29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/1

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/2

(1)

Den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallad fonden) inrättades genom förordning (EU) nr 806/2014 som ett gemensamt finansieringsarrangemang för alla medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (2) och i den gemensamma resolutionsmekanismen (nedan kallade de deltagande medlemsstaterna).

(2)

Genom artikel 67 i förordning (EU) nr 806/2014 inrättas den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallad fonden) och där fastställs också de syften för vilka den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden) får använda fonden.

(3)

I enlighet med artikel 76 i förordning (EU) nr 806/2014 får fonden endast användas i resolutionsförfaranden i den utsträckning som nämnden anser nödvändig för att säkerställa en effektiv tillämpning av resolutionsverktygen i linje med fondens uppdrag. En effektivt fungerande resolution möjliggörs därför om fonden har tillräckliga finansiella resurser så att den vid behov kan ingripa för en ändamålsenlig tillämpning av resolutionsverktygen och skydda den finansiella stabiliteten utan att behöva använda skattebetalarnas pengar.

(4)

I artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 föreskrivs att nämnden har befogenhet att beräkna de enskilda förhandsbidrag som ska betalas in av alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaters territorier enligt artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014, och att de årliga bidragen ska beräknas på grundval av en gemensam målnivå, vilken fastställs som en procentandel av beloppet av garanterade insättningar för alla auktoriserade kreditinstitut i alla deltagande medlemsstater

(5)

I enlighet med artikel 67.2 i förordning (EU) nr 806/2014 bör nämnden därför säkerställa att de disponibla finansiella medlen i fonden uppgår till minst målnivån enligt artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 vid utgången av en inledande period på åtta år från och med den 1 januari 2016, eller i annat fall från och med det datum då artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 är tillämplig enligt artikel 99.6 i samma förordning.

(6)

I enlighet med artiklarna 67 och 69 i förordning (EU) nr 806/2014 bör nämnden under den inledande period som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 se till att bidragen till fonden fördelas så jämnt som möjligt över tiden tills målnivån uppnås, och förlänga denna inledande period med högst fyra år om fonden har gjort sammanlagda utbetalningar på mer än 50 % av målnivån och om villkoren i denna förordning är uppfyllda. Årliga bidrag som samlats in i enlighet med artiklel 69.4 i förordning (EU) nr 806/2014 kan därför överstiga 12,5 % av målnivån. Om, efter den inledande perioden, de tillgängliga finansiella medlen sjunker under målnivån bör nämnden se till att förhandsbidrag samlas in regelbundet tills målnivån uppnås. Efter det att målnivån uppnåtts för första gången och de tillgängliga finansiella medlen därefter har minskat till mindre än två tredjedelar av målnivån, bör nämnden se till att bidragen fastställs till en nivå som gör det möjligt att uppnå målnivån inom sex år. De årliga bidrag som avses i artikel 69.4 andra meningen i förordning (EU) nr 806/2014 kan därför överstiga 12,5 % av målnivån för att uppnå målnivån inom sex år.

(7)

Enligt artikel 69.4 i förordning (EU) nr 806/2014 ska man vid beräkningen av förhandsbidragen ta hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på de bidragande institutens finansiella ställning.

(8)

För ändringar som leder till lägre förhandsbidrag bör man vid beräkningen ta hänsyn till att detta senare kommer att leda till en ökning för att säkerställa att målnivån uppnås inom de fastställda tidsfristerna.

(9)

Eventuella ändringar av nivån på förhandsbidraget eller förlängningar av den inledande perioden bör tillämpas lika på alla institut i de deltagande medlemsstaterna för att inte resultera i en omfördelning av bidragen mellan dessa institut.

(10)

Enligt artikel 71.2 i förordning (EU) nr 806/2014 ska nämnden helt eller delvis skjuta upp ett instituts betalning av extraordinära efterhandsbidrag där detta är nödvändigt för att skydda dess finansiella ställning. När nämnden fastställer om ett uppskjutande är nödvändigt för att skydda ett instituts finansiella ställning bör den bedöma hur en betalning av extraordinärt efterhandsbidrag skulle påverka institutets solvens- och likviditetssituation.

(11)

Ett uppskjutande av extraordinära efterhandsbidrag bör beviljas av nämnden på begäran av ett institut för att göra det lättare för nämnden att bedöma om institutet uppfyller villkoren för uppskjutande enligt artikel 71.2 i förordning (EU) nr 806/2014. De berörda institutet bör lämna alla upplysningar som nämnden anser nödvändiga för att göra en sådan bedömning. Nämnden bör beakta all information som är tillgänglig för de behöriga nationella myndigheterna för att undvika överlappande anmälningskrav.

(12)

När nämnden bedömer hur betalning av extraordinära efterhandsbidrag påverkar institutets solvens eller likviditet bör den analysera hur betalningen påverkar institutets kapital- och likviditetssituation. Analysen bör anta en förlust på institutets balansräkning som motsvarar det belopp som ska betalas vid den tidpunkt då det förfaller och göra en beräkning av institutets kapitaltäckningskvoter till följd av denna förlust under en lämplig tidsperiod. Analysen bör dessutom anta ett utflöde av medel som motsvarar det belopp som ska betalas vid den tidpunkt då det förfaller och bedöma likviditetsrisken.

1.

Kriterier för fördelning över tiden av bidrag till fonden i enlighet med artikel 69.2 i förordning (EU) nr 806/2014.

2.

Kriterier för att fastställa med hur många år den inledande period som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 får förlängas i enlighet med artikel 69.3 i förordning (EU) nr 806/2014.

3.

Kriterier för att fastställa årliga bidrag i enlighet med artikel 69.4 i förordning (EU) nr 806/2014.

4.

De omständigheter och villkor under vilka betalning av extraordinära efterhandsbidrag helt eller delvis får skjutas upp i enlighet med artikel 71.2 i förordning (EU) nr 806/2014.

a)

De makroekonomiska indikatorer som anges i bilagan, för att bestämma fasen i konjunkturcykeln.

b)

De indikatorer som anges i bilagan, för att bestämma de bidragande institutens finansiella ställning.

a)

Det minsta antal år som krävs för att uppnå den målnivå som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 utan att de årliga bidragen överskrider två gånger de genomsnittliga årliga bidragen under den inledande perioden.

b)

Fasen i konjunkturcykeln och hur procykliska bidrag kan påverka de bidragande institutens finansiella ställning, i enlighet med de indikatorer som anges i artikel 3.1.

c)

Eventuella ytterligare utbetalningar från fonden som nämnden förväntar, efter samråd med Europeiska systemrisknämnden, under nästa fyraårsperiod.

a)

En sannolik underlåtelse inom de påföljande sex månaderna att uppfylla institutets kapitalbaskrav enligt artikel 92 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (3).

b)

En sannolik underlåtelse inom de påföljande sex månaderna att uppfylla institutets likviditetstäckningskrav som anges i artikel 412.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och specificeras i artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 (4).

c)

En sannolik underlåtelse inom de påföljande sex månaderna att uppfylla institutets likviditetskrav enligt artikel 105 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5).

