ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 64

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

60 årgången
10 mars 2017


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Rådets beslut (EU) 2017/418 av den 28 februari 2017 om ingående på Europeiska unionens vägnar av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet

1

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/419 av den 9 mars 2017 om godkännande av allmänkemikalien Urtica spp. i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ( 1 )

4

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/420 av den 9 mars 2017 om godkännande av ett preparat av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark som fodertillsats för slaktkycklingar, kycklingar som föds upp till värphöns, mindre fågelarter avsedda för slakt och mindre fågelarter som föds upp för värpning (innehavare av godkännandet: Delacon Biotechnik GmbH) ( 1 )

7

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/421 av den 9 mars 2017 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037

10

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/422 av den 9 mars 2017 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036

46

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/423 av den 9 mars 2017 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av Fujian Viscap Shoes Co. Ltd, Vietnam Ching Luh Shoes Co. Ltd, Vinh Thong Producing-Trading-Service Co. Ltd, Qingdao Tae Kwang Shoes Co. Ltd, Maystar Footwear Co. Ltd, Lien Phat Company Ltd, Qingdao Sewon Shoes Co. Ltd, Panyu Pegasus Footwear Co. Ltd, PanYu Leader Footwear Corporation, Panyu Hsieh Da Rubber Co. Ltd, An Loc Joint Stock Company, Qingdao Changshin Shoes Company Limited, Chang Shin Vietnam Co. Ltd, Samyang Vietnam Co. Ltd, Qingdao Samho Shoes Co. Ltd, Min Yuan, Chau Giang Company Limited, Foshan Shunde Fong Ben Footwear Industrial Co. Ltd och Dongguan Texas Shoes Limited Co., och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14

72

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/424 av den 9 mars 2017 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

105

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/425 av den 9 mars 2017 om fastställande av det lägsta försäljningspriset för skummjölkspulver för den sjätte delanbudsinfordran inom ramen för det anbudsförfarande som inleds genom genomförandeförordning (EU) 2016/2080

107

 

 

BESLUT

 

*

Rådets beslut (EU) 2017/426 av den 7 mars 2017 om utnämning av en ledamot och en suppleant i Regionkommittén på förslag av Konungariket Danmark

108

 

*

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/427 av den 8 mars 2017 om ändring av genomförandebeslut 2012/535/EU vad gäller åtgärder för att förhindra spridning av Bursaphelenchus xylophilus (Steiner et Buhrer) Nickle et al. (tallvedsnematoden) inom unionen [delgivet med nr C(2017) 1482]

109

 

 

Rättelser

 

*

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU ( EUT L 173, 12.6.2014 )

116

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/1


RÅDETS BESLUT (EU) 2017/418

av den 28 februari 2017

om ingående på Europeiska unionens vägnar av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43 jämförd med artikel 218.6 andra stycket a v och artikel 218.7,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande (1), och

av följande skäl:

(1)

Unionen och Cooköarnas regering har förhandlat fram ett partnerskapsavtal om hållbart fiske (nedan kallat avtalet) som löper på fem år med automatisk förlängning, samt ett genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (nedan kallat protokollet), genom vilka unionsfartyg ges fiskemöjligheter i de vatten över vilka Cooköarna har suveräna rättigheter eller utövar sin jurisdiktion med avseende på fiske.

(2)

Avtalet och protokollet undertecknades i enlighet med rådets beslut (EU) 2016/776 (2) och tillämpas provisoriskt från och med den 14 oktober 2016.

(3)

Genom avtalet inrättades en gemensam kommitté med uppgift att övervaka genomförande, tolkning och tillämpning av avtalet. Dessutom får gemensamma kommittén godkänna vissa ändringar av protokollet. I syfte att förenkla godkännandet av sådana ändringar är det lämpligt att kommissionen, på vissa särskilda villkor, bemyndigas att godkänna ändringarna genom ett förenklat förfarande.

(4)

Avtalet och protokollet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet godkänns härmed på unionens vägnar.

Artikel 2

Rådets ordförande ska på unionens vägnar göra den anmälan som anges i artikel 17 i avtalet och i artikel 13 i protokollet (3).

Artikel 3

Med förbehåll för de bestämmelser och villkor som anges i bilagan till detta beslut ska kommissionen bemyndigas att på unionens vägnar godkänna ändringar av protokollet inom ramen för den gemensamma kommittén.

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 28 februari 2017.

På rådets vägnar

J. HERRERA

Ordförande


(1)  Godkännande av den 14 februari 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Rådets beslut (EU) 2016/776 av den 29 april 2016 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, och provisorisk tillämpning av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (EUT L 131, 20.5.2016, s. 1).

(3)  Dagen för avtalets och protokollets ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.


BILAGA

Bemyndigandets omfattning och förfarande för fastställande av unionens ståndpunkt i gemensamma kommittén

1.

Kommissionen ska vara bemyndigad att förhandla med Cooköarnas regering och, i förekommande fall och under förutsättning att punkt 3 i denna bilaga iakttas, godkänna de ändringar av protokollet som görs avseende följande frågor:

a)

Ändring av fiskemöjligheternas omfattning och, följaktligen, av den tillämpliga ekonomiska ersättningen i enlighet med artiklarna 5 och 6.3 a i avtalet och artiklarna 5 och 6 i protokollet.

b)

Beslut om formerna för sektorsstödet i enlighet med artikel 6.3 b i avtalet och artikel 3 i protokollet.

c)

Tekniska villkor och omständigheter under vilka unionsfartygen bedriver sin fiskeverksamhet i enlighet med artikel 6.3 c i avtalet och artiklarna 4 och 6 i protokollet.

2.

Inom ramen för den gemensamma kommitté som inrättas enligt avtalet, ska unionen

a)

handla i enlighet med de mål som eftersträvas av unionen inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken,

b)

följa rådets slutsatser av den 19 mars 2012 om ett meddelande om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension,

c)

främja ståndpunkter som stämmer överens med relevanta bestämmelser som antagits av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer och inom ramen för den gemensamma kuststatsförvaltningen.

3.

När ett beslut om ändringar av det protokoll som avses i punkt 1 är avsett att antas under ett möte i gemensamma kommittén ska nödvändiga åtgärder vidtas så att den ståndpunkt som ska framföras på unionens vägnar tar hänsyn till den senaste statistiska, biologiska och övriga relevanta information som översänts till kommissionen.

I detta syfte och på grundval av den informationen ska ett dokument där unionens föreslagna ståndpunkt beskrivs i detalj, i tillräckligt god tid före det relevanta mötet i gemensamma kommittén, översändas av kommissionens avdelningar till rådet eller dess förberedande organ, för behandling och godkännande.

Vad beträffar de frågor som avses i punkt 1 a krävs kvalificerad majoritet för rådets godkännande av den planerade unionsståndpunkten. I de övriga fallen ska den unionsståndpunkt som anges i det förberedande dokumentet anses godkänd om inte ett antal medlemsstater som motsvarar en blockerande minoritet gör invändningar mot ståndpunkten vid ett möte i rådets förberedande organ eller inom 20 dagar från mottagandet av det förberedande dokumentet, beroende på vilket datum som infaller först. I händelse av en sådan invändning ska frågan hänskjutas till rådet.

Om det vid senare möten, även direkt på plats, inte går att nå en överenskommelse så att unionens ståndpunkt kan beakta nya faktorer, ska frågan hänskjutas till rådet eller dess förberedande organ.

4.

Kommissionen uppmanas att i god tid vidta eventuella nödvändiga åtgärder för uppföljning av beslutet i gemensamma kommittén, i förekommande fall inbegripet offentliggörande av det relevanta beslutet i Europeiska unionens officiella tidning samt framläggande av förslag som är nödvändiga för beslutets genomförande.


FÖRORDNINGAR

10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/4


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/419

av den 9 mars 2017

om godkännande av allmänkemikalien Urtica spp. i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (1), särskilt artikel 23.5 jämförd med artikel 13.2, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1107/2009 tog kommissionen den 18 augusti 2015 emot en ansökan från Institut Technique de l'Agriculture Biologique (Itab) om godkännande av Urtica spp. som allmänkemikalie. Ansökan åtföljdes av den information som krävs enligt artikel 23.3 andra stycket. Dessutom tog kommissionen den 5 januari 2016 emot en ansökan från Myosotis om godkännande av Nettle som allmänkemikalie. Eftersom denna ansökan också gäller Urtica spp., men med ett annat föreslaget användningsområde, slog kommissionen ihop bedömningen av båda ansökningarna.

(2)

Kommissionen uppmanade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) att lämna vetenskapligt bistånd. Myndigheten lade fram en teknisk rapport om det berörda ämnet för kommissionen den 28 juli 2016 (2). Kommissionen lade fram granskningsrapporten (3) och ett utkast till denna förordning för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 7 december 2016 och färdigställde dem till samma kommittés möte den 24 januari 2017.

(3)

Den dokumentation som sökanden lämnat visar att Urtica spp. uppfyller kriterierna för ett livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4). Vidare används ämnet inte huvudsakligen för växtskyddsändamål, men det är ändå till nytta för växtskyddet i en produkt som består av ämnet och vatten. Följaktligen bör ämnet betraktas som en allmänkemikalie.

(4)

De undersökningar som gjorts har visat att Urtica spp. i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 23 i förordning (EG) nr 1107/2009, särskilt när det gäller de användningsområden som undersöktes och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Därför bör Urtica spp. godkännas som allmänkemikalie.

(5)

I enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det emellertid nödvändigt att införa vissa villkor för godkännandet enligt bilaga I till den här förordningen.

(6)

I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (5) ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande av en allmänkemikalie

Ämnet Urtica spp. enligt specifikationen i bilaga I godkänns som allmänkemikalie under förutsättning att de villkor som anges i den bilagan uppfylls.

Artikel 2

Ändringar av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011

Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 mars 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(2)  Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, 2016, ”Outcome of the consultation with Member States and EFSA on the basic substance applications for Urtica spp. for use in plant protection as insecticide, acaricide and fungicide”, EFSA supporting publication, EN-1075, 2016, 72 s.

(3)  http://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/eu-pesticides-database/public/?event=activesubstance.selection&language=EN

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

(5)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (EUT L 153, 11.6.2011, s. 1).


BILAGA I

Trivialnamn, identifikationsnummer

Namn enligt IUPAC

Renhetsgrad (1)

Datum för godkännande

Särskilda bestämmelser

Urtica spp.

CAS nr 84012-40-8 (extrakt av Urtica dioica)

CAS nr 90131-83-2 (extrakt av Urtica urens)

Urtica spp.

Europeiska farmakopén

30 mars 2017

Urtica spp. ska användas i enlighet med vissa villkor som anges i slutsatserna i granskningsrapporten om Urtica spp. (SANTE/11809/2016), särskilt tilläggen I och II.


(1)  Ytterligare uppgifter om allmänkemikaliens identitet, specifikation och användningssätt finns i granskningsrapporten.


BILAGA II

I del C av bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ska följande post läggas till:

Nummer

Trivialnamn, identifikationsnummer

Namn enligt Iupac

Renhetsgrad (*1)

Datum för godkännande

Särskilda bestämmelser

”14

Urtica spp.

CAS nr 84012-40-8 (extrakt av Urtica dioica)

CAS nr 90131-83-2 (extrakt av Urtica urens)

Urtica spp.

Europeiska farmakopén

30 mars 2017

Urtica spp. ska användas i enlighet med vissa villkor som anges i slutsatserna i granskningsrapporten om Urtica spp. (SANTE/11809/2016), särskilt tilläggen I och II.”


(*1)  Ytterligare uppgifter om allmänkemikaliens identitet, specifikation och användningssätt finns i granskningsrapporten.


10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/7


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/420

av den 9 mars 2017

om godkännande av ett preparat av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark som fodertillsats för slaktkycklingar, kycklingar som föds upp till värphöns, mindre fågelarter avsedda för slakt och mindre fågelarter som föds upp för värpning (innehavare av godkännandet: Delacon Biotechnik GmbH)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark som fodertillsats för slaktkycklingar, kycklingar som föds upp till värphöns, mindre fågelarter avsedda för slakt och mindre fågelarter som föds upp för värpning har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark som fodertillsats för slaktkycklingar, kycklingar som föds upp till värphöns, mindre fågelarter avsedda för slakt och mindre fågelarter som föds upp för värpning.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 4 december 2015 (2) att preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark under de föreslagna användningsvillkoren inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade också att preparatet kan förbättra resultaten hos slaktkycklingar. Myndigheten ansåg att denna slutsats också kan utvidgas till att gälla för kycklingar som föds upp till värphöns, och extrapoleras till alla mindre fjäderfäarter avsedda för slakt och alla mindre fjäderfäarter som föds upp för värpning. Myndigheten ansåg inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det preparat i kategorin ”zootekniska tillsatser” och den funktionella gruppen ”andra zootekniska tillsatser” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats, under förutsättning att de villkor som anges i den bilagan uppfylls.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 mars 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  EFSA Journal, vol. 14(2016):7, artikelnr 4351.


BILAGA

Tillsatsens identifieringsnummer

Namn på innehavaren av godkännandet

Tillsats

Sammansättning, kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

mg tillsats/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Kategori: zootekniska tillsatser. Funktionell grupp: andra zootekniska tillsatser (förbättring av resultatparametrarna).

4d15

Delacon Biotechnik GmBH

Timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark

Tillsatsens sammansättning

Preparat av eteriska oljor av timjan (Thymus vulgaris L.) (1) och syntetisk stjärnanis (2) i mikrokapslar: ≥ 74 mg/g

Pulver av kvillajabark (Quillaja saponaria): ≥ 200 mg/g

Saponiner: ≤ 23 mg/g

Fast form

Beskrivning av den aktiva substansen

Timjanolja: Tymol 2–4 mg/g

Stjärnanisolja (framställd genom kemisk syntes): (trans och cis)-anetol 40–50 mg/g

Pulver av kvillajabark (Quillaja saponaria): ≥ 200 mg/g

Analysmetoder  (3)

Bestämning av halten tymol i fodertillsatsen, i förblandningar och i foder: Gaskromatografi-masspektrometri (GC/MS)

Slaktkycklingar

Kycklingar som föds upp till värphöns

Mindre fågelarter avsedda för slakt och mindre fågelarter som föds upp för värpning

150

150

1.

Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningen: lagringstemperatur, lagringstid och stabilitet vid pelletering.

2.

För användare av tillsatsen och förblandningar ska foderföretagare fastställa driftsrutiner och organisatoriska åtgärder för att hantera potentiella risker som kan uppstå vid dess användning. När dessa risker inte kan elimineras eller minskas till ett minimum genom sådana rutiner och åtgärder ska tillsatsen och förblandningarna användas med personlig skyddsutrustning, inklusive andningsskydd.

30 mars 2027


(1)  Enligt definitionen i Europarådets Europeiska farmakopé (PhEur, 2005).

(2)  En blandning av rena föreningar som imiterar profilen hos naturlig eterisk stjärnanisolja (utan estragol).

(3)  Närmare information om analysmetoderna finns på referenslaboratoriets webbplats: https://ec.europa.eu/jrc/en/eurl/feed-additives/evaluation-reports


10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/10


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/421

av den 9 mars 2017

om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 18, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Rådet har, till följd av en antisubventionsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen, genom förordning (EG) nr 1628/2004 (2) infört en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet), för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

(2)

Rådet har även, till följd av en antidumpningsundersökning, genom förordning (EG) nr 1629/2004 (3) infört en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(3)

Efter en partiell interimsöversyn på eget initiativ av utjämningsåtgärderna, ändrade rådet genom förordning (EG) nr 1354/2008 (4) förordningarna (EG) nr 1628/2004 och (EG) nr 1629/2004.

(4)

Efter en översyn vid utjämningsåtgärdernas upphörande i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, förlängde rådet utjämningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010 (5). Efter en översyn vid antidumpningsåtgärdernas upphörande, förlängde rådet antidumpningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EU) nr 1186/2010 (6).

(5)

Utjämningsåtgärderna infördes i form av en värdetull med en tullsats på 6,3 % och 7,0 % på import från individuellt namngivna exportörer, med en övrig tullsats på 7,2 %.

2.   Begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång

(6)

Efter ett tillkännagivande om det förestående upphörandet (7) av gällande utjämningsåtgärder på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, mottog kommissionen en begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 597/2009 (8).

(7)

Begäran ingavs av SGL Carbon GmbH, Tokai Erftcarbon GmbH och GrafTech Switzerland SA (nedan kallade de sökande) som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av vissa grafitelektrodsystem.

(8)

Begäran grundades på påståendet att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering och fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

3.   Inledande

(9)

Efter att ha fastställt att bevisningen var tillräcklig för inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång, offentliggjorde kommissionen den 15 december 2015, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (9) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande), att en översyn vid giltighetstidens utgång skulle inledas i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 597/2009.

4.   Parallell undersökning

(10)

Genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning den 15 december 2015 (10) offentliggjorde kommissionen även inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (11) av gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärder när det gäller import till unionen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

5.   Berörda parter

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen den sökande, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare i unionen som den visste var berörda samt de indiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(12)

Alla berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

5.1   Stickprovsförfarande

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

a)   Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare

(14)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet utifrån den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas med beaktande av den tid som stod till förfogande och även med hänsyn till geografisk plats. Urvalet utgjordes av fyra unionstillverkare. Unionstillverkarna i urvalet svarade för mer än 80 % av unionens sammanlagda tillverkning, utifrån den information som erhållits vid genomgången av representativitet. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

b)   Stickprovsförfarande avseende importörer

(15)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Inga importörer gav sig till känna för att lämna in de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

5.2   Frågeformulär och kontrollbesök

(17)

Kommissionen skickade ut frågeformulär till den indiska regeringen (nedan kallade de indiska myndigheterna), alla unionstillverkare i urvalet, de två kända tillverkarna/exportörerna i Indien och 53 användare som gav sig till känna efter inledandet.

(18)

De indiska myndigheterna, de fyra unionstillverkarna i urvalet, en indisk exporterande tillverkare och åtta användare lämnade in svar på frågeformuläret.

(19)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen genomfördes hos de indiska myndigheterna i Delhi och Bhopal, samt hos följande företag:

a)

Unionstillverkare:

GrafTech France SNC, Calais, Frankrike.

GrafTech Iberica S.L., Navarra, Spanien.

SGL Carbon SA, Wiesbaden, Tyskland.

Tokai Erftcarbon GmbH, Grevenbroich, Tyskland.

b)

Exporterande tillverkare i Indien:

HEG Limited, Bhopal (nedan kallat HEG).

6.   Översynsperiod och skadeundersökningsperiod

(20)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från den 1 oktober 2014 till den 30 september 2015 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från den 1 januari 2012 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   Berörd produkt

(21)

Den berörda produkten är grafitelektroder av ett slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans på högst 6,0 μ.Ω.m, och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien (nedan kallade den undersökta produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

2.   Likadan produkt

(22)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

Den undersökta produkten.

Den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin.

(23)

Kommissionen fastställde att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

C.   SANNOLIKHETEN FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE SUBVENTIONERING

1.   Inledning

(24)

I enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt subventionering.

(25)

På grundval av informationen i begäran om översyn undersöktes följande system, som påstods innebära att subventioner beviljas:

 

Landsomfattande system

a)

Tullrestitutionssystemet (Duty Drawback Scheme, DDS).

b)

Systemet med förhandstillstånd (Advance Authorisation Scheme, AAS).

c)

Fokusmarknadssystemet (Focus Market Scheme, FMS).

d)

Systemet med varuexport från Indien (Merchandise Export from India Scheme, MEIS).

e)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (Export Promotion Capital Goods Scheme, EPCGS).

f)

Exportkreditsystemet (Export Credit Scheme, ECS).

 

Regionalt system

g)

Systemet med befrielse från avgift på elektricitet (Electricity Duty Exemption Scheme, EDES).

(26)

Systemen i leden a–e grundar sig på Foreign Trade (Development and Regulation) Act nr 22 från 1992, som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (nedan kallad utrikeshandelslagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att utfärda kungörelser inom ramen för export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i utrikeshandelspolitiska dokument som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet. Två utrikeshandelspolitiska dokument är av relevans för undersökningens översynsperiod: Dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2009–2014 (nedan kallat FTP 09-14) och dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2015–2020 (nedan kallat FTP 15-20). Det senare trädde i kraft i april 2015. De indiska myndigheterna fastställer även förfarandena för FTP 09-14 och FTP 15-20 i förfarandehandboken, volym I, 2009–2014 (nedan kallad HOP I 04-09) och i förfarandehandboken, volym I, 2015–2020 (nedan kallad HOP I 15-20). Förfarandehandböckerna uppdateras regelbundet.

(27)

Det exportkreditsystem som anges i led f ovan grundar sig på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, enligt vilka Indiens centralbank får ge landets affärsbanker instruktioner i fråga om exportkrediter.

(28)

Det system som anges i led g ovan administreras av myndigheterna i delstaten Madhya Pradesh.

(29)

DDS, i form av dess föregående system, Duty Entitlement Passbook Scheme (DEPB)  (12), och EPCGS var redan föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen, medan AAS, FMS, MEIS, ECS och EDES inte undersöktes.

(30)

Såsom anges i skäl 18, samarbetade endast en indisk exporterande tillverkare. Denna exporterande tillverkare svarade för mer än 95 % av all import av den undersökta produkten från Indien till unionen och 50 % av Indiens totala uppskattade tillverkningskapacitet. Indiens tillverkningskapacitet fastställdes utifrån det kontrollerade frågeformulärsvaret från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och offentliga finansieringsöversikter från icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare. Samarbetsgraden bland de indiska exporterande tillverkarna ansågs därmed vara låg. De indiska myndigheterna informerades om att kommissionen kan tillämpa artikel 28 i grundförordningen på grund av det bristande samarbetet från de indiska exporterande tillverkarnas sida. Inga synpunkter lämnades i detta hänseende.

(31)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att samarbetsviljan inte kunde anses vara bristande eftersom den samarbetsvilliga tillverkaren stod för över 95 % av den indiska exporten av grafitelektrodsystem till unionen under översynsperioden och för 50 % av Indiens totala uppskattade produktionskapacitet. I detta avseende vill kommissionen klargöra att den fastställde samarbetsvilligheten på grundval av Indiens totala produktionskapacitet, eftersom den ansågs vara mer relevant för en översyn vid giltighetstidens utgång än Indiens exportvolymer av grafitelektrodsystem till unionen under översynsperioden. Eftersom det bara finns två tillverkare i Indien som är lika stora, och bara en av dem var villig att samarbeta, är det motiverat att anse att samarbetsviljan var bristande eftersom det icke-samarbetsvilliga företaget kan ha en stor betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt subventionering och återkommande skada. Såsom förklaras i skäl 155 slutade den icke-samarbetsvilliga tillverkaren nästan att exportera till unionen på grund av tullnivåerna, och skulle med all sannolikhet återuppta exporten i större mängd om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Eftersom de två kända tillverkarna står för 50 % var av den uppskattade totala indiska produktionskapaciteten kan det följaktligen inte uteslutas att deras respektive andelar av den sammanlagda indiska exporten till unionen skulle bli mer balanserade och därmed helt annorlunda än den kvot på cirka 95/5 som observerats under översynsperioden. Detta påstående avvisades därför. I alla händelser konstaterar kommissionen att detta påstående är helt ovidkommande i samband med en översyn vid giltighetstidens utgång, då syftet är att fastställa om subventioneringen fortsätter. På grundval av slutsatserna om den enda exporterande tillverkaren kan kommissionen redan dra slutsatsen att subventioneringen fortsätter. Frågan om huruvida samarbetsvilligheten är hög eller låg är följaktligen fullständigt irrelevant.

2.   Tullrestitutionssystemet

2.1   Rättslig grund

(32)

Tullrestitutionssystemet beskrivs närmare i restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter (Customs & Central Excise Duties Drawback Rules) från 1995, ändrade genom efterföljande meddelanden.

2.2   Stödberättigande

(33)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

2.3   Praktiskt genomförande

(34)

Exportörer som omfattas av detta system kan ansöka om ett restitutionsbelopp, vilket beräknas som en procentandel av fob-värdet av de produkter som exporteras enligt systemet. Tullrestitutionssatserna har fastställts av de indiska myndigheterna för ett antal produkter, inbegripet den undersökta produkten. Tullrestitutionssatserna fastställs på grundval av den genomsnittliga mängden eller det genomsnittliga värdet för material som används som insatsvaror vid tillverkning av en produkt och som de genomsnittliga tullbelopp som betalats på insatsvaror. De är tillämpliga oberoende av om importtullar faktiskt har betalats eller inte. Under översynsperioden var tullrestitutionssatsen på 3 % med ett högsta värde på 3,2 INR/kg fram till den 22 november 2014 och därefter 2,4 % med ett högsta värde på 8 INR/kg.

(35)

För att kunna använda detta system måste ett företag exportera. Vid den tidpunkt då uppgifter om transporten matas in i tullservern (ICEGATE) anges det att exporten äger rum inom ramen för tullrestitutionssystemet och tullrestitutionsbeloppet fastställs oåterkalleligen. Efter att det levererande företaget har lämnat in sitt exportintyg (Export General Manifest, EGM), och tullkontoret med tillfredsställande resultat har jämfört dokumentet med uppgifterna i exporthandlingen, är alla villkor uppfyllda för utbetalning av restitutionsbeloppet, antingen genom direkt utbetalning till exportörens bankkonto eller i form av en växel.

(36)

Exportören måste också lämna bevis för exportinkomsten i form av ett bankintyg om att exporten utförts (Bank Realisation Certificate, BRC). Detta dokument kan tillhandahållas sedan restitutionsbeloppet har betalats ut, men de indiska myndigheterna kommer att återvinna det utbetalda beloppet om exportören inte lämnar in ett bankintyg om att exporten utförts inom en viss tidsfrist.

(37)

Restitutionsbeloppet kan användas för valfritt ändamål.

(38)

Enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera tullrestitutionsbelopp och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen när exportåtagandet uppfyllts.

(39)

Man fann att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fortsatte att använda tullrestitutionssystemet under översynsperioden.

2.4   Slutsats om tullrestitutionssystemet

(40)

Såsom konstateras i den ursprungliga undersökningen innebär tullrestitutionssystemet att subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen beviljas. Det så kallade tullrestitutionsbeloppet är ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom det tillhandahålls av dem som en direkt överföring av medel. Det finns inga restriktioner för användandet av dessa medel. Tullrestitutionsbeloppet innebär vidare att exportören får en förmån, eftersom dennes likviditet förbättras.

(41)

Tullrestitutionsbeloppet för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte knuten till faktiska betalningar av importtullar för råvaror och är ingen tullkredit för att avräkna importtullar för tidigare eller framtida import av råvaror.

(42)

Under kontrollbesöket hävdade de indiska myndigheterna och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren att det fanns ett lämpligt samband mellan tullrestitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror. De indiska myndigheterna använder nämligen både den genomsnittliga mängden eller det genomsnittliga värdet av de insatsvaror som använts vid tillverkningen av produkten och det genomsnittliga tullbelopp som betalats för insatsvaror när man fastställer tullrestitutionssatserna.

(43)

Kommissionen anser dock inte att det anförda sambandet mellan tullrestitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror är tillräckligt för att systemet ska vara förenligt med bestämmelserna i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. I synnerhet gäller att krediten inte beräknas på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns vidare inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras belopp och ursprung) som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull i den mening som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning. Påståendet avvisades därför.

(44)

Den betalning som sker i form av en direkt överföring av medel från de indiska myndigheterna efter export av exportörer måste därmed betraktas som ett direkt bidrag från de indiska myndigheterna som är knutet till exportresultat, och därför betraktas det som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

2.5   Beräkning av subventionens storlek

(45)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som konstaterats för mottagaren under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att erlägga restitutionsbeloppet, vilket utgör ett finansiellt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på tullrestitutionen för exporttransaktionen i fråga. Mot bakgrund av det ovanstående, och eftersom det inte finns tillförlitliga uppgifter som visar på motsatsen, bör förmånerna inom ramen för tullrestitutionssystemet beräknas som summan av de restitutionsbelopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden.

(46)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den sammanlagda exportomsättningen för den undersökta produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(47)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 2,02 %.

3.   Systemet med förhandstillstånd (i tabeller kallat AAS)

3.1   Rättslig grund

(48)

Detta system beskrivs närmare i punkterna 4.1.1–4.1.14 i FTP 09-14, kapitlen 4.1–4.30 i HOP I 09-14, punkterna 4.03–4.24 i FTP 15-20 och kapitlen 4.04–4.52 i HOP I 15-20.

3.2   Stödberättigande

(49)

Systemet med förhandstillstånd består av sex delsystem, som beskrivs närmare i skäl 50. Delsystemen skiljer sig åt bl.a. vad beträffar stödberättigandets omfattning. Exporterande tillverkare och exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare kan få förhandstillstånd för delsystemen fysisk export och årligt behov. Exporterande tillverkare som levererar till en slutgiltig exportör kan få förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 8.2 i FTP 09-14, t.ex. leverantörer till exportorienterade företag, kan få förhandstillstånd för delsystemet leverans likställd med export. Slutligen kan mellanliggande leverantörer till exporterande tillverkare få förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och med ömsesidig inhemsk remburs.

3.3   Praktiskt genomförande

(50)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

i)

Fysisk export: Detta är det viktigaste delsystemet. Det möjliggör tullfri import av insatsvaror för att tillverka en specifik resulterande exportprodukt. Med ”fysisk” menas i detta sammanhang att exportprodukten måste lämna Indiens territorium. I licensen anges den tillåtna importmängden och exportskyldigheten, inbegripet typen av exportprodukt.

ii)

Årligt behov: Denna typ av tillstånd är inte knuten till någon specifik exportprodukt utan till en bredare produktgrupp (t.ex. kemiska och närstående produkter). Licensinnehavaren kan – upp till ett visst tröskelvärde som bestäms av företagets tidigare exportresultat – tullfritt importera varje insatsvara som ska användas för att tillverka en produkt som ingår i en sådan produktgrupp. Företaget kan välja att exportera varje typ av resulterande produkt som ingår i produktgruppen och som tillverkats av sådant tullfritt material.

iii)

Mellanliggande leveranser: Detta delsystem omfattar fall där två tillverkare avser att tillverka en bestämd exportprodukt och delar upp tillverkningsprocessen mellan sig. Den tillverkande exportören som tillverkar halvfabrikatet kan tullfritt importera insatsvaror och för detta syfte få ett förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Den slutgiltiga exportören slutför tillverkningen och är skyldig att exportera den färdiga produkten.

iv)

Leverans likställd med export: Genom detta delsystem kan en huvudleverantör tullfritt importera insatsvaror som behövs för att tillverka varor som ska säljas som leveranser likställda med export till de kundkategorier som nämns i punkt 8.2 b–f, g, i och j i FTP 09-14. Enligt de indiska myndigheterna avses med leverans likställd med export sådana transaktioner där de levererade varorna inte lämnar landet. Ett flertal kategorier av leveranser betraktas som leveranser likställda med export förutsatt att varorna har tillverkats i Indien, t.ex. leveranser av varor till ett exportorienterat företag eller till ett företag beläget i en särskild ekonomisk zon.

v)

Dokument för förhandsbefrielse: En innehavare av ett förhandstillstånd som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem, har möjlighet att göra detta med hjälp av dokument för förhandsbefrielse. I sådana fall godkänns förhandstillstånden som dokument för förhandsbefrielse och gottskrivs den inhemska leverantören vid leverans av de varor som anges i dessa. Överlåtelsen av dokumentet för förhandsbefrielse berättigar den inhemska leverantören till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 8.3 i FTP 09-14 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution och återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export). Genom systemet med dokument för förhandsbefrielse återbetalas skatter och tullar till leverantören i stället för till den slutgiltiga exportören i form av tullrestitution/återbetalning av tull. Skatter och tullar kan återbetalas för såväl inhemska insatsvaror som importerade insatsvaror.

vi)

Ömsesidig inhemsk remburs: Även detta delsystem täcker inhemska leveranser till en innehavare av ett förhandstillstånd. Innehavaren av ett sådant tillstånd kan vända sig till en bank för att teckna en inhemsk remburs till förmån för en inhemsk leverantör. Banken godkänner tillståndet för direkt import endast i fråga om värdet och volymen med avseende på de varor som anskaffas på den inhemska marknaden i stället för att importeras. Den inhemska leverantören får rätt till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 8.3 i FTP 09-14 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution eller återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export).

(51)

Det konstaterades att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner inom det första delsystemet, dvs. förhandstillstånd för fysisk export under översynsperioden. Det är därför inte nödvändigt att fastställa huruvida de andra outnyttjade delsystemen är utjämningsbara.

(52)

För att det ska vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se kapitlen 4.26 och 4.30 samt tillägg 23 i HOP I 09–14), dvs. föra ett register över den faktiska förbrukningen. Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har undersökts och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 23 är korrekta i alla avseenden.

(53)

När det gäller det delsystem som det berörda företaget använde under översynsperioden, dvs. det för fysisk export, fastställer de indiska myndigheterna volymen och värdet av vad som får importeras och vad som måste exporteras och anger detta på tillståndet. Dessutom ska myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena dokumentera de motsvarande transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för systemet med förhandstillstånd fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output, som finns för de flesta produkter inklusive den undersökta produkten.

(54)

Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den resulterande exportprodukten. Exportskyldigheten måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter tillståndets utfärdande (24 månader med möjlighet till två förlängningar på 6 månader vardera).

(55)

Såsom förklaras i skäl 26 trädde ett nytt dokument om utrikeshandelspolitiken i kraft i april 2015. När det gäller det praktiska genomförandet som anges i skälen 50–54, medförde det nya dokumentet endast en ändring där exportskyldighetsperioden förkortades från 24 till 18 månader. Det måste även noteras att alla de licenser som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren använde under översynsperioden fortfarande omfattades av FTP 09-14, eftersom de utfärdades före april 2015.

(56)

Undersökningen visade att de kontrollkrav som ställts av de indiska myndigheterna inte hade uppfyllts eller prövats i praktiken än.

(57)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren upprätthöll ett visst register över produktionen och förbrukningen. Det var dock inte möjligt att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras ursprung) som förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten och i vilka mängder. Med det system som införts var det i synnerhet inte möjligt att fastställa och exakt mäta om tulleftergifterna var överdrivna.

(58)

När det gäller de kontrollkrav som anges i skäl 52, konstaterades att inget av de förhandstillstånd som företaget använde innebar att bilaga 23 behövde lämnas in till myndigheterna. Det konstaterades dock även att inget av företagens underlag skulle kunna användas för att beräkna överdrivna tulleftergifter enligt kravet i bilaga 23, vilket därmed gör det omöjligt för en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor att utfärda ett intyg.

(59)

Dessutom fastställde man att endast 75–85 % av det huvudsakliga råmaterialet (kalcinerad petroleumkoks) som importerats tullfritt enligt förhandstillståndet fysiskt ingick i den undersökta produkten medan 15–25 % ingick i två biprodukter, dvs. styckemalm och mull. Det konstaterades även att åtminstone en del av biprodukterna sålts på den inhemska marknaden och att det inte fanns något system för att mäta de faktiska mängderna kalcinerad petroleumkoks som importerats tullfritt och ingick i de biprodukter som exporterats eller sålts på den inhemska marknaden.

(60)

Det ansågs därför att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren inte kunde påvisa att de relevanta FTP-bestämmelserna hade följts.

3.4   Slutsatser om systemet för förhandstillstånd

(61)

Befrielsen från importtull utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom befrielsen minskar de tullintäkter som annars skulle erhållas, vilket innebär att den undersökta exportören beviljas en förmån genom att befrielsen förbättrar exportörens likviditet.

(62)

Systemet med förhandstillstånd för fysisk export är dessutom klart och tydligt rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för dessa system om det inte åtar sig att exportera.

