ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 295

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

58 årgången
12 november 2015


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) 2015/2010 av den 11 november 2015 om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1708/2005 om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2494/95 avseende den gemensamma referensperioden för harmoniserat index över konsumentpriser ( 1 )

1

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2011 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska genomförandestandarder gällande förteckningar över regionala och lokala självstyrelseorgan, vars exponeringar ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 1 )

3

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2012 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapitaltillägg enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 1 )

5

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2013 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser standardavvikelser i förhållande till system för utjämning av hälsorisker i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 1 )

9

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2014 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande med avseende på förfaranden och mallar för inlämnande av information till grupptillsynsmyndigheten och för utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 1 )

11

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2015 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 1 )

16

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2016 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser aktieindexet för den symmetriska justeringen av standardkapitalkravet för aktier i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 1 )

18

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2017 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser de justerade faktorerna för beräkning av kapitalkravet för valutarisk för valutor som är knutna till euron i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning 2009/138/EG ( 1 )

21

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2018 av den 11 november 2015 om återtagande av godtagandet av åtagandet för två exporterande tillverkare enligt genomförandebeslut 2013/707/EU som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder

23

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2019 av den 11 november 2015 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

39

 

 

BESLUT

 

*

Rådets beslut (EU) 2015/2020 av den 26 oktober 2015 om delegering till rådets generalsekreterare av befogenheten att utfärda laissez-passer-handlingar till medlemmar, tjänstemän och övriga anställda i Europeiska rådet och rådet samt till särskilda sökande enligt bilaga II till förordning (EU) nr 1417/2013 och om upphävande av beslut 2005/682/EG, Euratom

42

 

*

Rådets beslut (EU) 2015/2021 av den 10 november 2015 om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Världshandelsorganisationens ministerkonferens om Republiken Liberias anslutning till Världshandelsorganisationen

44

 

*

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2022 av den 10 november 2015 om ändring av beslut 2008/866/EG om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel vad gäller tillämpningsperioden [delgivet med nr C(2015) 7669]  ( 1 )

45

 

 

III   Andra akter

 

 

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

 

*

Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 273/14/KOL av den 9 juli 2014 om finansieringen av Scandinavian Airlines genom den nya revolverande kreditfaciliteten (Norge) [2015/2023]

47

 

*

Beslut av Eftastaternas ständiga kommitté nr 2/2015/SC av den 24 september 2015 om inrättande av en tillfällig kommitté för den finansiella mekanismen för EES 2014–2021 [2015/2024]

63

 

 

Rättelser

 

*

Rättelse till kommissionens förordning (EU) 2015/327 av den 2 mars 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 vad gäller krav för utsläppande på marknaden och användningsvillkor för tillsatser som innehåller preparat ( EUT L 58, 3.3.2015 )

64

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2015/2010

av den 11 november 2015

om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1708/2005 om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2494/95 avseende den gemensamma referensperioden för harmoniserat index över konsumentpriser

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2494/95 av den 23 oktober 1995 om harmoniserade konsumentprisindex (1), särskilt artikel 4 tredje stycket och artikel 5.3,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 2494/95 fastställs det statistiska underlag som krävs för att man ska kunna framställa harmoniserade index för konsumentpriser (HIKP).

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1708/2005 (3) fastställs gemensamma bestämmelser för fastställande av referensperioden för HIKP för konsumentpriser och indexet fastställs till 2005 = 100.

(3)

Ändringar av klassificeringen av delindex av HIKP och anpassningen av delindex som kopplats till HIKP efter införandet av 2005 = 100 gör det nödvändigt att ändra referensperioden. För att HIKP:s jämförbarhet och tillämplighet ska säkerställas bör därför indexreferensperioden ändras till 2015 = 100.

(4)

I enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 2494/95 har hänsyn tagits till kostnadseffektiviteten vid antagandet av denna förordning.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 3 i förordning (EG) nr 1708/2005 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Indexreferensperiod

1.   Den gemensamma indexreferensperioden för HIKP ska sättas till 2015 = 100. Denna nya indexreferensperiod ska tillämpas på de fullständiga tidsserierna för alla HIKP-index och delindex, med början vid offentliggörandet av HIKP för januari 2016.

2.   Alla ytterligare delindex som ska integreras i HIKP ska i december ett visst år knytas till nivån 100 indexpunkter och börja tillämpas från och med januari nästföljande kalenderår.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 257, 27.10.1995, s. 1.

(2)  Yttrande av den 1 juni 2015 (EUT C 209, 25.6.2015, s. 3).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 1708/2005 av den 19 oktober 2005 om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2494/95 avseende den gemensamma referensperioden för harmoniserat index över konsumentpriser, och om ändring av förordning (EG) nr 2214/96 (EUT L 274, 20.10.2005, s. 9).


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/3


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2011

av den 11 november 2015

om fastställande av tekniska genomförandestandarder gällande förteckningar över regionala och lokala självstyrelseorgan, vars exponeringar ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artikel 109a.2 a, och

av följande skäl:

(1)

De förteckningar över regionala och lokala självstyrelseorgan, vars exponeringar ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG är relevanta för beräkningen av marknadsriskmodulen och motpartsriskmodulen i solvenskapitalkravets standardformel.

(2)

Där relevant bör de regionala och lokala självstyrelseorganen i dessa förteckningar kategoriseras enligt typ, med beaktande av de villkor som fastställs i artikel 85 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (2).

(3)

Tillsynsmyndigheter har tillhandahållit relevant information om den särskilda beskattningsrätten och befintliga institutionella arrangemang enligt nationell lagstiftning vad avser regionala och lokala självstyrelseorgan i deras jurisdiktion, samt i vilken utsträckning dessa styrelser och myndigheter tillämpar de krav som fastställs i artikel 109a.2 a i direktiv 2009/138/EG.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(5)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förteckningar över regionala och lokala självstyrelseorgan

Följande regionala och lokala självstyrelseorgan ska betraktas som enheter vars exponeringar ska behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, enligt hänvisning i artikel 109a.2 a i direktiv 2009/138/EG:

1.

Österrike: ”Land” eller ”Gemeinde”.

2.

Belgien: ”communauté” eller ”gemeenschap”, ”région” eller ”gewest”, ”province” eller ”provincie”, eller ”commune” eller ”gemeente”.

3.

Danmark: ”region” eller ”kommune”.

4.

Finland: ”kaupunki” eller ”stad”, ”kunta” eller ”kommun”, eller ”Ahvenanmaan maakunta” eller ”Landskapet Åland”.

5.

Frankrike: ”région”, ”département” eller ”commune”.

6.

Tyskland: ”Land” eller ”Gemeindeverband” eller ”Gemeinde”.

7.

Liechtenstein: ”Gemeinde”.

8.

Litauen: ”savivaldybė”.

9.

Luxemburg: ”commune”.

10.

Nederländerna: ”provincie”, ”waterschap” eller ”gemeente”.

11.

Polen: ”województwo”, ”związek powiatów”, ”powiat”, ”związek międzygminny”, ”gmina” eller ”miasto stołeczne Warszawa”.

12.

Portugal: ”Região Autónoma dos Açores” eller ”Região Autónoma da Madeira”.

13.

Spanien: ”comunidad autónoma” eller ”corporación local”.

14.

Sverige: ”region”, ”landsting” eller ”kommun”.

15.

Förenade kungariket: ”the Scottish Parliament”, ”the National Assembly for Wales” eller ”the Northern Ireland Assembly”.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/5


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2012

av den 11 november 2015

om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapitaltillägg enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artikel 37.8 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

Direktiv 2009/138/EG gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna att fastställa ett kapitaltillägg för ett försäkrings- eller ett återförsäkringsföretag. Det är nödvändigt att tillhandahålla förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapitaltillägg.

(2)

För att ge försäkrings- eller återförsäkringsföretaget möjlighet att tillhandahålla information och motiveringar som kan minska eller ifrågasätta behovet av kapitaltillägg innan ett beslut fattas om fastställande av kapitaltillägget, bör tillsynsmyndigheten ge försäkrings- eller återförsäkringsföretaget möjlighet att ange skäl till att inte fastställa ett kapitaltillägg.

(3)

Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samarbete med tillsynsmyndigheten är grundläggande för att säkerställa kapitaltilläggets ändamålsenlighet som tillsynsåtgärd. För att ge försäkrings- eller återförsäkringsföretaget möjlighet att grunda kapitaltillägget på korrekt och uppdaterad information, bör försäkrings- eller återförsäkringsföretaget beräkna kapitaltillägget på tillsynsmyndighetens begäran.

(4)

För att ge försäkrings- eller återförsäkringsföretaget möjlighet att åtgärda de brister som ledde till föreläggandet av kapitaltillägg är det nödvändigt att specificera innehållet i beslutet om att fastställa ett kapitaltillägg.

(5)

Tillsynsmyndigheten och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget bör inte förlita sig enbart på den årliga översynen av kapitaltillägget, utan i förekommande syfte övervaka de omständigheter som ledde till fastställandet av kapitaltillägget för att vidta lämpliga åtgärder. I detta syfte bör försäkrings- eller återförsäkringsföretaget förse tillsynsmyndigheten med framstegsrapporter om åtgärdande av de brister som ledde till föreläggandet av kapitaltillägg. Det är också nödvändigt att tillhandahålla ett förfarande för översyn av beslut om kapitaltillägg om materiella förändringar sker i de omständigheter som ledde till fastställandet av kapitaltillägget.

(6)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(7)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för genomförande som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Anmälan före fastställandet av ett kapitaltillägg

1.   Tillsynsmyndigheten ska till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget anmäla sin avsikt att fastställa ett kapitaltillägg och skälen för att fastställa kapitaltillägget.

2.   Tillsynsmyndigheten ska fastställa en tidsfrist inom vilken försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska svara på den anmälan som avses i punkt 1. Tillsynsmyndigheten ska beakta all information som tillhandahålls av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget innan den fattar sitt beslut.

Artikel 2

Beräkning av kapitaltillägg

Om tillsynsmyndigheten kräver det ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget utföra beräkningen av kapitaltillägget i enlighet med de specifikationer som utfärdats av tillsynsmyndigheten.

Artikel 3

Tillhandahållande av information

1.   Tillsynsmyndigheten får kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillhandahåller den information som är nödvändig för att fatta beslut om fastställande av ett kapitaltillägg inom den tidsfrist som satts av tillsynsmyndigheten.

2.   Vid fastställande av den tidsfrist som avses i punkt 1 ska tillsynsmyndigheten ta särskild hänsyn till sannolikhetsgraden och allvaret i eventuella negativa effekter för försäkringstagare och förmånstagare.

3.   Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska omedelbart meddela tillsynsmyndigheten om det inte kan hålla den tidsfrist som avses i punkt 1.

Artikel 4

Beslut om att fastställa ett kapitaltillägg

1.   Tillsynsmyndigheten ska skriftligen meddela försäkrings- eller återförsäkringsföretaget sitt beslut om att fastställa ett kapitaltillägg.

2.   Tillsynsmyndighetens beslut ska vara tillräckligt detaljerat för att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska förstå vilka åtgärder det behöver vidta eller vilka brister som måste avhjälpas för att upphäva kapitaltillägget.

3.   Beslutet som avses i punkt 2 ska innehålla

a)

skälen för att fastställa kapitaltillägget,

b)

metoden för att beräkna kapitaltillägget och kapitaltilläggets belopp,

c)

dagen från vilken kapitaltillägget ska tillämpas,

d)

där tillämpligt, den tidsfrist för vilken försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska avhjälpa de brister som ledde till fastställandet av kapitaltillägget,

e)

där tillämpligt, innehållet och frekvensen för de framstegsrapporter som ska tillhandahållas i enlighet med artikel 5.

Artikel 5

Framstegsrapport

I de fall som anges i artikel 37.1 b och c i direktiv 2009/138/EG och om tillsynsmyndigheten begär det, ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget informera tillsynsmyndigheten om de framsteg som gjorts för att avhjälpa de brister som föranledde fastställandet av kapitaltillägget och vilka relevanta åtgärder som har vidtagits.

Artikel 6

Översyn av kapitaltillägget

1.   Tillsynsmyndigheten ska se över det införda kapitaltillägget om materiella förändringar sker i de omständigheter som föranledde införandet av kapitaltillägget.

2.   Efter översynen av det införda kapitaltillägget ska tillsynsmyndigheten upprätthålla, ändra eller upphäva kapitaltillägget.

Artikel 7

Upprätthållande, ändring eller upphävande av kapitaltillägget

När tillsynsmyndigheten överväger huruvida kapitaltillägget bör upprätthållas, ändras eller upphävas ska den beakta följande:

a)

Information som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget lämnat in under förfarandet för att fastställa och beräkna kapitaltillägget.

b)

Information som tillsynsmyndigheten erhållit genom tillsynens granskningsprocess och genom alla efterföljande tillsynsåtgärder.

c)

Information som lämnats i framstegsrapporten om den begärts av tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 5.

d)

All annan relevant information som anger en materiell förändring i de omständigheter som föranledde införandet av kapitaltillägget.

Artikel 8

Beslut om ändring eller upphävande av kapitaltillägget

1.   Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål skriftligen meddela försäkrings- eller återförsäkringsföretaget sitt beslut om ändring eller upphävande av kapitaltillägget och beslutets giltighetsdatum.

2.   Om tillsynsmyndigheten beslutar om ändring av kapitaltillägget ska den anta ett nytt beslut i enlighet med artikel 4.2 och 4.3.

Artikel 9

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/9


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2013

av den 11 november 2015

om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser standardavvikelser i förhållande till system för utjämning av hälsorisker i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1) särskilt artikel 109a.4 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

För beräkning av riskmodulen för teckningsrisk för sjukförsäkringar i standardformeln för solvenskapitalkravet ska standardavvikelser för premie- och reservrisk fastställas i förhållande till de särskilda nationella lagstiftningsåtgärder som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk.

(2)

Sådana standardavvikelser bör endast fastställas i förhållande till Zorgverzekeringswet (lagen om sjukförsäkring) som tillhandahåller obligatorisk grundläggande sjukförsäkring (basisverzekering) i Nederländerna (nedan kallad utjämningssystem för hälsorisker i Nederländerna). Enligt en undersökning från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten är utjämningssystemet för hälsorisker i Nederländerna det enda system inom unionen som uppfyller de kriterier som anges i artikel 109a.4–5 i direktiv 2009/138/EG.

(3)

De standardavvikelser som anges i denna förordning har fastställts med beaktande av de beräkningar som tillhandahållits av De Nederlandsche Bank.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(5)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Standardavvikelser

För sjukvårdsförsäkring och proportionella återförsäkringsarrangemang som är föremål för systemet för utjämning av hälsorisker i Nederländerna, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag vid beräkning av riskmoduler för teckningsrisk vid sjukförsäkring använda följande standardavvikelser:

a)

2,7 % för premierisken i NSLT sjukförsäkring.

b)

5 % för reservrisken i NSLT sjukförsäkring.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/11


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2014

av den 11 november 2015

om fastställande av tekniska standarder för genomförande med avseende på förfaranden och mallar för inlämnande av information till grupptillsynsmyndigheten och för utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artikel 249.4, och

av följande skäl:

(1)

Utan att det påverkar andra former av samarbete och utbyte av information som kan uppstå bilateralt eller multilateralt mellan tillsynsmyndigheter, är förfaranden och mallar särskilt nödvändiga för att underlätta ett effektivt och enhetligt utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet, eftersom tillsynskollegiet bör vara den huvudsakliga plattformen för utbyte av information mellan en grupps tillsynsmyndigheter.

(2)

Dessa förfaranden och mallar riktar sig till tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet som fattar beslut som en del av ett samordningsarrangemang om den information som behövs för tillsynskollegiets verksamhet samt formerna för utbyte av information i enlighet med artikel 357 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (2).

(3)

Ändamålsenlig och effektiv tillsyn kräver att utbytet av information och samarbetet mellan tillsynsmyndigheter beaktar gruppens art, omfattning och komplexitet, tillgängligheten och typen av information samt de mest aktuella och relevanta uppgifterna.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(5)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet

Tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet ska systematiskt utbyta information, minst årligen och, där lämpligt, i speciella fall.

Artikel 2

Tidsfrist för utbyte av information

1.   För utbyte av information som är antingen systematiskt styrd eller händelsestyrd ska tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet enas om en tidsfrist.

2.   Avvikelser från den överenskomna tidsfristen ska meddelas berörda tillsynsmyndigheter på förhand med lämplig motivering.

Artikel 3

Metod för utbyte av information

Tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet ska enas om ett säkert elektroniskt forum för utbyte av information, liksom om det format informationen ska utbytas i.

Artikel 4

Valuta

Om inget annat beslutas av tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet som en del av det samordningsarrangemang som ingåtts i enlighet med artikel 248.4 i direktiv 2009/138/EG ska tillsynsmyndigheterna, som en del av informationsutbytet i tillsynskollegiet, uttrycka belopp i den valuta som informationen rapporterades i.

Artikel 5

Språk

Om inget annat beslutas av tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet som del av det samordningsarrangemang som ingåtts i enlighet med artikel 248.4 i direktiv 2009/138/EG ska tillsynsmyndigheterna utbyta information på det språk som allmänt mest förstås i tillsynskollegiet.

Artikel 6

Översikt av den information som ska utbytas i tillsynskollegiet

Grupptillsynsmyndigheten ska delge övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet en översikt av den information som ska utbytas i enlighet med artikel 357 i delegerade förordningen (EU) 2015/35 i den mall som anges i bilaga I i den här förordningen.

Artikel 7

Inlämnande av väsentliga slutsatser efter slutförd tillsynsprocess

1.   De övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet ska delge grupptillsynsmyndigheten de huvudsakliga slutsatser som dragits av den tillsynsprocess som utförts på nivån för det enskilda företaget i enlighet med artikel 357.2 c i delegerade förordning (EU) 2015/35 med användning av den mall som anges i bilaga II i den här förordningen.

2.   Grupptillsynsmyndigheten ska delge de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet de huvudsakliga slutsatser som dragits av den tillsynsprocess som utförts på gruppnivå i enlighet med artikel 357.3 a iii i delegerade förordning (EU) 2015/35 med användning av den mall som anges i bilaga II i den här förordningen.

Artikel 8

Samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna utanför tillsynskollegiet

1.   Om en tillsynsmyndighet i tillsynskollegiet delar information som är relevant för grupptillsynen på bilateral eller multilateral basis med några av de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet, ska den rapportera informationen till grupptillsynsmyndigheten inom rimlig tid. Grupptillsynsmyndigheten ska se till att informationen sprids till samtliga övriga berörda tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet vid eller före dess nästa sammanträde.

2.   Om en tillsynsmyndighet i tillsynskollegiet mottar information från en tredjepart som är relevant för grupptillsynen och delar denna information med några av de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet, ska den i största möjliga utsträckning, med förbehåll för sekretessregler som införts av tredjeparten eller genom lag, rapportera informationen till grupptillsynsmyndigheten inom rimlig tid. Grupptillsynsmyndigheten ska se till att informationen sprids till samtliga övriga berörda tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet vid eller före dess nästa sammanträde.