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/9

(1)

Den genomsnittliga vikt som används för beräkning av de specifika koldioxidutsläppen för varje nytt lätt nyttofordon justeras vart tredje år för att ta hänsyn till förändringar i den genomsnittliga vikten för de nya fordon som registrerats i unionen.

(2)

Det framgår av uppföljningen av vikten i körklart skick för nya lätta nyttofordon som registrerats under kalenderåren 2013, 2014 och 2015 att den genomsnittliga vikten har ökat, och det värde för M0 som anges i punkt 1 b i bilaga I till förordning (EU) nr 510/2011 bör därför justeras.

(3)

Det nya värdet bör fastställas enbart på grundval av de värden som de berörda fordonstillverkarna har kunnat bekräfta, medan uppenbart felaktiga värden, dvs. värden lägre än 500 kg samt värden som hänför sig till fordon som inte omfattas av förordning (EU) nr 510/2011, däribland fordon med en referensvikt högre än 2 840 kg, utesluts ur beräkningen. Det nya värdet är dessutom baserat på ett vägt genomsnitt som beaktar antalet nya registreringar under varje referensår.

(4)

Mot bakgrund av detta bör det M0-värde som tillämpas från och med den 1 januari 2018 höjas med 60,4 kg, dvs. från 1 706,0 till 1 766,4.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/11

(1)

Med tanke på Kazakstans anslutning till Världshandelsorganisationen bör bestämmelser antas för att stryka Kazakstan från tillämpningsområdet för förordning (EU) 2015/755.

(2)

Förordning (EU) 2015/755 bör därför ändras i enlighet med detta.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/12

(1)

Eftersom Förenta staterna inte har gjort Continued Dumping and Subsidy Offset Act (nedan kallad lagen om kompensation för fortsatt dumpning och bibehållna subventioner) förenlig med landets skyldigheter enligt avtalen inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), infördes genom förordning (EG) nr 673/2005 en tilläggstull i form av en värdetull på 15 % på import av vissa produkter med ursprung i Förenta staterna från och med den 1 maj 2005. I enlighet med tillståndet från WTO att upphäva tillämpningen av de tullmedgivanden som beviljats Förenta staterna ska kommissionen årligen anpassa de upphävda medgivandenas omfattning så att de motsvarar omfattningen av de upphävda eller minskade förmåner som lagen om kompensation för fortsatt dumpning och bibehållna subventioner orsakat Europeiska unionen vid den tidpunkten.

(2)

Utbetalningarna inom ramen för lagen om kompensation för fortsatt dumpning och bibehållna subventioner under det senaste år för vilket uppgifter är tillgängliga avser tilldelning av intäkter från antidumpnings- och utjämningstullar som tagits ut under budgetåret 2016 (1 oktober 2015–30 september 2016) samt den ytterligare tilldelningen av antidumpnings- och utjämningstullar som tagits ut under budgetåren 2011, 2012, 2013, 2014 och 2015. På grundval av de uppgifter som offentliggjorts av United States' Customs and Border Protection (Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet) beräknas den skada som unionen vållats genom upphävande eller minskning av förmåner uppgå till 8 165 179 US-dollar.

(3)

Omfattningen av de upphävda eller minskade förmånerna – och därigenom av de upphävda medgivandena – har ökat. De upphävda medgivandenas omfattning kan dock inte anpassas till de upphävda eller minskade förmånerna genom att det läggs till eller tas bort produkter från förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 673/2005. Därför bör kommissionen i enlighet med artikel 3.1 e i den förordningen behålla förteckningen över produkter i bilaga I oförändrad och ändra tilläggstullsatsen så att de upphävda medgivandenas omfattning anpassas till omfattningen av de upphävda eller minskade förmånerna. De fyra produkter som anges i bilaga I bör därför kvarstå i förteckningen, medan tilläggsimporttullsatsen på importen bör ändras till 4,3 %.

(4)

Verkningarna av en tilläggsimporttull, i form av en värdetull på 4,3 % vid import av produkter med ursprung i Förenta staterna enligt bilaga I, motsvarar under ett år ett handelsvärde av högst 8 165 179 US-dollar.

(5)

För att undvika förseningar i tillämpningen av den ändrade tilläggsimporttullsatsen bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(6)

Förordning (EG) nr 673/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/15

(1)

I kommissionens delegerade förordningar (EU) 2015/2205 (2), (EU) 2016/592 (3) och (EU) 2016/1178 (4) fastställs fyra kategorier av motparter samt tidpunkter från vilka de ska uppfylla respektive clearingkrav. Motparterna kategoriseras utifrån sin rättsliga och operativa kapacitet och utifrån sin handel med OTC-derivat.

(2)

För att säkerställa att clearingkravet börjar tillämpas korrekt vid rätt tidpunkt infördes stegvisa infasningsperioder för dessa olika kategorier av motparter.

(3)

Vid fastställande av den dag då clearingkravet ska börja gälla för motparter i kategori 3 har hänsyn tagits till att flertalet av motparterna endast kan få tillträde till en central motparts tjänster genom att antingen bli direkta eller indirekta kunder till en clearingmedlem.

(4)

Motparter med minst aktivitet i fråga om OTC-derivat ingår i kategori 3. Uppgifter som nyligen lagts fram tyder på att motparter i denna kategori har betydande svårigheter när det gäller att inrätta nödvändiga arrangemang för clearing av sådana derivatkontrakt. Anledningen är komplikationer som rör tillträdet till båda typerna av clearingarrangemang, dvs. kundclearing och indirekt kundclearing.

(5)

För det första förefaller det på grund av kostnadshänsyn inte finnas några incitament för clearingmedlemmar att i någon större utsträckning utveckla sina kundclearingerbjudanden. Detta gäller i ännu högre grad motparter som endast hanterar OTC-derivat i begränsad omfattning. Dessutom håller regelverket om kapitalkrav för kundclearingverksamhet på att ändras, vilket skapar osäkerhet och i sin tur kan få clearingmedlemmar att avstå från att utveckla sina kundclearingerbjudanden.

(6)

När det gäller indirekta kundclearingarrangemang kan motparterna för det andra till följd av bristen på erbjudanden för närvarande inte få tillträde till centrala motparter genom att bli indirekta kunder till en clearingmedlem.

(7)

På grund av dessa svårigheter och för att ge berörda motparter mer tid att färdigställa nödvändiga clearingarrangemang bör de tidpunkter då clearingkravet för kategori 3 ska börja gälla skjutas upp. Incitamenten att centralisera riskhanteringen inom en grupp när det gäller gruppinterna transaktioner har redan beaktats och ett uppskjutande av tidpunkterna påverkar inte dessa incitament eller tidpunkter vad gäller vissa OTC-derivat som ingåtts mellan motparter inom samma grupp.

(8)

Mot bakgrund av de positiva konsekvenser som clearingarrangemang medför och för att undvika dubbelarbete vad gäller förberedelserna för clearing av de olika tillgångsklasser som omfattas av clearingkravet, bör de nya tidpunkter då clearingkravet ska börja gälla för motparter inom kategori 3 vara desamma.

