KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/1403

av den 18 augusti 2015

om återtagande av godtagandet av åtagandet för en exporterande tillverkare enligt genomförandebeslut 2013/707/EU som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen), särskilt artikel 8,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (2) (nedan kallad den grundläggande antisubventionsförordningen), särskilt artikel 13,

efter att ha informerat medlemsstaterna, och

av följande skäl:

A.   FÖRETAG OCH ANDRA GÄLLANDE ÅTGÄRDER

B.   VILLKOREN FÖR ÅTAGANDET

C.   ÖVERVAKNING AV DE EXPORTERANDE TILLVERKARNA

D.   SKÄL FÖR ATT ÅTERTA GODTAGANDET AV ÅTAGANDET

E.   BEDÖMNING AV DET PRAKTISKA GENOMFÖRANDET AV ÅTAGANDET I STORT

F.   SKRIFTLIGA INLAGOR OCH MUNTLIGA UTFRÅGNINGAR

i)   Synpunkter från ZNSHINE

ii)   Synpunkter från den andra berörda parten

G.   ÅTERTAGANDE AV GODTAGANDET AV ÅTAGANDET OCH INFÖRANDE AV SLUTGILTIGA TULLAR

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed återtas godtagandet av åtagandet för ZNSHINE PV-TECH CO. LTD tillsammans med dess närstående företag i Europeiska unionen som gemensamt omfattas av Taric-tilläggsnummer B923.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)  EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

(3)  EUT L 152, 5.6.2013, s. 5.

(4)  EUT L 209, 3.8.2013, s. 26.

(5)  EUT L 209, 3.8.2013, s. 1.

(6)  EUT L 325, 5.12.2013, s. 1.

(7)  EUT L 325, 5.12.2013, s. 66.

(8)  EUT L 325, 5.12.2013, s. 214.

(9)  EUT L 270, 11.9.2014, s. 6.

(10)  EUT L 139, 5.6.2015, s. 30.

(11)  Skäl 14 och följande i rådets genomförandeförordning (EU) nr 856/2010 av den 27 september 2010 om avslutande av den partiella interimsöversynen av förordning (EG) nr 661/2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (EUT L 254, 29.9.2010, s. 5).

(12)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(13)  EUT L 139, 5.6.2015, s. 30.

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/1404

av den 18 augusti 2015

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2015/1405

av den 18 augusti 2015

om ändring av bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU om djurhälsoåtgärder för att bekämpa afrikansk svinpest i vissa medlemsstater vad gäller posterna för Estland, Lettland och Litauen

[delgivet med nr C(2015) 5912]

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden (1), särskilt artikel 9.4,

med beaktande av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (2), särskilt artikel 10.4,

med beaktande av rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (3), särskilt artikel 4.3, och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU ska ersättas med texten i bilagan till det här beslutet.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

(1)  EGT L 395, 30.12.1989, s. 13.

(2)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(3)  EGT L 18, 23.1.2003, s. 11.

(4)  Kommissionens genomförandebeslut 2014/709/EU av den 9 oktober 2014 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa afrikansk svinpest i vissa medlemsstater och om upphävande av genomförandebeslut 2014/178/EU (EUT L 295, 11.10.2014, s. 63).

Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 14 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av fordon med avseende på säkerhetsbältesförankringar, Isofix-förankringssystem, Isofix-förankringar med övre hållrem och i-Size-sittplatser [2015/1406]

Inbegripet all giltig text till och med:

Supplement 5 till ändringsserie 07 – dag för ikraftträdande: 10 juni 2014

INNEHÅLL

FÖRESKRIFTER

BILAGOR

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Dessa föreskrifter tillämpas på följande fordon:

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:

2.1    typgodkännande av ett fordon : godkännande av en fordonstyp som är utrustad med förankringar för vissa typer av säkerhetsbälten.

2.2    fordonstyp : en kategori av motordrivna fordon som inte skiljer sig åt sinsemellan i sådana viktiga avseenden som mått, form och material för de delar av fordons- eller säteskonstruktionen i vilka säkerhetsbältenas förankringar, Isofix-förankringssystemen och eventuella Isofix-förankringar med övre hållrem är fastsatta och, om förankringarnas hållfasthet provas enligt den dynamiska provningen samt fordonsgolvets hållfasthet enligt den statiska provningen om det finns i-Size-sittplatser, egenskaperna i alla delar av fasthållningssystemet, särskilt den kraftbegränsningsfunktion som påverkar de krafter som anbringas på säkerhetsbältets förankringar.

2.3    bältesförankringar : de delar av fordonets eller sätenas uppbyggnad eller andra delar av fordonet som används för fastgöring av säkerhetsbältena.

2.4    effektiv bältesförankring : den punkt som används för att på ett vedertaget sätt, såsom det anges i punkt 5.4, bestämma vinkeln för varje del av säkerhetsbältet i förhållande till användaren, dvs. den punkt på vilken ett band skulle behöva vara fastsatt för att ge samma läge som säkerhetsbältet har under användning; denna punkt sammanfaller eller sammanfaller inte med den faktiska bältesförankringen beroende på säkerhetsbältets utformning och det sätt på vilket det är fastsatt vid bältesförankringen.

2.5    golv : den undre del av fordonets karosseri som sammanbinder fordonets sidoväggar. Här omfattar det förhöjningar, försänkningar och möjligen även andra förstärkningar, även om dessa ligger under golvet, såsom längsgående eller tvärgående balkar.

2.6    säte : en anordning, komplett med klädsel och avsedd som sittplats för en vuxen person, oavsett om den ingår som en del i fordonets konstruktion eller inte. Termen omfattar både ett enkelt säte och den del av ett odelat säte som motsvarar en sittplats.

2.6.1    främre passagerarsäte : ett säte där den främsta H-punkten för sätet i fråga befinner sig i eller framför det vertikala tvärplanet genom förarens R-punkt.

2.6.2    framåtvänt säte : ett säte som kan användas när fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets främre del så att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än + 10° eller – 10° med fordonets vertikala symmetriplan.

2.6.3    bakåtvänt säte : ett säte som kan användas när fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets bakre del så att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än + 10° eller – 10° med fordonets vertikala symmetriplan.

2.6.4    sidovänt säte : ett säte som kan användas när fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets sida så att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på 90° (± 10°) med fordonets vertikala symmetriplan.

2.7    grupp av säten : antingen ett säte av odelad typ eller separata säten som är monterade sida vid sida (dvs. monterade på så sätt att de främre förankringarna till ett säte är placerade framför eller i linje med de bakre förankringarna och bakom eller i linje med de främre förankringarna till ett annat säte) och som är avsedda för en eller flera vuxna personer.

2.8    odelat säte : en komplett anordning, med klädsel, avsedd som sittplats för minst två vuxna personer.

2.9    sätestyp : en kategori av säten som inte skiljer sig åt sinsemellan i sådana viktiga avseenden som

2.10    sätesförankring : det system genom vilket hela sätet är fastgjort i fordonets konstruktion, bland annat de delar av fordonets konstruktion som påverkas.

2.11    inställningssystem : den anordning med hjälp av vilken sätet eller dess delar kan ställas in i ett läge som passar förarens eller passagerarens kroppsbyggnad; denna anordning kan i synnerhet möjliggöra

2.12    förflyttningssystem : en anordning som gör det möjligt att förflytta eller rotera sätet eller någon av dess delar utan något fast mellanläge, så att tillträde till utrymmet bakom detta säte underlättas.

2.13    låssystem : en anordning som håller fast sätet eller dess delar i varje bruksläge och som omfattar mekanismer för låsning både av ryggstödet i förhållande till sätet och av sätet i förhållande till fordonet.

2.14    referensområde : det område som begränsas av två vertikala, längsgående plan på 400 mm avstånd från varandra och symmetriska i förhållande till H-punkten och som definieras av rotationen från vertikalt till horisontellt hos den huvudformade delen av mätapparaten i bilaga 1 till föreskrifter nr 21. Mätapparaten ska placeras enligt beskrivningen i nämnda bilaga till föreskrifter nr 21 och ha en högsta längd av 840 mm.

2.15    kraftbegränsningsfunktion för bröstkorg : en del av säkerhetsbältet och/eller sätet och/eller fordonet som är avsedd att minska de fasthållningskrafter som verkar på förarens eller passagerarens bröstkorg vid en kollision.

2.16    Isofix : ett system för montering av fasthållningsanordningar för barn i fordon i vilket det finns två fasta förankringar i fordonet, två motsvarande fasta fästen på fasthållningsanordningen för barn och en funktion för att begränsa rotationen kring axeln hos fasthållningsanordningen för barn.

2.17    Isofix-plats : en plats som medger installering av:

2.18    nedre Isofix-förankring : en stel, rund, horisontell stång med diametern 6 mm, som utgår från fordons- eller säteskonstruktionen och som med Isofix-fästen ansluts till och håller fast en Isofix-fasthållningsanordning för barn.

2.19    Isofix-förankringssystem : ett system som består av två nedre Isofix-förankringar, som är utformade för montering av en Isofix-fasthållningsanordning för barn tillsammans med en rotationshämmande anordning.

