27.8.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 224/1

(1)

Kommissionen är ålagd att se över kommissionens förordning (EG) nr 244/2009 (2) mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och ta särskild hänsyn till utvecklingen av försäljningen av olika typer av speciallampor för att kontrollera att dessa inte används för allmänna belysningsändamål, till utvecklingen av nya tekniker, t.ex. lysdioder, och till möjligheten att fastställa krav på energieffektivitet som motsvarar klass A enligt definitionen i kommissionens direktiv 98/11/EG (3).

(2)

Enligt de uppgifter som tagits fram i samband med översynen av förordning (EG) nr 244/2009 förefaller det inte ekonomiskt möjligt för tillverkare att utveckla och släppa ut på marknaden från och med den 1 september 2016 halogenlampor för nätspänning som ligger inom det maxvärde för fas 6 som anges i tabell 1 i kommissionens förordning (EG) nr 244/2009 när det gäller maximal märkeffekt för ett givet märkvärde för ljusflödet. En bedömning av den förväntade utvecklingen för energieffektivare teknik för belysning visar att en mer optimal tidpunkt för införandet av denna gräns skulle vara den 1 september 2018.

(3)

För att maximera miljövinsterna och minimera eventuella negativa ekonomiska konsekvenser för användaren, är det nödvändigt att kräva att framtida armaturutformning är förenlig med energieffektiva belysningslösningar. Risken för inlåsning av gammal, avvecklad teknik bör minimeras genom att säkerställa att armatur som släpps ut på marknaden är fullständigt förenlig med högeffektiva lampor av minst energieffektivitetsklass A+ enligt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 874/2012 (4).

(4)

Översynen av förordning (EG) nr 244/2009 visade att det var nödvändigt att uppdatera och förtydliga definitionen av speciallampor i syfte att minska användningen av speciallampor för allmänna belysningsändamål och anpassa kraven till den tekniska utvecklingen. De lagstadgade kraven bör göra det lättare att använda de mest energieffektiva belysningslösningarna för en viss specialtillämpning.

(5)

Det är nödvändigt att förordning (EG) nr 244/2009 och kommissionens förordning (EU) nr 1194/2012 (5) överensstämmer när det gäller definition och krav på produktinformation för specialprodukter; detta uppnås bäst genom en ändring av de båda förordningarna. Detta bör göra det lättare för tillverkare och leverantörer att följa regelverket, och för de nationella myndigheterna att övervaka marknaden på ett effektivt sätt.

(6)

Vid översynen av förordning (EG) nr 244/2009 drogs slutsatsen att man i en grundlig uppföljande utredning bör undersöka om det är genomförbart att införa krav på energieffektivitet motsvarande klass A eller högre; samtidigt bör det även undersökas om det är genomförbart att öka kraven på energieffektivitet för produkter som omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 245/2009 (6) och förordning (EU) nr 1194/2012 när det gäller att utöka båda rättsakternas räckvidd för att uppnå minskad energiförbrukning på ett optimalt sätt, och om det är möjligt att slå samman de tre förordningarna till en enda, sammanhängande genomförandeakt om ekodesignkrav för belysningsprodukter.

(7)

I förordning (EG) nr 245/2009 anges energi under användningsfasen och kvicksilverinnehållet i lampor som väsentliga miljöaspekter. Att ställa funktionskrav på lampor som inte omfattas av effektivitetskrav eller innehåller kvicksilver innebär därför en onödig regelbörda och kan leda till att en produkt fasas ut av oviktiga skäl. Reglerna skulle därför bli mer ändamålsenliga genom att funktionskraven ändras så att de ligger i linje med förordningens väsentliga syfte.

(8)

Vid bedömningen av behovet av en översyn av förordningarna om ekodesign och energimärkning för belysning är det lämpligt att ompröva bland annat undantagen för lampor med G9- och R7s-sockel och minimikraven för energieffektivitet i lampor.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 19.1 i direktiv 2009/125/EG.

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Krav på ecodesign

1.   Rundstrålande lampor för hushållsbruk ska uppfylla de krav på ekodesign som anges i bilaga II.

Varje krav på ekodesign ska gälla enligt följande faser:

Utom när ett krav ersätts eller specificeras på annat sätt ska det fortsätta gälla vid sidan om de krav som införs i senare faser.

2.   Speciallampor ska uppfylla följande krav:

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

2.

Bilagorna I, III och IV ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

27.8.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 224/10

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) införde genom genomförandeförordning (EU) 2015/501 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Taiwan (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen efter ett klagomål som ingavs den 13 maj 2014 av Eurofer (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för klagande unionstillverkare av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Klaganden står för omkring 50 % av unionens sammanlagda produktion av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och därav följande väsentliga skada, och denna bevisning var tillräcklig för att motivera att en undersökning inleddes.

(3)

Efter en begäran från klaganden, som även lämnade in nödvändig bevisning, antog kommissionen den 15 december 2014 genomförandeförordning (EU) nr 1331/2014 (3), som innebar att all import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Kina och Taiwan måste registreras från och med den 17 december 2014 (nedan kallad förordningen om registrering).

(4)

Berörda parter hävdade att beslutet att importen ska registreras var ogrundat, eftersom villkoren i artikel 14.5 i grundförordningen inte var uppfyllda. Inga bevis eller konkreta belägg lades emellertid fram till stöd för dessa påståenden. När beslutet togs att registrera import hade kommissionen tillräcklig prima facie-bevisning för att motivera behovet att registrera importen: import från dessa länder och deras marknadsandelar ökade kraftigt. Följaktligen avvisades dessa argument.

(5)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa preliminära antidumpningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter) lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. En kinesisk exportör, en taiwanesisk exportör och klaganden begärde och beviljades att få bli hörda i närvaro av förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden den 24 april 2015, den 27 april 2015 respektive den 7 juli 2015. Förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden fanns också tillgänglig på begäran från någon av de berörda parterna för att kontrollera hur konfidentiella uppgifter hade använts av de kommissionsavdelningar som ansvarade för undersökningen.

(6)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av de berörda parterna beaktades och där så var lämpligt ändrades de preliminära undersökningsresultaten.

(7)

Dessutom genomfördes kontrollbesök på plats hos följande företag:

(8)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i de berörda länderna och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(9)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(10)

Ett företag ifrågasatte slutsatsen i skäl 14 i förordningen om preliminär tull att företaget inte var en exporterande tillverkare. Företaget lämnade dock inga ytterligare upplysningar som skulle kunnat ändra kommissionens ståndpunkt i förordningen om preliminär tull, såsom beskrivs i skäl 14 i den förordningen.

(11)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit på de stickprov som gjorts avseende exporterande tillverkare i Kina och Taiwan och icke-närstående importörer, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 7–22 i förordningen om preliminär tull.

(12)

Såsom anges i skäl 25 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden 1 januari 2013–31 december 2013 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2010 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(13)

Såsom anges i skäl 26 i förordningen om preliminär tull är den berörda produkten kallvalsade platta produkter av rostfritt stål, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, som har sitt ursprung i Kina och Taiwan och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7219 31 00, 7219 32 10, 7219 32 90, 7219 33 10, 7219 33 90, 7219 34 10, 7219 34 90, 7219 35 10, 7219 35 90, 7220 20 21, 7220 20 29, 7220 20 41, 7220 20 49, 7220 20 81 och 7220 20 89 (nedan kallade den berörda produkten).

(14)

Kallvalsade platta produkter av rostfritt stål används i ett stort antal tillämpningar, exempelvis för tillverkning av hushållsapparater (t.ex. insidan av tvätt- och diskmaskiner), svetsade rör och medicintekniska produkter samt i livsmedelsbearbetnings- och bilbranscherna.

(15)

Undersökningen visade att de olika typerna av den berörda produkten alla har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och huvudsakligen används för samma ändamål.

(16)

Berörda parter upprepade sina invändningar från det preliminära skedet om att smala remsor och precisionsremsor inte borde omfattas av undersökningen. De framhöll på nytt att Generaldirektoratet för konkurrens hade beslutat att utesluta denna produkttyp från den relevanta produktmarknaden i sin bedömning av koncentrationsärendet Outokumpu/INOXUM (4). Dessutom hävdade berörda parter att utbytbarheten är begränsad både på efterfrågesidan och utbudssidan mellan kallvalsade platta produkter av rostfritt stål ”av standardtyp” och precisionsremsor. Såsom redan angetts i skäl 31 i förordningen om preliminär tull bestäms dock marknadsdefinitionen i ett antidumpningsärende av den berörda produktens fysiska egenskaper och inte av utbytbarheten på efterfrågesidan och utbudssidan.

(17)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part sitt påstående att marknadsdefinitionen i ett koncentrationsärende är relevant för produktdefinitionen i ett antidumpningsärende. Som stöd för detta argument hävdar de att EU-institutionerna förutom fysiska, tekniska och kemiska egenskaper hos produkten kan ta hänsyn till ett antal andra faktorer, såsom användning, utbytbarhet, konsumenternas uppfattning, distributionskanaler, tillverkningsprocess, tillverkningskostnad och kvalitet. De fyra parametrarna användning, utbytbarhet, konsumenternas uppfattning och tillverkningsprocess påstås vara synonyma med utbytbarhet på efterfråge- och utbudssidan.

(18)

Utan att bedöma huruvida användning, utbytbarhet, konsumenternas uppfattning och tillverkningsprocess faktiskt är synonyma med utbytbarhet på efterfråge- och utbudssidan går listan med faktorer ovan långt utöver dessa fyra kriterier. Argumentet att marknadsdefinitionen i ett koncentrationsärende är relevant för produktdefinitionen i ett antidumpningsärende kan därför inte godtas.

(19)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en annan berörd part att det vid bedömningen av huruvida precisionsremsor bör falla under definitionen av den berörda produkten borde tas hänsyn till att det hade påståtts att unionsindustrin inte hade kunnat sälja den produkttypen ”tidigare”. I det avseendet framgår det tydligt av skäl 30 i förordningen om preliminär tull att unionsindustrin kan tillgodose detta marknadssegment fullt ut. Om ingen mer exakt definition kan ges av ”tidigare” går det inte att kontrollera om påståendet är korrekt i sak eller ens relevant. Precisionsremsor har i vilket fall de grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaperna hos den berörda produkten.

