20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/1

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Spaniens ansökan om registrering av namnet ”Miel Villuercas-Ibores” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Miel Villuercas-Ibores” registreras.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/3

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet, genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 965/2010 (2), en slutgiltig antidumpningstull på import av natriumglukonat med CUS-nummer (Customs Union and Statistics) 0023277-9 och CAS-nummer (Chemical Abstracts Service) 527-07-1, som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 2918 16 00 (Taric-nummer 2918160010), (nedan kallat natriumglukonat), med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)

De ursprungliga åtgärderna utgjordes av en värdetull på 53,2 %, med undantag för Shandong Kaison Biochemical Co., Ltd (5,6 %) och Qingdao Kehai Biochemistry Co., Ltd (27,1 %).

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (3) för de befintliga åtgärderna mottog kommissionen den 1 juli 2015 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (4).

(4)

Begäran lämnades in av de två unionsproducenterna Jungbunzlauer SA och Roquette Italia SpA (nedan kallade de sökande).

(5)

Begäran grundades på antagandet att det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta och att skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(6)

Den 27 oktober 2015 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av natriumglukonat med ursprung i Kina på grundval av artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (5).

(7)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den, liksom i den ursprungliga undersökningen, hade för avsikt att använda Förenta staterna (nedan kallat Förenta staterna) som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbar marknad) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Kommissionen uppmanade parterna att lämna synpunkter på lämpligheten av detta val, men ingen av parterna inkom med synpunkter.

(8)

Kommissionen inhämtade information om tillverkare av natriumglukonat i andra möjliga jämförbara länder och kontaktade Kanada, Indien, Japan, Pakistan, Serbien, Sydafrika, Sydkorea, Schweiz och Förenta staterna och uppmanade alla kända tillverkare av natriumglukonat i dessa länder att tillhandahålla den nödvändiga informationen. Ett kanadensiskt företag svarade att företaget inte tillverkade natriumglukonat utan var handlare. Endast en amerikansk tillverkare svarade på frågeformuläret och accepterade ett kontrollbesök.

(9)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen de kända unionstillverkarna, de kända exporterande tillverkarna, de kinesiska myndigheterna samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(10)

De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda. De berörda parterna gavs också möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande på de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(12)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(13)

Endast en exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Därför behövdes inte något stickprovsförfarande.

(14)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen fyra kända icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(15)

Två icke-närstående importörer lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet beslutade kommissionen att det inte behövdes något stickprovsförfarande.

(16)

Kommissionen skickade frågeformulär till två unionstillverkare, två icke-närstående importörer, åtta kända användare, tio grossister, den kinesiska exporterande tillverkare som gav sig till känna under stickprovsförfarandet och en tillverkare i Förenta staterna som betraktades som jämförbar marknad.

(17)

Svar på frågeformuläret inkom från två unionstillverkare, två icke-närstående importörer, en användare, fem grossister, den kinesiska exporterande tillverkaren och tillverkaren på den jämförbara marknaden.

(18)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(19)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 oktober 2014–30 september 2015 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 till och med översynsperiodens utgång (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(20)

Den produkt som omfattas av denna översyn är natriumglukonat i torr form med CUS-nummer 0023277–9 och CAS-nummer 527-07-1 med ursprung i Kina (nedan kallat den produkt som översynen gäller eller natriumglukonat), som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 2918 16 00 (Taric-nummer 2918160010).

(21)

Natriumglukonat i torr form används huvudsakligen i byggnadsindustrin som fördröjare och vattenreducerande tillsatsmedel i betong och i andra industrier som ytbehandling av metaller (avlägsnande av rost, oxider och fett) samt för rengöring av flaskor och industriell utrustning. Produkten kan också användas i livsmedels- och läkemedelsindustrin.

(22)

Den berörda produkten omfattar flera typer som i frågeformuläret definieras genom produktkontrollnummer. Varje produktkontrollnummer tar hänsyn till renhet, partikelstorlek och förpackning, såsom fastställts i den ursprungliga undersökningen.

(23)

Undersökningen visade att natriumglukonat i torr form som EU-industrin tillverkar och säljer i unionen, natriumglukonat i torr form som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Förenta staterna, som används som jämförbart land såsom anges i skälen 60–62, natriumglukonat i torr form som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Kina och natriumglukonat i torr form som tillverkas i Kina och säljs till unionen har i stort sett samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden.

(24)

Kommissionen drog därför slutsatsen att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(25)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte man om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om de gällande åtgärderna skulle upphöra.

(26)

Såsom nämns i skäl 13 samarbetade endast en kinesisk exporterande tillverkare i den nuvarande undersökningen. Detta företag svarade för all export av natriumglukonat från Kina till unionen under översynsperioden. Kommissionen ansåg därför att den hade tillräckligt med information för att bedöma exportpriset och dumpningsmarginalen under översynsperioden (avsnitt 3.2).

(27)

Denna exporterande tillverkare svarade dock för endast mellan 2 % och 7 % av den totala tillverkningskapaciteten och endast mellan 5 % och 10 % av den totala tillverkningen av natriumglukonat i Kina. Dess export till tredjeländer utgjorde dessutom endast mellan 23 % och 28 % av den totala exporten från Kina till tredjeländer under översynsperioden (den exakta andelen för den enda samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren av den totala kinesiska tillverkningskapaciteten, den totala tillverkningen och den totala exporten kan inte uppges av sekretesskäl). Därför, och med tanke på att ingen av de övriga kinesiska tillverkarna av natriumglukonat i Kina samarbetat, ansåg kommissionen att den inte hade tillräckligt med information för undersökningen av sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma och att tillgängliga uppgifter måste användas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för att bedöma importens utveckling om åtgärderna skulle upphävas (avsnitt 3.3).

(28)

De kinesiska myndigheterna informerades om att på grund av det bristande samarbetet från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida kan kommissionen tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter lämnades i detta hänseende.

(29)

Resultaten i avsnitt 3.3 är således grundade på tillgängliga uppgifter. För detta syfte användes den information som lämnades av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, uppgifterna från de sökande, Eurostats statistik, de uppgifter som samlats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (databasen enligt artikel 14.6) och allmänt tillgänglig information på internet (6). När det gäller den kinesiska databasen över exportstatistik omfattade kodningsstrukturen för natriumglukonat andra produkter som inte ingår i den nuvarande undersökningen och därför kunde inte volymen av enbart natriumglukonat identifieras i databasen. Denna informationskälla kunde därför inte användas.

(30)

Under den ursprungliga undersökningen beviljades den enda kinesiska exporterande tillverkare som samarbetade i den nuvarande undersökningen marknadsekonomisk status (Shandong Kaison Biochemicals eller SKB). Fastställandet av normalvärdet för denna exporterande tillverkare baserades således på företagets egna tillverknings- och försäljningsuppgifter.

(31)

Kommissionen undersökte först huruvida den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden för den exporterande tillverkaren motsvarade minst 5 % av företagets totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. Den totala försäljningsvolymen för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren av den likadana produkten på hemmamarknaden var således representativ.

(32)

Därefter identifierade kommissionen de på hemmamarknaden sålda produkttyper som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen.

(33)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som avses i skäl 22 och som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen. Kommissionen konstaterade att för en produkttyp förekom ingen försäljning på hemmamarknaden på grund av skillnader i förpackningen, medan försäljningen på hemmamarknaden av andra produkttyper var representativ.

(34)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden av varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(35)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(36)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under översynsperioden.

(37)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under översynsperioden, om

(38)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att mellan 18 % och 23 % av försäljningen på hemmamarknaden var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Normalvärdet beräknas därför som ett vägt genomsnittspris för endast den lönsamma försäljningen.

(39)

När det gäller produkttypen utan försäljning på hemmamarknaden vid normal handel, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(40)

Normalvärdet konstruerades genom att man till den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens genomsnittliga tillverkningskostnad för den likadana produkten under översynsperioden adderade

(41)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade till unionen direkt till oberoende kunder. Exportpriset fastställdes därför till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(42)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset fritt fabrik.

(43)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis, justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för kostnader för hantering och lastning och därmed sammanhängande kostnader i det berörda landet, transportkostnader (inhemsk transport och sjöfrakt), försäkringskostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader och moms som inte återbetalas.

(44)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(45)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 2,6 % under översynsperioden. Denna dumpningsmarginal bör betraktas mot bakgrund av att den enda som exporterade från Kina till unionsmarknaden under översynsperioden var den enda kinesiska exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status, såsom framgår av skälen 26 och 30.

(46)

Eftersom dumpning konstaterades under översynsperioden gjorde kommissionen en analys av huruvida det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: tillverkningskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, efterfrågans utveckling i Kina, Kinas export till andra tredjeländer, dumpningsmarginal för Kinas export till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(47)

Såsom nämns i skälen 27–29 var det endast en exporterande tillverkare i Kina som samarbetade. Undersökningsresultaten i nedanstående avsnitt grundades därför i enlighet med artikel 18 i grundförordningen på tillgängliga uppgifter. Såsom framgår av skäl 29 använde kommissionen i detta avseende den information som lämnades av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, uppgifterna från de sökande, Eurostats statistik, de uppgifter som samlats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (databasen enligt artikel 14.6) och allmänt tillgänglig information på internet.

(48)

Det kan påminnas om att under den skadeundersökningsperiod som beaktades i den ursprungliga undersökningen ökade importvolymen med 77 %, vilket i absoluta termer motsvarar en ökning med 1 774 ton (från 2 291 ton år 2005 till 4 095 ton under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen). Motsvarande kinesiska marknadsandel ökade från 12,8 % till 24,9 % i slutet av undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen innan åtgärderna infördes.

(49)

Tillverkningskapaciteten för den enda samarbetsvilliga kinesiska exportören var tre gånger så stor som förbrukningen i unionen under översynsperioden. Dess kapacitetsutnyttjande konstaterades ligga mellan 75 % och 80 %. Av detta följer att den outnyttjade kapaciteten hos enbart detta företag är mer än hälften så stor som unionens förbrukning.

(50)

Att döma av den information som lämnades i begäran och som dubbelkontrollerades mot allmänt tillgänglig information, såsom nämns i skäl 29, tillverkas dessutom natriumglukonat av 40 tillverkare i Kina med en total tillverkningskapacitet på mellan 1 000 000 och 1 200 000 ton under 2014, vilket utgör en ökning på ca 50 % jämfört med 2010. Under 2014 utnyttjade kinesiska tillverkare ungefär hälften av sin kapacitet, då de endast tillverkade ca 550 000 ton.

(51)

Enligt begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång beräknades den kinesiska efterfrågan på hemmamarknaden uppgå till mellan 400 000 ton och 500 000 ton 2014, vilket ger en tillgänglig kapacitet på ca 600 000 till 700 000 ton för export. Förbrukningen i unionen uppgick till mellan 16 000 och 22 000 ton under översynsperioden, vilket innebär att den outnyttjade kapaciteten i Kina är ca 30 gånger så stor som förbrukningen av natriumglukonat i unionen.

(52)

Kinas efterfrågan på natriumglukonat avgörs i stor utsträckning av byggnadsindustrin. Inom byggnadsindustrin används det som tillsatsmedel i betong som framställs av natriumglukonat. Det kan inte uteslutas att förbrukningen av natriumglukonat på den kinesiska hemmamarknaden kan öka med en växande byggnadsindustri i landet. Den outnyttjade kapaciteten i Kina överskrider dock kraftigt förbrukningen i unionen och det är därför sannolikt, även med en växande inhemsk förbrukning i Kina, att den outnyttjade kapaciteten fortfarande kommer att vara betydande och att det kommer att finnas en stor potential till export till unionsmarknaden.

(53)

Av de skäl som anges i skäl 29 kunde inte den kinesiska databasen användas för att analysera den kinesiska exporten av natriumglukonat till andra tredjeländer.

