ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 183

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

58 årgången
10 juli 2015


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

BESLUT

 

*

Kommissionens beslut (EU) 2015/1091 av den 9 juli 2014 om åtgärderna SA.34191 (2012/C) (f.d. 2012/NN) (f.d. 2012/CP) som Lettland har genomfört till förmån för A/S Air Baltic Corporation (airBaltic) [delgivet med nr C(2014) 4552]  ( 1 )

1

 

*

Kommissionens beslut (EU) 2015/1092 av den 23 juli 2014 om det statliga stöd SA.34824 (2012/C), SA.36007 (2013/NN) SA.36658 (2014/NN), SA.37156 (2014/NN), SA.34534 (2012/NN) som Grekland har genomfört till förmån för National Bank of Greece-koncernen i samband med
[delgivet med nr C(2014) 5201]
 ( 1 )

29

 

 

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Föreskrifter nr 95 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid sidokollision [2015/1093]

91

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

BESLUT

10.7.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/1


KOMMISSIONENS BESLUT (EU) 2015/1091

av den 9 juli 2014

om åtgärderna SA.34191 (2012/C) (f.d. 2012/NN) (f.d. 2012/CP) som Lettland har genomfört till förmån för A/S Air Baltic Corporation (airBaltic)

[delgivet med nr C(2014) 4552]

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

med beaktande av det beslut genom vilket kommissionen beslutade att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vad gäller stöd SA.34191 (2012/C) (f.d. 2012/NN) (f.d. 2012/CP) (1),

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

1.1   FÖRHANDSANMÄLAN – SA.33799 (2011/PN)

(1)

Genom SANI-anmälan nr 6332 av den 18 oktober 2011, registrerad den 20 oktober 2011, förhandsanmälde Lettland till kommissionen ett lån på 16 miljoner lettiska lats (22,65 miljoner euro) (2) till förmån för A/S Air Baltic Corporation (nedan kallat airBaltic eller företaget). De lettiska myndigheterna ansåg inte att lånet utgjorde statligt stöd, men valde ändå att förhandsanmäla det av rättssäkerhetsskäl och för öppenhetens skull. Förhandsanmälan registrerades med referensnumret SA.33799 (2011/PN).

(2)

Den 27 oktober 2011 hölls ett möte med de lettiska myndigheterna och deras rådgivare, varefter de lettiska myndigheterna lämnade kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 7 november 2011. Kommissionen begärde kompletterande upplysningar genom e-post av den 16 november 2011, den 17 november 2011, den 1 december 2011 och den 9 december 2011, som de lettiska myndigheterna besvarade genom e-post av den 16 november 2011, den 22 november 2011, den 7 december 2011 och den 13 december 2011.

(3)

Den 4 januari 2012 lämnade Lettland kompletterande upplysningar och förklarade att lånet på 16 miljarder lats – som nämns i skäl 1.1 – hade beviljats företaget redan den 21 oktober 2011, utan kommissionens förhandsgodkännande. Den 13 december 2011 beslutade dessutom den lettiska staten att höja företagets kapital och den 14 december 2011 beviljade den airBaltic ett andra lån.

(4)

Eftersom åtgärden hade beviljats företaget och med hänsyn till ett klagomål som mottogs den 9 januari 2012 (se avsnitt 1.2), drog de lettiska myndigheterna tillbaka sin förhandsanmälan genom e-post av den 21 februari 2012. Det statliga stödärendet SA.33799 (2011/PN) avslutades administrativt den 27 februari 2012.

1.2   KLAGOMÅLEN – SA.34191 (2012/C) (f.d. 2012/NN) (f.d. 2012/CP)

(5)

Den 9 januari 2012 mottog kommissionen ett klagomål som ingetts av det privata företaget SIA Baltijas aviācijas sistēmas (nedan kallat BAS eller klaganden), tidigare aktieägare i airBaltic, beträffande ett antal åtgärder som påståtts hade beviljats airBaltic av den lettiska staten.

(6)

Genom en skrivelse av den 23 januari 2012 översände kommissionen klagomålet till Lettland för ett yttrande, som besvarades den 13 mars 2012. Genom en skrivelse av den 14 maj 2012 begärde kommissionen kompletterande upplysningar från Lettland, som lämnades den 16 juli 2012.

(7)

Genom en skrivelse av den 18 juli 2012, som registrerades den 20 juli 2012, mottog kommissionen ett nytt klagomål från Inga Piterniece, tidigare styrelseledamot i BAS, beträffande en kompletterande åtgärd som påståtts hade beviljats airBaltic av den lettiska staten. Genom e-post av den 24 juli 2012 översände kommissionen klagomålet till Lettland för ett yttrande. Lettland svarade den 22 augusti och den 4 september 2012.

(8)

Möten med de lettiska myndigheterna, deras rådgivare samt företrädare för airBaltic hölls den 5 juli och den 17 augusti 2012.

(9)

Genom en skrivelse av den 20 november 2012 underrättade kommissionen Lettland om att den beslutat att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) med avseende på stödet i fråga (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet). Genom en skrivelse av den 23 januari 2013 lämnade Lettland synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet. Genom en skrivelse av den 6 mars 2013 begärde kommissionen upplysningar från Lettland, som besvarades den 8 april 2013. Dessutom hölls ett möte med de lettiska myndigheterna den 25 juni 2013, varefter Lettland lämnade kompletterande upplysningar den 14 augusti, den 18 september samt den 9 och den 25 oktober 2013. Ytterligare möten med de lettiska myndigheterna och deras juridiska ombud hölls den 22 oktober och den 22 november 2013 samt den 10 januari 2014. Lettland lämnade kompletterande upplysningar den 7 och den 8 november och den 2, den 13 och den 20 december 2013 samt den 28 och den 31 januari, den 28 februari, den 24 och den 26 mars, den 9 april samt den 16 maj 2014.

(10)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) den 8 mars 2013. Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärderna i fråga.

(11)

Kommissionen mottog synpunkter från Ryanair och airBaltic samt från tre personer som företrädde airBaltics fordringsägare (FLS, AB Jet och Eurobalt Junipro). Kommissionen översände dessa synpunkter till Lettland som gavs tillfälle att bemöta dem. Lettlands synpunkter mottogs genom en skrivelse av den 27 maj 2013.

(12)

Genom en skrivelse av den 4 juli 2014 samtyckte Lettland till att avstå från sina rättigheter enligt artikel 342 i EUF-fördraget jämförd med artikel 3 i rådets förordning nr 1/1958, och till att detta beslut skulle antas och meddelas på engelska.

2.   DEN LETTISKA LUFTFARTSMARKNADEN

(13)

Luftfartsmarknaden i Lettland har expanderat snabbt sedan Lettland anslöt sig till EU. Mellan 2003 och 2007 ökade den genomsnittliga passagerartrafiken vid Rigas internationella flygplats – inbegripet direkttrafik och transitpassagerare – med 47 % per år, från cirka 700 000 passagerare 2003 till 3,2 miljoner 2007. Lågprisbolagens inträde, särskilt Ryanair, bidrog till marknadstillväxten eftersom betydande ny efterfrågan skapades till följd av öppnandet av nya flyglinjer.

(14)

Den globala ekonomiska krisen 2008–2009 slog hårt mot Lettlands ekonomiska tillväxt, vilket även drabbade luftfartsmarknaden. Till följd av krisen minskade antalet direkttrafikpassagerare i Lettland från 3,2 miljoner 2008 till 2,7 miljoner 2009, även om det totala antalet passagerare fortsatte öka tack vare transferpassagerarna.

(15)

Från och med 2010 började den totala marknadstillväxten att öka igen, och nådde en genomsnittlig årlig tillväxt på 12 %. Marknaden för direktpassagerartrafik har i genomsnitt ökat med 9 % per år, medan ökningen på transferpassagerarmarknaden nådde 18 % per år. Om man ser framåt förväntas den lettiska luftfartsmarknaden att fortsätta öka med en årlig tillväxttakt på 7 % mellan 2012 och 2015.

(16)

Rigas internationella flygplats är ledande i Östersjöregionen. År 2011 reste omkring 5,1 miljoner passagerare till/från Riga, jämfört med 1,9 miljoner passagerare som reste till/från Tallinn och 1,7 miljoner som reste till/från Vilnius. År 2011 transporterade airBaltic 66 % av de passagerare som flög via Riga, medan Ryanair, det näst största flygbolaget och airBaltics största konkurrent, transporterade 20 %. Femton andra bolag flög till/från Riga (flygbolag med fullserviceutbud och lågprisbolag), och stod för 14 % av det totala antalet passagerare (4).

3.   STÖDMOTTAGAREN

(17)

Flygbolaget airBaltic etablerades 1995 genom ett gemensamt företag mellan Scandinavian Airlines (nedan kallat SAS) och den lettiska staten. I januari 2009 sålde SAS hela sitt innehav i företaget (47,2 %) till BAS.

(18)

Enligt uppgifter som publicerats i pressen förefaller BAS ha inrättats som ett privat företag och var helägt av Bertolt Flick till december 2010, då 50 % av företagets aktier överfördes till den Bahamas-registrerade förvaltningsfonden Taurus Asset Management Fund Ltd (nedan kallad Taurus) (5).

(19)

I oktober 2011 var airBaltics aktieägare den lettiska staten – via transportministeriet – med 52,6 % av aktierna, BAS med 47,2 %, och det ryska flygbolaget Transaerol som innehade återstoden (0,2 %). Vid den tidpunkten var Bertolt Flick airBaltics styrelseordförande och vd. Sedan den 1 november 2011 är Martin Gauss, tidigare vd för Malév, airBaltics vd.

(20)

Enligt de upplysningar som lämnats av de lettiska myndigheterna förefaller BAS ha ställt sitt aktieinnehav på 47,2 % i airBaltic som säkerhet hos Latvijas Krājbanka, det lettiska dotterbolaget till den litauiska banken Snoras (6). Den 16 november 2011 gick Snoras omkull och förstatligades (7). Den 17 november 2011 beordrade Lettlands finansinspektionsmyndighet FKTK (nedan kallad FKTK) en begränsning av Latvijas Krājbankas banktransaktioner över 100 000 euro (8). Genom ett beslut av FKTK av den 21 november 2011 avbröts Latvijas Krājbankas verksamhet och en övervakningsförvaltare utsågs (9).

(21)

Enligt de upplysningar som lämnats verkar BAS inte ha uppfyllt vissa finansiella skyldigheter gentemot Latvijas Krājbanka. Till följd av detta sålde Latvijas Krājbanka den 30 november 2011 samtliga aktier utom en av de airBaltic-aktier som tidigare ägts av BAS till transportministeriet till nominellt värde, på totalt 224 453 lats (317 787 euro) (10). Detta ledde till att Lettlands aktieinnehav i airBaltic ökade till 99,8 procent, medan BAS endast behöll en aktie.

(22)

Av pressuppgifterna framgår också att BAS aktieägare även hade ställt sina aktier i BAS som säkerhet hos Latvijas Krājbanka (11). Den 6 februari 2012 och inom ramen för insolvensförfarandet avseende BAS (12), övertog ett dotterbolag till Latvijas Krājbanka BAS aktier från de tidigare aktieägarna och utsåg en ny ledning.

(23)

Enligt uppgift köpte den lettiska staten den 8 juni 2012 BAS enda aktie i airBaltic för 1 lats. Från detta datum är därför BAS inte längre aktieägare i airBaltic (13).

(24)

När det gäller airBaltics ekonomiska situation har de lettiska myndigheterna förklarat att företagets svårigheter började 2008 till följd av den globala ekonomiska recessionen och de drastiska oljeprishöjningarna. Detta ledde till att airBaltic fick en förlust på 28 miljoner lats (39,64 miljoner euro). År 2009 gick företaget emellertid med vinst igen, med 14 miljoner lats (19,82 miljoner euro) (14). År 2010 gjorde airBaltic förlust igen, med 34,2 miljoner lats (48,42 miljoner euro). I juni 2011 förklarade den lettiska finansministern att airBaltic hade gått med en förlust på 18 miljoner lats (25,48 miljoner euro) under de fem första månaderna 2011 och att företaget var nära konkurs (15). Den 21 september 2011 ansökte airBaltic om rättsligt skydd mot sina fordringsägare (16). Revisionsresultaten för 2011 visar en förlust på 83,5 miljoner lats (118,22 miljoner euro).

(25)

Den 27 augusti 2012 offentliggjorde Lettland en intresseanmälan riktad till eventuella investerare om att förvärva 50 % minus en rösträtt i airBaltics kapital (17), även om andra typer av transaktioner inte uteslöts. Det viktigaste kriteriet för valet av investerare var förmågan att stödja airBaltics utveckling, investerarens anseende och erfarenhet samt dess ekonomiska resurser. Förfarandet skulle avslutas under 2014.

4.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDERNA

4.1   AVTALET AV DEN 3 OKTOBER 2011: DET FÖRSTA STATLIGA LÅNET OCH BAS-LÅNET

(26)

På grundval av ett avtal av den 3 oktober 2011 (nedan kallat avtalet) beviljade lettiska staten airBaltic ett lån på 16 miljoner lats (22,65 miljoner euro) (nedan kallat det första statliga lånet, åtgärd 1) utöver ett annat lån på 14 miljoner lats (19,82 miljoner euro) från BAS (nedan kallat BAS-lånet). Båda lånen hade identiska och sammankopplade villkor, och utgångsräntan fastställdes till [11–13] % (18). Vid tidpunkten för beviljandet av lånet till airBaltic avstod BAS dock från sina rättigheter att ställa BAS-lånet som säkerhet.

(27)

Ett av avtalsvillkoren var också att staten senast den 15 december 2011 skulle bevilja ett ytterligare lån till airBaltic på icke fastställt belopp i förhållande till dess rösträtter, på identiska villkor som det första statliga lånet. Båda dessa statliga lån skulle kapitaliseras om ett antal villkor uppfylldes, bland annat att airBaltics styrelse godkände en affärs-/omstruktureringsplan.

(28)

Villkoren för det framtida kapitaltillskottet till airBaltic fastställdes i artikel 7 i avtalet. I artikel 7.3 fastställdes att ”det statliga lånet och BAS-lånet […] kan läggas till det belopp som ska kapitaliseras”. Enligt artikel 7.4 åtog sig BAS att rösta för kapitaliseringen av lånet och kapitaltillskottet. Enligt artikel 7.4 hade staten också rätt att köpa sina aktier i airBaltic från BAS för 1 lats om BAS inte uppfyllde sina åtaganden (19).

(29)

Lettland beviljade det första statliga lånet till airBaltic den 21 oktober 2011 (se skäl 3). BAS beviljade BAS-lånet den 1 november 2011.

(30)

Den 13 december 2011, när den lettiska statens innehav i airBaltic hade ökat till 99,8 % (se skäl 21), beslutade den lettiska regeringen att godkänna en räntesänkning från [11–13] % till [2–4] % för det första statliga lånet. Eftersom det första statliga lånet och BAS-lånet var sammankopplade (se skäl 26), tillämpades samma ränta på BAS-lånet.

4.2   DET ANDRA STATLIGA LÅNET FRÅN DEN 13 DECEMBER 2011

(31)

Den 13 december 2011, alltså samtidigt som räntesänkningen för det första statliga lånet (se skäl 30), beslutade den lettiska regeringen att bevilja airBaltic ett konvertibelt lån på 67 miljoner lats (94,86 miljoner euro) till en ränta på [9–11] %, uppdelat i två delbetalningar (nedan kallat det andra statliga lånet, åtgärd 2) (20).

(32)

En första delbetalning på 41,6 miljoner lats (58,89 miljoner euro) ställdes enligt avtalet omedelbart till airBaltics förfogande den 14 december 2011. Den andra delbetalningen på 25,4 miljoner lats (35,96 miljoner euro) ställdes till företagets förfogande den 14 december 2012, dvs. efter det att kommissionen hade antagit beslutet att inleda förfarandet.

4.3   KAPITALTILLSKOTTET TILL AIRBALTIC ENLIGT AVTAL DEN 22 DECEMBER 2011

(33)

Vid airBaltics bolagsstämma den 22 december 2011 gick den lettiska staten och BAS – trots att företaget endast hade en aktie i airBaltic vid den tidpunkten – med på ett kapitaltillskott på 110 miljoner lats (155,74 miljoner euro) (nedan kallat kapitaltillskottet, åtgärd 3). Detta skulle göras genom konvertering till kapital av det första statliga lånet, den första delbetalningen av det andra lånet samt BAS-lånet, plus ett kontantbidrag på 37,7 miljoner lats (53,38 miljoner euro) från BAS.

(34)

Den lettiska staten verkställde sitt beslut att delta i airBaltics kapitaltillskott den 29 december 2011 och konverterade det första statliga lånet och den första delbetalningen av det andra statliga lånet till kapital.

(35)

Genom en skrivelse av den 4 januari 2012 begärde det lettiska transportministeriet att BAS skulle delta i kapitaltillskottet genom att konvertera BAS-lånet och skjuta till kapitalet. Trots de lettiska myndigheternas påtryckningar verkade inte BAS vara villigt att uppfylla överenskommelsen från bolagsstämman. Genom skrivelser av den 6–26 januari 2012 bestred BAS i stället statens förvärv av de airBaltic-aktier som tidigare ägts av BAS från Latvijas Krājbanka (se skäl 21), och begärde att staten skulle avstå från att anta beslut om ändringar i airBaltics kapital. Den 19 januari 2012 utfärdade FKTK ett formellt förbud mot att BAS och airBaltic skulle ta med BAS-lånet som en del av kapitaltillskottet.

(36)

Per den 30 januari 2012, dvs. vid utgången av den första fasen av genomförandet av teckningen för kapitaltillskottet, hade BAS varken konverterat sitt lån eller skjutit till kapitalet.

4.4   KLAGOMÅLET FRÅN BAS OCH FÖLJANDE HÄNDELSER

(37)

Det klagomål som lämnades till kommissionen den 9 januari 2012 rörde det första och det andra statliga lånet samt kapitaltillskottet. Dessutom klagade BAS på två andra åtgärder som eventuellt kunde inbegripa statligt stöd till airBaltic, nämligen den lettiska statens förvärv av nollkupongsobligationer från airBaltic i april 2010 (åtgärd 4) och Latvijas Krājbankas utbetalning av 2,8 miljoner euro till airBaltic den 21 och den 22 november 2011 (åtgärd 5).

(38)

Lettland förklarade att åtgärd 4 medförde ett förvärv av 30 miljoner lats (42,47 miljoner euro) i nollkupongsobligationer från airBaltic som en majoritet av airBaltics aktieägare vid den tidpunkten, dvs. den lettiska staten och BAS, hade samtyckt till. Lettlands del tecknades inte direkt av transportministeriet – den faktiska ägaren av airBaltics aktier – utan av den lettiska statens radio- och tv-centrum (nedan kallat LVRTC), ett företag som är helägt av staten. Obligationerna förvärvades till ett nominellt värde på 1 lats var, utan ränta, och köptes av Lettland och BAS i förhållande till deras aktieinnehav. Detta skulle innebära att den lettiska staten förvärvar nollkupongsobligationer från airBaltic till ett belopp av ungefär 15,78 miljoner lats (22,34 miljoner euro) och att BAS förvärvar för ungefär 14,22 miljoner lats (20,13 miljoner euro). Obligationerna ska konverteras till kapital den 1 juli 2015, till en sats på en aktie per obligation.

(39)

När det gäller åtgärd 5 förklarade de lettiska myndigheterna att inga betalningar gjordes till airBaltic den 21 och den 22 november 2011 som klaganden påstår. Däremot lämnade airBaltic tre betalningsordrar till Latvijas Krājbanka före FKTK:s beslut av den 17 november 2011 om att begränsa banktransaktioner över 100 000 euro och att all verksamhet vid Latvijas Krājbanka skulle upphöra den 21 november 2011 (se skäl 20). Dessa betalningsordrar verkställdes av Latvijas Krājbanka några dagar senare. Transaktionerna gällde främst två betalningar på […] miljoner US-dollar till Iatas clearingorganisation och en betalning på […] miljoner euro till Rigas internationella flygplats som gjordes den 25 november 2011 samt en överföring på […] miljoner euro till airBaltics alternativa bankkonto i Swedbank den 30 november 2011.

4.4.1   ”ReShape-planen” från mars 2012

(40)

I mars 2012 tog airBaltic i bruk sin affärsplan ”reShape”. Den omfattar flera åtgärder, bl.a. inköp av effektivare flygplan (21) och stängning av vissa linjer. Tack vare dessa åtgärder skulle airBaltic kunna nå nollresultat 2014 enligt realistiska och optimistiska scenarier. Enligt det pessimistiska scenariot skulle airBaltic emellertid ha negativt resultat före finansnetto åtminstone till 2016.

(41)

Enligt reShape-planen kommer ytterligare finansiering på [45–55] miljarder lats ([64–78] miljoner euro) utöver åtagandet på 83 miljoner lats (117,51 miljoner euro) till företaget (22) att behövas […] enligt det realistiska scenariot. Detta belopp skulle minskas till [5–15] miljoner lats ([7–21] miljoner euro) enligt det optimistiska scenariot, men skulle öka till [135–145] miljoner lats ([192–206] miljoner euro) enligt det pessimistiska scenariot.

4.5   KLAGOMÅLET AV DEN 18 JULI 2012

(42)

Förutom Lettland och BAS var ett antal andra investerare också parter i avtalet. Dessa investerare samtyckte till att bevilja två konsortielån till airBaltic på 35 miljoner euro var till en utgångsränta på [5–7] %. Konsortielån 1 skulle tillhandahållas av Latvijas Krājbanka och den litauiska banken Snoras. Konsortielån 2 skulle tillhandahållas av flera företag, bland andra Taurus. Konsortielånen skulle beviljas för att förnya flera fordringar som dessa privata investerare hade gentemot airBaltic. Om BAS inte skulle uppfylla sina åtaganden enligt avtalet samtyckte de investerare som skulle bevilja konsortielån 2 till airBaltic, inklusive BAS aktieägare Taurus, enligt artikel 7.4 i avtalet till att ”till staten eller till dess utsedda företag tilldela och överlämna alla fordringar som härrör från […] det utestående [konsortie]lånet 2 till ett belopp av 1 lats”.

(43)

Den 18 juli 2012 mottog kommissionen ett ytterligare klagomål (se skäl 7) om investerarnas skyldighet enligt artikel 7.4 i avtalet att till staten överlåta och överlämna alla fordringar som härrör från konsortielån 2 för endast 1 lats (se skäl 28). Klaganden hävdar att den lettiska staten genom skrivelser av den 9 februari 2012 och den 12 juni 2012 hade beslutat att en fordran på 5 miljoner euro gentemot airBaltic för konsortielån 2 – den del som beviljats av Taurus, av totalt 35 miljoner euro – ska överlåtas till airBaltic till priset 1 lats (åtgärd 6).

5.   BESLUTET ATT INLEDA FÖRFARANDET

(44)

Den 20 november 2012 beslutade kommissionen att inleda det formella granskningsförfarandet. I beslutet att inleda förfarandet drog kommissionen slutsatsen att airBaltic kunde anses vara ett företag i svårigheter vid den tidpunkt då åtgärderna i fråga beviljades. Kommissionen uttryckte även tvivel beträffande de sex åtgärderna i fråga och drog den preliminära slutsatsen att samtliga åtgärder inbegrep statligt stöd.

(45)

Kommissionen konstaterade för det första att det första statliga lånet (åtgärd 1) tillhandahölls av staten samtidigt som BAS-lånet – i förhållande till deras aktieinnehav – och på identiska villkor, vilket vid en första anblick verkar tyda på att de beviljades på likställda villkor. Kommissionen konstaterade emellertid att den inte kunde bedöma det första statliga lånet och BAS-lånet var för sig, utan att de måste bedömas generellt utifrån avtalsbestämmelserna. Kommissionen konstaterade därför att det av avtalet inte framgick att BAS, förutom BAS-lånet, också måste bevilja ett konvertibelt lån till airBaltic utöver det andra statliga lånet, och att staten hade gjort åtaganden som var annorlunda och ekonomiskt sett större än de åtaganden som gjorts av BAS. Kommissionen konstaterade dessutom att BAS fattade sitt beslut att investera i airBaltic i en situation där myndigheterna redan hade gett uttryck för sin vilja att stödja företaget ekonomiskt.

(46)

När det gäller räntan för det första statliga lånet och räntesänkningen på [5–15] procentenheter i december 2011 (se skäl 30), ansåg kommissionen att det var tveksamt att de räntesatser som tillämpats låg på marknadsnivå med tanke på airBaltics betydande svårigheter vid den tidpunkten.

(47)

När det gäller det andra statliga lånet (åtgärd 2) konstaterade kommissionen för det första att det lånet redan förutsågs i avtalet, om än till ett icke fastställt belopp och beroende på ett antal faktorer. Enligt kommissionen kan det andra statliga lånet inte anses ha beviljats på samma villkor eftersom det inte följde av avtalet – tvärtemot vad Lettland hävdade – att BAS förutom BAS-lånet även måste bevilja ett konvertibelt lån till airBaltic. När Lettland beslutade att bevilja det andra statliga lånet till airBaltic betonade kommissionen dessutom att det inte fanns något möjligt samtidigt åtagande från BAS sida eftersom företaget inte var skyldigt att ge airBaltic några andra lån.

(48)

När det gäller räntan för det andra statliga lånet [9–11] % uttryckte kommissionen tvivel om huruvida en privat investerare skulle ha kunnat ge airBaltic ett lån till en sådan ränta med tanke på airBaltics svårigheter och att den säkerhet som ställdes var densamma som den säkerhet som beviljats i samband med det första statliga lånet.

(49)

Angående det kapitaltillskott som överenskoms den 22 december 2011 (åtgärd 3), konstaterade kommissionen att BAS vid den tidpunkt då rekapitaliseringsbeslutet fattades hade förlorat alla aktier utom en i airBaltic (eftersom staten hade förvärvat dem från Latvijas Krājbanka). Till följd av detta ökade staten sitt aktieinnehav i företaget till 99,8 % (se skäl 21). Konverteringen var därför inte särskilt ekonomiskt meningsfull för BAS del, eftersom företaget – för att återvinna sitt tidigare aktieinnehav – inte bara skulle konvertera BAS-lånet i kapital, utan dessutom skjuta till 37,7 miljoner lats (53,38 miljoner euro) i kontanter, allt detta med begränsade möjligheter att aktieinnehavet skulle ge avkastning på kort till medellång sikt med tanke på företagets svårigheter. Kommissionen uttryckte dessutom tvivel angående det datum som åtgärd 3 faktiskt beviljades.

(50)

Kommissionen konstaterade dessutom att BAS och staten hade viss tid – förmodligen till den 30 januari 2012, dvs. vid utgången av den första fasen av genomförandet av teckningen för kapitaltillskottet – på sig för att skjuta till kapital i airBaltic. Staten gjorde emellertid detta den 29 eller den 30 december 2011, medan BAS aldrig konverterade sitt lån eller sköt till kontanterna. Enligt kommissionen skulle Lettland ha väntat tills det var rimligen säkert att BAS också skulle göra detta innan man konverterade lånen. På grundval av detta ansåg kommissionen att åtgärd 3 inte föreföll vara förenlig med den marknadsekonomiska investerarprincipen.

(51)

När det gäller förvärvet för 30 miljoner lats (42,47 miljoner euro) i nollkupongsobligationer från airBaltic i april 2010 (åtgärd 4), påpekade kommissionen att dessa obligationer på grund av sin beskaffenhet var jämförbara med ett kapitaltillskott. Med tanke på att lönsamhet var utesluten ända från början eftersom obligationerna inte hade någon ränta och att framtida lönsamhet vid konvertering föreföll vara osannolikt med tanke på företagets svårigheter, luftfartsnäringens situation och att det vid den tidpunkten inte fanns någon plan för att göra företaget lönsamt igen, tvivlade kommissionen på att åtgärd 4 överensstämde med marknaden. Kommissionen kunde inte heller utesluta att BAS förvärvade obligationerna på grund av Lettlands starka intresse i airBaltic före utfärdandet av obligationerna.

(52)

När det gäller betalningarna på 2,8 miljoner euro av Latvijas Krājbanka (åtgärd 5), kunde kommissionen inte sluta sig till att Latvijas Krājbankas åtgärder – vid den tidpunkt då betalningarna gjordes – var oberoende i förhållande till staten eftersom banken var helägd av staten. I detta avseende konstaterade kommissionen att Lettland inte hade lämnat några belägg för att airBaltic lämnade in betalnings- och överföringsordrarna före FKTK:s beslut av den 17 november 2011 om att begränsa bankverksamheten per kund över 100 000 euro.

(53)

När det gäller den fordran på 5 miljoner euro som tilldelades airBaltic (åtgärd 6) förklarar kommissionen i beslutet att inleda förfarandet att Lettland i enlighet med artikel 7.4 i avtalet hade beslutat att fordran på 5 miljoner euro gentemot airBaltic för konsortielån 2 – den del som beviljats av Taurus, av totalt 35 miljoner euro – skulle överlåtas till airBaltic till priset 1 lats. Kommissionen påpekade att denna transaktion i ekonomiska termer i mångt och mycket motsvarade ett efterskänkande av skuld, genom vilken Lettland befriade airBaltic från skyldigheten att betala ränta och återbetala en del av konsortielån 2 till fordringsägaren. Kommissionen konstaterade dessutom att åtgärd 6 inte var förenlig med den marknadsekonomiska investerarprincipen, eftersom airBaltic enligt avtalet inte hade rätt att få krediten i utbyte mot 1 lats.

(54)

I fråga om de övriga fordringarna i konsortielån 2 på totalt 30 miljoner lats (42,47 miljoner euro) (se skäl 42), konstaterade kommissionen att ovanstående resonemang gäller med tillämpliga ändringar för dessa fordringar.

(55)

Kommissionen drog därför den preliminära slutsatsen att de sex åtgärderna i fråga inbegrep olagligt statligt stöd eftersom de hade beviljats i strid mot anmälan och genomförandeförbudet enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(56)

Kommissionen tvivlade också på huruvida de sex åtgärderna var förenliga med den inre marknaden, särskilt eftersom de lettiska myndigheterna inte angav några möjliga grunder för förenlighet. Av de möjliga förenlighetsgrunderna ansåg kommissionen preliminärt – med tanke på airBaltics svårigheter – att de enda tillämpliga kriterierna var de som avser stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter i den mening som avses i artikel 107.3 c i EUF-fördraget på grundval av gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (23) (nedan kallade undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna). I detta avseende, och med tanke på den information som fanns tillgänglig vid den tidpunkten, ansåg kommissionen att villkoren för undsättningsstöd inte verkade vara uppfyllda, och att reShape-planen inte innehöll de nödvändiga åtgärderna för att kunna betraktas som omstruktureringsplan i enlighet med avsnitt 3.2 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna.

6.   SYNPUNKTER PÅ BESLUTET ATT INLEDA FÖRFARANDET

6.1   LETTLANDS SYNPUNKTER

(57)

I sina synpunkter på kommissionens beslut att inleda förfarandet konstaterar Lettland att åtgärderna 1, 2, 3 och 6 var ömsesidigt beroende av varandra och att de härrör från avtalet, vilket i sin tur innebär att de i huvudsak bör betraktas som en och samma finansiella transaktion och därför måste bedömas vid den tidpunkt då avtalet ingicks, dvs. den 3 oktober 2011. På denna grundval anser Lettland att åtgärderna är samtidiga och förenliga med den marknadsekonomiska investerarprincipen, och att statligt stöd därför är uteslutet.

(58)

Lettland hävdar att det var BAS som tog initiativ till avtalet och faktiskt bad staten att delta i kapitaltillskottet. Staten samtyckte till slut till investeringen, men på stränga villkor som fastställs i avtalet. En av de centrala punkterna i avtalet var ett kapitaltillskott från staten och BAS på cirka 100 miljoner lats (141,58 miljoner euro) i två skeden: i) 30 miljoner lats (42,47 miljoner euro) i form av det första statliga lånet och BAS-lånet, och ii) omkring 70 miljoner lats (99,1 miljoner euro) som skulle tillhandahållas av staten och BAS enligt deras respektive aktieinnehav. Enligt Lettland innebär detta att BAS hade en avtalsenlig skyldighet att skjuta till ytterligare kapital i airBaltic i förhållande till sitt aktieinnehav. Lettland drar denna slutsats på grundval av artikel 7.2 i avtalet, där det fastställs att staten skulle ge ett andra lån till airBaltic i förhållande till sina rösträtter, vilket enligt Lettlands åsikt innebär att BAS också måste skjuta till pengar i förhållande till sitt aktieinnehav.

(59)

Lettland konstaterar dessutom att avtalet innehåller ett antal försiktighetsåtgärder för att skydda statens ekonomiska intressen om BAS inte skulle uppfylla sina skyldigheter: i) statens rätt att förvärva aktierna från BAS i utbyte mot 1 lats, ii) skyldigheten för de privata investerare som beviljade konsortielån 2 att tilldela staten sina fordringar gentemot airBaltic under vissa omständigheter och iii) investerarnas skyldighet att ersätta airBaltic för vissa skulder utanför balansräkningen på omkring […] miljoner euro (24). Det faktum att BAS och investerarna godtog dessa försiktighetsåtgärder är enligt Lettlands åsikt ett bevis på att investerarna litade på att BAS skulle uppfylla sina skyldigheter. På grundval av detta anser Lettland att åtgärderna 1, 2 och 3 var samtidiga och förenliga med den marknadsekonomiska investerarprincipen. Eftersom åtgärd 6 var en naturlig följd av försiktighetsåtgärderna hävdar Lettland dessutom att inte heller den åtgärden inbegriper statligt stöd.

(60)

När det gäller åtgärd 1 tillägger Lettland dessutom att räntan var förenlig med den marknadsekonomiska investerarprincipen och meddelandet om referensräntor (25) och hävdar att en räntesänkning från [11–13] % till [2–4] % var ekonomiskt förnuftigt för staten för att kunna minska finansieringskostnaderna för airBaltic (som staten vid den tidpunkten redan ägde till 99,8 %). I fråga om åtgärd 2 anser Lettland att räntan är förenlig med den marknadsekonomiska investerarprincipen.

(61)

När det gäller åtgärd 3 hävdar de lettiska myndigheterna att kapitalkonverteringen av det första statliga lånet och den första delbetalningen av det andra statliga lånet gjordes på grundval av ett samtidigt beslut från BAS att konvertera BAS-lånet och skjuta till 37,7 miljoner lats (53,38 miljoner euro) i kontanter, vilket fattades vid airBaltics bolagsstämma den 22 december 2011. De lettiska myndigheterna upprepar att åtgärderna 1, 2 och 3 inte bör bedömas var för sig, utan endast tillsammans med den bredare transaktion som de utgör en oskiljbar del av. Eftersom staten och BAS var helt eniga om transaktionen utesluter Lettland förekomsten av statligt stöd. Lettland hävdar dessutom att det faktum att BAS inte uppfyllde sin skyldighet inom tidsfristen (dvs. den 30 januari 2012) är ovidkommande, och att staten inte hade något annat alternativ än att konvertera det första statliga lånet och den första delbetalningen av det andra statliga lånet till kapital, vilket den också gjorde den 29 december 2011. Lettland förklarar också att staten vidtog alla åtgärder den kunde för att tvinga BAS att uppfylla sitt åtagande.

(62)

I fråga om åtgärd 6 tillägger Lettland att tilldelningen av fordringarna till airBaltic var en naturlig följd av åtgärderna i artikel 7.4 i avtalet. Enligt Lettland säkerställer detta att hela avtalet är likvärdigt, eftersom tilldelningen av fordran till airBaltic garanterar att de privata investerarna ger ett proportionellt bidrag till kapitaltillskottet i airBaltic.

(63)

När det gäller åtgärd 4 anser Lettland att emitteringen av nollkupongsobligationer genomfördes samtidigt av staten och BAS och på identiska villkor, vilket innebär att statligt stöd är uteslutet. Lettland förklarar också att beslutet att emittera obligationer fattades på initiativ av BAS. När det gäller frågan om att obligationerna inte var vinstgivande hävdar Lettland att kommissionen bör ta hänsyn till den så kallade ägareffekten och tänka på att staten, som aktieägare i airBaltic, hade andra incitament än en extern investerare.

(64)

I fråga om åtgärd 5 anser Lettland slutligen att den inte inbegrep statliga medel och att FKTK:s åtgärder i alla händelser inte kan tillskrivas staten.

(65)

Med tanke på att Lettland inte ansåg att åtgärderna inbegrep statligt stöd lämnade Lettland till en början inga synpunkter på åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden. Lettland lämnade dock synpunkter på detta under det formella granskningsförfarandet och konstaterade att om statligt stöd förekom skulle det vara förenligt med omstruktureringsstöd enligt undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna.

(66)

På denna grundval lämnade Lettland in en omstruktureringsplan i december 2013, enligt vilken omstruktureringen av airBaltic inleddes i april 2011 då den första versionen av planen lades fram för företagsledningen. Dokumentet innehöll en beskrivning av några av airBaltics brister och det fastställdes att företaget hade ett kapitalbehov på [175–185] miljoner euro. Denna första version av planen vidareutvecklades till reShape-planen från mars 2012, vilken enligt Lettland var en preliminär version av den omstruktureringsplan som lämnades in i december 2013.

(67)

I omstruktureringsplanen anges en femårig omstruktureringsperiod från april 2011 till april 2016 och totala omstruktureringskostnader på [150–170] miljoner lats ([214–242] miljoner euro). Omstruktureringsplanen innehåller följande tre typer av omstruktureringsåtgärder: i) Optimering av intäkter och kostnader för befintliga verksamheter, ii) omstrukturering av nätet, vilket ska leda till anpassning av destinationer, turtäthet och tidpunkter, och iii) optimering av nätet och flottan. Omstruktureringsplanen innehåller totalt 26 initiativ för intäkter och kostnader samt kompletterande initiativ för omstrukturering av nätet och förnyelse av flottan. När det gäller återställandet av airBaltics lönsamhet förväntar man sig enligt planen att företaget med dessa initiativ kommer att nå nollresultat 2014 och förbli lönsamt därefter, med ett resultat före finansnetto på [1–3] miljoner lats ([1,4–4,2] miljoner euro) 2014 och [9–12] miljoner lats ([12,8–17] miljoner euro) 2016. Omstruktureringsplanen innehåller också reviderade ekonomiska prognoser på grundval av realistiska, pessimistiska och optimistiska scenarier, som har genomgått en känslighetsanalys för att bedöma risker och eventuella effekter.

(68)

Planen innehåller dessutom ett antal kompenserande åtgärder: i) en minskning på 27 % av flottan, ii) stängning av 14 lönsamma linjer, och iii) avstående från […] ankomst- och avgångstider vid samordnade flygplatser. Mellan 2011 och 2016 kommer airBaltic att minska sin kapacitet med [17–20] % uttryckt i tillgängliga personkilometer (ASK) (26) ([7–10] % om endast lönsamma linjer räknas med). Enligt Lettland skulle en sådan kapacitetsminskning vara i linje med tidigare ärenden. Enligt omstruktureringsplanen kommer dessutom […] ankomst- och avgångstider att frigöras till följd av stängningen av flera linjer.

(69)

Enligt omstruktureringsplanen uppskattas omstruktureringskostnaderna till [150–170] miljoner lats ([214–242] miljoner euro), som kommer att användas för återbetalning av lån från tredje part, för att kompensera för förluster till följd av utfasning och skrotning av vissa flygplan, utbetalning av avgångsvederlag, inköp av nya flygplan etc.

(70)

Med tanke på de totala omstruktureringskostnaderna uppgår airBaltics egna bidrag enligt omstruktureringsplanen till [100–110] miljoner lats ([141–155] miljoner euro), dvs. [60–70] % av de totala omstruktureringskostnaderna. Enligt omstruktureringsplanen ska det egna bidraget komma från flera tillskott från privata partner (inklusive en likviditetsfacilitet och förskottsbetalningar), privata lån, ett leasingavtal för nya flygplan samt en delvis avskrivning av skulden till två banker.

6.2   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(71)

Under det formella granskningsförfarandet mottog kommissionen synpunkter från Ryanair och airBaltic samt från tre personer som företrädde airBaltics fordringsägare.

(72)

Ryanair instämmer i kommissionens preliminära slutsats om att åtgärderna i fråga inte överensstämmer med den marknadsekonomiska investerarprincipen och är oförenliga med den inre marknaden. Ryanair hävdar emellertid att kommissionens bedömning av den marknadsekonomiska investerarprincipen inte var fullständig i beslutet att inleda förfarandet, eftersom kommissionen borde ha bedömt huruvida en privat investerare skulle ha valt att avveckla airBaltic direkt i stället för att ge företaget extra kapital (27). Ryanair hävdar också att kommissionen i beslutet att inleda förfarandet borde ha bedömt huruvida en avveckling av airBaltic skulle vara mer lönsam för staten än att skjuta till ytterligare medel. Även om Ryanair förklarade att det inte hade tillräckligt med information för att kunna lämna synpunkter på reShape-planen, tvivlade det på att airBaltic skulle bli lönsamt igen och ansåg att företaget borde ha avvecklats.

(73)

Ryanair hävdar även att allt stöd till airBaltic skulle skada dess marknadsställning eftersom Ryanair driver 13 linjer från Riga, varav över hälften konkurrerar direkt med airBaltic.

(74)

I sina synpunkter betonar airBaltic att företagets svårigheter berodde på den tidigare ledningens agerande samt oturliga beslut som fattats av Bertolt Flick före oktober 2011, som – enligt airBaltic – inriktade sig på en kommersiell strategi som enbart baserades på att utöka verksamheten och inte på lönsamhet. Dessutom förklarar airBaltic att företagets tidigare ledning ingick många ofördelaktiga avtal och transaktioner utan affärsmässiga orsaker och införde en oklar företags- och organisationsstruktur.

(75)

Enligt airBaltic agerade företaget som en rationell privat investerare när Lettland beslutade sig för att delta och verkställa avtalet. Företaget konstaterar att Lettlands investering inte var samtidig med BAS investering och det hade krävts allvarliga uppoffringar från BAS och andra privata investerare. Avtalet innehöll dessutom tillräckliga garantier för att se till att Lettlands investeringar var fullständigt skyddade mot BAS. Att utnyttja dessa garantier var – enligt airBaltic – mer rationellt för Lettland än att bryta mot sina investeringsåtaganden och därmed orsaka företagets konkurs, rasera de befintliga aktieägarnas värde och utsätta sig för skadeståndsanspråk från de privata investerarna. På denna grundval drar airBaltic slutsatsen att Lettlands beslut att ingå avtalet inte inbegriper statligt stöd.

(76)

När det gäller statens förvärv av nollkupongsobligationer från airBaltic i april 2010 (åtgärd 4), anser airBaltic att detta var ekonomiskt rationellt och att det utgör en fullständigt samtidig investering från staten och BAS, och drar därmed slutsatsen att förvärvet inte inbegrep statligt stöd. I fråga om Latvijas Krājbankas betalning på 2,8 miljoner euro till airBaltic den 21 och den 22 november 2011 (åtgärd 5) anser airBaltic att dessa beslut fattades under utövandet av airBaltics verksamhet och att de rör privata medel, vilket utesluter förekomst av statligt stöd.

(77)

Slutligen betonade airBaltic att företaget bidrar till att hålla Lettland i förbindelse med övriga EU och lämnade vissa upplysningar om den nya företagsledningens genomförande av reShape-planen.

(78)

Synpunkterna från de tre personer som företrädde airBaltics fordringsägare var likartade. Fordringsägarna klagar i allmänna ordalag på de åtgärder som omfattas av beslutet att inleda förfarandet, särskilt åtgärd 6. De hänvisar även till vissa obetalda skulder för airBaltic, som uppenbarligen hade sitt ursprung i avtalet och som påståtts ha lett till att några av fordringsägarna blivit insolventa.

6.3   LETTLANDS KOMMENTARER TILL DE BERÖRDA TREDJE PARTERNAS SYNPUNKTER

(79)

I sina kommentarer till synpunkterna från tredje parter instämde Lettland i airBaltics åsikt att åtgärderna i fråga inte inbegriper statligt stöd.

(80)

När det gäller Ryanairs synpunkter konstaterar Lettland att den rättspraxis som Ryanair hänvisar till – och därmed antyder att staten borde ha avvecklat airBaltic i stället för att ge medel till företaget – inte är tillämplig eftersom staten vid den tidpunkten inte var en stor fordringsägare gentemot airBaltic, utan endast aktieägare. Enligt Lettland är kriteriet privat fordringsägare inte lämpligt för att bedöma om statens investeringsbeslut var rationella i detta fall. Dessutom hävdar Lettland att staten när den beslutade att ingå avtalet valde att dra på sig förluster på kort sikt för att återgå till lönsamhet på lång sikt, och att dessa investeringsbeslut fattades på initiativ av BAS. Lettland konstaterar även att airBaltics förluster hade minskats och avfärdar Ryanairs argument som grundlösa.

(81)

När det gäller synpunkterna från de personer som företrädde airBaltics fordringsägare anser Lettland slutligen att de inte har något samband med de åtgärder som anges i beslutet att inleda förfarandet och att de snarare verkade vara inriktade på att förbättra fordringsägarens ställning i de kommersiella tvisterna med airBaltic.

7.   BEDÖMNING AV ÅTGÄRDEN

(82)

I detta beslut behandlas som en preliminär punkt frågan om huruvida airBaltic kan anses vara ett företag som befinner sig i svårigheter i den mening som avses i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna (avsnitt 7.1). Därefter analyseras om åtgärderna i fråga inbegriper statligt stöd till airBaltic i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget (avsnitt 7.2) och huruvida sådant eventuellt stöd är lagligt (avsnitt 7.3) och förenligt med den inre marknaden (avsnitt 7.4).

7.1   AIRBALTICS SVÅRIGHETER

(83)

Såsom redan anges i beslutet att inleda förfarandet förklarar de lettiska myndigheterna själva att airBaltics svårigheter började 2008 till följd av den globala ekonomiska recessionen och de drastiska oljeprishöjningarna. Detta ledde till att airBaltic gjorde en förlust på 28 miljoner lats (39,64 miljoner euro). År 2009 gjorde airBaltic en vinst på 6 miljoner lats (8,49 miljoner euro). År 2010 drog airBaltic emellertid återigen på sig förluster på 34,2 miljoner lats (48,42 miljoner euro), som ökade till 84,7 miljoner lats (119,2 miljoner euro) 2011. Kommissionen erinrar om att den lettiska finansministern i juni 2011 förklarade att airBaltic var nära konkurs (28), samtidigt som pressen rapporterade att företaget den 21 september 2011 hade ansökt om rättsligt skydd mot sina fordringsägare (29).

(84)

De reviderade årsboksluten för airBaltic visar att företaget hade negativt eget kapital under perioden 2009–2012, som dessutom ökade varje år. Det stämmer att airBaltic hade ett negativt eget kapital på 19,2 miljoner lats (27,18 miljoner euro) 2009, vilket ökade till 23,3 miljoner lats (32,99 miljoner euro) 2010, till 105,6 miljoner lats (149,51 miljoner euro) 2011 och till 125,1 miljoner lats (177,12 miljoner euro) 2012.

Tabell

AirBaltics finansiella nyckeltal 2007–juni 2011 (tusen lats)

 

2009

2010

2011

2012

Nettoresultat

6 004

34 207

84 761

19 117

Rörelsekostnader

207 312

266 930

306 183

248 168

Finansiella utgifter

2 592

3 877

17 446

4 582

Eget kapital

19 282

23 359

105 620

125 145

(85)

Enligt punkt 10 c i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna anses ett företag befinna sig i svårigheter om det uppfyller villkoren i nationell lagstiftning för att vara föremål för ett kollektivt insolvensförfarande. Så föreföll vara fallet för airBaltic, åtminstone sedan den 21 september 2011 – om inte tidigare – när företaget ansökte om rättsligt skydd mot sina fordringsägare. Kommissionen konstaterar emellertid att domstolen påståtts ha avslagit ansökan om rättsligt skydd några dagar senare, uppenbarligen på grund av förhandlingarna mellan Lettland och BAS som ledde till avtalet. Oavsett detta anser kommissionen att airBaltic i alla händelser förefaller vara ett företag i svårigheter i den mening som avses i punkt 11 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna.

(86)

Enligt denna bestämmelse kan ett företag anses befinna sig i svårigheter om de vanliga tecknen på att ett företag befinner sig i svårigheter föreligger, såsom ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ner till noll, på nettotillgångarna. Av tabell framgår tydligt att airBaltic hade gått med förlust sedan 2008 (med undantag för 2009). Företaget förefaller emellertid ha lyckats nå vinst 2009 endast på grund av den ovanligt stora oljeprissänkningen. Såsom anges i beslutet att inleda förfarandet förefaller företagets återhämtning av lönsamheten 2009 vara en tillfällig händelse till följd av ovanliga omständigheter, och inte någon strukturell tendens. Företagets skuld och ekonomiska utgifter ökade betydligt mellan 2008 och 2009, men särskilt mellan 2009 och 2010, då finansieringskostnaderna ökade från 3,8 miljoner lats (5,38 miljoner euro) till 17,4 miljoner lats (24,64 miljoner euro) (30). Dessutom ökade airBaltics kostnadsrelaterade variabler i en takt på [5–10] % per år, dvs. snabbare än de intäktsrelaterade variablerna, som ökade med [2–7] % per år. Kommissionen upprepar sin slutsats i beslutet att inleda förfarandet att airBaltics förluster var så stora att dess negativa egna kapital 2010 uppgick till omkring 23,3 miljoner lats (32,99 miljoner euro), och ökade till omkring 105,6 miljoner lats (149,51 miljoner euro) till följd av de ytterligare förluster som företaget drog på sig 2011. Med tanke på samtliga faktorer ovan förefaller kriterierna i punkt 11 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna vara uppfyllda.

(87)

Kommissionen drar därför slutsatsen att airBaltic åtminstone från 2011 var ett företag som befann sig i svårigheter i den mening som avses i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna.

7.2   FÖREKOMST AV STATLIGT STÖD

(88)

Enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(89)

För att kunna avgöra förekomsten av statligt stöd måste kommissionen bedöma huruvida de kumulativa kriterierna i artikel 107.1 i EUF-fördraget (dvs. överföring av statliga medel, selektiv fördel, eventuell snedvridning av konkurrensen och inverkan på handeln inom EU) är uppfyllda för de sex åtgärderna i fråga.

7.2.1   Åtgärderna 1, 2, 3 och 6 som en enda transaktion

(90)

Lettland hävdar att åtgärd 1 måste bedömas tillsammans med åtgärderna 2, 3 och 6 eftersom de beslutades samma dag, dvs. den 3 oktober 2011, vid en tidpunkt då både Lettland och BAS var stora aktieägare i airBaltic.

(91)

Kommissionen instämmer i de lettiska myndigheternas åsikt att det första statliga lånet (åtgärd 1) och BAS-lånet inte kan bedömas var för sig, utan måste ses som en allmän del av det avtal enligt vilket båda lånen beviljades. Kommissionen instämmer däremot inte i Lettlands argument att de andra åtgärderna måste bedömas tillsammans som en enda transaktion.

(92)

Kommissionen anser att BAS och staten den 3 oktober 2011, då avtalet ingicks, med absolut säkerhet åtog sig att bevilja det första statliga lånet (åtgärd 1) och BAS-lånet. Dessa åtgärder kan därför anses ha beviljats på det datumet. De exakta beloppen för det andra statliga lånet (åtgärd 2) och kapitaltillskottet (åtgärd 3) kan däremot inte fastställas med säkerhet utifrån uppgifterna i avtalet. När det gäller åtgärd 2 anges endast i avtalet att Lettland skulle ge ett lån i förhållande till sitt aktieinnehav, men beloppet anges inte. I detta avseende konstaterar kommissionen att det i artikel 7.1 i avtalet anges att det förutsebara kapitaltillskottet (till följd av kapitaliseringen av det första och det andra statliga lånet och BAS-lånet, tillsammans med ett kontantbidrag från BAS) inte skulle överstiga 100 miljoner lats (141,58 miljoner euro). Följande bör dock noteras: För det första angavs endast beloppen för det första statliga lånet och BAS-lånet i avtalet, till beloppen 16 miljoner lats respektive 14 miljoner lats. Siffran 100 miljoner lats var endast en prognos, en uppskattning av vad som skulle behövas eller förväntas för att höja det egna kapitalet i slutet av året. Beloppet för höjningen av det egna kapitalet fastställdes dock inte tydligt i avtalet. Det faktiska belopp för höjningen av det egna kapitalet som överenskoms i december 2011 var faktiskt 110 miljoner lats (se skäl 33), dvs. högre än vad som förutsågs i avtalet. Kommissionen anser därför att beloppen för åtgärderna 2 och 3 inte fastställdes eller var möjliga att fastställa den 3 oktober 2011.

(93)

När det gäller åtgärd 6 konstaterar kommissionen likaså att staten när avtalet ingicks den 3 oktober 2011 inte visste om den skulle behöva utnyttja artikel 7.4 i avtalet och se till att den tilldelades fordringarna från de privata fordringsägarna. Staten var dessutom inte skyldig att tilldela airBaltic fordringarna från konsortielån 2. Tilldelningen av de privata investerarnas fordringar var en ren eventualitet, i det fall BAS inte uppfyllde sina skyldigheter enligt avtalet, vilket inte var känt och man inte hade anledning att misstänka den 3 oktober 2011. Av detta skäl kan inte åtgärd 6 anses ha beviljats vid den tidpunkt då avtalet undertecknades, och kan därför inte anses vara likvärdigt med det första statliga lånet och BAS-lånet.

(94)

Lettland hävdar dessutom att de flesta av de privata investerarnas fordringar som skulle förnyas i de två konsortielånen inte hade någon säkerhet. Om staten hade låtit företaget gå i konkurs skulle de privata investerarna ha väckt skadeståndstalan mot staten, vilket skulle ha blivit mer kostsamt för staten än att bevilja airBaltic resten av åtgärderna.