2.20    Isofix-fäste : en av två anslutningar som uppfyller kraven i föreskrifter nr 44 eller föreskrifter nr 129, som utgår från konstruktionen för Isofix-fasthållningsanordningen för barn och som passar till en nedre Isofix-förankring.

2.21    Isofix-fasthållningsanordning för barn : en fasthållningsanordning för barn som ska fastsättas vid ett Isofix-förankringssystem och som uppfyller kraven i föreskrifter nr 44 eller föreskrifter nr 129.

2.22    statisk krafttillförselanordning (SFAD) : en provningsfixtur som sammankopplar fordonets Isofix-förankringssystem och som används när man kontrollerar deras hållfasthet och fordons- eller säteskonstruktionens förmåga att begränsa rotationen vid en statisk provning. I figurerna 1 och 2 i bilaga 9 beskrivs provningsfixturen för nedre förankringssystem och övre hållremmar samt en anordning för anbringande av statisk kraft (SFADSL (Stödben)) för bedömning av i-Size-sittplatser med avseende på fordonsgolvets hållfasthet. Ett exempel på en sådan SFADSL ges i figur 3 i bilaga 10.

2.23    rotatationshämmande anordning :

2.24    Isofix-förankring med övre hållrem : ett föremål, såsom en stång, som placerats inom ett avgränsat område och utformats för att anslutas till anslutningsbandet för en Isofix-förankring med övre hållrem och överföra dess fasthållningskraft till fordonskonstruktionen.

2.25    Isofix-anslutning för övre hållrem : en anordning som är avsedd att fästas vid en Isofix-förankring med en övre hållrem.

2.26    Isofix-krok för övre hållrem : en Isofix-anslutning för övre hållrem som typiskt används för att fästa ett Isofix-band för övre hållrem vid en Isofix-förankring för övre hållrem enligt definitionen i figur 3 i bilaga 9 till dessa föreskrifter.

2.27    Isofix-band för övre hållrem : ett bältesband (eller motsvarande) som sträcker sig från den översta delen av en Isofix-fasthållningsanordning för barn till Isofix-förankringen för övre hållrem och som är utrustat med en inställningsanordning, en spänningsdämpande anordning och en Isofix-anslutning för övre hållrem.

2.28    styranordning : en anordning avsedd att hjälpa den person som monterar Isofix-fasthållningsanordningen för barn genom att fysiskt styra Isofix-fästena på Isofix-fasthållningsanordningen till korrekt läge i förhållande till de nedre Isofix-förankringarna så att inkopplingen underlättas.

2.29    fixtur för en fasthållningsanordning för barn : en fixtur enligt en av de åtta Isofix-storleksklasser som definieras i punkt 4 i tillägg 2 till bilaga 17 till föreskrifter nr 16, i synnerhet en vars mått framgår av figurerna 1–7 i punkt 4. Dessa fixturer för fasthållningsanordningar för barn används enligt föreskrifter nr 16 för kontroll av de storleksklasser för Isofix-fasthållningsanordningar för barn som kan anbringas på fordonets Isofix-platser. En av de fixturer för fasthållningsanordningar för barn, den s.k. ISO/F2 (B) eller ISO/F2X(B1), som beskrivs i tillägg 2 till bilaga 17 till föreskrifter nr 16 används följaktligen i dessa föreskrifter för att kontrollera placering av och tillträdesmöjlighet till varje Isofix-förankringssystem.

2.30    Stödbensfotens bedömningsvolym : den volym, såsom den anges i figurerna 1 och 2 i bilaga 10 till dessa föreskrifter, i vilken stödbensfoten hos en Isofix-fasthållningsanordning för barn i kategorin ”i-Size” enligt definitionen i föreskrifter nr 129 kommer att vila och som fordonsgolvet därmed måste korsa.

2.31    fordonsgolvets kontaktyta : det område som avgränsas av skärningspunkten mellan fordonsgolvets övre yta (inklusive klädsel, matta, skum, osv.) och stödbensfotens bedömningsvolym och som är utformat för att motstå stödbenets krafter hos en Isofix-fasthållningsanordning för barn enligt föreskrifter nr 129.

2.32    i-Size-sittplats: en eventuell sittplats enligt fordonstillverkarens definition, som är utformad för att rymma en Isofix-fasthållningsanordning för barn i kategorin ”i-Size” enligt föreskrifter nr 129 och som uppfyller kraven i dessa föreskrifter.

3.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1   Ansökan om godkännande av en fordonstyp med avseende på bältesförankringar, Isofix-förankringssystem samt eventuella Isofix-förankringar med övre hållrem och i-Size-sittplatser ska lämnas in av tillverkaren eller av tillverkarens behöriga ombud.

3.2   Ansökan ska åtföljas av följande handlingar i tre exemplar och av följande uppgifter:

3.3   Tillverkarna avgör om de ska förse den tekniska tjänsten med ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas eller med de delar av fordonet som den tekniska tjänst som utför typgodkännandeprovningarna anser vara väsentliga för provning av bältesförankringarna, Isofix-förankringssystem och eventuella Isofix-förankringar med övre hållrem och, om det förekommer i-Size-sittplatser, provning av fordonsgolvets kontaktyta.

4.   TYPGODKÄNNANDE

4.1   Om det fordon som lämnats in för typgodkännande och provats enligt specifikationerna i dessa föreskrifter uppfyller bestämmelserna i dessa föreskrifter, ska godkännande av denna fordonstyp beviljas.

4.2   Varje godkänd fordonstyp ska tilldelas ett typgodkännandenummer. De två första siffrorna i numret (för närvarande 07 för föreskrifterna i deras ursprungliga lydelse) ska hänvisa till den ändringsserie (innehållande de senaste större tekniska ändringarna av föreskrifterna) som gäller vid tidpunkten för utfärdandet av typgodkännandet. En och samma part i överenskommelsen får inte tilldela en annan fordonstyp samma typgodkännandenummer enligt definitionen i punkt 2.2.

4.3   Ett meddelande om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande eller om slutgiltigt upphörande av produktionen av en fordonstyp i enlighet med dessa föreskrifter ska lämnas till de parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

4.4   På varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som typgodkänts i enlighet med dessa föreskrifter ska det finnas ett internationellt typgodkännandemärke, placerat på ett väl synligt och lättåtkomligt ställe som anges på typgodkännandeintyget, bestående av följande:

4.5   Om fordonet överensstämmer med en fordonstyp enligt en eller flera föreskrifter som bifogats överenskommelsen, i det land som beviljat typgodkännandet enligt dessa föreskrifter, behöver den föreskrivna symbolen i punkt 4.4.1 inte upprepas; i sådana fall ska föreskrifterna och typgodkännandenumren och tilläggssymbolerna från alla de föreskrifter enligt vilka typgodkännandet har beviljats enligt dessa föreskrifter placeras i lodräta kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.6   Typgodkännandemärket ska vara lätt läsbart och outplånligt.

4.7   Typgodkännandemärket ska placeras nära eller på den uppgiftsskylt som tillverkaren fäst på den godkända fordonstypen.

4.8   I bilaga 2 till dessa föreskrifter finns exempel på typgodkännandemärkets utformning.

5.   SPECIFIKATIONER

5.1   Definitioner (se bilaga 3)

5.1.1   H-punkten är en referenspunkt enligt definitionen i punkt 2.3 i bilaga 4 till dessa föreskrifter, som ska bestämmas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i den bilagan.

5.1.1.1   H'-punkten är en referenspunkt som motsvarar H enligt definitionen i punkt 5.1.1 och som ska bestämmas för sätets alla normala inställningslägen.

5.1.1.2   R-punkten är sätets referenspunkt enligt definitionen i punkt 2.4 i bilaga 4 till dessa föreskrifter.

5.1.2   Det tredimensionella referenssystemet definieras i tillägg 2 till bilaga 4 till dessa föreskrifter.

5.1.3   Punkterna L1 och L2 är de nedre effektiva bältesförankringarna.

5.1.4   Punkt C är en punkt som ligger 450 mm vertikalt ovanför R-punkten. Om tillverkaren tillämpar det avstånd S som definieras i punkt 5.1.6 inte är mindre än 280 mm och om den andra möjliga formel, BR = 260 mm + 0,8 S, som definieras i punkt 5.4.3.3, ska dock det vertikala avståndet mellan C och R vara 500 mm.

5.1.5   Vinklarna α1 och α2 är vinklarna mellan ett horisontellt plan och de plan som är vinkelräta mot sätets vertikala längsgående mittplan och som går genom R-punkten och punkterna L1 respektive L2.

Om sätet är inställningsbart, ska detta krav vara uppfyllt även för H-punkterna i alla normala kör- eller åklägen som fordonstillverkaren anger.