(63)

Det delsystem som använts i detta fall kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler om restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler om restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. De indiska myndigheterna tillämpade inte något effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se avsnitt 4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Vidare anses att standardnormerna för den undersökta produkten inte var tillräckligt exakta och att de inte i sig kan betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom utformningen av dem inte gör det möjligt för de indiska myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilka mängder insatsvaror som förbrukats i exporttillverkningen. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(64)

Detta delsystem är således utjämningsbart.

3.5   Beräkning av subventionens storlek

(65)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution, motsvarar den utjämningsbara förmånen avskrivning av de importtullar som normalt tas ut vid import av insatsvaror.

(66)

Eftersom det inte fanns tillförlitliga uppgifter som visade på motsatsen beräknades subventionsbeloppet för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren på grundval av uteblivna importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på det material som importerats inom ramen för delsystemet under översynsperioden (täljare). I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner av från subventionsbeloppen i de fall då väl underbyggda ansökningar om detta hade lämnats in. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen för den undersökta produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(67)

Den subventionsnivå som fastställdes rörande detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgår till 0,30 %.

4.   Fokusmarknadssystemet (FMS)

4.1   Rättslig grund

(68)

FMS beskrivs närmare i punkt 3.14 i FTP 09-14 och i punkt 3.8 i HOP I 09–14.

4.2   Stödberättigande

(69)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

4.3   Praktiskt genomförande

(70)

Enligt detta system är export av alla produkter, vilket inkluderar export av den undersökta produkten, till de länder som anges i tabellerna 1 och 2 i tillägg 37 C i HOP I 09–14, berättigad till en tullkredit som motsvarar 3 % av fob-värdet. Från den 1 april 2011 är export av alla produkter till de länder som anges i tabell 3 i tillägg 37 C (särskilda fokusmarknader) berättigad till en tullkredit som motsvarar 4 % av fob-värdet. Vissa typer av exportverksamhet omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(71)

Tullkrediter inom ramen för FMS får överföras fritt och gäller under en period om 24 månader från och med det datum då det relevanta intyget om berättigande till krediterna utfärdas. De kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags insatsvaror eller andra varor, inbegripet kapitalvaror.

(72)

Intyget om berättigande till krediterna utfärdas vid den hamn från vilken exporten har gjorts och efter det att exporten utförts eller varorna avsänts. Förutsatt att sökanden ger myndigheterna kopior av alla relevanta exporthandlingar (t.ex. exportorder, fakturor, fraktsedlar, bankintyg om att exporten utförts) kan de indiska myndigheterna inte påverka beviljandet av tullkrediterna.

(73)

Det konstaterades att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner inom ramen för FMS under översynsperioden.

4.4   Slutsats om FMS

(74)

FMS innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för FMS utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för FMS innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(75)

FMS är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(76)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras belopp och ursprung) som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten och om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt FMS oavsett om insatsvaror har importerats eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Även exportörer som köper alla sina insatsvaror lokalt och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror har således ändå rätt till förmåner enligt FMS. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt FMS för att importera kapitalvaror, även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt tullrestitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna. Kommissionen konstaterar dessutom att de indiska myndigheterna inte heller gjorde någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

4.5   Beräkning av subventionens storlek

(77)

Eftersom det inte fanns tillförlitliga uppgifter som visade på motsatsen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen på grundval av den förmån som mottagaren fått under översynsperioden, i enlighet med sökandenas periodisering av krediterna och bokföring av dem som inkomster när exportåtagandet uppfyllts. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljaren) över den berörda produktens exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(78)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 0,13 %.

Återkallande och ersättande av fokusmarknadssystemet

(79)

Efter ikraftträdandet av FTP 15-20 den 1 april 2015, slogs fokusmarknadssystemet och fyra andra system samman med systemet för incitament till export av varor (MEIS) som beskrivs i skälen 83–100. I dokumentet Highlights of the Foreign Trade Policy 2015–2020  (13) som offentliggjordes av Indiens generaldirektorat för utrikeshandel anges att det tidigare fanns fem olika system (fokusproduktsystemet, det marknadskopplade fokusproduktsystemet (Market Linked Focus Product Scheme), fokusmarknadssystemet, incitamentsystemet för jordbruksinfrastruktur (Agri. Infrastructure Incentive Scrip, AIIS) och det särskilda systemet för jordbruk och landsbygd (VKGUY)) för att belöna varuexport med olika slags tullsystem med olika användningsvillkor (sektors- eller endast användarspecifika). Vidare anges att samtliga system numera har slagits samman till ett enda, nämligen systemet med varuexport från Indien (MEIS).

(80)

I undersökningen fastställdes att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna bytte från FMS till MEIS så snart det förstnämnda hade återkallats.

(81)

Mot bakgrund av skälen 79 och 80 anser kommissionen att den subventionering som beviljades av FMS inte upphörde, utan bara slogs ihop och gavs ett nytt namn, och att de fördelar som beviljats av FMS kvarstår i det nya systemet. Därför anses FMS vara utjämningsbart fram till återkallandet av det.

5.   Systemet med varuexport från Indien (MEIS)

5.1   Rättslig grund

(82)

En närmare beskrivning av MEIS finns i kapitel 3 i FTP 15-20 samt i kapitel 3 i HOP I 15-20.

(83)

MEIS trädde i kraft den 1 april 2015, dvs. i mitten av översynsperioden. Såsom förklaras i skälen 79–81 påminner kommissionen om att MEIS ersätter FMS och fyra andra system (fokusproduktsystemet, det marknadskopplade fokusproduktsystemet, incitamentsystemet för jordbruksinfrastruktur och VKGUY).

5.2   Stödberättigande

(84)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

5.3   Praktiskt genomförande

(85)

Stödberättigade företag kan utnyttja MEIS genom att exportera vissa produkter till vissa länder som ingår i grupp A (traditionella marknader, inbegripet samtliga EU-medlemsstater), grupp B (nya marknader och fokusmarknader) och grupp C (övriga marknader). De länder som omfattas av varje grupp och produktförteckningen med motsvarande belöningssatser anges i tabellerna 1 och 2 i tillägg 3 B i FTP 15-20.

(86)

Förmånen ges i form av en tullkredit som motsvarar en procentsats av exportens fob-värde. Procentsatsen för den undersökta produkten visade sig vara 2 % för export till länder i grupp B och 0 % för export till länder i grupperna A och C under översynsperioden. Vissa typer av export omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(87)

Tullkrediterna inom MEIS får överföras fritt och gäller under en period om 18 månader från och med utfärdandedagen. De kan användas för i) betalning av importtullar på insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror, ii) betalning av punktskatter på inhemsk upphandling av insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror och betalning, iii) betalning av tjänsteskatt vid tjänsteupphandling.

(88)

En ansökan om förmåner inom MEIS måste inges online på generaldirektoratet för utrikeshandels webbplats. Relevant dokumentation (fraktsedlar, bankintyg om att betalning erhållits och lossningsbevis) måste inges med den elektroniska ansökan. Relevant regional myndighet i Indien utfärdar tullkrediten efter att ha granskat dokumenten. Så länge som exportören tillhandahåller dokumentationen i fråga har inte den regionala myndigheten någon bestämmanderätt när det gäller beviljandet av tullkrediter.

(89)

Det konstaterades att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner inom ramen för MEIS under översynsperioden.

5.4   Slutsats om MEIS

(90)

MEIS innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för MEIS utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för MEIS innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(91)

MEIS är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(92)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt MEIS oavsett om insatsvaror har importerats eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Även exportörer som köper alla sina insatsvaror lokalt och som inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror har således ändå rätt till förmåner enligt MEIS. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt MEIS för att importera kapitalvaror, även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt tullrestitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(93)

Export till Europeiska unionen var inte direkt stödberättigande enligt MEIS under översynsperioden, eftersom EU-medlemsstaterna ingår i grupp A som inte var berättigad till förmåner inom MEIS under denna period. Därför hävdade de indiska myndigheterna att MEIS inte borde betraktas som utjämningsbart. Tullkrediter inom MEIS vilka erhållits från export av den undersökta produkten till tredjeländer får dock överföras fritt och får användas för att avräkna importtullar på insatsvaror som ingår i den undersökta produkten även vid export till unionen. Därför ansågs MEIS bevilja förmåner för export av den undersökta produkten i allmänhet, inklusive export till unionen, och därför avvisades påståendet.

(94)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade de indiska myndigheterna sitt påstående om att systemet inte kunde anses vara utjämningsbart eftersom endast export till tredjeländer var direkt stödberättigande enligt MEIS under översynsperioden. De indiska myndigheterna kom dock inte med några nya argument som bestrider slutsatserna i skäl 93, särskilt det faktum att tullkrediter från export av grafitelektrodsystem till tredjeländer får överföras fritt och får användas för att avräkna importtullar på insatsvaror som ingår i den undersökta produkten vid export till unionen. Påståendet avvisades därför.

5.5   Beräkning av subventionens storlek

(95)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren fått under översynsperioden, i enlighet med den sökandes periodisering av krediterna och bokföring av dem som inkomster när exportåtagandet uppfyllts.

(96)

Kommissionen konstaterade att trots att både MEIS och det föregående systemet FMS båda gällde under sex månader (första halvan av översynsperioden för FMS och andra halvan för MEIS), var beloppet för de utjämningsbara subventioner som beviljats genom MEIS ungefär tre gånger så stort som det belopp som beviljats genom FMS.

(97)

I meddelandet av uppgifter fördelade kommissionen i enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen detta subventionsbelopp (täljare) över exportomsättningen för den undersökta produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(98)

De indiska myndigheterna hävdade att kommissionens beräkningsmetod, som beskrivs i skäl 97, ledde till att förmånerna med MEIS räknades dubbelt, en gång för export till länder som är direkt berättigade till MEIS, och en gång för den totala exporten (inklusive export till unionen). Eftersom den beräkningsmetod som beskrivs i skäl 97 innebär att den förmån som ges vid all export endast divideras med exportomsättningen (inklusive export till unionen) räknades dock inte förmånerna dubbelt. Påståendet avvisades därför.

(99)

I denna översyn vid giltighetstidens utgång är det i alla händelser inte nödvändigt att fastställa den exakta subventionsprocentsatsen för MEIS, eftersom det mot bakgrund av slutsatserna om de andra undersökta systemen finns tillräckliga bevis för att subventioneringen fortsätter. Det enda som måste fastställas är därför om de fördelar som beviljades genom FMS fortsatte att beviljas genom MEIS, eftersom MEIS ersatte FMS, vilket fastställs i skälen 79–81. För detta ändamål räknade kommissionen om subventionsprocentsatsen så konservativt som möjligt genom att använda den största tillgängliga nämnaren, dvs. den totala omsättningen för grafitelektrodsystem. På denna grundval beräknades subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgå till 0,31 %. Denna procentsats utgör den lägre gränsen för subventionsprocentsatsen under översynsperioden.

(100)

Det ska noteras att subventionsprocentsatsen för detta system förväntas öka betydligt efter översynsperioden, eftersom de indiska myndigheterna genom offentligt tillkännagivande nr 44/2015-2020 av den 29 oktober 2015 utökade förmånen med 2-procentsatsen till att omfatta grupperna A och C, vilket i sin tur innebar att marknadstäckningen för MEIS utvidgades till att omfatta alla länder, och särskilt EU-medlemsstater. Denna utveckling kommer att leda till en ökad subventioneringsnivå jämfört med vad som noterades under översynsperioden. Eftersom förmåner inom MEIS i princip kan åberopas för all export, förväntas systemets subventionsprocentsats öka betydligt och uppgå till 2 %.

6.   Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

6.1   Rättslig grund

(101)

En utförlig beskrivning av systemet ges i kapitel 5 i FTP 09-14 och FTP 15-20 samt i kapitel 5 i HOP I 09-14 och HOP I 15-20.

6.2   Stödberättigande

(102)

Exporterande tillverkare och exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare och tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt detta system.

6.3   Praktiskt genomförande

(103)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror med en nedsatt tullsats. Ett exportåtagande är ett åtagande att exportera varor till ett lägsta värde som, beroende på det delsystem som valts, motsvarar sex respektive åtta gånger storleken av det insparade tullbeloppet. Efter en ansökan och mot betalning av en avgift utfärdar de indiska myndigheterna i detta syfte en licens inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (EPCGS). Systemet innebär att en reducerad importtullsats på 3 % tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara fullgjort måste de importerade kapitalvarorna användas för att tillverka en viss mängd exportvaror under en viss period. Kapitalvarorna kan också importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för EPCGS, men i sådana fall blir tidsperioden för fullgörande av exportåtagandet kortare.

(104)

Innehavaren av en EPCGS-licens kan också anskaffa kapitalvarorna på den inhemska marknaden. I ett sådant fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna ta i anspråk förmånen av tullfri import av komponenter som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren ta i anspråk förmånen av den export som anses ha ägt rum till följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en EPCGS-licens.

(105)

Liksom under den ursprungliga undersökningen fann kommissionen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fortsatte att använda EPCGS under översynsperioden.

6.4   Slutsatser om systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(106)

EPCGS innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Den nedsatta tullen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den nedsatta tullen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(107)

Vidare är EPCGS rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Det betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(108)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna.

6.5   Beräkning av subventionens storlek

(109)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till översynsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Indien under översynsperioden vara lämplig.

(110)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den lämpliga exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(111)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 0,27 %.

(112)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren att för beräkningen av subventionsprocentsatsen för detta system skulle subventionsbeloppet ha fördelats över företagets totala omsättning, inbegripet både export och inhemsk försäljning, i stället för att bara omfatta exportomsättningen. Tillverkaren motiverade sitt påstående med det faktum att maskiner som omfattas av subventioner från EPCGS även kan användas för att tillverka produkter som säljs på hemmamarknaden, och hänvisade till punkt F b 2 i riktlinjerna för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull (14) (nedan kallade riktlinjerna), som innehåller en anvisning om beräkningen av subventionsprocentsatser för icke exportanknutna subventioner. Möjligheten att tillverka grafitelektrodsystem som säljs på hemmamarknaden med maskiner som importerats enligt EPCGS motsäger inte att systemet anses utgöra en exportsubvention, eftersom denna subvention, vilket förklaras i skälen 103 och 107, rättsligt sett är knuten till exportresultat. Punkt F b 2 i riktlinjerna, som rör icke exportanknutna subventioner, är följaktligen inte tillämplig på beräkningen av EPCGS och påståendet avvisades därför. Dessutom påminner kommissionen om att den beräkningsmetod som använts för EPCGS i detta förfarande är densamma som använts i andra förfaranden rörande grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, dvs. den ursprungliga undersökningen (se skäl 57 i kommissionens förordning (EG) nr 1008/2004 (15)), den partiella interimsöversynen (se skäl 54 i förordning (EG) nr 1354/2008) och den första översynen vid giltighetstidens utgång (se skäl 47 i genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010).

7.   Exportkreditsystemet

(113)

De sökande hävdade att Indiens centralbank (RBI) inom ramen för exportkreditsystemet fastställer maximala räntesatser för exportkreditlån som banker beviljat. Detta räntetak skulle ha fastställts vid riktmärket för basräntan minus 2,5 %.

(114)

Det konstaterades dock att de maximala räntesatser som hade fastställts för banker på exportkreditlån i indiska rupier (INR) hade återkallats från och med den 1 juli 2010 genom Indiens centralbanks cirkulärskrivelse DBOD No DIR(Exp.) BC 06/04.02.002/2010-11, och att de maximala räntesatser som hade fastställts för banker på exportkreditlån i utländsk valuta hade återkallats från och med den 5 maj 2012 genom cirkulärskrivelse DBOD No DIR(Exp.) BC 04/04.02.002/2011-2012, med undantag för ett begränsat antal industrisektorer. Den undersökta produkten fanns inte med i listan över undantag, och exportkreditsystemet var därför inte tillgängligt för tillverkarna av den undersökta produkten under översynsperioden enligt den gällande rättsliga ramen.

(115)

Undersökningen bekräftade att de faktiska räntesatser som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hade fått på sina lån motsvarade eller endast skiljde sig något från basräntorna från de banker som beviljade lånen. Eftersom ingenting heller visade på att Indiens centralbank skulle bestämma bankernas basräntor, drog man slutsatsen att räntesatserna på exportkreditlånen hade fastställts fritt av bankerna.

(116)

Det måste påpekas att Indiens centralbank, kort efter översynsperioden, offentliggjorde ett nytt system (Interest Equalisation Scheme on Pre and Post Shipment Rupee Export Credit) i cirkulärskrivelse DBR.Dir.BC.No.62/04.02.001/2015–16 av den 4 december 2015. Detta system är tillgängligt för export av en rad produkter, inbegripet den undersökta produkten, oavsett den exporterande tillverkarens storlek, och för export vid små och medelstora företag. Mot denna bakgrund kan det inte uteslutas att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hade börjat utnyttja systemet eller kommer att göra detta i framtiden. De eventuella förmånerna skulle dock ha erhållits efter översynsperioden.

(117)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen inte att det, i samband med denna översyn vid giltighetstidens utgång, är nödvändigt att undersöka detta system.

8.   Systemet för befrielse från skatt på elektricitet (Electricity Duty Exemption Scheme, EDES)

(118)

Inom ramen för 2004 års industrifrämjande politik erbjuder delstaten Madhya Pradesh industriföretag som investerar i elproduktion för företagsintern förbrukning befrielse från skatt på elektricitet.

8.1   Rättslig grund

(119)

Beskrivningen av det system för befrielse från skatt på elektricitet som tillämpas av Madhya Pradeshs regering återfinns i avsnitt 3-B i lagen om skatt på elektricitet från 1949.

8.2   Stödberättigande

(120)

Alla tillverkare som investerar ett visst kapital för att bygga ett kraftverk i delstaten Madhya Pradesh är berättigade till detta system.

8.3   Praktiskt genomförande

(121)

Enligt tillkännagivande nr 5691-XIII-2004 av Madhya Pradeshs regering av den 29 september 2004 kan företag eller personer som investerar i nya interna kraftverk med en kapacitet på mer än 10 kW få ett intyg om befrielse från skatt på elektricitet från Madhya Pradeshs elektricitetsinspektorat. Befrielse ges endast för elektricitet som produceras för egen förbrukning och endast om det nya interna kraftverket inte ersätter ett befintligt kraftverk. Befrielsen beviljas för en period om fem år.

(122)

Genom tillkännagivande nr 3023/F-4/3/13/03 av den 5 april 2005 beviljade Madhya Pradeshs regering undantag för det första kraftverk som byggdes av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren (nedan kallad 30 MW-anläggningen) för en period om tio år från och med den 6 april 2005. Det konstateras att tillkännagivandet endast omfattade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och därmed utgjorde ett undantag till den allmänna femåriga befrielseperioden i tillkännagivande nr 5691-XIII-2004. Detta tyder på att stimulansåtgärden inte beviljas systematiskt i enlighet med de kriterier som tydligt fastställs i lag eller andra bestämmelser.

(123)

Genom tillkännagivande nr 4328-XIII-2006 av den 21 juli 2006, införde Madhya Pradeshs regering särskilda befrielseperioder om fem, sju och tio år utifrån det subventionerade kraftverkets investeringsvärde.

(124)

Enligt en skrivelse från Madhya Pradeshs regering av den 4 februari 2015, beviljades en sjuårig befrielseperiod för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens andra kraftverk (nedan kallas 33 MW-anläggningen) från den 10 juni 2009 till den 9 juni 2016.

8.4   Slutsats beträffande EDES-systemet

(125)

Subventionsbeloppet beräknades i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen på grundval av den obetalda mervärdesskatten på elektricitet som köptes under översynsperioden (täljaren) och företagets totala omsättning (nämnaren), eftersom EDES-systemet inte är knutet till exportresultatet och elektricitetsförbrukningen inte heller var begränsad till den undersökta produkten.

(126)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen inom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till omkring 2 %.

(127)

I och med tillkännagivande nr 3023/F-4/3/13/03 som nämns i skäl 122 blev den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens 30 MW-anläggning dock inte längre stödberättigad inom ramen för EDES-systemet i april 2015 (dvs. under översynsperioden). Undersökningen bekräftade att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren inte åtnjöt någon skattebefrielse för nämnda kraftverk efter detta datum.

(128)

När det gäller 33 MW-anläggningen upphörde stödberättigandet i juni, såsom anges i skäl 124. Eftersom kontrollbesöket också gjordes i juni 2016, var det inte möjligt att på plats kontrollera att förmånerna faktiskt hade upphört efter detta datum. Eftersom upphörandet av förmånerna kunde kontrolleras för 30 MW-anläggningen finns det inga konkreta skäl för att bestrida att förmånerna upphörde i tid även för 33 MW-anläggningen.

(129)

När det gäller upphörandet av förmånerna enligt detta system konstaterade kommissionen att den exporterande tillverkaren inte längre omfattades av systemet. Kommissionen anser i vilket fall inte att det i samband med denna översyn vid giltighetstidens utgång är nödvändigt att undersöka detta system, eftersom det som tidigare finns tillräckliga bevis på fortsatt subventionering på grundval av de system som kommissionen undersökt.

9.   Storleken på de utjämningsbara subventionerna

(130)

De utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckta som en del av värdet, uppgick till följande för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren:

Tabell 1

System

DDS

AAS

FMS

MEIS

EPCGS

Totalt

HEG Limited (%)

2,02

0,30

0,13

0,31

0,27

3,03

(131)

Det totala subventionsbeloppet överstiger det försumbara tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i grundförordningen.

(132)

De indiska myndigheterna uppgav att den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Graphite India Limited (nedan kallad GIL) inte utnyttjade något av de femåriga utjämningsbara system som visade sig ge förmåner för HEG på grundval av följande påståenden:

a)

Ingen DDS-tullkredit utfärdades för export till unionen under översynsperioden.

b)

FMS upphörde under översynsperioden och kommer inte att innebära några förmåner för exporterande tillverkare i framtiden.

c)

MEIS omfattade inte export till unionen under översynsperioden i fråga om den undersökta produkten.

d)

GIL beviljades inte någon AAS- eller EPCGS-licens under översynsperioden.

(133)

Dessa påståenden måste dock tillbakavisas av följande skäl:

a)

Även om GIL inte fick någon DDS-tullkredit för sin export till unionen, kan man ändå inte dra slutsatsen att systemet inte innebar några förmåner för GIL. Subventionsnivån inom DDS beräknas utifrån företagets sammantagna export, även export till tredjeländer.

b)

Undersökningen bekräftade att FMS upphörde under översynsperioden, och man kunde även fastställa, såsom anges i skälen 79–81, att de förmåner som gavs inom FMS före upphörandet fortsatte att beviljas inom det nya MEIS-systemet, vilket trädde i kraft omedelbart efter det att FMS upphört.

c)

Såsom förklaras i skäl 93 innebär inte enbart den omständigheten att export till unionen inte är direkt berättigande till tullkrediter enligt MEIS att man kan dra slutsatsen att en exporterande tillverkare inte omfattas av MEIS när det gäller dess export- eller tillverkningsverksamhet i allmänhet. Tullkrediter inom MEIS vilka erhållits från export av den undersökta produkten till tredjeländer får dock överföras fritt och användas för att avräkna importtullar på insatsvaror som ingår i den undersökta produkten även vid export till unionen. Kommissionen anser därför att dessa tullkrediter innebär förmåner för export av grafitelektrodsystem och för GIL:s tillverkning generellt, inbegripet export till unionen.

d)

Även om GIL inte fick någon AAS- eller EPCGS-licens under översynsperioden, kan man ändå inte dra slutsatsen att systemen inte innebar några förmåner för GIL. GIL hade kunnat utnyttja respektive system genom att använda de licenser som beviljades före översynsperioden. I detta avseende bör det noteras att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren inte beviljades någon ny AAS- eller EPCGS-licens under översynsperioden, men att den dock ändå fick förmåner från båda dessa system genom att utnyttja licenser som beviljats före översynsperioden.

(134)

Enligt begäran om översyn drog GIL nytta av samma utjämningsbara system som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Det finns inga tillgängliga uppgifter som tyder på att detta inte skulle vara fallet. Den aktuella undersökningen har i själva verket visat att de två system som GIL gynnades av och som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen (DDS och EPCGS) fortfarande gäller och gynnar den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. På grundval av tillgängliga fakta och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen fortsatte på landsnivå under översynsperioden.

10.   Slutsatser om sannolikheten för fortsatt subventionering

(135)

Det fastslogs att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren fortsatte att gynnas av utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna under översynsperioden. I skäl 134 fastställs att subventioneringen fortsatte även på landsnivå.

(136)

De utjämningsbara subventionssystemen ger återkommande förmåner, och det finns inga tecken på att systemen (bortsett från FMS som omedelbart ersattes av MEIS) kommer att fasas ut inom överskådlig framtid eller att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren skulle sluta erhålla förmåner från dessa system. Tvärtom förnyades systemen under översynsperioden inom ramen för utrikeshandelspolitiken 2015–2020, som kommer att gälla fram till mars 2020. Kommissionen påminner dessutom om att efter undersökningsperioden i) ökade subventionsnivån inom MEIS såsom anges i skälen 96–100 och ii) återaktiverades subventioneringen inom exportkreditsystemet såsom anges i skäl 116. Varje exportör är vidare berättigad till subventioner från flera av subventionssystemen.

(137)

Det undersöktes också om betydande export till unionen skulle ske om åtgärderna skulle avskaffas. För detta ändamål analyserades följande: produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Indien, exporten från Indien till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(138)

Såsom anges i skäl 30 samarbetade endast en exporterande tillverkare i Indien, vilken endast motsvarade hälften av Indiens totala produktionskapacitet. Resultaten i nedanstående avsnitt grundades därför i enlighet med artikel 28 i grundförordningen på tillgängliga uppgifter. Kommissionen använde sig i detta avseende av uppgifterna från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, FN-databasen, statistik från Indiens generaldirektorat för kommersiella upplysningar (DGCIS) och statistik som tillhandahölls av de indiska myndigheterna samt offentlig information.

10.1   Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet

(139)

Utifrån offentliga ekonomiska uppgifter och kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG (16)  (17) ökade de båda indiska tillverkarna sin produktionskapacitet med 27 % efter den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång som anges i skäl 4. Vid översynsperiodens slut uppgick Indiens totala produktionskapacitet till 160 000 ton per år, jämnt fördelat mellan de båda tillverkarna (18). Undersökningen visade dessutom att de indiska exporterande tillverkarna sannolikt kommer att öka sin kapacitet ytterligare om efterfrågan stiger (19).

(140)

De båda indiska tillverkarnas produktionsvolym uppgick till 110 000–120 000 ton under översynsperioden. På grundval av det ovanstående uppskattades Indiens totala outnyttjade kapacitet till 40 000–50 000 ton, vilket motsvarar 29–36 % av unionens förbrukning under översynsperioden.

(141)

Kapaciteten ökade samtidigt som förbrukningen av den undersökta produkten minskade i Indien och runt om i världen. Den undersökta produkten används främst inom elektrostålindustrin, och mer specifikt vid stålverk för smältning av stålskrot. Utvecklingen när det gäller förbrukningen av den undersökta produkten har därför samband med utvecklingen av elektrostålproduktionen och följer samma tendenser. I undersökningen fastställdes att produktionen av elektrostål i Indien och runt om i världen minskade mellan 2012 och översynsperioden (20) samtidigt som Indiens produktionskapacitet för den undersökta produkten ökade.

(142)

I slutet av november 2014 införde de indiska myndigheterna antidumpningsåtgärder mot import av grafitelektrodsystem från Kina (21). Det förväntas att de indiska tillverkarna kommer att öka sin marknadsandel på hemmamarknaden.

10.2   Export till tredjeländer

(143)

Utifrån offentliga finansieringsöversikter konstaterades att båda de indiska exporterande tillverkarna var exportinriktade (22)  (23) och exporterade omkring 60 % av sin totala produktion under översynsperioden.

(144)

Unionen fortsatte att vara en viktig exportdestination för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG, trots de åtgärder som vidtagits. HEG:s export uppgick till 10–17 % av dess totala försäljning sett till värde och 10–20 % sett till volym under översynsperioden. Det icke-samarbetsvilliga indiska företaget GIL exporterade mycket begränsade volymer till unionen under översynsperioden. Detta måste dock sättas i relation till de antidumpnings- och utjämningstullar som tillämpas för GIL (på totalt 15,7 %) jämfört med HEG (på totalt 7 %).

(145)

Eftersom det inte fanns några mer tillförlitliga källor för att fastställa Indiens exportvolym till andra tredjeländer, använde man sig av FN-databasen. Enligt denna databas ökade exporten till andra tredjeländer med 43 % mellan 2012 och 2013, för att sedan minska med 38 % under 2014 och 2015 jämfört med 2013. Den totala exportvolymen minskade mellan 2012 och översynsperioden (med 10 %). De främsta destinationerna för den indiska exporten 2015 var Förenta staterna, Saudiarabien, Iran, Turkiet, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Egypten. Mellan 2012 och 2015 ökade den indiska exporten till några av dessa destinationer (såsom Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna), medan den minskade till andra (Iran, Turkiet, Sydkorea och Egypten), med en minskning totalt på 9 %.

(146)

Under 2012 var Ryssland volymmässigt sett den tredje största exportmarknaden för de indiska tillverkarna. Efter det att Ryssland införde en värdetull på import av grafitelektrodsystem från Indien på 16,04–32,83 % i december 2012 (24) minskade exporten från Indien till Ryssland från 4 415 ton till 638 ton 2015, en minskning på 86 %.

(147)

Uppgifterna om exportvolymen från FN-databasen kunde dubbelkontrolleras mot DGCIS statistik, som visade liknande tendenser som i FN-databasen.

(148)

Exportvolymen till andra tredjeländer i fråga om den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG visade också på liknande tendenser, dvs. en ökad exportvolym till andra tredjeländer från 2012 till 2013 och en minskning från 2014 till översynsperioden, med en allmän minskning under skadeundersökningsperioden. Det bör noteras att den allmänna nivån under översynsperioden var fortsatt hög och var på 20 000–30 000 ton, trots minskade exportvolymer.

(149)

Vad gäller exportpriserna visade undersökningen på grundval av FN-databasen att de indiska exportpriserna till vissa länder som Förenta staterna och Sydkorea, som i genomsnitt hade legat lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, ökade under 2015 till ungefär samma nivå som priserna i EU. De indiska exportpriserna till andra länder som exempelvis Saudiarabien, som var lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, ökade dessutom till en högre nivå än EU-priserna under 2015. Den indiska exporten till vissa andra länder, till exempel Turkiet, fortsatte också att vara lägre än EU-priserna under hela skadeundersökningsperioden. Det ska dock noteras att priserna i denna databas inte skiljer mellan olika produkttyper, vilket innebär att en sådan prisjämförelse på denna grund inte är helt tillförlitlig.

(150)

Analysen av informationen om den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportpriser till andra tredjelandsmarknader visade att de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden under 2012 och 2014 var högre än de genomsnittliga priserna på grafitelektrodsystem på andra tredjelandsmarknader (justerat per kalenderår, eftersom uppgifterna rörde budgetår). Under översynsperioden var dock de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden lägre än de genomsnittliga priserna på grafitelektrodsystem på andra tredjelandsmarknader.

(151)

Inga andra uppgifter fanns tillgängliga för att fastställa exakta prisnivåer för de indiska exporterande tillverkarnas export till andra tredjelandsmarknader.

10.3   Unionsmarknadens attraktionskraft

(152)

Unionsmarknadens attraktionskraft framgick av det faktum att den undersökta produkten från Indien fortsatte att komma in på unionsmarknaden, trots gällande antidumpnings- och utjämningstullar. Under skadeundersökningsperioden fortsatte Indien att vara unionens näst största importland, efter Folkrepubliken Kina. Trots en minskning mellan 2012 och översynsperioden upprätthöll Indien sin export till unionen med avsevärda volymer och marknadsandelar, vilket förklaras i skäl 179.

(153)

Den eventuella ökningen av exportförsäljningen till unionen, om åtgärderna skulle upphöra att gälla, måste ses mot bakgrund av den allmänt minskade förbrukningen av den undersökta produkten i Indien och runt om i världen samt Indiens outnyttjade kapacitet. Detta kommer med all sannolikhet att öka trycket på de indiska exporterande tillverkarna att vända sig till fler exportmarknader, särskilt med tanke på deras exportinriktade företagsmodell. Om åtgärderna i unionen skulle upphävas och tillträdet till unionsmarknaden inte begränsas av vare sig antidumpnings- eller utjämningsåtgärder, är det således sannolikt att en stor del av den tillgängliga outnyttjade kapaciteten kommer att användas för export till unionsmarknaden. Så är i synnerhet fallet med tanke på att undersökningen visserligen visade att den indiska exporten ökade till några exportmarknader under 2015 (såsom Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna), men att den totala exporten från Indien till andra tredjelandsmarknader visade en minskande trend. Detta tyder på att vissa tredjeländer verkar ha en begränsad kapacitet att absorbera ytterligare exportkvantiteter.

(154)

Såsom nämns i skäl 146 har Ryssland dessutom infört antidumpningstullar mot import av grafitelektrodsystem från Indien. Indiska exporterande tillverkare har därför begränsat tillträde till denna marknad och kan inte öka eller ställa om sin export till Ryssland, vilket framgår av den minskade exporten till denna destination från och med 2012.

(155)

Utifrån detta är det sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna kommer att fortsätta exportera betydande kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och att de till och med kommer att öka sin nuvarande export med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten. Det är faktiskt sannolikt att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren kommer att ha incitament för att ytterligare förstärka sin redan betydande närvaro på unionsmarknaden, och att den icke-samarbetsvilliga tillverkaren kommer att göra så i ännu högre grad, eftersom den betalar högre tullar jämfört med den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och nästan upphörde att exportera till unionen.

10.4   Slutsats om sannolikheten för fortsatt subventionering

(156)

Analysen ovan visar att i) subventionerad indisk import fortsatte komma in på unionsmarknaden i avsevärda kvantiteter under översynsperioden, ii) subventionssystemen kommer att finnas tillgängliga även inom förutsebar framtid, iii) båda de indiska tillverkarna är exportinriktade och har outnyttjad kapacitet som kan användas för att öka exportvolymerna till unionen, iv) världsförbrukningen visar en minskande trend, vilket begränsar exportmöjligheterna till vissa andra tredjelandsmarknader, och v) de ryska antidumpningsåtgärderna mot indiska grafitelektrodsystem ytterligare begränsar de indiska exporterande tillverkarnas exportmöjligheter. Det är därför troligt att den indiska undersökta produkten kommer att fortsätta komma in på unionsmarknaden i betydande kvantiteter och till subventionerade priser om åtgärderna skulle upphävas.

(157)

Mot bakgrund av det ovanstående och i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen ansåg kommissionen att det är sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(158)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren HEG att kommissionen inte hade övervägt uppgifterna för perioden efter översynsperioden i sin bedömning av sannolikheten för fortsatt subventionering. I detta avseende hävdade den samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren att kommissionen när den tillämpade artikel 28 i grundförordningen inte tog hänsyn till att GIL, den andra indiska tillverkaren av grafitelektrodsystem, har gjort en investering i en tillverkningsanläggning i unionen, dvs. Graphite Cova GmbH (nedan kallad GIL Cova). HEG hävdade vidare att GIL har ett strategiskt långsiktigt kontrakt om försäljning av sintrade gröna elektroder (som är ett halvfabrikat) till GIL Covas grafitiseringsanläggning. HEG hävdade också att kommissionens slutsats att exporten från Indien till unionen kommer att öka är felaktig på grund av GIL:s strategiska investering, och att slutsatsen att båda de indiska tillverkarna har tillgänglig outnyttjad kapacitet för export grundas på rena antaganden. HEG hävdade vidare att upphörandet av åtgärderna inte kommer att leda till att importvolymen till unionen ökar baserat på den sjunkande trenden för Indiens export till unionen (inbegripet HEG:s export till unionen) efter översynsperioden.