(9)

De delegerade förordningarna (EU) 2015/2205, (EU) 2016/592 och (EU) 2016/1178 bör därför ändras.

(10)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lagt fram för kommissionen.

(11)

Esma har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, gjort en kostnads-nyttoanalys och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5). Esma har också samrått med Europeiska systemrisknämnden.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/18

(1)

Kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 (2) (nedan kallad förordningen) innehåller särskilda bestämmelser om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

(2)

Sedan den senaste ändringen av förordningen har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad livsmedelsmyndigheten) offentliggjort ytterligare rapporter om särskilda ämnen som får användas i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel samt om den tillåtna användningen av redan godkända ämnen. Dessutom har vissa fel och oklarheter konstaterats i texten. Förordningen bör ändras och rättas så att den återspeglar livsmedelsmyndighetens senaste rön och för att undanröja alla tvivel om hur den ska tillämpas korrekt.

(3)

I godkännandena av flera ämnen i tabell 1 i bilaga I till förordningen hänvisas det till anmärkning (1) i tabell 3 i den bilagan. Det innebär att överensstämmelse kontrolleras genom restinnehåll per yta som kommer i kontakt med livsmedel (QMA), i avvaktan på en analysmetod för bestämning av specifik migration. Eftersom det finns lämpliga metoder för migrationsundersökning och ett gränsvärde för specifik migration har angetts, bör möjligheten att kontrollera överensstämmelse genom restinnehåll utgå från posterna för ämnena med FCM-ämnesnr 142, 168, 202, 387, 462, 467, 481, 502, 662 och 779.

(4)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (3) om användningen av ämnet dietyl[[3,5-bis(1,1-dimetyletyl)-4-hydroxifenyl]metyl]fosfonat med CAS-nummer 976-56-7 och FCM-ämnesnr 1007. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att ämnet inte utgör någon säkerhetsrisk för konsumenten om högst 0,2 viktprocent baserat på den slutliga polymervikten används vid polymerisation för framställning av poly(etylentereftalat) (PET) avsett att komma i kontakt med alla typer av livsmedel under alla kontaktbetingelser vad gäller tid och temperatur. Ämnet bör därför läggas till i unionsförteckningen över godkända ämnen med begränsningen att det endast får användas vid polymerisation för framställning av PET och vid högst 0,2 viktprocent. Eftersom livsmedelsmyndigheten angav att ämnet används vid polymerisation och att det bildar en del av den slutliga polymerens grundstomme bör ämnet förtecknas som utgångsämne.

(5)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (4) om användningen av ämnet (metakrylsyra, etylakrylat, n-butylakrylat, metylmetakrylat och butadien)-sampolymer i nanoform med FCM-ämnesnr 1016. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att ämnet inte utgör någon säkerhetsrisk för konsumenten om det används som en tillsats vid högst 10 viktprocent i ej mjukgjord PVC eller vid högst 15 viktprocent i ej mjukgjord PLA, i kontakt med alla typer av livsmedel vid rumstemperatur eller lägre, för långtidslagring. Tillsatsen bör därför tas upp i unionsförteckningen över godkända ämnen med begränsningen att dessa specifikationer bör vara uppfyllda.

(6)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (5) om användningen av tillsatsen montmorillonit som modifierats genom dimetyldialkyl(C16–C18)ammoniumklorid med FCM-ämnesnr 1030. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att användningen av blandningen inte utgör någon säkerhetsrisk om ämnet används vid högst 12 viktprocent i polyolefiner avsedda för torra livsmedel för vilka simulator E föreskrivs i bilaga III till förordningen, om ämnet används vid rumstemperatur eller lägre samt om migrationen av ämnena 1-klorohexadekan och 1-klorooktadekan, vilka kan förekomma som föroreningar eller nedbrytningsprodukter, inte överstiger 0,05 mg/kg livsmedel. Livsmedelsmyndigheten påpekade att partiklarna kan bilda plattor vars ena dimension kan vara i nanoskalan, men att det inte är troligt att dessa plattor migrerar om de ligger parallellt med filmytan och är helt inneslutna i polymeren. Tillsatsen bör därför tas upp i unionsförteckningen över godkända ämnen med begränsningen att dessa specifikationer bör vara uppfyllda.

(7)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (6) om användningen av tillsatsen α-tokoferolacetat med FCM-ämnesnr 1055 samt CAS-nr 7695-91-2 och 58-95-7. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att användningen av ämnet som antioxidant i polyolefiner inte utgör någon säkerhetsrisk. Livsmedelsmyndigheten påpekade att ämnet hydrolyseras till α-tokoferol och ättiksyra som båda är godkända livsmedelstillsatser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 (7). Följaktligen finns det en risk för att de begränsningar som fastställs genom förordning (EG) nr 1333/2008 och som gäller för dessa två hydrolysprodukter kan överskridas. Tillsatsen bör därför tas upp i unionsförteckningen över godkända ämnen med begränsningen att den endast kan användas som antioxidant i polyolefiner, och en anmärkning bör läggas till om att de begränsningar som fastställs i förordning (EG) nr 1333/2008 ska vara uppfyllda.

(8)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (8) om användningen av tillsatsen malda solrosfröskal med FCM-ämnesnr 1060. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att användningen av ämnet inte utgör någon säkerhetsrisk om det används som tillsats i plast avsedd att komma i kontakt med torra livsmedel vid rumstemperatur eller lägre. Fröskalen bör erhållas från solrosfrön som är tjänliga som livsmedel och den plast som innehåller tillsatsen bör bearbetas vid temperaturer på högst 240 °C. Tillsatsen bör därför tas upp i unionsförteckningen över godkända ämnen med begränsningen att den endast kan användas i kontakt med sådana livsmedel för vilka livsmedelssimulator E föreskrivs i tabell 2 i bilaga III, att den ska erhållas från solrosfrön som är tjänliga som livsmedel och att den plast som innehåller tillsatsen inte får bearbetas vid temperaturer högre än 240 °C.

(9)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (9) om användningen av den fastställda blandningen med FCM-ämnesnr 1062 som består av 97 % tetraetylortosilikat (TEOS) med CAS-nr 78-10-4 och 3 % hexametyldisilazan (HMDS) med CAS-nr 999-97-3. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att blandningen inte utgör någon säkerhetsrisk om den används vid högst 0,12 viktprocent som utgångsämne vid återvinning av PET. Blandningen bör därför läggas till som utgångsämne i unionsförteckningen över godkända ämnen med begränsningen att den endast får användas vid återvinning av PET och vid högst 0,12 viktprocent.

(10)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett yttrande om riskerna för folkhälsan på grund av förekomsten av nickel i mat och dricksvatten (10). I yttrandet fastställdes ett tolerabelt dagligt intag på 2,8 μg Ni/kg kroppsvikt och dag, och det angavs att den genomsnittliga kroniska exponeringen för nickel via kosten överskrider det tolerabla dagliga intaget, särskilt när det gäller den unga befolkningen. Följaktligen bör en fördelningsfaktor på 10 % tillämpas på det gränsvärde för migration som bygger på det konventionella antagandet. Ett gränsvärde för migration på 0,02 mg/kg livsmedel bör därför tillämpas för migration av nickel från plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Det gränsvärdet bör därför läggas till i specifikationen för migration av metall i bilaga II till förordningen.

