ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 118

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

59 årgången
4 maj 2016


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/686 av den 3 maj 2016 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

 

BESLUT

 

*

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/687 av den 28 april 2016 om harmonisering av frekvensbandet 694–790 MHz för markbundna system som kan tillhandahålla trådlösa bredbandstjänster och för flexibel nationell användning i unionen [delgivet med nr C(2016) 2268]  ( 1 )

4

 

 

REKOMMENDATIONER

 

*

Kommissionens rekommendation (EU) 2016/688 av den 2 maj 2016 om övervakning och hantering av förekomsten av dioxiner och PCB i fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet ( 1 )

16

 

 

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Beslut nr 1/2016 av Europeiska unionens och Schweiz gemensamma Luftfartskommitté inrättad i enlighet med avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart av den 11 april 2016 om ersättning av bilagan till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart [2016/689]

24

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

4.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 118/1


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2016/686

av den 3 maj 2016

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 maj 2016.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

IL

203,5

MA

94,1

SN

225,9

TR

84,9

ZZ

152,1

0707 00 05

MA

83,2

TR

137,2

ZZ

110,2

0709 93 10

MA

95,4

TR

133,6

ZZ

114,5

0805 10 20

EG

51,1

IL

84,3

MA

61,6

TR

37,1

ZZ

58,5

0805 50 10

BR

116,1

MA

135,4

TR

130,3

ZA

143,4

ZZ

131,3

0808 10 80

AR

111,2

BR

96,0

CL

114,8

CN

73,3

NZ

135,2

US

225,3

ZA

97,6

ZZ

121,9


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


BESLUT

4.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 118/4


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2016/687

av den 28 april 2016

om harmonisering av frekvensbandet 694–790 MHz för markbundna system som kan tillhandahålla trådlösa bredbandstjänster och för flexibel nationell användning i unionen

[delgivet med nr C(2016) 2268]

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslut) (1), i synnerhet artikel 4.3, och

av följande skäl:

(1)

I det fleråriga programmet för radiospektrumpolitik (RSPP) som antogs genom beslut nr 243/2012/EU (2) fastställde Europaparlamentet och rådet det politiska målet att åtminstone 1 200 MHz lämpliga spektrum skulle identifieras för att tillgodose den ökande efterfrågan på trådlös datatrafik i unionen senast 2015 (3). Programmet gav också kommissionen och medlemsstaterna befogenhet att i samarbete säkerställa spektrumtillgången för PMSE (Programme Making and Special Events) (4), för utvecklingen av säkerhetstjänster och fri spridning av relaterade enheter samt utvecklingen av nyskapande samverkande lösningar för allmän säkerhet och katastrofhjälp (5) samt för sakernas internet (6). Gruppen för radiospektrumpolitik (RSPG) har antagit en rapport om strategiska sektorsspecifika spektrumbehov, som bland annat behandlar spektrumbehoven för allmän säkerhet och katastrofhjälp (PPDR), PMSE och sakernas internet (7).

(2)

Spektrum inom frekvensbandet 694–790 MHz (nedan kallat 700 MHz-frekvensbandet) är en värdefull tillgång för utnyttjande av kostnadseffektiva markbundna trådlösa nät med hög kapacitet och allmän täckning inomhus och utomhus. Internationella teleunionens radiobestämmelser omfattar en tilldelning av 700 MHz-frekvensbandet till sändningstjänster och mobiltjänster (utom rörlig trafik för luftfarten) på delad primär bas och identifiering av detta frekvensband för internationell mobiltelekommunikation (IMT). I unionen används detta frekvensband i dag för digital markbunden television (DTT) och trådlös PMSE-ljudutrustning.

(3)

Kommissionens strategi för den digitala inre marknaden (8) understryker hur viktigt 700 MHz-frekvensbandet är för tillhandahållandet av bredbandstjänster på landsbygden och att detta frekvensband behöver frigöras på ett samordnat sätt, med hänsyn tagen till de audiovisuella mediernas särskilda distributionsbehov, för att uppmuntra investeringar i höghastighetsbredband och underlätta spridning av avancerade digitala tjänster.

(4)

I sitt yttrande om en långsiktig strategi för frekvensbandet 470–790 MHz (9) rekommenderar gruppen för radiospektrumpolitik en samordnad strategi för att ändra användningsområdet för 700 MHz-frekvensbandet till trådlösa bredbandstjänster och även göra detta band tillgängligt enligt harmoniserade tekniska villkor i hela unionen.

(5)

Den 11 mars 2013 gav kommissionen i enlighet med artikel 4.2 i radiospektrumbeslutet i uppdrag åt Europeiska post- och telesammanslutningen (Cept) att utveckla harmoniserade tekniska villkor i 700 MHz-frekvensbandet i unionen för tillhandahållande av trådlösa bredbandstjänster och annan användning till stöd för unionens spektrumpolitiska prioriteringar.

(6)

Den 28 november 2014 och 1 mars 2016, utfärdade Cept inom ramen för detta mandat rapporterna 53 (10) och 60 (11). Dessa rapporter ger grunden för en teknisk harmonisering av 700 MHz-frekvensbandet för markbundna trådlösa bredbandstjänster, som möjliggör stordriftsfördelar vad gäller utrustning, i linje med den internationella utvecklingen inom detta frekvensband.

(7)

Cept-rapporterna 53 och 60 omfattar även alternativ för användning av delar av 700 MHz-frekvensbandet (det s.k. duplexgapet och/eller skyddsbanden), som kan beslutas av en medlemsstat (nedan kallade nationella alternativ). Ett nationellt alternativ är kompletterande nedlänk (SDL) som innebär basstationssändning med endast nedlänk) (dvs. enkelriktad) för tillhandahållande av markbundna trådlösa bredbandstjänster; detta minskar problemet med datatrafikens asymmetri genom att förbättra nedlänkskapaciteten för sådana tjänster. Andra nationella alternativ är kommunikation för PPDR, PMSE och M2M på grundval av markbundna system som kan tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.

(8)

Harmoniserade tekniska villkor skulle säkerställa att 700 MHz-frekvensbandet börjar användas för markbundna trådlösa bredbandstjänster och annan användning i enlighet med spektrumpolitikens prioriteringar på unionsnivå. De skulle främja den inre marknaden, begränsa skadliga störningar och underlätta frekvenssamordning.

(9)

700 MHz-frekvensbandet bör därför användas för tillhandahållande av markbundna trådlösa bredbandstjänster baserat på harmoniserad kanalindelning (core arrangement) och tillhörande gemensamma minst restriktiva tekniska villkor, när helst medlemsstaterna väljer att avsätta detta frekvensband för annan användning än för sändningsnät med hög effekt. Medlemsstaterna får i undantagsfall och på interimsbasis använda delar av 700 MHz-frekvensbandet utanför den harmoniserade kanalindelningen för DTT-tjänster, för att underlätta en snabb övergång från markbundna TV-sändningar i det frekvensbandet, såsom lämpligt med tanke på de nationella omständigheterna vad gäller t.ex. ändring av nyttjanderätter avseende spektrum för DTT-tjänster eller för samutsändningsarrangemang i enlighet med avtal mellan angränsande medlemsstater om hantering av gränsöverskidande risker för störningar.

(10)

Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att använda delar av 700 MHz-frekvensbandet för att tillgodose specifika nationell behov. Förutom markbundna trådlösa bredbandstjänster skulle det här också kunna omfatta användning i linje med unionens sektorsspecifika prioriteringar, i synnerhet när det gäller PMSE, PPDR och sakernas internet och med syftet att säkerställa effektiv spektrumanvändning. I detta avseende får även frekvensbandet 790–791 MHz användas utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens beslut 2010/267/EU (12). En flexibel harmonisering av tillgängligt spektrum inom 700 MHz-frekvensbandet för att tillgodose dessa nationella behov, utifrån ett begränsat antal nationella alternativ skulle också bidra till stordriftsfördelar när det gäller utrustning, liksom till gränsöverskridande samordning, och bör begränsas till tillgängliga frekvensområden och, i tillämpliga fall, en tillhörande duplexmetod och en kanalindelning. Medlemsstaterna bör besluta om genomförandet av nationella alternativ och om en lämplig kombination av nationella alternativ och de bör organisera deras samexistens. Användning av spektrum för nationella alternativ bör också säkerställa en samexistens med markbundna trådlösa bredbandstjänster som överensstämmer med den harmoniserade kanalindelningen.

(11)

Markbundna trådlösa bredbandstjänster och nationella lösningar på i 700 MHz-frekvensbandet bör också säkerställa lämpligt skydd av befintliga markbundna televisionstjänster och användning för trådlös PMSE-ljudutrustning under 694 MHz i enlighet med deras rättsliga status. Ytterligare åtgärder kan behöva vidtas på nationell nivå för att hantera ömsesidig interferens mellan trådlösa bredbandstjänster och DTT-tjänster, t.ex. från basstationssändare för trådlös bredbandskommunikation till DDT-mottagare, eller från DTT-sändare till basstationsmottagare för trådlös bredbandskommunikation, varvid lämplig teknik för interferensbegränsning får användas av mobiloperatörerna från fall till fall.

(12)

Åtgärderna inom ramen för radiospektrumbeslutet påverkar inte medlemsstaternas rätt att organisera och använda spektrum för ändamål som rör allmän ordning och säkerhet (dvs. PPDR) (13), men sådan användning skulle kunna dra nytta av ett gemensamt frekvensområde för att säkerställa fri rörlighet för utrustning och interoperabla tjänster i linje med spektrummålet enligt programmet för radiospektrumpolitik. Harmoniserade tekniska villkor för markbundna trådlösa bredbandstjänster skulle också, när det behövs och är lämpligt inom ramen för den harmoniserade kanalindelningen, möjliggöra en utbyggnad av bredbandsteknik för PPDR-tjänster som kan utnyttja dessa tekniska villkor baserat på antagandet att PPDR-nätet har samma samexistensegenskaper som markbundna trådlösa bredbandsnät. När medlemsstaterna anvisar spektrum för elektroniska kommunikationstjänster på icke-exklusiv grund får de också använda det för PPDR när så behövs. I radiospektrumgruppens rapport om sektorsspecifika strategiska spektrumbehov konstateras att spektrumbehovet för PPDR-bredbandstjänster varierar mellan olika medlemsstater och att de nationella lösningarna är beroende av politiska beslut, bland annat av metoden avseende uppdrag för att säkerställa den allmänna säkerheten och nationella myndigheters eller offentliga operatörers roll i detta sammanhang.

(13)

Cept-rapporterna 53 och 60 hänvisar till behovet av en struktur för ibruktagande av PMSE-ljudutrustning för att kunna garantera störningsfri drift av erforderlig kvalitet på tjänsterna. För att förbättra samexistensen mellan trådlös PMSE-ljudutrustning för inomhusbruk och mobilnät för elektronisk kommunikation som använder angränsande frekvensband, bör medlemsstaterna, när så är möjligt och nödvändigt, uppmuntra genomförandet av störningsminskande lösningar såsom de som avses i kommissionens genomförandebeslut 2014/641/EU (14).

(14)

Medlemsstaterna bör ingå relevanta bilaterala gränsöverskridande överenskommelser med andra medlemsstater och länder utanför EU. Sådana avtal mellan medlemsstater och tredjeländer kan vara nödvändiga i vissa delar av medlemsstaternas territorium för att säkerställa genomförandet av harmoniserade parametrar, undvika skadlig störning och förbättra spektrumeffektiviteten. I radiospektrumgruppens Report on the spectrum coordination approach for broadcasting in the case of a reallocation of the 700 MHz band  (15) fastställs tekniska villkor och principer för gränsöverskridande samordning mellan markbundna trådlösa bredbandstjänster och marksänd television, även med länder utanför EU.

(15)

Medlemsstaterna bör rapportera till kommissionen om genomförandet av detta beslut och användningen av 700 MHz-frekvensbandet, i syfte att anpassa det till den framtida utvecklingen inom trådlösa system (t.ex. 5G eller sakernas internet), vilket kan påverka frekvensbandets användning för markbundna trådlösa bredbandstjänster och nationella lösningar. Detta kommer att göra det lättare att bedöma beslutets effekter på EU-nivå samt att snabbt göra en översyn, om och när så är nödvändigt.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från radiospektrumkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom detta beslut harmoniseras de tekniska villkoren för tillgång till och effektiv användning av frekvensbandet 694–790 MHz (700 MHz-frekvensbandet) i unionen för markbundna system som kan tillhandahålla trådlösa bredbandstjänster. Beslutet syftar också till att främja en flexibel nationell användning anpassad till särskilda nationella behov i enlighet med de spektrumpolitiska prioriteringarna i programmet för radiospektrumpolitik. De harmoniserade villkoren för frekvensbandet 790–791 MHz enligt detta beslut ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i beslut 2010/267/EU.