Artikel 9

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EGT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).


BILAGA I

Översikt av information som ska utbytas i tillsynskollegiet

Typ av information

Namn på företaget

Rapport om solvens och finansiell ställning

Regelbunden tillsynsrapportering

Kvantitativa rapporteringsmallar

Väsentliga slutsatser från tillsynsprocessen

Övriga utvalda uppgifter

Deltagande företag

Post

 

 

 

 

 

Frekvens

 

 

 

 

 

Tidsfrist

 

 

 

 

 

Dotterbolag

Post

 

 

 

 

 

Frekvens

 

 

 

 

 

Tidsfrist

 

 

 

 

 

Ett anknutet företag.

Post

 

 

 

 

 

Frekvens

 

 

 

 

 

Tidsfrist

 

 

 

 

 

Poster som ska utbytas inbegripet relevanta delar av beskrivande rapporter, relevanta kvantitativa rapporteringsmallar, väsentliga slutsatser från tillsynsprocessen och andra utvalda uppgifter liksom tidsfrister och frekvens som överenskommits i tillsynskollegiet, ska specificeras i översikten.


BILAGA II

Inlämnande av huvudsakliga slutsatser från tillsynens granskningsprocess

Namn på företaget eller gruppen

 

Resultat av riskbedömningen och relevanta planerade tillsynsverksamheter

Beskrivning

 

Resultat från undersökningar/inspektioner på plats och skrivbordsundersökningar

Beskrivning

 

Relevanta tillsynsåtgärder

Beskrivning

 

De huvudsakliga slutsatserna från tillsynsprocessen ska omfatta resultatet av riskbedömningen, relevanta planerade tillsynsverksamheter, resultat från undersökningar och inspektioner på plats och verksamheter på annan plats och relevanta tillsynsåtgärder som överenskommits i tillsynskollegiet.


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/16


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2015

av den 11 november 2015

om fastställande av tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT FÖLJANDE FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artikel 44.4a fjärde stycket, och

av följande skäl:

(1)

Ytterligare bedömningar av lämpligheten i de externa kreditvärderingar som avses i artikel 44.4a i direktiv 2009/138/EG bör utgöra en avgörande och viktig verksamhet som en del i riskhanteringssystemet, eftersom de minskar de risker som rör beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet.

(2)

Förfarandeaspekterna på ytterligare värderingar ska återspeglas i strategin för riskhantering i de försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 41.3 i direktiv 2009/138/EG eftersom ytterligare värderingar är en del av riskhanteringssystemet.

(3)

Arten, omfattningen av och komplexiteten i försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamhet bör beaktas när dessa företag inkluderar förfarandeaspekterna av de ytterligare värderingarna i sina riskhanteringsstrategier och dokumenterar resultaten av de ytterligare värderingarna och sättet på vilka värderingarna genomförs.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(5)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Riskhanteringsstrategi

För att bedöma lämpligheten av externa kreditvärderingar som utnyttjas för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet genom att använda ytterligare värderingar som avses i artikel 44.4a i direktiv 2009/138/EG, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag i sin riskhanteringsstrategi inkludera följande:

a)

De ytterligare värderingarnas omfattning och frekvens.

b)

Det sätt på vilket de ytterligare värderingarna görs, inbegripet de antaganden de bygger på.

c)

Frekvensen i den regelbundna översynen av de ytterligare värderingarna och de villkor som kräver en särskild översyn av de ytterligare värderingarna.

Artikel 2

Riskhanteringsfunktionens uppgifter

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att riskhanteringsfunktionen täcker de ytterligare värderingarna i enlighet med den riskhanteringsstrategi som avses i artikel 1 och vederbörligen beaktar resultaten av de ytterligare värderingarna vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet.

Artikel 3

Information som används för de ytterligare värderingarna

När försäkrings- och återförsäkringsföretagen gör de ytterligare bedömningarna ska de använda information från pålitliga källor som är uppdaterade.

Artikel 4

Översyn av ytterligare värderingar

1.   I enlighet med artikel 41.3 i direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag minst årligen se över sina ytterligare värderingar.

2.   Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska också se över de ytterligare värderingarna på ad hoc-basis närhelst något av villkoren enligt artikel 1 c inträffar eller om de antaganden på vilka dessa värderingar vilar inte längre är giltiga.

Artikel 5

Dokumentation

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska dokumentera följande:

a)

Det sätt på vilket de ytterligare värderingarna görs, och resultaten av dessa värderingar.

b)

Den utsträckning i vilken resultaten av de ytterligare värderingarna beaktas i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar och solvenskapitalkravet.

Artikel 6

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EGT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/18


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2016

av den 11 november 2015

om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser aktieindexet för den symmetriska justeringen av standardkapitalkravet för aktier i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artikel 109a.2 b, och

av följande skäl:

(1)

För att säkerställa att aktieindexet mäter marknadspriset av en diversifierad aktieportfölj som är representativ för den typ av aktier som vanligen innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt kraven i artikel 172 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (2), bör det vara sammansatt av flera befintliga aktieindex för relevanta marknader. För att göra dessa aktieindex jämförbara bör nivån för varje index i början av den lämpliga tidsperiod som avses i artikel 106.2 i direktiv 2009/138/EG fastställas till 100 procentenheter.

(2)

Värdet av ett aktieindex fluktuerar under dagen. Det är därför nödvändigt att klargöra vilket värde som ska användas för en viss dag. Eftersom fondbörserna inte är öppna för handel varje dag är det också nödvändigt att specificera för vilka dagar som aktieindexnivåerna ska beräknas. Därför bör termerna senaste kurs och arbetsdag definieras.

(3)

Aktieindex bör uppfylla de krav som fastställs i artikel 172 i delegerade förordning (EU) 2015/35.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(5)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats genom artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

För tillämpning av denna förordning gäller följande definitioner:

1.   senaste nivå: den sista noteringen för aktieindex för den referensdag som offentliggjorts av tillhandahållaren av aktieindex.

2.   arbetsdag: varje dag utom lördagar och söndagar.

Artikel 2

Beräkning av aktieindex

1.   Den nivå på aktieindex som avses i artikel 106.2 i direktiv 2009/138/EG ska fastställas för varje arbetsdag.

Nivån på aktieindex för en viss arbetsdag ska vara summan av bidragen från samtliga index som omfattas av bilagan den arbetsdagen.

För varje aktieindex som anges i bilagan ska bidraget för en viss arbetsdag vara produkten av dess normaliserade nivå för arbetsdagen och aktieindexets respektive vikt enligt vad som anges i bilagan.

2.   För varje aktieindex som anges i bilagan ska dess normaliserade nivå för en viss arbetsdag vara den sista nivån för den arbetsdagen delat med den sista nivån den första dagen av den period på 36 månader som avslutas på den arbetsdag för vilken aktieindexnivån beräknas enligt definitionen i artikel 172.1 i delegerade förordning (EU) 2015/35. Om den sista nivån för aktieindex för en specifik dag inte är tillgänglig ska den senaste sista nivån före den dagen användas.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).


BILAGA

Aktieindex och vikter

Aktieindex (prisindex)

Vikter

AEX

0,14

CAC 40

0,14

DAX

0,14

FTSE All-Share Index

0,14

FTSE MIB Index

0,08

IBEX 35

0,08

Nikkei 225

0,02

OMX Stockholm 30 Index

0,08

S&P 500

0,08

SMI

0,02

WIG30

0,08


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/21


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2017

av den 11 november 2015

om fastställande av tekniska standarder för genomförande vad avser de justerade faktorerna för beräkning av kapitalkravet för valutarisk för valutor som är knutna till euron i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning 2009/138/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artikel 109a.2 c, och

av följande skäl:

(1)

Justeringarna som fastställs i denna förordning beaktar de detaljerade kriterier som anges i artikel 188.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (2).

(2)

För att säkerställa en enhetlig behandling av valutor som är knutna till euron för beräkningen av kapitalkravet för valutarisk bör justerade faktorer tillhandahållas för den valutarisk som avser växelkurser mellan euron och valutor som är knutna till euron, liksom när det gäller valutakurserna mellan två valutor som är knutna till euron.

(3)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(4)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Justerade faktorer för valutarisk där den lokala eller utländska valutan är euron

Där den lokala eller utländska valutan är euron ska vid tillämpning av artikel 188.3 och 188.4 i delegerade förordning (EU) 2015/35 faktorn 25 % ersättas med

a)

0,39 % om den andra valutan är den danska kronan (DKK),

b)

1,81 % om den andra valutan är lev (BGN),

c)

2,18 % om den andra valutan är den västafrikanska CFA francen (BCEAO) (XOF),

d)

1,96 % om den andra valutan är den centralafrikanska CFA francen (BEAC) (XAF),

e)

2,00 % om den andra valutan är den komoriska francen (KMF).

Artikel 2

Justerade faktorer för valutarisk där den lokala eller utländska valutan är knuten till euron

Vid tillämpning av artikel 188.3 och 188.4 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35 ska faktorn 25 % ersättas med

a)

2,24 % om båda valutorna är DKK och BGN,

b)

2,62 % om båda valutorna är DKK och XOF,

c)

2,40 % om båda valutorna är DKK och XAF,

d)

2,44 % om båda valutorna är DKK och KMF,

e)

4,06 % om båda valutorna är BGN och XOF,

f)

3,85 % om båda valutorna är BGN och XAF,

g)

3,89 % om båda valutorna är BGN och KMF,

h)

4,23 % om båda valutorna är XOF och XAF,

i)

4,27 % om båda valutorna är XOF och KMF,

j)

4,04 % om båda valutorna är XAF och KMF,

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EGT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/23


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2018

av den 11 november 2015

om återtagande av godtagandet av åtagandet för två exporterande tillverkare enligt genomförandebeslut 2013/707/EU som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen), särskilt artikel 8,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (2) (nedan kallad den grundläggande antisubventionsförordningen), särskilt artikel 13,

efter att ha informerat medlemsstaterna, och

av följande skäl:

A.   ÅTAGANDEN OCH ANDRA GÄLLANDE ÅTGÄRDER

(1)

Genom förordning (EU) nr 513/2013 (3) införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en preliminär antidumpningstull på import till Europeiska unionen (nedan kallad unionen) av solcellsmoduler av kristallint kisel (nedan kallade moduler) och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

En grupp exporterande tillverkare gav mandat till den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (nedan kallad CCCME) att lämna ett prisåtagande till kommissionen för deras räkning, vilket den gjorde. Av detta prisåtagande framgår att det utgör en rad individuella prisåtaganden för varje exporterande tillverkare som av praktiska skäl samordnas av CCCME.

(3)

Kommissionen godtog genom beslut 2013/423/EU (4) detta prisåtagande med avseende på de preliminära antidumpningstullarna. Genom förordning (EU) nr 748/2013 (5) ändrade kommissionen förordning (EU) nr 513/2013 för att införa de nödvändiga tekniska ändringarna till följd av godtagandet av åtagandet med avseende på den preliminära antidumpningstullen.

(4)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 (6) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av moduler och celler till unionen med ursprung i eller avsända från Kina (nedan kallade de berörda produkterna). Genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 (7) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av den berörda produkten till unionen.

(5)

Efter anmälan av en ändrad version av prisåtagandet från en grupp exporterande tillverkare i samverkan med CCCME bekräftade kommissionen genom sitt genomförandebeslut 2013/707/EU (8) godtagandet av prisåtagandet i dess ändrade lydelse (nedan kallat åtagandet) under giltighetsperioden för de slutgiltiga åtgärderna. I bilagan till det beslutet förtecknas de exporterande tillverkare vars åtagande godtagits, bland andra följande:

a)

Chint Solar (Zhejiang) Co. Ltd tillsammans med sina närstående företag i Europeiska unionen som gemensamt omfattas av Taric-tilläggsnummer B810 (”Chint Solar”), och

b)

Hangzhou Zhejiang University Sunny Energy Science and Technology Co. Ltd och Zhejiang Jinbest Energy Science och Technology Co. Ltd, som gemensamt omfattas av Taric-tilläggsnummer B825 (”Sunny Energy”).

(6)

Genom genomförandebeslut 2014/657/EU (9) godtog kommissionen ett förslag från gruppen av kinesiska exporterande tillverkare tillsammans med CCME för förtydliganden om tillämpningen av åtagandet för den berörda produkten som omfattas av åtagandet, dvs. moduler och celler med ursprung i eller avsända från Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8541 40 90 (Taric-nummer 8541409021, 8541409029, 8541409031 och 8541409039) och som tillverkas av de exporterande tillverkarna (nedan kallad den omfattade produkten). De antidumpnings- och utjämningstullar som avses i skäl 4 tillsammans med åtagandet kallas gemensamt för åtgärder.

(7)

Genom genomförandeförordning (EU) 2015/866 (10) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för tre exporterande tillverkare.

(8)

Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1403 (11) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för en ytterligare exporterande tillverkare.

B.   VILLKOREN I ÅTAGANDET SOM HAR ÖVERTRÄTTS

(9)

Varje företag vars åtagande godtagits förband sig att endast sälja den produkt som omfattas som tillverkats av detta företag. Försäljning av produkter som tillverkats av ett annat företag är inte tillåten.

(10)

De exporterande tillverkarna har samtyckt bland annat till att inte sälja den produkt som omfattas till den första oberoende kunden i Europeiska unionen till priser som understiger vissa minimiimportpriser inom den årliga importnivå till unionen som fastställts i åtagandet.

(11)

I åtagandet klargörs också, i en icke uttömmande förteckning, vad som utgör en överträdelse av åtagandet. Den förteckningen inbegriper särskilt att ingå kompensationsarrangemang med kunderna eller lämna vilseledande uppgifter om den berörda produktens ursprung eller exportörens identitet. Deltagande i ett handelssystem som medför en risk för kringgående utgör också en överträdelse. Förteckningen fastställer också att utfärdande av en handelsfaktura enligt definition i åtagandet, för vilken den underliggande ekonomiska transaktionen inte överensstämmer med dess nominella värde, är en överträdelse.

(12)

De exporterande tillverkarna åtog sig även att inte sälja andra produkter än de produkter som omfattas av åtagandet som tillverkas av eller handlas med av dem utöver en angiven lägsta andel av det totala försäljningsvärdet av den produkt som omfattas till samma kunder till vilka de säljer den produkt som omfattas (nedan kallad parallellförsäljningsgräns).

(13)

Enligt åtagandet ska en exporterande tillverkare även en gång per kvartal och inom vissa angivna tidsfrister lämna detaljerade uppgifter om all sin exportförsäljning och återförsäljning i unionen (nedan kallad kvartalsrapporten) till kommissionen. Detta innebär att uppgifterna i dessa rapporter ska vara fullständiga och korrekta, och att de rapporterade transaktionerna helt uppfyller villkoren i åtagandet. Försäljning av andra produkter än den som omfattas till samma kunder måste också rapporteras.

(14)

I syfte att garantera att åtagandet fullgjordes förband sig de exporterande tillverkarna vidare att tillåta kontrollbesök på plats för att riktigheten och fullständigheten i de uppgifter som lämnats till kommissionen i kvartalsrapporterna ska kunna granskas och att tillhandahålla alla uppgifter som kommissionen anser vara nödvändiga.

C.   VILLKOR I ÅTAGANDET SOM TILLÅTER ÅTERTAGANDE FRÅN KOMMISSIONENS SIDA OM INGEN ÖVERTRÄDELSE ÄGT RUM

(15)

Det fastställs också att kommissionen kan återta godtagandet av ett åtagande när som helst under dess tillämpningsperiod, om övervakning och verkställighet visar sig vara praktiskt omöjligt.

D.   ÖVERVAKNING AV DE EXPORTERANDE TILLVERKARNA

(16)

I samband med övervakningen av efterlevnaden av åtagandet kontrollerade kommissionen uppgifter som lämnats av de två exporterande tillverkarna som avses i skäl 5 som var av betydelse för åtagandet. Kommissionen utförde även kontrollbesök på plats hos dessa exporterande tillverkare. De undersökningsresultat som anges i skälen 17–27 nedan behandlar de problem som konstaterats hos Chint Solar och Sunny Energy, och som gör att kommissionen är tvungen att återta godtagandet av åtagandet för dessa två exporterande tillverkare.

E.   SKÄL FÖR ATT ÅTERTA GODTAGANDET AV ÅTAGANDET

i)   Chint Solar

(17)

Chint Solars närstående företag i unionen som avses i skäl 5 a sålde den omfattade produkten till oberoende kunder i unionen 2013 och 2014. Försäljningen rapporterades inte till kommissionen inom den tidsfrist som angavs i åtagandet. En ofullständig rapport ingavs först i början av kontrollbesöket. Kommissionen drog därför slutsatsen att Chint Solar har brutit mot sina rapporteringsskyldigheter.

(18)

Chint Solar sålde också moduler till unionen som var tillverkade av ett närstående företag som inte var part i åtagandet. Kommissionen analyserade detta förfarande och drog slutsatsen att Chint Solar bröt mot kravet att sälja endast de moduler som var tillverkade av det företag som var part i åtagandet.

(19)

En närstående tillverkare av moduler i unionen sålde dessutom dessa produkter bland annat antingen till en av Chint Solars kunder eller till kunder som var närstående till en av dess kunder. En avsevärd del av denna försäljning utfördes till priser under minimiimportpriset. Kommissionen analyserade denna affärsmodell. Den drog slutsatsen att ett kompensationsarrangemang ägde rum genom att sälja till priser under minimiimportpriset till en av Chint Solars kunder eller till en närstående kund till en av dess kunder, och att Chint Solar bröt mot skyldigheten enligt åtagandet att inte ingå ett kompensationsarrangemang.

(20)

Chint Solar tillverkar dessutom delvis moduler inom ramen för avtal med OEM-företag. För en grupp av dess OEM-kunder tillåter avtalet försäljning till denna kundgrupp för destinationer inom och utanför unionen. Chint Solar tillhandahöll inte all information som kommissionen ansåg nödvändig för att övervaka åtagandet. För en annan grupp av dess OEM-kunder fastställde kontrollen att åtminstone i ett fall hade moduler levererats till medlemmar i denna grupp både inom och utanför unionen.

(21)

Denna affärsmodell medför en risk för kringgående i form av korsvis kompensation av minimiimportpriset. Mer specifikt skulle detta vara fallet om modulerna säljs till grupper av OEM-kunder via Chint Solars närstående företag, som inte är part i åtagandet.

(22)

Kommissionen drog slutsatsen att det identifierade handelsmönstret gör det praktiskt omöjligt att övervaka Chint Solars åtagande.

ii)   Sunny Energy

(23)

Sunny Energy utfärdade flera handelsfakturor för solcellsmoduler för vilka det nominella värdet överensstämde med minimiimportpriset. En granskning av de relevanta fakturorna som Sunny Energy inlämnade till de kinesiska momsmyndigheterna visade dock att dessa försäljningstransaktioner också omfattade produkter som inte täcks av åtagandet, t.ex. växelriktare och kablar som i åtagandet definierades som ”andra produkter” och som inte rapporterades till kommissionen. Försäljningen av sådana ”andra produkter” till samma kunder översteg dessutom gränsen för parallellförsäljning som tillåts i åtagandet. Dessa utgör en överträdelse av rapporteringsskyldigheterna och av gränsen för försäljning av ”andra produkter” till samma kunder.