(11)

I punkt 4 i bilaga III till förordningen anges vilka kombinationer av simulatorer representativa för olika typer av livsmedel som ska användas för undersökning av total migration. Texten i punkt 4 är inte tillräckligt tydlig och bör därför förtydligas.

(12)

Enligt punkt 8 iii i bilaga IV till förordningen kan den förklaring om överensstämmelse som en företagare utfärdar innehålla en specifikation om det förhållande mellan den yta som kommer i kontakt med livsmedlet och volymen livsmedel som används för att fastställa om materialet eller produkten uppfyller villkoren. Det är emellertid inte alltid klart för den företagare som tar emot materialet eller produkten om detta förhållande även skulle vara det högsta förhållande vid vilket materialet eller produkten överensstämmer med artiklarna 17 och 18 i förordningen. En specifikation om förhållandet mellan yta och volym kan annars sakna betydelse för förståelsen av om man kan anta att det råder överensstämmelse vid slutmaterialets eller slutproduktens proportioner. I dessa fall skulle motsvarande uppgifter behövas, t.ex. minsta förpackningsvolym när det gäller lock och förslutningar. Punkt 8 iii i bilaga IV till förordningen bör därför förtydligas genom en hänvisning till det högsta förhållande mellan yta och volym för vilket överensstämmelse har fastställts i enlighet med artiklarna 17 och 18 eller motsvarande uppgifter.

(13)

Förordning (EU) nr 10/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

För att begränsa den administrativa bördan och ge företagare tillräckligt med tid att anpassa sina metoder för att följa kraven i denna förordning bör det föreskrivas övergångsåtgärder.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/24

(1)

Genom kommissionens direktiv 2002/64/EG (2) togs cyhalofopbutyl upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)

Verksamma ämnen som tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)

Godkännandet av det verksamma ämnet cyhalofopbutyl enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 30 juni 2017.

(4)

En ansökan om förnyat upptagande av cyhalofopbutyl i bilaga I till direktiv 91/414/EEG lämnades in i enlighet med artikel 4 i kommissionens förordning (EU) nr 1141/2010 (5) inom den tid som föreskrivs i den artikeln.

(5)

Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1141/2010. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)

Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en förnyad bedömningsrapport i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 18 oktober 2013.

(7)

Myndigheten skickade den förnyade bedömningsrapporten till sökanden och medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(8)

Den 9 december 2014 meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida cyhalofopbutyl kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kommissionen lade fram utkastet till granskningsrapport om cyhalofopbutyl till ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 28 maj 2015.

(9)

Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet. Kriterierna för godkännande anses därför vara uppfyllda.

(10)

Godkännandet av cyhalofopbutyl bör därför förnyas.

(11)

Riskbedömningen i samband med förnyelsen av godkännandet av cyhalofopbutyl bygger på ett begränsat antal representativa användningsområden, vilka dock inte begränsar de användningsområden för vilka växtskyddsmedel som innehåller cyhalofopbutyl får godkännas. Begränsningen till användning endast som herbicid bör därför inte bibehållas.

(12)

I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor.

(13)

I enlighet med artikel 20.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, jämförd med artikel 13.4 i samma förordning, bör bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/28

(1)

Genom beslut (EU) 2016/2369 (2) (nedan kallat beslutet) godkände rådet undertecknandet, på unionens vägnar, av protokollet om anslutning (nedan kallat protokollet) till handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan (nedan kallat avtalet), för att beakta Ecuadors anslutning till avtalet och föreskrev att protokollet skulle tillämpas provisoriskt från och med den 1 januari 2017 (3).

(2)

I avtalet föreskrivs att tullar på import till unionen av varor med ursprung i Ecuador ska minskas eller avskaffas i enlighet med tidsplanen för avskaffande av tullar i bilaga I till avtalet. I bilaga I föreskrivs att minskningen eller avskaffandet av tullar för vissa varor med ursprung i Ecuador beviljas inom ramen för tullkvoterna.

(3)

De tullkvoter som anges i tillägg 1 avsnitt B underavsnitt 3 till bilaga I till avtalet bör förvaltas av kommissionen i den kronologiska ordning i vilken tulldeklarationer för övergång till fri omsättning har godtagits i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (4).

(4)

För att det kvotsystem som inrättas genom protokollet ska tillämpas och skötas på ett smidigt sätt bör denna förordning tillämpas från och med samma dag som protokollet börjar tillämpas provisoriskt.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/35

(1)

Genom kommissionens direktiv 2003/119/EG (2) togs mesosulfuron upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)

Verksamma ämnen som tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)

Godkännandet av det verksamma ämnet mesosulfuron enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 31 januari 2018.

(4)

En ansökan om förnyat godkännande av mesosulfuron lämnades in i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5) inom den tid som föreskrivs i den artikeln.

(5)

Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)

Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en förnyad bedömningsrapport i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 5 oktober 2015.

(7)

Myndigheten skickade den förnyade bedömningsrapporten till sökanden och medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(8)

Den 22 september 2016 meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida mesosulfuron (beaktad variant mesosulfuronmetyl) kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kommissionen lade fram utkastet till förnyelserapport om mesosulfuron till ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 6 december 2016.

(9)

Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet.

(10)

Godkännandet av mesosulfuron bör därför förnyas.

(11)

Riskbedömningen i samband med förnyelsen av godkännandet av mesosulfuron bygger på ett begränsat antal representativa användningsområden, vilka dock inte begränsar de användningsområden för vilka växtskyddsmedel som innehåller mesosulfuron får godkännas. Begränsningen till användning endast som herbicid bör därför inte bibehållas.

(12)

I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor och restriktioner. Främst bör ytterligare bekräftande uppgifter begäras.

(13)

I enlighet med artikel 20.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, jämförd med artikel 13.4 i samma förordning, bör bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ändras i enlighet med detta.

(14)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2016 (7) förlängdes godkännandeperioden för mesosulfuron till den 31 januari 2018 så att förnyelseförfarandet hinner slutföras innan godkännandet för ämnet löper ut. Eftersom ett beslut om förnyelse har fattats innan den förlängda godkännandeperioden löper ut bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 juli 2017.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/40

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/42

(1)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 (2) innehåller bestämmelser om öppnande och förvaltning av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris, vilka delas upp efter ursprungsland och indelas i flera delperioder i enlighet med bilaga I till nämnda genomförandeförordning.

(2)

April är den andra delperioden för den kvot som avses i artikel 1.1 a i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011.

(3)

Det framgår av de anmälningar som har gjorts i enlighet med artikel 8 led a i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i den förordningen lämnats in under de tio första arbetsdagarna i april 2017 för kvoten med löpnummer 09.4130 avser en kvantitet som överstiger den tillgängliga kvantiteten. Det bör därför fastställas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas, genom att fastställa den tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna för den berörda kvoten.