(20)

En berörd part invände att även om import av specialprodukter står för mindre än 1 % av den sammanlagda importvolymen, såsom kommissionen anger i skäl 101 i förordningen om preliminär tull, skulle kommissionen ha missgynnat en del av marknaden genom att inte utesluta dem. Denna part hävdade att de företag som handlar med specialprodukter inte skulle ha hittat andra leverantörer för dessa specialprodukter. Inga ytterligare belägg gavs.

(21)

Påståendet i skäl 101 i förordningen om preliminär tull är taget ur sitt sammanhang. Det gjordes i samband med en sammantagen bedömning av verkningarna av import från Kina och Taiwan, inte med avseende på undersökningens produktomfattning. Det ifrågasätts inte att dessa specialprodukter har samma grundläggande fysiska egenskaper som kallvalsade platta produkter av rostfritt stål ”av standardtyp”.

(22)

Kommissionen avvisade därför begäran och ändrade inte den produktomfattning som är föremål för undersökning.

(23)

De preliminära undersökningsresultaten i skälen 26–32 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(24)

Såsom förklaras i skäl 34 i förordningen om preliminär tull har ingen av de exporterande tillverkare som berörs av denna undersökning ansökt om marknadsekonomisk status.

(25)

I förordningen om preliminär tull valdes Amerikans förenta stater (nedan kallade Förenta staterna) som lämpligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen. Två exporterande tillverkare hävdade att Förenta staterna inte är ett lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet eftersom tillverkningsprocessen och råvarorna som används skiljer sig mellan Kina och Förenta staterna. Dessutom anförde en exporterande tillverkare att Taiwan är ett bättre val som jämförbart land, eftersom de kinesiska fabrikernas tillverkningskostnad ligger mycket närmare den för fabriker i Taiwan än den för fabriker i Förenta staterna. Enligt den exporterande tillverkaren beror detta på att större taiwanesiska tillverkare av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål använder betydande mängder halvfabrikat, bland annat rullar av järnplåt från Kina. Rullarna av järnplåt tillverkas av nickeltackjärn, den råvara som nästan enbart används i Kina. En annan exporterande tillverkare hävdade att tillverkarna i Förenta staterna på ett eller annat sätt är närstående vissa unionstillverkare och att konstaterandena om den amerikanska marknadens storlek är felaktiga.

(26)

Det finns skillnader mellan Förenta staterna och Kina när det gäller inköp av nickel, en av de primära råvarorna för tillverkning av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Tillverkare av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål i båda länderna använder vissa mängder bruksnickel, men i Förenta staterna är rostfritt stålskrot den främsta nickelkällan medan de kinesiska tillverkarna främst använder nickeltackjärn. En sådan skillnad gör dock inte Förenta staterna till ett olämpligt jämförbart land i detta fall, eftersom de slutprodukter som tillverkas i Förenta staterna och Kina fortfarande är jämförbara, enligt slutsatserna i skäl 29 i förordningen om preliminär tull och i skäl 15. Såsom förklaras i skälen 39 och 40 i förordningen om preliminär tull anses Förenta staterna vara ett lämpligt jämförbart land på grundval av vissa kriterier. Med tanke på storleken av och konkurrensen på marknaden för kallvalsade platta produkter av rostfritt stål i Förenta staterna och med hänsyn till det tillgängliga samarbetet mellan endast två länder, blir valet av Förenta staterna inte ogiltigt på grund av skillnaderna när det gäller inköpen av nickel och tillverkningsprocessen. Å andra sidan påverkar ett argument som bygger på användningen av nickeltackjärn och den besläktade tillverkningsprocessen i Kina Taiwans lämplighet som jämförbart land, liksom lämpligheten av vilket annat land som helst på samma sätt. Nickeltackjärn tillverkas i Kina och handlas med och används nästan enbart där på grund av exportbegränsningar. Därav följer, och har fastställts, att nickeltackjärn inte används i Taiwan, det alternativa jämförbara landet. De främsta råvaror som används vid tillverkningen av den berörda produkten i Taiwan är bruksnickel och, vilket har noterats av en av de exporterande tillverkarna, rullar av järnplåt som huvudsakligen köps från Kina. Såsom också anges i skäl 39 i förordningen om preliminär tull används samma råvaror i Förenta staterna och Taiwan. I linje med artikel 2.10 i grundförordningen kan ändringar endast begäras vid en påvisad prispåverkan som gör att en justering är motiverad med hänsyn till användningen av ett jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(27)

För det andra, såsom förklaras i skäl 76 i förordningen om preliminär tull när det gäller tillverkningskostnaderna för taiwanesiska tillverkare som köper rullar av järnplåt från Kina, köptes järnplåtsrullarna från en närstående leverantör i Kina. Detta var det enda fall i undersökningen där järnplåtsrullar från Kina användes i stor skala. I sin beräkning ersatte kommissionen kostnaden för de inköpta rullarna med kostnaden för företagets egen tillverkning. Med andra ord ersattes inköpspriserna för järnplåtsrullarna, som skulle återspegla tillverkningskostnaderna i Kina, med kostnaden för tillverkning i Taiwan, där nickeltackjärn inte användes. Följaktligen är påståendet att användningen av järnplåt tillverkad i Kina av nickeltackjärn medför att tillverkningskostnaderna är likartade i Kina och Taiwan inte giltigt.

(28)

För det tredje är en av tillverkarna i Förenta staterna närstående tillverkare i unionen. Förhållandet mellan tillverkarna är dock irrelevant för denna undersöknings ändamål. Kommissionen noterar att även om tillverkarna i jämförbara länder är unionstillverkare närstående, innebär en sådan koppling inte att det normalvärde som fastställts på grundval av bekräftade data blir ogiltigt eller påverkas. Vidare finns det inget särskilt skäl att ifrågasätta användningen av data för denna tillverkare i det jämförbara landet. Påståendet avvisas.

(29)

För det fjärde underbyggdes inte påståendet att bedömningen av storleken på marknaden i Förenta staterna skulle vara felaktig. Denna invändning avvisas således.

(30)

Mot bakgrund av ovanstående avvisas påståendet om att Förenta staterna inte är ett lämpligt jämförbart land. De preliminära undersökningsresultaten i skälen 39 och 40 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(31)

Kommissionen bekräftar valet av Förenta staterna som jämförbart land i den mening som avses i artikel 2.7 i grundförordningen.

(32)

Två berörda parter upprepade sin invändning mot att Förenta staterna användes som jämförbart land. De insisterade på att de amerikanska tillverkarna inte använder samma tillverkningsprocess som vissa kinesiska tillverkare och föreslog återigen Taiwan.

(33)

Kommissionen gjorde en grundlig analys av de ytterligare synpunkterna om Taiwan som jämförbart land i stället för Förenta staterna. Kommissionen anser att synpunkterna inte innehåller några specifika nya argument och bekräftar därför sitt resonemang i skälen 25 och 29.

(34)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande fastställandet av normalvärdet bekräftas alla slutsatser i skälen 43–49 i förordningen om preliminär tull.

(35)

Eftersom inga synpunkter har inkommit avseende exportpriser, bekräftas skäl 65 i förordningen om preliminär tull.

(36)

Två exporterande tillverkare hävdade att en justering borde göras på grund av att olika råvaror användes, ifall Förenta staterna skulle fortsätta användas som jämförbart land. En exporterande tillverkare noterade att en av tillverkarna i Förenta staterna har extrakostnader för intern transport. Den exporterande tillverkaren hävdade att normalvärdet därför borde justeras. En av de exporterande tillverkarna noterade att kommissionen vid fastställandet av normalvärdet hade utelämnat parametrar för tjocklek, bredd och kanter från de fördefinierade produktkontrollnumren. Den exporterande tillverkaren hävdade att tjockleken och i mindre grad även bredden är viktiga faktorer eftersom de direkt påverkar tillverkningskostnaderna och priserna per ton.

(37)

För det första, när det gäller justeringen på grund av skillnaden i råvaror, följer det av artikel 2.10 i grundförordningen att beräkningen av dumpning bygger på pris och inte på kostnader. Därför är råvaror och tillverkningsprocesser inte relevanta annat än om de har en påvisad inverkan på priset som gör att en justering är motiverad med hänsyn till användningen av ett jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen. Begäranden om justering måste styrkas. Kommissionen känner inte till några indikationer på skillnader i råvaror och tillverkningsprocesser som skulle påverka prisernas jämförbarhet. De exporterande tillverkarna visade inte att användningen av olika råvaror påverkade priset, och därmed ansågs inga justeringar vara motiverade.

(38)

För det andra gäller enligt artikel 2.10 e att justering ska göras för olikheter i de kostnader som direkt sammanhänger med befordran av produkten i fråga från exportörens lokaler till en oberoende köpare, om dessa kostnader är inkluderade i försäljningspriserna. Denna bestämmelse omfattar inte kostnaderna för interna transporter. Därför är ingen justering motiverad av detta skäl.

(39)

För det tredje noterar kommissionen att dessa parametrar avseende produktkontrollnumren uteslöts i det preliminära skedet för att underlätta jämförelse med den likadana produkten i det jämförbara landet. Kommissionen har efter det ökat matchningen och lyckats jämföra de flesta av transaktionerna på grundval av fullständiga produktkontrollnummer, inklusive parametrarna för tjocklek, bredd och kanter. För de transaktioner där detta inte var möjligt baserades jämförelsen på ett så fullständigt produktkontrollnummer som möjligt. Detta ledde till en ändring av dumpningsmarginalerna, vilket redovisas i skäl 49.