Artikel 2

I detta beslut gäller följande definitioner:

1.    trådlös PMSE-ljudutrustning : radioutrustning som används för överföring av analoga eller digitala ljudsignaler mellan ett begränsat antal sändare och mottagare, t.ex. trådlösa mikrofoner, in-ear-medhörningssystem eller audiolänkar, som huvudsakligen används för produktion av tv- eller radioprogram eller för privata eller offentliga sociala eller kulturella evenemang.

2.    radiokommunikation för allmän säkerhet och katastrofhjälp (PPDR) : radiotillämpningar som nationella myndigheter eller berörda operatörer använder för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt för försvarssyften och som tillgodoser relevanta nationella behov vad gäller allmän ordning och säkerhet inbegripet i nödsituationer.

3.    radiokommunikation maskin till maskin (M2M) : radiolänkar för förmedling av information mellan fysiska eller virtuella enheter som bygger upp ett komplicerat ekosystem, inklusive sakernas internet. Sådana radiolänkar kan förverkligas genom elektroniska kommunikationstjänster (t.ex. baserat på mobil teknik) eller andra tjänster baserat på spektrumanvändning med eller utan tillstånd.

Artikel 3

1.   När medlemsstaterna utser och öppnar upp 700 MHz-frekvensbandet för annan användning än sändningsnät med hög effekt ska de göra följande:

a)

Avsätta och tillgängliggöra frekvensbanden 703–733 MHz och 758–788 MHz, på icke-exklusiv grund, för markbundna system som kan tillhandahålla trådlösa bredbandstjänster i enlighet med de parametrar som anges i avsnitten A.1, B och C i bilagan.

b)

Utifrån nationella beslut och val, avsätta och tillgängliggöra andra delar av 700 MHz-frekvensbandet än de som avses i punkt 1 a för användning i enlighet med de parametrar som anges i avsnitten A.2–A.5 i bilagan.

2.   Medlemsstaterna ska underlätta samexistensen mellan olika typer av användning enligt punkt 1.

Artikel 4

Medlemsstaterna ska säkerställa att de system som avses i artikel 3.1 a och b ger tillräckligt skydd för befintliga system i det angränsande frekvensbandet 470–694 MHz, dvs. digital markbunden television och trådlös PMSE-ljudutrustning i enlighet med deras rättsliga status.

Artikel 5

Medlemsstaterna ska främja överenskommelser om gränsöverskridande samordning för att möjliggöra drift av de system som avses i artikel 3.1 a och, i förekommande fall, de system som avses i artikel 3.1 b, med beaktande av befintliga regleringsförfaranden och rättigheter samt relevanta internationella överenskommelser.

Artikel 6

Medlemsstaterna ska övervaka användningen av 700 MHz-frekvensbandet och rapportera sina iakttagelser till kommissionen, på begäran eller på eget initiativ, så att beslutet vid behov snabbt kan ses över.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 28 april 2016.

På kommissionens vägnar

Günther OETTINGER

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 108, 24.4.2002, s. 1.

(2)  Europaparlamentet och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik (EUT L 81, 21.3.2012, s. 7).

(3)  Artikel 3 b i programmet för radiospektrumpolitik.

(4)  Artikel 8.5 i programmet för radiospektrumpolitik.

(5)  Artikel 8.3 i programmet för radiospektrumpolitik.

(6)  Artikel 8.6 i programmet för radiospektrumpolitik.

(7)  Dokument RSPG13-540rev2.

(8)  Se http://ec.europa.eu/priorities/digital-single-market/index_en.htm.

(9)  Dokument RSPG 15-595 final. länk: http://rspg-spectrum.eu/wp-content/uploads/2013/05/RSPG15-595_final-RSPG_opinion_UHF.pdf.

(10)  Länk till Cept-rapport 53: http://www.erodocdb.dk/Docs/doc98/official/pdf/CEPTREP053.PDF.

(11)  Länk till Cept-rapport 60: http://www.erodocdb.dk/Docs/doc98/official/pdf/CEPTREP060.PDF.

(12)  Kommissionens beslut 2010/267/EU av den 6 maj 2010 om harmoniserade tekniska villkor för användning av frekvensbandet 790–862 MHz för markbundna system som kan tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster i Europeiska unionen (EUT L 117, 11.5.2010, s. 95).

(13)  Artikel 1.4 i radiospektrumbeslutet.

(14)  Kommissionens genomförandebeslut 2014/641/EU av den 1 september 2014 om harmoniserade tekniska villkor för radiospektrum som används av trådlös PMSE-ljudutrustning i unionen (EUT L 263, 3.9.2014, s. 29).

(15)  Dokument RSPG13-524 rev1, länk: https://circabc.europa.eu/d/a/workspace/SpacesStore/614d3daf-76a0-402d-8133-77d2d3dd2518/RSPG13-524%20rev1%20Report_700MHz_reallocation_REV.pdf.


BILAGA

PARAMETRAR SOM AVSES I ARTIKEL 3

A.   Generella parametrar

1.

Enligt artikel 3.1 a ska frekvensarrangemangen inom frekvensbanden 703–733 MHz och 758–788 MHz vara följande:

a)

De anvisade blockstorlekarna ska anges i multiplar av 5 MHz (1).

b)

Driftsläget ska vara FDD (frequency division duplex). Duplexseparationen ska vara 55 MHz med terminalstationens sändning (FDD-upplänk) i det lägre frekvensbandet 703–733 MHz och basstationens sändning (FDD-nedlänk) i övre frekvensbandet 758–788 MHz.

c)

Den lägre frekvensgränsen för ett anvisat block ska vara i linje med bandkanten av 703 MHz eller ha ett avstånd i multiplar av 5 MHz från den.

Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att organisera och använda sitt spektrum för syften som rör allmän säkerhet och försvar bör de tekniska villkoren för trådlösa bredbandstjänster i denna bilaga användas om PPDR-radiokommunikation införs.

2.

I enlighet med artikel 3.1 b ska frekvensarrangemangen inom frekvensbandet 738–758 MHz för fullständig eller partiell användning för markbundna system som kan tillhandahålla trådlösa bredbandstjänster vara följande:

a)

Den övre frekvensgränsen av det anvisade spektrumområdet ska vara antingen 758 MHz eller 753 MHz, den senare gäller endast i samband med frekvensarrangemang enligt avsnitt A.3 med början vid 753 MHz.

b)

Den lägre frekvensgränsen av det anvisade spektrumområdet ska börja på något av följande: 738 MHz, 743 MHz, 748 MHz eller 753 MHz.

c)

Driftsläget ska vara begränsat till basstationssändning (”endast nedlänk”) i enlighet med de tekniska parametrarna i avsnitt B.

d)

De anvisade blockstorlekarna inom det anvisade spektrumområdet ska anges i multiplar av 5 MHz (1). Den övre frekvensgränsen för ett anvisat block ska vara i linje med den övre bandgränsen eller ha ett avstånd i multiplar av 5 MHz från den.

3.

I enlighet med artikel 3.1 b ska frekvensarrangemanget inom frekvensbanden 698–703 MHz, 733–736 MHz, 753–758 MHz och 788–791 MHz för fullständig eller partiell användning för PPDR-radiokommunikation vara följande: Driftsläget ska vara FDD (frequency division duplex), Duplexseparationen ska vara 55 MHz med terminalstationens sändning (PPDR-upplänk) i ett eller båda av frekvensbanden 698–703 MHz eller 733–736 MHz, och basstationens sändning (PPDR-nedlänk) i ett eller båda av frekvensbanden 753–758 MHz eller 788–791 MHz.

Frekvensbanden 703–733 MHz och 758–788 MHz, eller en del därav, får också användas för PPDR-radiokommunikation. Sådan användning behandlas i avsnitt A.1.

4.

I enlighet med artikel 3.1 b ska frekvensarrangemangen inom frekvensbanden 733–736 MHz och 788–791 MHz för användning för M2M-radiokommunikation vara följande: Driftsläget ska vara FDD. Duplexseparationen ska vara 55 MHz med terminalstationens sändning (M2M-upplänk) i frekvensbandet 733–736 MHz och basstationens sändning (M2M-nedlänk) i frekvensbandet 788–791 MHz.

5.

I enlighet med artikel 3.1 b ska medlemsstaterna besluta om frekvensarrangemangen inom frekvensbanden 694–703 MHz och 733–758 MHz för fullständig eller partiell användning för trådlös PMSE-ljudutrustning. För att förbättra samexistensen mellan trådlös PMSE-ljudutrustning för inomhusbruk som används inom frekvensbanden 694–703 MHz och/eller 733–758 MHz och mobilnät för elektronisk kommunikation, bör medlemsstaterna när så är möjligt och nödvändigt uppmuntra genomförandet av störningsminskande lösningar.

B.   Tekniska villkor för basstationer för markbundna system som kan tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster inom frekvensbandet 738–788 MHz

Följande tekniska parametrar för basstationer som benämns block edge mask (BEM) ska användas för att säkerställa samexistens mellan näraliggande nät och skydd av andra tjänster och tillämpningar i angränsande band. Mindre strikta tekniska parametrar får också användas, om berörda operatörer eller förvaltningar kommer överens om detta, under förutsättning att dessa parametrar uppfyller de tekniska villkoren för skydd av andra tjänster och tillämpningar, även när angränsande frekvensband eller gränsöverskridande skyldigheter berörs.

BEM (2) är en spektrummask som definieras som en funktion av frekvensen i förhållande till en ”blockgräns” (block edge), som är frekvensgränsen för ett spektrumblock för vilket en operatör har tilldelats nyttjanderätter. BEM består av flera delar som är definierade för vissa mätbandbredder. En ”bandgräns” betecknar frekvensgränsen för ett spektrumområde som utsetts för en viss användning.

De BEM för basstationer som anges nedan har utvecklats för utrustning som används i mobilnät. Samma basstations-BEM gäller både för FDD-nedlänksanvändning inom 758–788 MHz-frekvensbandet (enligt definitionen i avsnitt A.1) och frivillig användning med endast nedlänk inom frekvensbandet 738–758 MHz (enligt definitionen i avsnitt A.2). BEM tjänar till att skydda andra spektrumblock som används för elektroniska kommunikationstjänster (inklusive användning med endast nedlänk) samt andra tjänster och tillämpningar i angränsande band. Ytterligare åtgärder som inte begränsar skaleffekterna för utrustning får tillämpas på nationell nivå för att ytterligare underlätta samexistensen mellan elektroniska kommunikationstjänster och andra användningsområden inom 700 MHz-frekvensbandet.

Basstations-BEM består av effektgränser inom blocket och utanför blocket. Effektgränsen inom blocket tillämpas på ett block som tilldelats en operatör. Effektgränserna utanför blocket tillämpas på spektrum inom eller utanför 700 MHz-frekvensbandet, som ligger utanför det anvisade blocket. Tabell 1 innehåller de olika spektrumelementen av basstationens BEM, varigenom samtliga BEM-element utom element ”inom blocket” hänförts till effektgränser utanför blocket. Frivilliga effektgränser inom blocket anges i tabell 2. Effektgränser utanför blocket för olika BEM-element anges i tabellerna 3–8.

För att få basstations-BEM för ett visst block inom FDD-nedlänken eller inom 738–758 MHz-frekvensbandet vid frivillig användning med endast nedlänk, används BEM-elementen på följande sätt:

Effektgräns inom blocket används för det block som tilldelats operatören.

Övergångsområden fastställs, och motsvarande effektgränser används. Övergångsområdena kan överlappa skyddsband, angränsande band och duplexgapet, och i sådana fall används effektgränser för övergångsområden.

För återstående anvisat spektrum som utgör baslinje (enligt tabell 1) används baslinjeeffektgränser.

För återstående spektrum i skyddsband (dvs. spektrum som inte omfattas av övergångsområden eller som inte används för PPDR- eller M2M-radiokommunikation) används effektgränser för skyddsband.

För spektrum i frekvensbandet 733–758 MHz som inte används för endast nedlänk eller PPDR- eller M2M-radiokommunikation, gäller effektgränser för duplexgapet.

Tabell 1

Definition av BEM-element för block i enlighet med avsnitt A.1 och A.2

BEM-element

Definition

Inom blocket

Avser ett block för vilket BEM härleds.

