9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/1

(1)

I bilaga II till förordning (EU) nr 98/2013 förtecknas sprängämnesprekursorer som omfattas av harmoniserade regler om allmänhetens tillgång till dem, vilka säkerställer lämplig rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder i hela försörjningskedjan.

(2)

Ämnen som förtecknas i bilaga II är tillgängliga för enskilda personer, men är föremål för den rapporteringsskyldighet som omfattar både professionella användare i hela försörjningskedjan och enskilda personer.

(3)

Medlemsstaterna har visat att aluminiumpulver har använts och förvärvats för tillverkning av hemmagjorda sprängämnen i Europa.

(4)

Saluföringen och användningen av aluminiumpulver är för närvarande inte harmoniserade på unionsnivå. Åtminstone en medlemsstat begränsar emellertid redan allmänhetens tillgång till ämnet, och Världstullorganisationen övervakar internationella leveranser för att upptäcka olaglig handel som syftar till tillverkning av improviserade sprängämnesprekursorer.

(5)

Utvecklingen i fråga om missbruk av aluminiumpulver motiverar för närvarande inte begränsning av allmänhetens tillgång till ämnet, sett till den hotnivå eller handelsvolym som gäller för ämnet.

(6)

Utökad kontroll är nödvändig för att ge nationella myndigheter möjlighet att förhindra och upptäcka eventuell olaglig användning av dessa ämnen som sprängämnesprekursorer, och detta kan uppnås genom den rapporteringsmekanism som inrättats genom förordning (EU) nr 98/2013.

(7)

Sett till den risk som tillgången till aluminiumpulver utgör, och med tanke på att rapporteringsskyldigheten inte kommer att ha några betydande konsekvenser för ekonomiska aktörer eller konsumenter är det motiverat och proportionerligt att lägga till detta ämne i bilaga II till förordning (EU) nr 98/2013.

a)

Rubriken till andra spalten ska ersättas med följande:

”KN-nummer (1)”.

b)

Följande ämne ska läggas till:

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/3

(1)

I bilaga II till förordning (EU) nr 98/2013 förtecknas sprängämnesprekursorer som omfattas av harmoniserade regler om allmänhetens tillgång till dem, vilka säkerställer lämplig rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder i hela försörjningskedjan.

(2)

Ämnen som förtecknas i bilaga II är tillgängliga för enskilda personer, men är föremål för den rapporteringsskyldighet som omfattar både professionella användare i hela försörjningskedjan och enskilda personer.

(3)

Bilaga II omfattar redan ett antal nitratsalter, eftersom de kan missbrukas som sprängämnesprekursorer. Magnesiumnitrat som tillhandahålls i hexahydratform är ett ämne med snarlika egenskaper men ingår ännu inte i bilagan.

(4)

Magnesiumnitrathexahydrat utgör för närvarande ett icke-kontrollerat alternativ till de nitratsalter som förtecknas i bilaga II. Dessutom har det inkommit rapporter under de senaste åren om att ämnet har missbrukats som en sprängämnesprekursor utanför unionen.

(5)

Utvecklingen i fråga om missbruk av magnesiumnitrathexahydrat motiverar för närvarande inte begränsning av allmänhetens tillgång till ämnet, sett till den hotnivå eller handelsvolym som gäller för ämnet.

(6)

Utökad kontroll är nödvändig för att ge nationella myndigheter möjlighet att förhindra och upptäcka eventuell olaglig användning av detta ämne som en sprängämnesprekursor, och detta kan uppnås genom den rapporteringsmekanism som inrättats genom förordning (EU) nr 98/2013.

(7)

Sett till den risk som tillgången till magnesiumnitrathexahydrat utgör, och med tanke på att införandet av en rapporteringsskyldighet för ämnet inte kommer att ha några betydande konsekvenser för ekonomiska aktörer eller konsumenter är det motiverat och proportionerligt att lägga till detta ämne i bilaga II till förordning (EU) nr 98/2013.

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/5

(1)

I bilaga II till förordning (EU) nr 98/2013 förtecknas sprängämnesprekursorer som omfattas av harmoniserade regler om allmänhetens tillgång till dem, vilka säkerställer lämplig rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder i hela försörjningskedjan.

(2)

Ämnen som förtecknas i bilaga II är tillgängliga för enskilda personer, men är föremål för den rapporteringsskyldighet som omfattar både professionella användare i hela försörjningskedjan och enskilda personer.

(3)

Medlemsstaterna har visat att aluminiumpulver har använts och förvärvats för tillverkning av hemmagjorda sprängämnen i Europa. Magnesiumpulver är ett ämne med egenskaper som är väldigt snarlika aluminium.

(4)

Saluföringen och användningen av aluminium- och magnesiumpulver är för närvarande inte harmoniserade på unionsnivå. Åtminstone en medlemsstat begränsar emellertid redan allmänhetens tillgång till ämnena, och Världstullorganisationen övervakar internationella leveranser av aluminiumpulver för att upptäcka olaglig handel som syftar till tillverkning av improviserade sprängämnesprekursorer.