(40)

Två berörda parter hävdade att kommissionen när den använde data från Förenta staterna borde ha gjort en justering av normalvärdet med tanke på att olika råvaror används i Kina och Förenta staterna. En berörd part hävdade att nickeltackjärn är billigare eftersom deras nickelhalt är låg och järninnehållet tillhandahålls utan kostnad. För att visa hur skillnaden i råvarukostnad påverkar priserna hävdade samma part att priserna på den kinesiska hemmamarknaden är lägre än de i unionen och Förenta staterna. Enligt den berörda parten kan denna prisskillnad inte tillskrivas en påstådd subventionering eftersom kommissionen hade avslutat den parallella antisubventionsundersökningen mot Kina. En annan berörd part noterade att kostnader och priser är kopplade i stålbranschen.

(41)

När det gäller justeringen av normalvärdet noterar kommissionen att om en part begär en justering enligt artikel 2.7 a eller 2.10 i grundförordningen måste parten visa att begäran är motiverad. När det gäller en sådan justering ligger alltså bevisbördan hos den som vill utnyttja en sådan justering. Kommissionen måste avvisa begäran om justering för skillnader som rör faktorer som inte har visats påverka priserna, och därmed inte heller deras jämförbarhet.

(42)

Vid jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset måste kommissionen ta hänsyn till skillnader som påverkar produkternas priser och prisernas jämförbarhet, inte kostnaderna för att tillverka produkterna. När det gäller priset på nickeltackjärn noterar kommissionen att det liksom de råvaror som används i unionen och Förenta staterna följer världsmarknadspriset på nickel. Även om nickeltackjärn är billigare på grund av sin låga nickelhalt skulle tillverkarna av nickeltackjärn behöva använda mer av det för att få den nickelhalt som krävs enligt internationella standarder för kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. När det gäller argumentet att järnet i nickeltackjärn tillhandahålls utan kostnad noterar kommissionen att tillverkare av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål i unionen och Förenta staterna inte heller betalar fullt pris för det järn som ingår i ferronickel. När det gäller jämförelsen mellan priset på hemmamarknaderna för kallvalsade platta produkter av rostfritt stål i Kina och Förenta staterna som bevis på att användningen av nickeltackjärn påverkar priset i Kina noterar kommissionen att det inhemska kinesiska priset återspeglar situationen i ett land som inte är en marknadsekonomi. Förenta staterna är ett land med marknadsekonomi.

(43)

Kommissionen påminner om att det sedan länge har varit fastställt att bestämmelserna i artikel 2.10 i grundförordningen inte kan användas för att göra artikel 2.7 a i samma förordning ogiltig. I det avseendet konstaterades det att det normalvärde som fastställts i det jämförbara landet helt följer bestämmelserna i artikel 2.7, såsom förklaras i skäl 31. Ingen ytterligare justering av detta redan ändamålsenliga normalvärde är därför motiverad enligt artikel 2.7 a.

(44)

När det gäller argumentet att det lägre priset på kallvalsade platta produkter av rostfritt stål i Kina inte kan vara en effekt av subventionering noterar kommissionen att den parallella antisubventionsundersökningen avslutades därför att de klagande drog tillbaka sitt klagomål, vilket innebär att inga resultat nåddes om subventionering. Därför anser kommissionen att de exporterande tillverkarna i Kina inte har visat att det är motiverat med någon justering på grund av skillnader i råvarukostnader mellan Kina och Förenta staterna.

(45)

En berörd part hävdade att kommissionen vid jämförelsen av exportpriset med normalvärdet på grundval av ett förkortat produktkontrollnummer borde ha gjort en justering för prisjämförbarhet. Samma berörda part påstod sig ha begränsade möjligheter att visa eller föreslå den verkliga justeringsnivån eftersom information som mottagits från tillverkare i det jämförbara landet omfattades av sekretess.

(46)

Kommissionen upprepar att majoriteten av de exporterande tillverkarna (69 %) jämfördes på grundval av det fullständiga produktkontrollnumret. Den berörda parten skulle för övrigt, utan hinder av begränsningarna på grund av skyddet av konfidentiella uppgifter från tillverkare i det jämförbara landet, ha kunnat föreslå en justeringsnivå för fysiska egenskaper eftersom parten visste vilka kriterier som det bortsågs från och vilka parametrar för dessa kriterier som gäller enligt produktkontrollnumrets struktur. Eftersom ingen sådan kvantifierad begäran gjordes avvisades detta påstående.

(47)

En berörd part frågade om tillverkarna i det jämförbara landet sålde till slutanvändare och om dessa i så fall begärde en justering av handelsled på grundval av produktkontrollnummer. Såsom förklaras i skäl 53 i förordningen om preliminär till jämförde kommissionen normalvärdet och exportpriset fritt fabrik, och detta var i samma handelsled. Därför bedömdes ingen justering behövas. Påståendet måste i vilket fall avvisas eftersom det inte styrks.

(48)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas den metod för beräkning av dumpningsmarginalerna som anges i skälen 55–60 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Med beaktande av såväl de justeringar av normalvärde som gjorts som den utökade jämförelsen, och eftersom inga andra synpunkter har inkommit, fastställs de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

Tabell 1

Dumpningsmarginaler, Kina

(50)

Med den metod för att beräkna normalvärdet som förklaras i skälen 63 till 66 i förordningen om preliminär tull togs ingen hänsyn till försäljningen på hemmamarknaden till distributörer och handlare.

(51)

Detta berodde på den speciella marknadssituationen i Taiwan, där distributörerna exporterar betydande mängder av tillverkningen som de exporterande tillverkarna samtidigt rapporterade som försäljning för inhemsk konsumtion.

(52)

Denna slutsats byggde på och motiverades av två viktiga komponenter. För det första vidareexporterade en av Taiwans största distributörer det mesta av de volymer som köpts från tillverkarna. Därför räknades denna försäljning inte som inhemsk försäljning vid beräkning av normalvärdet i Taiwan. För det andra visar tillverkningsuppgifter för kända tillverkare och taiwanesisk handelsstatistik att den inhemska försäljning som rapporterades av de kända exporterande tillverkarna motsvarade över 90 procent av exporten till EU och detta inkluderade även ungefär 50 procent försäljning som exporterades.

(53)

Två exporterande tillverkare ifrågasatte den statistikbaserade komponenten. De hävdade att kommissionen endast beaktade samarbetsvilliga företag med viss export till EU när den fastställde den sammanlagda taiwanesiska tillverkningen. Ett annat argument var att kommissionen borde ha beaktat hela den taiwanesiska statistiska importen som vidareexport i den analys som beskrivs i skäl 52.

(54)

Kommissionen granskade uppgifter om tillverkning och inhemsk försäljning från alla kända taiwanesiska tillverkare. Detta inbegrep även de som föreslogs av en av de exporterande tillverkarna. Detta gjordes för att få en så nära överensstämmelse som möjligt med statistiska data. De kompletterande uppgifter som inhämtades ledde till att resultatet av den analys som beskrivs i skäl 52 blev lägre. På den grundvalen visades den rapporterade inhemska försäljningen inkludera ca 40 procent av den försäljning som exporterades.

(55)

När det gäller det skäl som tas upp i skäl 53, att hela den sammanlagda statistiska importen vidareexporteras, lämnade den exporterande tillverkaren inga belägg för detta. Import för återexport faller normalt under en särskild tullbehandling och behandlas inte som egentlig export i handelsstatistiken. Kommissionen kan därför inte dra någon användbar slutsats utifrån detta påstående.

(56)

Vidare hävdade två exporterande tillverkare att den nivå för inhemsk försäljning som kommissionen inte tog hänsyn till inte stod i proportion till det procentvärde som anges i skäl 52. De upprepade påståendet att destinationen för deras inhemska kunders försäljning inte var känd för dem. Kommissionen anser inte att avsaknad av kunskap om slutdestinationen för en försäljning är avgörande. Kommissionen analyserade situationen på nytt på grundval av tillgängliga belägg i den aktuella undersökningen och reviderade den försäljning som skulle uteslutas när normalvärdet fastställdes för att så väl som möjligt återspegla den individuella situationen för de exporterande tillverkare som undersöktes. När det var motiverat användes vid beräkningen av normalvärdet en del av den försäljning som hade uteslutits från den beräkningen i det preliminära skedet.

(57)

En berörd part ifrågasatte att inhemsk försäljning till handlare och distributörer räknades in när normalvärdet fastställdes. Argument för detta lades fram i skriftliga synpunkter och under utfrågningen inför förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden den 7 juli 2015.

(58)

Såsom anges i skäl 56 fortsatte kommissionen efter införande av de preliminära åtgärderna att granska den faktiska klassificeringen av försäljningen till distributörer. Syftet är att komma fram till en mer exakt och rättsligt korrekt klassificering som inhemsk eller exportförsäljning vid fastställande av normalvärdet, så att man inte längre behöver utgå ifrån att all försäljning till distributörer är avsedd för export. Synpunkterna som lämnades efter det preliminära meddelandet av uppgifter beaktades och hänsyn togs till fler detaljer.

(59)

I stället för att helt utesluta försäljning till distributörer utifrån antagandet att alla försäljning till distributörer var avsedd för export uteslöt kommissionen endast den försäljning till distributörer för vilka otillräcklig objektiv bevisning förelåg för att den verkligen exporterades. Kommissionen granskade den rapporterade försäljningen i fråga och klassificerade den som inhemsk eller avsedd för export på grundval av situationen för var och en av de berörda exporterande tillverkarna. Exempelvis räknades exportorienterade rabatter som ett relevant belägg. Däremot spelade subjektiva faktorer såsom avsikt eller kunskap, eller avsaknad därav, ingen roll för kommissionens objektiva bedömning.