(24)

Dessutom fastslogs vid kontrollbesöket att försäljningspriset för solcellsmoduler på fakturorna som Sunny Energy inlämnade till de kinesiska momsmyndigheterna var lägre än priset på åtagandets fakturor. Kommissionen granskade detta förfarande och drog slutsatsen att Sunny Energy överträdde åtagandet genom att utfärda handelsfakturor för vilka de underliggande transaktionerna inte motsvarade deras nominella värde.

(25)

Sunny Energy har också exporterat ”andra produkter” under en avsevärd tidsperiod till ett tullager i unionen. Tullklareringen av dessa produkter äger rum när kunden beställer dessa produkter. Denna försäljning omfattas inte av kommissionens övervakning.

(26)

Kommissionen analyserade konsekvenserna av detta handelsmönster och drog slutsatsen att det finns en stor risk för korsvis kompensation av minimiimportpriser, nämligen om produkter som omfattas och produkter som inte omfattas av åtagandet säljs till samma kunder från tullagret. Kommissionen drog slutsatsen att det identifierade handelsmönstret gör det praktiskt omöjligt att övervaka Sunny Energys åtagande.

(27)

De transaktionsuppgifter som inspekterats på plats visade att en kund inte hade erlagt fullt belopp för den berörda försäljningstransaktionen. En ytterligare analys fastslog att denna delbetalning medförde ett försäljningspris under minimiimportpriset. Försäljning under minimiimportpriset utgör en överträdelse av åtagandet.

iii)   Slutsatser

(28)

De överträdelser av åtagandet och dess ogenomförbarhet som fastställts för Chint Solar och Sunny Energy motiverar återtagandet av godkännandet av åtagandet för dessa två exporterande tillverkare enligt artikel 8.7 och 8.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen, artikel 13.7 och 13.9 i den grundläggande antisubventionsförordningen, och i enlighet med villkoren i åtagandet.

F.   BEDÖMNING AV ÅTAGANDETS GENOMFÖRBARHET I STORT

(29)

I åtagandet föreskrivs att varje överträdelse som en enskild exporterande tillverkare gör sig skyldig till inte automatiskt leder till ett återtagande av godtagandet av åtagandet för alla exporterande tillverkare. I ett sådant fall ska kommissionen bedöma hur denna överträdelse påverkar åtagandets praktiska genomförande när det gäller samtliga exporterande tillverkare och CCCME.

(30)

Kommissionen har därför bedömt konsekvenserna av Chint Solars och Sunny Energys överträdelser för åtagandets praktiska genomförande med beaktande av alla exporterande tillverkare och den kinesiska handelskammaren.

(31)

Ansvaret för dessa överträdelser bärs ensamt av den exporterande tillverkaren i fråga. Övervakningen har inte visat på några systematiska överträdelser av ett stort antal exporterande tillverkare eller CCCME.

(32)

Kommissionen drar därför slutsatsen att åtagandet i stort inte påverkas och att det inte finns några skäl att återta godtagandet av åtagandet för alla exporterande tillverkare och CCCME.

G.   SKRIFTLIGA INLAGOR OCH UTFRÅGNINGAR

(33)

Berörda parter gavs tillfälle att yttra sig i enlighet med artikel 8.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 13.9 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Både Chint Solar och Sunny Energy lämnade synpunkter och har hörts. Ytterligare en berörd part har också lämnat kommentarer.

(34)

Under utfrågningarna bekräftade både Chint Solar och Sunny Energy att vissa överträdelser hade ägt rum, men åtog sig att respektera åtagandet i framtiden och underströk att de ansåg överträdelserna vara mindre.

i)   Chint Solar

Försäljning av moduler till unionen som var tillverkade av ett närstående företag som inte var part i åtagandet

(35)

Chint Solar hävdade, trots de svar som lämnats under den ursprungliga undersökningen av den närstående tillverkaren som avses i skäl 18, att kommissionen varken inkluderade denna tillverkare i urvalsförslaget eller i den förteckning över samarbetsvilliga tillverkare som var föremål för det slutliga avgörandet av den ursprungliga undersökningen. Chint Solar var på grund av dessa försummelser ur företagets synpunkt inte i stånd att förstå dess tillverkares olika status.

(36)

Kommissionen avvisar detta argument. För det första avsåg urvalsförslaget både enskilda tillverkare och företagsgrupper. Det framgår tydligt av ordalydelsen och förteckningen över företag som bifogades urvalsförslaget att ett företag per företagsgrupp förtecknades. I själva verket hade flertalet företag som föreslogs för urvalet flera närstående företag i Kina, men endast ett företag per företagsgrupp upptogs i urvalsförslaget.

(37)

För det andra och i motsats till urvalsförslaget innehåller förteckningen över samarbetsvilliga exporterande tillverkare som avses i genomförandeförordningarna om tillfälliga och slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar på den berörda produkten samtliga företag inom företagsgruppen. Kommissionen anser att Chint Solar gavs tillräckligt mycket tid för att påpeka oriktigheter i förteckningen över samarbetsvilliga exporterande tillverkare efter redovisningen under det preliminära och slutliga meddelandet av uppgifter i de ursprungliga undersökningarna. Inga kommentarer mottogs från Chint Solar.

Rapporteringsskyldigheter för de närstående importörerna i unionen

(38)

Chint Solar hävdade också att företaget inte hade varit medvetet om de rapporteringsskyldigheter gällande dess närstående företag i unionen som avses i skäl 5 a, eftersom Chint Solar inte underrättats om dessa närstående företags godkännande av åtagandet. Chint Solar anförde dessutom att ingen oberoende tillgång till rapporteringssystemet tillhandahållits dessa närstående företag i unionen, vilket omöjliggjorde inlämnande av deras kvartalsrapporter.

(39)

Kommissionen avvisar dessa argument. Chint Solar var skyldigt att rapportera återförsäljningstransaktionerna till oberoende kunder i unionen och underlät att göra detta, av följande skäl:

a)

Erbjudandet om åtagande som omfattade ett av de närstående företagen i unionen som avses i skäl 5 a var redan godkänt med den tillfälliga antidumpningstullen (12). Av bestämmelserna i åtagandetexten framgår klart att återförsäljning till oberoende kunder i unionen måste rapporteras.

b)

Erbjudandet om åtagande som omfattade det andra närstående företaget i unionen som avses i skäl 5 a var godkänt för tillämpningsperioden av slutgiltiga åtgärder (13). Ingen försäljning till detta närstående företag ägde dock rum efter godkännandet av åtagandet. Därmed är Chint Solars argument irrelevanta när det gäller detta företag.

c)

CCCME samordnar inlämnandet av samtliga kvartalsrapporter från de företag som är föremål för åtagandet, inbegripet kvartalsrapporterna om återförsäljningstransaktioner. Chint Solar var i stånd att anskaffa all ytterligare information om sina rapporteringsskyldigheter enligt åtagandet.

d)

Chint Solar ingav en ofullständig kvartalsrapport i början av kontrollbesöket. Detta bekräftar att Chint Solar var medvetet om sina i unionen närstående företags rapporteringsskyldigheter.

Ingen väsentlig överträdelse

(40)

Chint Solar hävdade också att ingen väsentlig överträdelse hade gjorts eftersom de icke rapporterade transaktionerna var marginella i förhållande till det totala antalet försäljningstransaktioner.

(41)

Kommissionen kan inte godta detta argument. Chint Solar har inte ingett någon kvartalsrapport om det närstående företagets återförsäljningstransaktioner som avses i skäl 5 a sedan åtagandet trädde i kraft. Detta gäller oavsett antalet icke rapporterade transaktioner. Kommissionen håller således fast vid slutsatsen att Chint Solar inte uppfyllt sin rapporteringsskyldighet enligt åtagandet.

Försäljning från den närstående tillverkaren i unionen

(42)

Chint Solar förnekade också att företaget hade brutit mot skyldigheten enligt åtagandet att inte ingå ett kompensationsarrangemang, av följande skäl:

a)

Chint Solar meddelade kommissionen om förvärvet av tillverkaren av solcellsmoduler i unionen som avses i skäl 19 och kommissionen reagerade inte.

b)

Komplexiteten i åtagandet i allmänhet föranledde kommissionen att utfärda olika svar för samma scenario över tiden. Det är därför rimligt att Chint Solar inte beaktade risken av kompensationsarrangemang till dess att kommissionen meddelade sin intention att återta åtagandet.

c)

Försäljningen från den närstående tillverkaren i unionen bör inte bli föremål för åtagandets villkor som endast omfattar moduler och celler med ursprung i eller avsända från Kina.

d)

Chint Solar hade inte för avsikt att begå korsvis kompensation genom att sälja till samma Chint Solar-kund från Kina och till den närstående tillverkaren i unionen. Skillnaden i produktspecifikationer och handelsmönstret hos den särskilda Chint Solar-kunden motiverar dessa parallella försäljningar. Chint Solar hävdade också att försäljningspriset för den närstående tillverkaren i unionen låg i linje med marknadspriset. Chint Solar åtog sig dessutom att stoppa försäljningen av den berörda produkten till den Chint Solar-kunden från Kina, och att tillhandahålla kvartalsrapporter om försäljningen till sin närstående tillverkare i unionen och att låta kontrollera riktigheten i dessa rapporter.

(43)

Kommissionen kan inte godta dessa argument. För det första kritiserade inte kommissionen Chint Solar för att företaget inte hade lämnat in en anmälan om förvärvet, utan på grund av den parallella försäljning som beskrivs i skäl 19.

(44)

För det andra citerar Chint Solar kommissionens svar, som dessutom har kvalificerats som icke bindande, ur sitt sammanhang. De svar som avses är irrelevanta för skyldigheten att inte ingå ett kompensationsarrangemang.

(45)

För det tredje står det klart att en unionstillverkares försäljning inte kan vara föremål för åtagandet. Det kompensationsarrangemang som kommissionen konstaterade uppstod dock på grund av parallella försäljningar av denna närstående unionstillverkare till en Chint Solar-kund eller till kunder som är närstående till en Chint Solar-kund. Skillnaden i produktspecifikationer är irrelevant när det gäller den korsvisa kompensationen. Det är dessutom också irrelevant om försäljningen ägde rum till marknadspriser, eftersom dessa är lägre än minimiimportpriset.

(46)

Kommissionen analyserade också Chint Solars ytterligare åtaganden och drog slutsatsen att dessa endast gäller risken för kompensationsarrangemang med avseende på en särskild kund. Dessa lägger dessutom en ytterligare börda på övervakningen av åtagandet, nämligen ytterligare kontroller av de extra kvartalsrapporterna.

Kommissionen håller därför fast vid sin bedömning att Chint Solar bröt mot sin skyldighet enligt åtagandet att inte ingå ett kompensationsarrangemang.

OEM-försäljning

(47)

Chint Solar uppgav också att företaget inte sålt några moduler till destinationer utanför unionen för OEM-kunden som avses i skäl 20. Chint Solar upprepade också att det hade lämnat in all information till kommissionen gällande det särskilda avtalsarrangemanget för OEM.

(48)

Chint Solar klargjorde också att det av misstag i ett fall hade levererat till medlemmar i och utanför unionen i den andra gruppen av OEM-kunder som avses i skäl 20 under särskilda omständigheter. Chint Solar åtog sig också att garantera att inga sådana misstag kommer att begås i framtiden.

(49)

Kommissionen avvisar dessa argument. För det första anser kommissionen att förekomsten av en sådan affärsmodell medför en risk för kringgående i form av korsvis kompensation av minimiimportpriset. Det faktum att ingen försäljning ägde rum minskar inte den fastställda risken för korsvis kompensation. Dessutom gav Chint Solar inga detaljer för hur det säkerställer att inga sådana försäljningsmisstag äger rum i framtiden.

Icke diskriminerande behandling och förändringar på unionens solenergimarknad

(50)

Chint Solar föreslog också att det skulle erhålla instruktioner i rätt tid och lika möjligheter att göra rättelser under åtagandets genomförande. Såvitt företaget känner till har kommissionen upptäckt fall av icke rapportering och andra överträdelser av andra företag som omfattas av åtagandet, och som inte föranledde ett återtagande av åtagandet.

(51)

Kommissionen avvisar detta argument eftersom inget annat företag underlåtit att upprätthålla åtagandet av samma skäl som Chint Solar.

(52)

Kommissionen avfärdar dessa påståenden från Chint Solar som grundlösa.

(53)

Chint Solar föreslog också att kommissionen ska utvärdera förändringarna på unionens solenergimarknad, särskilt den påstått negativa inverkan av antidumpnings- och utjämningsåtgärder på unionens solenergisektor när det gäller att besluta om återtagande av åtagandet från Chint Solar.

(54)

Kommissionen avvisar detta argument, eftersom det är irrelevant för bedömningen av Chint Solars överträdelser av åtagandet.

ii)   Sunny Energy

Icke rapportering

(55)

Sunny Energy förnekade att företaget inte hade uppfyllt sin rapporteringsskyldighet eftersom åtminstone viss försäljning av ”andra produkter” hade rapporterats till kommissionen i en av kvartalsrapporterna och åtminstone en annan rapport utarbetades utan att inges till kommissionen.

(56)

Kommissionen kan inte godta detta argument. Sunny Energy lämnade faktiskt in kvartalsrapporten om ”andra produkter” under det första kvartalet efter det att åtagandet trädde i kraft. Sunny Energy underlät dock att inge ytterligare kvartalsrapporter om ”andra produkter” eller att rätta utelämnade transaktioner i de påföljande kvartalsrapporterna.

Försäljningsbegränsningar

(57)

Sunny Energy hävdade också att ingen väsentlig överträdelse av åtagandet hade ägt rum i flertalet fall, samt att försäljningsvärdet av de ”andra produkterna” endast överskred begränsningen av parallellförsäljning med ett marginellt belopp.

(58)

Kommissionen avvisar detta argument. Överskridandet av begränsningen av parallellförsäljning skedde oavsett beloppet i fråga, även om det är marginellt. Kommissionen håller således fast vid slutsatsen att Sunny Energy inte uppfyllt sin rapporteringsskyldighet enligt åtagandet.

Dubbla fakturor

(59)

Sunny Energy framhöll att värdet i den åtagandefaktura som tillhandahållits Sunny Energys kunder är korrekt och används för att bokföra transaktionerna i Sunny Energys redovisning. Betalningen för en viss transaktion grundas också på åtagandets handelsfaktura. Ur företagets synpunkt är endast det totala värdet av momsfakturan relevant för att uppfylla åtagandets villkor, inte uppdelningen enligt vilken detta totala värde beräknades. Därmed motsvarade de underliggande transaktionerna sitt nominella värde. Dessutom var skillnaden i värde mellan åtagandefakturorna och momsfakturorna marginell.

(60)

Kommissionen avvisar detta argument. För det första inkluderade momsfakturan priset på den berörda produkten och de icke rapporterade ”andra produkterna” för vilka försäljningspriset skilde sig från dem som anges på åtagandefakturan. För det andra gav Sunny Energy inget övertygande argument för skillnaden mellan de olika finansiella och administrativa dokumenten.

Delbetalning

(61)

Sunny Energy uppgav också att företaget hade kontaktat den kund som avses i skäl 27 och erhållit full betalning för den fakturan.

(62)

Kommissionen noterar de åtgärder som Sunny Energy vidtagit, som emellertid ägde rum efter det att kommissionen hade upptäckt problemet.

Försäljning från lager i unionen

(63)

Sunny Energy framhöll också att företaget är berett att stoppa försäljningen av ”andra produkter” från det tullager i unionen som avses i skäl 25 för att undvika en eventuell risk för korsvis kompensation.

(64)

Kommissionen drog slutsatsen att även om detta åtagande skulle åtgärda risken för korsvis kompensation skulle det inte vara möjligt att övervaka ett sådant åtagande. Dessutom inriktar sig inte dessa åtaganden på det fastställda handelsmönster som ägde rum under en avsevärd tidsperiod.

iii)   Synpunkter från den andra berörda parten

(65)

En berörd part hävdade att Chint Solar och Sunny Energy systematiskt har sålt den berörda produkten under minimiimportpriset, eller på annat sätt kringgått det. Den berörda parten begärde att kommissionen skulle återta godtagandet av åtagandet för dessa företag.

(66)

Den berörda parten ansåg dessutom att antalet företag som undantagits från åtagandet bekräftar marknadserfarenheten att åtagandet har utsatts för överträdelser i stor skala.

(67)

Kommissionen påpekar att den berörda parten har gjort ogrundade antaganden i sitt yttrande. Kommissionens övervakning har inte visat på några systematiska överträdelser av ett stort antal exporterande tillverkare eller av CCCME.

iv)   Slutsatser

(68)

Kommissionen håller därför fast vid sina slutsatser om Chint Solars och Sunny Energys överträdelser av åtagandet.

H.   ÅTERTAGANDE AV GODTAGANDET AV ÅTAGANDET OCH INFÖRANDE AV SLUTGILTIGA TULLAR

(69)

I enlighet med artikel 8.7 och 8.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 13.7 och 13.9 i den grundläggande antisubventionsförordningen och i enlighet med villkoren i åtagandet, har därför kommissionen beslutat att godtagandet av åtagandet för Chint Solar och Sunny Energy ska återtas.

(70)

I enlighet med artikel 8.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 13.9 i den grundläggande antisubventionsförordningen tillämpas en slutgiltig antidumpningstull som införs genom artikel 1 i genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 och den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom artikel 1 i genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 automatiskt på import med ursprung i eller avsänd från Folkrepubliken Kina när det gäller de berörda produkter som tillverkats av Chint Solar (Taric-tilläggsnummer: B810) och Sunny Energy (Taric-tilläggsnummer: B825) från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.

(71)

I informationssyfte anges i tabellen i bilagan till denna förordning de exporterande tillverkarna som inte påverkas av godtagandet av åtagandet genom genomförandebeslut 2014/657/EU.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed återtas det godtagande av åtagandet som görs genom genomförandebeslut 2013/707/EU i förhållande till i) Chint Solar (Zhejiang) Co. Ltd tillsammans med dess närstående företag i Europeiska unionen som gemensamt omfattas av Taric-tilläggsnummer B810, ii) Hangzhou Zhejiang University Sunny Energy Science and Technology Co. Ltd och Zhejiang Jinbest Energy Science och Technology Co. Ltd, som gemensamt omfattas av Taric-tilläggsnummer B825.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)  EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

(3)  EUT L 152, 5.6.2013, s. 5.

(4)  EUT L 209, 3.8.2013, s. 26.

(5)  EUT L 209, 3.8.2013, s. 1.

(6)  EUT L 325, 5.12.2013, s. 1.

(7)  EUT L 325, 5.12.2013, s. 66.

(8)  EUT L 325, 5.12.2013, s. 214.

(9)  EUT L 270, 11.9.2014, s. 6.

