1.

2.

2.1

2.2

2.3

2.4

3.

3.1

3.1.1

3.1.2

3.2

3.3

3.3.1

3.3.2

3.4

3.5

3.5.1

3.5.2

3.6

3.6.1

3.6.2

3.6.3

3.6.4

3.7

4.

5.

6.

6.1

6.2

6.3

6.4

6.5

6.6

6.7

7.

7.1

7.2

7.2.1

7.2.2

7.2.3

8.

9.

10.

(1)

I dessa riktlinjer fastställer Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad myndigheten) på vilka villkor statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter kan anses vara förenligt med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet) på grundval av artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(2)

Myndigheten antog de ursprungliga riktlinjerna för stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (2) 1994. En ändrad version av riktlinjerna antogs 1999 (3). År 2004 antog myndigheten nya riktlinjer (4), vars giltighet först förlängdes till den 30 november 2012 (5) och därefter till dess att de ersatts av nya regler (6).

(3)

I sitt meddelande av den 8 maj 2012 om modernisering av det statliga stödet i EU (7) tillkännagav Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) tre mål för en modernisering av kontrollen av statligt stöd:

(4)

I meddelandet efterlystes framför allt ett gemensamt tillvägagångssätt för översynen av de olika riktlinjerna och rambestämmelserna grundat på en stärkt inre marknad för att öka effektiviteten i de offentliga utgifterna genom att se till att statligt stöd bättre främjar mål av gemensamt intresse, noggrannare kontrollera stödets stimulanseffekt, begränsa stödet till ett minimum och undvika en negativ effekt på konkurrens och handel. Myndigheten ansluter sig också till detta synsätt.

(5)

Myndigheten har sett över riktlinjerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter mot bakgrund av sina erfarenheter av att tillämpa de befintliga reglerna och i linje med den gemensamma metod som det hänvisas till ovan. I översynen tas även hänsyn till Europa 2020-strategin som kommissionen antagit (8) och det faktum att de negativa effekterna av statligt stöd kan inkräkta på behovet av att främja produktiviteten och tillväxten, bevara lika möjligheter för företag och bekämpa nationell protektionism.

(6)

Undsättnings- och omstruktureringsstöd hör till de mest snedvridande typerna av statligt stöd. Det är klart fastställt att framgångsrika sektorer av ekonomin uppvisar produktivitetstillväxt inte därför att alla företag med närvaro på marknaden gör produktivitetsvinster, utan snarare därför att de effektivare och tekniskt mer avancerade företagen växer på bekostnad av de som är mindre effektiva eller har föråldrade produkter. Om mindre effektiva företag lämnar marknaden, kan effektivare konkurrenter växa och tillgångar återförs till marknaden där de kan användas för mer produktiva ändamål. Genom att störa denna process kan undsättnings- och omstruktureringsstöd hålla tillbaka den ekonomiska tillväxten betydligt inom de berörda sektorerna.

(7)

När delar av ett konkursmässigt företag i allt väsentligt fortfarande är lönsamma, kan det hända att företaget kan genomföra en omstrukturering som leder till att det upphör med vissa olönsamma verksamheter och gör det möjligt att rekonstruera den återstående verksamheten på en grund som ger rimliga utsikter till långsiktig lönsamhet. En sådan omstrukturering bör i regel kunna genomföras utan statligt stöd genom avtal med borgenärer eller genom insolvens- eller omorganisationsförfaranden. Modern insolvenslagstiftning bör hjälpa sunda företag att överleva, bevara arbetstillfällen och göra det möjligt för leverantörer att behålla sina kunder samt ge ägare möjlighet att behålla värdet i livskraftiga företag (9). Insolvensförfaranden kan också återföra ett livskraftigt företag till marknaden genom att en tredje part förvärvar företaget med fortsatt drift eller förvärvar dess olika produktionstillgångar.

(8)

Detta innebär att företag bör vara berättigade till statligt stöd endast om de har uttömt alla möjligheter på marknaden och när stödet är nödvändigt för att uppnå ett väl avgränsat mål av gemensamt intresse. Företag bör endast ha rätt att ta emot stöd enligt dessa riktlinjer en enda gång under tio år (principen om att ett stöd får beviljas endast en gång).

(9)

En annan källa till oro är det problem med överdrivet risktagande som statligt stöd ger upphov till. Företag som räknar med att få undsättning när de råkar i svårigheter börja kanske tillämpa alltför riskabla och ohållbara affärsstrategier. Dessutom skulle utsikterna till undsättnings- och omstruktureringsstöd för ett givet företag på ett konstgjort sätt minska dess kapitalkostnader, vilket skulle ge det en oskälig konkurrensfördel på marknaden.

(10)

Statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter kan också undergräva den inre marknaden genom att en otillbörligt stor del av bördan av en strukturanpassning och de därmed sammanhängande sociala och ekonomiska problemen förs över på andra avtalsparter. Detta är mindre önskvärt i sig och kan utlösa en slösaktig ’stödkapplöpning’ mellan olika avtalsparter. Sådant stöd kan också leda till att det skapas hinder för inträde på marknaden och att incitamenten till gränsöverskridande verksamhet undergrävs, i strid med målen för den inre marknaden.

(11)

Det är därför viktigt att säkerställa att stöd tillåts endast under förhållanden som lindrar dess potentiellt skadliga effekter och främjar effektivitet i de offentliga utgifterna. När det gäller omstruktureringsstöd har kraven på återgång till lönsamhet, eget bidrag och åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen visat sig värdefulla när det gäller att lindra de potentiellt skadliga effekterna av ett sådant stöd. Kraven fortsätter att gälla inom ramen för dessa riktlinjer, vid behov anpassade med hänsyn till myndighetens erfarenheter i aktuella ärenden. Begreppet ansvarsfördelning har införts, bland annat för att bättre kunna ta itu med problemet med överdrivet risktagande. När det gäller undsättningsstöd och tillfälligt omstruktureringsstöd, lindras potentiellt skadliga effekter genom begränsningar som avser stödets varaktighet och utformning.

(12)

Om stöd beviljas i form av likviditetsstöd som är begränsat både vad avser stödbelopp och varaktighet, minskar farhågorna för stödets potentiellt skadliga effekter betydligt, vilket betyder att det kan godkännas på mindre stränga villkor. Även om ett sådant stöd i princip skulle kunna användas för att stödja en hel omstruktureringsprocess, innebär begränsningen av undsättningsstödet till sex månader att detta sällan inträffar, utan undsättningsstödet följs i stället oftast av ett omstruktureringsstöd.

(13)

För att främja användningen av mindre snedvridande stödformer införs i dessa riktlinjer ett nytt koncept, nämligen ’tillfälligt omstruktureringsstöd’. I likhet med undsättningsstödet får tillfälligt omstruktureringsstöd endast ges i form av likviditetsstöd som är begränsat både när det gäller stödbelopp och varaktighet. För att det ska bli möjligt att stödja en hel omstruktureringsprocess förlängs emellertid det tillfälliga omstruktureringsstödets maximala varaktighet till 18 månader. Tillfälligt omstruktureringsstöd får endast beviljas små och medelstora företag (10) och mindre statsägda företag (11), eftersom de ställs inför större utmaningar än stora företag när det gäller tillgång till likviditet.

(14)

Om stöd till leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i svårigheter omfattas av dessa riktlinjer, bör bedömningen göras i enlighet med standardprinciperna i riktlinjerna. Den konkreta tillämpningen av dessa principer bör dock vid behov anpassas med hänsyn till den särskilda karaktären hos tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och i synnerhet behovet av att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av tjänsterna i enlighet med artikel 59.2 i EES-fördraget.

(15)

Under rådande förhållanden med betydande europeisk och global överkapacitet är statligt stöd till undsättning och omstrukturering av stålföretag i svårigheter emellertid inte berättigat. Stålsektorn bör därför undantas från tillämpningsområdet för dessa riktlinjer.