(159)

HEG hävdade att dess planer att öka produktionskapaciteten endast var ordförandens vision mot bakgrund av det gynnsamma ekonomiska scenariot 2010. I HEG:s årsrapport för det budgetår som slutade den 31 mars 2016 diskuterar styrelsen följaktligen inga nya förslag om att utöka kapaciteten.

(160)

Vad gäller kommissionens prisjämförelse i skälen 149 och 150 med avseende på export till andra tredjelandsmarknader, lämnade HEG in en analys av sina genomsnittliga priser för kostnad, försäkring och frakt/kostnader och frakt till fyra andra tredjeländer jämfört med sina genomsnittliga cif-priser till unionen, och förklarade att dess genomsnittliga priser till de fyra andra tredjeländerna generellt var högre än priserna till unionen. HEG hävdade därför att unionsmarknaden med lägre prisnivåer kommer att vara mindre attraktiv i jämförelse.

(161)

När det gäller HEG:s påpekande om GIL:s investering i GIL Cova under skadeundersökningsperioden exporterade GIL en mycket liten volym till unionsmarknaden. Detta anses dock inte bara bero på GIL:s investeringar i GIL Cova, utan främst på de höga antidumpnings- och utjämningstullar som tas ut för GIL Indias export till unionen (totalt 15,7 %). Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna skulle upphävas är det därför sannolikt att GIL trots sin investering i GIL Cova kommer att återuppta sin export till unionen, även med tanke på dess tillgängliga outnyttjade kapacitet och unionsmarknadens attraktionskraft, vilket beskrivs i skälen 152–155.

(162)

Vad gäller HEG:s påstående om exporttrenden efter översynsperioden, påpekar kommissionen att denna export gjordes medan antidumpnings- och utjämningsåtgärderna gällde. Även om HEG:s exportvolym visade en sjunkande trend efter översynsperioden är det följaktligen sannolikt att HEG:s export till unionen kommer att öka om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs, med tanke på att HEG trots de gällande åtgärderna fortsatte att exportera till unionsmarknaden till betydligt dumpade och subventionerade priser, företagets exportinriktade affärsmodell och dess outnyttjade kapacitet, som kan öka i framtiden om efterfrågan på företagets produkter ökar, vilket beskrivs i skälen 139–155.

(163)

I fråga om HEG:s avsikt att öka sin kapacitet påpekar kommissionen att HEG under kontrollbesöket på plats 2016 visade en kort film för de tjänstemän som ansvarade för ärendet med en översikt av HEG-koncernen. Ett av inslagen i filmen var företagets framtida planer på att öka sin produktionskapacitet. Under kontrollbesöket på plats förklarade dessutom företagets representanter att dessa planer för närvarande hade lagts på is, med hänsyn till att företaget inte utnyttjade sin kapacitet fullständigt och den minskade globala efterfrågan. Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna skulle upphävas är det därför sannolikt att efterfrågan på indiska grafitelektrodsystem på unionsmarknaden kommer att öka, och att HEG därför kommer att ha incitament att öka sin kapacitet för att tillgodose efterfrågan.

(164)

Vad gäller HEG:s påstående om prisskillnaderna mellan unionsmarknaden och andra tredjelandsmarknader påpekar kommissionen att jämförelsen i skälen 149 och 150 görs mellan de indiska exporterande tillverkarnas genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader och unionstillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden, och inte mellan de indiska tillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden. Kommissionen påminner om att HEG:s genomsnittliga pris på unionsmarknaden ligger på en betydligt dumpad nivå som underskrider unionstillverkarnas genomsnittliga priser, och att det därför inte är lämpligt för jämförelsen i fråga.

(165)

Mot bakgrund av det ovanstående avvisas HEG:s påståenden.

(166)

Kommissionens slutsats att det är sannolikt att subventioneringen fortsätter om åtgärderna skulle upphävas bekräftas därför.

D.   SANNOLIKHET FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE SKADA

1.   Definition av unionsindustrin och unionstillverkningen

(167)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av åtta tillverkare (två enskilda företag och två grupper). Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

2.   Inledande anmärkningar

(168)

Såsom anges i skäl 141 har situationen när det gäller den industri som den undersökta produkten omfattas av nära samband med elektrostålindustrin, där den undersökta produkten används i elektrostålugnar för att smälta stålskrot. Under skadeundersökningsperioden rådde i detta sammanhang negativa marknadsvillkor inom elektrostålindustrin, med en minskad konsumtion som också ses i förbrukningen av den undersökta produkten.

(169)

Med tanke på att det endast finns två exporterande tillverkare av den berörda produkten i Indien presenteras inga exakta sifferuppgifter om importen av grafitelektrodsystem från Indien och andra tredjeländer till unionen, eftersom konfidentiella uppgifter måste skyddas enligt artikel 29 i grundförordningen.

3.   Förbrukning i unionen

(170)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning genom att summera följande:

i)

Försäljningssiffror från unionstillverkarna i urvalet, vilka erhölls efter att svaren på frågeformuläret hade kontrollerats.

ii)

Försäljningssiffror från samarbetsvilliga unionstillverkare som inte ingick i urvalet, vilka erhölls från begäran om översyn.

iii)

Försäljningssiffror från icke-samarbetsvilliga unionstillverkare som inte ingick i urvalet, vilka erhölls från tillverkarnas årsrapporter.

iv)

Importen från Indien, enligt uppgifter från 14.6-databasen.

v)

Importen från alla övriga tredjeländer, enligt uppgift från Eurostat (Taric-nivå).

(171)

På denna grund utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Förbrukningen i unionen (ton)

151 508

140 244

146 637

139 974

Index (2012 = 100)

100

93

97

92

Källa: Svar på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, årsrapporter för icke-samarbetsvilliga unionstillverkare, begäran om översyn, Eurostat (Taric-nivå), 14.6-databasen.

(172)

Unionens förbrukning minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Mer specifikt minskade unionens förbrukning med 7 % under 2013, den återhämtade sig med 4 % mellan 2013 och 2014, varpå den minskade igen med 5 % mellan 2014 och översynsperioden.

(173)

Såsom anges i skälen 141 och 168, var den allmänt minskade efterfrågan resultatet av de negativa marknadsvillkoren inom elektrostålsektorn, eftersom försäljningsvolymerna för grafitelektroder följer utvecklingen när det gäller volymen av ståltillverkning i elektrougnar.

(174)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att unionstillverkarnas import från sina närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Japan och Malaysia, som har ökat betydligt under de tre senaste åren, bör beaktas i analysen av marknadsandel och förbrukning.

(175)

Såsom förklaras i skäl 170 beaktades importen från alla andra tredjeländer i beräkningen av unionens förbrukning, och den avspeglas följaktligen i den totala förbrukningen. Påståendet avvisades därför.

4.   Import från det berörda landet

4.1   Volym och marknadsandel för importen från det berörda landet

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

Land

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Indien

Importvolym (i ton)

9 000 –10 000

5 000 –6 000

7 000 –8 000

6 500 –7 500

 

Indexerad importvolym (2012 = 100)

100

57

80

74

Marknadsandel (%)

6–7

3–4

5–6

4–5

Indexerad marknadsandel

100

62

83

80

Källa: 14.6-databasen.

(176)

Importvolymerna minskade under skadeundersökningsperioden. De föll betydligt under 2013 (med 43 %), återhämtade sig under 2014 varpå de minskade igen under översynsperioden. Totalt sett minskade de med 26 % under skadeundersökningsperioden.

(177)

Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning i enlighet med skäl 170.

(178)

Marknadsandelen uppvisade en liknande utveckling som importvolymerna, dvs. en minskning mellan 2012 och 2013, en ökning mellan 2013 och 2014 och därefter återigen en minskning mellan 2014 och översynsperioden. Totalt sett minskade marknadsandelen med 1,2 procentenheter under översynsperioden jämfört med 2012.

(179)

Marknadsandelen för indisk import i början av skadeundersökningsperioden var i storleksordningen 6–7 %. Den föll till 4–5 % vid översynsperiodens slut.

4.2   Importpriser från det berörda landet

(180)

Kommissionen fastställde prisutvecklingen för indisk import utifrån uppgifter i 14.6-databasen. Priserna överensstämde i stort sett med de priser som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgett.

(181)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpris  (*1)

Land

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Indien

Importpriser (euro per ton)

2 500 –3 500

3 000 –4 000

2 500 –3 500

2 200 –3 200

 

Index (2012 = 100)

100

105

89

86

(182)

De genomsnittliga importpriserna sjönk totalt med 14 % under skadeundersökningsperioden. Importpriserna ökade med 5 % mellan 2012 och 2013, minskade med 16 % under 2014 och minskade med ytterligare 3 % under översynsperioden.

4.3   Prisunderskridande

(183)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra i) det vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som de unionstillverkare som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, och ii) motsvarande vägda genomsnittliga importpriser per produkttyp från den samarbetsvilliga indiska tillverkaren till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för antidumpnings-/utjämningstull och kostnader som uppstår efter import.

(184)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden.

(185)

För den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren visade jämförelsen en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 3 % på unionsmarknaden under översynsperioden. Om man emellertid bortser från antidumpnings- och utjämningstullarna skulle underskridandemarginalen uppgå till 9 %. Den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren importerade endast mycket små volymer under översynsperioden. Kommissionen gjorde ändå en uppskattning av prisunderskridandet, som gav en underskridandemarginal på 12 % när de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna drogs av i beräkningen. Denna uppskattning grundas dock endast på en mycket liten importvolym, och på grund av det bristande samarbetet beaktas inte produkttyper. Uppskattningens tillförlitlighet är därför begränsad.

4.4   Import från andra tredjeländer

Tabell 5

Importvolym och marknadsandel

Land

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Övriga tredjeländer totalt

Import (ton)

33 000 –35 000

30 000 –32 000

34 000 –36 000

30 000 –32 000

Index

100

90

103

90

Marknadsandel (%)

22–23

22–23

24–25

22–23

Pris (euro per ton)

2 500 –3 500

2 400 –3 400

2 400 –3 400

2 300 –3 300

Index

100

98

89

92

Kina

Import (ton)

14 000 –15 000

11 000 –12 000

16 000 –17 000

14 000 –15 000

 

Index

100

80

117

103

Marknadsandel (%)

9–10

8–9

11–12

10–11

Pris (euro per ton)

2 000 –3 000

1 500 –2 500

1 400 –2 400

1 600 –2 600

Index

100

94

90

99

Förenta staterna

Import (ton)

3 000 –4 000

4 000 –5 000

4 200 –5 200

4 200 –5 200

 

Index

100

118

129

128

Marknadsandel (%)

2–3

3–4

3–4

3–4

Pris (euro per ton)

3 300 –4 300

3 200 –4 200

3 000 –4 000

2 800 –3 800

Index

100

96

84

81

Mexiko

Import (ton)

3 000 –4 000

4 000 –5 000

5 500 –6 500

4 000 –5 000

 

Index

100

127

165

119

Marknadsandel (%)

2–3

3–4

4–5

3–4

Pris (euro per ton)

3 800 –4 800

3 900 –4 900

3 900 –4 900

4 000 –5 000

Index

100

103

103

115

Ryssland

Import (ton)

3 000 –4 000

2 500 –3 500

3 500 –4 500

3 700 –4 700

 

Index

100

70

101

103

Marknadsandel (%)

2–3

1–2

2–3

2–3

Pris (euro per ton)

3 000 –4 000

2 800 –3 800

2 500 –3 500

2 100 –3 100

Index

100

91

79

75

Japan

Import (ton)

4 500 –5 500

3 000 –4 000

3 000 –4 000

2 000 –3 000

 

Index

100

74

62

50

Marknadsandel (%)

3–4

2–3

2–3

1–2

Pris (euro per ton)

3 400 –4 400

3 300 –4 300

2 800 –3 800

2 900 –3 900

Index

100

99

82

83

Övriga tredjeländer

Import (ton)

4 000 –5 000

4 000 –5 000

1 000 –2 000

700–1 700

 

Index

100

104

25

19

Marknadsandel (%)

2–3

3–4

0,5–1,5

0,5–1,5

Pris (euro per ton)

2 600 –3 600

2 000 –3 000

1 900 –2 900

1 600 –2 600

Index

100

83

78

72

Källa: Eurostat (Taric-nivå).

(186)

I takt med den minskade förbrukningen, minskade importvolymen från alla övriga tredjeländer med 10 % mellan 2012 och översynsperioden. Marknadsandelen för import från alla övriga tredjeländer var i storleksordningen 22–23 % under skadeundersökningsperioden. Den främsta importen kom från Kina, Förenta staterna, Mexiko, Ryssland och Japan, som var de enda länder som hade individuella marknadsandelar på över 1 % under översynsperioden.

(187)

Importpriserna från Förenta staterna, Japan och Mexiko var högre än de indiska exportörernas och unionstillverkarnas priser. Marknadsandelen för import från Förenta staterna och Mexiko ökade med mindre än 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för import från Japan minskade med 1,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(188)

Importpriserna från Kina och Ryssland var lägre än de indiska exportörernas och unionstillverkarnas priser (förutom 2012 för Ryssland). Enligt de uppgifter som unionsindustrin lämnat i begäran om översyn, avser en del av importen från Kina den undersökta produkten i en mindre storlek (en diameter på mindre än 400 mm), medan merparten av den indiska importen och unionsindustrins tillverkning utgörs av den undersökta produkten med en större storlek (25) (en diameter på mer än 400 mm), vilket är dyrare.

(189)

Marknadsandelen för kinesisk import ökade med 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden och var i storleksordningen 10–11 % under översynsperioden, medan marknadsandelen för import från Ryssland endast var i storleksordningen 2–3 % under översynsperioden. Den ökade med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Dessa ökningar skedde dock inte på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel, som ökade med 1,9 procentandelar under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 202.

(190)

Sammanfattningsvis kunde inverkan av importen från Kina och Ryssland inte fastställas tydligt, eftersom det inte görs åtskillnad mellan olika produkttyper i de tillgängliga uppgifterna från importstatistiken. Därför var det inte möjligt att göra en meningsfull prisjämförelse per produkttyp, vilket däremot var möjligt för Indien på grundval av den detaljerade information som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

5.   Unionsindustrins ekonomiska situation

5.1   Allmänna anmärkningar

(191)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen omfattade granskningen av den subventionerade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(192)

Såsom anges i skäl 14 tillämpades ett stickprovsförfarande för att fastställa den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(193)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifter i begäran om översyn, årsrapporter från icke-samarbetsvilliga unionstillverkare och kontrollerade svar på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifterna i svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Uppgifterna avsåg de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(194)

De makroekonomiska indikatorerna är: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, subventionsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare subventionering.

(195)

De mikroekonomiska indikatorerna är: genomsnittspris per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnad, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(196)

Båda uppsättningarna uppgifter har konstaterats vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

5.2   Makroekonomiska indikatorer

a)   Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(197)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionstillverkarnas produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

 

2012

2013

2014

Översynsperioden

Produktionsvolym (i ton)

235 915

235 502

241 623

221 971

Index (2012 = 100)

100

100

102

94

Produktionskapacitet (i ton)

297 620

297 245

299 120

290 245

Index (2012 = 100)

100

100

101

98

Kapacitetsutnyttjande (%)

79

79

81

76

Källa: Begäran om översyn, årsrapporter för icke-samarbetsvilliga unionstillverkare och kontrollerade frågeformulärsvar från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(198)

Produktionskapaciteten minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden. Mer specifikt ökade den först med 2 % under 2014 varpå den minskade med 8 % under översynsperioden jämfört med 2014.

(199)

Produktionskapaciteten minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(200)

Till följd av den minskade produktionsvolymen, minskade kapacitetsutnyttjandet med 3 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

b)   Försäljningsvolym och marknadsandel

(201)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Unionstillverkarnas försäljningsvolym och marknadsandel

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Försäljningsvolym i unionen (i ton)

107 655

103 779

103 704

102 123

Index (2012 = 100)

100

96

96

95

Marknadsandel (%)

71,1

74,0

70,7

73,0

Källa: Begäran om översyn, årsrapporter för icke-samarbetsvilliga unionstillverkare och kontrollerade frågeformulärsvar från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(202)

Unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden minskade med omkring 5 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel varierade under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 2,9 procentenheter under 2013. Därefter minskade den med 3,3 procentenheter 2014, varpå den återigen ökade med 2,3 procentenheter under översynsperioden. Unionsindustrins marknadsandel ökade totalt sett med 1,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(203)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att unionstillverkarnas import från sina närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Japan och Malaysia borde beaktas vid fastställandet av unionsindustrins marknadsandel. Unionsindustrins marknadsandel beräknas dock på grundval av försäljningen av industrins egen produktion på unionsmarknaden. Unionsindustrins import beaktas inte, eftersom detta skulle snedvrida helhetsbilden, med tanke på att importen skulle dubbelräknas, å ena sidan som import och å andra sidan som försäljning från unionsindustrin. Påståendet avvisades därför.

c)   Tillväxt

(204)

Mellan 2012 och översynsperioden minskade förbrukningen i unionen med 8 %. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 5 %, vilket ändå ledde till en ökad marknadsandel på 1,9 procentenheter.

d)   Sysselsättning och produktivitet

(205)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Unionstillverkarnas sysselsättning och produktivitet

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Antal anställda

1 526

1 539

1 475

1 523

Index (2012 = 100)

100

101

97

100

Produktivitet (ton/anställd)

155

153

164

146

Index (2012 = 100)

100

99

106

94

Källa: Begäran om översyn, årsrapporter för icke-samarbetsvilliga unionstillverkare och kontrollerade frågeformulärsvar från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(206)

Sysselsättningen inom unionsindustrin låg på i stort sett samma nivå under skadeundersökningsperioden. På grund av minskad produktion (en minskning med 6 % under skadeundersökningsperioden) minskade även produktiviteten med 6 % under samma period.

e)   Storleken på subventionsmarginalen och återhämtning från tidigare subventioner

(207)

Undersökningen visade att den undersökta produkten fortsatte att importeras från Indien till unionsmarknaden till subventionerade priser. Den subventionsmarginal som fastställts för Indien under översynsperioden låg högt över miniminivån, se skäl 130. Detta sammanföll med lägre importpriser jämfört med 2012. Unionsindustrin kunde ändå dra fördel av gällande utjämningsåtgärder genom att bevara sin marknadsandel och öka denna något.

5.3   Mikroekonomiska indikatorer

f)   Priser och faktorer som påverkar priserna

(208)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnad per enhet

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Genomsnittligt försäljningspris per enhet i unionen (euro per ton)

3 784

3 468

2 997

2 825

Index (2012 = 100)

100

92

79

75

Tillverkningskostnad per enhet (euro per ton)

3 357

3 116

2 776

2 745

Index (2012 = 100)

100

93

83

82

Källa: Kontrollerade frågeformulärsvar från unionstillverkarna i urvalet.

(209)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet för icke-närstående kunder i unionen minskade stadigt med 25 % och uppgick till 2 825 euro per ton under översynsperioden. Unionsindustrin tvingades sänka sina priser för att återspegla de allmänt lägre försäljningspriserna på marknaden för den undersökta produkten, på grund av den minskade efterfrågan inom elektrostålsektorn.

(210)

Unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad minskade inte lika mycket, med 18 %, under skadeundersökningsperioden. Det som framför allt påverkade den minskade produktionskostnaden per enhet var de sänkta råvarupriserna.

(211)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att världsmarknadspriset på råvaror sjunkit mer än unionsindustrins kostnader för råvaror under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin var därför ineffektiv när det gällde att anskaffa råvaror och dess lönsamhet var således diskutabel.

(212)

Undersökningen visade att unionsindustrin anskaffade råvaror från olika håll i världen från närstående och icke-närstående parter till liknande prisnivåer, och det fanns inga tecken på att anskaffningen av råvaror var ineffektiv. Påståendet avvisades eftersom det inte styrktes vidare.

g)   Arbetskraftskostnader

(213)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd (euro per anställd)

66 111

66 842

67 113

67 253

Index (2012 = 100)

100

101

102

102

Källa: Kontrollerade frågeformulärsvar från unionstillverkarna i urvalet.

(214)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade marginellt under skadeundersökningsperioden med 2 %.

h)   Lager

(215)

Lagernivåerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lager

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Utgående lager

8 952

8 821

13 770

18 465

Index (2012 = 100)

100

99

154

206

Utgående lager i procent av produktionen

6

5

7

11

Källa: Kontrollerade frågeformulärsvar från unionstillverkarna i urvalet.

(216)

De utgående lagren hos unionstillverkarna i urvalet mer än fördubblades i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden utgjorde lagernivåerna omkring 11 % av produktionen.

i)   Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

(217)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Lönsamhet vid försäljning i unionen till icke-närstående kunder (i procent av omsättningen)

11,3

10,2

7,4

2,8

Kassaflöde (i euro)

47 981 432

46 443 978

30 426 147

31 283 121

Index (2012 = 100)

100

97

63

65

Investeringar (i euro)

25 293 559

23 133 505

21 672 869

12 313 975

Index (2012 = 100)

100

91

86

49

Räntabilitet (%)

16,5

13,9

10,1

3,9

Källa: Kontrollerade frågeformulärsvar från unionstillverkarna i urvalet.

(218)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Unionsindustrins lönsamhet minskade gradvis från 11,3 % 2012 till 2,8 % under översynsperioden, vilket innebär en minskning på 8,5 procentenheter.

(219)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att unionstillverkarnas försämrade lönsamhet berodde på deras höga driftskostnader, dvs. administrativa kostnader och försäljningskostnader.

(220)

Undersökningen visade att tillverkningskostnaden per enhet minskade under skadeundersökningsperioden, vilket anges i skäl 210. Denna minskning av tillverkningskostnaden per enhet rörde administrativa omkostnader och försäljningsomkostnader, även om den största delen av kostnaden tillskrevs råvaror. Påståendet avvisades därför.

(221)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att investera i sina verksamheter. Nettokassaflödet minskade med 35 % under skadeundersökningsperioden. Den stora minskningen i kassaflödet förklaras huvudsakligen av den betydligt lägre lönsamheten, som nämns i skäl 218.

(222)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins årliga investeringsflöde i den undersökta produkten med mer än hälften, från 25 miljoner euro 2012 till 12 miljoner euro under översynsperioden.

(223)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att de minskade investeringarna endast kan tillskrivas minskad efterfrågan på och överkapacitet för tillverkning av grafitelektrodsystem i världen.

(224)

Såsom förklaras i skäl 172 bekräftade undersökningen mycket riktigt att förbrukningen av grafitelektrodsystem minskade under skadeundersökningsperioden. Det bör dock noteras att de investeringar som unionsindustrin gjorde i den berörda produkten under översynsperioden i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, då även unionsindustrins förbrukning minskade, var tre gånger så stora som de investeringar som gjordes under översynsperioden i denna översyn.

(225)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Räntabiliteten från produktionen och försäljningen av den likadana produkten minskade gradvis från 16,5 % 2012 till 3,9 % under översynsperioden.

5.4   Slutsats beträffande unionsindustrins situation

(226)

Undersökningen visade att de flesta skadeindikatorerna utvecklades negativt och att unionsindustrins ekonomiska och finansiella situation försämrades under skadeundersökningsperioden, trots gällande åtgärder. Unionsindustrin lyckades dock bevara sin marknadsandel och öka denna något, vilket endast var möjligt genom lägre uppnådda vinstnivåer.

(227)

Denna negativa utveckling kan visserligen förklaras av den minskade förbrukningen, som sjönk med 8 % under skadeundersökningsperioden, men den indiska importen förekom fortfarande konstant på unionsmarknaden. Denna import såldes till lägre priser än unionsindustrins priser och underskred unionsindustrins priser med 3 % under översynsperioden. Underskridandemarginalen konstaterades dessutom vara 9 %. Indisk dumpad och subventionerad import utövade således fortfarande ett pristryck. Pristrycket under den aktuella översynsperioden ökade faktiskt jämfört med den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, då prisunderskridandet var lägre än 2 %.

(228)

Unionsindustrin tvingades att sänka sina försäljningspriser på grund av den minskade förbrukningen och pristrycket från dumpad och subventionerad import. Till följd av detta låg unionsindustrins vinst, även om den fortfarande var positiv (2,8 %) under översynsperioden, under den målvinst på 8 % som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(229)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att eftersom unionsindustrins marknadsandel har ökat med 2 % har unionstillverkarna dragit avsevärd nytta av den minskade indiska importen. Unionsindustrins marknadsandel påstods vara ännu högre om unionsindustrins import från andra tredjeländer också räknades med. Samtidigt har unionsindustrin utsatts för hård priskonkurrens från andra källor (särskilt lågprisimport från Kina och Ryssland). Därför hävdades att ingen skada kan tillskrivas indisk import till följd av unionstillverkarnas påstått lägre marknadsandel.

(230)

Undersökningen visade mycket riktigt att de indiska importvolymerna och marknadsandelarna har minskat, men såsom förklaras i skäl 227 utövade indisk dumpad och subventionerad import fortfarande ett pristryck, som till och med ökade under den aktuella översynsperioden jämfört med den föregående översynen vid giltighetstidens utgång. Påståendet avvisades därför.

(231)

Samma berörda part hävdade dessutom att kommissionen inte hade övervägt omständigheten att lågprisimport från Kina och Ryssland är en av de största orsakerna till pristrycket på unionsmarknaden, och uppmanade kommissionen att göra en fullständig analys av lågprisimporten av den undersökta produkten från Kina och Ryssland innan den fastställde sannolikheten för återkommande skada för unionsindustrin. Denna part hävdade också att vissa kinesiska tillverkare ökade importen av grafitelektrodsystem med stor diameter till unionsmarknaden.

(232)

Vad gäller importpriserna på grafitelektrodsystem från Kina och Ryssland påminner kommissionen om det som förklaras i skälen 188 och 190, nämligen att i) det inte var möjligt att göra en meningsfull prisjämförelse per produkttyp för import från dessa länder, vilket däremot var möjligt för Indien på grundval av den detaljerade information som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, ii) den importstatistik som kommissionen har tillgång till inte möjliggör en åtskillnad mellan olika produkttyper, och iii) enligt den information som lämnats av unionsindustrin i begäran om översyn, och som bekräftats av användare, utgörs den största delen av importen från dessa länder av grafitelektrodsystem med mindre diameter, som är billigare. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien styrkte dessutom inte sitt påstående om ökad import av grafitelektrodsystem med större diameter från Kina till unionen.

(233)

I fråga om importvolymer och marknadsandelar för grafitelektrodsystem från Kina och Ryssland, vilket förklaras i skäl 189, ökade marknadsandelen för den kinesiska importen med 1 procentenhet medan marknadsandelen för import från Ryssland minskade med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Dessa ökningar skedde inte på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel, som ökade med 1,9 procentandelar under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 189. Påståendet avvisades därför.

(234)

Samma berörda part hävdade att unionsindustrin var ineffektiv i tillverkningen av grafitelektrodsystem med mindre diameter, eftersom försäljningen av sådana produkter endast utgjorde en del av dess totala försäljningsvolym.

(235)

Marknadsvillkoren garanterar normalt att tillgången, dvs. typen av såld produkt, drivs av efterfrågan. Eftersom påståendet om att unionsindustrin är ineffektiv i tillverkningen av grafitelektrodsystem med mindre diameter inte styrktes vidare, avvisades påståendet.

(236)

Samma berörda part påpekade att effekterna av de ökade importkvantiteterna till dumpade priser från andra länder, inklusive import från närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Malaysia och Japan, inte har analyserats.

(237)

Såsom anges i skäl 187 var importpriserna från Förenta staterna, Japan och Mexiko högre än de indiska exportörernas och unionstillverkarnas priser. Marknadsandelen för importen från dessa länder ökade med 0,1 procentenheter under skadeundersökningsperioden, och var lägre än 10 % i slutet av översynsperioden. Kommissionen hade inte heller några bevis för att priserna från dessa länder var dumpade. Påståendet avvisades därför.

(238)

Samma berörda part hävdade att kommissionen, när den beräknade marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande per typ använde produktkontrollnumret, som inte beaktar använda råvaror, men däremot har en betydande inverkan på kostnader och priser. En jämförelse mellan produkttyper som tillverkats av samma råvaror skulle innebära en minskning av marginalen för målprisunderskridande från 9 % till 8 %.

(239)

Det stämmer att skillnaden i råvaror inte avspeglades i produktkontrollnummerstrukturen, och att denna skillnad inte beaktades i beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande. När produkttyperna delades upp efter använd råvara för beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande, vilket den berörda parten hävdade efter meddelandet av uppgifter, minskade den marginal för målprisunderskridande som anges i skäl 227 dock endast med 1 procentenhet till 8 %. Denna minskning hade därför ingen väsentlig inverkan på kommissionens slutsatser om marginalen för målprisunderskridande under översynsperioden.

(240)

Samma berörda part ifrågasatte den målvinstnivå på 8 % som fastställdes under den ursprungliga undersökningen, och hävdade att tillverkare av grafitelektrodsystem gick med förlust på grund av den minskade internationella efterfrågan på stål, och att målvinsten på 8 % inte längre var motiverad.

(241)

Kommissionen påminner om att målvinstnivån för försäljning av den likadana produkten på unionsmarknaden bör vara den vinst som rimligen skulle kunna uppnås av en industri av denna typ i sektorn under normala konkurrensförhållanden, dvs. i avsaknad av dumpad/subventionerad import. Såsom anges i skäl 34 i förordning (EG) nr 1628/2004 gjordes det i detta avseende en ordentlig undersökning av unionsindustrins vinstnivåer när den subventionerade importens marknadsandel var som lägst (dvs. 1999). Därför fastställdes det slutgiltigt att den vinstmarginal som rimligen kunde anses motsvara unionsindustrins ekonomiska situation utan förekomst av skadevållande subventionering från Indien borde sättas till 8 % för beräkningen av skademarginalen. Påståendet avvisades därför.

(242)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin befann sig i en ytterst bräcklig situation under översynsperioden, vilket till största delen beror på de negativa marknadsvillkoren och den minskade förbrukning som dessa ledde till. Därför inriktade kommissionen sin bedömning på sannolikheten för återkommande skada från subventionerad import från Indien.

6.   Sannolikhet för återkommande skada

(243)

Följande faktorer analyserades för att fastställa sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna mot Indien skulle upphävas: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indien, export från Indien till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(244)

I skäl 155 dras slutsatsen att det är sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna kommer att fortsätta exportera betydande kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och att de till och med kommer att öka sin nuvarande exportvolym och att denna export sannolikt kommer att ske till subventionerade priser.

(245)

Såsom fastställs i skälen 139 och 140 uppskattades Indiens kapacitet uppgå till omkring 160 000 ton under översynsperioden, medan den outnyttjade kapaciteten uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 ton, vilket motsvarade 29–36 % av unionens förbrukning under samma period. Såsom anges i skäl 139 kommer dessutom de indiska exporterande tillverkarna sannolikt att öka sin kapacitet ytterligare om efterfrågan stiger. Såsom anges i skäl 142 införde de indiska myndigheterna i slutet av november 2014 antidumpningsåtgärder mot import av grafitelektrodsystem från Kina. Till följd av detta förväntas de indiska tillverkarna att öka sin marknadsandel på hemmamarknaden.

(246)

Om åtgärderna skulle upphävas kommer, till följd av unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skälen 152–155, åtminstone en del av den outnyttjade kapaciteten med all sannolikhet att läggas om till unionsmarknaden. Indiska tillverkare är dessutom mycket exportinriktade, såsom anges i skäl 143. Vad gäller priserna på grafitelektrodsystem, som beskrivs i skäl 149, konstaterades högre prisnivåer än i unionen för vissa av destinationerna för den indiska exporten. Med tanke på den annorlunda produktmixen ändrar emellertid inte denna information den allmänna bedömningen att ny kapacitet kommer att riktas mot unionsmarknaden, eftersom tillförlitligheten hos denna prisjämförelse är begränsad.

(247)

Såsom anges i skäl 146 har Ryssland infört antidumpningsåtgärder mot import av grafitelektrodsystem från Indien, och exporten från Indien till Ryssland minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Detta innebär att de indiska exporterande tillverkarnas tillträde till deras tredje största exportmarknad är begränsat, och i och med den nuvarande eller till och med sannolikt ökande outnyttjade kapacitet som nämns i skäl 245, är det mycket sannolikt att indiska exporterande tillverkare kommer att avsevärt öka sin export av den berörda produkten till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra.

(248)

Såsom anges i skäl 185 skulle priset på import från Indien utan antidumpnings- och utjämningstullar underskrida unionens försäljningspriser med 9 %. För den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren beräknades underskridandemarginalen utan antidumpnings- och utjämningstullar uppgå till 12 %. Detta visar de sannolika prisnivåerna för import från Indien, om åtgärderna skulle upphävas. På denna grundval är det sannolikt att pristrycket på unionsmarknaden kommer att öka avsevärt om åtgärderna upphävs, vilket ytterligare skulle förvärra unionsindustrins ekonomiska situation.

(249)

Volymmässigt sett är det mycket sannolikt att indiska exporterande tillverkare skulle vinna marknadsandelar på unionsmarknaden om åtgärderna upphävs. Särskilt den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som för närvarande har en högre tullsats på 15,7 % skulle ha ett starkt incitament att återuppta exporten till unionsmarknaden i avsevärda kvantiteter. Om en sådan situation skulle uppstå, skulle unionsindustrin erfara omedelbart minskade försäljningsvolymer och marknadsandelar.

(250)

Om åtgärder saknas kommer de indiska exporterande tillverkarna därför troligtvis att öka sin närvaro på unionsmarknaden, när det gäller importvolymer och marknadsandelar till dumpade och subventionerade priser som väsentligt underskrider unionsindustrins försäljningspriser. Detta kommer att skapa ett ökat pristryck på unionsmarknaden, med en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet och finansiella situation. Det kommer även att ytterligare förvärra unionsindustrins ekonomiska situation.

(251)

Baserat på det ovanstående, drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna upphävdes.

E.   UNIONENS INTRESSE

(252)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna mot Indien skulle strida mot unionens intresse som helhet. När man fastställde unionens intresse utgick man från en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(253)

Det erinras om att i den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse.

(254)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 31.2 i grundförordningen.

(255)

På denna grund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt subventionering och återkommande skada, fanns några tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

1.   Unionsindustrins intresse

(256)

Såsom anges i skäl 226 innebar åtgärderna att unionsindustrin kunde upprätthålla sina marknadsandelar. I skäl 250 drogs samtidigt också slutsatsen att unionsindustrins situation sannolikt skulle försämras om utjämningsåtgärderna mot Indien tilläts upphöra att gälla. Därför kan slutsatsen dras att fortsatta åtgärder mot Indien skulle gynna unionsindustrin.

2.   Importörernas och handlarnas intresse

(257)

Såsom nämns i skäl 16, var det inga importörer som var samarbetsvilliga eller gav sig till känna under denna undersökning. Därför fanns det inga tecken på att upprätthållandet av åtgärderna skulle ha en negativ inverkan på importörerna som vägde tyngre än de positiva effekterna av åtgärderna.

3.   Användarnas intresse

(258)

Såsom nämns i skäl 18 lämnade 8 av 53 kontaktade användare in frågeformulärsvar, varav fyra har använt den undersökta produkt som importerats från Indien. Deras import motsvarade cirka 20 % av all import av den berörda produkten från Indien.

(259)

Kommissionen påminner om att det i den ursprungliga undersökningen konstaterades att konsekvenserna av de införda åtgärderna inte skulle bli betydande för användarna. Trots att åtgärder har varit i kraft under tio år, fortsatte användare i unionen att anskaffa sina varor från bland annat Indien. Användarna lämnade inga uppgifter som visade att det var svårt att hitta andra leveranskällor, och sådana uppgifter framkom inte heller i undersökningen.