(5)

Utvecklingen i fråga om missbruk av aluminium- och magnesiumpulver motiverar för närvarande inte begränsning av allmänhetens tillgång till ämnet, sett till den hotnivå eller handelsvolym som gäller för dessa ämnen.

(6)

Utökad kontroll är nödvändig för att ge nationella myndigheter möjlighet att förhindra och upptäcka eventuell olaglig användning av dessa ämnen som sprängämnesprekursorer, och detta kan uppnås genom den rapporteringsmekanism som inrättats genom förordning (EU) nr 98/2013.

(7)

Aluminiumpulver är föremål för en separat delegerad akt varigenom ämnet läggs till i bilaga II. Detta skulle leda till att magnesiumpulver utgör ett realistiskt icke-kontrollerat alternativ.

(8)

Sett till den risk som tillgången till magnesiumpulver utgör, och med tanke på att rapporteringsskyldigheten inte kommer att ha några betydande konsekvenser för ekonomiska aktörer eller konsumenter är det motiverat och proportionerligt att lägga till detta ämne i bilaga II till förordning (EU) nr 98/2013.

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/7

(1)

I artikel 4 i förordning (EU) nr 978/2012 anges kriterier för beviljande av tullförmåner enligt den allmänna ordningen inom det allmänna preferenssystemet.

(2)

I artikel 4.1 a och b i förordning (EU) nr 978/2012 föreskrivs att ett land som Världsbanken har klassificerat som ett höginkomstland eller ett högremedelinkomstland under tre på varandra följande år, eller ett land som omfattas av en ordning för förmånstillträde till marknaden som ger samma tullförmåner som det allmänna preferenssystemet, eller som är mer omfattande och gäller så gott som all handel, inte bör omfattas av det allmänna preferenssystemet.

(3)

Förteckningen över förmånsländer inom den allmänna ordningen som avses i artikel 1.2 a i förordning (EU) nr 978/2012 fastställs i bilaga II i den förordningen. Enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 978/2012 ska bilaga II ses över senast den 1 januari varje år. Översynen bör beakta förändringar i förmånsländernas ekonomiska villkor, utvecklingsvillkor eller handelsvillkor i förhållande till kriterierna i artikel 4.

(4)

I kraft av artikel 5.2 i förordning (EU) nr 978/2012 ska förmånsländerna inom det allmänna preferenssystemet och de ekonomiska aktörerna få tillräcklig tid på sig för att göra de nödvändiga justeringarna vid en ändring av landets status inom det allmänna preferenssystemet. Ordningen inom det allmänna preferenssystemet ska därför fortsätta att gälla under ett år efter den dag då en ändring av ett lands status som avses i artikel 4.1 a trädde i kraft och under två år från och med den dag då en ordning för förmånstillträde till marknaden börjar tillämpas i enlighet med artikel 4.1 b.

(5)

Tonga har av Världsbanken klassificerats som högremedelinkomstland under 2013, 2014 och 2015. Tonga avfördes därför från förteckningen över förmånsländer inom det allmänna preferenssystemet i bilaga II till förordning (EU) nr 978/2012 med verkan från och med den 1 januari 2017 genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1979 (2). År 2016 klassificerade Världsbanken dock Tonga som ett lägre medelinkomstland. Tonga bör därför återinföras i bilaga II till förordning (EU) nr 978/2012 med verkan från och med den 1 januari 2017.

(6)

Genomförandet av avtalet om det djupgående och omfattande frihandelsområdet som unionen och Ukraina undertecknade den 27 juni 2014, som en del av ett bredare associeringsavtal, har tillämpats provisoriskt från och med den 1 januari 2016. Eftersom det djupgående och omfattande frihandelsområdet erbjuder bättre tullförmåner än det allmänna preferenssystemet för så gott som all handel bör Ukraina avföras från förteckningen över förmånsländer inom det allmänna preferenssystemet i bilaga II med verkan från och med den 1 januari 2018.

(1)

Följande alfabetiska kod och motsvarande landnamn ska föras in i kolumn A respektive B:

(2)

Följande alfabetiska kod och motsvarande landnamn ska avföras från kolumn A respektive B:

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/9

(1)

Registret över unionens fiskeflotta är ett nödvändigt verktyg för genomförande av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Registret bör omfatta alla unionsfiskefartyg.

(2)

Reglerna för de nationella registren över fiskeflottor och för registret över unionens fiskeflotta fastställs för närvarande i kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 (2).

(3)

Medlemsstaterna ska, för de unionsfiskefartyg som för deras flagg, registrera information om ägande, egenskaper hos fartyg och redskap samt fartygens verksamhet och översända denna information till kommissionen i enlighet med artikel 24.1 i förordning (EU) nr 1380/2013. Kommissionen bör föra ett register över unionens fiskeflotta som innehåller den information som inkommit från medlemsstaterna.

(4)

Medlemsstaterna ansvarar för riktigheten i informationen i de nationella registren över fiskeflottor. I detta syfte bör medlemsstaterna ständigt övervaka informationens kvalitet och se till att informationen regelbundet uppdateras och när som helst kan kontrolleras av kommissionen genom särskild förfrågan.