(16)

I rådets beslut 2010/787/EU (12) anges i frågan om Europeiska unionen på vilka villkor driftsstöd, socialt stöd och miljöstöd får beviljas fram till 2027 för icke-konkurrenskraftig produktion inom kolsektorn (13). De nuvarande reglerna följer tidigare sektorsspecifika regler som tillämpades 2002–2010 (14) samt 1993–2002 (15), vilket underlättade omstruktureringen av icke-konkurrenskraftiga företag verksamma inom kolsektorn. Med tanke på detta och med hänsyn till det ihållande behovet av stöd för strukturell anpassning av kolproduktionen i unionen, är de nuvarande reglerna strängare än de gamla och kräver definitivt upphörande av produktion och försäljning av understödd kolproduktion och definitiv nedläggning av icke-konkurrenskraftiga produktionsenheter senast den 31 december 2018. Genom att tillämpa dessa regler har flera medlemsstater antagit och håller på att genomföra planer som leder till den definitiva nedläggningen av kolgruvor i svårigheter som drivs av företag inom denna sektor (16). Myndigheten noterar att beslut 2010/787/EU inte gäller EES/Efta-staterna. Myndigheten beslutade att utesluta kolsektorn från tillämpningsområdet för dessa riktlinjer, med tanke på dess särskilda egenskaper.

(17)

Myndighetens erfarenheter av undsättning och omstrukturering av finansinstitut under den finansiella och ekonomiska krisen har visat att särskilda regler som gäller för den finansiella sektorn kan vara en fördel med hänsyn till finansinstitutens och finansmarknadernas särdrag. Företag som omfattas av särskilda regler för den finansiella sektorn är därför undantagna från tillämpningsområdet för dessa riktlinjer.

(18)

Myndigheten kommer att tillämpa dessa riktlinjer på stöd till alla företag i svårigheter, utom de som är verksamma inom kolsektorn (17) eller stålsektorn (18) och de som omfattas av särskilda regler för finansinstitut (19), utan att detta påverkar eventuella specifika regler som avser företag i svårigheter inom en viss sektor (20).

(19)

En avtalspart som planerar att bevilja stöd enligt dessa riktlinjer till ett företag måste på objektiva grunder visa att det berörda företaget är i svårigheter i den mening som avses i detta avsnitt, om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för undsättningsstöd och tillfälligt omstruktureringsstöd i punkt 29.

(20)

I dessa riktlinjer anses ett företag vara i svårigheter om det, utan statligt ingripande, är nästan säkert att det ser sig tvingat att lägga ner sin verksamhet på kort eller medellång sikt. Därför anses ett företag vara i svårigheter om minst en av följande omständigheter är för handen:

(21)

Ett nybildat företag är inte berättigat till stöd enligt dessa riktlinjer även om dess ursprungliga finansiella ställning är svag. Detta är fallet exempelvis när ett nytt företag uppstår efter likvideringen av ett tidigare företag eller helt enkelt tar över det tidigare företagets tillgångar. Ett företag betraktas i princip som nybildat under de första tre åren efter det att verksamheten inletts inom det berörda området. Först efter denna period blir företaget stödberättigat enligt dessa riktlinjer, dock på följande villkor:

(22)

Ett företag som ingår i eller håller på att tas över av en koncern är i regel inte berättigat till stöd enligt dessa riktlinjer, utom om det kan visas att det endast är det berörda företaget som är i svårigheter och att svårigheterna inte är en följd av en godtycklig kostnadsfördelning inom koncernen och att företagets svårigheter är så allvarliga att de inte kan åtgärdas inom koncernen. Om ett företag i svårigheter bildar ett dotterbolag, kommer dotterbolaget och det företag i svårigheter som kontrollerar det att betraktas som en koncern och kan därför få stöd på de villkor som anges i denna punkt.

(23)

Eftersom dess fortlevnad är i fara kan ett företag i svårigheter inte anses vara ett lämpligt medel för att främja andra allmänpolitiska mål förrän dess lönsamhet har säkerställts. Myndigheten anser därför att stöd till företag i svårigheter endast kan bidra till utvecklingen av näringsverksamheter utan att påverka handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset om de villkor som läggs fast i dessa riktlinjer uppfylls, även om ett sådant stöd beviljas i enlighet med en stödordning som redan har godkänts.

(24)

Därför förbjuder flera förordningar och meddelanden på området statligt stöd, liksom på andra områden, stöd till företag i svårigheter. Vid tillämpningen av sådana förordningar och meddelanden, och om inte annat anges i dem, gäller följande:

(25)

Dessa riktlinjer tar upp tre typer av stöd: undsättningsstöd, omstruktureringsstöd och tillfälligt omstruktureringsstöd.

(26)

Undsättningsstöd är till sin natur avsett för akuta situationer under en övergångsperiod. Det främsta syftet med det stödet är att göra det möjligt att hålla ett ekonomiskt försvagat företag flytande under den korta tid som krävs för att utarbeta en omstrukturerings- eller likvidationsplan. Den allmänna principen är att undsättningsstöd ska möjliggöra tillfällig hjälp till ett företag som ställts inför en allvarlig försämring av sin finansiella situation, som innebär en akut likviditetskris eller teknisk insolvens. Ett sådant tillfälligt stöd bör ge tid till att analysera de omständigheter som föranlett svårigheterna och att utarbeta en lämplig plan för att avhjälpa dessa svårigheter.

(27)

Ett omstruktureringsstöd innebär ofta ett mer permanent stöd och måste återställa stödmottagarens långsiktiga lönsamhet på grundval av en realistisk, enhetlig och långtgående omstruktureringsplan, men samtidigt möjliggöra ett tillräckligt eget bidrag och en lämplig ansvarsfördelning och begränsa den potentiella snedvridningen av konkurrensen.

(28)

Ett tillfälligt omstruktureringsstöd är ett likviditetsstöd som är utformat för att underlätta omstruktureringen av ett företag genom att skapa de nödvändiga förutsättningarna för stödmottagaren att utforma och genomföra lämpliga åtgärder för att återställa företagets långsiktiga lönsamhet. Tillfälligt omstruktureringsstöd får endast ges till små och medelstora företag och till mindre statsägda företag.

(29)

Genom undantag från punkt 19 kan undsättningsstöd samt, när det gäller små och medelstora företag och mindre statsägda företag, tillfälligt omstruktureringsstöd även beviljas företag som inte är i svårigheter i den mening som avses i punkt 20, men som står inför akuta likviditetsbehov på grund av exceptionella och oförutsedda omständigheter.

(30)

En omstrukturering innebär vanligtvis en nedskärning eller nedläggning av de berörda verksamheterna. Sådana nedskärningar är ofta nödvändiga av rationaliserings- och effektivitetsskäl, utöver sådana kapacitetsnedskärningar som kan krävas som ett villkor för att stödet ska beviljas. Oavsett vilka de bakomliggande orsakerna är, leder sådana åtgärder i regel till nedskärningar av stödmottagarens personalstyrka.

(31)

Avtalsparternas arbetsrätt omfattar ibland allmänna socialförsäkringssystem enligt vilka vissa förmåner betalas direkt till den friställda personalen. Sådana program betraktas inte som sådant statligt stöd som faller inom ramen för artikel 61.1 i EES-avtalet.

(32)

Förutom sådana socialförsäkringsförmåner för de anställda medger de allmänna systemen för social trygghet ofta att staten täcker de ersättningar som ett företag åtagit sig att betala till friställda arbetstagare och som går utöver dess lagstadgade eller avtalsrättsliga skyldigheter. När sådana system tillämpas generellt och utan branschvisa begränsningar på samtliga arbetstagare som uppfyller på förhand fastställda villkor och ersättningen beviljas automatiskt, anses detta inte utgöra statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet för företag under omstrukturering Däremot kan sådana system utgöra stöd om de är selektiva och används för att underlätta omstrukturering inom vissa branscher (25).

(33)

De skyldigheter som ett företag självt har enligt arbetsrätt eller kollektivavtal med fackföreningarna att ge friställd personal vissa förmåner, såsom avgångsvederlag eller åtgärder för att förbättra deras anställbarhet, är en del av de normala kostnader som ett företag ska finansiera med egna medel. Eftersom detta är fallet, måste varje statligt bidrag till dessa kostnader räknas som stöd. Detta gäller oavsett om betalningarna görs direkt till företaget eller betalas ut till de anställda genom något statligt organ.