(260)

När det gäller konsekvenserna för användarna av införandet av åtgärder påminner kommissionen dessutom om att man i den ursprungliga undersökningen drog slutsatsen att ökade kostnader för grafitelektrodsystem sannolikt inte skulle få några betydande konsekvenser för användarindustrin. Dessa resultat bekräftades vid den nuvarande översynen eftersom inget som bekräftade motsatsen framkom efter att åtgärderna införts. Vidare anförde inte någon av de fyra användarna något argument mot att bibehålla åtgärderna.

(261)

Ett ståltillverkarförbund, dvs. det tyska stålindustriförbundet (Wirtschaftsvereinigung Stahl) motsatte sig fortsatta åtgärder och hävdade att de innebar konkurrensnackdelar för ståltillverkare i unionen jämfört med ståltillverkare i andra regioner där det inte vidtagits några åtgärder i fråga om grafitelektrodsystem. Förbundet hävdade att fortsatta åtgärder skulle innebära att unionsindustrin fortsätter att ha en dominerande ställning. Utvecklingen av den indiska importen efter åtgärdernas införande vittnar dock tydligt om att importen från Indien fortsatte under skadeundersökningsperioden. Undersökningen har dessutom visat att grafitelektrodsystem i ökande grad kommer in på unionsmarknaden från ett antal andra tredjeländer.

(262)

På denna grund, och i linje med slutsatserna i den ursprungliga undersökningen, förväntas fortsatta åtgärder inte ha någon betydande negativ inverkan på användarna, och det finns därför inga tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att förlänga de befintliga åtgärderna.

4.   Slutsats om unionens intresse

(263)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl av unionsintresse som talar emot att förlänga de gällande utjämningsåtgärderna för import från Indien.

F.   UTJÄMNINGSÅTGÄRDER

(264)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste uppgifter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande utjämningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant.

(265)

Av de ovanstående övervägandena följer att de utjämningsåtgärder för import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010, bör bibehållas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(266)

Efter meddelandet av uppgifter begärde den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att kommissionen skulle överväga en fortsättning av åtgärderna under en tvåårsperiod. I undersökningen konstaterades dock inga exceptionella omständigheter som skulle motivera en begränsning av åtgärdernas varaktighet till två år.

(267)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning gäller endast import av den berörda produkten som tillverkats av dessa företag, det vill säga av de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa tullsatser utan i stället av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(268)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella utjämningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (26) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, försäljning på den inhemska marknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- och försäljningsenheterna. Denna förordning kommer, om lämpligt, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(269)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (27).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En slutgiltig utjämningstull ska införas på import av grafitelektroder av det slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans på högst 6,0 μ.Ω.m, för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010), och nipplar som används för sådana elektroder, för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010), oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien.

2.   Följande tullsatser ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för de produkter som anges i punkt 1 och som tillverkats av nedanstående företag:

Företag

Tullsats (%)

Taric-tilläggsnummer

Graphite India Limited (GIL), 31 Chowringhee Road, Kolkatta – 700016, West Bengal

6,3

A530

HEG Limited, Bhilwara Towers, A-12, Sector-1, Noida – 201301, Uttar Pradesh

7,0

A531

Alla övriga företag

7,2

A999

3.   Om inget annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 mars 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 176, 30.6.2016, s. 55.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1628/2004 av den 13 september 2004 om införande av en slutgiltig utjämningstull och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tullen på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien (EUT L 295, 18.9.2004, s. 4).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1629/2004 av den 13 september 2004 om införande av en slutgiltig utjämningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tullen på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien (EUT L 295, 18.9.2004, s. 10).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 1354/2008 av den 18 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1628/2004 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien och om ändring av förordning (EG) nr 1629/2004 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien (EUT L 350, 30.12.2008, s. 24).

(5)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010 av den 13 december 2010 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 597/2009 (EUT L 332, 16.12.2010, s. 1).

(6)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1186/2010 av den 13 december 2010 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 332, 16.12.2010, s. 17).

(7)  EUT C 82, 10.3.2015, s. 4.

(8)  Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 188, 18.7.2009, s.93). Denna förordning har kodifierats genom grundförordningen.

(9)  Tillkännagivande om inledande av en översyn vid utgången av giltighetstiden för utjämningsåtgärderna som tillämpas på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (EUT C 415, 15.12.2015, s. 25).

(10)  Tillkännagivande om inledande av en översyn vid utgången av giltighetstiden för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (EUT C 415, 15.12.2015, s. 33).

(11)  Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51).

(12)  Övergången från DEPB till DDS förklaras bland annat i skälen 47–54 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 461/2013 av den 21 maj 2013 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat (PET-plast) med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 597/2009 (EUT L 137, 23.5.2013, s. 1).

(13)  http://dgft.gov.in/exim/2000/highlight2015.pdf

(14)  EGT C 394, 17.12.1998, s. 6.

(15)  Kommissionens förordning (EG) nr 1008/2004 av den 19 maj 2004 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien (EUT L 183, 20.5.2004, s. 35).

(16)  http://www.google.be/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiqt6H2u9_QAhWEzRoKHYUwBVEQFggfMAA&url=http%3A%2F%2Fhegltd.com%2Fwebmaster%2FDownloadFile.aspx%3Fd%3D..%2Fuploads%2FFinance%2F70Results_Release.pdf&usg=AFQjCNGMpUymLm4BNOjIMmolLDgwSGgcDw

(17)  http://content.icicidirect.com/mailimages/IDirect_GraphiteIndia_Q1FY16.pdf

(18)  http://hegltd.com/ och http://www.graphiteindia.com/

(19)  http://hegltd.com/WEBMASTER/DownloadFile.aspx?D=../Uploads/Newsletter/News9.pdf

(20)  https://www.worldsteel.org/statistics/statistics-archive/yearbook-archive.html

(21)  http://www.dgtr.gov.in/sites/default/files/adfin_Graphite_Electrodes_diameters_ChinaPR.pdf

(22)  http://hegltd.com/pdf/HEGLtd_Q1_FY_16_Investors_Presentation.pdf

(23)  http://www.graphiteindia.com/View/investor_relation.aspx (se GIL Q3 FY2015 Earnings Presentation.pdf, s. 14)

(24)  http://www.eurasiancommission.org/_layouts/Lanit.EEC.Desicions/Download.aspx?IsDlg=0&ID=3805&print=1

(*1)  Genomsnittspriserna inkluderar inte gällande antidumpnings-/utjämningstullar.

Källa: 14.6-databasen.

(25)  Både mindre och större grafitelektroder omfattas av samma Taric-nummer.

(26)  Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för handel, Direktorat H, 1049 Bryssel, Belgien.

(27)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).


10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/46


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/422

av den 9 mars 2017

om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 11.2, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Efter en antidumpningsundersökning införde rådet, genom förordning (EG) nr 1629/2004 (2), en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

(2)

Efter en antisubventionsundersökning införde rådet dessutom, genom förordning (EG) nr 1628/2004 (3), slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(3)

Efter en partiell interimsöversyn på eget initiativ av utjämningsåtgärderna ändrade rådet, genom förordning (EG) nr 1354/2008 (4), förordningarna (EG) nr 1628/2004 och (EG) nr 1629/2004.

(4)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen förlängde rådet, genom genomförandeförordning (EU) nr 1186/2010 (5), antidumpningsåtgärderna. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång av utjämningsåtgärderna förlängde rådet, genom genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010 (6), utjämningsåtgärderna.

(5)

Antidumpningsåtgärderna utgjordes av en värdetull på 9,4 % och 0 % för import från individuellt namngivna exportörer, med en övrig tullsats på 8,5 %.

2.   Begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång

(6)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (7) för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, mottog kommissionen en begäran om översyn enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (8).

(7)

Begäran ingavs av SGL Carbon GmbH, TOKAI Erftcarbon GmbH och GrafTech Switzerland SA (nedan kallade de sökande) som svarar för mer än 25 % av unionens totala tillverkning av vissa grafitelektrodsystem.

(8)

Begäran baserades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att dumpningen skulle fortsätta och att skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma.

3.   Inledande

(9)

Kommissionen fastställde att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 15 december 2015 i Europeiska unionens officiella tidning  (9) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009.

4.   Parallell undersökning

(10)

Genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 15 december 2015 (10) meddelade kommissionen också att den, i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (11), skulle inleda en översyn vid giltighetstidens utgång av de slutgiltiga utjämningsåtgärder som tillämpas på import till unionen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

5.   Berörda parter

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen den sökande, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare i unionen som den visste var berörda samt de indiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att samarbeta.

(12)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på inledandet av översynen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet (Hearing Officer) för handelspolitiska förfaranden.

5.1   Stickprov

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

a)   Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare

(14)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande, med beaktande även av det geografiska läget. Fyra unionstillverkare ingick i stickprovet. Att döma av den information som erhölls i samband med fastställandet av representativitet stod de utvalda unionstillverkarna för över 80 % av den totala tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och urvalet bekräftades därmed. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

b)   Stickprovsförfarande avseende importörer

(15)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Inga importörer gav sig till känna för att lämna in de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

5.2   Frågeformulär och kontrollbesök

(17)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla unionstillverkare i urvalet, två indiska exporterande tillverkare och 53 användare som gav sig till känna efter inledandet av översynen.

(18)

Svar på frågeformuläret inkom från de fyra utvalda unionstillverkarna, en indisk exporterande tillverkare och åtta användare av den berörda produkten. Den andra exporterande tillverkaren som samarbetade i den ursprungliga undersökningen, nämligen Graphite India Limited (GIL), lämnade inte något svar på frågeformuläret inom denna översyn.

(19)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

a)

Unionstillverkare:

Graftech France SNC Calais, Frankrike

Graftech Iberica S.L., Navarra, Spanien

SGL Carbon SA, Wiesbaden, Tyskland

Tokai Erftcarbon GmbH, Grevenbroich, Tyskland

b)

Exporterande tillverkare i Indien:

HEG Limited, Bhopal (”HEG”).

6.   Översynsperiod och skadeundersökningsperiod

(20)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 oktober 2014–30 september 2015 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för att skadan ska fortsätta eller återkomma omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   Berörd produkt

(21)

Den berörda produkten är grafitelektroder av ett slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans på högst 6,0 μ.Ω.m, och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien (nedan kallad grafitelektrodsystem eller den berörda produkten), för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

2.   Likadan produkt

(22)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

Den berörda produkten.

Den produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin inom unionen.

(23)

Kommissionen fastställde att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

C.   SANNOLIKHET FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE DUMPNING

1.   Inledande anmärkningar

(24)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte man om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(25)

Såsom nämns i skäl 18 samarbetade endast en indisk exporterande tillverkare i den nuvarande undersökningen. Detta företag svarade för mer än 95 % av exporten av grafitelektrodsystem från Indien till unionen under översynsperioden. Kommissionen ansåg därför att den hade tillräckligt med information för att bedöma exportpriset och dumpningsmarginalen under översynsperioden.

(26)

Denna exporterande tillverkare svarade dock för endast 50 % av den totala tillverkningskapaciteten och endast mellan 40 % och 50 % av den totala tillverkningen av grafitelektrodsystem i Indien under översynsperioden. Dess export till andra tredjeländer utgjorde dessutom endast mellan 43 % och 52 % av den totala exporten från Indien till andra tredjeländer under översynsperioden (den exakta andelen för den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren av den totala indiska tillverkningen och den totala exporten kan inte uppges av sekretesskäl). Därför, och med tanke på att den andra indiska tillverkaren av grafitelektrodsystem inte samarbetade, ansåg kommissionen att den inte hade tillräckligt med information för undersökningen av sannolikheten för att dumpningen och skadan skulle fortsätta eller återkomma och att tillgängliga uppgifter måste användas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för bedömningen av importens utveckling om åtgärderna skulle upphävas.

(27)

De indiska myndigheterna informerades om att kommissionen, på grund av det bristande samarbetet från de indiska exporterande tillverkarnas sida, kan tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter lämnades i detta hänseende.

(28)

Resultaten i avsnitt 3 är således grundade på tillgängliga uppgifter. För detta syfte användes den information som lämnades av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, Eurostats statistik, de uppgifter som samlats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad databasen enligt artikel 14.6) och allmänt tillgänglig information.

2.   Dumpning i unionen under översynsperioden

2.1   Normalvärde

(29)

Kommissionen undersökte först huruvida den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av företagets totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. På grundval av detta konstaterades det att den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(30)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för den exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden. De faktorer som beaktades vid avgränsningen av de olika produkttyperna av grafitelektrodsystem var i) huruvida de såldes med nippel eller inte, ii) deras diameter och iii) deras längd.

(31)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att det faktum att grafitelektrodsystem tillverkas av olika kvaliteter av nålkoks (needle coke) (viktigaste råvaran) bör beaktas när man ska avgöra om de olika typerna av grafitelektrodsystem är identiska eller direkt jämförbara. Vid undersökningen bekräftades att företaget i tillverkningsprocessen använde sig av två olika typer av nålkoks, nämligen importerad nålkoks, som är av en högre kvalitet, och vanlig nålkoks, som finns att tillgå på den indiska marknaden. Det kunde också bekräftas att det är typen av koks som avgör tillverkningskostnaden och priset på slutprodukten.

(32)

För att kunna göra en rättvis jämförelse delade kommissionen upp varje produkttyp i lägre kvaliteter och högre kvaliteter när dumpningen beräknades.

(33)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastslog att dessa produkttyper var representativa.

(34)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden av varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man skulle använda det faktiska försäljningspriset på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(35)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

a)

försäljningsvolymen för produkttypen på hemmamarknaden, vid försäljning till nettopriser som är lika med eller högre än den beräknade tillverkningskostnaden, utgör mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för denna produkttyp, och

b)

det vägda genomsnittliga försäljningspriset för denna produkttyp är lika med eller högre än tillverkningskostnaden per enhet.

(36)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under översynsperioden.

(37)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under översynsperioden, om

a)

volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen i fråga utgör högst 80 % av den totala försäljningsvolymen för produkttypen, eller

b)

det vägda genomsnittliga priset för produkttypen i fråga är lägre än tillverkningskostnaden per enhet.

(38)

När ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(39)

För sådana produkttyper konstruerades normalvärdet genom att man till den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens genomsnittliga tillverkningskostnad för den likadana produkten under översynsperioden adderade

a)

de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden vid normal handel under översynsperioden och

b)

den vägda genomsnittliga vinst som den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren gjorde på sin hemmamarknadsförsäljning av den likadana produkten vid normal handel under översynsperioden.

(40)

För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden adderades de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

2.2   Exportpris

(41)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade till unionen direkt till oberoende kunder. Exportpriset fastställdes därför till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(42)

Vid kontrollbesöket på plats konstaterades ett antal felaktigheter i de exportpriser som meddelats av den samarbetsvilliga exportören. Dessa felaktigheter har rättats till och den exporterande tillverkaren har informerats på vederbörligt sätt.

2.3   Jämförelse

(43)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset som fastställts enligt ovan fritt fabrik.

(44)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och utjämningstullar som betalats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, när detta var tillämpligt och berättigat.

(45)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren begärde en justering för importavgifter på råvaror som betalats i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen, med motiveringen att importavgifter togs ut på grafitelektrodsystem avsedda för förbrukning i Indien men återbetalades genom tullrestitutionssystemet när produkten såldes på export till unionen. Undersökningen visade emellertid att det inte fanns något direkt samband mellan de tullrestitutionsbelopp som erhölls vid export av grafitelektrodsystem och de tullar som faktiskt erlagts för importerade råvaror som integrerats i produkterna. Det anses därför att den exporterande tillverkaren inte kunnat bevisa att en skatt som återbetalats vid exportförsäljning var medräknad i hemmamarknadspriset. Detta bekräftades också i skälen 38–42 i den parallella antisubventionsundersökningen, där det konstaterades att tullrestitutionssystemet utgör en subvention i form av ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna och inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution. Därför kan justeringen inte beviljas.

(46)

Dessutom begärde den samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren en justering på grundval av artikel 2.10 b i grundförordningen, med motiveringen att importavgifter togs ut på den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i Indien, men att sådana avgifter, på grund av systemet med förhandstillstånd, inte togs ut när produkten såldes på export till unionen. Undersökningen visade dock att det inte införts något system för att säkerställa att råvaror som importerats tullfritt inom ramen för systemet med förhandstillstånd endast integrerats i exporterade grafitelektrodsystem. Kommissionen anser därför att den exporterande tillverkaren inte kunnat bevisa att skatt som inte betalats på exportförsäljningen ingick i priset på hemmamarknaden. Detta bekräftades också i skälen 59–62 i den parallella antisubventionsundersökningen, där det konstaterades att systemet med förhandstillstånd utgör en subvention i form av ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna och inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution. Därför kan justeringen inte beviljas.

2.4   Dumpningsmarginal

(47)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Enligt denna metod uppgick den dumpningsmarginal som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 29,8 % under översynsperioden.

(48)

Under kontrollbesöket på plats hos den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien hävdade företaget att den påstådda betydande variationen i priset på den viktigaste råvaran (nålkoks) under översynsperioden borde beaktas och begärde att kommissionen därför skulle beräkna en kvartalsvis dumpningsmarginal. Detta skulle visa att det inte förekom någon dumpning under översynsperioden. I detta sammanhang lämnade företaget i slutet av kontrollbesöket på plats uppgifter om de kvartalsvisa tillverkningskostnaderna.

(49)

Eftersom begäran inte gjordes tidigare under förfarandet och inte i svaret på frågeformuläret, hade kommissionen inte möjlighet att på ett lämpligt sätt kontrollera denna begäran och den kunde således inte avgöra huruvida de lämnade uppgifterna var fullständiga och korrekta.

(50)

På grundval av de uppgifter som lämnats under kontrollen på plats konstaterades i alla händelser att tillverkningskostnaderna per enhet och produkttyp minskat från kvartal till kvartal under översynsperioden för vissa produkttyper, men inte alla. För flera produktkontrollnummer ökade produktionskostnaderna per enhet under det sista kvartalet. Exportpriset per enhet uppvisade en liknande nedåtgående trend, med undantag för det sista kvartalet då exportpriserna steg utom för två produkttyper. Företaget exporterade betydande volymer under varje kvartal av översynsperioden. Fördelningen mellan olika kvartal framgår av tabellen nedan (detaljerade uppgifter om volym kan inte uppges av sekretesskäl). Dessutom såldes inte alla produkttyper under alla kvartal. Av de 23 produkttyper som såldes av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren på unionsmarknaden var det endast 6 produkttyper som såldes varje kvartal.

(51)

De dumpningsmarginaler som beräknats för varje kvartal med hjälp av den metod som beskrivs i skälen 29–47 visade att dumpningen var betydande under varje kvartal av översynsperioden.

Tabell 1

Översynsperiod

Dumpningsmarginal (%)

Exportvolym (i ton)

oktober 2014–december 2014

23,1

[1 500 –1 700 ]

januari 2015–mars 2015

32,3

[1 900 –2 100 ]

april 2015–juni 2015

15,4

[1 500 –1 700 ]

juli 2015–september 2015

6,4

[1 100 –1 400 ]

(52)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens påstående att en beräkning av dess dumpningsmarginal på kvartalsbasis skulle visa att ingen dumpning förekom stämde således inte. Dumpningsmarginalerna var betydande under varje kvartal och på samma sätt var den genomsnittliga dumpningsmarginal under översynsperioden som beräknats på grundval av dessa kvartalsvisa marginaler betydande, närmare bestämt 19,3 %.

(53)

Även om de dumpningsmarginaler som beräknats för varje produkttyp för olika kvartal uppvisar en varierande trend (ökade från oktober 2014–december 2014 till januari 2015–mars 2015 och minskade sedan från januari 2015–mars 2015 till slutet av översynsperioden), hade inte den gradvisa minskningen av tillverkningskostnaderna under översynsperioden den effekt som hävdats. I själva verket kan det noteras att den minskade dumpningsmarginalen också delvis berodde på ett högre exportpris. Det kan påminnas om att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens begäran om en kvartalsvis dumpningsmarginal enbart grundades på variationerna i priset på råvaror. Kommissionen drog därför slutsatsen att den information som lämnats inte kunde ifrågasätta slutsatserna om dumpning under översynsperioden och följaktligen inte slutsatserna om fortsatt dumpning i skälen 57–87.

(54)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren att kommissionen, vid beräkningen av den lönsamhet som använts för att konstruera normalvärdet, bör skilja mellan produkter som tillverkas av inhemsk koks, å ena sidan, och produkter som tillverkas av importerad nålkoks, å andra sidan. Anledningen till detta var skillnader i dessa produkters användning. Tillverkaren hävdade vidare att endast de produkter som tillverkas av importerad nålkoks och som används i elektriska ljusbågsugnar med hög effekt säljs på unionsmarknaden och att den lönsamhet som använts för att konstruera normalvärdet därför endast borde beräknas på grundval av dessa typer av produkter. Under ett möte med kommissionen efter meddelandet av uppgifter hävdade HEG, på grundval av detta, att kommissionen för att konstruera normalvärdet inte bör använda den vägda genomsnittliga lönsamhet som beräknats på grundval av all försäljning på hemmamarknaden. HEG hävdade att kommissionen borde beräkna två separata lönsamhetsnivåer med hänsyn till koksens ursprung, och tillämpa dem vid fastställandet av normalvärdet.

(55)

I svaret på frågeformuläret rapporterade HEG för varje produkttyp råvarans ursprung och grafitelektrodsystemets prestanda. Om man endast tar hänsyn till dessa två faktorer visar dock jämförelsen mellan de produkttyper som såldes på unionsmarknaden och de som såldes på den indiska marknaden att HEG sålde samma produkttyper på båda marknaderna under översynsperioden. Den första delen av påståendet är därför felaktigt i sak.

(56)

Dessutom, såsom förklaras i skälen 39 och 40, använde kommissionen för att konstruera normalvärdet den vägda genomsnittliga vinsten för all försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten vid normal handel under översynsperioden, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen. Om man använder de enskilda vinstnivåer för varje produkttyp som företaget uppgav vid det möte som nämns i skäl 54 skulle dock den dumpningsmarginal som anges i skäl 47 endast minska med 3,2 procentenheter till 26,7 %. Därför har denna minskning inte någon väsentlig inverkan på kommissionens slutsatser om dumpning under översynsperioden och följaktligen inte heller på slutsatserna om fortsatt dumpning i skälen 57–87.

3.   Utveckling av importen om åtgärderna skulle upphävas

(57)

Eftersom omfattande dumpning konstaterades under översynsperioden gjorde kommissionen en analys av huruvida det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: tillverkningskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indien, export från Indien till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(58)

Såsom nämns i skäl 25 var det bara en exporterande tillverkare i Indien som samarbetade, och denna tillverkare representerade endast hälften av den totala indiska tillverkningskapaciteten. Undersökningsresultaten i nedanstående avsnitt grundades därför i enlighet med artikel 18 i grundförordningen på tillgängliga uppgifter. Kommissionen använde de uppgifter som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, Förenta nationernas databas, uppgifter som lämnats av Indiens myndigheter i den parallella antisubventionsundersökning som nämns i skäl 10 och allmänt tillgängliga uppgifter.

3.1   Tillverkningskapacitet och outnyttjad kapacitet

(59)

Att döma av allmänna finansiella uppgifter och kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren (12)  (13) ökade de båda indiska tillverkarna sin tillverkningskapacitet med 27 % efter den tidigare översyn vid giltighetstidens utgång som nämns i skäl 4. I slutet av översynsperioden uppgick den totala tillverkningskapaciteten i Indien till 160 000 ton per år och den var jämnt fördelad mellan de två tillverkarna (14). Dessutom visade undersökningen att de indiska exporterande tillverkarna sannolikt kommer att öka sin kapacitet om efterfrågan ökar (15).

(60)

Tillverkningsvolymen för de två indiska tillverkarna varierade mellan 110 000 och 120 000 ton under översynsperioden. På grundval av ovanstående uppskattades den totala indiska outnyttjade kapaciteten till mellan 40 000 och 50 000 ton, vilket motsvarade mellan 29 % och 36 % av unionens förbrukning under översynsperioden.

(61)

Kapacitetsökningen ägde rum parallellt med en minskning av förbrukningen av grafitelektrodsystem i Indien och globalt. Grafitelektrodsystem används främst inom elektrostålindustrin, närmare bestämt i stålverk för smältning av stålskrot. Utvecklingen för förbrukningen av grafitelektrodsystem korrelerar därför med utvecklingen för elektroståltillverkningen och följer en liknande trend. Undersökningen visade att tillverkningen av elektrostål i Indien och globalt minskade mellan 2012 och översynsperioden (16), medan tillverkningskapaciteten för grafitelektrodsystem i Indien ökade.

(62)

I slutet av november 2014 införde de indiska myndigheterna antidumpningsåtgärder för import av grafitelektrodsystem från Kina (17). Det väntas att de indiska tillverkarna kommer att öka sin marknadsandel på den inhemska marknaden.

3.2   Export till tredjeländer

(63)

På grundval av offentliga finansiella rapporter konstaterades de båda indiska exporterande tillverkarna vara exportinriktade (18)  (19), med en export på ungefär 60 % av sin totala tillverkning under översynsperioden.

(64)

Unionen var fortfarande en viktig exportdestination för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, HEG, trots de gällande åtgärderna. Under översynsperioden svarade HEG:s export för mellan 10 % och 17 % av dess totala försäljning sett till värde och mellan 10 % och 20 % sett till volym. Det icke-samarbetsvilliga indiska företaget, GIL, exporterade mycket små volymer till unionen under översynsperioden. Detta måste emellertid ses mot bakgrund av de antidumpnings- och utjämningstullar som gällde för GIL (totalt 15,7 %) jämfört med dem som gällde för HEG (totalt 7 %).

(65)

Eftersom det inte fanns några andra mer tillförlitliga källor för att fastställa exportvolymerna från Indien till andra tredjelandsmarknader användes FN:s databas. Enligt den databasen ökade exporten till andra tredjeländer under perioden 2012–2013 med 43 % och minskade därefter under 2014 och 2015 med 38 % jämfört med 2013. Den totala exportvolymen minskade mellan 2012 och översynsperioden (med 10 %). De viktigaste destinationerna för den indiska exporten under 2015 var Förenta staterna, Saudiarabien, Iran, Turkiet, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Egypten. Mellan 2012 och 2015 ökade den indiska exporten till vissa av dessa destinationer (till exempel Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna), medan exporten till vissa andra destinationer (Iran, Turkiet, Sydkorea och Egypten) minskade med 9 % totalt sett.

(66)

Ryssland var under 2012 den tredje viktigaste exportmarknaden för de indiska tillverkarna sett till volym, men efter det att Ryssland införde en värdetull på import av grafitelektrodsystem från Indien på mellan 16,04 % och 32,83 % i december 2012 (20) minskade exporten från Indien till Ryssland från 4 415 ton till 638 ton 2015, vilket är en minskning med 86 %.

(67)

Uppgifterna om exportvolymer i FN:s databas kunde kontrolleras mot de uppgifter som lämnades av de indiska myndigheterna i den parallella antisubventionsundersökningen, dvs. exportstatistik från generaldirektoratet för kommersiella upplysningar och statistik (DGCIS), som visade en liknande utveckling som den som konstaterats via FN:s databas.

(68)

Dessutom var utvecklingen liknande för exportvolymerna till övriga tredjeländer från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG, dvs. exportvolymerna till övriga tredjeländer ökade under perioden 2012–2013 och minskade från 2014 till översynsperioden, med en generell nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Trots denna minskning av exportvolymen, var den totala volymen under översynsperioden fortfarande betydande och uppgick till mellan 20 000 ton och 30 000 ton.

(69)

När det gäller exportpriserna, som tagits fram via FN:s databas, visade undersökningen att priserna på den indiska exporten till vissa länder som Förenta staterna och Sydkorea, som i genomsnitt var lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, steg till ungefär samma nivå som priserna i EU under 2015. Priserna på den indiska exporten till andra länder, såsom Saudiarabien, som var lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, steg dessutom mer än priserna i EU under 2015. Vidare fortsatte priserna på den indiska exporten till andra länder, t.ex. Turkiet, att vara lägre än EU-priserna under hela skadeundersökningsperioden. Det bör emellertid noteras att prisuppgifterna i databasen inte skiljer mellan olika produkttyper och att tillförlitligheten därför är begränsad hos en sådan prisjämförelse som görs på grundval av dessa uppgifter.

(70)

Analysen av informationen om den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens priser på export till andra tredjelandsmarknader visade att under 2012 och 2014 var de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden högre än HEG:s genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader (justerade på kalenderårsbasis, eftersom uppgifterna tillhandahållits på räkenskapsårsbasis), medan de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden under översynsperioden var lägre än HEG:s genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader.

(71)

Inga andra uppgifter fanns tillgängliga för att fastställa de korrekta prisnivåerna för de indiska exporterande tillverkarnas export till andra tredjelandsmarknader.

3.2   Unionsindustrins attraktionskraft

(72)

Att unionsmarknaden är attraktiv framgår av det faktum att grafitelektrodsystem från Indien fortsatte att importeras till unionsmarknaden, trots de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna. Under skadeundersökningsperioden var Indien fortfarande det näst största exportlandet till unionen efter Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Trots en minskning mellan 2012 och översynsperioden behöll Indien sina betydande exportvolymer till unionen och sina marknadsandelar, såsom anges i skäl 100.

(73)

Den möjliga utvecklingen för exportförsäljningen till unionen, om åtgärderna skulle upphöra att gälla, måste ses mot bakgrund av den övergripande nedgången i förbrukningen av grafitelektrodsystem i Indien och globalt, i kombination med den outnyttjade kapaciteten i Indien. Detta kommer med all sannolikhet att öka trycket på de indiska exporterande tillverkarna att undersöka ytterligare exportmarknader, särskilt med tanke på deras exportinriktade affärsmodell. Om åtgärderna i unionen skulle upphävas och exportörerna skulle få tillträde till unionsmarknaden utan antidumpnings- och utjämningstullar är det därför troligt att en stor del av den tillgängliga outnyttjade kapaciteten skulle användas för export till unionsmarknaden. Detta är särskilt troligt eftersom undersökningen visade att medan den indiska exporten till vissa marknader (t.ex. Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna) ökade under 2015, minskade den totala exporten från Indien till andra tredjelandsmarknader. Detta tyder på att det i vissa tredje länder verkar finnas en begränsad kapacitet att ta emot ytterligare exportkvantiteter.

(74)

Såsom nämns i skäl 66 har Ryssland infört antidumpningstullar på import från Indien av grafitelektrodsystem. De indiska exporterande tillverkarna har alltså begränsad tillgång till denna marknad och kan inte öka eller omdirigera sina exportvolymer till Ryssland, vilket framgår av den minskade exporten till denna destination från och med 2012.

(75)

Mot denna bakgrund är det sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna skulle fortsätta att exportera stora kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och till och med öka sina nuvarande exportvolymer, med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten. Detta är troligt när det gäller den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som kommer att få ett incitament att ytterligare öka sina redan betydande kvantiteter på unionsmarknaden, och ännu troligare när det gäller den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, vars tullsatser är högre än den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens och som nästan har slutat att exportera till unionsmarknaden.

3.4   Slutsats om sannolikheten för fortsatt dumpning

(76)

Analysen ovan visar att i) den indiska importen till unionsmarknaden fortsatte till betydligt dumpade priser och i betydande kvantiteter, ii) de båda indiska tillverkarna är exportinriktade och har outnyttjad kapacitet, som skulle kunna användas för att öka exportvolymerna till unionen till dumpade priser, iii) förbrukningen i världen minskar, vilket innebär minskade exportmöjligheter till vissa andra tredjelandsmarknader, iv) Rysslands antidumpningsåtgärder mot grafitelektrodsystem från Indien innebär att exportmöjligheterna för de indiska exporterande tillverkarna begränsas ytterligare.

(77)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas.

(78)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren, HEG, att kommissionen inte har beaktat fakta avseende perioden efter översynsperioden i sin bedömning av sannolikheten för fortsatt dumpning. I detta avseende hävdade den samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren att kommissionen, vid tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen, inte beaktat att GIL, den andra indiska tillverkaren av grafitelektrodsystem, har investerat i en tillverkningsanläggning i unionen, nämligen Graphite Cova GmbH (nedan kallad GIL Cova). HEG hävdade vidare att GIL har ett strategiskt långsiktigt avtal om att sälja sintrade gröna elektroder (som är en halvfärdig produkt) till sin grafitiseringsanläggning vid GIL Cova. HEG hävdade också att, på grund av GIL:s strategiska investeringar, är kommissionens slutsats att exporten från Indien till unionen kommer att öka inte korrekt och att slutsatsen att de båda indiska tillverkarna har outnyttjad kapacitet tillgänglig för export grundar sig på rena antaganden. HEG hävdade också att om åtgärderna upphör att gälla kommer inte importvolymen till unionen att öka, att döma av den minskade exporten från Indien till unionen (inklusive HEG:s export till unionen) efter översynsperioden.

(79)

Dessutom hävdade HEG att företagets planer på att öka tillverkningskapaciteten endast var dess ordförandes vision mot bakgrund av de gynnsamma ekonomiska utsikterna 2010. I HEG:s årsrapport för det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 2016 finns det inte längre några nya förslag om kapacitetsökning som diskuterats av styrelsen.

(80)

När det gäller den prisjämförelse som kommissionen gjort och som tas upp i skälen 69 och 70 för exporten till andra tredjelandsmarknader, har HEG överlämnat en analys av sina genomsnittliga cif-priser/cfr-priser till fyra andra tredjeländer jämfört med de genomsnittliga cif-priserna till unionen och konstaterat att dess genomsnittliga priser till de fyra andra tredjeländerna i allmänhet var högre än priserna till unionen. Därför hävdade HEG att unionsmarknaden med lägre prisnivåer skulle vara mindre attraktiv i jämförelse.

(81)

När det gäller HEG:s uppgift om GIL:s investeringar i GIL Cova under skadeundersökningsperioden bör det nämnas att GIL exporterade mycket små volymer till unionsmarknaden. Detta anses dock inte enbart bero på GIL:s investeringar i GIL Cova, utan huvudsakligen på de höga antidumpnings- och utjämningstullarna på GIL Indias export till unionen (totalt 15,7 %). Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs är det därför sannolikt att GIL kommer att återuppta sin export till unionen, trots sina investeringar i GIL Cova, även med tanke på företagets outnyttjade kapacitet och unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skälen 72–75.

(82)

När det gäller HEG:s påstående om exporttrenden efter översynsperioden, bör det framhållas att denna export skedde medan antidumpnings- och utjämningsåtgärderna var i kraft. Även om HEG:s exportvolym efter översynsperioden minskade är det därför troligt att HEG:s export till unionen kommer att öka om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs, med tanke på att HEG, trots de gällande åtgärderna, fortsatte sin export till unionsmarknaden till kraftigt dumpade priser och med tanke på företagets exportinriktade affärsmodell och outnyttjade kapacitet, som kan komma att öka i framtiden om efterfrågan på dess produkter ökar, vilket beskrivs i skälen 59–75.

(83)

När det gäller HEG:s avsikt att öka kapaciteten, bör det framhållas att under kontrollbesöket på plats hos HEG under 2016 visade företaget handläggarna en kort film som gav en översikt över HEG-gruppen. Ett av inslagen i filmen var företagets framtidsplaner på att öka sin tillverkningskapacitet. Dessutom förklarade företagets företrädare vid kontrollbesöket på plats att dessa planer för tillfället hade lagts på is mot bakgrund av att företaget inte fullt ut utnyttjade sin kapacitet och med tanke på den minskade globala efterfrågan. Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs är det därför sannolikt att efterfrågan på indiska grafitelektrodsystem på unionsmarknaden kommer att öka och att HEG därför kommer att ha ett incitament att öka sin kapacitet för att tillgodose efterfrågan.

