28.1.2016

Europeiska unionens officiella tidning

L 21/2

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/98

av den 16 oktober 2015

om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU avseende tekniska standarder för tillsyn för att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegiernas funktionssätt

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (1), särskilt artikel 51.4 och 116.4, och

av följande skäl:

(1)

Resultatet av mappningen av en grupp institut, som identifierar enheter inom gruppen (nedan kallade gruppenheter) i unionen eller i ett tredjeland och som för varje gruppenhet beskriver dess art, lokalisering, de myndigheter som deltar i deras tillsyn, tillämpliga undantag från tillsyn, dess betydelse för gruppen och betydelse för det land i vilket den är auktoriserad eller etablerad samt kriterierna för fastställande av den betydelsen, anses som ett väsentligt inslag för identifiering av kollegiets medlemmar och potentiella observatörer. I detta sammanhang är information om en filials betydelse för gruppen och denna filials betydelse för den medlemsstat där den är etablerad väsentlig för att fastställa medlemsstatens behöriga myndigheters deltagande i kollegiets verksamheter. Information om arten på gruppenheterna, oavsett om de är institut, filialer eller andra enheter i den finansiella sektorn och det land där de är auktoriserade eller etablerade, oavsett om det är en medlemsstat eller ett tredjeland, är också viktig för att identifiera kollegiets medlemmar och potentiella observatörer.

(2)

Information om en gruppenhets betydelse för gruppen och denna enhets betydelse för den medlemsstat där den är auktoriserad eller etablerad är avgörande för att fastställa medlemsstatens behöriga myndigheters grad av engagemang i kollegiets verksamhet och särskilt vid genomförandet av översyns- och utvärderingsprocessen.

(3)

De skriftliga ordningar för samordning och samarbete som avses i artikel 115 i direktiv 2013/36/EU bör omfatta alla kollegiets arbetsområden för att stärka tillsynskollegiernas effektivitet. De skriftliga ordningarna bör även omfatta överenskommelser mellan vissa av kollegiets medlemmar som deltar i vissa av kollegiets verksamheter, såsom de som utförts i kollegiets särskilda understrukturer. De skriftliga ordningarna bör även innehålla operationella aspekter i kollegiets arbete, eftersom dessa aspekter är viktiga för att underlätta kollegiets funktion både i situationer som avser löpande verksamhet och under krissituationer. Eftersom det är nödvändigt att säkerställa samarbete inom kollegiet innan och i syfte att skapa underlag i frågor om grupprekonstruktion, bör de skriftliga ordningarna sörja för att samordna relevanta ingående processer samt ansvarsområden och roller för den samordnande tillsynsmyndigheten när det gäller att förmedla dessa processer genom resolutionsmyndigheten på gruppnivå i enlighet med definitionen i artikel 3.1 (44) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (2) till resolutionskollegiet. De skriftliga avtalen bör vara övergripande, sammanhängande och uttömmande och bör ge de behöriga myndigheterna tillräcklig och lämplig grund så att dessa kan fullgöra sina relevanta skyldigheter och arbetsuppgifter inom kollegiet snarare än utanför det.

(4)

Kollegier är ett viktigt verktyg för utbyte av information, föregripa och hantera krissituationer, och ge den samordnande tillsynsmyndigheten möjlighet att bedriva effektiv tillsyn på gruppnivå. För att säkerställa överensstämmelse och göra det möjligt för Europeiska bankmyndigheten att fullgöra sina uppgifter som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3) och i artikel 116 i direktiv 2013/36/EU är det lämpligt att Europeiska bankmyndigheten deltar som medlem i alla kollegierna.

(5)

I syfte att utföra alla kollegiets verksamheter bör den samordnande tillsynsmyndigheten och de övriga medlemmarna i kollegiet ha en överblick över verksamheten hos samtliga gruppenheter, också av dem som bedriver finansiell verksamhet utan att vara kvalificerade som institut och sådana som är verksamma utanför unionen. Samverkan bör främjas mellan den samordnande tillsynsmyndigheten, kollegiets medlemmar, tredjelandets tillsynsmyndigheter, offentliga myndigheter eller organ som ansvarar för eller deltar i tillsynen över en gruppenhet, inklusive myndigheter som ansvarar för tillsynen av gruppens enheter inom den finansiella sektorn eller behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av marknaderna för finansiella instrument, för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism eller med ansvar för konsumentskydd genom att, beroende på vad som är lämpligt, låta dessa tillsynsmyndigheter i tredjeländer och offentliga myndigheter eller organ delta i kollegiets arbete som observatörer.

(6)	Kollegiets medlemmar bör diskutera och enas om omfattningen och graden av engagemang från eventuella observatörer i kollegiet. Ramen för observatörers deltagande i kollegiet bör anges tydligt i de skriftliga ordningarna för samordning och samarbete och bör förmedlas till observatörerna.

(7)

Medlemmarna i tillsynskollegiet ska samarbeta och samordna sina tillsynsåtgärder i största möjliga utsträckning för att bättre kunna utföra sina uppgifter och undvika dubblering av uppgifter, inbegripet dubblering av förfrågningar om uppgifter som riktar sig till enheter som står under tillsyn inom gruppen. I detta sammanhang bör överenskommelser om fördelning av uppgifter och delegering av ansvarsområden regelbundet övervägas av medlemmarna i kollegiet, och åtminstone när kollegiets medlemmar utarbetar sina program för tillsynsgranskning.

(8)

Den samordnande tillsynsmyndigheten bör ha tillgång till all information som krävs för fullgörandet av dess uppgifter och ansvarsområden och bör fungera som samordnare för insamling och spridning av information från en ledamot av kollegiet eller observatör eller från någon gruppenhet eller någon synpunkt från resolutionskollegiet, särskilt från den relevanta resolutionsmyndigheten på gruppnivå. Detsamma gäller också för medlemmarna i kollegiet. Om den samordnande tillsynsmyndigheten avgör relevansen av viss information för en annan medlem i kollegiet, inklusive den behöriga myndigheten i den värdmedlemsstat där en betydande filial är etablerad, bör den avstå från att omotiverat utesluta ledamöter av kollegiet från att ta del av informationen.

(9)

Ledamöter av kollegiet som deltar i utförandet av de uppgifter som avses i artikel 113 i direktiv 2013/36/EU bör uppmuntras att utbyta information om bedömningen av de viktigaste delarna i den översyns- och utvärderingsprocess som avses i artikel 97 i detta direktiv, samtidigt som det ska medges att översyns- och utvärderingsprocessen kan utföras på olika sätt i olika medlemsstater beroende på införlivandet av dessa EU-bestämmelser i nationell lagstiftning, också med hänsyn till de riktlinjer som Europeiska bankmyndigheten utfärdat i enlighet med artikel 107.3 i direktiv 2013/36/EU.

(10)

För att underlätta samarbetet mellan behöriga myndigheter och samordna alla beslut avsedda att hantera frågor som rör en institutions efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan de används för att beräkna kapitalbaskraven (användning av interna modeller för bedömning av kreditrisker, marknadsrisker, motpartsrisker och operativa risker), bör man ange villkoren för samarbete mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och relevanta behöriga myndigheter för att utbyta information om genomförandet av dessa interna metoder och för att diskutera och nå en överenskommelse om de åtgärder som ska vidtas för att hantera konstaterade brister.

(11)

För att underlätta identifieringen av tidiga varningstecken, potentiella risker och sårbarheter för gruppen och dess enheter och det system där de är verksamma förväntas kollegiets medlemmar på ett konsekvent och jämförbart sätt utbyta kvantitativ information om gruppen och dess enheter. Denna information bör omfatta huvudområdena i den information som samlats in av de behöriga myndigheterna i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 (4) för att specificera enhetliga format, intervall och datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar som instituten ska tillämpa för tillsynsrapporteringsändamål. Informationen bör utbytas under det att de behöriga myndigheterna utarbetar rapporten om gruppriskbedömning och når fram till gemensamma beslut om kapital och likviditet i enlighet med artikel 113 i direktiv 2013/36/EU. Varje kollegium bör besluta om exakt vilka uppgifter som ska utbytas för dessa ändamål.

(12)

För att utveckla kollegiets program för tillsynsgranskning ska kollegiets medlemmar ta hänsyn till rapporter om gruppriskbedömning och resultatet av gemensamma kapital- och likviditetsbeslut för att bättre identifiera prioriteringar för det gemensamma arbetet. Därför bör utvecklingen av kollegiets program för tillsynsgranskning inledas så snart gruppriskbedömningen och det gemensamma beslutsfattandet har slutförts, men för att slutföra programmet bör de behöriga myndigheterna överväga de uppgifter de har åtagit sig att genomföra på nationell nivå, de medel som anslagits för dessa uppgifter och den respektive tidsramen för deras genomförande.

(13)

Medlemmarna av kollegiet bör samordna sin verksamhet som en förberedelse inför och under krissituationer, såsom en ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system, eller andra situationer som uttryckligen påverkar eller kan påverka den finansiella och ekonomiska situationen i en bankgrupp eller något av dess dotterbolag. Därför bör planering och samordning av de behöriga myndigheternas verksamheter som en förberedelse inför och under krissituationer inbegripa, men inte begränsas till, de verksamheter som avses i relevanta bestämmelser i direktiv 2014/59/EU, i synnerhet bör verksamheter för att samordna gruppens återhämtningsplan och att, vid behov, lämna samordnade underlag till resolutionsmyndigheterna ses som exempel på verksamheter som utgör förberedelse inför och under krissituationer.

(14)

När det gäller att hantera en krissituation bör kollegiets medlemmar, under samordning av den samordnande tillsynsmyndigheten, sträva efter att utveckla en samordnad tillsynsbedömning av situationen, enas om samordnade åtgärder och övervaka genomförandet av åtgärderna för att säkerställa att krissituationen bedöms och hanteras på ett korrekt sätt. De bör också säkerställa att all förmedling av extern kommunikation sker på ett samordnat sätt och omfattar delar som på förhand har avtalats mellan kollegiets medlemmar.

(15)

Bestämmelserna i den här förordningen hör nära samman, eftersom de rör de allmänna villkoren för tillsynskollegiernas funktionssätt. För att säkerställa överensstämmelse mellan dessa bestämmelser, vilka bör träda i kraft samtidigt, och göra det lättare för personer som omfattas av dessa skyldigheter att få överblick och behändig tillgång till dem, vore det önskvärt att i en enda förordning samla samtliga tekniska standarder för tillsyn som krävs i enlighet med artikel 51.4 och artikel 116.4 i direktiv 2013/36/EU.

(16)

Eftersom de allra flesta tillsynskollegierna i EU har bildats i enlighet med artikel 116 i direktiv 2013/36/EU förefaller det mer lämpligt att först precisera villkoren för kollegier i enlighet med artikel 116 i direktiv 2013/36/EU innan man specificerar villkoren för kollegier i enlighet med artikel 51 i direktiv 2013/36/EU, där det förstnämnda framstår som ett allmänt fall och det sistnämnda som ett specialfall.

(17)	Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) har lagt fram för kommissionen.

(18)

Europeiska bankmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om de förslag till tekniska standarder för tillsyn som den här förordningen grundas på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna samt begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs de allmänna villkoren för tillsynskollegiets funktion (kollegiet), som har bildats i enlighet med artikel 116 och artikel 51.3 i direktiv 2013/36/EU.

KAPITEL 2

VILLKOREN AVSEENDE FUNKTIONEN FÖR HUR DE KOLLEGIER SOM HAR BILDATS I ENLIGHET MED ARTIKEL 116 I DIREKTIV 2013/36/EU SKA FUNGERA

AVSNITT 1

Kollegiernas inrättande och funktion

Artikel 2

Fastställande av mappningen av en grupp av institut

1. För att identifiera medlemmar och potentiella observatörer i tillsynskollegiet ska den samordnande tillsynsmyndigheten fastställa en mappning av en grupp av institut i enlighet med artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/99 (5).

2. Mappningen av en grupp av institut ska utmynna i identifiering av följande gruppenheter:

a)	Auktoriserade institut och filialer som är etablerade i en medlemsstat.

b)	Enheter i den finansiella sektorn som auktoriserats i en medlemsstat.

c)	Auktoriserade institut och filialer som är etablerade i ett tredjeland.

3. Följande uppgifter ska återspeglas i mappningen av varje institut som är auktoriserat och filial som är etablerad i en medlemsstat:

a)	Den medlemsstat där institutet är auktoriserat eller filialen är etablerad.

Den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över institutet eller den behöriga myndigheten i den värdmedlemsstat där filialen är etablerad samt andra myndigheter i den medlemsstatens finansiella sektor, såsom de behöriga myndigheterna med ansvar för tillsyn av marknaderna för finansiella instrument och för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism eller med ansvar för konsumentskydd.

För ett institut, inklusive för ett dotterföretag till ett moderföretag inom EU som är etablerat i samma medlemsstat samt för själva moderföretaget inom EU, information om huruvida institutet är föremål för tillsyn på individuell nivå eller om det har beviljats ett undantag från tillämpningen av kraven i delarna två till åtta i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (6) på individuell nivå i enlighet med artiklarna 7, 8 eller 10 i den förordningen.

För ett institut, information om institutets betydelse för den medlemsstat där det är auktoriserat och de relevanta kriterier som de behöriga myndigheterna använder för att fastställa denna betydelse samt information om detta instituts betydelse för gruppen, om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen för detta institut överstiger 1 % av gruppens totala tillgångar och poster utanför balansräkningen på gruppnivå.

För en filial, information om filialens betydelse för den medlemsstat där den är etablerad, och särskilt huruvida denna filial har utsetts eller föreslagits att utses som betydande i enlighet med artikel 51 i direktiv 2013/36/EU, liksom information om denna filials betydelse för gruppen, om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen för filialen överstiger 1 % av gruppens totala tillgångar och poster utanför balansräkningen på gruppnivå.

4. Följande information ska återspeglas i mappningen av varje enhet i den finansiella sektorn, institut eller filial som avses i leden b och c i punkt 2:

a)	Den medlemsstat där enheten i den finansiella sektorn är auktoriserad eller det tredjeland där institutet är auktoriserat eller filialen är etablerad.

b)	Den myndighet som ansvarar för eller deltar i tillsynen över denna enhet inom den finansiella sektorn, detta institut eller denna filial.

Information om enhetens (inom den finansiella sektorn, institutet eller filialen) betydelse för gruppen, om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen i denna enhet inom den finansiella sektorn, detta institut eller denna filial överstiger 1 % av gruppens totala tillgångar och poster utanför balansräkningen på gruppnivå.

Artikel 3

Utseende av medlemmar och observatörer i ett kollegium

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska anmoda följande myndigheter att bli medlemmar i kollegiet:

De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av institut som är dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat där betydande filialer som avses i artikel 51 i direktiv 2013/36/EU är etablerade.

b)	De ECBS-centralbanker i de medlemsstater som i enlighet med sin nationella lagstiftning deltar i tillsynen av de juridiska personer som avses i punkt a, men som inte är behöriga myndigheter.

c)	Europeiska bankmyndigheten.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten får anmoda de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstater, där filialer som inte är betydande är etablerade, att delta i tillsynskollegiet som observatörer i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 b i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten får anmoda tillsynsmyndigheterna i tredjeländer, där institut är auktoriserade eller filialer är etablerade, att delta i tillsynskollegiet som observatörer i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 c i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten får anmoda följande myndigheter att delta i tillsynskollegiet som observatörer i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 d i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

a)	De ECBS-centralbanker som enligt nationell lagstiftning inte har befogenhet att utöva tillsyn över ett institut som är auktoriserat eller en filial som är etablerad i en medlemsstat.

Offentliga myndigheter eller organ i en medlemsstat som ansvarar för eller deltar i tillsynen över en gruppenhet, inklusive myndigheter som ansvarar för tillsynen av gruppenheter inom den finansiella sektorn eller behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av marknaderna för finansiella instrument och för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism eller med ansvar för konsumentskydd.

5. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska ange vilka överenskommelser som gäller för observatörers deltagande i kollegiet i de skriftliga ordningar för samordning och samarbete som avses i artikel 5 c. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta observatörerna om dessa överenskommelser.

Artikel 4

Meddelande om kollegiets inrättande och sammansättning

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta gruppens moderföretag inom EU om inrättandet av ett kollegium och identiteten på dess medlemmar och observatörer, liksom eventuella förändringar i denna sammansättning.

Artikel 5

Skriftliga ordningar för samordning och samarbete

De skriftliga ordningar för samordning och samarbete som avses i artikel 115 i direktiv 2013/36/EU ska omfatta minst följande:

a)	Information om gruppens struktur som omfattar alla gruppenheter.

b)	Identifiering av kollegiets medlemmar och observatörer.

c)	En beskrivning av villkoren för observatörers deltagande i kollegiet som avses i artikel 3.5 i denna förordning, inklusive deras deltagande i kollegiets olika dialoger och processer och deras rättigheter och skyldigheter när det gäller att utbyta information.

d)	En beskrivning av förfarandena för utbyte av information, inklusive deras omfattning, intervall och informationskanaler.

e)	En beskrivning av förfarandena för behandling av konfidentiella uppgifter.

f)	En beskrivning av förfarandena för fördelning av uppgifter och delegering av ansvarsområden, om tillämpligt.

g)	En beskrivning av kollegiets eventuella understrukturer.

h)	En beskrivning av ramen för planering och samordning av tillsynsverksamheterna i situationer som avser löpande verksamhet.

i)	En beskrivning av ramen för planering och samordning av tillsynsverksamheterna som en förberedelse inför och under krissituationer, inklusive beredskapsplanering, kommunikationsverktyg och förfaranden.

j)	En beskrivning av den kommunikationspolitik som förs av den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet med moderföretaget inom EU och med enheterna inom gruppen.

k)	Överenskomna förfaranden och tidsfrister som ska följas för spridningen av sammanträdesdokument.

l)	Alla andra avtal mellan kollegiets medlemmar, inklusive godkända indikatorer för att identifiera tidiga varningstecken, potentiella risker och sårbarheter.

m)	En beskrivning av ramen för tillhandahållandet av samordnade underlag till resolutionskollegiet, särskilt vad gäller samordnade underlag utan begränsningar inom ramen för det samrådsförfarande som avses i artiklarna 12, 13, 16, 18, 91 och 92 i direktiv 2014/59/EU.

n)	En beskrivning av den samordnande tillsynsmyndighetens roll, särskilt när det gäller att samordna tillhandahållandet av de underlag som avses i led m genom resolutionsmyndigheten på gruppnivå till det berörda resolutionskollegiet.

o)	Bestämmelser som omfattar förfaranden för när en medlem eller observatör upphör med sitt deltagande i kollegiet.

Artikel 6

Deltagande i kollegiets sammanträden och verksamheter

1. När den samordnande tillsynsmyndigheten beslutar vilka myndigheter som ska delta i kollegiets sammanträden eller verksamheter i enlighet med artikel 116.7 i direktiv 2013/36/EU, ska den beakta följande:

a)	De ämnesområden som behandlas och syftet med sammanträdet eller verksamheten, särskilt med beaktande av deras relevans för varje gruppenhet.

b)	Gruppenhetens betydelse för den medlemsstat där enheten är auktoriserad eller etablerad, och dess betydelse för gruppen.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska säkerställa att de mest lämpliga företrädarna deltar i kollegiets sammanträden eller verksamheter, med utgångspunkt i de ämnesområden som hanteras och mål som eftersträvas. Dessa företrädare ska ha befogenhet att företräda sina myndigheter som medlemmar i kollegiet, i största möjliga utsträckning, när det gäller de beslut som planeras fattas under sammanträdena eller verksamheterna.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten får anmoda företrädare för gruppenheter att delta i kollegiets sammanträden eller verksamheter, med utgångspunkt i ämnesområdena och målen för kollegiets sammanträden eller verksamhet.