(54)

På grundval av den information som lämnades i begäran, i nödvändiga fall justerad, och som dubbelkontrollerats mot allmänt tillgänglig information, såsom anges i skäl 29, fastställdes att den totala kinesiska exportvolymen till andra tredjeländer ökade med ca 45 % mellan 2012 och 2014 och uppgick till ca 116 000 ton 2014.

(55)

Inga offentliga uppgifter fanns tillgängliga om de genomsnittliga kinesiska exportpriserna till andra tredjelandsmarknader. Priserna till andra tredjeländer för den enda kinesiska samarbetsvilliga tillverkaren sjönk mellan 2012 och 2014, från mellan 600 och 660 euro/ton under 2012 till mellan 500 och 550 euro/ton under 2014. Under översynsperioden steg den enda kinesiska samarbetsvilliga tillverkarens exportpriser jämfört med 2014 och uppgick till strax över 600 euro/ton. Dessa priser var i linje med de kinesiska exportpriser till andra tredjeländer som meddelats av de sökande, med undantag för översynsperioden, under vilken de sökande meddelade att de kinesiska priserna till andra tredjeländer fortsatte att sjunka till mellan 539 och 583 euro/ton.

(56)

Av de orsaker som anges i skäl 27 användes tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för analysen av sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(57)

Det fanns ingen offentlig information om kinesiska exportpriser till andra tredjelandsmarknader tillgänglig, men de sökande lämnade information som visade att de genomsnittliga priserna för alla andra kinesiska exporterande tillverkare till andra tredjeländer låg i linje med det genomsnittliga exportpriset för den enda samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren till andra tredjeländer, såsom anges i skäl 55.

(58)

För att bedöma de kinesiska exporterande tillverkarnas dumpning till andra tredjeländer har kommissionen gjort två beräkningar av dumpningsmarginalen. Vid den ena användes de kinesiska exporterande tillverkarnas genomsnittliga exportpris till andra tredjeländer som meddelats av de sökande och vid den andra användes detaljerade exporttransaktioner som meddelats av SKB (den enda kinesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren) i svaret på antidumpningsfrågeformuläret för dess fem största exportmarknader som riktmärke för andra kinesiska exporterande tillverkares export.

(59)

I detta avseende bör det påminnas om att i den ursprungliga undersökningen var den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren det enda företag som beviljades marknadsekonomisk status. Av detta följer att för övriga kinesiska exporterande tillverkare bör normalvärdet beräknas i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, dvs. på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (det jämförbara landet). För detta ändamål måste ett jämförbart land användas.

(60)

Såsom nämns i skäl 8 samarbetade endast tillverkaren i Förenta staterna i undersökningen genom att lämna in ett fullständigt besvarat frågeformulär och godta ett kontrollbesök.

(61)

Kommissionen ansåg att Förenta staterna uppfyllde kriterierna för lämpligt jämförbart land, eftersom de kvantiteter som såldes på denna marknad var tillräckligt stora och marknaden hade betydande konkurrens mellan inhemsk tillverkning och import från andra länder, närmare bestämt Kina, Italien och Frankrike. Dessutom hade Förenta staterna ingen antidumpningstull på den berörda produkten.

(62)

Mot bakgrund av ovanstående drogs slutsatsen att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, och informationen från den enda samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet användes som grundval för fastställandet av normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljades marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen.

(63)

När det gäller den första dumpningsberäkningen, som nämns i skäl 58, jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för den enda samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet med det genomsnittliga exportpriset för de kinesiska exporterande tillverkare som meddelats av de sökande fritt fabrik i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen. När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transportkostnader, hanteringskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader och moms som inte återbetalas, beräknade på grundval av svaret på frågeformuläret från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Kina.

(64)

På grundval av detta konstaterades att den kinesiska exporten till andra tredjeländer dumpas med mer än 70 %.

(65)

När det gäller den andra dumpningsberäkningen, som nämns i skäl 58, vid vilken man av de skäl som anges i skäl 57 använt de detaljerade exporttransaktioner som lämnats in av SKB i företagets svar på antidumpningsfrågeformuläret för dess fem största exportmarknader som riktmärke för export för de övriga kinesiska exporterade tillverkarna, beräknades normalvärdet såsom förklaras i skälen 59–63.

(66)

Exportpriset fastställdes till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till de fem största tredjeländerna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(67)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset fritt fabrik till de fem största övriga tredjeländerna för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen. När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(68)

Justeringar gjordes för kostnader för hantering och lastning och därmed sammanhängande kostnader i det berörda landet, transportkostnader (inhemsk transport och sjöfrakt), försäkringskostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader och moms som inte återbetalas.

(69)

På grundval av detta konstaterades den kinesiska exporten till andra tredjeländer vara dumpad på en nivå på cirka 50 %.

(70)

För fullständighetens skull och för att en jämförelse skulle kunna göras beräknades dessutom en dumpningsmarginal även för SKB:s export till andra tredjelandsmarknader med hjälp av dess egna uppgifter. På så vis fastställdes en dumpningsmarginal på ca 8,3 %.

(71)

Skillnaden mellan de dumpningsmarginaler som anges i skälen 64 och 69 och de marginaler som anges i skälen 45 och 70 förklaras av att de förstnämnda grundas på normalvärdesuppgifter från den jämförbara marknaden, såsom förklaras i skäl 59, medan de sistnämnda, som fastställts för den enda samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren, grundades på det normalvärde som fastställts på grundval av företagets egna tillverknings- och försäljningsuppgifter då det beviljades marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen, såsom förklaras i skälen 30–40. Dessutom avser den dumpningsmarginal som beräknats för den enda kinesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren under översynsperioden i skäl 45 export till unionsmarknaden där högre priser rådde, medan alla andra beräknade dumpningsmarginaler avser export till andra tredjelandsmarknader.

(72)

Den kinesiska dumpning som etablerats i andra tredjeländer är en kraftig indikation på de kinesiska exporterande tillverkarnas troliga prissättning i unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(73)

För att bedöma unionsmarknadens attraktionskraft och sannolikheten för att den kinesiska exporten skulle riktas mot unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla, har den kinesiska exporten till andra tredjelandsmarknader analyserats med avseende på volym och pris liksom priserna på den kinesiska hemmamarknaden jämfört med de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden.

(74)

Den totala kinesiska exporten till andra tredjeländer ökade med cirka 45 % mellan 2012 och 2014 uppgick den till ca 116 000 ton.

(75)

När det gäller priserna på hemmamarknaden användes de priser på hemmamarknaden som tillämpades av den enda samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren som riktmärke, såsom anges i skälen 27–29, eftersom annan information saknades. Jämförelsen visar att de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden låg mellan 43 % och 55 % högre än de genomsnittliga priserna på hemmamarknaden i Kina under 2014 och mellan 27 % och 35 % högre än de genomsnittliga priserna på hemmamarknaden i Kina under översynsperioden.

(76)

På grundval av de uppgifter som lämnats av de sökande konstaterades de kinesiska exportpriserna till andra tredjeländer ligga i linje med exportpriserna till andra tredjeländer för den enda samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren, såsom anges i skäl 55. De genomsnittliga priserna på unionsmarknaden konstaterades i genomsnitt ligga mellan 25 % och 45 % högre än de kinesiska exportpriserna till andra tredjelandsmarknader under 2014 och mellan 20 % och 40 % högre än de kinesiska exportpriserna till andra tredjelandsmarknader under översynsperioden. Priserna till andra tredjeländer för den enda samarbetsvilliga kinesiska exportören under översynsperioden låg mellan 20 % och 30 % lägre än unionsindustrins priser.

(77)

Dessa betydligt högre prisnivåer gör att unionsmarknaden skulle vara attraktiv för de kinesiska exportörerna om antidumpningsåtgärderna skulle upphävas.

(78)

De kinesiska exporterande tillverkarnas intresse av att exportera till unionsmarknaden bekräftas också av SKB:s ständiga närvaro på unionsmarknaden. Trots de gällande åtgärderna fördubblade detta företag nästan sin export till unionen och ökade sin marknadsandel med ca 50 % mellan undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen och den aktuella översynsperioden.

(79)

Mot bakgrund av den beräknade betydande outnyttjade kapaciteten i Kina, som skulle kunna användas för export till unionen till dumpade priser, och med hänsyn till unionsmarknadens attraktionskraft och de kinesiska exportörernas prissättning på andra tredjelandsmarknader, drog kommissionen slutsatsen att det råder stor sannolikhet för att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna skulle leda till en stor volymökning av dumpad import av natriumglukonat till unionen från Kina.

(80)

De samarbetsvilliga unionstillverkarna Jungbunzlauer SA och Roquette Italia SpA stod för 100 % av unionstillverkningen.

(81)

Dessa företag anses följaktligen utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(82)

Eftersom unionsindustrin endast utgörs av två tillverkare, var det av sekretesskäl nödvändigt att indexera alla känsliga företagsuppgifter eller ange dem som intervaller.

(83)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionsmarknaden som erhållits efter kontroll av svaren på frågeformuläret från de två unionstillverkarna liksom på grundval av den totala importvolymen enligt Eurostat och kontrollerade uppgifter från den samarbetade kinesiska exporterande tillverkaren.

(84)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(85)

Förbrukningen i unionen ökade kontinuerligt, och totalt med 22 %, under skadeundersökningsperioden.

(86)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat och det kontrollerade svaret på frågeformuläret från den samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren, som svarade för 100 % av den totala importen från Kina under översynsperioden.

(87)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym och marknadsandel

(88)

Under skadeundersökningsperioden ökade importvolymen från Kina med 9 % totalt. Den ökade först med 22 % mellan 2012 och 2014 och minskade sedan med 13 % under översynsperioden. Eftersom importen från Kina endast delvis följde ökningen av unionens förbrukning var dock utvecklingen för den kinesiska marknadsandelen en annan. Den var således oförändrad under perioden 2012–2013, ökade något under 2014 (med 3 %) och minskade från 2014 till översynsperioden med 14 %. Totalt minskade den kinesiska marknadsandelen med 11 % under skadeundersökningsperioden. Såsom anges i skäl 78 lyckades den enda samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren fördubbla sin export till unionen och öka sin marknadsandel med 50 % jämfört med undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen och till dumpade priser.

(89)

Kommissionen fastställde utvecklingen för priserna på importen från Kina på grundval av uppgifter från Eurostat.

(90)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro/ton)

(91)

De genomsnittliga importpriserna sjönk totalt med 2 % under skadeundersökningsperioden. Importpriserna sjönk med 11 % under perioden 2012–2013, låg kvar på samma nivå under 2014 och steg med 9 % under översynsperioden.

(92)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren under översynsperioden genom att jämföra

(93)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som procentandel av unionsindustrins genomsnittliga viktade pris under översynsperioden. Det visade att det inte förelåg något prisunderskridande för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren under översynsperioden, även om man inte tar hänsyn till antidumpningstullarna. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren svarade dock endast för mellan 2 % och 7 % av den totala kinesiska tillverkningskapaciteten, även om den stod för 100 % av importen från Kina under översynsperioden.

(94)

Importen till unionen från andra tredjeländer än det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Marknadsandel – Andra tredjeländer

(95)

Marknadsandelen för importen från tredjeländer utgjorde som mest 2 % under skadeundersökningsperioden och mindre än 1 % under översynsperioden.

(96)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. Kommissionen utvärderade dessa indikatorer på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna.

(97)

Unionens totala tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Marknadsandel – Andra tredjeländer

(98)

Tillverkningsvolymen minskade med 10 % under perioden 2012–2013 och ökade sedan något från 2014 till översynsperioden. Totalt sett minskade tillverkningsvolymen med 6 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskning i tillverkningen förklaras av en minskning på mellan 30 % och 40 % av exportvolymerna under skadeundersökningsperioden, som endast delvis kompenserats av ökad försäljningen på hemmamarknaden, som framgår av tabell 6.

(99)

Tillverkningskapaciteten var oförändrad under hela skadeundersökningsperioden.