(84)

När det gäller HEG:s påstående om prisskillnader mellan unionsmarknaden och andra tredjelandsmarknader kan det framhållas att kommissionens jämförelse som tas upp i skälen 69 och 70 avser de indiska exporterande tillverkarnas genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader och unionstillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden och inte de indiska tillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden. Det kan påminnas om att HEG:s genomsnittliga pris på unionsmarknaden ligger på en tydligt dumpad nivå, som underskrider unionstillverkarnas genomsnittliga priser och därför inte lämpar sig för jämförelsen i fråga.

(85)

Mot bakgrund av ovanstående avvisas HEG:s påståenden.

(86)

En annan berörd part hävdade att till följd av lägre energiförbrukning, som är den viktigaste kostnadsfaktorn, och lägre arbetskraftskostnader, har de indiska tillverkarna tydliga komparativa fördelar sett till kostnadseffektivitet. Det bör emellertid noteras att undersökningen visade att den huvudsakliga kostnadsdrivande faktorn för tillverkningen av grafitelektrodsystem i Indien i praktiken är koks och inte energi eller arbetskraft. Även om det skulle finnas komparativa fördelar för de indiska tillverkarna, skulle detta ha en liknande effekt på exportpriset och normalvärdet och därmed inte påverka dumpningsmarginalen. Detta påstående är således felaktigt i sak och det avvisas därför.

(87)

Därför bekräftas kommissionens slutsats att det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas.

D.   SANNOLIKHET FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE SKADA

1.   Definition av unionsindustri och unionstillverkning

(88)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av åtta tillverkare (två enskilda företag och två grupper). Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

2.   Inledande anmärkningar

(89)

Såsom nämns i skäl 61 är situationen för industrin för grafitelektrodsystem nära knuten till situationen i elektrostålindustrin, där grafitelektrodsystem används i elektrostålugnar för smältning av stålskrot. Under skadeundersökningsperioden rådde ogynnsamma marknadsvillkor inom elektrostålindustrin, med en nedgång i förbrukningen som även återspeglades i förbrukningen av grafitelektrodsystem.

(90)

Eftersom det endast finns två exporterande tillverkare av den berörda produkten i Indien, kan man inte använda exakta siffror i uppgifterna om import till Europeiska unionen av grafitelektrodsystem från Indien och andra tredjeländer, eftersom konfidentiella uppgifter måste skyddas enligt artikel 19 i grundförordningen.

3.   Förbrukning i unionen

(91)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga ihop

i)

försäljningen för de unionstillverkare som ingick i urvalet, baserat på kontrollen av svaren på frågeformuläret,

ii)

försäljningen för samarbetsvilliga unionstillverkare som inte ingick i urvalet, baserat på uppgifter i begäran om översyn,

iii)

försäljningen för den icke-samarbetsvilliga unionstillverkare som inte ingick i urvalet, baserat på dess årsrapporter,

iv)

importen från Indien, baserat på databasen enligt artikel 14.6, och

v)

importen från alla andra tredjeländer, baserat på uppgifter från Eurostat (Taric-nivå).

(92)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Förbrukning i unionen (i ton)

151 508

140 244

146 637

139 974

Index (2012 = 100)

100

93

97

92

Källa: Svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet, årsredovisningar från den icke-samarbetsvilliga unionstillverkaren, begäran om översyn, Eurostat (Taric-nivå) och databasen enligt artikel 14.6.

(93)

Förbrukningen i unionen minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt minskade förbrukningen i unionen med 7 % under 2013, men ökade med 4 % under perioden 2013–2014 och minskade sedan igen med 5 % från 2014 till översynsperioden.

(94)

Såsom anges i skälen 61 och 89 var den totala minskningen av efterfrågan en följd av ogynnsamma marknadsvillkor inom elektrostålindustrin, eftersom försäljningsvolymerna för grafitelektroder följer utvecklingen när det gäller volymerna för ståltillverkning i elektriska ugnar.

(95)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att man i analysen av marknadsandelen och förbrukningen bör beakta unionstillverkarnas import från närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Japan och Malaysia, som skulle ha ökat betydligt under de senaste tre åren.

(96)

Importen från alla övriga tredjeländer beaktades vid beräkningen av förbrukningen i unionen, såsom förklaras i skäl 91, och avspeglas därför i den totala förbrukningen. Argumentet avvisades därför.

4.   Import från det berörda landet

4.1   Volym och marknadsandel för importen från det berörda landet

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

Land

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Indien

Importvolym (i ton)

9 000 –10 000

5 000 –6 000

7 000 –8 000

6 500 –7 500

Indexerad importvolym (2012 = 100)

100

57

80

74

Marknadsandel (%)

6–7

3–4

5–6

4–5

Indexerad marknadsandel

100

62

83

80

Källa: Databasen enligt artikel 14.6.

(97)

Importvolymerna minskade under skadeundersökningsperioden. De minskade väsentligt under 2013 (med 43 %), ökade under 2014 och minskade igen under översynsperioden. Totalt sett minskade de med 26 % under skadeundersökningsperioden.

(98)

Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning, såsom anges i skäl 91.

(99)

Marknadsandelen visade en liknande utveckling som importvolymerna, dvs. minskade under perioden 2012–2013, ökade under perioden 2013–2014 och minskade sedan igen mellan 2014 och översynsperioden. Den totala marknadsandelen minskade med 1,2 procentenheter under översynsperioden jämfört med 2012.

(100)

Marknadsandelen för importen från Indien i början av skadeundersökningsperioden låg på mellan 6 % och 7 %. Den minskade till mellan 4 % och 5 % i slutet av översynsperioden.

4.2   Importpriser från det berörda landet

(101)

Kommissionen fastställde utvecklingen för priserna på importen från Indien på grundval av uppgifter i databasen enligt artikel 14.6. De var i stort sett i linje med de priser som rapporterats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(102)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpris  (21)

Land

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Indien

Importpriser (i euro per ton)

2 500 –3 500

3 000 –4 000

2 500 –3 500

2 200 –3 200

Index (2012 = 100)

100

105

89

86

(103)

De genomsnittliga importpriserna sjönk totalt sett med 14 % under skadeundersökningsperioden. Importpriserna steg med 5 % under perioden 2012–2013, sjönk med 16 % under 2014 och sjönk med ytterligare 3 % under översynsperioden.

4.3   Prisunderskridande

(104)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra i) de vägda genomsnittliga försäljningspriser per produkttyp till icke-närstående kunder på unionsmarknaden som togs ut av de unionstillverkare som ingick i urvalet, justerade till nivån fritt fabrik, och ii) motsvarande vägda genomsnittliga priser per produkttyp för importen från den samarbetsvilliga indiska tillverkaren till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån (dvs. inklusive omkostnader, försäkringar och frakt), med lämpliga justeringar för antidumpnings-/utjämningstullar och kostnader efter importen.

(105)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden.

(106)

För den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren visade jämförelsen på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 3 % på unionsmarknaden under översynsperioden. Om avdrag görs för antidumpnings- och utjämningstullarna i beräkningarna, skulle prisunderskridandemarginalen dock uppgå till 9 %. När det gäller den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren importerades endast mycket små volymer under översynsperioden. Kommissionen har dock gjort en bedömning av prisunderskridandet. Kommissionen konstaterade en prisunderskridandemarginal på 12 %, om man i beräkningarna drar av de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna. Denna uppskattning grundar sig emellertid på en mycket liten importvolym och den tar, på grund av det bristande samarbetet, inte hänsyn till produkttyper. Därför är tillförlitligheten begränsad.

4.4   Import från andra tredjeländer

Tabell 5

Importvolym och marknadsandel

Land

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Andra tredjeländer totalt

Import (i ton)

33 000 –35 000

30 000 –32 000

34 000 –36 000

30 000 –32 000

Index

100

90

103

90

Marknadsandel (%)

22–23

22–23

24–25

22–23

Pris (i euro/ton)

2 500 –3 500

2 400 –3 400

2 400 –3 400

2 300 –3 300

Index

100

98

89

92

Kina

Import (i ton)

14 000 –15 000

11 000 –12 000

16 000 –17 000

14 000 –15 000

Index

100

80

117

103

Marknadsandel (%)

9–10

8–9

11–12

10–11

Pris (i euro/ton)

2 000 –3 000

1 500 –2 500

1 400 –2 400

1 600 –2 600

Index

100

94

90

99

Förenta staterna

Import (i ton)

3 000 –4 000

4 000 –5 000

4 200 –5 200

4 200 –5 200

Index

100

118

129

128

Marknadsandel (%)

2–3

3–4

3–4

3–4

Pris (i euro/ton)

3 300 –4 300

3 200 –4 200

3 000 –4 000

2 800 –3 800

Index

100

96

84

81

Mexiko

Import (i ton)

3 000 –4 000

4 000 –5 000

5 500 –6 500

4 000 –5 000

Index

100

127

165

119

Marknadsandel (%)

2–3

3–4

4–5

3–4

Pris (i euro/ton)

3 800 –4 800

3 900 –4 900

3 900 –4 900

4 000 –5 000

Index

100

103

103

115

Ryssland

Import (i ton)

3 000 –4 000

2 500 –3 500

3 500 –4 500

3 700 –4 700

Index

100

70

101

103

Marknadsandel (%)

2–3

1–2

2–3

2–3

Pris (i euro/ton)

3 000 –4 000

2 800 –3 800

2 500 –3 500

2 100 –3 100

Index

100

91

79

75

Japan

Import (i ton)

4 500 –5 500

3 000 –4 000

3 000 –4 000

2 000 –3 000

Index

100

74

62

50

Marknadsandel (%)

3–4

2–3

2–3

1–2

Pris (i euro/ton)

3 400 –4 400

3 300 –4 300

2 800 –3 800

2 900 –3 900

Index

100

99

82

83

Andra tredjeländer

Import (i ton)

4 000 –5 000

4 000 –5 000

1 000 –2 000

700–1 700

Index

100

104

25

19

Marknadsandel (%)

2–3

3–4

0,5–1,5

0,5–1,5

Pris (i euro/ton)

2 600 –3 600

2 000 –3 000

1 900 –2 900

1 600 –2 600

Index

100

83

78

72

Källa: Eurostat (Taric-nivå).

(107)

I linje med den minskade förbrukningen minskade importvolymen från alla andra tredjeländer med 10 % mellan 2012 och översynsperioden. Marknadsandelen för importen från alla andra tredjeländer uppgick till 22–23 % under skadeundersökningsperioden. Den största delen av importen kom från Kina, Förenta staterna, Mexiko, Ryssland och Japan, som var de enda länder som hade individuella marknadsandelar på mer än 1 % under översynsperioden.

(108)

Priserna på importen från Förenta staterna, Japan och Mexiko var högre än de priser som togs ut av de indiska exportörerna och av unionstillverkarna. Marknadsandelen för importen från Förenta staterna och Mexiko ökade med mindre än 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Japan minskade med 1,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(109)

Priserna på importen från Kina och Ryssland var lägre än de priser som togs ut av de indiska exportörerna och av unionstillverkarna (utom 2012 när det gäller Ryssland). Enligt de uppgifter som unionsindustrin lämnat i begäran om översyn, avser en del av importen från Kina grafitelektrodsystem med liten diameter (diameter på mindre än 400 millimeter), medan merparten av de grafitelektrodsystem som importeras från Indien eller tillverkas av unionsindustrin är grafitelektrodsystem med stor diameter (22) (diameter på mer än 400 mm), som är dyrare.

(110)

Marknadsandelen för importen från Kina ökade med 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden och uppgick till 10–11 % under översynsperioden, medan marknadsandelen för importen från Ryssland uppgick till endast 2–3 % under översynsperioden och ökade med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Denna ökning skedde dock inte på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel, som ökade med 1,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 123.

5.   Unionsindustrins ekonomiska situation

5.1   Allmänna anmärkningar

(112)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(113)

Såsom nämns i skäl 14 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(114)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i begäran om översyn, årsredovisningar från den icke-samarbetsvilliga unionstillverkaren och kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Uppgifterna avsåg de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(115)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(116)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittliga priser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(117)

Båda uppsättningarna uppgifter har konstaterats vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

5.2   Makroekonomiska indikatorer

a)   Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(118)

Unionens totala tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionstillverkarnas tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Tillverkningsvolym (i ton)

235 915

235 502

241 623

221 971

Index (2012 = 100)

100

100

102

94

Tillverkningskapacitet (i ton)

297 620

297 245

299 120

290 245

Index (2012 = 100)

100

100

101

98

Kapacitetsutnyttjande (%)

79

79

81

76

Källa: Begäran om översyn, årsredovisningar från den icke-samarbetsvilliga unionstillverkaren och kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(119)

Tillverkningsvolymen minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt ökade den först med 2 % fram till 2014 och minskade sedan med 8 % under översynsperioden jämfört med 2014.

(120)

Tillverkningskapaciteten minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(121)

Till följd av minskningen av produktionsvolymen minskade kapacitetsutnyttjandet med 3 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

b)   Försäljningsvolym och marknadsandel

(122)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Unionstillverkarnas försäljningsvolym och marknadsandel

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Försäljningsvolym i unionen (i ton)

107 655

103 779

103 704

102 123

Index (2012 = 100)

100

96

96

95

Marknadsandel (%)

71,1

74,0

70,7

73,0

Källa: Begäran om översyn, årsredovisningar från den icke-samarbetsvilliga unionstillverkaren och kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(123)

Unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden minskade med ca 5 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel varierade under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 2,9 procentenheter under 2013. Den minskade därefter med 3,3 procentenheter under 2014 och ökade igen med 2,3 procentenheter under översynsperioden. Totalt sett ökade unionsindustrins marknadsandel med 1,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(124)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att unionstillverkarnas import från närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Japan och Malaysia borde beaktas vid fastställandet av unionsindustrins marknadsandel. Unionsindustrins marknadsandel beräknas dock på grundval av försäljningen av den egna tillverkningen på unionsmarknaden. Unionsindustrins import beaktas inte eftersom detta skulle ha en snedvridande effekt på den övergripande bilden, då importen skulle räknas två gånger, dels som import, dels som försäljning från unionsindustrin. Detta argument tillbakavisades därför.

c)   Tillväxt

(125)

Mellan 2012 och översynsperioden minskade förbrukningen i unionen med 8 %. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 5 %, vilket dock gav en ökning av marknadsandelen med 1,9 procentenheter.

d)   Sysselsättning och produktivitet

(126)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Unionstillverkarnas sysselsättning och produktivitet

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Antal anställda

1 526

1 539

1 475

1 523

Index (2012 = 100)

100

101

97

100

Produktivitet (i ton/anställd)

155

153

164

146

Index (2012 = 100)

100

99

106

94

Källa: Begäran om översyn, årsredovisningar från den icke-samarbetsvilliga unionstillverkaren och kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(127)

Sysselsättningen i unionsindustrin låg kvar på ungefär samma nivå under skadeundersökningsperioden. På grund av minskningen i tillverkningen (en minskning på 6 % under skadeundersökningsperioden), minskade också produktiviteten med 6 % under samma period.

e)   Dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning

(128)

Undersökningen visade att importen till unionsmarknaden av grafitelektrodsystem från Indien fortsatte till dumpade priser. Den dumpningsmarginal som fastställts för Indien under översynsperioden låg på en nivå som väl översteg miniminivån, såsom förklaras i skäl 47. Detta sammanföll med lägre importpriser jämfört med 2012. Unionsindustrin kunde dock dra nytta av de gällande antidumpningsåtgärderna genom att behålla och i viss mån öka sina marknadsandelar.

5.3   Mikroekonomiska indikatorer

a)   Priser och faktorer som påverkar priserna

(129)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnad per enhet

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Genomsnittligt försäljningspris per enhet i unionen (i euro per ton)

3 784

3 468

2 997

2 825

Index (2012 = 100)

100

92

79

75

Tillverkningskostnad per enhet (i euro/ton)

3 357

3 116

2 776

2 745

Index (2012 = 100)

100

93

83

82

Källa: Kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(130)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen sjönk stadigt med 25 % och uppgick till 2 825 euro/ton under översynsperioden. Unionsindustrin blev tvungen att justera sina priser nedåt mot bakgrund av den allmänna nedgången i försäljningspriserna på marknaden för grafitelektrodsystem, som berodde på den krympande efterfrågan i sektorn för elektrostål.

(131)

Den genomsnittliga tillverkningskostnaden för unionsindustrin sjönk i mindre grad, närmare bestämt med 18 %, under skadeundersökningsperioden. Den viktigaste faktorn bakom de sänkta tillverkningskostnaderna per enhet var de sänkta råvarupriserna.

(132)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att det globala råvarupriset sjunkit mer än unionsindustrins kostnader för råvaror under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin var därför ineffektiv i fråga om råvaruleveranser och dess lönsamhet kunde således ifrågasättas.

(133)

Undersökningen visade att unionsindustrin köpte råvaror i hela världen från närstående och icke-närstående parter på ungefär samma prisnivå och det fanns inga tecken på ineffektivitet när det gäller råvaruleveranser. Eftersom begäran inte underbyggdes ytterligare avvisades den.

b)   Arbetskraftskostnader

(134)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd (i euro/anställd)

66 111

66 842

67 113

67 253

Index (2012 = 100)

100

101

102

102

Källa: Kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(135)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd ökade marginellt under skadeundersökningsperioden, närmare bestämt med 2 %.

c)   Lager

(136)

Lagernivåerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lager

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Utgående lager

8 952

8 821

13 770

18 465

Index (2012 = 100)

100

99

154

206

Utgående lager i procent av tillverkningen

6

5

7

11

Källa: Kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(137)

De utgående lagren för de unionstillverkare som ingick i urvalet mer än fördubblades i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden motsvarade lagren cirka 11 % av tillverkningen.

d)   Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

(138)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

 

2012

2013

2014

Översynsperiod

Lönsamhet för försäljning i unionen till icke-närstående kunder (i % av omsättningen)

11,3

10,2

7,4

2,8

Kassaflöde (i euro)

47 981 432

46 443 978

30 426 147

31 283 121

Index (2012 = 100)

100

97

63

65

Investeringar (i euro)

25 293 559

23 133 505

21 672 869

12 313 975

Index (2012 = 100)

100

91

86

49

Räntabilitet (%)

16,5

13,9

10,1

3,9

Källa: Kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(139)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av omsättningen för den försäljningen. Unionsindustrins lönsamhet sjönk successivt från 11,3 % under 2012 till 2,8 % under översynsperioden, vilket innebär en minskning på 8,5 procentenheter.

(140)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att unionstillverkarnas lägre lönsamhet berodde på dess höga administrativa omkostnader och försäljningsomkostnader.

(141)

Det framgick av undersökningen att tillverkningskostnaderna per enhet minskade under skadeundersökningsperioden, såsom anges i skäl 131. Denna sänkning av tillverkningskostnaderna per enhet rörde administrativa kostnader och försäljningskostnader, även om den större delen av kostnaderna avsåg råvaran. Argumentet avvisades därför.

(142)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att investera i sina verksamheter. Nettokassaflödet minskade med 35 % under skadeundersökningsperioden. Den stora minskningen i kassaflödet förklaras huvudsakligen av den betydande minskningen av lönsamheten, som beskrivs i skäl 139.

(143)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins årliga investeringar i den berörda produkten med mer än hälften, närmare bestämt från 25 miljoner euro under 2012 till 12 miljoner euro under översynsperioden.

(144)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att nedgången i investeringar endast beror på minskad efterfrågan och på global överkapacitet för tillverkning av grafitelektrodsystem.

(145)

Såsom förklaras i skäl 93, bekräftade undersökningen att förbrukningen av grafitelektrodsystem minskade under skadeundersökningsperioden. Det bör dock noteras att de investeringar i den berörda produkten som gjordes av unionsindustrin under översynsperioden för den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, då förbrukningen också minskade, var tre gånger så stora som investeringarna under översynsperioden för den aktuella översynen.

(146)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Räntabiliteten för tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten minskade successivt, från 16,5 % under 2012 till 3,9 % under översynsperioden.

5.4   Slutsats beträffande unionsindustrins situation

(147)

Undersökningen visade att trots de gällande åtgärderna utvecklades de flesta skadeindikatorer negativt och den ekonomiska och finansiella situationen för unionsindustrin försämrades under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin lyckades dock behålla och till och med öka sin marknadsandel något, vilket endast var möjligt på bekostnad av lägre vinster.

(148)

Även om denna negativa utveckling kan förklaras av den minskade förbrukningen (en minskning på 8 % under skadeundersökningsperioden) förekom fortfarande indisk import ständigt på unionsmarknaden. Denna import såldes till priser som var lägre än unionsindustrins priser och som underskred unionsindustrins priser med 3 % under översynsperioden. Målprisunderskridandemarginalen konstaterades dessutom uppgå till 9 %. Således bidrog den dumpade och subventionerade importen fortfarande till ett pristryck. Pristrycket ökade under den aktuella översynsperioden jämfört med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, då prisunderskridandet var lägre än 2 %.

(149)

Mot bakgrund av minskad förbrukning och prispress från dumpad och subventionerad import var unionsindustrin tvungen att sänka sina försäljningspriser. Även om vinsten fortfarande var positiv (2,8 %) under översynsperioden, låg den därför under det vinstmål på 8 % som fastställts i den ursprungliga undersökningen.

(150)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att unionstillverkarna har dragit stor nytta av den minskade importen från Indien, eftersom unionsindustrins marknadsandel har ökat med 2 %. Det hävdades att unionsindustrins marknadsandel var ännu större om man också tar hänsyn till unionsindustrins import från andra tredjeländer. Samtidigt har unionsindustrin stått inför hård priskonkurrens från andra källor (framför allt lågprisimport från Kina och Ryssland). Det hävdades därför att ingen skada kan tillskrivas importen från Indien när det gäller unionstillverkarnas påstådda mindre marknadsandel.

(151)

Undersökningen visade på en minskning av importvolymerna och marknadsandelarna för importen från Indien. Såsom förklarats i skäl 148, utövade dock den indiska dumpade och subventionerade importen fortfarande ett pristryck, som till och med ökade under den aktuella översynsperioden jämfört med den föregående översynen vid giltighetstidens utgång. Argumentet avvisades därför.

(152)

Samma berörda part hävdade vidare att kommissionen inte har beaktat det faktum att lågprisimporten från Kina och Ryssland är en av de främsta orsakerna till pristrycket på unionsmarknaden och krävde att det skulle göras en fullständig analys av lågprisimporten från Kina och Ryssland när det gäller den berörda produkten, innan man fastställer sannolikheten för återkommande skada för unionsindustrin. Denna part hävdade också att importen av grafitelektrodsystem med stor diameter till unionsmarknaden ökat från vissa kinesiska tillverkare.

(153)

När det gäller priserna på import av grafitelektrodsystem från Kina och Ryssland bör följande framhållas, vilket förklaras i skälen 109–111: i) Det kunde inte göras någon meningsfull prisjämförelse per produkttyp för importen från dessa länder, såsom varit möjligt för Indien på basis av de detaljerade uppgifterna från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. ii) Den importstatistik från dessa länder som kommissionen har tillgång till gör det inte möjligt att skilja mellan olika produkttyper. iii) Enligt uppgifter från unionsindustrin i begäran om översyn, som bekräftades av användarna, avser den större delen av importen från dessa länder grafitelektrodsystem med mindre diameter, som är billigare. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien underbyggde inte heller sitt påstående gällande den ökade importen av grafitelektrodsystem med stor diameter från Kina till unionen.

(154)

När det gäller importvolymerna för grafitelektrodsystem från Kina och Ryssland och deras marknadsandelar, ökade, såsom förklaras i skäl 110, marknadsandelen för den kinesiska importen med 1 procentenhet, medan marknadsandelen för importen från Ryssland ökade med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Dessa ökningar skedde inte på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel, som ökade med 1,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 110. Argumentet avvisades därför.

(155)

Samma berörda part hävdade att unionsindustrin var ineffektiv när det gäller att tillverka grafitelektrodsystem med mindre diameter, eftersom försäljningen av sådana produkter endast utgjorde en del av dess totala försäljningsvolym.

(156)

Marknadsförhållandena säkerställer normalt sett att utbudet, dvs. den sålda produkttypen, styrs av efterfrågan. Argumentet avvisades, eftersom påståendet om unionsindustrins ineffektivitet när det gäller att tillverka grafitelektrodsystem med mindre diameter inte underbyggdes ytterligare.

(157)

Samma berörda part framhöll bristen på analys av inverkan av de ökade importkvantiteterna till dumpade priser från andra länder, inbegripet import från närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Malaysia och Japan.

(158)

Såsom anges i skäl 108 var priserna på importen från Förenta staterna, Japan och Mexiko högre än de priser som togs ut av de indiska exportörerna och av unionstillverkarna. Marknadsandelen för importen från dessa länder ökade med 0,1 procentenhet under skadeundersökningsperioden och uppgick till mindre än 10 % i slutet av översynsperioden. Kommissionen hade inte heller några bevis för att priserna på importen från dessa länder var dumpade. Argumentet avvisades därför.

(159)

Samma berörda part hävdade att kommissionen, vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande per produkttyp, använt produktkontrollnumret (PCN), vilket inte tog hänsyn till den råvara som använts, trots att denna har en betydande inverkan på kostnader och priser. En jämförelse av produkttyper som tillverkas av samma råvaror skulle ge en minskning av marginalen för målprisunderskridande från 9 % till 8 %.

(160)

Det stämmer att skillnaden vad gäller råvaror inte återspeglades i produktkontrollnumrets struktur, och därför togs vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande inte hänsyn till denna skillnad. När produkttyperna delats upp med hänsyn tagen till den använda råvaran vid beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande, vilket den berörda parten begärde efter meddelandet av uppgifter, minskade dock marginalen för målprisunderskridande som anges i skäl 148 endast med 1 procentenhet till 8 %. Denna minskning har därför inte haft någon väsentlig inverkan på kommissionens bedömning av marginalen för målprisunderskridande under översynsperioden.

(161)

Samma berörda part ifrågasatte det vinstmål på 8 % som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och hävdade att tillverkarna av grafitelektrodsystem hotades av förluster till följd av nedgången i den internationella efterfrågan på stål och att ett vinstmål på 8 % därför inte längre var motiverat.

(162)

Det bör påminnas om att vinstmålet för försäljning av den likadana produkten på unionsmarknaden bör vara den vinst som rimligen skulle kunna uppnås av en industri av denna typ i sektorn under normala konkurrensförhållanden, dvs. i avsaknad av dumpad/subventionerad import. Såsom anges i skäl 26 i förordning (EG) nr 1629/2004 gjordes det en ordentlig undersökning av unionsindustrins vinster när den dumpade importens marknadsandel var som minst (dvs. 1999). Därför drogs den slutgiltiga slutsatsen att den vinstmarginal som rimligen kan anses motsvara gemenskapsindustrins ekonomiska situation, utan förekomst av skadevållande dumpning från Indien, bör fastställas till 8 % för beräkningen av skademarginalen. Argumentet avvisades därför.

(163)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin befann sig i en extremt utsatt situation under översynsperioden, vilket till största delen kan hänföras till de ogynnsamma marknadsförhållandena och den därav följande minskningen av förbrukningen. Därför inriktades kommissionens bedömning på sannolikheten för återkommande skada till följd av den dumpade importen från Indien.

6.   Sannolikhet för återkommande skada

(164)

För att fastställa sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna mot Indien skulle upphävas, analyserades tillverkningskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indien, export från Indien till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(165)

I skäl 75 konstaterades att det är sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna skulle fortsätta att exportera stora kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och till och med öka sina nuvarande exportvolymer, och att denna export sannolikt skulle ske till dumpade priser.

(166)

Såsom anges i skäl(6) beräknades den indiska kapaciteten uppgå till ca 160 000 ton under översynsperioden, medan den outnyttjade kapaciteten beräknades uppgå till 40 000–50 000 ton, vilket motsvarade mellan 29 % och 36 % av unionsförbrukningen under samma period. Dessutom är det såsom anges i 59 sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna kommer att öka sin kapacitet om efterfrågan ökar. Såsom nämns i skäl 62 införde de indiska myndigheterna i slutet av november 2014 antidumpningsåtgärder på import av grafitelektrodsystem från Kina. Det väntas därför att de indiska tillverkarna kommer att öka sin marknadsandel på hemmamarknaden.

(167)

Därför skulle med all sannolikhet åtminstone en del av den outnyttjade kapaciteten omdirigeras till unionsmarknaden, med tanke på unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skälen 72–75. Såsom anges i skäl 63 är de indiska tillverkarna också i hög grad exportinriktade. När det gäller priserna på grafitelektrodsystem, som behandlas i skäl 69, konstaterades högre prisnivåer än i unionen för vissa destinationer för den indiska exporten. Med tanke på att produktmixen skiljer sig åt, ändrar dock inte denna information den övergripande bedömningen att ny kapacitet kommer att riktas mot unionsmarknaden, eftersom prisjämförelsens tillförlitlighet är begränsad.

(168)

Såsom anges i skäl 66 har Ryssland infört antidumpningsåtgärder mot import av grafitelektrodsystem från Indien, och exporten från Indien till Ryssland minskade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Detta innebär att tillträdet till den tredje viktigaste exportmarknaden för de exporterande tillverkarna i Indien är begränsad. Med den nuvarande eller sannolikt ökande outnyttjade kapaciteten, som nämns i skäl 166, är det därför högst sannolikt att importen av den berörda produkten till unionsmarknaden kommer att öka markant från de indiska exporterande tillverkarna om åtgärderna upphör att gälla.

(169)

Såsom fastställs i skäl 106 skulle priserna på importen från Indien utan antidumpnings- och utjämningstullar underskrida försäljningspriserna i unionen med 9 %. När det gäller den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren beräknades prisunderskridandemarginalen utan antidumpnings- och utjämningstullar uppgå till 12 %, Detta är en indikation på den troliga prisnivån på importen från Indien om åtgärderna skulle upphävas. På grundval av detta är det troligt att pristrycket på unionsmarknaden skulle öka betydligt om åtgärderna skulle upphävas och således ytterligare förvärra den ekonomiska situationen för unionsindustrin.

(170)

Sett till volym är det mycket troligt att upphävandet av åtgärderna skulle göra det möjligt för de indiska exporterande tillverkarna att vinna andelar på unionsmarknaden. Framförallt skulle den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som i dagsläget omfattas av en högre tullsats på 15,7 %, få ett kraftigt incitament att återuppta exporten till unionsmarknaden till betydande kvantiteter. Om en sådan situation skulle uppstå skulle unionsindustrins försäljningsvolymer och marknadsandelar omedelbart minska.

(171)

Mot bakgrund av detta kommer de indiska exporterande tillverkarna, om inga åtgärder vidtas, sannolikt att öka sin närvaro på unionsmarknaden i fråga om importvolymer och marknadsandelar till dumpade och subventionerade priser som väsentligt underskrider unionsindustrins försäljningspriser. Detta kommer att ge upphov till ett ökat pristryck på unionsmarknaden med en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet och ekonomiska situation. Detta kommer också att ytterligare försämra unionsindustrins ekonomiska situation.

(172)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att den skada som orsakats av den dumpade importen från Indien skulle återkomma om åtgärderna skulle upphävas.

E.   UNIONENS INTRESSE

(173)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna mot Indien skulle strida mot unionens intressen som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(174)

Det erinras om att i den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse.

(175)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(176)

På denna grund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och återkommande skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

1.   Unionsindustrins intresse

(177)

Såsom förklaras i skäl 147 gjorde åtgärderna det möjligt för unionsindustrin att behålla sina marknadsandelar. I skäl 172 drogs också slutsatsen att unionsindustrins situation sannolikt skulle försämras om antidumpningsåtgärderna mot Indien skulle upphöra att gälla. Därför kan slutsatsen dras att fortsatta åtgärder mot Indien skulle gynna unionsindustrin.

2.   Importörernas och handlarnas intresse

(178)

Som nämns i skäl 16 var det inga importörer som samarbetade eller gav sig till känna under den nu aktuella undersökningen. Därför fanns det inget som tydde på att upprätthållandet av åtgärderna skulle ha en negativ inverkan på importörerna som vägde tyngre än åtgärdernas positiva inverkan.

3.   Användarnas intresse

(179)

Såsom nämnts i skäl 18 besvarade åtta av de 53 användare som kontaktats frågeformuläret. Fyra av dem har använt grafitelektrodsystem som importerats från Indien. Deras import svarade för omkring 20 % av all import av den berörda produkten från Indien.

(180)

I den ursprungliga undersökningen konstaterades att konsekvenserna av införandet av åtgärder inte skulle bli betydande för användarna. Trots att åtgärderna har varit i kraft under tio år, fortsatte användare i unionen att skaffa leveranser från bland annat Indien. Användarna lämnade inga uppgifter som visade att det skulle ha varit svårt att hitta andra källor och vid undersökningen framkom inte heller någon sådan information.

(181)

När det gäller konsekvenserna för användarna av införandet av åtgärder drogs i den ursprungliga undersökningen dessutom slutsatsen att det inte var sannolikt att en kostnadsökning skulle få några betydande konsekvenser för användarindustrin, eftersom kostnaderna för grafitelektrodsystem har försumbara effekter på användarindustrierna. Dessa slutsatser bekräftades i den aktuella översynen, eftersom inga indikationer på motsatsen konstaterades efter det att åtgärderna hade införts. Ingen av de fyra användarna anförde heller något argument mot att bibehålla åtgärderna.

(182)

En sammanslutning av ståltillverkare, Wirtschaftsvereinigung Stahl, som är det tyska stålindustriförbundet, motsatte sig fortsatta åtgärder och hävdade att åtgärderna ledde till konkurrensnackdelar för ståltillverkarna i unionen i förhållande till ståltillverkare i andra regioner som inte infört några åtgärder för grafitelektrodsystem. Wirtschaftsvereinigung Stahl menade att fortsatta åtgärder skulle innebära att unionsindustrin kan fortsätta att ha en dominerande ställning. Det framgår emellertid tydligt av utvecklingen för den indiska importen efter införandet av åtgärder att importen från Indien fortsatte under skadeundersökningsperioden. Undersökningen har dessutom visat att grafitelektrodsystem i ökande grad kommer in på unionsmarknaden från ett antal andra tredjeländer.

(183)

På denna grund, och i linje med slutsatserna i den ursprungliga undersökningen, förväntas fortsatta åtgärder inte ha några betydande negativa konsekvenser för användarna och det finns därför inga tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att förlänga de befintliga åtgärderna.

4.   Slutsats om unionens intresse

(184)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att förlänga de gällande antidumpningsåtgärderna i fråga om import från Indien.

F.   ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

(185)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant.

(186)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder för import av grafitelektrodsystem med ursprung i Indien som infördes genom förordning (EU) nr 1225/2009, bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(187)

Efter meddelandet av uppgifter begärde den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att kommissionen skulle överväga en förlängning av åtgärderna med två år. Undersökningen visade emellertid inte några särskilda omständigheter som skulle motivera en begränsning av åtgärdernas giltighetstid till två år.

(188)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen gäller endast import av den berörda produkten som tillverkats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen av denna förordning med namn och adress, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(189)

Eventuella ansökningar om tillämpning av de individuella antidumpningstullsatserna (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (23) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer den här förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(190)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av grafitelektroder av det slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans på högst 6,0 μ.Ω.m, för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010), och nipplar som används för sådana elektroder, för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010), oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien.