(60)

En exporterande ifrågasatte att kommissionen avvisade ett visst avdrag för skrot från tillverkningskostnaden. Som stöd för detta påstående lämnade tillverkaren kompletterande uppgifter som visade tillverkningsförlusten som omvandlingskostnader i tabellen över tillverkningskostnader. Enligt tillverkarens är tillverkningsförlusten den sammanlagda kostnaden för material som inte omvandlas till slutprodukt plus tillverkningsomkostnaderna för tillverkningsförlusten. Kommission granskade detta påstående noga men fann att den materialkostnad som inkluderades i tillverkningskostnaden låg långt under den mängd som uppgavs vara skrotavdrag. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade företaget sitt påstående att skrotvärdet borde jämföras med det totala förlustvärdet, inklusive tillhörande tillverkningsomkostnader. Kommissionen vidhåller sin ståndpunkt att marknadsvärdet på skrot inte kan vara högre än på insatsmaterialet. Följaktligen måste den exporterande tillverkarens påstående avvisas.

(61)

Den exporterande tillverkaren styrkte inte heller sitt påstående när det gällde avvisandet av ett visst avdrag för skrot genom att ange den aktuella mängd material som förbrukades vid tillverkningen av den berörda produkten, så att kommissionen skulle kunna bedöma förlusten. Företaget hävdade att förbrukningsmängden och värdet för varje typ av råvara uppgav si de arbetsblad som lämnades in vid kontrollen på plats. Kommissionen fann att dessa data täckte mer än den berörda produkten, t.ex. varmvalsade ringar eller rullar som bearbetades och såldes som halvfabrikat. Därför kan kommissionen inte kontrollera materialförlusterna som konverterades till skrot. Eftersom förluster och skrot endast har rapporterats som värden gick det inte att bedöma om materialåtgången för tillverkning av den berörda produkten räckte för att tillverka både den berörda produkten och för skrotet som räknades av från tillverkningskostnaden. Därför gick det inte att på säkert fastställa om den rapporterade förlusten inkluderade någon materialkostnad enligt anspråket och hur stort skrotavdraget kunde tänkas vara. Den exporterande tillverkaren upprepade sitt påstående efter det slutliga meddelandet av uppgifter, utan att komma med några nya fakta.

(62)

De preliminära undersökningsresultaten i skälen 62 samt 67-78 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(63)

I sina synpunkter efter både det preliminära och det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte en exporterande tillverkare att viss exportförsäljning till unionen uteslöts, som rapporterades på grundval av de exportlicenser som lämnades in av tillverkarens kunder. Exportlicenserna kunde dock inte användas för att identifiera vare sig tillverkaren eller den försäljningstransaktion som rapporterades av den exporterande tillverkaren. Dessutom hade exportlicenserna inte samlats in systematiskt från alla kunder under undersökningsperioden. Trots den exporterande tillverkarens stora ansträngningar gick det inte att bekräfta destinationen för försäljningen, och i vilket fall täckte den inte hela undersökningsperioden. Därför kunde kommissionen inte säkert avgöra om denna försäljning skulle räknas som exportförsäljning för beräkning av dumpningsmarginalen. Påståendet avvisas därför.

(64)

En exporterande tillverkare begärde att hänsyn skulle tas till valutakurserna med kursen för den dag då skulden reglerades. För att en jämförelse skulle kunna göras enligt artikel 2.10 i grundförordningen användes konsekvent Europeiska centralbankens månatliga växelkurser för alla exporterande tillverkare i Taiwan. Den strategi som begärs av den exporterande tillverkaren, dvs. att den växelkurs används som gäller på försäljningsdagen används, skulle inte vara i linje med grundförordningen. Denna begäran avvisades således.

(65)

En exporterande tillverkare ifrågasatte användningen av Europeiska centralbankens månatliga växelkurser och insisterade på att dess dagliga växelkurser skulle användas. Den exporterande tillverkaren kvantifierade inte vilken skillnad detta skulle göra. Kommissionen använde de månatliga växelkurserna för konsekvensens skulle och för att underlätta jämförelse, eftersom dumpningsmarginalen för denna tillverkare ingick i en dumpningsmarginal som beräknades för en grupp närstående tillverkare, varav endast en begärde att dagliga växelkurser skulle användas.

(66)

Med beaktande av de justeringar av normalvärdet som anges i skäl 56 fastställs de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

Tabell 2

Dumpningsmarginaler, Taiwan

(67)

Såsom anges i skäl 90 i förordningen om preliminär tull tillverkades den likadana produkten av nio kända unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(68)

Eftersom inga ytterligare synpunkter lämnats, bekräftas den definition av unionsindustrin som anges i skälen 90–93 i förordningen om preliminär tull.

(69)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande förbrukningen i unionen bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 94–96 i förordningen om preliminär tull.

(70)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade berörda parter sina påståenden från det preliminära skedet, dvs. att kommission felaktigt gjort en sammantagen bedömning av verkningarna av importen från Kina och Taiwan. De inkom inte med några nya belägg som styrkte påståendet.

(71)

Såsom anges i skäl 66 bedömdes det med hänsyn till synpunkter som lämnades efter det preliminära meddelandet av uppgifter att en taiwanesisk exporterande tillverkare inte gjort sig skyldig till dumpning. Därför drogs exporten från detta företag till unionen av från den dumpade importen från Kina och Taiwan.

(72)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på den sammantagna bedömningen bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 97–102 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Såsom anges i skäl 71 drogs importen från en taiwanesisk exporterande tillverkare som inte ansågs ha gjort sig skyldig till dumpning av från den dumpade importen. Av sekretesskäl kan volymen och marknadsandelen för denna import inte lämnas ut. Att den försumbara volymen och marknadsandelen för denna import, som ligger betydligt under 1 procent, drogs av påverkade dock inte utvecklingen av volymen och marknadsandelen för den dumpade importen från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden.

(74)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på volymen och marknadsandelen för importen från de berörda länderna och med hänsyn till de reviderade undersökningsresultat som anges i skäl 73, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten enligt skälen 103–106 i förordningen om preliminär tull.

(75)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde berörda parter mer information om karaktären av de ”kostnader efter import” som avses i skäl 110 ii i förordningen om tillfällig tull. Dessa kostnader avsåg hantering och tillfällig förvaring av de importerade produkterna vid importplatsen, tullklareringsavgift och bankkostnader.

(76)

Kostnaderna efter import var föremål för kontroll vid de besök på plats hos importörerna som listas i skäl 7. Efter dessa kontrollbesök fastställde kommissionen att importkostnaderna är lägre än de som fastställts baserat på data som fanns tillgängliga vid tidpunkten för förordningen om preliminär tull.

(77)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter togs vederbörlig hänsyn till att en berörd part påstod sig inte kunna bekräfta att alla kostnader gällde import före leveransen till den första kunden i unionen. Prisunderskridande fastställs genom en jämförelse mellan unionsindustrins försäljningspriser fritt fabrik och exporterande tillverkares pris vid unionen gräns, förtullat. Därför tas ingen hänsyn till kostnaderna från hamn till första oberoende kund vid denna jämförelse.

(78)

En berörd part noterade att en betydande andel av den likadana produkten i EU säljs med en skyddsfilm (5). Den exporterande tillverkaren hävdade att användningen av filmen skulle återspeglas i det produktkontrollnummer som användes av kommissionen, eftersom den påverkar priset väsentligt.

(79)

Påståendet kom mycket sent, ca 11 månader efter att undersökningen inletts och cirka tio månader efter att parterna underrättades om produktkontrollnumren. I detta skede kunde kommissionen inte identifiera de enskilda berörda transaktionerna.

(80)

Kommissionen gjorde dock en generell justering baserat på den information som lämnades av unionsindustrin som en reaktion på påståendet.

(81)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade samma berörda part att justeringen inte skulle göras generellt utan bara för de transaktioner där den likadana produkten faktiskt täcktes med skyddsfilm. Parten motsatte sig också bedömningen att deras invändning kom sent, eftersom informationen fanns offentligt tillgänglig innan denna undersökning inleddes.

(82)

Kommissionen använde såsom förklarats tidigare en generell justering eftersom det inte gick att identifiera de enskilda berörda transaktionerna. Det är känt att de berörda transaktionerna utgör en inte obetydlig andel av alla transaktioner. En part kan inte förlita sig enbart på information som görs offentligt tillgänglig utan måste lägga fram ett styrkt påstående för att motivera en justering.

(83)

Effekten av omräkningen av dessa lägre importkostnader uppvägdes till stor del av justering med hänsyn till skyddsfilmen. Den kombinerade effekten av dessa två justeringar gav en nästan oförändrad vägd genomsnittlig underskridandemarginal för importen från de berörda länderna på unionsmarknaden på mellan 9,8 % och 11,4 % (jämfört med 9,6 % och 11,3 % i förordningen om preliminär tull). Även den vägda genomsnittliga underskridandemarginalen för importen från de berörda länderna på unionsmarknaden förblev nästan oförändrad. Den var mellan 23,1 % och 25,3 % (jämfört med 22,9 % och 25,2 % i förordningen om preliminär tull).

(84)

En berörd part noterade att undersökningen visade att de exporterande tillverkarna nästan uteslutande säljer till oberoende återförsäljare eller stålservicecenter, medan unionsindustrin sålde till distributörer, stålservicecenter och slutanvändare. Den berörda parten hävdar att kommissionen för att kunna jämföra dessa priser måste ta hänsyn till stålservicecentrens fasta kostnader eftersom det finns en skillnad i handelsleden. En justering för skillnader i handelsleden kan dock endast göras om det påvisas att det finns konsekventa och tydliga skillnader i priserna mellan dessa handelsled, inte baserat på kostnadsskillnader. En faktisk jämförelse av de priser till vilka unionsindustrin sålde till båda handelsleden på unionsmarknaden visade, såsom anges i skäl 112 i förordningen om preliminär tull, att skillnaden i handelsled inte påverkade priserna. Ingen berörd part lämnade några uppgifter som vederlade detta undersökningsresultat. Därför är villkoren för en justering för handelsled inte uppfyllda i detta fall.

(85)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade samma part att en jämförelse av försäljningspriserna för unionsindustrins stålservicecenter med de exporterande tillverkarnas priser skulle innebära att en jämförelse mellan produkter som inte är jämförbara. Parten hävdade att försäljningen från unionsindustrins stålservicecenter i hög grad utgörs av vidareförädlade produkter såsom remsor, smala ringar eller rullar och skivor, medan exportörerna huvudsakligen sålde standardringar eller -rullar.

