot en begäran om samarbete eller informationsutbyte kan behandla den effektivt och utan dröjsmål bör skälen till begäran tydligt anges. Förutom att mallar och formulär bör användas för en begäran om samarbete eller informationsutbyte bör förfarandena för samarbete och informationsutbyte under hela processen möjliggöra och underlätta kommunikation, samråd och samverkan mellan den begärande myndigheten och den myndighet som tar emot en begäran.

(4)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(5)

Av konsekvensskäl och för att säkerställa väl fungerande finansiella marknader är det nödvändigt att bestämmelserna i denna förordning och bestämmelserna i direktiv 2014/65/EU börjar tillämpas från samma datum.

(6)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska genomförandestandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lagt fram för kommissionen.

(7)

Esma har inte genomfört några öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning grundar sig på eller gjort någon analys av potentiell kostnad och nytta för de relevanta behöriga myndigheterna av införandet av standardformulär och förfaranden, eftersom detta inte skulle ha stått i proportion till deras tillämpningsområde och konsekvenser, med tanke på att de tekniska genomförandestandarderna endast riktar sig till medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter och inte till marknadsdeltagarna.

(8)

Esma har begärt ett yttrande från intressentgruppen för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2).

a)

Rättigheterna för den person eller de personer som ska intervjuas.

b)

Vilken roll personalen hos den myndighet som tar emot begäran och hos den begärande myndigheten ska ha under intervjun.

c)

Om den person som ska intervjuas har rätt till juridiskt ombud och vad ombudets bistånd i så fall ska omfatta under intervjun samt i fråga om eventuell upptagning eller rapportering från intervjun.

d)

Om intervjun ska ske på frivillig eller tvingande basis, om en sådan åtskillnad finns.

e)

Om den person som ska intervjuas på grundval av den information som är tillgänglig vid tidpunkten för begäran är ett vittne eller föremål för utredning.

f)

Om intervjun på grundval av den information som är tillgänglig vid tidpunkten för begäran kan komma att användas eller är avsedd att användas i ett straffrättsligt förfarande.

g)

Om den redogörelse som lämnas under intervjun är tillåtlig i den begärande myndighetens jurisdiktion.

h)

Upptagningen av redogörelsen och tillämpliga förfaranden, däribland om den ska utgöras av ett fullständigt eller sammanfattande skriftligt protokoll, av en ljudinspelning eller av en ljud- och videoinspelning.

i)

Förfaranden för hur de personer som intervjuas ska styrka eller intyga sina redogörelser, bland annat om detta ska ske efter intervjun.

a)

Planering av datum.

b)

Listan över frågor som ska ställas till den som intervjuas och revidering av denna lista.

c)

Researrangemang, bland annat säkerställande av att den myndighet som tar emot en begäran och den begärande myndigheten kan mötas för att diskutera ärendet innan intervjun äger rum.

d)

Arrangemang för översättning.

a)

Innehållet i en begäran om samarbete som har mottagits från den begärande myndigheten, däribland sådant som tyder på att en gemensam utredning eller kontroll på plats vore lämplig.

b)

Om de var för sig genomför egna utredningar av ett ärende med gränsöverskridande implikationer och om det vore mer lämpligt att hantera ärendet genom ett samarbete.

c)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i deras respektive jurisdiktioner så att det säkerställs att båda myndigheterna är väl insatta i potentiella restriktioner och rättsliga begränsningar för sitt agerande och eventuella senare rättsliga förfaranden, inbegripet eventuella frågor rörande ne bis in idem-principen.

d)

Nödvändig ledning av och inriktning för utredningen eller kontrollen på plats.

e)

Tilldelningen av resurser och utnämning av personal som ska ansvara för utredningar eller inspektioner på plats.

f)

Möjligheten att upprätta en gemensam handlingsplan och en tidsplan för det arbete som ska utföras av varje myndighet.

g)

Fastställandet av åtgärder som ska vidtas gemensamt eller enskilt av varje myndighet.

h)

Ömsesidigt utbyte av information som samlas in och rapportering av resultaten av enskilda åtgärder som har vidtagits.

i)

Andra ärendespecifika frågor.