2.   Följande tullsatser ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för de produkter som anges i punkt 1 och som tillverkats av nedanstående företag:

Företag

Tullsats

Taric-tilläggsnummer

Graphite India Limited (GIL), 31 Chowringhee Road, Kolkata – 700016, Västbengalen

9,4 %

A530

HEG Limited, Bhilwara Towers, A-12, Sector-1, Noida – 201301, Uttar Pradesh

0 %

A531

Alla övriga företag

8,5 %

A999

3.   Om inte annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 mars 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1629/2004 av den 13 september 2004 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tullen på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien (EUT L 295, 18.9.2004, s. 10).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1628/2004 av den 13 september 2004 om införande av en slutgiltig utjämningstull och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tullen på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien (EUT L 295, 18.9.2004, s. 4).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 1354/2008 av den 18 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1628/2004 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien och om ändring av förordning (EG) nr 1629/2004 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien (EUT L 350, 30.12.2008, s. 24).

(5)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1186/2010 av den 13 december 2010 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 332, 16.12.2010, s. 17).

(6)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010 av den 13 december 2010 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 597/2009 (EUT L 332, 16.12.2010, s. 1).

(7)  EUT C 82, 10.3.2015, s. 5.

(8)  Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51). Denna förordning har kodifierats genom grundförordningen.

(9)  Tillkännagivande om inledande av en översyn vid utgången av giltighetstiden för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (EUT C 415, 15.12.2015, s. 33).

(10)  Tillkännagivande om inledande av en översyn vid utgången av giltighetstiden för utjämningsåtgärderna som tillämpas på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (EUT C 415, 15.12.2015, s. 25).

(11)  Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 188, 18.7.2009, s. 93). Denna förordning har kodifierats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 (EUT L 176, 30.6.2016, s. 55).

(12)  http://www.google.be/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiqt6H2u9_QAhWEzRoKHYUwBVEQFggfMAA&url=http%3A%2F%2Fhegltd.com%2Fwebmaster%2FDownloadFile.aspx%3Fd%3D..%2Fuploads%2FFinance%2F70Results_Release.pdf&usg=AFQjCNGMpUymLm4BNOjIMmolLDgwSGgcDw

(13)  http://content.icicidirect.com/mailimages/IDirect_GraphiteIndia_Q1FY16.pdf

(14)  http://hegltd.com/ and http://www.graphiteindia.com/

(15)  http://hegltd.com/WEBMASTER/DownloadFile.aspx?D=../Uploads/Newsletter/News9.pdf

(16)  https://www.worldsteel.org/statistics/statistics-archive/yearbook-archive.html

(17)  http://www.dgtr.gov.in/sites/default/files/adfin_Graphite_Electrodes_diameters_ChinaPR.pdf

(18)  http://hegltd.com/pdf/HEGLtd_Q1_FY_16_Investors_Presentation.pdf

(19)  http://www.graphiteindia.com/View/investor_relation.aspx (se GIL Q3 FY2015 Earnings Presentation.pdf, s. 14)

(20)  http://www.eurasiancommission.org/_layouts/Lanit.EEC.Desicions/Download.aspx?IsDlg=0&ID=3805&print=1

(21)  De genomsnittliga priserna inkluderar inte de gällande antidumpnings-/utjämningstullarna.

Källa: Databasen enligt artikel 14.6.

(22)  Både grafitelektroder med liten och med stor diameter omfattas av samma Taric-nummer.

(23)  Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för handel, Direktorat H, 1049 Bryssel, Belgien.


10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/72


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/423

av den 9 mars 2017

om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av Fujian Viscap Shoes Co. Ltd, Vietnam Ching Luh Shoes Co. Ltd, Vinh Thong Producing-Trading-Service Co. Ltd, Qingdao Tae Kwang Shoes Co. Ltd, Maystar Footwear Co. Ltd, Lien Phat Company Ltd, Qingdao Sewon Shoes Co. Ltd, Panyu Pegasus Footwear Co. Ltd, PanYu Leader Footwear Corporation, Panyu Hsieh Da Rubber Co. Ltd, An Loc Joint Stock Company, Qingdao Changshin Shoes Company Limited, Chang Shin Vietnam Co. Ltd, Samyang Vietnam Co. Ltd, Qingdao Samho Shoes Co. Ltd, Min Yuan, Chau Giang Company Limited, Foshan Shunde Fong Ben Footwear Industrial Co. Ltd och Dongguan Texas Shoes Limited Co., och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), särskilt artikel 266,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 9.4, 14.1 och 14.3, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

(1)

Den 23 mars 2006 antog kommissionen förordning (EG) nr 553/2006 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder (nedan kallade skodon), med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Vietnam.

(2)

Genom förordning (EG) nr 1472/2006 (3) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar från 9,7 % till 16,5 % på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Kina under två år (nedan kallad förordning (EG) nr 1472/2006 eller den omtvistade förordningen).

(3)

Genom förordning (EG) nr 388/2008 (4) utvidgade rådet de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna beträffande import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina till att omfatta import som avsänts från den särskilda administrativa regionen Macao (nedan kallad Macao), oavsett om produktens deklarerade ursprung är Macao eller inte.

(4)

Med anledning av en översyn vid giltighetstidens utgång som inleddes den 3 oktober 2008 (5) förlängde rådet antidumpningsåtgärderna med ytterligare 15 månader genom genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 (6), dvs. till den 31 mars 2011, när åtgärderna löpte ut (nedan kallad genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009).

(5)

Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd och Risen Footwear (HK) Co. Ltd samt Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd (nedan kallade sökandena) bestred den omtvistade förordningen i förstainstansrätten (kallas nu tribunalen). Genom domarna av den 4 mars 2010 i mål T-401/06 Brosmann Footwear (HK) m.fl. mot rådet och av den 4 mars 2010 i de förenade målen T-407/06 och T-408/06 Zhejiang Aokang Shoes och Wenzhou Taima Shoes mot rådet, underkände tribunalen dessa bestridanden.

(6)

Sökandena överklagade dessa domar. I sina domar av den 2 februari 2012 i mål C-249/10 P Brosmann Footwear (HK) m.fl. mot rådet och av den 15 november 2012 i mål C-247/10 P Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd mot rådet (nedan kallade domarna Brosmann och Aokang) upphävde Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) tribunalens domar. Domstolen slog fast att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastslå att kommissionen inte var skyldig att granska ansökningar om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b och c i grundförordningen från handlare som inte ingick i urvalet (punkt 36 i domen i mål C-249/10 P och punkterna 29 och 32 i domen i mål C-247/10 P).

(7)

Domstolen meddelade sedan själv en dom i frågan. I den fastslog domstolen att ”[…] kommissionen borde ha prövat de dokumenterade ansökningar som klagandena, med stöd av artikel 2.7 b och c i grundförordningen, tillställde den för att beviljas marknadsekonomisk status inom ramen för det antidumpningsförfarande som den omtvistade förordningen avser. Domstolen konstaterar vidare att det inte kan uteslutas att en sådan prövning hade kunnat leda till att klagandena påfördes en annan slutgiltig antidumpningstull än den på 16,5 procent som är tillämplig på dem enligt artikel 1.3 i den omtvistade förordningen. Det följer nämligen av samma bestämmelse att en slutgiltig antidumpningstull på 9,7 procent påfördes den enda kinesiska aktören i urvalet som beviljats marknadsekonomisk status. Om kommissionen hade kommit fram till att marknadsekonomiska förhållanden även rådde för klagandena borde dessa, om det inte var möjligt att beräkna en individuell dumpningsmarginal, såsom framgår av punkt 38 i denna dom, emellertid också ha kommit i åtnjutande av sistnämnda antidumpningstull.” (punkt 42 i domen i mål C-249/10 P och punkt 36 i domen i mål C-247/10 P).

(8)

Som en konsekvens av detta ogiltigförklarades den omtvistade förordningen i den mån den avser sökandena.

(9)

I oktober 2013 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (7) att den hade beslutat att återuppta antidumpningsförfarandet vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde och undersöka om det rådde marknadsekonomiska förhållanden för sökandena under perioden från den 1 april 2004 till den 31 mars 2005. I tillkännagivandet uppmanades berörda parter att ge sig tillkänna.

(10)

I mars 2014 avvisade rådet genom genomförandebeslut 2014/149/EU (8) kommissionens förslag att anta en rådets genomförandeförordning om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och som tillverkas av Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd, Risen Footwear (HK) Co. Ltd och Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import, och avslutade förfarandet med avseende på dessa tillverkare. Rådet ansåg att importörer som hade köpt skor av de exporterande tillverkare, till vilka de berörda tullarna hade återbetalats av de behöriga nationella myndigheterna enligt artikel 236 i rådets förordning (EEG) nr 2913/1992 (9) (nedan kallad gemenskapens tullkodex), hade förvärvat berättigade förväntningar i enlighet med artikel 1.4 i den omtvistade förordningen, vilket hade gjort bestämmelserna i gemenskapens tullkodex, och särskilt dess artikel 221, tillämpliga på uppbörden av tullarna.

(11)

Tre importörer av den berörda produkten, C&J Clark International Ltd (Clark), Puma SE (Puma) och Timberland Europe B.V. (Timberland) (nedan kallade de berörda importörerna) ifrågasatte antidumpningsåtgärderna på import av vissa skodon från Kina och Vietnam med åberopande av den rättspraxis som anges i skälen 5 till 7 inför sina nationella domstolar, som hänsköt ärendet till domstolen för förhandsavgörande.

(12)

I de förenade målen C-659/13, C & J Clark International Limited, och C-34/14, Puma SE (10), ogiltigförklarade domstolen den 4 februari 2016 förordning (EG) nr 1472/2006 och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009, eftersom Europeiska kommissionen inte hade prövat ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling från de exporterande tillverkare i Kina och Vietnam som inte ingick i urvalet (nedan kallade domarna), vilket är i strid med kraven i artiklarna 2.7 b och 9.5 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (11).

(13)

När det gäller mål C-571/14 Timberland Europe beslutade domstolen den 11 april 2016 att på begäran av den hänskjutande nationella domstolen avskriva målet från vidare handläggning.

(14)

Enligt artikel 266 i EUF-fördraget ska institutionerna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens domar. I händelse av ogiltigförklarande av en rättsakt som antagits av institutionerna inom ramen för ett administrativt förfarande, såsom antidumpning, består efterlevnad av domstolens domar i att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten med en ny rättsakt, där den rättsstridighet som domstolen identifierat undanröjs (12).

(15)

Enligt domstolens rättspraxis kan förfarandet för att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten återupptas vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde (13). Detta innebär i synnerhet att i en situation där en rättsakt som avslutar ett administrativt förfarande ogiltigförklaras påverkar ogiltigförklarandet inte nödvändigtvis de förberedande rättsakterna, såsom inledandet av antidumpningsförfarandet. I en situation där en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder ogiltigförklaras är antidumpningsförfarandet fortfarande öppet efter ogiltigförklarandet, eftersom den rättsakt som avslutar antidumpningsförfarandet inte längre ingår i unionens rättsordning (14), med undantag för om rättsstridigheten skedde i den inledande fasen.

(16)

Bortsett från att institutionerna inte hade prövat ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling från de exporterande tillverkare i Kina och Vietnam som inte ingick i urvalet är alla undersökningsresultat i förordning (EG) nr 1472/2006 och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 fortfarande giltiga.

(17)

I det förevarande fallet skedde rättsstridigheten efter inledandet. Därför beslutade kommissionen att återuppta det aktuella antidumpningsförfarandet som fortfarande var öppet efter domarna vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde och undersöka om det rådde marknadsekonomiska förhållanden för de berörda exporterande tillverkarna för perioden mellan den 1 april 2004 och den 31 mars 2005, vilket utgjorde undersökningsperioden (nedan kallad undersökningsperioden). Kommissionen undersökte också, när det var lämpligt, huruvida de berörda exporterande tillverkarna skulle beviljas individuell behandling i enlighet med artikel 9.5 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (15) (nedan kallad grundförordningen i dess lydelse före dess ändring) (16).

(18)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1395 (17) återinförde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av Clark och Puma av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och som tillverkas av tretton kinesiska exporterande tillverkare, som lämnat in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(19)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1647 (18) återinförde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av Clark, Puma och Timberland av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och som tillverkas av vissa vietnamesiska exporterande tillverkare, som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(20)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1731 (19) återinförde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på Pumas och Timberlands import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och som tillverkas av General Footwear Ltd och vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och som tillverkas av Diamond Vietnam Co. Ltd och Ty Hung Footgearmex/Footwear Co. Ltd (Ty Hung Co. Ltd), som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(21)

Giltighetstiden för genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647 och (EU) 2016/1731 har bestridits av Puma och Timberland vid tribunalen i målen T-781/16 Puma m.fl. mot kommissionen, och T-782/16, Timberland Europe mot kommissionen. Dessutom har giltighetstiden för genomförandeförordning (EU) 2016/1395 bestridits vid tribunalen i målen T-790/16 C & J Clark International mot kommissionen och T-861/16 C & J Clark International mot kommissionen.

(22)

Mot bakgrund av genomförandet av domen i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE, som nämns ovan i skäl 12, antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2016/223 (20). I artikel 1 i den förordningen instruerade kommissionen de nationella tullmyndigheterna att lämna in alla ansökningar om återbetalning av de slutgiltiga antidumpningstullar som betalats på import av skodon med ursprung i Kina och Vietnam från importörer på grundval av artikel 236 i gemenskapens tullkodex och som grundar sig på den omständigheten att en exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hade ansökt om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den undersökning som ledde till införandet av slutgiltiga åtgärder enligt förordning (EG) nr 1472/2006 (nedan kallad den ursprungliga undersökningen). Kommissionen ska bedöma den relevanta ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling och återinföra den lämpliga tullsatsen. De nationella tullmyndigheterna bör på grundval av detta därefter fatta beslut om ansökan om återbetalning och eftergift av antidumpningstullarna.

(23)

Giltigheten för genomförandeförordning (EU) 2016/223 är föremål för en begäran om ett förhandsavgörande som lämnades in av Finanzgericht Düsseldorf den 9 maj 2016 – (Deichmann, mål C-256/16). Ovannämnda begäran om förhandsavgörande gjordes mot bakgrund av en tvist mellan Deichmann, en tysk skoimportör, och den berörda nationella tullmyndigheten Hauptzollamt Duisburg. Tvisten avser återbetalning av antidumpningstullar som betalats av Deichmann på import av skodon från bland andra dess kinesiska leverantör Chengdu Sunshine Shoes Co. Ltd, som lämnade in en ansökan om marknadsekonomisk status och individuell behandling och som inte ingick i urvalet. En andra begäran om preliminärt avgörande om giltigheten av genomförandeförordning (EU) 2016/223 ingavs av den brittiska First-tier Tribunal (Tax Chamber) den 28 november 2016, (C&J Clark International, mål C-612/16).

(24)

Dessutom, efter en anmälan från de franska tullmyndigheterna i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, analyserade kommissionen de ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling från tre kinesiska exporterande tillverkare, Chengdu Sunshine Shoes Co. Ltd, Foshan Nanhai Shyang Yuu Footwear Ltd och Fujian Sunshine Footwear Co. Ltd.

(25)

Mot denna bakgrund återinförde kommissionen genom genomförandeförordning (EU) 2016/2257 (21) en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och som tillverkas av tre kinesiska exporterande tillverkare, som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling, men som inte ingick i urvalet.

(26)

Den 12 juli 2016 underrättade de brittiska tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, kommissionen om ansökningar om återbetalning från importörer i unionen och lämnade in styrkande handlingar.

(27)

Den 13 juli 2016 underrättade de belgiska tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, kommissionen om ansökningar om återbetalning från importörer i unionen och lämnade in styrkande handlingar.

(28)

Den 26 juli 2016 underrättade de svenska tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2016/223, kommissionen om ansökningar om återbetalning från importörer i unionen och lämnade in styrkande handlingar.

(29)

Dessa underrättelser, som omfattas av denna förordning, förtecknade sammanlagt tvåhundrafyrtiosex företag, som leverantörer av skor från Kina och Vietnam.

(30)

I fråga om ett stort antal av dessa företag, 168 stycken (som förtecknas i bilaga III till denna förordning) har kommissionen inga uppgifter om att de lämnat in någon ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling under den ursprungliga undersökningen. Bland dessa företag fanns också företag som inte berörs av undersökningen, eftersom de till exempel inte är belägna i Kina eller Vietnam, eller är handelsföretag eller bearbetningsföretag som under alla omständigheter inte har rätt till någon individuell dumpningsmarginal. De företag som förtecknas i bilaga III kunde heller inte visa att de var närstående någon av de kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade ansökt om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den ursprungliga undersökningen. Såsom anges i skäl 79 erkänner kommissionen dock att inte alla importörer som har köpt skor från dessa handlare kan ha varit medvetna om behovet av att informera kommissionen om namnen på de exporterande tillverkare från vilka dessa handlare förvärvat sina skodon. I skäl 79 förklaras också i detalj varför kommissionen, på grundval av detta, har beslutat att tillfälligt avbryta undersökningen av de företag som förtecknas i bilaga III.

(31)

Av de återstående företagen hade tjugo redan bedömts individuellt eller som del av en företagsgrupp som ingick i urvalet av kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare i den ursprungliga undersökningen (förtecknas i bilaga IV till denna förordning). Eftersom inget av dessa företag har beviljats en individuell tullsats tillämpas tullen för Kina på 16,5 %, eller 10 % för Vietnam, på import av skodon från dessa företag. Dessa tullsatser påverkades inte av domen som nämns i skäl 12.

(32)

Av de återstående företagen (som förtecknas i bilaga V till denna förordning) hade trettioen redan bedömts individuellt eller som del av en företagsgrupp i samband med genomförandet av den dom som nämns i skäl 12, det vill säga i genomförandebeslut 2014/149/EU eller i genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 respektive (EU) 2016/2257. Dessa bedömningar omfattar också åtta företag som kommissionen underrättats om och som identifierades efter meddelandet genom synpunkter från Federation of the European Sporting Goods Industry (nedan kallad Fesi) och Footwear Coalition som närstående till en av de företag eller företagsgrupper som redan bedömts tidigare i någon av de ovannämnda förordningarna.

(33)

Företag eller företagsgrupper som bedömts genom genomförandebeslut 2014/149/EU var inte föremål för ett återinförande av en antidumpningstull, såsom anges i skäl 10, på grund av att återbetalning av tullar för dessa företag redan hade ägt rum, och därmed motsvarat deras berättigade förväntningar på att något sådant återinförande inte skulle inträffa. Ersättningsanspråk från importörer i unionen, som avser företag eller företagsgrupper som bedömts genom genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/2257 respektive (EU) 2016/1731, bör däremot inte beviljas. Detta beror på att dessa importörer befinner sig i en annan rättslig situation än de som bedömts genom genomförandebeslut 2014/149/EU, särskilt eftersom de inte motsvarat berättigade förväntningar.

(34)

Efter meddelandet genom kommentarer från Fesi och Footwear Coalition, identifierades en kinesisk exporterande tillverkare som anmälts till kommissionen, som ett företag som har lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen men inte ingick i urvalet och inte heller hade bedömts vid de tidigare genomföranden som anges i skälen 18–20 och 25. Samma parter identifierade dessutom fyra andra företag som anmälts till kommissionen som var närstående kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen, men inte ingick i urvalet, och som inte heller bedömts i tidigare genomföranden som anges i skälen 18–20 och 25. Sammanlagt finns därför fem företag (som förtecknas i bilaga VI) vars ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling, eller från deras närstående företag, bör bedömas. Dessa bedömningar kan inte slutföras inom tidsramen för det aktuella genomförandet, och kommer därför att bli föremål för ett senare genomförande. Ersättningsanspråk från importörerna i unionen vad gäller dessa företag (som förtecknas i bilaga VI) bör därför tillfälligt avbrytas i avvaktan på resultaten av bedömningen av ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling från relevanta leverantörer i Kina och Vietnam.

(35)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade samma parter att sex företag som förtecknas i bilaga III var närstående ett företag eller en företagsgrupp som redan bedömts i tidigare genomföranden och bör identifieras som sådana. Bevisningen i ärendet bekräftade inte detta påstående, som i alla händelser inte heller kan styrkas med någon ytterligare bevisning. Denna invändning avvisas därför.

(36)

De återstående nitton företagen var kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen och som hade lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Kommissionen bedömde därför de ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling som dessa företag lämnat in. Denna bedömning omfattar också två företag som anmäldes till kommissionen och identifierades efter meddelandet genom synpunkter från Fesi och Footwear Coalition som närstående till en kinesisk exporterande tillverkare som är föremål för den aktuella bedömningen.

(37)

Sammanfattningsvis bedömde kommissionen i den här förordningen ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling från: Fujian Viscap Shoes Co. Ltd, Vietnam Ching Luh Shoes Co. Ltd, Vinh Thong Producing-Trading-Service Co. Ltd, Qingdao Tae Kwang Shoes Co. Ltd, Maystar Footwear Co. Ltd, Lien Phat Company Ltd, Qingdao Sewon Shoes Co. Ltd, Panyu Pegasus Footwear Co. Ltd, PanYu Leader Footwear Corporation, Panyu Hsieh Da Rubber Co. Ltd, An Loc Joint Stock Company, Qingdao Changshin Shoes Company Limited, Chang Shin Vietnam Co. Ltd, Samyang Vietnam Co. Ltd, Qingdao Samho Shoes Co. Ltd, Min Yuan, Chau Giang Company Limited, Foshan Shunde Fong Ben Footwear Industrial Co. Ltd och Dongguan Texas Shoes Limited Co.

B.   GENOMFÖRANDE AV DOMSTOLENS DOMAR I DE FÖRENADE MÅLEN C-659/13 OCH C-34/14 VAD GÄLLER IMPORT FRÅN KINA

(38)

Kommissionen har möjlighet att åtgärda de aspekter i den omtvistade förordningen som ledde till att den ogiltigförklarades, och samtidigt inte ändra de delar av bedömningen som inte påverkas av domen (22).

(39)

Syftet med den här förordningen är att korrigera de aspekter i den omtvistade förordningen som strider mot grundförordningen, och som således ledde till ogiltigförklaringen vad gäller de exporterande tillverkare som nämns i skäl 37.

(40)

Alla övriga undersökningsresultat i den omtvistade förordningen och i genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 som inte ogiltigförklarades av domstolen förblir giltiga och införlivas härmed i den här förordningen.

(41)

De skäl som följer nedan är därför begränsade till den nya bedömning som är nödvändig för efterlevnaden av domarna.

(42)

Kommissionen har undersökt huruvida marknadsekonomisk status och individuell behandling rådde för de exporterande tillverkare som nämns i skäl 37 (nedan kallade de berörda exporterande tillverkarna) och som lämnade in ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling för undersökningsperioden. Syftet med att fastställa detta är att avgöra i vilken utsträckning de berörda importörerna har rätt till återbetalning av den antidumpningstull som betalades med anledning av de antidumpningstullar som betalades på export från dessa leverantörer.

(43)

Om det framgår av undersökningen att marknadsekonomisk status skulle ha beviljats de berörda exporterande tillverkare vars export omfattades av den antidumpningstull som betalades av de berörda importörerna, skulle en individuell tullsats behöva åläggas den exporterande tillverkaren och återbetalningen av tullen inskränkas till skillnaden mellan den betalda tullen och den individuella tullsatsen, dvs. i fråga om import från Kina skillnaden mellan 16,5 % och den tull som fastställdes för det enda exporterande företag i urvalet som beviljades marknadsekonomisk status, dvs. 9,7 %, och i fråga om import från Vietnam, skillnaden mellan 10 % och den individuella tullsats som beräknats för den berörda exporterande tillverkaren, i förekommande fall.

(44)

Om det framgår av undersökningen att individuell behandling skulle ha beviljats den exporterande tillverkare som inte beviljades marknadsekonomisk status, måste en individuell tullsats fastställas för den berörda exporterande tillverkaren och den eventuella återbetalningen av tullen inskränkas till skillnaden mellan den tull som betalats, dvs. i fråga om import från Kina 16,5 %, och när det gäller import från Vietnam 10 %, och den individuella tullsats som eventuellt fastställts för den berörda exporterande tillverkaren.

(45)

Om det däremot framgår av undersökningen av ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling att båda ansökningarna borde ha fått avslag, återbetalas ingen antidumpningstull.

(46)

Såsom förklaras i skäl 12 har domstolen ogiltigförklarat den omtvistade förordningen och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 med avseende på exporten av vissa skodon från vissa kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare, i den mån kommissionen inte prövade ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling från dessa berörda exporterande tillverkare.

(47)

Kommissionen har därför granskat de berörda exporterande tillverkarnas ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling för att fastställa den tullsats som ska tillämpas på deras export. Bedömningen visade att den information som lämnats inte visade att de berörda exporterande tillverkarna var verksamma under marknadsekonomiska förhållanden eller att de uppfyllde villkoren för individuell behandling (en detaljerad förklaring återfinns i skäl 48 och framåt).

1.   Bedömning av ansökningarna om marknadsekonomisk status

(48)

Det är viktigt att betona att bevisbördan ligger på den tillverkare som vill erhålla marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen anges nämligen att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom denna specificeras i sistnämnda bestämmelse, för att tillverkaren är verksam under marknadsekonomiska förhållanden. Följaktligen åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren inte uppfyller de föreskrivna kriterierna för att tillerkännas sådan status. Däremot åligger det nämnda institutioner att bedöma huruvida den bevisning som lämnats av den berörda tillverkaren är tillräcklig för att bevisa att kriterierna i artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen för att beviljas marknadsekonomisk status är uppfyllda, och det åligger unionsdomstolen att pröva huruvida något uppenbart fel begåtts vid denna bedömning (punkt 32 i domen i mål C-249/10 P och punkt 24 i domen i mål C-247/10 P).

(49)

Enligt artikel 2.7 c i grundförordningen ska alla de fem kriterier som förtecknas i artikeln vara uppfyllda för att en exporterande tillverkare ska beviljas marknadsekonomisk status. Därför ansåg kommissionen att det räcker att ett kriterium inte är uppfyllt för att en ansökan om marknadsekonomisk status ska avslås.

(50)

Ingen av de berörda exporterande tillverkarna kunde visa att företaget uppfyllde kriterium 1 (företagens beslut). Kommissionen ansåg närmare bestämt att de flesta berörda exporterande tillverkarna (företagen 7, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24 och 25) (23) inte fritt kan bestämma sin försäljningsvolym för hemmamarknaden och exportmarknaderna. I detta avseende fastställde kommissionen att det fanns begränsningar i produktionen och/eller en begränsning av försäljningsvolymerna på specifika marknader (både den inhemska marknaden och exportmarknaden). Dessutom kunde vissa av de berörda exporterande tillverkarna (företagen 8, 9, 10, 15) inte tillhandahålla väsentliga eller fullständiga uppgifter (t.ex. bevisning rörande företagets struktur och kapital, bevisning eller förklaringar rörande företagets beslutsfattande) som visade att deras affärsbeslut fattades på grundval av marknadssignaler och utan ett större statligt inflytande.

(51)

När det gäller kriterium 2 (räkenskaper) kunde företagen 8, 10, 13, 14, 15, 16, 17, 19, 20, 21, 24 och 25 inte visa att de hade en uppsättning räkenskaper som är föremål för en oberoende revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. I synnerhet visade bedömningarna avseende marknadsekonomisk status att dessa företag antingen underlåtit att lämna en oberoende revisionsrapport, eller att deras bokföring inte varit föremål för revision eller saknade förklarande anmärkningar om flera poster i balansräkningen och resultaträkningen.

(52)

Beträffande kriterium 3 (tillgångar och överföringar) hade företagen 7, 8, 9, 10, 11, 13, 15, 16, 17, 18, 19, 22, 23 och 25 underlåtit att visa att inga snedvridningar överförts från det icke-marknadsekonomiska systemet. I synnerhet underlät dessa företag att tillhandahålla väsentliga och fullständiga uppgifter, bl.a. vad gäller de tillgångar som ägs av företaget, samt villkoren för och värdet av nyttjanderätten till mark.

(53)

Slutligen, och med tanke på de skäl som anges i skäl 49, bedömde kommissionen inte kriterium 4 (lagar om konkurser och ägandeförhållanden) och kriterium 5 (valutaomräkningskurser) för någon av de berörda exporterande tillverkarna. Kommissionen underrättade de berörda exporterande tillverkarna om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status, och uppmanade dem att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

2.   Bedömning av ansökningarna om individuell behandling

(54)

Enligt artikel 9.5 i grundförordningen, i dess lydelse före dess ändring, ska emellertid i de fall där artikel 2.7 a i den förordningen är tillämplig en individuell tull fastställas för de exportörer som kan visa att de uppfyller alla kriterier för att beviljas individuell behandling som anges i artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring.

(55)

Såsom anges i skäl 48 bör det påpekas att bevisbördan ligger på den tillverkare som önskar åtnjuta individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring. I artikel 9.5 första stycket föreskrivs därför att ansökan ska vara korrekt underbyggd. Följaktligen åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att exportören inte uppfyller de föreskrivna kriterierna för att tillerkännas sådan status. Det är däremot unionsinstitutionernas sak att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den berörda exportören räcker för att visa att kriterierna i artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring är uppfyllda för att exportören ska kunna beviljas individuell behandling.

(56)

I enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring bör exportörerna på grundval av en korrekt underbyggd ansökan visa att alla de fem kriterier som anges i denna artikel är uppfyllda så att de kan beviljas individuell behandling. Därför ansåg kommissionen att ett icke uppfyllt kriterium räckte för att avslå en ansökan om individuell behandling.

(57)

De fem kriterierna är följande:

1.

Exportören kan fritt ta hem kapital och vinster, i de fall företaget helt eller delvis är i utländsk ägo eller är ett samriskföretag.

2.

Exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt.

3.

Majoriteten av aktierna eller andelarna i företaget tillhör enskilda personer. Statliga tjänstemän i styrelsen eller i viktiga ledningspositioner ska utgöra en minoritet, eller så måste det påvisas att företaget ändå är tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning.

4.

Valutaomräkning sker till marknadskurser.

5.

Den statliga inblandningen är inte av sådant slag att åtgärderna kan kringgås om enskilda exportörer beviljas olika tullsatser.

(58)

Alla nitton berörda exporterande tillverkare som ansökte om marknadsekonomisk status begärde också individuell behandling i det fall som marknadsekonomisk status inte skulle beviljas. Kommissionen bedömde därför ansökan om individuell behandling för varje berörd exporterande tillverkare.

(59)

När det gäller kriterium 1 (hemtagning av kapital och vinster), har företag 9 och företag 20 underlåtit att lägga fram bevis för att de fritt kunde ta hem kapital och vinster och kunde därför inte visa att detta kriterium var uppfyllt.

(60)

När det gäller kriterium 2 (exportförsäljning och priser bestäms fritt), drog kommissionen slutsatsen att företag 7, 8, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 24 hade underlåtit att visa att affärsbeslut, t.ex. exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor fastställdes fritt som svar på marknadssignaler, eftersom den bevisning som undersöktes, t.ex. bolagsordning eller tillstånd för verksamheten, visade en begränsning i produktion och/eller försäljning av skor på specifika marknader.

(61)

När det gäller kriterium 3 (att företagets centrala ledningsposter och aktieinnehavare är tillräckligt oberoende av statlig inblandning) har företagen 7, 8, 9, 10, 13, 15, 16, 17, 18, 19, 22, 23 och 25 underlåtit att lämna den information som krävs för att visa att de var tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning. Bland annat hade ingen information lämnats om hur rätten till markanvändning överfördes till dessa företag och på vilka villkor.

(62)

Dessutom har företag 8, 10, 17, 18 och 25 också misslyckats med att visa att de uppfyllde kraven i kriterium 5 (kringgående) på grund av att det inte finns någon information om hur besluten fattades inom företaget.

(63)

Slutligen, och med tanke på de skäl som anges i skäl 56, bedömde kommissionen inte kriterium 4 (valutaomräkning till marknadskurser) för någon av de berörda exporterande tillverkarna.

(64)

Ingen av de nitton kinesiska berörda exporterande tillverkarna uppfyllde därför de kriterier som anges i artikel 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring, och den individuella behandlingen nekas dem således alla. Kommissionen underrättade de berörda exporterande tillverkarna om resultaten av bedömningen, och uppmanade dem att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(65)

Den övriga antidumpningstull som är tillämplig på Kina och Vietnam, på 16,5 % respektive 10 %, bör därför tillämpas på dessa nitton berörda exporterande tillverkares export under tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 1472/2006. Tillämpningsperioden för den förordningen sträckte sig till en början mellan den 7 oktober 2006 och den 7 oktober 2008. Efter inledningen av en översyn vid giltighetstidens utgång förlängde man den 30 december 2009 giltigheten till den 31 mars 2011. Den rättsstridighet som konstaterades i domarna består i att unionsinstitutionerna underlät att fastställa huruvida de produkter som tillverkas av de berörda exporterande tillverkarna borde omfattas av den övriga tullsatsen eller en individuell tullsats. På grundval av den rättsstridighet som fastställts av domstolen finns det ingen rättslig grund för att fullständigt undanta de produkter som tillverkas av de berörda exporterande tillverkarna från betalningen av en antidumpningstull. En ny rättsakt som kommer till rätta med den rättsstridighet som fastställts av domstolen behöver endast omvärdera den tillämpliga tullsatsen för antidumpningstullen, och inte åtgärderna i sig.

(66)

Eftersom det fastslagits att den övriga tullsatsen som är tillämplig på Kina respektive Vietnam bör återinföras i fråga om de berörda exporterande tillverkarna med samma tullsats som ursprungligen tillämpades genom den omtvistade förordningen och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009, krävs inga ändringar av förordning (EG) nr 388/2008. Den senare förordningen förblir giltig.

C.   SLUTSATSER

(67)

Med beaktande av de kommentarer som lämnats och analysen av dessa, beslutades att den övriga antidumpningstullen som är tillämplig på Kina och Vietnam, dvs. 16,5 % respektive 10 %, bör återinföras för den omtvistade förordningens tillämpningsperiod.

D.   MEDDELANDE AV UPPGIFTER

(68)

De berörda exporterande tillverkarna och alla parter som gett sig tillkänna informerades om de viktigaste fakta och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera återinförandet av den slutgiltiga antidumpningstullen på export från de nitton berörda exporterande tillverkarna. Efter detta meddelande beviljades parterna en tidsperiod inom vilken de kunde lämna uppgifter.

E.   SYNPUNKTER FRÅN DE BERÖRDA PARTERNA EFTER MEDDELANDET AV UPPGIFTER

(69)

Efter meddelandet av uppgifter mottog kommissionen kommentarer från i) Fesi och Footwear Coalition (24) som företräder importörer av skodon i unionen, och ii) Cortina NV (nedan kallat Cortina), en importör av skodon i unionen.

(70)

I sina kommentarer på meddelandet av uppgifter framhöll Fesi och Footwear Coalition i första hand att den aktuella tillämpningen baseras på samma rättsliga grund och skäl som de förordningar som kommissionen tidigare antagit med koppling till samma genomförande, dvs. genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 och (EU) 2016/2257. I sitt svar på meddelandet av uppgifter hänvisade de bara till, och infogade genom hänvisningar, de kommentarer de lämnat in den 16 december 2015, den 6 juni 2016, den 16 juni 2016 och den 11 augusti 2016 i fråga om ovanstående förordningar, dock utan att i detalj gå in på kommentarerna och påståendena.

(71)

I sitt svar på dessa kommentarer hänvisar kommissionen till genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 och (EU) 2016/2257 som fullt ut behandlar kommentarerna från Fesi och Footwear Coalition inom ramen för det nuvarande genomförandet. Eftersom Fesi och Footwear Coalition inte utvecklade sina argument ytterligare, anser kommissionen att argumenten besvarats fullt ut i ovanstående förordningar och de slutsatser som dragits i fråga om detta i förordningarna bekräftas härmed.

(72)

Dessutom lämnade Fesi och Footwear Coalition synpunkter som tas upp mer i detalj nedan.