(34)

Myndigheten har i princip inga invändningar mot ett sådant stöd när det beviljas företag i svårigheter, eftersom det ger ekonomiska fördelar bortom företagets egna intressen, vilket förenklar strukturomvandlingen och minskar de sociala problemen.

(35)

Förutom att det är ett direkt ekonomiskt stöd, beviljas ett sådant stöd vanligtvis enligt en särskild ordning för omstrukturering för utbildning, rådgivning och praktisk hjälp att finna alternativ anställning, omlokalisering, yrkesutbildning och hjälp till anställda som vill starta egna företag. Eftersom sådana åtgärder, som ökar anställbarheten för friställda arbetstagare, främjar målet att lindra de sociala problemen, ser myndigheten konsekvent positivt på ett sådant stöd när det beviljas företag i svårigheter.

(36)

De omständigheter under vilka statligt stöd kan godkännas såsom förenligt med EES-avtalets funktion anges i artikel 61.2 och 61.3 i EES-avtalet. Enligt artikel 61.3 c har myndigheten befogenhet att tillåta ’stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter […] när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset’. Detta kan särskilt vara fallet om stödet är nödvändigt för att rätta till skillnader som beror på marknadsmisslyckanden eller för att säkerställa ekonomisk och social sammanhållning.

(37)

Stödåtgärder till förmån för stora företag ska anmälas individuellt till myndigheten. På vissa villkor kan myndigheten godkänna stödordningar för mindre stödbelopp till små och medelstora företag och mindre statsägda företag: dessa villkor anges i kapitel 6 (26).

(38)

Vid bedömningen av om ett anmält stöd kan förklaras vara förenligt med EES-avtalets funktion undersöker myndigheten om vart och ett av följande kriterier är uppfyllt:

(39)

Om något av kriterierna ovan inte är uppfyllt, kommer stödet inte att anses vara förenligt med EES-avtalets funktion.

(40)

Resultatet totalt sett för vissa kategorier av stödordningar kan dessutom bli föremål för ett krav på efterhandsutvärdering enligt punkterna 118–120 i dessa riktlinjer.

(41)

Om en stödåtgärd eller de villkor som är förbundna med den (bl.a. finansieringsmetoden när denna utgör en integrerad del av stödåtgärden) medför en icke särskiljbar överträdelse av EES-lagstiftningen, kan stödet inte förklaras förenligt med EES-avtalets funktion (27).

(42)

I detta kapitel anger myndigheten de villkor enligt vilka den kommer att bedöma vart och ett av de kriterier som avses i punkt 38.

(43)

Med tanke på hur viktigt marknadsutträde är för processen med produktivitetstillväxt är inte enbart det faktum att ett företag hindras från att träda ut från marknaden en tillräcklig motivering för stöd. Det bör läggas fram tydliga bevis för att stödet främjar ett mål av gemensamt intresse genom att det syftar till att hindra sociala problem eller åtgärda marknadsmisslyckanden (avsnitt 3.1.1) genom att återställa företagets långsiktiga lönsamhet (avsnitt 3.1.2).

(44)

Avtalsparterna måste visa att stödmottagarens misslyckande skulle medföra allvarliga sociala problem eller ett allvarligt marknadsmisslyckande, särskilt genom att visa

(45)

Omstruktureringsstöd enligt dessa riktlinjer kan inte begränsas till ett finansiellt stöd i syfte att kompensera för tidigare förluster utan att orsakerna till dessa förluster utreds. När det gäller omstruktureringsstöd kommer myndigheten därför att kräva att den berörda avtalsparten lämnar in en realistisk, sammanhållen och omfattande omstruktureringsplan för att återställa stödmottagarens långsiktiga lönsamhet (28). Vanligtvis omfattar den ett eller flera av följande inslag: omorganisation och rationalisering av stödmottagarens verksamhet i syfte att göra den effektivare, vilket i allmänhet innebär att företaget avyttrar förlustbringande verksamheter, omstrukturerar de verksamheter vars konkurrenskraft kan återställas samt, i vissa fall, diversifierar och satsar på nya lönsamma verksamheter. Omstrukturering omfattar normalt sett också finansiell omstrukturering i form av kapitaltillskott från nya eller befintliga aktieägare och att befintliga kreditgivare skriver ned skulderna.

(46)

Beviljandet av stödet måste därför förenas med villkoret att det sker ett genomförande av den omstruktureringsplan som myndigheten ska ha godkänt för varje stöd för särskilda ändamål.

(47)

Omstruktureringsplanen måste återställa stödmottagarens långsiktiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om framtida verksamhetsvillkor, som bör utesluta allt eventuellt ytterligare statligt stöd som inte omfattas av omstruktureringsplanen. Omstruktureringsperioden bör vara så kort som möjligt. Omstruktureringsplanen ska tillsammans med alla närmare upplysningar lämnas in till myndigheten och måste framför allt innehålla den information som anges i detta avsnitt (3.1.2).

(48)

Omstruktureringsplanen ska omfatta en kartläggning av orsakerna till företagets svårigheter och stödmottagarens egna brister samt en sammanfattning av hur de föreslagna omstruktureringsåtgärderna kommer att lösa stödmottagarens underliggande problem.

(49)

Omstruktureringsplanen ska innehålla information om stödmottagarens affärsmodell, som visar hur planen kommer att främja stödmottagarens långsiktiga lönsamhet. Den bör särskilt inbegripa information om stödmottagarens organisatoriska struktur, finansiering, företagsstyrning och övriga relevanta aspekter. Omstruktureringsplanen bör innehålla en bedömning av huruvida stödmottagarens svårigheter skulle ha kunnat undvikas genom ändamålsenliga och snabba åtgärder från ledningens sida och, när så är fallet, visa att ledningen vidtagit lämpliga ändringar. Om stödmottagarens svårigheter beror på brister i affärsmodellen och företagsstyrningen, kommer det att krävas att lämpliga ändringar görs.

(50)

Det förväntade resultatet av den planerade omstruktureringen bör redovisas både utifrån ett basscenario och ett pessimistiskt scenario (eller värstafallscenario). I detta syfte bör omstruktureringsplanen bland annat beakta den rådande situationen och framtidsutsikterna rörande utbud och efterfrågan på den berörda produktmarknaden och de viktigaste kostnadsdrivande faktorerna i den berörda branschen, utifrån ett basscenario och ett negativt scenario, samt stödmottagarens särskilda starka och svaga sidor. Antagandena ska jämföras med lämpliga sektorsövergripande riktmärken och bör, när så är lämpligt, anpassas till lands- och sektorsspecifika särdrag. Stödmottagaren bör tillhandahålla en marknadsundersökning och en känslighetsanalys som anger de drivande parametrarna för stödmottagarens resultat och de största riskfaktorerna på vägen framåt.

(51)

Stödmottagaren ska i första hand återställa sin lönsamhet genom interna åtgärder, som särskilt innebär att man drar sig ur verksamheter som skulle fortsätta att vara strukturellt förlustbringande på medellång sikt. Återställandet av lönsamheten får inte vara beroende av optimistiska antaganden om externa faktorer, såsom variationer i priser, efterfrågan eller tillgång på knappa resurser, och får inte heller kopplas till att det stödmottagande företaget överträffar marknaden och dess konkurrenter eller inleder ny verksamhet eller utvidgar sin verksamhet in på områden där det saknar erfarenhet och inte har tidigare resultat att uppvisa (om detta inte är vederbörligen motiverat och nödvändigt av diversifierings- och lönsamhetsskäl).

(52)

Långsiktig lönsamhet uppnås när ett företag kan uppvisa en skälig kapitalavkastning efter att ha täckt alla sina kostnader inklusive avskrivnings- och finansieringskostnader. Det omstrukturerade företaget bör vara i stånd att konkurrera på marknaden av egen kraft.

(53)

Avtalsparter som planerar att bevilja omstruktureringsstöd ska presentera en jämförelse med ett trovärdigt alternativt scenario som inte omfattar statligt stöd, som visar hur det eller de berörda målen i avsnitt 3.1.1 inte skulle uppnås, eller skulle uppnås i lägre grad, i det alternativa scenariot. Sådana scenarier kan exempelvis omfatta skuldsanering, avyttring av tillgångar, anskaffande av privat kapital, försäljning till en konkurrent eller styckning, i varje enskilt fall antingen genom ett insolvensförfarande eller en företagsrekonstruktion eller på något annat sätt.