(100)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(101)

Unionsindustrin lyckades anpassa sig till den ökade förbrukningen i unionen genom att öka sin försäljningsvolym kontinuerligt och totalt med 23 % under skadeundersökningsperioden.

(102)

Eftersom försäljningsvolymen tätt följde den utveckling som konstaterats för unionens förbrukning var unionsindustrins marknadsandel oförändrad under perioden 2012–2014 och den ökade endast med 1 % under översynsperioden.

(103)

Den företagsinterna användningen, som var praktiskt taget konstant under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabellen nedan, påverkade inte den utveckling som konstaterats för tillverkning och kapacitetsutnyttjande.

Tabell 7

Företagsintern användning

(104)

Unionsindustrins försäljningsvolym på hemmamarknaden följde tätt utvecklingen för den inhemska förbrukningen och ökade totalt med 23 % under skadeundersökningsperioden. Detta innebär att unionsindustrin behöll en stabil marknadsandel under hela skadeundersökningsperioden.

(105)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(106)

Antalet anställda inom unionsindustrin var nästan oförändrat under hela skadeundersökningsperioden. På grund av den minskade tillverkningen och den stabila sysselsättningen minskade produktiviteten under skadeundersökningsperioden.

(107)

Undersökningen visade att, på grund av den höga graden av automatisering, skulle det inte vara möjligt för unionsindustrin att minska antalet anställda i proportion till minskningen av tillverkningen.

(108)

Såsom anges i skäl 45, visade undersökningen att importen till unionsmarknaden av natriumglukonat från Kina fortsatte till dumpade priser.

(109)

Unionsindustrin kunde dra nytta av de gällande antidumpningsåtgärderna och började återhämta sig från tidigare dumpning. Den ökade sin försäljningsvolym med 23 % och sin marknadsandel med 1 % under skadeundersökningsperioden. Återhämtningen från tidigare dumpning kan dock inte anses ha befästs, särskilt med tanke på lönsamhetens utveckling som behandlas i skäl 123. Lönsamheten var fortfarande negativ under 2012 och 2013 och blev positiv först under översynsperioden.

(110)

Unionstillverkarnas viktade genomsnittliga försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspriser i unionen och tillverkningskostnad per enhet

(111)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser sjönk med 5 % under skadeundersökningsperioden. Priserna sjönk kontinuerligt under perioden 2012–2014 och steg endast svagt under översynsperioden.

(112)

Unionsindustrins tillverkningskostnad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Tillverkningskostad per enhet

(113)

Under skadeundersökningsperioden sjönk tillverkningskostnaderna per enhet med 20 %. Detta berodde delvis på lägre priser på råvaror, vilket beskrivs närmare i skäl 114, och delvis på kostnadsbesparingar som ledde till en minskning av olika komponenter i den totala tillverkningskostnaden. Framförallt sjönk underhållskostnaderna drastiskt under skadeundersökningsperioden.

(114)

Beroende på graden av integration i tillverkningsprocessen, använde sig unionens tillverkare av antingen majs eller majsbaserad glukossirap som huvudsaklig råvara. Eftersom dessa råvaror utgör en viktig komponent i tillverkningskostnaden svarade prissänkningen på dem för mellan 25 % och 35 % av minskningen i tillverkningskostnaden under skadeundersökningsperioden. En prisökning på majs eller majsbaserad glukossirap skulle därför omedelbart kunna vända den förbättrade situation för unionsindustrin som blivit följden av den lägre tillverkningskostnaden.

(115)

Den lägre tillverkningskostnaden ledde endast till en liten sänkning av de genomsnittliga försäljningspriserna per enhet på 5 % under skadeundersökningsperioden, eftersom unionsindustrin fortfarande höll på att återhämta sig från förlusterna under tidigare perioder till följd av tidigare dumpning.

(116)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(117)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom arbetskraftskostnaderna i alla händelser endast utgör en liten del av tillverkningskostnaderna, kan detta inte anses vara någon meningsfull indikator för analysen av unionsindustrins ekonomiska situation.

(118)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lager

(119)

Lagernivåerna sjönk med 54 % under skadeundersökningsperioden.

(120)

Under översynsperioden konstaterades lagren ligga på normala nivåer.

(121)

Unionsindustrins lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(122)

Kommissionen fastställde unionstillverkarnas lönsamhet genom att uttrycka nettovinsten före skatt på försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen av den försäljningen.

(123)

Unionsindustrin gick med förlust under de två första åren av skadeundersökningsperioden och var endast nära ett nollresultat 2014. Det var inte förrän under översynsperioden som lönsamheten nådde en nivå nära, men fortfarande under, den målvinst som användes i den ursprungliga undersökningen. Det bör framhållas att denna sena förbättring berodde på lägre tillverkningskostnader, som i sin tur i stor utsträckning berodde på den gynnsamma prisutvecklingen för majs och majsbaserad glukossirap, som nämns i skäl 114. Eventuella prisökningar på dessa råvaror, som omfattas av prisfluktuationer beroende på klimat och skördar, kan därför omedelbart vända den lönsamhet som nyligen åstadkommits.

(124)

Kassaflödet, som är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet, var negativt under de två första åren och blev inte positivt förrän under andra halvan av skadeundersökningsperioden.

(125)

Det förbättrade kassaflödet uppstod dock delvis på bekostnad av investeringarna, som minskade med 65 % under skadeundersökningsperioden och som var nästan försumbara jämfört med bruttovärdet av de kapitaltillgångar som använts för att tillverka den berörda produkten. Det förbättrade kassaflödet var också resultatet av den förbättrade lönsamheten som, såsom förklaras i skäl 123, till stor del berodde på den gynnsamma prisutvecklingen för majs och majsbaserad glukossirap. Eventuella prisökningar på dessa råvaror, som omfattas av prisfluktuationer beroende på klimat och skördar, kan därför omedelbart vända den förbättrade kassaflödessituationen.

(126)

Det bör också noteras att de låga nivåerna när det gäller investeringar och underhållskostnader (se skäl 113), även om de temporärt förbättrar kassaflödet och lönsamheten, inte är hållbara på lång sikt eftersom de i slutändan kommer att leda till försämrade tillverkningsanläggningar. Detta kan i sista hand inverka på tillverkningskostnaderna och effektiviteten i tillverkningsprocessen. I alla händelser kan de nödvändiga investeringarna och underhållskostnaderna endast skjutas upp till senare med en försenad negativ effekt på kassaflödet och lönsamheten.

(127)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Den var negativ under de första två åren av skadeundersökningsperioden och blev positiv först under översynsperioden. Eftersom räntabiliteten och lönsamheten är högt korrelerade skadeindikatorer, var den förbättrade räntabiliteten ett direkt resultat av den förbättrade lönsamheten. Den förbättrade räntabiliteten var därför också till stor del resultatet av den gynnsamma prisutvecklingen för majs och majsbaserad glukossirap, såsom nämns i skäl 123. Eventuella prisökningar på dessa råvaror, som omfattas av prisfluktuationer beroende på klimat och skördar, kan därför omedelbart försämra den förbättrade räntabilitet som nyligen uppnåtts.

(128)

Unionsindustrin har tillfört ett absolut minimum av nytt kapital när det gäller natriumglukonatverksamheten, genom att minska sina investeringar till nästan försumbara belopp, vilket nämns i skälen 125 och 126. Därför gick det inte att analysera förmågan att anskaffa kapital.

(129)

Försäljningsvolymen och marknadsandelen utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden då unionsindustrin lyckades anpassa sig till ökningen i förbrukningen. Detta hindrade dock inte att tillverkningen och kapacitetsutnyttjandet minskade under skadeundersökningsperioden.

(130)

De skadeindikatorer som hänger samman med unionsindustrins ekonomiska resultat (lönsamhet, kassaflöde, räntabilitet) var negativa eller i bästa fall nära noll under de tre första åren av skadeundersökningsperioden och blev positiva först under översynsperioden, med undantag för kassaflödet som blev positivt redan 2014.

(131)

Den positiva utvecklingen när det gäller lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet kan dock inte anses vara stabil, eftersom den inträffade först i slutet av skadeundersökningsperioden (kassaflöde) och under översynsperioden (lönsamhet och räntabilitet). Dessutom berodde den positiva nivån för alla tre indikatorerna under översynsperioden till stor del på de minskade kostnaderna för de viktigaste råvarorna (majs och majsbaserad glukossirap), som är föremål för fluktuationer, vilket nämns i skälen 123, 125 och 127, och besparingar när det gäller kapitalinvesteringar och underhållskostnader som inte är hållbara på lång sikt (se skäl 126). Den lönsamhet som uppnåddes under översynsperioden var dessutom fortfarande lägre än den målvinst som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(132)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin börjat återhämta sig från tidigare dumpning under översynsperioden och att den inte har lidit väsentlig skada under översynsperioden i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Undersökningen visade dock också att unionsindustrins ekonomiska resultat var otillräckliga för att säkerställa långsiktig lönsamhet.

(133)

För att bedöma sannolikheten för att skadan återkommer beaktades flera faktorer, närmare bestämt tillverkningskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, de kinesiska exporterande tillverkarnas exportvolymer till andra tredjelandsmarknader, priserna på den kinesiska exporten till andra tredjelandsmarknader, priserna på den kinesiska hemmamarknaden, unionsmarknadens attraktionskraft och resultaten av den ursprungliga undersökningen.

(134)

Såsom konstateras i skäl 51 uppgick den outnyttjade kinesiska kapaciteten till mellan 600 000 och 700 000 ton under översynsperioden, vilket är cirka 30 gånger så mycket som förbrukningen i unionen, som uppgick till mellan 16 000 och 22 000 ton. Även om en del av denna outnyttjade kapacitet skulle komma att användas för en potentiellt ökad efterfrågan i Kina eller i andra tredjeländer skulle, såsom anges i skäl 52, en betydande outnyttjad kapacitet fortfarande vara tillgänglig för export till unionen.

(135)

Såsom anges i skäl 54 ökade exportvolymerna från Kina till andra tredjeländer kraftigt. Exporten till andra tredjeländer ökade med 45 % mellan 2012 och 2014 uppgick den till ca 116 000 ton. Detta är mer än sex gånger unionens förbrukning under samma period.

(136)

Under översynsperioden var det genomsnittliga priset för Kinas export till andra tredjeländer mellan 20 % och 40 % lägre än unionsindustrins genomsnittliga pris, vilket konstateras i skäl 76. Beroende på vilken metod som används var, såsom fastställs i skälen 64 och 69, de kinesiska exporterande tillverkarnas dumpningsmarginaler till andra tredjeländer högre än 70 % eller minst ca 50 %. Med ledning av uppgifterna från den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgick dumpningsmarginalen till 8,3 %, såsom anges i skäl 70.

(137)

Såsom konstateras i skälen 75 och 76 låg det genomsnittliga priset på unionsmarknaden mellan 27 % och 35 % högre än det genomsnittliga priset på hemmamarknaden i Kina och mellan 20 % och 40 % högre än det genomsnittliga kinesiska exportpriset till andra tredjelandsmarknader under översynsperioden. Prisnivåerna till andra tredjeländer för den enda samarbetsvilliga kinesiska exportören under översynsperioden var mellan 20 % och 30 % lägre än unionsindustrins prisnivåer.

(138)

Mot bakgrund av detta kan slutsatsen dras att unionsmarknaden är mycket attraktiv prismässigt sett jämfört med både den kinesiska hemmamarknaden och tredjelandsmarknader. Unionsmarknadens attraktionskraft bekräftas av att SKB ökat sin närvaro. Företaget har fördubblat sin exportvolym och ökat sin marknadsandel med 50 %, vilket konstateras i skäl 78.

(139)

Om åtgärderna skulle upphävas är det därför sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna kommer att återuppta sin export eller börja exportera betydande kvantiteter till unionen till dumpade priser, som sannolikt skulle underskrida unionsindustrins priser (med mellan 20 % och 40 % att döma av den prissättning som konstaterats för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i andra tredjeländer). Det är troligt att prissättningen skulle vara densamma som eller liknande den som konstaterats i andra tredjeländer, eftersom detta skulle göra det möjligt för de kinesiska exporterande tillverkarna att (åter)vinna marknadsandelar på unionsmarknaden. Framförallt är natriumglukonat en råvara för vilken priset är den långt viktigaste och mest avgörande faktorn.