(86)

Det noteras att standardringar- eller rullar inte jämfördes med smala produkter såsom remsor och smala ringar eller rullar. Produktens bredd var en faktor i produktkontrollnumret, vilket säkrade att endast produkter med motsvarande bredd jämfördes. Skivor ingick inte alls i jämförelsen eftersom dessa inte exporterades till unionen av de exporterande tillverkarna i stickprovet.

(87)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande importpriserna från de berörda länderna och prisunderskridande, bekräftas övriga slutsatser i skälen 107–112 i förordningen om preliminär tull.

(88)

De berörda parterna hävdade åter att uppgifter från unionstillverkare i stickprovet bör användas konsekvent för skadebedömningen i stället för att man delar upp indikatorerna i makroekonomiska indikatorer och mikroekonomiska indikatorer. Med ett sådant tillvägagångssätt skulle dock ingen hänsyn tas till tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, bland annat tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpingsmarginalens omfattning.

(89)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part sitt argument att det snedvrider skadeanalysen att den största unionstillverkaren Outokumpu inte ingår i stickprovet. Såsom redan förklarats i skäl 93 i förordningen om preliminär tull ansågs stickprovet representativt eftersom det representerar cirka 50 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten. Därför påverkas inte det utvalda stickprovets representativitet och kvaliteten på kontrollerade data för tillverkarna i stickprovet av att Outokumpu inte deltog i undersökningen.

(90)

Berörda parter hävdade att det när skadeindikatorerna delas upp i makroekonomiska och mikroekonomiska inte går att dra någon meningsfull slutsats om i vilken grad de tillverkare som ingick i urvalet hade lidit skada (om någon). Detta argument är ovidkommande. I enlighet med artikel 3 i grundförordningen fastställs skadan för unionsindustrin. Urval för stickprovet är en teknik som beskrivs i artikel 17 i grundförordningen. Den ger kommissionen möjlighet att begränsa antalet undersökta parter (när det gäller unionstillverkare) om antalet är stort. Stickprovet begränsar dock inte fastställandet av skadan för unionstillverkarna. Vissa skadeindikatorer, såsom bland annat marknadsandel och försäljningsvolym, är endast meningsfulla om de analyserad för unionsindustrin som helhet. Vidare anses undersökningsresultat för stickprovet vara representativa för unionsindustrin. Därför ska alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin som helhet beaktas.

(91)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit på de allmänna kommentarerna om unionsindustrins ekonomiska situation bekräftas slutsatserna i skälen 107–112 i förordningen om preliminär tull.

(92)

När det gäller sysselsättning hävdar berörda parter att den minskade sysselsättningen berodde på att unionsindustrins produktivitet hade ökat. Under perioden ökade produktiviteten med 6 %, vilket är en betydligt mindre minskning än den på 11 % som drabbade sysselsättningen. Minskningen påverkas även av unionsindustrins tillverkningsvolym, som minskade med 5 % på en växande marknad.

(93)

Såsom beskrivs ovan tvingades unionsindustrin minska sin tillverkning på en växande marknad på grund av den dumpade importen från de berörda länderna. Om unionsindustrin hade kunnat dra nytta av marknadstillväxten och ökat sin tillverkning i takt med den ökade efterfrågan hade den ökade tillverkningen uppvägt effekten av den ökade produktiviteten. Den resulterande minskningen av sysselsättningen skulle ha blivit betydligt mindre. Det anses därför att den minskade sysselsättningen huvudsakligen beror på dumpad import från de berörda länderna, och att unionsindustrins ökade produktivitet endast hade en mindre inverkan.

(94)

Efter det slutliga meddelandet hävdade en berörd part att sysselsättningen i unionsindustrin har betydligt, med 55 %, sedan perioden mellan 2004 och 2007. Siffran sysselsättningen om anges i förordningen om preliminär tull gäller dock sysselsättningen i unionsindustrin som helhet, medan siffran som anges för perioden mellan 2004 och 2007 endast gäller en del av unionsindustrin. Dessa siffror är alltså inte jämförbara och visar ingen stigande trend för sysselsättningen.

(95)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande makroekonomiska indikatorer bekräftas slutsatserna i skälen 121–132 i förordningen om preliminär tull.

(96)

Berörda parter upprepade sina påståenden om att försäljningspriserna följer råvarukostnaderna, huvudsakligen för krom och nickel, och att trenden för unionsindustrins priser borde analyseras efter uteslutning av legeringspåslaget.

(97)

Dessa parter lämnade kompletterande uppgifter om fluktuationer av grundpriset som det hänvisas till i skäl 141 i förordningen om preliminär tull. Uppgifterna gällde kvalitet 304 av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med en tjocklek på 2 mm med ytbehandling 2B som säljs av unionstillverkarna (6). Enligt dessa uppgifter minskade grundpriset kontinuerligt under skadeundersökningsperioden med cirka 11 %, från cirka 1 015 euro/ton 2010 till cirka 907 euro/ton under undersökningsperioden. Sänkningen är mindre än den från 1 200 euro/ton till 1 000 euro/ton som nämns i förordningen om preliminär tull men ger stöd för undersökningsresultatet att grundpriset har sjunkit betydligt.

(98)

En berörd part hävdade också att de belägg som tas upp i skäl 141 i förordningen om preliminär tull när det gäller analysen av grundpriset inte räcker för att styrka slutsatsen att grundpriset har sjunkit under skadeundersökningsperioden för unionsindustrin, eftersom beläggen påstods ha lämnats av en enda unionstillverkare.

(99)

Informationen lämnades visserligen av en unionstillverkare men avser inte endast en unionstillverkare. Denna information hänvisar till uppgifter som offentliggjorts av CRU, en välkänd konsult för stålindustrin. CRU offentliggjorde uppgifterna för hela tyska marknaden och inte för priserna för enskilda unionstillverkare. Dessutom bekräftades det att grundpriserna sjönk kontinuerligt under skadeundersökningsperioden genom information som lämnades av andra berörda parter, såsom nämns i skäl 97.

(100)

Därför dras slutsatsen att de sjunkande försäljningspriserna för unionsindustrin orsakas både av de sjunkande råvarupriserna och den betydande minskning av grundpriset som inte är förknippad med utvecklingen av råvarukostnaderna. Den senare delen av prisminskningen, det vill säga minskningen av grundpriset, visar att unionsindustrin tvingades sänka sina priser ytterligare under skadeundersökningsperioden, trots att den gjorde förluster på grund av den prispress dumpningen från de berörda länderna medförde.

(101)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en importör att den information om grundprisets utveckling som beskrivs ovan utgörs av ”subjektiva åsikter” från den europeiska tillverkaren och borde kontrolleras ytterligare. Den information som ges i skäl 97 kom dock inte från en europeisk tillverkare utan från en sammanslutning av exportörer, en part som var emot införandet av åtgärder. Eftersom informationen är i linje med offentligt tillgänglig information som lämnats av specialiserade konsultföretag anses den tillförlitlig.

(102)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en annan berörd part att det sjunkande grundpriset till stor del berodde på ett exceptionellt högt värde för andra kvartalet 2010. Parten lade inte fram några argument för att denna period skulle bortses från för analysen av grundprisets utveckling. Eftersom analysen av skadeindikatorer måste täcka hela skadeundersökningsperioden kan detta argument inte godtas.

(103)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påpekade en berörd part att unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet enligt tabell 11 i förordningen om preliminär tull alltid låg över tillverkningskostnaden per enhet under hela skadeundersökningsperioden. Denna skillnad påstods innebära att unionstillverkarnas förluster är oförklarliga.

(104)

Det bör här noteras att tillverkningskostnaden per enhet i tabell 11 i förordningen om preliminär tull endast inkluderade tillverkningskostnaden utan försäljningskostnader, administrativa kostnader och andra allmänna kostnader. Därför visar en direkt jämförelse av denna kostnad per enhet med försäljningspriset per enhet inte vinsten för unionstillverkarna i stickprovet.

(105)

Berörda parter kommenterade minskning av lagren med 7 % under skadeundersökningsperioden och ansåg att den var ett tecken på en sund situation för unionsindustrin.

(106)

Minskningen av lagren med 7 % under skadeundersökningsperioden följer dock bara produktionsmängden för de unionstillverkare som ingår i stickprovet. Det framgår av tabell 13 i förordningen om preliminär tull att lagerhållningen stod för ca 15 % av tillverkningen under skadeundersökningsperioden. De mindre fluktuationerna mellan 14 % och 16 % bör med tanke på deras låga nivå betraktas som normala lagervariationer.

(107)

Berörda parter hävdade vidare att en lagerhållning på 15 % av årstillverkningen, vilket motsvarar ca 2 månaders omsättning, är hög för en industri som huvudsakligen tillverkar på beställning. Denna lagerhållning orsakas av tidsskillnaderna mellan tillverkning och olika skeden av försäljningsprocessen samt på olika försäljningsmönster. Därför kan en lagerhållning på 15 % av tillverkningen inte anses vara särskilt hög.

(108)

Kommissionen bekräftar att lagren inte betraktas som en meningsfull indikator för undersökningsändamål.

(109)

Berörda parter kommenterade att unionsindustrin gjorde betydande investeringar som översteg 1 miljard euro/år under hela skadeundersökningsperioden. Kommissionen fastställde att den investeringsnivå som anges i förordningen om preliminär tull faktiskt motsvarade det sammanlagda bokförda nettovärdet av tillgångarna. Den faktiska investeringsnivån anges i tabellen nedan, som ersätter motsvarande rad i tabell 14 i förordningen om preliminär tull.

