17.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 311/1

(1)

Konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet för energi är övergripande mål i en stark energiunion med en framåtblickande klimatpolitik.

(2)

Högkvalitativa, jämförbara, aktuella, tillförlitliga och harmoniserade uppgifter om naturgas- och elpriser för slutförbrukare behövs för utformningen av politiken för energiunionen och övervakningen av medlemsstaternas energimarknader.

(3)

Denna förordning syftar till att få fram ett gemensamt regelverk för europeisk statistik som kan ligga till grund för energipolitiken, särskilt på vägen mot en helt integrerad inre energimarknad för slutförbrukare. Öppenheten om energikostnader och energipriser, och om nivån på det offentliga stödet, bör öka för att förbättra marknadsintegrationen. Denna förordning medför inte någon harmonisering av pris- eller avgiftsstrukturen i medlemsstaterna.

(4)

Hittills har Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/92/EG (2) utgjort ett gemensamt regelverk för framställning, inrapportering och spridning av jämförbar statistik om priserna på naturgas och el för industrikunder i unionen.

(5)

Insamlingen av uppgifter om naturgas- och elpriser för slutförbrukare inom hushållssektorn har hittills gjorts enligt en frivillig överenskommelse.

(6)

Den inre energimarknaden blir alltmer komplex, vilket gör det allt svårare att få fram tillförlitliga och aktuella uppgifter om naturgas- och elpriser, om det inte finns några rättsligt bindande skyldigheter att tillhandahålla dessa prisuppgifter, särskilt när det gäller hushållssektorn.

(7)

För att garantera att prisuppgifter av hög kvalitet samlas in både för hushållssektorn och icke-hushållssektorn bör båda kategorierna av uppgifter omfattas av en lagstiftningsakt.

(8)

I de flesta medlemsstater har energitillsynsmyndigheterna uppgifter om överföringssystemen. Distributionskostnaderna berör emellertid ett stort antal uppgiftsinsamlare och uppgiftsinlämningen anses vara svårare i vissa medlemsstater. Med tanke på distributionskostnaderna och behovet av öppenhet i detta avseende bör uppgiftsinsamlingen om naturgas- och elpriser följa etablerad praxis inom det europeiska statistiksystemet.

(9)

Det system med förbrukningsintervaller som kommissionen (Eurostat) använder i sin prisrapportering bör säkerställa öppenhet på marknaden och en bred spridning av icke-konfidentiella prisuppgifter och göra det möjligt att beräkna europeiska aggregat.

(10)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (3) är referensramen för europeisk statistik. I den förordningen föreskrivs att statistik ska samlas in enligt principerna om opartiskhet, öppenhet, tillförlitlighet, objektivitet, yrkesmässigt oberoende och kostnadseffektivitet samtidigt som den statistiska konfidentialiteten skyddas.

(11)

Medlemsstater bör sammanställa uppgifter om naturgas- och elpriser genom att använda de lämpligaste källorna och metoderna för att få fram den efterfrågade informationen.

(12)

Uppgifter om naturgas- och elpriser för slutförbrukare bör göra det möjligt att jämföra med priser på andra energiprodukter.

(13)

Information om insamlingen av uppgifter om pris och kvaliteten på uppgifterna bör lämnas som en del i det ordinarie rapporteringsförfarandet.

(14)

Detaljerade uppgifter om fördelningen av förbrukningsintervaller och deras respektive marknadsandelar är en viktig del av statistiken om naturgas- och elpriser.

(15)

Prisanalyser kan endast göras om det finns högkvalitativ officiell statistik från medlemsstaterna över de olika komponenterna och delkomponenterna i naturgas- och elpriser. Med en reviderad metod för framtagning av en detaljerad analys av de olika komponenterna och delkomponenterna i naturgas- och elpriser för slutförbrukare blir det möjligt att analysera hur olika faktorer påverkar slutpriserna.