(5)

Den behandling som medlemsstaternas behöriga myndigheter gör av personuppgifter som ingår i de nationella registren över fiskeflottor omfattas av unionslagstiftningens regler om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (3), och av tillämplig nationell genomförandelagstiftning. De specifikationer och den distriktsbeteckning som anges i medlemsstaternas register bör specificeras i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2930/86 (4) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 (5).

(6)

För att övervaka fartygens verksamhet mellan medlemsstaterna och säkerställa en tillförlitlig koppling mellan informationen i registret över unionens fiskeflotta och data från andra informationssystem för fiskeverksamhet, bör vart och ett av unionens fiskefartyg förses med ett unikt identifikationsnummer som under inga omständigheter får överföras eller ändras.

(7)

För att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning är det lämpligt att införa nya verktyg och förfaranden för att ytterligare förenkla hanteringen av data mellan medlemsstaterna och Europeiska kommissionen och garantera tillgång till uppdaterade data oftare.

(8)

För förvaltningen av fiskeflottornas kapacitet och deras verksamhet bör registret över unionens fiskeflotta göras tillgängligt för medlemsstaterna i sin helhet och för allmänheten i en begränsad version. Denna begränsade version bör inte omfatta personuppgifter, i syfte att skydda sådana uppgifter, men inbegripa fiskefartygens identifieringskoder för att stärka allmänhetens tillgång till och insyn i informationen.

(9)

Behandlingen av personuppgifter, inom ramen för denna förordning, av unionens institutioner och organ liksom medlemsstaternas tillgång till informationen i registret över unionens fiskeflotta omfattas av unionslagstiftningen om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (6), i synnerhet när det gäller kraven på sekretess och säkerhet vid behandling, överföringen av personuppgifter från medlemsstaternas nationella system till kommissionen, när personuppgifter får behandlas, och de registrerades rätt till information, tillgång till och rättelse av sina personuppgifter.

(10)

Det nya verktyget för utbyte av data som utvecklats av kommissionen bör användas för allt elektroniskt utbyte av data.

(11)

I artikel 24.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs att medlemsstaterna ska översända information till kommissionen om ägande och om egenskaper hos fartyg och redskap för de unionsfiskefartyg som för deras flagg, och dessa data bör också ingå i denna förordning.

(12)

Förordning (EG) nr 26/2004 bör upphävas.

(13)

Medlemsstaterna bör få tillräckligt med tid för att anpassa sina nationella register till de nya datakraven i denna förordning.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

a)

fastställs kommissionens skyldigheter att inrätta och underhålla registret över unionens fiskeflotta,

b)

fastställs medlemsstaternas skyldigheter när det gäller insamling och validering av data i sina nationella register över fiskeflottor och överföring av dessa uppgifter till kommissionen,

c)

fastställs den minimiinformation om fartygens egenskaper och verksamhet som ska finnas i de nationella registren över fiskeflottor.

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/18

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av ett preparat av Bacillus subtilis (DSM 27273) har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av preparatet av Bacillus subtilis (DSM 27273) som fodertillsats i kategorin ”zootekniska tillsatser” för avvanda smågrisar och mindre svinarter.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 20 oktober 2015 (2) att preparatet av Bacillus subtilis (DSM 27273) under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Myndigheten drog också slutsatsen att preparatet kan förbättra resultaten hos avvanda smågrisar. Denna slutsats kan extrapoleras till avvanda mindre svinarter när tillsatsen ges i samma dos. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet av Bacillus subtilis (DSM 27273) visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/21

(1)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 861/2013 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i Indien.

(2)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 1106/2013 (3) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i Indien (nedan kallad den ursprungliga undersökningen).

(3)

I september 2015 ändrades antidumpningsåtgärderna genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1483 (4) efter en ny absorptionsundersökning i enlighet med artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (5).

(4)

Den antidumpningstull som för närvarande är tillämplig på import från Venus Wire Industries Pvt. Ltd är 9,4 % (den nuvarande dumpningsmarginalen på 12,4 % minus utjämningstullen på 3 %) och för Garg Inox Ltd 8,4 % (den nuvarande dumpningsmarginalen på 11,8 % minus utjämningstullen på 3,4 %). Den antidumpningstull som för närvarande är tillämplig på import från indiska exporterande tillverkare som inte samarbetade i den ursprungliga undersökningen är 12,5 % (dumpningsmarginalen på 16,2 % minus utjämningstullen på 3,7 %).

(5)

Kommissionen har mottagit två ansökningar om en partiell interimsöversyn av de gällande antidumpningsåtgärderna, i omfattning begränsad till en undersökning av dumpning.

(6)

En begäran om översyn ingavs av Venus Group (nedan kallad Venus), en exporterande tillverkare från Indien (nedan kallat det berörda landet). Venusgruppen innefattar företagen Venus Wire Industries Pvt. Ltd, Precision Metals, Hindustan Inox. Ltd, Sieves Manufacturer India Pvt. Ltd, och den närstående importören Venus Edelstahl GmbH.