5.1.6   S är avståndet i millimeter mellan de övre effektiva bältesförankringarna och ett referensplan P som är parallellt med fordonets längsgående mittplan enligt följande definition:

5.2   Allmänna specifikationer

5.2.1   Förankringar för säkerhetsbälten ska vara så utformade, konstruerade och ha en sådan placering att de uppfyller följande krav:

5.2.2   Varje Isofix-förankringssystem och varje Isofix-förankring med övre hållrem som är installerat (installerad) eller är avsett (avsedd) att installeras för Isofix-fasthållningsanordningar för barn och fordonsgolvets kontaktyta för varje i-Size-sittplats ska ha en sådan utformning, konstruktion och placering att de uppfyller följande krav:

5.2.3   Utformning och placering av Isofix-förankringssystem

5.2.4   Konstruktion och placering av Isofix-förankringar med övre hållrem

5.2.4.1   Med förbehåll för punkterna 5.2.4.3 och 5.2.4.4 ska den del av varje Isofix-förankring med övre hållrem som är konstruerad för att anslutas till en anslutning för Isofix med övre hållrem placeras högst 2 000 mm från axelns referenspunkt och inom det skuggade området i figurerna 6–10 i bilaga 9 och i det avsedda läge för sittplatsen i vilket det installerats, med hänvisning till en schablon som beskrivs i SAE J 826 (juli 1995) och visas i figur 5 i bilaga 9, samt enligt följande villkor:

5.2.4.2   Området för Isofix-förankringen med övre hållrem kan alternativt placeras med hjälp av fixturen ”ISO/F2” (B) som denna definieras i figur 2 i tillägg 2 till bilaga 17 i föreskrifter nr 16, i en Isofix-plats som försetts med nedre Isofix-förankringar enligt figur 11 i bilaga 9.

Sätet ska vara i sitt mest tillbakaskjutna, lägsta läge med ryggstödet i utgångsläget eller enligt fordonstillverkarens rekommendation.

Sedd från sidan ska Isofix-förankringen med övre hållrem ligga bakom den bakre ytan på fixturen ”ISO/F2” (B).

Genom skärningspunkten mellan den bakre ytan på fixturen ”ISO/F2” (B) och den horisontella linje (se referenspunkt 3 i figur 11 i bilaga 9) som innefattar den sista fasta punkten med en hårdhet större än 50 Shore A vid ryggstödets överkant definieras referenspunkt 4 (figur 11 i bilaga 9) på mittlinjen för fixturen ”ISO/F2” (B). Vid denna referenspunkt definieras genom en största vinkel av 45° över den horisontella linjen det övre gränsvärdet för området för förankringen med övre hållrem.

Ovanifrån avgränsas vid referenspunkt 4 (figur 11 i bilaga 9) genom en största vinkel av 90° som sträcker sig bakåt och åt sidan och bakifrån avgränsas genom en största vinkel av 40° två volymer som avgränsar förankringsområdet för Isofix-förankringar med övre hållrem.

Utgångspunkten för anslutningsbandet för Isofix med övre hållrem (5) ska vara belägen vid skärningspunkten mellan fixturen ”ISO/F2” (B) och ett plan som är beläget 550 mm över den horisontella sidan (1) av fixturen ”ISO/F2” (B) på mittlinjen (6) av fixturen ”ISO/F2” (B).

Isofix-förankringen med övre hållrem ska dessutom vara belägen mer än 200 mm men högst 2 000 mm från utgångspunkten för anslutningsbandet för Isofix med övre hållrem på baksidan av fixturen ”ISO/F2” (B), uppmätt längs bandet när det är draget över ryggstödet till Isofix-förankringen med övre hållrem.

5.2.4.3   Den del av Isofix-förankringen med övre hållrem i ett fordon som konstruerats för att anslutas till en anslutning för Isofix med övre hållrem får placeras utanför de skuggade områdena i punkterna 5.2.4.1 och 5.2.4.2 om en placering inom ett område inte är lämplig och fordonet är utrustat med en draganordning som

5.2.4.4   En förankring med hållrem får fällas in i ryggstödet, förutsatt att den inte befinner sig inom det område som omsluts av bandet vid ovansidan av fordonets ryggstöd.

5.2.4.5   Isofix-förankringen med övre hållrem ska ha sådana dimensioner att en Isofix-krok för övre hållrem kan sättas fast enligt figur 3.

Ett fritt utrymme ska finnas runt varje Isofix-förankring med övre hållrem så att låsning och upplåsning möjliggörs.

Alla förankringar som är placerade bakom varje Isofix-förankringssystem och som skulle kunna användas för att sätta fast en Isofix-krok med övre hållrem eller en Isofix-anslutning med övre hållrem ska utformas så att missbruk förhindras genom en eller flera av följande åtgärder:

För varje Isofix-förankring med övre hållrem med kåpa ska kåpan kunna identifieras, t.ex. med hjälp av en av de symboler eller med hjälp av spegelbilden av en av de symboler som visas i figur 13 i bilaga 9, och kåpan ska kunna avlägsnas utan användning av verktyg.

5.2.5   Krav på i-Size-sittplatser

Varje i-Size-sittplats, enligt fordonstillverkarens anvisningar, ska uppfylla de krav som anges i punkterna 5.2.2–5.2.5.3.

5.2.5.1   Märkning

Varje i-Size-sittplats ska vara beständigt märkt i anslutning till det nedre Isofix-förankringssystemet (stång eller manöveranordning) för respektive sittplats.

Märkningen ska minst bestå av symbolen i figur 4 i bilaga 10, bestående av en kvadrat med en sidolängd av minst 13 mm och försedd med ett piktogram som uppfyller följande villkor:

5.2.5.2   Geometriska krav för i-Size-sittplatser som är anslutna till iSize-stödbenen

Utöver kraven i punkterna 5.2.3 och 5.2.4 ska det verifieras att fordonsgolvets övre yta (inklusive klädsel, matta, skum osv.) korsar de begränsande ytorna i både x- och y-led för stödbensfotens bedömningsvolym enligt figurerna 1 och 2 i bilaga 10 till dessa föreskrifter.

Stödbensfotens bedömningsvolym kännetecknas av följande egenskaper (se även figurerna 1 och 2 i bilaga 10 i dessa föreskrifter):

Ovannämnda lutningsvinkel för geometrisk bedömning ska mätas enligt punkt 5.2.3.4.

Överensstämmelse med detta krav kan visas med hjälp av en fysisk provning, datorsimulering eller representativa ritningar.

5.2.5.3   Hållfasthetskrav för fordonsgolvet för i-Size-sittplatser

Hela fordonsgolvets kontaktyta (se figurerna 1 och 2 i bilaga 10) ska ha tillräcklig hållfasthet för att motstå belastningarna vid provningarna i enlighet med punkt 6.6.4.5.

5.3   Lägsta antal bältesförankringar och Isofix-förankringar som ska tillhandahållas

5.3.1   Varje fordon i kategorierna M och N (bortsett från fordon i kategorierna M2 och M3 som ingår klasserna I eller A1) ska vara utrustat med säkerhetsbältesförankringar som uppfyller kraven i dessa föreskrifter.

5.3.1.1   Förankringarna för ett fyrpunktsbälte som godkänts som ett bälte av S-typ (med eller utan upprullare) enligt föreskrifter nr 16 ska uppfylla kraven i föreskrifter nr 14, medan den (de) ytterligare förankring(ar) som finns för montering av ett grenband (en grenbandsenhet) undantas från kraven på hållfasthet och placering i dessa föreskrifter.

5.3.2   Det minsta antalet säkerhetsbältesförankringar för varje framåtvänd, bakåtvänd och sidovänd sittplats ska vara de som anges i bilaga 6.

5.3.3   Med avseende på fordon i kategori N1 tillåts dock på de yttre sittplatser (utom de främre) som visas i bilaga 6 och som markeras med symbolen Ø två nedre förankringar om det finns en passage som tillåter passagerare att passera till andra delar av fordonet mellan sätet och fordonets närmaste sidovägg.

Ett utrymme mellan ett säte och sidoväggen betraktas som en passage om avståndet från denna sidovägg, med alla dörrar stängda, till ett vertikalt längsgående plan som går genom mittlinjen på det aktuella sätet, uppmätt i läget för R-punkten och vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan, överstiger 500 mm.

5.3.4   På de främre mittsittplatser som visas i bilaga 6 och markeras med symbolen * ska två nedre förankringar anses tillräckliga om vindrutan är belägen utanför det referensområde som definieras i bilaga 1 till föreskrifter nr 21; om vindrutan är belägen inom detta referensområde krävs tre förankringar.

I fråga om förankringar betraktas vindrutan som en del av referensområdet när den kan komma i statisk kontakt med provningsapparaten enligt metoden i bilaga 1 till föreskrifter nr 21.

5.3.5   För varje sittplats som i bilaga 6 är märkt med symbolen ╬ ska tre förankringar tillhandahållas. Två förankringar får finnas om ett av följande villkor är uppfyllt:

5.3.6   För alla säten eller sittplatser som endast är avsedda att användas när fordonet står stilla samt för alla säten i sådana fordon som inte omfattas av punkterna 5.3.1–5.3.4 krävs inga bältesförankringar. Om fordonet är utrustat med förankringar för sådana säten ska dessa förankringar emellertid uppfylla bestämmelserna i dessa föreskrifter. Förankringar som är avsedda enbart för användning med ett bälte för personer med funktionsnedsättning, eller något annat fasthållningssystem i enlighet med bilaga 8 till ändringsserie 02 till föreskrifter nr 107, behöver inte uppfylla kraven i dessa föreskrifter.