(16)

De uppgifter om priser och försäljningsvillkor för slutförbrukarna som lämnas till kommissionen (Eurostat) och fördelningen av antalet slutförbrukare i varje förbrukningsintervall bör innehålla all information som är nödvändig för att kommissionen ska kunna fatta beslut om lämpliga åtgärder eller förslag på det energipolitiska området.

(17)

En god förståelse av skatter, avgifter och andra pålagor i varje medlemsstat är mycket viktig för öppenheten beträffande prissättningen. Vikten av att dela upp uppgifterna om nätkostnader, skatter, avgifter och övriga pålagor har identifierats.

(18)

Medlemsstater i vilka användningen av naturgas är låg, räknad som andel av hushållens slutliga energianvändning, bör undantas från skyldigheten att lämna uppgifter om naturgaspriser för hushållskunder.

(19)

För att förbättra uppgifternas tillförlitlighet bör kommissionen (Eurostat), tillsammans med medlemsstaterna, utvärdera och vid behov förbättra metoden för precis insamling och bearbetning av uppgifter i enlighet med regelverket för statistik. Därför bör kvalitetsrapporter utarbetas regelbundet och prisuppgifternas kvalitet utvärderas regelbundet.

(20)

Om en medlemsstat lägger fram en motiverad ansökan bör kommissionen ha rätt att bevilja den medlemsstaten undantag från specifika skyldigheter som uppstår genom tillämpningen av denna förordning för den medlemsstatens nationella statistiksystem och som kräver stora anpassningar eller troligen leder till avsevärda ytterligare belastningar för uppgiftslämnarna.

(21)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller uppgiftsformat och arrangemang för inrapportering av uppgifter, tekniska kvalitetssäkringskrav gällande innehållet i standardkvalitetsrapporter samt beviljande av undantag. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

(22)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa en gemensam rättslig ram för systematisk framställning av europeisk statistik om naturgas- och elpriser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(23)

Direktiv 2008/92/EG bör därför upphävas.

(24)

Kommittén för det europeiska statistiksystemet har hörts.

a)

Statistiska undersökningar.

b)

Administrativa källor.

c)

Andra källor, med tillämpning av statistiska skattningsmetoder.

a)

Årlig (för perioden januari–december) för de uppgifter som avses i punkterna 6 a och 7 i bilaga I och punkterna 5 a och 6 i bilaga II.

b)

Halvårsvis (för perioderna januari–juni och juli–december) för de uppgifter som avses i punkt 6 b i bilaga I och punkt 5 b i bilaga II.

17.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 311/13

(1)

Återvändande av tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa, vistelse eller bosättning i medlemsstaterna, med full respekt för deras grundläggande rättigheter, särskilt principen om non-refoulement, och i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (2), är en viktig del av de omfattande insatserna för att säkerställa att migrationspolitiken i unionen är trovärdig, välfungerande och ändamålsenlig och för att minska och motverka irreguljär migration.

(2)

Medlemsstaternas nationella myndigheter upplever svårigheter när det är fråga om återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och som saknar giltiga resehandlingar.

(3)

Att förbättra återvändande- och återtagandesamarbetet med de viktigaste ursprungs- och transitländerna för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna är viktigt för att öka antalet återvändande, som ligger på en otillfredsställande nivå. I detta avseende är en förbättrad europeisk resehandling för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna av relevans.

(4)

Den nuvarande enhetligt utformade resehandlingen för återvändande av tredjelandsmedborgare, som inrättades genom rådets rekommendation av den 30 november 1994 (3), är inte allmänt accepterad av myndigheter i tredjeländer, bland annat på grund av de otillräckliga säkerhetskraven på resehandlingen.

(5)

Det är därför nödvändigt att verka för att tredjeländer ska godta en förbättrad och enhetlig europeisk resehandling för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna som referenshandling för återvändande.

(6)

En säkrare och mer enhetlig europeisk resehandling för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (europeisk resehandling för återvändande) bör inrättas för att underlätta återvändande och återtagande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium. De förbättrade säkerhetsdetaljerna och tekniska specifikationerna för den europeiska resehandlingen för återvändande bör göra det lättare för tredjeländer att erkänna handlingen. Handlingen bör därför underlätta genomförandet av återvändanden inom ramen för återtagandeavtal eller andra överenskommelser som unionen eller medlemsstaterna ingått med tredjeländer och inom ramen för återvändanderelaterat samarbete med tredjeländer som inte omfattas av formella avtal.