(4)

Av de anmälningar som gjorts framgår också att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 lämnats in de tio första arbetsdagarna i april 2017 för kvoterna med löpnummer 09.4127–09.4128 och 09.4129 och avser en kvantitet som understiger den tillgängliga kvantiteten.

(5)

Den totala tillgängliga kvantiteten för nästa delperiod bör också fastställas för kvoterna med löpnummer 09.4127, 09.4128, 09.4129 och 09.4130 i enlighet med artikel 5 första stycket i genomförandeförordning (EG) nr 1273/2011.

(6)

För att säkra en effektiv förvaltning av förfarandet för utfärdande av importlicenser bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/45

(1)

Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (nedan kallad konventionen) godkändes den 14 oktober 2004 på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2006/507/EG (1).

(2)

Unionen har genomfört de skyldigheter som anges av konventionen i unionsrätten genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 (2).

(3)

Unionen anser att det är viktigt att bilagorna A, B och/eller C till konventionen gradvis utökas med nya ämnen som motsvarar kriterierna för långlivade organiska föroreningar, med beaktande av försiktighetsprincipen och i syfte att uppnå konventionens mål och fullgöra regeringarnas åtaganden vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 i fråga om att minimera kemikaliers skadliga effekter senast 2020.

(4)

Enligt artikel 22 i konventionen får partskonferensen anta beslut om ändring av bilagorna A, B och/eller C till konventionen. Dessa beslut träder i kraft ett år efter den dag då depositarien lämnat meddelande om en ändring, med undantag för de parter i konventionen (nedan kallade parterna) som har valt att inte godta ändringen.

(5)

Efter att Norge 2013 föreslagit kommersiell dekabromdifenyleter (c-dekaBDE) har den granskningskommitté för långlivade organiska föroreningar (nedan kallad granskningskommittén) som inrättats inom ramen för konventionen slutfört sitt arbete avseende denna produkt. Granskningskommittén konstaterade att c-dekaBDE uppfyller konventionens kriterier för införande i bilaga A till konventionen. Partskonferensen väntas vid sitt åttonde möte besluta att c-dekaBDE ska införas i bilaga A till konventionen.

(6)

Tillverkning, utsläppande på marknaden eller användning av dekabromdifenyleter som ett ämne som sådant eller som en beståndsdel i andra ämnen, blandningar eller varor begränsas genom kommissionens förordning (EU) 2017/227 (3), som inför post 67 i bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (4) (Reach) (nedan kallad post 67). Enligt post 67 är tillverkningen, utsläppande på marknaden eller användning av dekabromdifenyleter endast tillåtet för en begränsad tid i fråga om nya luftfartyg och reservdelar till luftfartyg, motorfordon, jordbruks- och skogsbruksfordon och vissa maskiner.

(7)

Efter att unionen 2006 föreslagit klorparaffin med kort kolkedja har granskningskommittén nu konstaterat att sådant klorparaffin uppfyller konventionens kriterier för införande i bilaga A till konventionen. Partskonferensen väntas vid sitt åttonde möte besluta att klorparaffin med kort kolkedja ska införas i bilaga A till konventionen.

(8)

Produktion, utsläppande på marknaden och användning av klorparaffin med kort kolkedja är enligt förordning (EG) nr 850/2004, ändrad genom kommissionens förordning (EU) 2015/2030 (5), förbjudet bortsett från vissa undantag. I den ändrade förordningen anges också gränsvärden för förekomst av klorparaffin med kort kolkedja i sådana andra klorparaffinblandningar som är ett resultat av produktionsprocesser. Eftersom klorparaffin med kort kolkedja kan spridas långväga skulle en global utfasning av användningen av detta ämne vara mer gynnsam för unionsmedborgare än ett förbud enligt förordning (EG) nr 850/2004, som endast avser unionen.

(9)

Efter att unionen 2011 föreslagit hexaklorbutadien har granskningskommittén nu konstaterat att hexaklorbutadien uppfyller konventionens kriterier för införande i bilagorna A och C till konventionen. Partskonferensen beslutade vid sitt sjunde möte att införa hexaklorbutadien i bilaga A till konventionen. Partskonferensen antog emellertid också beslut SC-7/11, där granskningskommittén ombads att ytterligare utvärdera hexaklorbutadien på grundval av ny information i fråga om dess införande i bilaga C till konventionen och att lämna en rekommendation till partskonferensen om införande av hexaklorbutadien i bilaga C, för beaktande vid partskonferensens åttonde möte.

(10)

Produktion, utsläppande på marknaden och användning av hexaklorbutadien är enligt förordning (EG) nr 850/2004, ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 519/2012 (6), förbjudet i unionen, men vissa industriella verksamheter kan medföra att hexaklorbutadien produceras oavsiktligt. Sådana verksamheter omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (7) och kräver att vissa utsläppsbegränsande åtgärder tillämpas. Eftersom hexaklorbutadien kan spridas långväga skulle globala insatser mot oavsiktliga utsläpp av detta ämne vara mer gynnsamma för unionsmedborgare än de åtgärder som anges i förordning (EG) nr 850/2004, som endast avser unionen.

(11)

Perfluoroktansulfonsyra och dess derivat har förts in i bilaga B till konventionen, för ett antal ”godtagbara syften”. Partskonferensen kommer att ombes att se över det fortsatta behovet för dessa godtagbara syften. Förordning (EG) nr 850/2004 förbjuder produktion, utsläppande på marknaden och användning av perfluoroktansulfonsyra, med undantag av vissa användningsområden där perfluoroktansulfonsyra fortfarande behövs i unionen. Följaktligen bör unionen stödja borttagandet av de godtagbara syften för perfluoroktansulfonsyra och dess derivat som parterna inte längre behöver, utom de som avser fotoresist och antireflexbeläggning för halvledare, etsmedel för sammansatta halvledare och keramiska filter och hårdmetallbeläggning i enbart slutna system.

—

Att dekabromdifenyleter (BDE-209) förekommande i kommersiell dekabromdifenyleter (c-dekaBDE) ska införas i bilaga A till konventionen med ”särskilt angivna undantag” för produktion och användning av dekaBDE i reservdelar till bilindustrin. Unionen ska stödja införandet med ytterligare ”särskilt angivna undantag” för luftfartyg och reservdelar till luftfartyg i enlighet med förordning (EU) 2017/227, samt för reservdelar till jordbruks- och skogsbruksfordon och vissa maskiner, om andra parter eller direkt berörda intressenter kan visa att dessa undantag behövs.

—

Att klorparaffin med kort kolkedja ska införas i bilaga A till konventionen.

—

Att hexaklorbutadien ska införas i bilaga C till konventionen.

—

Att följande godtagbara syften tas bort från posten avseende perfluoroktansulfonsyra och dess derivat i bilaga B till konventionen: fotografisk bildframställning, hydrauloljor inom flygindustrin, vissa medicintekniska produkter (t.ex. skikt av etentetrafluoreten-sampolymer (ETFE) och framställning av strålningsbeständig ETFE, medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och CCD-färgfilter), skumblandningar för brandsläckning och insektsfällor för bekämpning av bladskärarmyror (Atta spp. och Acromyrmex spp.).