5.3.7   För det övre däcket på ett dubbeldäckat fordon gäller kraven för den främsta mittsittplatsen även för de yttre främre sittplatserna.

5.3.8   Lägsta antal Isofix-platser som ska tillhandahållas är följande:

5.3.9   I fråga om de säten som kan vändas eller placeras i andra riktningar och som ska användas i dessa lägen när fordonet står stilla ska kraven i punkt 5.3.1 i enlighet med dessa föreskrifter endast gälla de lägen som är avsedda för normal användning när fordonet färdas på väg. Uppgift om detta ska ingå i informationsdokumentet.

5.4   Placering av bältesförankringar (se figur 1 i bilaga 3)

5.4.1   Allmänt

5.4.1.1   Bältesförankringarna till ett och samma bälte kan antingen genomgående placeras i fordons- eller säteskonstruktionen eller i någon annan del av fordonet eller fördelas mellan dessa placeringar.

5.4.1.2   En och samma förankring kan användas för att sätta fast ändarna av två närliggande säkerhetsbälten, förutsatt att provningen uppfylls.

5.4.2   Placering av den nedre effektiva bältesförankringen

5.4.2.1   Framsäten – fordon i kategori M1

För motorfordon i kategori M1 ska vinkeln α1 (på motsatt sida från bälteslåset) vara mellan 30° och 80° och vinkeln α2 (vid bälteslåset) mellan 45° och 80°. Båda vinkelkraven ska i samtliga normala körlägen gälla framsätena. I de fall minst en av vinklarna α1 och α2 är konstant (t.ex. förankring fastgjord i sätet) i alla normala brukslägen ska dess värde vara 60° ± 10°. För inställningsbara säten med ett inställningssystem med en ryggstödsvinkel av mindre än 20° (se figur 1 i bilaga 3) får vinkeln α1 understiga det minimivärde (30°) som anges ovan, förutsatt att den inte understiger 20° i något normalt bruksläge.

5.4.2.2   Baksäten – fordon i kategori M1

För motorfordon i kategori M1 ska vinklarna α1 och α2 ligga mellan 30° och 80° för alla baksäten. Vid inställningsbara baksäten ska värdena gälla alla normala körlägen.

5.4.2.3   Framsäten – fordon i andra kategorier än M1

För motorfordon i andra kategorier än M1 ska vinklarna α1 och α2 ligga mellan 30° och 80° för samtliga normala körlägen för framsätena. Om minst en av vinklarna α1 och α2 är konstant i alla normala brukslägen ska dess värde vara 60° ± 10° (t.ex. en förankring fastgjord i sätet i fråga om framsäten i fordon vars totalvikt inte överstiger 3,5 ton).

5.4.2.4   Baksäten och särskilda fram- eller baksäten, fordon i andra kategorier än M1

I fordon i andra kategorier än M1 får i fråga om vinklarna α1 och α2 ligga mellan 20° och 80° i alla normala brukslägen i

Om minst en av vinklarna α1 och α2 är konstant i alla normala brukslägen i fråga om framsäten i fordon vars maximala vikt inte överstiger 3,5 ton, ska dess värde vara 60° ± 10° (t.ex. en förankring fastgjord i sätet).

I fråga om andra säten än framsäten i fordon i kategorierna M2 och M3 ska vinklarna α1 och α2 ligga mellan 45° och 90° i alla normala brukslägen.

5.4.2.5   Avståndet mellan de två vertikalplan som är parallella med fordonets längsgående mittplan och som var för sig går genom en av bältets två nedre effektiva förankringar L1 och L2 för samma säkerhetsbälte får inte vara mindre än 350 mm. I fråga om sidovända säten får avståndet mellan två vertikala plan som är parallella med sätets längsgående mittplan och som var för sig går genom en av (dock inte samma) bältets två nedre effektiva förankringar L1 och L2 för samma säkerhetsbälte inte vara mindre än 350 mm. I fråga om mittsittplatser i baksäten på fordon i kategorierna M1 och N1 får ovanstående avstånd inte vara mindre än 240 mm, förutsatt att det inte är möjligt att byta ut mittsätet baktill mot något av de andra sätena i fordonet. Sätets längsgående mittplan ska gå genom punkterna L1 och L2 och befinna sig minst 120 mm från dessa punkter.

5.4.3   Placering av de övre effektiva bältesförankringarna (se bilaga 3)

5.4.3.1   Om en bandstyrning eller liknande anordning används och denna påverkar den övre effektiva bältesförankringens faktiska läge, ska detta läge bestämmas på vedertaget sätt genom att förankringens läge beaktas när bandets längsgående mittlinje passerar genom en punkt J1 som definieras successivt med utgångspunkt i punkt R av följande tre linjesegment:

Punkten J2 är symmetrisk med punkten J1 i förhållande till det längsgående vertikalplan som passerar genom bröstkorgslinjen i punkt 5.1.2 för provdockan i det aktuella sätet.

I ett fordon med två dörrar där dessa ska ge tillträde till såväl fram- som baksäte och då den övre förankringen är monterad i B-stolpen ska systemet vara så utformat att det inte hindrar instigning i eller avstigning från fordonet.

5.4.3.2   Den övre effektiva förankringen ska ligga under det plan FN som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som bildar en vinkel av 65° mot bröstkorgslinjen. Denna vinkel kan minskas till 60° för baksäten. Planet FN ska placeras så att det skär bröstkorgslinjen i en punkt D så att DR = 315 mm + 1,8 S. När S ≤ 200 mm blir emellertid DR = 675 mm.

5.4.3.3   Den övre effektiva bältesförankringen ska befinna sig bakom ett plan FK som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som skär bröstkorgslinjen i en punkt B med en vinkel av 120° så att BR = 260 mm + S. När S ≥ 280 mm kan tillverkaren välja BR = 260 mm + 0,8 S.

5.4.3.4   Värdet på S får inte understiga 140 mm.

5.4.3.5   Den övre effektiva bältesförankringen ska befinna sig bakom ett vertikalplan som är vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan och som går genom R-punkten enligt bilaga 3.

5.4.3.6   Den övre effektiva förankringen ska befinna sig över ett horisontalplan som passerar genom den i punkt 5.1.4 definierade punkten C.

5.4.3.6.1   Trots vad som sägs i bestämmelserna i punkt 5.4.3.6 får den övre effektiva bältesförankringen för säten i fordon i kategorierna M2 och M3 vara inställningsbar enligt denna specifikation, förutsatt att följande krav är uppfyllda:

5.4.3.7   Utöver den övre förankringen i punkt 5.4.3.1 kan andra övre effektiva förankringar tillhandahållas, förutsatt att ett av följande villkor är uppfyllt:

5.5   Mått för gängade förankringshål

5.5.1   En förankring ska ha ett gängat hål på 11,11 mm (7/16 tum) (20 UNF 2B).

5.5.2   Om tillverkaren utrustar fordonet med säkerhetsbälten som är fastsatta i alla de förankringar som föreskrivs för sätet i fråga, behöver dessa förankringar inte uppfylla kravet i punkt 5.5.1 förutsatt att de uppfyller övriga bestämmelser i dessa föreskrifter. Kravet i punkt 5.5.1 är dessutom inte tillämpligt på de ytterligare förankringar som uppfyller kravet i punkt 5.4.3.7.3.

5.5.3   Det ska vara möjligt att avlägsna säkerhetsbältet utan att skada förankringen.

6.   PROVNINGAR

6.1   Allmänna provningar för säkerhetsbältesförankringar

6.1.1   I enlighet med bestämmelserna i punkt 6.2 och på tillverkarens begäran gäller följande:

6.1.1.1   Provningarna kan utföras antingen på ett fordonskarosseri eller på ett fullständigt färdigställt fordon.

6.1.1.2   Provningarna kan begränsas till förankringarna för enbart ett säte eller en grupp av säten under förutsättning att

6.1.1.3   Fönster och dörrar kan vara monterade eller omonterade samt stängda eller öppna.

6.1.1.4   Varje del som normalt är monterad och som troligen kan bidra till stabiliteten hos fordonets konstruktion får monteras.

6.1.2   Sätena ska vara monterade och inställda i det kör- eller bruksläge som den tekniska tjänst som utför typgodkännandeprovningarna valt för att med hänsyn till systemets hållfasthet åstadkomma de mest ofördelaktiga förhållandena. Sätenas läge ska anges i rapporten. Ryggstödet ska, om det är inställningsbart, låsas enligt tillverkarens anvisningar eller, när sådana anvisningar saknas, låsas i ett läge som motsvarar en faktisk vinkel för ryggstödet som för fordon i kategorierna M1 och N1 ligger så nära 25° som möjligt och för fordon i alla övriga kategorier så nära 15° som möjligt.

6.2   Fordonets fastgöring vid provningarna av bältesförankringar och Isofix-förankringar

6.2.1   Den metod som används för fastgöring av fordonet under provningen får inte medföra att bältesförankringarna eller Isofix-förankringarna och deras förankringsområden förstärks, inte heller att karosseriets normala deformation minskas.