Tabell 3

Investeringar, alla unionstillverkare (ingår i skadeindikatorerna)

(110)

De faktiska investeringarna ökade med 89 procentenheter från 37 miljoner euro 2010 till 70 miljoner euro 2012, varefter de minskade med 47 procentenheter till 53 miljoner euro under skadeundersökningsperioden. Denna nominella ökning beror på en mycket låg investeringsnivå 2010. Investeringsnivån var faktiskt så låg att tillgångarnas bokförda nettovärde minskade kontinuerligt under hela skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabell 14 i förordningen om preliminär tull.

(111)

Denna skadeindikator förbättrades nominellt under skadeundersökningsperioden, men den påverkar inte kommissionens övergripande negativa skadebedömning eftersom denna indikator pressades ned under skadeundersökningsperioden.

(112)

Efter det slutliga meddelandet hävdade en berörd part att även indikatorn för ”räntabilitet” borde ändras på motsvarande sätt efter ändringen av investeringar. Indikatorn för räntabiliteten är dock vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar, såsom anges i skäl 150 i förordningen om preliminär tull. Därför påverkar en ändring av indikatorn för investeringar inte räntabiliteten. Därför behöver räntabiliteten inte ändras eftersom den angavs korrekt i förordningen om preliminär tull.

(113)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att en sammanlagd investering på 209 miljoner euro under skadeundersökningsperioden inte är förenligt med beteendet hos företag som vållats skada. Såsom anges i skäl 110 var investeringsnivån nedpressad under skadeundersökningsperioden. Detta argument kan därför inte godtas.

(114)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande mikroekonomiska indikatorer bekräftas övriga slutsatser i skälen 135–151 i förordningen om preliminär tull.

(115)

Med beaktande av det ovannämnda och eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 152–155 i förordningen om provisorisk tull om att unionsindustrin vållats väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(116)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållade väsentlig skada för unionsindustrin. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all möjlig skada som orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen.

(117)

Berörda parter (exporterande tillverkare och distributörer) upprepade de påståenden om orsakssamband som de lade fram i det preliminära skedet utan att lägga fram några nya argument för övervägande. Synpunkterna gällde bland annat: låg importnivå, att importpriserna följer råvarupriserna, import från andra länder och unionsindustrins överkapacitet). Eftersom det inte fanns några nya argument anses synpunkterna ha behandlats ingående i skälen 156–208 i förordningen om preliminär tull. För tydlighetens skull diskuteras vissa synpunkter även nedan.

(118)

Berörda parter upprepade också att importen från de berörda länderna på nivån 4,3 % för Kina och 5,1 % för Taiwan under undersökningsperioden inte kunde vara skälet till skadan för unionsindustrin, särskilt som unionsindustrins marknadsandel var ca 80 % under samma period. Kommissionen fastställde att den dumpade importen från de berörda länderna under undersökningsperioden underskred unionsindustrins priser med mellan 9,8 % och 11,4 %, såsom förklaras i skäl 83. Import kanske inte är en renodlad konkurrensbegränsning, men såsom redan påpekats i skäl 158 i förordningen om preliminär tull leder den till en prispress på unionsindustrin som har hindrat den både från att behålla sin marknadsandel och från att bli lönsam. Kommissionen fastställde dessutom såsom anges i skäl 70 att villkoren för sammantagen bedömning av importen från Kina och Taiwan var uppfyllda och att dessa sammantaget uppgick till 9,5 % under undersökningsperioden.

(119)

Såsom förklaras i skäl 66 bedömdes det med hänsyn till synpunkter som lämnades efter det preliminära meddelandet av uppgifter att en taiwanesisk exporterande tillverkare inte gjort sig skyldig till dumpning. Verkningarna av denna import på unionsindustrins allmänna situation måste därför analyseras, eftersom den inte längre inkluderas i den dumpade importen.

(120)

Volymen av denna import var dock marginell under skadeundersökningsperioden, med en marknadsandel som hela tiden låg långt under 1 %. Kommissionen drog därför slutsatsen att den icke-dumpade importen från Taiwan på grund av sin ringa volym inte bidrog till skadan för unionsindustrin i någon betydande grad.

(121)

En exporterande tillverkare hävdade att importpriserna från andra länder, t.ex. Sydkorea och Sydafrika, är lägre än de från Kina och att dessa tillsammans med importen från Indien, som har samma pris som den från Kina, kunde utöva prispress på de unionstillverkare som ingår i stickprovet. Parten argumenterar vidare att genomsnittspriserna från dessa tre länder ligger under det genomsnittliga icke-skadevållande priset för de unionstillverkare som ingår i stickprovet.

(122)

Såsom redan noterats i skäl 174 i förordningen om preliminär tull består kallvalsade platta produkter av rostfritt stål av olika stålkvaliteter vilket leder till stora prisskillnader som inte kunnat beaktas i det genomsnittliga priset från Eurostat. Det är därför inte meningsfullt att bara jämföra genomsnittliga priser som inte tar hänsyn till dessa skillnader. Kinas och Taiwans underskridande av priserna fastställdes inte på grundval av genomsnittliga priser utan på grundval av en jämförelse för varje enskild produkttyp, såsom anges i skäl 111 i förordningen om preliminär tull.

(123)

Samma part hävdar också att importen från Indien och Sydkorea har ökat påtagligt, både i absoluta och relativa tal. Därför skulle det inte vara objektivt att utesluta dessa länder.

(124)

När det gäller Sydkorea ökade landets marknadsandel från 2,3 % till 2,8 % under hela skadeundersökningsperioden, dvs. en ökning med endast 0,5 procentenheter. Importen från Indien ökade snabbare, men marknadsandelen var mycket låg, under 2 %, under hela skadeundersökningsperioden. Detta visar att det finns objektiva skillnader mellan situationen för å ena sidan Kina och Taiwan och å andra sidan Indien och Sydkorea.

(125)

Samma part noterar också att kommissionen inte ger någon förklaring till vad som orsakade den allmänna prisökningen 2011 och prissänkningen 2012.

(126)

I skäl 138 i förordningen om preliminär tull förklaras det att unionsindustrins försäljningspriser drivs av prisutvecklingen på råvaror, huvudsakligen krom och nickel. Eftersom priserna från andra tredjeländer följde motsvarande trend kan det antas att skälen till prisutvecklingen är likartade. Såsom anges i skäl 174 i förordningen om preliminär tull består kallvalsade platta produkter av rostfritt stål av olika stålkvaliteter vilket leder till stora prisskillnader som inte kunnat beaktas i det genomsnittliga priset från Eurostat.

(127)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att importen från Sydkorea, Indien och Sydafrika inte kan anses försumbar eftersom dess ackumulerade marknadsandel under undersökningsperioden var 6,3 %. Denna import ansågs emellertid inte som försumbar i förordningen om preliminär tull, och dess effekt analyserades vederbörligen.

(128)

Samma part hävdade också att importen från Kina i hög grad avsåg 304-serien. Priserna för andra produkttyper såsom 316-, 316L- och 321-serierna är högre, eftersom dessa har en högre nickelhalt. Trots påståendet i skäl 174 i förordningen om preliminär tull måste import från andra tredjeländer därför avse antingen 200-serien (som är en nischprodukt i unionen) eller vara föremål för betydande dumpning. Enligt denna part skulle det genomsnittliga priset från Kina därför vara relativt lågt, eftersom endast nischprodukter skulle ha haft ett lägre pris än den mest populära kvalitet som såldes av de kinesiska exportörerna.

(129)

Denna bedömning förbiser helt 400-serierna med lägre kvalitet och pris, som är en råvaruprodukt i unionen, såsom anges i skäl 189 i förordningen om preliminär tull. Kina exporterade en jämförelsevis stor andel produkter i 300-serien, som betingar ett högt pris. Detta framgår av att Kina och Taiwan hade samma prisunderskridandemarginal, trots att de kinesiska priserna under undersökningsperioden var i genomsnitt 100 euro högre än de taiwanesiska, såsom redovisas i tabell 7 i förordningen om preliminär tull.

(130)

En berörd part hävdade att den minskning av exportprisernas med 11 % som framgår av tabell 16 i förordningen om preliminär tull visar att denna prisminskning har bidragit till den skada som unionsindustrin vållats.

(131)

I skäl 138 i förordningen om preliminär tull förklaras det att både kostnader och priser drivs av prisutvecklingen på råvaror, huvudsakligen krom och nickel. Prissänkningen på exportmarknaderna motsvarar prissänkningen på unionsmarknaden och drivs därmed av samma kostnadsfaktorer.

(132)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att ingen bedömning har gjorts av eller förklaring har lämnats till minskningen av exportpriset. Detta behandlas i det föregående skälet, där det förklaras att det sjunkande exportpriset beror på råvaruprisernas utveckling.

(133)

Berörda parter hävdade att unionsindustrins låga kapacitetsutnyttjande orsakades av överkapacitet som installerades före 2010. Det året var dock det år då kapacitetsutnyttjandet var högst under hela skadeundersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade kapacitetsutnyttjandet från 77 % till 70 %, huvudsakligen på grund av minskade tillverkningsvolymer. På grund av den dumpade importen från de berörda länderna tvingades unionsindustrin minska sin tillverkning på en växande marknad. Det anses därför att det minskade kapacitetsutnyttjandet för tillverkningen inte kan ha orsakats av överkapacitet installerad före 2010.

(134)

När det gäller analysen av orsakssambanden i samband med de konkurrensproblem som behandlas i skälen 183–194 i förordningen om preliminär tull hävdade en berörd part att kommissionens analys var otillräcklig. Kommissionen skulle ha ignorerat partens påståenden och feltolkat undersökningsresultaten i koncentrationsärendet Outokumpu/INOXUM. Som stöd för sitt påstående angav parten att de fyra största unionstillverkarna fortfarande dominerar marknaden genom att de har en marknadsandel på ca 80 %.

(135)

Detta påstående överensstämmer inte med verkligheten. Unionsindustrins marknadsandel var visserligen 80 % under undersökningsperioden, vilket anges i tabell 9 i förordningen om preliminär tull. Såsom anges i skäl 90 i förordningen om preliminär tull utgörs unionsindustrin dock av nio kända tillverkare. Detta inkluderar fyra större integrerade tillverkare och fem mindre tillverkare.