(7)

Återtagande av egna medborgare är en skyldighet enligt internationell sedvanerätt som alla stater är skyldiga att fullgöra. Identifiering av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och utfärdande av handlingar, inbegripet den europeiska resehandlingen för återvändande, bör, när så är lämpligt, vara föremål för samarbete med diplomatiska representationer och förhandlingar med tredjeländer som ingår återtagandeavtal, antingen med unionen eller med medlemsstaterna.

(8)

Återtagandeavtal som unionen ingår med tredjeländer bör sträva efter erkännande av den europeiska resehandlingen för återvändande. Medlemsstaterna bör sträva efter erkännande av den europeiska resehandlingen för återvändande i bilaterala avtal och andra överenskommelser samt i samband med återvändanderelaterat samarbete med tredjeländer som inte omfattas av formella avtal. Medlemsstaterna bör anstränga sig för att säkerställa att den europeiska resehandlingen för återvändande verkligen används.

(9)

Den europeiska resehandlingen för återvändande bör bidra till minskad administrativ börda och mindre byråkrati för medlemsstaternas och tredjeländers förvaltningar, inklusive konsulära tjänster, samt till att förkorta de administrativa förfaranden som krävs för att säkerställa att tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna återvänder och återtas.

(10)

Denna förordning bör endast harmonisera format, säkerhetsdetaljer och tekniska specifikationer för den europeiska resehandlingen för återvändande och inte harmonisera reglerna om dess utfärdande.

(11)

Innehållet i och tekniska specifikationer för den europeiska resehandlingen för återvändande bör harmoniseras för att säkerställa högt ställda tekniska krav och höga säkerhetskrav, särskilt i fråga om skydd mot hel- och delförfalskningar. Den europeiska resehandlingen för återvändande bör ha igenkännliga harmoniserade säkerhetsdetaljer. De säkerhetsdetaljer och tekniska specifikationer som fastställs i rådets förordning (EG) nr 333/2002 (4) bör därför tillämpas på den europeiska resehandlingen för återvändande.

(12)

I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av mallen för den europeiska resehandlingen för återvändande bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (5). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(13)

I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning bör de behöriga myndigheterna utföra sina uppgifter till följd av denna förordning i enlighet med nationella lagar och andra författningar som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (6).

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning utgör, i den mån den är tillämplig på tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller som inte längre uppfyller villkoren för inresa i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (7), en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(15)

Denna förordning utgör, i den mån den är tillämplig på tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller som inte längre uppfyller villkoren för inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (8). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av den här förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket. Dessutom följer det av artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, att Förenade kungariket inte deltar i antagandet av den här förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(16)

Denna förordning utgör, i den mån den är tillämplig på tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller som inte längre uppfyller villkoren för inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (9). Irland deltar därför inte i antagandet av den här förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland. Dessutom följer det av artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, att Irland inte deltar i antagandet av den här förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(17)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i den mån den är tillämplig på tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller som inte längre uppfyller villkoren för inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (10), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 i rådets beslut 1999/437/EG (11).

(18)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i den mån den är tillämplig på tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller som inte längre uppfyller villkoren för inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (12), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (13).

(19)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i den mån den är tillämplig på tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller som inte längre uppfyller villkoren för inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (14), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (15).

(20)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21)

I syfte att fastställa enhetliga villkor och säkerställa tydliga principer, är det lämpligt att denna akt antas i form av en förordning.

(22)

Medlemsstaterna bör iaktta sina respektive förpliktelser enligt internationell rätt och unionsrätt, särskilt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet skyddet vid avlägsnande, utvisning och utlämning som föreskrivs i artikel 19 i stadgan och den skyldighet som avses i artikel 24.2 i stadgan.