(54)

Avtalsparterna bör se till att stöd beviljas i den form som gör det möjligt att nå målet på det minst snedvridande sättet. När det gäller företag i svårigheter kan detta uppnås genom att man ser till att stödet ges i en lämplig form som kan lösa stödmottagarens problem och att det kompenseras tillräckligt. I detta avsnitt anges de krav som ska uppfyllas för att visa att en stödåtgärd är lämplig.

(55)

För att ett undsättningsstöd ska godkännas av myndigheten måste det uppfylla följande villkor:

(56)

Nivån på den ersättning som en stödmottagare måste betala för undsättningsstöd bör stå i proportion till dennes underliggande kreditvärdighet och diskontera de tillfälliga effekterna av såväl likviditetsproblem som statligt stöd, och bör ge stödmottagaren incitament att betala tillbaka stödet så snart som möjligt. Myndigheten kommer därför att kräva att ersättningen fastställs på en nivå som inte är lägre än den referensränta som fastställs i riktlinjerna för referensräntan (29) för svaga företag som erbjuder normala kollateraliseringsnivåer (för närvarande den ettåriga IBOR-räntan plus 400 räntepunkter) (30) och som ska höjas med minst 50 räntepunkter för undsättningsstöd för vilket godkännandet förlängs i enlighet med punkt 55 d ii.

(57)

Om det finns bevis för att den räntesats som anges i punkt 56 inte utgör ett lämpligt riktmärke, till exempel om den skiljer sig betydligt från marknadens prissättning av liknande instrument som nyligen utfärdats av stödmottagaren, får myndigheten anpassa den erforderliga ersättningsnivån i enlighet med detta.

(58)

Det står avtalsparterna fritt att välja i vilken form omstruktureringsstöd beviljas. De bör dock se till att det instrument som väljs är lämpligt med hänsyn till det problem som ska lösas. Avtalsparterna bör särskilt bedöma huruvida stödmottagarnas problem är likviditets- eller solvensrelaterade och välja lämpliga instrument för att hantera de problem som konstaterats. Till exempel vid solvensproblem kan det vara lämpligt att öka tillgångarna genom rekapitalisering, medan det i en situation där problemen främst är likviditetsrelaterade kan vara tillräckligt med ett stöd i form av lån eller lånegarantier.

(59)

De avtalsparter som avser att bevilja omstruktureringsstöd måste visa att stödmottagaren, om inget stöd hade beviljats, skulle ha omstrukturerats, sålts eller avvecklats på ett sätt som inte skulle ha uppnått det mål av gemensamt intresse som anges i avsnitt 3.1.1. Detta påvisande kan ingå i den analys som presenteras i enlighet med punkt 53.

(60)

Undsättningsstöd måste begränsas till det belopp som behövs för att stödmottagaren ska kunna fortsätta med sin verksamhet i sex månader. Vid fastställandet av detta belopp kommer resultatet av formeln i bilaga I att beaktas. Allt stöd som överstiger resultatet av denna beräkning kommer att godkännas endast om det vederbörligen motiveras genom tillhandahållandet av en likviditetsplan som anger stödmottagarens likviditetsbehov under de närmaste sex månaderna.

(61)

Stödbeloppet och stödnivån ska begränsas till det som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering, med hänsyn till de finansiella resurser som stödmottagaren, aktieägarna eller den koncern som stödmottagaren tillhör har. Framför allt måste en tillräcklig nivå av det egna bidraget till kostnaderna för omstruktureringen och ansvarsfördelningen garanteras, på det sätt som anges mer i detalj i detta avsnitt (3.5.2). Vid sådana bedömningar kommer allt undsättningsstöd som tidigare beviljats att beaktas.

(62)

Det krävs att det stödmottagande företaget, dess aktieägare eller kreditgivare eller den koncern som företaget tillhör lämnar ett betydande bidrag (31) till omstruktureringskostnaderna av sina egna medel, eller att nya investerare lämnar ett betydande bidrag. Detta egna bidrag bör i regel vara jämförbart med det beviljade stödet när det gäller konsekvenserna för stödmottagarens solvens eller likviditetssituation. Om det stöd som ska beviljas stärker stödmottagarens position när det gäller eget kapital, bör till exempel det egna bidraget på motsvarande sätt omfatta åtgärder som främjar det egna kapitalet, såsom anskaffning av nytt eget kapital från stora aktieägare, nedskrivning av befintliga skuld- och kapitalpapper eller omvandling av befintliga skulder till eget kapital, eller anskaffning av nytt externt eget kapital på marknadsvillkor. Myndigheten kommer att beakta i vilken utsträckning det egna bidraget har en jämförbar effekt på det beviljade stödet vid bedömningen av den nödvändiga omfattningen av åtgärderna för att begränsa snedvridningen av konkurrensen i enlighet med punkt 90.

(63)

Bidragen ska vara reella, dvs. faktiska, exklusive framtida förväntade vinster, såsom kassaflöden, och de ska vara så stora som möjligt. Bidrag från staten eller ett offentligt företag kan endast beaktas om de är fria från stöd. Detta kan vara fallet, särskilt om bidraget ges av en enhet som är fristående i förhållande till den stödbeviljande myndigheten (exempelvis en statsägd bank eller ett offentligt holdingbolag) och som fattar investeringsbeslutet utifrån sina egna kommersiella intressen (32).

(64)

Det egna bidraget anses i regel vara tillräckligt om det uppgår till minst 50 % av omstruktureringskostnaderna. I undantagsfall och under särskilt svåra omständigheter, som ska påvisas av avtalsparten, kan myndigheten godkänna ett bidrag som inte uppgår till 50 % av omstruktureringskostnaderna, under förutsättning att bidragsbeloppet är fortsatt betydande.

(65)

Om statligt stöd ges i en form som förbättrar stödmottagarens position när det gäller eget kapital, till exempel när staten beviljar bidrag, skjuter till kapital eller skriver av skulder, kan detta få till effekt att aktieägarna och innehavarna av efterställda fordringar skyddas från konsekvenserna av sitt val att investera i det stödmottagande företaget. Detta kan skapa ett överdrivet risktagande och undergräva marknadsdisciplinen. Därför bör stöd för att täcka förluster endast beviljas på villkor som innebär en lämplig ansvarsfördelning mellan befintliga investerare.

(66)

En lämplig ansvarsfördelning innebär vanligtvis att befintliga aktieägare och, vid behov, innehavare av efterställda fordringar måste bära sina förluster fullt ut. Innehavare av efterställda fordringar bör bidra till att absorbera förluster antingen genom en konvertering till egna medel eller en nedskrivning av kapitalbeloppet för de relevanta instrumenten. Därför bör statliga ingripanden endast göras efter det att förlusterna har redovisats fullt ut och hänförts till befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar (33). Under alla omständigheter bör man förhindra utbetalningar från stödmottagaren till innehavare av eget kapital eller efterställda fordringar under omstruktureringsperioden i den mån det är möjligt enligt lag, såvida inte detta på ett oproportionerligt sätt skulle påverka dem som skjutit till nytt kapital.

(67)

En lämplig ansvarsfördelning innebär också att allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens position när det gäller eget kapital bör beviljas på villkor som ger staten en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren, mot bakgrund av den mängd statligt kapital som skjutits till i jämförelse med det återstående egna kapitalet i företaget när förlusterna har redovisats.

(68)

Myndigheten får tillåta undantag från ett fullständigt genomförande av de åtgärder som anges i punkt 66, om dessa åtgärder i annat fall skulle leda till orimliga resultat. Sådana situationer kan till exempel uppstå om stödbeloppet är litet jämfört med det egna bidraget, eller om den berörda avtalsparten visar att innehavarna av efterställda fordringar skulle få mindre i ekonomiska termer än i ett normalt insolvensförfarande och om inget statligt stöd skulle ha beviljats.

(69)

Myndigheten kommer inte systematiskt att kräva ett bidrag från innehavare av prioriterade skulder för att återställa stödmottagarens position när det gäller eget kapital. Den kan dock behandla sådana bidrag som skäl för att minska den nödvändiga omfattningen av åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen i enlighet med punkt 90.