Status för de företag som förtecknas i bilaga III

(73)

Fesi och Footwear Coalition hävdade att kommissionens tillvägagångssätt med avseende på de företag som förtecknas i bilaga III var olagligt. Genom att i bilaga III företckna företag som var närstående sådana företag som redan har bedömts inom ramen för genomförandeförordningarna (EU) 2016/1395, (EU) 2016/1647, (EU) 2016/1731 eller (EU) 2016/2257, hade kommissionen åsidosatt begreppet ”en enda ekonomisk enhet” som tillämpades i den ursprungliga undersökningen. Ett sådant tillvägagångssätt skulle dessutom leda till bristande rättslig överensstämmelse eftersom kommissionen via tidigare nämnda förordningar återinförde antidumpningstullar på dessa företag, medan samma företag i bilaga III förtecknas som företag som inte verkar ha lämnat in någon ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i den ursprungliga undersökningen.

(74)

Vad gäller icke närstående handlare, eftersom de inte har haft några rättsliga krav på att lämna in ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling under den ursprungliga undersökningen, skulle det under alla omständigheter inte krävas att de förtecknas i bilaga III.

(75)

Slutligen, för närstående företag till kinesiska eller vietnamesiska leverantörer som lämnat in ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i den ursprungliga undersökningen, men som ännu inte bedömts i någon av de förordningar som avses i skäl 63, i samband med genomförandet av de domar som avses i skäl 12, hävdade Fesi och Footwear Coalition att dessa inte heller borde ha förtecknats i bilaga III. Det hävdades i synnerhet att ett sådant tillvägagångssätt skulle hindra kommissionen att i framtiden bedöma ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling från deras närstående leverantörer i Kina eller Vietnam. Samma parter hävdade också att det skulle vara kommissionens skyldighet att identifiera från den förteckning över företag som har anmälts av nationella tullmyndigheter de företag/handlare som tillhör samma företagsgrupp och huruvida de ingår i någon av de kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade ingett en ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling under den ursprungliga undersökningen, men som inte ingick i urvalet under den ursprungliga undersökningen. Kommissionen skulle annars skapa en omöjlig bevisbörda för de berörda parterna.

(76)

Som omnämnts i skäl 34 identifierade Fesi och Footwear Coalition, efter meddelandet, företag som var närstående kinesiska eller vietnamesiska exporterande tillverkare som hade lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen, men inte ingick i urvalet, och som inte heller bedömts i tidigare genomföranden som anges i skälen 18–20 och 25. Uppgifterna i ärendet bekräftade den information som erhållits från dessa berörda parter, så att ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling från dessa företag kommer att bedömas. Resultatet av denna bedömning kommer att bli föremål för en separat rättsakt. Begäran beviljades därför för dessa företag och dessa företag förtecknas inte i bilaga III.

(77)

Vad gäller de handlare som ansökt om återbetalning av de tullar som betalats (närstående eller icke närstående till kinesiska eller vietnamesiska leverantörer) anser kommissionen att bevisbördan ligger hos dessa handlare.

(78)

Ingen av de handlare som förtecknas i bilaga III tillhandahöll dock information eller styrkande handlingar om sina leverantörer i Kina eller Vietnam (med undantag av dem som nämns i skäl 76).

(79)

Kommissionen erkänner dock att inte alla importörer som har köpt skodon från dessa handlare kan ha varit medvetna om nödvändigheten av att informera kommissionen om namnen på de exporterande tillverkare från vilka nämnda handlare förvärvade sina skodon. I syfte att garantera full respekt för deras rätt till försvar, har kommissionen därför beslutat att direkt kontakta de berörda importörerna, och göra dem medvetna om situationen och deras bevisbörda. För att ge den tid som behövs för att genomföra detta beslut, bör bedömningen av de företag som förtecknas i bilaga III tillfälligt avbrytas till dess att kommissionen har kontaktat de berörda importörerna och gett dem tillfälle att reagera. Tidsfristen på åtta månader för att bedöma ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling kommer att inledas den dag då importören underrättar kommissionen om namn på och adress till de berörda exporterande tillverkarna eller, om inget svar inkommer inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, från den dag då den tidsfristen löper ut.

Tillfälligt upphävande av pågående genomförande

(80)

Fesi och Footwear Coalition hävdade också att av skäl som rör rättssäkerheten borde kommissionen inte anta och offentliggöra några ytterligare rättsakter i fråga om genomförandet av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 innan domstolen avkunnat dom i ett pågående förhandsavgörande i fråga om giltigheten hos genomförandeförordning (EU) 2016/223 som det hänvisas till i skäl 23, och i fråga om giltigheten hos genomförandeförordning (EU) 2016/1647 som det hänvisas till i skäl 19 och genomförandeförordning (EU) 2016/1731 som det hänvisas till i skäl 20. I detta avseende hävdades det att artikel 278 EUF-fördraget, medan en talan mot rättsakter som antas av institutionerna inte har suspensiv verkan, inte är tillämplig i det aktuella ärendet eftersom syftet inte är att upphäva genomförandeförordning (EU) 2016/223, men att avhålla sig från att anta ytterligare förordningar om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av skodon från Kina och Vietnam. Av samma skäl hävdades också att domarna i målen Zuckerfabrik Süderdithmarschen/Altana inte var en rättsligt relevant hänvisning.

(81)

När det gäller artikel 278 i EUF-fördraget och domarna i målet Zuckerfabrik Süderdithmarschen/Altana instämmer kommissionen med Fesi och Footwear Coalition att denna rättspraxis inte är tillämplig för att bedöma huruvida genomförandet av domstolens dom i förenade målen C-659/13 och C-34/14 tillfälligt bör upphävas. Kommissionen anser dock att den är skyldig att tillämpa denna dom inom en rimlig tidsperiod och att pågående rättsliga förfaranden gällande tidigare rättsakter som genomför denna dom inte utgör ett giltigt skäl för att inte slutföra genomförandet av domen. I synnerhet anser kommissionen att detta skulle innebära att andra berörda parter än Fesi och Footwear Coalition hindras från att utöva sina rättigheter i det administrativa förfarandet och i ett eventuellt domstolsförfarande.

(82)

När det gäller giltigheten av genomförandeförordningarna (EU) 2016/1647 och (EU) 2016/1731 hävdade Fesi och Footwear Coalition att, eftersom den senare förordningen och varje ny förordning om återinförande av en slutgiltig tull på import av skodon med ursprung i Kina och Vietnam har samma rättsliga grund, skulle kommissionens strategi och resonemang och ogiltigförklaring av genomförandeförordningarna (EU) 2016/1647och (EU) 2016/1731 också innebära att varje ytterligare liknande förordning skulle vara lika ogiltig. Kommissionens tillvägagångssätt skulle därför inte avspegla god tro i tillämpningen av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International och C-34/14 Puma som nämns i skäl 12.

(83)

Slutligen hävdade Fesi och Footwear Coalition att genomförandet av ovan nämnda dom inte skulle omfattas av någon tidsfrist från domstolen, skulle ha en negativ inverkan på importörerna i unionen, men skulle å andra sidan inte innebära några skattefördelar för unionen. Av dessa skäl bör kommissionen avstå från att verkställa domen, i avvaktan på resultatet av de mål som nämns i skäl 80.

(84)

Kommissionen hänvisar till den motivering som anges i skäl 81.

Förfarandekrav vid bedömningen av ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling

(85)

Fesi och Footwear Coalition hävdade att bevisbördan vid bedömningen av ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling åligger kommissionen, eftersom de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna redan hade uppfyllt bevisbördan genom att lämna in ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen. Fesi och Footwear Coalition hävdade också att de exporterande tillverkare som berörs av det aktuella genomförandet borde ha beviljats samma processuella rättigheter som de exporterande tillverkare som ingick i urvalet under den ursprungliga undersökningen. FESI och Footwear Coalition hävdade särskilt att endast skrivbordsanalys hade genomförts i stället för kontrollbesök på plats, och att de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna inte hade fått någon möjlighet att komplettera sina ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling genom skrivelser.

(86)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att de exporterande tillverkare som berörs av genomförandet inte gavs samma processuella garantier som normalt sett tillämpas i antidumpningsundersökningar, utan att strängare normer hade tillämpats. Fesi och Footwear Coalition hävdade att kommissionen inte hade tagit hänsyn till tidsfördröjningen mellan ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling i samband med den ursprungliga undersökningen och bedömningen av dessa ansökningar. Dessutom fick exporterande tillverkare under den ursprungliga undersökningen bara 15 dagar på sig att fylla i ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling, i stället för de 21 dagar som är vanligt.

(87)

På grundval av detta hävdade Fesi och Footwear Coalition att den grundläggande principen om att ge intresserade parter möjlighet att fullt ut utöva sin rätt till försvar, som fastställs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, åsidosattes. Med utgångspunkt i detta hävdades att eftersom de exporterande tillverkarna inte hade möjlighet att komplettera ofullständiga uppgifter gjorde kommissionen sig skyldig till maktmissbruk och vände på bevisbördan i samband med genomförandet.

(88)

Slutligen hävdade Fesi och Footwear Coalition också att denna strategi skulle vara diskriminerande gentemot de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen, men också gentemot andra exporterande tillverkare i länder som inte är marknadsekonomier, som var föremål för en antidumpningsundersökning och som lämnat in ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den undersökningen. De kinesiska och vietnamesiska företag som berördes av det aktuella genomförandet bör inte underkastas samma krav på att tillhandahålla information som normalt tillämpas i 15-månadersundersökningar och de bör inte vara föremål för striktare processuella standarder.

(89)

Fesi och Footwear Coalition hävdade också att kommissionen tillämpade faktiskt tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, medan kommissionen inte iakttog de förfaranderegler som fastställs i artikel 18.4 i grundförordningen.

(90)

Kommissionen påpekar att enligt rättspraxis ligger bevisbördan på den tillverkare som vill erhålla marknadsekonomisk status/individuell behandling enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen anges nämligen att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom den specificeras i den bestämmelsen, för att tillverkaren är verksam under marknadsekonomiska förhållanden. Följaktligen, och i enlighet med domstolens dom i målet Brosmann och Aokang, åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren inte uppfyller villkoren för att tillerkännas sådan status. Det är däremot kommissionens sak att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den berörda tillverkaren räcker för att visa att villkoren i artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen är uppfyllda för att tillverkaren ska kunna beviljas marknadsekonomisk status/individuell behandling (se skäl 48). Det erinras här om att kommissionen inte har någon skyldighet att be den exporterande tillverkaren att komplettera ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Kommissionen får grunda sin bedömning på den information som lämnats in av den exporterande tillverkaren.

(91)

Vad avser argumentet att endast skrivbordsanalys hade genomförts, noterar kommissionen att en skrivbordsundersökning är ett förfarande där ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling analyseras på grundval av de handlingar som lämnats in av den exporterande tillverkaren. Alla ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling är föremål för en skrivbordsanalys av kommissionen. Dessutom får kommissionen besluta att utföra inspektioner på plats. Inspektioner på plats är dock inte nödvändiga, och utförs heller inte för alla ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Inspektioner på plats, när de genomförs, syftar vanligen till att bekräfta en viss preliminär bedömning som görs av institutionerna och/eller att kontrollera riktigheten av de uppgifter som lämnats av den berörda exporterande tillverkaren. Med andra ord, om den bevisning som den exporterande tillverkaren har lämnat tydligt visar att marknadsekonomisk status eller individuell behandling inte är befogad, ska kompletterande och frivilliga inspektioner på plats normalt inte anordnas. Det är kommissionen som ska bedöma om det är lämpligt att genomföra ett kontrollbesök (25). Rätten att besluta om metoder för att kontrollera informationen i en ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling form ligger hos denna institution. Så när kommissionen beslutar, som i föreliggande fall, på grundval av en skrivbordsundersökning att den förfogar över tillräckliga upplysningar för att besluta om ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling, är ett kontrollbesök inte nödvändigt och kan inte krävas.

(92)

När det gäller påståendet att rätten till försvar inte har iakttagits på lämpligt sätt genom kommissionens beslut att inte skicka skrivelser med begäran om komplettering, erinras för det första om att rätten till försvar är en subjektiv rättighet och att Fesi och Footwear Coalition inte kan åberopa ett åsidosättande av en subjektiv rättighet för andra företag. För det andra bestrider kommissionen att det är praxis inom kommissionen att betydande utbyte av information och ett detaljerat kompletteringsförfarande utförs när man endast använder skrivbordsanalys i stället för skrivbordsanalys plus kontroller på plats. Fesi och Footwear Coalition har inte kunnat lägga fram några bevis för motsatsen.

(93)

Fesis och Footwear Coalitions kommentarer om diskriminering måste också avvisas såsom ogrundade. Det erinras om att principen om likabehandling åsidosätts om EU-institutionerna behandlar lika situationer olika, vilket innebär att vissa handlare missgynnas i förhållande till andra, utan att denna skillnad i behandlingen motiveras genom avsevärda objektiva skillnader (26). Men det är just vad kommissionen inte gör: genom att kräva att de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet inkommer med ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling för omprövning, har kommissionen för avsikt att behandla dessa tidigare icke-utvalda exporterande tillverkare på samma sätt som dem som ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen. Dessutom, eftersom grundförordningen inte fastställer en minsta frist i detta avseende, så länge tidsramen för detta ändamål är rimligt och ger parterna tillräcklig möjlighet att samla ihop (eller på nytt samla ihop) de uppgifter som krävs och samtidigt garanterar deras rätt till försvar, förekommer ingen diskriminering.

(94)

I fråga om artikel 18.1 i grundförordningen godtog kommissionen i det förevarande fallet de uppgifter som lämnats in av de berörda exporterande tillverkarna, den avvisade dem inte utan grundade sin bedömning på dem. Av den anledningen tillämpade kommissionen inte artikel 18. Därför fanns det ingen anledning att följa förfarandet enligt artikel 18.4 i grundförordningen. Förfarandet enligt artikel 18.4 följs när kommissionen har för avsikt att avvisa vissa uppgifter som berörda parter lämnat in och i stället använda tillgängliga uppgifter.

Rättslig grund för återupptagande av undersökningen

(95)

Fesi och Footwear Coalition hävdade att kommissionen skulle bryta mot artikel 266 i fördraget, eftersom denna artikel inte utgör en rättslig grund för att återuppta undersökningen med avseende på en åtgärd som löpt ut. Fesi och Footwear Coalition upprepade också att artikel 266 i EUF-fördraget inte tillåter retroaktivt införande av antidumpningstullar, vilket även skulle bekräftas genom domstolens dom i mål C-459/98P, IPS mot rådet.

(96)

I detta sammanhang hävdade Fesi och Footwear Coalition att antidumpningsförfarandet beträffande import av skodon från Kina och Vietnam hade ingåtts den 31 mars 2011 i och med att åtgärderna upphörde att gälla. I detta syfte utfärdade kommissionen ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning den 16 mars 2011 (27) (nedan kallat tillkännagivande om upphörande), unionsindustrin hade inte hävdat någon fortsatt dumpning och domen i Europeiska unionens domstol ogiltigförklarade inte heller tillkännagivandet om upphörande.

(97)

Samma parter hävdade dessutom att det inte heller skulle finnas någon grund i grundförordningen som skulle göra det möjligt för kommissionen att återuppta antidumpningsundersökningen.

(98)

I detta sammanhang hävdade också Fesi och Footwear Coalition att ett återupptagande av undersökningen och bedömningen av de ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling som ingetts av de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som berördes av den ursprungliga undersökningen står i strid med den allmänna principen om preskriptionsfrister. Denna princip slås fast i WTO-avtalet och grundförordningen, där det fastställs en tidsfrist på 5 år för åtgärder och i artiklarna 236.1 och 221.3 i gemenskapens tullkodex som fastställer en 3-årsperiod för importörer om begäran av återbetalning av antidumpningstullar å ena sidan, och nationella tullmyndigheter för att samla in importtullar och antidumpningstullar å den andra (28). Artikel 266 i EUF-fördraget tillåter inte avvikelser från denna princip.

(99)

Slutligen hävdades det att kommissionen inte har lagt fram någon motivering eller tidigare rättspraxis till stöd för användningen av artikel 266 i EUF-fördraget som rättslig grund för att återuppta förfarandet.

(100)

När det gäller bristen på rättslig grund för att återuppta undersökningen erinrar kommissionen om den rättspraxis som citeras i skäl 15, enligt vilken den kan återuppta en undersökning vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde. Enligt rättspraxis måste en bedömning av om huruvida en antidumpningsförordning är lagenlig göras i ljuset av objektiva normer i unionsrätten, och inte genom en beslutspraxis, även om en sådan existerar (vilket inte är fallet här). Därför kan kommissionens tidigare praxis inte skapa berättigade förväntningar: i enlighet med domstolens fasta rättspraxis kan berättigade förväntningar bara uppstå om institutionerna har gett tydliga försäkringar som skulle göra det möjligt för en berörd part att lagenligt dra slutsatsen att EU:s institutioner agerar på ett visst sätt (29). Varken Fesi eller Footwear Coalition har försökt visa att sådana försäkringar gavs i föreliggande fall. Detta gäller i ännu högre grad därför att det åberopade tidigare tillvägagångssättet inte överensstämmer med den faktiska och rättsliga situationen i förevarande fall, och skillnaderna kan förklaras med sakliga och rättsliga skillnader i jämförelse med förevarande fall.

(101)

Skillnaderna är följande: Den rättsstridighet som domstolen har påpekat gäller inte förekomsten av dumpning, skada och unionens intresse, och därigenom principen för införandet av tullen, utan endast den exakta tullsatsen. De tidigare ogiltigförklaranden som de berörda parterna åberopat gällde däremot undersökningsresultaten rörande dumpning, skada och unionens intresse. Institutionerna får därför göra en ny beräkning av den exakta tullsatsen för de berörda exporterande tillverkarna.

(102)

Särskilt fanns det i förevarande fall inte någon anledning att begära ytterligare information från berörda parter. Kommissionen skulle snarare bedöma information som hade lämnats in, men inte granskats före antagandet av förordning (EG) nr 1472/2006. Under alla omständigheter, som noteras i skäl 100, utgör tidigare rutiner i andra fall inte någon detaljerad och ovillkorlig försäkring för förevarande fall.

(103)

Slutligen har alla parter som förfarandet är riktat mot, dvs. de berörda exporterande tillverkarna, liksom parterna i de pågående domstolsärendena och den sammanslutning som företräder en av dessa parter, informerats genom meddelandet om uppgifter om de relevanta fakta, på grundval av vilka kommissionen avser att göra föreliggande bedömning rörande marknadsekonomisk status/individuell behandling. Därmed är deras rätt till försvar tryggad. I det avseendet bör det framför allt noteras att icke-närstående importörer inte har någon rätt att försvara sig i ett antidumpningsförfarande, eftersom förfarandet inte är riktat mot dem.

(104)

När det gäller påståendet att åtgärderna i fråga upphörde att gälla den 31 mars 2011 förstår kommissionen inte varför åtgärdernas upphörande skulle vara relevant för kommissionens möjlighet att anta en ny rättsakt för att ersätta den ogiltigförklarade akten efter en dom genom vilken den ursprungliga rättsakten ogiltigförklarades. Enligt domstolens rättspraxis som det hänvisas till i skäl 15, bör det administrativa förfarandet återupptas vid den tidpunkt då rättsstridigheten uppstod.

(105)

Antidumpningsförfarandena pågår därför fortfarande, som ett resultat av ogiltigförklaringen av rättsakten om att avsluta dessa antidumpningsförfaranden. Kommissionen har en skyldighet att avsluta dessa förfaranden eftersom artikel 9.4 i grundförordningen föreskriver att en undersökning ska avslutas genom en kommissionsrättsakt.

Artikel 236 i gemenskapens tullkodex

(106)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att det förfarande som tillämpats för att återuppta undersökningen och retroaktivt ta ut tullen utgör ett missbruk av kommissionens befogenheter och strider mot EU-fördraget. Fesi och Footwear Coalition vidhåller i detta avseende att kommissionen inte har någon behörighet att ingripa i artikel 236.1 i gemenskapens tullkodex genom att förhindra återbetalning av antidumpningstullar. De hävdade att det ankom på de nationella tullmyndigheterna att dra konsekvenserna av ett ogiltigförklarande av en rättsakt som inför antidumpningstullar och att de även skulle vara tvungna att återbetala dessa tullar som hade ogiltigförklarats av domstolen.

(107)

I detta sammanhang hävdade Fesi och Footwear Coalition att artikel 14.3 i grundförordningen inte gör det möjligt för kommissionen att avvika från artikel 236 i gemenskapens tullkodex, eftersom båda lagstiftningar är av samma rättsliga ordning och grundförordningen inte kan ses som en lex specialis för gemenskapens tullkodex.

(108)

Samma parter hävdade dessutom att artikel 14.3 i grundförordningen inte hänvisar till artikel 236 i gemenskapens tullkodex och anger endast att särskilda bestämmelser får antas av kommissionen, men däremot inga undantag från gemenskapens tullkodex.

(109)

Med anledning av detta är det viktigt att understryka att artikel 14.1 i grundförordningen inte automatiskt gör reglerna för unionens tullagstiftning tillämpliga på införandet av individuella antidumpningstullar (30). Artikel 14.3 i grundförordningen ger snarare unionens institutioner rätt att överföra och göra gällande, när det är nödvändigt och lämpligt, de regler som styr unionens tullagstiftning (31).

(110)

Detta införlivande kräver inte en fullständig tillämpning av alla bestämmelser i unionens tullagstiftning. Artikel 14.3 i grundförordningen hänvisar uttryckligen till särskilda bestämmelser avseende den gemensamma definitionen av begreppet ursprung, ett bra exempel på hur en avvikelse från bestämmelserna i unionens tullagstiftning inträffar. Det är mot denna bakgrund som kommissionen utnyttjat den befogenhet som följer av artikel 14.3 i grundförordningen och krävt att nationella tullmyndigheter under en övergångsperiod avstår från återbetalning. Detta strider inte mot den exklusiva behörighet som de nationella tullmyndigheterna fyller i tvister som gäller tullskuld: beslutsbefogenheten ligger kvar hos tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Tullmyndigheterna i medlemsstaterna beslutar fortfarande huruvida återbetalning ska beviljas eller inte, på grundval av de slutsatser som dragits av kommissionen i förhållande till ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling.

(111)

Medan det således är riktigt att ingenting i unionens tullagstiftning medger att ett hinder upprättas för återbetalning av felaktigt erlagd tull, kan inget sådant svepande uttalande göras rörande återbetalning av antidumpningstullar. Följaktligen, och med det övergripande behovet av att skydda unionens egna medel från ogrundade ansökningar om återbetalning samt därmed sammanhängande svårigheter detta skulle ha medfört för oberättigade återbetalningar därefter, var kommissionen tvungen att tillfälligt avvika från unionens tullagstiftning genom att utnyttja sina befogenheter enligt artikel 14.3 i grundförordningen.

Avsaknad av redovisning av den rättsliga grunden

(112)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att kommissionen, i strid med artikel 296 i EUF-fördraget, inte hade lämnat någon tillräcklig motivering eller angett den rättsliga grund enligt vilken tullarna återinfördes retroaktivt eller varför de importörer som berörs av det nuvarande genomförandet blev nekade återbetalning av tull. Följaktligen hävdade Fesi och Footwear Coalition att kommissionen hade åsidosatt de berörda parternas rätt till ett effektivt domstolsskydd.

(113)

Kommissionen anser att de omfattande rättsliga resonemang som redovisas i det allmänna meddelandet av uppgifter och i denna förordning vederbörligen motiverar det senare.

Berättigade förväntningar

(114)

Fesi och Footwear Coalition hävdade vidare att den retroaktiva korrigeringen av åtgärder som löpt ut strider mot principen om skyddet av berättigade förväntningar. Fesi menade för det första att parterna inbegripet importörer hade mottagit en försäkran om att åtgärderna upphörde att gälla den 31 mars 2011 och att parterna, med tanke på den tid som förflutit sedan den ursprungliga undersökningen, kunde ha berättigade förväntningar på att den ursprungliga undersökningen inte skulle återupptas eller inledas på nytt. De kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna kunde ha berättigade förväntningar på att deras ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den ursprungliga undersökningen inte längre skulle ses över av kommissionen, grundat på det faktum att dessa påståenden inte bedömdes inom den tremånadersperiod som var tillämplig under den ursprungliga undersökningen.

(115)

När det gäller berättigade förväntningar hos berörda parter att antidumpningsåtgärderna upphörde att gälla och att undersökningen inte kommer att tas upp på nytt längre hänvisas till skälen 104 och 105 där dessa påståenden hade behandlats i detalj.

(116)

När det gäller de berättigade förväntningarna hos de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkarna att inte få sina ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling granskade, hänvisas till skäl 100, där detta också har behandlats mot bakgrund av domstolens rättspraxis på detta område.

Icke-diskrimineringsprincipen

(117)

Fesi och Footwear Coalition hävdade också att om en slutgiltig antidumpningstull återinfördes på importen från de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som berörs av den aktuella tillämpningen, skulle detta utgöra diskriminering i) av de importörer som berörs av det nuvarande genomförandet jämfört med de importörer som berörs av genomförandet av domarna Brosmann och Aokang som det hänvisas till i skäl (6), eftersom de senare fick tillbaka sina tullutlägg för import av skodon från de fem exporterande tillverkare som berörs av dessa domar, samt ii) diskriminering av de exporterande tillverkare som berörs av det nuvarande genomförandet jämfört med de fem exporterande tillverkare som berörs av domarna Brosmann och Aokang, och som inte omfattades av någon tull efter rådets genomförandebeslut 2014/149/EU.

(118)

När det gäller påståendet om diskriminering, erinrade kommissionen för det första om kraven för diskriminering, såsom anges i skäl 93.

(119)

Därefter noteras att skillnaden mellan de importörer som berörs av det nuvarande genomförandet och dem som berörs av genomförandet av domarna Brosmann och Aokang är att den senare beslutade att bestrida förordning (EG) nr 1472/2006 i tribunalen, medan den föregående inte gjorde det.

(120)

Ett beslut som antagits av en unionsinstitution, mot vilket talan inte har väckts av dess adressat inom den frist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF, vinner laga kraft gentemot den personen. Denna regel bygger i synnerhet på tanken att fristerna för att väcka talan är avsedda att skydda rättssäkerheten genom att undvika att de av unionens rättsakter som medför rättsverkningar kan komma att ifrågasättas ett obegränsat antal gånger (32).

(121)

Denna processrättsliga princip i unionsrätten medför nödvändigtvis två grupper: de som ifrågasatte en unionsakt och som kanske har fått en positiv ståndpunkt till följd (t.ex. Brosmann och de andra fyra exporterande tillverkarna), och de som inte gjorde det. Men det innebär inte att kommissionen har behandlat de två parterna i strid med principen om likabehandling. Ett erkännande av att en part som ingår i den sistnämnda kategorin på grund av ett medvetet val att inte ifrågasätta en unionsrättsakt diskriminerar inte denna grupp.

(122)

Alla berörda parter kunde alltså åtnjuta rättsligt skydd vid unionsdomstolarna vid alla tidpunkter.

(123)

När det gäller påstådd diskriminering av de exporterande tillverkare som berörs av det aktuella genomförandet som inte omfattades av någon tull efter rådets genomförandebeslut 2014/149/EU, bör det noteras att rådets beslut att inte återinföra tullarna var uppenbart fattat med beaktande av de särskilda omständigheterna i den specifika situationen som den såg ut vid den tidpunkt då kommissionen lade fram sitt förslag om återinförande av dessa tullar och särskilt på grund av att de berörda antidumpningstullarna redan återbetalats, och i den utsträckning som den ursprungliga underrättelsen till gäldenären om skulden i fråga hade dragits tillbaka efter domarna Brosmann och Aokang. Rådet anser att denna återbetalning hade skapat berättigade förväntningar hos de berörda importörerna. Eftersom ingen jämförbar återbetalning till andra importörer ägde rum, befinner sig dessa inte i en situation som är jämförbar med de importörer som berörs av rådets beslut.

(124)

Det faktum att rådet har beslutat sig för att agera på ett visst sätt, på grund av särskilda omständigheter i det enskilda fallet, är inte bindande för kommissionen att genomföra en annan dom på exakt samma sätt.

Kommissionens behörighet att införa slutgiltiga antidumpningsåtgärder

(125)

Dessutom hävdade Fesi och Footwear Coalition att kommissionen inte har behörighet att anta förordningen om införande av antidumpningstull retroaktivt i det nuvarande genomförandet, och att denna behörighet i alla händelser skulle ligga hos rådet. Detta påstående grundades på argumentet att om undersökningen återupptas på exakt det stadium där rättsstridigheten uppstod, skulle samma regler även tillämpas som gällde vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen, där slutgiltiga åtgärder skulle antas av rådet. Dessa parter hävdade att det i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 (33) (även kallad Omnibus I-förordningen) den nya beslutsordningen inom handelspolitiken inte tillämpas i detta sammanhang eftersom före ikraftträdandet av Omnibus I, i) hade kommissionen redan antagit en akt (förordningen om preliminär tull), ii) de samråd som föreskrivs i förordning (EG) nr 384/96 inleddes och avslutades och iii) kommissionen hade redan antagit ett förslag till rådets förordning om slutgiltiga åtgärder. På grundval av detta drog dessa parter slutsatsen att beslutsförfarandena före ikraftträdandet av Omnibus I bör tillämpas.

(126)

Detta påstående har emellertid fokuserat på dagen för inledandet av undersökningen (som är relevant i förhållande till andra ändringar som har gjorts av grundförordningen) men underlåtit att nämna att i förordning (EU) nr 37/2014 används ett annat kriterium, det vill säga inledandet av förfarandet för antagande av åtgärder). Fesis och Footwear Coalitions ståndpunkt grundar sig således på en felaktig tolkning av övergångsbestämmelsen i förordning (EU) nr 37/2014.

(127)

Med tanke på hänvisningen i artikel 3 i förordning (EU) nr 37/2014 till ”förfaranden som har inletts för antagande av åtgärder”, som innehåller övergångsbestämmelser för ändringar i beslutsförfarandena för antagande av antidumpningsåtgärder och med tanke på betydelsen av ”förfarande” i grundförordningen för en undersökning som hade inletts före ikraftträdandet av förordning (EU) nr 37/2014, men där kommissionen inte hade inlett samrådet i den berörda kommittén i syfte att anta åtgärder före ikraftträdandet, tillämpas de nya reglerna på förfarandet för att anta de nämnda antidumpningsåtgärderna. Detsamma gäller för förfaranden där åtgärder infördes på grundval av de gamla reglerna och är föremål för översyn, eller för åtgärder där preliminära tullar hade införts på grundval av de gamla reglerna, men förfarandet för antagande av slutgiltiga åtgärder ännu inte hade inletts när förordning (EU) nr 37/2014 trädde i kraft. Med andra ord är förordning (EU) nr 37/2014 tillämplig i ett särskilt ”förfarande för antagande” och inte på hela perioden för en viss undersökning eller ett visst förfarande.

(128)

Följaktligen var det korrekt att tillämpa beslutsförfarandet som infördes genom Omnibus I-förordningen.

(129)

Cortina hävdade för det första att kommissionen saknade rättslig grund för att undersöka de ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling som de exporterande tillverkarna lämnat in under den ursprungliga undersökningen. Cortina hävdade att förfarandet, som avslutades i och med att åtgärderna upphörde att gälla den 31 mars 2011, inte ogiltigförklarades av domen i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 och därför inte kan återupptas.

(130)

Som svar på denna kommentar har kommissionen hänvisat till den förklaring som ges i skälen 104 och 105.

(131)

För det andra hävdade Cortina att det pågående förfarandet bryter mot principen om förbudet mot retroaktiv tillämpning och rättssäkerhet i artikel 10 i grundförordningen.

(132)

När det gäller kravet om retroaktivitet på grundval av artikel 10 i grundförordningen och artikel 10 i WTO:s antidumpningsavtal, stadgas i artikel 10.1 i grundförordningen, som följer texten i artikel 10.1 i WTO:s antidumpningsavtal, att provisoriska åtgärder och slutgiltiga antidumpningstullar endast ska tillämpas på produkter som övergår till fri omsättning efter den tidpunkt då ett beslut fattat antingen enligt artikel 7.1 eller 9.4 i grundförordningen träder i kraft. I förevarande fall tillämpas antidumpningstullarna i fråga endast på produkter som övergick till fri omsättning efter det att förordningen om preliminär tull och den omtvistade (slutgiltiga) förordningen, vilka antogs i enlighet med artikel 7.1 respektive artikel 9.4 i grundförordningen, hade trätt i kraft. Retroaktiv verkan i den mening som avses i artikel 10.1 i grundförordningen hänför sig emellertid endast till en situation där varor övergått till fri omsättning innan åtgärderna infördes, såsom framgår av själva ordalydelsen i bestämmelsen liksom av undantaget enligt artikel 10.4 i grundförordningen.

(133)

Kommissionen påpekar också att det varken förekommer retroaktivitet, brott mot rättssäkerheten eller mot berättigade förväntningar i förevarande fall.

(134)

När det gäller bedömningen av huruvida en åtgärd är retroaktiv skiljer domstolen i sin rättspraxis mellan att tillämpa en ny regel på en slutgiltigt avgjord situation (kallas även för en befintlig eller slutgiltigt fastställd rättslig situation) (34) och en situation som tog sin början innan en ny regel trädde i kraft, men som ännu inte har någon slutgiltig karaktär (kallas även för en tillfällig situation  (35)).

(135)

I förevarande fall har den situation för importen av de berörda produkterna som inträffade under tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 1472/2006 ännu inte blivit slutgiltig, eftersom den tillämpliga antidumpningstullen, som ett resultat av ogiltigförklarandet av den omtvistade förordningen, ännu inte har fastställts slutgiltigt. Vidare varnades skodonsimportörerna för att en sådan tull skulle kunna införas genom offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande (36) och förordningen om preliminär tull. Det är etablerad rättspraxis för unionens domstolar att företag inte kan tillerkännas berättigade förväntningar förrän institutionerna har antagit en rättsakt som avslutar det administrativa förfarandet och som har blivit slutgiltig (37).

(136)

Den här förordningen innebär omedelbar tillämpning på framtida verkningar av en situation som pågår. Tullarna på skodon har tagits ut av de nationella tullmyndigheterna. Till följd av att ansökningarna om återbetalning ännu inte har avgjorts slutgiltigt, är tullarna en pågående situation. I den här förordningen fastställs den tullsats som ska gälla för den importen, och bestämmer därmed de framtida verkningarna av den pågående situationen.

(137)

Även om det var fråga om retroaktiv verkan i den mening som avses i unionsrätten, vilket inte är fallet, skulle en sådan retroaktiv verkan under alla omständigheter vara berättigad av följande anledning:

(138)

De materiella bestämmelserna i unionsrätten kan gälla för befintliga situationer redan före ikraftträdandet ifall det tydligt framgår av formuleringen, syftet eller det allmänna upplägget att de måste ges sådan verkan (38). I synnerhet fastställdes i mål C-337/88 Società agricola fattoria alimentare (SAFA) att: ”[R]ättssäkerhetsprincipen visserligen i allmänhet hindrar en gemenskapsrättsakt från att börja gälla vid en tidpunkt som ligger före aktens offentliggörande, men att det undantagsvis kan förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och när de berörda personernas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras (39).

(139)

I förevarande fall är syftet att fullgöra kommissionens skyldighet enligt artikel 266 i EUF-fördraget. Eftersom domstolen, i de domar som det hänvisas till i skäl 12, endast fann en rättsstridighet i fråga om fastställandet av den tillämpliga tullsatsen, och inte i fråga om införandet av åtgärderna i sig (dvs. i fråga om förekomsten av dumpning, skada och unionens intresse), kunde de berörda exporterande tillverkarna inte rimligen ha förväntat sig att det inte skulle införas några slutgiltiga antidumpningsåtgärder alls. Därmed kan införandet, även om det hade varit retroaktivt, vilket det inte är, inte tolkas som att det står i strid med berättigade förväntningar.