a)

stå i kontinuerlig kontakt med varandra för att samordna insamlingen av information och undersökningar,

b)

ha ett nära samarbete med varandra vid utförandet av den gemensamma utredningen eller kontrollen på plats,

c)

fastställa exakt vilka rättsliga bestämmelser som ligger till grund för utredningen eller kontrollen på plats,

d)

i relevanta fall komma överens om åtminstone följande:

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/16

(1)

Enligt artikel 84 i direktiv 2014/65/EU ska samråd ske med behöriga myndigheter innan en auktorisation beviljas i enlighet med artikel 7 i samma direktiv. Enligt direktiv 2014/65/EU ska dessutom standardformulär, mallar och förfaranden fastställas för detta samråd.

(2)

För att underlätta kommunikationen mellan behöriga myndigheter bör dessa utse en särskild kontaktperson för den kommunikation som föregår beviljandet av en auktorisation.

(3)

För att säkerställa att behöriga myndigheter kan samråda effektivt och utan onödigt dröjsmål före beviljandet av en auktorisation är det nödvändigt att fastställa förfaranden för samrådsbegäran, mottagningsbevis och svar på en samrådsbegäran.

(4)

Standardformulären, mallarna och förfarandena bör göra det möjligt att behandla den information som utbyts eller skickas konfidentiellt i enlighet med direktiv 2014/65/EU och att uppfylla kraven i unionslagstiftningen rörande behandling av personuppgifter och överföring av sådana uppgifter.

(5)

Av konsekvensskäl och för att säkerställa väl fungerande finansiella marknader är det nödvändigt att bestämmelserna i denna förordning och de relaterade nationella bestämmelser som införlivar direktiv 2014/65/EU börjar tillämpas från samma tidpunkt.

(6)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska genomförandestandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lagt fram för kommissionen.

(7)

Esma har inte genomfört några öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning grundar sig på eller gjort någon analys av potentiell kostnad och nytta för de relevanta behöriga myndigheterna av införandet av standardformulär och förfaranden, eftersom detta inte skulle ha stått i proportion till deras tillämpningsområde och konsekvenser, med tanke på att de tekniska genomförandestandarderna endast riktar sig till medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter och inte till marknadsdeltagarna.

(8)

Esma har begärt ett yttrande från intressentgruppen för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2).

a)

Den information som efterfrågas i samrådsbegäran och eventuella synpunkter på eller reservationer när det gäller beviljandet av auktorisation.

b)

All annan väsentlig information som kan vara av betydelse för beviljandet av auktorisation.

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/24

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/27

(1)

Gränsvärden har fastställts för tricyklazol i del A i bilaga III till förordning (EG) nr 396/2005. Alla gränsvärden, utom gränsvärdet för ris, har fastställts till bestämningsgränsen.

(2)

I kommissionens beslut 2008/770/EG (2) fastställs att tricyklazol inte ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Efter en ny ansökan i enlighet med artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (3) godkändes inte det verksamma ämnet genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1826 (4). Alla befintliga godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet tricyklazol har återkallats. Därför bör gränsvärdet för detta ämne som fastställs när det gäller ris i bilaga III utgå i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 396/2005 jämförd med artikel 14.1 a i samma förordning.

(3)

Eftersom det verksamma ämnet tricyklazol inte har godkänts bör gränsvärdena för detta ämne fastställas till bestämningsgränsen (LOD) i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 396/2005. För de verksamma ämnen för vilka alla gränsvärden bör sänkas till den relevanta bestämningsgränsen bör standardvärdena förtecknas i bilaga V i enlighet med artikel 18.1 b i förordning (EG) nr 396/2005.

(4)

Kommissionen har rådfrågat Europeiska unionens referenslaboratorier om behovet av att anpassa vissa bestämningsgränser. Laboratorierna fann att den tekniska utvecklingen gör det möjligt att fastställa lägre bestämningsgränser när det gäller vissa produkter.

(5)

Unionens handelspartner har inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) tillfrågats om de nya gränsvärdena, och deras synpunkter har beaktats.

(6)

Förordning (EG) nr 396/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Eftersom ris har lång hållbarhet bör det i denna förordning föreskrivas övergångsåtgärder för ris som odlats under 2016 eller tidigare, för att möjliggöra normal saluföring, bearbetning och konsumtion av ris. Med hänsyn till osäkerheten rörande vissa egenskaper hos tricyklazol tillåter tidsramarna i denna förordning ingen behandling med tricyklazol under 2017 eller därefter.