Baslinje

Spektrum som används inom frekvensbanden 703–733 MHz (dvs. FDD-upplänk) och 758–788 MHz (dvs. FDD-nedlänk) liksom inom frekvensbandet 738–758 MHz för endast nedlänk (om tillämpligt), för digital markbunden television under 694 MHz-bandgränsen, för markbundna system som kan tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster över 790 MHz (både upplänk och nedlänk), för PPDR-radiokommunikation i 700 MHz-frekvensbandet (både upplänk och nedlänk), och för M2M-radiokommunikation i 700 MHz-frekvensbandet (både upplänk och nedlänk).

Övergångsområde

Spektrum från 0–10 MHz under och 0–10 MHz över det block som tilldelats en operatör I ett frekvensområde där övergångsområden och spektrum som används för FDD-upplänk, PPDR-upplänk eller M2M-upplänk överlappar varandra tillämpas inte effektgränser för övergångsområden.

Skyddsband

a)

Spektrum mellan 700 MHz-bandets lägre gräns och FDD-upplänkens lägre gräns (dvs. 694–703 MHz).

b)

Spektrum mellan FDD-nedlänkens över gräns (dvs. 788 MHz) och FDD-nedlänkens lägre gräns enligt beslut 2010/267/EU (dvs. 791 MHz).

Vid överlappning mellan ett övergångsområde och ett skyddsband används effektgränser för övergångsområden. När spektrum används för PPDR- eller M2M-radiokommunikation används effektgränser för baslinje eller övergångsområden.

Duplexgap

Spektrum i frekvensbandet 733–758 MHz.

Vid överlappning mellan ett övergångsområde och den del av duplexgapet som inte används för endast nedlänk eller PPDR-radiokommunikation eller M2M-radiokommunikation används effektgränser för övergångsområden.

Krav inom blocket

Tabell 2

Basstationeffektgränser inom blocket

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP (3)

Mätbandbredd

Block som tilldelats operatören

Ej obligatoriskt.

Om en myndighet önskar en övre gräns, får ett värde tillämpas, som inte ska överskrida 64 dBm/5 MHz per antenn.

5 MHz

Krav utanför blocket

Tabell 3

Baslinje för basstationens effektgränser

Frekvensområde

Bandbredd för skyddat block

Högsta genomsnittliga EIRP

Mätbandbredd

Upplänkfrekvenser i frekvensområdet 698–736 MHz (4)

≥ 5 MHz

– 50 dBm per cell (5)

5 MHz

3 MHz

– 52 dBm per cell (5)

3 MHz (4)

≤ 3 MHz

– 64 dBm per cell (5)

200 kHz (4)

FDD-upplänkfrekvenser enligt definitionen i beslut 2010/267/EU (dvs. 832–862 MHz)

≥ 5 MHz

– 49 dBm per cell (5)

5 MHz

Nedlänkfrekvenser i frekvensområdet 738–791 MHz

≥ 5 MHz

16 dBm per antenn

5 MHz

3 MHz

14 dBm per antenn

3 MHz

< 3 MHz

2 dBm per antenn

200 kHz

FDD-nedlänkfrekvenser enligt definitionen i beslut 2010/267/EU (dvs. 791–821 MHz)

≥ 5 MHz

16 dBm per antenn

5 MHz


Tabell 4

Basstationens effektgränser för övergångsområden i frekvensområdet 733–788 MHz

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP

Mätbandbredd

– 10 till – 5 MHz från nedre blockgränsen

18 dBm per antenn

5 MHz

– 5 till 0 MHz från nedre blockgränsen

22 dBm per antenn

5 MHz

0 till + 5 MHz från övre blockgränsen

22 dBm per antenn

5 MHz

+ 5 till + 10 MHz från övre blockgränsen

18 dBm per antenn

5 MHz


Tabell 5

Basstationens effektgränser för övergångsområden över 788 MHz

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP

Mätbandbredd

788–791 MHz för ett block med övre gräns vid 788 MHz

21 dBm per antenn

3 MHz

788–791 MHz för ett block med övre gräns vid 783 MHz

16 dBm per antenn

3 MHz

788–791 MHz för ett block med övre gräns vid 788 MHz för skydd av system med bandbredd < 3 MHz

11 dBm per antenn

200 kHz

788–791 MHz för ett block med övre gräns vid 783 MHz för skydd av system med bandbredd < 3 MHz

4 dBm per antenn

200 kHz

791–796 MHz för ett block med övre gräns vid 788 MHz

19 dBm per antenn

5 MHz

791–796 MHz för ett block med övre gräns vid 783 MHz

17 dBm per antenn

5 MHz

796–801 MHz för ett block med övre gräns vid 788 MHz

17 dBm per antenn

5 MHz


Tabell 6

Basstationens effektgränser för den del av duplexgapet som inte används för endast nedlänk eller PPDR-radiokommunikation eller M2M-radiokommunikation

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP

Mätbandbredd

– 10 till 0 MHz offset från FDD-nedlänkens lägre bandgräns eller den lägre gränsen för det lägsta endast nedlänk-blocket, men över den övre bandgränsen för FDD-upplänken

16 dBm per antenn

5 MHz

Mer än 10 MHz offset från FDD-nedlänkens lägre bandgräns eller den lägre gränsen för det lägsta endast nedlänk-blocket, men över den övre bandgränsen för FDD-upplänken

– 4 dBm per antenn

5 MHz


Tabell 7

Basstationens effektgränser för den del av skyddsbanden som inte används för PPDR-radiokommunikationeller M2M-radiokommunikation

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP

Mätbandbredd

Spektrum mellan den lägre bandgränsen för 700 MHz-frekvensbandet och FDD-upplänkens lägre bandgräns (dvs. 694–703 MHz).

– 32 dBm per cell (6)

1 MHz

Spektrum mellan FDD-nedlänkens övre bandgräns och FDD-nedlänkens lägre bandgräns enligt definitionen i beslut 2010/267/EU (dvs. 788–791 MHz)

14 dBm per antenn

3 MHz


Tabell 8

Basstationens baslinjeeffektgränser för spektrum under 694 MHz

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP

Mätbandbredd

Frekvenser under 694 MHz där digital markbunden television är skyddad

– 23 dBm per cell (7)

8 MHz

C.   Tekniska villkor för terminalstationer för elektroniska kommunikationstjänster inom frekvensbandet 703–733 MHz

De BEM för terminalstationer som anges nedan har utvecklats för utrustning som används i mobilnät.

Terminalstationens BEM består av effektgränser inom blocket och utanför blocket. Effektgränsen inom blocket tillämpas på ett block som tilldelats en operatör. Effektgränserna utanför blocket tillämpas på följande spektrumelement: duplexgapet mellan FDD-upplänk och FDD-nedlänk (inklusive spektrum för endast nedlänk, om tillämpligt), skyddsbandet mellan den övre gränsen för spektrum som används för televisionssändningar (694 MHz) och FDD-upplänk (dvs. 694–703 MHz), och spektrum som används för televisionssändningar (dvs. under 694 MHz).

BEM-kraven för terminalstationer anges i tabellerna 9–12 (8). Effektgräns anges som motsvarande EIRP för terminalstationer som utformats för att vara fasta eller installerade och som total utstrålad effekt (TRP – Total Radiated Power) (9) för terminalstationer som utformats för att vara mobila eller nomadiska.

Förvaltningar kan lätta på effektgränserna inom blocket i vissa situationer, exempelvis för fasta terminalstationer i landsbygdsregioner, under förutsättning att skyddet av andra tjänster, nät och tillämpningar inte äventyras och att gränsöverskridande skyldigheter fullgörs.

Krav inom blocket

Tabell 9

Effektgräns för terminalstation inom blocket

Högsta genomsnittlig effekt

23 dBm (10)

Krav utanför blocket

Tabell 10

Terminalstationens effektgränser för skyddsbandet 694–703 MHz

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP utanför blocket

Mätbandbredd

694–698 MHz

– 7 dBm

4 MHz

698–703 MHz

2 dBm

5 MHz


Tabell 11 (ej obligatorisk)

Terminalstationens effektgränser för duplexgapet

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga EIRP utanför blocket

Mätbandbredd

733–738 MHz

2 dBm

5 MHz

738–753 MHz

– 6 dBm

5 MHz

753–758 MHz

– 18 dBm

5 MHz

Förklaring till tabell 11

Effektgränserna har härletts från den spektrummask som specificeras i klausul 4.2.3 i Etsi EN 301 908-13 v6.2.1, vilket betyder att LTE-baserad utrustning kommer att klara de gränser som anges i tabell 11. Inga ytterligare testförfaranden krävs för att säkerställa att sådan utrustning är förenlig med de effektgränser som anges ovan.

Tabell 12

Terminalstationens effektgränser för frekvenser under 694 MHz som används för markbunden television (oönskade utsändningar)

Frekvensområde

Högsta genomsnittliga effekt utanför blocket

Mätbandbredd

470–694 MHz

– 42 dBm

8 MHz

Förklarande anmärkningar till tabell 12

1.

Gränsen för oönskade utsändningar baseras på DTT-sändning som använder DVB-T2 och ett WBB-system med en bandbredd av 10 MHz för en separation av centerfrekvenser mellan DTT-sändning och WBB av 18 MHz (utgående från en 8 MHz-tv-kanal, 9 MHz-skyddsband och ett WBB-system med en bandbredd av 10 MHz). Om medlemsstaterna vill tillåta en nationell användning av WBB-system med en bandbredd som överstiger 10 MHz och om oönskad effekt utanför blocket som överstiger – 42 dBm/8 MHz genereras i bandet under 694 MHz bör de överväga att

a)

antingen införa den större bandbredden för WBB-system som börjar vid en frekvens som är högre än 703 MHz så att den föreskrivna effektgränsen utanför blocket fortfarande uppfylls,

b)

och/eller använda störningsminskande teknik i enlighet med anmärkning 3.

2.

Värdet för oönskade utsändningar utanför blocket har härletts för fast DTT-mottagning. Medlemsstater som önskar överväga portabel DTT-mottagning inomhus kan, från fall till fall, behöva vidta ytterligare åtgärder på nationell/lokal nivå (se anmärkning 3).

3.

Exempel på tänkbar störningsminskande teknik som får övervägas av medlemsstaterna är ytterligare DTT-filtrering, minskning av terminalstationssändningarnas effekt inom blocket eller användning av teknik som finns med i den icke uttömmande listan över tänkbar störningsminskande teknik i Cept-rapport 30.

4.

Ytterligare överväganden avseende samexistens mellan WBB-system och DTT-sändning: För att begränsa blockering av DTT-mottagare som orsakas av basstationssändning kan ytterligare extern filtrering användas vid punkten för input till DTT-mottagarkedjan på nationell nivå, särskilt för att man ska kunna undvika överbelastning i antennförstärkare. Störningar från rundradiosändare till basstationsmottagare, som antingen orsakas av sändarens effekt inom bandet eller oönskade utsändningar, kan uppstå. I sådana fall får lämplig störningsminskande teknik användas från fall till fall på nationell nivå.


(1)  5 MHz eller mer. Detta utesluter inte mindre kanalbandbredder inom ett anvisat block.

(2)  BEM baseras på analys och simulering av minsta kopplingsförlust (minimum coupling loss, MCL). BEM-elementen definieras per cell eller per antenn, beroende på vilket samexistensscenario som de härletts från.

(3)  EIRP (ekvivalent isotrop utstrålad effekt) är den totala effekt som utstrålas i alla riktningar på en enda plats, oberoende av alla basstationskonfigurationer.

(4)  Förvaltningar får välja en mätbandbredd av 3 MHz eller 200 kHz för skydd av en blockstorlek av 3 MHz beroende på genomfört nationellt alternativ.

(5)  I ett område med flera sektorer motsvarar värdet per ”cell” värdet för en av sektorerna.

(6)  I ett område med flera sektorer motsvarar värdet per ”cell” värdet för en av sektorerna.

(7)  I ett område med flera sektorer motsvarar värdet per ”cell” värdet för en av sektorerna.

(8)  Ytterligare krav får beaktas av Etsi i de harmoniserade standarderna.

(9)  TRP mäter hur stor effekt antennen faktiskt utstrålar. TRP definieras som integralen av den effekt som överförs i olika riktningar över hela strålningssfären.

(10)  Detta värde omfattas av en tolerans på upp till + 2 dB, så att hänsyn kan tas till drift under extrema miljöförhållanden och till variationer i produktionen.