(140)

För det tredje hävdade Cortina att kommissionens uttalande i skäl 46 att domstolen hade ogiltigförklarat den omtvistade förordningen och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 med avseende på export av vissa skodon från vissa kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare, är felaktigt eftersom domarna inte ogiltigförklarade målen C-659/13 och C-34/14 med avseende på de nitton berörda exporterande tillverkarna, utan domstolen hade ogiltigförklarat dessa förordningar med allmängiltig verkan (erga omnes). Om kommissionen skulle återinföra en antidumpningstull på import från de nitton berörda exporterande tillverkarna och inte på import från övriga exporterande tillverkare som påverkas på samma sätt av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE skulle det, enligt Cortina, innebära oberättigad diskriminering gentemot import från dessa övriga exporterande tillverkare, och det skulle också strida mot artikel 266 i EUF-fördraget.

(141)

När det gäller påståendet om diskriminering av import gentemot övriga exporterande tillverkare som påverkas av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE, noterar kommissionen att exporterande tillverkare och vissa importörer som berörs av den här förordningen åtnjuter rättsligt skydd i unionens domstolar gentemot den här förordningen. Andra importörer åtnjuter sådant skydd via nationella domstolar, som tillämpar den allmänna unionsrätten.

(142)

Mot bakgrund av genomförandet av domen i de förenade målen C-659/13 C & J Clark International Limited och C-34/14 Puma SE, som nämns i skäl 21, antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2016/223. I artikel 1 i den förordningen instruerade kommissionen de nationella tullmyndigheterna att lämna in alla ansökningar om återbetalning av de slutgiltiga antidumpningstullar som betalats på import av skodon med ursprung i Kina och Vietnam som importörer lämnar på grundval av artikel 236 i gemenskapens tullkodex och som grundar sig på den omständigheten att en exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hade ansökt om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i den ursprungliga undersökningen. Kommissionen ska bedöma den relevanta ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling och återinföra den lämpliga tullsatsen. De nationella tullmyndigheterna bör på grundval av detta därefter fatta beslut om ansökan om återbetalning och eftergift av antidumpningstullarna.

(143)

Därför kommer kommissionen att granska alla ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling i fråga om import av skodon där ovanstående kriterier är uppfyllda och antidumpningstullar kommer att återinföras på basis av de objektiva kriterier som fastställs i artiklarna 2.7 b och 9.5 i grundförordningen i dess lydelse före dess ändring. Därför kommer alla andra exporterande tillverkare från Kina och Vietnam som inte ingick i urvalet, och deras importörer, att behandlas på samma sätt i ett senare skede enligt det förfarande som anges i genomförandeförordning (EU) 2016/223. Det är endast i de fall där det inte finns några pågående nationella förfaranden som ingen bedömning av ansökningarna om marknadsekonomisk status eller individuell behandling kommer att göras, eftersom det skulle sakna praktisk betydelse.

(144)

För det fjärde hävdade Cortina att det skulle vara diskriminerande att återinföra antidumpningstullar på de nitton berörda tillverkarna, med tanke på att ingen antidumpningstull återinfördes efter domarna Brosmann och Aokang.

(145)

Detta påstående är ogrundat. Importörer som har importerat från Brosmann och de andra fyra exporterande tillverkarna som berörs av domen i målen C-247/10P och C-249/10P befinner sig i en annan faktisk och rättslig situation eftersom deras exporterande tillverkare beslutade att bestrida den omtvistade förordningen och eftersom deras tullutlägg återbetalades, så de skyddas genom artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex. Inget sådant överklagande och ingen sådan återbetalning har skett för andra importörer. Se, i detta hänseende, även skälen 118 till 122.

(146)

Cortina hävdade för det femte att det fanns flera processuella oriktigheter som uppstått genom denna undersökning. Företaget hävdade främst att de berörda exporterande tillverkarna inte längre befann sig i en situation där de kunde lämna meningsfulla kommentarer eller ytterligare belägg som stöd för sina ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling som de hade lämnat in för flera år sedan. Företagen kanske inte längre finns och relevanta dokument kan ha försvunnit.

(147)

Cortina hävdade vidare att till skillnad från under den ursprungliga undersökningen, så skulle kommissionens åtgärder rättsligt och i praktiken bara påverka importörer, eftersom de inte har möjlighet att lämna några meningsfulla kommentarer och inte kan kräva att deras leverantörer samarbetar med kommissionen.

(148)

Kommissionen noterar att det i grundförordningen inte finns några krav på att kommissionen ska ge exporterande tillverkare som ansöker om marknadsekonomisk status eller individuell behandling möjlighet att komplettera bristande faktainformation. Domstolen betonar att bevisbördan ligger på den tillverkare som vill erhålla marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen anges nämligen att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom denna specificeras i sistnämnda bestämmelse, för att tillverkaren är verksam under marknadsekonomiska förhållanden. Följaktligen, och i enlighet med domstolens dom i målet Brosmann och Aokang, åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren inte uppfyller villkoren för att tillerkännas sådan status. Det är däremot kommissionens sak att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den berörda tillverkaren räcker för att visa att villkoren i artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen är uppfyllda för att tillverkaren ska kunna beviljas marknadsekonomisk status/individuell behandling (se skäl 44). Rätten att bli hörd gäller bedömningen av de faktiska omständigheterna, men sträcker sig inte till någon rätt att åtgärda bristande information. Annars kunde den exporterande tillverkaren förlänga bedömningen i evighet genom att bit för bit inkomma med information.

(149)

Det erinras här om att kommissionen inte har någon skyldighet att be den exporterande tillverkaren att komplettera ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Såsom anges i föregående skäl får kommissionen grunda sin bedömning på den information som lämnats in av den exporterande tillverkaren. I vilket fall har de berörda exporterande tillverkarna inte ifrågasatt bedömningen av deras ansökningar om marknadsekonomisk status/individuell behandling och de har inte angivit vilka dokument eller vilka personer de inte längre kan hänvisa till. Påståendet är därför så abstrakt att institutionerna inte kan ta hänsyn till de svårigheterna när den bedömer ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Eftersom argumentet baseras på spekulation och inte stöds av exakta uppgifter om vilka dokument och vilka personer som inte längre finns tillgängliga och vilken relevans som dessa dokument och personer har för bedömningen av ansökningen om marknadsekonomisk status/individuell behandling, måste det argumentet avvisas.

(150)

I fråga om påståendet att importören inte skulle ha möjlighet att lämna några meningsfulla kommentarer, noterar kommissionen följande: För det första saknar importörer rätt att försvara sig, eftersom antidumpningsförfarandet inte är riktat mot dem, utan mot de exporterande tillverkarna. För det andra hade importörerna möjlighet att kommentera den punkten redan under det administrativa förfarandet innan den omtvistade förordningen antogs. För det tredje skulle importörer, om de ansåg att det förelåg oriktigheter, varit tvungna att vidta nödvändiga kontraktsmässiga arrangemang med sina leverantörer för att vara säkra på att de förfogade över den nödvändiga dokumentationen. Påståendet måste därför avvisas.

(151)

För det sjätte hävdade Cortina att kommissionen inte undersökt om införandet av antidumpningstullen skulle vara i unionens intresse och hävdade att åtgärderna skulle strida mot unionens intresse eftersom i) åtgärderna redan haft sin avsedda inverkan när de infördes första gången, ii) åtgärderna inte skulle ge någon ytterligare fördel för unionsindustrin, iii) åtgärderna inte skulle påverka de exporterande tillverkarna och iv) åtgärderna skulle medföra en betydande kostnad för importörerna i unionen.

(152)

Det aktuella fallet rör enbart ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling, eftersom detta är den enda punkt där ett rättsligt fel har konstaterats av domstolarna i unionen. När det gäller unionens intresse, är bedömningen i förordning (EG) nr 1472/2006 fortfarande giltig. Dessutom är den nuvarande åtgärden berättigad för att skydda unionens ekonomiska intressen.

(153)

Cortina hävdade för det sjunde att antidumpningstullen, om den skulle återinföras, inte längre skulle kunna tas ut eftersom den preskriptionstid som föreskrivs i artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex (ny artikel 103.1) hade löpt ut. Enligt Cortina skulle en sådan situation innebära maktmissbruk från kommissionens sida.

(154)

Kommissionen erinrar om att, i enlighet med artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex/artikel 103.1 i unionens tullkodex, gäller inte preskriptionstiden om ett överklagande enligt artikel 243 i gemenskapens tullkodex/artikel 44.2 i unionens tullkodex har lämnats in, vilket är fallet i samtliga förevarande ärenden, som gäller överklaganden på grundval av artikel i 236 gemenskapens tullkodex/artikel 119 i unionens tullkodex. Ett överklagande i den mening som avses i artikel 103.3 i unionens tullkodex, enligt förtydligandet i artikel 44.2 i samma förordning, sträcker sig från den ursprungliga talan mot beslutet av de nationella tullmyndigheterna om arbetsuppgifter fram till den slutliga dom som meddelats av nationell domstol, och om så krävs, en begäran om förhandsavgörande. Det är följaktligen vilandeförklarat tre år från och med den dag då talan väcks.

(155)

Slutligen hävdade Cortina, efter det att punkt 15 a ii i Kinas anslutningsprotokoll till WTO den 11 december 2016 löpt ut, kan kommissionen inte längre åberopa den metod för fastställande av normalvärde för kinesiska exportörer i den ursprungliga undersökningen (dvs. metoden med jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen).

(156)

Den omtvistade förordningen antogs 2006. Den relevanta lagstiftning som är tillämplig på detta förfarande är förordning (EU) 2016/1036. Påståendet avvisas därför.

(157)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av skodon med överdelar av läder eller konstläder, med undantag av skodon för sport eller idrott, skodon som inbegriper särskild teknik, tofflor och andra inneskor samt skodon med tåhätteförstärkning, som har sitt ursprung i Kina och Vietnam och tillverkats av de exporterande tillverkare som förtecknas i bilaga II till denna förordning, och som omfattas av KN-nummer 6403 20 00, ex 6403 30 00 (40), ex 6403 51 11, ex 6403 51 15, ex 6403 51 19, ex 6403 51 91, ex 6403 51 95, ex 6403 51 99, ex 6403 59 11, ex 6403 59 31, ex 6403 59 35, ex 6403 59 39, ex 6403 59 91, ex 6403 59 95, ex 6403 59 99, ex 6403 91 11, ex 6403 91 13, ex 6403 91 16, ex 6403 91 18, ex 6403 91 91, ex 6403 91 93, ex 6403 91 96, ex 6403 91 98, ex 6403 99 11, ex 6403 99 31, ex 6403 99 33, ex 6403 99 36, ex 6403 99 38, ex 6403 99 91, ex 6403 99 93, ex 6403 99 96, ex 6403 99 98 och ex 6405 10 00 (41) som ägde rum under perioden för tillämpning av förordning (EG) nr 1472/2006 och genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009. Taric-numren förtecknas i bilaga I till denna förordning.

2.   I denna förordning gäller följande definitioner:

—    skodon för sport eller idrott : skodon i den mening som avses i anmärkning till undernummer 1 i kapitel 64 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 1719/2005 (42).

—    skodon som inbegriper särskild teknik : skodon med ett cif-pris per par på minst 7,5 euro, som är avsedda för sport- eller idrottsutövning, med en enkel eller flerskiktig formgjuten sula, utan insprutning, som är tillverkade av syntetmaterial som är speciellt framtagna för att absorbera effekten av vertikala eller horisontella rörelser och med tekniska inslag såsom hermetiskt tillslutna kuddar innehållande gas eller vätska, mekaniska komponenter som absorberar eller neutraliserar stötar eller material såsom polymerer med låg densitet, och som klassificeras enligt KN-nummer ex 6403 91 11, ex 6403 91 13, ex 6403 91 16, ex 6403 91 18, ex 6403 91 91, ex 6403 91 93, ex 6403 91 96, ex 6403 91 98, ex 6403 99 91, ex 6403 99 93, ex 6403 99 96 och ex 6403 99 98,

—    skodon med tåhätteförstärkning : skodon försedda med tåhätteförstärkning med en slaghållfasthet på minst 100 joule (43) som klassificeras enligt KN-nummer ex 6403 30 00 (44), ex 6403 51 11, ex 6403 51 15, ex 6403 51 19, ex 6403 51 91, ex 6403 51 95, ex 6403 51 99, ex 6403 59 11, ex 6403 59 31, ex 6403 59 35, ex 6403 59 39, ex 6403 59 91, ex 6403 59 95, ex 6403 59 99, ex 6403 91 11, ex 6403 91 13, ex 6403 91 16, ex 6403 91 18, ex 6403 91 91, ex 6403 91 93, ex 6403 91 96, ex 6403 91 98, ex 6403 99 11, ex 6403 99 31, ex 6403 99 33, ex 6403 99 36, ex 6403 99 38, ex 6403 99 91, ex 6403 99 93, ex 6403 99 96, ex 6403 99 98 och ex 6405 10 00.

—    tofflor och andra inneskor : skodon som klassificeras enligt KN-nummer ex 6405 10 00.

3.   Den slutgiltiga antidumpningstullsats som ska tillämpas på nettopriset fritt vid unionens gräns, före tull, för de produkter som anges i punkt 1 och som tillverkats av de exporterande tillverkare som förtecknas i bilaga II till denna förordning ska vara 16,5 % för de berörda kinesiska exporterande tillverkarna och 10 % för de berörda vietnamesiska exporterande tillverkarna.

Artikel 2

De belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära antidumpningstullar enligt förordning (EG) nr 553/2006 ska tas ut slutgiltigt. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga antidumpningstullsatsen ska frisläppas.

Artikel 3

Bedömningen av situationen för de företag som förtecknas i bilaga III till denna förordning ska tillfälligt avbrytas till dess att den importör som ansöker om återbetalning från nationella tullmyndigheter har meddelat kommissionen namnen på och adresserna till de exporterande tillverkare från vilka de berörda handlarna har köpt skodon, eller om inget svar inkommer inom denna tid, vid utgången av den tidsfrist som kommissionen fastställt för att tillhandahålla denna information. Denna tidsfrist ska fastställas i en skrivelse från kommissionen till den berörda importören, och ska i alla händelser inte vara kortare än en månad.

Kommissionen ska granska de mottagna uppgifterna inom åtta månader från dagen för mottagandet. De nationella tullmyndigheterna åläggs härmed att inte återbetala tullar som tagits ut förrän kommissionen har slutfört sin bedömning av dessa påståenden.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 mars 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 553/2006 av den 23 mars 2006 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam (EUT L 98, 6.4.2006, s. 3).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 275, 6.10.2006, s. 1).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 388/2008 av den 29 april 2008 om utvidgning av de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 1472/2006 beträffande import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina till att omfatta import av samma produkt som avsänds från den särskilda administrativa regionen Macao, oavsett om produktens deklarerade ursprung är den särskilda administrativa regionen Macao eller inte (EUT L 117, 1.5.2008, s. 1).

(5)  EUT C 251, 3.10.2008, s. 21.

(6)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 av den 22 december 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Folkrepubliken Kina, utvidgad till att omfatta import av vissa skodon med överdelar av läder som avsänds från den särskilda administrativa regionen Macao, oavsett om produktens deklarerade ursprung är den särskilda administrativa regionen Macao eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 352, 30.12.2009, s. 1).

(7)  EUT C 295, 11.10.2013, s. 6.

(8)  Rådets genomförandebeslut 2014/149/EU av den 18 mars 2014 om avvisande av förslaget till genomförandeförordning om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och som tillverkas av Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd, Risen Footwear (HK) Co. Ltd och Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import, EUT L 82, 20.3.2014, s. 27.

(9)  rådets förordning (EEG) nr 2913/1992 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 19.10.1992, s. 1).

(10)  EUT C 106, 21.3.2016, s. 2.

(11)  Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 6.3.1996, s. 1).

(12)  De förenade målen 97, 193, 99 och 215/86 Asteris AE m.fl. och Grekland mot kommissionen, REG 1988, s. 2181, punkterna 27 och 28.

(13)  Mål C-415/96 Spanien mot kommissionen, REG 1998, s. I-6993, punkt 31; mål C-458/98 P Industrie des Poudres Sphériques mot rådet, REG 2000, s. I-8147, punkterna 80 till 85; mål T-301/01 Alitalia mot kommissionen, REG 2008, s. II-1753, punkterna 99 och 142; de förenade målen T-267/08 och T-279/08 Région Nord-Pas de Calais mot kommissionen, REU 2011, s. II-1999, punkt 83.

(14)  Mål C-415/96 Spanien mot kommissionen, REG 1998, s. I-6993, punkt 31; mål C-458/98 P Industrie des Poudres Sphériques mot rådet, REG 2000, s. I-8147, punkterna 80 till 85;

(15)  Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51).

(16)  Förordning (EG) nr 1225/2009 har därefter ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 765/2012 av den 13 juni 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1255/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 237, 3.9.2012, s. 1). I enlighet med artikel 2 i förordning (EU) nr 765/2012 är de ändringar som infördes genom ändringsförordningen endast tillämpliga på undersökningar som inleds efter den förordningens ikraftträdande. Föreliggande undersökning inleddes dock den 7 juli 2005 (EUT C 166, 7.7.2005, s. 14).

(17)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1395 av den 18 augusti 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och som tillverkas av Buckinghan Shoe Mfg Co., Ltd, Buildyet Shoes Mfg., DongGuan Elegant Top Shoes Co. Ltd, Dongguan Stella Footwear Co. Ltd, Dongguan Taiway Sports Goods Limited, Foshan City Nanhai Qun Rui Footwear Co., Jianle Footwear Industrial, Sihui Kingo Rubber Shoes Factory, Synfort Shoes Co. Ltd, Taicang Kotoni Shoes Co. Ltd, Wei Hao Shoe Co. Ltd, Wei Hua Shoe Co. Ltd, Win Profile Industries Ltd och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import samt om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 225, 19.8.2016, s. 52).

(18)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1647 av den 13 september 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och som tillverkas av Best Royal Co. Ltd, Lac Cuong Footwear Co., Ltd, Lac Ty Co., Ltd, Saoviet Joint Stock Company (Megastar Joint Stock Company), VMC Royal Co. Ltd, Freetrend Industrial Ltd och dess närstående företag Freetrend Industrial A (Vietnam) Co., Ltd, Fulgent Sun Footwear Co., Ltd, General Shoes Ltd, Golden Star Co., Ltd, Golden Top Company Co., Ltd, Kingmaker Footwear Co. Ltd, Tripos Enterprise Inc., Vietnam Shoe Majesty Co., Ltd, och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 245, 14.9.2016, s. 16).

(19)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1731 av den 28 september 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av General Footwear Ltd (Kina), Diamond Vietnam Co. Ltd och Ty Hung Footgearmex/Footwear Co. Ltd och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 262, 29.9.2016, s. 4).

(20)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/223 den 17 februari 2016 om fastställande av ett förfarande för bedömning av vissa ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling från exporterande tillverkare i Kina och Vietnam och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 41, 18.2.2016, s. 3).

(21)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2257 av den 14 december 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och som tillverkas av Chengdu Sunshine Shoes Co. Ltd, Foshan Nanhai Shyang Yuu Footwear Ltd och Fujian Sunshine Footwear Co. Ltd och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 340 I, 15.12.2016, s. 1)

(22)  Mål C-458/98 P Industrie des Poudres Sphériques mot rådet, REG 2000, s. I-8147, punkterna 80 till 85.

(23)  För att skydda konfidentialiteten har företagsnamnen ersatts av nummer. Företag 1–3 har varit föremål för genomförandeförordning (EU) 2016/1731 som nämns i skäl 20, medan företagen 4–6 har varit föremål för genomförandeförordning (EU) 2016/2257 som nämns i skäl 24. De företag som berörs av den nuvarande förordningen tilldelades siffrorna 7–25.

(24)  Wolverine Europe BV, Wolverine Europe Limited och Damco Netherlands BV, i sitt svar på det allmänna meddelandet av uppgifter, hänvisade till synpunkterna från Fesi och Footwear Coalition.

(25)  Mål T-192/08, Transnational Company ”Kazchrome och ENRC Marketing mot rådet, REU 2011, s. II-07449, punkt 298. Domen fastställdes efter överklagande, se mål C-10/12 P, Transnational Company” Kazchrome och ENRC Marketing mot rådet, ECLI:EU:C:2013:865.

(26)  Mål T-255/01, Changzhou Hailong Electronics & Light Fixtures och Zhejiang Sunlight Group mot rådet, [2003] REG II-04741, punkt 60.

(27)  Tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa antidumpningsåtgärder snart kommer att löpa ut (EUT C 82, 16.3.2011, s. 4).

(28)  Denna tidsfrist återfinns nu i artiklarna 103.1 och 121.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(29)  Mål 373/07, P Mebrom mot kommissionen, REG 2009, I-00054, punkterna 91–94.

(30)  Se kommissionens arbetsdokument, Efterlevnad av domstolens domar av den 2 februari 2012 i mål C-249/10 P Brosmann och av den 15 november 2012 i mål C-247/10 P Zehijang Aokang som medföljer rådets förslag till genomförandeförordning om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och som tillverkas av Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd, Risen Footwear (HK) Co. Ltd och Zhejiang Aokang Shoes Co. Ltd /* SWD/2014/046 final, skälen 45–48.

(31)  Mål C-382/09 Stils Met, REU 2010, s. I-09315, punkterna 42–43. Taric, till exempel, som också används som ett instrument för att garantera överensstämmelse med handelspolitiska skyddsåtgärder, har sitt ursprung i artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(32)  Mål C-239/99, Nachi Europe (REG 2001, s. I-1197), punkt 29.

(33)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 av den 15 januari 2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder (EUT L 18, 21.1.2014, s. 1).

(34)  Mål 270/84, Licata mot ESK, REG 1986, s. 2305, punkt 31; mål C-60/98 Butterfly Music mot CEDEM, REG 1999, s. I-3939, punkt 24; Mål 68/69 Bundesknappschaft mot Brock, REG 1970, punkt 6; Mål 1/73, Westzucker GmbH mot Einfuhr und Vorratstelle für Zucker, REG 1973, s. 723, punkt 5; Mål 143/73 SOPAD mot FORMA a.o. REG 1973, s. 1433, punkt 8; Mål 96/77 Bundesknappschaft mot Brock, REG 1978, punkt 48; Mål 125/77 KoninklijkeScholten-Honig NV mot Floofdproduktschaap voor Akkerbouwprodukten, REG 1978, punkt 37; Mål 40/79 Ρ mot kommissionen, REG 1981, punkt 12; Mål C-404/05 Grekland mot kommissionen, REG 2008, I-272, punkt 77; Mål C-334/07 P kommissionen mot Freistaat Sachsen, REG 2008, s. I-9465, punkt 53.

(35)  Mål T-176/01 Ferrière Nord mot kommissionen, REG 2004, s. II-3931, punkt 139; C-334/07 Ρ.

(36)  EUT C 166, 7.7.2005, s. 14.

(37)  Mål C-169/95 Spanien mot kommissionen, REG 1997, s. I-135, punkterna 51–54; De förenade målen T-116/01 och T-118/01, P&O European Ferries (Vizcaya) SA mot kommissionen, REG 2003, s. II-2957, punkt 205.

(38)  Mål C-34/92 GruSa Fleisch mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas, REG 1993, s. I-4147, punkt 22. Samma eller liknande ordalydelse finns till exempel i de förenade målen C- 212–217/80, Meridionale Industria Salumi m.fl., REG 1981, s. 2735, punkterna 9 och 10, Mål 21/81, REG 381, punkt 13; Mål T-42/96 Eyckeler & Malt mot kommissionen, REG 1998, s. II-401, punkterna 53 och 55–56; Mål T-180/01 Euroagri mot kommissionen, REG 2004, s. II-369, punkterna 36–37;

(39)  Mål C-337/88, Società Agricola Fattoria Alimentare (SAFA), REG 1990, s. I-1, punkt 13.

(40)  Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 301, 31.10.2006, s. 1) ersätts detta KN-nummer den 1 januari 2007 av KN-numren ex 6403 51 05, ex 6403 59 05, ex 6403 91 05 och ex 6403 99 05.

(41)  Enligt definitionen i kommissionens förordning (EG) nr 1719/2005 av den 27 oktober 2005 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 286, 28.10.2005, s. 1). Produkttäckningen bestäms genom att produktbeskrivningen i artikel 1.1 och produktbeskrivningen för motsvarande KN-nummer tillämpas tillsammans.

(42)  Se föregående fotnot.

(43)  Slaghållfastheten ska mätas enligt europeisk standard EN345 eller EN346.

(44)  Enligt förordning (EG) nr 1549/2006 ersätts detta KN-nummer den 1 januari 2007 av KN-numren ex 6403 51 05, ex 6403 59 05, ex 6403 91 05 och ex 6403 99 05.


BILAGA I

Taric-nummer för skodon med överdelar av läder eller konstläder enligt definitionen i artikel 1

a)

Från och med den 7 oktober 2006:

6403300039, 6403300089, 6403511190, 6403511590, 6403511990, 6403519190, 6403519590, 6403519990, 6403591190, 6403593190, 6403593590, 6403593990, 6403599190, 6403599590, 6403599990, 6403911199, 6403911399, 6403911699, 6403911899, 6403919199, 6403919399, 6403919699, 6403919899, 6403991190, 6403993190, 6403993390, 6403993690, 6403993890, 6403999199, 6403999329, 6403999399, 6403999629, 6403999699, 6403999829, 6403999899 och 6405100080

b)

Från och med den 1 januari 2007:

6403510519, 6403510599, 6403511190, 6403511590, 6403511990, 6403519190, 6403519590, 6403519990, 6403590519, 6403590599, 6403591190, 6403593190, 6403593590, 6403593990, 6403599190, 6403599590, 6403599990, 6403910519, 6403910599, 6403911199, 6403911399, 6403911699, 6403911899, 6403919199, 6403919399, 6403919699, 6403919899, 6403990519, 6403990599, 6403991190, 6403993190, 6403993390, 6403993690, 6403993890, 6403999199, 6403999329, 6403999399, 6403999629, 6403999699, 6403999829, 6403999899 och 6405100080

c)

Från och med den 7 september 2007:

6403510515, 6403510518, 6403510595, 6403510598, 6403511191, 6403511199, 6403511591, 6403511599, 6403511991, 6403511999, 6403519191, 6403519199, 6403519591, 6403519599, 6403519991, 6403519999, 6403590515, 6403590518, 6403590595, 6403590598, 6403591191, 6403591199, 6403593191, 6403593199, 6403593591, 6403593599, 6403593991, 6403593999, 6403599191, 6403599199, 6403599591, 6403599599, 6403599991, 6403599999, 6403910515, 6403910518, 6403910595, 6403910598, 6403911195, 6403911198, 6403911395, 6403911398, 6403911695, 6403911698, 6403911895, 6403911898, 6403919195, 6403919198, 6403919395, 6403919398, 6403919695, 6403919698, 6403919895, 6403919898, 6403990515, 6403990518, 6403990595, 6403990598, 6403991191, 6403991199, 6403993191, 6403993199, 6403993391, 6403993399, 6403993691, 6403993699, 6403993891, 6403993899, 6403999195, 6403999198, 6403999325, 6403999328, 6403999395, 6403999398, 6403999625, 6403999628, 6403999695, 6403999698, 6403999825, 6403999828, 6403999895, 6403999898, 6405100081 och 6405100089


BILAGA II

Förteckning över exporterande tillverkare som påförs en slutgiltig antidumpningstull

Den exporterande tillverkarens namn

Taric-tilläggsnummer

An Loc Joint Stock Company (Vietnam)

A999

Chang Shin Vietnam Co. Ltd (Dong Nai – Vietnam) och dess närstående företag Changshin Inc. (Busan, Sydkorea)

A999

Chau Giang Company Limited (Haiphong City, Vietnam)

A999

Dongguan Texas Shoes Limited Co.

A999

Foshan Shunde Fong Ben Footwear Industrial Co. Ltd (Foshan City – Kina)

A999

Fujian Viscap Shoes Co. Ltd (Quanzhou, Kina)

A999

Lien Phat Company Ltd (Vietnam)

A999

Maystar Footwear Co. Ltd (Zhuhai – Kina) (närstående till Kingmaker)

A999

Min Yuan (Guangzhou – Kina) och närstående företagen E-Light och Golden Chang

A999

Panyu Hsieh Da Rubber Co. Ltd (Kina)

A999

Pan Yu Leader Footwear Corporation (Guangzhou, Kina)

A999

Panyu Pegasus Footwear Co. Ltd (Guangzhou, Kina)

A999

Qingdao Changshin Shoes Company Limited (Qingdao – Kina) och dess närstående företag Changshin Inc. (Busan, Sydkorea)

A999

Qingdao Samho Shoes Co. Ltd (Kina) och det närstående företaget Samho shoes Co. Ltd (Sydkorea)

A999

Qingdao Sewon Shoes Co. Ltd (Qingdao – Kina)

A999

Qingdao Tae Kwang Shoes Co. Ltd (Kina) och det närstående företaget Tae Kwang Industrial Co. (Sydkorea) (med anknytning till utvalda Taekwang Vina)

A999

Samyang Vietnam Co. Ltd (Ho Chi Minh City – Vietnam)

A999

Vietnam Ching Luh Shoes Co. Ltd (Vietnam)

A999

Vinh Thong Producing-Trading-Service Co. Ltd (Ho Chi Minh – Vietnam)

A999


BILAGA III

Förteckning över företag för vilka undersökningen avbrutits i enlighet med artikel 3

 

ALAMODE

 

ALL PASS

 

ALLIED JET LIMITED

 

ALLIED JET LIMITED C/O SHENG RONG F

 

AMERICAN ZABIN INTL

 

AN THINH FOOTWEAR CO. LTD

 

AQUARIUS CORPORATION

 

ASIA FOOTWEAR

 

BCNY INTERNATIONAL INC.

 

BESCO ENTERPRISE

 

BEST CAPITAL

 

BRANCH OF EMPEREOR CO. LTD

 

BRENTWOOD FUJIAN INDUSTRY CO. LTD

 

BRENTWOOD TRADING COMPANY

 

BROWN PACIFIC TRADING LTD,

 

BUFENG

 

BULLBOXER

 

C AND C ACCORD LTD

 

CALSON INVESTMENT LIMITED

 

CALZ.SAB SHOES S.R.L.

 

CARLSON GROUP

 

CD STAR

 

CHAOZHOU ZHONG TIAN CHENG

 

CHINA EVER

 

CORAL REEF ASIA PACIFIC LTD

 

CULT DESIGN

 

DHAI HOAN FOOTWEAR PRODUCTION JOINT STOCK COMPANY

 

DIAMOND GROUP INTERNATIONAL LTD / YONG ZHOU XIANG WAY SPORTS GOODS LTD

 

DONG GUAN CHANG AN XIAO BIAN SEVILLA

 

DONG GUAN HUA XIN SHOES LTD

 

DONGGUAN QIAOSHENG FOOTWEAR CO

 

DONGGUAN TA YUE SHOES CO. LTD

 

DONGGUAN YONGXIN SHOES CO. LTD

 

EASTERN SHOES COLLECTION CO. LTD

 

EASY DENSE LIMITED

 

ENIGMA/MORE SHOES INC.

 

EVAIS CO. LTD

 

EVER CREDIT PACIFIC LTD

 

EVERGIANT

 

EVERGO ENTERPRISES LTD C/O THUNDER

 

FH SPORTS AGENCIES LTD

 

FIJIAN GUANZHOU FOREIGN TRADE CORP

 

FOSTER INVESTMENTS INC.

 

FREEMANSHOES CO. LTD

 

FU XIANG FOOTWEAR

 

FUJIAN JINMAIWANG SHOES & GARMENTS PRODUCTS CO. LTD

 

GERLI

 

GET SUCCESS LIMITED GLOBE DISTRIBUTING CO. LTD

 

GOLDEN STEPS FOOTWEAR LTD

 

GOODMILES

 

HA CHEN TRADE CORPORATION

 

HAI VINH TRADING COMP

 

HAIPHONG SHOLEGA

 

HANLIN (BVI) INT'L COMPANY LTD C/O

 

HAPPY THOSE INTERNATIONAL LTD

 

HAWSHIN

 

HESHAN SHI HENGYU FOOTWEAR LTD

 

HIEP TRI CO. LTD

 

HISON VINA CO. LTD

 

HOLLY PACIFIC LTD

 

HUEY CHUEN SHOES GROUP / FUH CHUEN CO. LTD

 

HUI DONG FUL SHING SHOES CO. LTD

 

HUNEX

 

HUNG TIN CO. LTD

 

IFR

 

INTER – PACIFIC CORP.

 

IPC HONG KONG BRANCH LTD

 

J.C. TRADING LIMITED

 

JASON FOOTWEAR

 

JIA HSIN CO LTD

 

JIA HUAN

 

JINJIANG YIREN SHOES CO. LTD

 

JOU DA

 

JUBILANT TEAM INTERNATIONAL LTD

 

JWS INTERNATIONAL CORP

 

KAI YANG VIETNAM CO. LTD

 

KAIYANG VIETNAM CO. LTD

 

KIM DUCK TRADING PRODUCTION

 

LEGEND FOOTWEAR LTD ÄVEN STAVAT LEGENT FOOTWEAR LTD

 

LEIF J. OSTBERG, INC.

 

LU XIN JIA

 

MAI HUONG CO. LTD

 

MARIO MICHELI

 

MASTERBRANDS

 

MAYFLOWER

 

MING WELL INT'L CORP.

 

MIRI FOOTWEAR INTERNATIONAL, INC.

 

MIX MODE

 

MORGAN INT'L CO. LTD C/O HWASHUN

 

NEW ALLIED

 

NEW FU XIANG

 

NORTHSTAR SOURCING GROUP HK LTD

 

O.T. ENTERPRISE CO.

 

O'LEAR IND VIETNAM CO. LTD ÄVEN STAVAT O'LEER IND. VIETNAM CO. LTD

 

O'LEER IND. VIETNAM CO. LTD

 

ONTARIO DC

 

OSCO INDUSTRIES LTD

 

OSCO VIETNAM COMPANY LTD

 

PACIFIC BEST CO. LTD

 

PERFECT GLOBAL ENTERPRISES LTD

 

PETER TRUONG STYLE, INC.

 

PETRONA TRADING CORP

 

PHUOC BINH COMPANY LTD

 

PHY LAM INDUSTRY TRADING INVESTMENT CORP

 

POP EUROPE

 

POU CHEN P/A POU SUNG VIETNAM CO. LTD

 

POU CHEN CORP P/A IDEA

 

POU CHEN CORP P/A YUE YUEN INDUSTRIAL ESTATE

 

PRO DRAGON INC.

 

PUIBRIGHT INVESTMENTS LIMITED T/A

 

PUTIAN LIFENG FOOTWEAR CO. LTD

 

PUTIAN NEWPOWER INTERNATIONAL T

 

PUTIAN XIESHENG FOOTWEAR CO

 

QUAN TAK

 

RED INDIAN

 

RICK ASIA (HONG KONG) LTD

 

RIGHT SOURCE INVESTMENT LIMITED / VINH LONG FOOTWEAR CO. LTD

 

RIGHT SOURCE INVESTMENTS LTD

 

ROBINSON TRADING LTD

 

RUBBER INDUSTRY CORP. RUBIMEX

 

SENG HONG SHOES (DONG GUAN) CO. LTD

 

SEVILLE FOOTWEAR

 

SHANGHAI XINPINGSHUN TRADE CO. LTD

 

SHENG RONG

 

SHENZHEN GUANGYUFA INDUSTRIAL CO. LTD

 

SHENZHEN HENGGTENGFA ELECTRONI

 

SHINING YWANG CORP

 

SHISHI

 

SHISHI LONGZHENG IMPORT AND EXPORT TRADE CO. LTD

 

SHOE PREMIER