(10)  EUT L 139, 5.6.2015, s. 30.

(11)  EUT L 218, 19.8.2015, s. 1.

(12)  Beslut 2013/423/EU.

(13)  Genomförandebeslut 2013/707/EU.


BILAGA

Förteckning över företag:

Företagsnamn

Taric-tilläggsnummer

Jiangsu Aide Solar Energy Technology Co. Ltd

B798

Alternative Energy (AE) Solar Co. Ltd

B799

Anhui Chaoqun Power Co. Ltd

B800

Anji DaSol Solar Energy Science & Technology Co. Ltd

B802

Anhui Schutten Solar Energy Co. Ltd

Quanjiao Jingkun Trade Co. Ltd

B801

Anhui Titan PV Co. Ltd

B803

Xi'an SunOasis (Prime) Company Limited

TBEA SOLAR CO. LTD

XINJIANG SANG'O SOLAR EQUIPMENT

B804

Changzhou NESL Solartech Co. Ltd

B806

Changzhou Shangyou Lianyi Electronic Co. Ltd

B807

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd

Trina Solar (Changzhou) Science & Technology Co. Ltd

Changzhou Youze Technology Co. Ltd

Trina Solar Energy (Shanghai) Co. Ltd

Yancheng Trina Solar Energy Technology Co. Ltd

B791

CHINALAND SOLAR ENERGY CO. LTD

B808

ChangZhou EGing Photovoltaic Technology Co. Ltd

B811

CIXI CITY RIXING ELECTRONICS CO. LTD

ANHUI RINENG ZHONGTIAN SEMICONDUCTOR DEVELOPMENT CO. LTD

HUOSHAN KEBO ENERGY & TECHNOLOGY CO. LTD

B812

CNPV Dongying Solar Power Co. Ltd

B813

CSG PVtech Co. Ltd

B814

China Sunergy (Nanjing) Co. Ltd

CEEG Nanjing Renewable Energy Co. Ltd

CEEG (Shanghai) Solar Science Technology Co. Ltd

China Sunergy (Yangzhou) Co. Ltd

China Sunergy (Shanghai) Co. Ltd

B809

Delsolar (Wujiang) Ltd

B792

Dongfang Electric (Yixing) MAGI Solar Power Technology Co. Ltd

B816

EOPLLY New Energy Technology Co. Ltd

SHANGHAI EBEST SOLAR ENERGY TECHNOLOGY CO. LTD

JIANGSU EOPLLY IMPORT & EXPORT CO. LTD

B817

Era Solar Co. Ltd

B818

GD Solar Co. Ltd

B820

Greenway Solar-Tech (Shanghai) Co. Ltd

Greenway Solar-Tech (Huaian) Co. Ltd

B821

Konca Solar Cell Co. Ltd

Suzhou GCL Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jiangsu GCL Silicon Material Technology Development Co. Ltd

Jiangsu Zhongneng Polysilicon Technology Development Co. Ltd

GCL-Poly (Suzhou) Energy Limited

GCL-Poly Solar Power System Integration (Taicang) Co. Ltd

GCL SOLAR POWER (SUZHOU) LIMITED

B850

Guodian Jintech Solar Energy Co. Ltd

B822

Hangzhou Bluesun New Material Co. Ltd

B824

Hanwha SolarOne (Qidong) Co. Ltd

B826

Hengdian Group DMEGC Magnetics Co. Ltd

B827

HENGJI PV-TECH ENERGY CO. LTD

B828

Himin Clean Energy Holdings Co. Ltd

B829

Jetion Solar (China) Co. Ltd

Junfeng Solar (Jiangsu) Co. Ltd

Jetion Solar (Jiangyin) Co. Ltd

B830

Jiangsu Green Power PV Co. Ltd

B831

Jiangsu Hosun Solar Power Co. Ltd

B832

Jiangsu Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd

B833

Jiangsu Runda PV Co. Ltd

B834

Jiangsu Sainty Photovoltaic Systems Co. Ltd

Jiangsu Sainty Machinery Imp. And Exp. Corp. Ltd

B835

Jiangsu Seraphim Solar System Co. Ltd

B836

Jiangsu Shunfeng Photovoltaic Technology Co. Ltd

Changzhou Shunfeng Photovoltaic Materials Co. Ltd

Jiangsu Shunfeng Photovoltaic Electronic Power Co. Ltd

B837

Jiangsu Sinski PV Co. Ltd

B838

Jiangsu Sunlink PV Technology Co. Ltd

B839

Jiangsu Zhongchao Solar Technology Co. Ltd

B840

Jiangxi Risun Solar Energy Co. Ltd

B841

Jiangxi LDK Solar Hi-Tech Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Nanchang) Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Suzhou) Co. Ltd

B793

Jiangyin Hareon Power Co. Ltd

Hareon Solar Technology Co. Ltd

Taicang Hareon Solar Co. Ltd

Hefei Hareon Solar Technology Co. Ltd

Jiangyin Xinhui Solar Energy Co. Ltd

Altusvia Energy (Taicang) Co. Ltd

B842

Jiangyin Shine Science and Technology Co. Ltd

B843

JingAo Solar Co. Ltd

Shanghai JA Solar Technology Co. Ltd

JA Solar Technology Yangzhou Co. Ltd

Hefei JA Solar Technology Co. Ltd

Shanghai JA Solar PV Technology Co. Ltd

B794

Jinko Solar Co. Ltd

Jinko Solar Import and Export Co. Ltd

ZHEJIANG JINKO SOLAR CO. LTD

ZHEJIANG JINKO SOLAR TRADING CO. LTD

B845

Jinzhou Yangguang Energy Co. Ltd

Jinzhou Huachang Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Jinmao Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Rixin Silicon Materials Co. Ltd

Jinzhou Youhua Silicon Materials Co. Ltd

B795

Juli New Energy Co. Ltd

B846

Jumao Photonic (Xiamen) Co. Ltd

B847

King-PV Technology Co. Ltd

B848

Kinve Solar Power Co. Ltd (Maanshan)

B849

Lightway Green New Energy Co. Ltd

Lightway Green New Energy(Zhuozhou) Co. Ltd

B851

MOTECH (SUZHOU) RENEWABLE ENERGY CO. LTD

B852

Nanjing Daqo New Energy Co. Ltd

B853

NICE SUN PV CO. LTD

LEVO SOLAR TECHNOLOGY CO. LTD

B854

Ningbo Huashun Solar Energy Technology Co. Ltd

B856

Ningbo Jinshi Solar Electrical Science & Technology Co. Ltd

B857

Ningbo Komaes Solar Technology Co. Ltd

B858

Ningbo Osda Solar Co. Ltd

B859

Ningbo Qixin Solar Electrical Appliance Co. Ltd

B860

Ningbo South New Energy Technology Co. Ltd

B861

Ningbo Sunbe Electric Ind Co. Ltd

B862

Ningbo Ulica Solar Science & Technology Co. Ltd

B863

Perfectenergy (Shanghai) Co. Ltd

B864

Perlight Solar Co. Ltd

B865

Phono Solar Technology Co. Ltd

Sumec Hardware & Tools Co. Ltd

B866

RISEN ENERGY CO. LTD

B868

SHANDONG LINUO PHOTOVOLTAIC HI-TECH CO. LTD

B869

SHANGHAI ALEX SOLAR ENERGY SCIENCE & TECHNOLOGY CO. LTD

SHANGHAI ALEX NEW ENERGY CO. LTD

B870

Shanghai BYD Co. Ltd

BYD(Shangluo)Industrial Co. Ltd

B871

Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co. Ltd

Shanghai Chaori International Trading Co. Ltd

B872

Propsolar (Zhejiang) New Energy Technology Co. Ltd

Shanghai Propsolar New Energy Co. Ltd

B873

SHANGHAI SHANGHONG ENERGY TECHNOLOGY CO. LTD

B874

SHANGHAI SOLAR ENERGY S&T CO. LTD

Shanghai Shenzhou New Energy Development Co. Ltd

Lianyungang Shenzhou New Energy Co. Ltd

B875

Shanghai ST Solar Co. Ltd

Jiangsu ST Solar Co. Ltd

B876

Shenzhen Sacred Industry Co.Ltd

B878

Shenzhen Topray Solar Co. Ltd

Shanxi Topray Solar Co. Ltd

Leshan Topray Cell Co. Ltd

B880

Sopray Energy Co. Ltd

Shanghai Sopray New Energy Co. Ltd

B881

SUN EARTH SOLAR POWER CO. LTD

NINGBO SUN EARTH SOLAR POWER CO. LTD

Ningbo Sun Earth Solar Energy Co. Ltd

B882

SUZHOU SHENGLONG PV-TECH CO. LTD

B883

TDG Holding Co. Ltd

B884

Tianwei New Energy Holdings Co. Ltd

Tianwei New Energy (Chengdu) PV Module Co. Ltd

Tianwei New Energy (Yangzhou) Co. Ltd

B885

Wenzhou Jingri Electrical and Mechanical Co. Ltd

B886

Shanghai Topsolar Green Energy Co. Ltd

B877

Shenzhen Sungold Solar Co. Ltd

B879

Wuhu Zhongfu PV Co. Ltd

B889

Wuxi Saijing Solar Co. Ltd

B890

Wuxi Shangpin Solar Energy Science and Technology Co. Ltd

B891

Wuxi Solar Innova PV Co. Ltd

B892

Wuxi Suntech Power Co. Ltd

Suntech Power Co. Ltd

Wuxi Sunshine Power Co. Ltd

Luoyang Suntech Power Co. Ltd

Zhenjiang Rietech New Energy Science Technology Co. Ltd

Zhenjiang Ren De New Energy Science Technology Co. Ltd

B796

Wuxi Taichang Electronic Co. Ltd

Wuxi Machinery & Equipment Import & Export Co. Ltd

Wuxi Taichen Machinery & Equipment Co. Ltd

B893

Xi'an Huanghe Photovoltaic Technology Co. Ltd

State-run Huanghe Machine-Building Factory Import and Export Corporation

Shanghai Huanghe Fengjia Photovoltaic Technology Co. Ltd

B896

Xi'an LONGi Silicon Materials Corp.

Wuxi LONGi Silicon Materials Co. Ltd

B897

Years Solar Co. Ltd

B898

Yingli Energy (China) Co. Ltd

Baoding Tianwei Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hainan Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hengshui Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Tianjin Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Lixian Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Baoding Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd

Beijing Tianneng Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Yingli Energy (Beijing) Co. Ltd

B797

Yuhuan BLD Solar Technology Co. Ltd

Zhejiang BLD Solar Technology Co. Ltd

B899

Yuhuan Sinosola Science & Technology Co.Ltd

B900

Zhangjiagang City SEG PV Co. Ltd

B902

Zhejiang Fengsheng Electrical Co. Ltd

B903

Zhejiang Global Photovoltaic Technology Co. Ltd

B904

Zhejiang Heda Solar Technology Co. Ltd

B905

Zhejiang Jiutai New Energy Co. Ltd

Zhejiang Topoint Photovoltaic Co. Ltd

B906

Zhejiang Kingdom Solar Energy Technic Co. Ltd

B907

Zhejiang Koly Energy Co. Ltd

B908

Zhejiang Mega Solar Energy Co. Ltd

Zhejiang Fortune Photovoltaic Co. Ltd

B910

Zhejiang Shuqimeng Photovoltaic Technology Co. Ltd

B911

Zhejiang Shinew Photoelectronic Technology Co. Ltd

B912

Zhejiang Sunflower Light Energy Science & Technology Limited Liability Company

Zhejiang Yauchong Light Energy Science & Technology Co. Ltd

B914

Zhejiang Sunrupu New Energy Co. Ltd

B915

Zhejiang Tianming Solar Technology Co. Ltd

B916

Zhejiang Trunsun Solar Co. Ltd

Zhejiang Beyondsun PV Co. Ltd

B917

Zhejiang Wanxiang Solar Co. Ltd

WANXIANG IMPORT & EXPORT CO LTD

B918

Zhejiang Xiongtai Photovoltaic Technology Co. Ltd

B919

ZHEJIANG YUANZHONG SOLAR CO. LTD

B920

Zhongli Talesun Solar Co. Ltd

B922


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/39


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2019

av den 11 november 2015

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

AL

50,7

MA

68,0

MK

50,7

ZZ

56,5

0707 00 05

AL

80,9

JO

229,9

MA

183,4

TR

153,7

ZZ

162,0

0709 93 10

MA

103,9

TR

148,5

ZZ

126,2

0805 20 10

CL

170,3

MA

76,8

PE

166,7

TR

83,5

ZZ

124,3

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

CL

184,7

PE

147,1

TR

68,7

ZA

95,1

ZZ

123,9

0805 50 10

TR

99,9

ZZ

99,9

0806 10 10

BR

306,7

EG

224,2

PE

300,3

TR

171,8

ZZ

250,8

0808 10 80

AR

145,7

CA

163,3

CL

81,2

MK

29,8

NZ

117,4

US

146,9

ZA

213,7

ZZ

128,3

0808 30 90

BA

73,9

CN

83,9

TR

126,3

XS

80,0

ZZ

91,0


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


BESLUT

12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/42


RÅDETS BESLUT (EU) 2015/2020

av den 26 oktober 2015

om delegering till rådets generalsekreterare av befogenheten att utfärda laissez-passer-handlingar till medlemmar, tjänstemän och övriga anställda i Europeiska rådet och rådet samt till särskilda sökande enligt bilaga II till förordning (EU) nr 1417/2013 och om upphävande av beslut 2005/682/EG, Euratom

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 240.2 andra stycket,

med beaktande av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 6 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artiklarna 235.4 och 240.2 första stycket i EUF-fördraget ska både Europeiska rådet och Europeiska unionens råd biträdas av rådets generalsekretariat.

(2)

Enligt artikel 6 första stycket i protokoll nr 7 åligger det Europeiska rådets ordförande och rådets ordförande att utfärda identitetshandlingar till medlemmar i sina institutioner och till tjänstemän och övriga anställda i sina institutioner i enlighet med villkoren i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (1).

(3)

I rådets förordning (EU) nr 1417/2013 (2) fastställs utformningen, räckvidden och villkoren för utfärdande av en laissez-passer-handling till ledamöter och medlemmar i unionens institutioner, till tjänstemän och övriga anställda i unionen samt till särskilda sökande enligt bilaga II därtill.

(4)

Enligt artikel 1.1 i förordning (EU) nr 1417/2013, får laissez-passer-handlingar utfärdas till särskilda sökande i enlighet med bilaga II till den förordningen uteslutande i unionens intresse i vederbörligen motiverade undantagsfall.

(5)

Europeiska rådets ordförande och rådets ordförande bör delegera sina respektive befogenheter till rådets generalsekreterare.

(6)

Rådets beslut 2005/682/EG, Euratom (3) bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De befogenheter som tilldelas Europeiska rådets ordförande och rådets ordförande i artikel 6 första stycket i protokoll nr 7 när det gäller utfärdande av identitetshandlingar till medlemmar i sina institutioner, till tjänstemän och övriga anställda i Europeiska rådet och rådet samt till särskilda sökande enligt bilaga II till förordning (EU) nr 1417/2013 ska utövas av rådets generalsekreterare.

Generalsekreteraren får delegera dessa befogenheter till generaldirektören för administration.

Artikel 2

Beslut 2005/682/EG, Euratom ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Luxemburg den 26 oktober 2015.

På rådets vägnar

C. DIESCHBOURG

Ordförande


(1)  Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EU) nr 1417/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av utformningen av de laissez-passer-handlingar som utfärdas av Europeiska unionen (EUT L 353, 28.12.2013, s. 26).

(3)  Rådets beslut 2005/682/EG, Euratom av den 20 september 2005 om delegering till den ställföreträdande generalsekreteraren av befogenheten att utfärda identitetshandlingar till tjänstemän vid rådets generalsekretariat (EUT L 258, 4.10.2005, s. 4).


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/44


RÅDETS BESLUT (EU) 2015/2021

av den 10 november 2015

om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Världshandelsorganisationens ministerkonferens om Republiken Liberias anslutning till Världshandelsorganisationen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 91, 100.2 och 207.4 första stycket jämförda med artikel 218.9,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 13 juni 2007 ansökte Republiken Liberias regering om anslutning till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (nedan kallat Marrakechavtalet), i enlighet med artikel XII i det avtalet.

(2)

Den 18 december 2007 inrättades en arbetsgrupp för Republiken Liberias anslutning med uppdrag att nå en överenskommelse om villkoren för anslutning, vilken skulle vara godtagbar för Republiken Liberia och för alla medlemmar i Världshandelsorganisationen (nedan kallad WTO).

(3)

Kommissionen har på unionens vägnar förhandlat fram en omfattande förteckning över åtaganden vid marknadsöppning för Republiken Liberia som är i linje med riktlinjerna för anslutning av minst utvecklade länder från WTO:s allmänna råd, och som uppfyller unionens krav med beaktande av de bilaterala handelsförbindelserna med Republiken Liberia inom ramen för AVS–EU-partnerskapet.

(4)

Dessa åtaganden har nu införts i protokollet om Republiken Liberias anslutning till WTO (nedan kallat anslutningsprotokollet).

(5)

Anslutningen till WTO förväntas innebära ett bestående positivt bidrag till processen för ekonomiska reformer och hållbar utveckling i Republiken Liberia.

(6)

Protokollet om anslutning bör därför godkännas.

(7)

Enligt artikel XII i Marrakechavtalet ska en stat som önskar ansluta sig komma överens med WTO om villkoren för anslutningen, och dessa villkor ska för WTO:s del godkännas av WTO:s ministerkonferens. Enligt artikel IV.2 i det avtalet ska ministerkonferensens uppgifter fullgöras av WTO:s allmänna råd under perioderna mellan ministerkonferensens sammanträden.

(8)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i WTO:s ministerkonferens när det gäller Republiken Liberias anslutning till WTO.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Världshandelsorganisationens ministerkonferens i frågan om Republiken Liberias anslutning till Världshandelsorganisationen är att godkänna anslutningen.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 10 november 2015.

På rådets vägnar

P. GRAMEGNA

Ordförande


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/45


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2015/2022

av den 10 november 2015

om ändring av beslut 2008/866/EG om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel vad gäller tillämpningsperioden

[delgivet med nr C(2015) 7669]

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (1), särskilt artikel 53.1 b i, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 178/2002 fastställs allmänna principer för livsmedel och foder i allmänhet, och för livsmedels- och fodersäkerhet i synnerhet, på unionsnivå och på nationell nivå. I förordningen fastställs att nödåtgärder ska vidtas om det finns belägg för att livsmedel eller foder som importeras från ett tredjeland sannolikt kommer att innebära en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön och att en sådan risk inte tillfredsställande kan undanröjas genom åtgärder som vidtas av den eller de berörda medlemsstaterna.

(2)

Kommissionens beslut 2008/866/EG (2) antogs efter ett utbrott av hepatit A hos människor som var kopplat till förtäring av musslor som importerats från Peru och som var smittade med hepatit A-virus (HAV). Tillämpningsperioden i det beslutet löpte ursprungligen ut den 31 mars 2009, men förlängdes senast till och med den 30 november 2015 genom kommissionens genomförandebeslut 2014/874/EU (3).