(95)

Enligt kommissionens åsikt är påståendet att de privata investerarna skulle ha väckt skadeståndstalan mot staten rent hypotetiskt och ogrundat. Dessutom finns det inget som tyder på att Lettland faktiskt beaktade dessa omständigheter när stödet tillhandahölls till airBaltic.

(96)

Med hänsyn till ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det samtidighetsargument som framförs av de lettiska myndigheterna inte håller. Kommissionen drar slutsatsen att åtgärderna 1, 2, 3 och 6 inte kan anses utgöra en enda transaktion som överenskoms den 3 oktober 2011, och kommer därför att bedöma dem separat.

7.2.2   Det första statliga lånet (åtgärd 1)

(97)

Kommissionen konstaterar att det första statliga lånet gavs direkt av Lettland via statskassan på begäran av transportministeriet. Detta anges uttryckligen i avtalet. Det står därför klart att åtgärd 1 inbegriper statliga medel och kan tillskrivas staten. Lettland bestrider inte denna punkt.

(98)

För att bedöma huruvida åtgärd 1 medförde en otillbörlig selektiv fördel för airBaltic konstaterar kommissionen för det första att det första statliga lånet och BAS-lånet överenskoms den 3 oktober 2011, dvs. på det datum då avtalet undertecknades. Vid den tidpunkten var Lettland och BAS företagets största aktieägare och lånen gavs i förhållande till deras aktieinnehav (52,6 % respektive 47,2 %), och på identiska och sammankopplade villkor.

(99)

Såsom anges i skäl 45 konstaterade kommissionen i beslutet att inleda förfarandet att BAS beslut att investera i airBaltic kan ha påverkats av myndigheternas vilja att stödja företaget ekonomiskt. Det är visserligen sant att den lettiska regeringen hade uttryckt sitt intresse för att upprätthålla airBaltic som det nationella flygbolaget (31), men kommissionen konstaterar att den lettiska statens stöd var under förhandling, inte var fastställt ännu och dessutom var förknippat med villkor. På denna grundval kan kommissionen inte utesluta att det första statliga lånet och BAS-lånet tillhandahölls samtidigt, vilket i sin tur utesluter förekomsten av statligt stöd. Såsom tribunalen har klargjort kan ”den omständigheten att investeringar gjorts parallellt […] således inte i sig vara tillräcklig – inte ens då även privata betydande investeringar gjorts – för att det ska gå att dra slutsatsen att det inte är fråga om något stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, utan att därvid beakta övriga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter” (32).

(100)

Kommissionen har därför också bedömt huruvida den överenskomna räntan på [11–13] % för det första statliga lånet (och BAS-lånet) kan anses ligga på marknadsnivå.

(101)

Under det formella granskningsförfarandet lämnade Lettland belägg för värdet på säkerheten (varumärken och fordringar), som granskades av en oberoende revisor […] som ett led i den revision som företaget inledde sommaren 2011. Eftersom fordringarna (per den 30 september 2011) ingick i den relevanta finansiella informationen omfattades även de av bedömningen av […]. När det gäller varumärkena grundades deras värde på det pris för vilket airBaltic hade köpt tillbaka varumärkena från BAS. För att kunna fastställa säkerhetens likvidationsvärde tillämpade Lettland en rabatt på […] % i enlighet med den lettiska statskassans interna värderingsmetod för säkerheter, som kommissionen anser vara lämplig med tanke på säkerhetens beskaffenhet. På denna grundval uppgick likvidationsvärdet för säkerheten till [15–25] miljoner lats ([21,3_35,5] miljoner euro), vilket var [15–25] % högre än beloppet för det första statliga lånet.

(102)

Dessutom konstaterar kommissionen att det med tanke på den betydande säkerheten för det första statliga lånet skulle vara förenligt med meddelandet om referensräntor att tillämpa en ränta på [11–13] % (33). Påståendet att en ränta på [11–13] % var förenlig med marknaden underbyggs dessutom ytterligare av att BAS (en privat investerare) hade avstått från sin rätt att ställa BAS-lånet som säkerhet (se skäl 26). BAS-lånet var därför mer riskabelt än det statliga lånet, men beviljades till samma ränta.

(103)

Med tanke på de betydande säkerheterna och den ränta som tillämpades drar kommissionen slutsatsen att åtgärd 1 inte innebar en selektiv fördel för airBaltic och att förekomsten av statligt stöd därför kan uteslutas, utan att det är nödvändigt med en vidare bedömning av huruvida de övriga kumulativa villkoren i artikel 107.1 i EUF-fördraget är uppfyllda (34).

Räntesänkningen för det första statliga lånet från [11–13] % till [2–4] %

(104)

Den 13 december 2011, dvs. när Lettlands aktieinnehav i airBaltic hade ökat till 99,8 % (se skäl 21), beslutade den lettiska regeringen att godkänna en räntesänkning för det första statliga lånet – och därmed även för BAS-lånet – på [9–11] procentenheter motsvarande riskpremien, från [11–13] % till [2–4] %.

(105)

Lettland anser att räntesänkningen var motiverad eftersom lånet var riskfritt med tanke på att likvidationsvärdet för säkerheten uppskattades till [15–25] miljoner lats ([21,3–35,5] miljoner euro) dvs. [15–25] % högre än beloppet för det första statliga lånet (se skäl 101).

(106)

Kommissionen är inte övertygad om Lettlands argument att staten genom att sänka räntan minskade finansieringskostnaderna för airBaltic (eftersom räntan för BAS-lånet också sänktes), som vid den tidpunkten nästan var helägt av staten till 99,8 %. Detta var – enligt Lettland – ett rationellt beslut för staten eftersom statens uteblivna intäkter i form av ränta uppvägdes av den fördel som staten, som majoritetsaktieägare i airBaltic, fick genom att företaget betalade en lägre ränta.

(107)

Å andra sidan erinrar kommissionen om att det i avtalet vid den tidpunkt då det första statliga lånet och BAS-lånet beviljades angavs att villkoren för båda lånen var identiska och sammankopplade, och att eventuella ändringar av ett av lånen skulle leda till en identisk ändring av det andra lånet. Räntesänkningen återspeglar därför båda lånen och den mycket höga säkerheten för lånet och det faktum att ingen säkerhet ställts för BAS-lånet förblir oförändrade. Eftersom BAS redan i förväg hade samtyckt till att koppla BAS-lånets villkor till det första statliga lånets villkor har kommissionen ingen anledning att anse att detta beslut inte överensstämmer med marknaden.

(108)

På denna grundval drar kommissionen slutsatsen att även om räntesänkningen beaktas innebar åtgärd 1 ingen selektiv fördel för airBaltic och förekomsten av statligt stöd kan därför uteslutas.

7.2.3   Det andra statliga lånet (åtgärd 2)

(109)

Det andra statliga lånet beviljades direkt av Lettland via statskassan genom ett beslut från den lettiska regeringen av den 13 december 2011 om att godkänna att finansministeriet från statsbudgeten beviljade ett konvertibelt lån till airBaltic på 67 miljoner lats (94,86 miljoner euro). Åtgärd 2 gavs följaktligen med hjälp av statliga medel och kan därför tillskrivas staten.

(110)

Kommissionen konstaterar att BAS vid den tidpunkt då det andra statliga lånet beviljades, dvs. den 13 december 2011, hade förlorat hela sitt aktieinnehav i airBaltic utom en aktie, och att staten nu ägde 99,8 % av företaget. Staten och BAS befann sig därför inte längre i en jämförbar situation som aktieägare.

(111)

Lettland hävdar att BAS enligt artikel 7.2 i avtalet, där det anges att Lettland skulle ge ett lån till airBaltic i förhållande till sitt aktieinnehav, var skyldigt att tillhandahålla medel till airBaltic till ett belopp som motsvarade antalet aktier. BAS skulle göra detta vid tidpunkten för kapitaltillskottet från december 2011 i form av kontanter. Kommissionen konstaterar emellertid att BAS den 13 december 2011 endast hade en aktie i airBaltic. Av detta följer att staten skulle ha agerat som en försiktig investerare i en marknadsekonomi och bedömt om BAS, med tanke på de förändrade förhållandena i aktieinnehavet, hade incitament att skjuta till kontanter i företaget vid tidpunkten för kapitaltillskottet. Faktum är att staten hade förutsett denna möjlighet och tagit med flera försiktighetsåtgärder i avtalet – särskilt i artikel 7.4 – om BAS underlät att uppfylla sina åtaganden. Lettland bekräftar också att den andra delbetalningen av det andra statliga lånet skulle göras i den händelse BAS inte sköt till ytterligare medel.

(112)

Enligt artikel 7.4 i avtalet hade staten rätt att köpa alla BAS aktier i airBaltic för 1 lats. Vid den tidpunkt då avtalet undertecknades innebar detta en garanti för staten att BAS skulle uppfylla sina åtaganden, annars skulle företaget förlora alla sina aktier i airBaltic. Situationen förändrades dock radikalt den 30 november 2011, då Latvijas Krājbanka sålde alla aktier i airBaltic som ägdes av BAS utom en till den lettiska staten (se skäl 21). I detta nya sammanhang hade artikel 7.4 inte längre någon mening. Med en enda aktie hade BAS få anledningar att uppfylla sina åtaganden. Om företaget inte gjorde detta skulle det bara förlora sin enda aktie i airBaltic. En försiktig investerare skulle allvarligt ha övervägt att ge ytterligare medel till airBaltic under dessa nya omständigheter, och skulle allra minst ha bett den andra parten (dvs. BAS) om garantier för att företaget verkligen skulle tillföra medel i företaget. Kommissionen konstaterar dessutom att det förefaller osannolikt att en sådan garanti skulle ha getts eftersom BAS skulle ha behövt skjuta till ett mycket stort belopp – mycket mer än företaget ursprungligen skulle ha kunnat uppskatta – för att återvinna sitt tidigare aktieinnehav på 47,2 % eller ett annat meningsfullt aktieinnehav i airBaltic.

(113)

Lettland uppger också att det andra statliga lånet beviljades på marknadsvillkor, vilket utesluter eventuella otillbörliga fördelar för airBaltic.

(114)

När det gäller säkerheten konstaterade Lettland att samma säkerhet hade använts för det andra statliga lånet som för det första, dvs. fordringar och varumärken tillhörande airBaltic. Såsom förklaras i skäl 101 uppskattades likvideringsvärdet på säkerheten till [15–25] miljoner lats ([21,3–35,5] miljoner euro). Den tillgängliga säkerheten för det andra statliga lånet förefaller således vara låg. Det finns dessutom ingen anledning att anta att en privat investerare skulle godta att den säkerhet som redan fanns för det första statliga lånet skulle sänkas minst under 100 %.

(115)

För att fastställa huruvida den ränta som tillämpades på den första delbetalningen av det andra statliga lånet överensstämmer med marknaden kommer kommissionen som bästa tillgängliga underlag att använda den ränta som skulle bli resultatet om meddelandet om referensräntor tillämpades. Basräntan för Lettland var 2,2 % per den 13 december 2011. Denna siffra bör ökas med en marginal, beroende på stödmottagarens kreditvärdighet och lånets säkerhet. Såsom anges i föregående skäl är säkerheten låg. Med tanke på airBaltics svårigheter vid den tidpunkten följer det av meddelandet om referensräntor att basräntan bör ökas med en marginal på 1 000 räntepunkter, vilket ger en ränta på 12,2 %. Det förefaller därför som att räntan på [9–11] % för den första delbetalningen av det andra statliga lånet inte kan anses överensstämma med marknaden.

(116)

Den andra delbetalningen av det andra statliga lånet gjordes tillgänglig för företaget den 14 december 2012 till en ränta på [6–8] %. Lettland hävdar att denna ränta är högre än räntan enligt meddelandet om referensräntor och att den därför är förenlig med den marknadsekonomiska investerarprincipen.

(117)

Enligt meddelandet om referensräntor var den tillämpliga basräntan för Lettland 1,91 % den 14 december 2012. Den marginal som basräntan ska ökas med beror på stödmottagarens kreditvärdighet och storleken på säkerheten. Såsom förklaras i skäl 7.1 anser kommissionen att airBaltic var ett företag som befann sig i svårigheter, åtminstone sedan 2011. Säkerheten för den andra utbetalningen utgjordes dessutom av airBaltics fordringar och varumärken. Argumenten om att säkerheten var otillräcklig bör gälla med tillämpliga ändringar, och därför bör räntemarginalen ökas med 1 000 räntepunkter. Referensräntan skulle då bli 11,91 %, vilket är långt högre än den ränta på [6–8] % som faktiskt togs ut.

(118)

Med tanke på ovanstående anser kommissionen att en försiktig investerare i en marknadsekonomi inte skulle ha beviljat airBaltic det andra statliga lånet.

(119)

På denna grundval drar kommissionen slutsatsen att åtgärd 2 gav airBaltic en otillbörlig fördel. Denna fördel var selektiv till sin natur med tanke på att airBaltic var den enda stödmottagaren.

(120)

Kommissionen måste också överväga huruvida åtgärd 2 kunde förmodas snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna, genom att airBaltic gavs en fördel gentemot konkurrenter som inte mottar statligt stöd. Det förefaller stå klart att åtgärd 2 kunde påverka handeln inom EU och konkurrensen eftersom airBaltic konkurrerar med andra flygbolag i EU, särskilt sedan den tredje etappen i avregleringen av luftfarten trädde i kraft (nedan kallat det tredje åtgärdspaketet) den 1 januari 1993. När det gäller resor på relativt kortare sträckor i EU konkurrerar luftfarten dessutom med väg- och järnvägstransporten, och därför kan även väg- och järnvägstransportörer påverkas.

(121)

Åtgärd 2 gav således airBaltic möjlighet att fortsätta sin verksamhet utan att behöva hantera de normala följderna av sin svåra ekonomiska situation. På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att åtgärd 2 inbegrep statligt stöd till airBaltics fördel i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

7.2.4   Kapitaltillskottet av den 22 december 2011 (åtgärd 3)

(122)

Såsom anges ovan inbegriper det första statliga lånet och den första delbetalningen av det andra statliga lånet statliga medel och kan tillskrivas staten. Lånens konvertering till kapital beslutades av Lettlands transportministerium, som var aktieägare i airBaltic till 99,8 % sedan den 30 november 2011. Därför gavs även åtgärd 3 med hjälp av statliga medel och kan tillskrivas staten.

(123)

Kommissionen delar inte de lettiska myndigheternas åsikt att åtgärd 3 inte inbegriper stöd. För det första upprepar kommissionen att de slutsatser som dras i avsnitt 7.2.1 är tillämpliga på åtgärd 3. Kommissionen anser dessutom att åtgärd 3 inte beviljades den 22 december 2011 (dvs. datumet för airBaltics bolagsstämma), utan den 29 december 2011, det datum då staten konverterade sina lån. Enligt de upplysningar som lämnats av de lettiska myndigheterna under det formella granskningsförfarandet hade BAS och staten enligt de tillämpliga reglerna en tidsfrist till den 30 januari 2012 på sig för att formalisera den konvertering som beslutades under airBaltics bolagsstämma.

(124)

Kommissionen konstaterar även att Lettland den 29 december 2011 kunde ha hyst rimliga tvivel avseende BAS vilja att uppfylla sina åtaganden. BAS hade i själva verket redan antytt att det inte skulle konvertera sitt lån. Lettland tillstår också att syftet med den andra delbetalningen av det andra statliga lånet, som beslutades den 13 december 2011, just var för att räkna med den eventualiteten att BAS inte skulle uppfylla sina åtaganden. Sedan den 30 november 2011 befann sig staten och BAS dessutom inte längre i en jämförbar situation som aktieägare eftersom BAS hade förlorat hela sitt aktieinnehav i airBaltic utom en aktie, och staten ägde 99,8 % av företaget.

(125)

Med tanke på denna utveckling borde staten, innan den faktiskt konverterade de statliga lånen, ha slutit sig till – eller åtminstone haft skäl att misstänka – utifrån BAS åtgärder att företaget inte hade för avsikt att uppfylla sina åtaganden (se skäl 35). Eftersom BAS hade förlorat alla sina aktier i airBaltic utom en, hade den gottgörelse som fastställdes i artikel 7.4 i avtalet – dvs. statens rätt att köpa alla BAS aktier för 1 lats från företaget – inte längre någon mening. Staten hade således förlorat sitt medel för att tvinga BAS att hålla sig till överenskommelsen.

(126)

Med tanke på ovanstående faktorer drar kommissionen slutsatsen att en försiktig investerare i en marknadsekonomi inte skulle ha konverterat sina lån till kapital innan den var säker på att den andra parten skulle konvertera sitt lån och skjuta till kontanterna, och skulle i det sammanhanget noggrant ha bedömt den andra partens incitament att uppfylla sina åtaganden.

(127)

Kommissionen konstaterar dessutom att även om BAS hade uppfyllt den överenskommelse som nåddes under bolagsstämman, skulle företaget inte ha återvunnit sitt tidigare aktieinnehav i airBaltic. För att nå ett innehav på 47,2 % skulle BAS ha blivit tvunget att investera mycket mer än de belopp som överenskoms under bolagsstämman. Kommissionen anser därför att staten, om den hade agerat enligt principen om en försiktig investerare i en marknadsekonomi, noggrant borde ha övervägt om BAS skulle investera så stora belopp – BAS-lånet och kontanter till ett belopp av 37,7 miljoner lats (53,38 miljoner euro) – för att få en minoritetspost i airBaltics aktieinnehav.

(128)

Som ett extra argument förklarar Lettland att BAS skyldighet att skjuta till kontanterna och konvertera BAS-lånet bekräftades av en garanti från en rysk företagare, Vladimir Antonov, som samtyckte till att göra de nödvändiga utbetalningarna för BAS räkning (35). Av de upplysningar som kommissionen har tillgång till verkar garantin emellertid aldrig ha lämnats.

(129)

Lettland påpekar också att förhandsvillkoren för kapitaliseringen av de statliga lånen enligt artikel 7.2 i avtalet uppfylldes den 13 december 2011 när staten fick en affärsplan som visade att airBaltic skulle återgå till lönsamhet 2015, och anser därför att beslutet att konvertera de statliga lånen till kapital överensstämde med den marknadsekonomiska investerarprincipen. Kommissionen är emellertid fortfarande inte övertygad om Lettlands argument, eftersom planen inte var fullständig och en rationell privat investerare inte skulle ha förlitat sig på den för att skjuta till ett så stort kapital i ett företag som befann sig i svårigheter.

(130)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att Lettland inte agerade enligt likvärdiga villkor när man konverterade lånen och därmed ökade airBaltics kapital. Staten agerade dessutom inte enligt den marknadsekonomiska investerarprincipen. Därför fick airBaltic en otillbörlig fördel till följd av åtgärd 3, som är selektiv eftersom företaget var den enda stödmottagaren.

(131)

Kommissionen måste också överväga huruvida åtgärd 3 kunde förmodas snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna, genom att airBaltic gavs en fördel gentemot konkurrenter som inte mottar statligt stöd. De slutsatser som dras i skäl 120 gäller med tillämpliga ändringar.

(132)

Kommissionen drar därför slutsatsen att konverteringen till kapital av det första statliga lånet och den första delbetalningen av det andra statliga lånet inbegrep statligt stöd till airBaltic i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

7.2.5   Nollkupongsobligationerna (åtgärd 4)

(133)

Såsom redan anges i beslutet att inleda förfarandet följer det av avtalet av den 30 april 2010 om formaliseringen av köpet av nollkupongsobligationerna att köparen LVRTC (se skäl 38) agerade på den lettiska statens vägnar. Lettland har dessutom hävdat att LVRTC köpte obligationerna av budgetskäl. Det står därför klart att åtgärd 4 inbegriper statliga medel och kan tillskrivas staten, vilket Lettland inte heller bestrider.

(134)

Under det formella granskningsförfarandet lämnade Lettland belägg som visade att både staten och BAS förvärvade obligationerna i förhållande till sina aktieinnehav i airBaltic och på samma villkor. Dessutom verkar inte staten ha gett medel till airBaltic före april 2010, medan BAS faktiskt hade investerat betydande belopp i företaget före det datumet. Det framkom även av undersökningen att avtalet om emitteringen av obligationerna ingicks på initiativ av BAS och airBaltics ledning, som redan i april och juni 2009 hade föreslagit ett kapitaltillskott till företaget i förhållande till sina aktieinnehav.

(135)

Såsom betonas i beslutet att inleda förfarandet anser kommissionen att inköpet av nollkupongsobligationerna inte var en typisk investering av en försiktig investerare i en marknadsekonomi. Kommissionen konstaterar emellertid att Lettland och BAS vid den tidpunkten var stora aktieägare i airBaltic, vilket innebär att deras investeringsbeslut bör bedömas ur det perspektivet och inte ur en rent extern investerares perspektiv. Det förefaller faktiskt vara rationellt att dra slutsatsen att airBaltics ägare inte sökte kortsiktiga vinster vid den tidpunkten, utan ville hålla företaget flytande.

(136)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att Lettland agerade som en försiktig investerare i en marknadsekonomi när staten köpte nollkupongsobligationerna tillsammans med den privata investeraren BAS. Kommissionen utesluter därför förekomsten av en otillbörlig fördel när det gäller åtgärd 4 och det är således inte nödvändigt att bedöma de andra kumulativa villkoren i artikel 107.1 i EUF-fördraget om förekomst av statligt stöd.

7.2.6   Betalningarna på 2,8 miljoner euro från Latvijas Krājbanka (åtgärd 5)

(137)

Åtgärd 5 rör betalningen av 2,8 miljoner euro från Latvijas Krājbanka till airBaltic den 21 och den 22 november 2011. Såsom förklaras i skäl 39 lämnade airBaltic tre betalningsordrar till Latvijas Krājbanka före FKTK:s beslut av den 17 november 2011 om att begränsa banktransaktioner över 100 000 euro och av den 21 november 2011 om att all verksamhet vid Latvijas Krājbanka skulle upphöra. Lettland anser att inga statliga medel inbegreps med tanke på att transaktionerna rörde tre betalningsordrar från airBaltic till Iatas clearingorganisation, Rigas internationella flygplats och till airBaltics alternativa bankkonto i en annan bank (se skäl 39). Dessa var enligt Lettland endast normala banktransaktioner som rörde airBaltics privata medel. Lettland hävdar också att FKTK:s beslut inte kunde tillskrivas staten.

(138)

Lettland har förklarat att överföringen av medel hade sitt ursprung i betalningsordrar som lämnats av airBaltic innan FKTK den 21 november 2011 beordrade att Latvijas Krājbankas verksamhet skulle upphöra. Latvijas Krājbanka verkställde transaktionerna den 25 och den 30 november 2011.

(139)

I enlighet med lagen om FKTK av den 1 juni 2000 fattar FKTK dessutom sina beslut utan att behöva ta hänsyn till krav eller föreskrifter från andra myndigheter. FKTK:s finansiering är inte heller beroende av staten, eftersom FKTK:s verksamheter finansieras genom betalningar från de parter som är aktiva på den lettiska finans- och kapitalmarknaden. Av tillämpliga lagar förefaller staten inte heller delta i utövandet av FKTK:s verkställighetsbefogenheter och rättigheter när det gäller tillsyn av kreditinstitut.

(140)

På grundval av de uppgifter kommissionen har tillgång till anser den att de förvaltare som utsågs av FKTK agerade oberoende gentemot staten, vilket skulle utesluta att Lettland kan tillskrivas deras åtgärder.

(141)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att åtgärd 5 inte inbegrep statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

7.2.7   Fordran på 5 miljoner euro från Taurus som tilldelades airBaltic (åtgärd 6)

(142)

I det uppföljande klagomål som mottogs den 18 juli 2012 hänvisas till skyldigheten för investerarna enligt artikel 7.4 i avtalet att till staten eller dess utsedda företag – under vissa omständigheter – överlämna utestående fordringar från konsortielån 2 i utbyte mot 1 lats (se skäl 42).

(143)

I enlighet med artikel 7.4 i avtalet tilldelade Taurus Lettland en fordran på 5 miljoner euro som företaget hade gentemot airBaltic för 1 lats. Därefter tilldelade Lettland fordran till airBaltic.

(144)

När det gäller de återstående fordringarna, som uppgick till 30 miljoner lats (42,47 miljoner euro), och som skulle förnyas inom ramen för konsortielån 2, begärde de lettiska myndigheterna genom en skrivelse av den 9 februari 2012 att investerarna skulle tilldela sina respektive fordringar till dem i utbyte mot 1 lats var. Lettland väckte dessutom talan vid Rigas regionaldomstol mot tre av investerarna för att verkställa artikel 7.4 i avtalet. Lettland har förklarat att man har för avsikt att även tilldela airBaltic dessa fordringar.

(145)

Lettland hävdar att tilldelningen av fordran på 5 miljoner euro till airBaltic var en försiktighetsåtgärd för att skydda statens finansiella intressen och att den därför inte kan ses som en likställd åtgärd enligt avtalet och således utesluter statligt stöd.

(146)

Kommissionen konstaterar att det tydligt framgår av artikel 7.4 i avtalet att de berörda fordringarna skulle tilldelas eller överlämnas ”till staten eller dess utsedda företag till ett belopp av 1 lats”. Eftersom beslutet att tilldela airBaltic fordran på 5 miljoner euro fattades av staten, kan beslutet tillskrivas staten och inbegriper statliga medel.

(147)

Under det formella granskningsförfarandet framkom att avtalen om konsortielånen aldrig undertecknades. Av de belägg som lämnats av Lettland framgår dock att domstolarna förklarade avtalet giltigt när det gäller de privata investerarnas skyldighet att till staten eller dess utsedda företag tilldela fordringar till följd av konsortielån 2.

(148)

I detta avseende uppger Lettland att ägaren av fordran på 5 miljoner euro enligt flera domar från de lettiska domstolarna inte har rätt att kräva återbetalning av detta belopp, utan endast aktier i airBaltic som motsvarar en förskottsbetalning på 5 miljoner euro av företagets aktiekapital. Eftersom staten redan ägde 99,8 % av airBaltics aktier hävdar Lettland att rätten till ytterligare aktier inte utgör ett meningsfullt ekonomiskt värde för staten.

(149)

I motsats till Lettlands åsikt konstaterar kommissionen att domstolarna visserligen kan ha bekräftat statens rätt att ta över fordringarna från konsortielån 2 i enlighet med artikel 7.4 i avtalet, men detta innebär inte att Lettland var tvunget att tilldela airBaltic denna fordran. Kommissionen konstaterar att en försiktig investerare i en marknadsekonomi inte skulle ha tilldelat airBaltic fordran för 1 lats. Lettland har inte lämnat belägg som förklarar varför det var bättre för staten att bevilja fordran till airBaltic än att behålla den och använda den för ett annat ändamål. Genom tilldelningen bidrog Lettland till att företaget fick en mer gynnsam ställning än sina konkurrenter.

(150)

Kommissionen instämmer inte i de lettiska myndigheternas argument och betonar att eventuella ytterligare aktier i airBaltic skulle ha haft ett ytterligare värde för staten, även om det var litet, vilket innebär att förekomsten av statligt stöd inte kan uteslutas (36). Genom att bevilja airBaltic fordran gav staten dessutom inte bara upp fordran utan också eventuella rättigheter till en ränta på [5–7] % på fordran.

(151)

Avslutningsvis hävdar Lettland att åtgärd 6 när det gäller lagstiftningen om statligt stöd bör anses ha beviljats den 3 oktober 2011, dvs. på det datum då avtalet undertecknades, tillsammans med åtgärderna 1, 2 och 3.

(152)

Kommissionen upprepar sina slutsatser i avsnitt 7.2.1, dvs. att staten när avtalet ingicks den 3 oktober 2011 inte visste om den skulle bli tvungen att utnyttja artikel 7.4 i avtalet. Staten var dessutom inte skyldig att tilldela airBaltic de fordringar som påverkades av tillämpningen av den artikeln.

(153)

Kommissionen konstaterar att Lettland inte har underbyggt sitt påstående om att syftet med artikel 7.4 i avtalet var att skydda statens investering i airBaltic genom att förhindra skada för staten i det fall BAS skulle försumma sina åtaganden.

(154)

Kommissionen drar således slutsatsen att staten genom att tillhandahålla åtgärd 6 inte agerade som en investerare i en marknadsekonomi, och transaktionen var inte heller likställd med åtgärderna 1, 2 och 3. Kommissionen anser därför att åtgärd 6 gav airBaltic en otillbörlig fördel. Denna fördel var selektiv till sin natur med tanke på att airBaltic var den enda stödmottagaren.

(155)

Av de anledningar som anges i skäl 120 var det sannolikt att åtgärd 6 skulle snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(156)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att åtgärd 6 inbegrep statligt stöd till airBaltics fördel i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

7.2.8   Slutsatser om förekomsten av stöd

(157)

Kommissionen drar slutsatsen att åtgärderna 1, 4 och 5 inte inbegrep statligt stöd av de skäl som anges ovan.

(158)

Kommissionen anser emellertid att åtgärderna 2, 3 och 6 utgjorde statligt stöd till airBaltic. För att fastställa det stödbelopp som redan utbetalats till airBaltic konstaterar kommissionen att åtgärd 3 bestod av kapitaliseringen av det första statliga lånet på 16 miljoner lats (22,65 miljoner euro) och den första delbetalningen av det andra statliga lånet på 41,6 miljoner lats (58,89 miljoner euro). Den andra delbetalningen av det andra statliga lånet på 25,4 miljoner lats (35,96 miljoner euro) som gjordes tillgänglig för airBaltic den 14 december 2012 – dvs. återstoden av åtgärd 2 som inte hade kapitaliserats – bör läggas till detta belopp, tillsammans med 5 miljoner euro som tilldelats airBaltic som åtgärd 6. Det totala beloppet av statligt stöd som beviljats airBaltic uppgår därför till omkring 86,53 miljoner lats (122,51 miljoner euro).

7.3   STÖDETS LAGLIGHET

(159)

I artikel 108.3 i EUF-fördraget föreskrivs att en medlemsstat inte får genomföra en stödåtgärd förrän kommissionen har fattat ett slutgiltigt beslut om att godkänna denna åtgärd.

(160)

Kommissionen konstaterar att Lettland beviljade airBaltic åtgärderna 2, 3 och 6 utan att anmäla dem till kommissionen för godkännande. Kommissionen beklagar att Lettland inte respekterade genomförandeförbudet och därför bröt mot sin skyldighet i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(161)

När det gäller de lettiska myndigheternas avsikt att bevilja airBaltic 30 miljoner euro till följd av konsortielån 2, som var kopplat till åtgärd 6, påminner kommissionen de lettiska myndigheterna om deras skyldighet enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget att underrätta kommissionen i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att bevilja stöd.

7.4   STÖDETS FÖRENLIGHET

(162)

I den mån åtgärderna 2, 3 och 6 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget är det nödvändigt att ta ställning till om de är förenliga med hänsyn till de undantag som fastställs i punkterna 2 och 3 i denna artikel. Såsom anges i beslutet att inleda förfarandet och med tanke på åtgärdernas beskaffenhet och airBaltics svårigheter förefaller de enda relevanta förenlighetskriterierna att vara kriterierna för stöd till undsättning och omstrukturering av företag som befinner sig i svårigheter i enlighet med artikel 107.3 c i EUF-fördraget på grundval av undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna, särskilt bestämmelserna om omstruktureringsstöd.

(163)

De lettiska myndigheterna ansåg till en början att ingen av åtgärderna inbegrep statligt stöd. Med anledning av de tvivel som kommissionen uttryckte i beslutet att inleda förfarandet framförde Lettland emellertid argument om förenligheten och hävdade att åtgärderna utgör förenligt omstruktureringsstöd.

(164)

Lettland lämnade in en uppdaterad omstruktureringsplan i december 2013, som kompletterades av inlagor av den 28 januari, den 28 februari och den 24 mars 2014. Lettland konstaterar att omstruktureringen av airBaltic inleddes den 18 april 2011, då en första plan lades fram för företagsledningen. Denna första plan, som lämnades in till kommissionen, innehöll en beskrivning av några av airBaltics brister och det fastställdes att företaget behövde omkring [175–185] miljoner euro i aktiekapital för att förnya flottan och kunna konkurrera effektivt med lågprisbolagen. Lettland hävdar att flera åtgärder vidtogs från och med april 2011, bland annat stängning av airBaltics anslutning i Vilnius och stängning av linjer, vilket innebar startskottet för airBaltics omstruktureringsprocess. För att garantera airBaltics återgång till lönsamhet utformades en omfattande uppsättning initiativ för intäkter, verksamheter, nätverket, flottan och den allmänna organisationen i ett senare skede (reShape-planen).

(165)

Den första planen utarbetades 2011 och innehöll de viktigaste ekonomiska aspekterna av omstruktureringen. Enligt Lettland ledde detta till att avtalet ingicks och till slut till reShape-planen från mars 2012.

(166)

Lettlands argument bedöms i följande avsnitt.

7.4.1   Stödberättigande

(167)

I enlighet med punkt 33 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna är endast företag som befinner sig i svårigheter i den mening som avses i punkterna 9–13 i riktlinjerna berättigade till omstruktureringsstöd. Kommissionen har redan dragit slutsatsen att airBaltic var ett företag i svårigheter, åtminstone sedan 2011 (se skäl 87).

(168)

I punkt 12 i riktlinjerna har ett nybildat företag inte rätt till undsättnings- eller omstruktureringsstöd ens om dess finansiella ställning inledningsvis är svag. Ett företag betraktas principiellt som nyskapat under de första tre åren efter det att verksamheten inletts på det berörda verksamhetsområdet. I det här fallet inrättades airBaltic 1995 och kan inte betraktas som ett nybildat företag. Företaget tillhör inte heller en koncern i den mening som avses i punkt 13 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna.

(169)

Kommissionen drar därför slutsatsen att airBaltic är berättigat till omstruktureringsstöd.

7.4.2   Omstruktureringsplanens giltighet

(170)

Kommissionen konstaterar att omstruktureringen av airBaltic inleddes i april 2011, när företagsledningen utarbetade en första omstruktureringsplan. Denna plan inriktades främst på optimering av flottan och på behovet av att ersätta företagets flygplan med effektivare plan, vilket också är hörnstenen i den senare reShape-planen. Samtidigt stängdes navet i Vilnius. Flera veckor senare, vid översynen av […], inkluderade airBaltics ledning en minskning av personalstyrkan på [8–12] % i planen.

(171)

Planen från 2011 uppdaterades i form av den ovannämnda reShape-planen, som antogs formellt under första kvartalet 2012. Såsom påpekas i skäl 164 lämnade de lettiska myndigheterna in en omstruktureringsplan till kommissionen i december 2013, som utgjorde en uppdatering av reShape-planen.

(172)

Kommissionen konstaterar att airBaltics viktigaste behov anges i omstruktureringsplanen från april 2011. Även om planen inte var fullständigt utvecklad utgjorde den ändå ett första underlag för att fastställa airBaltics omstruktureringsbehov och se till att företaget kunde återgå till lönsamhet. Dessutom utgjorde planen grunden för reShape-planen, som höll på att utarbetas vid den tidpunkt då avtalet undertecknades (dvs. den 3 oktober 2011) och slutfördes i mars 2012.

(173)

Enligt sin tidigare praxis har kommissionen godtagit att omstruktureringsplaner utarbetas med tiden och den betraktade därför de inledande planerna som startskottet för omstruktureringsperioden. I Varvaressos-beslutet (37) ansåg kommissionen t.ex. att de åtgärder som beviljades detta företag mellan 2006 och 2009 skulle bedömas som en del av en förlängning av omstruktureringen på grundval av en omstruktureringsplan från 2009 (som täckte perioden 2006–2011). I likhet med airBaltic-ärendet var Varvaressos omstruktureringsplan från 2009 utvecklingen av en strategi och en affärsplan från 2006.

7.4.3   Återställande av den långfristiga lönsamheten

(174)

Enligt punkt 34 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna får omstruktureringsstöd beviljas endast under förutsättning att den omstruktureringsplan som kommissionen ska ha godkänt för varje enskilt stöd genomförs. I punkt 35 anges att omstruktureringsplanen, som ska ha en så kort varaktighet som möjligt, ska göra det möjligt att återställa företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten.

(175)

Enligt punkt 36 måste de omständigheter som lett till att företaget hamnat i svårigheter beskrivas i omstruktureringsplanen, med beaktande av den nuvarande situationen och den väntade utvecklingen på marknaden baserat på optimistiska, pessimistiska och neutrala antaganden.

(176)

Omstruktureringsplanen måste medföra en omvandling av företaget så att det, när omstruktureringen väl är genomförd, kan bära alla sina kostnader, inbegripet avskrivningar och finansiella kostnader. Den nuvärdesberäknade avkastningen på eget kapital i det omstrukturerade företaget måste vara tillräcklig för att företaget ska vara i stånd att konkurrera på marknaden av egen kraft (punkt 37).

(177)

Kommissionen konstaterar att omstruktureringsplanen innehåller en beskrivning av de omständigheter som ledde till airBaltics svårigheter, som främst orsakades av den globala ekonomiska krisen 2008–2009, som slog hårt mot Östersjöregionen och även påverkade luftfarten.

(178)

I omstruktureringsplanen förklaras dessutom att den tidigare kommersiella strategin samt ett antal beslut som fattats av airBaltics tidigare ledning ytterligare bidrog till företagets svårigheter. När det gäller airBaltics kommersiella strategi betonas i omstruktureringsplanen att företaget tidigare enbart hade inriktat sig på expansion och inte på lönsamhet, vilket utsatte det för ohållbart höga utgifter. Kostnaderna ökades dessutom mycket till följd av flottan, som omfattade fyra olika flygplanstyper, samt de höga kostnaderna för flygplansleasing. Linjer öppnades utan lämpliga lönsamhetsbedömningar, och många av dem var förlustbringande.

(179)

Omstruktureringsplanen omfattar en femårig omstruktureringsperiod som inleddes i april 2011, och utgår från antagandet att airBaltic ska återgå till långsiktig lönsamhet senast i april 2016, även om företaget enligt det neutrala scenariot förväntas återgå till lönsamhet under 2014. Omstruktureringsplanens varaktighet är således högst fem år, vilket överensstämmer med tidigare rättspraxis inom luftfartsnäringen (38). Kommissionen har också konsekvent vidhållit att det under rådande ekonomiska omständigheter är viktigt att undvika en kortsiktig omvandling och i stället skapa en stabil grund för framtida tillväxt. I detta sammanhang kommer den nödvändiga stabiliseringen av drifts- och servicefunktionerna att ta flera år.

(180)

En ändring av airBaltics kommersiella strategi är ett framträdande inslag i omstruktureringsplanen, eftersom airBaltic siktar på att bli ett hybridflygbolag och inrikta sig mer på lönsamma kunder genom de flesta av de tjänster som traditionellt erbjuds av nätverksflygbolag, samtidigt som man eftersträvar den kostnadseffektivitet som lågprisbolagen vanligen utvecklar. Strategin har redan genomförts i mycket stor utsträckning av företagets nya ledning sedan oktober 2011. Omstruktureringsplanen innehåller dessutom följande tre typer av omstruktureringsåtgärder: i) Optimering av intäkter och kostnader för befintliga verksamheter, ii) omstrukturering av nätverket, vilket ska leda till anpassning av destinationer, turtäthet och tidpunkter för att optimera intäkten per tillgänglig personkilometer (RASK) och kostnaden per tillgänglig personkilometer (CASK) (39) på linjenivå och iii) optimering av nätverket och flottan, med målet att se över och definiera den optimala nätverks- och flottstorleken. Sammanlagt 13 initiativ för intäkter och 13 initiativ för kostnader utvecklades samt två kompletterande initiativ för omstrukturering av nätet och förnyelse av flottan.

(181)

När det gäller optimeringen av flottan konstaterar kommissionen att airBaltics varierande och åldrande flotta är mindre bränsleeffektiv och mer underhållsintensiv än konkurrenternas flottor, vilket ger upphov till ökade kostnader. Under 2012 och 2013 beslutade airBaltic att endast flyga med en del av sina tillgängliga flygplan för att sänka kostnaderna. För att delvis kompensera kapacitetsförlusten till följd av indragningen av Fokker- och Boeing 757-flottorna kompletterade airBaltic 2013 sin flotta med två Q400 Bombardier-plan. För att byta ut flottan har dessutom de gällande leasingavtalen omförhandlats till mer förmånliga villkor tills de nya Bombardier CS300-planen blir tillgängliga […] eller […]. I slutet av 2014 kommer airBaltic att driva 25 flygplan och kommer att fortsätta på den nivån till slutet av omstruktureringsperioden 2016. Totalt kommer flygplansflottan att minskas med 27 % under omstruktureringsperioden.

(182)

När det gäller omstruktureringen av nätverket konstaterar kommissionen att det nya nätverket 2013 gav ett extra belopp på [16–21] miljoner lats ([22,7–29,8] miljoner euro) på C1-nivå (40) jämfört med föregående år, vilket bland annat berodde på indragningen av olönsamma linjer (t.ex. […]) och minskad turtäthet ([…] på […], […] och […]).

(183)

Intäktsinitiativen omfattar införande av nya prisstrukturer eller optimering av bagageavgiftsstrukturen. Dessutom kommer online-incheckning att främjas, och kabin- och försäljningspersonalen kommer att arbeta med flexibel ersättning. När det gäller kostnadsinitiativen handlar de bland annat om omförhandlingar av bränslepriser med nuvarande leverantörer och avtal om motorkontroller och översyner samt optimering av leasing och sänkning av hangarkostnader och kostnader för de hotell som personalen bor på. Även de gällande avtalen med marktjänstleverantörer kommer att omförhandlas.

(184)

De flesta av de omstruktureringsåtgärder som beskrivs i föregående skäl har redan genomförts. Till följd av initiativen för intäktsoptimering och initiativen för kostnadssänkningar samt förnyelsen av flottan och omstruktureringen av nätverket avslutade airBaltic 2012 med ett negativt resultat före finansnetto på 30 miljoner lats (42,47 miljoner euro), jämfört med ett budgeterat negativt resultat före finansnetto på 38 miljoner lats (53,8 miljoner euro). Under 2013 minskades det negativa resultatet före finansnetto till 7,7 miljoner lats (10,9 miljoner euro), även det över mål. Det förväntas att företaget kommer att nå nollresultat 2014 och förbli lönsamt därefter, med ett resultat före finansnetto på [1–3] miljoner lats ([1,4–4,2] miljoner euro) 2014 och [9–12] miljoner lats ([12,8–17] miljoner euro) 2016. Avkastningen på eget kapital (ROE) förväntas nå [3–6] % 2014 och [18–21] % under 2016.

(185)

Omstruktureringsplanen innehåller reviderade ekonomiska prognoser på grundval av realistiska, pessimistiska och optimistiska scenarier baserade på tillförlitliga antaganden. Det realistiska scenariot utgår t.ex. från en marknadstillväxt på [6–8] %, medan airBaltics tillväxt begränsas till [1–3] % år 2014 och till [2–4] % åren 2015 och 2016, med en inflationstakt på [1–3] % per år och ökande bränslekostnader, från [950–1 000] US-dollar/ton år 2014 till [1 000–1 050] US-dollar/ton 2016. Kabinfaktorn sträcker sig från [69–71] % år 2014 till [71–75] % år 2016. Enligt detta scenario kommer airBaltic att kunna nå nollresultat 2014 om initiativen genomförs (med ett resultat före finansnetto på [1–3] miljoner lats ([1,4–4,2] miljoner euro). Företaget kommer att förbli lönsamt därefter, med ett resultat före finansnetto på [6–9] miljoner lats ([8,5–12,8] miljoner euro) år 2015 och [9–12] miljoner lats ([12,8–17] miljoner euro) år 2016.

(186)

I alla scenarier skulle airBaltics resultat före finansnetto bli positivt från 2016, från [10–15] miljoner lats ([14,2–21,3] miljoner euro) enligt det optimistiska scenariot, till [5–10] miljoner lats ([7,1–14,2] miljoner euro) enligt det pessimistiska scenariot. Dessa scenarier har också genomgått en känslighetsanalys för att bedöma risker och eventuella effekter till 2016, särskilt med tanke på valutarisker (uppskrivning/nedskrivning av US-dollarn mot latsen och euron) samt förändringar i kabinfaktorer, bränslemarknadspriser, avkastning och passagerarantal.

(187)

Kommissionen har bedömt omstruktureringsplanen och anser att den bör ge airBaltic möjlighet att uppnå den förväntade återgången till lönsamhet senast i april 2016. Omstruktureringsplanen innehåller en detaljerad bedömning av de omständigheter som ledde till airBaltics svårigheter, som hanteras på lämpligt sätt med hjälp av omstruktureringsåtgärderna i form av intäkts- och kostnadsinitiativ samt initiativ för omstrukturering av nätverket och förnyelse av flottan.

(188)

Kommissionen anser dessutom att den omstruktureringsplan som lämnats in av Lettland innehåller en lämplig bedömning av effekterna av de olika omstruktureringsåtgärderna, att antagandena är korrekta och lämpliga för sektorn för luftfartstjänster för passagerare och att lönsamhet förutses på lämpliga nivåer enligt samtliga scenarier och under hela omstruktureringsperioden. Känslighetsanalysen är lämplig och visar att effekten på resultatet före finansnetto av de faktorer som beaktats skulle bli begränsad.

(189)

Med tanke på de omfattande omstruktureringsåtgärder som vidtagits och de framsteg som gjorts hittills anser kommissionen att omstruktureringsplanen kommer att göra det möjligt för airBaltic att återställa en långfristig lönsamhet inom en rimlig tidsram.

(190)

De belägg som lämnats av Lettland visar dessutom att airBaltic för närvarande håller på att uppfylla de flesta av de mål som sätts upp i omstruktureringsplanen, vilket är ytterligare en indikation på att planen är tillförlitlig.

7.4.4   Förhindrande av otillbörlig snedvridning av konkurrensen (kompenserande åtgärder)

(191)

Enligt punkt 38 i riktlinjerna måste kompenserande åtgärder vidtas för att säkerställa att de negativa effekterna på handelsvillkoren minimeras så mycket som möjligt. Dessa åtgärder kan omfatta avyttring av tillgångar, kapacitetsminskningar eller neddragen marknadsnärvaro eller en sänkning av inträdeshindren på de berörda marknaderna (punkt 39).

(192)

Med hänsyn till detta kommer inte sådan nedläggning av förlustbringande verksamheter som krävs för att skapa lönsamhet att betraktas som en minskning av kapaciteten eller marknadsnärvaron i samband med bedömningen av kompensationsåtgärderna (punkt 40).

(193)

Som kompenserande åtgärder för airBaltic föreslår Lettland indragning av lönsamma linjer, vilket leder till en kapacitetsminskning, samt avstående från ankomst- och avgångstider vid samordnade flygplatser.

(194)

Förutom indragning av olönsamma linjer för att återgå till lönsamhet ska enligt omstruktureringsplanen 14 linjer (41) som är lönsamma enligt C1-täckningsgraden dras in. Enligt kommissionens praxis anses linjer vara lönsamma om de hade en positiv C1-täckningsgrad året före de drogs in (42). C1-täckningsgraden tar hänsyn till kostnaden för flygningar, passagerare och distribution (dvs. rörliga kostnader) som kan härledas till varje enskild flyglinje. C1-täckningsgraden är den lämpliga siffran, eftersom den beaktar alla kostnader som är direkt förknippade med flyglinjen i fråga. Flyglinjer med en positiv C1-täckningsgrad täcker inte bara de rörliga kostnaderna för en linje, utan bidrar även till företagets fasta kostnader.

(195)

När det gäller kapaciteten anges i omstruktureringsplanen att airBaltics totala kapacitet uppgick till [5–5,5] miljarder tillgängliga personkilometer i april 2011, medan företagets kapacitet i slutet av omstruktureringsperioden i april 2016 förväntas vara [4–4,5] miljarder tillgängliga personkilometer, dvs. en minskning på [17–20] %. I detta sammanhang konstaterar kommissionen att flottan främst för att återgå till långsiktig lönsamhet kommer att minskas från 34 flygplan i april 2011 till 25 flygplan i slutet av 2014, och att den kommer att förbli på den nivån till slutet av omstruktureringsperioden i april 2016 (se skäl 181). Om endast lönsamma linjer beaktas uppgår kapacitetsminskningen till [7–10] %.

(196)

Dessutom konstaterar kommissionen att airBaltic har dragit in ett antal linjer som drevs från de fullständigt samordnade (43) flygplatserna […]. Till följd av detta har […] ankomst- och avgångstider på fullständigt samordnade flygplatser frigjorts under 2011 och 2012, vilket skapar affärsmöjligheter för konkurrerande flygbolag att driva linjer till och från dessa flygplatser och öka sin närvaro där.

(197)

Vid bedömningen av kompensationsåtgärdernas lämplighet kommer kommissionen att ta hänsyn till marknadsstrukturen och konkurrensvillkoren för att se till att sådana åtgärder inte leder till en försämring av marknadsstrukturen (punkt 39 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna). Kompensationsåtgärderna ska stå i proportion till de snedvridande effekterna av stödet och i synnerhet till företagets storlek och dess relativa inflytande på den eller de marknader där det verkar. Minskningstakten måste avgöras från fall till fall (punkt 40 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna).

(198)

Kommissionen konstaterar att airBaltic är en mycket liten aktör på den europeiska luftfartsmarknaden, och utgör 0,5 % av hela den europeiska luftfartsindustrins produktionsresultat.

(199)

Kommissionen anser dessutom att kapacitetsminskningen på [7–10] % av airBaltic inte är betydande med tanke på att företaget är relativt litet jämfört med den europeiska luftfartsindustrins kapacitet och produktionsresultat sett till antalet passagerare. För ett relativt litet flygbolag som airBaltic skulle ytterligare flott- och kapacitetsminskningar kunna äventyra företagets återgång till långsiktig lönsamhet, utan att ge konkurrenterna några meningsfulla marknadsmöjligheter. Även om airBaltic är Lettlands största flygbolag kommer företagets marknadsandel i Riga att minska från [65–70] % år 2011 till [55–60] % år 2016.

(200)

Kommissionen konstaterar dessutom att Lettland är ett stödområde för regionalt investeringsstöd i enlighet med artikel 107.3 a i EUF-fördraget (44). I enlighet med punkt 56 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna kan ”villkoren för att bevilja stöd i stödområden emellertid vara mindre strikta vad beträffar genomförandet av kompensationsåtgärder och storleken på bidragstagarens insats. Om den regionala utvecklingen motiverar det, i de fall där en minskning av kapaciteten eller marknadsnärvaron förefaller vara den lämpligaste åtgärden för att undvika en otillbörlig snedvridning av konkurrensen, kommer den minskning som krävs att vara mindre inom stödområden än i områden som inte får stöd”.

(201)

Kommissionen har också tagit hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta ärende när den bedömde lämpligheten av de föreslagna kompenserande åtgärderna, med tanke på Lettlands perifera geografiska läge och landets förbindelse med övriga EU. I detta avseende konstaterar kommissionen att huvuddelen av Lettlands järnvägssystem använder rysk spårvidd, som är bredare än den standardspårvidd som används i största delen av EU, vilket skapar driftskompatibilitetsproblem med angränsande EU-medlemsstater. Sjöfarten verkar inte heller kunna ersätta luftfarten i någon större utsträckning, särskilt inte när det gäller passagerartransport. Slutligen konstaterar kommissionen att de närmaste internationella flygplatserna som går att nå via land är Vilnius och Tallinn, som ligger cirka 300 km från Riga, och därför inte är lämpliga anslutningsflygplatser, särskilt inte för affärsresenärer.

(202)

Kommissionen anser därför att de kompenserande åtgärder som antagits av airBaltic, dvs. kapacitetsminskningen på [7–10] % och avståendet från ankomst- och avgångstider vid samordnade flygplatser, är godtagbara med tanke på omständigheterna kring detta ärende. De kompenserande åtgärder som föreslås av Lettland är därför tillräckliga enligt undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna för att säkerställa att de negativa effekterna på handelsvillkoren till följd av beviljandet av omstruktureringsstöd till airBaltic minskas till en godtagbar nivå.

7.4.5   Stöd begränsat till ett minimum (eget bidrag)

(203)

I enlighet med punkt 43 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna ska stödmottagaren i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringskostnaderna med egna medel för att stödnivån ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt. Detta kan omfatta försäljning av tillgångar som inte är nödvändiga för företagets överlevnad eller extern finansiering på marknadsmässiga villkor.

(204)

De egna bidragen ska vara reella, dvs. faktiska, exklusive alla väntade vinster såsom kassaflöden (punkt 43 i riktlinjerna). Det egna bidraget får inte omfatta andra statliga stöd. När det gäller stora företag betraktar kommissionen vanligtvis ett eget bidrag på minst 50 % av omstruktureringskostnaderna som lämpligt. I undantagsfall och vid särskilt svåra omständigheter kan kommissionen emellertid godkänna ett mindre bidrag (punkt 44 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna).

(205)

Enligt omstruktureringsplanen uppskattas omstruktureringskostnaderna till [150–170] miljoner lats ([214–242] miljoner euro), baserat på de medel som behövs för återbetalning av lån från tredje part ([5–15] miljoner lats ([7,1–21,3] miljoner euro), ersättning för förluster till följd av utfasning och skrotning av vissa flygplan ([15–25] miljoner lats ([21,3–35,5] miljoner euro)), hantering av dåliga skulder som företaget inte skulle kunna återvinna ([5–10] miljoner lats ([7,1–15,3] miljoner euro)), utbetalningar av avgångsvederlag ([1–4] miljoner lats ([1,4–5,6] miljoner euro)) samt inköp av nya flygplan, särskilt […] Bombardier Q400NG och […] Boeing 737–500 (för totalt [50–60] miljoner lats ([71,1–85,3] miljoner euro)), återköp av varumärken från BAS ([5–15] miljoner lats ([7,1–21,3] miljoner euro)), oförutsedda skulder utanför balansräkningen som härrör från en fordran från […] ([5–15] miljoner lats ([7,1–21,3] miljoner euro)) samt [45–55] miljoner lats ([64–78,2] miljoner euro) som buffert för de förväntade förlusterna tills airBaltic återgår till lönsamhet.