(23)

Rådets rekommendation av den 30 november 1994 bör därför upphävas.

a)

För- och efternamn, födelsedatum, kön, medborgarskap, särskilda kännetecken och, om uppgifterna är kända, tredjelandsmedborgarens adress i det mottagande tredjelandet.

b)

Ett fotografi av tredjelandsmedborgaren.

c)

Utfärdande myndighet, datum och plats för utfärdande samt giltighetstid.

d)

Information om tredjelandsmedborgarens avresa och ankomst.

17.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 311/20

(1)

Till följd av att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) har trätt i kraft måste kommissionens befogenheter anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget.

(2)

I samband med antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (2) åtog sig kommissionen genom ett uttalande (3) att, i ljuset av kriterierna i fördraget, se över lagstiftningsakter som inte hade anpassats till det föreskrivande förfarandet med kontroll innan Lissabonfördraget trädde i kraft.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1365/2006 (4) ges kommissionen befogenhet att genomföra vissa bestämmelser i den förordningen.

(4)

För att anpassa förordning (EG) nr 1365/2006 till artiklarna 290 och 291 i fördraget bör genomförandebefogenheter som kommissionen har tilldelats genom den förordningen ersättas med befogenheter att anta delegerade akter och genomförandeakter.

(5)

Vad gäller förordning (EG) nr 1365/2006 bör, i syfte att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen samt till ändringar i definitioner som antagits på internationell nivå, befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den förordningen för att höja gränsen för när transporter på inre vattenvägar ska omfattas av statistiken till över 1 000 000 ton, för att anpassa definitioner eller fastställa nya samt för att anpassa bilagorna till förordning (EG) nr 1365/2006 för att återspegla ändringar i kod och nomenklatur på internationell nivå eller i relevanta unionslagstiftningsakter. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (5). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(6)

Kommissionen bör säkerställa att dessa delegerade akter inte innebär någon betydande extra börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.

(7)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1365/2006 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter så att den kan anta föreskrifter om metoder för överföring av uppgifter, inbegripet standarder för utbyte av uppgifter, förfarandet för kommissionens (Eurostat) spridning av resultaten, samt om utformning och offentliggörande av metodkrav och kriterier utformade för att säkerställa kvaliteten på de uppgifter som tas fram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(8)

I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt, för att förverkliga det grundläggande målet att anpassa kommissionens befogenheter till artiklarna 290 och 291 i fördraget, att fastställa bestämmelser om en sådan anpassning inom området för transportstatistik. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(9)

Det är nödvändigt att kommissionen anordnar pilotstudier om tillgången till statistik avseende passagerartransporter på inre vattenvägar, inklusive genom gränsöverskridande transporttjänster.

Unionen bör bidra till kostnaden för att utföra dessa pilotstudier. Detta bör ske i form av bidrag som beviljas till de nationella statistikbyråerna och andra nationella myndigheter som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7).

(10)

För att rättssäkerheten inte ska äventyras, ska denna förordning inte påverka förfaranden för antagande av åtgärder som inletts men inte avslutats innan denna förordning träder i kraft.

(11)

Förordning (EG) nr 1365/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 2 ska följande punkt läggas till:

”5.   Kommissionen ges befogenhet att, i syfte att ta hänsyn till ekonomisk och teknisk utveckling, anta delegerade akter i enlighet med artikel 9 angående ändring av punkt 2 i den här artikeln för att höja gränsen i den punkten för när transporter på inre vattenvägar ska omfattas av statistiken. När kommissionen utövar den befogenheten ska den säkerställa att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna. Dessutom ska kommissionen vederbörligen motivera de statistiska åtgärder som föreskrivs i dessa delegerade akter, när så är lämpligt med användning av en kostnadseffektivitetsanalys, med en bedömning av uppgiftslämnarbördan och produktionskostnaden i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 14.3 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (*).

(*)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).”"

2.

I artikel 3 ska följande punkt läggas till:

”Kommissionen ges befogenhet att, i syfte att ta hänsyn till relevanta definitioner som ändrats eller antagits på internationell nivå, anta delegerade akter i enlighet med artikel 9 angående ändring av den här artikeln för att anpassa definitionerna i den här artikeln eller fastställa nya definitioner.