(140)

För att bedöma den sannolika inverkan på unionsindustrins situation av ökade volymer av lågprisimport från Kina om åtgärderna skulle upphävas, analyserades även utvecklingen under den skadeundersökningsperiod som beaktades i den ursprungliga undersökningen. Det konstaterades att under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen underskred importen från Kina unionsindustrins försäljningspriser med mellan 13 % och 29 %. Importvolymen från Kina ökade med 77 % under den skadeundersökningsperiod som beaktades i den ursprungliga undersökningen, vilket i absoluta termer motsvarade en ökning med 1 774 ton (från 2 291 ton 2005 till 4 095 ton under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen). Denna ökning ansågs vara betydande och ledde framför allt till en minskning av lönsamheten för unionsindustrin med 80 % liksom en minskning av dess försäljningsvolym med 20 %. På grundval av detta konstaterades vid den ursprungliga undersökningen att unionsindustrin lidit väsentlig skada.

(141)

I det sannolika scenariot att betydande importvolymer från Kina till låga dumpade priser skulle komma in på unionsmarknaden om åtgärden skulle upphävas, är det troligt att unionen kommer att reagera på ett liknande sätt som konstaterades vid den ursprungliga undersökningen och att ökade importvolymer från Kina till priser som är betydligt lägre än unionsindustrins priser därför kommer att ha liknande effekter som i den ursprungliga undersökningen. Med tanke på den mycket priskänsliga marknaden för denna produkt och de betydligt lägre prisnivåerna på andra tredjelandsmarknader, är det troligt att unionen skulle tvingas att minska sina försäljnings- och tillverkningsvolymer och sänka sina priser, vilket skulle inverka negativt på lönsamheten. Denna produkts priskänslighet skulle förvärra effekterna av en eventuell prispress på unionsmarknaden. Därför skulle den förbättring för unionsindustrin som konstaterades först under översynsperioden raderas och unionsindustrins ekonomiska situation skulle troligen försämras kraftigt.

(142)

En annan indikation på den potentiella effekten av en ökning av lågprisimporten från Kina på unionsindustrin om åtgärderna skulle upphävas är den situation som unionsindustrin står inför när det gäller dess export till andra tredjeländer. I dessa länder, där inga antidumpningsåtgärder är i kraft och där importen från Kina konstaterats vara dumpad, minskade unionsindustrins exportvolymer med mellan 30 % och 40 %.

(143)

På grundval av ovanstående, drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle upphävas.

(144)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett införande av antidumpningsåtgärder för import av natriumglukonat med ursprung i Kina efter resultaten i denna översyn vid giltighetstidens utgång inte skulle ligga i unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas, användarnas och grossisternas intressen. Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(145)

Unionsindustrins ekonomiska situation förbättrades efter införandet av antidumpningsåtgärder 2010.

(146)

Undersökningen visade dock att unionsindustrin fortfarande är sårbar, såsom anges i skälen 131 och 132.

(147)

Om åtgärderna skulle upphävas är det därför troligt att skadan skulle återkomma, eftersom unionsindustrin kommer att förlora kunder och stå inför en prispress som gynnar de kinesiska exporterande tillverkare som förväntas öka importvolymerna till låga dumpade priser. En liknande situation har konstaterats i andra tredjeländer, vilket nämns i skäl 142.

(148)

Om åtgärderna bibehålls kommer dock unionsindustrin att kunna fortsätta sin återhämtning från tidigare dumpning och befästa sin situation.

(149)

Inledningsvis kontaktades fyra kända icke-närstående importörer. Två besvarade frågeformuläret. De svarade för mellan 30 % och 50 % av importen från Kina under översynsperioden och stödde inte åtgärderna.

(150)

Det konstaterades att natriumglukonat utgjorde mindre än 5 % deras omsättning. Dessutom var båda importörerna lönsamma totalt sett liksom när det gäller deras natriumglukonatverksamhet.

(151)

På grundval av detta ansåg kommissionen att de eventuella verkningarna av fortsatta åtgärder för importörerna kommer att vara begränsade.

(152)

Frågeformulär sändes till åtta kända användare. Endast en användare som inte var positiv till åtgärderna svarade.

(153)

Under översynsperioden importerade inte den samarbetsvilliga användaren från Kina, eftersom den köpte sitt natriumglukonat uteslutande från en av unionstillverkarna. För denna användare utgjorde natriumglukonat mindre än 5 % av kostnaderna för att tillverka slutprodukten innehållande natriumglukonat. Dessutom svarade natriumglukonatverksamheten för mindre än 20 % av företagets totala omsättning under översynsperioden. Denna användare konstaterades också totalt sett ha en lönsamhet. Mot bakgrund av de begränsade verkningar som prisfluktuationer för natriumglukonat kan ha på tillverkningskostnaden väntas de eventuella verkningarna av fortsatta åtgärder för denna användare vara begränsade.

(154)

Med tanke på slutsatsen när det gäller den samarbetsvilliga användaren och det begränsade samarbetet från användarnas sida, drog kommissionen slutsaten att de eventuella verkningarna för användarna av fortsatta åtgärder kommer att vara begränsade.

(155)

Fem grossister gav sig till känna genom att lämna in svar på frågeformuläret. Tre av dem stödde åtgärderna, medan de två övriga inte uttryckte någon ståndpunkt. Alla fem grossisterna köpte natriumglukonat från en unionstillverkare och importerade inte den berörda produkten från Kina. Verksamheten med natriumglukonat svarade för en försumbar del av den totala omsättningen för alla företagen under skadeundersökningsperioden.

(156)

På grundval av detta ansåg kommissionen att de eventuella verkningarna av fortsatta åtgärder för grossisterna förmodligen kommer att vara försumbara.

(157)

Mot denna bakgrund fastslog kommissionen att det inte fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla åtgärderna beträffande import av natriumglukonat med ursprung i Kina.

(158)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter. Ingen av parterna inkom med synpunkter efter meddelandet av uppgifter.

(159)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder för import av natriumglukonat med ursprung i Kina, som infördes genom kommissionens förordning (EU) nr 377/2010 (7), bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(160)

I syfte att minimera riskerna för kringgående på grund av de stora skillnaderna i tullsatser, anses det att det i detta fall behövs särskilda åtgärder för att se till att antidumpningstullarna tillämpas korrekt.

(161)

Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(162)

Om exportvolymen från de företag som beviljats en lägre individuell tullsats skulle öka väsentligt efter införandet av åtgärderna i fråga, skulle en sådan volymökning i sig kunna betraktas som en förändring i handelsmönstret på grund av införandet av åtgärder enligt artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. En sådan undersökning kan bland annat omfatta behovet att avlägsna individuella tullsatser och som ett resultat av det införande av en landsomfattande tull.

(163)

Denna förordning är förenlig med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/24

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 616/2007 (2) öppnades årliga tullkvoter för import av fjäderfäkött med ursprung i Brasilien, Thailand och andra tredjeländer.

(2)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 1–7 januari 2017 för delperioden 1 april–30 juni 2017 överskrider för vissa kvoter de kvantiteter som är tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importlicenser kan utfärdas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(3)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importrättigheter som lämnades in under perioden 1–7 januari 2017 för delperioden 1 april–30 juni 2017 överskrider, för vissa kvoter, de kvantiteter som är tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importrättigheter kan tilldelas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EG) nr 1301/2006 jämförd med artikel 7.2 i samma förordning, som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(4)

För att säkerställa att åtgärden blir effektiv bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/27

(1)

På grundval av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2080 (3) inleddes försäljning av skummjölkspulver genom anbudsinfordran.

(2)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den tredje delanbudsinfordran bör det inte fastställas ett lägsta försäljningspris.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/28

(1)

Under 2010 fick kommissionen information av en medborgare om att Nederländerna hade genomfört en statlig stödåtgärd till förmån för den professionella fotbollsklubben Willem II i Tilburg. Klagomålet registrerades under nummer SA.31122. Under 2010 och 2011 mottog kommissionen också klagomål rörande åtgärder till förmån för andra professionella fotbollsklubbar i Nederländerna: MVV i Maastricht, FC Den Bosch i 's-Hertogenbosch, PSV i Eindhoven och NEC i Nijmegen. I en skrivelse till kommissionen daterad den 2 september 2011 lämnade Nederländerna kompletterande information om stödet till Willem II.

(2)

Genom en skrivelse av den 6 mars 2013 underrättade kommissionen Nederländerna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget avseende åtgärderna till förmån för Willem II, NEC, MVV, PSV och FC Den Bosch.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet (nedan kallat beslutet om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter på åtgärderna.

(4)

Nederländerna inkom med synpunkter inom ramen för förfarandet om åtgärden till förmån för Willem II i skrivelser daterade den 31 maj 2013 och den 12 november 2013. Nederländerna har också besvarat en begäran om kompletterande upplysningar i en skrivelse daterad den 11 februari 2014.

(5)

Kommissionen har mottagit synpunkter på åtgärden till förmån för Willem II från en berörd part: kommunen Tilburg (nedan kallad kommunen). Dessa har vidarebefordrats till Nederländerna, som kommenterade dem i en skrivelse av den 12 november 2013 samt vid ett möte den 20 mars 2014.

(6)

Efter beslutet om att inleda förfarandet har granskningarna rörande de olika klubbarna i samförstånd med Nederländerna genomförts separat. Granskningen av Willem II har erhållit ärendenummer SA.40168.

(7)

Det nationella fotbollsförbundet Koninklijke Nederlandse Voetbal Bond (nedan kallat KNVB) är en paraplyorganisation för fotbollsklubbar på professionell nivå och amatörnivå. Den professionella fotbollen i Nederländerna är indelad i ett system med två ligor. Säsongen 2014/2015 fanns det 38 professionella klubbar, av vilka 18 spelade i den högsta ligan (eredivisie) och 20 i den lägre (eerste divisie).

(8)

Willem II grundades 1898 och har varit en professionell fotbollsklubb sedan den professionella fotbollen introducerades i Nederländerna 1954. Willem II spelar sina hemmamatcher på Koning Willem II Stadion (nedan kallad stadion) i Tilburg. 2010/2011 flyttades Willem II ned från den högsta ligan till den lägre. 2012 flyttades klubben upp igen, men sedan återigen ned 2013. År 2014 flyttades den upp till den högsta ligan igen. 2005/2006 var den senaste säsongen då Willem II spelade i en europeisk turnering (Uefa-cupen).

(9)

Willem II:s nuvarande juridiska form är Willem II Tilburg B.V. Företaget Willem II Tilburg B.V. (nedan kallat Willem II) är mottagare av åtgärden. Det ägs av stiftelsen Stichting Beheer Betaald Voetbalorganisatie Willem II Tilburg. Det finns också en separat förening (Vereniging) med namnet Willem II. Willem II är ett medelstort företag som hade 53 anställda 2012. Räkenskapsåret 2008/2009 var omsättningen 11,4 miljoner euro och räkenskapsåret 2009/2010 omsatte företaget 9,9 miljoner euro.

(10)

2004 ingick kommunen och Willem II ett avtal, vilket innebar att kommunen övertog hela äganderätten (3) till stadion och hyrde ut denna till Willem II. Enligt hyreskontraktet skulle Willem II betala en årlig hyra på 1 001 731 euro plus moms och rörliga kostnader till kommunen. Hyresbeloppet grundade sig på investeringskostnaderna, en avskrivningstid på 30 år och den räntesats på 5,5 % som kommunen tillämpade vid den tidpunkt då avtalet ingicks. Villkoren i det 30-åriga hyresavtalet utformades med målet att utnyttjandet av stadion skulle bli budgetneutralt för kommunen. I punkt 51 i beslutet om att inleda förfarandet angav kommissionen att de parametrar som slogs fast vid denna tidpunkt innebar att Willem II betalade en hyra som täckte alla kostnader och att inget driftsstöd därför skulle utgå till fotbollsklubben. Hyran låg ungefär på samma nivå som för andra hyrestagare, om än något över genomsnittet. Under åren 2004–2008 klarade Willem II att betala hyran.