(206)

Med tanke på de totala omstruktureringskostnaderna på [150–170] miljoner lats ([214–242] miljoner euro), uppgår airBaltics egna bidrag enligt omstruktureringsplanen till [100–110] miljoner lats ([141–155] miljoner euro), dvs. [60–70] % av de totala omstruktureringskostnaderna. Det egna bidraget är uppdelat enligt följande:

i)

Privata kapitaltillskott på [20–30] miljoner lats ([28,4–42,6] miljoner euro) som beviljats av BAS och de privata investerarna THC och […] under perioden april–september 2011. Detta belopp omfattar […] miljoner lats ([…] miljoner euro) i form av en likviditetsfacilitet som beviljats av […] i mars och maj 2011 för inköp av reservdelar från airBaltic, […] miljoner lats ([…] miljoner euro) och […] miljoner lats ([…] miljoner euro) i förskottsbetalningar till airBaltics aktieinnehav som gjordes av […] respektive […]. samt [6–8] miljoner lats ([8,5–12,3] miljoner euro) från Transatlantic Holdings till följd av ett köp av bolagsandelar.

ii)

Privata lån på [20–30] miljoner lats ([28,4–42,6] miljoner euro) som beviljats av BAS efter avtalet, nämligen BAS-lånet (14 miljoner lats (19,82 miljoner euro) samt ett säljarlån på [5–15] miljoner lats ([7,1–21,3] miljoner euro) för återköp av varumärken.

iii)

Leasingavtal för nya flygplan, värderade till [45–55] miljoner lats ([64–78] miljoner euro).

iv)

Ett belopp på […] miljoner lats ([…] miljoner euro) från en delvis skuldavskrivning till följd av omstruktureringen av airBaltics skuld enligt överenskommelse med Latvijas Krājbanka och Snoras i mars 2014.

(207)

När det gäller de privata kapitaltillskott som nämns i punkt i) ovan har Lettland visat att BAS gjorde förskottsbetalningar till företagets aktieinnehav på [7–9] miljoner lats ([10–13] miljoner euro) mellan juni och juli 2011. Kommissionen anser att dessa betalningar utgör ett eget bidrag i den mening som avses i punkt 43 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna, eftersom BAS var en privat aktör i en marknadsekonomi och kommissionen inte har någon anledning att anta att BAS inte agerade enligt marknadslogiken. Samma slutsats gäller det belopp på [6–8] miljoner lats ([8,5–12,3] miljoner euro) som tillhandahölls av Transatlantic Holdings i utbyte mot […] utestående obetalda andelar i airBaltic, som genomfördes i september 2011.

(208)

När det gäller punkt ii ovan anser kommissionen att det lån på 14 miljoner lats (19,82 miljoner euro) som beviljades av BAS, dvs. BAS-lånet, utgör extern finansiering på marknadsvillkor som kan godtas som eget bidrag från en privat investerare som var aktieägare i företaget vid den tidpunkten.

(209)

I fråga om leasingavtalen för nya flygplan till ett belopp av [45–55] miljoner lats ([64–78] miljoner euro) (punkt iii ovan) anges i omstruktureringsplanen att airBaltic i mars 2013 ingick nya leasingavtal för flygplan med privata motparter som ett led i sitt program för minskning och optimering av flottan. Avtalen avser nettoleasing av […] Bombardier Dash 8 Q400NG-flygplan för en period av tio år och till ett belopp av omkring […] miljoner US-dollar ([…] miljoner euro), dvs. en månadshyra på omkring […] US-dollar ([…] euro).

(210)

Enligt omstruktureringsplanen beviljades leasingavtalen på marknadsvillkor av […]. Månadshyran är avsedd att täcka amorteringen av inköpspriset minus restvärdet i slutet av år 10 för det berörda flygplanet (plus ett visst pålägg för att täcka […] finansierings- och driftskostnader samt en vinstmarginal), vilket motsvarar inköpspriset för det nya flygplanet.

(211)

Kommissionen konstaterar att leasingarrangemang som sådana är en standardform av finansiering inom luftfartsnäringen och kan likställas med lån som beviljas företag under omstrukturering. Det faktum att det finns en säkerhet som täcker en betydande del av lånet utesluter inte att lånet kan betraktas som ”eget bidrag”. Lettland har dessutom bekräftat att leasingarrangemangen är föremål för standardsäkerheter (dvs. en möjlighet att beslagta planet vid betalningsförsummelse samt en kontantdeposition som säkerhet). Uthyraren löper därför en viss kreditrisk med tanke på att den skulle lida avsevärda förluster vid en betalningsförsummelse från airBaltics sida, dvs. en omedelbar hyresförlust, som fortsätter tills flygplanet kan hyras ut till en annan kund, samt kostnader för att anpassa flygplanet till nästa flygbolag (45).

(212)

På grundval av ovanstående konstaterar kommissionen att dessa leasingavtal visar att airBaltic kunde anskaffa extern finansiering på marknadsvillkor. Leasingavtalen kan därför betraktas som ett belägg för att marknaden tror på airBaltics långsiktiga lönsamhet, med tanke på att avtalen endast är säkrade med standardtypen av säkerhet och finansiären fortfarande löper en viss risk. Detta överensstämmer med punkt 43 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna, där det anges att det egna bidraget bör härröra från extern finansiering på marknadsmässiga villkor och är ett tecken på att marknaden tror på att lönsamheten verkligen kan återställas. Kommissionen betraktar därför leasingavtalen på [45–55] miljoner lats ([64–78] miljoner euro) som en del av det egna bidraget. Detta överensstämmer dessutom med kommissionens tidigare praxis, t.ex. i Czech Airlines-ärendet (46).

(213)

Kommissionen hyser emellertid tvivel beträffande vissa typer av eget bidrag som föreslås i omstruktureringsplanen och förklaras nedan.

(214)

När det gäller förskottsbetalningen till airBaltics aktieinnehav på […] miljoner lats ([…] miljoner euro) som gjordes av […] i juli 2011, tyder de upplysningar som lämnats av Lettland på att den är direkt kopplad till åtgärd 6, som har konstaterats inbegripa statligt stöd. Den förskottsbetalning till airBaltics aktieinnehav som gjordes av […] kan därför inte anses utgöra ett eget bidrag, som nödvändigtvis måste vara fritt från stöd.

(215)

När det gäller den likviditetsfacilitet på […] miljoner lats ([…] miljoner euro) som beviljades av […] mellan april och juni 2011 för inköp av reservdelar, har de lettiska myndigheterna inte lämnat uppgifter som gör att kommissionen kan skapa sig en tydlig förståelse för denna åtgärd och dess betydelse när det gäller tron på att stödmottagarens lönsamhet kommer att återställas. Kommissionen kan därför inte med säkerhet sluta sig till att denna facilitet är godtagbar som eget bidrag.

(216)

När det gäller säljarlånet på [5–15] miljoner lats ([7,1–21,3] miljoner euro) från BAS till airBaltic för återköp av varumärken har Lettland inte lämnat några belägg för att detta lån faktiskt tillhandahölls.

(217)

På grundval av ovanstående anser kommissionen inte att förskottsbetalningen till airBaltics aktieinnehav på […] miljoner lats ([…] miljoner euro) som gjordes av […] i juli 2011, likviditetsfaciliteten på […] miljoner lats ([…] miljoner euro) som beviljades av […] mellan april och juni 2011 för inköp av reservdelar samt säljarlånet på [5–15] miljoner lats ([7,1–21,3] miljoner euro) från BAS till airBaltic för återköp av varumärken och en delvis skuldavskrivning på […] miljoner lats ([…] miljoner euro) är godtagbara som eget bidrag. Kommissionen hyser också tvivel, särskilt med tanke på de ofullständiga uppgifter som har lämnats i det avseendet (otydlig beskaffenhet hos skulderna i fråga, flera av airBaltics fordringar och varumärken ingår) om huruvida den delvisa skuldavskrivningen på […] miljoner lats ([…] miljoner euro) av de två bankerna kan räknas som eget bidrag.

(218)

Kommissionen konstaterar i alla händelser att de andra åtgärder som föreslagits som eget bidrag däremot överensstämmer med punkt 43 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna, och att nivån på det egna bidraget därför är godtagbar. De uppgår till [75–85] miljoner lats ([107–120] miljoner euro), vilket ungefär motsvarar [48–50] % av omstruktureringskostnaderna. För ett stort företag som airBaltic bör nivån på det egna bidraget normalt vara 50 %. I enlighet med punkt 56 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna kan kommissionen emellertid vara mindre strikt vad beträffar storleken på bidragstagarens insats i stödområden, vilket var fallet för Lettland vid den tidpunkt då åtgärden beviljades (se skäl 200).

(219)

Kommissionen anser därför att kraven i punkt 43 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna har uppfyllts.

7.4.6   Engångsvillkoret

(220)

Slutligen måste punkt 72 i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna respekteras, där det anges att ett företag som har fått undsättnings- och omstruktureringsstöd under de senaste tio åren inte är berättigat till nytt undsättnings- eller omstruktureringsstöd (engångsvillkoret).

(221)

Eftersom åtgärderna 1, 4 och 5 inte inbegriper statligt stöd ska de inte beaktas inom ramen för engångsvillkoret. De lettiska myndigheterna har dessutom bekräftat att airBaltic inte har fått något undsättnings- eller omstruktureringsstöd under de senaste tio åren. Kommissionen anser därför att engångsvillkoret har uppfyllts.

7.5   SLUTSATS BETRÄFFANDE ÅTGÄRDERNA 2, 3 OCH 6

(222)

Med beaktande av ovanstående anser kommissionen att Lettland på ett olagligt sätt har genomfört åtgärderna 2, 3 och 6 till förmån för airBaltic i strid mot artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen anser emellertid att åtgärderna och omstruktureringsplanen uppfyller villkoren i undsättnings- och omstruktureringsriktlinjerna. Kommissionen anser därför att stödet är förenligt med den inre marknaden.

(223)

Kommissionen konstaterar slutligen att Lettland har samtyckt till att detta beslut antas och meddelas på engelska.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det första statliga lånet på 16 miljoner lats som Republiken Lettland beviljade airBaltic 2011 och statens förvärv av nollkupongsobligationer från airBaltic i april 2010 samt betalningen på 2,8 miljoner euro från Latvijas Krājbanka till airBaltic i november 2011 utgör inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 2

Det andra statliga lånet på 67 miljoner lats och kapitaltillskottet till airBaltic som Republiken Lettland genomförde 2011 samt tilldelningen av en fordran på 5 miljoner euro till airBaltic som Republiken Lettland genomförde 2012, utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Det stödet är förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Lettland.

Utfärdat i Bryssel den 9 juli 2014.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Vice ordförande


(1)  EUT C 69, 8.3.2013, s. 40.

(2)  Växelkurs: 1 EUR = 0,7063 LVL. Genomsnittlig växelkurs för 2011, offentliggjord av Europeiska centralbanken, se http://sdw.ecb.europa.eu/reports.do?node=100000233.

(3)  Se fotnot 1.

(4)  Källa: Riga International Airport Yearbook 2011, se http://www.riga-airport.com/en/main/about-company/gada-gramata

(5)  Se http://bnn-news.com/airbaltic-shareholders-structure-11608. I pressrapporterna görs vissa kopplingar mellan Taurus och den ryske företagaren Vladimir Antonov.

(6)  Vladimir Antonov var tidigare den största aktieinnehavaren i och ordförande för den litauiska banken Snoras.

(7)  Litauens centralbank förklarade att det var nödvändigt att nationalisera Snoras på grund av bankens bristande efterlevnad av tillsynskraven, underlåtande att lämna begärda uppgifter samt dålig kvalitet på tillgångarna. Se http://en.rian.ru/ business/20120523/173624459.html och http://www.bloomberg.com/news/2011-12-19/antonov-says-he-invested-50-million-euros-in-latvia-s-airbaltic.html

(8)  Se http://www.lkb.lv/en/about_bank/news/archyve?item=2022&page=6

(9)  Se http://www.fktk.lv/en/publications/other_publications/2012-02-07_jsc_latvijas_krajbanka_c/

(10)  Transportministeriet förklarade att syftet med förvärvet var att skydda Latvijas Krājbankas insättare. De finansiella problem som BAS drogs med föreföll medföra en risk för att staten inte skulle kunna investera i airBaltics kapital och regeringen beslutade därför att agera för att försvara sina intressen och ta kontroll över airBaltic. Se http://www.bloomberg.com/news/2011-12-01/latvia-buys-out-minority-shareholder-in-airbaltic-ministry-says.html och http://www.sam.gov.lv/?cat=8& art_id=2598.

(11)  Se http://www.baltic-course.com/eng/transport/?doc=54423. Pressen rapporterar även att BAS påståtts vara skyldig Latvijas Krājbanka 14 miljoner lats (se t.ex. http://www.baltic-course.com/eng/transport/?doc=53861).

(12)  Enligt Lettland hade BAS i augusti 2013 inte förklarats i konkurs trots försök från flera av företagets aktieägare.

(13)  Dessutom verkar konflikten mellan airBaltics största aktieägare – den lettiska staten och BAS – ha fortsatt åtminstone sedan 2010; pressen rapporterar om ett antal rättsliga åtgärder mellan den lettiska staten och BAS (se t.ex. http://atwonline.com/airline-finance-data/news/airbaltic-files-bankruptcy-0921).

(14)  Se http://centreforaviation.com/analysis/airbaltics-restructuring-plan-is-in-full-swing-but-competition-from-estonian-air-is-rising-74754

(15)  Se http://www.eurofound.europa.eu/emcc/erm/factsheets/18371/Air%20Baltic%20Corporation? Template=searchfactsheets&kSel=1 och http://www.baltic-course.com/eng/transport/?doc=42089

(16)  Se https://www.airbaltic.com/en/bottom_menu/press-room/press_releases/2011/airbaltic-files-for-legal-protection-airbaltic-to-continue-operations

(17)  Den 27 augusti 2012 publicerade det lettiska transportministeriet en annons i de europeiska och brittiska upplagorna av Financial Times med en icke-bindande intresseanmälan att delta i försäljningen av aktier emitterade av airBaltic. Se http://prudentia.lv/upload_file/27082012-ABC%20ad%20EN.pdf

(18)  Affärshemlighet.

(19)  Den lettiska staten utövade uppenbarligen denna rättighet den 8 juni 2012 (se skäl 23).

(20)  I motsats till vad som anges i skäl 80 i beslutet att inleda förfarandet konstaterade kommissionen under det formella granskningsförfarandet att BAS inte var skyldigt enligt avtalet att bevilja ett konvertibelt lån på likställda villkor utöver det andra statliga lånet.

(21)  Den 10 juli 2012 undertecknade airBaltic en avsiktsförklaring tillsammans med Bombardier om att förvärva tio CS300-plan och om köprätt för ytterligare tio CS300-jetliners. Baserat på listpriset för CS300-airlinern värderas beställningsavtalet till cirka 764 miljoner US-dollar (621,74 miljoner euro), och kan öka till 1,57 miljarder US-dollar (1,28 miljarder euro) om köprätterna skulle omvandlas till beställningar. Se http://www.airbaltic.com/public/49780.html. Växelkurs 1 euro = 1,2288 US-dollar – genomsnittlig växelkurs för juli 2012, offentliggjord av Europeiska centralbanken, se http://sdw.ecb.europa.eu/reports.do?node=100000233

(22)  Det första statliga lånet på 16 miljoner lats och det andra statliga lånet på 67 miljoner lats (inklusive den andra delbetalningen på 25,4 miljoner lats, som efter reShape-planen beviljades företaget under andra halvåret 2012).

(23)  EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

(24)  Siffran på […] miljoner euro krävs av Lettland, men härrör inte från avtalet.

(25)  Meddelande från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (EUT C 14, 19.1.2008, s. 6).

(26)  ASK står för tillgängliga personkilometer (antalet tillgängliga platser multiplicerat med antalet flygkilometer). ASK är den viktigaste kapacitetsindikatorn för flygbolag, eftersom den används av transportnäringen och även har använts av kommissionen i tidigare omstruktureringsärenden inom luftfartsnäringen.

(27)  Ryanair hänvisade till mål C-405/11 P, Buczek Automotive, ännu ej offentliggjort, punkterna 55–57.

(28)  Se http://www.eurofound.europa.eu/emcc/erm/factsheets/18371/Air%20Baltic%20Corporation? Template=searchfactsheets&kSel=1 och http://www.baltic-course.com/eng/transport/?doc=42089

(29)  Se http://atwonline.com/airline-finance-data/news/airbaltic-files-bankruptcy-0921

(30)  Källa: airBaltics årsrapport 2011.

(31)  Se t.ex. pressmeddelandet från Lettlands ministerkabinett av den 7 september 2011 (http://www.mk.gov.lv/en/aktuali/zinas/2011/09/070911-cm-01/), där premiärministern vid den tidpunkten uppges ha sagt att ”det är mycket viktigt att upprätthålla airBaltic som det nationella flygbolaget eftersom detta ger stora fördelar för Lettland på logistikområdet och för bilden av Lettland som ett attraktivt turistmål. Dessutom är airBaltic en stor arbetsgivare. Det är dock viktigt att välja de lösningar som är mest fördelaktiga för allmänhetens intresse”.

(32)  Mål T-565/08, Corsica Ferries mot kommissionen, dom av den 11 september 2012, ännu ej offentliggjord, punkt 122.

(33)  Se fotnot 24. Basräntan för Lettland var 2,2 % per den 3 oktober 2011. Denna siffra bör ökas med en marginal på 400 räntepunkter med tanke på airBaltics svårigheter vid den tidpunkten och lånens betydande säkerheter, vilket ger en ränta på 6,2 %.

(34)  Kommissionen konstaterar dock att det första statliga lånet kapitaliserades den 29 december 2011 som en del av åtgärd 3. Bedömningen av åtgärd 3 redovisas i avsnitt 7.2.4.

(35)  I garantibrevet, daterat den 3 oktober 2011, anges att ”garantin är ogiltig om staten har utnyttjat sina rättigheter enligt … artikel 7.4 [i avtalet] och staten inte är aktieägare med mindre än 99,78 % av rösträtterna i [airBaltic]”. Lettland blev faktiskt aktieägare till 99,8 % i airBaltic den 30 november 2011.

(36)  Mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH (”Altmark-domen”) (REG 2003, s. I-7747), punkt 81.

(37)  Kommissionens beslut 2011/414/EU av den 14 december 2010 om det statliga stöd C 8/10 (f.d. N 21/09 och NN 15/10) som Grekland har genomfört till förmån för Varvaressos SA. (EUT L 184, 14.7.2011, s. 9).

(38)  Se kommissionens beslut i ärende SA.30908 – CSA – Czech Airlines – Omstruktureringsplan, skäl 107, och kommissionens beslut i ärende SA.33015 – Air Malta plc, skäl 93. Se även kommissionens beslut 2010/137/EG av den 28 augusti 2009 om statligt stöd C 6/09 (ex N 663/08) – Österrike Austrian Airlines – Omstruktureringsplan (EUT L 59, 9.3.2010, s. 1), skäl 296, och kommissionens beslut 2012/542/EU av den 21 mars 2012 om den åtgärd SA.31479 (2011/C) (f.d. 2011/N) som Förenade kungariket planerar att genomföra till förmån för Royal Mail Group (EUT L 279, 12.10.2012, s. 40), skäl 217.

(39)  Intäkten per tillgänglig personkilometer (RASK) respektive kostnaden per tillgänglig personkilometer (CASK).

(40)  Se skäl 194.

(41)  Nämligen linjerna mellan […]. Kommissionen förstår att indragningen av dessa linjer är rena kompenserande åtgärder, eftersom det inte finns någonting som tyder på att de drogs in som en nödvändig konsekvens av minskningen av flottan.

(42)  Se kommissionens beslut i ärende SA.30908 – CSA – Czech Airlines – Omstruktureringsplan, skälen 130 och 131.

(43)  Fullständigt samordnade flygplatser definieras i artikel 2 g i rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (EGT L 14, 22.1.1993, s. 1). Enligt artikel 3.4 i förordning (EEG) nr 95/93 har dessa flygplatser kapacitetsbegränsningar, åtminstone under vissa perioder.

(44)  Se kommissionens beslut av den 13 september 2006 i det statliga stödärendet N 447/2006 – Lettland – Regionalstödskarta 2007–2013.

(45)  De totala kostnaderna för att överföra ett flygplan från ett flygbolag som har försummat sina åtaganden för att uppfylla leveranskraven för en ny kund kan utan vidare uppgå till […] % av flygplanets bokförda värde.

(46)  Se beslutet om Czech Airlines, skälen 119 och 145.


10.7.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/29


KOMMISSIONENS BESLUT (EU) 2015/1092

av den 23 juli 2014

om det statliga stöd SA.34824 (2012/C), SA.36007 (2013/NN) SA.36658 (2014/NN), SA.37156 (2014/NN), SA.34534 (2012/NN) som Grekland har genomfört till förmån för National Bank of Greece-koncernen i samband med

rekapitalisering och omstrukturering av National Bank of Greece SA,

avveckling av First Business Bank SA genom ett överföringsuppdrag till National Bank of Greece SA,

avveckling av Probank SA genom ett överföringsuppdrag till National Bank of Greece SA,

avveckling av föreningsbanken i Lesvos-Limnos, föreningsbanken i Achaia och föreningsbanken i Lamia

[delgivet med nr C(2014) 5201]

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett medlemsstater och berörda parter tillfälle att yttra sig, och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

1.1   FÖRFARANDE AVSEENDE NATIONAL BANK OF GREECE-KONCERNEN (1) (NEDAN KALLAD BANKEN)

(1)

I sitt beslut av den 19 november 2008 godkände kommissionen ordningen Support Measures for the Credit Institutions in Greece (nedan kallad stödordningen för de grekiska bankerna) som var avsedd att säkerställa stabilitet i det grekiska finansiella systemet. Stödordningen för de grekiska bankerna gör det möjligt att bevilja stöd genom de tre ingående åtgärderna, nämligen en rekapitaliseringsåtgärd, en garantiåtgärd och en åtgärd för statliga obligationslån (2).

(2)

I skäl 14 i beslutet av den 19 november 2008 anges att kommissionen ska informeras om en omstruktureringsplan när det gäller rekapitaliseringsåtgärdens stödmottagare.

(3)

I maj 2009 rekapitaliserades banken i enlighet med rekapitaliseringsåtgärden för stödordningen för de grekiska bankerna.

(4)

Den 2 augusti 2010 lämnade de grekiska myndigheterna in en omstruktureringsplan för banken för kommissionen. Kommissionen registrerade planen, efterföljande ändringar av denna samt ytterligare information från de grekiska myndigheterna som ärende SA.30342 (PN 26/2010) och SA. 32788 (2011/PN).

(5)

I december 2011 rekapitaliserades banken på nytt av Grekland i enlighet med rekapitaliseringsåtgärden. Den 22 december 2011 godkände kommissionen den andra rekapitaliseringen av banken (3).

(6)

Banken har vid flera tillfällen åtnjutit statliga garantier på skuldinstrument och statsobligationslån inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna (4). Den har även fått statligt akut likviditetsstöd.

(7)

Den 18 mars 2012 fortsatte Greklands centralbank avvecklingen av tillstånden för tre kooperativa banker (nedan kallade de tre kooperativa bankerna), nämligen den kooperativa banken i Lesvos-Limnos (nedan kallad Lesvos-Limnos-banken), den kooperativa banken i Achaia (nedan kallad Achaia-banken) och den kooperativa banken i Lamia (nedan kallad Lamia-banken) och likviderade dem.

(8)

Kommissionen registrerade den information som mottogs informellt från Grekland om avvecklingen av de kooperativa bankerna som ärende SA.34534 (2012/NN).

(9)

Den 23 mars 2012 fortsatte Greklands centralbank överföringen av utvalda skulder i de tre kooperativa bankerna till banken och fastställde beloppet för de likviditetsgap (5) som skulle täckas av den grekiska finansiella stabilitetsfonden (nedan kallad HFSF  (6)) enligt lag 4051/2012. Likviditetsgapen var lika med värdet av de överförda skulderna eftersom det inte skett någon överlåtelse av de tre kooperativa bankernas skulder.

(10)

Den 20 april 2012 lämnade HFSF ett finansieringsåtagande om att delta i den planerade ökningen av bankens aktiekapital. Den 28 maj 2012 beviljade HFSF en rekapitalisering på 7 430 miljoner euro till banken (nedan kallad den första tillfälliga rekapitaliseringen).

(11)

I maj 2012 underrättade de grekiska myndigheterna kommissionen om det finansieringsåtagande som HFSF gjort gentemot banken. Kommissionen registrerade detta som ett icke-anmält stöd (ärende SA.34824 [2012/NN]) eftersom åtgärden redan hade genomförts.

(12)

Den 27 juli 2012 inledde kommissionen ett formellt granskningsförfarande gällande den första tillfälliga rekapitaliseringen (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet avseende NBG  (7)).

(13)

I december 2012 beviljade den grekiska finansiella stabilitetsfonden en andra rekapitalisering på 2 326 miljoner euro till banken (nedan kallad den andra tillfälliga rekapitaliseringen  (8)). De grekiska myndigheterna anmälde åtgärden till kommissionen den 27 december 2012. Kommissionen registrerade åtgärderna som ärende SA.36007 (2013/NN).

(14)

I juni 2013 meddelade banken att man framgångsrikt slutfört sin nyemission på 1 079 miljoner euro (9), medan den grekiska finansiella stabilitetsfonden delvis omvandlade den första och den andra tillfälliga rekapitaliseringen till eget kapital (nedan kallad rekapitaliseringen våren 2013, som omfattar både nyemissionen på 1 079 miljoner euro och omvandlingen av den första och andra tillfälliga rekapitaliseringen). Det totala beloppet för rekapitaliseringen våren 2013 var 9 756 miljoner euro, varav 8 677 miljoner euro tillfördes av den grekiska finansiella stabilitetsfonden (nedan kallat HFSF:s deltagande i rekapitaliseringen våren 2013).

(15)

Den 19 december 2013 informerade de grekiska myndigheterna kommissionen om villkoren för rekapitaliseringen våren 2013.

(16)

Den 25 juni 2014 lämnade de grekiska myndigheterna in en slutgiltig omstruktureringsplan för banken (nedan kallad omstruktureringsplanen) till kommissionen. Samma dag lämnade de upplysningar om det statsgaranterade akuta likviditetsstödet. De uppgav att de ville fortsätta ge banken sådant likviditetsstöd, liksom statliga garantier på skuldinstrument och statslåneobligationer inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna. Kommissionen registrerade anmälan under nr SA.34824 (2012/C).

(17)

Kommissionen har haft flera möten och telefonkonferenser samt omfattande e-postkorrespondens med företrädare för de grekiska myndigheterna och banken.

(18)

Grekland godtar, undantagsvis, att detta beslut antas på engelska.

1.2   FÖRFARANDE AVSEENDE DE FÖRVÄRVADE VERKSAMHETERNA

1.2.1   Förfarande avseende First Business Bank SA.

(19)

I juli 2009 rekapitaliserades First Business Bank SA (nedan kallad FB-banken  (10)) av Grekland inom ramen för rekapitaliseringsåtgärden för stödordningen för de grekiska bankerna, till ett belopp av 50 miljoner euro.

(20)

Under våren 2013 beslutade Greklands centralbank att fortsätta med avvecklingen av FB-banken genom ett förfarande för uppköp och övertagande av skulder (11).

(21)

Den 1 maj 2013 uppmanade Greklands centralbank de fyra största bankerna i Grekland att lämna icke-bindande anbud på en portfölj av FB-bankens tillgångar och skulder. Den grekiska centralbanken meddelande i sin skrivelse till anbudsgivarna att den grekiska finansiella stabilitetsfonden, utöver likviditetsgapet, skulle täcka de kapitalbehov hos förvärvaren som hade anknytning till de tillgångar som överförts från FB-banken.

(22)

Den 8 maj 2013 lämnade banken och en annan bank in sina preliminära anbud.

(23)

Den 10 maj 2013 ändrade banken sitt erbjudande.

(24)

Samma dag fortsatte Greklands centralbank avvecklingen av FB-banken och överföringen av utvalda tillgångar och skulder till banken.

(25)

Den 11 maj 2013 lämnade de grekiska myndigheterna in information om avvecklingen av FB-banken till kommissionen. Kommissionen registrerade denna information och senare uppgifter från de grekiska myndigheterna som ärende SA.36658 (2014/NN).

(26)

Den 28 juni 2013 betalade den grekiska finansiella stabilitetsfonden ut två tredjedelar av det likviditetsbehov som ursprungligen beräknats.

(27)

Den 29 juli 2013 anmälde de grekiska myndigheterna till kommissionen finansieringen av finansieringsbehovet på totalt cirka 524 miljoner euro, som det uppskattades vid tidpunkten för avvecklingen på grundval av uppgifter per den 31 mars 2013.

(28)

Den 7 november 2013 slutförde Greklands centralbank beräkningen av det totala likviditetsgapet, som uppgick till 457 miljoner euro (12).

(29)

Den 13 november 2013 betalade den grekiska finansiella stabilitetsfonden ut återstoden av likviditetsgapet till banken.

(30)

Den 25 juni 2014 meddelade de grekiska myndigheterna kommissionen att banken inte hade för avsikt att be den grekiska finansiella stabilitetsfonden tillföra det kapitalbehov som uppstått genom förvärvet av FB-bankens tillgångar.

1.2.2   Förfarande avseende Probank SA.

(31)

Den 10 maj 2013 tillsatte Greklands centralbank ett ombud på ProBank SA (nedan kallad ProBank).

(32)

I juli 2013 beslutade Greklands centralbank att fortsätta med avvecklingen av ProBank genom ett förfarande för uppköp och övertagande av skulder.

(33)

Den 22 juli 2013 uppmanade Greklands centralbank de fyra största bankerna i Grekland att lämna anbud på en portfölj med ProBanks tillgångar och skulder. Greklands centralbank förklarade i sin skrivelse till de potentiella anbudsgivarna att HFSF utöver likviditetsgapet skulle täcka förvärvarens kapitalbehov med anknytning till de tillgångar som överfördes från ProBank.

(34)

Den 24 juli 2013 lämnade en bank ett förslag till anbud och den 25 juli 2013 inkom banken med ett bindande anbud.

(35)

Den 26 juli 2013 fortsatte Greklands centralbank avvecklingen av ProBank och överföringen av utvalda tillgångar och skulder till banken.

(36)

Den 29 juli 2013 anmälde de grekiska myndigheterna till kommissionen finansieringen av likviditetsgapet för ett sammanlagt belopp av 238 miljoner euro enligt den grekiska centralbankens uppskattning på grundval av uppgifter per den 31 mars 2013. Kommissionen registrerade anmälan och senare uppgifter som lämnats av de grekiska myndigheterna som ärende SA.37156 (2014/NN).

(37)

Den 9 augusti 2013 betalade den grekiska finansiella stabilitetsfonden två tredjedelar av likviditetsgapet enligt den ursprungliga uppskattningen.

(38)

Den 30 december 2013 slutförde Greklands centralbank beräkningen av det totala likviditetsgapet, som uppgick till 563 miljoner euro.

(39)

Den 31 december 2013 betalade den grekiska finansiella stabilitetsfonden återstoden av likviditetsgapet till banken.

(40)

Samma dag lämnade Greklands centralbank in ytterligare upplysningar till kommissionen om slutförandet av likviditetsgapet.

(41)

Den 25 juni 2014 meddelade de grekiska myndigheterna kommissionen att banken inte hade för avsikt att be den grekiska finansiella stabilitetsfonden att tillföra det kapitalbehov som uppstått genom förvärvet av ProBanks tillgångar.

2.   BESKRIVNING

2.1   BANKEN OCH DESS PROBLEM

2.1.1   Den grekiska banksektorns allmänna situation

(42)

Greklands reala bruttonationalprodukt (nedan kallad BNP) minskade med 20 % från 2008 till 2012, såsom framgår av tabell 1. De grekiska bankerna har därför erfarit att ett snabbt växande antal grekiska hushåll och företag fått problem med att betala sina lån (13). Denna utveckling har påverkat de grekiska bankernas tillgångar negativt och gett upphov till låneförluster.

Tabell 1

Real BNP-tillväxt i Grekland, 2008–2013

Grekland

2008

2009

2010

2011

2012

2013

Real BNP-tillväxt (i %)

– 0,2

– 3,1

– 4,9

– 7,1

– 6,4

– 3,9

Källa: Eurostat, tillgänglig på följande webbadress: http://epp.eurostat.ec.europa.eu/tgm/table.do?tab=table&init=1&plugin=1&language=en&pcode=tec00115

(43)

I februari 2012 införde Grekland dessutom obligationshandel inom den privata sektorn, känt som programmet för deltagande av den privata sektorn (private sector involvement, nedan kallat PSI-programmet). De grekiska bankerna omfattades av PSI-programmet, enligt vilket den grekiska regeringen erbjöd befintliga privata obligationsinnehavare nya värdepapper (inbegripet nya grekiska statsobligationer, BNP-knutna värdepapper och PSI-betalningsanvisningar som utfärdats av Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (nedan kallad EFSF  (14)) i utbyte mot befintliga grekiska statsobligationer, med ett nominellt värde på 53,5 % och längre löptider. De grekiska myndigheterna offentliggjorde resultaten av obligationshandeln den 9 mars 2012 (15). Handeln ledde till betydande förluster för obligationsinnehavarna (vilka Greklands centralbank uppskattat till i genomsnitt 78 % av det nominella värdet av de gamla grekiska statsobligationerna för de grekiska bankerna) och kapitalbehov som noterades retroaktivt i de grekiska bankernas årsredovisningar för 2011.

Tabell 2

Totala PSI-förluster för de största grekiska bankerna (i miljoner euro)

Banker

Nominellt värde av grekiska statsobligationer (1)

Nominellt värde av statliga lån (2)

Totalt nominellt värde

(3) = (1) + (2)

PSI-förlust av grekiska statsobligationer (4)

PSI-förlust av statliga lån (5)

Total bruttoförlust (PSI)

(6) = (4) + (5)

Total bruttoförlust (PSI)/Kärnprimärkapital (16)

(dec 2011) (%)

Total bruttoförlust (PSI)/Totala tillgångar

(dec 2011) (%)

NBG

13 748

1 001

14 749

10 985

751

11 735

161,0

11,0

Eurobank

7 001

335

7 336

5 517

264

5 781

164,5

7,5

Alpha

3 898

2 145

6 043

3 087

1 699

4 786

105,7

8,1

Piraeus

7 063

280

7 343

5 686

225

5 911

226,0

12,0

Probank

415

0

415

295

0

295

105,1

8,7

FB-banken

70

0

70

49

0

49

33,8

3,1

Källa: Greklands centralbank, Report on the Recapitalisation and the Restructuring of the Greek Banking Sector, december 2012, s. 14.

(44)

Eftersom de grekiska bankerna fick betydande kapitalförluster till följd av PSI-programmet och den fortsatta recessionen, tillgängliggjordes medel för rekapitalisering av bankerna genom memorandumet om den ekonomiska och finansiella politiken i det andra anpassningsprogrammet för Grekland mellan den grekiska regeringen, Europeiska unionen, Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbanken (ECB), av den 11 mars 2012. De grekiska myndigheterna uppskattade de totala bankrekapitaliseringsbehov och avvecklingskostnader som skulle finansieras genom nämnda program till 50 miljarder euro (17). Beloppet beräknades utifrån ett stresstest som Greklands centralbank gjorde för perioden mellan december 2011 och december 2014 (nedan kallat stresstestet 2012), vilket baserades på låneförlustprognoserna från Blackrock (18). Medlen för rekapitalisering av de grekiska bankerna finns tillgängliga via HFSF. I tabell 3 sammanfattas de största grekiska bankernas beräknade kapitalbehov utifrån stresstestet 2012.

Tabell 3

Stresstestet 2012: De största grekiska bankernas kapitalbehov (i miljoner euro)

Banker

Referensbaserat kärnprimärkapital

(dec 2011) (1)

Total bruttoförlust (PSI)

(dec 2011) (2)

PSI-relaterade avsättningar

(juni 2011) (3)

Samlad bruttoförlust

Kreditriskprognos (4)

Låneförlustreserver

(dec 2011) (5)

Internt kapital generering (6)

Målbaserat kärnprimärkapital

(dec 2014) (7)

Kapitalbehov

(8) = (7) – (1) – (2) – (3) – (4) – (5) – (6)

NBG

7 287

– 11 735

1 646

– 8 366

5 390

4 681

8 657

9 756

Eurobank

3 515

– 5 781

830

– 8 226

3 514

2 904

2 595

5 839

Alpha

4 526

– 4 786

673

– 8 493

3 115

2 428

2 033

4 571

Piraeus

2 615

– 5 911

1 005

– 6 281

2 565

1 080

2 408

7 335

Probank

281

– 295

59

– 462

168

147

180

282

FB-banken

145

– 49

0

– 285

167

– 29

116

168

Källa: Greklands centralbank, Report on the Recapitalisation and the Restructuring of the Greek Banking Sector, december 2012, s. 8.

(45)

Enligt memorandumet kommer banker som presenterar genomförbara kapitalanskaffningsplaner att kunna ansöka om och få statligt stöd på ett sätt som bevarar incitamenten för den privata sektorn att tillföra kapital och därmed minimerar bördan för skattebetalarna (19). Greklands centralbank kom fram till att endast de fyra största bankerna (Eurobank, National Bank of Greece, Piraeus Bank och Alpha Bank) var hållbara (20). De beviljades en första rekapitalisering genom HFSF i maj 2012.

(46)

De inhemska insättningarna i de grekiska bankerna minskade med totalt 37 % mellan slutet av 2009 och juni 2012 på grund av recession och politisk osäkerhet. Dessa banker fick betala högre räntor för att försöka behålla insättningarna. Kostnaderna för inlåning ökade, vilket ledde till minskade nettoräntemarginaler för bankerna. Eftersom de grekiska bankerna stängdes ute från marknaderna för kapitalmarknadsfinansiering blev de helt beroende av Eurosystemets finansiering (21) som i allt större utsträckning gavs i form av statsgaranterat akut likviditetsstöd från Greklands centralbank.

(47)

Den 3 december 2012 inledde Grekland ett återköpsprogram för grekiska statsobligationer som mottagits av investerare inom ramen för PSI-programmet, till priser som varierade från 30,2 till 40,1 % av det nominella värdet (22). De grekiska bankerna deltog i återköpsprogrammet, vilket ledde till ytterligare förluster i deras balansräkningar, eftersom den största delen av den bokföringsmässiga förlusten (dvs. skillnaden mellan marknadsvärdet och det nominella värdet) som bokförts på dessa grekiska statsobligationer vid tidpunkten för PSI-programmet blev definitiv och oåterkallelig (23).

(48)

I december 2012 fick de fyra största grekiska bankerna en andra tillfällig rekapitalisering från den grekiska finansiella stabilitetsfonden.

(49)

Under våren 2013 omvandlades de tillfälliga rekapitaliseringarna av de fyra bankerna till permanenta rekapitaliseringar med stamaktier, och HFSF innehade mer än 80 % av aktieinnehavet i var och en av de fyra bankerna. För de banker som genererade ett förutbestämt belopp av privat kapital fick HFSF aktier utan rösträtt, och privata investerare som tillförde nytt kapital tillsammans med HFSF beviljades köpoptioner på aktier som förvärvats av HFSF.

(50)

I juli 2013 gav Greklands centralbank en rådgivare i uppgift att göra en diagnostisk studie av alla grekiska bankers låneportföljer. Rådgivaren gjorde kreditförlustprognoser på all inhemsk utlåning i de grekiska bankerna samt på lån med grekisk risk i utländska filialer och dotterbolag under en tidsperiod på 3,5 år och under ett låns löptid. Analysen gav kreditförlustprognoser i två makroekonomiska scenarion, nämligen ett grundscenario och ett ogynnsamt scenario. Greklands centralbank gjorde en bedömning av kreditförlustprognoserna för utländska låneportföljer med viss hjälp av rådgivaren.

(51)

Utifrån rådgivarens bedömning av kreditförlustprognoserna gjorde Greklands centralbank ett nytt stresstest under hösten 2013 (nedan kallat stresstestet 2013) för att bedöma hur säkra de grekiska bankernas kapitalposition var både i ett grundscenario och ett ogynnsamt scenario. Greklands centralbank gjorde kapitalbehovsbedömningen med teknisk hjälp av en andra rådgivare.

(52)

De viktigaste delarna av kapitalbehovsbedömningen enligt stresstestet 2013 var i) kreditförlustprognoserna (24) över bankernas låneportföljer på koncernnivå för grekisk och utländsk risk, efter avdrag för befintliga lånereserver, och ii) bankernas uppskattade rörelsevinster från juni 2013 till december 2016, utifrån en försiktig anpassning av de omstruktureringsplaner som hade överlämnats till Greklands centralbank under det fjärde kvartalet 2013. I tabell 4 sammanfattas de största grekiska bankernas beräknade kapitalbehov på koncernnivå enligt grundscenariot för stresstestet 2013.

Tabell 4

Stresstestet 2013: De grekiska bankernas kapitalbehov på koncernnivå i grundscenariot (i miljoner euro)

Banker

Referensbaserat kärnprimärkapital

(juni 2013) (1)

Reserver för kreditförluster

(juni 2013) (2)

Kreditriskprognoser för grekisk risk (3)

Kreditriskprognoser för utländsk risk (25) (4)

Intern kapitalgenerering (5)

Stresstest för kärnprimärkapitalkvot

(december 2016) (6)

Kapitalbehov

(7) = (6) – (1) – (2) – (3) – (4) – (5)

NBG (26)

4 821

8 134

– 8 745

– 3 100

1 451

4 743

2 183

Eurobank (27)

2 228

7 000

– 9 519

– 1 628

2 106

3 133

2 945

Alpha

7 380

10 416

– 14 720

– 2 936

4 047

4 450

262

Piraeus

8 294

12 362

– 16 132

– 2 342

2 658

5 265

425

Källa: Greklands centralbank, 2013 Stress Test of the Greek Banking Sector, mars 2014, s. 42.

(53)

Den 6 mars 2014 offentliggjorde Greklands centralbank resultaten av stresstestet 2013 och begärde att bankerna skulle lämna in sina planer för kapitalanskaffning för att senast i mitten av april 2014 täcka kapitalbehoven enligt grundscenariot.

(54)

Mellan slutet av mars 2013 och början av maj 2014 fortsatte de fyra bankerna med sina kapitalökningar.

2.1.2   Stödmottagaren

(55)

Banken erbjuder allmänna banktjänster huvudsakligen i Grekland, Turkiet och andra länder i centrala, östra och sydöstra Europa (Cypern, Rumänien, Bulgarien, Serbien, Albanien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien). Den erbjuder ett fullständigt sortiment av bankrelaterade och finansiella produkter och tjänster till hushåll och företag. Den är verksam inom banktjänster till privatpersoner och företag, kapitalförvaltning, försäkringar, statsobligationer, kapitalmarknader och andra tjänster. Banken har inrättats i Grekland och dess aktier är noterade på Atenbörsen. Den 30 september 2012 hade banken totalt 37 831 personer anställda (28), varav cirka en tredjedel var anställda i Grekland och en tredjedel i Turkiet, medan den återstående tredjedelen var anställda i andra länder, huvudsakligen i sydöstra Europa.

(56)

Banken deltog i PSI-programmet där den handlade med grekiska statsobligationer och statliga lån med ett nominellt värde på 14 749 miljoner euro. Dess totala PSI-relaterade kostnader uppgick till cirka 11 735 miljoner euro före skatt och hade bokförts fullständigt i räkenskaperna för 2011 (29). Under återköpsprogrammet i december 2012 sålde banken de nya grekiska statsobligationer som den hade mottagit inom ramen för PSI-programmet till ett pris som låg kraftigt under det nominella värdet. Försäljningen innebar att banken gick med förlust i fråga om de nya grekiska statsobligationerna.

(57)

Bankens nyckeltal i december 2010, december 2011, december 2012 och december 2013 (konsoliderade uppgifter enligt årsredovisningen) presenteras i tabell 5.

Tabell 5

Nyckeltal för National Bank of Greece för 2010, 2011, 2012 och 2013  (30)

Vinst och förlust (i miljoner euro)

2010

2011

2012

2013

Räntenetto

4 148

3 843

3 365

3 157

Totala rörelseintäkter

4 639

4 372

3 527

3 771

Totala rörelsekostnader

– 2 512

– 2 541

– 2 322

– 2 547

Resultat före avsättningar

2 127

1 833

1 205

1 224

Nedskrivningar för att täcka kreditrisken

– 1 450

– 3 439

– 2 966

– 1 373

Nedskrivningar på grekiska statsobligationer och PSI-berättigade lån

0

– 11 783

– 187

0

Nettovinst/-förlust

440

– 12 325

– 2 131

807

Selektiva volymsiffror (i miljoner euro)

den 31 december 2010

den 31 december 2011

den 31 december 2012

den 31 december 2013

Totala kundfordringar

77 262

71 496

69 135

67 250

Inlåning

68 039

59 544

58 722

62 876

Summa tillgångar

120 745

106 870

104 798

110 930

Summa eget kapital (31)

10 905

– 253

– 2 042

– 7 874

(58)

Tabell 5 visar att banken, utöver de stora förluster som noterades 2011 på grund av PSI-programmet (11 735 miljoner euro (32)), led av sjunkande inkomster (bland annat beroende på de högre inlåningskostnaderna) samt höga och stigande nedskrivningar av sina låneportföljer i Grekland och utomlands. Bankens likvida medel påverkades negativt av utflödet av insättningar, men kvoten mellan utlåning och inlåning förblev relativt låg jämfört med andra grekiska banker (118 % per den 31 december 2012 (33)).

(59)

Efter stresstestet 2013, enligt vilket bankens kapitalbehov uppskattades till 2 183 miljoner euro i grundscenariot, avsåg banken att anskaffa 2,5 miljarder euro i kapital på marknaden.

(60)

Den 6 maj 2014 tillkännagav banken att de skulle utfärda ett aktiebrevsregister (34) för ett belopp av 2,5 miljarder euro (35).

(61)

Den 9 maj 2014 tillkännagav banken emissionen och placeringen av 1 136,4 miljoner nya stamaktier, till ett pris på 2,20 euro per aktie, för en total bruttobehållning på 2,5 miljarder euro (36). Ökningen av aktiekapitalet genomfördes genom indragning av företrädesrätten för befintliga aktieägare, enligt beslut av den bolagsstämma som hölls i Aten den 10 maj 2014 (37). HFSF godkände aktiekapitalökningen på grundval av två utvärderingsrapporter som utarbetades av oberoende experter enligt lag 3864 (38).

2.2   BANKENS FÖRVÄRV AV GREKISK BANKVERKSAMHET

2.2.1   Förvärv av utvalda skulder i tre kooperativa banker

(62)

Den 18 mars 2012 konstaterade Greklands centralbank att de tre kooperativa bankerna inte uppfyllde kapitalkraven och att de inte skulle kunna öka sitt kapital. Därför beslutade Greklands centralbank att återkalla deras licenser och försätta dem i likvidation.

(63)

Greklands centralbank ansåg att avvecklingsåtgärder, särskilt auktioneringen av insättningarna i enlighet med avvecklingsramen (artikel 63 d i lag 3601/2007) och finansieringen av det aktuella finansieringsbehovet, var avgörande för att behålla insättarnas förtroende som hade ökat efter det framgångsrika slutförandet av PSI-programmet och det andra anpassningsprogrammet, och att marknadens inställning, trots den senaste tidens vändning i marknadens förtroende, var bräcklig. Den 19 mars 2012 uppskattade den grekiska centralbanken att det sammanlagda beloppet av kundernas insättningar (baserat på oreviderade uppgifter per den 30 september 2013) i dessa tre kooperativa banker uppgick till omkring 325 miljoner euro.

(64)

Greklands centralbank fortsatte med ett förfarande för uppköp och övertagande där alla insättningar, inklusive insättningar mellan banker, och fordringar och skulder till den grekiska insättnings- och investeringsgarantifonden (nedan kallad HDIGF), men inga lån, skulle överföras till en förvärvare. Den 20 mars 2012 uppmanade den grekiska centralbanken de fem största grekiska kreditinstituten vid den tidpunkten att lämna anbud. Banken och tre andra banker lämnade bindande anbud. Bankens anbud var att föredra när det gällde behandling och tid som krävdes för slutförandet av överföringen. Banken erbjöd sig att betala ett belopp motsvarande […] (39) % av de överförda insättningarna och uppskattade att överföringen kunde slutföras inom en arbetsdag.

2.2.1.1   Kooperativa banken i Lesvos-Limnos (nedan kallad Lesvos-Limnos-banken)

(65)

Den 23 mars 2012 beslutade den grekiska centralbanken att Lesvos-Limnos-bankens insättningar, fordringar och skulder till HDIGF skulle överföras till banken (40). Enligt Greklands centralbank (41) uppgick det verkliga värdet av de överförda skulderna till […] miljoner euro, men inga tillgångar överfördes. Beloppet beräknades (42) till […] miljoner euro, dvs. […] % av de överförda insättningarna. Likviditetsgapet täcktes av HFSF enligt artikel 63D.13 i lag 3601/2007. Den 10 april 2012 betalade HFSF ut två tredjedelar av det totala likviditetsgapet i EFSF-obligationer samtidigt som den åtog sig att betala det återstående beloppet när det slutliga likviditetsgapet hade fastställts. Den 22 juni 2012 fastställde Greklands centralbank att det slutliga likviditetsgapet för Lesvos-Limnos-banken uppgick till 56,6 miljoner euro. HFSF täckte den ej utbetalda delen av likviditetsgapet den 20 juli 2012.

(66)

Vid avvecklingen hade Lesvos-Limnos-banken 37 anställda och tre filialer. Banken tog inte över några av Lesvos-Limnos-bankens filialer och dess anställda sades upp.

2.2.1.2   Kooperativa banken i Achaia (nedan kallad Achaia-banken)

(67)

Den 23 mars 2012 beslutade Greklands centralbank att Achaia-bankens insättningar, fordringar och skulder till HDIGF skulle överföras till banken (43). Enligt Greklands centralbank (44) uppgick det verkliga värdet av de överförda skulderna till […] miljoner euro, men inga tillgångar överfördes. Beloppet beräknades (45) till […] miljoner euro, dvs. […] % av de överförda insättningarna. Underskottet täcktes av HFSF enligt artikel 63D.13 i lag 3601/2007. Den 10 april 2012 betalade HFSF ut två tredjedelar av det totala likviditetsgapet i EFSF-obligationer samtidigt som den åtog sig att betala det återstående beloppet när det slutliga likviditetsgapet hade fastställts. Den 22 juni 2012 fastställde Greklands centralbank att det slutliga likviditetsgapet för Achaia-banken uppgick till 212,9 miljoner euro. HFSF täckte den ej utbetalda delen av likviditetsgapet den 20 juli 2012.

(68)

Vid avvecklingen hade Achaia-banken 103 anställda och 13 filialer. Banken tog inte över några av Achaia-bankens filialer och dess anställda sades upp.

2.2.1.3   Kooperativa banken i Lamia (nedan kallad Lamia-banken)

(69)

Den 23 mars 2012 beslutade Greklands centralbank att Lamia-bankens insättningar, fordringar och skulder till HDIGF skulle överföras till banken (46). Enligt Greklands centralbank uppgick det verkliga värdet av de överförda skulderna till […] miljoner euro, men inga tillgångar överfördes. Beloppet beräknades (47) till […] miljoner euro, dvs. […] % av de överförda insättningarna. Likviditetsgapet täcktes av HFSF enligt artikel 63D.13 i lag 3601/2007. Den 10 april 2012 betalade HFSF ut två tredjedelar av det totala likviditetsgapet i EFSF-obligationer samtidigt som den åtog sig att betala det återstående beloppet när det slutliga likviditetsgapet hade fastställts. Den 22 juni 2012 fastställde Greklands centralbank att det slutliga likviditetsgapet i Lamia-banken uppgick till 56,3 miljoner euro. HFSF täckte den ej utbetalda delen av likviditetsgapet den 20 juli 2012.

(70)

Vid avvecklingen hade Lamia-banken 47 anställda och fem filialer. Banken tog inte över några av Lamia-bankens filialer och dess anställda sades upp.

(71)

Beloppen för de tre kooperativa bankernas likviditetsgap presenteras i tabell 6.

Tabell 6

Slutligt likviditetsgap för de tre kooperativa bankerna

 

Slutligt likviditetsgap

(i miljoner euro)

Lesvos-Limnos-banken

56,6

Achaia-banken

212,9

Lamia-banken

56,3

Totalt

325,8

Källa: Beslut 3/1, 3/2, 3/3 av den 22 juni 2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

2.2.2   Förvärv av utvalda tillgångar och skulder i First Business Bank

(72)

FB-banken var en liten bank med en balansomslutning på 1,4 miljarder euro vid tidpunkten för avvecklingen och hade en marknadsandel på mindre än 1 % i lån och insättningar. FB-banken hade 19 filialer i Grekland och sysselsatte 260 personer den 31 december 2012.

(73)

Inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna mottog FB-banken i) ett kapitaltillskott på 50 miljoner euro från den grekiska staten i juli 2009, ii) grekiska statspapper som uppgick till 60 miljoner euro i maj 2012 (48), och iii) en statlig garanti på emitterade obligationer med ett nominellt värde på 50 miljoner euro i mars 2011.

(74)

FB-banken deltog i PSI-programmet där den handlade med grekiska statsobligationer med ett nominellt värde på 70 miljoner euro. Såsom visas i tabell 2 uppgick dess totala PSI-relaterade kostnader till cirka 49 miljoner euro före skatt. Såsom framgår av tabell 3 uppskattades FB-bankens kapitalbehov till 168 miljoner euro i stresstestet 2012.

Förvärvet av First Business Bank

(75)

Den 8 november 2012 begärde Greklands centralbank att FB-banken skulle slutföra kapitalökningen senast den 30 april 2013 för att återställa sin kärnprimärkapitalkvot.

(76)

Då FB-banken inte hade fått ihop det kapital som krävdes den 30 april 2013 beslutade Greklands centralbank att återkalla FB-bankens tillstånd och likviderade banken.