(7)

En begäran om översyn ingavs av Garg Inox Ltd (nedan kallat Garg), som är en exporterande tillverkare från Indien. Venus och Garg kallas tillsammans de sökande.

(8)

I sina begäranden hävdade de sökande att de omständigheter som låg till grund för införandet av antidumpningsåtgärderna har förändrats och att dessa förändringar är av bestående karaktär. De sökande lade fram prima facie-bevisning för att en fortsatt tillämpning av åtgärderna på nuvarande nivå inte längre var nödvändig för att motverka skadevållande dumpning.

(9)

Kommissionen fastställde, efter att ha underrättat medlemsstaterna, att bevisningen var tillräcklig för att motivera inledandet av en partiell interimsöversyn som begränsar sig till en undersökning av dumpning med avseende på de sökande och offentliggjorde den 11 december 2015 ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (6) om inledande av en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, vilken var begränsad till en undersökning av dumpning vad gäller de sökande.

(10)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som var nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till de undersökta exporterande tillverkarna, vilket besvarades av dem inom den fastställda tidsfristen.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(12)

På begäran av Venus hölls en utfrågning med förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden den 26 juli 2016.

(13)

Undersökningen av dumpningsnivån omfattade perioden 1 oktober 2014–30 september 2015 (nedan kallad översynsperioden).

(14)

Den produkt som undersökningen gäller (nedan kallad den undersökta produkten) är viss tråd av rostfritt stål som innehåller

med ursprung i Indien, för närvarande klassificerad enligt KN-nummer 7223 00 19 och 7223 00 99 (nedan kallad den berörda produkten).

(15)

Översynen bekräftade att tråd av rostfritt stål, såsom den definieras i skäl 14, som tillverkas av de sökande och säljs på den inhemska marknaden har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden som den berörda produkten som exporteras till unionen.

(16)

Kommissionen beslutade att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte kommissionen även om de förändrade omständigheter som de sökande anfört kunde anses vara av bestående karaktär.

(18)

Det erinras om att i den ursprungliga undersökningen tillämpades artikel 18 i grundförordningen med avseende på Venus för fastställandet av tillverkningskostnaden och beräkningen av dumpningsmarginalen. Detta berodde på att informationen om stålsorterna ansågs otillförlitlig, eftersom noggrann spårning av enskilda stålsorter i alla skeden av tillverkningsprocessen inte var möjlig.

(19)

I sin begäran om en översyn åberopade Venus förändringar i sitt bokförings- och inventeringssystem. Bevis som inhämtats och kontrollerats i samband med undersökningen visade att Venus har infört nya kontroller av programvara i sitt inventeringssystem, vilket gör det möjligt för företaget att spåra enskilda stålsorter genom hela tillverkningsprocessen. Dessa kontroller har undanröjt risken för avvikelser avseende enskilda stålsorter. Därför kan den rapporterade fördelningen av råvaror efter stålsort anses vara tillförlitlig som utgångspunkt för fastställandet av kostnader och försäljningspriser för enskilda produkttyper, samt ha betydelse för tillverkningskostnaden för den berörda produkten och för beräkningen av dumpningsmarginalen. Den omständighet som beskrivits här kommer sannolikt inte att förändras inom överskådlig framtid på ett sådant sätt att detta skulle påverka resultaten.

(20)

På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att de förändrade omständigheterna för Venus del är av varaktig karaktär.

(21)

I den ursprungliga undersökningen hade Garg kanaliserat en betydande exportvolym via en närstående importör i unionen. Företaget hävdade att eftersom dess dotterbolag i unionen hade stängts ner så existerade inte längre förhållandet mellan de två företagen, och att detta innebar en betydande förändring i beräkningarna av dumpningsmarginalen, eftersom exportpriserna inte längre skulle behöva konstrueras enligt artikel 2.9 i grundförordningen.

(22)

Undersökningen bekräftade stängningen av dotterbolaget i unionen. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att de förändrade omständigheterna för Venus del är av betydande och varaktig karaktär.

(23)

Såsom anges nedan gjorde ett antal frågor som uppkom med avseende på Garg att kommissionen valde att överväga tillämpning av artikel 18 i grundförordningen.

(24)

Kontrollen på plats hos Garg visade att företaget skulle betala provision på exporttransaktioner till dess tidigare närstående importör i unionen under perioden för interimsöversynen, men hade underlåtit att redovisa denna i sitt svar på frågeformuläret.

(25)

Genom en skrivelse av den 30 maj 2016 underrättade kommissionen Garg om att den, på den grund som anges i skäl 24, hade för avsikt att använda tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen beträffande den berörda provisionen.

(26)

Den 15 juni 2016 yttrade sig företaget om kommissionens avsikt att använda tillgängliga uppgifter och medgav att provisionen för vissa transaktioner inte hade redovisats och att tillgängliga uppgifter därför kunde användas för att fastställa provisionsbeloppen.

(27)

Kommissionen granskade företagets synpunkter och kom fram till att företaget inte bestrider den grund som anges i skäl 24. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen använde sig därför kommissionen av bästa tillgängliga uppgifter om provisionen vid beräkningen av dumpningsmarginalen.