När kommissionen utövar den befogenheten ska den säkerställa att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna. Dessutom ska kommissionen vederbörligen motivera de statistiska åtgärder som föreskrivs i dessa delegerade akter, när så är lämpligt med användning av en kostnadseffektivitetsanalys, med en bedömning av uppgiftslämnarbördan och produktionskostnaden, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 14.3 c i förordning (EG) nr 223/2009.”

3.

I artikel 4 ska följande punkt läggas till:

”4.   Kommissionen ges befogenhet att, i syfte att återspegla ändringar i kod och nomenklatur på internationell nivå eller i relevanta unionslagstiftningsakter, anta delegerade akter i enlighet med artikel 9 om ändring av bilagorna. När kommissionen utövar den befogenheten ska den säkerställa att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna. Dessutom ska kommissionen vederbörligen motivera de statistiska åtgärder som föreskrivs i dessa delegerade akter, när så är lämpligt med användning av en kostnadseffektivitetsanalys, med en bedömning av uppgiftslämnarbördan och produktionskostnaden, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 14.3 c i förordning (EG) nr 223/2009.”

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 4a

Pilotstudier

1.   Senast den 8 december 2018 ska kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna, utveckla en lämplig metod för att sammanställa statistik om passagerartransport på inre vattenvägar, inklusive genom gränsöverskridande transporttjänster.

2.   Senast den 8 december 2019 ska kommissionen inleda frivilliga pilotstudier som ska utföras av de medlemsstater som tillhandahåller uppgifter inom ramen för denna förordning om tillgången till statistik avseende passagerartransporter på inre vattenvägar, inklusive genom gränsöverskridande transporttjänster. Syftet med dessa pilotstudier ska vara att bedöma genomförbarheten av dessa nya uppgiftsinsamlingar, kostnaderna för tillhörande uppgiftsinsamling och den statistiska kvalitet som förutsätts.

3.   Senast den 8 december 2020 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om resultaten av pilotstudierna. Beroende på rapportens resultat ska kommissionen, om så är lämpligt och inom en rimlig tidsperiod, lägga fram ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av denna förordning avseende statistik om passagerartransporter på inre vattenvägar, inklusive genom gränsöverskridande transporttjänster.

4.   Unionens allmänna budget ska, där så är lämpligt och med hänsyn till mervärdet för unionen, bidra till finansieringen av dessa pilotstudier.”

5.

I artikel 5 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Kommissionen ska anta genomförandeakter med föreskrifter om överföring av uppgifter till kommissionen (Eurostat), inbegripet standarder för utbyte av uppgifter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.”

6.

I artikel 6 ska följande stycke läggas till:

”Kommissionen ska anta genomförandeakter med föreskrifter om rutiner för spridning av resultaten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.”

7.

I artikel 7 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska anta genomförandeakter med föreskrifter om metodkrav och kriterier för att säkerställa kvaliteten på de uppgifter som tas fram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.”

8.

I artikel 7 ska följande punkter läggas till:

”4.   Vid tillämpningen av denna förordning ska de kvalitetskriterier som avses i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 tillämpas på de uppgifter som överförs.

5.   Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer närmare bestämmelser, struktur, tidsintervall och element som rör jämförbarhet för kvalitetsrapporterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.”

9.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Rapporter om genomförandet

Senast den 31 december 2020 och därefter vart femte år ska kommissionen, efter samråd med kommittén för det europeiska statistiksystemet, till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning och om den framtida utvecklingen.

I den rapporten ska kommissionen beakta relevant information som medlemsstaterna lämnat om möjliga förbättringar och om användarnas behov. Rapporten ska särskilt innehålla

10.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.5, 3 och 4.4 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 7 december 2016. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.5, 3 och 4.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (**).

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 2.5, 3 eller 4.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort några invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(**)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

11.

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (***).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

(***)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”"

12.

Bilaga G ska utgå.

17.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 311/25