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/48

(1)

Enligt direktiv (EU) 2016/681 ska kommissionen utarbeta en förteckning över gemensamma protokoll och understödda dataformat som ska användas av lufttrafikföretag vid överföring av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) till medlemsstaterna. Lufttrafikföretagen måste välja från den förteckningen och underrätta medlemsstaterna om det gemensamma protokoll och dataformat som de avser att använda.

(2)

Förteckningen över alternativ bör ta hänsyn till den nuvarande situationen inom sektorn, i syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av direktiv (EU) 2016/681 och minska de negativa ekonomiska följderna för lufttrafikföretagen. Samtidigt bör de alternativ som tillhandahålls garantera säkerhet och tillförlitlighet i fråga om överföring av PNR-uppgifter.

(3)

Små lufttrafikföretag som inte utför flygningar i enlighet med en särskild och offentlig tidtabell och som inte har den nödvändiga tekniska infrastrukturen som gör det möjligt för dem att använda de dataformat och överföringsprotokoll som anges i bilagan bör undantas från skyldigheten att använda dessa format och protokoll. Medlemsstaterna bör bilateralt komma överens med dessa lufttrafikföretag om de elektroniska medel som ska användas för att tillhandahålla en lämplig säkerhetsnivå för översändande av PNR-uppgifter från dessa lufttrafikföretag.

(4)

Enligt skäl 17 i direktiv (EU) 2016/681 bör Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) riktlinjer om PNR-uppgifter fungera som underlag vid antagandet av understödda dataformat för överföring av PNR-uppgifter från lufttrafikföretag till medlemsstaterna.

(5)

PNRGOV-dataformatet erkänns som en internationell standard för överföring av passageraruppgifter och har utarbetats gemensamt av regeringar, lufttrafikföretag och tjänsteleverantörer inom ramen för International Air Transport Association (Iata), Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) och Världstullorganisationen (WCO). PNRGOV-dataformatet bör vara förenligt med Passenger and Airport Data Interchange Standards (Padis) som fastställts i Edifact- och XML-genomförandehandledningarna för PNRGOV-meddelanden och som godkänts och offentliggjorts av kontaktkommittén för WCO/Iata/Icao avseende API- och PNR-uppgifter.

(6)

UN/Edifact PAXLST är dataformatet för överföring av förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter). Detta format bör användas för översändande, enligt artikel 8.2 i direktiv (EU) 2016/681, av API-uppgifter som lufttrafikföretag samlar in i sin normala verksamhet, men inte lagrar med hjälp av samma tekniska metoder som för andra PNR-uppgifter.

(7)

För närvarande finns det två överföringsprotokoll, IBM MQ och Iata typ B, som är de som används av de flesta lufttrafikföretag för överföring av passageraruppgifter till de nationella myndigheterna.

(8)

IBM MQ, en äganderättsligt skyddad produkt som tillhör IBM Corporation, tillhandahåller en säker och tillförlitlig leverans av meddelanden som bevarar meddelandeintegritet och minimerar risken för informationsförlust, genom att använda meddelandeköer för att underlätta utbytet av information mellan tillämpningar, system, tjänster och filer.

(9)

Meddelandetjänster av typ B är Iatas namn på de meddelanden som används inom och mellan lufttransports- och resebranscherna. De anses inom lufttransportbranschen som mycket tillförlitliga och säkra och stöder därför verksamhetskritiska tillämpningar.

(10)

Inte alla lufttrafikföretag är i stånd att anta och genomföra andra överföringsprotokoll än de som de för närvarande använder inom en kortare tidsfrist än 4–5 år.

(11)

I enlighet med artikel 16.2 i direktiv (EU) 2016/681 bör lufttrafikföretagen kunna använda åtminstone ett av de dataformat och överföringsprotokoll som inrättas genom det här genomförandebeslutet från och med ett år efter den dag då det antas.

(12)

Genomförandebeslutet bör därför beakta branschens nuvarande tillstånd och ge lufttrafikföretagen möjlighet att fortsätta använda, också vid tillämpningen av direktiv (EU) 2016/681, samma dataformat och överföringsprotokoll som för närvarande utgör en standard i branschen.

(13)

Å andra sidan bör användningen av öppna dataformat och överföringsprotokoll, inbegripet användningen av europeiska standarder, främjas i största möjliga utsträckning.

(14)

Kommissionen främjar användandet av ”AS4”-protokollet, särskilt inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE). Detta protokoll bör därför förtecknas som ett alternativ till protokollen IBM MQ och Iata typ B.

(15)

Branschen och medlemsstaterna bör uppmanas att, tillsammans med internationella partner och med Icao och WCO, vidta nödvändiga åtgärder i syfte att införa lämpliga öppna standardprotokoll som en del av internationellt godkända referensprotokoll för lufttrafikföretagens överföring av PNR-uppgifter till medlemsstaternas enheter för passagerarinformation.

(16)

Detta genomförandebeslut bör därför ses över inom fyra år efter den dag då det antas för att överväga möjligheten att de äganderättsligt skyddade produkterna ersätts med överföringsprotokoll med öppen standard. Beslutet bör också beakta varje översyn av de befintliga Edifact- och XML-versionerna av PNRGOV och Edifact PAXLST samt den potentiella utvecklingen av XML-standarder för API-meddelanden.

(17)

Medlemsstaterna kan också överväga att ge lufttrafikföretagen ett mottagningsbevis för överföringen av passageraruppgifter (genom användning av ett Ackres-meddelande). Ett sådant beslut bör grunda sig på ett bilateralt avtal mellan lufttrafikföretaget och den medlemsstat som rekommenderas av Iata.

(18)

De åtgärder som fastställs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 17.1 i förordning (EU) 2016/681.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/52

(1)

De årliga tillsynsavgifterna, som tas ut med stöd av artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1163/2014 (ECB/2014/41), bör sammanlagt uppgå till ett belopp som täcker men inte överstiger de utgifter som Europeiska centralbanken (ECB) ådrar sig i samband med sina tillsynsutgifter under den relevanta avgiftsperioden. Dessa utgifter består främst av kostnader som är direkt relaterade till ECB:s tillsynsuppgifter, t.ex. tillsynen över betydande enheter, övervakningen av tillsynen över mindre betydande enheter samt genomförandet av horisontella uppgifter och specialiserade tjänster. De inkluderar även kostnader som är indirekt relaterade till ECB:s tillsynsuppgifter, t.ex. tjänster som tillhandahålls av ECB:s supportenheter, inklusive lokaler, HR-management, administrativa tjänster, budget och controlling, redovisning, juridiska tjänster, kommunikations- och översättningstjänster, internredovisning samt statistik- och IT-tjänster.