(8)

För att tillämpa samma förfarande för basmatiris, som genomgår en särskild mognadsprocess innan det kan släppas ut på marknaden, bör det för basmatiris som odlats under 2016 eller tidigare medges ytterligare 6 månader innan det ändrade gränsvärdet för basmatiris börjar gälla, för att möjliggöra normal saluföring, bearbetning och konsumtion av basmatiris.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/38

(1)

Enligt artikel 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet att ha sunda offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten omfattar rådets förordning (EG) nr 1467/97 (1), som antogs i syfte att främja en snabb korrigering av alltför stora underskott i de offentliga finanserna.

(3)

Den 27 april 2009 fastslog rådet i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) att det förelåg ett alltför stort underskott i Spanien och utfärdade en rekommendation, i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget, att korrigera det alltför stora underskottet senast 2012. Sedan dess har rådet utfärdat tre nya rekommendationer till Spanien (den 2 december 2009, den 10 juli 2012 och den 21 juni 2013) på grundval av artikel 126.7 i EUF-fördraget, i vilka fristen för att korrigera det alltför stora underskottet förlängdes till 2013, 2014 respektive 2016. I alla tre rekommendationerna ansåg rådet att Spanien hade vidtagit effektiva åtgärder, men att oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter på den offentliga sektorns finanser hade inträffat (2).

(4)

I enlighet med artikel 126.8 i EUF-fördraget fann rådet i beslut av den 12 juli 2016 att Spanien inte hade vidtagit effektiva åtgärder för att följa rådets rekommendation av den 21 juni 2013.

(5)

Enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1467/97 ska rådet, om en åtgärd från en deltagande medlemsstat inte genomförs eller om den enligt rådets uppfattning visar sig vara otillräcklig, omedelbart fatta ett beslut enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget.

(6)

Kommissionen har uppdaterat sin vårprognos 2016 med tillgänglig information fram till och med den 19 juli 2016. På grundval av detta har prognosen för real BNP-tillväxt för 2016 justerats upp med 0,3 procentenheter jämfört med vårprognosen, till 2,9 %, och nedåt för 2017 (2,3 % mot 2,5 % i våras). Den reala BNP-tillväxten för 2018 beräknas till 2,1 %. Detta ska jämföras med en tillväxt på 3,2 % under 2015. Den ekonomiska tillväxten förväntas därför fortsätta avta men ändå förbli stabil, då den gynnas av reformer som genomförts med anledning av krisen, och av det framgångsrika slutförandet av programmet för ekonomiskt stöd. Återhämtningen åtföljs fortfarande av många nya arbetstillfällen, då man är fortsatt återhållsam med löneökningar och drar fördel av reformerna på arbetsmarknaden. Tillväxten gynnas också av låga oljepriser. Samtidigt förväntas inflationen bli – 0,3 % under 2016. Det finns dock en nedåtrisk i tillväxtprognosen, särskilt från och med 2017, som är kopplad bland annat till resultatet av Förenade kungarikets folkomröstning om dess medlemskap i unionen, vilket har ökat osäkerheten, med potentiella negativa följder för handel och inhemsk efterfrågan.

(7)