6.2.2   En fastgöringsanordning ska anses tillfredställande om den inte påverkar ett område som sträcker sig över karosseriets hela bredd, om fordonet eller karosseriet är blockerat eller fastgjort i främre delen på ett avstånd av minst 500 mm från den förankring som ska provas och om den fasthålls eller är fastgjord baktill minst 300 mm från denna förankring.

6.2.3   Det rekommenderas att karosseriet vilar på stöd som placeras ungefär i linje med hjulaxlarna eller, om så inte är möjligt, i linje med hjulupphängningens fastsättningspunkter.

6.2.4   Om en annan fastgöringsmetod används än den som föreskrivs i punkterna 6.2.1–6.2.3 i dessa föreskrifter ska det bevisas att den är likvärdig.

6.3   Allmänna krav för provningen av bältesförankringar

6.3.1   Alla bältesförankringar för en och samma grupp av säten ska provas samtidigt. Om det finns risk att en osymmetrisk belastning på säten och/eller förankringar kan leda till att förankringarna inte klarar provningen, får dock ytterligare en provning utföras med osymmetrisk belastning.

6.3.2   Dragkraften ska verka i en vinkel av 10° ± 5° över horisontallinjen i ett plan som löper parallellt med fordonets längsgående mittplan.

En förbelastning av 10 % med en tolerans av ± 30 % av målbelastningen ska påföras, varefter belastningen ska ökas till 100 % av den aktuella målbelastningen.

6.3.3   Full belastning ska uppnås så snabbt som möjligt och inom en längsta tid för belastningens påförande av 60 s.

Tillverkaren kan emellertid begära att belastningen ska påföras inom 4 s.

Bältesförankringarna ska motstå den angivna belastningen under minst 0,2 s.

6.3.4   De draganordningar som ska användas vid provningarna i punkt 6.4 visas i bilaga 5. De anordningar som visas i figur 1 i bilaga 5 placeras på sätesdynan och skjuts därefter, om möjligt, bakåt in i ryggstödet medan bältesbandet dras åt hårt omkring det. Den anordning som visas i figur 2 i bilaga 5 placeras i läge, medan bältesbandet monteras ovanför anordningen och dras åt hårt. Ingen förbelastning utöver den som minst krävs för en korrekt inställning av provningsanordningen ska under denna operation påföras säkerhetsbältesförankringarna.

Den draganordning på antingen 254 mm eller 406 mm som används vid varje sittplatsläge ska vara sådan att dess bredd så nära som möjligt överensstämmer med avståndet mellan de nedre förankringarna.

Vid placeringen av draganordningen ska varje inbördes inverkan under dragprovningen som negativt påverkar belastningen och belastningsfördelningen undvikas.

6.3.5   Bältesförankringarna till de säten som är försedda med övre bältesförankringar ska provas under följande förhållanden:

6.3.6   Om övre bältesförankringar saknas för ytter- och mittensätena ska de nedre förankringarna genomgå provningen i punkt 6.4.3 där belastningarna överförs till dessa förankringar med hjälp av en anordning med samma geometri som ett höftbälte.

6.3.7   Om fordonet är konstruerat för att passa andra anordningar som inte tillåter att banden sätts fast direkt i bältesförankringarna utan mellanliggande trissor eller liknande anordningar eller som kräver bältesförankringar utöver dem som anges i punkt 5.3, ska säkerhetsbältet eller ett system av vajrar, trissor eller andra liknande anordningar som är representativa för säkerhetsbältesutrustningen, förbindas med bältesförankringarna i fordonet med en sådan anordning, varefter bältesförankringarna ska genomgå de provningar som föreskrivs i punkt 6.4, enligt vad som är tillämpligt.

6.3.8   En annan provningsmetod än de som föreskrivs i punkt 6.3 kan användas, men bevis för dess likvärdighet ska framläggas.

6.4   Särskilda provningsföreskrifter för bältesförankringar

6.4.1   Provning vid användning av ett trepunktsbälte med upprullare som har trissa eller bandstyrning vid den övre bältesförankringen

6.4.1.1   En särskild trissa eller styrning för vajern eller bandet, avpassad för att överföra belastningen från draganordningen, eller den trissa eller bandstyrning som tillverkaren levererar ska vara monterad på den övre bältesförankringen.

6.4.1.2   En provningsbelastning på 1 350 daN ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 2 i bilaga 5) som är fastsatt vid bältesförankringarna på samma säkerhetsbälte via en anordning med samma geometri som säkerhetsbältets övre axelband. För fordon i andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon i kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.1.3   En dragkraft av 1 350 daN ± 20 daN ska samtidigt påföras en draganordning (se figur 1 i bilaga 5) som är fastsatt i de två nedre bältesförankringarna. För fordon i andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon i kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.2   Provning vid användning av ett trepunktsbälte utan upprullare eller med upprullare vid den övre bältesförankringen

6.4.2.1   En provningsbelastning av 1 350 daN ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 2 i bilaga 5) som är fastsatt i den övre bältesförankringen och den motstående nedre förankringen till samma bälte, med hjälp av en bältesupprullare som är fäst vid den övre bältesförankringen om en sådan levereras av tillverkaren. För fordon i andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon i kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.2.2   En dragkraft av 1 350 daN ± 20 daN ska samtidigt påföras en draganordning (se figur 1 i bilaga 5) som är fastsatt i de nedre bältesförankringarna. För fordon i andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 675 ± 20 daN, utom för fordon i kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.3   Provning vid användning av ett höftbälte

En provningsbelastning av 2 225 daN ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 1 i bilaga 5) som är fastgjord i de båda nedre bältesförankringarna. För fordon i andra kategorier än M1 och N1 ska provningsbelastningen vara 1 110 ± 20 daN, utom för fordon i kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 740 ± 20 daN.

6.4.4   Provning av bältesförankringar som alla befinner sig i säteskonstruktionen eller är fördelade mellan fordons- och säteskonstruktionerna

6.4.4.1   Enligt vad som är lämpligt utförs den provning som föreskrivs i punkterna 6.4.1–6.4.3 samtidigt som det för varje säte och för varje grupp av säten påförs en kraft som anges nedan.

6.4.4.2   Till de belastningar som anges i punkterna 6.4.1–6.4.3 ska läggas en kraft som är 20 gånger det kompletta sätets vikt. Tröghetskraften ska anbringas på sätet eller på tillämpliga delar av sätet och motsvara fysisk påverkan från de aktuella sätenas vikt på förankringarna. Fastställandet av ytterligare belastning(ar) och dess (deras) fördelning ska göras av tillverkaren och godkännas av den tekniska tjänsten

För fordon i kategorierna M2 och N2 ska denna kraft vara 10 gånger det kompletta sätets vikt; för fordon i kategorierna M3 och N3 ska kraften vara 6,6 gånger det kompletta sätets vikt.

6.4.5   Provning vid användning av en särskild bältestyp

6.4.5.1   En provningsbelastning av 1 350 ± 20 daN ska påföras en draganordning (se figur 2 i bilaga 5) som är fastsatt vid bältesförankringarna på ett sådant säkerhetsbälte med hjälp av en anordning med samma geometri som bältets övre axelband.

6.4.5.2   En dragkraft av 1 350 ±20 daN ska samtidigt påföras en draganordning (se figur 3 i bilaga 5) som är fastsatt vid de båda nedre bältesförankringarna.

6.4.5.3   För fordon i andra kategorier än M1 och N1 ska denna provningsbelastning vara 675 ± 20 daN, utom för fordon i kategorierna M3 och N3 där provningsbelastningen ska vara 450 ± 20 daN.

6.4.6   Provning av bakåtvända säten

6.4.6.1   Förankringspunkterna ska provas med de krafter som föreskrivs i punkterna 6.4.1, 6.4.2 eller 6.4.3 allt efter omständigheterna. Provningsbelastningarna ska i varje fall motsvara de belastningar som föreskrivs för fordon i kategorierna M3 eller N3.

6.4.6.2   Provningsbelastningen ska riktas framåt i förhållande till den aktuella sittplatsen, vilket motsvarar förfarandet i punkt 6.3.

6.4.7   Provning av sidovända säten

6.4.7.1   Förankringspunkterna ska provas med de krafter som föreskrivs i punkt 6.4.3 för fordon i kategori M3.

6.4.7.2   Provningsbelastningen ska riktas framåt i förhållande till fordonet, vilket motsvarar förfarandet i punkt 6.3. Om sidovända säten är grupperade tillsammans på en baskonstruktion, ska säkerhetsbältets förankringspunkter för varje sittplats i gruppen provas separat. Dessutom ska baskonstruktionen provas enligt punkt 6.4.8.

6.4.7.3   En draganordning som är anpassad för provning av sidovända säten visas i figur 1b till bilaga 5.

6.4.8   Provning av baskonstruktionen för sidovända säten

6.4.8.1   Baskonstruktionen för ett sidovänt säte eller en grupp av sidovända säten ska provas med de krafter som föreskrivs i punkt 6.4.3 för fordon i kategori M3.

6.4.8.2   Provningsbelastningen ska riktas framåt i förhållande till fordonet, vilket motsvarar förfarandet i punkt 6.3. Om sidovända säten är grupperade tillsammans ska baskonstruktionen provas samtidigt för varje sittplats i gruppen.