(28)

Kommissionen undersökte först huruvida de sökandes totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om, för var och en av de sökande, den totala inhemska försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden utgör minst 5 % av dess totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. Mot denna bakgrund konstaterades att den sammanlagda försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ för de sökande.

(29)

Därefter identifierade kommissionen de på hemmamarknaden sålda produkttyper som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för varje sökande.

(30)

Kommissionen undersökte sedan för var och en av de sökande om deras försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(31)

Kommissionen fastslog att majoriteten av produkttyperna var representativa för Garg. När det gäller Venus var endast en del av produkttyperna representativa. För de produkttyper som inte var representativa gick kommissionen vidare i enlighet med vad som anges i skäl 36 och 37.

(32)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(33)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(34)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all inhemsk försäljning av produkttypen i fråga under översynsperioden.

(35)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för den lönsamma delen av försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under översynsperioden, om

(36)

Som en följd av ovannämnda tester beräknades normalvärdet för var och en av de sökande som ett viktat genomsnitt av deras lönsamma försäljning, utom i fall där ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, varvid kommissionen använde ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(37)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den berörda sökandens likadana produkt under översynsperioden:

Tillverkningskostnaden justerades vid behov.

(38)

Venus exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller via närstående företag som fungerade som importörer.

(39)

När den berörda produkten exporterades direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas.

(40)

Om exportförsäljningen till unionen skedde via det närstående företag som fungerade som importör, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av de priser till vilka de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för alla kostnader som uppkommit mellan importen och återförsäljningen, samt en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes och, på grund av otillförlitligheten i uppgifterna om den närstående importörens vinstmarginal och i avsaknad av vinstuppgifter från en icke-närstående importör i denna undersökning, användes samma vinstprocentsats som i den ursprungliga undersökningen, dvs. 5 %.

(41)

När det gäller Garg skedde all exportförsäljning till unionen direkt till oberoende kunder, och därför fastställde kommissionen exportpriset på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas vid försäljning av den berörda produkten till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(42)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de sökandes exportpris fritt fabrik.

(43)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(44)

Justeringar gjordes för transportrelaterade kostnader, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, importrelaterade avgifter, kreditkostnader, bankavgifter och provisioner. I fråga om Garg använde sig kommissionen av bästa tillgängliga uppgifter när det gäller storleken på provisioner på export till unionen.

(45)

För de exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(46)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för Venus, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 9,9 % och för Garg till 19,2 %.

(47)

Med hänsyn till att den reviderade dumpningsmarginalen för Garg är högre än dumpningsmarginalen för alla andra icke samarbetsvilliga företag i den ursprungliga undersökningen, beslutade sig kommissionen för att även revidera dumpningsmarginalen för andra icke samarbetsvilliga företag i den ursprungliga undersökningen så att den ligger på samma nivå som dumpningsmarginalen för Garg, som nu är den högsta bland alla samarbetsvilliga företag.

(48)

Venus, Garg och unionsindustrin underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att föreslå en ändring av den tillämpliga tullsatsen för Venus och Garg och de gavs tillfälle att lämna synpunkter.

(49)

Efter meddelandet av uppgifter ifrågasatte en exporterande tillverkare avvikelsen från den beräkningsmetod som användes i den ursprungliga undersökningen. Den exporterande tillverkaren gjorde gällande att i) kommissionen omklassificerat vissa typer av den berörda produkten jämfört med den ursprungliga undersökningen, (ii) kommissionen använt en annan metod för kostnadsfördelning än i den ursprungliga undersökningen, i strid med artikel 11.9 i grundförordningen, och iii) uteslutandet av vissa stålsorter vid beräkningen av dumpningsmarginalen var omotiverat.

(50)

Kommissionen beslutade att justera klassificeringen av vissa typer av den berörda produkten och den likadana produkten till grupper av produkttyper inför undersökningen av om försäljningen skett vid normal handel och för att möjliggöra jämförelser på grundval av de fysiska egenskaperna hos dessa produkter. De fysiska egenskaperna motiverade inte den klassificering som gjorts av den exporterande tillverkaren själv. En exakt klassificering av den berörda produktens egenskaper möjliggör en exakt klassificering inom de olika produkttyperna. Denna justering rör inte den metod som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, utan handlar om ett korrekt fastställande av normalvärdet på grundval av de uppgifter som samlats in och verifierats under denna undersökning. Den ska därför inte ses som en ändring av metoden. Detta påstående avvisas därför.