Enligt kommissionens uppdaterade vårprognos 2016 beräknas det allmänna underskottet i den offentliga sektorns finanser minska till 4,6 % av BNP under 2016, till 3.3 % av BNP 2017 och till 2,7 % av BNP under 2018 (jämfört med stabilitetsprogrammets mål på 3,6 %, 2,9 % och 2,2 % av BNP under 2016, 2017 respektive 2018, och ett beräknat underskott på 3,9 % av BNP 2016 och 3,1 % av BNP 2017 i vårprognosen). Prognosen för ett högre budgetunderskott beror delvis på att kommissionens uppdaterade prognos inkluderar färre åtgärder för att begränsa utgifterna på central och regional nivå med anledning av kommissionens rekommendation från mars 2016 (0,2 % av BNP) än stabilitetsprogrammets prognos (0,4 % av BNP) eftersom vissa av dessa åtgärder inte ännu har specificerats tillräckligt för att omfattas av kommissionens prognos på grundval av det sedvanliga antagandet om oförändrad politik. Merparten av skillnaden härrör dock från förändringar i företagsbeskattningen som medför lägre förskottsbetalningar från företagen (pagos fraccionados) under 2016. Uteblivna förskottsbetalningar kvantifierades inte i stabilitetsprogrammet och blev uppenbara först i april, vid tidpunkten för den första delbetalningen, som inföll efter vårprognosens brytdatum. Kommissionens uppdaterade vårprognos 2016 beräknar dessa uteblivna betalningar till 0,5 % av BNP 2016. Eftersom de ovannämnda förändringarna leder till en permanent försening av skatteinbetalningen men inte till någon förändring av skattesatsen eller skattebasen, skulle de inte påverka inkomsterna från bolagsskatten i en ny stabil situation (med början 2017). De medför en tillfällig förlust av skatteinkomster under 2016, vilket har behandlats som en engångsföreteelse i den uppdaterade vårprognosen.

För 2017 härrör skillnaderna mellan den uppdaterade vårprognosen och stabilitetsprogrammet från att utgångspositionen är sämre än väntat, och från det faktum att de besparingsåtgärder som vidtogs med anledning av kommissionens rekommendation från mars 2016 inte ännu har specificerats tillräckligt för att beaktas på grundval av det sedvanliga antagandet om oförändrad politik. Det strukturella underskottet förväntas öka med 0,4 % och 0,1 % av BNP under 2016 respektive 2017, och förbli oförändrat 2018. Den beräknade ökningen av det strukturella underskottet under 2016 beror dock delvis på att de nuvarande utsikterna för inflation och nominell BNP-tillväxt är lägre än de som 2016 års budget grundar sig på, vilket påverkade de strukturella skatteinkomsterna negativt utan att anpassa utgifterna.

(8)

Den allmänna offentliga bruttoskuldkvoten växte från 36 % av BNP 2007 till omkring 99 % av BNP 2014. Skuldkvoten var mer eller mindre stabil under 2015, eftersom en nettoförsäljning av finansiella tillgångar kompenserade den negativa verkan av att underskottet ökade snabbare än den nominella BNP-tillväxten. Enligt kommissionens uppdaterade vårprognos 2016 förväntas skuldkvoten nå sin topp 2017 med 100,6 % av BNP, medan skulden enligt vårprognosen skulle nå sin topp med 100,3 % av BNP 2016. Även om Spanien inte förefaller löpa en omedelbar risk att drabbas av finanspolitiska påfrestningar till följd av den höga nivån på skuldkvoten bedöms de risker som är kopplade till skuldsättningens hållbarhet öka betydligt på medellång sikt om budgetläget inte förbättras. På längre sikt torde riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet minska tack vare positiva effekter av minskade åldersrelaterade utgifter.

(9)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1467/97 ska rådet, i sitt beslut att förelägga medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget, begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som, på grundval av den prognos som ligger till grund för föreläggandet som ett riktmärke, motsvarar en årlig förbättring på minst 0,5 % av BNP, sett till det konjunkturrensade saldot utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder. Det faktum att det beslutet antas under andra halvåret innebär att det behövs en större finanspolitisk insats för att uppnå en årlig förbättring av det strukturella saldot. Det är också viktigt att komma ihåg att grundscenariot för den nya anpassningsbanan börjar med en försämring på 0,4 % av BNP av det strukturella underskottet, vilket åtminstone delvis är en följd av att inflationen är lägre än förväntat i det scenario som 2016 års budget grundar sig på – en händelse som huvudsakligen ligger utanför regeringens kontroll. Med hänsyn till detta verkar det lämpligt att inte begära ytterligare strukturella åtgärder under 2016.

(10)

Eftersom inga ytterligare strukturella åtgärder bör begäras under 2016 skulle beviljandet av ytterligare ett år för att Spanien ska korrigera sitt alltför stora underskott, vilket är regeln enligt förordning (EG) nr 1467/97, kräva en årlig förbättring av det strukturella saldot under 2017 som skulle ha en alltför negativ inverkan på tillväxten. Det förefaller därför lämpligt att förlänga Spaniens tidsfrist för att åtgärda det alltför stora underskottet med två år.