REKOMMENDATIONER

4.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 118/16


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION (EU) 2016/688

av den 2 maj 2016

om övervakning och hantering av förekomsten av dioxiner och PCB i fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (1) fastställs gränsvärden för dioxiner, för summan av dioxiner och dioxinlika PCB samt för icke-dioxinlika PCB i fisk och fiskeriprodukter. I den förordningen beviljas Lettland, Finland och Sverige undantag för utsläppande på sina inhemska marknader av viltfångad lax, viltfångad sill/strömming som är större än 17 cm, viltfångad röding, viltfångad flodnejonöga och viltfångad öring samt produkter framställda därav med ursprung i Östersjöområdet som är avsedda för konsumtion inom deras territorier och som överstiger gränsvärdet.

(2)

Viss fisk och vissa fiskeriprodukter från Östersjöområdet överskrider regelbundet gränsvärdena. Det är inte möjligt att kontrollera om varje parti av fisk och fiskeriprodukter överensstämmer med gränsvärdena. För att säkerställa att endast fisk och fiskeriprodukter som överensstämmer med unionslagstiftningen släpps ut på marknaden har det upprättats en förteckning över fisk från Östersjöområdet som kan förväntas ha bristande överensstämmelse. Denna förteckning har upprättats på grundval av tillgängliga uppgifter och måste regelbundet uppdateras. För den fisk och de fiskeriprodukter från Östersjöområdet för vilka överensstämmelse inte kan säkerställas på grundval av tillgängliga uppgifter om förekomst, har särskilda riskhanteringsåtgärder fastställts för att se till att endast fisk och fiskeriprodukter som uppfyller kraven i unionslagstiftningen släpps ut på marknaden.

(3)

Det är nödvändigt att fortsätta att övervaka förekomsten av dioxiner och PCB i fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet. Det är lämpligt att rekommendera ett minsta antal prover av fisk och fiskeriprodukter som ska analyseras på ett samordnat sätt, baserat på fångstmängden.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

1.

Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige bör, med livsmedelsföretagarnas aktiva deltagande, övervaka förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i fisk och fiskeriprodukter, såsom lever, från Östersjöområdet, i enlighet med bilaga I till denna rekommendation.

2.

För att säkerställa att proverna är representativa för det provtagna partiet bör medlemsstaterna och livsmedelsföretagarna följa de provtagningsförfaranden som föreskrivs i kommissionens förordning (EU) nr 589/2014 (2).

3.

Den analysmetod som används för övervakning av förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB måste uppfylla de kriterier som fastställs i förordning (EU) nr 589/2014.

4.

Medlemsstaterna bör se till att analysresultaten regelbundet (var sjätte månad) lämnas till Efsa i Efsas format för inlämning av data och enligt Efsas vägledning om standardiserad provbeskrivning (Standard Sample Description, SSD) för livsmedel och foder (3) samt Efsas ytterligare särskilda rapporteringskrav.

Proverna kan utgöras av enskilda fiskar eller samlingsprover, men i fråga om samlingsprover måste fiskarna vara av samma storlek och ha fångats i samma Ices-område eller Ices-region.

För sill/strömming, lax, öring och skarpsill gäller följande särskilda ytterligare rapporteringskrav (som ännu inte uttryckligen finns med i det vanliga rapporteringsformatet):

Fångstområde, helst Ices-område (om Ices-område inte kan anges är det godtagbart att ange, t.ex. FAO-område eller namn på del av Östersjön). När det gäller fisk från sjöar eller floder, ange namnet på sjön eller floden.

Det är möjligt att lämna uppgifter utan att exakt ange fångstområde, utan endast ange fångstplats så noga som möjligt.

Fångstdatum.

Fiskens storlek/ålder/vikt.

Fiskens storlek ska mätas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2187/2005 (4). Storlek och vikt är de viktigaste parametrarna. Ålder kan lämnas om den är känd.

Uppgifter om den analyserade matrisen (muskelkött, lever osv.).

Fiskens/Fiskarnas fettinnehåll i provet.

Uppgifter om bearbetningen (putsad, rökt eller bearbetad på annat sätt).

Alla andra relevanta uppgifter (t.ex. om provets beskaffenhet när de vanliga kolumnerna inte innehåller tillräckligt detaljerade uppgifter, såsom resultat för enskilda fiskar).

5.

Tillgängliga uppgifter från prover som tagits från och med 2009 och som ännu inte har lämnats till Efsas databas bör så långt som möjligt lämnas till Efsa i Efsas format för inlämning av data.

6.

På grundval av aktuella tillgängliga uppgifter lämnas i bilaga II uppgifter om förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i vissa fiskarter från och med en viss ålder och storlek samt från en viss geografisk region (Ices-område), särskilt vad gäller deras överensstämmelse med det gränsvärde som fastställts i förordning (EG) nr 1881/2006.

7.

För att säkerställa att endast fisk och fiskeriprodukter som överensstämmer med unionslagstiftning släpps ut på unionsmarknaden rekommenderas att riskhanteringsåtgärderna i bilaga III vidtas när det gäller fisk från Östersjöområdet. De medlemsstater som anges i punkt 1 får vidta nationella åtgärder för att genomföra de rekommenderade riskhanteringsåtgärderna i bilaga III.

Utfärdad i Bryssel den 2 maj 2016.

På kommissionens vägnar

Vytenis ANDRIUKAITIS

Ledamot av kommissionen


(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (EUT L 364, 20.12.2006, s. 5).

(2)  Kommissionens förordning (EU) nr 589/2014 av den 2 juni 2014 om provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av halter av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i vissa livsmedel och om upphävande av förordning (EU) nr 252/2012 (EUT L 164, 3.6.2014, s. 18).

(3)  http://www.efsa.europa.eu/en/datex/datexsubmitdata.htm

(4)  Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98 (EUT L 349, 31.12.2005, s. 1).


BILAGA I

1.

Det minsta rekommenderade antal prover av sill/strömming (Clupea harengus membras) som ska tas under 2016 för analys av förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB, helst i Ices-områdena 28-1, 28-2, 29, 30, 31 och 32.

 

DE

DK

EE

FIN

LT

LV

PL

SE

Totalt

Sill/Strömming

7

5

7

20

4

4

9

14

70

2.

Det minsta rekommenderade antal prover av skarpsill (Sprattus sprattus) som ska tas under 2017 för analys av förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB, helst i Ices-områdena 29, 30, 31 och 32.

 

DE

DK

EE

FIN

LT

LV

PL

SE

Totalt

Skarpsill

5

8

8

5

5

9

18

12

70

3.

Det minsta rekommenderade antal prover av lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta, Oncorhynchus mykiss) som ska tas under 2018 för analys av förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB.

 

DE

DK

EE

FIN

LT

LV

PL

SE

Totalt

Lax/öring

5

12

5

15

5

5

11

12

70

4.

Det minsta rekommenderade antal prover som ska tas årligen från och med 2016 till och med 2018 för analys av förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB.

 

DE

DK

EE

FIN

LT

LV

PL

SE

Totalt

Flera fiskarter (*)

10

10

10

10

10

10

10

10

80


(*)  Torsk (Gadus morhua), rödspätta (Pleuronectes platessa), flodnejonöga (Lampetra fluviatilis), röding (Salvelinus sp.) björkna (Blicca bjoerkna), ål (Anguilla anguilla), brax (Abramis brama), skrubbskädda (Platichthys flesus), abborre (Perca fluviatilis), gädda (Esox lucius), gös (Sander lucioperca), mört (Rutilus rutilus), siklöja (Coregonus albula), näbbgädda (Belone belone), nors (Osmerus eperlanus), piggvar (Psetta maxima), vimma (Vimba vimba), sik (Coregonus sp.) och vitling (Merlangius merlangus).


BILAGA II

Uppgifter om förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i vissa fiskarter från och med en viss ålder och storlek samt från en viss geografisk region (Ices-område), särskilt vad gäller deras överensstämmelse med det gränsvärde som fastställs i förordning (EG) nr 1881/2006

1.   Fiskens storlek

Storleken på en fisk som avses i denna bilaga ska mätas på det sätt som visas i figuren nedan, från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets.

Image

2.   Den minsta storlek för vissa fiskarter som får fångas i Östersjöområdet ur hållbarhetssynpunkt (förordning (EG) nr 2187/2005)

Lax (Salmo salar) (hela Östersjöområdet utom Ices 31): den minsta storleken är 60 cm (följaktligen får fisk som väger mindre än 2 kg inte fångas).

Lax (Salmo salar) (Ices 31): den minsta storleken är 50 cm (följaktligen får fisk som väger mindre än 2 kg inte fångas).

Öring (Salmo trutta) (Ices 22, 23, 24 och 25 samt Ices 29, 30, 31 och 32): den minsta storleken är 40 cm (följaktligen får fisk som väger mindre än 2 kg inte fångas).

Öring (Salmo trutta) (Ices 26, 27 och 28): den minsta storleken är 50 cm (följaktligen får fisk som väger mindre än 2 kg inte fångas).

3.   Uppgifter om förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i vissa fiskarter från och med en viss ålder och storlek samt från en viss geografisk region (Ices-område)

3.1   Sill/strömming

I Ices 22, 23, 24, 25, 26 och 27: sill/strömming oavsett storlek antas vara överensstämmande med gränsvärdet.

I Ices 28-1, 29, 30, 31 och 32: sill/strömming som är högst 17 cm antas vara överensstämmande och sill/strömming som är större än 17 cm misstänks vara icke-överensstämmande.

I Ices 28-2: sill/strömming som är högst 21 cm antas vara överensstämmande och sill/strömming som är större än 21 cm misstänks vara icke-överensstämmande.

3.2   Lax

Lax från Ices 22 och 23 kommer från Nordatlanten och inte från Östersjöområdet och omfattas därför inte av dessa slutsatser vad gäller förekomst av dioxiner och PCB och gemensamma riskhanteringsåtgärder.

Lax som väger mindre än 2 kg antas vara överensstämmande (men får enligt förordning (EG) nr 2187/2005 inte fångas ur hållbarhetssynpunkt; den minsta storleken är 60 cm och för Ices 31 50 cm).

I Ices 24, 25 och 26:

Lax som väger mer än 2 kg men högst 5,5 kg: är överensstämmande efter putsning (putsning leder till att halten dioxiner/dioxinlika PCB minskar med cirka 30 % – baserat på erfarenhet endast från Ices 24, 25 och 26).

Mindre lax (2–4 kg), ej putsad: misstänks vara icke-överensstämmande, även om majoriteten är överensstämmande.

Större lax (4–5,5 kg): majoriteten misstänks vara icke-överensstämmande.

Putsad lax som väger mindre än 5,5 kg: är överensstämmande.

Putsad lax med bukdelen borttagen som väger mindre än 7,9 kg: är överensstämmande.

I Ices 27, 28, 29, 30, 31 och 32:

Lax som väger mer än 2 kg (större än 60 cm): misstänks vara icke-överensstämmande.

3.3   Öring

Öring som väger mindre än 2 kg antas vara överensstämmande (men får enligt förordning (EG) nr 2187/2005 inte fångas ur hållbarhetssynpunkt; den minsta storleken för Ices 22, 23, 24, 25, 29, 30, 31 och 32: är 40 cm och för Ices 26, 27 och 28 50 cm).

I Ices 22, 23, 24, 25 och 26:

Öring som väger mer än 2 kg men högst 4,5 kg: är överensstämmande efter putsning och borttagande av bukdel.

Mindre öring (2–4 kg): misstänks vara icke-överensstämmande, även om majoriteten är överensstämmande.

Större öring: majoriteten misstänks vara icke-överensstämmande.

I Ices 27, 28, 29, 30, 31 och 32:

All öring som väger mer än 2 kg (större än 40/50 cm) misstänks vara icke-överensstämmande.

3.4   Skarpsill

I Ices 22, 23, 24, 25, 26, 27 och 28: antas vara överensstämmande.

I Ices 29, 30, 31 och 32: om skarpsillen är mindre än 12,5 cm och yngre än 5 år antas den vara överensstämmande. Om den är större än 12,5 cm misstänks den vara icke-överensstämmande.

3.5   Torsklever

Misstänks vara icke-överensstämmande.

3.6   Flodnejonöga

I Ices 28: misstänks vara icke-överensstämmande.

I Ices 32: antas vara överensstämmande.

3.7   Andra fiskarter

Det förekommer ingen handel med röding och lokal fångst omfattas av undantag (Finland/Sverige).

Andra fiskarter antas vara överensstämmande.


BILAGA III

Rekommenderade riskhanteringsåtgärder som de behöriga myndigheterna bör vidta för att säkerställa att fisk från Östersjöregionen som släpps ut på unionsmarknaden överensstämmer med de gränsvärden som fastställts i förordning (EG) nr 1881/2006

1.   Allmänna rekommenderade riskhanteringsåtgärder

Spårbarhet är mycket viktigt.