(3)

Den peruanska behöriga myndigheten ombads att lämna tillfredsställande garantier för att de brister som konstaterats i fråga om övervakningssystemet för att påvisa virus i levande musslor har korrigerats. Skyddsåtgärderna måste förlängas fram till dess att man har påvisat effektiviteten hos de korrigerande åtgärder som de peruanska behöriga myndigheterna vidtagit. Mot bakgrund av resultaten från övervakningsprogrammet kan kommissionen därför ännu inte dra slutsatsen att det kontrollsystem och den övervakningsplan som för närvarande finns i Peru för vissa musslor ger de garantier som krävs enligt unionslagstiftningen.

(4)

Tillämpningsperioden i beslut 2008/866/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 5 i beslut 2008/866/EG ska datumet ”30 november 2015” ersättas med ”30 november 2017”.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 10 november 2015.

På kommissionens vägnar

Vytenis ANDRIUKAITIS

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(2)  Kommissionens beslut 2008/866/EG av den 12 november 2008 om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel (EUT L 307, 18.11.2008, s. 9).

(3)  Kommissionens genomförandebeslut 2014/874/EU av den 3 december 2014 om ändring av beslut 2008/866/EG om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel vad gäller tillämpningsperioden (EUT L 349, 5.12.2014, s. 63).


III Andra akter

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/47


BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 273/14/KOL

av den 9 juli 2014

om finansieringen av Scandinavian Airlines genom den nya revolverande kreditfaciliteten (Norge) [2015/2023]

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET (nedan kallad myndigheten) HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artiklarna 61 och 109 och protokollen 26 och 27,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervakningsavtalet), särskilt artikel 24,

med beaktande av protokoll 3 till övervakningsavtalet (nedan kallat protokoll 3), särskilt artikel 1.2 i del I och artikel 7.2 i del II, och

av följande skäl:

I.   BAKGRUND

1.   FÖRFARANDE

(1)

I slutet av oktober 2012 kontaktade Norge, Danmark och Sverige (nedan tillsammans kallade staterna) informellt myndigheten och Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) gällande sin avsikt att delta i en ny revolverande kreditfacilitet till förmån för Scandinavian Airlines (nedan kallat SAS, SAS-koncernen eller företaget). Den 12 november 2012 beslutade staterna att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten, dock utan att formellt anmäla åtgärden till myndigheten.

(2)

Den 5 februari 2013 mottog myndigheten ett klagomål från European Low Fares Airline Association (nedan kallad ELFAA) gällande staternas deltagande i den revolverande kreditfaciliteten. I en skrivelse av den 18 februari 2013 uppmanade myndigheten de norska myndigheterna att inkomma med sina synpunkter på klagomålet och påståendena om olagligt statligt stöd.

(3)

De norska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 25 mars 2013. De lämnade också ytterligare upplysningar genom en skrivelse av den 6 juni 2013.

(4)

Genom beslut nr 259/13/KOL av den 19 juni 2013 inledde myndigheten den formella granskningen av potentiellt olagligt stöd till SAS genom den nya revolverande kreditfaciliteten (nedan kallat beslutet om att inleda förfarandet). Beslutet om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och i EES-supplementet (1). De norska myndigheterna, SAS-koncernen och Foundation Asset Management Sweden AB (nedan kallat FAM) (2) lämnade synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet. Den 6 november 2013 översände myndigheten synpunkterna från SAS-koncernen och FAM till de norska myndigheterna, som gavs tillfälle att bemöta dem. I en skrivelse av den 6 december 2013 meddelade de norska myndigheterna att de inte hade några kommentarer till SAS-koncernens och FAM:s synpunkter.

(5)

Genom en skrivelse av den 25 februari 2014 begärde myndigheten ytterligare upplysningar från de norska myndigheterna. Dessa upplysningar lämnades i en skrivelse av den 27 mars 2014.

(6)

I en skrivelse av den 6 mars 2014 underrättade de norska myndigheterna myndigheten om att SAS hade beslutat att upphäva den nya revolverande kreditfaciliteten och undersöka andra möjligheter att stärka sin kapitalbas. Upphävandet trädde i kraft den 4 mars 2014.

(7)

I detta förfarande är myndigheten, enligt artikel 109.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet) jämförd med artikel 24 i avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol, behörig att bedöma om Norge har följt bestämmelserna i EES-avtalet. Kommissionen, å andra sidan, är ensamt behörig att bedöma om Danmark och Sverige har följt bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget). Vidare ska myndigheten och kommissionen, enligt artikel 109.2 i EES-avtalet och protokoll 27 till det avtalet, för att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela EES, samarbeta, utbyta information och samråda i frågor som rör övervakningspolitiken och enskilda ärenden.

(8)

Mot denna bakgrund och med tanke på att båda institutionerna är behöriga i det aktuella ärendet, har myndigheten samarbetat och samrått med kommissionen innan detta beslut antogs.

2.   DEN SKANDINAVISKA LUFTFARTSMARKNADEN

(9)

Mellan 2001 och 2011 uppgavs den skandinaviska luftfartsmarknaden (som omfattar Danmark, Sverige, Finland och Norge) ha växt med 126 % uttryckt i ASK (3). Nästan hela tillväxten på den skandinaviska kortdistansmarknaden härrörde från lågprisbolag, främst Norwegian Air Shuttle och Ryanair. Lågprisbolagen beräknas ha legat bakom 90 % av tillväxten under den perioden (4).

(10)

Trots lågprisbolagens ökade betydelse är SAS fortfarande den största aktören på den skandinaviska marknaden med en beräknad marknadsandel 2011 på 35,6 %, vilket är långt under de nivåer på över 50 % som rådde för ett årtionde sedan. Marknadsandelarna för Norwegian Air Shuttle och Ryanair uppgick samma år till 18,7 % respektive 6,8 %.

3.   STÖDMOTTAGAREN

(11)

SAS är staternas ledande flygbolag, Skandinaviens största och Europas åttonde största flygbolag. Det är också en av de ursprungliga medlemmarna i Star Alliance. Flygbolagskoncernen, som innefattar Scandinavian Airlines, Widerøe (5) och Blue1, har sitt säte i Stockholm och har Köpenhamns flygplats som sitt huvudsakliga europeiska och interkontinentala nav. SAS transporterade 2013 omkring 28 miljoner passagerare, och intäkterna uppgick till omkring 42 miljarder svenska kronor.

(12)

SAS ägs för närvarande till 50 % av staterna: 21,4 % av Sverige, 14,3 % av Danmark och 14,3 % av Norge. Den största privata aktieägaren är Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (nedan kallad KAW) (7,6 %), och övriga aktieägares andelar uppgår till 1,5 % eller mindre.

Tabell 1

Huvudsakliga aktieägare i SAS AB den 31 mars 2012  (6)

Aktieägare

Totalt (%)

Svenska staten

21,4

Danska staten

14,3

Norska staten

14,3

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse

7,6

Försäkringsaktiebolaget, Avanza Pension

1,5

A.H Värdepapper AB

1,4

Unionen

1,4

Danmarks Nationalbank

1,4

Robur Försäkring

0,9

Ponderus Försäkring

0,8

Andra AP-fonden

0,5

Tredje AP-fonden

0,5

SSB+TC Ledning Omnibus FD No OM79

0,5

Nordnet Pensionsförsäkring AB

0,4

Swedbank Robur Sverigefond

0,4

Swedbank Robur Sverigefond Mega

0,3

JPM Chase NA

0,3

AMF Aktiefond Småbolag

0,3

JP Morgan Bank

0,3

KPA Pensionsförsäkring AB

0,2

Nomura International

0,2

(13)

SAS ekonomiska ställning har varit svag i flera år, med återkommande förluster mellan 2008 och 2013. I november 2012 sänkte Standard and Poor's (nedan kallat S&P) sitt kreditbetyg för företaget från B– till CCC+ (7). Svårigheterna förvärrades av marknadsförhållandena, dvs. höga bränslekostnader och osäker efterfrågan.

(14)

Framför allt framgår det av företagets årsredovisningar att SAS mellan 2008 och 2012 har gjort stora förluster varje år och har redovisat betydande finansiella nettoskulder.

Tabell 2

SAS viktigaste finansiella uppgifter 2007–2012 (miljoner SEK)  (8)

 

2007

2008

2009

2010

2011

2012

(jan–okt)

Inkomster

50 958

52 870

44 918

41 070

41 412

35 986

Finansiell nettoskuld

1 231

8 912

6 504

2 862

7 017

6 549

Resultat före skatt

1 044

– 969

– 3 423

– 3 069

– 1 629

– 1 245

Nettoinkomst

636

– 6 360

– 2 947

– 2 218

– 1 687

– 985

Kassaflöde för året

– 1 839

– 3 084

– 1 741

868

– 1 243

– 1 018

Avkastning på sysselsatt kapital (ROCE) – %

6,7

– 19,6

– 11,7

– 7,6

– 2,2

– 8,1

Avkastning på bokfört eget kapital efter skatt – %

3,8

– 47,6

– 26,8

– 17,0

– 12,0

– 24,8

Räntetäckningsgrad – %

1,8

– 5,3

– 4,4

– 1,9

– 0,6

– 1,6

(15)

Till följd av den allt sämre ekonomiska ställningen genomförde SAS ett omfattande kostnadsminskningsprogram (”Core SAS”) 2009–2010. Genomförandet av programmet krävde att SAS skaffade eget kapital från aktieägarna genom två nyemissioner med företrädesrätt: i) 6 miljarder svenska kronor i april 2009 och ii) 5 miljarder svenska kronor i maj 2010 (9).

(16)

SAS ekonomiska svårigheter kulminerade 2012, när företaget presenterade affärsplanen 4 Excellence Next Generation (nedan kallad 4XNG-planen), som av flygbolagets ledning sågs som SAS ”sista utväg” (10). Pressen rapporterade dessutom i november 2012 att SAS riskerade konkurs (11).

4.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN: DEN NYA REVOLVERANDE KREDITFACILITETEN 2012

(17)

Liksom andra flygbolag globalt har SAS förlitat sig på externa kreditfaciliteter för att upprätthålla en miniminivå av likviditet. Sedan den 20 december 2006 har SAS förlitat sig på en revolverande kreditfacilitet som skulle löpa ut i juni 2013 (nedan kallad den gamla revolverande kreditfaciliteten). Den gamla revolverande kreditfaciliteten uppgick till 366 miljoner euro och tillhandahölls av ett antal banker […]. Den innefattade också ett antal ekonomiska villkorsklausuler, […].

(18)

I december 2011 beslutade SAS ledning, som en följd av företagets försämrade affärsresultat, att den gamla revolverande kreditfaciliteten skulle utnyttjas till fullo. Efter en konkursansökan från ett av SAS dotterbolag (Spanair) i januari 2012 inledde SAS förhandlingar med bankerna, vilket resulterade i en överenskommelse om en villkorsjustering den 15 mars 2012. Denna villkorsjustering medförde ökade kostnader för utnyttjande av den gamla revolverande kreditfaciliteten, skärpta villkor för kreditutnyttjande och krav på att SAS omedelbart skulle återbetala hela det utnyttjade beloppet. Dessutom måste SAS förse kreditgivarna med en rekapitaliseringsplan som måste godkännas av styrelsen och de största aktieägarna, dvs. staterna och KAW.

(19)

Rekapitaliseringsplanen understöddes av den så kallade 4XNG-planen, som redan var under utarbetande i början av 2012. 4XNG-planen tog även upp farhågor som uttryckts av […] om SAS gällande affärsplan, 4 Excellence (nedan kallad 4X-planen), i maj 2012. Enligt SAS skulle 4XNG-planen göra det möjligt för företaget att positionera sig som ett ekonomiskt självförsörjande flygbolag. Planen innehöll ett antal ekonomiska mål som SAS skulle nå under budgetåret 2014–2015. Bland målen fanns en EBIT-marginal på över 8 %, en finansiell beredskap över 20 % samt en soliditet (eget kapital/tillgångar) som överstiger 35 %. 4XNG-planen var tänkt att göra det möjligt för SAS att förbättra sitt resultat före skatt med ca 3 miljarder svenska kronor på årsbasis, samtidigt som genomförandet av planen skulle kräva omstruktureringskostnader och engångskostnader på ca 1,5 miljarder svenska kronor.

(20)

Ett annat mål med 4XNG-planen var att förbereda företaget inför införandet av nya redovisningsregler för pensioner från och med november 2013, vilket förväntades inverka negativt på SAS-koncernens egna kapital. Dessutom innehöll planen ett åtagande om att genomföra en plan för avyttring och finansiering av tillgångar, med totalt ca 3 miljarder svenska kronor i potentiella nettoinbetalningar. Avyttringen innefattade (12) i) försäljning av dotterbolaget Widerøe, ett regionalt flygbolag i Norge (13), ii) försäljning av ett minoritetsintresse i […], iii) försäljning av flygplatsrelaterade fastighetsintressen, iv) utkontraktering av marktjänst (14), v) försäljning av flygplansmotorer (15), vi) sale-and-leaseback eller annan finansieringstransaktion avseende […], vii) utkontraktering av förvaltningssystem och teletjänstcentraler (16) och viii) försäljning eller säkrad finansiering av tre Q400-flygplan.

(21)

Norge hävdar att 4XNG-planen var självfinansierande, vilket innebär att SAS skulle generera tillräckligt med kontanta medel från drift och avyttringar av tillgångar som inte tillhör kärnverksamheten för att finansiera initialkostnaderna för 4XNG-planen. SAS hade dock betänkligheter gällande investerarnas intryck av att bolaget hade ett svagt likviditetsläge på grund av de betydande initiala kostnaderna för att genomföra 4XNG-planen. SAS begärde därför en förlängning av den gamla revolverande kreditfaciliteten tillsammans med en ny revolverande kreditfacilitet med stöd från staterna och KAW. Företaget hävdade dock att varken den gamla (förlängda) eller den nya revolverande kreditfaciliteten skulle utnyttjas.

(22)

Diskussionerna om den nya revolverande kreditfaciliteten inleddes den 4 juni 2012. (17) I överensstämmelse med rekapitaliseringsplanen (se skäl 18) krävde de banker som var kreditgivare för den gamla revolverande kreditfaciliteten att staterna skulle tillhandahålla ytterligare en egenfinansieringsåtgärd, t.ex. en nyemission med företrädesrätt, eftersom de inte på egen hand ville stödja en ny revolverande kreditfacilitet. Staterna avvisade dock detta förslag.

(23)

Efter vissa förhandlingar godtog bankerna en ny revolverande kreditfacilitet som skulle sättas upp tillsammans med staterna och KAW på helt lika villkor utan subordination eller oproportionerlig rätt till säkerhet. Det ska noteras att den nya revolverande kreditfaciliteten ursprungligen skulle uppgå till [3–6] miljarder svenska kronor, medan endast [1–4] miljarder svenska kronor fanns att tillgå som säkerhet. Den 22 oktober 2012 sänktes den nya revolverande kreditfaciliteten slutligen till 3,5 miljarder svenska kronor (omkring 400 miljoner euro).

(24)

Den nya revolverande kreditfaciliteten tillhandahölls av samma banker som tillhandahållit den gamla (förutom en (18)) tillsammans med staterna och KAW. 50 % av den nya revolverande kreditfaciliteten tillhandahölls av staterna i förhållande till deras ägarandelar i SAS, och återstående 50 % tillhandahölls av bankerna och KAW. Staterna och KAW deltog i den nya revolverande kreditfaciliteten på samma villkor (avgifter, räntor, villkorsklausuler) som bankerna.

(25)

De huvudsakliga kännetecknen för den nya revolverande kreditfaciliteten var följande:

Den var uppdelad i två delfaciliteter på 2 miljarder svenska kronor (facilitet A) respektive 1,5 miljarder svenska kronor (facilitet B) vari staterna deltog till 50 %. Prisvillkoren för båda faciliteterna innefattade en initial avgift, en åtagandeavgift, en utnyttjandeavgift, en marginal och en utträdesavgift.

SAS måste uppfylla vissa villkor för att kunna utnyttja den revolverande kreditfaciliteten, och dessa villkor var striktare för facilitet B än för facilitet A (19).

Säkerhetspaketet från den gamla revolverande kreditfaciliteten bibehölls i den nya, och dessutom beviljades kreditgivarna säkerhet över alla aktier i Widerøe och SAS-koncernens alla övriga obelastade fasta tillgångar per december 2012. Den nya revolverande kreditfaciliteten hade säkerheter med bästa förmånsrätt i form av ett antal av SAS tillgångar, bland annat 100 % av aktierna i SAS dotterbolag Widerøe och SAS Spare Engine, 18 flygplan och ett antal fastigheter. Dessa säkerheter värderades till ett bokfört värde på omkring 2,7 miljarder svenska kronor (dvs. omkring 75 % av den nya revolverande kreditfaciliteten) och delades proportionellt mellan facilitet A och facilitet B.

Facilitet B kunde inte utnyttjas förrän facilitet A utnyttjats helt. Efter den 1 januari 2014 hade SAS bara kunnat utnyttja den om försäljningen av tillgångarna och aktierna i Widerøe hade slutförts.

Förfallodagen för den nya revolverande kreditfaciliteten var den 31 mars 2015.

(26)

Villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten överenskoms den 25 oktober 2012. Emellertid krävdes bland annat godkännande från staternas parlament och underskrift av avtal med piloternas och kabinpersonalens fackförbund.

(27)

Staterna lämnade en rapport från CITI av den 7 november 2012 (nedan kallad CITI-rapporten) vars syfte var att bedöma huruvida en privat investerare i en situation som i möjligaste mån liknar staternas situation skulle ha deltagit i den nya revolverande kreditfaciliteten på motsvarande villkor. CITI-rapporten hade ett framgångsrikt genomförande av 4XNG-planen som grundscenario och kom fram till att staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten skulle generera en internränta på [90–140 %], en cash-on-cash-avkastning på ca [4–9 gånger] och en ökning av det egna kapitalet med nästan [700–1 200 %] (från november 2012 till mars 2015). I CITI-rapporten drogs slutsatsen att den avkastning staterna krävde därmed var minst lika hög som den som privata investerare skulle kräva i motsvarande läge. I CITI-rapporten gjordes dock ingen bedömning av hur sannolikt det var att SAS framgångsrikt skulle genomföra ”grundscenariot” i form av 4XNG-planen och inte heller någon bedömning av vilka konsekvenser avvikelser från det scenariot skulle få, t.ex. att SAS inte skulle lyckas omsätta tillgångar som inte tillhör kärnverksamheten i likvida medel.

(28)

SAS meddelade den 19 december 2012 att alla nödvändiga villkor för att den nya revolverande kreditfaciliteten skulle träda i kraft (se skäl 26) var uppfyllda, bland annat godkännande från staternas parlament. Från och med detta datum och till och med den 3 mars 2014 ersatte den nya revolverande kreditfaciliteten den gamla (20).