(51)

I den ursprungliga undersökningen använde kommissionen tillgängliga uppgifter om det slutgiltiga fastställandet av tillverkningskostnaden och beräkningen av dumpningsmarginalen för denna exporterande tillverkare. Den exporterande tillverkaren hävdade att omständigheterna med avseende på väsentliga beståndsdelar i beräkningen av dumpningsmarginalen, dvs. tillverkningskostnaderna, hade förändrats och att dessa förändringar var av varaktig natur. Det erinras om att kommissionen i den ursprungliga undersökningen använde tillgängliga uppgifter för att fastställa kostnaden för råvaror. Den viktigaste förändringen i den aktuella undersökningen är att kommissionen beslutat att använda den exporterande tillverkarens egna uppgifter om kostnaderna för råvaror. Detta är inte en ändring av metoden. Även om den nuvarande beräkningsmetoden skulle betraktas som en metodförändring är syftet med den nuvarande översynen att fastställa nya uppgifter på grund av de förändrade omständigheterna med avseende på väsentliga faktorer vid beräkningen av dumpningsmarginalen, dvs. tillverkningskostnaderna. Det faktum att den exporterande tillverkarens påstående angående de ändrade omständigheterna har godtagits skulle ha motiverat en ändring av metoden. Den exporterande tillverkaren hävdade att kommissionen borde ha använt den metod för fördelning av förädlingskostnader som användes i den ursprungliga undersökningen. Denna fördelningsmetod har dock tillämpats under den specifika förutsättningen att tillgängliga uppgifter skulle användas vid fastställandet av tillverkningskostnaden. Eftersom kommissionen i den aktuella undersökningen använder den exporterande tillverkarens egna uppgifter kan kommissionen tillämpa en adekvat fördelningsmetod. Detta var inte möjligt i den ursprungliga undersökningen på grund av användningen av tillgängliga uppgifter. Den metod som föreslogs av den exporterande tillverkaren fastställdes för övrigt enbart med denna antidumpningsundersökning i åtanke. Metoden byggde inte heller på tidigare använda redovisningsprinciper, kunde inte tillämpas på företagets tillverkning i dess helhet och återspeglade inte på ett adekvat sätt kostnadsdrivarna för tillverkning av den berörda produkten och den likadana produkten. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen beslutade kommissionen att använda en fördelning baserad på mervärde för kostnaderna för råvaror under tillverkningsprocessen, vilket är en variant på fördelning på grundval av omsättningen som neutraliserar de avsevärda effekter som höga råvarukostnader kan ha på den totala omsättningen för varje produkttyp.

(52)

Samma exporterande tillverkare hävdade att kommissionen felaktigt hade bortsett från vissa kvantiteter av inköpt stål vid beräkningen av tillverkningskostnaderna. Typen av råvara som har använts är ett kriterium vid klassificeringen av den berörda produkten inför undersökningen av om försäljningen skett vid normal handel och för att möjliggöra jämförelser. För att beräkna kostnaden för råvaran för varje produkttyp som sålts av företaget bevarade kommissionen den kostnadsbokföring som matchade de specifikationer som krävs för klassificeringen av den berörda produkten och som kan knytas direkt till den försäljning som rapporterats av företaget enligt denna klassificering. Att lägga råvaror på en annan nivå i enlighet med vad som föreslogs av företaget sågs inte som ett konsekvent och rimligt alternativ. Denna invändning måste därför avvisas.

(53)

Den andra exporterande tillverkaren hävdade att den nya absorptionsundersökningen är den undersökning som ledde till den nuvarande tullsatsen och att kommissionen, i enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen, borde använda samma metod som i den nya absorptionsundersökningen. Detta avser särskilt i) beräkningen av en enhetlig tillverkningskostnad för varje typ av den berörda produkten och den likadana produkten, oavsett om den såldes på den inhemska marknaden eller på exportmarknaderna och ii) justeringen med avseende på klassificering av olika produkttyper i grupper med liknande egenskaper för att undersöka om försäljningen skett vid normal handel och i jämförelsesyfte för att redovisa en viss produkttyp och utesluta vissa företagsspecifika grupper av produkttyper.

(54)

Den undersökning som ledde till införandet av tullen på nuvarande nivå är den ursprungliga undersökningen. Den nya absorptionsundersökningen medförde ingen ändring av tullsatsen för denna exporterande tillverkare. Därför måste påståendet att kommissionen borde ha använt samma metod som i den nya absorptionsundersökningen avvisas.

(55)

I den ursprungliga undersökningen baserades tillverkningskostnaden för denna exporterande tillverkare på tillverkningskostnaderna för andra samarbetsvilliga exporterande tillverkare, utan åtskillnad mellan produkter som sålts på den inhemska marknaden och produkter som sålts på exportmarknaderna. Påståendet att kommissionen har avvikit från den metod som användes i den ursprungliga undersökningen genom att beräkna en enda tillverkningskostnad för varje produkttyp, oavsett om den såldes på hemmamarknaden eller på exportmarknader, är således ogrundat och måste avvisas.

(56)

För justeringen med avseende på de grupper av produkttyper som använts för att undersöka om försäljningen skett vid normal handel och för jämförelseändamål beslutade kommissionen att närmare fastställa räckvidden för en produkttyp på grundval av dess fysiska egenskaper. Den exporterande tillverkaren uppgav under kontrollbesöket att denna typ såldes på en nischmarknad och hade tillverkningskostnader jämförbara med tillverkningskostnaderna för andra produkter inom samma grupp av produkttyper, men väsentligt högre priser. Kommissionen konstaterade att priser och prisjämförbarhet påverkades och att en justering för fysiska egenskaper enligt artikel 2.10 a i grundförordningen var motiverad. En exakt klassificering av den berörda produktens egenskaper möjliggör en exakt klassificering inom de olika produkttyperna och en exakt jämförelse. Denna justering kan därmed inte anses utgöra en ändring av metoden, och påståendet måste således avvisas.