(11)

Under fotbollssäsongen 2009/2010 fick Willem II ekonomiska problem, och i maj 2010 meddelade klubben att den var konkursmässig. Kommunen, som tidigare hade avstått från hyran för 2009, beslutade den 31 maj 2010 att sänka hyran och övriga kostnader med retroaktiv verkan till 2004. Följden av detta beslut var att det årliga belopp som fotbollsklubben skulle betala under en sexårsperiod minskade med 0,4 miljoner euro, vilket resulterade i att Willem II erhöll 2,4 miljoner euro – i två delbetalningar – från vilket belopp den utestående hyran för 2009 drogs. Ett nytt hyresavtal som ersatte 2004 års avtal ingicks den 31 oktober 2011.

(12)

Kommunens beslut den 31 maj 2010 var förenat med villkoret att Willem II skulle fullgöra sina skyldigheter enligt en omstruktureringsplan som syftade till att återställa Willem II:s långsiktiga lönsamhet. Denna plan innehöll krav på finansiell kvartalsrapportering, en balanserad budget nästa fotbollssäsong, att klubben skulle finna ett sätt att rensa sin balansräkning, att det nationella fotbollförbundets normer för spelarlöner skulle följas samt att en ny ledning skulle tillsättas och en ny övervakningsstruktur utarbetas. De åtgärder som Willem II vidtog för att tillgodose dessa krav ansågs senare tillfredsställande av kommunen, som därför gjorde den andra delutbetalningen av de 2,4 miljonerna euro.

(13)

Nederländerna anmälde inte sin avsikt att tillföra Willem II 2,4 miljoner euro till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Kommissionen informerades heller inte om det beslut som fattades 2009 att avstå från den årliga hyran under säsongen 2009/2010.

(14)

Nederländerna har ifrågasatt effekterna på den inre marknaden av stöd till klubbar som inte spelar fotboll på europeisk nivå. Professionella fotbollsklubbar anses dock vara företag, och omfattas av kontroll av statligt stöd. Fotbollen är en förvärvsverksamhet där tjänster utförs mot ersättning. Den höga grad av professionalitet som har utvecklats inom fotbollen har ökat dess ekonomiska betydelse (4).

(15)

Professionella fotbollsklubbar bedriver ekonomisk verksamhet på många andra plan än genom att delta i fotbollsturneringar: de är verksamma på marknaden för spelarövergångar och de ägnar sig åt reklam, sponsring, produktförsäljning och mediatäckning. Stöd till en professionell fotbollsklubb förstärker dess ställning på alla dessa marknader, och de flesta av dessa omfattar flera medlemsstater. Om statliga medel används för att ge en professionell fotbollsklubb en selektiv fördel är det därför, oavsett i vilken liga klubben spelar, troligt att detta stöd kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget (5).

(16)

I beslutet om att inleda förfarandet drog kommissionen den preliminära slutsatsen att kommunen hade gett Willem II en selektiv fördel med hjälp av statliga medel, och att den således hade beviljat fotbollsklubben stöd. Kommissionen framhöll också att det är sannolikt att stödåtgärder till professionella fotbollsklubbar snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(17)

I beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att Willem II befann sig i ekonomiska svårigheter vid den tidpunkt då stödet beviljades. För att kunna avgöra om stödet var förenligt med riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (6) (nedan kallade riktlinjerna) begärde kommissionen information om huruvida alla krav i riktlinjerna var uppfyllda.

(18)

Kommissionen kunde framför allt inte verifiera om villkoren i punkterna 34–37 i riktlinjerna om omstruktureringsplanens art och innehåll hade uppfyllts. Kommissionen kunde inte heller kontrollera om de kompenserande åtgärder som avses i punkterna 38–42 hade vidtagits. Vidare måste det visas att stödet hade begränsas till vad som var absolut nödvändigt, att stödmottagaren själv hade bidragit till omstruktureringen i tillräcklig omfattning och att engångsvillkoret var uppfyllt.

(19)

Nederländerna höll inte med om att åtgärden att omstrukturera hyresavtalet för stadion utgjorde statligt stöd. Enligt Nederländerna hade kommunen i egenskap av ägare till stadion tillämpat marknadsmässiga villkor och handlat i enlighet med principerna om en fordringsägare i en marknadsekonomi och en privat investerare i en marknadsekonomi genom att befria den huvudsakliga användaren av stadion från hyra 2009 och sänka hyran och förändra andra avtalsförpliktelser med retroaktiv verkan 2010. Om Willem II hade försatts i konkurs skulle klubben ha förlorat sin licens att spela professionell fotboll. Kommunen skulle ha belastats med en fotbollsstadion som bara kunde användas för annan verksamhet till betydande investeringskostnader. Nederländerna hävdade att den lägre hyran var i linje med hyresnivån för andra stadion på andra platser och att den därför var marknadsmässig.

(20)

I andra hand framhöll Nederländerna att även om åtgärden skulle utgöra stöd skulle den vara förenlig med den inre marknaden. Dessa argument grundade sig för det första på en skrivelse från kommissionen till Nederländerna den 11 juli 2002 om idrottsinfrastruktur. I denna skrivelse redogjorde kommissionen för vilka villkor som skulle vara uppfyllda för att den skulle anse att finansiering av idrottsinfrastruktur inte utgjorde statligt stöd. För det andra grundade sig argumenten på riktlinjerna och artikel 107.3 c i fördraget.

(21)

När det gäller omstruktureringen av Willem II beskrev Nederländerna klubbens ekonomiska situation. Räkenskapsåret 2008/2009 (7) gjorde Willem II en förlust på 3,9 miljoner euro och hade en omsättning på 11,4 miljoner euro. Dess egna kapital [eigen vermogen] minskade från 4,1 till 0,2 miljoner euro. 2009/2010 (8) var förlusten 4,4 miljoner euro och omsättningen 9,9 miljoner euro. Trots tillskottet på 2,4 miljoner euro från kommunen minskade det egna kapitalet ytterligare, från 0,2 till – 2,1 miljoner euro.

(22)

Alla professionella nederländska fotbollsklubbar behöver ha licenser från KNVB, vilka de får på vissa villkor. Ett av dessa villkor enligt systemet rör klubbens finansiella sundhet. Klubbarna måste lämna in finansiella rapporter senast den 1 november, den 1 mars och den 15 juni varje säsong, av vilka bland annat deras aktuella finansiella situation och budgeten för nästa säsong framgår. På grundval av dessa rapporter placeras klubbarna in i tre kategorier (1: otillfredsställande, 2: tillfredsställande och 3: god). Klubbar som tillhör kategori 1 kan åläggas att presentera planer för hur de ska förbättra sin ekonomi och nå kategori 2 eller 3. Om en klubb inte följer sin plan kan KNVB använda sanktioner, däribland en officiell varning, sänkta matchpoäng och i värsta fall indragning av licensen. En professionell fotbollsklubb i Nederländerna förlorar sin licens om den går i konkurs. Om en efterföljare till klubben bildas får denna inte tillträde till de professionella fotbollsligorna direkt, utan måste börja i den näst högsta amatörligan. Willem II:s svårigheter innebar att klubben riskerade att bli av med sin licens för professionell fotboll. Klubben flyttades ned till kategori 1 2010.

(23)

Nederländerna ansåg att kommunens beslut att tilldela Willem II 2,4 miljoner euro mot bakgrund av dessa svårigheter var förknippat med ett antal villkor som framgick av den omstruktureringsplan som Willem II hade utarbetat (9). Planen syftade till att skapa en sund finansiell ställning inom 3 år. Ett annat syfte var att uppfylla KNVB:s krav för uppflyttning till kategori 2 (tillfredsställande) vid utgången av räkenskapsåret 2012/2013. KNVB flyttade klubben till denna kategori redan i december 2011.

(24)

Omstruktureringsplanen inbegrep en ny ledning samt minskningar av personalen och antalet spelare. Antalet kontrakterade spelare skulle minskas, flera spelare skulle förflyttas, befintliga kontrakt skulle förlängas med lägre betalning, nya kontrakt skulle antingen ingås utan övergångsersättningar eller så skulle man hyra spelare från andra klubbar. Målet med planen var att minska kostnaderna för personal och spelare från 77 % till högst 55 %.

(25)

Nio privata företag hade gått med på att låna Willem II sammanlagt 2,25 miljoner euro 2009, när de ekonomiska problemen uppstod. 2010 kunde de övertalas att förlänga lånens löptid, avstå från att driva in sina fordringar till dess att Willem II:s likviditet hade återställts och godta lägre ränta på dessa fordringar. Sex av företagen gick ännu längre och skrev ned sina fordringar med 10 %. Syftet med omstruktureringsplanen var att Willem II:s verksamhet inom tre år skulle resultera i en måttlig vinst. Planen visade sig vara realistisk. Willem II genererade vinster på cirka 0,3 miljoner euro 2010/2011 och 2011/2012 samt en mindre vinst 2012/2013. Klubbens egna kapital ökade till -1,4 miljoner euro per den 30 juni 2012, till -1,3 per den 30 juni 2013 och var positivt räkenskapsåret 2013/2014.

(26)

Kommunen framförde synpunkter under förfarandet som på det stora hela var identiska med Nederländernas. Kommunen lämnade också specifika upplysningar om Willem II:s ekonomiska situation 2009 och tillställde kommissionen en studie gjord av Deloitte Financial Advisory Services i november 2013 om kostnaderna för de olika alternativ som kommunen hade 2010, som stöd för sitt synsätt att de åtgärder som beslutades 2009 och 2010 var rationella.

(27)

Enligt artikel 107 i fördraget är statligt stöd sådant stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att ge en ekonomisk fördel till vissa företag eller viss produktion, i den utsträckning stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Villkoren i artikel 107.1 i fördraget är kumulativa och för att en åtgärd ska betraktas som statligt stöd måste således alla villkor uppfyllas.

(28)

På grundval av beslutet om att inleda förfarandet ska kommissionen bedöma om kommunens beslut 2009 att befria Willem II från hyra för stadion och kommunens beslut i maj 2010 att sänka hyran och andra kostnader för användningen av stadion med retroaktiv verkan utgör statligt stöd. Kommissionen konstaterar att de båda åtgärderna är intimt förknippade med varandra vad gäller kronologin, syftet och Willem II:s situation vid tidpunkten i fråga, och därför bör bedömas tillsammans.

(29)

Båda åtgärderna beslutades av kommunen och har direkta finansiella konsekvenser för dess budget. Därmed inbegriper de användning av statliga medel. Transferering av statliga medel kan anta många former, såsom direkta bidrag, lån, garantier, direkta investeringar i företag och naturaförmåner. Att avstå från intäkter som staten annars skulle ha haft utgör också en transferering av statliga medel.

(30)

Åtgärderna måste ge Willem II en ekonomisk fördel som klubben inte hade fått under normala marknadsförhållanden. Nederländerna och kommunen hävdar att kommunen handlade i enlighet med principerna om en fordringsägare i en marknadsekonomi och en privat investerare i en marknadsekonomi och därmed inte gav Willem II någon fördel. Kommissionen håller inte med om detta, av följande skäl:

(31)

När ett företags ekonomiska situation förbättras till följd av en statlig åtgärd kan man anta att det föreligger en fördel. För att bedöma detta bör man jämföra företagets ekonomiska situation efter åtgärden med den ekonomiska situation det skulle ha befunnit sig i om åtgärden inte hade vidtagits. Om åtgärden inte hade vidtagits skulle klubbens ekonomiska svårigheter ha bestått. Den skulle ha riskerat att gå i konkurs och flyttas ned till den lägre ligan. Det råder inga tvivel om att Willem II:s ekonomiska situation förbättrades markant som en följd av de granskade åtgärderna.