(29)

I en skrivelse av den 6 juni 2013 förklarade Norge att staterna och de kreditgivande bankerna, till följd av försäljningen av 80 % av aktierna i Widerøe (se skäl 20), hade kommit överens med SAS om att ändra villkoren i den nya revolverande kreditfaciliteten, men ändringsavtalet hade ännu inte formellt undertecknats. I de kommentarer som lämnades i samband med den formella granskningen informerade de norska myndigheterna myndigheten om att ändringen av den nya revolverande kreditfaciliteten undertecknats av alla parter och skulle träda i kraft när Widerøetransaktionen slutförts, dvs. den 30 september 2013. Det rörde sig bl.a. om följande ändringar:

Facilitet A skulle sänkas från 1,173 miljarder svenska kronor till 0,8 miljarder svenska kronor, och löptiden skulle förlängas med fem månader till den 1 juni 2014.

SAS skulle ställa [0,5–0,8] miljarder svenska kronor i kontanter som säkerhet för facilitet A. Återstående [0,1–0,4] miljarder svenska kronor skulle säkras genom de säkerheter som redan tagits upp i avtalet om den nya revolverande kreditfaciliteten.

0,2 miljarder svenska kronor skulle strykas ur facilitet A när marktjänstenheten delvis avyttrats. När den nya revolverande kreditfaciliteten upphävdes den 4 mars 2014 hade SAS skrivit under en avsiktsförklaring med en potentiell köpare (21).

Facilitet B skulle sänkas från 1,5 miljarder till 1,2 miljarder svenska kronor.

5.   SKÄL TILL ATT INLEDA DEN FORMELLA GRANSKNINGEN

(30)

I beslutet om att inleda förfarandet ställde sig myndigheten tvivlande till att staterna, KAW och bankerna deltog under jämförbara förhållanden och på lika villkor (pari passu) i den nya revolverande kreditfaciliteten, med tanke på följande:

Bankernas tidigare exponering för SAS genom sitt deltagande i den gamla revolverande kreditfaciliteten. Bankerna hade grovt räknat halverat sitt bidrag till den nya revolverande kreditfaciliteten och därmed minskat sin sammanlagda exponering för SAS med ca 50 % när det gäller revolverande kreditfaciliteter, medan staterna – som inte fått någon avkastning på nyemissionerna 2009 och 2010 mot bakgrund av SAS ihållande negativa resultat – däremot hade ökat sin exponering för SAS.

Det faktum att SAS hade utnyttjat den gamla revolverande kreditfaciliteten till fullo i januari 2012, vilket skulle ha kunnat påverka de kreditgivande bankernas beslut om deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten för att undvika ytterligare utnyttjande och se till deras bidrag till den revolverande kreditfaciliteten inte helt gick förlorade med tanke på flygbolagets svårigheter. Det var oklart för myndigheten huruvida bankernas beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten påverkades av staternas kontinuerliga ekonomiska stöd till SAS tidigare år. Myndigheten noterade också att de privata aktörerna var villiga att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten endast på villkor att staterna deltog.

Myndigheten ställde sig tvivlande till att KAW:s deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten kunde jämföras med en privat investerares deltagande, med tanke på KAW:s exponering för SAS inte bara genom sin ägarandel utan också via banken SEB.

(31)

Myndigheten ifrågasatte också att staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten kunde anses rationellt ur aktieägarsynvinkel och skulle uppfylla kriteriet om en privat investerare i en marknadsekonomi, vid sidan av resonemanget om lika villkor. Myndigheten undersökte i detta avseende om 4XNG-planen byggde på tillräckligt välgrundade antaganden för att få en privat investerare att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten, och om de känslighetsanalyser som genomförts inom ramen för planen var alltför optimistiska.

(32)

Myndigheten pekade exempelvis på de optimistiska siffrorna i planen avseende marknadstillväxt uttryckt som ASK och BNP, liksom inflationstakten på 0 % för perioden 2015–2017. Den tvivlade också på att ett framgångsrikt genomförande av samtliga initiativ för kostnadsminskning och avyttring av tillgångar kunde ha förutsetts när den nya revolverande kreditfaciliteten undertecknades.

(33)

När det gäller villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten och CITI:s bedömning av den förväntade avkastningen på staternas deltagande i den, betonade myndigheten att CITI-rapporten inte innehöll någon bedömning av 4XNG-planen eller någon känslighetsanalys av finansieringsmodellen utan utgick enbart från de uppgifter som lämnats till CITI. Myndigheten påpekade också att den nya revolverande kreditfacilitetens säkerhet inte värderades ur en privat investerares perspektiv i CITI-rapporten, och att rapporten inte tog hänsyn till hur möjliga alternativa scenarier med mindre gynnsamma antaganden (däribland konkurs) skulle påverka avkastningsanalysen. I detta hänseende noterade myndigheten att det i CITI-rapporten ansågs att sannolikheten för att SAS skulle gå i konkurs under de närmaste tre åren var noll, vilket framstod som en underskattning av risken.

(34)

Mot denna bakgrund kunde myndigheten inte utesluta att staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten skulle kunna ge SAS en fördel i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(35)

Slutligen ställde sig myndigheten tvivlande till att den nya revolverande kreditfaciliteten, om den innefattade statligt stöd i den mening som avses i EES-avtalet, skulle kunna betraktas som förenlig med EES-avtalet. Myndigheten undersökte i detta avseende om någon av de möjliga grunder för förenlighet som anges i EES-avtalet skulle vara tillämplig. Med hänsyn till åtgärdens art och SAS svårigheter, konstaterade myndigheten att de enda tillämpliga kriterierna verkade vara de som gäller stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet, på grundval av myndighetens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (22) (nedan kallade riktlinjerna). Myndigheten drog dock preliminärt slutsatsen att villkoren för stöd till undsättning och omstrukturering enligt riktlinjerna inte verkade vara uppfyllda.

6.   SYNPUNKTER PÅ BESLUTET OM ATT INLEDA FÖRFARANDET

6.1   Synpunkter från de norska myndigheterna

(36)

Norge vidhåller att deltagandet i den nya revolverande kreditfaciliteten skedde på marknadsvillkor eftersom man deltog i den under jämförbara förhållanden och på lika villkor som bankerna och KAW, vilket utesluter förekomst av statligt stöd.

(37)

Norge påpekar att SAS inte utnyttjade den gamla revolverande kreditfaciliteten någon gång under den period då den nya förhandlades fram. Man noterar ändringarna av den gamla revolverande kreditfaciliteten i mars 2012, som medförde ännu striktare villkor för utnyttjande av krediten, och menar att bankerna från slutet av juni 2012 därmed hade möjlighet att avvisa eventuella utnyttjandekrav från SAS. Det belopp som utnyttjats återbetalades helt av SAS i mars 2012, och därefter utnyttjade SAS inte den gamla revolverande kreditfaciliteten. Det var därför rimligt att betrakta bankerna som ”utomstående” investerare som deltog i den nya revolverande kreditfaciliteten på samma villkor som staterna, (23) utan någon betydande exponering utan säkerhet gentemot SAS. (24)

(38)

Vad beträffar KAW:s deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten tillsammans med bankerna, anser de norska myndigheterna att KAW hade begränsad ekonomisk exponering för SEB och att detta inte kunde ha påverkat KAW:s beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten.

(39)

Norge menar dessutom att 4XNG-planen var realistisk och skulle kunna genomföras framgångsrikt. Man vidhåller att alla aspekter och antaganden, även de som avsåg inkomstprognoser (”RASK”) (25), kostnadsminskningsåtgärder och planerade avyttringar, granskats noggrant för att uppfylla de ekonomiska målen i 4XNG-planen för 2014–2015. 4XNG-planen – tillsammans med alla antaganden som låg till grund för den – granskades dessutom noggrant av båda staternas externa finansiella rådgivare (Goldman Sachs) och bankerna […] och anpassades med hänsyn till deras kommentarer och rekommendationer. Man betonar också att förväntningarna om ett framgångsrikt genomförande av planen när beslutet om deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten fattades hade stöd i det faktum att ingåendet av nya fackföreningsavtal var en förutsättning för den nya revolverande kreditfaciliteten. Enligt Norge visade dessutom utvecklingen från december 2012 till dess att den nya revolverande kreditfaciliteten upphävdes den 4 mars 2014 att planen var på väg att ge de förväntade resultaten (26).

(40)

När det gäller villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten, hävdar Norge att de överensstämde med normala marknadsvillkor, eftersom de motsvarade villkoren i jämförbara uppgörelser och den nya revolverande kreditfaciliteten också hade högre initiala avgifter och striktare villkor för utnyttjande av krediten än de flesta uppgörelser som analyserats. Vad säkerhetspaketet beträffar, uppger Norge att de faktiska finansiella riskerna för de kreditgivande bankerna var försumbara eftersom säkerheterna hade ett uppskattat värde som klart översteg storleken på facilitet A. Det innebar att samtliga de kreditgivande bankernas fordringar vid ett likvideringsförfarande skulle tillgodoses genom säkerhetspaketet eller med hjälp av andra tillgångar i SAS som skulle kunna säljas, t.ex. […], dess ägarandelar i […] osv. Ovanstående stöds också av det faktum att en väsentlig del av åtagandena inom facilitet A upphävdes under första halvåret 2013. Enligt Norge visar detta att bankerna agerade affärsmässigt och försiktigt när de beslutade att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten tillsammans med staterna och KAW.

(41)

Norge uppger slutligen att deltagandet i den nya revolverande kreditfaciliteten har genererat en betydande avkastning för kreditgivarna utan att SAS behövt utnyttja faciliteten. Det bör stödja uppfattningen att staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten tillsammans med KAW och bankerna var helt och hållet förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

6.2   Synpunkter från SAS-koncernen

(42)

SAS-koncernen hävdar att staterna deltog i den nya revolverande kreditfaciliteten i egenskap av aktieägare, inte offentliga myndigheter. Ur det perspektivet var deltagande i ett sådant instrument att föredra framför ett tillskott av eget kapital, med tanke på de betydande intäkter som genererades för aktieägarna/kreditgivarna i form av avgifter, liksom den framtida ökningen av aktiernas värde.

(43)

Vad beträffar kriteriet om jämförbara förhållanden och liknande villkor, uppger SAS-koncernen att det var uppfyllt eftersom bankerna inte hade någon exponering för SAS och därför borde behandlas som ”utomstående” investerare. Staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten påverkade inte heller bankernas agerande, eftersom det var SAS – inte bankerna – som bad aktieägarna att ansluta sig till den nya revolverande kreditfaciliteten. SAS-koncernen vidhåller dessutom att bankerna beslutade att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten på lika villkor tillsammans med staterna och KAW baserat på det mycket positiva resultatet av risk- och inkomstanalysen.

(44)

SAS-koncernen stöder också Norges påstående om att de antaganden som låg till grund för 4XNG-planen var robusta med mycket realistiska prognoser för de tre huvudsakliga faktorerna, nämligen marknadstillväxt uttryckt i ASK, BNP-tillväxt för 2015–2017 och förväntad inflation på 0 %. Riskerna i samband med genomförandet av planen granskades dessutom noga av alla kreditgivande banker med särskilt fokus på RASK som en nyckelindikator för företagets lönsamhet.

(45)

Samtidigt hävdar SAS-koncernen att en tillräcklig bedömning gjorts av säkerhetspaketet och att risken minskat för att SAS inte skulle kunna genomföra 4XNG-planen. Detta stöds av det faktum att kostnadsminskningar var en förutsättning för att kreditgivarna skulle delta i den nya revolverande kreditfaciliteten och att ingåendet av nya kollektivavtal i november 2012 var avgörande för ett framgångsrikt genomförande av planen.

(46)

SAS-koncernen kritiserar vidare myndigheten för att man inte tagit hänsyn till konkursalternativet och det faktum att staterna skulle ha förlorat värdet av sitt sammanlagda aktieinnehav om den nya revolverande kreditfaciliteten inte gjorts tillgänglig. I det sammanhanget betonar SAS-koncernen att staterna deltog i den nya revolverande kreditfaciliteten i egenskap av huvudsakliga aktieägare i SAS med syftet att få skälig avkastning på sin investering.

(47)

Slutligen uppger SAS-koncernen att genomförandet av 4XNG-plan resulterat i ett rörelseresultat före skatt på 3 miljarder svenska kronor och därmed till ett positivt resultat för SAS för perioden november 2012 till juli 2013.

6.3   Synpunkter från FAM

(48)

Enligt FAM, det företag som ansvarar för förvaltningen av KAW:s tillgångar, fattades KAW:s beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten utan hänsyn till dess intressen i SEB och SEB:s exponering för SAS. FAM hävdar att KAW varken var majoritetsaktieägare i SEB eller kunde sägas kontrollera SEB.

(49)

FAM granskade 4XNG-planen, de finansiella riskerna i anslutning till den samt säkerhetspaketet och ansåg att det låg i KAW:s intresse att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten. I det sammanhanget jämförde FAM utsikterna att skydda KAW:s långsiktiga investering i SAS och den möjliga framtida avkastningen på den investeringen, liksom de höga avgifter som SAS skulle betala inom ramen för den nya revolverande kreditfaciliteten, med en likvidation av SAS, vilket inte sågs som ett ekonomiskt intressant alternativ.

(50)

FAM håller också med Norge och SAS-koncernen om att alla intressenter deltog i den nya revolverande kreditfaciliteten på lika villkor, utan någon form av subordination, oproportionerlig rätt till säkerhet eller i övrigt asymmetriska villkor. Beslutet att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten baserades på en ingående analys av de framtida lönsamhetsutsikterna för ett starkt och konkurrenskraftigt SAS.

(51)

FAM delar slutligen Norges uppfattning att de kreditgivande bankernas beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten baserades på affärsmässiga överväganden, eftersom deras befintliga exponering inom ramen för den gamla revolverande kreditfaciliteten bara var teoretisk. FAM hävdar att bankerna hade ännu mindre incitament att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten än staterna och KAW, eftersom de senare kunde räkna med en prisökning på aktierna. Man vidhåller därför att kriteriet om jämförbara förhållanden och liknande villkor måste anses vara uppfyllt.

II.   BEDÖMNING

1.   FÖREKOMSTEN AV STATLIGT STÖD

(52)

Artikel 61.1 i EES-avtalet har följande lydelse:

”Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemsstater, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.”

(53)

Begreppet statligt stöd är därmed tillämpligt på alla fördelar som tilldelas direkt eller indirekt och finansieras med statliga medel och ges av staten själv eller genom en mellanhand som tilldelats sådana befogenheter.

(54)

För att en åtgärd ska utgöra statligt stöd måste den härröra från statliga medel och kunna tillskrivas staten. I princip är statliga medel en medlemsstats och dess offentliga myndigheters medel samt statliga företags medel, i den mån de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt kan utöva kontroll över dessa företag.

(55)

Det kan inte bestridas att åtgärden i fråga inbegrep statliga medel, eftersom den finansierades med medel från staternas budgetar, och att den kunde tillskrivas staten. Framför allt kan det noteras att det norska Stortinget godkände statens deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten (skäl 28).

(56)

Åtgärden måste snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och riskera att påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna.

(57)

Av etablerad rättspraxis följer att om det ekonomiska stöd som beviljas av en medlemsstat stärker ett företags ställning jämfört med andra företag som konkurrerar om handeln inom unionen, kan handeln mellan medlemsstaterna och konkurrensen åtminstone potentiellt påverkas (27). I detta avseende anser myndigheten att en eventuell ekonomisk fördel som beviljats SAS med statliga medel uppfyller detta villkor. SAS konkurrerar med andra flygbolag i EU och EES, särskilt sedan den tredje etappen i avregleringen av lufttransporter (”tredje paketet”) trädde i kraft den 1 januari 1993 (28). När det gäller kortare resor inom EES, konkurrerar luftfarten dessutom med transport på väg och järnväg, och även vägtransportföretag och järnvägsföretag skulle därför kunna drabbas.

(58)

Det enda kriterium rörande begreppet statligt stöd som det råder osäkerhet kring är därmed huruvida åtgärden gav SAS en selektiv oberättigad ekonomisk fördel.

(59)

Mot bakgrund av att den nya revolverande kreditfaciliteten upphävdes från och med den 4 mars 2014 har myndigheten undersökt om den nya revolverande kreditfaciliteten gav SAS en selektiv oberättigad ekonomisk fördel från tidpunkten för inrättandet 2012 fram till upphävandet 2014.

2.   EKONOMISK FÖRDEL FÖR SAS

(60)

För att fastställa huruvida SAS beviljats statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet, kommer myndigheten att undersöka om flygbolaget fick en ekonomisk fördel som det inte skulle ha fått under normala marknadsförhållanden. För att granska denna fråga tillämpar myndigheten kriteriet om en privat investerare i en marknadsekonomi, enligt vilket inget statligt stöd förekommer om en privat investerare som är verksam på normala marknadsvillkor och som till sin storlek kan jämföras med de relevanta organen i den offentliga sektorn under liknande omständigheter kunde ha förmåtts att erbjuda mottagaren åtgärden i fråga.

(61)

Enligt kriteriet om en privat investerare i en marknadsekonomi måste myndigheten därför bedöma om en privat investerare skulle ha genomfört den transaktion som är föremål för granskning på samma villkor. Den privata investeraren antas vara en försiktig investerare som söker maximera sin vinst utan att ta alltför stora risker i förhållande till den förväntade avkastningen (29).

(62)

I princip innebär inte ett kapitaltillskott med offentliga medel statligt stöd om det sker samtidigt som en privat investerare gör ett betydande kapitaltillskott under jämförbara förhållanden och på lika villkor (pari passu) (30).

2.1   Staternas, KAW:s och bankernas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten under jämförbara förhållanden och på lika villkor

(63)

Myndigheten noterar att de kreditgivande banker som deltog i den nya revolverande kreditfaciliteten även deltog i den gamla revolverande kreditfaciliteten. I den nya revolverande kreditfaciliteten ökade staterna emellertid sin exponering för SAS, medan bankerna grovt räknat halverade sitt bidrag (från omkring 366 miljoner till omkring 200 miljoner euro) och därmed minskade sin totala befintliga exponering för SAS inom den revolverande kreditfaciliteten med omkring 50 %. Mot denna bakgrund ställde sig myndigheten i beslutet om att inleda förfarandet tvivlande till att kriteriet om jämförbara förhållanden och lika villkor kunde vara uppfyllt eftersom staterna och bankerna inte tycktes befinna sig i jämförbara situationer.

(64)

Norge och SAS-koncernen hävdade i samband med det formella granskningsförfarandet att de kreditgivande bankerna inte hade någon exponering inom den gamla revolverande kreditfaciliteten när de förhandlade om deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten. Bankerna borde därför ha betraktats som ”utomstående” investerare i en situation som är jämförbar med staternas och KAW:s.