6.4.8.3   Punkten för påförande av de krafter som föreskrivs i punkterna 6.4.3 och 6.4.4 ska ligga så nära H-punkten som möjligt och på den linje som avgränsas av ett horisontellt plan och ett tvärgående vertikalplan genom H-punkten för varje sittplats.

6.5   För en sådan grupp av säten som den som beskrivs i punkt 1 i bilaga 7 kan den dynamiska provningen i bilaga 7 utföras som ett alternativ till den statiska provning som föreskrivs i punkterna 6.3 och 6.4, om biltillverkaren så önskar.

6.6   Krav för statisk provning

6.6.1   Hållfastheten hos Isofix-förankringssystemen ska provas genom att de krafter som föreskrivs i punkt 6.6.4.3 påförs den statiska krafttillförselanordningen med Isofix-förankringarna ordentligt inkopplade.

För en Isofix-förankring med övre hållrem ska ytterligare en provning utföras, enligt punkt 6.6.4.4.

För en i-Size-sittplats ska ytterligare en provning för stödben utföras, enligt punkt 6.6.4.5.

Alla de Isofix-platser och/eller i-Size-sittplatser i samma sätesrad som kan användas samtidigt ska provas samtidigt.

6.6.2   Provningen kan utföras antingen på ett fullständigt färdigställt fordon eller på ett tillräckligt antal delar av fordonet som är representativa för fordonskonstruktionens hållfasthet och stabilitet.

Fönster och dörrar kan vara monterade eller omonterade samt stängda eller öppna.

Varje del som normalt är monterad och som sannolikt kan bidra till fordonskonstruktionen får vara monterad.

Provningen kan begränsas till Isofix-platsen eller i-Size-platsen för enbart ett säte eller en grupp av säten, förutsatt att

6.6.3   Om sätena och huvudstödet är inställningsbara ska de provas i det läge som definieras av den tekniska tjänsten inom de gränser som biltillverkaren föreskriver enligt tillägg 3 till bilaga 17 till föreskrifter nr 16.

6.6.4   Krafter, riktningar och utslagsbegränsningar

6.6.4.1   En kraft av 135 N ± 15 N ska påföras mittpunkten av den statiska krafttillförselanordningens nedre främre tvärstång för inställning av läget före eller efter den statiska krafttillförselanordningens bakåtriktade töjning, så att allt slack och all spänning mellan den statiska krafttillförselanordningen och dess stöd avlägsnas.

6.6.4.2   Krafterna ska påföras den statiska krafttillförselanordningen i riktning framåt och sned riktning enligt tabell 1.

Tabell 1

Provningskrafternas riktningar

Var och en av dessa provningar kan på tillverkarens begäran utföras på olika konstruktioner.

De krafter som riktas framåt ska påföras med en inledande krafttillförselvinkel av 10° ± 5° över horisontalplanet. De krafter som riktas snett ska påföras horisontellt 0° ± 5°. En förbelastning av 500 N ± 25 N ska påföras vid den föreskrivna belastningspunkten X som anges i figur 2 i bilaga 9. Full belastning ska uppnås så snabbt som möjligt och inom en längsta tid för belastningens påförande av 30 s. Tillverkaren kan emellertid begära att belastningen ska påföras inom 2 s. Kraften ska bibehållas under minst 0,2 s.

Alla mätningar ska göras enligt den internationella standarden ISO 6487 med en datakanalfrekvensklass av 60 Hz eller med en likvärdig metod.

6.6.4.3   Provningar endast av Isofix-förankringssystem:

6.6.4.4   Provning av Isofix-förankringssystem och Isofix-förankringar med övre hållrem:

En spänningsförbelastning av 50 N ± 5 N ska påföras mellan den statiska krafttillförselanordningen och förankringen med övre hållrem. Det horisontella utslaget (efter förbelastning) i Xpunkten under tillförsel av kraften av 8 kN ± 0,25 kN ska begränsas till 125 mm och fullständig deformering, inklusive partiell bristning eller brott i en nedre Isofix-förankring och en förankring med övre hållrem eller ett omgivande område, ska inte anses som ett fel om den föreskrivna kraften hålls kvar under angiven tid.

Tabell 2

Utslagsbegränsningar

6.6.4.5   Provning för alla i-Size-sittplatser:

Utöver de provningar som anges i punkterna 6.6.4.3 och 6.6.4.4, ska en provning utföras med en ändrad statisk krafttillförselanordning som består av en statisk krafttillförselanordning och innefattar en provningssond för stödben enligt figur 3 i bilaga 10. Provningsanordningen för stödbenet ska ställas in med avseende på längd och bredd för bedömning av fordonsgolvets kontaktyta enligt definitionen i punkt 5.2.5.2 (se även figurerna 1 och 2 i bilaga 10 till dessa föreskrifter). Höjden på provanordningen för stödbenet ska ställas in på ett sådant sätt att foten hos provningsanordningen för stödbenet är i kontakt med fordonsgolvets övre yta. För inställning av ökande höjd ska det första hacket där foten vilar stadigt på golvet väljas; för en icke-ökande/kontinuerlig inställning av höjden hos provningsanordningen för stödbenet ska den statiska krafttillförselanordningens lutningsvinkel öka med 1,5 +/- 0,5° beroende på inställningen av höjden hos provningsanordningen för stödbenet.

Det horisontella utslaget (efter förbelastning) i den statiska krafttillförselanordningens X-punkt under tillförsel av kraften av 8 kN ± 0,25 kN ska begränsas till 125 mm och fullständig deformering, inklusive partiell bristning eller brott i en nedre Isofix-förankring och fordonsgolvets kontaktyta eller ett omgivande område, ska inte anses som ett fel om den föreskrivna kraften hålls kvar under angiven tid.

6.6.5   Ytterligare krafter

6.6.5.1   Sätets tröghetskrafter

För det installationsläge där belastningen överförs till en fordonssätesenhet och inte direkt till fordonskonstruktionen ska en provning utföras för att säkerställa att hållfastheten i fordonssätesförankringarna i förhållande till fordonskonstruktionen är tillräcklig. I denna provning ska en kraft som motsvarar 20 gånger massan hos berörda delar av sätesenheten påföras horisontellt och längsgående i riktning framåt i förhållande till sätet eller till den berörda delen av sätesenheten och motsvarande den fysikaliska effekten av det aktuella sätes massa i förhållande till sätesförankringarna. Fastställandet av ytterligare belastning(ar) och dess (deras) fördelning ska göras av tillverkaren och godkännas av den tekniska tjänsten.

På tillverkarens begäran kan den ytterligare belastningen påföras vid den statiska krafttillförselanordningens X-punkt under de statiska provningar som beskrivs ovan.

Om förankringen med övre hållrem är integrerad med fordonssätet ska denna provning utföras med Isofix-bandet för övre hållrem.

Inget brott får inträffa och utslagskraven i tabell 2 ska uppfyllas.

Anmärkning: Denna provning behöver inte utföras om någon förankring i fordonets säkerhetsbältessystem är integrerad med fordonets säteskonstruktion och fordonssätet redan provats och typgodkänts som uppfyllande de provningar av förankringsbelastning som i dessa föreskrifter föreskrivs för en fasthållningsanordning för vuxna passagerare.

7.   KONTROLL UNDER OCH EFTER STATISKA PROVNINGAR AV SÄKERHETSBÄLTENS FÖRANKRINGAR

7.1   Alla förankringar ska kunna motstå provningarna i punkterna 6.3 och 6.4. Fullständig deformering liksom partiell bristning eller brott i en förankring eller omgivande område ska inte anses som ett fel om den föreskrivna kraften hålls kvar under angiven tid. Under provningen ska minimivärdet för avståndet mellan de nedre effektiva bältesförankringarna i punkt 5.4.2.5 och kraven för de övre effektiva bältesförankringarna i punkt 5.4.3.6 respekteras.

7.1.1   För fordon i kategori M1 med en totalvikt som inte överskrider 2,5 ton ska de övre effektiva bältesförankringarna under provningen inte förflytta sig längre framåt än ett tvärgående plan som går genom det aktuella sätets R- och C-punkter om den övre bältesförankringen är fastsatt i säteskonstruktionen (se figur 1 i bilaga 3 till dessa föreskrifter).

För andra fordon än ovannämnda ska den övre effektiva bältesförankringen under provningen inte förflytta sig längre framåt än till ett tvärgående plan som lutar 10° framåt och går genom sätets R-punkt.

Den maximala förflyttningen i den övre effektiva bältesförankringen ska mätas vid provningen.

Om den övre effektiva förankringens förflyttning är större än ovannämnda gräns ska tillverkaren på ett sätt som tillfredsställer den tekniska tjänsten visa att ingen fara föreligger för passageraren eller föraren. Provningsförfarandet i föreskrifter nr 94 kan till exempel användas eller så kan en slädprovning med motsvarande effekt utföras för att visa att tillräckligt utrymme för överlevnad finns.