(70)

För att minska ett överdrivet risktagande, incitament till ett överdrivet risktagande och potentiell snedvridning av konkurrensen, bör stöd till företag i svårigheter beviljas för en enda omstruktureringsåtgärd. Detta är principen om att ett stöd bara får beviljas en enda gång. Behovet för ett företag som redan har fått stöd enligt dessa riktlinjer att få ytterligare sådant stöd visar att företagets svårigheter antingen är av återkommande art eller inte åtgärdades på ett tillfredsställande sätt när det tidigare stödet beviljades. Upprepade statliga ingripanden leder sannolikt till problem med ett överdrivet risktagande och en snedvridning av konkurrensen som strider mot det gemensamma intresset.

(71)

När ett planerat undsättnings- eller omstruktureringsstöd anmäls till myndigheten, ska avtalsparten ange om det berörda företaget redan tidigare har fått undsättningsstöd, omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd, inklusive stöd som beviljats innan dessa riktlinjer trädde i kraft, samt eventuellt icke-anmält stöd (34). Om så är fallet, och det är högst tio år sedan stödet beviljades eller omstruktureringsperioden löpte ut eller genomförandet av planen upphörde (beroende på vilket som inträffade sist), kommer myndigheten inte att tillåta ytterligare stöd enligt dessa riktlinjer.

(72)

Undantag från denna regel kan göras i följande fall:

(73)

Tillämpningen av principen om att ett stöd får beviljas endast en gång kommer inte på något sätt att påverkas av ändringar i ägarförhållandena i det stödmottagande företaget sedan stödet beviljats, och inte heller av rättsliga eller administrativa förfaranden som har till resultat att sanera balansräkningen och minska fordringarna på företaget eller radera ut dess tidigare skulder, om det är fråga om samma företag som fortsätter sin verksamhet.

(74)

Om en företagskoncern har mottagit undsättningsstöd, omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd, tillåter myndigheten i allmänhet inte att ytterligare undsättnings- eller omstruktureringsstöd ges till själva koncernen eller någon av de enheter som tillhör den, om inte tio år har förflutit sedan stödet beviljades eller omstruktureringsperioden upphörde eller genomförandet av omstruktureringsplanen avbröts (beroende på vilket som inträffade sist). Om en enhet inom en företagskoncern har fått undsättningsstöd, omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd, förblir koncernen som helhet och övriga enheter inom koncernen, förutom den tidigare stödmottagaren, berättigade till undsättnings- eller omstruktureringsstöd (under förutsättning att övriga bestämmelser i dessa riktlinjer efterlevs). Avtalsparterna måste visa att inget stöd överförs från koncernen eller andra enheter inom denna till den tidigare stödmottagaren.

(75)

Om ett företag tar över tillgångarna i ett annat företag, särskilt ett företag som varit föremål för något av de förfaranden som avses i punkt 73 eller för ett kollektivt insolvensförfarande enligt nationell lagstiftning, och som redan har mottagit undsättnings- eller omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd, omfattas köparen inte av principen om att ett stöd bara får beviljas en gång, förutsatt att det inte finns någon ekonomisk kontinuitet mellan det gamla företaget och köparen (36).

(76)

När ett omstruktureringsstöd beviljas ska åtgärder vidtas för att begränsa en snedvridning av konkurrensen, så att de negativa effekterna på handelsvillkoren minimeras så mycket som möjligt och de positiva effekterna väger tyngre än de negativa. Myndigheten kommer att bedöma den lämpliga utformningen och räckvidden för sådana åtgärder i enlighet med detta avsnitt (3.6.2).

(77)

Utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 84 består åtgärder för att begränsa en snedvridning av konkurrensen vanligtvis av strukturella åtgärder. När det är lämpligt för att ta itu med snedvridningen av konkurrensen i specifika fall, kan myndigheten godta andra beteendemässiga åtgärder än de som anges i punkt 84 eller åtgärder för marknadsöppning i stället för några eller alla de strukturåtgärder som annars skulle krävas.

(78)

På grundval av en bedömning i enlighet med kriterierna för kalibrering av åtgärder för att begränsa en snedvridning av konkurrensen (såsom anges i avsnitt 3.6.2.2), kan företag som får omstruktureringsstöd åläggas att avyttra tillgångar eller minska sin kapacitet eller marknadsnärvaro. Sådana åtgärder bör särskilt vidtas på marknader där företaget kommer att ha en betydande ställning på marknaden efter omstruktureringen, i synnerhet på marknader där det finns en betydande överkapacitet. Avyttringar för att begränsa en snedvridning av konkurrensen bör äga rum utan oskäligt dröjsmål, med hänsyn tagen till typen av tillgång som avyttras och eventuella hinder för avyttringen (37), och i alla händelser inom den period när omstruktureringsplanen genomförs. Avyttringar, avskrivningar och nedläggning av förlustbringande verksamhet som under alla omständigheter krävs för att återställa lönsamheten på lång sikt anses i allmänhet inte vara tillräckliga utifrån de principer som anges i avsnitt 3.6.2.2 för att begränsa en snedvridning av konkurrensen.

(79)

För att sådana åtgärder ska stärka konkurrensen och bidra till den inre marknaden bör de hjälpa nya konkurrenter att komma in på marknaden, befintliga små konkurrenter att expandera eller bedriva gränsöverskridande verksamhet. En förskansning bakom nationella gränser och en fragmentering av den inre marknaden bör undvikas.

(80)

Åtgärder för att begränsa en snedvridning av konkurrensen bör inte leda till en försämring av marknadsstrukturen. Strukturella åtgärder bör därför i regel bestå av avyttringar enligt fortlevnadsprincipen av lönsamma fristående företag som, om de drivs av en lämplig köpare, kan konkurrera effektivt på lång sikt. Om en sådan enhet inte finns tillgänglig, kan stödmottagaren avskilja och därefter avyttra en befintlig och lämpligt finansierad verksamhet och därmed skapa en ny och lönsam enhet som bör kunna konkurrera på marknaden. Strukturella åtgärder enbart i form av avyttring av tillgångar som inte innebär att det skapas en lönsam enhet som kan konkurrera på marknaden upprätthåller inte konkurrensen lika effektivt, och kommer därför endast att godkännas i undantagsfall, om den berörda avtalsparten kan visa att inga andra former av strukturåtgärder är genomförbara eller att andra strukturella åtgärder allvarligt skulle äventyra företagets ekonomiska bärkraft.

(81)

Stödmottagaren bör underlätta avyttringar, till exempel genom en avgränsning av verksamheter och genom att gå med på att inte värva tillbaka kunder från den avyttrade affärsverksamheten.

(82)

Om det visar sig svårt för en stödmottagare att hitta en köpare av de tillgångar som företaget avser att avyttra, kommer stödmottagaren att åläggas att så snart svårigheterna visar sig lägga fram förslag till alternativa avyttringsobjekt eller åtgärder med avseende på den berörda marknaden eller de berörda marknaderna, om den första avyttringen misslyckas.

(83)

Beteendemässiga åtgärder har till syfte att garantera att stödet endast används för att finansiera återställandet av den långsiktiga lönsamheten och inte missbrukas för att förlänga allvarliga och ihållande snedvridningar av marknadsstrukturen eller för att skydda stödmottagaren från sund konkurrens.

(84)

Följande beteendemässiga åtgärder måste tillämpas i samtliga fall, för att inte undergräva effekterna av strukturella åtgärder, och bör i princip åläggas under omstruktureringsplanens hela löptid:

(85)

Under exceptionella omständigheter kan det vara nödvändigt att ålägga stödmottagare att avhålla sig från kommersiellt beteende som syftar till en snabb ökning av deras marknadsandel avseende vissa produkter eller geografiska marknader genom att erbjuda villkor (till exempel avseende priser och andra affärsvillkor) som inte kan matchas av konkurrenter som inte får statligt stöd. Sådana begränsningar kommer bara att tillämpas om ingen strukturell eller beteendemässig åtgärd på ett adekvat sätt kan avhjälpa den konstaterade snedvridningen av konkurrensen, och om en sådan åtgärd inte i sig kommer att begränsa konkurrensen på den berörda marknaden. Vid tillämpningen av ett sådant krav kommer myndigheten att jämföra de villkor som erbjuds av stödmottagaren med dem som erbjuds av trovärdiga konkurrenter med en betydande marknadsandel.