(57)

Efter meddelandet av uppgifter begärde den exporterande tillverkaren en uppjustering av exportpriset när det gäller krediter med anknytning till tullrestitutionssystemet och fokusproduktsystemet och en justering för kreditkostnader när normalvärdet konstrueras. Enligt artikel 2.10 b i grundförordningen får en justering, om den är befogad, endast göras med avseende på importavgifter på normalvärdet och inte med avseende på exportpriset. När det gäller begäran om en kreditkostnadsjustering av det konstruerade normalvärdet noteras att en sådan justering enligt artikel 2.10 g i grundförordningen endast beviljas när normalvärdet fastställs på grundval av uttagna priser och inte när, i avsaknad av sådana priser, normalvärdet konstrueras. Båda dessa invändningar måste därför avvisas.

(58)

Kommissionen godtog den exporterande tillverkares påståenden beträffande uteslutandet av vissa företagsspecifika grupper av produkttyper och vissa skrivfel rörande dubbelrapportering av ett tillägg, en lagerjustering och fördelningsnyckeln för förädlingskostnader. Godtagandet av dessa påståenden ledde till en minskning av dumpningsmarginalen för denna exporterande tillverkare.

(59)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade Eurofer att uppgifterna i den icke-konfidentiella versionen av akten var alltför begränsade för att man skulle kunna lämna meningsfulla synpunkter på undersökningen, men stödde ändå kommissionens slutsatser.

(60)

Enligt artikel 19.1 i grundförordningen ska uppgifter som till sin natur är konfidentiella eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning också behandlas konfidentiellt. Eftersom de exporterande tillverkarna har lämnat icke-konfidentiella sammanfattningar av konfidentiella uppgifter som möjliggör en rimlig förståelse av sakinnehållet i de uppgifter som lämnats konfidentiellt avslog kommissionen denna begäran.

(61)

Den reviderade dumpningsmarginalen och tullsatsen meddelades de berörda parterna. Efter det ytterligare slutliga meddelandet av uppgifter upprepade båda de exporterande tillverkarna sina tidigare synpunkter.

(62)

Efter översynen uppgår den ändrade antidumpningstullsats som skulle tillämpas på import av den berörda produkten som tillverkats av Venus till 6,9 % (dvs. dumpningsmarginalen på 9,9 % minus 3 % utjämningstull).

(63)

Den ändrade antidumpningstullsats som skulle tillämpas på import av den berörda produkten som tillverkats av Garg uppgår till 10,3 % (dvs. dumpningsmarginalen på 13,7 % minus 3,4 % utjämningstull).

(64)

Eftersom den ändrade dumpningsmarginalen för Garg efter det slutliga meddelandet av uppgifter inte längre överstiger dumpningsmarginalen för alla andra icke-samarbetsvilliga företag i den ursprungliga undersökningen, bör dumpningsmarginalen och tullsatsen för alla andra icke-samarbetsvilliga företag i den ursprungliga undersökningen inte revideras i enlighet med skäl 47 ovan.

(65)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/30

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 3 februari 2017 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka en fysisk person i sin förteckning över personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser. Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/32

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/34

(1)

I beslut 2000/258/EG utses Agence française de sécurité sanitaire des aliments (AFSSA) i Nancy, Frankrike, till särskilt institut med ansvar för att fastställa de kriterier som behövs för att standardisera serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet. AFSSA har nu integrerats i Agence nationale de sécurité sanitaire de l'alimentation, de l'environnement et du travail (ANSES) i Frankrike.

(2)

I beslut 2000/258/EG fastställs bland annat att ANSES ska bedöma de laboratorier i tredjeländer som har ansökt om godkännande för att utföra serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet.

(3)

Den behöriga myndigheten i Brasilien har ansökt om godkännande av laboratoriet LANAGRO/PE i Recife, och ANSES har utarbetat och lagt fram en positiv bedömningsrapport till kommissionen angående detta laboratorium, daterad den 19 oktober 2016.

(4)

Laboratoriet LANAGRO/PE i Recife bör därför godkännas för att utföra serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet hos hundar, katter och illrar.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

LANAGRO/PE (Laboratório Nacional Agropecuário em Pernambuco)

Rua Manoel de Medeiros, s/no

Dois Irmãos CEP: 52171-030

Recife/PE

BRASILIEN

9.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/36

(1)

I artikel 2 i förordning (EU) nr 1285/2013 fastställs att den kommersiella tjänsten som erbjuds genom det system som upprättats enligt Galileoprogrammet måste göra det möjligt att utveckla yrkesmässiga eller kommersiella tillämpningar med hjälp av bättre prestanda och data med ett större mervärde än de som ingår i den öppna tjänsten.