Artikel 7

Fördelning av uppgifter och delegering av ansvarsområden

1. När kollegiets program för tillsynsgranskning utarbetas i enlighet med artikel 16, och vid behov uppdateras, ska den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet överväga möjligheten att enas om frivillig fördelning av uppgifter och delegering av ansvarsområden i enlighet med artikel 116.1 b i direktiv 2013/36/EU, särskilt om en sådan fördelning eller delegering förväntas leda till effektivare och mer ändamålsenlig tillsyn, i synnerhet genom att avlägsna onödiga dubbleringar av tillsynskraven, bland annat i samband med förfrågningar om uppgifter.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska till moderföretaget inom EU anmäla ingåendet av ett avtal om fördelning av uppgifter och delegering av ansvarsområden och den behöriga myndigheten, som delegerar sina befogenheter, ska anmäla detta till den berörda institutionen.

Artikel 8

Utbyte av information mellan kollegiets medlemmar och en grupp av institut

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska ansvara för att förmedla information till och begära upplysningar från moderföretaget inom EU. Medlemmarna i kollegiet ska ansvara för att förmedla information till och begära upplysningar från institut och filialer inom deras tillsynsområde.

2. När en medlem av kollegiet, i undantagsfall, avser att förmedla information till eller begära upplysningar från moderföretaget inom EU, ska denne i förväg underrätta den samordnande tillsynsmyndigheten.

3. När den samordnande tillsynsmyndigheten, i undantagsfall, avser att förmedla information till eller begära upplysningar från ett institut eller en filial utanför sitt tillsynsområde ska den i förväg underrätta den ledamot av kollegiet som ansvarar för tillsynen av detta institut eller denna filial.

AVSNITT 2

Planering och samordning av tillsynsverksamhet i löpande verksamhetssituationer

Artikel 9

Allmänna villkor för utbyte av information mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska utbyta all information som är nödvändig för att underlätta utövandet av de uppgifter som avses i artiklarna 112 och 113 i direktiv 2013/36/EU, med beaktande av de krav på konfidentialitet som anges i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (7).

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska också utbyta all information som är nödvändig för att underlätta utövandet av de uppgifter som avses i artikel 8 i direktiv 2014/59/EU.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska utbyta den information som avses i punkterna 1 och 2, vare sig de kommer från en enhet inom en grupp, en behörig myndighet eller tillsynsmyndighet eller någon annan källa, och i enlighet med artikel 7 i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

Artikel 10

Utbyte av information för att utföra gruppriskbedömningar och nå gemensamma beslut

1. Vid tillämpning av gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut i enlighet med artikel 113 i direktiv 2013/36/EU, ska den samordnande tillsynsmyndigheten och relevanta medlemmar i det kollegium som avses i punkt 1 i denna artikel utbyta all nödvändig information, både på individuell nivå och gruppnivå, för att nå fram till ett gemensamt beslut.

2. I synnerhet ska den samordnande tillsynsmyndigheten och relevanta medlemmar i det kollegium som avses i punkt 1 utbyta information om resultaten av den tillsyn och utvärdering som utförts i enlighet med artikel 97 i direktiv 2013/36/EU. Denna information ska innehålla resultatet av bedömningen av, åtminstone, följande delar:

a)	Analys av affärsmodellen, inklusive en bedömning av nuvarande affärsmodells ekonomiska bärkraft och hållbarheten när det gäller instituts framåtblickande affärsstrategier.

b)	Interna styrningsformer och heltäckande kontroller av institut.

Enskilda risker för institutets kapital, som omfattar följande delar

i)	inneboende risker,

ii)	riskhantering och kontroller.

d)	Bedömning av kapitalbehov, inbegripet förslag till erforderlig kapitalbas i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU.

Risker för instituts likviditet och finansiering, som omfattar följande delar

i)	likviditetsrisk och finansieringsrisk,

ii)	likviditetsrisk- och finansieringsriskförvaltning.

f)	Likviditetsbedömning, inbegripet förslag till kvantitativa och kvalitativa likviditetskrav i enlighet med artikel 105 i direktiv 2013/36/EU.

g)	Andra tillsynsåtgärder eller tidiga interventionsåtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att åtgärda de brister som har konstaterats till följd av översyns- och utvärderingsprocessen.

h)	Resultaten av det stresstest inom ramen för tillsynen som har utförts i enlighet med artikel 100 i direktiv 2013/36/EU.

i)	Resultat från inspektioner på plats och fjärrövervakning som är relevant för bedömningen av gruppens eller någon av dess enheters riskprofil.

Artikel 11

Utbyte av information med hänsyn till den löpande översynen av tillstånd att använda interna metoder och utvidgningar eller ändringar i interna modeller som inte är väsentliga

1. För att garantera enhetlighet och samordning när det gäller löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder som avses i artikel 101 i direktiv 2013/36/EU ska den samordnande tillsynsmyndigheten och relevanta medlemmar i kollegiet, som utövar tillsyn över institut som har beviljats tillstånd att använda interna metoder i enlighet med artiklarna 143.1, 151.4 eller 151.9, artikel 283, artikel 312.2 eller artikel 363 i förordning (EU) nr 575/2013, utbyta all information om resultatet av denna löpande översyn och all annan relevant information.

2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten eller någon annan berörd ledamot i det kollegium som avses i punkt 1 konstaterat att ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat, inbegripet moderföretaget inom EU, inte längre uppfyller alla krav för att tillämpa en intern modell eller har konstaterat brister i enlighet med artikel 101 i direktiv 2013/36/EU, ska de omedelbart utbyta följande information, i tillämpliga fall, i syfte att nå en gemensam överenskommelse som avses i artikel 8 i genomförandeförordning (EU) 2016/99:

a)	Bedömning av effekterna av de brister som har konstaterats samt frågor om bristande efterlevnad och deras väsentlighet.

b)	Bedömning av planen för att återställa efterlevnad och hantera de konstaterade brister som redovisats av moderinstitutet inom EU eller ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat, inbegripet information om tidsplanen för dess genomförande.

Information om den samordnande tillsynsmyndighetens eller en relevant medlem av kollegiets avsikt att återkalla tillståndet eller begränsa användningen av modellen till områden där efterlevnad har uppnåtts eller områden där efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist, eller områden som inte berörs av de konstaterade bristerna.

d)	Information om alla föreslagna extra kapitalbaskrav i enlighet med artikel 104.2 d i direktiv 2013/36/EU som en tillsynsåtgärd för att hantera problemen med bristande efterlevnad eller brister som har konstaterats.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de relevanta medlemmarna i det kollegium som avses i punkt 1 ska också utbyta information om utvidgningar eller ändringar i de interna modellerna som inte är väsentliga utvidgningar eller ändringar av modellerna i enlighet med artikel 13 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/100 (8).

4. Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska diskuteras och beaktas samtidigt som man utvecklar gruppriskbedömningen och når ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 113.1 a i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 12

Utbyte av information om tidiga varningstecken, potentiella risker och sårbarheter

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet som deltar i utarbetandet av en rapport om riskbedömning av gruppen institut som avses i artikel 113.2 a i direktiv 2013/36/EU eller en rapport om likviditetsriskprofilen för gruppen institut som avses i artikel 113.2 b i nämnda direktiv för att nå gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut i enlighet med denna artikel, ska utbyta kvantitativa uppgifter för att fastställa tidiga varningstecken, potentiella risker och sårbarheter och förmedla information avsedd för rapporten om riskbedömning av gruppen institut och rapporten om likviditetsriskprofilen för gruppen institut.

2. Den information som avses i punkt 1 ska utarbetas på grundval av den information som samlats in av de behöriga myndigheterna i enlighet med genomförandeförordning (EU) nr 680/2014, för att säkerställa uppgifternas enhetlighet och jämförbarhet. Denna information ska omfatta åtminstone alla gruppenheter som är auktoriserade eller etablerade i en medlemsstat, och åtminstone följande områden

kapital,

b)	likviditet,

c)	tillgångarnas kvalitet,

d)	finansiering,

e)	lönsamhet,

f)	koncentrationsrisk.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i det kollegium som avses i punkt 1 ska också överväga att utbyta information om den makroekonomiska miljö där gruppen institut och dess enheter är verksamma.

Artikel 13

Utbyte av information om bristande efterlevnad och påföljder

1. Medlemmarna i kollegiet ska till den samordnande tillsynsmyndigheten förmedla information om varje situation med avseende på vilken medlemmarna i kollegiet har fastställt att ett institut eller en filial inom deras tillsynsområde har underlåtit att följa nationell lagstiftning eller unionslagstiftning eller krav när det gäller tillsyn eller tillsyn av instituts agerande på marknaden, inklusive kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som tillämpas i enlighet med artiklarna 64–67 i direktiv 2013/36/EU när denna information påverkar eller sannolikt kommer att påverka gruppens riskprofil eller någon av dess gruppenheter. Medlemmarna i kollegiet ska med den samordnande tillsynsmyndigheten diskutera möjliga konsekvenser av dessa fall av bristande efterlevnad och påföljder för gruppenheterna och för gruppen som helhet.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska besluta att förmedla information som anges i punkt 1 till kollegiets medlemmar för vilka denna information anses relevant i enlighet med artikel 7 i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

Artikel 14

Utbyte av information för bedömningen av gruppens återhämtningsplan

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska utbyta all information som behövs för dem som deltar i processen för gemensamma beslut på de punkter som avses i artikel 8.2 i direktiv 2014/59/EU.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska den samordnande tillsynsmyndigheten lämna gruppens återhämtningsplan till medlemmarna av kollegiet i enlighet med artikel 7 i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska säkerställa att alla medlemmar i kollegiet på lämpligt sätt informerats om resultatet av det förfarande som avses i punkt 1.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå om tidsplanen för granskningen och bedömningen av gruppens återhämtningsplan och ange ett datum för när resolutionsmyndigheten på gruppnivå ska lämna sina rekommendationer, om sådana finns, i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 15

Utbyte av information om överenskommelsen om gruppinternt finansiellt stöd

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska säkerställa att alla medlemmar av kollegiet får tillräcklig information om de huvudsakliga villkoren i auktorisationen om överenskommelsen om gruppinternt finansiellt stöd som har beviljats i enlighet med den process för gemensamma beslut som avses i artikel 20 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 16

Inrättande och uppdatering av kollegiets program för tillsynsgranskning

1. Vid fastställandet av kollegiets program för tillsynsgranskning i enlighet med artikel 116.1 c i direktiv 2013/36/EU ska den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet identifiera den tillsynsverksamhet som ska genomföras.

2. Kollegiets program för tillsynsgranskning ska innehålla åtminstone följande:

Områden av gemensamt arbete som fastställts till följd av riskbedömning och likviditetsriskbedömning av gruppen och gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut i enlighet med artikel 113 i direktiv 2013/36/EU eller som en följd av någon annan av kollegiets verksamheter, inbegripet insatser för att bidra till en effektiv tillsyn och undanröja onödiga dubbleringar av arbetsuppgifter i enlighet med artikel 116.1 d i det direktivet.

b)	Den samordnande tillsynsmyndighetens och medlemmarna av kollegiets respektive program för tillsynsgranskning av moderföretaget och av alla auktoriserade institut och filialer som är etablerade i en medlemsstat.

c)	De prioriterade områdena för kollegiets arbete och dess planerade tillsynsverksamheter, inbegripet planerade inspektioner på plats i enligt med artikel 99.1 c i direktiv 2013/36/EU.

d)	De medlemmar i kollegiet som har ansvar för att utföra de planerade tillsynsverksamheterna.

e)	De förväntade tidsramarna, både när det gäller tidpunkt och varaktighet för varje planerad tillsynsverksamhet.

3. Inrättande och uppdatering av kollegiets program för tillsynsgranskning ska utföras i enlighet med artikel 11 i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

AVSNITT 3

Planering och samordning av tillsynsverksamheter som en förberedelse inför och under krissituationer

Artikel 17

Inrättande av en ram för kollegiet vid krissituationer

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska inrätta en ram för kollegiets planering och samordning vid eventuella krissituationer i enlighet med artikel 112.1 c i direktiv 2013/36/EU (nedan kallat kollegiets ram vid krissituationer), med hänsyn till de särskilda kännetecknen för och strukturen på gruppen institut.

2. Kollegiets ram för krissituationer ska åtminstone omfatta följande:

a)	De förfaranden som är specifika för kollegiet som ska gälla när en krissituation uppstår i enlighet med artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU.

b)	Det minimum av information som ska utbytas om en krissituation uppstår i enlighet med artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU.

3. Det minimum av information som avses i punkt 2 b ska omfatta följande:

a)	En beskrivning av den situation som har uppstått, inbegripet den underliggande orsaken till krissituationen och de förväntade konsekvenserna av krissituationen på gruppenheter och gruppen som helhet, på marknadens likviditet och det finansiella systemets stabilitet.

b)	En redogörelse för de åtgärder som har vidtagits eller planeras att vidtas av den samordnande tillsynsmyndigheten, någon av medlemmarna i kollegiet eller själva de enheter som ingår i gruppen.

c)	Den senast tillgängliga kvantitativa informationen om likviditet och kapitalsituation för de gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av en krissituation på individuell nivå och gruppnivå.

Artikel 18

Allmänna villkor när det gäller utbyte av information under en krissituation

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet ska utbyta all information som är nödvändig för att underlätta utövandet av de uppgifter som avses i artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU, med beaktande av de krav på konfidentialitet som anges i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i det direktivet och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG.

2. Efter att ha uppmärksammats på en krissituation av en medlem eller observatör i kollegiet eller efter att ha identifierat en krissituation ska den samordnande tillsynsmyndigheten förmedla den information som avses i artikel 17.2 b, i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 17.2 a, till de medlemmar i kollegiet som övervakar gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av krissituationen och till Europeiska bankmyndigheten.

3. De medlemmar i kollegiet som övervakar gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av krissituationen och den samordnande tillsynsmyndigheten kan besluta att utbyta ytterligare information beroende på art, allvarlighetsgrad, potentiella systemeffekter eller andra effekter och sannolikheten för att krissituationen sprider sig.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska överväga om den information som avses i punkterna 2 och 3 är relevant för utförandet av uppgifterna i resolutionskollegiet. I detta fall ska den samordnande tillsynsmyndigheten förmedla denna information till resolutionsmyndigheten på gruppnivå i enlighet med definitionen i punkt 44 i artikel 2.1 i direktiv 2014/59/EU.

5. Den information som avses i punkterna 2 och 3 ska, i tillämpliga fall, omedelbart uppdateras när ny information blir tillgänglig.

6. När utbyte eller förmedling av information som avses i denna artikel görs muntligen, ska berörda behöriga myndigheter följa upp det med skriftlig information inom rimlig tid.

Artikel 19

Samordning av tillsynsbedömningen av en krissituation

1. Om en krissituation uppstår ska den samordnande tillsynsmyndigheten samordna bedömningen av krissituationen (nedan kallad samordnad tillsynsbedömning) i samarbete med medlemmarna i kollegiet som övervakar gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av denna krissituation.

2. Det samordnade tillsynsbedömningen av krissituationen, som utförs i enlighet med artikel 14 i genomförandeförordning (EU) 2016/99 ska omfatta minst följande delar:

a)	Krissituationens art och allvar.

b)	Krissituationens inverkan eller den potentiella inverkan på gruppen och på någon av dess enheter som berörs eller kan antas bli berörda.

c)	Risken för gränsöverskridande spridningseffekter.

3. Vid bedömningen av punkt 2 c ska den samordnande tillsynsmyndigheten överväga möjliga konsekvenser för det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där gruppenheterna är auktoriserade eller där betydande filialer är etablerade.

Artikel 20

Samordning av tillsynsmyndigheternas reaktion på en krissituation

1. Om en krissituation uppstår ska den samordnande tillsynsmyndigheten samordna utarbetandet av en reaktion på krissituationen (nedan kallad samordnad tillsynsreaktion) i samarbete med medlemmarna i kollegiet som övervakar gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av denna krissituation.

2. Det samordnade tillsynsbedömning som avses i artikel 19 ska utgöra grunden för den samordnade tillsynsreaktionen, som ska fastställa de tillsynsåtgärder som krävs, deras tillämpningsområde och tidsplanen för deras genomförande.

3. Den samordnade tillsynsreaktionen ska utarbetas av den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet som övervakar gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av krissituationen.

Artikel 21

Övervakning av genomförandet av den samordnade tillsynsreaktionen på en krissituation

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet som övervakar gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av en krissituation ska övervaka och utbyta information om genomförandet av den samordnade tillsynsreaktion som avses i artikel 20.

2. Den information som ska utbytas ska minst inbegripa en uppdatering av genomförandet av de överenskomna åtgärderna inom den planerade tidsram som avses i artikel 20.2 och behovet av att uppdatera eller anpassa dessa åtgärder.

Artikel 22

Samordning av extern kommunikation under en krissituation

1. Inom ramen för tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning ska den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet som övervakar gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av en krissituation i görligaste mån samordna sin förmedling av extern kommunikation.

2. För att samordna förmedling av extern kommunikation ska den samordnande tillsynsmyndigheten och medlemmarna i kollegiet enas om följande delar:

a)	Fördelning av ansvarsområden för samordning av förmedling av extern kommunikation i krissituationens olika faser.

Hur mycket information som ska lämnas ut med hänsyn till behovet av att upprätthålla marknadens förtroende och andra ytterligare upplysningskrav, om finansiella instrument som emitterats av gruppenheter som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av en krissituation är börsnoterade på en eller flera reglerade marknader i unionen.

c)	Samordning av offentliga uttalanden, däribland dem som görs av bara en ledamot i kollegiet, i synnerhet när dessa sannolikt kommer att få konsekvenser för gruppenheter som står under tillsyn av andra medlemmar i kollegiet.

d)	Fördelning av ansvarsområden och lämplig tidpunkt för att kontakta gruppenheter.

e)	Fördelning av ansvarsområden och åtgärder som ska vidtas för förmedling av extern kommunikation av de samordnade åtgärder som har vidtagits för att hantera krissituationen.

f)	En beskrivning av möjlig samordning med en annan grupp eller ett kollegium som kan vara inblandade i hanteringen av en krissituation som påverkar gruppen, såsom en krishanteringsgrupp eller ett resolutionskollegium.

KAPITEL 3

VILLKOR AVSEENDE FUNKTIONEN I DE KOLLEGIER SOM HAR BILDATS I ENLIGHET MED ARTIKEL 51.3 I DIREKTIV 2013/36/EU

AVSNITT 1

Kollegiernas inrättande och funktion

Artikel 23

Utseende av medlemmar och observatörer i ett kollegium

1. Efter mappningen av institut med filialer i andra medlemsstater i enlighet med artikel 2 i genomförandeförordning (EU) 2016/99 ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten anmoda följande myndigheter att bli medlemmar i kollegiet:

a)	De behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande filialer är etablerade.

b)	De ECBS-centralbanker i de medlemsstater som i enlighet med sin nationella lagstiftning deltar i tillsynen över de betydande filialer som avses i punkt a, men som inte är behöriga myndigheter.

c)	Europeiska bankmyndigheten.

2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten får anmoda de behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där filialer som inte är betydande är etablerade att delta i kollegiet som observatörer i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 b i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten får anmoda tillsynsmyndigheterna i de tredjeländer där grenar av den berörda institutionen är etablerade att delta i kollegiet som observatörer i enlighet med det förfarande som fastställts i artikel 3.1 c i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

4. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten får anmoda följande myndigheter att delta i kollegiet som observatörer i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 d i genomförandeförordning (EU) 2016/99:

a)	De ECBS-centralbanker som enligt nationell lagstiftning inte har befogenhet att övervaka institutet eller dess filialer som är etablerade i en medlemsstat.

De offentliga myndigheter eller organ i en medlemsstat som ansvarar för eller deltar i tillsynen över institutet eller dess filialer, inklusive behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av marknaderna för finansiella instrument och att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism eller med ansvar för konsumentskydd.

5. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet ska ange villkoren för observatörernas deltagande i kollegiet i de skriftliga avtal som avses i artikel 51.3 i direktiv 2013/36/EU. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska underrätta observatörerna om dessa avtal.