(2)

För beräkningen av de årliga tillsynsavgifter som betalas avseende betydande enheter och betydande grupper som står under tillsyn samt mindre betydande enheter och mindre betydande grupper som står under tillsyn, bör totalkostnaderna delas upp utifrån kostnadsfördelningen mellan de relevanta funktionerna som utför den direkta tillsynen över betydande enheter och betydande grupper som står under tillsyn och den indirekta tillsynen över mindre betydande enheter och mindre betydande grupper som står under tillsyn.

(3)

Det totala årliga tillsynsavgiftsbeloppet för 2017 bör beräknas som summan av a) de beräknade årliga kostnaderna för tillsynsuppgifter under 2017, baserade på ECB:s godkända budget för 2017, med beaktande av den förväntade utvecklingen av ECB:s beräknade årliga kostnader som var känd vid den tidpunkt då detta beslut antogs, samt b) över- eller underskottet från 2016.

(4)

Över- eller underskottet bör beräknas genom att de faktiska årliga kostnaderna för tillsynsuppgifter som uppstått under 2016, enligt vad som framgår av ECB:s årsredovisning för 2016 (3), subtraheras från de skattade årliga kostnaderna som tagits ut för 2016 i enlighet med bilagan i Europeiska centralbankens beslut (EU) 2016/661 (ECB/2016/7) (4).

(5)

I enlighet med artikel 5.3 i förordning (EU) nr 1163/2014 (ECB/2014/41) ska avgiftsbelopp för tidigare avgiftsperioder som inte har kunnat indrivas, räntebetalningar som har erhållits i enlighet med artikel 14 och belopp som har erhållits eller återbetalats i enlighet med artikel 7.3 i den förordningen, i förekommande fall tas med i de beräknade årliga utgifterna för tillsynsuppgifter för 2017.

a)

Betydande enheter och grupper som står under tillsyn: 391 279 654 euro.

b)

Mindre betydande enheter och grupper som står under tillsyn: 33 677 998 euro.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/56

(1)

Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen har unionen bl.a. som mål att främja folkens välfärd och verka för en hållbar utveckling i EU som bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas. Den ska bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

(2)

Enligt artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

(3)

Enligt artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen och medlemsstaterna, under beaktande av sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, ha som mål att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utestängning.

(4)

Enligt artikel 152 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen erkänna och främja arbetsmarknadsparternas betydelse på unionsnivå och därvid ta hänsyn till skillnaderna i de nationella systemen. Den ska underlätta dialogen mellan dem med respekt för deras oberoende.

(5)

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken ursprungligen antogs vid Europeiska rådets möte i Nice den 7 december 2000, slår vakt om och främjar ett antal grundsatser som är betydelsefulla för den europeiska sociala modellen. Bestämmelserna i stadgan riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten.

(6)

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finns bestämmelser om unionens befogenheter när det gäller bl.a. fri rörlighet för arbetstagare (artiklarna 45–48), etableringsfrihet (artiklarna 49–55), socialpolitik (artiklarna 151–161), främjandet av dialogen mellan arbetsmarknadens parter (artikel 154), inklusive avtal ingångna och genomförda på unionsnivå (artikel 155), lika lön för kvinnor och män för lika arbete (artikel 157), bidrag till utvecklingen av utbildning och yrkesutbildning av god kvalitet (artiklarna 165 och 166), unionsinsatser som kompletterar den nationella politiken och främjar samarbete på folkhälsoområdet (artikel 168), ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (artiklarna 174–178), utarbetandet av allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, liksom övervakning av att de genomförs (artikel 121), utarbetandet av sysselsättningsriktlinjer, liksom granskningen av att de genomförs (artikel 148) och allmänt sett tillnärmningen av lagstiftning (artiklarna 114–117).

(7)

Europaparlamentet efterfrågade en stabil europeisk pelare för sociala rättigheter som stärker sociala rättigheter och inverkar positivt på människors liv på kort och medellång sikt och möjliggör stöd för EU-integrationen under 2000-talet (1). Europeiska rådet betonade att åtgärder mot ekonomisk och social otrygghet bör prioriteras och uppmanade till att skapa en lovande framtid för alla, värna vårt sätt att leva och ge ungdomar bättre möjligheter (2). Ledarna för 27 medlemsstater och för Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen åtog sig att verka för ett socialt EU i Romagendan. Åtagandet bygger på principerna om hållbar tillväxt och främjande av såväl ekonomiska och sociala framsteg som sammanhållning och konvergens, samt att därvid slå vakt om den inre marknadens integritet (3). Arbetsmarknadsparterna har åtagit sig att fortsatt bidra till ett EU som ger resultat till arbetstagare och företag (4).

(8)

Parallellt med arbetet under de senaste årtiondena på att färdigställa den inre marknaden har stadiga sociala landvinningar gjorts som lett till framgångar inom fri rörlighet, levnads- och arbetsvillkor, jämställdhet, hälsa och säkerhet på arbetet, social trygghet samt utbildning. När euron infördes fick unionen en stabil gemensam valuta som nu används av 340 miljoner medborgare i 19 medlemsstater, gör deras vardag enklare och skyddar dem mot finansiell instabilitet. Unionen har också vuxit väsentligt, vilket gett större ekonomiska möjligheter och drivit på de sociala framstegen i hela unionen.

(9)

Arbetsmarknader och samhällen utvecklas snabbt i takt med att nya möjligheter och nya utmaningar uppstår till följd av globaliseringen, den digitala revolutionen, förändringar i arbetsmönster och i samhälls- och befolkningsutveckling. Utmaningarna, t.ex. påfallande ojämlikhet, långtids- och ungdomsarbetslöshet eller solidaritet mellan generationerna, är ofta likartade från en medlemsstat till nästa men varierar i grad.

(10)

EU har visat sin beslutsamhet att bemästra den finansiella och ekonomiska krisen; unionens ekonomi är nu stabilare med en tidigare aldrig nådd sysselsättningsgrad och stadigt sjunkande arbetslöshet. Men de sociala konsekvenserna av krisen har varit omfattande – från ungdoms- och långtidsarbetslöshet till fattigdomsrisk – och åtgärder mot dessa konsekvenser måste nu prioriteras.

(11)

I stor utsträckning förorsakas utmaningar såsom sysselsättning och sociala frågor av EU:s tämligen blygsamma tillväxt, vilken beror på outnyttjad potential när det gäller deltagande i arbetslivet och produktiviteten. Ekonomiska och sociala framsteg samspelar, och inrättandet av en europeisk pelare för sociala rättigheter bör vara en del av bredare ansträngningar att bygga en inkluderande och hållbar tillväxtmodell genom att stärka konkurrenskraften och göra EU till ett ställe där det är bättre att investera, skapa arbetstillfällen och främja social sammanhållning.

(12)

Målet för den europeiska pelaren för sociala rättigheter är att tjäna som vägledning för sysselsättningsinsatser och sociala insatser inriktade på nuvarande och kommande utmaningar och på att nå effektiva resultat som fyller människors grundläggande behov och säkerställer att sociala rättigheter lagstadgas och genomförs bättre.

