2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/1

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/850

av den 30 januari 2015

om ändring av delegerad förordning (EU) nr 241/2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 28.5 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

Bromsen på kapitalbasen bör inte vara illa avvägd i fråga om vare sig utdelningar på individuella kärnprimärkapitalinstrument eller utdelningar på ett instituts totala kapitalbas. Därför bör begreppet illa avvägd broms på kapitalbasen klargöras genom att man inför regler som omfattar båda dessa aspekter.

(2)	Det mandat i fråga om en potentiellt illa avvägd broms på kapitalbasen som anges i artikel 28.5 b i förordning (EU) nr 575/2013 täcker inte instrument som omfattas av artikel 27 i den förordningen, eftersom de instrumenten är undantagna enligt artikel 28.1 h iii i förordningen.

(3)

Innebörden av preferensutdelningar bör baseras på egenskaper hos instrumenten som återspeglar kraven enligt artikel 28.1 h i i förordning (EU) nr 575/2013 på att det inte ska finnas någon preferensutdelningsbehandling när det gäller ordningsföljden för betalningar av utdelning eller några andra preferensrätter, däribland när det gäller preferensutdelningar på vissa kärnprimärkapitalinstrument i förhållande till andra kärnprimärkapitalinstrument. Eftersom artikel 28.1 h i i förordning (EU) nr 575/2013 skiljer mellan preferensrätter till utbetalning av utdelningar och preferensrätter avseende ordningsföljden för utdelningar, bör bestämmelser om preferensutdelningar omfatta båda fallen.

(4)

Annorlunda regler bör gälla för kärnprimärkapitalinstrument hos sådana institut som avses i artikel 27 i förordning (EU) nr 575/2013 (nedan kallade andra företag än aktiebolag) när det är motiverat av särskilda egenskaper hos instrument med rösträtt respektive utan rösträtt. När enbart innehavarna av instrumenten med rösträtt får teckna aktier utan rösträtt föreligger det ingen diskriminering av rösträtten för innehavarna av instrument utan rösträtt. En differentierad utdelning på instrument utan rösträtt hos andra företag än aktiebolag motiveras därför inte av en avsaknad av rösträtt på samma sätt som för aktiebolag. När tillämplig nationell lagstiftning anger en övre gräns för utdelning på instrument med rösträtt bör vidare de gränser som utformats för aktiebolag ersättas med andra regler som säkerställer att det inte finns några preferensrätter till utbetalning av utdelningar.

(5)

En annorlunda behandling av andra företag än aktiebolag kan bara motiveras om instituten inte ger ut kapitalinstrument med en i förväg fastställd flerfaldig utdelning som fastställts enligt avtal eller i institutets stadgar. Om de emitterar sådana instrument är problemen avseende preferensrätt till utbetalning av utdelningar desamma som för aktiebolag, vilket gör att de borde behandlas på samma sätt.

(6)

Detta bör inte hindra andra företag än aktiebolag från att ge ut andra kapitalinstrument med differentierad utdelning, förutsatt att de visar att dessa instrument inte ger upphov till en preferensrätt till utbetalning av utdelningar. Denna bevisning bör baseras på en jämförelse mellan utdelningsnivån, i förhållande till vinsten, på instrument med rösträtt och utdelningsnivån på totalt kärnprimärkapital. Institutet bör visa att utdelningsnivån på instrument med rösträtt är låg i förhållande till andra kapitalinstrument och att utdelningsnivån på kärnprimärkapitalinstrument också är låg.

(7)

För att andra företag än aktiebolag ska kunna bedöma huruvida utdelningsnivån i förhållande till vinsten är låg bör ett referensvärde fastställas. Med hänsyn till att utdelningsnivån kan variera beroende på de årliga resultaten bör detta referensvärde grundas på genomsnittet för de fem föregående åren. Eftersom detta är en ny regel som har potentiellt stora effekter på vissa av dessa institut bör vid behov reglerna om beräkning av utdelningsnivån i förhållande till vinsten fasas in. Införandet av gränser för utdelningsnivån kan fasas in under de fem första åren, med en gradvis tillämpning fram till utgången av 2017 och ett fullt genomförande av regeln hos samtliga institut under 2018.