7.2   I fordon där sådana anordningar används ska förflyttnings- och låsanordningar som gör det möjligt för föraren och passagerarna att stiga ut ur fordonet kunna manövreras för hand när dragkraften har avlägsnats.

7.3   Efter avslutad provning ska varje skada på förankringarna och de konstruktionsdelar som har utsatts för belastningen registreras.

7.4   Genom undantag behöver de övre förankringar som monterats i ett eller flera säten i fordon i kategorierna M3 och M2 med en totalvikt överstigande 3,5 ton och som uppfyller kraven i föreskrifter nr 80 inte uppfylla bestämmelserna i punkt 7.1 i fråga om överensstämmelse med punkt 5.4.3.6.

8.   ÄNDRING OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDE AV EN FORDONSTYP

8.1   Varje ändring av fordonstypen ska anmälas till den typgodkännandemyndighet som utfärdade typgodkännandet. Myndigheten kan då antingen

8.2   De övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska med hjälp av det förfarande som anges i punkt 4.3 underrättas om huruvida ansökan om typgodkännande beviljats eller ej, och ska då också få information om vilka ändringar som gjorts.

8.3   Den behöriga myndighet som utfärdar utökningen av typgodkännandet ska tilldela en sådan utökning ett serienummer och rapportera detta till de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

9.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Produktionsöverensstämmelsen ska kontrolleras enligt det förfarande som fastställts i tillägg 2 till överenskommelsen (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev. 2), med följande krav:

10.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

10.1   Ett typgodkännande som beviljats för ett fordon enligt dessa föreskrifter kan återkallas om de krav som föreskrivs i punkt 9.1 inte uppfylls eller om dess bältesförankringar, Isofix-förankringssystemet och Isofix-förankringen med övre hållrem inte klarat de kontroller som föreskrivs i punkt 9.

10.2   Om någon av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat, ska den genast rapportera detta till de övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

11.   BRUKSANVISNINGAR

De nationella myndigheterna kan kräva att de fordonstillverkare som finns registrerade hos dem i anvisningarna för fordonets användning klart ska ange

11.1   var förankringarna är placerade och

11.2   för vilka typer av säkerhetsbälten förankringarna är avsedda (se punkt 5 i bilaga 1).

12.   SLUTGILTIGT UPPHÖRANDE AV PRODUKTIONEN

En innehavare av ett typgodkännande som slutgiltigt upphör med sin produktion av en typ av bältesförankringar eller en typ av Isofix-förankringssystem och Isofix-förankring med övre hållrem som godkänts i enlighet med dessa föreskrifter ska underrätta typgodkännandemyndigheten om detta. Myndigheten ska då rapportera detta till de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

13.   NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER FÖR DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM UTFÖR TYPGODKÄNNANDEPROVNING OCH FÖR TYPGODKÄNNANDEMYNDIGHETERNA

De parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovning och för de typgodkännandemyndigheter till vilka sådana intyg om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.

14.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

14.1   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 06 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja typgodkännanden i enlighet med dem i deras lydelse enligt ändringsserie 06.

14.2   När två år förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 06 till dessa föreskrifter ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja typgodkännanden om kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt ändringsserie 06 är uppfyllda.

14.3   Från och med sju år efter ikraftträdandet av ändringsserie 06 till dessa föreskrifter får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna sådana typgodkännanden som inte beviljats i enlighet med ändringsserie 06 till dessa föreskrifter. Befintliga typgodkännanden av fordonskategorier som inte påverkas av ändringsserie 06 till dessa föreskrifter ska emellertid förbli giltiga, och de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att godta dem.

14.4   För fordon som inte berörs av punkt 7.1.1 ska de typgodkännanden som beviljats i enlighet med ändringsserie 04 till dessa föreskrifter förbli giltiga.

14.5   För de fordon som inte berörs av supplement 4 till ändringsserie 05 till dessa föreskrifter ska befintliga typgodkännanden förbli giltiga om de beviljats i enlighet med ändringserie 05 fram till och med dess supplement 3.

14.6   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 5 till ändringsserie 05 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja typgodkännande i enlighet med dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 5 till ändringsserie 05.

14.7   För de fordon som inte berörs av supplement 5 till ändringsserie 05 till dessa föreskrifter ska befintliga typgodkännanden förbli giltiga om de beviljats i enlighet med ändringserie 05 fram till och med dess supplement 3.

14.8   Från och med den 20 februari 2005 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja typgodkännanden för fordon i kategori M1 om kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 5 till ändringsserie 05 är uppfyllda.

14.9   Från och med den 20 februari 2007 får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna sådana typgodkännanden för fordon i kategori M1 som inte beviljats i enlighet med supplement 5 till ändringsserie 05 till dessa föreskrifter.

14.10   Från och med den 16 juli 2006 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja typgodkännanden för fordon i kategori N om fordonstypen uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 5 till ändringsserie 05.

14.11   Från och med den 16 juli 2008 får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna sådana typgodkännanden för fordon i kategori N som inte beviljats i enlighet med supplement 5 till ändringsserie 05 till dessa föreskrifter.

14.12   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 07 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja typgodkännanden i enlighet med dem i deras lydelse enligt ändringsserie 07.

14.13   När 24 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 07 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja typgodkännanden om kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt ändringsserie 07 är uppfyllda.

14.14   När 36 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 07 får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna typgodkännanden som inte beviljats i enlighet med ändringsserie 07 till dessa föreskrifter.

14.15   Trots vad som sägs i punkterna 14.13 och 14.14 ska typgodkännanden enligt föregående ändringsserie till föreskrifterna av fordonskategorier som inte berörs av ändringsserie 07 förbli giltiga och de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att godta dem.

14.16   Så länge som parterna i överenskommelsen inte föreskriver några krav rörande obligatorisk montering av säkerhetsbältesförankringar vid fällbara säten i sina nationella krav vid tidpunkten för anslutningen till dessa föreskrifter, får de fortsätta att tillåta att sådan utrustning inte monteras för nationellt typgodkännande, i vilket fall sådana busstyper inte kan godkännas enligt dessa föreskrifter.

14.17   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 2 till ändringsserie 07 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja typgodkännanden enligt dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 2 till ändringsserie 07.

14.18   När 12 månader förlöpt sedan dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 2 till ändringsserie 07 till dessa föreskrifter ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dem endast bevilja godkännanden för de fordonstyper som uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 2 till ändringsserie 07.

14.19   De parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter får inte vägra att bevilja utökningar av typgodkännanden, även om kraven i supplement 2 till ändringsserie 07 inte är uppfyllda.

(1)  Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), punkt 2 i dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.2.

(2)  De särskiljande landsnumren för parterna i 1958 års överenskommelse återges i bilaga 3 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.2/Amend.3.

(3)  Med motoreffekt avses motoreffekten uttryckt i kW (ECE) och uppmätt med ECE-metoden enligt föreskrifter nr 85.

(4)  Punkt 2 i dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.2.

BILAGA 8

SPECIFIKATIONER FÖR PROVDOCKA  (1)

Vikt	97,5 ± 5 kg
Upprätt sitthöjd	965 mm
Höftbredd (sittande)	415 mm
Höftomkrets (sittande)	1 200 mm
Midjeomkrets (sittande)	1 080 mm
Bröstdjup	265 mm
Bröstomkrets	1 130 mm
Skulderhöjd	680 mm
Tolerans för alla längdmått	± 5 %

Anmärkningar: En skiss med förklaringar till måtten finns i figuren nedan.

---

(1)  De anordningar som beskrivs i Australian Design Rule (ADR) 4/03 och Federal Motor Vehicle Safety Standard (FMVSS) nr 208 anses likvärdiga.

BILAGA 9

ISOFIX-FÖRANKRINGSSYSTEM OCH ISOFIX-FÖRANKRINGAR MED ÖVRE HÅLLREM

Figur 1

Den statiska krafttillförselanordningen – isometriska vyer

Figur 2

Den statiska krafttillförselanordningen – mått

(Mått i millimeter)

Förklaringar:

1	Fastsättningspunkt för övre hållrem.
2	Vridcentrumsfäste för styvhetsprovning enligt beskrivningen nedan.

Den statiska krafttillförselanordningens styvhet: När X-punkten är fäst vid en (flera) styv(a) förankringsstång (förankringsstänger) där den statiska krafttillförselanordningens främre tvärbalk stöds av en styv stång som hålls i centrum av ett längsgående vridcentrum 25 mm under den statiska krafttillförselanordningens sockel (så att den statiska krafttillförselanordningens sockel kan böjas och vridas) får rörelsen i Xpunkten inte överstiga 2 mm i någon riktning när krafter anbringas i enlighet med tabell 1 i punkt 6.6.4 i dessa föreskrifter. All deformering av Isofix-förankringssystemet ska uteslutas ur mätningarna.