(11)

Därmed skulle en trovärdig och hållbar korrigeringsstrategi kräva att Spanien når ett allmänt underskott i den offentliga sektorns finanser på 4,6 %, 3,1 % och 2,2 % av BNP 2016, 2017 respektive 2018, vilket motsvarar en försämring av det strukturella saldot på 0,4 % av BNP 2016 och en förbättring med 0,5 % av BNP både 2017 och 2018. Dessa budgetmål beaktar även behovet av att kompensera för de negativa sekundära effekter som budgetkonsolideringen får på de offentliga finanserna genom dess effekter på ekonomin i allmänhet.

(12)

För att uppnå dessa mål anses det nödvändigt med ytterligare strukturella åtgärder med en uppskattad inverkan på 0,5 % av BNP under både 2017 och 2018. Besparingar under 2017 och 2018 skulle bland annat kunna omfatta en minskning av antalet och omfattningen av skatteutgifter, särskilt de reducerade mervärdesskattesatserna, för att uppnå den nödvändiga strukturella insatsen.

(13)

Dessutom skulle en strikt tillämpning av de förebyggande och korrigerande mekanismer som föreskrivs i Spaniens stabilitetslag på alla förvaltningsnivåer bidra till en snabb och hållbar korrigering av det alltför stora underskottet. Detta skulle kunna uppnås genom en ökad automatik i genomförandet. Vidare skulle effekten av stabilitetslagens utgiftsregel på de offentliga finansernas hållbarhet kunna förstärkas genom ytterligare förtydliganden av omfattningen och definitionen av de utgiftskategorier som behövs för dess beräkning, samt genom att man uttryckligen uppmanar offentliga förvaltningar som inte följer utgiftsregeln ordentligt att kompensera för utgiftsöverträdelser under året efter det att de inträffat.

(14)

Spanien bör också vederbörligen uppmärksamma de offentliga finansernas kvalitativa aspekter, inbegripet strategier för offentlig upphandling. Antalet oegentligheter som inverkar på tillämpningen av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling som kommissionen uppmärksammats på under de senaste åren har varit betydande. Uppgifterna visar på skillnader i genomförandet av offentlig upphandling mellan upphandlande myndigheter och enheter, och att otillräckliga mekanismer för förhands- och efterhandskontroller hindrar en korrekt och enhetlig tillämpning av lagstiftningen om offentlig upphandling. Spanien utmärker sig genom en låg grad av offentliggörande av meddelanden om upphandling och en relativt stor användning av det förhandlade förfarandet utan föregående meddelande om upphandling, jämfört med övriga medlemsstater. Detta innebär begränsad konkurrens från företag i andra medlemsstater och ofta direkt tilldelning, vilket medför högre offentliga utgifter i allmänhet. Den begränsade användningen av centraliserade eller gemensamma instrument för upphandling förhindrar effektivitetsvinster som skulle bidra till budgetbesparingar. Frånvaron av ett oberoende organ med ansvar för att säkerställa effektivitet och efterlevnad i offentlig upphandling i hela landet hindrar ett korrekt genomförande av reglerna för upphandling och kan skapa utrymme för oegentligheter, vilket i båda fallen har negativa konsekvenser för läget i Spaniens offentliga finanser.

(15)

För att förbättra förutsättningarna för att strategin för finanspolitisk konsolidering ska bli framgångsrik kommer det också att vara viktigt att stödja denna konsolidering med omfattande strukturreformer, i linje med rådets rekommendationer till Spanien inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2016, särskilt de som rör korrigeringen av makroekonomiska obalanser.

(16)

Enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget kan rådet, som en del av sitt beslut om förelägganden enligt den artikeln, begära att den berörda medlemsstaten inkommer med rapporter om anpassningssträvandena enligt en särskild tidsplan. Medlemsstatens rapport ska enligt artikel 5.1a i förordning (EG) nr 1467/97 innehålla målen för de offentliga utgifterna och inkomsterna och för de diskretionära åtgärderna på både utgifts- och intäktssidan samt information om de politiska åtgärder som vidtas med anledning av rådets specifika rekommendationer. För att underlätta övervakningen av tidsfristen för efterlevnad av rekommendationerna i detta beslut och tidsfristen för korrigering av det alltför stora underskottet bör Spanien inkomma med en sådan rapport senast den 15 oktober 2016, samtidigt med utkastet till budgetplan för 2017.