(13)

Bättre fokus på sysselsättning och sociala resultat är särskilt viktigt för att öka motståndskraften och fördjupa den ekonomiska och monetära unionen. Av den anledningen är den europeiska pelaren för sociala rättigheter främst avsedd för euroområdet, men den kan tillämpas i alla medlemsstater som önskar delta.

(14)

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter omfattar principer och rättigheter som är grundläggande för rättvisa och välfungerande arbetsmarknader och trygghetssystem i 2000-talets EU. Vissa rättigheter som redan finns i unionens regelverk befästs. Nya principer inriktade på utmaningar förorsakade av samhällsutvecklingen eller tekniska och ekonomiska förändringar har lagts till.

(15)

Principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter gäller unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta. När en princip hänvisar till arbetstagare gäller den alla anställda, oberoende av anställningens villkor, form och varaktighet.

(16)

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter får inte hindra medlemsstaterna eller deras arbetsmarknadsparter från att fastställa ambitiösare standarder. I synnerhet får ingen bestämmelse i den europeiska pelaren för sociala rättigheter tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de rättigheter och principer som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten eller internationell rätt och i de internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga medlemsstater är parter, inklusive den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och relevanta konventioner och rekommendationer från Internationella arbetsorganisationen.

(17)

Resultat för den europeiska pelaren om sociala rättigheter är ett gemensamt åtagande och ansvar för unionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna. De principer och rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör genomföras både på unionsnivå och på medlemsstatsnivå inom vars och ens behörighetsområde och i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

(18)

På unionsnivå leder den europeiska pelaren för sociala rättigheter inte till att unionens befogenheter såsom definierade i fördragen utökas. Den bör genomföras inom gränserna för de befogenheterna.

(19)

På medlemsstatsnivå respekterar pelaren mångfalden hos de europeiska folkens kultur och traditioner samt medlemsstaternas nationella identitet och organisering av de offentliga myndigheterna på nationell, regional och lokal nivå. I synnerhet påverkar inrättandet av pelaren inte medlemsstaternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina system för social trygghet och får heller inte påverka den finansiella jämvikten i dessa.

(20)

Den sociala dialogen spelar en central roll i arbetet med att stärka såväl sociala rättigheter som hållbar och inkluderande tillväxt. Inom ramen för sitt oberoende och rätten till kollektiva åtgärder har arbetsmarknadsparterna på alla nivåer en avgörande funktion att fylla vid beredningen och genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

a)

Lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män måste säkerställas och främjas på alla områden, även när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling.

b)

Kvinnor och män har rätt till lika lön för likvärdigt arbete.

a)

Var och en har rätt att få individanpassat stöd i rätt tid för att förbättra sina utsikter till anställning eller egenföretagande. I detta ingår rätten att få hjälp med att söka arbete, utbilda eller omskola sig. Var och en har rätt att överföra intjänade socialförsäkrings- eller utbildningsrättigheter vid övergången mellan olika anställningar.

b)

Unga människor har rätt till fortbildning, lärlingstid, praktik eller ett bra arbetserbjudande inom fyra månader från det att de har blivit arbetslösa eller slutat en utbildning.

c)

Arbetslösa har rätt till individanpassat, kontinuerligt och aktivt stöd. Långtidsarbetslösa har rätt till en ingående, individuell bedömning senast vid 18 månaders arbetslöshet.

a)

Oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet har arbetstagare rätt till rättvis och lika behandling när det gäller arbetsvillkor, tillgång till social trygghet och utbildning. Övergång till olika tillsvidareanställningar ska främjas.

b)

I överensstämmelse med lagstiftning och kollektivavtal ska den flexibilitet arbetsgivare behöver för att anpassa sig snabbt till förändringar i ekonomiska förhållanden säkerställas.

c)

Innovativa arbetsformer som säkerställer goda arbetsvillkor ska främjas. Entreprenörskap och egenföretagande ska uppmuntras. Yrkesrörlighet ska underlättas.

d)

Anställningsförhållanden som leder till otrygga arbetsvillkor ska förhindras, inklusive genom förbud mot missbruk av atypiska anställningsformer. Eventuella provanställningar ska ha rimlig varaktighet.

a)

Arbetstagare har rätt till en rättvis lön som tillåter en värdig levnadsstandard.

b)

En tillräcklig minimilön ska säkerställas, så att arbetstagaren med familj kan tillgodose sina behov med hänsyn till nationella ekonomiska och sociala förhållanden, samtidigt som tillgången till sysselsättning och incitament att söka arbete upprätthålls. Fattigdom bland förvärvsarbetande ska förhindras.

c)

All lönesättning ska ske genomsynligt och förutsägbart i enlighet med nationell praxis och med respekt för arbetsmarknadsparternas oberoende.

a)

När anställningen börjar har arbetstagare rätt till skriftlig information om sina rättigheter och skyldigheter i enlighet med anställningsförhållandet, inbegripet om provanställning.

b)

Före eventuell uppsägning har arbetstagare rätt till information om skälen och till en rimlig uppsägningstid. De har rätt att hänvända sig till verksam och opartisk tvistlösning samt, i händelse av omotiverad uppsägning, rätt till omprövning, inklusive lämplig kompensation.

a)

Arbetsmarknadsparterna ska höras om utformningen och genomförandet av den ekonomiska politiken och sysselsättnings- och socialpolitiken i enlighet med nationell praxis. De ska uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras. När det är lämpligt ska avtal slutna mellan arbetsmarknadsparterna genomföras på unions- och medlemsstatsnivå.

b)

Arbetstagare eller deras företrädare har rätt att bli informerade och hörda i god tid om sådant som är relevant för dem, särskilt om överlåtelse, omstrukturering och sammanslagning av företag och om kollektiva uppsägningar.

c)

Stöd till ökad förmåga för arbetsmarknadsparter att främja den sociala dialogen ska uppmuntras.

a)

Arbetstagare har rätt till en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet i arbetet.

b)

Arbetstagare har rätt till en arbetsmiljö som passar deras yrkesverksamhet och som tillåter dem att förlänga sitt deltagande på arbetsmarknaden.

c)

Arbetstagare har rätt till skydd för sina personuppgifter kopplade till anställningen.

a)

Barn har rätt till överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet.

b)

Barn har rätt att bli skyddade mot fattigdom. Barn från mindre gynnade förhållanden har rätt till särskilda åtgärder som ger dem lika möjligheter.

a)

Pensionerade arbetstagare och egenföretagare har rätt till en pension som motsvarar deras avgiftsinbetalningar och som säkerställer en tillräcklig inkomst. Kvinnor och män ska ha lika möjligheter att förvärva pensionsrättigheter.

b)

Var och en i hög ålder har rätt till resurser som säkerställer ett värdigt liv.

a)

Subventionerade bostäder och bostadsbidrag ska finnas för dem som behöver det.

b)

Utsatta människor har rätt till lämplig hjälp och skydd mot tvångsavhysning.

c)

Lämpligt boende och lämpliga tjänster ska erbjudas hemlösa för att främja social inkludering.

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/62

29.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/62