(32)

Detta skulle inte utgöra en otillbörlig fördel om kommunen kan visa att den handlade i enlighet med principerna om en fordringsägare i en marknadsekonomi och en privat investerare i en marknadsekonomi. Kommissionen noterar att kommunen hade förvärvat full äganderätt till stadion 2004. Detta köp genomfördes till ett pris som motsvarade stadions ekonomiska värde, vilket hade fastställts med hjälp av extern expertis. Kommunen ingick hyresavtalet med Willem II 2004 fullt medveten om att stadion inte var en multifunktionell arena, utan en fotbollsstadion som bara användes av Willem II och som bara i begränsad omfattning kunde användas för annat än fotboll. Därför visste kommunen att en förutsättning för att stadion skulle utnyttjas var att Willem II kunde fortsätta att betala hyran och de övriga kostnader som angavs i avtalet. En investerare i en marknadsekonomi skulle antingen inte ha tagit denna risk alls eller endast i utbyte mot en motsvarande vinstmarginal och försäkringar om att användaren inte kunde gå i konkurs.

(33)

När kommunen 2010 informerade kommunfullmäktige om att Willem II var konkursmässigt fann den också att utnyttjandet av stadion sedan 2004 bara hade varit kostnadsneutralt för den. Men medan hyresavtalet från 2004 inte genererade en rimlig vinst gjordes ändringen av hyresvillkoren med retroaktiv verkan 2010 i vetskap om att utnyttjandet sedan 2004 skulle medföra en förlust. Därmed är det uteslutet att beslutet att sänka hyran 2010 skulle vara förenligt med principen om den marknadsekonomiska investeraren. Ingen kommersiell aktör skulle gå med på retroaktiva förändringar av en hyra som gjorde att det inte fanns några utsikter till avkastning på investerat kapital.

(34)

Nederländerna och kommunen hävdar emellertid också att kommunens beslut att lätta klubbens skuldbörda var förenligt med principen om en fordringsägare i en marknadsekonomi. I det sammanhanget hänvisar de till att flera stora fordringsägare avstod från delar av sina fordringar på Willem II. De hänvisar också till det avsnitt i beslutet om att inleda förfarandet där kommissionen drog slutsatsen att Arnhems kommuns åtgärder till förmån för fotbollsklubben Vitesse inte utgjorde statligt stöd.

(35)

Här vill kommissionen först framhålla att besluten 2009 att befria Willem II från hyra för stadion och 2010 att sänka hyran och andra kostnader för användningen av stadion med retroaktiv verkan inte fattades samtidigt med att andra fordringsägare vidtog motsvarande åtgärder. Vidare beviljade kommunen Willem II ett belopp på 2,4 miljoner euro, mer än dubbelt så mycket som dess fordran på Willem II för ett års hyra. Kommunen krävde visserligen att Willem II skulle förhandla med andra fordringsägare för att rensa sin balansräkning, men utan att sätta upp några villkor för dessa förhandlingar som motsvarade villkoren för dess egna åtgärder. Argumentet att en konkursmässig professionell fotbollsklubb skulle förlora sin licens och att kommunen hade belastats med en fotbollsstadion som bara kunde användas för annan verksamhet till betydande investeringskostnader är inte heller övertygande. Vid en konkurs kunde en efterföljare till klubben bildas och använda stadion. Denna skulle visserligen inte få tillträde till de professionella fotbollsligorna direkt, utan måste börja i den näst högsta amatörligan, men den skulle ha utsikter att kunna använda stadion och inom överskådlig framtid ta sig upp till den professionella ligan, och därmed bidra till hyresintäkterna för stadion.

(36)

Nederländerna hänvisade också till kommissionens skrivelse av den 11 juli 2002, i vilken kommissionen redogjorde för vilka villkor som skulle vara uppfyllda för att den skulle anse att finansiering av idrottsinfrastruktur inte utgjorde statligt stöd. Dessa villkor inbegriper att arenan ska ha en multifunktionell karaktär, att tillgången till den inte ska vara diskriminerande och att brukaravgifterna ska vara rimliga.

(37)

I detta fall kan dessa iakttagelser emellertid inte leda till slutsatsen att Willem II inte fick en otillbörlig fördel. Man kan faktiskt ifrågasätta om argumenten i skrivelsen från den 11 juli 2002 fortfarande är relevanta, mot bakgrund av att domstolen i sin rättspraxis har ansett att offentliga investeringar i infrastruktur som görs tillgänglig för användning av allmänheten utgör statligt stöd (10). I det här fallet är emellertid det avgörande att kommunen och Willem II 2004 ingick ett avtal i vilket de kom överens om en årshyra på 1 001 731 euro. Om betalningen av denna hyra först ställs in i samförstånd med kommunen och hyresbeloppet sedan sänks med retroaktiv verkan ger kommunen Willem II en ekonomisk fördel som klubben normalt inte skulle ha haft och som en privat aktör hur som helst normalt inte skulle ha gett.

(38)

Av dessa skäl är inte kommissionen övertygad om att kommunen handlade som en marknadsekonomisk aktör i egenskap av investerare eller fordringsägare eller bådadera. Därför drar den slutsatsen att kommunen gav finansiellt stöd för att undvika en konkurs för Willem II, vilket en privat marknadsaktör inte skulle ha gjort och vilket således utgör en fördel.

(39)

Nederländerna har ifrågasatt effekterna på den inre marknaden av stöd till klubbar som inte spelar fotboll på europeisk nivå. Såsom framhålls i skäl 14 påminner kommissionen om att professionella fotbollsklubbar betraktas som företag och omfattas av kontroll av statligt stöd. Fotbollen är en förvärvsverksamhet där tjänster utförs mot ersättning. Den höga grad av professionalitet som har utvecklats inom fotbollen har ökat dess ekonomiska betydelse.

(40)

Willem II är också en potentiell deltagare i europeiska fotbollsturneringar, och har tidigare faktiskt deltagit i en sådan. I egenskap av en professionell fotbollsklubb bedriver Willem II ekonomisk verksamhet på många andra plan än genom att delta i fotbollsturneringar: den är verksam på marknaden för spelarövergångar och den ägnar sig åt reklam, sponsring, produktförsäljning och mediatäckning. Stöd till en professionell fotbollsklubb förstärker dess ställning på alla dessa marknader, och de flesta av dessa omfattar flera medlemsstater. Om statliga medel används för att ge en professionell fotbollsklubb en selektiv fördel är det därför såsom anges i skäl 15, oavsett i vilken liga klubben spelar, troligt att detta stöd kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(41)

Kommissionen måste bedöma om stödåtgärden till förmån för Willem II kan anses vara förenlig med den inre marknaden. Inga av de undantag som anges i artikel 107.2 i fördraget är tillämpliga på stödåtgärderna i fråga. När det gäller undantagen i artikel 107.3 i fördraget noterar kommissionen att inga av de nederländska regionerna omfattas av undantaget i artikel 107.3 a. Stödåtgärden i fråga kan inte heller anses främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller avhjälpa en allvarlig störning i den nederländska ekonomin, såsom avses i artikel 107.3 b. Stödåtgärden kan inte heller anses främja kultur eller bevara kulturarvet i den mening som avses i artikel 107.3 d.

(42)

När det gäller undantaget i artikel 107.3 c i fördraget för stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter kan sådant stöd vara förenligt om det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(43)

För sin bedömning av stödåtgärderna i enlighet med artikel 107.3 c i fördraget har kommissionen utfärdat ett antal förordningar, ramar, riktlinjer och meddelanden om stödformer och såväl övergripande stöd som stöd till vissa sektorer. Med tanke på att Willem II hade ekonomiska problem vid den tidpunkt då åtgärderna vidtogs och att stödet beviljades av kommunen i syfte att komma till rätta med dessa problem är det lämpligt att bedöma om kriterierna i riktlinjerna (11) är tillämpliga och uppfyllda.

(44)

I juli 2014 offentliggjorde kommissionen nya riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (12). Dessa riktlinjer är emellertid inte tillämpliga på detta icke anmälda stöd som beviljades 2009 och 2010. Enligt punkt 137 i de nya riktlinjerna skulle de endast omfatta undsättnings- eller omstruktureringsstöd som beviljas utan kommissionens godkännande om stödet, eller en del av det, beviljades efter det att riktlinjerna offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Enligt punkt 138 i de nya riktlinjerna ska kommissionen i alla andra fall företa granskningen på grundval av de riktlinjer som var tillämpliga när stödet beviljades, således i detta fall de riktlinjer som gällde före 2014.

(45)

Enligt punkt 10 a i riktlinjerna anses ett företag med begränsat personligt ansvar för bolagsmännen befinna sig i svårigheter när mer än hälften av det tecknade kapitalet har förlorats och mer än en fjärdedel av detta kapital har förlorats under loppet av de senaste 12 månaderna. Räkenskapsåret 2008/2009 (13) gjorde Willem II en förlust på 3,9 miljoner euro och hade en omsättning på 11,4 miljoner euro. Dess egna kapital [eigen vermogen] minskade från 4,1 till 0,2 miljoner euro. 2009/2010 (14) var förlusten 4,4 miljoner euro och omsättningen 9,9 miljoner euro. Trots tillskottet på 2,4 miljoner euro från kommunen minskade det egna kapitalet ytterligare, från 0,2 till – 2,1 miljoner euro. Således var Willem II uppenbarligen ett företag i svårigheter. Detta bestrids inte av Nederländerna. Därför måste förenligheten hos det statliga stödet till Willem II bedömas i enlighet med riktlinjerna.

(46)

Enligt avsnitt 3.2 i riktlinjerna beviljas stödet under förutsättning att en omstruktureringsplan som återställer företagets långsiktiga lönsamhet inom en rimlig tid genomförs (se punkterna 34–37 i riktlinjerna). Kommissionen konstaterar att kommunens beslut att bevilja Willem II 2,4 miljoner euro var förknippat med ett antal villkor, såsom framhålls i skäl 12. Dessa villkor var centrala i den omstruktureringsplan som Willem II upprättade (15).

(47)

Planen skulle leda till en sund finansiell ställning inom 3 år och till att KNVB:s krav för att ge Willem II fortsatt licens för professionell fotboll och placera klubben i kategori 2 i slutet av räkenskapsåret 2012/2013 uppfylldes.

(48)

Omstruktureringsplanen inbegrep en ny ledning samt omfattande minskningar av personalen och antalet spelare. Flera spelare förflyttades, befintliga kontrakt förlängdes med lägre betalning och nya kontrakt ingicks utan övergångsersättningar. Därmed uppnådde man en minskning av kostnaderna för personal och spelare på 30 % under de två år som följde på antagandet av planen. Vid sidan av de 2,4 miljonerna euro från kommunen tryggade Willem II fortsatta bidrag från den privata sektorn på 2,25 miljoner euro.

(49)

Kommissionen anser att omstruktureringsplanen åtgärdar orsakerna till Willem II:s ekonomiska svårigheter, i synnerhet spelarkostnaderna i form av löner och övergångsersättningar. Willem II planerar besparingar i sin kärnverksamhet. Omstruktureringsplanen bygger inte på externa faktorer som Willem II kan påverka men inte helt kontrollera, såsom att hitta nya sponsorer eller öka antalet åskådare. Willem II:s ekonomiska situation och särskilt dess negativa egna kapital är oroande, men förväntningarna är att klubbens ekonomiska situation fortsätter att förbättras och att den även fortsatt ska vara en professionell fotbollsklubb. Utvecklingen visar att planen var realistisk: KNVB flyttade klubben till kategori 2 redan i december 2011. Willem II genererade ett rörelseresultat på 0,3 miljoner euro 2010/2011 och återigen 2011/2012. Därigenom ökade dess egna kapital till – 1,4 miljoner euro per den 30 juni 2012.