(77)

Greklands centralbank ansåg att det var nödvändigt att vidta avvecklingsåtgärder genom ett förfarande för uppköp och övertagande av skulder, särskilt för att finansiera det aktuella likviditetsgapet och täcka kapitalbehoven som sammanhänger med de överförda tillgångarna, för att upprätthålla insättarnas förtroende för det grekiska banksystemet och på så sätt bevara den finansiella stabiliteten. Den 31 december 2012 uppskattade Greklands centralbank att den totala kundinlåningen i FB-banken uppgick till cirka 1 278 miljoner euro, varav endast 830 miljoner euro garanterades av HDIGF. Om FB-banken hade försatts i likvidation utan tillämpning av avvecklingsåtgärderna skulle det därmed inte ha funnits täckning för cirka 448 miljoner euro i insättningar.

(78)

På grund av dessa finansiella stabilitetsskäl fortsatte Greklands centralbank med auktionen av FB-bankens utvalda tillgångar och skulder, inklusive insättningar. Förvärvet av FB-bankens tillgångar kunde dock ha skapat ytterligare kapitalbehov för förvärvaren, vilket innebar att ingen bank skulle gå med på att förvärva de utvalda tillgångarna och skulderna. I sin skrivelse till HFSF av den 8 maj 2013 påpekade Greklands centralbank att den ansåg det vara lämpligt att HFSF skulle täcka kapitalbehoven som en del av avvecklingskostnaderna. I sitt slutliga bindande anbud av den 10 maj 2013 begärde banken att det kapitalbehov som skapats genom förvärvet av de tillgångar som överförts från FB-banken skulle täckas av HFSF. Värdet av detta kapitalbehov uppskattades till omkring 100 miljoner euro av den grekiska centralbanken vid tidpunkten för avvecklingen (49).

(79)

Den 8 maj 2013 var det bara banken och en annan bank som hade lämnat icke-bindande anbud. Anbuden från båda bankerna byggde på förutsättningen att HFSF skulle täcka både likviditetsgapet och kapitalbehovet som sammanhänger med de överförda tillgångarna. Den 10 maj 2013 lämnade banken sitt slutliga anbud. Greklands centralbank beslutade att överföra FB-bankens tillgångar och skulder till banken, vars anbud ansågs vara att föredra.

(80)

Konsumentkrediter (andra än permanent eftersläpande) och de flesta av de likvida tillgångarna samt immateriella tillgångar och goodwill, immateriella rättigheter, avtal om hyra eller köp av egendom, skulder mellan banker och kundinsättningar överfördes till banken.

(81)

Enligt den grekiska centralbankens ursprungliga bedömning vid tidpunkten för avvecklingen (50) uppskattades värdet av de skulder som överförts från FB-banken till banken till 1 402 miljoner euro, medan värdet av de överförda tillgångarna uppskattades till 878 miljoner euro, trots att likviditetsgapet uppgick till 524 miljoner euro. Likviditetsgapet täcktes av HFSF enligt artikel 63D.13 i lag 3601/2007, som den 28 juni 2013 betalade ut två tredjedelar av det beräknade likviditetsgapet, dvs. 349,6 miljoner euro. Greklands centralbank slutförde sin beräkning av likviditetsgapet den 7 november 2013 (51) och konstaterade att det uppgick till 457 miljoner euro (52). Den 13 november 2013 betalade HFSF ut 107,4 miljoner euro till banken.

2.2.3   Förvärvet av utvalda tillgångar och skulder i ProBank

(82)

ProBank hade 112 filialer i Grekland och sysselsatte 1 087 personer (53) den 31 mars 2013.

(83)

Balansräkningen för ProBank var cirka 3,2 miljarder euro per den 30 juni 2013 (54). ProBank hade en marknadsandel på 1,1 % i lån och en marknadsandel på 1,7 % i insättningar per den 31 mars 2013.

(84)

ProBank deltog i PSI-programmet där den handlade med grekiska statsobligationer med ett nominellt värde på 415 miljoner euro. Såsom visas i tabell 2 uppgick dess totala PSI-relaterade kostnader till cirka 295 miljoner euro före skatt. Såsom framgår av tabell 3 beräknades ProBanks kapitalbehov uppgå till 282 miljoner euro i stresstestet 2012.

Förvärvet av ProBank

(85)

Den 26 oktober 2012 begärde Greklands centralbank att ProBank skulle öka sitt kapital med 282 miljoner euro.

(86)

Då ProBank inte hade lyckats öka sitt kapital i juli 2013 beslutade Greklands centralbank att återkalla dess tillstånd och likviderade banken (55). Närmare bestämt var ProBanks kapitalbas negativ och uppskattades till cirka – 16 miljoner euro, baserat på uppgifter per den 31 mars 2013 på koncernnivå. Därför uppfyllde ProBank inte sitt minimikapitalkrav och dess kapitalbas var lägre än minimiaktiekapitalet för banker, som fastställts i artikel 5.4 a i lag 3601/2007.

(87)

Greklands centralbank ansåg att avvecklingsåtgärder var avgörande för att bevara insättarnas förtroende för det grekiska banksystemet och på så sätt bevara den finansiella stabiliteten. Den 31 mars 2013 uppskattade Greklands centralbank att den totala kundinlåningen i ProBank uppgick till ca 3 123 miljoner euro, varav endast 1 998 miljoner euro garanterades av HDIGF. Om ProBank hade försatts i likvidation utan tillämpning av avvecklingsåtgärder skulle cirka 1 125 miljoner euro inte ha täckts.

(88)

På grund av dessa finansiella stabilitetsskäl fortsatte Greklands centralbank med auktionen av de utvalda tillgångarna och skulderna i ProBank, inklusive insättningar. Förvärvet av ProBanks tillgångar kunde dock ha skapat ytterligare kapitalbehov för förvärvaren, vilket i sin tur innebar att ingen bank skulle gå med på att förvärva de utvalda tillgångarna och skulderna. I sitt slutliga bindande anbud av den 25 juli 2013 begärde banken därför att det kapitalbehov som skapats genom förvärvet av tillgångar som överförts från ProBank skulle täckas av HFSF. Begäran om att täcka dessa kapitalbehov beaktades av HFSF vid bedömningen av de inlämnade anbuden. Värdet av dessa kapitalbehov beräknades till [180–280] miljoner euro (56).

(89)

Den 24 juli 2013 lämnade en annan stor grekisk bank in ett förslag till anbud och den 25 juli 2013 lämnade banken sitt anbud. Anbuden från båda bankerna byggde på förutsättningen att HFSF skulle täcka både likviditetsgapet och det kapitalbehov som skapats av de överförda tillgångarna. Greklands centralbank beslutade att överföra tillgångarna och skulderna till banken, vars anbud ansågs vara att föredra.

(90)

Konsumentkrediter (andra än lån som är permanent eftersläpande) och de flesta av de likvida tillgångarna samt immateriella tillgångar och goodwill, immateriella rättigheter, avtal om hyra eller köp av egendom, skulder mellan banker och kundinsättningar överfördes till banken.

(91)

Enligt den ursprungliga bedömningen av Greklands centralbank vid tidpunkten för avvecklingen (57) uppskattades värdet av de skulder som överförts från ProBank till banken till 3 198,9 miljoner euro, medan värdet av de överförda tillgångarna uppskattades till 2 961,4 miljoner euro, trots att likviditetsgapet var på 237,6 miljoner euro. Likviditetsgapet täcktes av HFSF enligt artikel 63D.13 i lag 3601/2007, som den 9 augusti 2013 betalade ut två tredjedelar av det beräknade likviditetsgapet i likvida medel, dvs. 158,4 miljoner euro. Den 30 december 2013 slutförde Greklands centralbank beräkningen av likviditetsgapet, som uppgick till 562,7 euro (58). Den 31 december 2013 betalade HFSF ut ett belopp på 404,4 miljoner euro i likvida medel till banken (59).

2.3   STÖDÅTGÄRDER

2.3.1   Stödåtgärder som beviljats banken enligt stödordningen för de grekiska bankerna (åtgärderna L1 och A)

(92)

Banken fick flera former av stöd i enlighet med rekapitaliseringsåtgärden, garantiåtgärden och åtgärden för statliga obligationslån som ingår i stödordningen för de grekiska bankerna.

2.3.1.1   Statligt likviditetsstöd som beviljats inom ramen för garantiåtgärden och åtgärden för statliga obligationslån (åtgärd L1)

(93)

Banken har erhållit och fortsätter att få stöd inom ramen för garantiåtgärden och åtgärden för statliga obligationslån. I detta beslut kommer stödet att benämnas åtgärd L1. Den 30 november 2013 (60) uppgick de garantier som beviljats banken till cirka 14,8 miljarder euro. Vid denna tidpunkt uppgick de utestående statsobligationslånen till banken till 847 miljoner euro. Den 15 april 2011 hade banken erhållit statsobligationslån på 787 miljoner euro och 12,9 miljarder euro i statliga garantier.

(94)

I den omstruktureringsplan för banken som de grekiska myndigheterna lämnade till kommissionen den 25 juni 2014 meddelade de grekiska myndigheterna sin avsikt att fortsätta med garantier och statsobligationer till banken enligt stödordningen för grekiska banker under omstruktureringsperioden.

2.3.1.2   Statlig rekapitalisering som beviljats inom ramen för rekapitaliseringsåtgärden (åtgärd A)

(95)

I maj 2009 och december 2011 erhöll banken ett kapitaltillskott på 350 miljoner respektive 1 000 miljoner euro, dvs. sammanlagt 1 350 miljoner euro, från Grekland inom ramen för rekapitaliseringsåtgärden (åtgärd A), vilket motsvarade cirka 2 % av de riskvägda tillgångarna i banken vid denna tidpunkt.

(96)

Rekapitaliseringen genomfördes i form av preferensaktier som Grekland hade tecknat till en ränta på 10 % och med en löptid på fem år. Preferensaktiernas löptid förlängdes och avgifterna höjdes 2010. Om preferensaktierna inte löses in inom fem år och inget beslut har fattats av bolagsstämman vad gäller inlösen av aktierna, kommer det grekiska finansministeriet höja kupongen med 2 % per år på kumulativ basis (det vill säga en kupong på 12 % år 6, 14 % år 7 osv.).

2.3.2   Statsgaranterat akut likviditetsstöd (åtgärd L2)

(97)

Akut likviditetsstöd är en exceptionell åtgärd som gör det möjligt för ett solvent finansinstitut, som har tillfälliga likviditetsproblem, att få stöd från Eurosystemet utan att finansieringsoperationen ingår i den gemensamma penningpolitiken. Den ränta som ett sådant finansinstitut betalar för det akuta likviditetsstödet är […] räntepunkter högre än den ränta som det betalar för vanlig centralbanksrefinansiering.

(98)

Greklands centralbank ansvarar för programmet för akut likviditetsstöd, vilket innebär att Greklands centralbank bär alla kostnader och risker i samband med tillhandahållandet av sådant stöd (61). Grekland beviljade Greklands centralbank en statlig garanti för det totala akuta likviditetsstöd som beviljats från Greklands centralbank. I och med antagandet av artikel 50.7 i lag 3943/2011, om ändring av artikel 65.1 i lag 2362/1995, får finansministeriet bevilja garantier för statens räkning till Greklands centralbank för att garantera dess fordringar på kreditinstitut. De banker som fått akut likviditetsstöd måste betala en garantiavgift till staten på […] räntepunkter.

(99)

Den 31 januari 2012 hade banken erhållit 8,6 miljarder euro i statsgaranterat akut likviditetsstöd (62), medan motsvarande belopp var 30,9 miljarder den 31 december 2012 (63).

2.3.3   Stöd som beviljats banken genom HFSF (åtgärderna B1, B2 och B3)

(100)

Sedan 2012 har banken omfattats av flera olika kapitalstödsåtgärder som beviljats av HFSF. Tabell 7 ger en översikt av dessa stödåtgärder.

Tabell 7

Stödåtgärder som beviljats banken genom HFSF

 

Första tillfälliga rekapitaliseringen – maj 2012 (i miljoner euro)

Andra tillfälliga rekapitaliseringen – dec 2012 (i miljoner euro)

Rekapitaliseringen våren 2013 – maj 2013 (i miljoner euro)

Åtgärd

B1

B2

B3

Belopp

(i miljoner euro)

7 430

2 326

8 677

2.3.3.1   Den första tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärd B1)

(101)

I skälen 14–33 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG ges en utförlig beskrivning av den första tillfälliga rekapitaliseringen i maj (64) 2012 (åtgärd B1). Bakgrunden till och de viktigaste inslagen i denna åtgärd beskrivs i detta avsnitt.

(102)

Den 20 april 2012 lämnade HFSF en utfästelse om åtagande till banken om att delta i den planerade ökningen av bankens aktiekapital till ett belopp på upp till 6,9 miljarder euro.

(103)

Inom ramen för åtgärd B1 överförde HFSF 7,4 miljarder euro i EFSF-obligationer till banken den 28 maj 2012 i enlighet med bestämmelserna för den tillfälliga rekapitaliseringen som anges i lag 3864/2010 om inrättande av HFSF (nedan kallad HFSF-lagen). I skäl 50 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG slår kommissionen fast att ”den tillfälliga rekapitalisering som slutfördes den 28 maj 2012 innebär att det åtagande som gjordes i utfästelsen fullgjorts och att man därmed fortsätter att ge nämnda stöd”. Greklands centralbank beräknade de båda beloppen i finansieringsåtagandet och i den första tillfälliga rekapitaliseringen så att banken garanterat skulle nå en total kapitaltäckningskvot på 8 % per den 31 december 2011, det datum då den tillfälliga rekapitaliseringen bokfördes retroaktivt i bankens räkenskaper. Såsom framgår av tabell 3 täckte åtgärd B1 inte helt de kapitalbehov som konstaterades vid stresstestet 2012. Banken skulle anskaffa kapital genom en framtida kapitalökning och den tillfälliga rekapitaliseringen var endast avsedd att säkra bankens berättigande till finansiering från ECB fram till dess att kapitalet hade ökats.

(104)

Det avtal som banken och HFSF ingick före tecknandet föreskrev att banken, för perioden mellan dagen för den första tillfälliga rekapitaliseringen och konversionen av den första tillfälliga rekapitaliseringen till stamaktier och andra konvertibla finansiella instrument, skulle betala en årlig avgift på 1 % av det nominella värdet av EFSF-obligationerna och att alla kupongbetalningar samt upplupen ränta för EFSF-obligationerna under denna period skulle räknas som ett ytterligare kapitaltillskott från HFSF till banken (65).

2.3.3.2   Den andra tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärd B2)

(105)

Banken bokförde ytterligare förluster under hösten 2012. Dess kapital var således återigen mindre än vad som krävs för att den skulle vara berättigad till refinansiering från ECB.

(106)

En andra tillfällig rekapitalisering blev därför nödvändig. Den 21 december 2012 genomförde HFSF en andra tillfällig rekapitalisering på 2 326 miljoner euro (åtgärd B2), som än en gång finansierades genom överföring av EFSF-obligationer till banken.

(107)

Summan av de två tillfälliga rekapitaliseringarna (åtgärderna B1 och B2) innebar att det totala kapitalbehov som konstaterades vid stresstestet 2012 (9,76 miljarder euro (66)) redan hade utbetalats av HFSF den 21 december 2012.

2.3.3.3   HFSF:s deltagande i rekapitaliseringen våren 2013 (åtgärd B3)

(108)

Den 22 maj 2013 meddelande bankens styrelse emissionen av 2 274,1 miljoner nya aktier till ett nominellt värde av 0,30 euro till ett pris på 4,29 euro per aktie (67).

(109)

Den 21 juni 2013 (68) meddelade banken att full betalning av den totala aktieökningen till ett belopp av totalt 9 756 miljoner euro gjorts, inklusive bidragsbeloppen. Det totala privata deltagandet i bankens ökning av aktiekapitalet uppgick till 1 079 miljoner euro (69). HFSF:s deltagande i ökningen av bankens aktiekapital uppgick således till 8 677 miljoner euro (åtgärd B3).

(110)

Beloppet är lika med summan av åtgärderna B1 och B2, minus det privata deltagandet. Genom bankens ökning av aktiekapitalet omvandlades den första och den andra tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärderna B1 och B2) delvis till en permanent rekapitalisering.

(111)

Priset på nya aktier fastställdes till 50 % av den handelsviktade genomsnittliga aktiekursen under de 50 närmast föregående handelsdagarna före fastställandet av anbudspriset. Till följd av en omvänd aktiesplit och en minskning av bankens aktiekapital, som båda beslutats vid den extra bolagsstämman den 29 april 2012 (70), sattes priset på de nya aktierna till 4,29 euro per aktie.

(112)

Omedelbart efter rekapitaliseringen våren 2013 blev HFSF den största aktieägaren i banken, med en andel på 84,39 % (71). HFSF emitterade 245 779,6 miljoner köpoptioner och beviljade privata investerare en köpoption för varje tecknad aktie, utan betalning (72). Varje köpoption ger rätt att köpa 8,23 andelar av HFSF vid regelbundna tidpunkter och lösenbelopp. Den första omgången var den 26 december 2013, och därefter kan optionerna lösas in var sjätte månad fram till den 26 december 2017. Lösenbeloppet är lika med aktiepriset på 4,29 euro plus en årlig ränta (4 % för år ett, 5 % för år två, 6 % för år tre, 7 % för år fyra och därefter 8 % på årsbasis under de senaste sex månaderna) (73).

(113)

I HFSF-lagen, som ändrades 2014, fastställs att endast lösenbeloppen för köpoptionerna får justeras i händelse av en nyemission. Justeringen måste dessutom ske i efterhand och endast upp till summan av de inkomster som realiserats genom försäljning av HFSF:s förköpsrättigheter. Ingen justering ska göras i händelse av en ökning av aktiekapital utan förköpsrättigheter.

2.3.4   Stödåtgärder för förvärvade verksamheter

2.3.4.1   Statligt stöd till de tre kooperativa bankerna

(114)

Som redan nämnts i avsnitt 2.2.1 täcktes likviditetsgapet i Lesvos-Limnos-banken, Achaia-banken och Lamia-banken på 56,6 miljoner euro, 212,9 miljoner euro respektive 56,3 miljoner euro, av HFSF. Det totala likviditetsgapet uppgick därför till 325,8 miljoner euro.

2.3.4.2   Stödåtgärder till FB-banken

(115)

Sedan 2009 har FB-banken omfattats av flera olika stödåtgärder. Tabell 8 ger en översikt av dessa stöd.

Tabell 8

Översikt av stödåtgärderna till FB-banken

Stödmottagare

Åtgärd

Beskrivning

Enhet som beviljade stödet

Datum

Stödbelopp (i miljoner euro)

Verksamhet vid FB-banken

FB1

Preferensaktier som beviljats enligt stödordningen för de grekiska bankerna

Staten

Juli 2009

50

FB2

Utlåning av grekiska statsobligationer inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna

Staten

Från och med januari 2009

60

FB3

Statlig garanti för emitterade obligationer inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna

Staten

Mars 2011

50

FB4

Finansiering av likviditetsgapet för de överförda tillgångarna från FB-banken till banken

HFSF

10 maj 2013

(avvecklingsdatumet)

456,97

FB5

Åtagande om att täcka de kapitalbehov som sammanhänger med de tillgångar som överfördes från FB-banken till banken

HFSF

10 maj 2013

(avvecklingsdatumet)

100

 

Totalt belopp för FB4 och FB5

 

 

556,97

2.3.4.2.1   Statlig rekapitalisering till förmån för FB-banken (åtgärd FB1)

(116)

I juli 2009 investerade Grekland 50 miljoner euro i FB-banken, vilket motsvarade cirka 3 % av dess riskvägda tillgångar vid den tidpunkten. Kapitaltillskottet genomfördes inom ramen för rekapitaliseringsåtgärden som ingår i stödordningen för de grekiska bankerna. Rekapitaliseringen skedde i form av preferensaktier.

2.3.4.2.2   Statligt likviditetsstöd till förmån för FB-banken (åtgärderna FB2 och FB3)

(117)

FB-banken har också omfattats av likviditetsstöd enligt garantiåtgärden och åtgärden för statliga obligationslån som ingår i stödordningen för de grekiska bankerna. I januari 2009 mottog FB-banken grekiska statspapper till ett belopp av 60 miljoner euro, som förföll i december 2011 (åtgärd FB2). I maj 2012 fick FB-banken grekiska statspapper på 60 miljoner euro som skulle förfalla i april 2015, men som annullerades den 23 maj 2013 (åtgärd FB3) (74). I mars 2011 mottog FB-banken också en statlig garanti för emitterade obligationer med ett nominellt värde på 50 miljoner euro.

2.3.4.2.3   Åtgärder för avveckling av FB-banken (åtgärderna FB4 och FB5)

i)   Täckning av likviditetsgapet för tillgångar som överförts från FB-banken till banken till ett belopp av 456,97 miljoner euro (åtgärd FB4)

(118)

HFSF täckte likviditetsgapet (75) för tillgångar som överförts från FB-banken till banken. I enlighet med Greklands centralbanks beslut av den 10 maj och den 7 november 2013 betalade HFSF det totala beloppet på 456,97 miljoner euro i två omgångar, den 26 juli och den 13 november 2013 (76).

ii)   HFSF:s åtagande att täcka kapitalbehoven i samband med de överförda tillgångarna (åtgärd FB5)

(119)

Under avvecklingsförfarandet gjorde HFSF ett åtagande om att täcka de kapitalbehov som uppstod genom förvärv av tillgångar som överförts från FB-banken. Därför skulle HFSF bli tvungen att tillföra ett belopp motsvarande 9 % av de överförda riskvägda tillgångarna till banken. Vid tidpunkten för avvecklingen uppskattades det kapitalbehov som sammanhängde med de överförda tillgångarna till 100 miljoner euro.

(120)

Såsom redan nämnts i skäl 30kommer HFSF inte att tillföra ytterligare kapital till banken, eftersom bankens i sin omstruktureringsplan avstår från sin rätt att begära att HFSF täcker eventuella kapitalbehov som sammanhänger med de överförda tillgångarna.

2.3.4.3   Stödåtgärder till ProBank

(121)

ProBank har inte fått något stöd inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna. I tabell 9 ges en översikt av de övriga stödåtgärder som ProBank har omfattats av.

Tabell 9

Översikt av stödåtgärderna till ProBank

Stödmottagare

Åtgärd

Beskrivning

Enhet som beviljade stödet

Datum

Stödbelopp (i miljoner euro)

ProBanks verksamhet

PB1

Finansiering av likviditetsgapet för tillgångar som överförts från ProBank till banken

HFSF

26 juli 2013

(avvecklingsdatumet)

562,73

PB2

Åtagande om att täcka de kapitalbehov som sammanhänger med de tillgångar som överförts från ProBank till banken

HFSF

26 juli 2013

(avvecklingsdatumet)

[180–280]

 

Totalt belopp för PB1 och PB2

 

 

[742,73–842,73]

2.3.4.3.1   Täckning av likviditetsgapet för tillgångar som överförts från ProBank till banken till ett belopp av 562,73 miljoner euro (åtgärd PB1)

(122)

HFSF finansierade likviditetsgapet för de tillgångar som överförts från ProBank till banken. I enlighet med Greklands centralbanks beslut av den 26 juli och den 30 december 2013 betalade HFSF det totala beloppet på 562,73 miljoner euro i två omgångar, den 9 augusti och den 31 december 2013.

2.3.4.3.2   HFSF:s åtagande att täcka de kapitalbehov som sammanhänger med de överförda tillgångarna (åtgärd PB2)

(123)

Under avvecklingsförfarandet åtog HFSF sig att täcka köparens kapitalbehov som uppstod till följd av förvärvet av ProBanks tillgångar. Därför skulle HFSF bli tvungen att tillföra ett belopp motsvarande 9 % av de överförda riskvägda tillgångarna till banken. Vid tidpunkten för avvecklingen uppskattades kapitalbehovet som sammanhängde med de överförda tillgångarna till cirka [180–280] miljoner euro.

(124)

Såsom redan nämnts i skäl 41 kommer HFSF kommer inte att tillföra ytterligare kapital till banken, eftersom banken i sin omstruktureringsplan avstår från sin rätt att begära att HFSF täcker eventuella kapitalbehov som sammanhänger med de överförda tillgångarna.

2.4   OMSTRUKTURERINGSPLANEN

(125)

Den 25 juni 2014 lämnade Grekland in omstruktureringsplanen för banken, där man förklarar hur banken, som en sammanslagen enhet till följd av förvärvet av FB-banken, ProBank och de tre kooperativa bankerna, avser att återställa sin långsiktiga lönsamhet.

2.4.1   Inhemsk verksamhet

(126)

Enligt omstruktureringsplanen kommer banken att inrikta sig på sin kärnverksamhet i Grekland och i Turkiet.

(127)

Vad gäller Grekland är bankens huvudprioritering att återfå lönsamhet i sin grekiska bankverksamhet före omstruktureringsperiodens slut, dvs. den 31 december 2018. För detta ändamål innehåller omstruktureringsplanen en rad åtgärder som syftar till att förbättra bankens driftseffektivitet och nettoräntemarginal samt åtgärder för att öka bankens kapitalsituation och balansräkningsstruktur.

(128)

Vad gäller driftseffektiviteten har banken redan inlett ett omfattande rationaliseringsprogram. Från den 31 december 2009 till den 30 december 2012 minskade banken sin fysiska närvaro i Grekland. Banken minskade antalet filialer från 575 år 2009 (77) till 511 år 2012 (78) och minskade även antalet anställda inom den grekiska bankverksamheten (från 12 534 i december 2009 (79) till 11 230 i december 2012 (80)).

(129)

Från och med december 2012 till och med slutet av 2017 planerar banken att ytterligare minska antalet anställda i Grekland (från 13 675 till […]) (81), trots effekterna av förvärvet av FB-banken och ProBank som hade 260 respektive 1 087 anställda (82)). Skillnaden mellan antalet anställda inom den grekiska bankverksamheten per den 31 december 2012 (11 230) och den sammanlagda grekiska personalstyrkan vid utgången av 2012 (13 675) beror på att antalet anställda inom andra verksamheter, t.ex. försäkringsverksamhet (Ethniki Hellenic General Insurance SA), turismverksamhet (Astir Palace Vouliagmenis SA) och fastighetsverksamhet (Pangaea NBG Reic) har räknats med.

(130)

Från och med december 2012 till och med slutet av 2017 kommer banken att fortsätta rationaliseringen av det nationella nätet. Antalet filialer kommer att öka med […] från 511 till […]. Det erinras om att banken under 2013 förvärvade FB-banken och ProBanks nät med 112 respektive 19 filialer.

(131)

Den ökade effektiviteten i fråga om filialer och personal kommer att bidra till att minska den totala kostnaden för den grekiska verksamheten med […] % från 1 301 miljoner euro pro forma 2012 till […] miljoner euro 2017 (83). Detta får till följd att de förväntade kostnaderna i förhållande till intäkterna (K/I-talet) för bankens grekiska verksamhet kommer att understiga […] % i slutet av omstruktureringsperioden.

(132)

I omstruktureringsplanen beskrivs också hur banken kommer att sänka sina finansieringskostnader, vilket är en avgörande faktor för att återställa lönsamheten. Banken räknar med att kunna betala lägre räntor på sin inlåning till följd av det stabilare klimatet och särskilt den förväntade stabiliseringen och återhämtningen av den grekiska ekonomin, som förväntas växa igen från och med 2014. Ränteskillnaderna för inlåning (genomsnitt för tidsbunden inlåning, disponibla medel och sparräntor) förväntas minska i Grekland. Bankens beroende av det statsgaranterade akuta likviditetsstödet och Eurosystemet ska också minska under omstruktureringsperioden.

(133)

Enligt omstruktureringsplanen kommer banken dessutom att förbättra sin balansomslutning. Bankens kvot mellan utlåning och inlåning i Grekland kommer att sänkas ytterligare, samtidigt som dess kapitalkrav kommer att förbättras (från en kärnprimärkapitalkvot på 8,4 % på koncernnivå per den 31 december 2013).

(134)

En annan prioriterad fråga är hanteringen av nödlidande lån. Banken kommer att förbättra sina kreditprocesser för både låneuppläggning (bättre säkerhetstäckning, sänkta gränsvärden) och hantering av nödlidande lån. Andelen nödlidande lån kommer att […], med en förväntad avkastning på […] % i slutet av omstruktureringsperioden (84). Riskkostnaden (kreditförluster) kommer att minska från 2 miljarder euro 2012 till […] miljarder euro 2018 (85).

(135)

Banken kommer att kunna öka sin lönsamhet tack vare förbättrad driftseffektivitet, ökad räntemarginal och sänkta riskkostnader. Banken räknar med att vinsten i Grekland kommer att uppgå till […] miljoner euro och […] miljoner euro för 2014 respektive 2018. Avkastningen på eget kapital kommer att uppgå till […] % under 2017 för den grekiska verksamheten (86), vilket är tillräckligt med tanke på bankens riskprofil vid denna tidpunkt (87).

2.4.2   Internationell bankverksamhet (bortsett från Turkiet)

(136)

Banken har redan börjat skuldsanera och omstrukturera sitt internationella nät. Antalet filialer i sydöstra Europa har minskat med 170 sedan 2009 (88).

(137)

Banken kommer att fortsätta omstrukturera och skuldsanera sitt internationella nät. I synnerhet kommer banken att sälja sina utländska dotterbolag i […] och avyttra sina filialer i […]. Avyttringarna utgör […] % av bankens tillgångar utanför Grekland och Turkiet, dvs. […] miljoner euro av 12 101 miljoner euro i slutet av 2012.

(138)

Filialer i […] och […] samt dotterbolaget i […] ska […].

(139)

Som ett resultat av avyttringarna ska moderbolagets finansiering avskaffas i slutet av omstruktureringsperioden.

2.4.3   Turkiet

(140)

Banken har för avsikt att minska sitt ägande i Finansbank till 60 % […].

(141)

[…] kommer att förse Finansbank med […] och förbättra bankens åtagande att tillhandahålla […] till Finansbank under omstruktureringsperioden.

(142)

Banken planerar att Finansbank ska växa avsevärt under omstruktureringsperioden. Den kommer även att genomföra en plan för kostnadskontroll. Under 2014 har Finansbank för avsikt att […] och […]. Under följande år, […], vilket leder till en minskning av K/I-talet från […] till […] i slutet av omstruktureringsperioden (89).

(143)

I omstruktureringsplanen föreskrivs en systematisk kontroll av de risker som tas av Finansbank. Nedskrivningarna förväntas uppgå till minst […] % av konsumentkrediterna från 2014 till 2018, med en förväntad avkastning på tillgångarna på […] % 2018. Avkastningen på eget kapital för Finansbank kommer att förbli hög under hela perioden.

(144)

Banken sålde sin turkiska försäkringsverksamhet (livförsäkring och skadeförsäkring) år 2012 till en vinst på […] miljoner euro (90).

2.4.4   Annan verksamhet än bankverksamhet: försäljning av […] fastighetsverksamhet

(145)

Banken har minskat sitt ägande i fastighetsdotterbolaget Pangea till under 35 % med positiva effekter på bankens kärnprimärkapitalkvot (91). Banken planerar också att sälja […] före den […] och dess privata dotterbolag före den […].

2.4.5   Anskaffning av privat kapital och bidrag från befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar

(146)

Banken har lyckats anskaffa betydande mängder kapital på marknaden och har därigenom minskat sitt behov av statligt stöd.

(147)

Först anskaffade banken privat kapital under 2009 med en nyemission på 1 247 miljoner euro. Under 2010 anskaffade banken på nytt 1 815 miljoner euro (92) i privat kapital från marknaden. Såsom anges i skäl109 har banken även lyckats anskaffa 1 079 miljoner euro i kapital från privata investerare genom rekapitaliseringen våren 2013. Antalet aktieägare, däribland dem som deltog i kapitalökningarna 2009 och 2010, minskade kraftigt under rekapitaliseringen våren 2013 eftersom HFSF fick 84,4 % av bankens aktier och de nya investerarna fick 10,5 % av aktieinnehavet, vilket innebar att de befintliga aktieägarna endast stod för ett aktieinnehav på 5,1 %. Ingen utdelning har betalats till stamaktieägarna sedan 2007 eller till amerikanska preferensaktieägare sedan 2009 (93).

(148)

Banken anskaffade 2,5 miljarder euro i kapital från marknaden i maj 2014. Banken har för avsikt att […].

(149)

Vad gäller innehavare av hybrid- och efterställda skulder erbjöd sig banken den 3 januari 2012 att köpa tillbaka föredragna värdepapper till priser som varierade från 45 till 70 % av värdepapperens nominella värde. Vid detta tillfälle köpte banken även tillbaka täckta obligationer. För vart och ett av dessa återköp fastställdes priset utifrån instrumentens marknadsvärde och omfattade en premie på maximalt tio procentenheter, som lades till för att locka investerare att delta i återköpet. Godkännandegraden var 44 % och den totala kapitalökningen uppgick till omkring 302 miljoner euro (94).

(150)

Senare under 2012 och 2013 genomförde banken ytterligare skuldförvaltning avseende värdepapper som emitterats till investerare, inklusive täckta obligationer, hybridinstrument, sekundärkapitaltillskott och preferensaktier som emitterats i Förenta staterna. Dessa återköp genererade ytterligare kapital på […] miljoner euro. Överlag uppger banken att det totala kapital som genererats genom skuldförvaltning under de senaste åren uppgår till cirka […] miljoner euro (95). Som ett resultat av dessa återköp minskade utestående hybridskulder och efterställda skulder till 293 miljoner euro per den 31 december 2013.

2.5   DE GREKISKA MYNDIGHETERNAS ÅTAGANDEN

(151)

Den 25 juni 2014 ingick Grekland ett åtagande om att banken och dess filialer skulle genomföra den omstruktureringsplan inlämnades den 25 juni 2014 och gjorde ytterligare åtaganden om genomförandet av omstruktureringsplanen (nedan kallade åtagandena). Åtagandena i bilagan sammanfattas i detta avsnitt.

(152)

För det första har Grekland åtagit sig att se till att banken omstrukturerar sin kommersiella verksamhet i Grekland och fastställer ett högsta antal filialer och anställda samt ett krav avseende högsta totala kostnader som ska uppnås senast den 31 december 2017 (96).

(153)

Grekland har också lovat att banken ska minska kostnaderna för inlåning i Grekland och uppfylla ett maximalt förhållande mellan nettoutlåning och nettoinlåning (97) senast den 31 december 2017 (98).

(154)

När det gäller bankens utländska dotterbolag har Grekland åtagit sig att se till att banken inte kommer att tillhandahålla […] och att den kommer att avyttra ett minoritetsinnehav i nämnda dotterbolag. Grekland har också åtagit sig att se till att banken skuldsanerar ett antal utländska dotterbolag senast den 30 juni 2018 (99).

(155)

Grekland har vidare åtagit sig att se till att banken avyttrar […] och dess privata dotterbolag, samt ett antal värdepapper. Dessutom kommer banken inte att köpa värdepapper av bristande kvalitet, med några få undantag (100).

(156)

Grekland gjorde ett antal åtaganden avseende styrningen av banken. Grekland åtog sig att begränsa ersättningen till bankens anställda och chefer, […] (101).

(157)

Grekland har också lovat att banken kommer att förbättra sin kreditpolicy för att försäkra sig om att beslut om beviljande och omstrukturering av lån syftar till att maximera bankens lönsamhet. Grekland har vidare lovat att banken kommer att uppfylla höga standarder när det gäller övervakning av kreditrisker samt omstrukturering av lån (102).

(158)

Ett antal åtaganden rör bankens affärer med anslutna låntagare. Syftet med dessa åtaganden är att säkerställa att banken inte avviker från ansvarsfull bankpraxis vid beviljande eller omstrukturering av lån till sina anställda, chefer och aktieägare samt till offentliga enheter, politiska partier och medieföretag (103).

(159)

Slutligen har Grekland åtagit sig att se till att banken uppfyller vissa beteendemässiga begränsningar, såsom ett kupong- och utdelningsförbud, ett förvärvsförbud och ett förbud mot att göra reklam för statligt stöd (104).

(160)

Åtagandena kommer att övervakas av en övervakningsförvaltare fram till den 31 december 2018.

(161)

Vad gäller köpoptionerna har Grekland uppgett att man kommer att ansöka om kommissionens godkännande före varje återköp som utfärdas av banken eller av något statligt organ, inklusive HFSF (105).

3.   SKÄL FÖR ATT INLEDA DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET MED AVSEENDE PÅ DEN FÖRSTA TILLFÄLLIGA REKAPITALISERINGEN

(162)

Den 27 juli 2012 inledde kommissionen ett formellt granskningsförfarande för att kontrollera att villkoren i 2008 års bankmeddelande (106) uppfyllts när det gäller lämpligheten, nödvändigheten och proportionaliteten i fråga om den första tillfälliga rekapitalisering som HFSF gjort till förmån för banken (åtgärd B1).

(163)

När det gällde åtgärdens lämplighet uttryckte kommissionen tvivel om huruvida banken hade vidtagit alla åtgärder för att undvika framtida stödbehov, eftersom stödet gavs efter det att rekapitaliseringar och likviditetsstöd genomförts och med tanke på den utdragna undsättningsperioden (107). Dessutom var kommissionen inte på det klara med vem som skulle kontrollera banken när den första tillfälliga rekapitaliseringen ersattes med en ständig rekapitalisering (108), eftersom banken kunde komma att kontrolleras av antingen staten eller privata minoritetsägare. I båda fallen angav kommissionen att den vill säkerställa att kvaliteten på bankens förvaltning och särskilt dess utlåningsprocess inte försämras.

(164)

När det gäller nödvändigheten av den första tillfälliga rekapitaliseringen ifrågasatte kommissionen i skäl 67 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG om alla möjliga åtgärder hade vidtagits för att banken inte skulle behöva stöd igen i framtiden. Eftersom den tillfälliga rekapitaliseringens varaktighet var oviss kunde kommissionen inte heller avgöra om den var tillräcklig och förenlig med principerna om ersättning och ansvarsdelning enligt reglerna om statligt stöd. Eftersom villkoren för att omvandla den första tillfälliga rekapitaliseringen till en permanent rekapitalisering inte var kända när beslutet att inleda förfarandet avseende NBG antogs, kunde kommissionen inte heller bedöma dessa villkor.

(165)

När det gäller stödets proportionalitet uttryckte kommissionen tvivel om huruvida skyddsåtgärderna (förbudet mot att göra reklam för statligt stöd, kupong- och utdelningsförbudet, återköpsförbudet och köpoptionsförbudet enligt i skäl 71 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG) var tillräckliga i förhållande till den första tillfälliga rekapitaliseringen. I skäl 72 i nämnda beslut angav kommissionen vidare att snedvridningar av konkurrensen kunde uppstå till följd av att det saknas regler för att förhindra att HFSF samordnar de fyra största grekiska bankerna (dvs. banken, Alpha-banken, Eurobank och Piraeus) och att det saknas lämpliga skyddsåtgärder för att undvika att de utbyter kommersiellt känslig information. Kommissionen föreslog därför att en övervakningsförvaltare skulle utses som skulle vara fysiskt närvarande i banken.

4.   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER PÅ DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET MED AVSEENDE PÅ DEN FÖRSTA TILLFÄLLIGA REKAPITALISERINGEN

Synpunkter från en grekisk bank

(166)

Den 3 januari 2013 mottog kommissionen synpunkter från en grekisk bank på beslutet att inleda förfarandet avseende NBG. Den grekiska banken påpekade att HFSF:s rekapitalisering av grekiska banker i princip var ett välkommet steg mot ett sundare och mer bärkraftigt banksystem och framförde inga invändningar mot rekapitaliseringen av banken.

(167)

Samtidigt som den grekiska banken uttryckte sitt fulla stöd för principen om rekapitaliseringen av grekiska banker genom HFSF, förväntade den sig att HFSF:s rekapitalisering skulle vara öppen på lika villkor för alla banker som bedriver verksamhet i Grekland, för att minimera snedvridningen av konkurrensen och undvika diskriminering.

5.   GREKLANDS SYNPUNKTER PÅ DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET MED AVSEENDE PÅ DEN FÖRSTA TILLFÄLLIGA REKAPITALISERINGEN

(168)

Den 5 september 2012 inkom Grekland med synpunkter från Greklands centralbank och HFSF.

5.1   SYNPUNKTER FRÅN GREKLANDS CENTRALBANK

(169)

När det gäller lämpligheten av den första tillfälliga rekapitaliseringen konstaterade Greklands centralbank att det kapitalbelopp på 18 miljarder euro som HFSF använde för att rekapitalisera de fyra största grekiska bankerna i maj 2012 var mindre än det slutgiltiga belopp som behövdes för att dessa banker gradvis skulle uppnå och bibehålla en kärnprimärkapitalkvot på 10 % och en kärnprimärkapitalkvot på 7 % i ett treårigt scenario med negativ stress. Den konstaterade också att den första rekapitaliseringen var tillfällig eftersom rekapitaliseringsprocessen skulle leda till ett ökat aktiekapital för dessa fyra banker.

(170)

Greklands centralbank konstaterade även att rekapitaliseringen av de största grekiska bankerna utgör en del av en mer långsiktig omstrukturering av den grekiska banksektorn. Den påpekade att om en bank förblir i privat ägo kommer ledningen med största sannolikhet att förbli densamma, men om en bank blir statsägd (dvs. ägs av HFSF) får HFSF utse en ny ledning som under alla omständigheter kommer att bedömas av Greklands centralbank. Greklands centralbank påpekade att den kontinuerligt bedömer företagsstyrningsramen, ledningens lämplighet och riskprofilen för varje bank för att se till att det inte tas överdrivna risker. Den påpekade även att HFSF redan har utsett företrädare i styrelserna för de rekapitaliserade bankerna.

(171)

När det gäller nödvändigheten av den första tillfälliga rekapitaliseringen konstaterade Greklands centralbank att bankens rekapitalisering var begränsad för att man skulle kunna se till att de då gällande lägsta kapitalkraven (8 %) uppfylldes. Den angav även att den utdragna tiden före rekapitaliseringarna berodde på den kraftiga försämringen av verksamhetsklimatet i Grekland och effekterna av PSI-programmet, komplexiteten i uppgiften i stort och behovet av att maximera privata investerares deltagande i aktiekapitalökningarna.

(172)

När det gäller proportionaliteten av den första tillfälliga rekapitaliseringen påpekade Greklands centralbank att man säkerställer ett fullständigt genomförande av den omstruktureringsplan som ska överlämnas till kommissionen genom att upphäva HFSF:s rösträtt, bl.a. om omstruktureringsplanen överträds. Greklands centralbank påpekade även att bankens svårigheter inte beror på vare sig en underskattning av riskerna av bankens ledning eller kommersiellt aggressiva åtgärder.

5.2   SYNPUNKTER FRÅN HFSF

(173)

När det gäller lämpligheten av den första tillfälliga rekapitaliseringen angav HFSF, i fråga om eventuell statlig inblandning om staten ger betydande statligt stöd genom HFSF och om HFSF har full rösträtt, att de banker som HFSF finansierar inte betraktas som offentliga enheter som står under statlig kontroll och att de inte kontrolleras av staten efter det att de har rekapitaliserats permanent av HFSF. HFSF påpekade att det rör sig om ett helt oberoende privaträttsligt rättssubjekt med rätt att fatta självständiga beslut. Det är inte underkastat statlig kontroll i enlighet med artikel 16C.2 i HFSF-lagen, där det föreskrivs att kreditinstitut som HFSF har gett kapitalstöd till inte ingår i den offentliga sektorn. HFSF hänvisade också till sin ledningsstruktur.

(174)

När det gäller HFSF:s inblandning i ledningen av banken konstaterade HFSF att den skulle respektera bankens självständighet och inte hindra dess dagliga ledning eftersom den endast skulle fylla den funktion som fastställts i HFSF-lagen. HFSF angav att det inte skulle finnas något inflytande eller någon samordning från statens sida och att bankens beslut i fråga om utlåningsprocessen (bland annat i fråga om säkerheter, prissättning och låntagares solvens) skulle fattas utifrån kommersiella kriterier.

(175)

HFSF påpekade dessutom att det fastställs lämpliga skyddsåtgärder i HFSF-lagen och i det avtal som ingås före tecknandet för att hindra privata aktieägare från att ta överdrivna risker. HFSF nämnde här inslag såsom i) utnämnandet av företrädare för HFSF som oberoende, icke verkställande ledamöter i bankens styrelse och deras deltagande i diverse kommittéer, ii) en företagsbesiktning av banken från HFSF:s sida och iii) begränsade rösträttigheter efter en slutgiltig rekapitalisering till dess att banken uppfyller villkoren i omstruktureringsplanen.

(176)

Beträffande nödvändigheten av den första tillfälliga rekapitaliseringen och särskilt nivån på ersättningen för stödet, uppgav HFSF att ersättning hade avtalats med företrädare för kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF). När det gäller den överenskomna nivån tog man hänsyn till att den första tillfälliga rekapitaliseringen skulle omvandlas till en permanent rekapitalisering före den 30 september 2012, en tidsgräns som fastställdes i mars 2012 i memorandumet mellan kommissionen, ECB, IMF och Grekland.

(177)

När det gäller proportionaliteten hos den första tillfälliga rekapitaliseringen konstaterade HFSF att de vidtagna åtgärderna, t.ex. de som beskrivs i skäl 175, utgör tillräckliga skyddsåtgärder med tanke på det enorma stödbelopp som mottagits och den utdragna undsättningsperioden. HFSF uppgav vidare att lämpliga åtgärder har vidtagits för att se till att banker i vilka HFSF är delaktig inte utbyter kommersiellt känslig information sinsemellan. Sådana åtgärder inbegriper utnämnandet av olika företrädare från HFSF för dessa banker, de uppdrag som ges till dessa företrädare, särskilt för att se till att information inte utbyts mellan olika företrädare samt tydliga interna instruktioner till dessa tjänstemän om att inte överföra kommersiellt känslig information från bankerna. Dessutom angav HFSF att den inte utövar sina rättigheter i förhållande till banker på ett sätt som kan förhindra, begränsa, snedvrida eller avsevärt minska eller hindra en effektiv konkurrens. Slutligen påpekade HFSF att styrelseledamöterna och de anställda omfattas av stränga sekretessregler och förvaltaruppdrag samt bestämmelser om tystnadsplikt med avseende på verksamheten.

6.   BEDÖMNING AV DET STÖD SOM HÄNFÖR SIG TILL FÖRVÄRVADE FÖRETAG

6.1   BEDÖMNING AV DET STATLIGA STÖDET FÖR AVVECKLING AV DE TRE KOOPERATIVA BANKERNA

6.1.1   Förekomst av statligt stöd och stödbelopp

(178)

Först måste kommissionen bedöma om det statliga stödet för avvecklingen av de tre kooperativa bankerna (dvs. finansiering av likviditetsgapet som gjorde överföringen av insättningarna möjlig) utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Enligt denna bestämmelse innebär statligt stöd sådant stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, oavsett slag, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag, i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(179)

Kommissionen kommer att börja med att bedöma huruvida det förelåg en fördel till förmån för följande potentiella stödmottagare: i) de kooperativa bankerna och den eventuellt överförda ”verksamheten” till banken och ii) banken.

i)   Förekomst av stöd till de tre kooperativa bankerna och verksamhet som eventuellt överförs till banken.

(180)

När det gäller de tre kooperativa bankerna konstaterar kommissionen att Lesvos-Limnos-banken, Achaia-banken och Lamia-banken har likviderats och att deras tillstånd har återkallats. Därför kommer de inte längre att bedriva ekonomisk verksamhet på bankmarknaden.

(181)

Det statliga stödet, det vill säga finansieringen av likviditetsgapet, skulle utgöra statligt stöd till de överförda fordringarna och skulderna i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget endast om de tillsammans utgör ett företag. Begreppet företag omfattar varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett rättslig status och hur den finansieras. All verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad anses utgöra en ekonomisk verksamhet. För att ta reda på om företaget i fråga mottar stöd måste kommissionen bedöma om överlåtelse av fordringar och skulder medför överlåtelse av en ekonomisk verksamhet.

(182)

Såsom redan nämnts i avsnitt 2.2.1 överfördes endast insättningar, fordringar och skulder gentemot HDIGF till banken efter avvecklingen av de tre kooperativa bankerna. De tre kooperativa bankerna hade 187 anställda och sammanlagt 21 filialer. Det bör noteras att ingen automatisk överföring av filialer, anställningsavtal eller lån utfördes mellan de tre kooperativa bankerna och banken. Omständigheten att lånen inte överfördes till banken utan behölls inom de tre likviderade kooperativa bankerna och omständigheten att inga filialer överfördes och att det inte utfördes någon automatisk överföring av anställningsavtal (109) leder därför till slutsatsen att ingen överföring av ekonomisk verksamhet har ägt rum. De överförda skulderna (dvs. insättningar) kan inte anses vara mottagare av statligt stöd, eftersom de inte utgör ett företag.

(183)

Sammanfattningsvis har de tre befintliga rättsliga enheterna försatts i likvidation och bedriver inte längre någon bankverksamhet. De överförda skulderna utgör inte heller en ekonomisk verksamhet.

(184)

Slutsatsen är därför att HFSF:s beviljande av EFSF-obligationer till banken för att täcka likviditetsgapet för förvärvade tillgångar och skulder från de tre kooperativa bankerna inte tillåter en fortsättning av de tre kooperativa bankernas ekonomiska verksamhet. Därför utgör HFSF-stödet inte stöd till de likviderade enheterna eller stöd till de överförda tillgångarna och skulderna.

ii)   Förekomst av stöd till banken

(185)

När det gäller huruvida försäljningen av de tre kooperativa bankernas tillgångar och skulder utgör statligt stöd till banken, måste kommissionen bedöma om vissa krav är uppfyllda och särskilt om i) försäljningen var öppen, villkorslös och icke-diskriminerande, ii) försäljningen skedde på marknadsmässiga villkor, och iii) om staten maximerat försäljningspriset för de berörda tillgångarna och skulderna (110).

(186)

Såsom redan nämnts i skäl 64 kontaktade Greklands centralbank endast de fem största grekiska kreditinstituten som var verksamma i Grekland vid den tidpunkten. Det begränsade antalet köpare som kontaktades innebär inte att anbudsförfarandet inte var öppet eftersom de var de enda kreditinstitut som sannolikt kunde vara intresserade av att lämna anbud. I försäljningspaket ingick endast inlåning. För att dra nytta av synergieffekterna av dessa måste instituten i fråga vara verksamma inom det berörda geografiska området. En bank utan närvaro i dessa områden skulle inte kunna erbjuda insättarna några tjänster, vilket innebär att behållningen från insättningarna skulle bli minimal och förvärvaren skulle få bära kostnaden för förvärvet av insättningarna till ingen nytta. Greklands centralbank kunde därför rimligtvis, inom den korta tidsfrist som stod till buds för att upplösa de tre kooperativa bankerna, anta att endast kreditinstitut vars affärsmodeller är förenliga med möjligheten att tillhandahålla tjänster åt dessa insättare skulle ha intresse av att förvärva dessa tillgångar. Banken och tre andra banker lämnade bindande anbud. Bankens anbud var att föredra vad gäller ersättning och tid som krävdes för slutförande av överföringen. Banken erbjöd sig att betala ett belopp motsvarande […] % av de överförda insättningarna och uppskattade att överföringen kunde slutföras inom en arbetsdag.

(187)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att förekomsten av statligt stöd till banken kan uteslutas i enlighet med punkt 20 i omstruktureringsmeddelandet och kommissionens beslutspraxis (111).

iii)   Slutsatser om förekomsten av stöd

(188)

Det statliga stöd som ingår i försäljningen av de tre kooperativa bankerna utgör inte statligt stöd till de tre kooperativa bankerna, till de överförda tillgångarna eller till banken. Därför kan åtgärden inte utgöra stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

6.2   BEDÖMNING AV STÖDET TILL FIRST BUSINESS BANK

6.2.1   Förekomst av statligt stöd och stödbelopp

(189)

Kommissionen måste bedöma om stödåtgärderna utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

6.2.1.1   Förekomst av stöd i de åtgärder som beviljats enligt stödordningen för de grekiska bankerna (åtgärderna FB1, FB2 och FB3)

(190)

Kapitaltillskottet på 50 miljoner euro från Grekland till FB-banken i juli 2009 (åtgärd FB1), de grekiska statspapperen till ett värde av 60 miljoner euro i maj 2012 (åtgärd FB2) och de statliga garantier som getts till FB-banken för utfärdande av obligationer till ett nominellt värde av 50 miljoner euro i mars 2011 (åtgärd FB3) beviljades inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna (112). I beslutet om godkännande av denna stödordning drog kommissionen slutsatsen att de åtgärder som beviljats inom ramen för ordningen skulle utgöra statligt stöd.

(191)

Därför konstaterar kommissionen att den överförda verksamheten inte skulle existera utan dessa åtgärder. Dessa åtgärder har bidragit till att stabilisera och bibehålla den ekonomiska verksamhet som senare överfördes till banken och kommissionen anser därför att de har gynnat den ekonomiska verksamhet som bedrevs av FB-banken, vilken senare överfördes till banken, och att de således utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

6.2.1.2   Förekomst av stöd i de åtgärder som beviljats när det gäller avvecklingen av FB-banken (åtgärderna FB4 och FB5)

(192)

Kommissionen konstaterar att HFSF är en enhet som inrättats och finansieras av Grekland för att stödja banker, och att åtgärderna FB4 och FB5 därför inbegriper statliga medel. Kommissionen noterar också att åtgärderna FB4 och FB5 är av selektiv karaktär eftersom de endast gynnar FB-bankens verksamhet.

(193)

Vidare anser kommissionen att åtgärderna FB4 och FB5 innebär en klar fördel för FB-bankens verksamhet genom att hålla dem vid liv. Överföringsuppdraget är i detta fall en försäljning ”en bloc”. Även om eget kapital och efterställda skulder inte kommer att överföras kommer de viktigaste produktiva banktillgångarna däremot att överföras (filialer, inlåning och lån). Åtgärd FB4 innebär därför en fördel för de överförda verksamheterna eftersom den tillhandahåller tillräckliga tillgångar för att täcka inlåningen och den överförda verksamheten fortsätter att existera på grund av försäljningen av FB-bankens tillgångar en bloc.