Vid handel med sill/strömming, lax, öring och skarpsill med andra EU-medlemsstater eller vid saluföring på en inhemsk marknad som inte omfattas av ett undantag bör det Ices-område där fisken har fångats anges i de medföljande dokumenten. Vid behov bör det tydligt anges att partiet har provtagits och analyserats med avseende på dioxiner, summan av dioxiner och dioxinlika PCB samt icke-dioxinlika PCB i enlighet med unionslagstiftningen och har konstaterats överensstämma med unionslagstiftningen. Analysresultaten kan bifogas eller bör göras tillgängliga på begäran.

Om det inte är möjligt att ge en exakt angivelse av det Ices-område där fisken har fångats, bör vid handeln med sill/strömming som är större än 17 cm, lax, öring och skarpsill som är större än 12,5 cm med andra EU-medlemsstater, eller vid saluföring på en inhemsk marknad som inte omfattas av ett undantag, fiskpartiet alltid provtas och analyseras med avseende på dioxiner, summan av dioxiner och dioxinlika PCB samt icke-dioxinlika PCB i enlighet med unionslagstiftningen för att kontrollera överensstämmelse med unionslagstiftningen. Detta bör tydligt anges i de medföljande dokumenten. Analysresultaten kan bifogas eller bör göras tillgängliga på begäran.

Myndigheten vid landningshamnen ansvarar för att göra de nödvändiga kontrollerna för att garantera överensstämmelse.

Dokumenterade bevis bör finnas tillgängliga med avseende på vad som sker med den fisk som inte kan saluföras som livsmedel.

2.   Särskilda rekommenderade riskhanteringsåtgärder

2.1   Sill/strömming

Sill/strömming från Ices 22, 23, 24, 25, 26 och 27: får saluföras som livsmedel.

Sill/strömming från Ices 28-1, 29, 30, 31 och 32:

Finland och Sverige

Utan sortering får sill/strömming endast saluföras på den inhemska marknaden.

Vid handel med andra EU-medlemsstater: obligatorisk sortering av sill/strömming i högst 17 cm respektive större än 17 cm före utsläppande på marknaden (eftersom fisken sorteras efter bredd är måttet ungefärligt, men det är inget problem).

Sill/strömming som är högst 17 cm får saluföras som livsmedel.

Sill/strömming som är större än 17 cm får endast saluföras som eller bearbetas för att användas som livsmedel på den inhemska marknaden, eller får endast saluföras utanför den inhemska marknaden om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse.

Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen och Polen

Obligatorisk sortering av sill/strömming i högst 17 cm respektive större än 17 cm före utsläppande på marknaden (eftersom fisken sorteras efter bredd är måttet ungefärligt, men det är inget problem).

Sill/strömming som är högst 17 cm får saluföras som livsmedel.

Sill/strömming som är större än 17 cm får endast saluföras som eller bearbetas för att användas som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse.

Sill/strömming från Ices 28-2:

Finland och Sverige

Utan sortering får sill/strömming endast saluföras på den inhemska marknaden.

Vid handel med andra EU-medlemsstater: obligatorisk sortering av sill/strömming i högst 21 cm respektive större än 21 cm (eftersom fisken sorteras efter bredd är måttet ungefärligt, men det är inget problem).

Sill/strömming som är högst 21 cm får saluföras som eller bearbetas för att användas som livsmedel.

Sill/strömming som är större än 21 cm får endast saluföras som eller bearbetas för att användas som livsmedel på den inhemska marknaden, eller får endast saluföras utanför den inhemska marknaden om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse.

Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen och Polen

Obligatorisk sortering av sill/strömming i högst 21 cm respektive större än 21 cm före utsläppande på marknaden (eftersom fisken sorteras efter bredd är måttet ungefärligt, men det är inget problem).

Sill/strömming som är högst 21 cm får saluföras som livsmedel.

Sill/strömming som är större än 21 cm får endast saluföras som eller bearbetas för att användas som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse.

2.2   Lax

Lax från Ices 24, 25 och 26:

Lettland, Finland och Sverige

Lax får saluföras på den inhemska marknaden (undantag).

Handel med andra EU-medlemsstater: endast möjlig om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Danmark, Tyskland, Estland, Litauen och Polen

Lax som väger mer än 2 kg får endast saluföras som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Lax som väger mindre än 5,5 kg är överensstämmande efter putsning (förfarande som tillämpas i Danmark och Polen endast för Ices 24, 25 och 26) och lax som väger mer än 5,5 kg men högst 7,9 kg är överensstämmande efter putsning och borttagande av bukdel (förfarande som tillämpas i Polen för Ices 24, 25 och 26).

Putsad lax som väger mer än 5,5 kg och putsad lax med bukdelen borttagen som väger mer än 7,9 kg får endast saluföras som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Lax från Ices 27, 28, 29, 30, 31 och 32:

Lettland, Finland och Sverige

Lax får saluföras på den inhemska marknaden (undantag).

Handel med andra EU-medlemsstater: endast möjlig om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Danmark, Tyskland, Estland, Litauen och Polen

Lax får endast saluföras som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

2.3   Öring

Öring från Ices 22, 23, 24, 25 och 26:

Finland och Sverige

Öring får saluföras på den inhemska marknaden (undantag).

Handel med andra EU-medlemsstater: endast möjlig om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen och Polen

Öring som väger mer än 2 kg: öring får endast saluföras som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Putsad öring med bukdelen borttagen som väger mindre än 4,5 kg: är överensstämmande (förfarande som tillämpas i Polen för Ices 22, 23, 24, 25 och 26).

Putsad öring med bukdelen borttagen som väger mer än 4,5 kg får saluföras som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Öring från Ices 27, 28, 29, 30, 31 och 32:

Finland och Sverige

Öring får saluföras på den inhemska marknaden (undantag).

Handel med andra EU-medlemsstater: endast möjlig om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen och Polen

Öring får endast saluföras som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse med unionslagstiftningen.

2.4   Skarpsill

Skarpsill från Ices 22, 23, 24, 25, 26, 27 och 28 får saluföras som livsmedel.

Skarpsill från Ices 29, 30, 31 och 32:

Obligatorisk sortering av skarpsill i högst 12,5 cm respektive större än 12,5 cm.

Skarpsill som är högst 12,5 cm får saluföras som livsmedel.

Skarpsill som är större än 12,5 cm får endast saluföras som eller bearbetas för att användas som livsmedel om analys av det enskilda partiet har visat på överensstämmelse.

2.5   Torsklever

Torsklever från torsk som fångats i Östersjöområdet misstänks vara icke-överensstämmande och därför bör varje parti analyseras för att visa på överensstämmelse innan det släpps ut på unionsmarknaden.


AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

4.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 118/24


BESLUT nr 1/2016 AV EUROPEISKA UNIONENS OCH SCHWEIZ GEMENSAMMA LUFTFARTSKOMMITTÉ INRÄTTAD I ENLIGHET MED AVTALET MELLAN EUROPEISKA GEMENSKAPEN OCH SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET OM LUFTFART

av den 11 april 2016

om ersättning av bilagan till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart [2016/689]

EUROPEISKA UNIONENS OCH SCHWEIZ GEMENSAMMA LUFTFARTSKOMMITTÉ HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart, nedan kallat avtalet, särskilt artikel 23.4.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Bilagan till detta beslut ska från och med den 15 maj 2016 ersätta bilagan till avtalet.

Utfärdat i Bryssel den 11 april 2016.

På gemensamma kommitténs vägnar

Filip CORNELIS

Chefen för Europeiska unionens delegation

Christian HEGNER

Chefen för Schweiz delegation


BILAGA

I detta avtal gäller följande definitioner:

Enligt Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, ska Europeiska unionen ersätta och efterträda Europeiska gemenskapen.

När det i rättsakter, som ingår i förteckningen i denna bilaga, hänvisas till medlemsstater i Europeiska gemenskapen, som ersatts av Europeiska unionen, eller krav på en förbindelse med dessa, ska dessa hänvisningar anses gälla även Schweiz eller krav på en förbindelse med Schweiz.

Hänvisningarna till rådets förordningar (EEG) nr 2407/92 och (EEG) nr 2408/92 i artiklarna 4, 15, 18, 27 och 35 i avtalet ska förstås som hänvisningar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008.

Utan att det påverkar tolkningen av artikel 15 i detta avtal ska begreppet EG-lufttrafikföretag, som förekommer i nedanstående gemenskapsdirektiv och gemenskapsförordningar, inbegripa lufttrafikföretag som innehar tillstånd och som har sin huvudsakliga verksamhet och, i förekommande fall, sitt säte i Schweiz i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1008/2008. Hänvisningar till förordning (EEG) nr 2407/92 ska förstås som hänvisningar till förordning (EG) nr 1008/2008.

I följande rättsakter ska alla hänvisningar till artiklarna 81 och 82 i fördraget eller till artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förstås som en hänvisning till artiklarna 8 respektive 9 i detta avtal.

1.   Liberalisering av luftfarten och andra bestämmelser om civil luftfart

Nr 1008/2008

Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen

Nr 2000/79

Rådets direktiv av den 27 november 2000 om genomförande av det europeiska avtal om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som har ingåtts mellan Association of European Airlines (AEA), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association (IACA)

Nr 93/104

Rådets direktiv av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, ändrat genom

direktiv 2000/34/EG

Nr 437/2003

Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 februari 2003 om statistisk rapportering om lufttransport av passagerare, gods och post

Nr 1358/2003

Kommissionens förordning av den 31 juli 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 437/2003 om statistisk rapportering om lufttransport av passagerare, gods och post, och om ändring av bilagorna I och II till den förordningen

Nr 785/2004

Europaparlamentets och rådets förordning av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) nr 285/2010

Nr 95/93

Rådets förordning av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (artiklarna 1–12), ändrad genom

förordning (EG) nr 793/2004

Nr 2009/12

Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 mars 2009 om flygplatsavgifter

Nr 96/67

Rådets direktiv av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen

(Artiklarna 1–9, 11–23, 25)

Nr 80/2009

Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 januari 2009 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2299/89

2.   Konkurrensregler

Nr 1/2003

Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (artiklarna 1–13, 15–45)

(I den utsträckning som den förordningen berör tillämpningen av detta avtal. Införandet av den förordningen påverkar inte ansvarsfördelningen enligt detta avtal.)

Nr 773/2004

Kommissionens förordning av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 1792/2006,

kommissionens förordning (EG) nr 622/2008

Nr 139/2004

Rådets förordning av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”).

(Artiklarna 1–18, artikel 19.1 och 19.2, artiklarna 20–23)

Med avseende på artikel 4.5 i koncentrationsförordningen ska följande gälla mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz:

(1)

När det gäller en koncentration enligt definitionen i artikel 3 i förordning (EG) nr 139/2004 som inte har en gemenskapsdimension enligt definitionen i artikel 1 i förordningen och som får prövas enligt den nationella konkurrenslagstiftningen i minst tre EG-medlemsstater och Schweiziska edsförbundet, får de personer eller företag som avses i artikel 4.2 i förordningen före varje anmälan till de behöriga myndigheterna genom en motiverad skrivelse underrätta kommissionen om att koncentrationen bör undersökas av kommissionen.

(2)

Europeiska kommissionen ska utan dröjsmål översända alla skrivelser enligt artikel 4.5 i förordning (EG) nr 139/2004 och enligt föregående punkt till Schweiziska edsförbundet.

(3)

I de fall då Schweiziska edsförbundet invänder mot begäran om hänskjutande av ärendet ska den behöriga schweiziska konkurrensmyndigheten behålla sin behörighet och ärendet inte hänskjutas från Schweiziska edsförbundet i enlighet med denna punkt.

När det gäller de tidsgränser som avses i artiklarna 4.4 och 4.5, artikel 9.2 och 9.6 samt artikel 22.2 i koncentrationsförordningen ska följande gälla:

(1)

Europeiska kommissionen ska utan dröjsmål översända alla relevanta handlingar enligt artikel 4.4 och 4.5, artikel 9.2 och 9.6 samt artikel 22.2 till den behöriga schweiziska konkurrensmyndigheten.

(2)

De tidsfrister som avses i artikel 4.4 och 4.5, artikel 9.2 och 9.6 samt 22.2 i förordning (EG) nr 139/2004 ska när det gäller Schweiziska edsförbundet börja löpa den dag då handlingarna inkommer till den behöriga schweiziska konkurrensmyndigheten.