Artikel 24

Meddelande om ett kollegiums inrättande och sammansättning

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska underrätta institutet om att ett kollegium har inrättats och sammansättningen på dess medlemmar och observatörer, liksom eventuella förändringar i denna sammansättning.

Artikel 25

Upprättande av skriftliga överenskommelser om samordning och samarbete

Kollegiernas inrättande och funktion för betydande filialer som har bildats i enlighet med artikel 51.3 i direktiv 2013/36/EU ska baseras på skriftliga avtal för samordning och samarbete som ska fastställas i enlighet med artikel 5 i denna förordning.

Artikel 26

Deltagande i kollegiesammanträden och verksamhet

1. När de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten beslutar vilka myndigheter som ska delta i kollegiets sammanträden eller verksamheter i enlighet med artikel 51.3 i direktiv 2013/36/EU ska de beakta följande:

a)	De ämnesområden som behandlas och syftet med sammanträdet eller aktiviteten, särskilt när det gäller deras relevans för varje bransch.

b)	Filialens betydelse i den medlemsstat där den är etablerad och dess betydelse för institutet.

2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet ska säkerställa att de mest lämpliga företrädarna deltar i kollegiets sammanträden eller verksamheter, med utgångspunkt i de ämnesområden som har behandlats och de eftersträvade målen. Dessa företrädare ska ha befogenhet att företräda sina myndigheter som medlemmar i kollegiet, i största möjliga utsträckning, för de beslut som planeras fattas under sammanträdena eller verksamheterna.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten får anmoda företrädare för institutet att delta i kollegiets sammanträden eller verksamheter, med utgångspunkt i ämnesområdena och målen med kollegiets sammanträden eller verksamheter.

Artikel 27

Villkor för förmedling av information

1. Förmedling av information mellan institutet och dess filialer ska organiseras enligt de tillsynsuppgifter som ges till de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet genom kapitel 4 i avdelning V och avdelning VII i direktiv 2013/36/EU.

2. Kollegiets sammanträden och verksamheter ska organiseras i enlighet med artikel 18 i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

AVSNITT 2

Planering och samordning av tillsynsverksamheter i löpande verksamhetssituationer

Artikel 28

Allmänna villkor avseende utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmar i kollegiet

1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet ska utbyta all information som är nödvändig för att underlätta samarbetet i enlighet med artikel 50 och artikel 51.2 i direktiv 2013/36/EU.

2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet ska också utbyta all information som behövs för att underlätta det samarbete som avses i artiklarna 6, 7 och 8 i direktiv 2014/59/EU.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet ska utbyta den information som det hänvisas till i punkterna 1 och 2, oavsett om den tagits emot från institutet, en behörig myndighet, tillsynsmyndighet eller någon annan källa. Denna information ska vara tillräckligt adekvat, korrekt och aktuell.

Artikel 29

Utbyte av information avseende resultatet av översyns- och utvärderingsprocessen

Den information som ska förmedlas av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten till kollegiets medlemmar ska innehålla den information som avses i artikel 4, 5, artiklarna 7–13 och artikel 17 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 524/2014 (9) till följd av den översyns- och utvärderingsprocess som utförts i enlighet med artikel 97 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 30

Utbyte av information för bedömningen av återhämtningsplanen

1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska samråda med de behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande filialer är etablerade om återhämtningsplanen, i den mån det är relevant för den filialen, i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2014/59/EU.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten tillhandahålla institutets återhämtningsplan till de behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande filialer är etablerade i enlighet med artikel 19 i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska säkerställa att alla medlemmar i kollegiet på alla lämpliga sätt informeras om resultatet av det förfarande som avses i punkt 1.

Artikel 31

Inrättande och uppdatering av kollegiets program för tillsynsgranskning

1. Vid inrättandet av kollegiets program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99 i direktiv 2013/36/EU ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet identifiera den tillsynsverksamhet som ska genomföras.

2. Kollegiets program för tillsynsgranskning ska innehålla åtminstone följande:

a)	Områden av gemensamt arbete som fastställts som ett resultat av översyns- och utvärderingsprocessen i enlighet med artikel 97 i direktiv 2013/36/EU eller som en följd av någon annan av kollegiets verksamheter.

b)	De prioriterade områdena för kollegiets arbete och planerade tillsynsverksamhet, inbegripet planerade kontroller på plats och inspektioner av betydande filialer i enlighet med artikel 52.3 i direktiv 2013/36/EU.

c)	De medlemmar i kollegiet som har ansvar för att utföra de planerade tillsynsverksamheterna.

d)	De förväntade tidsramarna, både när det gäller tidpunkt och varaktighet för varje planerad tillsynsverksamhet.

3. Vid utarbetandet av kollegiets program för tillsynsgranskning och, vid behov, uppdatering av programmet, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet överväga möjligheten att ingå avtal om frivillig fördelning av uppgifter och delegering av ansvarsområden, särskilt om en sådan fördelning eller delegation förväntas leda till effektivare och mer ändamålsenlig tillsyn, bland annat genom att avlägsna onödiga dubbleringar av tillsynskraven, också i samband med förfrågningar om uppgifter.

4. Ingående av ett avtal om fördelning av uppgifter eller delegering av ansvarsområden ska förmedlas av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten till det berörda institutet och av den behöriga myndighet, som delegerar sina befogenheter, till den berörda filialen.

5. Inrättandet och uppdateringen av kollegiets program för tillsynsgranskning ska utföras i enlighet med artikel 20 i genomförandeförordning (EU) 2016/99.

AVSNITT 3

Planering och samordning av tillsynsverksamheter som en förberedelse inför och under krissituationer samt slutbestämmelser

Artikel 32

Inrättande av en ram för kollegiet vid krissituationer

1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet ska inrätta en ram för kollegiet som en förberedelse inför eventuella krissituationer i enlighet med artikel 112.1 c i direktiv 2013/36/EU (nedan kallad ram vid krissituationer).

2. Ramen vid krissituationer ska åtminstone omfatta följande:

a)	De förfaranden som är specifika för kollegiet som ska gälla om en krissituation uppstår i enlighet med artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU.

b)	Det minimum av information som ska utbytas om en krissituation uppstår i enlighet med artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU.

3. Det minimum av information som avses i punkt 2 b ska omfatta följande:

a)	En beskrivning av den situation som uppstått, inklusive den underliggande orsaken till krissituationen och krissituationens förväntade effekter på institutet, på marknadens likviditet och det finansiella systemets stabilitet.

b)	En redogörelse för de åtgärder som vidtagits eller planeras att vidtas av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller någon av medlemmarna i kollegiet eller av själva institutet.

c)	Den senast tillgängliga kvantitativa informationen om institutets likviditet och kapitalsituation.

Artikel 33

Allmänna villkor avseende utbyte av information under en krissituation

1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet ska utbyta all information som är nödvändig för att underlätta utövandet av de uppgifter som avses i artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU, med beaktande av de krav på konfidentialitet som anges i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i det direktivet och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG.

2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska, efter att ha uppmärksammats på en krissituation av en medlem eller observatör i kollegiet eller efter att ha identifierat en krissituation, förmedla den information som avses i artikel 32.2 b, i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 32.2 a, till de av kollegiets medlemmar som utövar tillsyn över filialer som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av krissituationen, och till Europeiska bankmyndigheten.

3. De medlemmar i kollegiet som övervakar filialer som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av krissituationen och de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten kan besluta att utbyta ytterligare information beroende på art, allvarlighetsgrad, potentiella systemeffekter eller andra effekter och sannolikheten för att krissituationen sprider sig.

4. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska överväga om den information som avses i punkterna 2 och 3 är relevant för utförandet av arbetsuppgifterna i resolutionskollegiet. I detta fall ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten förmedla denna information till den resolutionsmyndighet som avses i artikel 3 i direktiv 2014/59/EU.

5. Den information som avses i punkterna 2 och 3 ska, i förekommande fall, omedelbart uppdateras när ny information blir tillgänglig.

6. När utbyte eller förmedling av information som avses i denna artikel görs muntligen, ska berörda behöriga myndigheter följa upp det med skriftlig information inom rimlig tid.

Artikel 34

Samordning av tillsynsbedömningen av en krissituation

1. Om en krissituation uppstår ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten samordna bedömningen av krissituationen (nedan kallad samordnad tillsynsbedömning) i samarbete med medlemmarna av kollegiet i enlighet med artikel 112.3 i direktiv 2013/36/EU.

2. Det samordnade tillsynsbedömningen av krissituationen, som utarbetats av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, ska omfatta minst följande delar:

a)	Krissituationens art och allvar.

b)	Krissituationens effekter eller potentiella effekter på institutet och påverkan eller sannolik påverkan på någon av filialerna.

c)	Risken för gränsöverskridande spridningseffekter.

3. Vid bedömningen av punkt 2 c ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten överväga möjliga konsekvenser för det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där betydande filialer är etablerade.

Artikel 35

Samordning av tillsynsmyndigheternas reaktion på en krissituation

1. Om en krissituation uppstår ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten samordna utarbetandet av en reaktion på krissituationen (nedan kallad samordnad tillsynsreaktion) i samarbete med medlemmarna i kollegiet i enlighet med artikel 112.3 i direktiv 2013/36/EU.

2. Det samordnade tillsynsbedömning som avses i artikel 34 ska utgöra grunden för den samordnade tillsynsreaktionen, som ska fastställa de tillsynsåtgärder som krävs, deras tillämpningsområde och tidsplanen för deras genomförande.

Artikel 36

Övervakning av genomförandet av den samordnade tillsynsreaktionen på en krissituation

1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet som utövar tillsyn över filialer som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av krissituationen ska övervaka och utbyta information om genomförandet av den samordnade tillsynsreaktion som avses i artikel 35.

2. Den information som ska utbytas ska minst inbegripa en uppdatering av genomförandet av de överenskomna åtgärderna inom den planerade tidsplanen, som avses i artikel 35.2, och behovet av att uppdatera eller anpassa dessa åtgärder.

Artikel 37

Samordning av extern kommunikation i en krissituation

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna i kollegiet som ansvarar för tillsynen över filialer som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av en krissituation ska i görligaste mån samordna sin förmedling av extern kommunikation, med hänsyn till de faktorer som anges i artikel 22.2, samt rättsliga skyldigheter eller begränsningar enligt nationell lagstiftning.

Artikel 38

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 oktober 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 338.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).

(5) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/99 av den 16 oktober 2015 om tekniska standarder för genomförande avseende fastställande av tillsynskollegiers operativa funktion enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (se sidan 21 i detta nummer av EUT).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

(8) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/100 av den 16 oktober 2015 om tekniska standarder för genomförande avseende fastställande av tillsynskollegiers operativa funktion enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/575/EU (se sidan 45 i detta nummer av EUT).

(9) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 524/2014 av den 12 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn i vilka den information som hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska förse varandra med specificeras (EUT L 148, 20.5.2014, s. 6).

28.1.2016

Europeiska unionens officiella tidning

L 21/21

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2016/99

av den 16 oktober 2015

om tekniska genomförandestandarder för fastställande av tillsynskollegiers operativa funktionssätt enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

av följande skäl:

(1)

Arbetet med att inrätta och uppdatera en kartläggning av en grupps enheter i unionen och tredjeländer bör ledas av en samordnande tillsynsmyndighet, som bör se till att potentiella medlemmar av kollegiet kan lämna synpunkter och ge sitt bidrag till detta arbete så att alla gruppenheter identifieras effektivt och kartläggningen ger en korrekt och aktuell information om gruppens enheter, inbegripet dess filialer. Denna kartläggning bör utföras på grundval av en gemensam mall, för att underlätta den och säkerställa att alla nödvändiga uppgifter insamlas och återspeglas i kartläggningen av gruppen av institut och för att minska efterlevnadskostnaderna för både den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och andra medlemmar av kollegiet.

(2)

När den samordnande tillsynsmyndigheten avser att bjuda in behöriga myndigheter i de värdmedlemsstater där icke-betydande filialer har etablerats, tillsynsmyndigheter i tredjeländer och andra relevanta myndigheter att delta i kollegiet som observatörer bör den säkerställa att kollegiets medlemmar informeras i förväg om denna avsikt och får lämplig tid att bedöma och samtycka till eller invända mot detta förslag. För att processen ska skötas på lämpligt sätt bör den samordnande tillsynsmyndigheten först bjuda in de myndigheter som har rätt att bli medlemmar av kollegiet och därefter skicka inbjudningar till potentiella observatörer i kollegiet.

(3)

Innan potentiella observatörer i kollegiet godtar en inbjudan från den samordnande tillsynsmyndigheten bör de känna till de villkor för deras deltagande som överenskommits av den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar. Den samordnande tillsynsmyndigheten bör ha ett krav på sig att ta med villkoren för observatörers deltagande i kollegiets skriftliga ordning för samordning och samarbete.

(4)

Arbetet med att ingå och ändra en skriftlig ordning för samordning och samarbete bör ledas av den samordnande tillsynsmyndigheten, som bör se till att kollegiets medlemmar kan lämna synpunkter på och ge sitt bidrag till den föreslagna ordningen, däribland villkoren för observatörers deltagande. För att säkerställa att de ordningar som ingås av tillsynskollegier är konsekventa i fråga om struktur och omfattade bestämmelser, samtidigt som de är så flexibla att de kan innehålla bestämmelser och överenskommelser som är specifika för ett visst kollegium, bör dessa ordningar utformas på grundval av en gemensam mall.

(5)	Vid samråd med kollegiets medlemmar om olika operativa aspekter av kollegiets arbete bör den samordnande tillsynsmyndigheten meddela en tydlig tidsfrist inom vilken synpunkter från kollegiets medlemmar väntas inkomma.

(6)	Med hänsyn till de olika tillsynsuppgifter som den samordnande tillsynsmyndigheten och andra medlemmar av kollegiet behöver utföra och dessa uppgifters komplexitet bör den väntade frekvensen för kollegiets sammanträden fastställas till minst en gång per år.

(7)	Med tanke på att tillsynskollegier kan organiseras i olika undergrupper är det väsentligt att se till att samtliga medlemmar av kollegiet informeras i tid och på lämpligt sätt om de diskussioner som förs och de beslut som fattas i specifika undergrupper.

(8)	För att skydda den konfidentiella karaktären av de uppgifter som utbyts mellan den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och medlemmarna av kollegiet bör tillsynskollegier uppmuntras att använda säkra kommunikationsmedel.

(9)

För att tillsynskollegier ska kunna fungera effektivt och ändamålsenligt krävs det att kollegiets medlemmar utbyter alla uppgifter som är nödvändiga för att de ska kunna bedöma och vidta åtgärder för att skydda insättares och investerares intressen i sina medlemsstater och skydda unionens finansiella stabilitet. Om den samordnande tillsynsmyndigheten anser att en viss uppgift inte är relevant för en viss medlem av kollegiet bör således den samordnande tillsynsmyndigheten motivera sitt beslut efter att ha samrått med den medlemmen i förväg och tillhandahållit denna medlem all nödvändig information för bedömning av relevansen.

(10)

Om den löpande översynen av ett tillstånd att använda interna modeller visar att det finns brister enligt artikel 101 i direktiv 2013/36/EU är det väsentligt att den samordnande tillsynsmyndigheten och de medlemmar av kollegiet som utövar tillsyn över enheter i en grupp som berörs av dessa brister arbetar tillsammans för att bedöma dessa bristers betydelse och för att besluta om lämpliga åtgärder. Alla beslut om att införa kapitaltillägg eller återkalla en godkänd modell bör fattas gemensamt av den samordnande tillsynsmyndigheten och relevanta medlemmar av kollegiet.

(11)

För att underlätta identifieringen av tidiga varningstecken, potentiella risker och sårbarheter som ska ligga till grund för rapporten om gruppriskbedömning och rapporten om likviditetsriskbedömning är det viktigt att den samordnande tillsynsmyndigheten och övriga kollegiemedlemmar i förväg kommer överens om en uppsättning indikatorer som ska utbytas åtminstone årligen. För att uppnå konsekvens och jämförbarhet bör dessa indikatorer beräknas på grundval av de tillsynsuppgifter som de behöriga myndigheterna samlar in i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 (2).

(12)	Arbetet med att inrätta och uppdatera kollegiets tillsynsram för krissituationer bör ledas av den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, som bör se till att medlemmar av kollegiet kan lämna synpunkter på eller ge sitt bidrag till den föreslagna ramen.

(13)

Under en krissituation bör ett effektivt och ändamålsenligt samarbete säkerställas mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och samtliga kollegiemedlemmar som ansvarar för tillsyn över de enheter i en grupp som berörs eller sannolikt kommer att beröras av krissituationen, och det bör säkerställas att bedömningen av krissituationen, tillsynsmyndigheternas reaktion på krissituationen och övervakningen och uppdateringen av denna reaktion utförs på ett samordnat sätt med lämplig medverkan av den samordnande tillsynsmyndigheten och samtliga kollegiemedlemmar som ansvarar för tillsyn över de enheter i en grupp som berörs eller sannolikt kommer att beröras av den krissituationen. Dessutom bör den samordnande tillsynsmyndigheten informera samtliga medlemmar av kollegiet om huvudinslagen i de beslut som fattas eller de uppgifter som utbyts för hantering av krissituationen.

(14)

Bestämmelserna i denna förordning är nära knutna till varandra, eftersom de behandlar tillsynskollegiers operativa funktionssätt. För att se till att dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, överensstämmer sinsemellan och göra det lättare för dem som åläggs dessa skyldigheter att få en heltäckande överblick över och hitta dem på ett och samma ställe är det önskvärt att alla tekniska genomförandestandarder som krävs enligt artiklarna 51.5 och 116.5 i direktiv 2013/36/EU samlas i en enda förordning.

(15)

Eftersom en stor majoritet av tillsynskollegierna i EU bildas i enlighet med artikel 116 i direktiv 2013/36/EU framstår det som mer lämpligt att först fastställa det operativa funktionssättet för kollegier inom ramen för artikel 116 i direktiv 2013/36/EU innan funktionssättet fastställs för kollegier inom ramen för artikel 51 i direktiv 2013/36/EU, i det att det förstnämnda rör sig om ett mer generellt fall medan det senare rör sig om ett särskilt fall.

(16)	Denna förordning bygger på det förslag till tekniska genomförandestandarder som den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, EBA) har överlämnat till kommissionen.

(17)

EBA har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som den här förordningen grundas på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna samt begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs det operativa funktionssättet för tillsynskollegier (nedan kallade kollegier) som bildas i enlighet med artiklarna 116 och 51.3 i direktiv 2013/36/EU.

KAPITEL 2

OPERATIVT FUNKTIONSSÄTT FÖR KOLLEGIER SOM BILDAS I ENLIGHET MED ARTIKEL 116 I DIREKTIV 2013/36/EU

AVSNITT 1

Inrättande av kollegier och deras funktionssätt

Artikel 2

Inrättande och uppdatering av kartläggning av en grupp av institut

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska lägga fram ett förslag till kartläggning, utarbetat i enlighet med artikel 2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/98 (4) för de myndigheter som har rätt att bli medlemmar av kollegiet i enlighet med artikel 3.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98 (nedan kallade potentiella medlemmar av kollegiet), inbjuda dem att lämna sina synpunkter samt ange en lämplig tidsfrist för inlämning av dessa synpunkter.

2. Vid färdigställande av kartläggningen och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 51 i direktiv 2013/36/EU ska den samordnande tillsynsmyndigheten beakta alla synpunkter och invändningar som framförs av potentiella medlemmar av kollegiet.

3. Efter att den färdigställts ska den samordnande tillsynsmyndigheten meddela kartläggningen av gruppen till samtliga potentiella medlemmar av kollegiet.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska uppdatera kartläggningen, i enlighet med förfarandet i punkterna 1–3, minst en gång per år eller oftare om gruppens struktur ändras på ett betydande sätt.

5. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska använda den mall som anges i bilaga I för inrättande och uppdatering av kartläggningen av en grupp av institut.