(86)

I sin övergripande bedömning kommer myndigheten att beakta eventuella åtaganden från den berörda avtalspartens sida när det gäller antagandet av åtgärder, antingen av avtalsparten själv eller av stödmottagaren, som syftar till att främja mer öppna, sunda och konkurrensutsatta marknader, till exempel genom att underlätta inträde och utträde från marknaden. Detta kan framför allt inbegripa åtgärder för att göra vissa marknader som är direkt eller indirekt kopplade till stödmottagarens verksamhet tillgängliga för andra EES-aktörer, i enlighet med EES-lagstiftningen. Sådana initiativ kan ersätta andra åtgärder för att begränsa en snedvridning av konkurrensen som stödmottagaren normalt sett skulle åläggas att vidta.

(87)

Åtgärder för att begränsa en snedvridning av konkurrensen bör vara inriktade både på överdrivet risktagande och möjliga snedvridningar på de marknader där stödmottagaren är verksam. Omfattningen av sådana åtgärder kommer att vara beroende av flera faktorer, särskilt följande: stödbelopp och stödtyp och de förhållanden och omständigheter under vilka stödet beviljats, stödmottagarens storlek (38) och relativa betydelse på marknaden och den berörda marknadens särdrag, i vilken utsträckning problemet med överdrivet risktagande kvarstår efter det att åtgärder har vidtagits rörande eget bidrag och ansvarsfördelning.

(88)

Myndigheten kommer särskilt att ta hänsyn till stödets storlek, vid behov med hjälp av lämpliga uppskattningar, och typ av stöd både i absoluta termer och i förhållande till stödmottagarens tillgångar och storleken på marknaden som helhet.

(89)

När det gäller stödmottagarens storlek och relativa betydelse på sin marknad eller sina marknader både före och efter omstruktureringen, kommer myndigheten att utvärdera dem för att bedöma de sannolika effekterna av stödet på dessa marknader jämfört med det sannolika resultatet i avsaknad av statligt stöd. Åtgärdernas utformning kommer att anpassas till marknadsegenskaperna (39) för att bevara en effektiv konkurrens.

(90)

När det gäller överdrivet risktagande kommer myndigheten också att bedöma graden av eget bidrag och ansvarsfördelning. En högre grad av eget bidrag och ansvarsfördelning än vad som krävs enligt avsnitt 3.5.2, genom att begränsa stödbeloppet och ett överdrivet risktagande, kan minska den nödvändiga omfattningen av åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen.

(91)

Eftersom omstruktureringsåtgärder riskerar att negativt påverka den inre marknaden kommer konkurrensbegränsande åtgärder som bidrar till att hålla de nationella marknaderna öppna och konkurrensutsatta att ses som något positivt.

(92)

Åtgärder som begränsar snedvridningen av konkurrensen bör inte få äventyra utsikterna för att stödmottagarens lönsamhet återställs (vilket är risken om en åtgärd är mycket kostsam att genomföra eller, i undantagsfall som vederbörligen styrkts av den berörda avtalsparten, skulle minska stödmottagarens verksamhet i sådan utsträckning att en återgång till lönsamhet skulle äventyras), och bör inte heller vidtas på bekostnad av konsumenterna och konkurrensen.

(93)

Ett stöd som är avsett att täcka de sociala kostnaderna för en omstrukturering av den typ som beskrivs i punkterna 32–35 ska anges tydligt i omstruktureringsplanen, eftersom stöd för sociala åtgärder enbart till förmån för friställda anställda inte beaktas vid fastställande av vilken omfattning åtgärderna för att begränsa en snedvridning av konkurrensen ska ha. I det gemensammas intresse kommer myndigheten i samband med omstruktureringsplanen att se till att de sociala effekterna av omstruktureringarna begränsas till ett minimum i andra avtalsparter än den där stödet beviljas.

(94)

Om ett olagligt stöd tidigare har beviljats ett företag i svårigheter och myndigheten rörande detta stöd har fattat ett negativt beslut med föreläggande om återkrav, men inget återkrav har skett i strid med artikel 14 i del II av protokoll 3 (40), ska man vid bedömningen av ett eventuellt stöd enligt dessa riktlinjer som ska beviljas samma företag för det första beakta den kumulativa effekten av det gamla och det nya stödet och för det andra det faktum att det gamla stödet inte har betalats tillbaka (41).

(95)

Myndigheten får fastställa de villkor och skyldigheter som den anser vara nödvändiga för att garantera att stödet inte snedvrider konkurrensen i en utsträckning som strider mot det gemensamma intresset, om den berörda avtalsparten inte har åtagit sig att själv vidta sådana åtgärder. Myndigheten kan till exempel kräva att avtalsparten själv vidtar vissa åtgärder för att ålägga stödmottagaren vissa skyldigheter eller för att avstå från att bevilja andra typer av stöd till stödmottagaren under omstruktureringsperioden.

(96)

Avtalsparterna måste se till att följande information offentliggörs på en heltäckande webbplats för statligt stöd på nationell eller regional nivå:

Detta krav kan frångås i fråga om enskilda stödtilldelningar på belopp under 500 000 euro. För stödordningar i form av skattelättnader kan information om individuella stödbelopp (43) ges inom följande intervall (i miljoner euro): [0,5–1]; [1–2]; [2–5]; [5–10]; [10–30]; [30 och mer].

Informationen måste offentliggöras när beslutet om att bevilja stöd har fattats, sparas i minst tio år och vara tillgänglig för allmänheten utan några begränsningar (44). Avtalsparterna kommer inte att vara skyldiga att offentliggöra ovannämnda information före den 1 juli 2016 (45).

(97)

På grundval av artikel 61.3 a och artikel 61.3 c i EES-avtalet kan myndigheten betrakta statligt stöd som syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa mindre gynnade områden i EES såsom förenligt med EES-avtalets funktion. Myndigheten kommer följaktligen att beakta behoven av regional utveckling när den bedömer omstruktureringsstöd i stödområden. Det faktum att ett företag i svårigheter är beläget i ett av dessa områden motiverar emellertid inte en mer tolerant inställning till dessa stöd. På medellång och lång sikt är en region inte hjälpt av att företag hålls vid liv på ett konstgjort sätt. Med tanke på att de resurser som kan avsättas för att främja regional utveckling är begränsade, ligger det för övrigt i regionernas eget intresse att använda dessa begränsade resurser till att så snabbt som möjligt utveckla andra lönsamma och varaktiga verksamheter. Slutligen måste snedvridningen av konkurrensen minimeras också när det gäller stöd till företag i stödområden. I detta sammanhang måste man också beakta eventuella negativa spridningseffekter som kan uppstå inom det berörda området och andra stödområden.

(98)

De kriterier som räknas upp i kapitel 3 är således tillämpliga även på stödområden, till och med när de regionala utvecklingsbehoven beaktas. I stödområden, och om inget annat sägs i reglerna för statligt stöd inom en viss bransch, kommer myndigheten emellertid att tillämpa bestämmelserna i avsnitt 3.6.2 på åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen på ett sätt som begränsar de negativa systemiska konsekvenserna för regionen. Detta skulle särskilt kunna omfatta mindre stränga krav när det gäller kapacitetsneddragningar eller marknadsnärvaro. Åtskillnad kommer i sådana fall att göras mellan områden som är berättigade till stöd enligt artikel 61.3 a i EES-fördraget och de områden som är stödberättigade enligt artikel 61.3 c, för att på så sätt beakta att de regionala problemen är svårare i de förstnämnda områdena. Om de särskilda förhållandena i ett stödområde kräver det, till exempel om ett stödmottagande företag har särskilt stora svårigheter att skaffa ny marknadsfinansiering därför att det är lokaliserat i ett stödområde, kan myndigheten vid tillämpningen av punkt 64 godta ett bidrag som är mindre än 50 % av omstruktureringskostnaderna.

(99)

Vid bedömningen av statligt stöd till leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i svårigheter, kommer myndigheten att ta hänsyn till sådana tjänsters särskilda natur och i synnerhet behovet av att säkerställa kontinuitet i tjänsteleveranserna i enlighet med artikel 59.2 i EES-fördraget.