Nr 802/2004

Kommissionens förordning av den 7 april 2004 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (artiklarna 1–24), senast ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 1792/2006,

kommissionens förordning (EG) nr 1033/2008,

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1269/2013

Nr 2006/111

Kommissionens direktiv av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet

Nr 487/2009

Rådets förordning av den 25 maj 2009 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn

3.   Flygsäkerhet

Nr 216/2008

Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG, ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 690/2009,

förordning (EG) nr 1108/2009,

kommissionens förordning (EU) nr 6/2013

Byrån ska även i Schweiz ha de befogenheter den beviljats genom förordningen.

Kommissionen ska även i Schweiz ha de befogenheter den beviljats genom beslut som antagits enligt artiklarna 11.2, 14.5, 14.7, 24.5, 25.1, 38.3 i, 39.1, 40.3, 41.3, 41.5, 42.4, 54.1 och 61.3.

De hänvisningar till ”medlemsstaterna” i artikel 65 i förordningen eller i bestämmelserna i beslut 1999/468/EG som anges i den bestämmelsen ska inte gälla Schweiz; detta påverkar dock inte den horisontella anpassning som anges i andra strecksatsen i bilagan till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart.

Denna förordning ska inte på något sätt bemyndiga Europeiska byrån för luftfartssäkerhet att agera på Schweiz vägnar inom ramen för internationella avtal annat än för att bistå Schweiz vid fullgörandet av landets åtaganden enligt sådana avtal.

Bestämmelserna i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

a)

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

i)

I punkt 1 ska ”eller Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

ii)

I punkt 2 a ska ”eller Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

iii)

I punkt 2 ska leden b och c utgå.

iv)

Följande punkt ska läggas till:

”3.   När gemenskapen förhandlar med ett tredjeland för att ingå avtal om att en medlemsstat eller byrån ska få utfärda certifikat på grundval av certifikat som utfärdats av luftfartsmyndigheterna i det tredjelandet, ska den eftersträva att Schweiz erbjuds ett liknande avtal med det aktuella tredjelandet. Schweiz ska i sin tur eftersträva att ingå sådana avtal med tredjeländer som motsvarar gemenskapens avtal.”

b)

I artikel 29 ska följande punkt läggas till:

”4.   Genom undantag från artikel 12.2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda vid Europeiska gemenskaperna kan schweiziska medborgare som åtnjuter fulla medborgerliga rättigheter få anställas på kontrakt av byråns verkställande direktör.”

c)

I artikel 30 ska följande stycke läggas till:

”Europeiska unionens protokoll om immunitet och privilegier ska tillämpas av Schweiz när det gäller byrån; protokollet är bifogat som bilaga A till den nuvarande bilagan, i enlighet med tillägget till bilaga A.”

d)

I artikel 37 ska följande stycke läggas till:

”Schweiz ska delta oinskränkt i styrelsen och ska ha samma rättigheter och skyldigheter som EU:s medlemsstater, med undantag av rösträtt.”

e)

I artikel 59 ska följande punkt läggas till:

”12.   Schweiz ska svara för en del av det ekonomiska bidrag som avses i punkt 1 b enligt följande formel:

Formula

där

S

=

den del av byråns budget som inte omfattas av de arvoden och avgifter som anges i punkterna 1 c och d

a

=

antalet associerade stater

b

=

antalet EU-medlemsstater

c

=

Schweiz bidrag till Icao-budgeten

C

=

det totala bidraget från EU:s medlemsstater och de associerade staterna till Icao-budgeten.”

f)

I artikel 61 ska följande stycke läggas till:

”De bestämmelser som gäller gemenskapens finansiella kontroll i Schweiz avseende deltagarna i byråns verksamhet återfinns i bilaga B till den nuvarande bilagan.”

g)

Bilaga II till förordningen ska utvidgas till följande typer av luftfartyg i deras egenskap av produkter som omfattas av artikel 2.3 a ii i kommissionens förordning (EG) nr 1702/2003 av den 24 september 2003 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och utrustningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer (1):

 

A/c – [HB-IMY, HB-IWY] – typ Gulfstream G-IV

 

A/c – [HB-IMJ, HB-IVZ, HB-JES] – typ Gulfstream G-V

 

A/c – [HB-ZCW, HB-ZDF] – typ MD900.

Nr 1108/2009

Europaparlamentets och rådets förordning av den 21 oktober 2009 om ändring av förordning (EG) nr 216/2008 inom området flygplatser, flygledningstjänst och flygtrafiktjänster och om upphävande av direktiv 2006/23/EG

Nr 1178/2011

Kommissionens förordning av den 3 november 2011 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygbesättningar inom den civila luftfarten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) nr 290/2012,

kommissionens förordning (EU) nr 70/2014,

kommissionens förordning (EU) nr 245/2014,

kommissionens förordning (EU) 2015/445

Nr 3922/91

Rådets förordning av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (artiklarna 1–3, 4.2, 4.5–4.11 och 4.13), ändrad genom

förordning (EG) nr 1899/2006,

förordning (EG) nr 1900/2006,

kommissionens förordning (EG) nr 8/2008,

kommissionens förordning (EG) nr 859/2008

Nr 996/2010

Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphävande av direktiv 94/56/EG, ändrad genom

förordning (EU) nr 376/2014

Nr 104/2004

Kommissionens förordning av den 22 januari 2004 om fastställande av bestämmelser för organisationen och sammansättningen av överklagandenämnden för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet

Nr 2111/2005

Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 december 2005 om upprättande av en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i direktiv 2004/36/EG

Nr 473/2006

Kommissionens förordning av den 22 mars 2006 om genomförandebestämmelser för gemenskapsförteckningen enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen

Nr 474/2006

Kommissionens förordning av den 22 mars 2006 om upprättande av en gemenskapsförteckning enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen, senast ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2322

Nr 1332/2011

Kommissionens förordning av den 16 december 2011 om gemensamma krav för användning av luftrummet och operativa förfaranden för avvärjande av kollisioner i luften

Nr 646/2012

Kommissionens genomförandeförordning av den 16 juli 2012 med närmare bestämmelser om böter och viten vid bristande överensstämmelse med bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008

Nr 748/2012

Kommissionens förordning av den 3 augusti 2012 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och utrustningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) nr 7/2013,

kommissionens förordning (EU) nr 69/2014,

kommissionens förordning (EU) 2015/1039

Nr 965/2012

Kommissionens förordning av den 5 oktober 2012 om tekniska krav och administrativa förfaranden i samband med flygdrift enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) nr 800/2013,

kommissionens förordning (EU) nr 71/2014,

kommissionens förordning (EU) nr 83/2014,

kommissionens förordning (EU) nr 379/2014,

kommissionens förordning (EU) 2015/140,

kommissionens förordning (EU) 2015/1329,

kommissionens förordning (EU) 2015/640

Nr 2012/780

Kommissionens beslut av den 5 december 2012 om rätt till tillgång till det europeiska centrala upplag med säkerhetsrekommendationer och svaren på dessa som inrättats enligt artikel 18.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphävande av direktiv 94/56/EG

Nr 628/2013

Kommissionens genomförandeförordning av den 28 juni 2013 om arbetsmetoder för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet vid standardiseringsinspektioner och vid övervakning av tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 736/2006

Nr 139/2014

Kommissionens förordning av den 12 februari 2014 om krav och administrativa rutiner för flygplatser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008

Nr 319/2014

Kommissionens förordning av den 27 mars 2014 om de certifikatavgifter och tjänsteavgifter som tas ut av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, och om upphävande av förordning (EG) nr 593/2007

Nr 452/2014

Kommissionens förordning av den 29 april 2014 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygdrift som utförs av operatörer från tredjeland i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008

Nr 1321/2014

Kommissionens förordning av den 26 november 2014 om fortsatt luftvärdighet för luftfartyg och luftfartygsprodukter, delar och utrustning och om godkännande av organisationer och personal som arbetar med dessa arbetsuppgifter, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) 2015/1088,

kommissionens förordning (EU) 2015/1536

Nr 2015/340

Kommissionens förordning av den 20 februari 2015 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygledarcertifikat samt andra certifikat och intyg enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008, ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 och upphävande av kommissionens förordning (EU) nr 805/2011

Nr 2015/640

Kommissionens förordning av den 23 april 2015 om ytterligare luftvärdighetsspecifikationer för en viss typ av drift och om ändring av förordning (EU) nr 965/2012

Nr 2015/1018

Kommissionens genomförandeförordning av den 29 juni 2015 om fastställande av en förteckning som klassificerar händelser inom civil luftfart som obligatoriskt måste rapporteras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014

4.   Luftfartsskydd

Nr 300/2008

Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002

Nr 272/2009

Kommissionens förordning av den 2 april 2009 om komplettering av de gemensamma grundläggande standarder för skydd av civil luftfart som fastställs i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) nr 297/2010,

kommissionens förordning (EU) nr 720/2011,

kommissionens förordning (EU) nr 1141/2011,

kommissionens förordning (EU) nr 245/2013

Nr 1254/2009

Kommissionens förordning av den 18 december 2009 om kriterier för hur medlemsstaterna kan bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart och anta alternativa säkerhetsåtgärder

Nr 18/2010

Kommissionens förordning av den 8 januari 2010 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 vad gäller specifikationer för nationella program för verksamhetskontroll för skyddet av den civila luftfarten

Nr 72/2010

Kommissionens förordning av den 26 januari 2010 om fastställande av förfaranden för utförandet av kommissionens inspektioner på luftfartsskyddsområdet

Nr 2015/1998

Kommissionens genomförandeförordning av den 5 november 2015 om detaljerade bestämmelser för genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2426

Nr 2015/8005

Kommissionens genomförandebeslut av den 16 november 2015 om detaljerade bestämmelser för genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd och de uppgifter som avses i artikel 18 a i förordning (EG) nr 300/2008

5.   Flygtrafikledning

Nr 549/2004

Europaparlamentets och rådets förordning av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (”ramförordning”), ändrad genom

förordning (EG) nr 1070/2009

Kommissionen ska i Schweiz ha de befogenheter som den beviljats enligt artiklarna 6, 8, 10, 11 och 12.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska ”på gemenskapsnivå” ersättas med ”på gemenskapsnivå, med Schweiz”.

Trots den horisontella anpassning som avses i andra strecksatsen i bilagan till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart ska hänvisningen till medlemsstaterna i artikel 5 i förordning (EG) nr 549/2004 och i beslut 1999/468/EG i den artikeln inte anses omfatta Schweiz.

Nr 550/2004

Europaparlamentets och rådets förordning av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (”förordning om tillhandahållande av tjänster”), ändrad genom

förordning (EG) nr 1070/2009

Kommissionen ska i Schweiz ha de befogenheter som den beviljats enligt artiklarna 9a, 9b, 15, 15a, 16 och 17.

Bestämmelserna i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, ändras på följande sätt:

a)

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska ”och Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

b)

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

I punkterna 1 och 6 ska ”och Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

c)

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska ”och Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

d)

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska ”och Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

e)

Artikel 16.3 ska ersättas med följande:

”3.   Kommissionen ska rikta sitt beslut till medlemsstaterna och informera tjänsteleverantören, i den mån denne är rättsligt berörd, om sitt beslut.”

Nr 551/2004

Europaparlamentets och rådets förordning av den 10 mars 2004 om organisation och användning av det gemensamma europeiska luftrummet (”förordning om luftrummet”), ändrad genom

förordning (EG) nr 1070/2009

Kommissionen ska i Schweiz ha de befogenheter som den beviljats enligt artiklarna 3a, 6 och 10.

Nr 552/2004

Europaparlamentets och rådets förordning av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst (”förordning om driftskompatibilitet”), ändrad genom

förordning (EG) nr 1070/2009

Kommissionen ska i Schweiz ha de befogenheter som den beviljats enligt artiklarna 4, 7 och 10.3.

Bestämmelserna i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, ändras på följande sätt:

a)

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska ”eller Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

b)

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

I punkt 4 ska ”eller Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

c)

Bilaga III ska ändras på följande sätt:

I avsnitt 3 andra och sista strecksatsen ska ”eller Schweiz” införas efter ”gemenskapen”.