Artikel 3

Inrättande av ett kollegium

1. För att inrätta ett kollegium ska den samordnande tillsynsmyndigheten utföra följande:

a)	Den samordnande tillsynsmyndigheten ska skicka inbjudningar till de myndigheter som avses i artikel 3.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta de medlemmar av kollegiet som har godtagit den inbjudan som avses i punkt 3 i denna artikel sin avsikt att skicka en inbjudan till de behöriga myndigheterna för icke-betydande filialer att delta som observatörer i kollegiet i enlighet med artikel 3.2 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta de medlemmar av kollegiet som har godtagit den inbjudan som avses i punkt 3 i denna artikel sin avsikt att skicka en inbjudan till en tillsynsmyndighet i tredjeland att delta som observatör i kollegiet i enlighet med artikel 3.3 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

d)	Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta de medlemmar av kollegiet som har godtagit den inbjudan som avses i punkt 3 i denna artikel sin avsikt att skicka en inbjudan till en myndighet som avses i artikel 3.4 i delegerad förordning (EU) 2016/98 att delta som observatör i kollegiet.

Vid tillämpning av första stycket b, c och d ska underrättelsen åtföljas av den samordnande tillsynsmyndighetens förslag till villkor för observatörers deltagande i kollegiet, vilka ska ingå i den skriftliga ordningen för samordning och samarbete enligt artikel 5 c i delegerad förordning (EU) 2016/98.

Vid tillämpning av första stycket c ska underrättelsen dessutom åtföljas av ett yttrande från den samordnande tillsynsmyndigheten om bedömning av likvärdigheten hos de konfidentialitets- och tystnadspliktskrav som är tillämpliga på tillsynsmyndigheten i tredjeland.

Den underrättelse som avses i andra stycket ska innehålla en lämplig tidsfrist inom vilken en oense medlem av kollegiet skriftligen kan uttrycka fullständigt motiverade invändningar mot någon aspekt av den samordnande tillsynsmyndighetens förslag eller yttrande.

2. När alla medlemmar av kollegiet har samtyckt till ett förslag, vilket ska antas ha skett när den samordnande tillsynsmyndigheten inte har mottagit någon invändning inom tidsfristen, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skicka inbjudan till den myndighet som avses i punkt 1 b, c eller d att bli observatör i kollegiet. Inbjudan ska åtföljas av villkoren för observatörers deltagande som de överenskommits av kollegiets medlemmar och anges i den skriftliga ordningen för samordning och samarbete.

3. Myndigheter som får en inbjudan att bli medlemmar eller observatörer ska erhålla denna status när de godtagit inbjudan. Myndigheter som får en inbjudan att bli observatörer ska också godta de villkor för observatörers deltagande som meddelats dem av den samordnande tillsynsmyndigheten.

4. Myndigheter som avses i punkt 1 b, c och d får begära att bli observatörer i ett kollegium. Begäran ska skickas till den samordnande tillsynsmyndigheten. Om den samordnande tillsynsmyndigheten beslutar att bjuda in dessa myndigheter att delta som observatörer i kollegiet ska den vidta de tillämpliga åtgärder som avses i punkt 1 b, c och d.

Artikel 4

Inrättande och uppdatering av kontaktförteckningar

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska upprätthålla och sprida fullständiga kontaktuppgifter, däribland de som ska användas utanför kontorstid under krissituationer, för sin kommunikation med medlemmar och observatörer i kollegiet, på grundval av den mall som anges i bilaga II. Kontaktförteckningen, inklusive den som ska användas vid krissituationer, ska som bilaga åtfölja den skriftliga ordning för samordning och samarbete som avses i artikel 5 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

2. Medlemmarna av kollegiet ska lämna sina kontaktuppgifter till den samordnande tillsynsmyndigheten och utan onödigt dröjsmål informera denna om alla förändringar av dessa uppgifter.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska meddela medlemmarna av kollegiet alla uppdaterade versioner av kontaktförteckningen, inklusive den som ska användas vid krissituationer.

Artikel 5

Ingående och ändring av skriftliga ordningar för samordning och samarbete

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska utarbeta ett förslag till ingående av en skriftlig ordning för samordning och samarbete i enlighet med artikel 115 i direktiv 2013/36/EU och artikel 5 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska meddela sitt förslag till kollegiets medlemmar och inbjuda dem att lämna synpunkter, och därvid ange en lämplig tidsfrist för inlämning av dessa synpunkter.

3. Vid färdigställandet av den skriftliga ordningen för samordning och samarbete ska den samordnande tillsynsmyndigheten beakta alla synpunkter och invändningar som framförs av kollegiets medlemmar och vid behov ange skälen till att inte beakta dem.

4. Efter att den färdigställts ska den samordnande tillsynsmyndigheten meddela den skriftliga ordningen för samordning och samarbete till kollegiets medlemmar.

5. Om den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar anser det nödvändigt ska genomförandet av en skriftlig ordning för samordning och samarbete testas med hjälp av simuleringsövningar eller i tillämpliga fall på något annat sätt.

6. Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar ska överväga behovet av att ändra den skriftliga ordningen för samordning och samarbete om någon av dess beståndsdelar ändras enligt artikel 5 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

Den skriftliga ordningen för samordning och samarbete ska ändras så att den återspeglar förändringar av medlemskapet i kollegiet.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar ska regelbundet, med en frekvens som fastställs i den skriftliga ordningen för samordning och samarbete, se över de beståndsdelar i ordningen som avser den tillsynsram som ska gälla som förberedelse inför och under krissituationer.

7. Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar ska ändra den skriftliga ordningen för samordning och samarbete på grundval av det förfarande som anges i punkterna 1–4.

8. För ingående och ändring av en skriftlig ordning för samordning och samarbete ska den samordnande tillsynsmyndigheten använda den mall som anges i bilaga II.

Artikel 6

Operativa aspekter av kollegiers sammanträden och verksamhet

1. Kollegier ska sammankallas till åtminstone ett fysiskt sammanträde per år. Den samordnande tillsynsmyndigheten får emellertid, om samtliga medlemmar av kollegiet samtycker och med beaktande av gruppens särdrag, fastställa en annan frekvens för fysiska sammanträden.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska tydligt fastställa målen för kollegiets sammanträden. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska se till att dessa mål återspeglas i dagordningen för sammanträdena och inbjuda samtliga medlemmar av kollegiet att föreslå ytterligare punkter på dagordningen. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska beakta alla förslag till dagordningspunkter som lagts fram av kollegiets medlemmar och på begäran ange skälen till att en punkt inte tas upp på dagordningen.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de medlemmar av kollegiet som är involverade i en viss verksamhet eller ett visst sammanträde för kollegiet ska utväxla dokument och bidrag till arbetsdokument i god tid, så att alla deltagare på kollegiets sammanträden kan bidra aktivt till diskussionerna.

AVSNITT 2

Planering och samordning av tillsynsverksamheter på löpande basis

Artikel 7

Allmän ram för informationsutbyte mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar och observatörer

1. När en uppgift som avses i artikel 9.3 i delegerad förordning (EU) 2016/98 mottas från en medlem av kollegiet ska den samordnande tillsynsmyndigheten vidarebefordra denna uppgift till

a)	övriga medlemmar av kollegiet,

b)	de observatörer som enligt den samordnande tillsynsmyndigheten är lämpliga och i enlighet med villkoren för deras deltagande i kollegiet.

2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten anser att en uppgift som avses i punkt 1 inte är relevant för en viss medlem av kollegiet ska den i förväg samråda med den medlemmen och tillhandahålla denne sådana huvudinslag i uppgiften som möjliggör för denna medlem att bedöma dess faktiska relevans.

3. Om ett kollegium är organiserat i olika undergrupper ska den samordnande tillsynsmyndigheten i läglig tid informera samtliga kollegiemedlemmar till fullo om den verksamhet som bedrivs eller de åtgärder som vidtas i olika undergrupper.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar ska överenskomma metoden för informationsutbyte och beskriva denna i den skriftliga ordning för samordning och samarbete som avses i artikel 5 delegerad förordning (EU) 2016/98.

Artikel 8

Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder

1. När villkoren för att tillämpa en intern metod i enlighet med artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 eller 363 i förordning (EU) nr 575/2013 inte längre är uppfyllda av ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat, däribland ett moderinstitut inom EU, eller när brister enligt artikel 101 i direktiv 2013/36/EU har identifierats av en relevant kollegiemedlem enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska den samordnande tillsynsmyndigheten och denna kollegiemedlem samarbeta och samråda till fullo för att gemensamt komma överens om en återkallelse av tillståndet att använda metoden, om införande av kapitaltillägg eller om en begränsning av användningen av den interna modellen enligt artikel 11.2 c och d i den delegerade förordningen.

2. Ett beslut om att återkalla en godkänd modell ska fattas gemensamt av den samordnande tillsynsmyndigheten och relevanta medlemmar av det kollegium som utövar tillsyn över enheter som använder den godkända modellen och som berörs av de brister som identifierats enligt punkt 1. Samarbetet mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och dessa medlemmar av kollegiet ska följa det förfarande som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/100 (5).

3. Ett beslut om att införa kapitaltillägg ska fattas med hjälp av processen för gemensamma kapitalbeslut i enlighet med artikel 113.1 a i direktiv 2013/36/EU.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska informera samtliga övriga kollegiemedlemmar om de beslut som fattas enligt punkt 1 när den anser att denna information sannolikt kan inverka på annan verksamhet inom kollegiet eller är väsentlig för övriga kollegiemedlemmars utförande av sina uppgifter.

Artikel 9

Underrättelse om icke-väsentliga utvidgningar eller ändringar av interna modeller

1. När det gäller icke-väsentliga utvidgningar eller ändringar av modeller som berör ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat, däribland moderföretaget inom EU, ska den samordnande tillsynsmyndigheten utan dröjsmål informera alla relevanta kollegiemedlemmar enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98 om dessa utvidgningar eller ändringar.

2. En relevant kollegiemedlem enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska informera den samordnande tillsynsmyndigheten om alla icke-väsentliga utvidgningar eller ändringar som berör ett institut som ingår i den relevanta kollegiemedlemmens tillsynsansvar.

3. När en relevant kollegiemedlem enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98 har betänkligheter rörande klassificeringen av en utvidgning eller ändring som icke-väsentlig ska den meddela dessa betänkligheter till den samordnande tillsynsmyndigheten, som ska sprida denna information till övriga relevanta kollegiemedlemmar enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

När den samordnande tillsynsmyndigheten har betänkligheter rörande klassificeringen av en utvidgning eller ändring som icke-väsentlig ska den meddela dessa betänkligheter till samtliga relevanta kollegiemedlemmar enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och de relevanta kollegiemedlemmarna enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska diskutera dessa betänkligheter med syfte att nå en gemensam uppfattning om huruvida utvidgningen eller ändringen är väsentlig.

4. När den samordnande tillsynsmyndigheten och de relevanta kollegiemedlemmarna enligt artikel 11.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98 anser att utvidgningar eller ändringar av en intern modell felaktigt har klassificerats av det berörda institutet som icke-väsentliga ska de utan dröjsmål informera det institutet.

Artikel 10

Informationsutbyte om tidiga varningstecken, potentiella risker och sårbarheter

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiemedlemmar som deltar i utarbetandet av en rapport om gruppriskbedömning enligt artikel 113.2 a i direktiv 2013/36/EU eller en rapport om likviditetsriskbedömning för en grupp enligt artikel 113.2 b i det direktivet med syfte att nå gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut i enlighet med den artikeln ska överenskomma indikatorer för identifiering av sådana tidiga varningstecken, potentiella risker och sårbarheter som avses i artikel 12 i delegerad förordning (EU) 2016/98

Dessa indikatorer ska beräknas på grundval av information som behöriga myndigheter insamlar från institut under tillsyn i enlighet med genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.

De överenskomna indikatorerna ska anges i den skriftliga ordningen för samordning och samarbete enligt artikel 5.1 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

2. Varje kollegiemedlem som avses i punkt 1 ska i relevant utsträckning meddela den samordnande tillsynsmyndigheten värdena på överenskomna indikatorer för institut under sitt tillsynsansvar.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska sprida de värden som avses i punkt 2 samt värdena på överenskomna indikatorer för moderföretaget inom EU och på gruppnivå till varje kollegiemedlem som avses i punkt 1.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de kollegiemedlemmar som avses i punkt 1 ska utbyta värdena på överenskomna indikatorer minst en gång per år eller oftare om dessa behöriga myndigheter kommer överens om detta.

Artikel 11

Inrättande och uppdatering av kollegiets program för tillsynsgranskning

1. När gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut enligt artikel 113 i direktiv 2013/36/EU har fattats ska kollegiemedlemmar ge sina bidrag till den samordnande tillsynsmyndigheten för inrättandet av kollegiets program för tillsynsgranskning enligt artikel 116.1 c i direktiv 2013/36/EU i enlighet med artikel 16 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

2. Efter att ha mottagit bidragen från kollegiets medlemmar ska den samordnande tillsynsmyndigheten utarbeta ett förslag till kollegiets program för tillsynsgranskning.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska sprida förslaget till kollegiets program för tillsynsgranskning till kollegiets medlemmar och inbjuda dem att lämna synpunkter på områden där gemensamt arbete ska bedrivas, och därvid ange en lämplig tidsfrist för inlämning av dessa synpunkter.

4. Vid färdigställandet av kollegiets program för tillsynsgranskning ska den samordnande tillsynsmyndigheten beakta alla synpunkter och invändningar som framförs av kollegiets medlemmar och vid behov ange skälen till att inte beakta dem.

5. Efter att det färdigställts ska den samordnande tillsynsmyndigheten meddela kollegiets program för tillsynsgranskning till kollegiets medlemmar.

6. Kollegiets program för tillsynsgranskning ska uppdateras minst en gång per år eller oftare om det bedöms nödvändigt till följd av en översyns- och utvärderingsprocess enligt artikel 97 i direktiv 2013/36/EU eller som en följd av gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut enligt artikel 113 i det direktivet.

7. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska uppdatera kollegiets program för tillsynsgranskning i enlighet med förfarandet i punkterna 1–5.

AVSNITT 3

Planering och samordning av tillsynsverksamheter som förberedelse inför och under krissituationer

Artikel 12

Inrättande och uppdatering av kollegiets tillsynsram för krissituationer

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska utarbeta ett förslag till inrättande av kollegiets tillsynsram för krissituationer enligt artikel 17 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska lägga fram sitt förslag för kollegiets medlemmar och inbjuda dem att lämna synpunkter, och därvid ange en lämplig tidsfrist för inlämning av dessa synpunkter.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska beakta alla synpunkter och invändningar som framförs av kollegiets medlemmar och vid behov ange skälen till att inte beakta dem.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska meddela slutversionen av kollegiets tillsynsram för krissituationer till kollegiets medlemmar.

5. Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar ska minst en gång per år överväga behovet av att uppdatera kollegiets tillsynsram för krissituationer.

6. Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar ska uppdatera kollegiets tillsynsram för krissituationer i enlighet med förfarandet i punkterna 1–4.

Artikel 13

Informationsutbyte under en krissituation

1. När den samordnande tillsynsmyndigheten blir medveten om en krissituation som berör eller sannolikt kommer att beröra ett institut inom eller en filial till en grupp som auktoriserats eller etablerats i en medlemsstat ska den samordnande tillsynsmyndigheten utan onödigt dröjsmål meddela detta till EBA och den kollegiemedlem som utövar tillsyn över det institut eller den filial som berörs eller sannolikt kommer att beröras av krissituationen.

2. När en kollegiemedlem blir medveten om en krissituation som berör eller sannolikt kommer att beröra ett institut inom eller en filial till en grupp som auktoriserats eller etablerats i en medlemsstat ska medlemmen utan onödigt dröjsmål meddela detta till den samordnande tillsynsmyndigheten.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska säkerställa att samtliga övriga medlemmar av kollegiet informeras tillräckligt om huvudinslagen i följande:

a)	Tillsynsmyndigheternas samordnade bedömning av krissituationen enligt artikel 14.

b)	Den samordnade reaktion från tillsynsmyndigheterna som avses i artikel 15, inklusive vidtagna eller planerade åtgärder och övervakningen av detta enligt artikel 16.

Åtgärder för tidigt ingripande som antas enligt artiklarna 27, 28 och 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (6), beroende på vad som är relevant och med hänsyn till behovet av att samordna dessa åtgärder enligt artikel 30 i det direktivet eller fastlägga villkoren för resolution enligt artikel 32 i det direktivet.

4. När tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion på en krissituation enligt artikel 15 sannolikt kommer att bli mer effektiv om man involverar resolutionsmyndigheten på koncernnivå, resolutionsmyndigheter för dotterföretag eller för jurisdiktioner där betydande filialer är belägna, centralbanker, behöriga ministerier och insättningsgarantisystem, ska den samordnande tillsynsmyndigheten överväga behovet av att involvera dessa myndigheter.

5. Om en krissituation är begränsad till en specifik enhet inom gruppen ska situationen hanteras av den kollegiemedlem som ansvarar för tillsynen över den berörda enheten inom gruppen i samverkan med den samordnande tillsynsmyndigheten.

Artikel 14

Samordning av tillsynsmyndigheternas bedömning av en krissituation

1. För tillämpning av artikel 19 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska den samordnande tillsynsmyndigheten samordna utarbetandet av ett förslag till tillsynsmyndigheternas samordnade bedömning av krissituationen, på grundval av dess egen bedömning och den som görs av kollegiemedlemmar som utövar tillsyn över enheter inom gruppen som berörs eller sannolikt kommer att beröras av krissituationen.

2. Förslaget till tillsynsmyndigheternas samordnade bedömning av krissituationen ska omfatta de enheter inom gruppen som berörs eller sannolikt kommer att beröras. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska på lämpligt sätt beakta de synpunkter och bedömningar som framförs av kollegiemedlemmar som ansvarar för tillsyn över dessa enheter inom gruppen.

3. Om krissituationen är begränsad till en specifik enhet inom gruppen ska den kollegiemedlem som ansvarar för tillsyn över den enheten göra tillsynsmyndigheternas bedömning av krissituationen, i samverkan med den samordnande tillsynsmyndigheten.

Artikel 15

Samordning av tillsynsmyndigheternas reaktion på en krissituation

1. För tillämpning av artikel 20 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska den samordnande tillsynsmyndigheten leda arbetet med att utforma tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion på krissituationen för gruppen och de av dess enheter som berörs eller sannolikt kommer att beröras. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska på lämpligt sätt beakta de synpunkter och bedömningar som framförs av kollegiemedlemmar som ansvarar för tillsyn över dessa enheter inom gruppen.

2. Om krissituationen är begränsad till en specifik enhet inom gruppen ska den kollegiemedlem som ansvarar för tillsyn över den enheten utforma tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion på krissituationen, i samverkan med den samordnande tillsynsmyndigheten.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten och kollegiets medlemmar ska utföra de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 utan onödigt dröjsmål.

4. Utformningen av tillsynsmyndigheternas samordnade bedömning av en krissituation enligt artikel 14 och utformningen av tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion på denna krissituation får ske parallellt.

Artikel 16

Övervakning och uppdatering av tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion på en krissituation

1. För tillämpning av artikel 21 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska den samordnande tillsynsmyndigheten samordna övervakningen av hur de överenskomna åtgärder som anges i tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion enligt artikel 15 genomförs.

2. Kollegiemedlemmar som ansvarar för tillsyn över de enheter i en grupp som berörs eller sannolikt kommer att beröras av krissituationen ska i relevant utsträckning informera den samordnande tillsynsmyndigheten om hur krissituationen utvecklas och hur de överenskomna åtgärderna för deras respektive enheter i gruppen genomförs.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska lämna alla uppdateringar om övervakningen av tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion till kollegiets medlemmar, däribland EBA, och dessa uppdateringar ska täcka gruppen och de enheter i gruppen som berörs eller sannolikt kommer att beröras.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de kollegiemedlemmar som ansvarar för tillsyn över de enheter i en grupp som berörs eller sannolikt kommer att beröras av krissituationen ska överväga behovet av att uppdatera tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion, med beaktande av den information som utbyts mellan tillsynsmyndigheter och kollegiemedlemmar under övervakningen av genomförandet.