(17)

Spanien bör också rapportera till kommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén i enlighet med artikel 10 i rådets förordning (EU) nr 473/2013 (3) och i överensstämmelse med specifikationerna i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 877/2013 (4). Rapporten bör läggas fram för första gången senast den 15 januari 2017 och därefter var tredje månad.

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/42

(1)

Enligt artikel 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet att ha sunda offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten omfattar rådets förordning (EG) nr 1467/97 (1), som antogs i syfte att främja en snabb korrigering av alltför stora underskott i de offentliga finanserna.

(3)

Den 2 december 2009 fastslog rådet i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget att det förelåg ett alltför stort underskott i Portugal och utfärdade en rekommendation, i enlighet med artikel 126.7 i EUF-fördraget och artikel 3 i förordning (EG) nr 1467/97, att korrigera det alltför stora underskottet senast 2013. Efter att de portugisiska myndigheterna begärt ekonomiskt bistånd från unionen, de medlemsstater som har euron som valuta och Internationella valutafonden (IMF) beviljade rådet Portugal ekonomiskt bistånd (2). Den 17 maj 2011 undertecknades ett samförståndsavtal mellan kommissionen och de portugisiska myndigheterna om särskilda ekonomisk-politiska villkor. Sedan dess har rådet riktat två nya rekommendationer till Portugal (den 9 oktober 2012 och den 21 juni 2013) med stöd av artikel 126.7 i EUF-fördraget, i vilka fristen för att korrigera det alltför stora underskottet förlängdes till 2014 respektive 2015. I båda rekommendationerna ansåg rådet att Portugal hade vidtagit effektiva åtgärder, men att oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter på den offentliga sektorns finanser hade inträffat (3).

(4)

I enlighet med artikel 126.8 i EUF-fördraget fann rådet i beslut av den 12 juli 2016 att Portugal inte hade vidtagit effektiva åtgärder för att följa rådets rekommendation av den 21 juni 2013.

(5)

Om faktiska uppgifter enligt förordning (EG) nr 479/2009 visar att ett alltför stort underskott inte har korrigerats av en deltagande medlemsstat inom de tidsfrister som fastställs i en rekommendation utfärdad enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget, bör rådet omedelbart fatta ett beslut enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget.

(6)

Enligt kommissionens vårprognos 2016 förväntas en blygsam återhämtning av Portugals ekonomi. Under 2016 beräknas den reala BNP-tillväxten öka med 1,5 %, i samma takt som under 2015, främst pådriven av inhemsk efterfrågan i en situation med alltjämt stora makroekonomiska obalanser. Den privata konsumtionen väntas tappa fart under 2016 på grund av högre indirekta skatter och en viss energiprisökning. Den starka återhämtningen i fråga om konsumtion av kapitalvaror under första halvåret 2015 beräknas inte bibehållas på medellång sikt, eftersom alltjämt höga arbetslöshets- och skuldnivåer beräknas motivera ett högt hushållssparande. Företagsinvesteringarna minskade redan märkbart under andra halvåret 2015 och förväntas inte återta den tidigare tillväxttakten inom den närmaste framtiden, trots ett relativt högt kapacitetsutnyttjande. De totala investeringarna väntas öka något under 2017, med stöd av EU:s strukturfonder och förbättrade finansieringsvillkor. Exporten prognostiseras stiga i takt med den utländska efterfrågan, men importen beräknas alltjämt bli större än exporten. Till följd av detta prognostiseras nettohandelns bidrag till BNP-tillväxten bli svagt negativt, men väsentligt mindre negativt än 2015. Inflationen mätt i HIKP väntas öka till 0,7 % under 2016, främst till följd av höjda indirekta skatter. Riskerna för att utvecklingen kan bli sämre har ökat sedan offentliggörandet av vårprognosen, men uppgifter för första kvartalet 2016 och preliminära uppgifter om det andra kvartalet bekräftar utsikterna för prognosen för återstoden av året.