(8)

Vissa företag som inte är aktiebolag kan inte ge ut instrument som är lika flexibla som stamaktier när de behöver rekapitaliseras vid en krissituation, då instituten är föremål för åtgärder för tidigt ingripande. I dessa fall behöver instituten ge ut kapitalinstrument som underlättar återhämtningen och då bör man kunna godta att dessa institut undantagsvis får sälja instrument utan rösträtt även till utomstående investerare, i de fall instrumenten utan rösträtt normalt enbart innehas av innehavare av instrument med rösträtt. De kapitalinstrument som tillhandahålls för rekapitalisering vid en krissituation bör dessutom innehålla möjligheten att en tillräcklig framtida förmån kan erhållas efter återhämtningsfasen. Man bör därför kunna godta att dessa institut överskrider de fastställda gränserna för utdelningsnivån efter återhämtningsfasen, så att innehavarna av kärnprimärkapitalinstrument kan få den potentiella förmån som behövs för rekapitalisering vid krissituationer.

(9)

Enligt artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013 får behöriga myndigheter, i enlighet med nationell lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i delarna två till åtta i den förordningen för kreditinstitut som är underställda ett centralt organ. Vidare får enligt samma artikel de behöriga myndigheterna bevilja undantag från samma delar i förordningen för det centrala organet på individuell nivå, om det centrala organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av de underställda instituten. På grundval av den artikeln bör behöriga myndigheter kunna bevilja undantag från kraven i denna förordning för kapitalinstrument som getts ut inom en grupp. Behöriga myndigheter bör också kunna bedöma efterlevnaden av kraven i denna förordning på grundval av den konsoliderade situationen för de institut som omfattas av dessa undantag, i synnerhet när det gäller beräkningen av utdelningsnivån i förhållande till vinsten.

(10)	Denna förordning baseras på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har lagt fram för kommissionen.

(11)

EBA har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

(12)	Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 (3) bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Delegerad förordning (EU) nr 241/2014 ska ändras på följande sätt:

1.

Följande artikel ska införas som artikel 7a: ”Artikel 7a Flerfaldiga utdelningar som utgör en illa avvägd broms på kapitalbasen 1.   Utdelningar på kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 28 i förordning (EU) nr 575/2013 ska anses inte utgöra en illa avvägd broms på kapital när samtliga följande villkor är uppfyllda: a) Utdelningsmultipeln är en multipel av den utdelning som betalas på instrument med rösträtt och inte ett i förväg fastställt fast belopp. b) Utdelningsmultipeln är fastställd i ett avtal eller inom ramen för institutets stadgar. c) Utdelningsmultipeln kan inte justeras. d) Samma utdelningsmultipel gäller för samtliga instrument med utdelningsmultipel. e) Utdelningsbeloppet på ett instrument med utdelningsmultipel motsvarar inte mer än 125 % av utdelningsbeloppet på ett kärnprimärkapitalinstrument med rösträtt. Detta uttrycks i följande formel: där   k betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument utan utdelningsmultipel,   l betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument med utdelningsmultipel. f) Det totala utdelningsbeloppet på samtliga kärnprimärkapitalinstrument under en ettårsperiod överskrider inte 105 % av det belopp som skulle ha utbetalats om instrumenten med färre eller inga rösträtter alls hade fått samma utdelning som instrumenten med rösträtt. Detta uttrycks i följande formel: där   k betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument utan utdelningsmultipel,   l betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument med utdelningsmultipel,   X betecknar antalet instrument med rösträtt,   Y betecknar antalet instrument utan rösträtt. Formeln ska tillämpas på basis av ett år. 2.   När villkoret i punkt 1 f inte är uppfyllt ska enbart den mängd instrument som har en utdelningsmultipel som överskrider den i det ledet angivna tröskeln anses leda till en illa avvägd broms på kapital. 3.   Om något av villkoren i punkt 1 a–e inte uppfylls ska samtliga kvarvarande instrument med utdelningsmultipel anses leda till en illa avvägd broms på kapital.”

2.