(136)

Samma part hävdade att GD Konkurrens fann att ”endast fyra större EU-aktörer är aktiva på marknaden, följda av en yttre grupp av små icke-europeiska aktörer, som var och en representerar högst 5 % av marknaden”, med hänvisning till skäl 351 i beslutet i koncentrationsärendet Outokumpu/INOXUM.

(137)

Detta påstådda citat är dock felaktigt. Det korrekta citatet lyder ”endast fyra större EU-aktörer är aktiva på marknaden, följda av en yttre grupp av små europeiska och icke-europeiska aktörer.” Det är därför uppenbart att denna part citerade beslutet i koncentrationsärendet Outokumpu/INOXUM fel och helt bortsåg från de fem mindre unionstillverkarna.

(138)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter erkände samma tillverkare att de små europeiska aktörerna hade utelämnats från citatet därför att de var och en inte utgör mer än 5 % av marknaden. Parten insisterade ändå på att de fyra stora integrerade tillverkarna har en marknadsandel på 80 %, med hänvisning till skäl 135. Såsom anges i det skälet gäller marknadsandelen 80 % emellertid alla de nio kända unionstillverkarna. Påståendet överensstämmer därför inte med verkligheten och kan därmed avvisas.

(139)

Samma part hänvisade till skäl 187 i förordningen om preliminär tull och hävdade att påståendet ”även om den begränsning som orsakas av importen inte är stark för närvarande, skulle det ändå vara möjligt att den kommer att öka i framtiden” är rent spekulativt och hänvisar till en hypotetisk händelse i framtiden. Denna bedömning är felaktig. Det citerade påståendet är taget från beslutet i Outokumpu/INOXUM-koncentrationsärendet, och med ”i framtiden” avses därför händelser efter att beslutet antagits. Såsom förklaras i samma skäl i förordningen om preliminär tull ökade importen från Kina och Taiwan med 70 % under skadeundersökningsperioden. Vidare anges det i förordningen om registrering att importen från ökade med ytterligare 115 % för Kina och 66 % för Taiwan 2014 (7). En sådan kontinuerlig ökning v importvolymerna visar att påståendet inte var spekulativt och att ökningen inte var en ”hypotetisk händelse i framtiden” utan förverkligades mellan antagandet av beslutet i Outokumpu/INOXUM-koncentrationsbeslutet och offentliggörandet av förordningen om preliminär tull.

(140)

Eftersom ingen ny och tillförlitlig information har tillkommit om detta bekräftar kommissionen sina undersökningsresultat i skälen 183–194 i förordningen om preliminär tull, dvs. att konkurrensförhållandena i unionen inte kunde ha hindrat den dumpade importen från de berörda länderna från att vålla unionsindustrin skada.

(141)

I skäl 105 i förordningen om preliminär tull drogs slutsatsen att importen har ökat stadigt under skadeundersökningsperioden, med undantag av 2012. Berörda parter hävdar dock att utvecklingen av importvolymen inte visade någon konsekvent ökande trend under skadeundersökningsperioden utan i stället följde en cyklisk utveckling, med 2010 och 2012 som ”importdalar” och 2011 och 2013 som ”importtoppar”. För att bedöma detta påstående granskades den import från de berörda länderna som rapporterats av Eurostat under en längre tidsperiod. Av sekretesskäl har den marginella importen från den taiwanesiska exporterande tillverkare som inte ansågs ha gjort sig skyldig till dumpning inte uteslutits. Denna påverkar dock inte den trend som visas i tabell 4.

Tabell 4

Importvolymer från de berörda länderna

(142)

Denna importstatistik visar att det enda undantaget i en för övrigt ökande importvolym från de berörda länderna under perioden 2009–2014 var år 2012.

(143)

En berörd part påstod att unionsindustrins låga tillverknings- och försäljningsvolym minskar trots ökande ordervolymer. Uppgifterna i klagomålet tyder faktiskt på att ordervolymen överstiger försäljningsvolymen med stor marginal. Dessa två siffror är dock inte direkt jämförbara, eftersom de inte rapporteras på samma grundval. Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade unionsindustrin kompletterande uppgifter om dessa siffrors jämförbarhet som en reaktion på påståendet. Vid jämförelse av uppgifterna om orderingång och försäljning på jämförbar bas är skillnaden försumbar.

(144)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande orsakssamband bekräftas övriga slutsatser i skälen 156–208 i förordningen om preliminär tull.

(145)

Såsom anges i skäl 209 i förordningen om preliminär tull, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen, undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning fastställts.

(146)

Såsom beskrivs i skälen 210–212 i förordningen om preliminär tull stödjer större delen av unionsindustrin införandet. Den största unionstillverkaren (Outokumpu) har inte uttalat sig. Dessutom trädde en tillverkare av precisionsremsor, en berörd produkt, fram med stöd för åtgärderna efter att förordningen om preliminär tull offentliggjorts.

(147)

Såsom redan nämnts i skäl 7 genomförde kommissionen kontrollbesök på plats hos tre importörer och två användare i Italien och Polen för att göra en mer ingående bedömning av giltigheten av de påståenden som inkommit.

(148)

Såsom beskrivs i skälen 213–217 i förordningen om preliminär tull var icke-närstående importörer och distributörer mycket aktiva i det aktuella ärendet och motsatte sig i allmänhet åtgärderna.

(149)

En berörd part lämnade synpunkter på kvalitetsskillnader. Denna part hävdade att den kvalitet som erbjuds av tillverkare av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål i Indien och Förenta staterna inte håller samma standardnivå vid jämförelse med unionsindustrins tillverkning eller importen från Kina och Taiwan. Det fanns inget som styrkte detta påstående. Såsom anges i skäl 101 i förordningen om preliminär tull följer tillverkare i allmänhet samma internationella standarder, och inga belägg har lagts fram för att detta inte även skulle gälla tillverkare i Indien eller Förenta staterna.

(150)

Ett antal exporterande tillverkare och distributörer tog åter upp sin oro inför de möjliga negativa effekterna av åtgärderna på användarna. Användarna själva delar dock inte denna oro, och användarnas deltagande har i detta fall förblivit mycket lågt.

(151)

Slutligen trädde den tyska fackföreningen för metallarbetare (IG Metall) fram med sitt stöd för åtgärderna. De uttryckte oro över de negativa verkningarna av den dumpade importen på unionsindustrins tillstånd. Denna fackförening företräder även anställda inom viktiga användarindustrier såsom fordons- och vitvaruindustrin.

(152)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande unionens intresse bekräftas slutsatserna i skälen 209–222 i förordningen om preliminär tull.

(153)

När det gäller en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder ska de kriterier som anges i artikel 10.4 i grundförordningen bedömas. Enligt artikel 10.4 b är ett viktigt kriterium som ska vara uppfyllt att ”utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden””ytterligare en betydande ökning av import” äger rum.

(154)

En jämförelse av genomsnittlig import per månad (8) av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål under undersökningsperioden med den genomsnittliga importen per månad under registreringsperioden (17 december 2014–25 mars 2015) visar en minskning av importvolymen under registreringsperioden. Såsom visas i tabell 6 i förordningen om preliminär tull uppgick den genomsnittliga mängden importerade kallvalsade platta produkter av rostfritt stål från de berörda länderna till 26 043 ton (9) under undersökningen. Som jämförelse var den genomsnittliga importvolymen under registreringsperioden för kallvalsade platta produkter av rostfritt stål från de berörda länderna ca 22 000 ton, eller ca 15 % lägre. Av sekretesskäl har den även här den marginella importen från den taiwanesiska exporterande tillverkare som inte ansågs ha gjort sig skyldig till dumpning inte uteslutits.

(155)

Därför uppfylls inte kriteriet om en ytterligare betydande ökning av importen. Följaktligen dras slutsatsen att den slutgiltiga antidumpningstullen inte ska tas ut retroaktivt före dagen för tillämpning av de preliminära åtgärderna.

(156)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter begärde en berörd part retroaktivt uttag av tullen och hävdade att kommissionen hade valt fel period för att fastställa åtgärder som skulle tillämpas retroaktivt. Parten hävdade att man borde ta hänsyn till utvecklingen av importen under hela perioden efter undersökningsperioden för att fastställa om ytterligare en betydande ökning av importen hade skett.

(157)

Parten pekar på en ökning av importen mellan februari och december 2014, dvs. med början innan undersökningen inleddes och slutade ca två veckor efter att registreringen av importen började. Importen ökade faktiskt under den perioden, men det är inte sannolikt att en sådan ökning skulle innebära att effekten av de korrigerande åtgärder som infördes den 26 mars 2015 skulle undermineras kraftigt om inte ytterligare åtgärder införs redan från och med den 17 december 2014.

(158)

Det beror på att utvecklingen av importen efter juli 2014 (kort efter att undersökningen inletts), och i ännu högre grad efter december 2014 (början av registreringen) visade en sjunkande trend och nådde samma importnivåer som under undersökningsperioden och ännu lägre, såsom noteras i skäl 154. För den period för vilken parten begär retroaktiv tillämpning av tull (en period begränsad till 90 dagar före införandet av preliminära åtgärder, dvs. den 26 december 2014–25 mars 2015) är trenden inte alls att importen ökar utan att den sjunker. Därför kan sådan import inte tillskrivas någon underminerande verkan.

(159)

På den grunden anser kommissionen att de rättsliga villkoren för att utnyttja utrymmet för skönsmässig bedömning enligt artikel 10.4 i grundförordningen inte är uppfyllda.

(160)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Kina och Taiwan, i enlighet med regeln om lägsta tull enligt artikel 7.2 i grundförordningen.

(161)

Berörda parter hävdade att målvinsten inte bör baseras på 2007, eftersom påstods ha varit ett exceptionellt bra får för stålindustrin. De uppgifter kommissionen har tillgång till visar dock att 2007 endast var det tredje bästa året under perioden 2004–2007 när det gällde industrins lönsamhet.