(7)

(8)

Den allmänna offentliga bruttoskuldkvoten var i stort sett stabil under perioden 2013–2015, med en nivå på 129,2 % av BNP för 2013, 130,2 % av BNP för 2014 och 129,0 % av BNP för 2015. Med beaktande av betydande skuldminskande stock-/flödesjusteringar under 2016 och fortsatta primära överskott beräknas i kommissionens vårprognos 2016 skuldkvoten att sjunka till 126 % av BNP under 2016 och till 124,5 % av BNP under 2017. Risken för finanspolitiska påfrestningar verkar inte vara betydande på kort sikt, men kortfristiga utmaningar kan trots det inte uteslutas (härrörande från offentlig brutto- och nettoskuld, bruttofinansieringsbehov, den finansiella nettoställningen mot omvärlden och nivån på och den ändrade andelen av nödlidande lån eller allmänna kapitalbehov inom banksystemet). På medellång sikt framstår dock riskerna som betydande till följd av hög skuldstock och skuldkvotens stora känslighet för möjliga räntehöjningar och chocker i fråga om nominell tillväxt. På lång sikt och förutsatt att tillräckliga strukturella primära balanser bibehålls på ett konsekvent sätt framstår riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet som låga till följd av tidigare genomförda pensionsreformer.

(9)

Med de finanspolitiska åtgärder som vidtagits i 2016 års budget bör det allmänna underskottet i den offentliga sektorns finanser ligga under 3 % av BNP under 2016. Enligt kommissionens vårprognos 2016 är säkerhetsmarginalen mot överskridande av fördragets referensvärde emellertid snäv. Mot bakgrund av stora osäkerheter avseende konjunktur- och budgetutvecklingen bör de budgetmål som rekommenderas för korrigeringsåret sättas till en nivå klart under fördragets referensvärde på 3 % av BNP, för att garantera en varaktig korrigering av situationen med ett alltför stort underskott inom den begärda tidsfristen.

(10)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1467/97 ska rådet, i sitt beslut att förelägga medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget, begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som på grundval av den prognos som ligger till grund för föreläggandet som ett riktmärke motsvarar en årlig förbättring på minst 0,5 % av BNP, sett till det konjunkturrensade saldot utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder. Eftersom det beslutet antas under årets andra hälft, och med hänsyn till kommissionens aktuella uppskattningar i vårprognosen, skulle det krävas ett oförändrat strukturellt saldo under 2016 för att få en tillräcklig säkerhetsmarginal mot en varaktig korrigering av det alltför stora underskottet.

(11)

En trovärdig och hållbar anpassningsbana skulle följaktligen innebära att Portugal måste nå ett allmänt underskott i den offentliga sektorns finanser på 2,5 % av BNP under 2016, vilket motsvarar ett strukturellt saldo som är oförändrat i förhållande till 2015. Dessa budgetmål beaktar behovet av att kompensera för de negativa sekundära effekter som budgetkonsolideringen får på de offentliga finanserna genom dess effekter på ekonomin i allmänhet.

(12)

Det underskottsmål som följer av den föreslagna anpassningsbanan beaktar inte den möjliga direkta finanspolitiska effekten av potentiella stödåtgärder för banksektorn under andra halvåret 2016. Detta beror på att det finns stor osäkerhet när det gäller det faktiska genomförandet och den statistiska redovisningen av dessa åtgärder och därmed även när det gäller deras eventuella inverkan på underskottet och skulden. Alla eventuella stödåtgärder för banksektorn bör syfta till att begränsa de finanspolitiska effekterna till ett minimum för att säkerställa en hållbar skuldsättning.

(13)

För att uppnå de budgetmål som väntas följa av den föreslagna anpassningsbanan anses ytterligare konsolideringsåtgärder med en uppskattad effekt på 0,25 % av BNP under 2016 nödvändiga, även med tanke på den försämring av det strukturella saldot som kommissionen pekar på i sin vårprognos 2016. I synnerhet ska Portugal genomföra de åtgärder som inkluderas i 2016 års budget samt utgiftskontrollmekanismen för upphandling av varor och tjänster, vilken för närvarande betonas i stabilitetsprogrammet för 2016. Dessa besparingar kommer att behöva kompletteras med andra åtgärder av strukturell art som skulle kunna inriktas på inkomstsidan med målet att öka inkomsterna från indirekt beskattning genom en breddad skattebas och minskade skatteutgifter. Ett sätt att uppnå detta skulle kunna vara att justera den alltjämt omfattande användningen av reducerade mervärdesskattesatser.