(194)

Utan åtgärd FB5 hade försäljningen inte varit möjlig eftersom överföringen skulle ha kunnat inverka negativt på förvärvarens kapitaltäckningsgrad. De överlåtna verksamheterna skulle således inte längre existera, och därmed innebär åtgärderna FB4 och FB5 en klar fördel för dem.

(195)

Kommissionen anser inte att åtgärderna FB4 och FB5 överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi (nedan kallad den marknadsekonomiska investerarprincipen). Faktum är att HFSF inte har några utsikter att göra vinst på sitt bidrag, eftersom den inte fick någon fordran på banken i utbyte för bidraget, utan endast en fordran på företaget i likvidation, det vill säga FB-banken (113). Därför kommer HFSF förmodligen inte att helt återvinna de medel som den bidragit med.

(196)

Den selektiva fördel som åtgärderna FB4 och FB5 innebär snedvrider konkurrensen genom att hålla en bankverksamhet vid liv, så att banken kan bedriva verksamhet på marknaden och konkurrera med andra banker, även dotterbolag till utländska banker som är verksamma i Grekland eller som eventuellt är intresserade av att ta sig in på den grekiska marknaden. Åtgärderna FB4 och FB5 påverkar handeln mellan medlemsstaterna och kan snedvrida konkurrensen.

(197)

Kommissionen drar därför slutsatsen att HFSF:s täckning av likviditetsgapet på 456,97 miljoner euro avseende tillgångar som överförts från FB-banken till banken och HFSF:s åtagande om att täcka de kapitalbehov som sammanhänger med dessa tillgångar, som kan komma att uppgå till 100 miljoner euro, utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

Stödmottagare för åtgärderna FB4 och FB5

(198)

Såsom redan förklarats i skäl 193 anser kommissionen att FB-bankens verksamhet är stödmottagare för åtgärderna FB4 och FB5, eftersom stödet gjorde att de ekonomiska verksamheterna inom banken kunde fortsätta.

(199)

När det gäller frågan om huruvida försäljningen av FB-bankens verksamhet utgör statligt stöd till banken måste kommissionen bedöma om vissa krav är uppfyllda i enlighet med punkt 49 i bankmeddelandet från 2008. Kommissionen måste särskilt undersöka om i) försäljningen skedde på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, ii) försäljningen skedde på marknadsmässiga villkor och iii) om finansinstitutet eller staten maximerade försäljningspriset av berörda tillgångar och skulder.

(200)

Banken förvärvade paketet av tillgångar och skulder i FB-banken eftersom den hade lämnat in det bästa erbjudandet inom ramen för ett icke-diskriminerande anbudsförfarande som var öppet för andra banker. Greklands centralbank beslutade att endast kontakta de fyra största bankerna som är verksamma i Grekland, och av dessa lämnade endast banken och en annan bank icke-bindande anbud. Greklands centralbank uppmanade de två anbudsgivarna att lägga fram förbättrade anbud. Greklands centralbank valde NBG eftersom dess anbud medförde lägre avvecklingskostnader (114).

(201)

Kommissionen noterar att Greklands centralbank endast kontaktade fyra banker (115). Det begränsade antalet köpare som kontaktats utesluter inte att anbudsförfarandet var öppet med tanke på bristen på andra banker som bedriver verksamhet i Grekland som är tillräckligt stora för att absorbera de upphandlade tillgångarna och som hade tillräckligt kapital vid tidpunkten för avvecklingen, och med tanke på det begränsade intresse som utländska kreditinstitut och finansinstitut visade för bankverksamhet i Grekland vid tidpunkten för avvecklingen. Beslutet om portföljen av tillgångar och skulder som skulle överföras och den tidsplan som anbuden skulle uppfylla för att vara giltiga fattades dessutom i förväg av Greklands centralbank. Kommissionen anser att försäljningsprocessen var öppen och icke-diskriminerande.

(202)

Det negativa priset (det vill säga med hänsyn till likviditetsgapet och täckningen av ovannämnda kapitalbehov) för tillgångarna och skulderna i FB-banken utesluter inte att försäljningspriset motsvarar verksamhetens marknadsvärde (116). Kommissionen har inga skäl att anse att anbudet och det pris som betalats inte återspeglade verksamhetens marknadspris. Kommissionen erinrar om att det verkliga värdet av de överförda tillgångarna inledningsvis uppskattas av Greklands centralbank och sedan kontrolleras och justeras av externa experter under de följande sex månaderna enligt den grekiska lagstiftningen. Kommissionen anser därför att försäljningen skedde på marknadsmässiga villkor. På grundval av ovanstående och i enlighet med punkt 49 i bankmeddelandet från 2008, punkt 20 i omstruktureringsmeddelandet och dess beslutspraxis (117), drar kommissionen slutsatsen att statligt stöd till banken kan uteslutas.

6.2.1.3   Slutsats om förekomsten av stöd och det totala beloppet av mottaget stöd

(203)

På grundval av skälen190–197 anser kommissionen att åtgärderna FB1, FB2, FB3, FB4 och FB5 uppfyller villkoren i artikel 107.1 i fördraget och utgör statligt stöd.

(204)

Kommissionen drar därför slutsatsen att FB-banken har mottagit statligt stöd i form av ett kapitaltillskott på 606,97 miljoner euro (åtgärderna FB1, FB4 och FB5), lån i form av grekiska statspapper på 60 miljoner euro (åtgärd FB2) och statliga garantier på 50 miljoner euro (åtgärd FB3), som sammanfattas i tabell 10.

Tabell 10

Översikt av det totala stödet till FB-bankens verksamhet

Stödmottagare

Åtgärd

Stödtyp

Stödbelopp (i miljoner euro)

Verksamhet vid FB-banken

FB1

Rekapitalisering

50

FB4

Finansiering av likviditetsgapet från FB-banken till banken

456,97

FB5

Åtagande om att täcka de kapitalbehov som sammanhänger med de tillgångar som överfördes från FB-banken till banken

100

Totalt beviljat kapitalstöd

606,97

Totalt utbetalat kapitalstöd

506,97

Stödmottagare

Åtgärd

Stödtyp

 

Verksamhet vid FB-banken

FB2

Obligationslån

60

 

FB3

Garanti

50

Totalt beviljat likviditetsstöd

110

6.2.2   Rättslig grund för bedömningen av stödets förenlighet

(205)

Enligt artikel 107.3 b i fördraget har kommissionen befogenhet att besluta att stödet är förenligt med den inre marknaden om syftet med stödet är att ”avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi”.

(206)

Kommissionen är medveten om att den globala finanskrisen kan innebära stora störningar i en medlemsstats ekonomi och att åtgärder för att stödja bankerna kan avhjälpa en sådan störning. Detta har bekräftats i 2008 års bankmeddelande, rekapitaliseringsmeddelandet och omstruktureringsmeddelandet. Med hänsyn till det återigen spända läget på finansmarknaderna anser kommissionen att villkoren för att kunna godkänna statligt stöd på grundval av artikel 107.3 b i fördraget fortfarande är uppfyllda. Kommissionen bekräftade denna uppfattning genom att anta 2011 års förlängningsmeddelande (118) och 2013 års bankmeddelande (119).

(207)

Vad gäller den grekiska ekonomin har kommissionen, i sina beslut om godkännande och förlängning av stödordningen för de grekiska bankerna samt godkännandena av statliga stödåtgärder som Grekland beviljat enskilda banker, bekräftat att det föreligger en risk för en allvarlig störning i den grekiska ekonomin och att statligt stöd till banker är lämpligt för att avhjälpa dessa störningar. Därför bör den rättsliga grunden för bedömningen av stödåtgärderna vara artikel 107.3 b i fördraget.

(208)

I enlighet med punkt 15 i bankmeddelandet från 2008 måste ett stöd för att vara förenligt enligt artikel 107.3 b i fördraget uppfylla de allmänna förenlighetskraven:

a)   Lämplighet: Stödet måste vara välriktat för att effektivt kunna uppnå syftet att avhjälpa en allvarlig störning i ekonomin. Så är inte fallet om åtgärden inte är lämplig för att avhjälpa störningen.

b)   Nödvändighet: Stödåtgärdens belopp och utformning måste vara nödvändiga för att nå det fastställda målet. Stödbeloppet måste följaktligen vara det minsta belopp som är nödvändigt för att nå målet, och stödet ska vara utformat på det sätt som är bäst lämpat för att avhjälpa störningen.

c)   Proportionalitet: De positiva effekterna av stödåtgärden måste avvägas på lämpligt sätt mot snedvridningen av konkurrensen, så att snedvridningen begränsas till minsta möjliga för att uppnå åtgärdens mål.

(209)

Under finanskrisen utarbetade kommissionen kriterier för olika typer av stödåtgärder. Principerna för bedömning av stödåtgärder fastställdes först i 2008 års bankmeddelande.

(210)

Rekapitaliseringsmeddelandet innehåller ytterligare vägledning om storleken på den ersättning som krävs för statliga kapitaltillskott.

(211)

Avslutningsvis har kommissionen förklarat i omstruktureringsmeddelandet hur den kommer att bedöma omstruktureringsplaner. I sin bedömning av omstruktureringsplanen för banken i enlighet med omstruktureringsmeddelandet ska kommissionen ta hänsyn till alla åtgärder som förtecknas i tabell 10.

6.2.3   Förenligheten med 2008 års bankmeddelande och rekapitaliseringsmeddelandena

6.2.3.1   Förenligheten mellan åtgärderna FB1, FB2 och FB3 och 2008 års bankmeddelande

(212)

Åtgärderna FB1, FB2 och FB3 beviljades inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna. De åtgärder som ingår i denna ordning har redan bedömts vara förenliga med den inre marknaden enligt kommissionens beslut av den 19 november 2008.

6.2.3.2   Förenligheten mellan åtgärderna FB4 och FB5 och 2008 års bank- och rekapitaliseringsmeddelanden

6.2.3.2.1   Lämplighet

(213)

Vad gäller lämpligheten av åtgärderna FB4 och FB5 anser kommissionen att de är lämpliga, eftersom de skyddade FB-bankens insättare och därmed skyddade den finansiella stabiliteten. Verksamheten hade inte kunnat fortsätta utan stödet från HFSF eftersom FB-banken hade ett negativt eget kapital vid tidpunkten för avvecklingen, och under de dåvarande svåra marknadsförhållandena skulle ingen bank ha förvärvat en portfölj med tillgångar och skulder med negativt värde som skulle ha försämrat dess kapitaltäckning. Åtgärderna bidrog därmed till att säkerställa att den finansiella stabiliteten i Grekland bibehölls. På grundval av detta konstaterar kommissionen att åtgärderna är lämpliga som undsättningsstöd.

6.2.3.2.2   Nödvändighet

(214)

Enligt 2008 års bankmeddelande måste stödåtgärdens belopp och utformning vara nödvändiga för att nå målet för åtgärden. Detta innebär att ett kapitaltillskott måste begränsas till det minsta belopp som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(215)

Såsom Greklands centralbank konstaterade i sin skrivelse av den 8 maj 2013 skulle återkallandet av FB-bankens tillstånd, trots dess begränsade storlek, utan avvecklingsåtgärderna ha kunnat skada insättarnas förtroende för det grekiska banksystemet och således påverka den finansiella stabiliteten. Dessutom tillade Greklands centralbank att den bland de olika avvecklingsalternativen föredrog en avveckling av FB-banken genom förfarandet för uppköp och övertagande av skulder enligt memorandumet från december 2012. Den ansåg att detta förfarande erbjöd en omedelbar och slutgiltig lösning på FB-bankens problem. Kommissionen anser att dessa aspekter vad gäller den finansiella stabiliteten stöder nödvändigheten av åtgärderna FB4 och FB5.

(216)

När det gäller omfattningen av ingripandena uppgav Greklands centralbank i sitt beslut 10/1/10.5.2013 att ett överföringsuppdrag av utvalda tillgångar och skulder var den föredragna lösningen eftersom det minimerade avvecklingskostnaderna. Detta beslut är också förenligt med memorandumet från mars 2012. Kommissionen konstaterar dessutom att det slutliga beloppet för likviditetsgapet noggrant har utvärderats av de grekiska myndigheterna, som tog hänsyn till den värderingsrapport som utarbetats av en lagstadgad revisor. Bidraget täckte precis skillnaden mellan det verkliga värdet av de överförda tillgångarna och skuldernas värde. HFSF åtog sig dessutom att täcka kapitalbehovet endast upp till 9 % av de överförda tillgångarna, enligt den grekiska centralbankens uppskattningar. Det faktum att endast banken, av de två anbudsgivarna, gick med på att revidera sitt erbjudande stöder slutsatsen att stödet inte var alltför stort.

(217)

Dessutom överfördes inte FB-bankens eget kapital och lämnades således kvar i det likviderade företaget, det vill säga FB-banken. Därför drabbas aktieägarna av en fullständig förlust och bidraget från HFSF ökas inte av kostnaderna för att undsätta dem.

(218)

Vad gäller återbetalningen av stödet kommer HFSF, såsom tidigare angetts i skäl 195, förmodligen inte att helt återvinna de medel den bidragit med (120). Det står därmed klart att HFSF inte erhåller någon ersättning och ersättningen ska således betraktas som ett bidrag. Såsom anges i punkt 44 i rekapitaliseringsmeddelandet kan otillräcklig ersättning för en rekapitalisering endast godtas när det rör sig om nödlidande banker som inte kan betala någon ersättning. Kommissionen anser att så är fallet med FB-banken. Avsaknaden av ersättning medför ett behov av en genomgripande omstrukturering, i linje med rekapitaliseringsmeddelandet.

(219)

Sammanfattningsvis är åtgärderna FB4 och FB5 nödvändiga som undsättningsstöd både när det gäller belopp och utformning för att uppnå målen att begränsa störningarna i det grekiska banksystemet och ekonomin som helhet.

6.2.3.2.3   Proportionalitet

(220)

Kommissionen konstaterar att FB-banken inte längre existerar på samma sätt som tidigare. Det faktum att stödet räddade de överförda verksamheterna skulle teoretiskt sett kunna ge upphov till en snedvridning av konkurrensen. Kommissionen ser positivt på FB-bankens ringa storlek och försäljningsprocessen, där konkurrenter hade möjlighet att lägga bud på utvalda tillgångar och skulder i FB-banken. Dessutom integrerades den ekonomiska verksamhet som bedrevs av FB-banken helt i banken och FB-banken upphörde att existera som en separat ekonomisk verksamhet eller konkurrent. Kommissionen drar därför slutsatsen att stödet inte leder till otillbörlig snedvridning av konkurrensen.

Slutsats om förenligheten av åtgärderna FB4 och FB5

(221)

Kommissionen drar slutsatsen att åtgärderna FB4 och FB 5 är lämpliga och nödvändiga, och mot bakgrund av FB-bankens ringa storlek och att den försvinner som en fristående konkurrent genom att integreras helt med banken, är de också proportionella i förhållande till det eftersträvade målet i enlighet med 2008 års bankmeddelande och rekapitaliseringsmeddelandet.

6.2.4   Stödåtgärdernas förenlighet med omstruktureringsmeddelandet

(222)

När det gäller ersättningarna i åtgärd FB4 konstaterar kommissionen i skäl 218 att HFSF troligen inte kommer att återvinna hela beloppet på 456,97 miljoner euro som investerades i avvecklingen av FB-banken (åtgärd FB4). Avsaknaden av ersättning skapar i sin tur ett behov av en djupgående omstrukturering, både vad gäller lönsamhetsåtgärder och åtgärder för att begränsa snedvridning av konkurrensen.

6.2.4.1   Långsiktig lönsamhet i FB-bankens verksamhet genom försäljning

(223)

I punkt 21 i omstruktureringsmeddelandet föreskrivs att om det inte är troligt att ett kreditinstitut i svårigheter kan återställa sin långsiktiga lönsamhet bör en avveckling under ordnade former eller utauktionering övervägas. Medlemsstaterna får därför uppmuntra att icke-lönsamma aktörer avvecklas, även om avvecklingsprocessen bör få ta den tid som behövs för att man ska kunna bevara den finansiella stabiliteten.

(224)

FB-banken var dock inte lönsam som fristående verksamhet och avvecklades. I punkt 17 i omstruktureringsmeddelandet klargörs i detta avseende att ”försäljning av en nödlidande bank till ett annat finansinstitut kan bidra till att återställa den långsiktiga lönsamheten, om köparen är lönsam och klarar av att överta den nödlidande banken, och till att återupprätta förtroendet på marknaden”.

(225)

Såsom anges i avsnitt 7.5.2 kan banken betraktas som en lönsam enhet tack vare dess omstruktureringsplan. Det faktum att FB-bankens verksamhet har överförts till banken innebär därför att dess långsiktiga lönsamhet kan återställas. Det faktum att FB-bankens verksamhet integrerats helt (121) i banken och att FB-banken upphörde att vara verksam som en fristående konkurrent utgör en genomgripande omstrukturering, vilket var nödvändigt i och med den otillräckliga ersättningen av det statliga stödet.

6.2.4.2   Eget bidrag och ansvarsfördelning

(226)

Såsom förklaras i skäl 216 säkerställer det valda sättet att upplösa FB-banken att omstruktureringskostnaderna begränsas till minsta möjliga. Först utvärderades likviditetsgapet noggrant av de grekiska myndigheterna, med beaktande av en rapport från oberoende revisorer. HFSF åtog sig dessutom att täcka köparens kapitalbehov som sammanhänger med de överförda verksamheterna endast upp till det lägsta belopp som krävs enligt lag. Dessutom bidrar integreringen av FB-bankens ekonomiska verksamhet i en större enhet och de åtföljande synergierna genom rationaliseringen av FB-bankens filialnät, konsolideringen av it-infrastrukturen och de minskade finansieringskostnaderna till att begränsa omstruktureringskostnaderna till minsta möjliga jämfört med ett scenario där staten skulle ha försökt att återställa FB-bankens lönsamhet som fristående verksamhet.

(227)

Eget kapital och efterställda skulder överfördes inte till banken, utan blev kvar i FB-banken, företaget i likvidation. Kommissionen anser därför att tillräcklig ansvarsfördelning mellan aktieägarna uppnåddes eftersom dessa har rätt till behållning från likvidationen endast om avkastningen är tillräcklig för att först återbetala HFSF, som har en prioriterad fordran framför andra fordringsägare. Med tanke på bristen på realiserade tillgångar kommer aktieägarna sannolikt inte att få tillbaka sina investeringar.

6.2.4.3   Åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen

(228)

När det gäller åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen föreskrivs följande i punkt 30 i omstruktureringsmeddelandet: ”Kommissionen grundar sin bedömning av behovet av sådana åtgärder på storleken, omfattningen och räckvidden på den verksamhet som den berörda banken skulle ha efter genomförandet av en trovärdig omstruktureringsplan […]. Valet av typ och form av sådana åtgärder kommer att vara beroende av två kriterier: för det första stödbeloppets storlek och de villkor och omständigheter på grundval av vilka stödet beviljats och för det andra, särdragen på den eller de marknader där den stödmottagande banken kommer att bedriva sin verksamhet.”

(229)

Det totala stöd som mottagits i form av kapital uppgår till 606,97 miljoner euro (åtgärderna FB1, FB4 och FB5) samt grekiska statspapper på 60 miljoner euro (åtgärd FB2) och statliga garantier på 50 miljoner euro (åtgärd FB3). Åtgärd FB1 motsvarade 3,25 % av FB-bankens riskvägda tillgångar per den 31 december 2008. Åtgärd FB4, finansieringen av likviditetsgapet från FB-banken till banken, motsvarade omkring 33,44 % av FB-bankens riskvägda tillgångar per den 31 mars 2013. Åtgärd FB5 motsvarade, per definition, 9 % av de överförda riskvägda tillgångarna från FB-banken till banken. Sådana stödbelopp i kombination med avsaknaden av ersättning kräver en betydande minskning av stödmottagarens marknadsnärvaro.

(230)

När det gäller den marknad som FB-banken var verksam på konstaterar kommissionen att FB-banken var en mycket liten bank (en andel på mindre än 0,5 % av de grekiska bankernas totala tillgångar och en marknadsandel på mindre än 1 % för lån och inlåning i Grekland), och följaktligen var tillgångarna och skulderna i FB-banken som överfördes till banken små jämfört med storleken på det grekiska banksystemet.

(231)

Dessutom erbjöds FB-bankens verksamheter till konkurrenterna genom en öppen auktion. Efter försäljningen upphörde FB-banken att existera som en fristående konkurrent eftersom de överlåtna verksamheterna integrerades helt i banken.

(232)

Med tanke på hur små de överlåtna verksamheterna var, försäljningsförfarandets öppenhet och den fullständiga integreringen av FB-bankens verksamhet i banken, drar kommissionen slutsatsen att ingen otillbörlig snedvridning av konkurrensen skett, trots det mycket stora stödbeloppet och avsaknaden av ersättning.

6.2.4.4   Slutsats om förenligheten med omstruktureringsmeddelandet

(233)

På grundval av denna analys dras slutsatsen att försäljningen av utvalda tillgångar och skulder i FB-banken och deras integrering i banken garanterar att FB-bankens verksamhet återigen blir lönsam på lång sikt, att stödet är begränsat till minsta möjliga och att det inte finns några onödiga snedvridningar av konkurrensen, i enlighet med omstruktureringsmeddelandet.

6.2.5   Slutsats om förenligheten av stödet till FB-banken med den inre marknaden

(234)

Alla de stödåtgärder som anges i tabell 10 är förenliga med den inre marknaden.

6.3   BEDÖMNING AV STÖDET TILL PROBANK

6.3.1   Förekomst av statligt stöd och stödbelopp

(235)

Först måste kommissionen avgöra om åtgärderna utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

6.3.1.1   Förekomst av stöd i de åtgärder som beviljats när det gäller avvecklingen av ProBank (åtgärderna PB1 och PB2)

(236)

HFSF är en enhet som inrättats och finansieras av Grekland för att stödja banker. Åtgärderna PB1 och PB2 har därför inslag av statliga medel. Åtgärderna PB1 och PB2 är också av selektiv karaktär eftersom de endast gynnar ProBanks verksamhet.

(237)

Dessutom innebär åtgärderna PB1 och PB2 en klar fördel för ProBanks verksamheter genom att verksamheterna hålls vid liv. Överföringsuppdraget är i detta fall en försäljning ”en bloc”, och även om eget kapital inte kommer att överföras kommer de viktigaste produktiva banktillgångarna däremot att överföras (filialer, inlåning och lån).

(238)

Åtgärderna PB1 och PB2 är inte förenliga med den marknadsekonomiska investerarprincipen. Faktum är att HFSF inte har några utsikter att göra vinst på sitt bidrag, eftersom den inte fick någon fordran på banken i utbyte för bidraget, utan endast en fordran på företaget i likvidation, det vill säga ProBank (122). Därför kommer HFSF troligen inte att helt återvinna de medel som den bidragit med.

(239)

Den selektiva fördel som åtgärderna PB1 och PB2 medför snedvrider konkurrensen genom att hålla en bankverksamhet vid liv så att den kan bedriva sin verksamhet på marknaden och konkurrera med andra banker som är verksamma i Grekland eller skulle kunna vara intresserade av att ta sig in på den grekiska marknaden. Åtgärderna PB1 och PB2 har därför en inverkan på handeln mellan medlemsstaterna och kan snedvrida konkurrensen.

(240)

Därför dras slutsatsen att HFSF:s täckning av likviditetsgapet på 562,73 miljoner euro från ProBank till banken och HFSF:s åtagande att täcka de kapitalbehov som sammanhänger med de överförda tillgångarna, som kan komma att uppgå till [180–280] miljoner euro, utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

Stödmottagare för åtgärderna PB1 och PB 2

(241)

ProBanks verksamhet är stödmottagare för åtgärderna PB1 och PB2, eftersom åtgärderna möjliggjorde att dessa åtgärder fortsatte inom banken.

(242)

När det gäller frågan om huruvida försäljningen av ProBanks verksamhet utgör statligt stöd till banken, måste kommissionen bedöma om vissa krav är uppfyllda i enlighet med punkt 49 i bankmeddelandet från 2008. Kommissionen måste särskilt undersöka om i) försäljningen skedde på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, ii) försäljningen skedde på marknadsmässiga villkor och iii) om finansinstitutet eller staten maximerade försäljningspriset av berörda tillgångar och skulder.

(243)

Banken förvärvade ProBanks tillgångar och skulder eftersom den lämnat in det bästa anbudet inom ramen för ett icke-diskriminerande anbudsförfarande som var öppet för andra banker. Greklands centralbank beslutade att endast kontakta de fyra största bankerna som är verksamma i Grekland, varav endast banken och en annan bank lämnade anbud. Banken var den föredragna anbudsgivaren i fråga om pris och förväntade synergieffekter.

(244)

Greklands centralbank kontaktade endast fyra banker. Det begränsade antalet köpare som kontaktats utesluter inte att anbudsförfarandet var öppet med tanke på bristen på andra banker som bedriver verksamhet i Grekland som är tillräckligt stora för att absorbera de upphandlade tillgångarna och som hade tillräckligt kapital vid tidpunkten för avvecklingen. Dessutom hade inga utländska kreditinstitut eller finansinstitut fram till avvecklingen av ProBank lämnat in något giltigt bindande förslag om att förvärva ProBank trots de upprepade förlängningarna av tidsfristen. Vid tidpunkten för avvecklingen var intresset från utländska kreditinstitut och finansinstitut i bankverksamhet i Grekland mycket begränsat. Beslutet om portföljen av tillgångar och skulder som skulle överföras och den tidsplan som anbuden skulle uppfylla för att vara giltiga fattades dessutom i förväg av Greklands centralbank. Kommissionen drar därför slutsatsen att försäljningsprocessen var öppen och icke-diskriminerande.

(245)

Det negativa priset (det vill säga med hänsyn till likviditetsgapet och täckningen av ovannämnda kapitalbehov) för tillgångarna och skulderna i ProBank utesluter inte att försäljningspriset motsvarar verksamhetens marknadsvärde (123). Kommissionen har inga skäl att anse att anbudet och det pris som betalats inte återspeglade verksamhetens marknadspris. Det verkliga värdet av tillgångarna hade beräknats av Greklands centralbank och kontrollerats av externa revisorer. Kommissionen anser därför att försäljningen skedde på marknadsmässiga villkor. På grundval av ovanstående och i enlighet med punkt 49 i bankmeddelandet från 2008, punkt 20 i omstruktureringsmeddelandet och dess beslutspraxis (124) drar kommissionen slutsatsen att statligt stöd till banken kan uteslutas.

6.3.1.2   Slutsats om förekomsten av stöd och det totala beloppet av mottaget stöd

(246)

På grundval av skälen 236–240 anser kommissionen att åtgärderna PB1 och PB2 uppfyller villkoren i artikel 107.1 i fördraget och utgör statligt stöd.

(247)

Därför dras slutsatsen att ProBanks verksamhet har mottagit statligt stöd i form av ett kapitaltillskott på [742,7–842,7] miljoner euro (åtgärderna PB1 och PB2), som sammanfattas i tabell 11.

Tabell 11

Översikt av det totala stödet till ProBanks verksamhet

Stödmottagare

Åtgärd

Stödtyp

Stödbelopp (i miljoner euro)

ProBanks verksamhet

PB1

Finansiering av likviditetsgapet från ProBank till banken

562,7

PB2

Åtagande om att täcka de kapitalbehov som sammanhänger med ProBanks överförda tillgångar till banken

[180–280]

Totalt beviljat kapitalstöd

[742,7–842,7]

Totalt utbetalat kapitalstöd

[742,7–842,7]

6.3.2   Rättslig grund för bedömningen av stödets förenlighet

(248)

Enligt artikel 107.3 b i fördraget har kommissionen befogenhet att besluta att stödet är förenligt med den inre marknaden om syftet med stödet är att ”avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi”.

(249)

Såsom framgår i skälen 206 och 207, bör den rättsliga grunden för bedömningen av stödåtgärderna för grekiska banker för närvarande vara artikel 107.3 b i fördraget.

(250)

Såsom framgår av skäl 208, måste stöd i enlighet med punkt 15 i bankmeddelandet från 2008, uppfylla de allmänna förenlighetskriterierna lämplighet, nödvändighet och proportionalitet för att vara förenligt med artikel 107.3 b.

(251)

Rekapitaliseringsmeddelandet innehåller ytterligare vägledning om storleken på den ersättning som krävs för statliga kapitaltillskott.

(252)

Avslutningsvis har kommissionen förklarat i omstruktureringsmeddelandet hur den kommer att bedöma omstruktureringsplaner. I sin bedömning av omstruktureringsplanen i enlighet med omstruktureringsmeddelandet kommer kommissionen att beakta alla åtgärder som förtecknas i tabell 11.

6.3.3   Stödåtgärdernas förenlighet enligt 2008 års bankmeddelande och rekapitaliseringsmeddelandet

6.3.3.1   Lämplighet

(253)

Vad gäller lämpligheten för åtgärderna PB1 och PB2 anser kommissionen att täckningen av likviditetsgapet och åtagandet att täcka kapitalbehoven hos köparen i samband med de överförda tillgångarna är lämpliga eftersom de gjorde försäljningen möjlig, skyddade insättarna i ProBank och därmed skyddar den finansiella stabiliteten. Verksamheten skulle inte ha kunnat fortsätta utan stöd från HFSF, eftersom ProBank hade ett negativt eget kapital vid tidpunkten för avvecklingen. Under de svåra marknadsvillkor som rådde då skulle ingen bank ha förvärvat en portfölj med tillgångar och skulder med negativt värde som skulle ha försämrat dess kapitaltäckning. Den 10 maj 2013 tillsatte Greklands centralbank ett ombud i ProBank, vars uppgift också var att se till att alla nödvändiga åtgärder vidtogs för att förverkliga ökningen av ProBanks aktiekapital. Det faktum att ingen privat investerare lämnade ett slutgiltigt bindande förslag till förvärv av ProBank före tidpunkten för avvecklingen, trots ovannämnda ombuds ansträngningar och upprepade förlängningar av tidsfristen för ökningen av ProBanks aktiekapital, stöder slutsatsen att dessa verksamheter inte skulle ha kunnat fortsätta utan stöd från HFSF. Åtgärderna bidrog därmed till att säkerställa att den finansiella stabiliteten i Grekland bibehölls. På grundval av detta konstaterar kommissionen att åtgärderna är lämpliga som undsättningsstöd.

6.3.3.2   Nödvändighet

(254)

Enligt 2008 års bankmeddelande måste stödåtgärdens belopp och utformning vara nödvändiga för att nå målet för åtgärden. Detta innebär att ett kapitaltillskott måste begränsas till det minsta belopp som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(255)

I memorandumet från maj 2013 föreskrivs att för verksamheter utanför kärnverksamheten (125) som inte uppfyller sina kapitalkrav skulle Greklands centralbank i samordning med HFSF undersöka alternativen för att minimera kostnaderna för skattebetalarna, inklusive förfaranden för uppköp och övertagande, samtidigt som insättarnas säkerhet garanterades.

(256)

Såsom Greklands centralbank konstaterade i sitt beslut av den 26 juli 2013 (126) skulle ett återkallande av ProBanks tillstånd utan genomförande av avvecklingsåtgärder kunna inverka på den finansiella stabiliteten.

(257)

Kommissionen anser att dessa aspekter vad gäller den finansiella stabiliteten stöder nödvändigheten av åtgärderna PB1 och PB2.

(258)

När det gäller åtgärdens belopp bedömdes likviditetsgapet noggrant av de grekiska myndigheterna, som tog hänsyn till den värderingsrapport som utarbetats av en lagstadgad revisor. Bidraget täckte precis skillnaden mellan det verkliga värdet av de överförda tillgångarna och skuldernas värde. I sitt beslut 12/1/26.7.2013 anger Greklands centralbank att ett överföringsuppdrag av utvalda tillgångar och skulder var den föredragna lösningen eftersom det minimerade avvecklingskostnaderna. Detta beslut ligger också i linje med det andra ekonomiska anpassningsprogrammet för Grekland från juli 2013. HFSF åtog sig dessutom att täcka kapitalbehovet endast upp till 9 % av de överförda tillgångarna, enligt den grekiska centralbankens uppskattningar.

(259)

Dessutom överfördes inte det egna kapitalet till banken och kommer därför att finnas kvar i företaget i likvidation. Därför drabbas aktieägarna i ProBank av en fullständig förlust och bidraget från HFSF ökas inte av kostnaderna för att undsätta dem.

(260)

Vad gäller återbetalningen av stödet kommer HFSF, såsom tidigare angetts i skäl 238, förmodligen inte att helt återvinna de medel man bidragit med. Det står därmed klart att HFSF inte erhåller någon ersättning och ersättningen ska således betraktas som ett bidrag. Såsom anges i punkt 44 i rekapitaliseringsmeddelandet kan otillräcklig ersättning för en rekapitalisering endast godtas när det rör sig om nödlidande banker som inte kan betala någon ersättning. Kommissionen anser att så är fallet med ProBank. Avsaknaden av ersättning medför ett behov av en genomgripande omstrukturering, i linje med rekapitaliseringsmeddelandet.

(261)

Sammanfattningsvis är åtgärderna nödvändiga som undsättningsstöd i både när det gäller belopp och utformning för att uppnå målen att begränsa störningarna i det grekiska banksystemet och ekonomin som helhet.

6.3.3.3   Proportionalitet

(262)

ProBank existerar inte längre på samma sätt som tidigare. Det faktum att stödet räddade de verksamheter som överförts till banken skulle teoretiskt sett kunna skapa snedvridningar av konkurrensen. Kommissionen noterar dock ProBanks ringa storlek och försäljningsprocessen, där konkurrenterna hade möjlighet att lägga bud på utvalda tillgångar och skulder i ProBank. Dessutom integrerades ProBanks ekonomiska verksamhet i banken omedelbart efter överföringen och ProBank upphörde att existera som en fristående ekonomisk verksamhet eller konkurrent. Kommissionen drar därför slutsatsen att stödet inte leder till otillbörlig snedvridning av konkurrensen.

6.3.3.4   Slutsats om förenligheten av åtgärderna PB1 och PB2 med bankmeddelandet och rekapitaliseringsmeddelandet

(263)

Kommissionen drar slutsatsen att åtgärderna PB1 och PB2 är lämpliga och nödvändiga och att de mot bakgrund av den omfattande omstrukturering som planeras för banken, till vilken ProBanks ekonomiska verksamhet har överförts, är proportionella i förhållande till det eftersträvade målet i enlighet med 2008 års bankmeddelande och rekapitaliseringsmeddelandet.

6.3.4   Stödåtgärdernas förenlighet med omstruktureringsmeddelandet

(264)

När det gäller ersättningen för åtgärd PB1 konstaterar kommissionen i skäl 260 att HFSF troligen inte kommer att återvinna hela beloppet på 562,73 miljoner euro som investerades i avvecklingen av ProBank (åtgärd PB1). Avsaknaden av ersättning skapar i sin tur ett behov av en djupgående omstrukturering, både vad gäller lönsamhetsåtgärder och åtgärder för att begränsa snedvridning av konkurrensen.

6.3.4.1   Långsiktig lönsamhet i Probanks verksamhet genom försäljning

(265)

I punkt 21 i omstruktureringsmeddelandet föreskrivs att om det inte är troligt att ett kreditinstitut i svårigheter kan återställa sin långsiktiga lönsamhet bör en avveckling under ordnade former eller utauktionering övervägas. Medlemsstaterna får därför uppmuntra att icke-lönsamma aktörer avvecklas, även om avvecklingsprocessen bör få ta den tid som behövs för att man ska kunna bevara den finansiella stabiliteten.

(266)

ProBank var dock inte lönsam som fristående verksamhet och avvecklades. I punkt 17 i omstruktureringsmeddelandet klargörs i detta avseende att ”försäljning av en nödlidande bank till ett annat finansinstitut kan bidra till att återställa den långsiktiga lönsamheten, om köparen är lönsam och klarar av att överta den nödlidande banken, och till att återupprätta förtroendet på marknaden”.

(267)

Såsom anges i avsnitt 7.5.2 kan banken betraktas som en lönsam enhet tack vare dess omstruktureringsplan. Det faktum att ProBank har överförts till banken gör det därför möjligt för banken att återställa sin långsiktiga lönsamhet. Det faktum att ProBanks verksamhet integrerats helt (127) i banken och att ProBank upphörde att vara verksam som en oberoende enhet utgör dessutom en genomgripande omstrukturering, vilket var nödvändigt i och med den otillräckliga ersättningen av det statliga stödet.

6.3.4.2   Eget bidrag och ansvarsfördelning

(268)

Såsom förklaras i skäl 258 säkerställer det valda sättet att upplösa ProBank att omstruktureringskostnaderna begränsas till minsta möjliga. Först utvärderades likviditetsgapet noggrant av de grekiska myndigheterna, med beaktande av en rapport från oberoende revisorer. HFSF åtog sig dessutom att täcka köparens kapitalbehov som sammanhänger med de överförda tillgångarna endast upp till det lägsta belopp som krävs enligt lag. Dessutom bidrar integreringen av ProBanks ekonomiska verksamhet i en större enhet och de åtföljande synergierna genom rationaliseringen av ProBanks filialnät, konsolideringen av it-infrastrukturen och de minskade finansieringskostnaderna till att begränsa omstruktureringskostnaderna till minsta möjliga jämfört med ett scenario där staten skulle ha försökt att återställa Probanks lönsamhet som fristående verksamhet.

(269)

Eget kapital och efterställda skulder överfördes inte till banken, utan blev kvar i företaget i likvidation. Kommissionen anser därför att tillräcklig ansvarsfördelning mellan aktieägarna uppnåddes eftersom dessa har rätt till behållning från likvidationen endast om avkastningen är tillräcklig för att först återbetala HFSF, som har en prioriterad fordran framför andra fordringsägare. Med tanke på bristen på realiserade tillgångar kommer aktieägarna sannolikt inte att få tillbaka sina investeringar.

6.3.4.3   Åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen

(270)

När det gäller åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen föreskrivs följande i punkt 30 i omstruktureringsmeddelandet: ”Kommissionen grundar sin bedömning av behovet av sådana åtgärder på storleken, omfattningen och räckvidden på den verksamhet som den berörda banken skulle ha efter genomförandet av en trovärdig omstruktureringsplan […]. Valet av typ och form av sådana åtgärder kommer att vara beroende av två kriterier: för det första stödbeloppets storlek och de villkor och omständigheter på grundval av vilka stödet beviljats och för det andra, särdragen på den eller de marknader där den stödmottagande banken kommer att bedriva sin verksamhet.”

(271)

Vad gäller det erhållna stödbeloppet, uppgick det totala stöd som erhållits i form av kapital till [742,7–842,7] miljoner euro (åtgärderna PB1 och PB2). Åtgärd PB1 motsvarade cirka 21,15 % av de riskvägda tillgångarna för ProBank per den 30 juni 2013. Åtgärd PB2 motsvarade, per definition, […] % av de överförda tillgångarna från ProBank. Sådana stödbelopp i kombination med avsaknaden av ersättning kräver en betydande minskning av stödmottagarens marknadsnärvaro.

(272)

När det gäller den marknad som ProBank var verksam på konstaterar kommissionen att ProBank var en mycket liten bank (cirka 1 % av de grekiska bankernas totala tillgångar och en marknadsandel på omkring 1 % för lån och mindre än 2 % för inlåning) och följaktligen var tillgångarna och skulderna i ProBank som överfördes till banken små jämfört med storleken på det grekiska banksystemet.

(273)

Dessutom erbjöds ProBanks verksamhet till konkurrenterna genom en öppen auktion. Efter försäljningen upphörde ProBank att existera som en fristående konkurrent, eftersom de överförda verksamheterna var helt integrerade i banken.

(274)

Med tanke på hur små de överlåtna verksamheterna var, försäljningsförfarandets öppenhet och den fullständiga integreringen av Probanks verksamhet i banken, drar kommissionen slutsatsen att ingen otillbörlig snedvridning av konkurrensen skett, trots det mycket stora stödbeloppet och avsaknaden av ersättning.

6.3.4.4   Slutsats om förenligheten med omstruktureringsmeddelandet

(275)

På grundval av denna analys drar kommissionen slutsatsen att försäljningen av de utvalda tillgångarna och skulderna i ProBank och deras integrering i banken garanterar att Probanks verksamhet återigen blir lönsam på lång sikt, att stödet är begränsat till minsta möjliga och att det inte finns några onödiga snedvridningar av konkurrensen, i enlighet med omstruktureringsmeddelandet.

6.3.5   Slutsats om förenligheten av stödet till ProBank med den inre marknaden

(276)

Alla de stödåtgärder som anges i tabell 11 är förenliga med den inre marknaden.

7.   BEDÖMNING AV DET STÖD SOM BANKEN BEVILJATS

7.1   FÖREKOMST AV STATLIGT STÖD OCH STÖDBELOPP

(277)

Kommissionen måste fastställa förekomsten av statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

7.1.1   Förekomst av stöd i de åtgärder som beviljats enligt stödordningen för de grekiska bankerna (åtgärderna L1 och A)

7.1.1.1   Statligt likviditetsstöd som beviljats inom ramen för garantiåtgärden och åtgärden för statsobligationslån (åtgärd L1)

(278)

Kommissionen har redan i besluten om godkännande och förlängning av stödordningen för de grekiska bankerna (128) fastställt att likviditetsstöd som beviljas enligt stödordningen utgör stöd. Utestående garantier uppgick den 15 april 2011 till 12 873 miljoner euro och till 14 798 miljoner euro per den 30 november 2013. Vid dessa datum uppgick de utestående lånen av statsobligationer till banken till 787 miljoner euro respektive 847 miljoner euro. Framtida likviditetsstöd som beviljas enligt denna stödordning skulle också utgöra statligt stöd.

7.1.1.2   Statlig rekapitalisering som beviljats enligt rekapitaliseringsordningen (åtgärd A)

(279)

Kommissionen fastställde redan i beslutet av den 19 november 2008 om stödordningen för de grekiska bankerna att rekapitaliseringar som beviljas inom ramen för rekapitaliseringsåtgärden i denna ordning ska anses utgöra stöd. Banken har fått 1 350 miljoner euro i form av preferensaktier, vilket utgör 2,1 % av bankens riskvägda tillgångar (129).

(280)

Under 2010 införde Grekland flera ändringar av de tekniska kriterierna för dessa preferensaktier, enligt vilka kupongen ökar med 2 % varje år om de inte löses in inom fem år. Eftersom ändringarna innebär att ersättningen till staten ökar om preferensaktierna inte löses in eller konverteras efter fem år, drar kommissionen slutsatsen att ändringarna av de tekniska kriterierna inte gav någon som helst fördel för banken och därför inte medför ytterligare statligt stöd.

7.1.2   Förekomst av stöd i det statsgaranterade akuta likviditetsstödet (åtgärd L2)

(281)

Kommissionen klargör i punkt 51 i bankmeddelandet från 2008 att medel från en centralbank till finansinstitut inte utgör stöd om fyra kumulativa villkor är uppfyllda när det gäller finansinstitutens solvens, facilitetens säkerhet, den ränta som finansinstitutet får betala och avsaknaden av statlig motgaranti. Eftersom det statsgaranterade akuta likviditetsstöd som beviljats banken inte uppfyller de fyra kumulativa villkoren, främst eftersom det är statligt garanterat och beviljas tillsammans med andra stödåtgärder, kan kommissionen inte dra slutsatsen att det statsgaranterade akuta likviditetsstödet inte utgör statligt stöd.

(282)

Det statsgaranterade akuta likviditetsstödet uppfyller villkoren i artikel 107.1 i fördraget. För det första kommer eventuella förluster att bäras av staten, eftersom åtgärden omfattar en statlig garanti till förmån för Greklands centralbank. Åtgärden har därför inslag av statliga medel. Det statsgaranterade likviditetsstödet det möjligt för bankerna att få tillgång till finansiering vid en tidpunkt då de inte har tillgång till kapitalmarknadsfinansiering och Eurosystemets vanliga refinansieringstransaktioner. Det statsgaranterade likviditetsstödet innebär därför en fördel för banken. Eftersom det statsgaranterade akuta likviditetsstödet är begränsat till banksektorn är åtgärden selektiv. Eftersom det statsgaranterade akuta likviditetsstödet gör det möjligt för banken att fortsätta vara verksam på marknaden och undvika att hamna i konkurs och behöva lämna marknaden snedvrider det konkurrensen. Handeln mellan medlemsstaterna påverkas av den fördel som banken fått, eftersom banken är verksam i andra medlemsstater och eftersom finansinstitut från andra medlemsstater bedriver verksamhet eller skulle kunna vara intresserade av att bedriva verksamhet i Grekland.

(283)

På grundval av ovanstående anser kommissionen att det statsgaranterade likviditetsstödet (åtgärd L2) utgör statligt stöd. Det statsgaranterade akuta likviditetsstödet har varierat i omfattning över tiden. Den 31 december 2012 uppgick det till omkring 30,9 miljarder euro.

7.1.3   Förekomst av stöd i de åtgärder som beviljats genom HFSF (åtgärderna B1, B2 och B3)

7.1.3.1   Den första tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärd B1)

(284)

Redan i avsnitt 5.1 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG drog kommissionen slutsatsen att den första tillfälliga rekapitaliseringen utgör statligt stöd. Det mottagna kapitalet uppgick till 7 430 miljoner euro.

7.1.3.2   Den andra tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärd B2)

(285)

Åtgärd B 2 genomfördes med medel från HFSF som, enligt skäl 49 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG, inbegriper statliga medel.

(286)

När det gäller förekomsten av en förmån ökade åtgärd B2 bankens kapitaltäckningskvot till en nivå som gjorde det möjligt för banken att fortsätta sin verksamhet på marknaden och få tillgång till finansiering från Eurosystemet. Dessutom utgörs ersättningen för åtgärd B2 av upplupna räntor på EFSF-obligationer och en ytterligare avgift på 1 %. Eftersom denna ersättning är uppenbart lägre än ersättningen för liknande kapitalinstrument på marknaden, skulle banken med säkerhet inte ha kunnat anskaffa detta kapital på marknaden på samma villkor. Åtgärd B2 innebär därför att banken beviljades en förmån med statliga medel. Eftersom åtgärden bara har gjorts tillgänglig för banken var den av selektiv karaktär.

(287)

Bankens ställning stärktes till följd av åtgärd B2 eftersom banken fick de ekonomiska medel som krävdes för att fortsätta uppfylla kapitalkraven, vilket därmed ledde till snedvridning av konkurrensen. Eftersom banken är verksam inom banksektorn i andra medlemsstater och eftersom finansinstitut från andra medlemsstater bedriver verksamhet i Grekland, särskilt på försäkringsmarknaden, påverkar åtgärd B2 även handeln mellan medlemsstaterna.

(288)

Kommissionen anser att åtgärd B2 utgör statligt stöd. Den anmäldes som stöd av de nationella myndigheterna. Det mottagna kapitalet uppgick till 2 326 miljoner euro.

7.1.3.3   HFSF:s deltagande i rekapitaliseringen våren 2013 (åtgärd B3)

(289)

Med HFSF:s deltagande i rekapitaliseringen våren 2013 (åtgärd B3) avses den partiella omvandlingen av den första och den andra tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärderna B1 och B2) till en permanent rekapitalisering på 8 677 miljoner euro i stamaktier. Eftersom åtgärd B3 utgör omvandlingen av stöd som redan beviljats inbegriper den fortfarande statliga medel, men innebär ingen ökning av det nominella stödbeloppet. För ett visst nominellt stödbelopp ger åtgärden däremot banken en större fördel (och snedvrider därmed konkurrensen) eftersom den utgör en permanent rekapitalisering och inte en tillfällig rekapitalisering, vilket är fallet med åtgärderna B1 och B2.

(290)

Sådant stöd beviljades inte till alla banker med verksamhet i Grekland. När det gäller snedvridning av konkurrensen och inverkan på handeln konstaterar kommissionen bland annat att stödet gjorde det möjligt för banken att bedriva verksamhet i andra medlemsstater, t.ex. Rumänien och Bulgarien. En avveckling av banken skulle ha lett till att dess verksamhet i utlandet upphörde, genom likvidation eller försäljning av dessa verksamheter. På försäkringssidan konkurrerar Greklands centralbank dessutom med dotterbolag till försäkringsföretag från andra medlemsstater. Stödet snedvrider således konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionen anser därför att åtgärd B3 utgör statligt stöd.

7.1.3.4   Slutsats om åtgärderna B1, B2 och B3

(291)

Åtgärderna B1, B2 och B3 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Beloppet för det statliga stöd som ingår i åtgärderna B1, B2 och B3 uppgår till 9 756 miljoner euro. Såsom anges i avsnitt 7.1.3.3 omvandlades endast en del av den första och den andra tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärderna B1 och B2) till en permanent rekapitalisering på 8 677 miljoner euro (åtgärd B3), medan återstoden betalades till HFSF sex månader efter det att beslutet meddelats (130).

(292)

I punkt 31 i omstruktureringsmeddelandet föreskrivs att kommissionen måste beakta stödet ”i förhållande till bankens riskvägda tillgångar” och inte bara det absoluta stödbeloppet. Åtgärderna B1, B2 och B3 beviljades under en ettårsperiod från april 2012 (131) till maj 2013. Under denna period ändrades bankens riskvägda tillgångar. Frågan är därför vilken nivå av riskvägda tillgångar som bör användas, och särskilt huruvida det statliga stödet bör bedömas mot bakgrund av de riskvägda tillgångar som fanns i början eller i slutet av perioden. Åtgärderna B1, B2 och B3 syftar till att täcka ett kapitalbehov som fastställdes av Greklands centralbank i mars 2012 (stresstestet 2012). Med andra ord fanns det kapitalbehov som dessa statliga stödåtgärder syftade till att avhjälpa redan i mars 2012. Kommissionen anser därför att de stödbelopp som ingår i åtgärd B1, B2 och B3 ska jämföras med bankens riskvägda tillgångar per den 31 mars 2012. Kommissionen erinrar också om att Greklands centralbank, efter mars 2012 och fram till rekapitaliseringen våren 2013, inte beaktade förvärv från de grekiska bankernas sida för att anpassa sina kapitalbehov uppåt eller nedåt. Denna omständighet visar dessutom att åtgärderna B1, B2 och B3 utgjorde stöd till förmån för banken per den 31 mars 2012 i dess dåvarande form.

(293)

Den första och den andra tillfälliga rekapitaliseringen uppgick tillsammans till 9 756 miljoner euro. Detta belopp motsvarar 15,3 % av bankens riskvägda tillgångar per den 31 mars 2012.

(294)

Eftersom banken lyckats locka till sig privat kapital uppgick det faktiska belopp som tillförts från HFSF till banken endast till 8 677 miljoner euro, vilket motsvarar 13,6 % av bankens riskvägda tillgångar per den 31 mars 2012.

7.1.4   Slutsats om förekomsten av stöd och det totala belopp som banken mottagit i stöd

(295)

Åtgärderna A, B1, B2, B3, L1 och L2 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Dessa åtgärder sammanfattas i tabell 12.

Tabell 12

Översikt av det totala stödet till banken

Ref.

Åtgärd

Typ av åtgärd

Stödbelopp

Stöd/riskvägda tillgångar

A

Preferensaktier

Kapitalstöd

1 350 miljoner euro

2,1 %

B1

B2

Den första tillfälliga rekapitaliseringen

Den andra tillfälliga rekapitaliseringen

Kapitalstöd

7 430 miljoner euro

2 326 miljoner euro

15,3 %

Totalt kapitalstöd som beviljats banken

11 106 miljoner euro

17,3 %

B3

Rekapitaliseringen våren 2013

Kapitalstöd

8 677 miljoner euro

 

Totalt kapitalstöd som beviljats banken, med undantag av stöd som återbetalats inom sex månader

10 027 miljoner euro

15,6 %

Ref.

Åtgärd

Typ av åtgärd

Nominellt stödbelopp

 

L1

Likviditetsstöd

Garanti

Obligationslån

Garantier: 14,8 miljarder euro

Obligationslån: 0,8 miljarder euro

Per den 30 november 2013

L2

Statsgaranterat akut likviditetsstöd

Finansiering och garanti

30,9 miljarder euro

Per den 31 december 2012

Totalt likviditetsstöd som beviljats banken

46,5 miljarder euro

 

7.2   RÄTTSLIG GRUND FÖR FÖRENLIGHETSBEDÖMNINGEN

(296)

Såsom anges i skäl 207 bör den rättsliga grunden för bedömningen av stödåtgärden vara artikel 107.3 b i fördraget (132).

(297)

Under finanskrisen utarbetade kommissionen kriterier för olika typer av stödåtgärder. Principerna för bedömning av stödåtgärder fastställdes först i 2008 års bankmeddelande.

(298)

Vägledning för rekapitaliseringsåtgärder finns i rekapitaliseringsmeddelandet och i 2011 års förlängningsmeddelande.

(299)

I omstruktureringsmeddelandet fastställer kommissionen sin inställning vad gäller bedömningen av omstruktureringsplaner, särskilt behovet av att återställa lönsamheten, säkerställa ett värdefullt bidrag från stödmottagaren och begränsa snedvridningen av konkurrensen.

(300)

Denna ram kompletterades genom 2013 års bankmeddelande, som omfattar stöd som anmälts eller beviljats utan föregående godkännande efter den 31 juli 2013.

7.2.1   Rättslig grund för bedömningen av förenligheten av bankens likviditetsstöd (åtgärd L1)

(301)

Det likviditetsstöd som banken redan erhållit har slutgiltigt godkänts genom de efterföljande besluten om godkännande av åtgärder inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna samt ändringar i och förlängningar av stödordningen (133). Ett eventuellt framtida likviditetsstöd till banken kommer att behöva beviljas inom ramen för en stödordning som godkänts på vederbörligt sätt av kommissionen. Villkoren för ett sådant stöd måste godkännas av kommissionen innan det beviljas och behöver därför inte undersökas närmare i detta beslut.