(65)

Myndigheten noterar att SAS hade utnyttjat den gamla revolverande kreditfaciliteten helt och hållet i januari 2012 (skäl 18). Ändringarna av den gamla revolverande kreditfaciliteten i mars 2012 inkluderade förvisso bl.a. ett villkor om fullständig och omedelbar återbetalning av det utnyttjade beloppet. Beloppen återbetalades i sin helhet i mars 2012, och de ändringar av den gamla revolverande kreditfaciliteten som antogs samma månad gjorde det ytterst svårt för SAS att utnyttja faciliteten därefter (31). SAS måste också senast i juni 2012 lämna en rekapitaliseringsplan, som måste godkännas av styrelsen och de största aktieägarna, dvs. staterna och KAW. Planen avvisades först av bankerna. Det var inte förrän i november 2012 som staterna, efter noggrann granskning av den reviderade 4XNG-planen, beslutade att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten, och därefter anslöt sig även bankerna.

(66)

De norska myndigheterna och SAS-koncernen hävdade därför under den formella granskningen att SAS i praktiken förhindrades att begära att få utnyttja den gamla revolverande kreditfaciliteten. Bankerna, som var medvetna om situationen, måste besluta om de skulle fortsätta med den gamla revolverande kreditfaciliteten till dess att den löpte ut i juni 2013 eller delta i den nya revolverande kreditfaciliteten tillsammans med staterna och KAW på lika villkor, trots att staterna och KAW i egenskap av aktieägare hade större incitament att delta för att potentiellt få ett högre värde på aktierna efter genomförandet av 4XNG-planen.

(67)

Myndigheten anser det visserligen sannolikt att bankerna, åtminstone de som inte hade några andra bilaterala exponeringar utan säkerhet gentemot SAS, inte i någon väsentlig grad var exponerade för den gamla revolverande kreditfaciliteten vid tidpunkten för beslutet om deltagande i den nya, men anser också att det fortfarande fanns risk för att SAS kunde ha uppfyllt villkoren för utnyttjande innan den nya revolverande kreditfaciliteten hade inrättats. Det faktum att detta inte skedde och att den gamla revolverande kreditfaciliteten inte utnyttjades efter det att den återbetalats i sin helhet i mars 2012 saknar relevans i det avseendet. Bankerna tycks således ha haft en viss exponering för SAS inom den gamla revolverande kreditfaciliteten som staterna (och KAW) inte hade. Myndigheten kan därför inte godta de norska myndigheternas argument att bankerna deltog i den nya revolverande kreditfaciliteten som ”utomstående” investerare, trots deras exponering inom den gamla revolverande kreditfaciliteten.

(68)

Myndigheten kan inte heller hålla med Norge om att vissa av bankernas exponering i form av bilaterala faciliteter med koppling till den gamla revolverande kreditfaciliteten (32) inte var förenad med någon finansiell risk för bankerna under den period då den nya revolverande kreditfaciliteten förhandlades fram, med hänvisning till att dessa faciliteter inte kunde utnyttjas om inte den gamla revolverande kreditfaciliteten hade utnyttjats till fullo. Såsom nämns ovan fanns det en risk, även om den onekligen var liten, för att villkoren för utnyttjande kunde ha uppfyllts trots att sannolikheten för att SAS skulle utnyttja den gamla revolverande kreditfaciliteten var mycket låg efter ändringarna i mars 2012 och de strikta villkor som infördes.

(69)

Vidare tycks en del banker ha haft andra exponeringar gentemot SAS. Exempelvis hade […], vid sidan av deltagandet i den gamla revolverande kreditfaciliteten, (per den 30 september 2012) en (outnyttjad) bilateral exponering utan säkerhet på [200–600] miljoner euro, liksom en kreditkortsexponering utan säkerhet på [500–900] miljoner euro. Man kunde därför ha ansvarat för att täcka eventuella kostnader för att ersätta kunder om SAS hade ställt in motsvarande flygningar. Denna kreditkortsexponering utan säkerhet motsvarade bara [0–2 %] av […] totala kreditportfölj på omkring [1 000–3 000] miljarder svenska kronor, men den utgjorde ändå en finansiell risk och det kan därför inte godtas att […] var i en jämförbar situation i förhållande till staterna när beslutet om att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten fattades.

(70)

Vidare hade tre andra banker exponeringar i form av utestående faciliteter för finansiering av flygplan (t.ex. […]). Staterna hävdar visserligen att finansieringen säkrades med hjälp av flygplanen och inte utgjorde en finansiell risk för bankerna eftersom de enkelt kunde säljas på marknaden, men några belägg för detta har inte lagts fram. Det är fortfarande oklart om man verkligen skulle ha fått tillbaka hela beloppet vid en nödförsäljning av flygplanen.

(71)

I beslutet om att inleda förfarandet undrade myndigheten också om bankernas agerande verkligen kunde ha påverkats av staternas uppträdande, med tanke på staternas kontinuerliga ekonomiska stöd till flygbolaget tidigare år (t.ex. 2009 och 2010 års nyemissioner med företrädesrätt). Bankerna var dessutom villiga att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten endast på villkoret att staterna deltog i den, såsom förklaras i skälen 21 och 22.

(72)

Myndigheten anser i princip att villkoret om jämförbara förhållanden och lika villkor inte är tillämpligt i fall där staternas engagemang utgör ett strikt krav för att de privata aktörerna ska delta i transaktionen.

(73)

Under den formella granskningen hävdade Norge och SAS-koncernen att bankerna inte under något skede av förhandlingarna om den nya revolverande kreditfaciliteten känt sig ”smittade” av staternas tidigare agerande och deras fortsatta vilja att stödja SAS, trots att staternas inkomstprognoser i samband med nyemissionerna 2009 och 2010 inte nåddes.

(74)

Myndigheten kan inte utesluta möjligheten att privata aktörer inte skulle ha varit villiga att investera i ett företag med en sådan historia och opålitliga prognoser, om inte staterna hade deltagit. Samtidigt kan myndigheten inte heller utesluta att staterna, som inte velat tillhandahålla nytt eget kapital eller ansluta sig till en underordnad revolverande kreditfacilitet, inte längre var villiga att tillföra ytterligare medel till SAS. Trots dessa överväganden är myndigheten inte övertygad om att staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten skedde under jämförbara förhållanden och på lika villkor som för de kreditgivande bankerna, eftersom staternas deltagande resulterade i att bankerna minskade sin totala exponering för SAS inom den revolverande kreditfaciliteten med omkring 50 %, samtidigt som staterna ökade sin exponering för SAS.

(75)

När det gäller frågan om huruvida KAW:s agerande kunde betraktas som en referenspunkt för att avgöra hur en privat investerare skulle agera, visade den formella granskningen att KAW:s exponering för SAS genom dess ägarandel i SEB var mindre än vad som angetts i beslutet om att inleda förfarandet. Eftersom KAW bara är minoritetsägare i SEB och SEB:s exponering för SAS var begränsad skulle det kunna hävdas att KAW:s deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten motiverades av lönsamhetsutsikter för investeringen.

(76)

I detta avseende har den formella granskningen inte gjort det möjligt för myndigheten att med säkerhet slå fast att transaktionen i fråga skedde under jämförbara förhållanden och på lika villkor.

(77)

Oberoende av bedömningen avseende jämförbara förhållanden och lika villkor, har myndigheten också undersökt huruvida staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten kunde betraktas som rationell ur ett aktieägarperspektiv och skulle uppfylla kriteriet om en privat investerare i en marknadsekonomi, vid sidan av resonemanget om jämförbara förhållanden och lika villkor.

2.2   Bedömning av staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten med hjälp av kriteriet om en privat investerare i en marknadsekonomi

(78)

Den fråga som måste undersökas är huruvida en privat investerare i samma situation som staterna, dvs. som befintlig aktieägare i SAS och ställd inför samma omständigheter som staterna 2012, skulle ha deltagit i den nya revolverande kreditfaciliteten på liknande villkor och förutsättningar (33).

(79)

De oberoende analyser som gjordes av externa finansiella rådgivare (Goldman Sachs International och CITI som rådgivare till staterna och […] som rådgivare till kreditgivarna) innan den nya revolverande kreditfaciliteten inrättades är upplysande i detta avseende. Norge uppgav i sina synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet att staterna beslutat att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten först efter det att de externa rådgivarna noggrant granskat 4XNG-planen och efter en justering av villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten.

(80)

I beslutet om att inleda förfarandet gav myndigheten uttryck för vissa reservationer gällande omfattningen hos rapporten från CITI, men Norge har klargjort att dess beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten grundades på samtliga analyser som tagits fram av de finansiella rådgivarna och att CITI-rapporten därför inte borde bedömas separat.

(81)

De finansiella rådgivarna hade bl.a. fått i uppgift att lägga fram en kritisk analys av 4XNG-planen och den nya revolverande kreditfaciliteten samt av känslighet och sårbarhet i det avseendet. Denna analys gjordes i flera rapporter med hänvisning till SAS historiska resultat och andra riktmärken för branschen. Rådgivarna utfärdade en rad rekommendationer avseende strategier för att minska riskerna för både 4XNG-planen och den nya revolverande kreditfaciliteten. I enlighet med dessa rekommendationer begärde staterna ett antal justeringar av 4XNG-planen (för att påskynda kostnadsminskningsåtgärderna och ge utrymme åt nya initiativ), liksom justeringar av villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten för att minska sannolikheten för utnyttjande.

(82)

Vid analysen av 4XNG-planen identifierade och uppmärksammade de externa rådgivarna särskilt de viktigaste potentiella riskområdena, däribland kostnadsminskningsmål, avyttringar och RASK-press. Riskbedömningen resulterade bl.a. i följande överväganden:

Kostnadsminskningsmål

Till följd av de externa rådgivarnas rekommendationer ändrades och stärktes 4XNG-planen så att den även innefattade kostnadsminskningsinitiativ på omkring [1–4] miljarder svenska kronor årligen (en ökning från det ursprungliga målet på [1–4] miljarder svenska kronor årligen). Risken för att kostnadsminskningsmålen inte skulle kunna nås framhölls som ett problem. En viktig åtgärd för att minska riskerna i anslutning till 4XNG-planen inför slutförandet av den nya revolverande kreditfaciliteten var därför att ingå nya fackföreningsavtal om sänkt ersättning och minskade förmåner för anställda, samt förändringar i pensionsplanen i november 2012. Detta medförde direkta kostnadsminskningar på knappt […] svenska kronor, som på staternas begäran måste genomföras framgångsrikt innan den nya revolverande kreditfaciliteten kunde träda i kraft.

Avyttring

Sedan de inledande antagandena om avyttring av tillgångar ifrågasatts av den externa finansiella rådgivaren, och även till följd av nya uppgifter som framkom under processen, avvek den slutliga förteckningen över planerade avyttringar i 4XNG-planen från den förteckning som först lagts fram av SAS (34). Staternas finansiella rådgivare slog slutligen fast att avyttringarna (med ett uppskattat avyttrat värde på omkring 3,0 miljarder svenska kronor) i den slutliga 4XNG-planen var genomförbara inom den planerade tidsramen. Den nya revolverande kreditfaciliteten innehöll dessutom bestämmelser om tidpunkten för försäljningen av Widerøe och om att behållningen från avyttringen endast fick användas för återbetalning av den nya revolverande kreditfaciliteten.

RASK-press

De bakomliggande antagandena om avkastning och RASK-press granskades och bedömdes som rimliga mot bakgrund av relevanta uppgifter om historiska tendenser, prognoser från tredje part och kända förändringar i konkurrensmiljön vid den aktuella tidpunkten. Antagandena ansågs därför inte utgöra någon väsentlig nedåtgående risk för genomförandet av 4XNG-planen.

(83)

Vad beträffar det tvivel som myndigheten gav uttryck för i beslutet om att inleda förfarandet när det gäller den optimistiska karaktären hos specifika faktorer i 4XNG-planen (t.ex. marknadstillväxt uttryckt i ASK, BNP-prognoser och 0 % inflation för perioden 2015–2017), visar de uppgifter som lämnats av Norge och SAS-koncernen under den formella granskningen att det i dessa uppskattningar togs särskild hänsyn till de huvudsakliga marknader där SAS är verksamt. Här ingick företagets mer uttalade exponering för norra än för södra Europa liksom dess exponering för den amerikanska och den asiatiska marknaden. De uppgifter som lämnats tyder vidare på att den beräknade årliga kostnadsinflationen på 0 % för perioden 2015–2017 är nettoeffekten av en bakomliggande årlig inflation på 2 % (i överensstämmelse med EU:s beräknade inflationsnivå) och antagandet att detta skulle kunna neutraliseras genom nya kostnadsminskningsåtgärder.

(84)

När det gäller avsaknaden av känslighetstest av CITI-rapportens analys av internräntan (se skäl 33) samt myndighetens inledande farhågor i fråga om de potentiella konsekvenserna av mindre optimistiska scenarier, har Norge i sina synpunkter lämnat ytterligare upplysningar till myndigheten om omfattningen av den känslighetsanalys som gjorts. I detta avseende redovisade Goldman Sachs en rad känslighetstester i samband med utvecklingen av 4XNG-planen under perioden juni till september 2012. En reviderad analys i september 2012 visade att SAS likvida medel inte skulle ta slut ens i de pessimistiska scenarier som presenterades – SAS likviditet skulle alltså i samtliga analyserade fall ligga över den lägsta nivån i den revolverande kreditfacilitetens korridor. För att behålla marknadens förtroende ansågs det dock nödvändigt med en likviditetssäkerhet, och den revolverande kreditfaciliteten förblev det mest realistiska alternativet för den reservlikviditeten.

(85)

Myndigheten noterar således de finansiella granskningar som gjorts av 4XNG-planen (inklusive omfattande analys och testning av olika varianter av planen). Myndigheten noterar också kraven från staternas sida på minskade genomföranderisker och en konsoliderad omstruktureringsplan innan de ville ansluta sig till den nya revolverande kreditfaciliteten. Sådana åtgärder förefaller överensstämma med de åtgärder som skulle ha vidtagits av en försiktig privat investerare. Trots detta måste det fortfarande undersökas huruvida villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten överensstämde med vad en privat investerare i samma situation som staterna, dvs. som befintlig aktieägare i företaget, skulle ha godtagit.

(86)

Norge och SAS-koncernen har förklarat att något som kännetecknar flygbolagssektorn är behovet av att upprätthålla en hög ekonomisk beredskap för att behålla kundernas och intressenternas förtroende för företagets förmåga att fortsätta med verksamheten. Med tanke på SAS ekonomiska svårigheter 2012 och likviditetssituationen vid den aktuella tidpunkten var en sannolik motivering för staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten, i egenskap av aktieägare i SAS, att undvika större förluster eller konkurs om ett stort antal aktieägare skulle sälja sina innehav i företaget.

(87)

I detta avseende tycks staterna framför allt ha förlitat sig på rekommendationer från de oberoende finansiella rådgivarna när villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten fastställdes. Villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten tycks som helhet ha syftat till att minska de viktigaste kommersiella risker som identifierats. Såsom nämns i skäl 82 var exempelvis ett framgångsrikt genomförande av nya kollektivavtal med flygbesättningarna en förutsättning för genomförandet av den nya revolverande kreditfaciliteten. Villkoren för utnyttjande av facilitet B tycktes dessutom göra det mycket osannolikt att den skulle ha kunnat utnyttjas före mars 2015 (35). De ekonomiska villkor som var knutna till den nya revolverande kreditfaciliteten var också strukturerade på så sätt att SAS, om man inte lyckades nå upp till de huvudsakliga finansiella prognoserna i 4XNG-planen, inte skulle få tillgång till den revolverande kreditfaciliteten eller tvingas återbetala det eventuella belopp som vid den aktuella tidpunkten hade utnyttjats inom den revolverande kreditfaciliteten (36).

(88)

Vid sidan av ovanstående iakttagelser har myndigheten fått ytterligare upplysningar om lämpligheten hos den bakomliggande säkerheten för den nya revolverande kreditfaciliteten. I en rapport från maj 2012 gjorde […] en oberoende värdering av Widerøe och vissa materiella tillgångar (bl.a. reservmotorer, relevanta flygplan, ett antal mindre fastigheter och viss utrustning) som senare användes som säkerhet för den nya revolverande kreditfaciliteten. Fokus låg visserligen på Widerøe, som den viktigaste tillgången i säkerhetspaketet, och bedömningen av övriga tillgångar baserades på mer begränsade uppgifter, men den övergripande värderingen visade ändå att tillgångarnas totala värde uppgick till omkring [1–4]–[3–6] miljarder svenska kronor. Det totala uppskattade värdet av de tillgångar som utgjorde säkerhet översteg därmed storleken på facilitet A. Enligt Norge var detta en tillräcklig garanti för kreditgivarna inom den nya revolverande kreditfaciliteten, eftersom sannolikheten för att SAS någonsin skulle utnyttja facilitet B, såsom konstateras ovan, betraktades som försumbar.

(89)

De faktiska finansiella riskerna med den nya revolverande kreditfaciliteten minskades ytterligare genom bestämmelser om obligatorisk förskottsbetalning och/eller upphävande av åtagandena inom ramen för den nya revolverande kreditfaciliteten om SAS avyttrade vissa tillgångar eller valde andra finansieringsalternativ. Tack vare dessa bestämmelser om förskottsbetalning och upphävande minskade den potentiella förlusten över tiden. Som en följd av försäljningen av Widerøe, och i enlighet med ett avtal som trädde i kraft efter den försäljningen i september 2013 (se skäl 29), minskades den nya revolverande kreditfaciliteten från 3,5 miljarder till 2 miljarder svenska kronor.

(90)

Det förefaller därför som om en omfattande och sammanhängande uppsättning åtgärder vidtogs, vilka specifikt syftade till att säkra SAS fortsatta livskraft under perioden 2012–2015 och begränsa de främsta finansiella riskerna i anslutning till den nya revolverande kreditfaciliteten.

(91)

Myndigheten erkänner vidare behovet av att undersöka om en jämförbar privat investerare, ställd inför samma marknadsomständigheter som staterna (dvs. som befintlig aktieägare i SAS), kunde ha förmåtts att erbjuda mottagaren åtgärden i fråga. I detta sammanhang är det också lämpligt att titta på möjliga kontrafaktiska situationer som skulle ha uppstått om den aktuella åtgärden inte hade genomförts.

(92)

I detta avseende hävdar Norge och SAS-koncernen i sina synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet att konkurs hade varit sannolikt om den nya revolverande kreditfaciliteten inte hade ställts till förfogande 2012. Detta skulle enligt Norge ha motsvarat en sammanlagd förlust på 1 044,6 miljoner svenska kronor för staterna, dvs. värdet av deras sammanlagda aktieinnehav. Ett annat övervägande gällde också utsikterna att tvingas avstå från eventuella framtida kapitalvinster om 4XNG-planen kunde genomföras framgångsrikt. Som en jämförelse uppskattar Norge i sina synpunkter att den möjliga totala förlusten till följd av staternas sammanlagda aktieinnehav och deras bidrag till den revolverande kreditfaciliteten, om SAS inte skulle fullgöra sina skyldigheter i anslutning till den nya revolverande kreditfaciliteten, i det mest extrema scenariet skulle ha hamnat på omkring [1 000–3 000] miljoner svenska kronor (37).