Nr 2150/2005

Kommissionens förordning av den 23 december 2005 om gemensamma regler för en flexibel användning av luftrummet

Nr 1033/2006

Kommissionens förordning av den 4 juli 2006 om krav på förfaranden för färdplaner före flygning inom det gemensamma europeiska luftrummet, senast ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 923/2012

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 428/2013

Nr 1032/2006

Kommissionens förordning av den 6 juli 2006 om krav avseende automatiska system för utbyte av färdplansdata för anmälan, samordning och överlämning av flygningar mellan enheter för flygkontrolltjänst, ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 30/2009

Nr 730/2006

Kommissionens förordning av den 11 maj 2006 om luftrumsklassificering och tillstånd för flygningar enligt visuellflygregler ovanför flygnivå 195, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 923/2012

Nr 219/2007

Rådets förordning av den 27 februari 2007 om bildande av ett gemensamt företag för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (SESAR), ändrad genom

rådets förordning (EG) nr 1361/2008,

rådets förordning (EU) nr 721/2014

Nr 633/2007

Kommissionens förordning av den 7 juni 2007 om krav avseende tillämpningen av ett protokoll för överföring av färdplansdata, för anmälan, samordning och överlämning av flygningar mellan enheter för flygkontrolltjänst, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) nr 283/2011

Nr 482/2008

Kommissionens förordning av den 30 maj 2008 om ett system för säkerhetssäkring av programvara vilket ska genomföras av leverantörer av flygtrafiktjänster och om ändring av bilaga II till förordning (EG) nr 2096/2005

Nr 29/2009

Kommissionens förordning av den 16 januari 2009 om krav på datalänktjänster för det gemensamma europeiska luftrummet, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/310

Texten i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

”Schweiz UIR” ska läggas till i bilaga I, del A.

Nr 262/2009

Kommissionens förordning av den 30 mars 2009 om fastställande av krav för en samordnad tilldelning och användning av Mod S-interrogatorkoder för det gemensamma europeiska luftrummet

Nr 73/2010

Kommissionens förordning av den 26 januari 2010 om kvalitetskraven på flygdata och flyginformation för ett gemensamt europeiskt luftrum, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1029/2014

Nr 255/2010

Kommissionens förordning av den 25 mars 2010 om fastställande av gemensamma regler för flödesplanering (ATFM), ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 923/2012

Nr K(2010) 5134

Kommissionens beslut av den 29 juli 2010 om utnämnandet av ett organ för kvalitetsgranskning för det gemensamma europeiska luftrummet

Nr 2014/672

Kommissionens genomförandebeslut av den 24 september 2014 om förlängning av utnämnandet av organet för prestationsgranskning för det gemensamma europeiska luftrummet

Nr 176/2011

Kommissionens förordning av den 24 februari 2011 om de uppgifter som ska lämnas innan ett funktionellt luftrumsblock inrättas och ändras

Nr 677/2011

Kommissionens förordning av den 7 juli 2011 om genomförandebestämmelser för nätverksfunktioner för flygledningstjänst (ATM) och om ändring av förordning (EU) nr 691/2010, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 970/2014

Nr 2011/4130

Kommissionens beslut av den 7 juli 2011 om utnämningen av nätverksförvaltaren för flygledningstjänstens (ATM) funktioner inom det gemensamma europeiska luftrummet

Nr 1034/2011

Kommissionens genomförandeförordning av den 17 oktober 2011 om säkerhetstillsyn inom flygledningstjänst och flygtrafiktjänster och om ändring av förordning (EU) nr 691/2010

Nr 1035/2011

Kommissionens genomförandeförordning av den 17 oktober 2011 om gemensamma krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster och om ändring av förordningarna (EG) nr 482/2008 och (EU) nr 691/2010, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 923/2012,

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2014

Nr 1206/2011

Kommissionens genomförandeförordning av den 22 november 2011 om fastställande av krav på identifiering av luftfartyg för övervakning av det gemensamma europeiska luftrummet

Texten i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

”Schweiz UIR” ska läggas till i bilaga I.

Nr 1207/2011

Kommissionens genomförandeförordning av den 22 november 2011 om krav på övervakningens prestanda och driftskompatibilitet för det gemensamma europeiska luftrummet, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1028/2014

Nr 923/2012

Kommissionens genomförandeförordning av den 26 september 2012 om gemensamma luftfarts- och driftsbestämmelser för tjänster och förfaranden inom flygtrafiken och om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 och förordningarna (EG) nr 1265/2007, (EG) nr 1794/2006, (EG) nr 730/2006, (EG) nr 1033/2006 och (EU) nr 255/2010, ändrad genom

kommissionens förordning (EU) 2015/340

Nr 1079/2012

Kommissionens genomförandeförordning av den 16 november 2012 om fastställande av krav i fråga om kanalseparation vid röstkommunikation mellan mark och luftfartyg för det gemensamma europeiska luftrummet, ändrad genom

kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 657/2013

Nr 390/2013

Kommissionens genomförandeförordning av den 3 maj 2013 om inrättande av ett prestationssystem för flygtrafiktjänster och nätverksfunktioner

Nr 391/2013

Kommissionens genomförandeförordning av den 3 maj 2013 om ett gemensamt avgiftssystem för flygtrafiktjänster

Nr 409/2013

Kommissionens genomförandeförordning av den 3 maj 2013 om definition av gemensamma projekt, fastställande av styrelseformer och identifiering av incitament till stöd för genomförandet av den europeiska generalplanen för flygledningstjänst

Nr 2014/132

Kommissionens genomförandebeslut av den 11 mars 2014 om fastställande av unionstäckande prestationsmål för nätet för flygledningstjänst och gränsvärden för varning för den andra referensperioden 2015–19

Nr 716/2014

Kommissionens genomförandeförordning av den 27 juni 2014 om inrättandet av det gemensamma pilotprojektet till stöd för generalplanen för det europeiska nätverket för flygledningstjänst

6.   Miljö och buller

Nr 2002/30

Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 mars 2002 om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i gemenskapen (artiklarna 1–12 och 14–18)

(De ändringar av bilaga I som härrör från bilaga II kapitel 8 (Transportpolitik) avsnitt G (Luftfart) punkt 2 i akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen är tillämpliga.)

Nr 89/629

Rådets direktiv av den 4 december 1989 om begränsning av buller från civila jetmotordrivna underljudsflygplan

(Artiklarna 1–8)

Nr 2006/93

Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om reglering av utnyttjandet av flygplan som omfattas av volym 1, del II, kapitel 3 i bilaga 16 till konventionen om internationell civil luftfart, andra upplagan (1988)

7.   Konsumentskydd

Nr 90/314

Rådets direktiv av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang

(Artiklarna 1–10)

Nr 93/13

Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal

(Artiklarna 1–11)

Nr 2027/97

Rådets förordning av den 9 oktober 1997 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor (artiklarna 1–8), ändrad genom

förordning (EG) nr 889/2002

Nr 261/2004

Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91

(Artiklarna 1–18)

Nr 1107/2006

Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet

8.   Diverse

Nr 2003/96

Rådets direktiv av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet

(Artikel 14.1 b och artikel 14.2)

9.   Bilagor

A

:

Protokoll om Europeiska unionens privilegier och immuniteter

B

:

Bestämmelser om Europeiska unionens finansiella kontroll avseende schweiziska deltagare i EASA:s verksamhet


(1)  EUT L 243, 27.9.2003, s. 6.

BILAGA A

PROTOKOLL OM EUROPEISKA UNIONENS IMMUNITET OCH PRIVILEGIER

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 343 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 191 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, ska Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen åtnjuta sådan immunitet och sådana privilegier inom medlemsstaternas territorium som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som ska fogas till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

KAPITEL I

EUROPEISKA UNIONENS EGENDOM, MEDEL, TILLGÅNGAR OCH TRANSAKTIONER

Artikel 1

Unionens lokaler och byggnader ska vara okränkbara. De ska inte omfattas av husrannsakan, rekvisition, konfiskering eller expropriering. Unionens egendom och tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder.

Artikel 2

Unionens arkiv ska vara okränkbara.

Artikel 3

Unionen, dess tillgångar, inkomster och övrig egendom ska vara befriade från alla direkta skatter.

Medlemsstaternas regeringar ska i alla de fall där så är möjligt vidta lämpliga åtgärder för att efterskänka eller betala tillbaka summan av de indirekta skatter och avgifter som ingår i priset på lös eller fast egendom när unionen för tjänstebruk gör betydande inköp i vilka denna typ av skatter och avgifter inkluderas i priset. Dessa bestämmelser får dock inte tillämpas på ett sådant sätt att konkurrensen inom unionen snedvrids.

Ingen befrielse ska beviljas för sådana skatter och avgifter som utgör betalning för allmännyttiga tjänster.

Artikel 4

Unionen ska vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av varor som är avsedda för tjänstebruk. Varor som på detta sätt har förts in i en stat får inte avyttras, vare sig detta sker mot betalning eller inte, inom denna stats territorium, om det inte sker på villkor som godkänts av den statens regering.

Unionen ska också vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av unionens publikationer.

KAPITEL II

MEDDELANDEN OCH IDENTITETSHANDLINGAR (LAISSEZ-PASSER)

Artikel 5

Vad avser unionens officiella meddelanden och översändandet av alla dess dokument ska unionens institutioner inom varje medlemsstats territorium åtnjuta samma behandling som staten i fråga ger diplomatiska beskickningar.

Officiell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som unionens institutioner skickar får inte censureras.

Artikel 6

Identitetshandling i den form som rådet, med enkel majoritet, ska fastställa kan av ordförandena för unionens institutioner utställas till ledamöter, medlemmar och anställda i unionens institutioner och ska godtas som giltig resehandling av medlemsstaternas myndigheter. Dessa identitetshandlingar ska utställas till tjänstemän och övriga anställda enligt de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen.

Kommissionen får sluta avtal om att dessa identitetshandlingar ska gälla som giltiga resehandlingar inom tredjelands territorium.

KAPITEL III

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER

Artikel 7

Europaparlamentets ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan art i sin rörelsefrihet under resa till eller från Europaparlamentets mötesplats.

Europaparlamentets ledamöter ska, vad avser tull- och valutakontroll,

a)

av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag,

b)

av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för utländska regeringar med tillfälligt offentligt uppdrag.

Artikel 8

Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Artikel 9

Under Europaparlamentets sessioner ska dess ledamöter åtnjuta

a)

vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b)

vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten ska även gälla under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

KAPITEL IV

FÖRETRÄDARE FÖR DE MEDLEMSSTATER SOM DELTAR I ARBETET I EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER

Artikel 10

Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i unionens institutioner, deras rådgivare och tekniska experter ska i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta sedvanliga privilegier, immunitet och lättnader.

Denna artikel ska även vara tillämplig på ledamöter av unionens rådgivande organ.

KAPITEL V

TJÄNSTEMÄN OCH ANSTÄLLDA I EUROPEISKA UNIONEN

Artikel 11

Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet ska tjänstemän och övriga anställda i unionen

a)

åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, om inte annat följer av bestämmelserna i de fördrag som dels behandlar reglerna för tjänstemännens och de anställdas ansvar gentemot unionen, dels Europeiska unionens domstols behörighet att döma i tvister mellan unionen och dess tjänstemän och övriga anställda; de ska åtnjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört,

b)

tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar vara undantagna från bestämmelser om begränsning av invandring och formaliteter för registrering av utlänningar,

c)

beviljas samma lättnader i fråga om valuta- och växlingsbestämmelser som normalt beviljas tjänstemän i internationella organisationer,

d)

då de tillträder sin tjänst i landet i fråga, ha rätt att tullfritt föra in sitt bohag och sina personliga tillhörigheter, samt ha rätt att tullfritt föra ut sitt bohag och sina personliga tillhörigheter då deras tjänstgöringstid i landet är slut, om inte annat följer av de villkor som regeringen i det land där rätten utövas, i båda fallen, anser nödvändiga,

e)

ha rätt att tullfritt införa ett motorfordon för personligt bruk som antingen förvärvats enligt gällande regler för hemmamarknaden i det land där de senast var bosatta eller i det land där de är medborgare, samt ha rätt att tullfritt föra ut fordonet, om inte annat följer av de villkor som det berörda landets regering, i båda fallen, anser nödvändiga.

Artikel 12

Unionens tjänstemän och övriga anställda ska vara skyldiga att betala skatt till unionen på de löner och arvoden de får av unionen enligt de villkor och det förfarande som fastställts av Europaparlamentet och rådet, genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter samråd med berörda institutioner.

De ska vara befriade från nationella skatter på de löner och arvoden de får av unionen.

Artikel 13

Unionens tjänstemän och övriga anställda som enbart på grund av sin tjänsteutövning i unionen bosätter sig inom territoriet för en annan medlemsstat än den i vilken de vid tiden för sitt tjänstetillträde vid unionen var skatterättsligt bosatta, ska – vad avser inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt arvsskatt och tillämpningen av avtal om undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan unionens medlemsstater – i båda länderna behandlas som om de fortfarande var bosatta på sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna befinner sig inom en av unionens medlemsstater. Detta gäller även för äkta makar, förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet, och för barn som de personer som avses i denna artikel försörjer och har hand om.