7.2.2   Rättslig grund för bedömningen av preferensaktiernas förenlighet (åtgärd A)

(302)

Den rekapitalisering som beviljats 2009 i form av preferensaktier (åtgärd A), beviljades inom ramen för den rekapitaliseringsåtgärd inom stödordningen för de grekiska bankerna som godkändes 2008 enligt bankmeddelandet från 2008. Den behöver därför inte omprövas enligt 2008 års bankmeddelande utan endast bedömas enligt omstruktureringsmeddelandet.

7.2.3   Rättslig grund för bedömningen av förenligheten av det statsgaranterade akuta likviditetsstödet (åtgärd L2)

(303)

Förenligheten av det statsgaranterade akuta likviditetsstödet (åtgärd L2) bör först bedömas på grundval av 2008 års bankmeddelande och 2011 års förlängningsmeddelande. De statsgaranterade akuta likviditetsstöd som beviljats efter den 31 juli 2013 omfattas av 2013 års bankmeddelande.

7.2.4   Rättslig grund för bedömningen av förenligheten av HFSF:s rekapitaliseringar (åtgärderna B1, B2 och B3)

(304)

Förenligheten av HFSF:s rekapitaliseringar (åtgärderna B1, B2 och B3), i synnerhet vad gäller ersättning, bör först bedömas på grundval av 2008 års bankmeddelande, rekapitaliseringsmeddelandet och förlängningsmeddelandet från 2011. I beslutet att inleda förfarandet avseende NBG uttryckte kommissionen tvivel om förenligheten mellan åtgärd B1 och dessa meddelanden. Eftersom åtgärderna genomfördes före den 1 augusti 2013 omfattas de inte av 2013 års bankmeddelande. Förenligheten av HFSF:s rekapitaliseringar (åtgärderna B1, B2 och B3) bör också bedömas på grundval av omstruktureringsmeddelandet.

7.3   FÖRENLIGHETEN AV ÅTGÄRD L2 MED 2008 ÅRS BANKMEDDELANDE, 2011 ÅRS FÖRLÄNGNINGSMEDDELANDE OCH 2013 ÅRS BANKMEDDELANDE

(305)

För att ett stöd ska vara förenligt enligt artikel 107.3 b i fördraget måste det uppfylla de allmänna förenlighetskriterierna, dvs. lämplighet, nödvändighet och proportionalitet.

(306)

Eftersom de grekiska bankerna stängdes ute från grossistmarknaderna och blev helt beroende av centralbanksfinansiering, såsom anges i skäl 46, och eftersom banken inte kunde låna tillräckliga medel genom vanliga refinansieringstransaktioner, behövde banken statsgaranterat akut likviditetsstöd för att få tillräcklig likviditet och på så sätt undvika konkurs. Kommissionen anser att åtgärd L2 är en lämplig mekanism för att åtgärda den allvarliga störning som skulle ha orsakats av betalningsinställelse för banken.

(307)

Eftersom det statsgaranterade akuta likviditetsstödet innebär relativt höga finansieringskostnader för banken har banken ett tillräckligt incitament för att inte förlita sig till denna finansieringskälla för att utveckla sin verksamhet. Banken fick betala en ränta på […] räntepunkter högre än de vanliga refinansieringstransaktionerna med Eurosystemet. Dessutom fick banken betala en garantiavgift på […] räntepunkter till staten. Den totala kostnaden för bankens statsgaranterade akuta likviditetsstöd är därför mycket högre än de normala kostnaderna för ECB:s refinansiering. I synnerhet överstiger skillnaden mellan dessa nivån på den garantiavgift som begärs i 2011 års förlängningsmeddelande. Den totala ersättning som staten begär kan därför anses vara tillräcklig. Vad gäller storleken på det statsgaranterade akuta likviditetsstödet bedöms detta regelbundet av Greklands centralbank och ECB på grundval av bankens faktiska behov. De övervakar noggrant användningen av sådant stöd och ser till att det begränsas till minsta möjliga. Åtgärd L2 innebär därför inte att banken får ett överskott av likvida medel som skulle kunna användas för att finansiera verksamhet som snedvrider konkurrensen. Det är begränsat till det minsta belopp som är nödvändigt.

(308)

En sådan noggrann granskning av användningen av det statsgaranterade akuta likviditetsstödet och den regelbundna kontrollen av att användningen begränsas till minsta möjliga säkerställer också att likviditeten är proportionell och inte leder till otillbörlig snedvridning av konkurrensen. Kommissionen konstaterar också att Grekland har lovat att banken ska genomföra en omstruktureringsplan för att minska sitt beroende av finansiering från centralbanken och att den kommer att uppfylla beteendemässiga begränsningar, som analyseras i avsnitt 7.6. Detta garanterar att beroendet av likviditetsstöd kommer att upphöra så snart som möjligt och att stödet är proportionellt.

(309)

Åtgärd L2 är därför förenlig med 2008 års bankmeddelande och 2011 års förlängningsmeddelande. Eftersom inga ytterligare krav när det gäller garantier införs genom 2013 års bankmeddelande är åtgärd L2 även förenlig med 2013 års bankmeddelande.

7.4   FÖRENLIGHETEN AV ÅTGÄRDERNA B1, B2 OCH B3 MED 2008 ÅRS BANKMEDDELANDE, REKAPITALISERINGSMEDDELANDET OCH 2011 ÅRS FÖRLÄNGNINGSMEDDELANDE

(310)

Såsom anges i skäl 305 måste ett stöd uppfylla de allmänna förenlighetskriterierna (134) lämplighet, nödvändighet och proportionalitet för att vara förenligt enligt artikel 107.3 b i fördraget.

(311)

Rekapitaliseringsmeddelandet och 2011 års förlängningsmeddelande innehåller ytterligare vägledning om storleken på den ersättning som krävs för statliga kapitaltillskott.

7.4.1   Åtgärdernas lämplighet

(312)

Kommissionen anser att HFSF:s rekapitaliseringar (åtgärderna B1, B2 och B3) är lämpliga eftersom de förhindrar att banken går i konkurs. Utan dem skulle banken inte ha kunnat fortsätta sin verksamhet eftersom den hade ett negativt eget kapital i slutet av 2012 (135).

(313)

I detta hänseende konstaterade kommissionen i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG att banken är en av de största bankinrättningarna i Grekland, både i fråga om utlåning och inlåning. Banken är i sig en systemviktig bank för Grekland. Bankens fallissemang skulle därför ha skapat en allvarlig störning i den grekiska ekonomin. Under de dåvarande omständigheterna hade finansinstituten i Grekland svårt att få tillgång till finansiering. Denna brist på finansiering begränsade deras förmåga att ge lån till den grekiska ekonomin. I detta sammanhang skulle störningarna i ekonomin ha förvärrats av bankens fallissemang. Dessutom blev åtgärderna B1, B2 och B3 nödvändiga främst till följd av PSI-programmet, vilket var en mycket ovanlig och oförutsägbar händelse, och inte främst på grund av vanskötsel eller överdrivet risktagande från bankens sida. Åtgärderna handlar därför främst om resultaten av PSI-programmet och bidrar till att bevara den finansiella stabiliteten i Grekland.

(314)

I beslutet att inleda förfarandet avseende NBG tvivlade kommissionen på att alla till buds stående åtgärder hade vidtagits utan dröjsmål för att banken inte skulle behöva stöd igen i framtiden. Såsom anges i skälen 156, 157 och 158 i detta beslut, har Grekland åtagit sig att genomföra ett antal åtgärder som rör bankens styrning och kommersiella verksamhet. Såsom beskrivs i avsnitt 2.4 har banken också börjat omstrukturera sin verksamhet, och kostnadsminskningar har redan genomförts. Därför har kommissionens tvivel redan undanröjts.

(315)

I beslutet att inleda förfarandet avseende NBG tvivlade kommissionen även på att det fanns tillräckliga garantier i den händelse banken skulle hamna under statlig kontroll eller om privata aktieägare skulle behålla kontrollen även om merparten av äganderätten innehas av staten. De åtaganden som anges i skälen 156, 157 och 158 säkerställer att bankens kreditverksamhet kommer att bedrivas kommersiellt och att den dagliga verksamheten kommer att skyddas från statligt inflytande. Den ram för förbindelserna som avtalats mellan HFSF och banken säkerställer också att statens intressen som huvudägare skyddas mot alltför stort risktagande av bankens ledning.

(316)

Åtgärderna B1, B2 och B3 bidrar därmed till att säkerställa att den finansiella stabiliteten i Grekland bibehålls. Betydande åtgärder har vidtagits för att minimera framtida förluster och se till att bankens verksamhet inte äventyras av olämplig styrning. På grundval av detta konstaterar kommissionen att åtgärderna B1, B2 och B3 är lämpliga.

7.4.2   Nödvändighet – begränsning av stödet till minsta möjliga

(317)

Enligt 2008 års bankmeddelande måste stödåtgärden vara nödvändig för att uppnå målet, både när det gäller belopp och utformning. Detta innebär att ett kapitaltillskott måste begränsas till det minsta belopp som är nödvändigt för att uppnå målet.

(318)

Greklands centralbank beräknade kapitalstödet inom ramen för stresstestet 2012 för att se till att bankens kärnprimärkapitalkvot förblev över en viss nivå under perioden 2012–2014, vilket framgår av tabell 3. Åtgärderna B1, B2 och B3 ger därför inte banken ett kapitalöverskott. Såsom förklaras i skäl 314 har åtgärder vidtagits för att minska risken för att banken kan komma att behöva ytterligare stöd i framtiden.

(319)

Vad gäller återbetalningen av den första och den andra tillfälliga rekapitaliseringen (åtgärderna B1 och B2) erinrar kommissionen om att de beviljades i maj och december 2012 och betalades in natura i form av EFSF-obligationer. Som ersättning har HFSF fått en upplupen ränta på EFSF-obligationerna plus en avgift på 1 %, från utbetalningen av EFSF-obligationerna till rekapitaliseringen våren 2013 (136). Såsom betonas i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG är ersättningen lägre än det intervall på 7 % till 9 % som anges i rekapitaliseringsmeddelandet. Perioden med låg ersättning var dock begränsad till ett år för åtgärd B1 och fem månader för åtgärd B2 (dvs. fram till omvandlingen av den tillfälliga rekapitaliseringen till en standardrekapitalisering i stamaktier, dvs. åtgärd B3). Samtidigt som den första och andra tillfälliga rekapitaliseringen inte utlöste en flykt av befintliga aktieägare föranledde rekapitaliseringen våren 2013, dvs. den partiella omvandlingen av den första och andra rekapitaliseringen, en kraftig minskning av antalet befintliga aktieägare eftersom deras andel i bankens eget kapital minskade till 5,1 %. På så sätt lyckades man åtgärda den onormala situation som rådde efter den första tillfälliga rekapitaliseringen. De tvivel som kommissionen uttryckte i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG kvarstår således inte längre.

(320)

Med tanke på de ovanliga orsakerna till bankens problem, där förlusterna främst härrör från en skuldavskrivning till förmån för staten (PSI-programmet och ett återköp av skulden, vilket ger staten en betydande fördel, det vill säga en skuldminskning) och från effekterna av en utdragen lågkonjunktur i den inhemska ekonomin, kan kommissionen godta en sådan tillfällig avvikelse från de normala ersättningskrav som fastställs i rekapitaliseringsmeddelandet (137).

(321)

När det gäller åtgärd B3 bör kapitaltillskott, enligt punkt 8 i 2011 års förlängningsmeddelande, göras med en tillräcklig sänkning av det aktiepris som anpassats till minskningseffekten för att ge en rimlig garanti för att staten får tillräckliga intäkter. Samtidigt som åtgärd B3 inte innebar någon betydande sänkning av aktiepriserna som anpassats till minskningseffekten, var det i själva verket omöjligt att uppnå en betydande rabatt i förhållande till det teoretiska priset utan teckningsrätter (138). Före rekapitaliseringen våren 2013 var bankens kapital negativt och dess börsvärde var endast en bråkdel av den kapitalökning som skulle genomföras. Under sådana omständigheter uppkommer frågan om banken borde ha gjort sig av med de befintliga aktieägarna. Kommissionen noterar att emissionspriset var 50 % lägre än det genomsnittliga marknadspriset under de 50 dagar som föregick fastställandet av emissionspriset. Kommissionen noterar också att minskningen av antalet befintliga aktieägarna var enormt, eftersom de endast stod för 5,1 % av aktieinnehavet i banken efter rekapitaliseringen. En ytterligare rabatt på marknadspriset skulle därför endast ha en begränsad inverkan på ersättningen från HFSF. Med tanke på den särskilda situationen för de grekiska bankerna, vilken beskrivs i skäl 320, och med tanke på att behovet av stöd härrör från en skuldavskrivning till förmån för staten, anser kommissionen att priset på de aktier som tecknats av staten var tillräckligt lågt.

(322)

HFSF emitterade också köpoptioner och beviljade en option för varje ny aktie som tecknades av en privat investerare som deltog i rekapitaliseringen våren 2013. HFSF beviljade köpoptionerna utan betalning. Såsom förklaras i skäl 112 ger varje köpoption rätt att köpa 8,23 aktier i HFSF vid regelbundna tidpunkter och lösenbelopp. Lösenbeloppet är lika med HFSF:s aktiepris plus en årlig och kumulativ marginal (4 % för år ett, 5 % för år två, 6 % för år tre, 7 % för år fyra och därefter 8 % på årsbasis under de senaste sex månaderna). Den ersättning som mottas av HFSF för de aktier den äger är de facto begränsad till dessa nivåer. Denna ersättning är lägre än intervallet på 7 till 9 % som anges i rekapitaliseringsmeddelandet. Eftersom dessa optioner var en avgörande faktor för framgången av den riktade nyemission som inleddes av banken före rekapitaliseringen våren 2013, anser kommissionen att dessa optioner gav banken möjlighet att minska mängden stöd med 1 079 miljoner euro. På grund av bankens låga kapitaltäckningskvot före rekapitaliseringen och den höga graden av osäkerhet vid den tidpunkten framgick det av de simuleringar som då fanns tillgängliga att de privata investerarna inte skulle ha uppnått tillräcklig avkastning och inte skulle ha deltagit om det inte vore för köpoptionerna. Av de orsaker som anges i skälen 313 och 320 kan kommissionen, eftersom HFSF skulle få en minimal positiv ersättning om köpoptionerna löstes in och eftersom det var ett mål i memorandumet att locka privata investerare för att hålla vissa banker under privat förvaltning och undvika situationer där hela banksektorn kontrolleras av HFSF, godta en sådan avvikelse från de normala ersättningskrav som anges i rekapitaliseringsmeddelandet. Detta godtagande grundar sig även på det faktum att HFSF-lagen, i dess lydelse från mars 2014, inte föreskriver någon anpassning av köpoptionerna i händelse av en ökning av aktiekapitalet utan förköpsrättigheter, att endast köpoptionens lösenbelopp får anpassas i händelse av en nyemission samt att anpassningen endast får ske i efterhand och endast upp till beloppet för de inkomster som realiserats genom HFSF:s försäljning av förköpsrättigheter. Dessutom gör Greklands åtagande om att ansöka om godkännande från kommissionen före varje återköp av de optioner som utfärdats av HFSF att kommissionen har möjlighet att se till att eventuella framtida återköp inte ytterligare minskar ersättningen till HFSF och ökar ersättningen till innehavarna av köpoptionerna.

(323)

Vad gäller det faktum att HFSF:s aktier är utan rösträtt, erinrar kommissionen om att behovet av stöd inte främst härrör från överdrivet risktagande. Dessutom var det ett mål i programmet mellan den grekiska regeringen, EU, IMF och ECB att hålla vissa banker under privat förvaltning. Ramen för förbindelserna och det automatiska återinförandet av rösträtt i händelse av underlåtenhet att genomföra omstruktureringsplanen skyddar likaså mot framtida överdrivet risktagande från enskilda chefers sida. Slutligen utgör PSI och återköpet i december 2012 en form av ersättning till staten, eftersom man drog fördel av en minskad skuld till banken med flera miljarder euro. Av alla dessa skäl kan kommissionen godta att HFSF mottar aktier utan rösträtt. Kommissionen drar därför slutsatsen att åtgärd B3 var nödvändig.

(324)

Sammanfattningsvis är åtgärderna B1, B2 och B3 nödvändiga som undsättningsstöd både när det gäller belopp och utformning.

7.4.3   Proportionalitet – åtgärder för att minska negativa spridningseffekter

(325)

Banken har mottagit ett mycket omfattande statligt stöd. Denna situation kan därför leda till allvarliga snedvridningar av konkurrensen. Grekland har emellertid åtagit sig att vidta ett antal åtgärder för att minska negativa spridningseffekter. I synnerhet innebär åtagandena att bankens verksamhet kommer att fortsätta bedrivas kommersiellt, såsom förklaras i skälen 157 och 158. Grekland har också åtagit sig att införa ett förvärvsförbud och att göra ett antal avyttringar utomlands och i annan verksamhet än den grekiska bankverksamheten, såsom anges i skäl 159. Begränsningarna av snedvridningen av konkurrensen utvärderas ytterligare i avsnitt 7.6.

(326)

En övervakningsförvaltare har utsetts i banken som ska övervaka att åtagandena om styrning och kommersiella transaktioner fullgörs korrekt. Detta kommer att förhindra eventuella skadliga förändringar i bankens affärsmetoder och därigenom minska eventuella negativa spridningseffekter.

(327)

Slutligen lämnades en ny genomgripande omstruktureringsplan in till kommissionen den 25 juni 2014. Omstruktureringsplanen behandlas i avsnitt 7.6.

(328)

Sammanfattningsvis har de tvivel som kommissionen uttryckte i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG skingrats. Åtgärderna B1, B2 och B3 är proportionella mot bakgrund av punkt 15 i 2008 års bankmeddelande.

7.4.4   Slutsats om förenligheten av HFSF:s rekapitaliseringar med 2008 års bankmeddelande, rekapitaliseringsmeddelandet och 2011 års förlängningsmeddelande

(329)

Kommissionen drar därför slutsatsen att HFSF:s kapitaliseringar (åtgärderna B1, B2 och B3) är lämpliga, nödvändiga och proportionella, mot bakgrund av punkt 15 i 2008 års bankmeddelande, rekapitaliseringsmeddelandet och 2011 års förlängningsmeddelande. Åtgärderna B 1, B 2 och B 3 är därför förenliga med 2008 års bankmeddelande, rekapitaliseringsmeddelandet och 2011 års förlängningsmeddelande.

7.5   FÖRENLIGHETEN AV FÖRVÄRVEN AV DE TRE KOOPERATIVA BANKERNA, FB-BANKEN OCH PROBANK MED OMSTRUKTURERINGSMEDDELANDET

(330)

I punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet förklaras att förvärv av verksamhet av banker som mottagit stöd inte kan finansieras genom statligt stöd, såvida detta inte är av avgörande betydelse för att återställa verksamhetens lönsamhet. Dessutom föreskrivs i punkterna 40 och 41 i omstruktureringsmeddelandet att banker inte får använda statligt stöd för förvärv av konkurrerande verksamheter, såvida inte förvärvet ingår som ett led i en konsolideringsprocess som är nödvändig för att återställa den finansiella stabiliteten eller för att säkerställa en effektiv konkurrens. Dessutom kan förvärv äventyra eller försvåra återställandet av lönsamheten. Kommissionen måste därför bedöma huruvida de förvärv som banken har gjort kan vara förenliga med omstruktureringsmeddelandet.

7.5.1   Förenligheten av förvärvet av de utvalda skulderna i de tre kooperativa bankerna med omstruktureringsmeddelandet

7.5.1.1   Förvärvets effekt på bankens långsiktiga lönsamhet

(331)

Förvärvet av de utvalda tillgångarna och skulderna från de tre kooperativa bankerna ökar bankens långsiktiga lönsamhet.

(332)

Vid tidpunkten för förvärvet hade de grekiska bankerna redan haft betydande kapitalutflöden mellan 2010 och mitten av 2012 och uteslöts från de internationella finansieringsmarknaderna. Detta är skälet till att fyra av de fem största grekiska bankerna lämnade in anbud om att förvärva de tre kooperativa bankernas insättningar. Integreringen av de tre kooperativa bankernas insättningar i bankens balansräkning gynnade dess likviditetsprofil. Om banken inte hade förvärvat insättningarna från de tre kooperativa bankerna skulle dess kvot mellan inlåning och utlåning ha varit högre.

(333)

Banken har även snabbt integrerat de förvärvade insättningarna utan att för den skull överta kostsamma infrastrukturer eller filialnät. Dessutom tog inte banken över några lån, och därför ökade förvärvet inte heller dess risker eller kapitalkrav.

7.5.1.2   Förvärvets effekt på det stödbelopp som banken behöver

(334)

I enlighet med punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet bör omstruktureringsstöd inte användas för förvärv av andra företag utan endast för att täcka omstruktureringskostnader som är nödvändiga för att återställa bankens lönsamhet. I detta fall är förvärvet inte nödvändigt för bankens lönsamhet i den mening som avses i punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet, även om det har positiva effekter på bankens lönsamhet.

(335)

Inköpspriset var dock mycket lågt. Den ersättning som banken betalade för förvärvet av de överförda skulderna för alla de tre kooperativa bankerna fastställdes till […] % av värdet av de överförda insättningarna och uppgick till mindre än […] miljoner euro, dvs. [0–0,02] % av de totala tillgångarna i banken per december 2011. Denna ersättning kan därför betraktas som mycket låg.

(336)

Kommissionen drar slutsatsen att förvärvet av de tre kooperativa bankerna inte undergrävde begränsningen av omstruktureringskostnaderna till minsta möjliga.

7.5.1.3   Förvärvets snedvridande effekt på konkurrensen

(337)

I enlighet med punkterna 39 och 40 i omstruktureringsmeddelandet får statligt stöd inte användas till skada för företag som inte åtnjuter stöd för förvärv av konkurrerande verksamheter. I punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet anges även att förvärv kan godkännas ”om de ingår som ett led i en konsolideringsprocess som är nödvändig för att återställa den finansiella stabiliteten eller för att säkerställa en effektiv konkurrens”, att förvärvsprocessen bör vara rättvis och att förvärvet bör säkerställa en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden.

(338)

Greklands centralbank ansåg att de tre kooperativa bankerna inte var lönsamma och att genomförandet av avvecklingsåtgärder var nödvändiga för att bevara den finansiella stabiliteten. Förvärvet av de tre kooperativa bankerna kan därför ses som ett led i en konsolideringsprocess som är nödvändig för att återställa en finansiell stabilitet av den typ som beskrivs i punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet.

(339)

Dessutom var inköpspriset mycket lågt. Ingen anbudsgivare som stod utan stöd lämnade in ett giltigt anbud för att förvärva tillgångarna och skulderna i de tre kooperativa bankerna, och försäljningsprocessen var öppen och icke-diskriminerande. Bankens förvärv av de utvalda tillgångarna och skulderna i Achaia-banken godkändes också (139) av den grekiska konkurrensmyndigheten (140). Det kan därför antas att resultatet av försäljningen inte äventyrar en effektiv konkurrens i Grekland.

(340)

Förvärvet omfattas därför av undantaget i punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet.

7.5.1.4   Slutsats om förvärvet av de utvalda tillgångarna och skulderna från tre kooperativa bankerna

(341)

Kommissionen drar slutsatsen att förvärvet uppfyller kraven i omstruktureringsmeddelandet mot bakgrund av den unika situationen för de grekiska bankerna (141) och de speciella omständigheterna kring förvärvet av de tre kooperativa bankerna.

7.5.2   Förenligheten av förvärvet av FB-banken med omstruktureringsmeddelandet

7.5.2.1   Effekten av förvärvet av FB-banken på bankens långsiktiga lönsamhet

(342)

Vad gäller verksamhetens lönsamhet kommer förvärvet av FB-banken att öka bankens lönsamhet på lång sikt, eftersom en sammanslagning av två banker på samma geografiska marknad ger synergimöjligheter. I synnerhet vid tidpunkten för förvärvet skulle banken uppnå synergieffekter genom att rationalisera filialnätet, anpassa produkt- och kreditpolicyn och effektivisera och konsolidera it-plattformen. I sitt slutliga anbud uppskattade banken att den skulle undanröja de flesta FB-bankens rörelsekostnader, samtidigt som den skulle anpassa kostnaderna för de överförda insättningarna till bankens räntepolicy genom att minska den ränta som betalats på FB-bankens insättningar till de nivåer som banken betalar på sina insättningar, och samtidigt behålla FB-bankens befintliga kunder.

(343)

När det gäller framtida kreditförluster förvärvar banken FB-bankens lån till verkligt värde, och inte till bokfört värde. Detta begränsar risken för framtida nedskrivningar.

(344)

När det gäller likviditet har förvärvet en positiv inverkan på banken eftersom den har förvärvat mer nettoinlåning än nettoutlåning.

(345)

I fråga om kapitalkrav erinras det om att bankens anbud var beroende av att HFSF täckte de kapitalbehov som skapats genom förvärvet av FB-bankens tillgångar. Banken använde sig dock inte av denna möjlighet, eftersom den lyckades uppbåda tillräckligt med privat kapital från marknaden i maj 2014.

(346)

Kommissionen anser därför att förvärvet är positivt för återställningen av bankens långsiktiga lönsamhet.

7.5.2.2   Förvärvens effekt på det stödbelopp som banken behöver

(347)

I enlighet med punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet bör omstruktureringsstöd inte användas för förvärv av andra företag utan endast för att täcka omstruktureringskostnader som är nödvändiga för att återställa bankens lönsamhet. I detta fall är förvärvet inte nödvändigt för bankens lönsamhet i den mening som avses i punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet, även om det har positiva effekter på bankens lönsamhet.

(348)

Banken betalade inte någon ersättning för att köpa de utvalda tillgångarna och skulderna i FB-banken. Dessutom var bankens anbud beroende av att HFSF täckte det kapitalbehov som skapats genom förvärvet av FB-bankens tillgångar. Därför resulterade inte förvärvet i att förvärvaren behövde ytterligare statligt stöd. I fråga om eventuella framtida kapitalbehov som uppstått till följd av förvärvet konstaterar kommissionen att tillgångarna förvärvades till verkligt värde, vilket begränsar risken för ytterligare förluster i framtiden.

(349)

Sammanfattningsvis använde inte banken stöd för att finansiera förvärvet av FB-banken och förvärvet strider inte mot principen om att stödet ska begränsas till minsta möjliga.

7.5.2.3   Förvärvet snedvridande effekt på konkurrensen

(350)

I enlighet med punkterna 39 och 40 i omstruktureringsmeddelandet får statligt stöd inte användas till skada för företag som inte åtnjuter stöd för förvärv av konkurrerande verksamheter. I punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet anges även att förvärv kan godkännas ”om de ingår som ett led i en konsolideringsprocess som är nödvändig för att återställa den finansiella stabiliteten eller för att säkerställa en effektiv konkurrens”, att förvärvsprocessen bör vara rättvis och att förvärvet bör säkerställa en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden.

(351)

Såsom anges i skäl 76 var FB-banken inte en lönsam bank som fristående verksamhet. Memorandumet från december 2012 byggde på avveckling av de underkapitaliserade bankerna genom ett förfarande för uppköp och övertagande eller, som ett andra alternativ, genom skapande av en så kallad brobank. Såsom anges i skäl 77, och i enlighet med memorandumet, konstaterade Greklands centralbank att genomförandet av avvecklingsåtgärder var avgörande för att bevara insättarnas förtroende för det grekiska banksystemet. Transaktionen kan därför ses som ett led i en konsolideringsprocess som var nödvändig för att återställa en sådan finansiell stabilitet som avses i punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet.

(352)

Ingen anbudsgivare som stod utan stöd lämnade ett giltigt bud för att förvärva FB-banken, och försäljningsprocessen var öppen och icke-diskriminerande. Banken trängde därför inte ut någon anbudsgivare som stod utan stöd. Förvärvet av FB-banken godkändes av den grekiska konkurrensmyndigheten (142). Det kan därför antas att resultatet av försäljningen inte äventyrar en effektiv konkurrens i Grekland.

(353)

Med hänsyn till dessa faktorer kan det konstateras att förvärvet av FB-banken omfattas av undantaget i punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet.

7.5.2.4   Slutsats om förvärvet av FB-banken

(354)

Mot bakgrund av de särskilda förhållandena kring förvärvet av FB-banken konstaterar kommissionen att förvärvet uppfyller kraven i omstruktureringsmeddelandet.

7.5.3   Förenligheten av förvärvet av ProBank med omstruktureringsmeddelandet

7.5.3.1   Effekten av förvärvet av ProBank på bankens långsiktiga lönsamhet

(355)

Vad gäller verksamhetens lönsamhet kommer förvärvet av ProBank att öka bankens lönsamhet på lång sikt, eftersom den kommer att uppnå betydande synergieffekter. I synnerhet vid tidpunkten för förvärvet förväntade banken sig att dess årliga synergieffekter skulle uppgå till […] miljoner euro i slutet av 2015 (143). Banken förväntas fånga upp synergieffekterna genom att rationalisera filialnätet, minska antalet anställda i den sammanslagna enheten, slå ihop företagens funktioner samt konsolidera it-system och centraliserade verksamheter. Banken förväntas dessutom uppnå en betydande del av synergieffekterna genom att anpassa kostnaderna för de överförda insättningarna till bankens räntepolicy genom att minska räntorna på insättningarna i ProBank till de nivåer som betalas på bankens insättningar.

(356)

När det gäller risken för framtida kreditförluster förvärvade banken ProBanks lån till verkligt värde, och inte till bokfört värde. Detta begränsar risken för framtida nedskrivningar.

(357)

När det gäller likviditet har förvärvet en positiv inverkan på banken eftersom den har förvärvat mer nettoinlåning än nettoutlåning. Förvärvet bidrar därför till att förbättra bankens kvot mellan utlåning och inlåning.

(358)

När det gäller kapitalkraven erinrar kommissionen om att bankens anbud var beroende av att HFSF täckte det kapitalbehov som skapats genom förvärvet av ProBanks tillgångar. Banken använde sig dock inte av denna möjlighet, eftersom den lyckades uppbåda tillräckligt med privat kapital från marknaden i maj 2014.

(359)

Kommissionen anser därför att förvärvet är positivt för återställningen av bankens långsiktiga lönsamhet.

7.5.3.2   Förvärvens effekt på det stödbelopp som banken behöver

(360)

I enlighet med punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet bör omstruktureringsstöd inte användas för förvärv av andra företag utan endast för att täcka omstruktureringskostnader som är nödvändiga för att återställa bankens lönsamhet. I detta fall är förvärvet inte nödvändigt för bankens lönsamhet i den mening som avses i punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet, även om det har positiva effekter på bankens lönsamhet.

(361)

Banken betalade inte någon ersättning för att köpa de utvalda tillgångarna och skulderna i ProBank. Dessutom var bankens anbud beroende av att HFSF täckte det kapitalbehov som skapats genom förvärvet av ProBanks tillgångar. Därför resulterade inte förvärvet i att förvärvaren behövde ytterligare statligt stöd. I fråga om eventuella framtida kapitalbehov som uppstått till följd av förvärvet konstaterar kommissionen att tillgångarna förvärvades till verkligt värde, vilket begränsar risken för ytterligare förluster i framtiden.

(362)

Sammanfattningsvis använde banken inte statligt stöd för att finansiera förvärvet av ProBank och förvärvet strider inte mot principen om att stödet ska begränsas till minsta möjliga.

7.5.3.3   Förvärvets snedvridande effekt på konkurrensen

(363)

I enlighet med punkterna 39 och 40 i omstruktureringsmeddelandet får statligt stöd inte användas till skada för företag som inte åtnjuter stöd för förvärv av konkurrerande verksamheter. I punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet anges även att förvärv kan godkännas ”om de ingår som ett led i en konsolideringsprocess som är nödvändig för att återställa den finansiella stabiliteten eller för att säkerställa en effektiv konkurrens”, att förvärvsprocessen bör vara rättvis och att förvärvet bör säkerställa en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden.

(364)

Såsom anges i skäl 86 var ProBank inte lönsam som fristående verksamhet. Memorandumet från maj 2013 byggde på avveckling av de underkapitaliserade bankerna genom ett förfarande för uppköp och övertagande. Såsom anges i skäl 87 konstaterade Greklands centralbank att genomförandet av avvecklingsåtgärderna var avgörande för att bevara insättarnas förtroende för det grekiska banksystemet. Förvärvet kan därför ses som ett led i en konsolideringsprocess som var nödvändig för att återställa en sådan finansiell stabilitet som avses i punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet.

(365)

Ingen anbudsgivare som stod utan stöd lämnade in ett giltigt bud för att förvärva ProBank och försäljningsprocessen var öppen och icke-diskriminerande. Banken trängde därför inte ut någon anbudsgivare som stod utan stöd. Förvärvet av ProBank godkändes också av den grekiska konkurrensmyndigheten. Det kan därför antas att resultatet av försäljningen inte äventyrar en effektiv konkurrens i Grekland.

(366)

Med hänsyn till dessa faktorer kan det konstateras att förvärvet av ProBank omfattas av undantaget i punkt 41 i omstruktureringsmeddelandet.

7.5.3.4   Slutsats om förvärvet av ProBank

(367)

Mot bakgrund av de särskilda förhållandena kring förvärvet av ProBank konstaterar kommissionen att förvärvet uppfyller kraven i omstruktureringsmeddelandet.

7.6   FÖRENLIGHET AV ÅTGÄRDERNA A, B1, B2 OCH B3 MED OMSTRUKTURERINGSMEDDELANDET

7.6.1   Svårigheter och konsekvenser för bedömningen enligt omstruktureringsmeddelandet

(368)

Såsom anges i avsnitten 2.1.1 och 2.1.2 härrör bankens svårigheter främst från den grekiska statsskuldkrisen och den djupa recessionen i Grekland och södra Europa. Vad beträffar den förstnämnda faktorn har den grekiska regeringen förlorat tillträde till finansmarknaderna och blev till sist tvungen att förhandla fram ett avtal med de nationella och internationella långivarna, PSI-programmet, vilket resulterade i att fordringarna gentemot staten minskade med 53,3 %. Dessutom byttes 31,5 % av fordringarna ut mot nya grekiska statsobligationer med lägre räntesatser och längre löptider. Staten köpte tillbaka de nya grekiska statsobligationerna från de grekiska bankerna i december 2012 till ett pris på mellan 30,2 % och 40,1 % av det nominella värdet, vilket innebar en ytterligare förlust för de grekiska bankerna. Utöver effekterna av PSI-programmet och återköpet av skulden på bankens kapitalposition noterade banken även betydande uttag av insättningar mellan 2010 och mitten av 2012, på grund av risken för att Grekland skulle lämna euroområdet till följd av en ohållbar offentlig skuldsättning och den ekonomiska nedgången.

(369)

Åtgärderna B1, B2 och B3 uppgår till 9 756 miljoner euro, vilket är lägre än den bokförda förlusten efter PSI-programmet (11 735 miljoner euro). I sådana fall, och om svårigheterna inte i första hand har sin grund i överdrivet risktagande, föreskrivs i punkt 14 i 2011 års förlängningsmeddelande att kommissionen ska sänka sina krav.

(370)

Kommissionen medger att en del av kapitalbehoven beror på ett finansinstituts vanliga exponering för den statsfinansiella risken i sitt hemland. Detta påpekades också i skälen 60 och 71 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG. Följaktligen har banken ett mindre behov av att ta upp frågor om moralisk risk i sin omstruktureringsplan än andra stödmottagande finansinstitut som har ackumulerat överdrivna risker. Eftersom stödåtgärderna är mindre snedvridande bör de åtgärder som vidtas för att begränsa snedvridningarna av konkurrensen därför mjukas upp i motsvarande grad. Eftersom PSI-programmet och återköpet av skulden utgör en skuldavskrivning till förmån för staten, kan ersättningen till staten vid rekapitalisering av banken sänkas. Kommissionen konstaterar dock att bankens exponering mot den grekiska statsfinansiella risken var större än för vissa andra stora banker i Grekland. Följaktligen kan inte alla förluster på grekiska statsobligationer tillskrivas ett finansinstituts vanliga exponering för statsfinansiell risk i hemlandet.

(371)

Den andra orsaken till bankens förluster är förlusterna på lån till grekiska hushåll och företag. Kommissionen anser att dessa förluster främst beror på den exceptionellt djupa och långvariga BNP-minskningen på cirka 25 % under fem års tid och inte på en riskabel lånepolicy från bankens sida. Följaktligen skapar inte det stöd som beviljats för att täcka dessa förluster någon moralisk risk, vilket är fallet när stödet skyddar en bank från konsekvenserna av tidigare riskbeteende. Stödet är därför mindre snedvridande (144).

(372)

En del av bankens kapitalbehov och kreditförluster härrör dock från vissa internationella dotterbolag. År 2012 gick till exempel verksamheterna i Rumänien och Bulgarien med förlust. De utländska tillgångarna utgjorde också en likviditetsdränering eftersom den koncerninterna finansieringen uppgick till omkring […] miljarder euro den 31 december 2012.

(373)

Sammanfattningsvis kan en betydande del av förlusterna och behovet av stöd omfattas av punkt 14 i förlängningsmeddelandet från 2011, vilket gör det möjligt för kommissionen att sänka sina krav. En del av stödbehovet beror inte på riskfylld utlåning utan på grekiska kreditförluster på grund av den ovanligt djupa och långa recessionen. Sådant stöd skapar inte en moralisk risk och är därför mindre snedvridande.

(374)

Slutligen härrör en begränsad del av stödbehovet från bankens eget risktagande.

(375)

Eftersom den grekiska ekonomin har minskat med ca 25 % sedan 2008 måste banken anpassa sin organisation, sin kostnadsstruktur och sitt kommersiella nät till de nya förutsättningarna för att återställa lönsamheten. Trots att merparten av stödet inte beror på överdrivet risktagande, måste banken därför omstrukturera sin verksamhet för att säkra sin långsiktiga lönsamhet.

7.6.2   Lönsamhet

(376)

En omstruktureringsplan måste säkerställa att finansinstitutet kan återställa sin långsiktiga lönsamhet före slutet av omstruktureringsperioden (avsnitt 2 i omstruktureringsmeddelandet). I det aktuella fallet definieras omstruktureringsperioden som perioden mellan antagandet av detta beslut och den 31 december 2018.

(377)

I enlighet med punkterna 9, 10 och 11 i omstruktureringsmeddelandet har Grekland lämnat in en övergripande och detaljerad omstruktureringsplan med fullständig information om bankens affärsmodell. I omstruktureringsplanen fastställs också orsakerna till bankens svårigheter samt vilka åtgärder som vidtagits för att lösa alla lönsamhetsproblem som banken stod inför. I omstruktureringsplanen beskrivs dessutom den strategi som valts för att bevara bankens driftseffektivitet och för att ta itu med den höga andelen nödlidande lån, den sårbara likviditeten och kapitalställningen samt dess utländska företag, som förlitade sig på moderbolaget för finansiering och kapital.

7.6.2.1   Den grekiska bankverksamheten

(378)

När det gäller likviditeten och bankens beroende av finansiering från Eurosystemet, förutser omstruktureringsplanen en begränsad tillväxt i den grekiska balansräkningen medan insättningsbasen bör växa igen. Beroendet av akut likviditetsstöd har redan minskat och kommer att fortsätta att minska (145), vilket också kommer att göra det lättare för banken att minska sina finansieringskostnader.

(379)

Kvoten mellan utlåning och inlåning som nämns i skäl 153 säkerställer att bankens balansomslutning kommer att vara fortsatt hållbar i slutet av omstruktureringsperioden. Försäljningen av värdepapper och annat som inte ingår i kärnverksamheten kommer också att stärka bankens likviditetsställning. På grund av de alltjämt osäkra förhållandena i den grekiska banksektorn kan kommissionen godta de grekiska myndigheternas begäran om att ge banken likvida medel enligt garantiåtgärden och åtgärden för statliga obligationslån inom ramen för stödordningen för de grekiska bankerna.

(380)

För att minska sina finansieringskostnader har Grekland också åtagit sig att se till att banken fortsätter att minska de räntor som den betalar på inlåning i Grekland, såsom anges i skäl 153. Om en sådan minskning av insättningskostnaderna uppnås kommer bankens lönsamhet före avskrivningar att förbättras betydligt.

(381)

Sedan krisens början har banken rationaliserat sitt kommersiella nät i Grekland, genom att minska antalet filialer och anställda. Bankens sammanlagda kostnader ska ha minskat senast den 31 december 2017. För detta ändamål har Grekland lovat att banken ska minska antalet filialer och anställda i Grekland till […] respektive […] från och med den 31 december 2017, med en högsta total kostnad i Grekland på […] miljoner euro. Det förväntade K/I-talet kommer att understiga […] % i slutet av omstruktureringsperioden. Kommissionen anser att omstruktureringsplanen kommer att säkerställa bankens effektivitet i det nya marknadsklimatet.

(382)

Ett annat viktigt område är förvaltning av nödlidande lån. Banken planerar att utöka sin verksamhet för skulduppgörelser för att minimera sina förluster. Enligt sin nya verksamhetsmodell kommer banken att förvalta nödlidande lån via en särskild enhet. Prioriteten kommer att vara att maximera återvinningen av tillgångar för banken och minska de nödlidande lånen genom hållbar omstrukturering. Grekland har också åtagit sig att se till att banken uppfyller höga standarder i fråga om sin kreditpolicy för att maximera värdet för banken vid varje etapp av det förfarande som beskrivs i skäl 157.

7.6.2.2   Företagsstyrning

(383)

En annan viktig punkt är styrningen av banken, eftersom HFSF äger majoriteten av andelarna i banken efter 2014 års ökning av aktiekapitalet, men med begränsad rösträtt. Dessutom har vissa av de privata aktieägarna också egna köpoptioner och skulle därmed få ta del av hela vinstmöjligheten om aktiekursen skulle stiga kraftigt under omstruktureringsperioden. Eftersom denna situation kan ge upphov till en moralisk risk har en särskild ram för förbindelserna avtalats mellan banken och HFSF sedan 2013. Detta avtal skyddar bankens löpande verksamhet från inblandning från dess största aktieägare, samtidigt som HFSF kan övervaka genomförandet av omstruktureringsplanen och förhindra överdrivet risktagande av bankens ledning genom lämpliga samrådsförfaranden. Banken har också åtagit sig att noga övervaka sin exponering för anslutna låntagare. Kommissionen noterar med tillfredsställelse att HFSF automatiskt kommer att återfå full rösträtt om banken inte genomför sin omstruktureringsplan.

7.6.2.3   Internationell verksamhet

(384)

Såsom anges i skäl 372 har en del av bankens internationella verksamheter tidigare förlorat kapital, likviditet och lönsamhet.

(385)

I omstruktureringsplanen räknar man med en ökad inriktning på den inhemska marknaden och Turkiet. Banken har redan börjat rationalisera de utländska dotterbolagen, stärka lånetecknandet och minska dotterbolagens likviditetsgap. Grekland har lovat att banken kommer att avyttra sitt […] och sina utländska dotterbolag i […].

(386)

Den totala summan av tillgångar utanför Grekland och Turkiet kommer därför att minska med […] % från den 31 december 2012 till den 31 december 2017.

(387)

Grekland har också åtagit sig att se till att banken minskar sin andel i det turkiska dotterbolaget Finansbank genom […]. […], vilket är välkommet eftersom detta kommer att stärka bankens kapitalställning. Beträffande omständigheten att banken har för avsikt att behålla en majoritetspost i Finansbank, konstaterar kommissionen att Finansbank har varit stadigt lönsam under de senaste åren. Kommissionen noterar också att banken har för avsikt att nära övervaka kostnaderna för Finansbank och de risker som detta dotterbolag tar. Åtagandet att banken inte kommer att tillhandahålla […] till Finansbank säkerställer att Finansbank […]. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser kommissionen att det faktum att banken behåller majoritetsposten i Finansbank inte äventyrar återställandet av lönsamheten.

(388)

Kommissionen drar därför slutsatsen att banken kommer att omstrukturera sina utlandsverksamheter tillräckligt och minska sin exponering mot de mindre lönsamma verksamheterna.

7.6.2.4   Slutsats om lönsamhet

(389)

Omstruktureringsplanen visar att banken kan klara av en rimlig stress eftersom den i det ogynnsamma scenariot fortfarande är lönsam i slutet av omstruktureringsperioden och håller en tillräckligt hög kärnprimärkapitalkvot (146).

(390)

Mängden ytterligare kapital som anskaffades under 2014, nämligen 2 500 miljoner euro, är tillräcklig för att hantera grundscenariot i stresstestet 2013. Greklands centralbank införde flera ändringar redan vid bedömningen av kapitalbehoven i grundscenariot, vilka ledde till en ökning av de beräknade kapitalbehoven jämfört med de kapitalbehov som banken uppskattade i det egna grundscenariot. Det ursprungliga kapital som beräknats av den grekiska centralbanken omfattar därför en viss grad av stress. För att kunna dra slutsatsen att banken är ekonomiskt bärkraftig kräver kommissionen inte att banken har tillräckligt kapital i inledningsskedet för att täcka de kapitalbehov som Greklands centralbank har uppskattat, eftersom den beräknade nivån innebär en hög grad av stress.

(391)

Dessutom är det positivt att banken inte kommer att göra några ytterligare investeringar i värdepapper med låg kreditvärdighet, vilket kommer att bidra till att banken behåller sitt kapital och sin likviditet.

(392)

Kommissionen kan därför konstatera att de omstruktureringsåtgärder som planerades i omstruktureringsplanen är tillräckliga för att återställa bankens lönsamhet.

7.6.3   Eget bidrag och ansvarsfördelning

(393)

Enligt avsnitt 3 i omstruktureringsmeddelandet måste banker och deras kapitalägare i så stor utsträckning som möjligt bidra till omstruktureringen för att kunna säkerställa att stödet begränsas till minsta möjliga. Bankerna bör därmed använda sina egna medel för att finansiera omstruktureringen, genom att exempelvis avyttra tillgångar, medan kapitalägarna om möjligt bör absorbera finansinstitutets förluster. De åtaganden som gjorts av Grekland bör säkerställa att egna medel används och att de ursprungliga aktieägarna och de privata investerare som har hybridkapital i banken bidrar till omstruktureringen.

7.6.3.1   Bankens eget bidrag: avyttringar och kostnadssänkningar

(394)

Banken har redan avyttrat vissa mindre verksamheter, såsom försäkringsverksamheter i Turkiet och en majoritetsandel i fastighetsdotterbolaget.

(395)

I omstruktureringsplanen föreskrivs försäljningen av en minoritetspost i Finansbank, som anges i skäl 387, och som kommer att göra det möjligt för banken att generera kapital internt. Banken kommer även att sälja […] liksom dess privata dotterbolag och andra värdepapper. Med tanke på de redan genomförda avyttringarna och skuldsaneringarna och efter genomförandet av åtagandena avseende skuldsanering och avyttringar av utländska företag kommer banken att generera ett betydande kapital. Nedskärningen av bankens internationella tillgångar kommer också att avsevärt minska den eventuella risken för att stöd kommer att behövas i framtiden. Den bidrar således till att minska stödbeloppet till minsta möjliga.

(396)

För att begränsa sitt kapitalbehov kommer banken inte att använda […], såsom beskrivs i skäl 154. Dessutom kommer de åtaganden som gjorts av Grekland att förhindra att banken gör kostsamma förvärv.

(397)

Banken har också inlett ett omfattande program för kostnadsminskning, vilket beskrivs i avsnitt 2.4.2. Dess kostnader kommer att minska ytterligare fram till 2017. Personalstyrkan minskas och de flesta lönerna justeras nedåt.

7.6.3.2   Ansvarsfördelning mellan tidigare aktieägare och nytt kapital på marknaden

(398)

Antalet befintliga aktieägare i banken minskade kraftigt under de nyemissioner som slutfördes 2009 och 2010 (147) och därefter vid HFSF:s rekapitalisering (åtgärd B3). Aktieägarnas andel minskades från 100 % före rekapitaliseringen våren 2013 till endast 5,1 % därefter. Dessutom har ingen utdelning betalats till stamaktieägarna sedan 2007 eller till amerikanska preferensaktieägare sedan 2009. Förutom ansvarsfördelningen mellan tidigare aktieägare har banken anskaffat ett betydande kapital sedan krisen bröt ut i slutet av 2008, dvs. 1 247 miljoner euro 2009, 1 815 miljoner euro 2010, 1 079 miljoner euro 2013 och 2 500 miljoner euro 2014. Det anskaffade kapitalet har bidragit till att minska det kapitalbehov som måste tillgodoses med statligt stöd.

7.6.3.3   Ansvarsfördelningen mellan innehavare av efterställda skulder

(399)

Innehavarna av efterställda skuldförbindelser i banken har bidragit till kostnaderna för omstruktureringen av banken. Banken har genomfört flera skuldförvaltningsåtgärder i syfte att generera kapital, såsom anges i skälen 149 och 150.

(400)

För de instrument som fortfarande är utestående gäller det kupongförbud som nämns i skäl 159. Därför anser kommissionen att en rimlig ansvarsfördelning för bankens privata hybridinvesterare säkerställs och att kriterierna i omstruktureringsmeddelandet uppfylls i detta sammanhang.

7.6.3.4   Slutsats om eget bidrag och ansvarsfördelning

(401)

Kommissionen har påpekat att det egna bidraget och ansvarsfördelningen i form av försäljning av tillgångar och nedskärningar kraftigt understiger de nivåer som kommissionen anser vara tillräckliga, i jämförelse med den totala statliga rekapitalisering som mottagits. I omstruktureringsplanen förutses t.ex. ingen nedskärning av de grekiska bankverksamheterna och banken kommer att behålla en majoritetsandel i Finansbank. Med tanke på de omständigheter som anges i avsnitt 7.6.1, enligt vilka kommissionen kan godkänna ett mindre eget bidrag och en mer begränsad ansvarsfördelning, kan omstruktureringsplanen emellertid anses utgöra ett tillräckligt eget bidrag och innehålla tillfredsställande ansvarsfördelningsåtgärder.

7.6.4   Åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen

(402)

Enligt omstruktureringsmeddelandet måste omstruktureringsplanen innehålla åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen och säkra en konkurrenskraftig banksektor. Dessutom måste åtgärderna bidra till att bemöta problemet med moraliska risker och säkerställa att det statliga stödet inte används för att finansiera konkurrenshämmande beteenden.

(403)

Enligt punkt 31 i omstruktureringsmeddelandet måste kommissionen, då den bedömer storleken på stödet och dess snedvridande effekter på konkurrensen, ta hänsyn till både det absoluta och det relativa stödbeloppet samt till omfattningen av ansvarsfördelningen och finansinstitutets marknadsposition efter omstruktureringen. I detta sammanhang påminner kommissionen om att banken har fått kapital från staten motsvarande 17,3 % av dess riskvägda tillgångar (148). Dessutom har banken erhållit likviditetsgarantier motsvarande 12 900 miljoner euro per den 15 april 2011 och 14 798 miljoner euro per den 31 december 2013. Banken hade också mottagit statsobligationslån på totalt 847 miljoner euro vid den tidpunkten samt statsgaranterat akut likviditetsstöd som uppgick till 30,9 miljarder euro den 31 december 2012. Behovet av att vidta åtgärder för att begränsa eventuella snedvridningar av konkurrensen är således motiverat med tanke på det stora stödbeloppet. Dessutom är bankens marknadsandel i Grekland stor, med marknadsandelar på 22 % för utlåning och 25 % för inlåning per den 31 december 2013 (149).

(404)

Kommissionen påminner om att de svårigheter som banken erfar främst härrör från externa chocker såsom den grekiska statsskuldkrisen och den utdragna recession som har gett upphov till störningar i den grekiska ekonomin sedan 2008. Detta noterades även i skäl 68 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG. Behovet av att bemöta problemet med den moraliska risken minskas därför. Såsom diskuteras i avsnitt 7.6.1 är de snedvridande effekterna på konkurrensen av stödåtgärderna lägre mot bakgrund av dessa faktorer och därmed även behovet av åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen. Av dessa skäl kan kommissionen undantagsvis godta att omstruktureringsplanen inte föreskriver nedskärningar av balansomslutningen och utlåningen i Grekland, trots det höga stödbeloppet.

(405)

Kommissionen noterar dock att de statliga rekapitaliseringarna innebar att banken kunde fortsätta med sin bankverksamhet på utländska marknader.

(406)

I detta avseende noterar kommissionen, utöver den skuldsanering och omstrukturering som redan genomförts, åtagandet att avyttra de utländska tillgångarna […] senast den 30 juni 2018 (150). Stödet kommer därför inte att användas för att snedvrida konkurrensen på de utländska marknaderna.

(407)

Grekland har också åtagit sig att se till att banken inte kommer att göra förvärv, vilket säkerställer att den inte använder det statliga stödet för att förvärva någon ny verksamhet. Detta åtagande bidrar till att säkerställa att stödet endast används för att stödja återställandet av lönsamheten för den grekiska bankverksamheten, och till exempel inte för att växa på utländska marknader.

(408)

Åtagandet att minska den ränta som betalas på grekiska insättningar från olönsamma höga nivåer säkerställer dessutom att stödet inte kommer att användas för att finansiera strategier för att samla in insättningar som snedvrider konkurrensen på den grekiska marknaden. På samma sätt kommer åtagandet att genomföra strikta riktlinjer när det gäller prissättningen för nya lån (151) på grundval av en ordentlig kreditriskbedömning att hindra banken från att snedvrida konkurrensen på den grekiska marknaden med olämpliga prissättningsstrategier för lån till kunder.

(409)

Åtagandet att avyttra […] säkerställer också att stödet inte kommer att användas för att växa på marknaden på bekostnad av konkurrenter som inte får stöd.

(410)

Med hänsyn till den särskilda situation som beskrivs i avsnitt 7.6.1 samt de åtgärder som föreskrivs i omstruktureringsplanen, anser kommissionen att det finns tillräckliga skyddsåtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen.