(100)

Leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan behöva statligt stöd för att kunna fortsätta tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på villkor som är förenliga med deras långsiktiga livskraftighet. Vid tillämpningen av punkt 47 får därför återställandet av den långsiktiga livskraftigheten framför allt grundas på antagandet att allt statligt stöd som uppfyller förenlighetsvillkoren i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (46), beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (47), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (48), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 (49) och luftfartsriktlinjerna (50) eller rådets förordning (EEG) nr 3577/92 (51) och sjöfartsriktlinjerna (52), kommer att fortsätta att finnas tillgängligt så länge som uppdrag om vilka avtal ingåtts före eller under omstruktureringsperioden varar.

(101)

När myndigheten bedömer stöd till leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt dessa riktlinjer, beaktar den allt statligt stöd som de berörda leverantörerna har mottagit, inklusive eventuell kompensation för skyldigheter att tillhandahålla offentliga tjänster. Eftersom leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan få en stor del av sina normala intäkter i form av ersättning av offentliga tjänster, kan dock det totala stödbelopp som fastställs på detta sätt vara mycket stort i förhållande till stödmottagarens storlek och överdriver därför kanske bördan för staten med avseende på omstruktureringen av stödmottagaren. När myndigheten fastställer det egna bidrag som krävs enligt avsnitt 3.5.2.1, bortser den därför från sådan ersättning för offentliga tjänster som uppfyller förenlighetskraven i rambestämmelserna och beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller förordning (EG) nr 1370/2007 eller förordning (EG) nr 1008/2008 och luftfartsriktlinjerna eller rådets förordning (EEG) nr 3577/92 och sjöfartsriktlinjerna.

(102)

I den mån tillgångar är nödvändiga för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är det kanske inte rationellt att kräva avyttring av sådana tillgångar genom åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen vid tillämpningen av avsnitt 3.6.2. I sådana fall kan myndigheten kräva att alternativa åtgärder vidtas för att säkerställa att konkurrensen inte snedvrids i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, i synnerhet genom att skapa rättvisa konkurrensvillkor för den berörda tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse så snart som möjligt.

(103)

Om en leverantör av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte kan uppfylla villkoren i dessa riktlinjer, kan stödet i fråga inte anses vara förenligt med den inre marknaden. I sådana fall kan myndigheten emellertid tillåta utbetalning av sådant stöd som är nödvändigt för att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse till dess att en ny leverantör ges i uppdrag att tillhandahålla tjänsten. Myndigheten kommer endast att godkänna stöd om den berörda avtalsparten på objektiva grunder visar att stödet är strikt begränsat till det belopp och den varaktighet som behövs för att anförtro en ny tjänsteleverantör tillhandahållandet av den berörda tjänsten.

(104)

Om avtalsparterna vill ge stöd enligt dessa riktlinjer till små och medelstora företag eller mindre statsägda företag, bör sådant stöd normalt sett beviljas inom ramen för stödordningar. Användningen av stödordningar begränsar en sådan snedvridning av konkurrensen som hänger samman med överdrivet risktagande genom att det ger en avtalspart möjlighet att klargöra på förhand på vilka villkor den kan komma att bevilja stöd till företag i svårigheter.

(105)

Stödordningarna måste uppge det maximala stödbelopp som kan beviljas ett och samma företag som en del av en åtgärd för att bevilja undsättningsstöd, omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd, även om planen ändras. Det totala maximala stödbelopp som kan beviljas ett och samma företag får inte överstiga 10 miljoner euro, inklusive eventuellt stöd från andra källor eller enligt andra stödordningar.

(106)

Medan sådana stödordningars förenlighet med inre marknaden vanligtvis bedöms mot bakgrund av villkoren i kapitlen 3–5, är det lämpligt att fastställa förenklade villkor i vissa avseenden, för att avtalsparterna ska kunna tillämpa dessa villkor utan att underrätta myndigheten och för att minska bördan för små och medelstora företag och mindre statsägda företag när de lämnar den information som krävs. Med tanke på att det är fråga om små stödbelopp och små stödmottagare, anser myndigheten att potentialen för en betydande snedvridning av konkurrensen är mer begränsad i sådana fall. Bestämmelserna i kapitlen 3–5 är därför tillämpliga på sådana stödordningar på motsvarande sätt, om inte annat anges i avsnitten 6.2, 6.3, 6.4 och 6.5. Detta kapitel innehåller också bestämmelser om tillfälligt omstruktureringsstöd och om stödordningars varaktighet och utvärdering.

(107)

Om ett enskilt litet eller medelstort företag går omkull (53) är det osannolikt att det medför sociala problem eller ett marknadsmisslyckande av den omfattning som krävs enligt punkt 44, men det finns större farhågor när det gäller små och medelstora företag för att värden ska förstöras när små och medelstora företag som har potential att omstrukturera sin verksamhet för att återställa den långsiktiga lönsamheten nekas chansen att göra det på grund av likviditetsproblem. När det gäller beviljandet av stöd enligt stödordningar, är det därför tillräckligt om en avtalspart kan visa att stödmottagarens misslyckande sannolikt skulle medföra sociala problem eller ett marknadsmisslyckande, särskilt på grund av

(108)

Genom undantag från punkt 50 kommer stödmottagare inom ramen för stödordningar inte att vara skyldiga att lämna in en marknadsundersökning.

(109)

Det krav som anges i punkt 55 d anses vara uppfyllt om undsättningsstödet beviljas för högst sex månader. Inom denna sexmånadersperiod ska en analys göras av stödmottagarens ställning. Före utgången av denna period måste

(110)

Genom undantag från punkt 57 ska avtalsparterna inte vara skyldiga att bedöma om den ersättning som fastställts i enlighet med punkt 56 utgör ett lämpligt referensvärde.

(111)

Genom undantag från punkt 64 får avtalsparterna betrakta ett eget bidrag som tillräckligt om det uppgår till minst 40 % av omstruktureringskostnaderna för medelstora företag och 25 % av omstruktureringskostnaderna för små företag.

(112)

En avtalspart som har för avsikt att bevilja undsättningsstöd, omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd måste kontrollera efterlevnaden av principen i avsnitt 3.6.1 om att ett stöd endast får beviljas en gång. För detta ändamål ska avtalsparten avgöra om det berörda företaget redan tidigare mottagit undsättningsstöd, omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd, inklusive stöd som beviljats innan dessa riktlinjer trädde i kraft, samt eventuellt icke-anmält stöd. Om så är fallet och det är mindre än tio år sedan undsättningsstödet eller det tillfälliga omstruktureringsstödet beviljades eller omstruktureringsperioden löpte ut eller genomförandet av omstruktureringsplanen upphörde (beroende på vilket som inträffade senast), får ytterligare undsättningsstöd, omstruktureringsstöd eller tillfälligt omstruktureringsstöd inte beviljas, utom i följande fall:

(113)

Åtgärder för att begränsa en snedvridning av konkurrensen har sannolikt en oproportionerlig effekt på små företag, särskilt med tanke på bördan av att genomföra sådana åtgärder. Genom undantag från punkt 76 är avtalsparterna därför inte skyldiga att kräva att små företag ska vidta sådana åtgärder, utom i de fall där något annat föreskrivs i bestämmelserna om statligt stöd inom en viss sektor. Små företag bör dock normalt sett inte få öka sin kapacitet under en omstruktureringsperiod.

(114)

I vissa fall kan det vara möjligt för ett företag att fullfölja omstruktureringen utan behov av omstruktureringsstöd, förutsatt att det kan få likviditetsstöd med en längre varaktighet än vad som finns tillgängligt enligt villkoren för undsättningsstöd. Avtalsparterna får införa stödordningar som tillåter likviditetsstöd för en längre period än sex månader (s.k. tillfälligt omstruktureringsstöd) på de villkor som anges nedan.