(93)

Om SAS skulle gå i konkurs, framstår följaktligen den eventuella ytterligare förlusten till följd av staternas deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten (omkring 447,5 miljoner svenska kronor baserat på Norges belysande exempel) som relativt begränsad jämfört med den förlust som under alla omständigheter skulle uppstå med anledning av staternas aktieinnehav. En jämförelse mellan denna relativt begränsade förvärring av staternas negativa scenario (konkurs) och den potentiella positiva effekten för staterna av ett framgångsrikt genomförande av 4XNG-planen tycks ge ytterligare stöd för staternas beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten. I det mest optimistiska ”grundscenariet” uppskattades i CITI-rapporten de potentiella kapitalvinsterna för staterna till totalt [7 000–12 000] miljoner svenska kronor. I beslutet om att inleda förfarandet gav myndigheten visserligen uttryck för vissa reservationer gällande den optimistiska karaktären hos sådana tillväxtprognoser, men myndigheten tillstår att, även med mer försiktiga scenarier, skulle de potentiella kapitalvinsterna i det positiva scenariot ändå avsevärt kunna överstiga de potentiella förlusterna i det negativa scenariet.

(94)

Myndigheten noterar således risk-/avkastningsbedömningen enligt ovan liksom den omfattande granskningen och testningen av 4XNG-planen, de ytterligare kontrollerna av den bakomliggande säkerheten (38), bestämmelserna om upphävande förskottsbetalning som minskade den potentiella förlusten över tiden (39) och de övriga åtgärder för riskminskning som ingick i villkoren för den nya revolverande kreditfaciliteten (40). Med beaktande av ovanstående framstår staternas beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten som förenligt med agerandet hos en privat aktör, vars åtgärder syftar till att erhålla en normal marknadsmässig avkastning med hänsyn till företagets specifika situation vid den aktuella tidpunkten.

(95)

Myndigheten drar därför slutsatsen att staterna, i sin egenskap av befintliga aktieägare i SAS, vägleddes av rimliga och realistiska lönsamhetsutsikter när de beslutade att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten tillsammans med KAW och de kreditgivande bankerna under perioden december 2012 till mars 2014. Detta deltagande medförde således inte någon fördel för SAS i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

3.   SLUTSATS OM FÖREKOMSTEN AV STATLIGT STÖD

(96)

Mot bakgrund av ovanstående slår myndigheten fast att Norges deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Finansieringen av SAS genom den nya revolverande kreditfacilitet som Norge genomförde i december 2012 utgör inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge.

Artikel 3

Endast den engelska versionen av detta beslut är giltig.

Utfärdat i Bryssel den 9 juli 2014.

På Eftas övervakningsmyndighets vägnar

Oda Helen SLETNES

Ordförande

Helga JÓNSDÓTTIR

Ledamot av kollegiet


(1)  EUT C 290, 5.10.2013, s. 9 (rättelse).

(2)  FAM är det företag som ansvarar för förvaltningen av tillgångarna i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

(3)  ASK (Available Seat Kilometre) är ett mått på ett flygbolags kapacitet att transportera passagerare. Det motsvarar antalet tillgängliga platser multiplicerat med antalet flygkilometer.

(4)  Källa: http://www.airlineleader.com/regional-focus/nordic-region-heats-up-as-all-major-players-overhaul-their-strategies

(5)  Se fotnot 11 och skäl 29 gällande försäljningen av 80 % av aktierna i Widerøe.

(6)  Källa: http://www.sasgroup.net/SASGroup/default.asp

(7)  Den senaste tidens utveckling när det gäller S&P:s kreditbetyg för SAS behandlas i fotnot 24.

(8)  Källa: SAS årsredovisningar för perioden 2008–2012 (http://www.sasgroup.net/SASGroup/default.asp).

(9)  Nyemissionerna med företrädesrätt 2009 och 2010 behandlades i kommissionens beslut SA.29785 (http://ec.europa.eu/competition/state_aid/cases/249053/249053_1461974_61_2.pdf), där kommissionen kom fram till att de inte innebar statligt stöd.

(10)  Se i detta avseende uttalandet från SAS vd, citerat av Reuters den 12 november 2012: ”’Detta är verkligen vår ’sista utväg” om det ska finnas något SAS i framtiden’, sade SAS vd efter att ha presenterat en ny räddningsplan för flygbolaget […] som inte har gått med vinst ett helt år sedan 2007” (http://www.reuters.com/article/2012/11/12/uk-sas-idUSLNE8AB01O20121112). Se även artikeln med rubriken ”SAS tops European airline critical list” i Financial Times av den 13 november 2012 (http://www.ft.com/intl/cms/s/0/fa1cbd88-2d87-11e2-9988-00144feabdc0.html#axzz2TSY5JHUh).

(11)  Se t.ex. Reuters den 18 november 2012 (http://www.reuters.com/article/2012/11/19/sas-idUSL5E8MI6IY20121119) och Financial Times av den 19 november 2012 (http://www.ft.com/intl/cms/s/0/43e37eba-322f-11e2-b891-00144feabdc0.html#axzz2TSY5JHUh).

(12)  Enligt upplysningar från de norska myndigheterna undantogs försäljningen av […] från den slutliga förteckningen över planerade avyttringar, mot bakgrund av den stora osäkerheten i fråga om tidpunkten för försäljningen och de inkomster den skulle ge.

(13)  Den 20 maj 2013 meddelade SAS att man hade skrivit under ett avtal om att sälja 80 % av sina aktier i Widerøe till en investerargrupp. SAS kommer att behålla en andel på 20 % i Widerøe med option att överföra full äganderätt 2016 (http://mb.cision.com/Main/290/9410155/119539.pdf).

(14)  SAS har sålt 10 % av sina aktier i sitt marktjänstbolag till Swissport. Förvärvet trädde i kraft den 1 november 2013. Förhandlingarna har nu skjutits upp till dess att Swissport har slutfört förvärvet och integrationen av Servisair.

(15)  Detta har slutförts, med en likviditetseffekt på omkring 1,7 miljarder svenska kronor.

(16)  Dessa åtgärder har i stort sett genomförts och kommer att ge besparingar på omkring 1 miljard svenska kronor.

(17)  […].

(18)  […], en av kreditgivarna inom den gamla revolverande kreditfaciliteten, angav att man inte var beredd att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten. Därför höjde […] och […] sitt deltagande i den nya revolverande kreditfaciliteten i motsvarande grad.

(19)  Se fotnot 33.

(20)  http://www.reuters.com/finance/stocks/SAS.ST/key-developments/article/2662973

(21)  Åtagandet inom facilitet A sänktes från 0,8 miljarder till 0,6 miljarder svenska kronor den 31 oktober 2013 som en följd av att SAS sålde en andel i SAS Ground Handling till Swissport.

(22)  EUT L 97, 15.4.2005, s. 41, och EES-supplement nr 18, 14.4.2005, s. 1.

(23)  Alternativet skulle vara att helt enkelt låta den gamla revolverande kreditfaciliteten löpa ut den 20 juni 2013 och samtidigt förhindra allt utnyttjande under den perioden så länge SAS inte kunde uppfylla villkoren för utnyttjande.

(24)  De norska myndigheterna lämnade uppgifter om några av bankernas övriga exponering för SAS i form av bilaterala faciliteter, diverse risksäkringsarrangemang, kreditkort, faciliteter för finansiering av flygplan, löpande krediter och fastighetstransaktioner. De norska myndigheterna hävdar att bankerna inte, eventuellt med undantag för […] exponering i anslutning till kreditkortsbetalningar, hade någon betydande exponering utan säkerhet gentemot SAS. De olika typer av exponering som nämndes var antingen av begränsad storlek eller omfattades av säkerhet och framstod följaktligen som obetydliga i förhållande till bankernas beslut att delta i den nya revolverande kreditfaciliteten.

(25)  Revenue per Available Seat Kilometre (RASK) är ett vanligt inkomstmått för flygbolag.

(26)  Norge och SAS betonade också i detta avseende att S&P den 5 augusti 2013 höjt sitt kreditbetyg för SAS från CCC+ till B– med stabila utsikter.

(27)  Se mål 730/79, Philip Morris Holland BV mot kommissionen, REG 1980, s. 2671, punkt 11; mål T-288/97, Regione Friuli Venezia Giulia mot kommissionen, REG 2001, s. II-1169, punkt 41; mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH (Altmark), REG 2003, s. I-7747, punkt 75.

(28)  ”Tredje paketet” innefattade tre lagstiftningsåtgärder: i) rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag (EGT L 240, 24.8.1992, s. 1); ii) rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (EGT L 240, 24.8.1992, s. 8); iii) rådets förordning (EEG) nr 2409/92 av den 23 juli 1992 om biljettpriser och tariffer för lufttrafik (EGT L 240, 24.8.1992, s. 15). Dessa förordningar ingick i EES-avtalet till dess att de upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning), som införlivats i bilaga XIII till EES-avtalet.

(29)  De förenade målen T-228/99 och T-233/99, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot kommissionen, REG 2003, s. II-435, punkt 255.

(30)  Mål T-296/97, Alitalia, REG 2000, s. II-3871, punkt 81.

(31)  […].

(32)  Vid sidan av den gamla revolverande kreditfaciliteten hade tre banker den 30 september 2012 exponeringar i form av bilaterala faciliteter med koppling till den gamla revolverande kreditfaciliteten, som inte kunde utnyttjas om inte den gamla revolverande kreditfaciliteten utnyttjats till fullo. Beloppen för de individuella bilaterala faciliteterna var [400–800] miljoner euro för […], [200–400] miljoner euro för […] och [400–800] miljoner euro för […].

(33)  Mål C-305/89, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I-1603, punkt 20.

(34)  […] ströks exempelvis från den slutliga förteckningen över planerade avyttringar […].

(35)  Ett av villkoren för utnyttjande av facilitet B var exempelvis att SAS skulle ha en EBITDAR-marginal på minst [5–9] miljarder svenska kronor på löpande tolvmånadersbasis. Eftersom detta översteg den förväntade EBITDAR-marginalen för varje år under perioden 2012–2015, ansågs det osannolikt att SAS skulle ha möjlighet att utnyttja facilitet B under den tid som den nya revolverande kreditfaciliteten var i kraft.

(36)  De ekonomiska villkoren avsåg […]. De två sistnämnda ekonomiska villkoren justerades på kvartalsbasis på grundval av den ekonomiska modell som låg till grund för 4XNG-planen, vilket innebar att SAS måste nå upp till sina egna ekonomiska mål.

(37)  I belysande syfte beräknar Norge staternas sammanlagda förlust i anslutning till den nya revolverande kreditfaciliteten vid fullt utnyttjande av facilitet A (varav staterna stod för [700–1 200] miljoner svenska kronor) och om det antas att säkerheten bara täckte 50 % av åtagandet för facilitet A och att staterna redan mottagit den första delbetalningen av åtagandeavgiften. Detta skulle ha resulterat i en beräknad förlust på [400–800] miljoner svenska kronor för den nya revolverande kreditfaciliteten, tillsammans med en beräknad förlust för det sammanlagda aktieinnehavet på [700–1 200] miljoner svenska kronor, dvs. totalt [1 100–2 000] miljoner svenska kronor.

(38)  Se skäl 88.

(39)  Se skälen 82 och 89.

(40)  Se skälen 82 och 87.


12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/63


BESLUT AV EFTASTATERNAS STÄNDIGA KOMMITTÉ

nr 2/2015/SC

av den 24 september 2015

om inrättande av en tillfällig kommitté för den finansiella mekanismen för EES 2014–2021 [2015/2024]

EFTASTATERNAS STÄNDIGA KOMMITTÉ HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, nedan kallat EES-avtalet,

med beaktande av det avtal som ska ingås om inrättandet av en ny finansiell mekanism för EES för perioden 2014–2021,

med beaktande av avtalet mellan Konungariket Norge och Europeiska unionen om en norsk finansiell mekanism för perioden 2014–2021,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Härmed inrättas en tillfällig kommitté för den finansiella mekanismen för EES 2014–2021 (nedan kallad tillfälliga kommittén), som ska inleda sitt arbete snarast möjligt.

2.   Den tillfälliga kommittén ska bistå Eftastaterna med förberedelserna inför genomförandet av den finansiella mekanismen för EES för perioden 2014–2021.

3.   Den tillfälliga kommittén ska rapportera till den ständiga kommittén.

4.   Den tillfälliga kommittén får biträdas av EES- och Eftastaternas delegationer vid Europeiska unionen.

5.   Den dag som avtalet om inrättandet av den finansiella mekanismen för EES 2014–2021 träder i kraft eller den dag som den provisoriskt börjar tillämpas ska den tillfälliga kommittén ersättas av en kommitté för den finansiella mekanismen för EES 2014–2021.

6.   Den tillfälliga kommittén ska diskutera och bedöma möjlig samordning mellan den finansiella mekanismen för EES och den norska finansiella mekanismen.

7.   Den tillfälliga kommittén ska i samförstånd utse en ordförande, vars utnämning ska bekräftas av den ständiga kommittén.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft omedelbart.

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 24 september 2015.

På ständiga kommitténs vägnar

Ingrid SCHULERUD

Tjänstgörande ordförande

Kristinn F. ÁRNASON

Generalsekreterare


Rättelser

12.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/64


Rättelse till kommissionens förordning (EU) 2015/327 av den 2 mars 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 vad gäller krav för utsläppande på marknaden och användningsvillkor för tillsatser som innehåller preparat

( Europeiska unionens officiella tidning L 58 av den 3 mars 2015 )

På sidan 46, titeln, ska det

i stället för:

”Kommissionens förordning (EU) 2015/327 av den 2 mars 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 vad gäller krav för utsläppande på marknaden och användningsvillkor för tillsatser som innehåller preparat”

vara:

”Kommissionens förordning (EU) 2015/327 av den 2 mars 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 vad gäller krav för utsläppande på marknaden och användningsvillkor för tillsatser som består av preparat”

På sidan 46, skäl 1 tredje meningen, ska det

i stället för:

”Den specifika sammansättningen av godkända tillsatser som innehåller preparat kan därför variera beroende på varför dessa preparat används.”

vara:

”Den specifika sammansättningen av godkända tillsatser som består av preparat kan därför variera beroende på varför dessa preparat används.”

På sidan 46, skäl 2, ska det

i stället för:

”Med tanke på att tekniska framsteg bidrar till utvecklingen av nya preparat bör man noga överväga de speciella egenskaperna hos tillsatser som innehåller preparat och vara öppnare och tydligare när de släpps ut på marknaden, utan att för den skull påverka de immateriella rättigheterna beträffande sammansättningen av förblandningar som innehåller sådana tillsatser.”

vara:

”Med tanke på att tekniska framsteg bidrar till utvecklingen av nya preparat bör man noga överväga de speciella egenskaperna hos tillsatser som består av preparat och vara öppnare och tydligare när de släpps ut på marknaden, utan att för den skull påverka de immateriella rättigheterna beträffande sammansättningen av förblandningar som innehåller sådana tillsatser.”

På sidan 47, skäl 8, ska det

i stället för:

”Bilaga III till förordning (EG) nr 1831/2003 om särskilda märkningskrav för vissa fodertillsatser och för förblandningar och bilaga IV till samma förordning om allmänna användningsvillkor bör därför ändras med hänsyn till tekniska framsteg och vetenskaplig utveckling vad gäller tillsatser som innehåller preparat.”

vara:

”Bilaga III till förordning (EG) nr 1831/2003 om särskilda märkningskrav för vissa fodertillsatser och för förblandningar och bilaga IV till samma förordning om allmänna användningsvillkor bör därför ändras med hänsyn till tekniska framsteg och vetenskaplig utveckling vad gäller tillsatser som består av preparat.”

På sidan 47, skäl 9, ska det

i stället för:

”Det behövs en övergångsperiod för att förhindra störningar i utsläppandet på marknaden och i användningen av befintliga tillsatser som innehåller preparat och av foder som innehåller dem, så att de kan användas tills lagren är tömda.”

vara:

”Det behövs en övergångsperiod för att förhindra störningar i utsläppandet på marknaden och i användningen av befintliga tillsatser som består av preparat och av foder som innehåller dem, så att de kan användas tills lagren är tömda.”

På sidan 47, artikel 2, ska det

i stället för:

”Tillsatser som innehåller preparat och förblandningar som innehåller sådana tillsatser, vilka har tillverkats och märkts före den 23 mars 2017 i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003 i dess lydelse före den 23 mars 2015 får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren har tömts.”

vara:

”Tillsatser som består av preparat och förblandningar som innehåller sådana tillsatser, vilka har tillverkats och märkts före den 23 mars 2017 i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003 i dess lydelse före den 23 mars 2015 får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren har tömts.”

På sidan 48, bilagan punkt 1 (punkt 2 i ersatt bilaga III till förordning (EG) nr 1831/2003), ska det

i stället för:

”2.   

YTTERLIGARE MÄRKNINGSKRAV OCH INFORMATIONSKRAV FÖR VISSA TILLSATSER SOM INNEHÅLLER PREPARAT OCH FÖR FÖRBLANDNINGAR SOM INNEHÅLER SÅDANA PREPARAT”

vara:

”2.   

YTTERLIGARE MÄRKNINGSKRAV OCH INFORMATIONSKRAV FÖR VISSA TILLSATSER SOM BESTÅR AV PREPARAT OCH FÖR FÖRBLANDNINGAR SOM INNEHÅLLER SÅDANA PREPARAT”

På sidan 48, bilagan punkt 1 (punkt 2 a inledningsfrasen i ersatt bilaga III till förordning (EG) nr 1831/2003), ska det

i stället för:

”a)

Tillsatser som tillhör de kategorier som avses i artikel 6.1 a, b och c och innehåller preparat:”

vara:

”a)

Tillsatser som tillhör de kategorier som avses i artikel 6.1 a, b och c och består av preparat:”

På sidan 49, bilagan punkt 1 (punkt 2 b inledningsfrasen i ersatt bilaga III till förordning (EG) nr 1831/2003), ska det

i stället för:

”b)

Förblandningar som innehåller tillsatser som tillhör de kategorier som avses i artikel 6.1 a, b och c och innehåller preparat:”

vara:

”b)

Förblandningar som innehåller tillsatser som tillhör de kategorier som avses i artikel 6.1 a, b och c och består av preparat:”

På sidan 49, bilagan punkt 2 (tillagd punkt 5 första stycket i bilaga IV till förordning (EG) nr 1831/2003), ska det

i stället för:

”’5.

Tekniska tillsatser eller andra ämnen eller produkter som ingår i tillsatser som innehåller preparat får endast ändra de fysikalisk-kemiska egenskaperna hos den aktiva substansen i preparatet och ska användas i enlighet med villkoren för godkännande om det finns sådana bestämmelser.”

vara:

”’5.

Tekniska tillsatser eller andra ämnen eller produkter som ingår i tillsatser som består av preparat får endast ändra de fysikalisk-kemiska egenskaperna hos den aktiva substansen i preparatet och ska användas i enlighet med villkoren för godkännande om det finns sådana bestämmelser.”