(50)

Enligt punkterna 38–42 i riktlinjerna måste stödmottagaren vidta kompenserande åtgärder för att minimera stödets snedvridande effekter och dess negativa effekter på handelsvillkoren. I punkt 80 i beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att professionella fotbollsklubbar har en särställning i detta avseende och föreslog ett antal åtgärder som skulle kunna betraktas som kompenserande för professionell fotboll i den mening som avses i riktlinjerna, såsom en begränsning av antalet registrerade spelare inom de gränser som det nationella förbundet fastställer, ett lägre tak för lönerna än vad som är normalt i sektorn, ett förbud mot att betala övergångskostnader för nya spelare under en viss period eller en ökning av antalet aktiviteter till fromma för samhället. Genom att acceptera ett tak för antalet spelare eller dessas löner skulle klubben också acceptera en konkurrensnackdel i förhållande till andra klubbar som inte hade dessa begränsningar. Ett förbud mot att betala övergångskostnader begränsar urvalet av nya konkurrenskraftiga spelare.

(51)

Kommissionen noterar att Willem II har minskat antalet anställda och spelare i enlighet med planen. Antalet anställda sjönk från 79 säsongen 2009/2010 till 61 säsongen 2010/2011 och 53 säsongen 2011/2012. Antalet registrerade spelare minskade från 31 till 27. Lönekostnaderna (16) reducerades till 48 % av omsättningen, vilket är klart under Uefas norm på 70 % för bara spelarna. Inga övergångsbetalningar görs för nya spelare under omstruktureringsperioden. Dessa åtgärder försvagade klubbens lag och bidrog därmed till att förpassa Willem II till den lägre ligan i slutet av säsongen 2010/2011, liksom 2012/2013. Kommissionen konstaterar också att klubbens utgifter till fromma för allmänheten har ökat genom att den tränar amatörspelare. Kommissionen drar slutsatsen att de kompenserande åtgärder som krävs enligt riktlinjerna har vidtagits, vilket ledde till att Willem II:s konkurrenskraft inom den professionella fotbollen försvagades.

(52)

Kommissionen noterar också att omstruktureringsplanen i betydande utsträckning finansieras av externa privata företag som komplement till de interna besparingarna. Nio privata företag hade gått med på att låna ut sammanlagt 2,25 miljoner euro till Willem II 2009, när de ekonomiska problemen uppstod. År 2010 övertalades de att låta klubben fortsätta att förfoga över dessa medel och inte kräva in sina fordringar förrän Willem II kan betala tillbaka. De accepterade också en räntesänkning till 3 %. Sex av företagen övertalades att skriva ned sina fordringar med 10 %. Därmed är kravet i punkt 44 i riktlinjerna uppfyllt, att när det gäller medelstora företag som Willem II minst 40 % av omstruktureringskostnaderna ska täckas genom bidrag från stödmottagarens egna medel, inklusive extern finansiering som visar att det finns en tro på att lönsamheten kan återställas.

(53)

Stödbeloppet var nödvändigt. Enligt omstruktureringsplanen skulle det leda till en måttlig vinst säsongerna 2010/2011 och 2011/2012 och långsamt öka det egna kapitalet. Detta skulle inte vara tillräckligt för att Willem II skulle kunna köpa nya spelare eller locka dem med högre löner.

(54)

Enligt punkt 49 i riktlinjerna ska medlemsstaterna lämna in regelbundna och detaljerade rapporter som visar att omstruktureringsplanen genomförs på ett riktigt sätt. Punkt 51 innehåller mindre strikta krav för små och medelstora företag, för vilka det normalt räcker att lämna in en kopia av balansräkning och resultaträkning varje år. Nederländerna har förbundit sig att lämna in dessa rapporter.

(55)

I enlighet med punkterna 72–77 i riktlinjerna uppgav Nederländerna att Willem II inte hade mottagit undsättnings- eller omstruktureringsstöd under de tio år som föregick beviljandet av det nuvarande stödet. Nederländerna har också förbundit sig att inte ge Willem II något nytt undsättnings- eller omstruktureringsstöd under en period om tio år.

(56)

Kommissionen konstaterar att Nederländerna olagligen har genomfört till förmån för Willem II i strid med artikel 108.3 i fördraget. Det statliga stöd på 2,4 miljoner euro som Willem II beviljades 2009 och 2010 uppfyller emellertid villkoren på omstruktureringsstöd i riktlinjerna och kan anses vara förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c i fördraget.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/37

(1)

Enligt direktiv 92/65/EEG får hundar, katter och illrar endast importeras till unionen från tillåtna territorier eller tredjeländer och ska åtföljas av ett hälsointyg enligt en förlaga som utarbetats enligt det förfarande som anges i det direktivet. I del 1 i bilagan till kommissionens genomförandebeslut 2013/519/EU (2) fastställs förlagan till djurhälsointyg.

(2)

I förlagan till djurhälsointyg hänvisas det till det erforderliga test av immunsvaret på rabiesvaccinationen som med tillfredsställande resultat ska utföras på blodprover som tagits från hundar, katter och illrar som kommer från eller är avsedda för transitering genom ett territorium eller tredjeland som förtecknas i bilaga I till kommissionens beslut 2004/211/EG (3) eller i del 1 i bilaga II till kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 (4).

(3)

Efter upprepade fall av förfalskning av laboratorierapporter om resultaten av titrering av rabiesantikroppar är det lämpligt att begära att intygande tjänstemän i territorier eller tredjeländer endast bör styrka ett tillfredsställande resultat av testet om de har kontrollerat att laboratorierapporten är äkta. En särskild vägledande anmärkning om detta bör införas i förlagan till djurhälsointyg.

(4)

Vidare har uppgiften om datum för märkning med eller avläsning av hundars, katters eller illrars tatuering eller transponder i del I i djurhälsointyget misstolkats av intygande tjänstemän i tredjeländer, vilket har medfört problem vid veterinärkontrollen vid gränskontrollstationer. För att undvika missförstånd bör den uppgiften strykas från del I i djurhälsointyget där djuren beskrivs och i stället införas i del II i intyget som avser utfärdande av intyg för djuren. En särskild vägledande anmärkning om kontroll av märkningen bör också införas i del II.

(5)

Bilagan till genomförandebeslut 2013/519/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

För att undvika eventuella störningar i importen till unionen av sändningar av hundar, katter och illrar bör det under en övergångsperiod vara tillåtet att på vissa villkor använda intyg som utfärdats enligt de unionsbestämmelser som gällde innan detta beslut börjar tillämpas.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/44

(1)

I direktiv 2009/156/EG fastställs djurhälsovillkor för import av levande hästdjur till unionen. Enligt direktivet får hästdjur importeras till unionen endast från de tredjeländer som uppfyller vissa djurhälsokrav.

(2)

I kommissionens beslut 93/195/EEG (3) fastställs förlagor till hälsointyg för återinförsel till unionen av hästar som registrerats för kapplöpningar, tävlingar och kulturevenemang efter tillfällig export. I förlagan till hälsointyget i bilaga II till det beslutet anges bland annat att en registrerad häst som tillfälligt varit exporterad i högst 30 dagar efter att ha förts ut från unionen endast får ha uppehållit sig i det tredjeland som intyget för återinförsel gäller eller i ett tredjeland som tillhör samma sanitära grupp enligt bilaga I till samma beslut.

(3)

Ridsportevenemangen inom LG Global Champions Tour äger rum i Internationella ridsportförbundets (FEI) regi i Miami i Förenta staterna och i Mexiko Citys storstadsområde den 30 mars–30 april 2017.

(4)

Eftersom ridsportevenemangen inom LG Global Champions Tour i Förenta staterna och i Mexiko Citys storstadsområde kommer att stå under omfattande officiell veterinär tillsyn är det möjligt att fastställa särskilda djurhälsovillkor och villkor för utfärdande av veterinärintyg för återinförsel till unionen av de hästar som varit tillfälligt exporterade i högst 30 dagar för att delta i dessa evenemang.

(5)

Beslut 93/195/EEG behöver ändras så att återinförsel till unionen mellan den 30 mars och 30 april 2017 av hästar som registrerats för kapplöpningar, tävlingar och kulturevenemang är tillåten efter tillfällig export för deltagande i LG Global Champion Tour i Miami och Mexiko City, och så att det fastställs en förlaga till hälsointyg för sådana registrerade hästar.

(6)

Beslut 93/195/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Genom kommissionens beslut 2004/211/EG (4) upprättas en förteckning över tredjeländer, eller delar av tredjeländer vid regionalisering, från vilka medlemsstaterna ska tillåta import av hästdjur och sperma, ägg och embryon från hästdjur, samt fastställs de övriga villkoren för sådan import. Förteckningen återfinns i bilaga I till beslut 2004/211/EG.

(8)

För att kunna stå som värd för ett ridsportevenemang inom LG Global Champions Tour under 30 dagar 2014, 2015 och 2016 i Internationella ridsportförbundets regi hade de behöriga kinesiska myndigheterna begärt att en zon i Shanghais storstadsområde skulle erkännas som fri från hästsjukdomar.

(9)

Mot bakgrund av de garantier och upplysningar som de kinesiska myndigheterna hade tillhandahållit och för att under en begränsad period tillåta återinförsel till unionen av registrerade hästar från en viss del av Kinas territorium efter tillfällig export i överensstämmelse med kraven i beslut 93/195/EEG, antog kommissionen genomförandebesluten 2014/127/EU (5), (EU) 2015/557 (6) och (EU) 2016/361 (7), genom vilka regionen CN-2 beviljades tidsbegränsat godkännande.

(10)

De behöriga kinesiska myndigheterna har begärt att regionen CN-2 ska erkännas som fri från hästsjukdomar för att kunna stå som värd för LG Global Champions Tour 2017 i Internationella ridsportförbundets regi. Eftersom djurhälso- och karantänvillkoren för evenemanget är desamma som under 2014, 2015 och 2016 bör följaktligen det datum som anges i kolumn 15 i tabellen i bilaga I till beslut 2004/211/EG anpassas endast för regionen CN-2 så att denna beviljas tidsbegränsat godkännande.

(11)

Eftersom Mexiko Citys storstadsområde är en region som ligger på hög höjd med minskad risk för vektorburen överföring av vesikulär stomatit eller vissa subtyper av venezuelansk hästencefalomyelit och med tanke på att inget fall av venezuelansk hästencefalomyelit har rapporterats i regionen under minst två år, bör återinförseln till unionen av hästar som registrerats för kapplöpningar, tävlingar och kulturevenemang efter tillfällig export under högst 30 dagar till Mexiko Citys storstadsområde tillåtas mellan den 30 mars och den 30 april 2017. Därför behöver posten för Mexiko i förteckningen i bilaga I till beslut 2004/211/EG ändras.

(12)

Beslut 2004/211/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

1.

I artikel 1 ska sista strecksatsen ersättas med följande:

2.

Bilaga X ska ersättas med texten i bilaga I till det här beslutet.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/51

(1)

Genom Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/774 (ECB/2015/10) (1) inrättades ett program för köp av den offentliga sektorns tillgångar på andrahandsmarknaderna (nedan kallat PSPP) som utökade Eurosystemets befintliga program för köp av tillgångar till att även inkludera den offentliga sektorns tillgångar. Tillsammans med det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer, programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar samt programmet för köp av värdepapper från företagssektorn utgör PSPP en del av det expanderade programmet för köp av tillgångar (nedan kallat APP). Syftet med APP är att ytterligare förbättra den penningpolitiska transmissionsmekanismen, underlätta kreditgivningen i euroområdet, medföra lättnader i hushållens och företagens lånevillkor samt bidra till att inflationstakten åter närmar sig 2 procent på medellång sikt, i enlighet med ECB:s huvudmål om att upprätthålla prisstabilitet.