5. De åtgärder som beskrivs i punkterna 1–4 ska vidtas utan onödigt dröjsmål.

KAPITEL 3

OPERATIVT FUNKTIONSSÄTT FÖR KOLLEGIER SOM BILDAS I ENLIGHET MED ARTIKEL 51.3 I DIREKTIV 2013/36/EU

AVSNITT 1

Inrättande av kollegier och deras funktionssätt

Artikel 17

Inrättande och uppdatering av kartläggningen av ett institut, inrättande av ett kollegium, inrättande och uppdatering av kontaktförteckningar och ingående och ändring av skriftliga ordningar för samordning och samarbete

I fråga om kollegier som bildas i enlighet med artikel 51.3 i direktiv 2013/36/EU ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i tillämplig utsträckning inrätta och uppdatera kartläggningen av ett institut, inrätta ett kollegium, inrätta och uppdatera kontaktförteckningar och ingå och ändra skriftliga ordningar för samordning och samarbete i enlighet med artiklarna 2–5.

Artikel 18

Operativa aspekter av kollegiers sammanträden och verksamhet

1. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inrätta ett regelbundet samarbete med kollegiets medlemmar, vilket kan utformas som sammanträden eller annan verksamhet.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska underrätta kollegiets medlemmar, däribland EBA, om organiseringen av och målen för kollegiets sammanträden och verksamheter.

3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska fastställa tydliga mål för kollegiets sammanträden. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska se till att dessa mål återspeglas i punkterna på dagordningen för sammanträdena och inbjuda samtliga medlemmar av kollegiet att föreslå ytterligare punkter på dagordningen. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska beakta alla förslag till dagordningspunkter som lagts fram av kollegiets medlemmar och på begäran ange skälen till att en punkt inte tas upp på dagordningen.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och de medlemmar av kollegiet som är involverade i en viss verksamhet eller ett visst sammanträde för kollegiet ska sprida dokument och bidrag till arbetsdokument i god tid, så att alla deltagarna i kollegiet kan bidra aktivt till diskussionerna.

AVSNITT 2

Planering och samordning av tillsynsverksamheter på löpande basis

Artikel 19

Allmän ram för informationsutbyte mellan hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och kollegiets medlemmar och observatörer

1. För tillämpning av artikel 28.3 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska kollegiets medlemmar skicka uppgifterna till hemmedlemsstatens behöriga myndigheter.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 1 till

a)	kollegiets medlemmar,

b)	de observatörer som enligt hemmedlemsstatens behöriga myndigheter är lämpliga och i enlighet med villkoren för deras deltagande i kollegiet.

3. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att en uppgift som avses i punkt 1 inte är relevant för en viss medlem av kollegiet ska den i förväg samråda med den medlemmen och tillhandahålla denne sådana huvudinslag i uppgiften som möjliggör för denna medlem att bedöma dess faktiska relevans.

4. Om ett kollegium är organiserat i olika undergrupper ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i läglig tid informera samtliga kollegiemedlemmar till fullo om den verksamhet som bedrivs eller de åtgärder som vidtas i olika undergrupper.

5. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och kollegiets medlemmar ska komma överens om metoden för informationsutbyte och beskriva denna i den skriftliga ordning för samordning och samarbete som avses i artikel 5 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

Artikel 20

Inrättande och uppdatering av kollegiets program för tillsynsgranskning

1. Vid inrättande av ett sådant kollegieprogram för tillsynsgranskning som avses i artikel 99 i direktiv 2013/36/EU i enlighet med artikel 31 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska kollegiets medlemmar ge sina bidrag till hemmedlemsstatens behöriga myndigheter.

2. Efter att ha mottagit bidragen från kollegiets medlemmar ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utarbeta ett förslag till kollegiets program för tillsynsgranskning.

3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska sprida förslaget till kollegiets program för tillsynsgranskning till kollegiets medlemmar och inbjuda dem att lämna synpunkter på områden där gemensamt arbete ska bedrivas, och därvid ange en lämplig tidsfrist för inlämning av dessa synpunkter.

4. Vid färdigställandet av kollegiets program för tillsynsgranskning ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter beakta alla synpunkter och invändningar som framförs av kollegiets medlemmar och vid behov ange skälen till att inte beakta dem.

5. Efter att det färdigställts ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter meddela kollegiets program för tillsynsgranskning till kollegiets medlemmar.

7. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska uppdatera kollegiets program för tillsynsgranskning i enlighet med förfarandet i punkterna 1–5.

AVSNITT 3

Planering och samordning av tillsynsverksamheter som förberedelse inför och under krissituationer, och slutbestämmelser

Artikel 21

Inrättande och uppdatering av kollegiets tillsynsram för krissituationer

1. För inrättande av kollegiets tillsynsram för krissituationer ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utarbeta ett förslag i enlighet med artikel 32 i delegerad förordning (EU) 2016/98.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska lägga fram sitt förslag för kollegiets medlemmar och inbjuda dem att lämna synpunkter, och därvid ange en lämplig tidsfrist för inlämning av dessa synpunkter.

3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska beakta alla synpunkter och invändningar som framförs av kollegiets medlemmar och vid behov ange skälen till att inte beakta dem.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska meddela slutversionen av kollegiets tillsynsram för krissituationer till kollegiets medlemmar.

5. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och kollegiets medlemmar ska minst en gång per år överväga behovet av att uppdatera kollegiets tillsynsram för krissituationer.

6. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och kollegiets medlemmar ska uppdatera kollegiets tillsynsram för krissituationer i enlighet med förfarandet i punkterna 1–4.

Artikel 22

Informationsutbyte under en krissituation

1. När hemmedlemsstatens behöriga myndigheter blir medvetna om en krissituation som berör eller sannolikt kommer att beröra ett institut ska de utan onödigt dröjsmål meddela detta till EBA och kollegiets medlemmar.

2. När en kollegiemedlem blir medveten om en krissituation som berör eller sannolikt kommer att beröra en filial inom dess jurisdiktion ska den utan onödigt dröjsmål meddela detta till hemmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Artikel 23

Samordning av tillsynsmyndigheternas bedömning av en krissituation

För tillämpning av artikel 34 i delegerad förordning (EU) 2016/98 ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter sprida tillsynsmyndigheternas bedömning av krissituationen till de kollegiemedlemmar som utövar tillsyn över filialer som berörs eller sannolikt kommer att beröras av krissituationen.

Artikel 24

Samordning och övervakning av tillsynsmyndigheternas reaktion på en krissituation

1. För tillämpning av artikel 35 i delegerade förordning (EU) 2016/98 ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utforma tillsynsmyndigheternas samordnade reaktion på en krissituation. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på lämpligt sätt beakta de synpunkter som framförs av kollegiemedlemmar som utövar tillsyn över filialer som berörs eller sannolikt kommer att beröras av krissituationen.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska i relevant utsträckning samordna övervakningen av genomförandet av de åtgärder som beskrivs i tillsynsmyndigheternas reaktion.

3. Kollegiets medlemmar ska informera hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om utvecklingen av krissituationen och genomförandet av alla överenskomna åtgärder som avser filialer inom deras jurisdiktion.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska underrätta kollegiets medlemmar, däribland EBA, om alla uppdateringar av övervakningen av tillsynsmyndigheternas reaktion.

5. Utformningen av tillsynsmyndigheternas bedömning av en krissituation enligt artikel 23 och utformningen av tillsynsmyndigheternas reaktion på denna situation får ske parallellt.

Artikel 25

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 oktober 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 338.

(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).

(4) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/98 av den 16 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU med avseende på tekniska tillsynsstandarder för specificering av de allmänna villkoren för tillsynskollegiers funktionssätt (se sidan 2 i detta nummer av EUT).

(5) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/100 av den 16 oktober 2015 om tekniska genomförandestandarder för specificering av processen för gemensamma beslut avseende tillämpningen av vissa tillsynsrelaterade tillstånd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (se sidan 45 i detta nummer av EUT).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

BILAGA I

Mall för kartläggning

Moderinstitut inom EU/finansiellt moderholdingföretag inom EU/blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU/institut
Totalt belopp av tillgångar samt poster utanför balansräkningen (i miljoner euro)
Är institutet identifierat som ett globalt systemviktigt institut eller annat systemviktigt institut?
Har ett undantag beviljats enligt artikel 7 eller 10 i förordning (EU) nr 575/2013 (undantag från kapitalkrav)? (Ja/Nej)
Har ett undantag beviljats enligt artikel 8 eller 10 i förordning (EU) nr 575/2013 (undantag från likviditetskrav)? (Ja/Nej)

Institut auktoriserade i en medlemsstat/Enheter i den finansiella sektorn auktoriserade i en medlemsstat

Är institutet/enheten i den finansiella sektorn av betydelse för gruppen?

(Ja/Nej)

Är institutet/enheten i den finansiella sektorn av betydelse för den medlemsstat där det/den auktoriserats?

(Ja/Nej)

Totalt belopp av tillgångar samt poster utanför balansräkningen för institutet/enheten i den finansiella sektorn (i miljoner euro)

Kriterier som används för att i tillämpliga fall bestämma graden av betydelse för medlemsstaten

Kriterier som används för att i tillämpliga fall bestämma graden av betydelse för gruppen

Har ett undantag beviljats enligt artikel 7 eller 10 i förordning (EU) nr 575/2013

(undantag från kapitalkrav)?

(Ja/Nej)

Behörig myndighet/Annan myndighet

Medlemsstat

Institut/Enhet i den finansiella sektorn

LEI-kod, om sådan finns (icke-rättslig identifieringskod eller enligt det globala systemet med identifieringskoder för juridiska personer)

Är institutet/enheten i den finansiella sektorn identifierat/identifierad som ett annat systemviktigt institut?

Närmaste moderföretag till institutet/enheten i den finansiella sektorn

LEI-kod, om sådan finns (icke-rättslig identifieringskod eller enligt det globala systemet med identifieringskoder för juridiska personer)

Är det närmaste moderföretaget identifierat som ett annat systemviktigt institut?

Resolutionskollegium:

Medlemmars och observatörers länder:

Medlemmars och observatörers myndigheter:

Krishanteringsgrupp:

Medlemmars länder:

Medlemmars myndigheter:

		Namn på den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet:
		Adress för den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet:
		Kontaktperson (namn, e-postadress, telefonnummer) hos den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet:

Har ett undantag beviljats enligt artikel 8 eller 10 i förordning (EU) nr 575/2013 (undantag från likviditetskrav)? (Ja/Nej)	Är den relevanta myndigheten en medlem av eller observatör i kollegiet? Om svaret är ja och myndigheten ingår i en särskild undergrupp i kollegiet, specificera.	Filialer etablerade i en medlemsstat						Är filialen av betydelse för gruppen? (Ja/Nej)	Kriterier som används för att i tillämpliga fall bestämma graden av betydelse	Är filialen av betydelse för medlemsstaten enligt artikel 51 i direktiv 2013/36/EU? (Ja/Nej)	Är den relevanta myndigheten en medlem av eller observatör i kollegiet? Om svaret är ja och myndigheten ingår i en särskild undergrupp i kollegiet, specificera.
		Behörig myndighet/Annan myndighet	Medlemsstat	Filial	Institut under vilket filialen etablerats	LEI-kod för det institut under vilket filialen etablerats, om sådan kod finns (icke-rättslig identifieringskod eller enligt det globala systemet med identifieringskoder för juridiska personer)	Är det institut under vilket filialen etablerats identifierat som ett annat systemviktigt institut? (Ja/Nej)	Är filialen av betydelse för gruppen? (Ja/Nej)

Institut auktoriserade i och filialer etablerade i ett tredjeland						Är institutet/filialen av betydelse för gruppen? (Ja/Nej)	Kriterier som används för att i tillämpliga fall bestämma graden av betydelse	Bedöms de konfidentialitets- och tystnadspliktskrav som är tillämpliga på tillsynsmyndigheten i tredjeland som likvärdiga av samtliga kollegiemedlemmar? (Ja/Nej)	Är tillsynsmyndigheten i tredjeland observatör i kollegiet? Om svaret är ja och myndigheten ingår i en särskild undergrupp i kollegiet, specificera.
Tillsynsmyndighet i tredjeland	Tredjeland	Institut/filial	LEI-kod för institutet, om sådan finns (icke-rättslig identifieringskod eller enligt det globala systemet med identifieringskoder för juridiska personer)	Närmaste moderföretag till institutet	LEI-kod för det närmaste moderföretaget, om sådan finns (icke-rättslig identifieringskod eller enligt det globala systemet med identifieringskoder för juridiska personer)	Är institutet/filialen av betydelse för gruppen? (Ja/Nej)












Finns det någon annan icke-europeisk kollegiestruktur? (Ja/Nej) (om ja, namnge kollegiet och värdtillsynsmyndigheten):	Medlemmars länder:	Medlemmars myndigheter:
Kollegiets namn

BILAGA II

Mall för en skriftlig ordning för samordning och samarbete för det tillsynskollegium som inrättats för

grupp <xy> / institut <A>

28.1.2016

Europeiska unionens officiella tidning

L 21/45

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2016/100

av den 16 oktober 2015

om fastställande av tekniska genomförandestandarder för att specificera den gemensamma beslutsprocessen vad gäller ansökan om vissa tillstånd om tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 20.8, och

av följande skäl:

(1)

Vid bedömningen av om ansökan för vissa tillsynstillstånd är fullständig bör den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna, innan beslut fattas om att bevilja eller inte bevilja de tillstånd som avses i artikel 20.1 a i förordning (EU) nr 575/2013, säkerställa ett snabbt och ändamålsenligt ömsesidigt samarbete och utveckla en gemensam förståelse om mottagandet av en fullständig ansökan eller de delar av ansökan som anses vara ofullständiga.

(2)

Den samordnande tillsynsmyndigheten bör ge den sökande och de berörda behöriga myndigheterna bekräftelse om dagen för mottagandet av den fullständiga ansökan så att det råder klarhet om det exakta datumet för sexmånadersperioden för att nå det gemensamma beslutet och minimera riskerna för eventuella tvister vad gäller denna startpunkt.

(3)

Bedömningen av om ansökan är fullständig bör utföras på grundval av de omständigheter som de behöriga myndigheterna är skyldiga att beakta när de beslutar om de ska bevilja ansökan om tillstånd. Kopplingen mellan den bedömning som ska genomföras av de behöriga myndigheterna och den information som förväntas ingå i de inlämnade ansökningarna är nödvändig för att förbättra ansökningarnas kvalitet och skapa enhetlighet i tillsynskollegierna, såväl vad gäller innehållet i ansökningarna som vid bedömningen av fullständigheten.

(4)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av processen för att nå fram till gemensamma beslut är det viktigt att varje etapp är väl definierad. En tydligt beskriven process underlättar att information utbyts i god tid, ger en proportionerlig fördelning och effektiv förvaltning av tillsynsresurser, främjar ömsesidig förståelse, utvecklar relationer baserade på förtroende mellan tillsynsmyndigheter och främjar en ändamålsenlig tillsyn.

(5)

Bedömningen av om en ansökan är fullständig bör inte utsträcka sig till att omfatta den bedömning av ansökan som behöriga myndigheter utför i samband med utarbetandet av sina yttranden om att bevilja tillståndet. Den tid som avsatts för varje etapp i den gemensamma beslutsprocessen bör därför stå i proportion till denna etapps komplexitet och tillämpningsområde, med tanke på att tidsfristen för att fatta ett gemensamt beslut inte kan förlängas eller upphävas.

(6)

Den samordnande tillsynsmyndigheten bör ha möjlighet att bedöma om och hur modellen för vilken tillstånd söks fångar in exponeringar i jurisdiktioner utanför unionen. I detta sammanhang bör samarbetet mellan behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheter i tredjeländer främjas för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att utveckla en fullständig bedömning av resultatet av modellen.

(7)	En rimlig och realistisk tidsplanering för processen för gemensamma beslut är väsentlig. Varje involverad behörig myndighet bör ge den samordnande tillsynsmyndigheten sitt bidrag till det gemensamma beslutet i god tid och på ett ändamålsenligt sätt.

(8)	För att säkra enhetliga tillämpningsvillkor bör de etapper som ska följas vid bedömningen och processen för att fatta gemensamma beslut fastställas, med hänsyn till att vissa uppgifter i processen kan utföras parallellt och andra sekventiellt.

(9)	För att underlätta antagandet av gemensamma beslut är det viktigt att de behöriga myndigheter som är involverade i beslutsprocessen för en dialog med varandra, särskilt före färdigställandet av gemensamma beslut.

(10)	För att säkerställa att en effektiv process är etablerad, bör den samordnande tillsynsmyndigheten ha det yttersta ansvaret för att fastställa de etapper som ska följas för att nå fram till ett gemensamt beslut om godkännande av interna modeller.

(11)	Ett fastställande av tydliga bestämmelser för vad gemensamma beslut ska innehålla bör säkerställa att besluten är fullständigt motiverade och underlätta övervakningen av eventuella villkor och bestämmelser.

(12)	Standarder för delgivning av ett gemensamt beslut bör fastställas för att klargöra hur processen ska se ut när ett gemensamt beslut har fattats, skapa öppenhet angående behandlingen av resultatet av beslutet och vid behov underlätta lämpliga uppföljningsåtgärder.

(13)

Tidsplanen för processen för att nå ett gemensamt beslut om ansökningar om tillstånd som rör väsentliga utvidgningar eller ändringar av modeller och arbetsfördelningen mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna bör stå i proportion till omfattningen på dessa väsentliga utvidgningar eller ändringar av modellerna.

(14)

Processen för gemensamma beslut enligt artikel 20 i förordning (EU) nr 575/2013 innefattar den process som ska följas när inget gemensamt beslut har nåtts. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna aspekt av processen och i synnerhet säkerställa fullständigt motiverade beslut och klargöra behandlingen av eventuella synpunkter och reservationer som de berörda behöriga myndigheterna framställer, bör standarder fastställas för tidsplanen för beslutsfattande i avsaknad av ett gemensamt beslut och delgivningen av besluten bör fastställas.

(15)	Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska genomförandestandarder som den europeiska tillsynsmyndigheten (EBA) har lagt fram för Europeiska kommissionen.

(16)

EBA har anordnat öppna offentliga samråd om de förslag till tekniska genomförandestandarder som den här förordningen baseras på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna samt begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs den gemensamma beslutsprocess som avses i artikel 20.1 a i förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller de ansökningar om tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4 och 151.9, 283, 312.2 och 363 i den förordningen i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. berörd behörig myndighet : en behörig myndighet, annan än den samordnande tillsynsmyndigheten, som ansvarar för tillsynen av dotterföretag, som deltar i inlämnandet av den gemensamma ansökan, av ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat och som krävs för att nå ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 20.2 i förordning (EU) nr 575/2013 om den ansökan som avses i artikel 20.1 a i den förordningen.

2. sökande : ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, som lämnar in en ansökan.

3. bedömningsrapport : en rapport som innehåller bedömningen av en ansökan i enlighet med artikel 6.

KAPITEL II

GEMENSAM BESLUTSPROCESS

Artikel 3

Involvering av tillsynsmyndigheter i tredjeland i bedömningsprocessen

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får besluta att involvera tillsynsmyndigheter i tredjeland som deltar i tillsynskollegiet i enlighet med artikel 3.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/98 (3) vid bedömningen av ansökningar som lämnats in i enlighet med artikel 20.1 a i förordning (EU) nr 575/2013 om sökanden bedriver verksamhet i det tredjelandet och har för avsikt att tillämpa de metoder som utsätts för exponeringar i det tredjelandet. I så fall ska både den samordnande tillsynsmyndigheten och dessa myndigheter komma överens om i vilken utsträckning tredjelandets tillsynsmyndigheter ska involveras för följande ändamål:

a)	Förse den samordnande tillsynsmyndigheten med deras bidrag till den bedömningsrapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten.

b)	Lägga till som bilagor de bidrag som avses i led a till den bedömningsrapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten.