7.6.5   Övervakning

(411)

Enligt avsnitt 5 i omstruktureringsmeddelandet måste regelbundna rapporter lämnas för att kommissionen ska kunna kontrollera att omstruktureringsplanen genomförs på ett korrekt sätt. Enligt åtagandena (152) kommer Grekland att se till att övervakningsförvaltaren, som banken har utsett med kommissionens godkännande, övervakar de åtaganden som Grekland har gjort om att omstrukturera verksamheten i Grekland och utomlands samt om företagsstyrning och kommersiella transaktioner fram till slutet av omstruktureringsperioden, dvs. den 31 december 2018. Enligt kommissionen är det därför säkerställt att genomförandet av omstruktureringsplanen övervakas i vederbörlig ordning.

7.6.6   Slutsats om förenligheten av åtgärderna A, B1, B2 och B3 med omstruktureringsmeddelandet

(412)

Kommissionen drar slutsatsen att omstruktureringsplanen tillsammans med åtagandena i bilagan till detta beslut säkerställer återställandet av bankens långsiktiga lönsamhet, att de är tillräckliga med hänsyn till ansvarsfördelningen och det egna bidraget och innehåller tillräckliga åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen. Omstruktureringsplanen och de åtaganden som lämnats in uppfyller kriterierna i omstruktureringsmeddelandet.

8.   SLUTSATS

(413)

Kommissionen beklagar att Grekland har genomfört stödåtgärderna B1, B2, B3, FB4, FB5, PB1 och PB2 på ett felaktigt sätt, i strid mot artikel 108.3 i fördraget, eftersom de genomfördes före den formella anmälan. Dessa åtgärder, liksom de andra åtgärder som analyseras i detta beslut, kan dock anses vara förenliga med den inre marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Följande åtgärder som genomförts eller planeras av Grekland utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget:

a)

Det akuta likviditetsstödet till National Bank of Greece SA (NBG) från Greklands centralbank som garanterats av Grekland (åtgärd L2).

b)

Den andra tillfälliga rekapitaliseringen på 2 326 miljoner euro som den grekiska finansiella stabilitetsfonden (HFSF) beviljade NBG i december 2012 (åtgärd B2).

c)

Den rekapitalisering på 8 677 miljoner euro som HFSF beviljade NBG under våren 2013 (åtgärd B3).

d)

Finansieringen av det totala likviditetsgapet på 456,97 miljoner euro från HFSF med anknytning till de verksamheter som överfördes från First Business Bank SA (FB-banken) till NBG i juni och oktober 2013 (åtgärd FB4).

e)

Åtagandet att täcka NBG:s kapitalbehov med anknytning till förvärv av tillgångar som överförts från FB-banken till NBG i maj 2013, till ett belopp av 100 miljoner euro (åtgärd FB5).

f)

Finansieringen av det totala likviditetsgapet på 562,73 miljoner euro från HFSF med anknytning till de verksamheter som överfördes från ProBank SA till NBG i augusti och december 2013 (åtgärd PB1).

g)

Åtagandet att täcka NBG:s kapitalbehov med anknytning till förvärv av tillgångar som överförts från ProBank till NBG i juli 2013, till ett belopp av [180–280] miljoner euro (åtgärd PB2).

2.   HFSF:s finansiering av det totala likviditetsgapet på 325,8 miljoner euro inom ramen för överföringen till NBG av utvalda tillgångar och skulder i den kooperativa banken i Lesvos-Limnos, den kooperativa banken i Achaia och den kooperativa banken i Lamia i mars 2013 utgör inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

3.   Mot bakgrund av omstruktureringsplanen för NBG-koncernen, vilken inbegriper National Bank of Greece och alla dess dotterbolag (grekiska och icke grekiska dotterbolag och filialer, både inom och utom bankväsendet), som lades fram den 25 juni 2014 och de åtaganden som Grekland gjorde samma dag är följande statliga stöd förenliga med den inre marknaden:

a)

Det kapitaltillskott på 1 350 miljoner euro som Grekland beviljade NBG i maj 2009 och december 2011 i form av preferensaktier enligt rekapitaliseringsordningen (åtgärd A).

b)

Det akuta likviditetsstöd som Greklands centralbank har tillhandahållit NBG och som garanterats av Grekland sedan juli 2011, till ett belopp av 30,9 miljarder euro per den 31 december 2012 (åtgärd L2).

c)

Den första tillfälliga rekapitaliseringen på 7 430 miljoner euro som HFSF beviljade NBG i maj 2012 (åtgärd B1).

d)

Den andra tillfälliga rekapitaliseringen på 2 326 miljoner euro som HFSF beviljade NBG i december 2012 (åtgärd B2).

e)

Den rekapitalisering på 8 677 miljoner euro som HFSF beviljade NBG under våren 2013 (åtgärd B3).

f)

Greklands kapitaltillskott på 50 miljoner euro till FB-banken i juli 2009 (åtgärd FB1).

g)

Finansieringen av det totala likviditetsgapet på 456,97 miljoner euro från HFSF med anknytning till de verksamheter som överfördes från FB-banken till NBG i juni och oktober 2013 (åtgärd FB4).

h)

Åtagandet att täcka NBG:s kapitalbehov med anknytning till förvärv av tillgångar som överförts från FB-banken till NBG i maj 2013 till ett belopp av 100 miljoner euro (åtgärd FB5).

i)

Finansieringen av det totala likviditetsgapet på 562,7 miljoner euro från HFSF med anknytning till de verksamheter som överfördes från ProBank till NBG i augusti och december 2013 (åtgärd PB1).

j)

Åtagandet att täcka NBG:s kapitalbehov med anknytning till förvärv av tillgångar som överförts från ProBank till NBG i juli 2013 till ett belopp av [180–280] miljoner euro (åtgärd PB2).

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Grekland.

Utfärdat i Bryssel den 23 juli 2014.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Vice ordförande


(1)  National Bank of Greece SA och dess dotterbolag.

(2)  Kommissionens beslut av den 19 november 2008 i ärendet om statligt stöd N 560/08 – Support Measures for the Credit Institutions in Greece (EUT C 125, 5.6.2009, s. 6). Det anvisades nr SA.26678 (N 560/08). Detta system förlängdes senare och ändrades på det sätt som beskrivs i fotnot 4.

(3)  Se kommissionens beslut av den 22 december 2011 om statligt stöd SA.34064 (11/N) – Second rescue recapitalisation of NBG under the Greek recapitalisation scheme (EUT C 99, 3.4.2012, s. 4).

(4)  Den 2 september 2009 anmälde Grekland ett antal ändringar av stödåtgärderna och en förlängning t.o.m. den 31 december 2009 som antogs den 18 september 2009 (se kommissionens beslut av den 18 september 2009 om statligt stöd N 504/09 – Prolongation and amendment of the Support Measures for the Credit Institutions in Greece [EUT C 264, 6.11.2009, s. 5]). Den 25 januari 2010 godkände kommissionen en andra förlängning av stödåtgärderna till och med den 30 juni 2010 (se kommissionens beslut av den 25 januari 2010 om statligt stöd N 690/09 – Prolongation of the Support Measures for the Credit Institutions in Greece [EUT C 57, 9.3.2010, s. 6]). Den 30 juni 2010 godkände kommissionen ett antal ändringar av stödåtgärderna och en förlängning till den 31 december 2010 (se kommissionens beslut av den 30 juni 2010 om statligt stöd N 260/10 – Extension of the Support Measures for the Credit Institutions in Greece [EUT C 238, 3.9.2010, s. 3]). Den 21 december 2010 godkände kommissionen en förlängning av stödåtgärderna till och med den 30 juni 2011 (se kommissionens beslut av den 21 december 2010 om statligt stöd SA.31998 [2010/N] – Fourth extension of the Support measures for the credit Institutions in Greece [EUT C 53, 19.2.2011, s. 2]). Den 4 april 2011 godkände kommissionen en ändring (se kommissionens beslut av den 4 april 2011 om statligt stöd SA.32767 [2011/N] – Amendment to the Support Measures for the Credit Institutions in Greece [EUT C 164, 2.6.2011, s. 8]). Den 27 juni 2011 godkände kommissionen en förlängning av stödåtgärderna till och med den 31 december 2011 (se kommissionens beslut av den 27 juni 2011 om statligt stöd SA.33153 [11/N] – Fifth prolongation of the Support measures for the credit Institutions in Greece [EUT C 274, 17.9.2011, s. 6]). Den 6 februari 2012 godkände kommissionen en förlängning av stödåtgärderna fram till den 30 juni 2012 (se kommissionens beslut av den 6 februari 2012 om statligt stöd SA.34149 [11/N] – Fifth prolongation of the Support measures for the credit Institutions in Greece [EUT C 101, 4.4.2012, s. 2]). Den 6 juli 2012 godkände kommissionen en förlängning av stödåtgärderna fram till den 31 december 2012 (se kommissionens beslut av den 6 juli 2012 i ärendet om statligt stöd SA.35002 [12/N] – Greece – Prolongation of the Support Scheme for Credit Institutions in Greece [EUT C 77, 15.3.2013, s. 14]). Den 22 januari 2013 godkände kommissionen en förlängning av garantisystemet och låneobligationssystemet fram till den 30 juni 2013 (se kommissionens beslut av den 22 januari 2013 i ärendet om statligt stöd SA.35999 [12/N] – Greece –Prolongation of the Guarantee Scheme and the Bond Loan Scheme for Credit Institutions in Greece [EUT C 162, 7.6.2013, s. 6]). Den 25 juli 2013 godkände kommissionen en förlängning av garantisystemet och låneobligationssystemet fram till den 31 december 2013 (se kommissionens beslut av den 25 juli 2013 i ärendet om statligt stöd SA.36956 [2013/N] – Greece – Prolongation of the Guarantee Scheme and the Bond Loan Scheme for Credit Institutions in Greece [EUT C 141, 9.5.2014, s. 3]). Den 14 januari 2014 godkände kommissionen en förlängning av garantisystemet och låneobligationssystemet fram till den 30 juni 2014 (se kommissionens beslut av den 14 januari 2014 i ärendet om statligt stöd SA.37958 [2013/N] – Greece – Prolongation of the Guarantee Scheme and the Bond Loan Scheme for Credit Institutions in Greece, ännu ej offentliggjort).

(5)  ”Likviditetsgap” är ett begrepp som avser skillnaden mellan tillgångarnas värde och värdet på de skulder som överfördes till banken.

(6)  Lag 4051/2012 om bestämmelser för pensioner och andra brådskande regler rörande tillämpningen av samförståndsavtalet i lag 4046/2012.

(7)  Se kommissionens beslut av den 27 juli 2012 om statligt stöd SA.34824 (2012/C), Recapitalisation of National Bank of Greece by the Hellenic Financial Stability Fund (EUT C 359, 21.11.2012, s. 4).

(8)  Pressmeddelande från HFSF av den 24 december 2012, se http://www.hfsf.gr/files/press_release_20121224_en.pdf

(9)  Bankens delårsrapport av den 30 juni 2013, augusti 2013, s. 9, finns på https://www.nbg.gr/english/the-group/investor-relations/financial-information/annual-interim-financial-statements/Documents/Annual%20and%20interim%20financial%20statements/Financial%20Report%20NBG%20GROUP-BANK%2030%2006%202013_EN%20FINAL.pdf

(10)  Se fotnot 2.

(11)  Uppköp och övertagande är ett avvecklingsförfarande som består av en juridisk person i likvidation, tillgångar och skulder av hög kvalitet och att auktionera ut dem för att överföra dem till ett lönsamt företag.

(12)  HFSF:s årsredovisning för det budgetår som slutade den 31 december 2013, juni 2014, s. 8.

(13)  Europeiska kommissionens generaldirektorat för ekonomi och finans. The Second Economic Adjustment Programme for Greece – mars 2012, s. 17, finns på http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/occasional_paper/2012/pdf/ocp94_en.pdf

(14)  Se avsnitt II The restructuring of the Greek Sovereign Debt i rapporten Report on the Recapitalisation and Restructuring of the Greek Banking Sector, Greklands centralbank, december 2012, finns på http://www.bankofgreece.gr/BogEkdoseis/Report_on_the_recapitalisation_and_restructuring.pdf

(15)  Det grekiska finansministeriets pressmeddelande av den 9 mars 2012, finns på http://www.pdma.gr/attachments/article/80/9%20MARCH%202012%20-%20RESULTS.pdf

(16)  En banks kärnprimärkapitalkvot är en av de lagstadgade kapitalkvoter som övervakas av banktillsynsmyndigheter inom ramen för kapitalkravsdirektivet.

(17)  Se fotnot 13, s. 106.

(18)  Se fotnot 14.

(19)  Se fotnot 13, s. 104.

(20)  Se fotnot 14.

(21)  Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna utgör tillsammans Eurosystemet, systemet för centralbankerna i euroområdet.

(22)  Det grekiska finansministeriets pressmeddelande av den 3 december 2012, finns på http://www.pdma.gr/attachments/article/248/Press%20Release%20-%20December%2003.pdf Återköpet av den egna skulden till ett pris som låg långt under det nominella värdet genererade en betydande skuldminskning för Grekland.

(23)  I avsaknad av ett sådant återköp skulle marknadsvärdet för dessa nya grekiska statsobligationer ha kunnat öka beroende på utvecklingen av marknadskriterier såsom räntor och sannolikheten för Greklands fallissemang.

(24)  Kreditriskprognoserna inkluderar den förväntade förlusten från tillkomsten av nya lån i Grekland under perioden från juni 2013 till december 2016.

(25)  Effekterna av de utländska kreditriskprognoserna beräknades efter utländsk skatt och med tanke på de åtaganden om avyttring som diskuterades med kommissionens generaldirektorat för konkurrens vid den tidpunkten.

(26)  NBG:s kreditförlustreserver per den 30 juni 2013 pro forma avseende avsättningarna vid First Business Bank och Probank.

(27)  Eurobanks kreditförlustreserver per den 30 juni 2013 pro forma avseende avsättningarna vid New Hellenic Postbank och New Proton Bank som förvärvades i augusti 2013.

(28)  http://www.nbg.gr/wps/wcm/connect/91c0c238-1219-4f87-b0d6-0a3e9c62f4c3/Summary+financial+data+30+09+2013_EN.pdf?MOD=AJPERES&CONVERT_TO=url&CACHEID=91c0c238-1219-4f87-b0d6-0a3e9c62f4c3

(29)  Se tabell 2.

(30)  

Källa:

2012 och 2013: Finansiella resultat 2013 – Konsoliderade årsredovisningar, s. 42–43.

2011: Finansiella resultat 2012 – Konsoliderade årsredovisningar, s. 44–45.

2010: Finansiella resultat 2010 – Konsoliderade årsredovisningar, s. 42–43.

(31)  Kapitalbeloppen inbegriper

för 2010, 350 miljoner euro i preferensaktier som Grekland beviljat 2009.

för 2011, 2012 och 2013, 1 350 miljoner euro i preferensaktier som beviljades 2009 och 2011.

Dessa belopp omfattar inte den tillfälliga rekapitaliseringen till banken 2012, till ett belopp av 9 756 miljoner euro.

(32)  Se tabell 2.

(33)  Enligt den konsoliderade årsredovisningen för 2012.

(34)  Ett aktiebrevsregister inbegriper att kontakta potentiella investerare i syfte att registrera deras inköpsorder i orderboken mot bakgrund av fullbordandet av kapitalökningen.

(35)  https://www.nbg.gr/english/the-group/press-office/press-releases/Documents/Launch_press_release.06.05.2014.pdf

(36)  https://www.nbg.gr/english/the-group/press-office/press-releases/Documents/20140509%20Pricing%20Press%20Release_%ce%95%ce%9d.pdf

(37)  https://www.nbg.gr/en/the-group/press-office/press-releases/update-regarding-the-egm-10-5-14

(38)  http://www.hfsf.gr/files/press_release_20140509_en.pdf

(39)  Sekretessbelagd information.

(40)  Beslut 1/4/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(41)  Beslut 1/6/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(42)  Beslut 1/5/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(43)  Beslut 1/1/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(44)  Beslut 1/3/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(45)  Beslut 1/2/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(46)  Beslut 1/7/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(47)  Beslut 1/8/23.3.2012 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(48)  FB-banken hade fått grekiska statspapper i januari 2009, som löpte ut i december 2011.

(49)  E-postbrev av den 11 maj 2013 från Greklands centralbank till kommissionen.

(50)  Beslut 10/2/10.5.2013 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(51)  Beslut 13/1/7.11.2013 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(52)  Rapport om den grekiska finansiella stabilitetsfondens verksamhet under perioden juli till december 2013, finns på http://www.hfsf.gr/files/HFSF_activities_Jan_2013_Jun_2013_en.pdf

(53)  Bankens anbud av den 25 juli 2013, baserat på uppgifter från Greklands centralbank, per den 31 mars 2013.

(54)  Uppgifter från Greklands centralbank den 2 april 2014.

(55)  Beslut 85/1/26.7.2013 från kredit- och försäkringskommittén vid Greklands centralbank.

(56)  HFSF, Probank – Review of submitted offers, 25 juli 2013.

(57)  Beslut 12/2/26.7.2013 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(58)  Skillnaden berodde huvudsakligen på att det faktiska beloppet för de lån som överfördes var lägre än det ursprungligen uppskattade beloppet på 197 miljoner euro, att även lånen hade ökat med 141 miljoner euro, den sänkta värderingen av aktier och obligationer samt den sänkta värderingen av skulder och huvudsakligen insättningar.

(59)  Rapport om den grekiska finansiella stabilitetsfondens verksamhet under perioden juli till december 2013, finns på http://www.hfsf.gr/files/HFSF_activities_Jan_2013_Jun_2013_en.pdf

(60)  Enligt rapporten om utnyttjandet av garantiåtgärden och åtgärden för statliga obligationslån som Grekland lämnade den 13 december 2013.

(61)  Enligt skrivelsen från Greklands centralbank av den 7 november 2011”tillämpas garantier för det totala akuta likviditetsstödet”.

(62)  Uppgifter som lämnades i anmälan av den 25 juni 2014.

(63)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, bilaga I, s. 24.

(64)  Såsom anges i skälen 101 och 102 beviljades åtagandet i april 2012, och den faktiska rekapitaliseringen ägde rum i maj 2012.

(65)  Följande föreskrevs i det avtal som ingicks före tecknandet: Den faktiska risk som ska betalas till banken ska omfatta EFSF-obligationer samt eventuella kupongbetalningar och upplupen ränta på EFSF-obligationer för perioden mellan emissionen av obligationerna till konverteringen av förskottet till aktiekapital och andra konvertibla finansiella instrument.

(66)  Se tabell 3.

(67)  http://www.nbg.gr/wps/wcm/connect/71b1f08a-2c84-4cfe-a368-f985c93d2da9/20130523_Announcement_Cut+Off+Date+and+Subscription+Period_final+clean+…%283%29_EN.pdf?MOD=AJPERES

(68)  http://www.nbg.gr/wps/portal/en/the-group/Press-Office/Press-Releases/content/Press-Releases/anakoinosi-21-6-2013

(69)  http://www.hfsf.gr/files/HFSF_activities_Jan_2013_Jun_2013_en.pdf

(70)  http://www.nbg.gr/wps/portal/en/the-group/Press-Office/Press-Releases/content/Press-Releases/reverse-split

(71)  http://www.hfsf.gr/files/HFSF_activities_Jan_2013_Jun_2013_en.pdf

(72)  http://www.nbg.gr/wps/wcm/connect/af79cd67-5fd6-4811-bd70-2b493cf5c205/Announcement+Commencement+of+Trading_EN.pdf?MOD=AJPERES

(73)  Lösenbeloppet var t.ex. 4,3758 euro den 26 december 2013, och kommer att vara 4,4616 euro den 26 juni 2014, 4,5689 euro den 26 december 2014 och 4,6761 euro den 26 juni 2015 och så vidare.

(74)  Beloppet på 60 miljoner euro i grekiska statspapper tilldelades och beviljades banken i september 2013, i enlighet med beslut 73/1/10.5.2013 från kredit- och försäkringskommittén vid Greklands centralbank och beslut 10/1/10.5.2003 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(75)  Benämningen ”likviditetsgap” kan därför vara vilseledande eftersom den beskriver en kapitalstödåtgärd och inte ett likviditetsstöd.

(76)  HFSF, rapport om den grekiska finansiella stabilitetsfondens verksamhet under perioden juli till december 2013, mars 2014, s. 4, finns på http://www.hfsf.gr/files/HFSF_activities_Jul_2013_Dec_2013_en.pdf

(77)  Årsrapport 2010 https://www.nbg.gr/english/the-group/investor-relations/annual-report-offerring-circular/Documents/73301T05_CNB.pdf

(78)  Årsrapport 2012, https://www.nbg.gr/english/the-group/investor-relations/annual-report-offerring-circular/Documents/NBG%20Form%2020-F.PDF

(79)  Årsrapport 2010 https://www.nbg.gr/english/the-group/investor-relations/annual-report-offerring-circular/Documents/73301T05_CNB.pdf

(80)  Årsrapport 2012, https://www.nbg.gr/english/the-group/investor-relations/annual-report-offerring-circular/Documents/NBG%20Form%2020-F.PDF

(81)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 30 (uppgifterna gäller den inhemska verksamheten samt t.ex. dotterbolag som är verksamma inom försäkrings-, fastighets- och turismsektorn).

(82)  Se skälen 72 och 82.

(83)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 30.

(84)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, bilaga I, s. 11.

(85)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, bilaga I, s. 9.

(86)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, bilaga I, s. 11.

(87)  Avkastningen på riskvägda tillgångar som inte påverkas negativt av bankens höga kapitalkrav kommer att uppgå till […] % i slutet av omstruktureringsperioden.

(88)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 13.

(89)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 34.

(90)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 12.

(91)  Vinsten i kärnprimärkapitalkvoten beräknas till 35 räntepunkter 2013 enligt skrivelsen från de grekiska myndigheterna av den 21 november 2013.

(92)  Ekonomisk rapport 2010, s. 44.

(93)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 12.

(94)  http://www.barchart.com/plmodules/?module=secFilings&filingid=8338505&type=HTML&popup=1&override=1&symbol=NBG

(95)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 11.

(96)  Se åtagandena i bilagan, kapitel II.

(97)  De ränteswappar som överenskommits med Republiken Grekland enligt ett ISDA avtal, inbegripet de som värdepapperiserades via Titlos plc, kommer att uteslutas från nettoutlåningen med anledning av beräkningen av kvoten mellan utlåning och inlåning.

(98)  Se åtagande i bilagan, kapitel II.

(99)  Se åtagandena i bilagan, kapitel II.

(100)  Se åtagandena i bilagan, kapitel II.

(101)  Se åtagandena i bilagan, kapitel III, avsnitt A.

(102)  Se åtagandena i bilagan, kapitel III, avsnitt A.

(103)  Se åtagandena i bilagan, kapitel III, avsnitt A.

(104)  Se åtagandena i bilagan, kapitel III, avsnitt C.

(105)  Greklands skrivelse till kommissionen av den 25 juni 2014: ”När det gäller de köpoptioner som utfärdats av HFSF bör det klargöras att Republiken Grekland kommer att begära godkännande av Europeiska kommissionen före eventuella återköp av NBG eller någon statlig enhet (inklusive HFSF), så att kommissionen kan kontrollera att de planerade återköpen av köpoptionerna inte strider mot statens ersättningskrav enligt reglerna om statligt stöd.”

(106)  Meddelande från kommissionen – Tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (EUT C 270, 25.10.2008, s. 8).

(107)  Skäl 59 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG.

(108)  Skäl 63 i beslutet att inleda förfarandet avseende NBG.

(109)  Se skäl 146 i kommissionens beslut av den 12 november 2008 i ärendet om statligt stöd SA.510/08 – Italia – Vendita dei beni della Compagnia Aerea ALITALIA (EUT C 46, 25.2.2009, s. 6).

(110)  Se punkt 49 i bankmeddelandet från 2008 och punkt 20 i omstruktureringsmeddelandet.

(111)  Se kommissionens beslut av den 25 januari 2010 i ärendet om statligt stöd NN 19/09 – omstruktureringsstöd till Dunfermline Building Society, skäl 47 (EUT C 101, 20.4.2010, s. 7). Kommissionens beslut av den 25 oktober 2010 i ärendet om statligt stöd N 560/09 – Aid for the liquidation of Fionia bank, skäl 55 (EUT C 76, 10.3.2011, s. 3). Kommissionens beslut av den 8 november 2010 i ärendet om statligt stöd N 392/10 – Restructuring of CajaSur, skäl 52 (EUT C 357, 30.12.2010, s. 12).

(112)  Se fotnoterna 2 och 4.

(113)  Se artikel 9.15 i lag nr 4051/2012 och artikel 13A.4 i lag nr 3746/2009.

(114)  Greklands centralbanks skrivelse till Europeiska kommissionen av den 14 maj 2013.

(115)  Till skillnad mot de åtgärder som vidtogs i samband med avvecklingen av de tre kooperativa bankerna, har Emporiki Bank inte kontaktats eftersom den under tiden hade övertagits av Alpha Bank.

(116)  Se även skäl 82 i kommissionens beslut av den 28 november 2012 i statligt stöd SA.34053 (12/N) – Spain – Recapitalisation and Restructuring of Banco de Valencia SA (EUT C 75, 14.3.2013, s. 3).

(117)  Se fotnot 103.

(118)  Meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 januari 2012, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för finansinstitut i samband med finanskrisen (förlängningsmeddelandet från 2011) (EUT C 356, 6.12.2011, s. 7).

(119)  Meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (bankmeddelandet) (EUT C 216, 30.7.2013, s. 1).

(120)  När det gäller åtgärd FB4 har HFSF en fordran på 457 miljoner euro gentemot företaget i likvidation. Den 31 december 2013 uppgick de noterade nedskrivningarna på denna fordran till 377 miljoner euro i HFSF:s årsredovisning.

(121)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 17.

(122)  Se artikel 9.15 i lag nr 4051/2012 och artikel 13A.4 i lag nr 3746/2009.

(123)  Se fotnot 109.

(124)  Se fotnot 103.

(125)  I den lönsamhetsbedömning som genomfördes 2012 pekade Greklands centralbank ut de fyra största bankerna i Grekland som lämpliga kandidater till HFSF:s rekapitalisering, medan övriga banker, de ”icke centrala”, inte bedömdes som berättigade till denna rekapitalisering.

(126)  Beslut 12/1/26.7.2013 från kommittén för avvecklingsåtgärder vid Greklands centralbank.

(127)  Omstruktureringsplan som lämnades in den 25 juni 2014, s. 15.

(128)  Se fotnoterna 1 och 3.

(129)  Se beslutet att inleda förfarandet avseende NBG, skäl 38.

(130)  HFSF, årsredovisning för det budgetår som slutade den 31 december 2013, juni 2014, s. 6.

(131)  Se fotnot 56.

(132)  Det noteras också att Grekland har beviljat stödet till banken enligt stödordningen för de grekiska bankerna, som har godkänts av kommissionen på grundval av artikel 107.3 b i fördraget samt genom HFSF, vars inrättande också har godkänts genom kommissionens beslut.

(133)  Se fotnoterna 2 och 3.

(134)  Se skäl 41 i kommissionens beslut i ärende NN 51/08 Garantiordning för banker i Danmark (EUT C 273, 28.10.2008, s. 2).

(135)  Se årsredovisningarna för 2013, s. 42.

(136)  Se skäl 104: den upplupna räntan räknas som ytterligare bidrag från HFSF och ökade därför det ersättningsbelopp som erhölls från HFSF efter rekapitaliseringen våren 2013.

(137)  Se även avsnitt 7.6.1.

(138)  Det teoretiska priset utan teckningsrätter är en allmänt vedertagen metod för att bedöma en aktiekapitalöknings utspädningseffekt.

(139)  Den grekiska konkurrensmyndighetens beslut 542/VII/19.6.2012 offentliggjordes i Greklands officiella tidning (FEK B' 238/8.2.2013), finns på http://www.epant.gr/img/x2/apofaseis/apofaseis696_1_1362562606.pdf

(140)  Förvärven av de överförda tillgångarna och skulderna i Lamia-banken och i Lesvos-Limnos-banken anmäldes inte till den grekiska konkurrenskommissionen eftersom omsättningen för den överförda delen av var och en av de kooperativa bankerna inte översteg det tröskelvärde på 15 miljoner euro som fastställs i artikel 6.1 i lag 3959/2011 i kombination med artikel 10.3 a i samma lag.

(141)  Se även avsnitt 7.5.1.

(142)  Den grekiska konkurrensmyndighetens beslut 568/VII/15.7.2013 offentliggjordes i Greklands officiella tidning (FEK B' 2460/1.10.2013), finns på http://www.epant.gr/img/x2/apofaseis/apofaseis707_1_1381133065.pdf

(143)  Se bankens presentation NBG-Probank, Creating Value av den 24 april 2013, s. 8.

(144)  Se punkt 28 i omstruktureringsmeddelandet och skäl 320 i kommissionens beslut 2011/823/EU av den 5 april 2011 om de åtgärder nr C 11/09 (f.d. NN 53b/08, NN 2/10 och N 19/10) som Nederländerna genomfört till förmån för ABN AMRO Group NV (som skapades efter sammanslagningen av Fortis Bank Nederland och ABN AMRO N) (EUT L 333, 15.12.2011, s. 1).

(145)  Kommissionen noterar också att en del av bankens likviditetsbehov härrör från HFSF:s atypiska form av deltagande i den första och andra tillfälliga rekapitaliseringen samt i rekapitaliseringen våren 2013. Som ersättning för sitt deltagande överförde HFSF EFSF-obligationer till banken stället för kontanter. Banken har en stor mängd medel- och långfristiga EFSF-obligationer, som ökar dess finansieringsbehov jämfört med en situation där rekapitaliseringen skulle ha betalats kontant. Den delen av likviditetsbehoven återspeglar inte en olämplig affärsmodell eller balansräkningsstruktur. Det kommer att försvinna automatiskt när EFSF-obligationerna förfaller.

(146)  De finansiella prognoserna i omstruktureringsplanen skiljer sig från resultatet av stresstestet 2013 som utförts av den grekiska centralbanken, eftersom det sistnämnda inte baseras på samma uppsättning antaganden eller beaktade samma justeringar som gjorts av Greklands centralbank.

(147)  Se skäl 147.

(148)  Om det stöd som återbetalats inom sex månader undantas minskar stödet till 15,6 % av bankens riskvägda tillgångar.

(149)  NBG:s årsredovisning för det budgetår som slutade 2013.

(150)  Se det sjunde åtagandet i kapitel II i förteckningen över åtaganden i bilagan.

(151)  Se det fjärde åtagandet i kapitel II i förteckningen över åtaganden i bilagan.

(152)  Se det elfte åtagandet i kapitel III i förteckningen över åtaganden i bilagan.


BILAGA

Image

REPUBLIKEN GREKLAND

FINANSMINISTERIET

GENERALSEKRETERARENS KANSLI

Aten juni 2014

National Bank of Greece – åtaganden av Republiken Grekland

Republiken Grekland ska se till att banken genomför den omstruktureringsplan som anmäldes den 24 juni 2014. Omstruktureringsplanen grundar sig på makroekonomiska antaganden som tillhandahålls av Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) i tillägg I, liksom rättsliga antaganden.

Republiken Grekland gör härmed följande åtaganden (nedan kallade åtagandena ), som är en integrerad del av omstruktureringsplanen. Här ingår åtaganden om genomförandet av omstruktureringsplanen (nedan kallade omstruktureringsåtaganden ) och åtaganden om företagsstyrning och kommersiella transaktioner.

Åtagandena träder i kraft på dagen för antagandet av kommissionens beslut om att godkänna omstruktureringsplanen (nedan kallat beslutet).

Omstruktureringsperioden ska avslutas den 31 december 2018. Åtagandena gäller under hela omstruktureringsperioden om inte annat anges i ett enskilt åtagande.

Denna text ska tolkas mot bakgrund av beslutet i den allmänna ramen för unionsrätten och med hänvisning till rådets förordning (EG) nr 659/1999 (1).

KAPITEL I.   DEFINITIONER

Med avseende på åtagandena har följande begrepp den angivna betydelsen:

1.    Banken : National Bank of Greece SA och dess dotterbolag. Detta innefattar hela National Bank of Greece-koncernen med alla grekiska och icke-grekiska dotterbolag och filialer, både inom och utanför banksektorn.

2.    Kapitalförstärkande anbud inom banksektorn : ett anbud som resulterar i en ökning av bankens lagstadgade kapitaltäckningskvot, med beaktande av alla relevanta faktorer, särskilt den vinst/förlust som bokförts för transaktionen och minskningen av riskvägda tillgångar till följd av försäljningen (korrigeras om nödvändigt för ökade riskvägda tillgångar från återstående finansieringsled).

3.    Kapitalförstärkande anbud inom […] : ett anbud som resulterar i en ökning av bankens lagstadgade kapitaltäckningskvot. Alla anbud ovanför det bokförda värdet av […] i bankens bokföring antas automatiskt vara kapitalförstärkande.

4.    Överlåtelsedatum : datum då äganderätten till den avyttrade verksamheten överförts till köparen.

5.    Avyttrad verksamhet : alla verksamheter och tillgångar som banken åtar sig att sälja.

6.    Ikraftträdande : datum för antagande av beslutet.

7.    Omstruktureringsperiodens slut : den 31 december 2018.

8.    Utländska eller icke-grekiska tillgångar : tillgångar med anknytning till kunder utanför Grekland, oberoende av det land där tillgångarna bokförs. Denna definition omfattar till exempel inte tillgångar som bokförts i Luxemburg men som har anknytning till kundernas verksamhet i Grekland. Omvänt gäller att tillgångar som bokförts i Luxemburg eller Grekland men som har anknytning till kunder i andra sydosteuropeiska länder betraktas som utländska tillgångar och omfattas av denna definition.

9.    Utländska företag : bankens utländska dotterbolag och filialer både inom och utanför banksektorn.

10.    Utländska dotterbolag : alla bankens dotterbolag både inom och utanför banksektorn utanför Grekland.

11.    Grekisk bankverksamhet : bankens grekiska bankverksamhet oberoende av var tillgångarna bokförs.

12.    Grekisk verksamhet utanför banksektorn : bankens grekiska verksamhet utanför banksektorn oberoende av var tillgångarna bokförs.

13.    Grekiska dotterbolag : bankens alla grekiska dotterbolag både inom och utanför banksektorn.

14.    Övervakningsförvaltare : en eller flera fysiska eller juridiska personer, oberoende av banken, som godkänts av kommissionen och utsetts av banken. Övervakningsförvaltaren har till uppgift att övervaka att banken fullgör sina åtaganden.

15.    Köpare : en eller flera fysiska eller juridiska personer som, helt eller delvis, köper den avyttrade verksamheten.

16.    Försäljning : försäljning av 100 % av bankens aktieinnehav, om inte annat anges i ett enskilt åtagande.

Med avseende på dessa åtaganden ska singularis inbegripa pluralis (och vice versa), om inte annat anges i åtagandena.

KAPITEL II.   ÅTAGANDEN OM OMSTRUKTURERING

1.

Antal filialer i Grekland: Antalet filialer i Grekland ska vara högst […] den 31 december 2017.

2.

Antal anställda i Grekland: Antalet heltidsekvivalenter i Grekland (grekisk bankverksamhet och annan verksamhet) ska vara högst […] den 31 december 2017.

3.

Totala kostnader i Grekland: De totala kostnaderna i Grekland (grekisk bankverksamhet och annan verksamhet) ska vara högst […] miljoner euro den 31 december 2017 (2).

4.

Kostnader för inlåning i Grekland: För att återställa sin lönsamhet före avskrivningar (”pre-provisioning profitability”) på den grekiska marknaden, ska banken minska sina finansieringskostnader genom minskade inlåningskostnader i Grekland (inklusive besparingar, insättningar på transaktions- och terminskonton och andra liknande produkter som erbjuds till kunder och vars kostnader ska bäras av banken) […].

5.

Förhållandet mellan nettoutlåning och nettoinlåning i Grekland: För grekisk bankverksamhet ska förhållandet mellan nettoutlåning och nettoinlåning uppgå till högst 115 % den 31 december 2017. […]

6.

Stöd till verksamheten i Turkiet: Fram till den 30 juni 2018 ska banken inte tillhandahålla ytterligare […].

Banken ska inte indirekt stödja Finansbank genom överlåtelse av lån eller andra tillgångar till en annan bank.

7.

Avyttring av […] av […] utländska företag och […] av Finansbank senast den 30 juni 2018: Banken ska senast den 30 juni 2018 sälja (underteckna) sina utländska dotterbolag […] och dess filial i […] för att minska sin internationella verksamhet.

7.1

[…]

7.2

[…]

7.3

[…]

8.

Försäljning av […]: […]

9.

Försäljning av värdepapper: Portföljen för börsnoterade värdepapper, enligt följande, ska avyttras senast […] medan portföljen av onoterade värdepapper ska avyttras senast […]. Dessa portföljer innehåller alla kapitalinvesteringar på mer än […] miljoner euro, liksom alla investeringar i efterställda obligationer och hybridobligationer, med undantag av […].

10.

Avyttring av privat dotterbolag: Banken ska avyttra NBG:s privata aktiefonder genom […]. […]

11.

Republiken Grekland åtar sig enligt dessa åtaganden att följande ska gälla för all försäljning:

a)

Köparen ska vara oberoende av och sakna anknytning till banken.

b)

För att förvärva den avyttrade verksamheten ska köparen inte finansieras vare sig direkt eller indirekt av banken (3).

c)

Banken ska, under en period på fem år efter slutförandet av försäljningen, inte skaffa sig något direkt eller indirekt inflytande över hela eller delar av den avyttrade verksamheten utan förhandsgodkännande från kommissionen.

12.

Investeringspolicy: Banken ska inte köpa värdepapper med låg kreditvärdighet fram till den 30 juni 2017.

Åtagandet ska inte tillämpas på följande värdepapper (de undantagna värdepapperen):

i)

[…]

ii)

[…]

iii)

[…]

iv)

[…]

v)

[…]

13.

Lönetak: Till och med den […], kommer banken inte att betala en total årlig ersättning (löner, pensionsavgifter, bonus) som överstiger […] till någon anställd eller chef. Vid eventuellt kapitaltillskott från HFSF ska den övre gränsen för ersättningar omprövas enligt det europeiska bankmeddelandet av den 1 augusti 2013. […]

KAPITEL III.   ÅTAGANDEN OM FÖRETAGSSTYRNING OCH KOMMERSIELLA TRANSAKTIONER – FÖRLÄNGNING OCH ÄNDRING

1.

Banken ska fortsätta att genomföra åtagandena om företagsstyrning och kommersiell verksamhet enligt förslaget från Republiken Grekland av den 20 november 2012, med de ändringar som anges i kapitel III i åtagandena, till och med den 30 juni 2018. […]

2.

Om ett enskilt åtagande inte omfattar banken ska banken inte utnyttja dotterbolag eller verksamheter som inte omfattas av ifrågavarande åtagande för att kringgå detta åtagande.

Avsnitt A.   Inrättande av en effektiv och lämplig intern organisation

3.

Banken, med undantag av dess utländska dotterbolag, ska alltid uppfylla samtliga bestämmelser i lag 3016/2002 om företagsstyrning och lag 2190/1920 om aktiebolag och särskilt bestämmelserna om de funktioner som innehas av företagsorgan såsom bolagsstämman och styrelsen, för att säkerställa en tydlig ansvarsfördelning och öppenhet. Bolagsstämmans befogenheter ska begränsas till de uppgifter som en sådan ska ha i enlighet med bolagsrätten, särskilt när det gäller rättigheter som rör information. De ytterligare befogenheter som ger ett otillbörligt inflytande över företagsledningen ska upphävas. Ansvaret för den löpande förvaltningen ska tydligt ligga hos bankens verkställande direktörer.

4.

Banken, med undantag av dess utländska dotterbolag, ska alltid respektera den grekiska finansiella stabilitetsfondens (HFSF:s) ram för förbindelser.

5.

Banken ska iaktta bestämmelserna i lag 2577/9.3.2006, i dess nuvarande lydelse, för att på företags- och koncernnivå upprätthålla en effektiv organisation och ett lämpligt internt kontrollsystem som inbegriper de tre centrala pelarna, nämligen internrevision, riskhanterings- och regelefterlevnadsfunktioner samt bästa internationella praxis för företagsstyrning.

6.

Banken ska ha en effektiv organisationsstruktur för att se till att internrevisions- och riskhanteringsavdelningarna är helt oberoende av kommersiella nät och rapporterar direkt till styrelsen. En revisionskommitté och en riskkommitté, som bildas inom styrelsen, ska bedöma alla frågor som tas upp av dessa avdelningar. Avdelningarnas roller, ansvarsområden och resurser ska anges i lämpliga arbetsordningar för internrevision och riskhantering. Arbetsordningarna ska vara förenliga med internationella standarder och säkerställa att avdelningarna är helt oberoende. Vägledning och instruktioner som rör beviljandet av lån, inklusive prissättning på och omstrukturering av dessa, ska anges i en kreditpolicy.

7.

Banken ska för behöriga myndigheter offentliggöra förteckningen över aktieägare som innehar minst 1 % av stamaktierna.

Avsnitt B.   Affärsmetoder och riskbedömning

Allmänna principer

8.

Enligt kreditpolicyn ska alla kunder behandlas rättvist genom icke-diskriminerande förfaranden, andra än förfaranden som avser kreditrisk och betalningsförmåga. De tröskelvärden över vilka beviljandet av lån måste godkännas av högre chefer ska anges i kreditpolicyn. Liknande tröskelvärden ska anges när det gäller omstrukturering av lån och hantering av fordringar och rättstvister. Kreditpolicyn ska föreskriva att beslutsprocessen centraliseras till utvalda instanser på nationell nivå och ska innehålla tydliga garantier för en konsekvent tillämpning av dessa anvisningar vid all grekisk bankverksamhet.

9.

Banken ska fullständigt införliva kreditpolicyn i fråga om all grekisk bankverksamhet i sina system för långivning och lånefinansiering samt utbetalningssystem.

Särskilda bestämmelser

10.

De särskilda bestämmelser som anges i punkterna 8–18 i kapitel III i åtagandena ska omfatta den grekiska bankverksamheten, om inte annat uttryckligen anges.

11.

Enligt kreditpolicyn ska prissättningen på lån och hypotekslån följa stränga riktlinjer. Dessa riktlinjer ska omfatta en skyldighet att strikt iaktta de standardtabeller för räntenivåer (intervaller) som anges i kreditpolicyn beroende på lånets löptid, kreditbedömning av kunder, säkerhetens förväntade indrivningsbarhet (inklusive tidsramen för en eventuell likvidation), den allmänna relationen med banken (t.ex. nivå och stabilitet när det gäller inlåning, avgiftsstruktur och annan intern försäljningsverksamhet) samt bankens finansieringskostnad. Särskilda tillgångsklasser för lån (t.ex. kommersiella lån, hypotekslån samt säkrade/osäkrade lån) och prissättningen på dessa ska sammanställas i en lämplig kreditpolicytabell som ska uppdateras regelbundet av kreditkommittén. Varje undantag måste vederbörligen godkännas av kreditkommittén eller av en lägre instans för att det ska vara tillåtet enligt kreditpolicyn. Samma principer ska tillämpas på skräddarsydda transaktioner såsom syndikerade lån eller projektfinansiering, med vederbörlig hänsyn till att de kanske inte alltid passar in i de standardiserade kreditpolicytabellerna. Överträdelser av prissättningspolicyn ska rapporteras till övervakningsförvaltaren.

12.

Riskhanteringsavdelningen ska ansvara för bedömningen av kreditrisker och värderingen av säkerheter. Vid bedömningen av kvaliteten på lån ska riskhanteringsavdelningen agera oberoende och avge ett skriftligt yttrande för att säkerställa att de kriterier som används i bedömningen tillämpas konsekvent över tiden och på kunderna samt i enlighet med bankens kreditpolicy.

13.

När det gäller lån till fysiska och juridiska personer ska banken, i fråga om all grekisk bankverksamhet och på grundval av bästa internationella praxis, tillämpa strikta individuella och gemensamma gränser för det högsta lånebelopp som kan beviljas en och samma kreditrisk (om detta över huvud taget är tillåtet enligt grekisk rätt och EU-rätt). Gränsvärdena ska beakta lånets löptid och kvaliteten på eventuell lämnad säkerhet och ställas mot viktiga referensvärden, inklusive kapital.

14.

Det ska vara förbjudet att bevilja lån (4) för att göra det möjligt för låntagare att köpa aktier eller hybridinstrument i banken och i andra banker (5), oavsett vilka låntagarna är (6). Denna bestämmelse ska gälla och övervakas av banken.

15.

Alla låneansökningar från icke-anslutna låntagare på över […] % av bankens riskvägda tillgångar eller lån som innebär att exponeringen för en grupp (dvs. en grupp av anslutna låntagare som utgör en enda kreditrisk) överstiger […] % av bankens riskvägda tillgångar ska rapporteras till övervakningsförvaltaren som, om villkoren inte verkar vara marknadsmässiga eller om otillräckliga uppgifter har lämnats till övervakningsförvaltaren, får skjuta upp beviljandet av krediten eller lånet med […] arbetsdagar. I brådskande fall kan denna period minskas till […] arbetsdagar förutsatt att tillräckliga uppgifter har lämnats till övervakningsförvaltaren. Syftet med denna period är att övervakningsförvaltaren ska hinna rapportera ärendet till kommissionen och HFSF innan några slutgiltiga beslut fattas av banken.

16.

Kreditpolicyn ska innehålla tydliga instruktioner om omstruktureringen av lån. Den ska tydligt ange vilka lån som är berättigade samt under vilka omständigheter och på vilka villkor de erbjudas till behöriga kunder. För all grekisk bankverksamhet gäller att banken ska se till att alla omstruktureringar syftar till att förbättra bankens framtida återkrav och därmed skyddar bankens intressen. Omstruktureringspolicyn får inte under några omständigheter äventyra bankens framtida lönsamhet. För detta ändamål ska bankens riskhanteringsavdelning ansvara för att utforma och införa lämpliga mekanismer för omstruktureringseffektivitet, göra djupgående analyser av intern och/eller extern bästa praxis, rapportera sina resultat åtminstone kvartalsvis till kreditkommittén och styrelsens riskkommitté, föreslå genomförbara förbättringar av förfarandena och policyerna samt övervaka och rapportera genomförandet av dessa till kreditkommittén och styrelsens riskkommitté.

17.

För all grekisk bankverksamhet ska banken tillämpa en policy i fråga om fordringar och tvister som syftar till att maximera återhämtningen samt förhindra diskriminering och förmånsbehandling vid tvisthantering. Banken ska se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att maximera återhämtningen för banken och skydda dess finansiella ställning på lång sikt. Överträdelser av genomförandet av policyn ska rapporteras till övervakningsförvaltaren.

18.

Banken ska övervaka kreditrisker med hjälp av en genomtänkt uppsättning varningssystem och rapporter, som gör det möjligt för riskhanteringsavdelningen att i) upptäcka tidiga tecken på lånenedskrivning och fallissemang, ii) bedöma låneportföljens återhämtningsbarhet (däribland alternativa återbetalningskällor såsom medgäldenärer och borgensmän samt ställda säkerheter eller tillgängliga men inte ställda säkerheter, iii) bedöma bankens allmänna exponering för en enskild kund eller på portföljbasis, och iv) vid behov föreslå korrigerande och förbättrande åtgärder för styrelsen. Övervakningsförvaltaren ska få tillgång till denna information.

Bestämmelser om anslutna låntagare

19.

Alla bestämmelser som rör anslutna låntagare ska tillämpas av banken.

20.

En särskild del av kreditpolicyn ska handla om de bestämmelser som styr relationerna med anslutna låntagare. Anslutna låntagare inbegriper anställda, aktieägare, direktörer, chefer, samt deras makar, barn och syskon och varje juridisk person som direkt eller indirekt kontrolleras av anställda med nyckelpositioner (dvs. anställda som deltar i beslutsprocessen kring kreditpolicyn), aktieägare, direktörer eller chefer eller deras makar, barn och syskon. I förlängningen ska alla offentliga institutioner eller statskontrollerade organ, offentliga företag eller statliga organ betraktas som anslutna låntagare. Politiska partier ska också behandlas som anslutna låntagare enligt kreditpolicyn. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid beslut om omstrukturering och nedskrivningar av lån till nuvarande eller tidigare anställda, styrelseledamöter, aktieägare, chefer och deras anhöriga samt policyer som tillämpas med avseende på lämplighet, värdering, registrering av panträtter och utestängning av säkerhet för lån. Definitionen av anslutna låntagare anges närmare i ett separat dokument.

21.

Riskhanteringsavdelningen ska ansvara för att kartlägga alla berörda grupper av låntagare som utgör en enda kreditrisk för en lämplig övervakning av kreditriskkoncentrationen.

22.

När det gäller lån till fysiska och juridiska personer ska banken, utifrån bästa internationella praxis, tillämpa strikta individuella och gemensamma gränser för det högsta lånebelopp som kan beviljas för en och samma kreditrisk avseende anslutna låntagare (om detta över huvud taget är tillåtet enligt grekisk rätt och EU-rätt).

23.

Banken ska separat övervaka exponeringen för anslutna låntagare, inbegripet offentliga organ och politiska partier. Ny produktion av lån (7) till anslutna låntagare (årlig tillväxt i procent av y-1-beståndet (8)) får inte vara större än den nya produktionen av den totala låneportföljen i Grekland (årlig tillväxt i procent av y-1-beståndet). Detta åtagande ska fullgöras separat för varje typ av ansluten låntagare (anställda, aktieägare, chefer, offentliga organ och politiska partier). Kreditvärderingen av de anslutna låntagarna, liksom prisvillkoren och eventuella omstruktureringar som erbjudits dem, ska inte innebära större fördelar jämfört med de villkor som erbjuds liknande men icke-anslutna låntagare, för att säkerställa lika villkor i den grekiska ekonomin. Denna skyldighet avser inte befintliga allmänna ordningar till förmån för anställda, vilka erbjuder dem subventionerade lån. Varje månad ska banken rapportera om utvecklingen av exponeringen, omfattningen av den nya produktionen och nya ansökningar på mer än […] % av bankens riskvägda tillgångar som ska behandlas av kreditkommittén.

24.

De kreditkriterier som tillämpas på anställda/chefer/aktieägare får inte vara mindre strikta än de som tillämpas för andra, icke-anslutna låntagare. Om den totala kreditexponeringen för en enskild anställd/chef/aktieägare överstiger ett belopp som motsvarar en fast lön […] för garanterade lån och ett belopp som motsvarar en fast lön […] för lån utan säkerhet, ska exponeringen utan dröjsmål anmälas till övervakningsförvaltaren som kan ingripa och skjuta upp beviljandet av lånet i enlighet med det förfarande som beskrivs i punkt 25 i kapitel III i åtagandena.

25.

Alla låneansökningar från icke-anslutna låntagare på över […] % av bankens riskvägda tillgångar eller lån som innebär att exponeringen för en grupp (dvs. en grupp av anslutna låntagare som utgör en enda kreditrisk) överstiger […] % av bankens riskvägda tillgångar ska rapporteras till övervakningsförvaltaren som, om villkoren inte verkar vara marknadsmässiga eller om otillräckliga uppgifter har lämnats till övervakningsförvaltaren, får skjuta upp beviljandet av krediten eller lånet med […] arbetsdagar. I brådskande fall kan denna period minskas till […] arbetsdagar förutsatt att tillräckliga uppgifter har lämnats till övervakningsförvaltaren. Syftet med denna period är att övervakningsförvaltaren ska hinna rapportera ärendet till kommissionen och HFSF innan några slutgiltiga beslut fattas av banken.

26.

Omstrukturering av lån som inbegriper anslutna låntagare ska uppfylla samma krav som för icke-anslutna låntagare. Dessutom ska fastställda ramar och policyer för hantering av svaga tillgångar utvärderas och förbättras vid behov. Det förväntas dock att omstrukturerade lån till förmån för anslutna låntagare rapporteras separat, åtminstone per tillgångsklass och typ av ansluten låntagare.

Avsnitt C:   Övriga restriktioner

27.    Förbud mot utdelning, kupong, inlösen och återköp : Såvida inte kommissionen godkänner ett undantag, åtar sig Republiken Grekland följande:

a)

Banken ska inte betala ut några kuponger på hybridkapitalinstrument (eller andra instrument för vilka kupongbetalningar är diskretionära) eller utdelning på instrument för eget kapital och efterställda skuldinstrument, utom då det finns en rättslig skyldighet att göra detta. […] Banken ska inte frigöra reserver för att försätta sig i en sådan ställning. Om det råder tvivel om huruvida det finns en rättslig skyldighet att göra detta ska banken, inom ramen för åtagandet, förelägga den föreslagna kupongen eller utdelningen för kommissionen för godkännande.

b)

Banken får inte köpa tillbaka sina egna aktier eller utnyttja en köpoption för dessa instrument för eget kapital och efterställda skuldinstrument.

c)

Banken får inte köpa tillbaka hybridkapitalinstrument.

28.    Förvärvsförbud : Republiken Grekland åtar sig att se till att banken inte förvärvar någon andel i något företag, oavsett om det är fråga om en överföring av en tillgång eller en aktieöverlåtelse. Detta förvärvsförbud omfattar både företag som har den rättsliga formen av ett bolag och alla tillgångar som utgör en verksamhet (9).

i)    Undantag som kräver ett förhandsgodkännande från kommissionen : Trots detta förbud får banken, efter att ha fått kommissionens godkännande och, i förekommande fall, på förslag av HFSF, förvärva verksamheter och företag om det är nödvändigt i just det fallet för att återställa den finansiella stabiliteten eller för att säkerställa en effektiv konkurrens.

ii)    Undantag som inte kräver något förhandsgodkännande från kommissionen : Banken får förvärva andelar i företag förutsatt att följande krav uppfylls:

a)

Det anskaffningspris som banken betalar för förvärvet är […] % lägre än bankens balansomslutning (10) vid ikraftträdandet av åtagandena (11).

b)

Det kumulativa anskaffningspris som banken betalar för alla sådana förvärv, från den dag då åtagandena träder i kraft fram till omstruktureringsperiodens slut, ska understiga […] % av bankens balansomslutning vid ikraftträdandet av åtagandena.

iii)    Verksamhet som inte omfattas av förvärvsförbudet : Förvärvsförbudet ska inte omfatta förvärv som sker i samband med normal bankverksamhet vid förvaltningen av befintliga fordringar gentemot företag i svårigheter.