(2)

APP är en proportionerlig åtgärd som syftar till att minska riskerna i fråga om prisutvecklingsprognosen, eftersom programmet kommer att leda till ytterligare lättnader i de monetära och finansiella villkoren, bland annat de som är av betydelse för lånevillkoren för icke-finansiella bolag och hushåll i euroområdet, något som stimulerar den samlade konsumtionen och investeringarna i euroområdet och i slutänden bidrar till att inflationstakten på medellång sikt återgår till en nivå som ligger strax under 2 procent. APP är helt i linje med de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen, inklusive förbudet mot monetär finansiering, och påverkar inte Eurosystemets sätt att fungera i enlighet med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

(3)

Den 8 december 2016 beslutade ECB-rådet, i linje med sitt mandat att säkerställa prisstabilitet, att vissa av APP:s parametrar bör justeras för att uppnå målen för APP. Justeringarna är i linje med ECB-rådets penningpolitiska mandat och de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen samt beaktar viktiga riskhanteringsaspekter.

(4)

Mer specifikt bör tidshorisonten för köp inom ramen för APP förlängas till utgången av december 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med syftet att uppnå en inflationstakt som ligger strax under 2 procent på medellång sikt.

(5)

Den likviditet som marknaden tillförs genom de samlade månadsköpen under APP bör ligga kvar på nivån 80 miljarder euro fram till utgången av mars 2017. Från och med april 2017 bör de samlade månadsköpen under APP motsvara 60 miljarder euro fram till utgången av december 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med inflationsmålet. Om utsikterna försämras under tiden, eller om de finansiella förhållandena är inkonsistenta med en varaktig justering av inflationstakten mot inflationsmålet, avser ECB-rådet att öka programmets omfattning och/eller förlänga löptiden.

(6)

För att trygga ett smidigt genomförande av köpen inom ramen för APP inom den planerade tidshorisonten, bör spektrumet av löptider inom PSPP vidgas genom att man sänker den minsta återstående löptiden för godtagbara värdepapper från två år till ett år. Därutöver bör man i nödvändig utsträckning tillåta att värdepapper som köps inom ramen för APP har en avkastning fram till förfallodagen som understiger räntan på ECB:s inlåningsfacilitet.

(7)

Beslut (EU) 2015/774 (ECB/2015/10) bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 3.3 ska ersättas med följande:

”3.   För att skuldebrev enligt punkterna 1–2 ska vara godtagbara för köp inom ramen för PSPP ska de ha en återstående löptid på minst 1 och högst 30 år vid den tidpunkt då de köps av en centralbank i Eurosystemet. För att underlätta ett smidigt genomförande ska omsättningsbara skuldinstrument med en återstående löptid på 30 år och 364 dagar vara godtagbara inom ramen för PSPP. De nationella centralbankerna ska också ersättningsköpa omsättningsbara skuldebrev som har emitterats av internationella organisationer och multilaterala utvecklingsbanker om det inte är möjligt att uppnå den planerade köpvolymen i omsättningsbara skuldebrev som har emitterats av stater, regionala eller kommunala myndigheter eller erkända organ.”

2.

I artikel 3 ska punkt 5 ersättas med följande:

”5.   Det är tillåtet att köpa omsättningsbara skuldinstrument till nominellt värde med negativ avkastning fram till förfallodagen (eller med lägsta möjliga avkastning) som är lika med eller högre än räntan på inlåningsfaciliteten. I nödvändig utsträckning är det tillåtet att köpa omsättningsbara skuldinstrument till nominellt värde med negativ avkastning fram till förfallodagen (eller med lägsta möjliga avkastning) som understiger räntan på inlåningsfaciliteten.”

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/53

(1)

Genom beslut ECB/2014/40 (1) inrättades det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (nedan kallat CBPP3). Tillsammans med programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar, programmet för köp av den offentliga sektorns tillgångar på andrahandsmarkanderna samt programmet för köp av värdepapper från företagssektorn utgör CBPP3 en del av det expanderade programmet för köp av tillgångar (nedan kallat APP). Syftet med APP är att ytterligare förbättra den penningpolitiska transmissionsmekanismen, underlätta kreditgivningen i euroområdet, medföra lättnader i hushållens och företagens lånevillkor samt bidra till att inflationstakten åter närmar sig 2 procent på medellång sikt, i enlighet med ECB:s huvudmål om att upprätthålla prisstabilitet.

(2)

APP är en proportionerlig åtgärd som syftar till att minska riskerna i fråga om prisutvecklingsprognosen, eftersom programmet kommer att leda till ytterligare lättnader i de monetära och finansiella villkoren, bland annat de som är av betydelse för lånevillkoren för icke-finansiella bolag och hushåll i euroområdet, något som stimulerar den samlade konsumtionen och investeringarna i euroområdet och i slutänden bidrar till att inflationstakten på medellång sikt återgår till en nivå som ligger strax under 2 procent. APP är helt i linje med de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen, inklusive förbudet mot monetär finansiering, och påverkar inte Eurosystemets sätt att fungera i enlighet med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

(3)

Den 8 december 2016 beslutade ECB-rådet, i linje med sitt mandat att säkerställa prisstabilitet, att vissa av APP:s parametrar bör justeras för att uppnå målen för APP. Justeringarna är i linje med ECB-rådets penningpolitiska mandat och de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen samt beaktar viktiga riskhanteringsaspekter.

(4)

Mer specifikt bör tidshorisonten för köp inom ramen för APP förlängas till utgången av december 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med syftet att uppnå en inflationstakt som ligger strax under 2 procent på medellång sikt.

(5)

Den likviditet som marknaden tillförs genom de samlade månadsköpen under APP bör ligga kvar på nivån 80 miljarder euro fram till utgången av mars 2017. Från och med april 2017 bör de samlade månadsköpen under APP motsvara 60 miljarder euro fram till utgången av december 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med inflationsmålet. Om utsikterna försämras under tiden, eller om de finansiella förhållandena är inkonsistenta med en varaktig justering av inflationstakten mot inflationsmålet, avser ECB-rådet att öka programmets omfattning och/eller förlänga löptiden.

(6)

För att trygga ett smidigt genomförande av köpen inom ramen för APP över den planerade tidshorisonten, bör man i nödvändig utsträckning tillåta att värdepapper som köps inom ramen för APP har en avkastning fram till förfallodagen som understiger räntan på ECB:s inlåningsfacilitet.

(7)

Beslut ECB/2014/40 bör därför ändras i enlighet med detta.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/55

(1)

Genom Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/5 (ECB/2014/45) (1) inrättades ett program för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP). Tillsammans med det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer, programmet för köp av den offentliga sektorns tillgångar på andrahandsmarknaderna samt programmet för köp av värdepapper från företagssektorn utgör ABSPP en del av det expanderade programmet för köp av tillgångar (nedan kallat APP). Syftet med APP är att ytterligare förbättra den penningpolitiska transmissionsmekanismen, underlätta kreditgivningen i euroområdet, medföra lättnader i hushållens och företagens lånevillkor samt bidra till att inflationstakten åter närmar sig 2 procent på medellång sikt, i enlighet med ECB:s huvudmål om att upprätthålla prisstabilitet.

(2)

APP är en proportionerlig åtgärd som syftar till att minska riskerna i fråga om prisutvecklingsprognosen, eftersom programmet kommer att leda till ytterligare lättnader i de monetära och finansiella villkoren, bland annat de som är av betydelse för lånevillkoren för icke-finansiella bolag och hushåll i euroområdet, något som stimulerar den samlade konsumtionen och investeringarna i euroområdet och i slutänden bidrar till att inflationstakten på medellång sikt återgår till en nivå som ligger strax under 2 procent. APP är helt i linje med de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen, inklusive förbudet mot monetär finansiering, och påverkar inte Eurosystemets sätt att fungera i enlighet med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

(3)

Den 8 december 2016 beslutade ECB-rådet, i linje med sitt mandat att säkerställa prisstabilitet, att vissa av APP:s parametrar bör justeras för att uppnå målen för APP. Justeringarna är i linje med ECB-rådets penningpolitiska mandat och de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen samt beaktar viktiga riskhanteringsaspekter.

(4)

Mer specifikt bör tidshorisonten för köp inom ramen för APP förlängas till utgången av december 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med syftet att uppnå en inflationstakt som ligger strax under 2 procent på medellång sikt.

(5)

Den likviditet som marknaden tillförs genom de samlade månadsköpen under APP bör ligga kvar på nivån 80 miljarder euro fram till utgången av mars 2017. Från och med april 2017 bör de samlade månadsköpen under APP motsvara 60 miljarder euro fram till utgången av december 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med inflationsmålet. Om utsikterna försämras under tiden, eller om de finansiella förhållandena är inkonsistenta med en varaktig justering av inflationstakten mot inflationsmålet, avser ECB-rådet att öka programmets omfattning och/eller förlänga löptiden.

(6)

För att trygga ett smidigt genomförande av köpen inom ramen för APP över den planerade tidshorisonten, bör man i nödvändig utsträckning tillåta att värdepapper som köps inom ramen för APP har en avkastning fram till förfallodagen som understiger räntan på ECB:s inlåningsfacilitet.

(7)

Beslut (EU) 2015/5 (ECB/2014/45) bör därför ändras i enlighet med detta.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/57

(1)

Genom Europeiska centralbankens beslut (EU) 2016/948 (ECB/2016/16) (1) inrättades ett program för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). Tillsammans med det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer, programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar samt programmet för köp av den offentliga sektorns tillgångar på andrahandsmarknaderna utgör CSPP en del av det expanderade programmet för köp av tillgångar (nedan kallat APP). Syftet med APP är att ytterligare förbättra den penningpolitiska transmissionsmekanismen, underlätta kreditgivningen i euroområdet, medföra lättnader i hushållens och företagens lånevillkor samt bidra till att inflationstakten åter närmar sig 2 procent på medellång sikt, i enlighet med ECB:s huvudmål om att upprätthålla prisstabilitet.

(2)

APP är en proportionerlig åtgärd som syftar till att minska riskerna i fråga om prisutvecklingsprognosen, eftersom programmet kommer att leda till ytterligare lättnader i de monetära och finansiella villkoren, bland annat de som är av betydelse för lånevillkoren för icke-finansiella bolag och hushåll i euroområdet, något som stimulerar den samlade konsumtionen och investeringarna i euroområdet och i slutänden bidrar till att inflationstakten på medellång sikt återgår till en nivå som ligger strax under 2 procent. APP är helt i linje med de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen, inklusive förbudet mot monetär finansiering, och påverkar inte Eurosystemets sätt att fungera i enlighet med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

(3)

Den 8 december 2016 beslutade ECB-rådet, i linje med sitt mandat att säkerställa prisstabilitet, att vissa av APP:s parametrar bör justeras för att uppnå målen för APP. Justeringarna är i linje med ECB-rådets penningpolitiska mandat och de skyldigheter som centralbankerna i Eurosystemet ska uppfylla enligt fördragen samt beaktar viktiga riskhanteringsaspekter.

(4)

Mer specifikt bör tidshorisonten för köp inom ramen för APP förlängas till utgången av december 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med syftet att uppnå en inflationstakt som ligger strax under 2 procent på medellång sikt.

(5)

Den likviditet som marknaden tillförs genom de samlade månadsköpen under APP bör ligga kvar på nivån 80 miljarder euro fram till utgången av mars 2017. Från och med april 2017 bör de samlade månadsköpen under APP motsvara 60 miljarder euro fram till utgången av mars 2017, och vid behov ännu längre, och under alla förhållanden fram till dess att ECB-rådet ser en varaktig justering av inflationsutvecklingen som är i linje med inflationsmålet. Om utsikterna försämras under tiden, eller om de finansiella förhållandena är inkonsistenta med en varaktig justering av inflationstakten mot inflationsmålet, avser ECB-rådet att öka programmets omfattning och/eller förlänga löptiden.

(6)

För att trygga ett smidigt genomförande av köpen inom ramen för APP över den planerade tidshorisonten, bör man i nödvändig utsträckning tillåta att värdepapper som köps inom ramen för APP har en avkastning fram till förfallodagen som understiger räntan på ECB:s inlåningsfacilitet.

(7)

Beslut (EU) 2016/948 (ECB/2016/16) bör därför ändras i enlighet med detta.

20.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 16/59