2. När den samordnande tillsynsmyndigheten beslutar att involvera tillsynsmyndigheter i tredjeländer ska den samordnande tillsynsmyndigheten inte lämna de bedömningsrapporter som utarbetats av varje berörd behörig myndighet till tredjelandets tillsynsmyndigheter utan uttryckligt samtycke från den berörda behöriga myndigheten.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska ge berörda behöriga myndigheter fullständig information om vilken omfattning, nivå på och art av involvering som tillsynsmyndigheterna i tredjelandet har i bedömningsprocessen och i vilken utsträckning den bedömningsrapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten har dragit nytta av dessa myndigheters bidrag.

Artikel 4

Bedömning av ansökans fullständighet

1. Vid mottagandet av en ansökan om tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4 och 151.9, 283, 312.2 eller 363 i förordning (EU) nr 575/2013 som den sökande lämnat in, ska den samordnande tillsynsmyndigheten vidarebefordra ansökan till de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom tio dagar.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna ska bedöma om ansökan är fullständig inom sex veckor från det att ansökan tagits emot av den samordnande tillsynsmyndigheten.

3. En ansökan ska anses vara fullständig om den innehåller alla uppgifter som krävs av de behöriga myndigheterna för att bedöma ansökan i enlighet med kraven i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt i artiklarna 143, 144, 151, 283, 312 och 363 i den förordningen.

4. De berörda behöriga myndigheterna ska lämna sin bedömning av om ansökan är fullständig till den samordnande tillsynsmyndigheten.

5. Den bedömning som avses i punkt 4 ska ange alla delar i ansökan som bedöms vara ofullständiga eller saknas.

6. Om en berörd behörig myndighet inte lämnar sin bedömning av om ansökan är fullständig till den samordnande tillsynsmyndigheten inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska den berörda behöriga myndigheten anse ansökan vara fullständig.

7. Om den samordnande tillsynsmyndigheten eller någon av de berörda behöriga myndigheterna anser att de uppgifter som lämnas i ansökan är ofullständiga, ska den samordnande tillsynsmyndigheten underrätta sökanden om de aspekter i ansökan som anses vara ofullständiga eller saknas och ge den sökande möjlighet att lämna de uppgifter som saknas.

8. Om en sökande lämnar de saknade uppgifterna som avses i punkt 7 ska den samordnande tillsynsmyndigheten vidarebefordra denna information till de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom tio dagar från mottagandet av denna information.

9. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna ska bedöma om ansökan är fullständig med hänsyn till de kompletterande uppgifterna inom sex veckor efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten har mottagit dessa uppgifter i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 3–6.

10. Om en fullständig ansökan tidigare har bedömts vara ofullständig ska den sexmånadersperiod som avses i artikel 20.2 a i förordning (EU) nr 575/2013 anses ha inletts på dagen för den samordnande tillsynsmyndighetens mottagande av de uppgifter som kompletterade ansökan.

11. Om en ansökan bedöms vara fullständig ska den samordnande tillsynsmyndigheten underrätta sökanden och de berörda behöriga myndigheterna om detta, tillsammans med dagen för mottagandet av den fullständiga ansökan eller dagen för mottagandet av de uppgifter som kompletterade ansökan.

12. Under alla omständigheter får den samordnande tillsynsmyndigheten eller någon av de berörda behöriga myndigheterna kräva att sökanden lämnar ytterligare information för att utvärdera ansökan och nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan.

Artikel 5

Planering av etapperna i processen för ett gemensamt beslut

1. Innan en process för ett gemensamt beslut påbörjas ska den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna komma överens om en tidsplan för de olika etapperna i processen för ett gemensamt beslut och om arbetsfördelningen. Vid oenighet ska den samordnande tillsynsmyndigheten fastställa tidsplanen efter att ha beaktat de berörda behöriga myndigheternas synpunkter och reservationer. Tidsplanen ska fastställas inom sex veckor från mottagandet av en fullständig ansökan. Efter avslutandet ska tidsplanen vidarebefordras av den samordnande tillsynsmyndigheten till de berörda behöriga myndigheterna.

2. Tidsplanen ska innehålla dagen för mottagandet av den fullständiga ansökan i enlighet med artikel 4.9 och åtminstone följande etapper:

a)	Överenskommelse om tidsplanen och arbetsfördelningen mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna.

b)	Överenskommelse om omfattningen av involveringen vad gäller tillsynsmyndigheter i tredjeland i enlighet med artikel 3.

c)	Dialog mellan den samordnande tillsynsmyndigheten, de berörda behöriga myndigheterna och sökanden om detaljerna i ansökan, när detta bedöms som nödvändigt av den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna.

d)	Inlämning av bedömningsrapporterna från berörda behöriga myndigheter till den samordnande tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 6.2.

e)	Dialog om bedömningsrapporterna mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 7.2.

f)	Utformning och inlämning av utkast till gemensamt beslut från den samordnande tillsynsmyndigheten till de berörda behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 7.3 och 7.4.

g)	Samråd om utkastet till gemensamt beslut med sökanden, när det krävs enligt en medlemsstats lagstiftning.

h)	Dialog mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna om utkastet till gemensamt beslut i enlighet med artikel 7.4.

i)	Inlämning av utkast till gemensamt beslut från den samordnande tillsynsmyndigheten till de berörda behöriga myndigheterna för överenskommelse och för att fatta gemensamt beslut i enlighet med artikel 8.

j)	Delgivning av det gemensamma beslutet till sökanden i enlighet med artikel 9.

3. Tidsplanen ska uppfylla samtliga följande krav:

a)	Den ska stå i proportion till tillämpningsområdet.

b)	Den ska återspegla omfattningen och komplexiteten hos varje uppgift som utförts av de berörda behöriga myndigheterna och den samordnande tillsynsmyndigheten, samt komplexiteten hos de institutioner i gruppen på vilka det gemensamma beslutet är tillämpligt.

c)	Den ska, så långt som möjligt, ta hänsyn till de övriga verksamheter som utförs av den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna inom kollegiets program för tillsynsgranskning som avses i artikel 16 i den delegerade förordningen (EU) 2016/98.

4. Arbetsfördelningen ska återspegla följande:

a)	Ansökans tillämpningsområde och komplexitet.

b)	Väsentligheten hos ansökans tillämpningsområde för varje institution.

c)	Typ och plats för exponeringar eller risker som ansökan avser.

d)	Den utsträckning i vilken exponeringar eller risker i en viss jurisdiktion bidrar till väsentligheten hos ändringar eller utvidgningar av modellerna när de bedömts på gruppnivå.

e)	Den samordnande tillsynsmyndigheten och varje berörd behörig myndighets förmåga att utföra nödvändiga uppgifter för att göra en bedömning och lämna ett fullständigt motiverat yttrande.

För tillämpningen av led c i första stycket, om den geografiska platsen för exponeringar eller risker skiljer sig från den plats där exponeringar eller risker hanteras, krediteras eller handlas ska det vid arbetsfördelningen fastställas separata skyldigheter för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exponeringarna eller riskerna är belägna, och för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där dessa exponeringar eller risker hanteras, krediteras eller handlas.

5. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta sökanden om ett preliminärt datum för den dialog som avses i punkt 2 c och ett planerat datum för den delgivning som avses i punkt 2 i.

6. Om det blir nödvändigt att uppdatera tidsplanen eller arbetsfördelningen ska den samordnande tillsynsmyndigheten göra detta i samråd med de berörda behöriga myndigheterna.

Artikel 6

Utarbetande av bedömningsrapporterna

1. De berörda behöriga myndigheterna och den samordnande tillsynsmyndigheten ska bedöma ansökan baserad på den arbetsfördelning som fastställs i enlighet med artikel 5.1. Dessa bedömningar ska göras i form av bedömningsrapporter.

2. Varje berörd behörig myndighet ska lämna sin bedömningsrapport till den samordnande tillsynsmyndigheten senast den dag som anges i tidsplanen i enlighet med artikel 5.2 d.

3. Varje rapport ska omfatta åtminstone följande:

a)	Ett yttrande om huruvida det tillstånd som begärts bör beviljas på grundval av de krav som anges i artikel 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 eller 363 i förordning (EU) nr 575/2013, tillsammans med motiveringen till stöd för yttrandet.

b)	Eventuella villkor och bestämmelser som sådana tillstånd bör omfattas av, inbegripet motsvarande resonemang och en tidsplan för att uppfylla dem.

c)	De bedömningar angående frågor som behöriga myndigheter måste bedöma i enlighet med kraven i förordning (EU) nr 575/2013 som avser de tillstånd som avses i artikel 143, 144, 151, 283, 312 eller 363 i den förordningen.

d)	Utfärda eventuella rekommendationer för att åtgärda de brister som framkommit vid bedömningen av ansökan och nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan.

Artikel 7

Utarbetande av utkastet till gemensamt beslut

1. Alla bedömningsrapporter som avses i artikel 6 ska översändas av den samordnande tillsynsmyndigheten till den berörda behöriga myndigheten, om detta bidrag är relevant för den berörda behöriga myndighetens bedömning.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska engagera sig i den dialog som avses i tidsplanen i enlighet med artikel 5.2 e, med de berörda behöriga myndigheterna, på grundval av de bedömningsrapporter som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter, i syfte att utarbeta ett utkast till gemensamt beslut.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska utarbeta ett fullt motiverat utkast till gemensamt beslut. Detta utkast till gemensamt beslut ska innehålla följande information:

a)	Namnen på den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheter som är involverade i utkastet till gemensamt beslut.

b)	Namnet på gruppen av institut och en förteckning över samtliga institut inom gruppen som utkastet till gemensamt beslutet avser och är tillämpligt på, tillsammans med närmare uppgifter om tillämpningsområdet för utkastet till gemensamt beslut.

c)	Hänvisningar till tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av utkastet till gemensamt beslut.

d)	Datum för utkastet till gemensamt beslut och alla relevanta uppdateringar av beslutet vid eventuella väsentliga utvidgningar eller ändringar som avses i artikel 13.

e)	Ett yttrande om att bevilja det tillstånd som begärts på grundval av de bedömningsrapporter som avses i artikel 6.

f)	Det datum från vilket detta tillstånd beviljas om det yttrande som avses i led e är att bevilja det tillstånd som begärts.

g)	En kortfattad beskrivning av resultaten av bedömningarna för varje institut inom gruppen.

h)	Rekommendationer om åtgärder för att avhjälpa eventuella brister som konstaterats vid bedömningen av ansökan och nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan.

i)	Alla villkor och bestämmelser som de sökande ska uppfylla, inklusive motsvarande motivering, innan de använder det tillstånd som avses i artikel 143.1, 151.4 och 151.9, 283, 312.2 eller 363 i förordning (EU) nr 575/2013, om tillämpligt.

j)	Det referensdatum som led g, h och i avser.

k)	Tidsfristen för att uppfylla de villkor och bestämmelser som avses i led i eller för att ta itu med de rekommendationer som avses i led h, om tillämpligt.

l)	Den tidsplan för genomförandet av utkastet till gemensamt beslut i respektive nationellt tillstånd, om tillämpligt.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska lämna utkastet till gemensamt beslut till de berörda behöriga myndigheterna inom ramen för den dialog som avses i artikel 5.2 h, om tillämpligt.

Artikel 8

Uppnående av det gemensamma beslutet

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska vid behov granska utkastet till gemensamt beslut för att avspegla slutsatserna av den dialog som avses i artikel 7.4, samt upprätta ett slutligt utkast till gemensamt beslut.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska sända det slutliga utkastet till gemensamt beslut till de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål och senast den dag som anges i tidsplanen i enlighet med artikel 5.2 i, som fastställer en tidsfrist inom vilken de ska lämna sin skriftliga överenskommelse som kan skickas på elektronisk väg.

3. De berörda behöriga myndigheter som mottar det slutliga utkastet till gemensamt beslut och som inte motsätter sig det ska förse den samordnande tillsynsmyndigheten med sina skriftliga godkännanden inom den fastställda tidsfristen.

4. Ett gemensamt beslut ska anses ha nåtts först när alla berörda behöriga myndigheter har lämnat sina skriftliga godkännanden.

5. Det gemensamma beslutet ska bestå av det gemensamma beslutet och de skriftliga överenskommelser som är knutna till detta. Det gemensamma beslutet ska lämnas till alla berörda behöriga myndigheterna av den samordnande tillsynsmyndigheten.

Artikel 9

Delgivning av det gemensamma beslutet

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inom den tidsfrist som anges i tidsplanen i enlighet med artikel 5.2 j delge sökanden det gemensamma beslut som avses i artikel 8.5 i enlighet med artikel 20.2 i förordning (EU) nr 575/2013, vid behov tillsammans med information om genomförandet av det gemensamma beslutet i respektive nationella tillstånd.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska för de berörda behöriga myndigheterna bekräfta att den har delgivit sökanden det gemensamma beslutet.

3. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de berörda behöriga myndigheterna ska, om tillämpligt, diskutera det gemensamma beslutet tillsammans med de institut som är etablerade inom deras jurisdiktion och som omfattas av det gemensamma beslutet för att närmare förklara beslutet och dess tillämpning.

KAPITEL III

OENIGHET OCH BESLUT SOM FATTATS I AVSAKNAD AV ETT GEMENSAMT BESLUT

Artikel 10

Beslutsprocess i avsaknad av gemensamma beslut

1. Om ingen överenskommelse nåtts inom den tidsfrist som anges i artikel 20.2 a i förordning (EU) nr 575/2013, ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten (EBA). Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda med EBA på eget initiativ.

2. Om inget gemensamt beslut har fattats inom den tidsfrist som anges i artikel 20.2 a i förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsynsmyndighetens beslut som avses i artikel 20.4 första stycket i den förordningen dokumenteras skriftligt och fattas senast det senaste av följande datum:

a)	En månad efter utgången av den period som avses i artikel 20.2 a i förordning (EU) nr 575/2013 om ingen av de berörda behöriga myndigheterna har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 20.4 fjärde stycket i den förordningen.

b)	En månad efter eventuell rådgivning från EBA i enlighet med punkt 1 i denna artikel där den samordnande tillsynsmyndigheten har rådfrågat EBA inom den period som avses i artikel 20.2 a i förordning (EU) nr 575/2013.

c)	En månad efter det att EBA fattat ett beslut i enlighet med artikel 20.4 fjärde stycket i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Om EBA har rådfrågats i enlighet med punkt 1 ska den samordnande tillsynsmyndighetens beslut som avses i punkt 2 innehålla en förklaring av eventuella avvikelser som gjorts från EBA:s råd.

Artikel 11

Utarbetande av de beslut som fattats i avsaknad av ett gemensamt beslut

De beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten i avsaknad av ett gemensamt beslut ska omfatta alla punkter som förtecknas i artikel 7.3, om tillämpligt.

Artikel 12

Delgivning av de beslut som fattats i avsaknad av ett gemensamt beslut

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska delge sitt beslut till sökanden och de berörda behöriga myndigheterna utan dröjsmål i enlighet med artikel 20.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 575/2013.

KAPITEL IV

UPPDATERINGAR AV BESLUT VID VÄSENTLIGA UTVIDGNINGAR ELLER ÄNDRINGAR AV MODELLER OCH IKRAFTTRÄDANDE

Artikel 13

Väsentliga utvidgningar eller ändringar av modeller

1. Om ansökan om tillstånd avser väsentliga utvidgningar eller ändringar av modeller i enlighet med artikel 143.3, 151.4 eller 151.9, 283, 312.2 eller 363 i förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över institut som påverkas av dessa väsentliga utvidgningar eller ändringar av modeller samarbeta, i fullt samråd, för att besluta om de ska bevilja tillstånd i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 575/2013, enligt det förfarande som fastställs i artiklarna 3–9 i denna förordning.

2. Tidsplanen för det gemensamma beslutet om att bevilja tillstånd om väsentliga utvidgningar eller ändringar ska uppfylla samtliga följande krav:

a)	Den ska stå i proportion till omfattningen av väsentliga utvidgningar eller ändringar av modeller.

b)	Den ska stå i proportion till arbetsuppgifterna och uppdelningen av arbetet mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och de relevanta behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av institut som påverkas av dessa väsentliga utvidgningar eller ändringar av modeller.

Vid tillämpning av led b i första stycket, om ansökan avser en väsentlig utvidgning eller ändring av modeller som påverkar institut etablerade i endast en medlemsstat, ska den tid som anvisats den samordnande tillsynsmyndigheten vad gäller alla aspekter av processen enligt artiklarna 3–9 begränsas till ett minimum.

Artikel 14

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 oktober 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/98 av den 16 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU avseende tekniska standarder för tillsyn för att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegiernas funktionssätt (se sidan 2 i detta nummer av EUT).

28.1.2016

Europeiska unionens officiella tidning

L 21/54

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/101

av den 26 oktober 2015

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för försiktig värdering enligt artikel 105.14

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

av följande skäl:

(1)

Artikel 105 i förordning (EU) nr 575/2013 hänvisar till de standarder för försiktig värdering som är tillämpliga på samtliga positioner i handelslagret. Artikel 34 i den förordningen kräver dock att instituten tillämpar standarderna i artikel 105 på samtliga tillgångar som tas upp till verkligt värde. Sammantaget innebär de ovannämnda artiklarna att kraven på försiktig värdering är tillämpliga på samtliga positioner som tas upp till verkligt värde, oavsett om dessa innehas i handelslagret eller utanför handelslagret, där termen ”positioner” uteslutande avser finansiella instrument och råvaror.

(2)

Om tillämpningen av försiktig värdering skulle leda till ett lägre absolut balansvärde för tillgångar, eller ett högre absolut balansvärde för skulder än vad bokföringen visar, bör en ytterligare värdejustering beräknas som det absoluta värdet av differensen mellan de två, eftersom det försiktiga värdet alltid ska vara lika med eller lägre än det verkliga värdet av tillgångar, och lika med eller högre än det verkliga värdet av skulder.

(3)

För värderingspositioner för vilka en ändring i redovisningsvärdering endast har en partiell inverkan eller noll inverkan på kärnprimärkapitalet bör ytterligare värdejusteringar endast tillämpas på den andel av förändringen i redovisningsvärdering som påverkar kärnprimärkapitalet. Dessa inkluderar positioner som är föremål för säkringsredovisning, positioner som kan säljas i den utsträckning som deras värderingsförändringar underställs ett försiktighetsfilter och exakt matchande balanserande positioner.

(4)

Ytterligare värdejusteringar bestäms endast i syfte att beräkna justeringar till kärnprimärkapitalet där så krävs. Ytterligare värdejusteringar påverkar inte fastställandet av kapitalbaskrav enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 (såvida inte undantaget för mindre verksamhet i handelslagret enligt artikel 94 i den förordningen är tillämpligt).

(5)

För att tillhandahålla ett konsekvent ramverk enligt vilket instituten beräknar ytterligare värdejusteringar krävs en tydlig definition av målnivån för tillförlitlighet och de inslag av värderingsosäkerhet som bör beaktas när man bestämmer ett försiktigt värde tillsammans med definierade metoder för att uppnå den nödvändiga tillförlitlighetsnivån baserat på rådande marknadsförhållanden.

(6)

Ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet, slutavräkningskostnader och modellrisker bör beräknas på grundval av värderingsexponeringar som baseras på finansiella instrument eller portföljer av finansiella instrument. För dessa syften får finansiella instrument kombineras i portföljer när, vad gäller marknadsprisosäkerhet och avräkningskostnader för värdejusteringar av modellrisker, instrumenten värderas på grundval av samma riskfaktor eller när, för värdejusteringar av modellrisker, dessa värderas på grundval av samma prissättningsmodell.

(7)

Eftersom vissa ytterligare värderingsjusteringar som hänför sig till värderingsosäkerhet inte är additiva bör en aggregeringsansats som kan beakta diversifieringsvinster tillåtas inom vissa kategorier av ytterligare värderingsjusteringar för de delar av de ytterligare värdejusteringarna som inte hänför sig till ett inslag av förväntad exitkostnad som inte är inkluderad i verkligt värde. När det gäller aggregering av ytterligare värderingsjusteringar bör det vara möjligt att erhålla diversifieringsvinster på differensen mellan förväntat värde och försiktigt värde så att banker med verkligt värde som redan är försiktigare än förväntat värde inte erhåller lägre diversifieringsvinster än dem som använder förväntat värde som verkligt värde.