Lös egendom som tillhör de personer som avses i första stycket och som finns inom den stats territorium i vilken de uppehåller sig, ska vara befriad från arvsskatt i den staten. Vid fastställande av sådan skatt ska den lösa egendomen anses finnas i den stat där personerna skatterättsligt är bosatta, om inte annat följer av tredjelands rätt och eventuell tillämpning av bestämmelser i internationella avtal om dubbelbeskattning.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel ska inte hänsyn tas till en bostadsort som enbart beror på tjänsteutövning inom andra internationella organisationer.

Artikel 14

Europaparlamentet och rådet ska, genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter samråd med berörda institutioner, fastställa ordningen för sociala förmåner för unionens tjänstemän och övriga anställda.

Artikel 15

Europaparlamentet och rådet ska, genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter samråd med berörda institutioner, besluta vilka grupper av unionens tjänstemän och övriga anställda bestämmelserna i artikel 11, artikel 12 andra stycket och artikel 13 helt eller delvis ska tillämpas på.

Medlemsstaternas regeringar ska regelbundet underrättas om namn, ställning och adress avseende de tjänstemän och övriga anställda som ingår i dessa grupper.

KAPITEL VI

IMMUNITET OCH PRIVILEGIER FÖR TREDJELANDS BESKICKNINGAR ACKREDITERADE HOS EUROPEISKA UNIONEN

Artikel 16

Den medlemsstat på vars territorium unionen har sitt säte ska bevilja tredjelands beskickning som är ackrediterad hos unionen immunitet och privilegier enligt diplomatisk sedvänja.

KAPITEL VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 17

Privilegier, immunitet och lättnader ska endast beviljas unionens tjänstemän och övriga anställda om det ligger i unionens intresse.

Var och en av unionens institutioner ska upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en annan anställd, om institutionen anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot unionens intresse.

Artikel 18

Unionens institutioner ska vid tillämpningen av detta protokoll samarbeta med de berörda medlemsstaternas ansvariga myndigheter.

Artikel 19

Artiklarna 11–14 och artikel 17 ska vara tillämpliga på kommissionens ledamöter.

Artikel 20

Artiklarna 11–14 och artikel 17 ska vara tillämpliga på Europeiska unionens domstols domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 3 i protokollet om Europeiska unionens domstols stadga vad avser immunitet mot rättsliga förfaranden för domare och generaladvokater.

Artikel 21

Detta protokoll ska även vara tillämpligt på Europeiska investeringsbanken, på ledamöterna av dess organ, dess personal och de företrädare för medlemsstaterna som deltar i bankens arbete, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om bankens stadga.

Europeiska investeringsbanken ska dessutom vara befriad från alla skatter och liknande avgifter på grund av en ökning av dess kapital och från olika formaliteter som kan vara förenade därmed i den stat där banken har sitt säte. På samma sätt ska dess upplösning eller likvidation inte medföra några skatter eller avgifter. Slutligen ska den verksamhet som banken och dess organ bedriver i enlighet med dess stadga inte vara föremål för någon omsättningsskatt.

Artikel 22

Detta protokoll ska också tillämpas på Europeiska centralbanken, medlemmarna av dess beslutande organ och dess personal, dock utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

Europeiska centralbanken ska dessutom vara befriad från alla skatter och liknande avgifter på grund av en ökning av dess kapital och från olika formaliteter som kan vara förenade därmed i den stat där banken har sitt säte. Bankens och dess beslutande organs verksamhet enligt stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska inte påföras någon omsättningsskatt.

Tillägg

Bestämmelser för hur protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas på Schweiz

1.   Tillämpningsområdet utsträcks till att omfatta Schweiz

Alla hänvisningar till medlemsstaterna i Europeiska unionens protokoll om immunitet och privilegier (nedan kallat protokollet) ska även omfatta Schweiz, såvida inget annat sägs i följande bestämmelser.

2.   Byrån är befriad från indirekta skatter, däribland mervärdesskatt

Varor och tjänster som exporteras från Schweiz ska befrias från schweizisk mervärdesskatt. För varor och tjänster som levereras till byrån i Schweiz för byråns verksamhet ska befrielsen från mervärdesskatt, i enlighet med artikel 3 andra stycket i protokollet, ske genom restitution. Befrielse från mervärdesskatt ska beviljas om det faktiska inköpspris som är angivet i fakturan eller motsvarande dokument för varan eller tjänsten uppgår till minst 100 schweizerfranc, inklusive skatter och avgifter.

Mervärdesskatten ska restitueras efter insändande av erforderliga schweiziska ansökningsformulär till Administration fédérale des contributions, Division principale de la TVA (schweiziska federala skattemyndighetens centralenhet för mervärdesskatteärenden). Som regel ska handläggningen vara klar inom tre månader från det att restitutionsansökan ingetts tillsammans med erforderliga underlag.

3.   Hur reglerna för byråns personal ska tillämpas

Beträffande artikel 12 andra stycket i protokollet ska Schweiz, i överensstämmelse med principerna i sin nationella rätt, befria tjänstemän och övriga anställda vid byrån, såsom de definieras i artikel 2 i rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 (1) från federala, kantonala och kommunala skatter på löner, vederlag och arvoden som utbetalas av unionen vilka omfattas av en intern skatt som uppbärs av unionen och tillfaller denna.

Schweiz ska inte betraktas som en medlemsstat enligt punkt 1 ovan vid tillämpningen av artikel 13 i protokollet.

Tjänstemän och övriga anställda vid byrån, liksom deras familjemedlemmar som är anslutna till det socialförsäkringssystem som gäller för Europeiska unionens tjänstemän och övriga anställda, är inte skyldiga att vara anslutna till det schweiziska socialförsäkringssystemet.

Europeiska unionens domstol ska ha exklusiv behörighet i alla ärenden som rör förbindelserna mellan å ena sidan byrån och kommissionen och å andra sidan byråns personal när det gäller tillämpningen av rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (2) och EU-lagstiftningens övriga bestämmelser om arbetsvillkor.


(1)  Rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 av den 25 mars 1969 om fastställande av de grupper av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna som skall omfattas av bestämmelserna i artikel 12, artikel 13 andra stycket samt artikel 14 i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna (EGT L 74, 27.3.1969, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (anställningsvillkor för övriga anställda) (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

BILAGA B

FINANSIELL KONTROLL AVSEENDE SCHWEIZISKA DELTAGARE I EUROPEISKA BYRÅN FÖR LUFTFARTSSÄKERHET

Artikel 1

Direkt förbindelse

Byrån och kommissionen ska stå i direkt förbindelse med alla fysiska och juridiska personer som har skatterättslig hemvist i Schweiz och som deltar i byråns verksamhet i egenskap av avtalsparter, deltagare i något av byråns program, underleverantörer eller mottagare av utbetalningar från byråns eller gemenskapens budget. Nämnda personer äger rätt att direkt till kommissionen och byrån överlämna alla relevanta uppgifter och underlag som de är skyldiga att tillhandahålla enligt de rättsakter som det hänvisas till i det här beslutet och enligt de kontrakt och överenskommelser som ingåtts för tillämpningen av rättsakterna liksom i de beslut som fattats inom ramen för dem.

Artikel 2

Kontroller

1.   I enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1) och den budgetförordning som antogs av byrån i enlighet med kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (2), liksom med stöd av de övriga rättsakter som det hänvisas till i avtalet, får det i kontrakt och överenskommelser som ingås med mottagare som har skatterättslig hemvist i Schweiz, liksom i beslut som fattas gemensamt med dem, föreskrivas att vetenskapliga, ekonomiska och tekniska revisioner, liksom revisioner av andra slag, får genomföras när som helst hos dem och deras underentreprenörer av anställda vid byrån och kommissionen, liksom av andra personer som byrån och kommissionen bemyndigat.

2.   De anställda vid byrån och kommissionen och andra personer som byrån och kommissionen bemyndigat ska i rimlig omfattning ges tillträde till anläggningar, arbetsplatser och dokumentation samt till alla data, däribland i elektronisk form, som erfordras för genomförandet av revisionerna. Tillträdesrätten ska vara uttryckligen fastställd i kontrakt och överenskommelser som ingås inom ramen för de rättsakter som det hänvisas till i det här beslutet.

3.   Europeiska revisionsrätten ska ha samma rättigheter som kommissionen.

4.   Revisionerna får genomföras fem år efter det att det här beslutet löpt ut eller enligt de villkor som fastställs i kontrakt och överenskommelser, liksom enligt beslut av betydelse i sammanhanget.

5.   Den schweiziska federala revisionsmyndigheten ska underrättas i förväg om revisioner som genomförs på schweiziskt territorium. En sådan underrättelse utgör inte ett rättsligt krav för att dessa revisioner ska kunna genomföras.

Artikel 3

Inspektioner på plats

1.   Inom ramen för det här avtalet har kommissionen genom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) rätt att genomföra kontroller och inspektioner på plats inom schweiziskt territorium, i enlighet med villkoren och bestämmelserna i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (3).

2.   Dessa kontroller och inspektioner på plats ska förberedas och utföras av kommissionen i nära samverkan med den schweiziska federala revisionsmyndigheten eller med andra behöriga schweiziska myndigheter som utsetts av den schweiziska federala revisionsmyndigheten; sistnämnda myndigheter ska underrättas i god tid om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan tillhandahålla erforderlig hjälp. För detta ändamål får tjänstemän från de behöriga schweiziska myndigheterna delta i kontrollerna och inspektionerna på plats.

3.   Om berörda schweiziska myndigheter så önskar, ska kontrollerna och inspektionerna på plats genomföras av kommissionen tillsammans med dessa myndigheter.

4.   Om deltagarna i programmet motsätter sig en kontroll eller en inspektion på plats, ska de schweiziska myndigheterna, inom ramen för sina nationella bestämmelser, lämna kommissionens inspektörer erforderligt bistånd så att de kan genomföra den kontroll eller inspektion på plats som de blivit ålagda att göra.

5.   Kommissionen ska snarast möjligt underrätta den schweiziska federala revisionsmyndigheten om alla omständigheter eller misstankar rörande någon oegentlighet som kommissionen har fått kännedom om i samband med genomförandet av kontrollen eller inspektionen på plats. Kommissionen ska under alla omständigheter informera ovannämnda myndighet om resultatet av dessa kontroller och inspektioner.

Artikel 4

Information och samråd

1.   För att denna bilaga ska tillämpas väl ska berörda schweiziska myndigheter och gemenskapens myndigheter regelbundet utbyta information och på begäran av någon av parterna inleda samråd.

2.   Berörda schweiziska myndigheter ska utan dröjsmål underrätta byrån och kommissionen om alla omständigheter som kommer till deras kännedom och som kan leda till förmodan om att det förekommer oegentligheter i fråga om ingåenden och genomföranden av kontrakt och överenskommelser som sluts inom ramen för de rättsakter som det hänvisas till i det här beslutet.

Artikel 5

Sekretess

Uppgifter som meddelats eller erhållits i enlighet med denna bilaga, oavsett form, ska omfattas av tystnadsplikt och ges samma skydd som motsvarande uppgifter har enligt schweizisk lagstiftning, samt enligt de motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapsinstitutioner. Uppgifterna får endast överlämnas till personer inom gemenskapsinstitutionerna, i medlemsstaterna eller i Schweiz som i kraft av sin befattning ska ha vetskap om dem, och de får inte användas i andra syften än att säkerställa ett effektivt skydd av parternas finansiella intressen.

Artikel 6

Administrativa åtgärder och påföljder

Utan att det påverkar tillämpningen av den schweiziska strafflagen, får byrån och kommissionen tillgripa administrativa åtgärder och påföljder i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (5).

Artikel 7

Indrivning och verkställighet

Beslut som fattas av byrån eller kommissionen inom ramen för tillämpningsområdet för det här beslutet, och som innebär betalningsskyldighet för andra personer än stater, ska vara verkställbara i Schweiz.

Beslutet om verkställighet måste utfärdas – utan annan kontroll än att den är äkta – av den myndighet som utses av den schweiziska regeringen, som i sin tur ska underrätta byrån eller kommissionen. Verkställigheten ska ske i enlighet med de civilprocessrättsliga regler som gäller i Schweiz. Det är Europeiska unionens domstol som ansvarar för kontrollen av att det verkställbara beslutet är lagligt.

Domar som Europeiska unionens domstol utfärdar på grundval av en skiljedomsklausul ska vara verkställbara på samma villkor som ovan.


(1)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(2)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.

(3)  EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

(4)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(5)  EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.