(14)

Portugal bör vidare skärpa strukturreformerna för ökad konkurrenskraft och långfristig och hållbar tillväxt i linje med de rådsrekommendationer som riktats till Portugal inom ramen för den europeiska planeringsterminen och särskilt de som är knutna till korrigeringen av landets alltför stora makroekonomiska obalanser. Särskilt är det nödvändigt med ytterligare finanspolitiska strukturåtgärder för att stärka de offentliga finansernas motståndskraft. Om den reviderade budgetramlagen samt lagen om kontroll av åtaganden genomförs strikt och snabbt och om uppbörden och utgiftskontrollerna förbättras ytterligare kan detta avsevärt bidra till att landet uppnår och bibehåller en sund statsfinansiell ställning. Portugal bör lägga fram en tydlig tidtabell och vidta åtgärder för att reglera utestående betalningar till fullo och effektivisera hälso- och sjukvårdssystemet, minska pensionssystemets beroende av budgetöverföringar och säkerställa lägre offentliga utgifter i samband med omstrukturering av statsägda företag.

(15)

Enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget kan rådet, som en del av sitt beslut om föreläggande enligt den artikeln, begära att den berörda medlemsstaten inkommer med rapporter om anpassningssträvandena enligt en särskild tidsplan. Medlemsstatens rapport ska enligt artikel 5.1a i förordning (EG) nr 1467/97 innehålla målen för de offentliga utgifterna och inkomsterna och för de diskretionära åtgärderna på både utgifts- och intäktssidan samt information om de politiska åtgärder som vidtas med anledning av rådets specifika rekommendationer. För att underlätta övervakningen av tidsfristen för efterlevnad av rekommendationerna i detta beslut och tidsfristen för korrigering av det alltför stora underskottet bör Portugal inkomma med en sådan rapport senast den 15 oktober 2016, samtidigt med utkastet till budgetplan för 2017.

(16)

Inom samma tidsfrist, senast den 15 oktober 2016, bör Portugal också lämna in ett program för ekonomiskt partnerskap i enlighet med artiklarna 9.1 och 17.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 (4). Detta program bör innehålla en beskrivning av de politiska åtgärder och strukturreformer som är nödvändiga för att säkerställa en faktisk och varaktig korrigering av det alltför stora underskottet, i form av en utveckling av landets nationella reformprogram och stabilitetsprogram, och med fullt beaktande av rådets rekommendationer om genomförandet av de integrerade riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.

(17)

Enligt artikel 10 i rådets förordning (EU) nr 473/2013 bör Portugal också lämna in rapporter till kommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén i enlighet med de specifikationer som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 877/2013 (5). Rapporten bör läggas fram för första gången senast den 15 januari 2017 och därefter var tredje månad.

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/46

(1)

Wilhelmus Martinus VAN GEMERT utnämndes till vice verkställande direktör för Europol genom rådets akt av den 11 februari 2014 (2). Mandatperioden för Wilhelmus Martinus VAN GEMERT löper ut den 30 april 2018.

(2)

Vice verkställande direktörer för Europol utses för en period av fyra år som kan förlängas en gång i enlighet med artikel 54.4 i förordning (EU) 2016/794.

(3)

Beslutet av Europols styrelse av den 1 maj 2017 fastställer förfarandet för mandatförlängning för vice verkställande direktörer för Europol.

(4)

Styrelsen underrättade Europaparlamentet den 10 maj 2017 om att den har för avsikt att föreslå rådet att mandatperioden för Wilhelmus Martinus VAN GEMERT förlängs.

(5)

Styrelsen överlämnade ett yttrande till rådet i vilket man föreslog att mandatperioden för den vice verkställande direktören för Europol, Wilhelmus Martinus VAN GEMERT, ska förlängas och att hans lönegrad ska omklassificeras till lönegrad AD 14.

(6)

På grundval av styrelsens förslag önskar rådet förlänga mandatperioden för Wilhelmus Martinus VAN GEMERT som vice verkställande direktör för Europol.

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/48

10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/49