(8)

Eftersom institut som innehar små portföljer till verkligt värde i allmänhet omfattas av begränsad värderingsosäkerhet bör de tillåtas tillämpa en enklare metod för att beräkna ytterligare värderingsjusteringar än de institut som har större portföljer till verkligt värde. För att fastställa om en enklare ansats kan användas bör storleken på portföljer till verkligt värde bedömas på varje nivå på vilken kapitalkrav beräknas.

(9)	För att behöriga myndigheter ska kunna bedöma att de instituten har korrekt tillämpat kraven för bedömning av den aggregerade nivån ytterligare värdejusteringar som krävs, bör instituten upprätthålla lämplig dokumentation, system och kontroller.

(10)	Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(11)

EBA har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de därmed sammanhängande potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Metod för att beräkna ytterligare värdejusteringar

Instituten ska beräkna de sammanlagda ytterligare värdejusteringar som är nödvändiga för att justera de verkliga värdena till det försiktiga värdet och beräkna dessa varje kvartal enligt metoden som beskrivs i kapitel 3, utom om de uppfyller villkoren för att använda den metod som anges i kapitel 2.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) värderingsposition : ett finansiellt instrument eller en råvara eller en portfölj av finansiella instrument eller råvaror som innehas både i handelslagret och utanför handelslagret, som upptas till verkligt värde.

b) värderingsindata : en på marknaden observerbar eller icke observerbar parameter eller matris av parametrar som påverkar verkligt värde på en värderingsposition.

c) värderingsexponering : beloppet på en värderingsposition som är känslig för förändringen i en värderingsindata.

Artikel 3

Marknadsdatakällor

1. När institut beräknar ytterligare värderingsjusteringar ska de beakta samma uppsättning marknadsdata som de data som används i det oberoende priskontrollförfarande som avses i artikel 105.8 i förordning (EU) nr 575/2013, med, i tillämpliga fall, föremål för de justeringar som beskrivs i den artikeln.

2. Institut ska beakta alla tillgängliga och tillförlitliga marknadsdatakällor för att bestämma ett försiktigt värde, inklusive, i tillämpliga fall, var och en av de följande:

a)	Börskurser på en likvid marknad.

b)	Handel med exakt samma eller mycket snarlika instrument, antingen från institutets egen dokumentation eller, om tillgängligt, från marknadsomfattande handel.

c)	Marknadsnoteringar från börsmäklare eller andra marknadsaktörer.

d)	Konsensusservicedata.

e)	Indikativa mäklarnoteringar.

f)	Värderingar av motpartssäkerheter.

3. I de fall där en expertbaserad metod tillämpas för de syften som anges i artiklarna 9–11 ska alternativa metoder och informationskällor beaktas, inbegripet de som följer, där tillämpligt:

a)	Användning av indirekta uppgifter som grundar sig på liknande instrument för vilka tillräckliga data är tillgängliga.

b)	Tillämpning av försiktiga skiften på värderingsindata.

c)	Fastställande av naturliga gränser för ett instruments värde.

KAPITEL II

FÖRENKLAD METOD FÖR ATT BERÄKNA YTTERLIGARE VÄRDEJUSTERINGAR

Artikel 4

Villkor för användande av den förenklade metoden

1. Instituten får använda den förenklade metoden som beskrivs i detta kapitel endast om summan av det absoluta värdet på tillgångar och skulder redovisade till verkligt värde, såsom det anges i institutets finansiella rapporter enligt den tillämpliga redovisningsramen, understiger 15 miljarder euro.

2. Exakt matchande, balanserande tillgångar och skulder redovisade till verkligt värde ska undantas från beräkningen i punkt 1. För tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde och för vilka en förändring i redovisningsvärdering har partiell eller noll inverkan på kärnprimärkapitalet ska deras värde endast tas upp i proportion till inverkan av den relevanta värderingsförändringen på kärnprimärkapitalet.

3. Tröskeln som avses i punkt 1 ska tillämpas på individuell och konsoliderad basis. Om tröskelvärdet överskrids på konsoliderad basis, ska huvudmetoden tillämpas på alla företag som ingår i konsolideringen.

4. Om institut som tillämpar den förenklade metoden inte uppfyller villkoret i punkt 1 under två kvartal i rad ska de omedelbart meddela den behöriga myndigheten och nå en överenskommelse om en plan för att genomföra den metod som avses i kapitel 3 inom de två följande kvartalen.

Artikel 5

Beräkning av ytterligare värdejusteringar enligt den förenklade metoden

Instituten ska beräkna ytterligare värdejusteringar enligt den förenklade metoden som 0,1 % av summan av det absoluta värdet av tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde som inkluderas inom den tröskelberäkning som fastställs i artikel 4.

Artikel 6

Beräkning av totala ytterligare värdejusteringar enligt den förenklade metoden

För de institut som tillämpar den förenklade metoden ska de totala ytterligare värderingsjusteringarna enligt artikel 1 vara de ytterligare värderingsjusteringar som beräkningen i artikel 5 resulterar i.

KAPITEL III

HUVUDMETOD FÖR ATT BESTÄMMA YTTERLIGARE VÄRDEJUSTERINGAR

Artikel 7

Översikt av huvudmetoden

1. Instituten ska beräkna de ytterligare värdejusteringarna enligt huvudmetoden genom att tillämpa följande tvåstegsmetod:

a)	De ska beräkna ytterligare värdejusteringar för var oh en av de kategorier som beskrivs i punkterna 10 och 11 i artikel 105 i förordning (EU) nr 575/2013 (ytterligare värdejusteringar på kategorinivå) enligt punkt 2 i den artikeln.

b)	De ska summera de belopp som led a resulterar i för varje ytterligare värdejustering på kategorinivå för att bestämma de totala ytterligare värdejusteringarna enligt artikel 1.

2. Vid tillämpning av punkt 1 a ska institut beräkna ytterligare värdejusteringar på kategorinivå på ett av följande sätt:

a)	Enligt artiklarna 9–17.

Enligt en nödfallsmetod, om artiklarna 9–17 inte är möjliga att tillämpa för vissa positioner, med vars hjälp de ska identifiera de därtill hörande finansiella instrumenten och beräkna en ytterligare värdejustering som summan av följande:

i)	100 % av den orealiserade nettovinsten på de därtill hörande finansiella instrumenten.

ii)	10 % av det nominella värdet av de därtill hörande finansiella instrumenten när det gäller derivat.

iii)	25 % av det absoluta värdet av differensen mellan det verkliga värdet och den orealiserade vinsten, såsom den bestäms i punkt i), på de därtill hörande finansiella instrumenten när det gäller tillgångar utom derivat.

Vid tillämpning av punkt b i) ska ”orealiserade nettovinsten” betyda förändringen, om den är positiv, i verkligt värde sedan handeln inleddes, bestämd enligt principen ”först in – först ut”.

Artikel 8

Allmänna bestämmelser för beräkningen av ytterligare värderingsjusteringar enligt huvudmetoden

1. För tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde för vilka en ändring i redovisningsvärdering har en partiell inverkan eller noll inverkan på kärnprimärkapitalet ska ytterligare värdejusteringar endast beräknas baserat på den andel av redovisningsvärderingsförändringen som påverkar kärnprimärkapitalet.

2. När det gäller de ytterligare värdejusteringar på kategorinivå som beskrivs i artiklarna 14–17 ska institut sträva efter att uppnå en tillförlitlighetsnivå för det försiktiga värdet som motsvarar den som anges i artiklarna 9–13.

3. Ytterligare värdejusteringar ska anses vara de tillkommande värdejusteringar som krävs för att uppnå det identifierade försiktiga värdet, utöver all eventuell justering som tillämpats i institutets verkliga värde som kan identifieras som inriktad på att hantera samma källa till värderingsosäkerhet som de ytterligare värdejusteringarna. Om en justering som tillämpats i institutets verkliga värde inte kan identifieras som inriktad på att hantera en specifik kategori ytterligare värdejusteringar på den nivå där de ifrågavarande ytterligare värdejusteringarna beräknas, ska den justeringen inte inkluderas i beräkningen av ytterligare värdejusteringar.

4. Ytterligare värdejusteringar ska alltid vara positiva, inbegripet på värderingsexponeringsnivå, kategorinivå, både före och efter aggregering.

Artikel 9

Beräkning av ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet

1. Ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet ska beräknas på värderingsexponeringsnivå.

2. Den ytterligare värdejusteringen för marknadsprisosäkerhet ska endast anses ha noll värde när båda av följande villkor är uppfyllda:

a)	Institutet har antingen solida bevis för ett marknadspris för en värderingsexponering eller kan ett pris bestämmas från tillförlitliga data på grundval av en likvid tvåvägsmarknad på det sätt som beskrivs i artikel 338.1 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013.

b)	De marknadsdatakällor som anges i artikel 3.2 indikerar ingen materiell värderingsosäkerhet.

3. När en värderingsexponering exponeringen inte kan visas ha noll ytterligare värdejustering, när de bedömer ytterligare värdejustering för marknadsprisosäkerhet ska instituten använda de datakällor som definieras i artikel 3. I detta fall ska beräkningen av ytterligare värdejustering för marknadsprisosäkerhet utföras enligt beskrivningen i punkterna 4 och 5.

4. Institut ska beräkna ytterligare värdejusteringar på värderingsexponeringar avseende varje värderingsindata (valuation input) som använts i den relevanta värderingsmodellen.

Finkornigheten (granulariteten) vid vilken de ytterligare värdejusteringarna i fråga ska bedömas ska vara någon av följande:

i)	Där bryts ned, alla värderingsindata som krävs för att beräkna ett aktuellt marknadspris, exitpris (exit price), för värderingspositionen.

ii)	Priset på instrumentet.

Var och en av de värderingsindata som avses i led a i ska behandlas separat. Om en värderingsindata består av en parametermatris, ska ytterligare värdejusteringar beräknas baserade på värderingsexponeringar avseende varje parameter inom den matrisen. Om en värderingsindata inte hänför sig till omsättningsbara instrument ska institut kartlägga värderingsindatan och den dithörande värderingsexponeringen till en uppsättning omsättningsbara marknadsinstrument. Institut får minska antalet parametrar i värderingsindata för att beräkna ytterligare värdejusteringar med användning av varje tänkbar lämplig metod förutsatt att de reducerade parametrarna uppfyller samtliga följande krav:

i)	Det totala värdet av den reducerade värderingsexponeringen är detsamma som det totala värdet av den ursprungliga värderingsexponeringen.

ii)	Den reducerade uppsättningen parametrar kan kartläggas till en uppsättning på marknaden omsättningsbara instrument.

iii)	varianskvotmåttet 2 som definieras nedan över variansmått 1 som definieras nedan, baserat på tidigare observerade data från de närmast föregående 100 handelsdagarna, är mindre än 0,1.

I denna punkt ska ”variansmått 1” betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserat på den oreducerade värderingsindatan och ”variansmått 2” ska betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserat på den oreducerade värderingsindatan minus värderingsexponeringen baserad på den reducerade värderingsindatan. Om ett minskat antal parametrar används vid beräkningen av ytterligare värdejusteringar, ska bestämmandet att de kriterier som anges i led b har uppfyllts underställas oberoende kontrollfunktionsgranskning av nettningsmetoden och intern validering minst en gång om året.

5. Ytterligare värdejusteringar på grund av marknadsprisosäkerhet ska bestämmas enligt följande:

Om det finns tillräckliga data för att konstruera ett intervall av rimliga värden för en värderingsindata:

i)	För en värderingsindata om intervallet av rimliga värden baseras på exitpriser (exit price) ska institut skatta en punkt inom det intervall där de är till 90 % säkra på att de skulle kunna gå ur exponeringen till det priset eller ett bättre pris.

ii)

För värderingsindata om intervallet av rimliga värden utgår från medelpriser mellan köp- och säljpris (”mid prices”) ska institut skatta en punkt inom det intervall där de är till 90 % säkra på att det medelvärde de skulle kunna uppnå om de gick ur värderingsexponeringen skulle vara till det priset eller ett bättre pris.

Om otillräckliga data finns för att konstruera ett rimligt intervall av värden för en värderingsindata, ska institut använda en expertbaserad metod med användning av tillgänglig kvalitativ och kvantitativ information för att uppnå en nivå av tillförlitlighet i det försiktiga värdet för värderingsindatan som motsvarar det som ställts upp som mål i led a. Institut ska till behöriga myndigheter meddela de värderingsexponeringar för vilka denna metod tillämpas, och den metod som använts för att bestämma den ytterligare värdejusteringen.

Instituten ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för marknadsprisosäkerhet baserad på en av följande metoder:

i)	De ska tillämpa differensen mellan de värderingsindatavärden som uppskattats enligt antingen led a eller led b, och de värderingsindatavärden som använts för att beräkna verkligt värde för varje värderingspositions värderingsexponering.

ii)	De ska kombinera de värderingsindatavärden som uppskattats enligt antingen led a eller led b och de ska omvärdera värderingspositionerna baserade på de värdena. Instituten ska därefter ta skillnaden mellan de omvärderade positionerna och positioner redovisade till verkligt värde.

6. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringen per kategorinivå för marknadsprisosäkerhet genom att på ytterligare värdejusteringar för individuell marknadsprisosäkerhet tillämpa de formler för antingen metod 1 eller metod 2 som anges i bilagan.

Artikel 10

Beräkning av ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader

1. Ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader ska beräknas på värderingsexponeringsnivå (”Ytterligare värdejusteringar för individuella slutavräkningskostnader”).

2. När ett institut har beräknat en ytterligare värdejustering för marknadsprisosäkerhet för en värderingsexponering som baseras på ett exitpris (exit price), kan den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnad bedömas ha noll värde.

3. Om ett institut tillämpar det undantag som avses i punkt 5 i artikel 105 i förordning (EU) nr 575/2013, kan den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnader bedömas ha noll värde, under förutsättning att institutet kan styrka att det är till 90 % säker på att tillräcklig likviditet finns för att stödja utgången ur de dithörande värderingsexponeringarna till medelpris (”mid-price”).

4. Om en värderingsexponering inte kan visas ha noll ytterligare värdejustering för slutavräkningskostnader ska instituten använda de datakällor som definieras i artikel 3. I detta fall ska beräkningen av ytterligare värdejustering för slutavräkningskostnader utföras på det sätt som beskrivs i punkterna 5 och 6 i denna artikel.

5. Institut ska beräkna ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader på värderingsexponeringar som är hänförliga till varje värderingsindata som använts i den relevanta värderingsmodellen.

Finkornigheten (granulariteten) vid vilken de ytterligare värdejusteringarna för slutavräkningskostnader ska bedömas ska vara någon av följande:

i)	Där de löses upp, all värderingsindata som krävs för att beräkna ett exitpris för värderingspositionen.

ii)	Priset på instrumentet,

Varje värderingsindata som avses i led a i ska behandlas separat. Om värderingsindata består av en parametermatris, ska institut bedöma ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader baserat på de värderingsexponeringar som kan hänföras till varje parameter inom den matrisen. Om värderingsindata inte avser omsättningsbara instrument ska instituten uttryckligen kartlägga (map) värderingsingångsparametern och de dithörande värderingsexponeringen till en uppsättning på marknaden omsättningsbara instrument. Institut får minska antalet parametrar i värderingsindata för att beräkna ytterligare värdejusteringar med användning av varje tänkbar lämplig metod förutsatt att de reducerade parametrarna uppfyller samtliga följande krav:

i)	Det totala värdet av den reducerade värderingsexponeringen är detsamma som det totala värdet av den ursprungliga värderingsexponeringen.

ii)	Den reducerade uppsättningen parametrar kan tilldelas en uppsättning på marknaden omsättningsbara instrument.

iii)	Varianskvotmåttet 2 som definieras nedan över variansmått 1, baserat på grundval av tidigare observerade data från de närmast föregående 100 handelsdagarna, är mindre än 0,1.

I denna punkt ska variansmått 1 betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserad på den oreducerade värderingsindatan och variansmått 2 betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserad på de oreducerade värderingsindata minus värderingsexponeringen baserad på den reducerade värderingsindatan.

c)	Om ett minskat antal parametrar används för beräkningen av ytterligare värdejusteringar, ska bestämningen att kriterierna i led b är uppfyllda underställas oberoende kontrollfunktionsgranskning och intern validering minst en gång om året.

6. Ytterligare värdejusteringar på grund av slutavräkningskostnader ska fastställas enligt följande:

Om det finns tillräckliga data för att konstruera ett intervall av rimliga marginaler (spreads) mellan köp- och säljkurs för en värderingsindata ska institut skatta en punkt inom det intervall där de är till 90 % säkra på att den marginal (spread) de kan uppnå om de gick ur värderingsexponeringen skulle vara till det priset eller ett bättre pris.

Om det finns otillräckliga data för att konstruera ett rimligt intervall av marginaler (spreads) mellan köp- och säljkurs ska instituten använda en expertbaserad metod med användning av tillgänglig kvalitativ och kvantitativ information för att uppnå en nivå av säkerhet i det försiktiga värdet som motsvarar det som uppställs som mål när det föreligger ett intervall av rimliga värden. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om för vilka värderingsexponeringar denna metod tillämpas, och den metodik som använts för att fastställa den ytterligare värdejusteringen.

Institut ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnader genom att tillämpa 50 % av den uppskattade marginalen (spreaden) mellan köp- och säljkurs beräknad i enlighet med antingen led a eller led b på värderingsexponeringarna som hänför sig till den värderingsindata som definieras i punkt 5.

7. Instituten ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringsnivå per kategori för slutavräkningskostnader genom att för de enskilda ytterligare värdejusteringarna för slutavräkningskostnader tillämpa formeln för antingen metod 1 eller metod 2 i bilagan.

Artikel 11

Beräkning av ytterligare värdejustering för modellrisk

1. Institut ska uppskatta en ytterligare värdejustering för modellrisk för varje värderingsmodell (individuell ytterligare värdejustering för modellrisk) genom att beakta värderingsmodellrisk som uppstår till följd av det kan förekomma en rad olika modeller eller modellkalibreringar som används av marknadsaktörer, och avsaknaden av ett fast exitpris för den specifika produkt som värderas. Institut ska inte beakta värderingsmodellrisk som uppstår på grund av kalibreringar från marknadshärledda parametrar, vilka ska fångas in enligt artikel 9.

2. Den ytterligare värdejusteringen för modellrisk ska beräknas med användning av någon av de metoder som definieras i punkterna 3 och 4.

3. Om möjligt ska institut beräkna den ytterligare värdejusteringen för modellrisk genom att bestämma ett intervall av rimliga värderingar som tas fram genom alternativa lämpliga modellerings- och kalibreringsmetoder. I detta fall ska institut skatta en punkt inom det resulterande värderingsintervallet där de är till 90 % säkra på att de skulle kunna gå ur värderingsexponeringen till det priset eller ett bättre pris.

4. Om institut inte kan använda den metod som definieras i punkt 3, ska de tillämpa en expertbaserad metod för att uppskatta den ytterligare värdejusteringen för modellrisk.

5. Den expertbaserade metoden ska beakta samtliga följande faktorer:

a)	Komplexiteten i de produkter som är relevanta för modellen.

b)	De många olika slagen av möjliga matematiska metoder och modellparametrar, där dessa inte hänför sig till marknadsvariabler.

c)	den grad i vilken marknaden för relevanta produkter är ”enkelriktad”.

d)	förekomsten av risker i relevanta produkter som inte går att säkra mot.

e)	modellens lämplighet i att fånga in hur pay-off för produkterna i portföljen förhåller sig.

Institut ska meddela de behöriga myndigheterna för vilka modeller denna metod tillämpas, och den metod som använts för att bestämma den ytterligare värdejusteringen.