Figur 3

Mått för Isofix-anslutning (kroktyp) för övre hållrem

(Mått i millimeter)

Figur 4

Avstånd mellan de båda nedre förankringsområdena

Figur 5

Tvådimensionell schablon

(Mått i millimeter)

Figur 6

Placering av Isofix-förankringar med övre hållrem – Isofix-område (sidovy)

(Mått i millimeter)

Förklaringar:

1	Ryggvinkel.
2	Skärningspunkt mellan bröstkorgslinjens referensplan och golvpanelen.
3	Bröstkorgslinjens referensplan.
4	H-punkt.
5	V-punkt.
6	R-punkt.
7	W-punkt.
8	Vertikalt längsgående plan.
9	Bandets omslutningslängd från V-punkten: 250 mm.
10	Bandets omslutningslängd från V-punkten: 200 mm.
11	Tvärsnitt genom M-planet
12	Tvärsnitt genom R-planet
13	Den linje som representerar fordonets specifika golvpanelsyta inom det föreskrivna området

Anmärkningar:

1	Den del av förankringen med övre hållrem som är utformad för att anslutas till den krok för övre hållrem som ska placeras inom det skuggade området.

2	R-punkt: Referenspunkt för skuldra.

3	V-punkt: V-referenspunkt, 350 mm vertikalt över och 175 mm horisontellt bakom H- punkten.

4	W-punkt: W-referenspunkt, 50 mm vertikalt under och 50 mm horisontellt bakom R-punkten.

5	M-planet: M-referensplan, 1 000 mm horisontellt bakom R-punkten.

6

Områdets främst belägna ytor bildas genom att de båda omslutningslinjerna dras genom deras förlängning i områdets främre del. Omslutningslinjerna representerar den minsta justerade längden hos de typiska band för övre hållrem som antingen sträcker sig från översta punkten av fasthållningsanordningen för barn (W-punkten) eller längre ned på baksidan av fasthållningsanordningen för barn (Vpunkten).

Figur 7

Placering av Isofix-förankringar med övre hållrem – Isofix-område (förstorad vy av omslutningsområdet, sett från sidan)

(Mått i millimeter)

Förklaringar:

1	V-punkt.
2	R-punkt.
3	W-punkt.
4	Bandets omslutningslängd från V-punkten: 250 mm.
5	Vertikalt längsgående plan.
6	Bandets omslutningslängd från V-punkten: 200 mm.
7	Bågar som bildas av omslutningslängderna.
8	H-punkt.

Anmärkningar:

1	Den del av förankringen med övre hållrem som är utformad för att anslutas till den krok för övre hållrem som ska placeras inom det skuggade området.

2	R-punkt: Referenspunkt för skuldra.

3	V-punkt: V-referenspunkt, 350 mm vertikalt över och 175 mm horisontellt bakom H- punkten.

4	W-punkt: W-referenspunkt, 50 mm vertikalt under och 50 mm horisontellt bakom R-punkten.

5	M-planet: M-referensplan, 1 000 mm horisontellt bakom R-punkten.

6

Områdets främst belägna ytor bildas genom att de båda omslutningslinjerna dras genom sin förlängning i områdets främre del. Omslutningslinjerna representerar den minsta justerade längden hos de typiska band för övre hållrem som antingen sträcker sig från översta punkten av fasthållningsanordningen för barn (W-punkten) eller längre ned på baksidan av fasthållningsanordningen för barn (Vpunkten).

Figur 8

Placering av Isofix-förankringar med övre hållrem – Isofix-område (från sidan)

(Tvärsnitt genom R-planet)

(Mått i millimeter)

Förklaringar:

1	Mittplan.
2	V-punkt.
3	R-punkt.
4	W-punkt.
5	Vertikalt längsgående plan.

Anmärkningar:

1	Den del av förankringen med övre hållrem som är utformad för att anslutas till den krok för övre hållrem som ska placeras inom det skuggade området.

2	R-punkt: Referenspunkt för skuldra.

3	V-punkt: V-referenspunkt, 350 mm vertikalt över och 175 mm horisontellt bakom H- punkten.

4	W-punkt: W-referenspunkt, 50 mm vertikalt under och 50 mm horisontellt bakom R-punkten.

Figur 9

Placering av Isofix-förankringar med övre hållrem – Isofix-område (sidovy)

Förklaringar:

1	V-punkt.
2	W-punkt.
3	R-punkt.
4	Mittplan.
5	Vy över området längs bröstkorgens referensplan.

Anmärkningar:

1	Den del av förankringen med övre hållrem som är utformad för att anslutas till den krok för övre hållrem som ska placeras inom det skuggade området.

2	R-punkt: Referenspunkt för skuldra.

3	V-punkt: V-referenspunkt, 350 mm vertikalt över och 175 mm horisontellt bakom H- punkten.

4	W-punkt: W-referenspunkt, 50 mm vertikalt under och 50 mm horisontellt bakom R-punkten.

Figur 10

Placering av Isofix-förankringar med övre hållrem – Isofix-område tredimensionell schematisk vy

Förklaringar:

1	H-punkt.
2	V-punkt.
3	W-punkt.
4	R-punkt.
5	Plan med 45° lutning.
6	Tvärsnitt genom R-planet.
7	Golvpanelsyta.
8	Områdets framkant.

Anmärkningar:

1	Den del av förankringen med övre hållrem som är utformad för att anslutas till den krok för övre hållrem som ska placeras inom det skuggade området.

2	R-punkt: Referenspunkt för skuldra.

Figur 11

Alternativ metod för att med användning av fixturen ”ISO/F2” (B) placera en förankring med övre hållrem – Isofix-område (sedda från sidan, ovanifrån och bakifrån)

(Mått i millimeter)

Förklaringar:

1	Horisontell yta på fixturen ”ISO/F2” (B).
2	Baksida på fixturen ”ISO/F2” (B).
3	Horisontell linje som tangerar ryggstödets övre kant (sista fasta punkt med en hårdhet större än 50 Shore A).
4	Skärningspunkt mellan 2 och 3.
5	Referenspunkt för hållrem.
6	Mittlinje på fixturen ”ISO/F2” (B).
7	Band för övre hållrem.
8	Förankringsområdets gränser.

Figur 12

Symbol för nedre Isofix-förankring

Anmärkningar:

1	Ritningen är inte skalenlig.

2	Symbolen får visas spegelvänd.

3	Symbolens färg enligt tillverkarens val.

Figur 13

Symbol som används för att identifiera placering av en förankring med övre hållrem under kåpa

Anmärkningar:

1	Mått i millimeter.

2	Ritningen är inte skalenlig.

3	Symbolen ska vara tydligt synlig med hjälp av antingen kontrastfärger eller en lämplig relief, om den är gjuten eller präglad.

BILAGA 10

I-SIZE-SITTPLATSER

Figur 1

Tredimensionell sidovy av stödbensfotens bedömningsvolym

Förklaringar:

1.	Fasthållningsanordningens fixtur.
2.	Stång för nedre Isofix-förankringar.
3.	Fasthållningsanordningens längsgående mittplan.
4.	Stödbensfotens bedömningsvolym.
5.	Fordonsgolvets kontaktyta.

Anmärkning: Ritningen är inte skalenlig.

Figur 2

Sidovy av stödfotens bedömningsvolym

Förklaringar:

1.	Fixtur för fasthållningsanordning för barn.
2.	Stång för nedre Isofix-förankringar.
3.	Plan som bildas av bottenytan hos fasthållningsanordning för barn, när den är installerad på den avsedda sittplatsen.
4.	Plan som går genom den nedre förankringens stång och som är vinkelrätt mot det längsgående mittplanet på fasthållningsanordningen för barn och vinkelrätt mot det plan som bildas av bottenytan hos fasthållningsanordningen för barn, när den är installerad på den avsedda sittplatsen.
5.	Stödfotens bedömningsvolym inom vilken fordonets golv måste vara beläget. Denna volym motsvarar inställningsintervallet med avseende på längd och höjd för ett stödben hos en i-Size-fasthållningsanordning för barn.
6.	Fordonets golv.

Anmärkningar: Ritningen är inte skalenlig.

Figur 3

Exempel på en modifierad statisk krafttillförselanordning med en provningssond för stödben som visar det nödvändiga inställningsintervallet och mått för stödbensfoten

Förklaringar:

1.	Provningsanordning för stödben.
2.	Stödbensfot.
3.	Statisk krafttillförselanordning (enligt definitionen i bilaga 9 till dessa föreskrifter).

Anmärkningar:

1.	Ritningen är inte skalenlig.

2.

För provningsanordningen för stödbenet ska följande gälla: a) Den ska säkerställa att provning utförs inom fordonsgolvets hela kontaktyta för enskilda i-Size-sittplatser. b) Den ska vara fast monterad på den statiska krafttillförselanordningen så att de krafter som tillämpas på den statiska krafttillförselanordningen direkt genererar provningskrafter i fordonets golv, utan att de reaktiva provningskrafterna minskas på grund av dämpning inom eller deformering av själva provningsanordningen för stödben.

3.	Stödbensfoten ska bestå av en cylinder med en bredd av 80 mm och en diameter av 30 mm, och på båda sidor ska det finnas rundade kanter med en radie av 2,5 mm.

4.	Vid stegvis höjdinställning ska avståndet mellan inställningsstegen inte vara större än 20 mm.

Figur 4

Symbol som används för att identifiera en i-Size-sittplats

Anmärkningar:

1.	Ritningen är inte skalenlig.

2.	Tillverkaren väljer själv färg på symbolen.