(162)

En berörd part hävdade också att 2007 faktiskt var exceptionellt eftersom kvartalsresultaten skiljde sig åt mycket kraftigt. Under de två första kvartalen uppnådde industrin mycket riktigt mycket goda resultat, med vinstmarginaler på över 10 %. Nästa två kvartal visade dock en helt annan bild, med vinstmarginaler som bara låg strax över break-even eller till och med var negativa.

(163)

Det är möjligt att denna utveckling är exceptionell, men detta visar också att genomsnittet för hela 2007 inte kan vara exceptionellt högt, eftersom året innefattar två kvartal med dåliga resultat och två med bra resultat för unionsindustrin.

(164)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att målvinsten är jämförelsevis högre än i andra undersökningar av stålprodukter såsom svetsade rör (10) och kornorienterade kallvalsade produkter av kisellegerat elektrostål (11). Parten lägger dock inte fram några argument för att information om en industri som tillverkar en annan produkt skulle vara mer relevant än information som gäller unionsindustrin för kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Vidare bygger den information som används både när det gäller svetsade rör och kornorienterade kallvalsade produkter av kisellegerat elektrostål inte heller på senare information än den i det här ärendet. Den informationen anses därför inte mer relevant än den information som används i förordningen om preliminär tull.

(165)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att unionsindustrins vinst 2007 inte kan anses tillförlitlig eller representativ, eftersom marknadsvillkoren var onormala, såsom beskrivs i skäl 162. Parten ifrågasatte dock inte att 2007 bara var det tredje bästa året avseende industrins lönsamhet, såsom anges i skäl 161. Eftersom unionsindustrins vinst är i linje med den för de föregående åren 2004–2006 kan argumentet att vinsten för 2007 inte kan vara tillförlitlig eller representativ inte godtas.

(166)

En berörd part hävdade att kommissionen avvek från sin påstådda långvariga praxis, att fastställa det icke-skadevållande priset för den likadana produkten genom att addera målvinsten till tillverkningskostnaden, genom att i stället beräkna detta pris genom att addera unionsindustrins försäljningspris till den faktiska förlusten under undersökningsperioden och därefter addera även ovannämnda vinstmarginal på 8,1 %.

(167)

Båda dessa praxisvarianter existerar och tillämpas. Om det inte finns någon jämförbar försäljning för unionsindustrin kan det icke-skadevållande priset fastställas genom att målvinsten adderas till den sammanlagda kostnaden. I det aktuella fallet fanns dock jämförbar försäljning. Vidare utgjordes den likadana produkt som såldes av unionsindustrin av tusentals produkttyper, och alla unionstillverkarna i stickprovet hade ett omfattande nätverk av närstående företag, inklusive stålservicecenter, som ådrog sig kostnader. Det ansågs därför inte praktiskt möjligt att samla in kostnadsuppgifter för varje produkttyp i fråga om enskilda produktkontrollnummer. I stället fastställdes de sammanlagda kostnaderna genom att den viktade genomsnittliga förlusten adderades till det viktade genomsnittliga försäljningspriset. Därefter adderades en vinstmarginal på 8,1 % till den sammanlagda kostnad som fastställts på detta sätt.

(168)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter lade samma berörda part fram fler argument för att det icke-skadevållande priset skulle beräknas genom att målvinsten adderades till tillverkningskostnaden.

(169)

För det första noterade parten att priset skiljer sig kraftigt, med 150 %, mellan olika produktkontrollnummer på ett sätt som inte kan förklaras av kostnadsskillnader. Detta påstående stöddes dock inte med några belägg. Det bekräftades att kostnadsskillnaderna är mycket stora mellan olika produktkontrollnummer på grund av olika stålkvaliteter, tjocklekar och ytbehandlingar. Kostnadsskillnaden mellan olika produktkontrollnummer kan överstiga 150 %.

(170)

För det andra gav parten ett exempel med användning av en hypotetisk tillverkningskostnad och ett hypotetiskt försäljningspris för en hypotetisk produkttyp. Exemplet skulle visa att det inte är rimligt att beräkna målpriset på grundval av försäljningspriset. Eftersom alla uppgifter som används i exemplet är hypotetiska och inte hänför sig till verkliga data visar detta hypotetiska exempel inte att den använda metoden är orimlig.

(171)

För det tredje hävdar parten att kommissionen helt enkelt inte samlade in data för tillverkningskostnad per produktkontrollnummer från de samarbetsvilliga unionstillverkarna. Detta påstående är felaktigt. Kommissionen begärde data för tillverkningskostnad i frågeformuläret, dessa data lämnades av unionstillverkarna och kontrollerades.

(172)

Slutligen lade parten fram ett exempel som skulle visa att kommissionen hade adderat målvinsten till ett försäljningspris som innebar att försäljningen hade gett en mycket stor vinst. Som stöd för sitt argument jämförde parten unionsindustrins försäljningspris både med sitt eget exportpris och med unionsindustrins försäljningspris för motsvarande produktkontrollnummer.

(173)

Båda de produktkontrollnummer som användes i exemplet var exporterades dock i obetydliga mängder och kan därför inte ha påverkat företagets skademarginal. Vidare stöds påståendet att produktkontrollnumren måste ha sålts med en mycket stor vinst inte med belägg och stöds inte heller av undersökningsresultaten.

(174)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande nivån för undanröjande av skada bekräftas slutsatserna i skälen 224–229 i förordningen om provisorisk tull.

(175)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av den berörda produkten. Dessa tullar bör enligt regeln om lägsta tull fastställas till en nivå motsvarande dumpningsmarginalerna.

(176)

De slutgiltiga antidumpningstullsatserna, uttryckta i priset cif vid unionens gräns, före tull, bör vara följande:

Tabell 5

Dumpningsmarginaler, skademarginaler och antidumpningstullsatser

(177)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet som är producerad av de rättssubjekt som nämns. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(178)

Ett företag kan begära tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser om det senare ändrar namn. Denna begäran ska riktas till kommissionen (12). Begäran ska innehålla alla uppgifter som behövs för att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(179)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(180)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter har tre exporterande tillverkare erbjudit prisåtaganden i enlighet med artikel 8 i grundförordningen.

(181)

Kommissionen utvärderade de tre åtagandena och drog slutsatsen att ett godtagande av dessa åtaganden inte skulle vara möjligt i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen. Det beror huvudsakligen på att erbjudanden omfattar många produkttyper som inte går att skilja åt och som varierar kraftigt i pris, liksom på de exporterande tillverkarnas komplexa företags-/gruppstruktur, som skulle göra det omöjligt att övervaka åtagandena.

(182)

Kommissionen förklarade för de exporterande tillverkarna att den berörda produkten inte lämpar sig för ett prisåtagande. Kommissionen förklarade också att företags-/gruppstrukturerna skulle omöjliggöra övervakning av åtagandena.

(183)

Därför avvisades alla tre erbjudandena.

(184)

En berörd part hävdade att åtgärderna borde utesluta volymer som var under transitering vid den tidpunkt då den preliminära tullen infördes. Detta skulle i praktiken innebära ett undantag från tull som skulle underminera den korrigerande effekten av åtgärderna. Begäran avvisas därför.

(185)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga antidumpningstullsatsen ska frisläppas.

(186)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen.

—

inte exporterade den produkt som avses i artikel 1.1 till unionen under undersökningsperioden (1 januari 2013–31 december 2013),

—

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen,

27.8.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 224/35

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Frankrikes ansökan om registrering av namnet ”Jambon de Lacaune” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Jambon de Lacaune” registreras.

(3)

Genom en skrivelse av den 3 mars 2014 meddelade de franska myndigheterna kommissionen att företaget SARL René Pujol, 11 avenue de Lattre de Tassigny, BP 52 81230 Lacaune och företaget Maison Nègre, Charcuterie Lacaunaise, 6 avenue de Naurois, 81230 Lacaune, vilka båda är verksamma på Frankrikes territorium, lagligen har salufört en produkt med beteckningen ”Jambon de Lacaune” utan avbrott i mer än fem år, och att detta faktum togs upp i det nationella invändningsförfarandet.

(4)

Eftersom företagen SARL René Pujol och Maison Nègre som anges i skäl 3 uppfyller villkoren i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 och har rätt att under en övergångsperiod lagligen använda det skyddade namnet efter det att det har registrerats, bör de ha rätt att under en övergångsperiod på fem år räknat från den dag då ansökan inkommit till kommissionen använda namnet ”Jambon de Lacaune”.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

27.8.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 224/37

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

27.8.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 224/39

(1)

I kommissionens genomförandebeslut 2014/709/EU (4) fastställs djurhälsoåtgärder för att bekämpa afrikansk svinpest i vissa medlemsstater. I bilagan till det genomförandebeslutet avgränsas och förtecknas vissa områden i dessa medlemsstater uppdelade efter risknivå utifrån den epidemiologiska situationen. Förteckningen omfattar vissa områden i Estland, Italien, Lettland, Litauen och Polen.

(2)

I augusti 2015 anmälde Estland flera fall av afrikansk svinpest hos vildsvin i de områden som förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Ett av dessa fall påvisades i ett område som förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU och i närheten av ett område som förtecknas i del I i samma bilaga.

(3)

I augusti 2015 anmälde Litauen flera utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin i de områden som förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Ett av dessa utbrott påvisades i ett område som förtecknas i del II i den bilagan.

(4)

Utvecklingen av den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen bör beaktas vid bedömningen av den risk som djurhälsosituationen vad gäller denna sjukdom i Estland och Litauen utgör. För att fokusera bekämpningsåtgärderna och förhindra att afrikansk svinpest sprids ytterligare samt för att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, bör unionsförteckningen över de områden som omfattas av de djurhälsoåtgärder för sjukdomsbekämpning som fastställs i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU ändras med beaktande av den aktuella djurhälsosituationen vad gäller denna sjukdom i dessa medlemsstater.

(5)

Genomförandebeslut 2014/709/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.