29.    Reklamförbud : Republiken Grekland åtar sig att se till banken avstår från att göra reklam som avser statligt stöd och att tillämpa en aggressiv affärsstrategi som den inte skulle ha tillämpat utan stöd från Republiken Grekland.

KAPITEL IV.   ÖVERVAKNINGSFÖRVALTARE

1.

Republiken Grekland åtar sig att se till att banken ändrar och förlänger mandatet för den övervakningsförvaltare som godkänts av kommissionen och som banken utsåg den 16 januari 2013 fram till slutet av omstruktureringsperioden. Banken ska också bredda tillämpningsområdet för detta mandat så att det inbegriper övervakning av i) omstruktureringsplanen och ii) alla åtaganden som anges i denna förteckning.

2.

Fyra veckor efter den dag då åtagandena träder i kraft ska Republiken Grekland förelägga de fullständiga villkoren för det ändrade mandatet för kommissionen, vilka ska innehålla alla nödvändiga bestämmelser för att övervakningsförvaltaren ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt åtagandena.

3.

Ytterligare bestämmelser om övervakningsförvaltaren anges i ett separat dokument.

Christina PAPAKONSTANTINOU

Generalsekreterare


(1)  Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EGT L 83, 27.3.1999, s. 1).

(2)  Detta belopp inbegriper inte kostnader för TEKE/skelos Exygiansis (avvecklingsprogram för banker).

(3)  Detta gäller inte för försäljning av fastigheter, där banken kan tillhandahålla finansiering till köparen om denna nya utlåning sker enligt ansvarsfull utlåningspraxis. För kontroll av efterlevnaden av åtagandet om minskning av icke-grekiska tillgångar ska all ny utlåningsverksamhet som omfattas av definitionen av icke-grekiska tillgångar beaktas.

(4)  I fråga om detta åtagande ska begreppet lån i vidare bemärkelse tolkas som all slags finansiering, t.ex. kreditfacilitet, garanti osv.

(5)  Det bör förtydligas att uttrycket andra banker avser alla banker och finansinstitut i världen.

(6)  Det bör förtydligas att alla låntagare, inklusive bankens privata bankkunder, omfattas av detta åtagande.

(7)  Det bör förtydligas att nyproduktionen av lån även omfattar överföring och omstrukturering av befintliga lån.

(8)  Det bör förtydligas att den årliga tillväxten i % av y-1-beståndet avser den nya produktionen i procent i förhållande till beståndet i slutet av föregående år. Med riskvägda tillgångar avses de riskvägda tillgångarna vid årets slut.

(9)  I klargörande syfte ska, med avseende på det åtagandet, bankens verksamhet med eget kapital och riskkapital undantas från detta åtagande. I detta avseende ska banken göra en formell begäran till kommissionen, som ska innefatta en verksamhetsplan för denna enhet.

(10)  I klargörande syfte ska balansräkningen motsvara bankens totala tillgångar.

(11)  Det bör förtydligas att om kommissionen godkänner hävning av förbudet mot förvärv enligt led i i punkt 28, kapitel III i åtagandena, ska bankens balansräkning vid åtagandenas ikraftträdande beräknas så att den även omfattar tillgångarna i de förvärvade enheterna eller de förvärvade tillgångarna vid tidpunkten för förvärvet.


Tillägg I

MAKROEKONOMISKA PROGNOSER FÖR GREKISK INHEMSK VERKSAMHET

Tillväxt i % per år (om inget annat anges)

2012

2013

2014

2015

2016

2017

Kumulativ tillväxttakt 2013–2017

Real BNP

– 6,4

– 4,2

0,6

2,9

3,7

3,5

6,4

Nominell lånetillväxt i Grekland

– 6,4

– 4,2

0,6

2,9

3,7

3,5

6,4

BNP-deflator

– 0,8

– 1,1

– 0,4

0,4

1,1

1,3

1,3

Fastighetspriser

– 11,7

– 10

– 5

0

2

3,5

 

Hushållens nominella disponibla inkomst

– 8,8

– 9,5

– 0,3

– 0,4

2,6

3,6

– 4,5

Inlåning – privata sektorn

– 7

1,3

1

3,4

5

5

16,6

Arbetslöshet (%)

24,2

27

26

24

21

18,6

 

ECB:s refinansieringsränta (%)

0,75

0,5

0,5

1

1,5

1,75

 

NPL-bildningstopp

 

 

2H2014

 

 

 

 

Euribor 3 månader (genomsnitt i %)

 

0,24

0,43

0,75

1,25

1,80

 

Tillgång till kapitalmarknaderna – repor

 

Tak JA/NEJ

 

Tillgång till kapitalmarknaden – säkrad/osäkrad

 

Ja – upp till 500 miljoner euro

Ja – upp till 1 miljard euro

Tak JA/NEJ

 


AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

10.7.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/91


Endast Unece-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av Uneces statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 95 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid sidokollision [2015/1093]

Inbegripet all giltig text till och med:

Supplement 4 till ändringsserie 03 – dag för ikraftträdande: 10 juni 2014

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRESKRIFTER

1.

Tillämpningsområde

2.

Definitioner

3.

Ansökan om typgodkännande

4.

Typgodkännande

5.

Anvisningar och provningar

6.

Ändring av fordonstyp

7.

Produktionsöverensstämmelse

8.

Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

9.

Slutgiltigt upphörande av produktionen

10.

Övergångsbestämmelser

11.

Namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovning och för typgodkännandemyndigheterna

BILAGOR

1

Meddelande

2

Typgodkännandemärkets utformning

3

Förfarande för bestämning av H-punkten och verklig bröstkorgsvinkel för sittlägen i motorfordon

4

Kollisionsprovningsförfarande

5

Karakteristika för den mobila deformerbara barriären

6

Teknisk beskrivning av sidokollisionsprovningsdockan

7

Installering av sidokollisionsprovningsdockan

8

Partiell provning

9

Provningsförfaranden för skydd av passagerare i eldrivna fordon mot högspänning och spill av elektrolyter

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Dessa föreskrifter ska tillämpas på passagerarutrymmeskonstruktionens beteende vid en sidokollision när det gäller fordon i kategorierna M och N1  (1) där det lägsta sätets R-punkt inte befinner sig mer än 700 mm från marknivån och när fordonet är i ett tillstånd som motsvarar den referensvikt som definieras i punkt 2.10 i dessa föreskrifter.

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:

2.1    typgodkännande av fordon : typgodkännande av en fordonstyp med avseende på passagerarutrymmeskonstruktionens beteende vid en sidokollision.

2.2    fordonstyp : en kategori av motorfordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som

2.2.1

fordonets längd, bredd och markfrigång, om de måtten har en negativ inverkan på de krav som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.2.2

i fråga om passagerarutrymmets sidoväggar, konstruktion, mått, utformning och material om de faktorerna har en negativ inverkan på de krav som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.2.3

passagerarutrymmets utformning och innermått samt typen av skyddsanordningar, om de har en negativ inverkan på de krav som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.2.4

motorns placering (fram, bak eller i mitten) och inriktning (tvärställd eller längsställd), om de faktorerna har en negativ inverkan på resultaten av kollisionsprovningen i dessa föreskrifter,

2.2.5

den olastade vikten, om den har en negativ inverkan på de krav som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.2.6

alternativa arrangemang eller inre anordningar, om de har en negativ inverkan på de krav som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.2.7

framsätets (framsätenas) utformning och R-punktens läge, om de har en negativ inverkan på de krav som föreskrivs i dessa föreskrifter.

2.2.8

det uppladdningsbara elenergilagringssystemets placering, om den har en negativ inverkan på resultatet av den kollisionsprovning som föreskrivs i dessa föreskrifter.

2.3    passagerarutrymme : det utrymme som är avsett för förare och passagerare och som begränsas av tak, golv, sidoväggar, dörrar, yttre glasrutor, främre mellanvägg samt planet genom väggen mot bagageutrymmet eller bakre ryggstödets bakre stödplan.

2.3.1    passagerarutrymme med avseende på passagerarskydd : det utrymme som är avsett för föraren och passagerarna och som begränsas av taket, golvet, sidoväggarna, dörrarna, de yttre glasrutorna och den främre mellanväggen samt planet genom väggen mot bagageutrymmet eller det bakre ryggstödets bakre stödplan.

2.3.2    passagerarutrymme med avseende på elsäkerhetsbedömning : det utrymme som är avsett för föraren och passagerarna och som begränsas av taket, golvet, sidoväggarna, dörrarna, de yttre glasrutorna samt den främre mellanväggen och den bakre mellanväggen eller bakluckan, liksom av de elskyddsbarriärer och inneslutningar som skyddar föraren och passagerarna från direkt kontakt med högspänningsförande delar.

2.4    R-punkt eller sätets referenspunkt : en referenspunkt som anges av tillverkaren och som

2.4.1

har koordinater som avgörs i förhållande till fordonskonstruktionen,

2.4.2

motsvarar det teoretiska läget för svängningscentrum för bröstkorg/höfter (H-punkten) för den lägsta och mest bakåtskjutna normala körinställning eller bruksläge som tillverkaren angett för varje sätesplacering enligt tillverkarens uppgifter.

2.5    H-punkten : som den fastställs i bilaga 3 till dessa föreskrifter.

2.6    bränsletankkapacitet : bränsletankens kapacitet enligt tillverkarens uppgifter.

2.7    tvärgående plan : ett vertikalt plan vinkelrätt mot fordonets längsgående vertikala mittplan.

2.8    skyddsanordning : anordningar vars syfte är att hålla fast och/eller skydda passagerarna.

2.9    typ av skyddsanordning : en kategori av skyddsanordningar som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som

 

tekniken,

 

geometrin,

 

konstruktionsmaterialen.

2.10    referensvikt : fordonets olastade vikt ökad med en vikt på 100 kg (sidokollisionsprovningsdockans och instrumentutrustningens vikt).

2.11    olastad vikt : fordonets vikt i körklart tillstånd utan förare, passagerare eller last, men med bränsletanken fylld till 90 % av sin kapacitet samt med en sedvanlig uppsättning av verktyg och reservhjul ombord när så är tillämpligt.

2.12    mobil deformerbar barriär : den anordning med vilken provfordonet kolliderar. Den består av en provningsvagn och en provningskropp.

2.13    provningskropp : en förstörbar del monterad på framsidan av en mobil deformerbar barriär.

2.14    provningsvagn : en hjulförsedd ram som kan röra sig längs sin längsgående axel vid kollisionsstället. Dess framsida uppbär provningskroppen.

2.15    högspänning : klassificering av en elektrisk komponent eller krets om dess driftsspänning är > 60 V och ≤ 1 500 V likspänning (DC) eller > 30 V och ≤ 1 000 V växelspänning (AC) räknat som kvadratiskt medelvärde.

2.16    uppladdningsbart energilagringssystem : uppladdningsbart system för lagring av energi som tillhandahåller elektrisk energi för framdrivningen.

2.17    elskyddsbarriär : del som skyddar mot direkt kontakt med högspänningsförande delar.

2.18    elektrisk framdrivning : elektrisk krets som inbegriper framdrivningsmotorn (framdrivningsmotorerna), och eventuellt det uppladdningsbara energilagringssystemet, omvandlingssystemet för elektrisk energi, elektroniska omvandlare, tillhörande kablage och anslutningsdon samt anslutningssystem för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet.

2.19    spänningsförande delar : ledande delar som är avsedda att vid normal användning vara elektriskt laddade.

2.20    exponerad ledande del : ledande del som kan beröras enligt villkoren i skyddsklass IPXXB, och som blir spänningsförande om isoleringen upphör att fungera. Detta innefattar delar under ett hölje som kan avlägsnas utan hjälp av verktyg.

2.21    direkt kontakt : människors kontakt med högspänningsförande delar.

2.22    indirekt kontakt : människors kontakt med exponerade ledande delar.

2.23    skyddsklass IPXXB : skydd mot kontakt med högspänningsförande delar genom antingen en elskyddsbarriär eller en inneslutning, vilket provas med hjälp av ett ledat provningsfinger (IPXXB) enligt beskrivningen i punkt 4 i bilaga 9.

2.24    arbetsspänning : det högsta kvadratiska medelvärdet för en elkretsspänning, som tillverkaren anger och som vid öppen krets eller under normala driftsförhållanden kan uppstå mellan vilka ledande delar som helst. Om den elektriska kretsen är delad genom elektrisk isolering ska arbetsspänningen definieras för varje sålunda uppdelad krets.

2.25    anslutningssystem för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet : den elektriska krets som används för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet från en extern elektrisk energikälla, inklusive fordonets intag.

2.26    elektriskt chassi : en uppsättning elektriskt sammankopplade, ledande delar, vars elektriska potential används som referens.

2.27    elektrisk krets : en uppsättning sammankopplade, högspänningsförande delar som är konstruerad för att vara elektriskt energiförande under normal drift.

2.28    system för omvandling av elektrisk energi : system (t.ex. en bränslecell) som alstrar och tillhandahåller elektrisk energi för elektrisk framdrivning.

2.29    elektronisk omvandlare : anordning som kan reglera eller omvandla elektrisk effekt för elektrisk framdrivning.

2.30    inneslutning : del som omsluter de inre delarna och skyddar mot varje direkt kontakt.

2.31    högspänningskrets : den elektriska krets, inbegripet anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet, som arbetar med högspänning.

2.32    fast isolering : kablagets isolerande beläggning, som är avsedd att täcka de högspänningsförande delarna och hindra direkt kontakt med dem. Här ingår höljen som isolerar högspänningsförande delar av kontaktdon samt isolerande fernissa eller målarfärg.

2.33    automatisk frånkopplare : anordning som när den utlöses elektriskt skiljer den elektriska energikällan från resten av den elektriska framdrivningens högspänningskrets.

2.34    framdrivningsbatteri av öppen typ : en typ av batteri som behöver vätska och som avger vätgas som släpps ut i atmosfären.

2.35    automatiskt aktiverat dörrlåsningssystem : en anordning som låser dörrarna automatiskt vid en förinställd hastighet eller enligt andra villkor som anges av tillverkaren.

3.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1   Ansökan om typgodkännande av en fordonstyp med avseende på skyddet av förare och passagerare vid en sidokollision ska lämnas in av fordonstillverkaren eller tillverkarens behöriga ombud.

3.2   Ansökan ska åtföljas av nedannämnda dokument, i tre exemplar:

3.2.1

En detaljerad beskrivning av fordonstypen med avseende på dess uppbyggnad, mått, form och material.

3.2.2

Fotografier och/eller diagram samt ritningar av fordonet som visar fordonstypen framifrån, från sidan och bakifrån samt utformningsdetaljer i konstruktionens sidodel.

3.2.3

Uppgifter om fordonets vikt enligt definitionen i punkt 2.11 i dessa föreskrifter.

3.2.4

Passagerarutrymmets linjer och innermått.

3.2.5

En beskrivning av den inredning och de skyddssystem som installerats i fordonet.

3.2.6

En allmän beskrivning av den elektriska energikällans typ och placering samt av den elektriska framdrivningen (t.ex. hybrid, rent elektrisk).

3.3   Den som ansöker om typgodkännande ska ha rätt att inkomma med alla de uppgifter och resultat av utförda provningar som gör det möjligt att fastställa att överensstämmelse med kraven kan uppnås med tillfredsställande noggrannhetsgrad.

3.4   Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska typgodkännas ska lämnas in till den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovningarna.

3.4.1   Ett fordon som inte är försett med alla de delar som typen består av kan accepteras för provning, på villkor att det kan visas att det faktum att delarna saknas inte får några menliga effekter på provningsresultaten med avseende på kraven i dessa föreskrifter.

3.4.2   Det åligger den som ansöker om typgodkännande att visa att punkt 3.4.1 tillämpas i överensstämmelse med kraven i dessa föreskrifter.

4   TYPGODKÄNNANDE

4.1   Om den fordonstyp som inlämnats för typgodkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller kraven i punkt 5 ska typgodkännande utfärdas för den fordonstypen.

4.2   När man kontrollerar att fordonet överensstämmer med kraven i dessa föreskrifter ska man i oklara fall ta hänsyn till alla de uppgifter eller provningsresultat som tillverkaren tillhandahåller och som kan vara av betydelse för utvärderingen av de typgodkännandeprovningar som den tekniska tjänsten utför.

4.3   Varje godkänd typ ska tilldelas ett typgodkännandenummer. De två första siffrorna i typgodkännandenumret, för närvarande 03 för ändringsserie 03, ska hänvisa till den ändringsserie (innehållande de senaste större tekniska ändringarna av föreskrifterna) som gäller vid tidpunkten för utfärdandet av typgodkännandet. En och samma part i överenskommelsen får inte tilldela en annan fordonstyp samma typgodkännandenummer.

4.4   Ett meddelande om beviljat, utökat eller ej beviljat typgodkännande av en fordonstyp i enlighet med dessa föreskrifter ska lämnas till de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter samt ritningar och diagram som sökanden tillhandahåller, i ett format som högst motsvarar A4 (210 × 297 mm) eller vikt till det formatet och i en lämplig skala.

4.5   På varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter ska det finnas ett internationellt typgodkännandemärke, placerat på ett väl synligt och lättåtkomligt ställe som anges på typgodkännandeintyget, bestående av följande:

4.5.1

En cirkel som omger bokstaven ”E”, följd av det särskiljande landsnumret för det land som beviljat typgodkännandet (2).

4.5.2

Numret på dessa föreskrifter, följt av bokstaven ”R”, ett bindestreck och typgodkännandenumret till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.5.1.

4.6   Om fordonet överensstämmer med en fordonstyp som, i det land som beviljat typgodkännandet enligt dessa föreskrifter, godkänts enligt en eller flera andra föreskrifter som bifogas överenskommelsen, behöver den symbol som föreskrivs i punkt 4.5.1 inte upprepas. I sådana fall ska man ange föreskrifternas nummer, typgodkännandenummer och tilläggssymboler för alla de föreskrifter enligt vilka typgodkännande har beviljats i det land som beviljat typgodkännandet enligt dessa föreskrifter, i lodräta kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.5.1.

4.7   Typgodkännandemärket ska vara lätt läsbart och outplånligt.

4.8   Typgodkännandemärket ska placeras nära eller på den uppgiftsskylt som tillverkaren har anbringat.

4.9   I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på typgodkännandemärken.

5   ANVISNINGAR OCH PROVNINGAR

5.1   Fordonet ska genomgå en provning i enlighet med bilaga 4 till dessa föreskrifter.

5.1.1   Provningen utförs på förarsidan, om inte sidostrukturerna är så osymmetriskt konstruerade att deras olikheter påverkar genomförandet av en provning med sidokollision. I så fall får något av alternativen i punkt 5.1.1.1 eller 5.1.1.2 användas efter överenskommelse mellan tillverkaren och typgodkännandemyndigheten.

5.1.1.1   Tillverkaren ska förse den myndighet som ansvarar för typgodkännandet med upplysningar om huruvida provningen är förenlig med bestämmelserna om den genomförs på en annan sida än förarsidan.

5.1.1.2   Om typgodkännandemyndigheten hyser tvivel angående fordonets konstruktion ska den besluta att genomföra provningen på motsatt sida i förhållande till förarsidan, även om detta ses som mindre gynnsamt.

5.1.2   Den tekniska tjänsten får efter samråd med tillverkaren kräva att provningen ska genomföras med sätet i en annan position än den som anges i punkt 5.5.1 i bilaga 4. Denna position ska anges i provningsrapporten (3).

5.1.3   Resultatet av provningen ska anses tillfredsställande när de villkor som anges i punkt 5.2 och 5.3 är uppfyllda.

5.2   Prestandakriterier

Fordon som är försedda med elektrisk framdrivning ska dessutom uppfylla kraven i punkt 5.3.7. Detta kan visas genom en separat kollisionsprovning på tillverkarens begäran och efter det att den tekniska tjänsten godkänt det, förutsatt att de elektriska komponenterna inte påverkar fordonstypens prestanda i fråga om passagerarsäkerhet i enlighet med punkt 5.2.1–5.3.5 i dessa föreskrifter. Om detta villkor åberopas ska kraven i punkt 5.3.7 kontrolleras enligt metoderna i bilaga 4 till dessa föreskrifter, utom punkterna 6 och 7 samt tilläggen 1 och 2. Dock ska sidokollisionsprovningsdockan installeras på framsätet på kollisionssidan.

5.2.1   De prestandakriterier som fastställts för kollisionsprovningen i enlighet med tillägg 1 till bilaga 4 till dessa föreskrifter ska uppfylla följande villkor:

5.2.1.1   Huvudets prestandakriterium (HPC) ska vara mindre eller lika med 1 000. Om det inte förekommer någon beröring med huvudet ska HPC inte noteras eller beräknas, utan antecknas såsom ”Ingen beröring med huvudet”.

5.2.1.2   Bröstkorgens prestandakriterier ska vara följande:

a)

Revbenets intryckningskriterium (RDC) ska inte överstiga 42 mm.

b)

Mjukdelskriteriumet (visköst kriterium) (VC) ska inte överstiga 1,0 m/s.

Under en övergångsperiod av två år efter det datum som anges i punkt 10.2 i dessa föreskrifter är värdet V * °C inte ett kriterium för godkännande/avslag för typgodkännandeprovning, utan detta värde ska registreras i provningsrapporten och insamlas av godkännandemyndigheterna. Efter denna övergångsperiod ska VC-värdet 1,0 m/s tillämpas som ett kriterium för godkännande/avslag om de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter inte beslutar annorlunda.

5.2.1.3   Bäckenets prestandakriterium ska vara följande:

Den maximala kraften på blygdbenssymfysen (PSPF) ska inte överstiga 6 kN.

5.2.1.4   Bukens prestandakriterium ska vara följande:

Den maximala kraften på buken (APF) ska inte överstiga 2,5 kN inre kraft (motsvarande en yttre kraft av 4,5 kN).

5.3   Särskilda krav

5.3.1   Ingen dörr ska öppnas under provningen.

5.3.1.1   I fråga om automatiskt aktiverade dörrlåsningssystem som installerats på frivillig basis och/eller som kan avaktiveras av föraren ska detta krav kontrolleras med hjälp av en av följande två metoder, enligt tillverkarens val:

5.3.1.1.1   Vid provning i enlighet med punkt 5.2.2.1 i bilaga 4 ska tillverkaren dessutom på ett tillfredsställande sätt visa den tekniska tjänsten (t.ex. med hjälp av sina interna uppgifter) att ingen dörr öppnas vid islaget när systemet saknas eller är avaktiverat.

5.3.1.1.2   Vid provning i enlighet med punkt 5.2.2.2 i bilaga 4, ska tillverkaren dessutom visa att kraven gällande tröghetsbelastning i punkt 6.1.4 i ändringsserie 03 till föreskrifter nr 11 är uppfyllda för de olåsta sidodörrarna på icke-kollisionssidan.

5.3.2   Efter islaget ska sidodörrarna på icke-kollisionssidan låsas upp.

5.3.2.1   När det gäller fordon som är utrustade med ett automatiskt aktiverat dörrlåsningssystem ska dörrarna låsas före tidpunkten för islaget och låsas upp åtminstone på den ej islagna sidan efter islaget.

5.3.2.2   När det gäller automatiskt aktiverade dörrlåsningssystem som installerats på frivillig basis och/eller som kan avaktiveras av föraren, ska detta krav kontrolleras med hjälp av en av följande två metoder, enligt tillverkarens val:

5.3.2.2.1   Vid provning i enlighet med punkt 5.2.2.1 i bilaga 4 ska tillverkaren dessutom på ett tillfredsställande sätt visa den tekniska tjänsten (t.ex. med hjälp av sina interna uppgifter) att sidodörrarna på den ej islagna sidan är olåsta efter islaget i sådana fall då systemet saknas eller är avaktiverat.

5.3.2.2.2   Vid provning i enlighet med punkt 5.2.2.2 i bilaga 4 ska tillverkaren dessutom visa att de olåsta sidodörrarna på den ej islagna sidan förblir olåsta när man påför tröghetsbelastningen enligt punkt 6.1.4 i ändringsserie 03 till föreskrifter nr 11.

5.3.3   Efter kollisionen ska det vara möjligt att utan verktyg

5.3.3.1

öppna ett tillräckligt antal dörrar avsedda för normal instigning och utstigning av passagerare och om så krävs luta ryggstöden eller sätena så att alla passagerare kan utrymmas,

5.3.3.2

frigöra provningsdockan från skyddssystemet,

5.3.3.3

avlägsna provningsdockan från fordonet.

5.3.4   Ingen inredning eller beståndsdel ska frigöras på ett sätt som märkbart ökar risken för skador från vassa utskjutande delar eller taggiga kanter.

5.3.5   Brott som härrör från bestående deformationer kan godtas förutsatt att de inte ökar risken för skador.

5.3.6   Om det förekommer ett ihållande vätskeläckage från någon del av bränslesystemet efter kollisionen får inte läckageflödet överstiga 30 g/min, och om vätskorna från bränslesystemet blandar sig med vätskor från andra system och det inte går att avskilja och identifiera de olika vätskorna ska alla insamlade vätskor beaktas för en bedömning av det ihållande läckaget.

5.3.7   Efter provningen enligt förfarandet i bilaga 4 till dessa föreskrifter ska den del av den elektriska framdrivningen som arbetar med högspänning samt högspänningskomponenter och högspänningssystem som är elektriskt anslutna till den elektriska framdrivningens högspänningskrets uppfylla följande krav:

5.3.7.1   Skydd mot elstötar

Efter kollision ska minst ett av de fyra kriterier som anges i punkt 5.3.7.1.1–5.3.7.1.4.2 vara uppfyllt.

Om fordonet har en funktion för automatisk frånkoppling eller en eller flera anordningar som elektriskt separerar den elektriska framdrivningskretsen under körning, ska minst ett av följande kriterier tillämpas på den frånkopplade kretsen eller varje uppdelad krets enskilt efter det att frånkopplingsfunktionen aktiverats.

De kriterier som avses i punkt 5.3.7.1.4 ska dock inte tillämpas om mer än en potential hos en del av högspänningskretsen inte är skyddad enligt skyddsklass IPXXB.

Om provningen utförs under förutsättning att en eller flera delar av högspänningssystemet inte är strömsatt(a), ska skyddet mot elstöt provas enligt antingen punkt 5.3.7.1.3 eller 5.3.7.1.4 för de berörda delarna.

För anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, som inte tillförs energi under körförhållanden, ska minst ett av de fyra kriterier som anges i punkt 5.3.7.1.1–5.3.7.1.4 vara uppfyllt.

5.3.7.1.1   Frånvaro av högspänning

Spänningarna Vb, V1 och V2 i högspänningskretsarna ska vara lika med eller mindre än 30 V växelspänning eller 60 V likspänning enligt punkt 2 i bilaga 9.

5.3.7.1.2   Låg elektrisk energi

Högspänningskretsarnas totala energi (TE) ska vara mindre än 2,0 J uppmätt enligt provningsförfarandet i punkt 3 i bilaga 9 enligt formel a. Som alternativ får den totala energin (TE) beräknas i enlighet med formel b i punkt 3 i bilaga 9 med ledning av högspänningskretsens spänning Vb och X-kondensatorernas kapacitans (Cx) enligt tillverkarens uppgifter.

Den energi som lagras i Y-kondensatorerna (TEy1, TEy2) ska också vara lägre än 2,0 J. Detta ska beräknas med formel c i punkt 3 i bilaga 9 genom mätning av spänningarna V1 och V2 i högspänningskretsarna och det elektriska chassit samt Y-kondensatorernas kapacitans enligt tillverkarens uppgifter.

5.3.7.1.3   Fysiskt skydd

För skydd mot direkt kontakt med högspänningsförande delar ska skyddsklass IPXXB följas.

För skydd mot elstötar genom indirekt kontakt ska dessutom resistansen mellan alla exponerade ledade delar och det elektriska chassit vara lägre än 0,1 Ω om strömstyrkan är minst 0,2 A.

Detta krav är uppfyllt om den elektriska anslutningen sker genom svetsning.

5.3.7.1.4   Isoleringsmotstånd

Kriterierna i punkt 5.3.7.1.4.1 och 5.3.7.1.4.2 ska vara uppfyllda.

Mätningen ska utföras i enlighet med punkt 5 i bilaga 9.

5.3.7.1.4.1   Elektrisk framdrivning bestående av separata likspännings- och växelspänningskretsar.

Om växelspännings- och likspänningskretsar med högspänning är elektriskt isolerade från varandra ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit (Ri enligt definitionen i punkt 5 i bilaga 9) uppgå till minst 100 Ω/V av likspänningskretsens arbetsspänning och minst 500 Ω/V av växelspänningskretsens arbetsspänning.

5.3.7.1.4.2   Elektrisk framdrivning bestående av kombinerade likspännings- och växelspänningskretsar

Om växelspännings- och likspänningskretsar med högspänning är elektriskt anslutna ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit (Ri enligt definitionen i punkt 5 i bilaga 9) uppgå till minst 500 Ω/V arbetsspänning.

Om skyddsklass IPXXB råder för alla växelspända högspänningskretsar eller växelspänningen är högst 30 V efter fordonskollisionen ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit (Ri enligt definitionen i punkt 5 i bilaga 9) uppgå till minst 100 Ω/V arbetsspänning.

5.3.7.2   Spill av elektrolyter

Under perioden från kollisionen och 30 min därefter får inga elektrolyter från det uppladdningsbara energilagringssystemet läcka ut i passagerarutrymmet, och högst 7 % av elektrolyterna får läcka ut från andra uppladdningsbara energilagringssystem än framdrivningsbatterier av öppen typ utanför passagerarutrymmet. För framdrivningsbatterier av öppen typ får högst 7 % eller högst 5,0 l läcka ut utanför passagerarutrymmet.

Tillverkaren ska visa överensstämmelse med reglerna i enlighet med punkt 6 i bilaga 9.

5.3.7.3   Fasthållning av uppladdningsbara energilagringssystem

Uppladdningsbara energilagringssystem belägna inuti passagerarutrymmet ska förbli i monterat läge, och komponenter i det uppladdningsbara energilagringssystemet ska förbli innanför systemets gränser.

Ingen del av ett uppladdningsbart energilagringssystem som är beläget utanför passagerarutrymmet vid elsäkerhetsbedömningen får tränga in i passagerarutrymmet under eller efter kollisionsprovningen.

Tillverkaren ska visa överensstämmelse med reglerna i enlighet med punkt 7 i bilaga 9.

6   ÄNDRING AV FORDONSTYP

6.1   Varje ändring som berör konstruktionen, sätenas antal och typer, invändig beklädnad eller inredning eller placering av fordonskontroller eller mekaniska delar som kan påverka energiupptagningsförmågan i fordonets sida ska anmälas till typgodkännandemyndigheten. Typgodkännandemyndigheten kan då antingen

6.1.1   anse att ändringarna sannolikt inte kommer att få några märkbara negativa effekter och att fordonet hur som helst fortfarande uppfyller kraven, eller

6.1.2   kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

6.1.2.1   Varje ändring av fordonet som påverkar den allmänna utformningen av fordonskonstruktionen eller varje ändring av referensvikten större än 8 % och som enligt myndighetens bedömning kan få en märkbar inverkan på provningsresultaten ska kräva en upprepning av de provningar som beskrivs i bilaga 4.

6.1.2.2   Om den tekniska tjänsten efter samråd med fordonstillverkaren kommer fram till att ändringarna av en fordonstyp inte är tillräckliga för att berättiga en fullständig omprovning får en partiell provning utföras. Detta är fallet om referensvikten inte skiljer sig mer än 8 % från originalfordonets eller om antalet framsäten är oförändrat. Ändringar av sätestypen eller inredningen behöver inte automatiskt medföra en fullständig omprovning. Ett exempel på ett sätt att hantera detta problem ges i bilaga 8.

6.2   De övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska med hjälp av förfarandet i punkt 4.4 underrättas om huruvida ansökan om typgodkännande beviljats eller ej, och ska då också få information om vilka ändringar som gjorts.

6.3   Den typgodkännandemyndighet som beviljar utökningen av typgodkännandet ska tilldela varje meddelandeblankett som upprättas för en sådan utökning ett serienummer.

7   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Förfarandena för produktionsöverensstämmelse ska uppfylla kraven i tillägg 2 till överenskommelsen (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2) enligt följande:

7.1   Varje fordon som typgodkänts enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att det överensstämmer med den godkända typen genom att uppfylla de krav som fastställs i punkt 5.

7. 2.   Innehavaren av typgodkännandet ska säkerställa att åtminstone de provningar som gäller mätningarna utförs på varje fordonstyp.

7.3   Den myndighet som beviljat typgodkännandet får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas vid varje produktionsanläggning. I normalfallet ska sådan granskning ske en gång vartannat år.

8.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

8.1.   Ett typgodkännande som beviljats för ett fordon enligt dessa föreskrifter kan återkallas om de krav som föreskrivs i punkt 7.1 inte uppfylls eller om det fordon eller något av de fordon som valts ut inte klarar de provningar som föreskrivs i punkt 7.2.

8.2   Om en av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat, ska den genast rapportera detta till övriga parter som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

9.   SLUTGILTIGT UPPHÖRANDE AV PRODUKTIONEN

En innehavare av ett typgodkännande som slutgiltigt upphör med sin produktion av en fordonstyp som typgodkänts enligt dessa föreskrifter ska underrätta typgodkännandemyndigheten om detta. Myndigheten ska då rapportera detta till de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

10.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

10.1   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 1 till ändringsserie 02 får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter inte vägra att bevilja typgodkännande i enlighet med dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 1 till ändringsserie 02.

10.2   När 12 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 02 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja typgodkännanden för de fordonstyper som uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt ändringsserie 02.

10.3   När 60 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 02 får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra en första nationell registrering (ett första ibruktagande) av fordon som inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt ändringsserie 02.

10.4   När 36 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av supplement 1 till ändringsserie 02 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja typgodkännanden för de fordonstyper som uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 1 till ändringsserie 02.

10.5   När 84 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av supplement 1 till ändringsserie 02 får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra en första nationell registrering (ett första ibruktagande) av fordon som inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt supplement 1 till ändringsserie 02.

10.6   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 03 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja typgodkännande i enlighet med dessa föreskrifter i deras lydelse enligt ändringsserie 03.

10.7   När 24 månader förlöpt sedan dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 03 ska de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja typgodkännanden för de fordonstyper som uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt ändringsserie 03.

För fordon med elektrisk framdrivning som arbetar med högspänning medges dock en ytterligare 12-månadersperiod, förutsatt att tillverkaren visar den tekniska tjänsten att fordonet håller en likvärdig säkerhetsnivå som den som föreskrivs i dessa föreskrifter i deras lydelse enligt ändringsserie 03.

10.8   De parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter får inte vägra att bevilja utökningar av typgodkännanden enligt föregående ändringsserie till dessa föreskrifter om denna utökning inte innebär några ändringar av fordonets framdrivningssystem.

När 48 månader förlöpt sedan dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 03 får dock inga utökningar av typgodkännanden som utfärdats enligt föregående ändringsserie beviljas för fordon med elektrisk framdrivning som arbetar med högspänning.

10.9   Om det när ändringsserie 03 till dessa föreskrifter träder i kraft finns nationella krav på säkerhetsanordningar hos fordon med elektrisk framdrivning under högspänning, får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja nationellt typgodkännande för sådana fordon som inte uppfyller de nationella kraven om inte fordonen typgodkänns enligt ändringsserie 03 till dessa föreskrifter.

10.10   När 48 månader förlöpt sedan dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 03 till dessa föreskrifter får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja nationellt eller regionalt typgodkännande för och en första nationell eller regional registrering (ett första ibruktagande) av ett fordon med elektrisk framdrivning under högspänning, om fordonet inte uppfyller kraven i ändringsserie 03 till dessa föreskrifter.

10.11   De typgodkännanden av fordon enligt ändringsserie 02 till dessa föreskrifter som inte påverkas av ändringsserie 03 ska förbli giltiga och de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att godta dem.

10.12   Fram till dess att 18 månader förlöpt sedan dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till ändringsserie 03 till dessa föreskrifter får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter fortsätta att bevilja typgodkännanden enligt ändringsserie 03 utan att ta hänsyn till bestämmelserna i supplement 3.

11.   NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER FÖR DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVNING OCH FÖR TYPGODKÄNNANDEMYNDIGHETERNA

De parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovning och för de typgodkännandemyndigheter till vilka sådana intyg om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.


(1)  Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), punkt 2 i dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.3 – www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html

(2)  De särskiljande landsnumren för parterna i 1958 års överenskommelse återges i bilaga 3 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.3, bilaga 3 – www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html

(3)  Till och med den 30 september 2000 är antalet normala längsgående justeringar av provningsskäl begränsat så att H-punkten ligger inom dörröppningens längd.


BILAGA 1

Image


BILAGA 2

TYPGODKÄNNANDEMÄRKETS UTFORMNING

FÖRLAGA A

(Se punkt 4.5 i dessa föreskrifter)

Image

Det fordon som försetts med ovanstående typgodkännandemärke har typgodkänts i Nederländerna med avseende på passagerarskyddet vid en sidokollision (E4) enligt föreskrifter nr 95 med typgodkännandenummer 031424. Typgodkännandenumret visar att typgodkännandet beviljats enligt kraven i föreskrifter nr 95 i deras lydelse enligt ändringsserie 03.

MODELL B

(Se punkt 4.6 i dessa föreskrifter)

Image

Det fordon som försetts med ovanstående typgodkännandemärke har typgodkänts i Nederländerna (E4) enligt föreskrifter nr 95 och nr 24 (1). De första två siffrorna i typgodkännandenumret visar att respektive typgodkännanden beviljades när ändringsserie 03 införlivats med föreskrifter nr 95 och ändringsserie 03 införlivats med föreskrifter nr 24.


(1)  Det senare numret är endast ett exempel.


BILAGA 3

Förfarande för bestämning av H-punkten och den verkliga bröstkorgsvinkeln för sittlägen i motorfordon (1)

Tillägg 1 –

Beskrivning av den tredimensionella H-punktsmaskinen (3D H-maskin) (1)

Tillägg 2 –

Tredimensionellt referenssystem (1)

Tillägg 3 –

Referensuppgifter avseende sittlägen (1)

(1)  Förfarandet beskrivs i bilaga 1 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (RE.3) (dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.3). www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html


BILAGA 4

KOLLISIONSPROVNINGSFÖRFARANDE

1.   ANLÄGGNINGAR

1.1   Provningsyta

Provningsytan ska vara stor nog för att ge plats åt den mobila deformerbara barriärens framdrivningssystem, medge fordonets förskjutning efter islaget samt installation av provningsutrustningen. Det område där fordonet träffas och förskjutningen äger rum ska vara horisontellt, plant och rent samt representativt för en normal, torr och ren vägyta.

2.   PROVNINGSFÖRHÅLLANDEN

2.1   Det fordon som ska provas ska vara stillastående.

2.2   Den mobila deformerbara barriären ska ha de egenskaper som anges i bilaga 5 till dessa föreskrifter. Undersökningsvillkoren ges i tilläggen till bilaga 5. Den mobila deformerbara barriären ska vara utrustad med en lämplig anordning som förhindrar ett andra islag på det träffade fordonet.

2.3   Banan för den mobila deformerbara barriärens längsgående vertikala mittplan ska vara vinkelrät mot det träffade fordonets längsgående vertikala mittplan.

2.4   Den mobila deformerbara barriärens längsgående vertikala mittplan ska inom ± 25 mm sammanfalla med ett tvärgående vertikalplan som går genom R-punkten för det framsäte som finns vid provfordonets islagna sida. Det horisontella mittplan som begränsas av framsidans yttre vertikala sidoplan ska vid kollisionstillfället ligga inom två plan som bestämts före provningen samt vara beläget 25 mm över och under det tidigare definierade planet.

2.5   Instrumentutrustningen ska överensstämma med standarden ISO 6487:1987 om inget annat anges i dessa föreskrifter.

2.6   Provningsdockans temperatur ska vid tidpunkten för sidokollisionen vara stabiliserad vid 22 ± 4 °C.

3.   PROVNINGSHASTIGHET

Den mobila deformerbara barriären ska vid kollisionstillfället hålla en hastighet av 50 ± 1 km/tim. Denna hastighet ska ha stabiliserats minst 0,5 m före kollisionen. Mätnoggrannhet: 1 %. Om provningen genomförs med en högre kollisionshastighet och fordonet uppfyller kraven ska provningen ändå anses som tillfredsställande.

4.   FORDONETS SKICK

4.1   Allmänna specifikationer

Provfordonet ska vara representativt för serieproduktionen, utrustat med all normal standardutrustning och befinna sig i normalt körtillstånd. Vissa komponenter kan utelämnas eller ersättas med motsvarande vikter om denna brist eller ersättning helt uppenbart inte får effekt på provningsresultaten.

Efter överenskommelse mellan tillverkaren och den tekniska tjänsten ska det vara tillåtet att ändra bränslesystemet, så att en lämplig mängd bränsle kan användas för att driva motorn eller systemet för omvandling av elektrisk energi.

4.2   Specifikation av fordonets utrustning

Provfordonet ska ha alla de valfria anordningar eller inredningar som kan tänkas påverka provningsresultaten.

4.3   Fordonsvikt

4.3.1   Det fordon som ska provas ska ha den referensvikt som definieras i punkt 2.10 i dessa föreskrifter. Fordonets vikt ska justeras till ± 1 % av referensvikten.

4.3.2   Bränsletanken ska vara fylld med vatten upp till den vikt som enligt tillverkaren motsvarar 90 % av vikten hos en full bränsletank med en tolerans på ± 1 %.

Detta krav gäller inte bränsletankar för vätgas.

4.3.3   Alla andra system (broms, kylsystem, osv.) får vara tomma. I så fall ska vätskornas vikt kompenseras.

4.3.4   Om mätutrustningens vikt ombord på fordonet överstiger tillåtna 25 kg, får den kompenseras med minskningar som inte har någon märkbar effekt på provningsresultaten.

4.3.5   Mätutrustningens vikt får inte ändra referensbelastningen på någon axel med mer än 5 % och ingen ändring får överstiga 20 kg.

5   FÖRBEREDELSE AV FORDONET

5.1   Sidofönstren ska åtminstone på den islagna sidan hållas stängda.

5.2   Dörrarna ska vara stängda men inte låsta.

5.2.1   När det gäller fordon som är utrustade med ett automatiskt aktiverat dörrlåsningssystem ska det före provningen säkerställas att alla sidodörrar är låsta.

5.2.2   När det gäller fordon som är utrustade med ett automatiskt aktiverat dörrlåsningssystem som är installerat på frivillig basis och/eller som kan avaktiveras av föraren, ska en av följande två metoder användas efter tillverkarens eget val:

5.2.2.1

Alla sidodörrar ska låsas manuellt innan provningen inleds.

5.2.2.2

Det ska säkerställas att sidodörrarna på den islagna sidan är olåsta och sidodörrarna på den ej islagna sidan är låsta före islaget. Det automatiskt aktiverade dörrlåsningssystemet kan förbigås för denna provning.

5.3   Växeln ska ligga i friläge och handbromsen ska inte vara åtdragen.

5.4   Om det är möjligt att göra inställningar för säteskomfort ska sätet justeras i det läge som fordonstillverkaren angivit.

5.5   Om det säte som innehåller provningsdockan och dess komponenter är justerbart ska det justeras enligt följande:

5.5.1

Anordningen för längsgående justering ska placeras med låsanordningen i ett läge som ligger närmast halva sträckan mellan de främsta och bakersta lägena, och om detta läge ligger mellan två inställningssteg ska det bakersta steget användas.

5.5.2

Huvudstödet ska justeras så att dess övre yta är i nivå med tyngdpunkten för provningsdockans huvud. Om detta inte är möjligt ska huvudstödet vara i det högsta läget.

5.5.3

Om inte annat angivits av tillverkaren ska ryggstödet ställas in så att den tredimensionella H-punktsmaskinens bröstkorgsreferenslinje fastställs i en bakåtriktad vinkel på 25° ± 1°.

5.5.4

Alla övriga sätesinställningar ska vara mitt i det tillgängliga läget, höjdinställningen ska emellertid vara i ett läge som motsvarar det fasta sätet om fordonstypen har justerbara och fasta säten. Om låslägen inte finns mitt i respektive rörelser ska lägen omedelbart bakom, under eller utanför mittpunkten användas. Vid roterande justeringar (tippning) kommer en bakåtriktad justering att föra provningsdockans huvud bakåt. Om provningsdockan överskrider det normala passagerarutrymmet, om t.ex. huvudet når takbeklädnaden, kommer en frigångshöjd av 1 cm att krävas genom att justeringar i efterhand av ryggstödsvinkeln eller föregående eller efterkommande justeringar vidtas i denna ordning.

5.6   Om inget annat angivits av tillverkaren ska övriga framsäten om möjligt inställas i samma läge som sätet med provningsdockan.

5.7   Om ratten är justerbar ska alla inställningar vara placerade i sina mellanlägen.

5.8   Däcken ska vara pumpade till det lufttryck som fordonstillverkaren angivit.

5.9   Provfordonet ska placeras horisontellt runt sin mittaxel och hållas i detta läge med hjälp av stöd tills sidokollisionsprovningsdockan är på plats och alla förberedelser avslutade.

5.10   Fordonet ska vara i sitt normala läge motsvarande de villkor som anges i punkt 4.3. Fordon med en upphängningsanordning som medger att deras markfrigångshöjd kan justeras ska provas under normala användningsvillkor i 50 km/tim enligt fordonstillverkarens definition. Detta ska, om nödvändigt, säkerställas med hjälp av ytterligare stöd men sådana stöd får inte ha någon inverkan på provfordonets beteende under kollisionen.

5.11   Inställning av elektrisk framdrivning

5.11.1   Det uppladdningsbara energilagringssystemet får befinna sig i vilket laddningstillstånd som helst som enligt tillverkarens rekommendationer möjliggör normal drift av framdrivningen.

5.11.2   Den elektriska framdrivningen ska vara spänningsförande, oavsett om de ursprungliga källorna till elektrisk energi (t.ex. motor-generator, uppladdningsbart energilagringssystem eller system för omvandling av elektrisk energi) är inkopplade eller inte, men följande ska dock gälla:

5.11.2.1

Efter överenskommelse mellan den tekniska tjänsten och tillverkaren ska det vara tillåtet att utföra provningen med hela eller delar av den elektriska framdrivningen i icke spänningsförande tillstånd, förutsatt att detta inte påverkar provningsresultaten negativt. För de delar av den elektriska framdrivningen som inte är spänningsförande ska skyddet mot elstöt visas antingen genom fysiskt skydd eller isoleringsmotstånd och lämplig kompletterande bevisning.

5.11.2.2

Om det finns en funktion för automatisk frånkoppling ska det på begäran av tillverkaren vara tillåtet att genomföra provningen utan att den automatiska frånkopplingen utlöses. I så fall ska det visas att den automatiska frånkopplingen skulle ha aktiverats under kollisionsprovningen. Detta inbegriper signalen för automatisk aktivering samt elektrisk separation, under beaktande av de omständigheter som observeras under kollisionen.

6   SIDOKOLLISIONSPROVNINGSDOCKAN OCH DESS INSTALLERING

6.1   Sidokollisionsprovningsdockan ska uppfylla de krav som anges i bilaga 6 och installeras i kollisionssidans framsäte enligt det förfarande som anges i bilaga 7 till dessa föreskrifter.

6.2   De säkerhetsbälten eller andra fasthållningsanordningar som angivits för fordonet ska användas. Bältena ska vara typgodkända enligt föreskrifter nr 16 eller andra likvärdiga krav och vara monterade på fästpunkter enligt föreskrifter nr 14 eller andra likvärdiga krav.

6.3   Bilbältet eller fasthållningsanordningen ska ställas in så att det passar provningsdockan enligt tillverkarens anvisningar; om inga sådana anvisningar finns, ska höjdinställningen placeras i mittläge; om det inte finns ett sådant läge, ska läget närmast under användas.

7.   MÄTNINGAR SOM SKA GÖRAS PÅ SIDOKOLLISONSPROVNINGSDOCKAN

7.1   Avläsningarna från följande mätanordningar ska registreras.

7.1.1   Mätningar på provningsdockans huvud

Den acceleration som gäller huvudets tyngdpunkt beräknas ur accelerationens treaxliga komponenter. Mätkanalen i huvudet ska uppfylla kraven i ISO 6487:1987 med följande bestämningar:

 

Kanalfrekvensklass: 1 000 Hz.

 

Kanalomfångsklass: 150 g.

7.1.2   Mätningar på provningsdockans bröstkorg

De tre mätkanalerna för bröstkorgsdeformation ska uppfylla kraven i ISO 6487:1987 med följande bestämningar:

 

Kanalfrekvensklass: 1 000 Hz.

 

Kanalomfångsklass: 60 mm.

7.1.3   Mätningar på provningsdockans bäcken

Bäckenets belastningskanal ska uppfylla kraven i ISO 6487:1987 med följande bestämningar:

 

Kanalfrekvensklass: 1 000 Hz.

 

Kanalomfångsklass: 15 kN.

7.1.4   Mätningar på provningsdockans buk

Bukens belastningskanaler ska uppfylla kraven i ISO 6487:1987 med följande bestämningar:

 

Kanalfrekvensklass: 1 000 Hz.

 

Kanalomfångsklass: 5 kN.

Tillägg 1

BESTÄMNING AV PRESTANDAUPPGIFTER

De resultat av provningarna som krävs anges i punkt 5.2 i dessa föreskrifter.

1.   PRESTANDAKRITERIUM FÖR HUVUDET (HPC)

När huvudkontakt sker beräknas detta prestandakriterium för hela tiden mellan den inledande kontakten och den avslutande kontaktens slutögonblick.

Huvudets prestandakriterium är det högsta värdet av uttrycket

Formula

där a är resultanten av accelerationen vid huvudets tyngdpunkt uttryckt i m/s dividerad med 9,81, registrerad mot tid och filtrerad med en kanalfrekvensklass av 1 000 Hz; t1 och t2 är vilka två tidpunkter som helst mellan den inledande kontakten och den avslutande kontaktens slutögonblick.

2.   PRESTANDAKRITERIUM FÖR BRÖSTKORGEN

2.1   Bröstets böjning: bröstets största böjning avgörs av det maximala böjningsvärde för varje revben enligt förskjutningsgivarna för bröstkorgen, som filtreras med en kanalfrekvensklass av 180 Hz.

2.2   Visköst kriterium: den starkaste viskösa svarssignalen utgörs av det viskösa kriteriets maximivärde för varje revben beräknat ur den momentana produkten av den relativa bröstkorgskompressionen för halva bröstkorgen och den kompressionshastighet som härleds ur derivatana av kompressionen samt där resultatet filtreras med en kanalfrekvensklass av 180 Hz. För denna beräkning är halva bröstkorgens standardbredd 140 mm, enligt formeln

Formula

där D (i meter) = revbensböjning.

Den beräkningsalgoritm som ska användas anges i bilaga 4, tillägg 2.

3.   KRITERIUM FÖR BUKSKYDD

Den största belastningen på buken utgörs av maximivärdet av summan av de tre belastningar som uppmäts av givare monterade 39 mm under ytan på kollisionssidan med en kanalfrekvensklass av 600 Hz.

4.   PRESTANDAKRITERIUM FÖR BÄCKENET

Den största belastningen på blygdbenssymfysen är den maximala belastning som uppmäts med en dynamometer vid bäckenets blygdbenssymfys och som filtreras med en kanalfrekvensklass av 600 Hz.

Tillägg 2

FÖRFARANDE FÖR BERÄKNING AV DET VISKÖSA KRITERIET FÖR EUROSID 1

Det viskösa kriteriet (VC) beräknas som den momentana produkten av kompressionen och revbenets böjningshastighet. Båda erhålls genom mätning av revbenets böjning. Svarssignalen för revbenets böjning filtreras en gång med kanalfrekvensklass (CFC) 180. Kompressionen vid tiden t beräknas som böjningen från denna filtrerade signal uttryckt som proportion av EUROSID 1-bröstets halva bredd, uppmätt på metallrevbenen (0,14 m):

Formula

Revbensböjningshastigheten vid tiden t beräknas ur den filtrerade böjningen enligt formeln

Image

där D(t) är böjningen vid tiden t i meter och ∂t är tidsintervallet i sekunder mellan böjningsmätningarna. Det högsta värdet av ∂t ska vara 1,25 × 10– 4 s.

Detta beräkningsförfarande visas i diagrammet nedan:

Image

BILAGA 5

KARAKTERISTIKA FÖR DEN MOBILA DEFORMERBARA BARRIÄREN

1.   DEN MOBILA DEFORMERBARA BARRIÄRENS EGENSKAPER

1.1   I den mobila deformerbara barriären ingår både en provningskropp och en provningsvagn.

1.2   Den totala vikten ska vara 950 ± 20 kg.

1.3   Tyngdpunkten ska ligga i det längsgående vertikala mittplanet inom 10 mm, 1 000 ± 30 mm bakom framaxeln och 500 ± 30 mm över marken.

1.4   Avståndet mellan provningskroppens framsida och barriärens tyngdpunktscentrum ska vara 2 000 ± 30 mm.

1.5   Provningskroppens markfrigångshöjd ska vara 300 ± 5 mm under statiska förhållanden före islaget, uppmätt från den nedre framplattans nedre kant.

1.6   Provningsvagnens främre och bakre spårvidd ska vara 1 500 ± 10 mm.

1.7   Provningsvagnens hjulbas ska vara 3 000 ± 10 mm.

2.   PROVNINGSKROPPENS EGENSKAPER

Provningskroppen består av sex enkla block av aluminiumbikakor, som bearbetats för att ge en successivt ökad belastningsnivå med ökad böjning (se punkt 2.1). Fram- och ryggplåtar av aluminium har anbringats på aluminiumbikakeblocken