6. Om instituten använder den metod som beskrivs i punkt 4, ska metodens försiktighet bekräftas årligen genom att jämföra följande:

a)	De ytterligare värdejusteringarna beräknade med hjälp av den metod som beskrivs i punkt 4, om den tillämpades på ett väsentligt urval av de värderingsmodeller för vilka institutet tillämpar metoden i punkt 3, och

b)	de ytterligare värdejusteringar som metoden i punkt 3 ger upphov till för samma urval av värderingsmodeller.

7. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringsnivån per kategori för modellrisk genom att för de individuella ytterligare värdejusteringarna för modellrisk tillämpa formeln för antingen metod 1 eller metod 2 i bilagan.

Artikel 12

Beräkning av ytterligare värdejustering för ej intjänade kreditmarginaler (credit spreads)

1. Institut ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för ej intjänade räntemarginaler så att den återspeglar värderingsosäkerheten i fråga om den justering som krävs enligt den tillämpliga redovisningsramen för att inkludera nuvärdet av förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang på derivatpositioner.

2. Institut ska inkludera den del av den ytterligare värdejusteringen som hänför sig till marknadsprisosäkerhet inom kategorin ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet. Den del av den ytterligare värdejusteringen som hänför sig till osäkerhet om slutavräkningskostnad ska inkluderas i kategorin ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader. Den del av den ytterligare värdejusteringen som avser modellrisk ska inkluderas i kategorin ytterligare värdejusteringar för modellrisk.

Artikel 13

Beräkning av ytterligare värdejustering för investerings- och finansieringskostnader

1. Institut ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för investerings- och finansieringskostnader för att återspegla värderingsosäkerheten i de finansieringskostnader som används vid bedömningen av exitpriset enligt den tillämpliga redovisningsramen.

Artikel 14

Beräkning av ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner

1. Institut ska skatta en ytterligare värdejustering för en koncentrerad position för koncentrerade värderingspositioner (”individuell ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner”) genom att tillämpa följande trestegsmetod:

a)	De ska identifiera koncentrerade värderingspositioner.

b)	För varje identifierad koncentrerad värdering värderingsposition, för vilken det saknas ett tillämpligt marknadspris för storleken på värderingpositionen, ska de skatta en försiktig avyttringsperiod (exit period).

c)	Om den försiktiga exitperioden överstiger 10 dagar, ska de skatta en ytterligare värdejustering med hänsyn till volatiliteten i värderingsindata, volatiliteten i marginalen mellan köp- säljkurs (bid offer spread) och den hypotetiska exitstrategins effekt på marknadspriserna.

2. Vid tillämpningen av led a i punkt 1 ska följande övervägas vid identifieringen av koncentrerade värderingspositioner:

a)	Storleken på alla värderingspositioner i förhållande till likviditeten på den berörda marknaden.

b)	Institutets förmåga att handla på den marknaden.

c)	Den genomsnittliga dagliga marknadsvolymen och institutets typiska dagliga handelsvolym. Institut ska fastställa och dokumentera den metod som tillämpats för att bestämma koncentrerade värderingspositioner för vilka en ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner ska beräknas.

3. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringen på kategorinivå för ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner som summan av individuella ytterligare värdejusteringar för koncentrerade positioner.

Artikel 15

Beräkning av ytterligare värdejusteringar för framtida administrativa kostnader

1. Om ett institut beräknar ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet och slutavräkningskostnad för en värderingsposition, som implicerar att man helt går ur exponeringen, får institutet uppskatta en ytterligare värdejustering för framtida administrativa kostnader till noll.

2. Om en värderingsexponering inte kan visas ha en ytterligare värdejustering beräknad till noll enligt punkt 1, ska instituten beräkna den ytterligare värdejusteringen för framtida administrativa kostnader (individuella ytterligare värdejusteringar för framtida administrativa kostnader) som beaktar de administrativa kostnaderna och framtida risksäkringskostnaderna under den förväntade livslängden för de värderingsexponeringar för vilka ett direkt exitpris inte tillämpas för den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnader, med effekten av en räntesats som ungefärligen motsvarar den riskfria räntan inräknad.

3. Vid tillämpning av punkt 2, ska framtida administrativa kostnader inkludera alla tillkommande personalkostnader och fasta kostnader som sannolikt kommer att uppstå vid förvaltningen av portföljen, men en minskning av dessa kostnader kan antas i takt med att storleken på portföljen minskar.

4. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringen på kategorinivå för ytterligare värdejustering för framtida administrativa kostnader som summan av individuella ytterligare värdejusteringar för framtida administrativa kostnader.

Artikel 16

Beräkning av ytterligare värdejusteringar för förtida avveckling

Instituten ska skatta en ytterligare värdejustering för förtida avveckling som beaktar de potentiella förluster som uppkommer till följd av icke kontraktsenliga förtida avvecklingar av handel för kunders räkning. Den ytterligare värdejusteringen för förtida avveckling ska beräknas med hänsyn till den procentandel av handeln för kunders räkning som tidigare har avvecklats i förtid och de förluster som uppstår i sådana fall.

Artikel 17

Beräkning av ytterligare värdejustering för operativ risk

1. Institut ska skatta en ytterligare värdejustering för operativ risk genom att bedöma de potentiella förluster som kan uppkomma till följd av operativa risker som sammanhänger med värderingsprocesser. I denna uppskattning ska ingå en bedömning av värderingspositioner som bedöms vara riskutsatta under processen med substansgranskningen av balansräkningen, inklusive sådana som följer av rättsliga tvister.

2. Om ett institut tillämpar den avancerade mätningsmetoden för operativ risk på det sätt som närmare anges i del tre avdelning III kapitel 4 i förordning (EU) nr 575/2013, får det rapportera en ytterligare värdejustering för operativ risk beräknad till noll, förutsatt att det företer bevis för att den operativa risken i samband med värderingsprocesser, såsom den bestäms enligt punkt 1, i full utsträckning beaktats i beräkningen enligt den avancerade mätningsmetoden.

3. I andra fall än de som avses i punkt 2 ska institutet beräkna en operativ en ytterligare värdejustering för operativ risk på 10 % av summan av de totala ytterligare värdejusteringarna på kategorinivå för marknadsprisosäkerhet och slutavräkningskostnader.

KAPITEL IV

DOKUMENTATION, SYSTEM OCH KONTROLLER

Artikel 18

Dokumentationskrav

1. Institut ska på lämpligt sätt dokumentera den försiktiga värderingsmetoden. Denna dokumentation ska inbegripa interna riktlinjer ger vägledning om samtliga följande punkter:

a)	Urvalet av olika metoder för att kvantifiera ytterligare värdejusteringar för varje värderingsposition.

b)	Rangordning av metoder för varje tillgångsklass, produkt eller värderingsposition.

c)	Rangordning av marknadsdatakällor som används i metoden för ytterligare värdejustering.

d)	De utmärkande egenskaper som krävs av marknadsdata för att motivera en ytterligare värdejustering beräknad till noll för varje tillgångsklass, produkt eller värderingsposition.

e)	Den tillämpade metoden i de fall en expertbaserad ansats används för att bestämma en ytterligare värdejustering.

f)	Metoden för att bestämma huruvida en värderingsposition kräver en ytterligare värdejustering för koncentrerad position.

g)	Den antagna avyttringstidshorisonten för beräkningen av ytterligare värdejusteringar för koncentrerade positioner, om tillämpligt.

h)	De tillgångar och skulder redovisade till verkligt värde för vilka en förändring i redovisningsvärdering har partiell inverkan eller noll inverkan på kärnprimärkapital enligt artikel 4.2 och artikel 8.1.

2. Institut ska också föra böcker för att göra det möjligt att analysera beräkningen av ytterligare värdejusteringar på värderingsexponeringsnivå, och information från beräkningsprocessen för ytterligare värdejusteringar ska lämnas till den verkställande ledningen för att göra det möjligt att få förståelse för graden av värderingsosäkerhet om institutets portfölj av positioner redovisade till verkligt värde.

3. Den dokumentation som specificeras i punkt 1 ska ses över åtminstone årligen och godkännas av den verkställande ledningen.

Artikel 19

System- och kontrollkrav

1. Ytterligare värdejusteringar ska inledningsvis godkännas, och därefter övervakas, av en oberoende kontrollenhet.

2. Institut ska ha effektiva kontroller som hänför sig till styrningen av alla positioner redovisade till verkligt värde, och tillräckliga resurser för att genomföra de kontrollerna och säkerställa stabila värderingsprocesser även under en period av stress. Dessa ska inkludera samtliga följande punkter:

a)	En minst årlig översyn av värderingsmodellresultat.

b)	Företagsledningens skriftliga godkännande av alla väsentliga förändringar i värderingsriktlinjer.

c)	En tydlig redogörelse för institutets riskbenägenhet avseende exponering mot positioner som är utsatta för värderingsosäkerhet, vilken övervakas på aggregerad nivå för hela institutet.

d)	Oberoende i värderingsprocessen mellan risktagande enheter och kontrollenheter.

e)	En heltäckande internrevisionsprocess med anknytning till värderingsprocesser och kontroller.

3. Institut ska se till att det finns effektiva och konsekvent tillämpade kontroller som hänför sig till värderingsprocessen för positioner redovisade till verkligt värde. Dessa kontroller ska vara föremål för regelbunden intern revisionsgranskning. Kontrollerna ska inkludera följande:

a)	Ett exakt definierat produktinventarium för hela institutet, som säkerställer att varje värderingsposition är unikt kartlagd (mappad) till en produktdefinition.

b)	Värderingsmetoder för varje produkt i inventariet som omfattar modellval och modellkalibrering, justeringar till verkligt värde, ytterligare värdejusteringar, oberoende prisverifieringsmetoder som är tillämpliga på produkten, samt mätningen av värderingsosäkerhet.

En valideringsprocess som, för varje produkt, säkerställer att både de risktagande avdelningarna och de relevanta kontrollavdelningarna godkänner de metoder på produktnivå som beskrivs i led b och bestyrker att de avspeglar nuvarande praxis för varje värderingsposition som är kartlagd till produkten.

d)	Definierade tröskelvärden baserade på observerade marknadsdata för att bestämma när värderingsmodeller inte längre är tillräckligt robusta.

e)	En formell prisverifieringsprocess (IPV) baserad på priser som är oberoende av det ifrågavarande handlarbordet.

f)	Ett nytt förfarande för produktgodkännande som hänvisar till produktinventariet och inbegriper alla för riskmätning relevanta interna intressenter, riskkontroll, finansiell rapportering och ansvarsfördelning för och verifiering av värderingar av finansiella instrument.

g)	En ny reformerad granskningsprocess för att säkerställa att prisuppgifter från nya slag av handel används för att bedöma huruvida värderingar av liknande värderingsexponeringar är tillräckligt försiktiga.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 20

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 oktober 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

BILAGA

Formel som ska användas för aggregering av ytterligare värdejusteringar enligt artiklarna 9.6, 10.7 och 11.7

Metod 1

APVA

(FV – PV) – 50 % · (FV – PV)

= (50 % · (FV – PV)

AVA

Σ APVA

Metod 2

APVA

max {0, (FV – PV) – 50 % · (EV – PV)}

= max {0, FV – 50 % · (EV + PV)}

AVA

Σ APVA

Där:

FV	=	Värderingsexponeringsnivån för verkligt värde efter det att eventuella redovisningsjusteringar tillämpats i institutets verkliga värde som kan identifieras som inriktat på att hantera samma källa till värderingsosäkerhet som den relevanta ytterligare värdejusteringen,
PV	=	Värderingsexponeringsnivån för försiktigt värde fastställt i enlighet med denna förordning,
EV	=	Det förväntade värdet vid en värderingsexponeringsnivå taget från en rad möjliga värden,
APVA	=	Den ytterligare värdejusteringen på värderingsexponeringsnivå efter justering för aggregering,
AVA	=	Den ytterligare värdejusteringen på total kategorinivå efter justering för aggregering.

28.1.2016

Europeiska unionens officiella tidning

L 21/67

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2016/103

av den 27 januari 2016

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) (1), särskilt artikel 7, och

av följande skäl:

(1)	Genom förordning (EG) nr 2099/2002 inrättades en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss).

(2)	Coss har rollen att samordna de uppgifter som sköts av de kommittéer som inrättats med stöd i unionens sjöfartslagstiftning, förhindrande av förorening från fartyg samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg.

(3)	All ny gemensam sjöfartslagstiftning som antas på området sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg bör föreskriva en möjlighet att vända sig till Coss.

(4)

Sedan den senaste ändringen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 föreskrivs det i flera nya unionslagar som antagits på området sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg att kommissionen ska bistås av Coss, särskilt i artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG (2), artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG (3), artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 (4), artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 (5), artikel 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG (6), artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG (7), artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG (8), artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG (9) och artikel 38 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU (10).

(5)	Dessutom medges hänvisning till Coss i artikel 4d.2 i rådets direktiv 1999/32/EG (11), artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 530/2012 (12) och artikel 19.5 och 19.6 i kommissionens förordning (EU) nr 788/2014 (13).

(6)

Efter antagandet av förordning (EG) nr 2099/2002, har följande unionsakter som avses i artikel 2.2 i den förordningen upphävts: rådets förordning (EEG) nr 613/91 (14), rådets direktiv 93/75/EEG (15), rådets förordning (EG) nr 3051/95 (16), rådets direktiv 98/18/EG (17), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG (18) och 2002/6/EG (19) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 417/2002 (20).

(7)

Följande unionsakter som avses i artikel 2.2 i förordning (EG) nr 2099/2002 har omarbetats: rådets direktiv 94/57/EG (21), som har omarbetats till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG (22) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 (23), medan rådets direktiv 95/21/EG (24) har omarbetats till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG (25).

(8)	Förordning (EG) nr 2099/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 2.2 i förordning (EG) nr 2099/2002 ska ersättas med följande:

”2.

Gemenskapens sjöfartslagstiftning ska avse följande rättsakter:

a)	Rådets förordning (EG) nr 2978/94 av den 21 november 1994 om genomförande av IMO-resolution A.747(18) om tillämpningen av mätning av dräktighet av barlastutrymmen i oljetankfartyg med segregerade barlasttankar (26).

b)	Rådets direktiv nr 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (27).

c)	Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver (28).

d)	Rådets direktiv nr 98/41/EG av den 18 juni 1998 om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (29).

e)	Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG (30), i syfte att genomföra dess artikel 4d.2.

f)	Rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik (31).

g)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (32).

h)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/96/EG av den 4 december 2001 om fastställande av harmoniserade krav och förfaranden för säker lastning och lossning av bulkfartyg (33).

i)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (34).

j)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003 av den 14 april 2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg (35).

k)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg (36).

l)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004 av den 21 april 2004 om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 613/91 (37).

m)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (38).

n)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 (39).

o)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (40).

p)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (41).

q)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (42).

r)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (43).

s)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG av den 23 april 2009 om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (44).

t)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (45).

u)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (46).

v)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (47).

w)	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 530/2012 av den 13 juni 2012 om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov (48).

Kommissionens förordning (EU) nr 788/2014 av den 18 juli 2014 om närmare bestämmelser för föreläggande av böter och viten och återkallelse av erkännande av organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg enligt artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 (49).

y)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (50).

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 januari 2016.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (EUT L 323, 3.12.2008, s. 33)

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (EUT L 131, 28.5.2009, s. 47).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (EUT L 131, 28.5.2009, s. 11).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (EUT L 131, 28.5.2009, s. 24).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG av den 23 april 2009 om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (EUT L 131, 28.5.2009, s. 132).

(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EUT L 163, 25.6.2009, s. 1).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).

(11) Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG (EGT L 121, 11.5.1999, s. 13).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 530/2012 av den 13 juni 2012 om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov (EUT L 172, 30.6.2012, s. 3).

(13) Kommissionens förordning (EU) nr 788/2014 av den 18 juli 2014 om närmare bestämmelser för föreläggande av böter och viten och återkallelse av erkännande av organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg enligt artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 (EUT L 214, 19.7.2014, s. 12).

(14) Rådets förordning (EEG) nr 613/91 av den 4 mars 1991 om överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen (EGT L 68, 15.3.1991, s. 1).

(15) Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (EGT L 247, 5.10.1993, s. 19).

(16) Rådets förordning (EG) nr 3051/95 av den 8 december 1995 om säkerhetsorganisationen för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg) (EGT L 320, 30.12.1995, s. 14).

(17) Rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EGT L 144, 15.5.1998, s. 1).

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (EGT L 136, 18.5.2001, s. 17).

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/6/EG av den 18 februari 2002 om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (EGT L 67, 9.3.2002, s. 31).

(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 417/2002 av den 18 februari 2002 om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2978/94 (EGT L 64, 7.3.2002, s. 1).

(21) Rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (EGT L 319, 12.12.1994, s. 20).

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (EUT L 131, 28.5.2009, s. 47).

(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (EUT L 131, 28.5.2009, s. 11).

(24) Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om hamnstatskontroll (EGT L 157, 7.7.1995, s. 1).

(25) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 21

Svensk utgåva	Lagstiftning	59 årgången 28 januari 2016

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		INTERNATIONELLA AVTAL
	*	Information om tidpunkten för ikraftträdandet av protokollet till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Tunisien om de allmänna principerna för Republiken Tunisiens deltagande i unionens program	1
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/98 av den 16 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU avseende tekniska standarder för tillsyn för att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegiernas funktionssätt ( 1 )	2
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/99 av den 16 oktober 2015 om tekniska genomförandestandarder för fastställande av tillsynskollegiers operativa funktionssätt enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU ( 1 )	21
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/100 av den 16 oktober 2015 om fastställande av tekniska genomförandestandarder för att specificera den gemensamma beslutsprocessen vad gäller ansökan om vissa tillstånd om tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( 1 )	45
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/101 av den 26 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för försiktig värdering enligt artikel 105.14 ( 1 )	54
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/102 av den 19 januari 2016 om godkännande av en annan ändring än en mindre ändring av produktspecifikationen för ett namn som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Eichsfelder Feldgieker/Eichsfelder Feldkieker [SGB])	66
	*	Kommissionens förordning (EU) 2016/103 av den 27 januari 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss)	67
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/104 av den 27 januari 2016 om godkännande av ett preparat av Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 som fodertillsats för mindre idisslare som föds upp för slakt och mjölkproduktion (innehavare av godkännandet: Prosol SpA) ( 1 )	71
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/105 av den 27 januari 2016 om godkännande av bifenyl-2-ol som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter för produkttyperna 1, 2, 4, 6 och 13 ( 1 )	74
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/106 av den 27 januari 2016 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	79
		BESLUT
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/107 av den 27 januari 2016 om att inte godkänna cybutryn som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter för produkttyp 21 ( 1 )	81
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/108 av den 27 januari 2016 om att inte godkänna 2-butanon, peroxid som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter för produkttyperna 1 och 2 ( 1 )	83
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/109 av den 27 januari 2016 om att inte godkänna PHMB (1600; 1.8) som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter för produkttyperna 1, 6 och 9 ( 1 )	84
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/110 av den 27 januari 2016 om att inte godkänna triklosan som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter för produkttyp 1 ( 1 )	86

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	IL	236,2
	MA	71,0
	TN	116,3
	TR	102,2
	ZZ	131,4
0707 00 05	MA	86,8
	TR	161,0
	ZZ	123,9
0709 93 10	MA	50,4
	TR	146,2
	ZZ	98,3
0805 10 20	EG	50,4
	MA	62,1
	TN	49,3
	TR	65,0
	ZZ	56,7
0805 20 10	IL	147,6
	MA	83,5
	ZZ	115,6
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	IL	129,5
	JM	154,6
	MA	65,6
	TR	82,3
	ZZ	108,0
0805 50 10	TR	100,8
0805 50 10	ZZ	100,8
0808 10 80	CL	86,9
	US	122,2
	ZZ	104,6
0808 30 90	CN	94,8
	TR	82,0
	ZA	84,4
	ZZ	87,1

		Rättelser
	*	Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/67/EG av den 13 juli 2009 om montering av belysnings- och ljussignalanordningar på två- eller trehjuliga motorfordon ( EUT L 222, 25.8.2009 )	88