(2)

Den kommersiella tjänsten utgör en viktig del av det system som upprättats enligt Galileoprogrammet eftersom de andra globala satellitnavigeringssystemen (GNSS) inte inbegriper någon sådan tjänst och eftersom den borde kunna generera inkomster i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1285/2013. Tillgången till tjänsten bör vara avgiftsbelagd. Den kommersiella tjänstens prispolitik regleras inte i detta beslut och bör fastställas senare.

(3)

Den kommersiella tjänsten bör tillhandahållas i enlighet med de avtal som ska ingås med en eller flera tjänsteleverantörer.

(4)

Det är viktigt att fastställa tekniska och operativa specifikationer för den kommersiella tjänsten nu eftersom det därefter kommer att dröja flera år innan tjänsten kan tas i drift. I samband med utarbetandet av specifikationer har under de senaste åren flertalet studier, experiment och samråd med berörda parter genomförts. Specifikationerna är resultatet av en kompromiss mellan behovet av att skapa ett verkligt mervärde för användarna och ambitionen att begränsa antalet ändringar av systemet, eftersom ändringar kan innebära risker, och att följa tidsplanen som fastställs genom förordning (EU) nr 1285/2013.

(5)

För att på ett effektivt sätt kunna utveckla yrkesmässiga eller kommersiella tillämpningar är det därför nödvändigt, och tekniskt möjligt, att göra två viktiga förbättringar av den kommersiella tjänsten jämfört med den öppna tjänsten, vilka innebär ökad precision vad gäller geolokalisering och ökad autentiseringskapacitet. För att på bästa sätt tillgodose de varierande behoven hos den kommersiella tjänstens olika användargrupper är det också ytterst viktigt att de två förbättringarna kan erbjudas var och en för sig.

(6)

Med hjälp av den höga precisionen vad gäller geolokalisering utvidgas satellitnavigeringsteknikens tillämpningsområde. Därför är det viktigt att förbättra kvaliteten på data som kommer från det system som upprättats enligt Galileoprogrammet så att positionsfel begränsas till mindre än en decimeter, vid nominella användningsförhållanden. Även signaler som sänds ut av andra globala satellitnavigeringssystem, såsom Förenta staternas globala lägesbestämningssystem (GPS), skulle kunna bidra till detta mål.

(7)

Autentiseringskapaciteten väntas öka säkerheten och framförallt förhindra riskerna för förfalskning och bedrägeri. Det är därför nödvändigt att införa ytterligare funktioner i satellitsignalerna så att användarna försäkras om att informationen de mottar verkligen kommer från Galileoprogrammet och inte från en icke erkänd källa. Den kommersiella tjänstens autentiseringskapacitet skulle därmed integrera kapaciteten att autentisera data kopplade till geolokalisering, vilket kommer att ingå i den öppna tjänstens signaler och tillhandahållas avgiftsfritt, och samtidigt, för att förbättra skyddet, omfatta en särskild identifiering av signaler med hjälp av avläsning av krypterade koder som även de ingår i signalerna och till vilka tillgången skulle vara avgiftsbelagd.

(8)

Innan den operativa utvecklingen av den kommersiella tjänsten påbörjas bör en ingående riskanalys utföras. Analysen bör göras innan GNNS Service Centre delta Critical Design Review, som planeras till den 1 juni 2017.

(9)

Den kommersiella tjänsten bör tillföra ett mervärde jämfört med den öppna tjänsten för att möjliggöra utvecklingen av yrkesmässiga eller kommersiella tillämpningar som gör den tillgänglig för största möjliga antal användare. Den bör också inbegripa kommersiell kryptering. Mot bakgrund av detta kommer säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter inte att användas av den kommersiella tjänsteleverantören eller slutanvändaren, varken i den öppna tjänsten eller i den kommersiella tjänsten. Om detta trots allt skulle krävas bör beslut om detta fattas i enlighet med säkerhetsbestämmelserna som avses i artikel 17 a i förordning (EU) nr 1285/2013, främst på grundval av en säkerhetsriskanalys och med fullständigt beaktande av utlåtandena från experter i medlemsstaterna. Detta beslut bör också tas med hänsyn till en kostnads–nyttoanalys.

(10)

Specifikationerna som avses i detta beslut är förenliga med reglerna som fastställts på internationell nivå för satellitnavigering, särskilt standarderna som utarbetats av Internationella teleunionen och bestämmelserna i avtalet av den 26 juni 2004 om främjande, tillhandahållande och användning av de satellitbaserade navigationssystemen Galileo och GPS och relaterade tillämpningar mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Amerikas förenta stater, å andra sidan.

(11)

Följaktligen bör tekniska och operativa specifikationer fastställas som gör det möjligt för den kommersiella tjänsten som erbjuds av det system som upprättas genom Galileoprogrammet att uppfylla de funktioner som avses i artikel 2.4 c i förordning (EU) nr 1285/2013, och i enlighet med bestämmelserna i rådets beslut 2014/496/Gusp (2) som är fullt tillämpliga.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 36.1 i förordning (EU) nr 1285/2013.