(115)

Tillfälligt omstruktureringsstöd måste uppfylla följande villkor:

(116)

Ersättningen för tillfälligt omstruktureringsstöd bör fastställas på en nivå som inte är lägre än den referensränta som anges i Riktlinjer för referensräntan för svaga företag som erbjuder normala kollateraliseringsnivåer (för närvarande den ettåriga IBOR-räntan plus 400 räntepunkter) (54). För att räntesatsen ska ge incitament till marknadsutträde, bör den höjas med minst 50 räntepunkter när 12 månader har förflutit sedan tidpunkten för den första utbetalningen till stödmottagaren (med avdrag för närmast föregående period av undsättningsstöd).

(117)

Tillfälligt omstruktureringsstöd måste begränsas till vad som är nödvändigt för att upprätthålla driften av företaget i 18 månader. Vid fastställandet av detta belopp bör resultatet av formeln i bilaga I beaktas. Allt stöd som överstiger resultatet av denna beräkning kan bara godkännas om det vederbörligen motiveras genom tillhandahållandet av en likviditetsplan som anger stödmottagarens likviditetsbehov under de närmaste 18 månaderna.

(118)

Myndigheten kan kräva att avtalsparterna begränsar varaktigheten för vissa stödordningar (normalt till högst fyra år) och genomför en utvärdering av dessa stödordningar.

(119)

Utvärderingar kommer att krävas för stödordningar där den potentiella snedvridningen är särskilt betydande, det vill säga stödordningar där det finns risk för en betydande begränsning av konkurrensen om deras genomförande inte ses över i god tid.

(120)

Med hänsyn till syftet med stödordningen och för att inte lägga en oproportionerligt stor börda på avtalsparterna i samband med mindre stödprojekt, gäller detta endast för stödordningar med stor budget eller av nydanande karaktär eller när betydande förändringar inom marknader, teknik och lagstiftning förväntas. Utvärderingen måste göras av en expert som har en oberoende ställning gentemot myndigheten som beviljar det statliga stödet, och utifrån en gemensam metod (55), och utvärderingen måste offentliggöras. Utvärderingen ska lämnas till myndigheten i tillräckligt god tid för att det ska gå att bedöma om stödordningen kan förlängas och under alla omständigheter när stödordningen upphör att gälla. Den exakta omfattningen av utvärderingen och hur den ska utföras fastställs i beslutet om att godkänna stödåtgärden. Resultaten av utvärderingen ska beaktas i eventuella senare stödåtgärder som har ett liknande syfte.

(121)

Myndigheten strävar efter att i möjligaste mån fatta beslut inom en månad om undsättningsstöd som uppfyller samtliga villkor i kapitel 3 och som uppfyller följande kumulativa krav:

(122)

Stödmottagaren ska genomföra omstruktureringsplanen i dess helhet och fullgöra varje annan skyldighet som anges i myndighetens beslut om godkännandet av stödet. Myndigheten betraktar det som ett missbruk av stödet om planen inte följs eller om skyldigheterna inte fullgörs, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 23 i del II av protokoll 3 eller möjligheten att väcka talan vid Efta-domstolen enligt artikel 1.2 i del I av protokoll 3.

(123)

När det gäller omstruktureringar som avser flera år och inbegriper avsevärda stödbelopp, kan myndigheten kräva att utbetalningen av omstruktureringsstödet fördelas på flera tillfällen och förena varje delutbetalning med villkor, såsom

(124)

Om ett omstruktureringsstöd har godkänts, får avtalsparten under loppet av omstruktureringsperioden begära att myndigheten godtar ändringar av omstruktureringsplanen och stödbeloppet. Myndigheten kan tillåta sådana ändringar om följande regler iakttas:

(125)

Om de villkor som åläggs av myndigheten eller de åtaganden som gjorts av avtalsparten mildras, ska stödbeloppet minskas på motsvarande sätt eller ska andra villkor införas.

(126)

Om den berörda avtalsparten inför ändringar i en godkänd omstruktureringsplan utan att underrätta myndigheten på föreskrivet sätt, eller om stödmottagaren avviker från den godkända omstruktureringsplanen, kommer myndigheten att inleda ett förfarande enligt artikel 4.4 i del II av protokoll 3, såsom föreskrivs i artikel 16 i del II av protokoll 3 (missbruk av stöd), utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 23 i del II av protokoll 3 och möjligheten att väcka talan vid Efta-domstolen enligt artikel 1.2 i del I av protokoll 3.

(127)

När ett omstruktureringsstöd granskas i enlighet med dessa riktlinjer, kan beviljandet av ett annat stöd under omstruktureringsperioden, även om det beviljas i enlighet med en redan godkänd stödordning, påverka myndighetens bedömning när det gäller omfattningen av åtgärderna för att begränsa snedvridningen av konkurrensen.

(128)

Därför ska anmälningar av omstruktureringsstöd innehålla upplysningar om alla andra former av stöd som man planerar att bevilja stödmottagaren under omstruktureringsperioden, utom om sådant stöd omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse eller en gruppundantagsförordning. Myndigheten ska beakta sådant stöd när den bedömer omstruktureringsstödet.

(129)

Allt stöd som faktiskt beviljas under omstruktureringsperioden, inklusive stöd som beviljas i enlighet med en godkänd stödordning, måste anmälas individuellt till myndigheten, såvida denna inte redan underrättats om stödet vid den tidpunkt då den fattade sitt beslut om omstruktureringsstödet.

(130)

Myndigheten ska se till att kraven i dessa riktlinjer inte kan kringgås när ett stöd beviljas inom ramen för godkända stödordningar.

(131)

I enlighet med protokoll 3 måste avtalsparterna lämna in årliga rapporter till myndigheten. Dessa årliga rapporter kommer att offentliggöras på myndighetens webbplats.

(132)

När myndigheten antar ett beslut enligt dessa riktlinjer kan den ålägga ytterligare rapporteringsskyldigheter avseende det beviljade stödet för att kunna kontrollera om beslutet att godkänna stödåtgärden har följts. I vissa fall kan myndigheten kräva att det utses en övervakningsförvaltare eller en avyttringsförvaltare, eller bådadera, för att säkerställa att alla villkor och skyldigheter som ett godkännande av stödet är förenat med är uppfyllda.

(133)

I enlighet med artikel 62.1 i EES-avtalet och artikel 1.1 i del I av protokoll 3 föreslår myndigheten att avtalsparterna vid behov ändrar sina befintliga stödordningar senast den 1 februari 2015 för att de ska överensstämma med dessa riktlinjer. Myndigheten avser att förena godkännandet av alla framtida stödordningar med villkor om att dessa bestämmelser iakttas.

(134)

Avtalsparterna uppmanas att inom två månader från offentliggörandet av dessa riktlinjer på myndighetens webbplats ge sitt uttryckliga och ovillkorliga samtycke till de lämpliga åtgärder som föreslås i punkt 133. Om en avtalspart inte svarar, kommer myndigheten att anta att den berörda avtalsparten inte samtycker till de föreslagna åtgärderna.

(135)

Myndigheten kommer att tillämpa dessa riktlinjer med verkan från och med antagandet av dem till och med den 31 december 2020.

(136)

De anmälningar som registrerats hos myndigheten före dagen för antagandet kommer att granskas enligt de villkor som gällde när anmälan gjordes.

(137)

Myndigheten kommer att granska förenligheten med EES-avtalets funktion när det gäller alla undsättnings- eller omstruktureringsstöd som beviljas utan dess godkännande och som därmed strider mot artikel 1.3 i del I av protokoll 3 på grundval av dessa riktlinjer, om stödet, eller en del av det, beviljades efter det att riktlinjerna offentliggjordes på myndighetens webbplats.

(138)

I alla andra fall kommer granskningen att göras på grundval av de riktlinjer som var tillämpliga när stödet beviljades.

(139)

Utan hinder av vad som sägs i punkterna 136–138 kommer myndigheten att tillämpa bestämmelserna i kapitel 5 från och med dagen för antagandet när den undersöker stöd till leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i svårigheter, oberoende av när stödet anmäldes eller beviljades.

(140)

Om myndigheten på grundval av punkt 9 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och i enlighet med dessa riktlinjer granskar stöd som beviljats före den 31 januari 2012 till en leverantör av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i svårigheter, kommer den att anse att sådant stöd är förenligt med EES-avtalets funktion om det uppfyller kraven i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med undantag av punkterna 9, 14, 19, 20, 24, 39 och 60.