Följande artikel ska införas som artikel 7b: ”Artikel 7b Preferensutdelningar till följd av preferensrätter till betalning av utdelning 1.   I fråga om kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 28 i förordning (EU) nr 575/2013 ska en utdelning på ett sådant instrument anses vara förmånlig i förhållande till andra kärnprimärkapitalinstrument när det finns differentierade utdelningsnivåer, såvida inte villkoren i artikel 7a i denna förordning är uppfyllda. 2.   I fråga om kärnprimärkapitalinstrument med färre eller inga rösträtter alls vilka getts ut av sådana institut som avses i artikel 27 i förordning (EU) nr 575/2013 ska utdelningar, i de fall de utgör en multipel av utdelningen på instrument med rösträtt och denna flerfaldiga utdelning fastställs i avtal eller stadgar, inte anses vara förmånliga när samtliga följande villkor är uppfyllda: a) Utdelningsmultipeln är en multipel av den utdelning som betalas på instrument med rösträtt och inte ett i förväg fastställt fast belopp. b) Utdelningsmultipeln är fastställd i ett avtal eller inom ramen för institutets stadgar. c) Utdelningsmultipeln kan inte justeras. d) Samma utdelningsmultipel gäller för samtliga instrument med utdelningsmultipel. e) Utdelningsbeloppet på ett instrument med utdelningsmultipel motsvarar inte mer än 125 % av utdelningsbeloppet på ett kärnprimärkapitalinstrument med rösträtt. Detta uttrycks i följande formel: där   k betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument utan utdelningsmultipel,   l betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument med utdelningsmultipel. f) Det totala utdelningsbeloppet på samtliga kärnprimärkapitalinstrument under en ettårsperiod överskrider inte 105 % av det belopp som skulle ha utbetalats om instrumenten med färre eller inga rösträtter alls hade fått samma utdelning som instrumenten med rösträtt. Detta uttrycks i följande formel: där   k betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument utan utdelningsmultipel,   l betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument med utdelningsmultipel.   X betecknar antalet instrument med rösträtt,   Y betecknar antalet instrument utan rösträtt. Formeln ska tillämpas på basis av ett år. 3.   När villkoret i punkt 2 f inte är uppfyllt ska enbart den mängd instrument som har en utdelningsmultipel som överskrider den i det ledet angivna tröskeln inte anses kunna medräknas i kärnprimärkapital. 4.   Om något av villkoren i punkt 2 a–e inte uppfylls ska samtliga kvarvarande instrument med utdelningsmultipel anses inte kunna medräknas i kärnprimärkapital. 5.   Vid tillämpning av punkt 2 och när utdelningar på kärnprimärkapitalinstrument, i fråga om instrument med eller utan rösträtt, uttrycks med hänvisning till förvärvspriset vid utgivningen av instrumentet, ska formlerna anpassas enligt följande när det gäller det eller de instrument som uttrycks med hänvisning till förvärvspriset vid utgivningen: a) l betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument utan utdelningsmultipel dividerat med förvärvspriset vid utgivningen av det instrumentet. b) k betecknar utdelningsbeloppet på ett instrument med utdelningsmultipel dividerat med förvärvspriset vid utgivningen av det instrumentet. 6.   I fråga om kärnprimärkapitalinstrument med färre eller inga rösträtter alls vilka getts ut av sådana institut som avses i artikel 27 i förordning (EU) nr 575/2013 och när utdelningen inte utgör en multipel av utdelningen på instrumenten med rösträtt, ska utdelningar inte anses vara förmånliga när något av villkoren i punkt 7 och båda villkoren i punkt 8 är uppfyllda. 7.   Vid tillämpning av punkt 6 ska ett av följande villkor a eller b gälla: a) Både kriterium i och ii uppfylls: i) Instrument med färre eller inga rösträtter alls får bara tecknas och innehas av innehavare av instrument med rösträtt. ii) Antalet rösträtter för varje enskild innehavare är begränsat. b) För utdelningar på de instrument med rösträtt som getts ut av instituten gäller en övre gräns som anges i tillämplig nationell lagstiftning. 8.   Vid tillämpning av punkt 6 ska båda följande villkor gälla: a) Institutet visar att den genomsnittliga utdelningen på instrument med rösträtt under de föregående fem åren har varit låg i förhållande till andra jämförbara instrument. b) Institutet visar att utdelningsnivån i förhållande till vinsten är låg, i de fall en utdelningsnivå beräknas i enlighet med artikel 7c. En utdelningsnivå på under 30 % ska anses vara låg. 9.   Vid tillämpning av punkt 7 a ska rösträtten för varje enskild innehavare anses vara begränsad i följande fall: a) När varje innehavare har blott en rösträtt, oavsett antalet instrument med rösträtt som innehas av en innehavare. b) När en övre gräns gäller för antalet rösträtter, oavsett antalet instrument med rösträtt som innehas av en innehavare. c) När det antal instrument med rösträtt som en innehavare kan inneha är begränsat i enlighet med institutets stadgar eller tillämplig nationell lagstiftning. 10.   Vid tillämpning av denna artikel ska ettårsperioden anses löpa ut på dagen för institutets senaste årsredovisning. 11.   Instituten ska åtminstone i följande situationer bedöma uppfyllandet av villkoren i punkterna 7 och 8 och informera den behöriga myndigheten om resultaten av bedömningen: a) Varje gång ett beslut om ett utdelningsbelopp på kärnprimärkapitalinstrument fattas. b) Varje gång en ny kategori av kärnprimärkapitalinstrument med färre eller inga rösträtter alls ges ut. 12.   När villkoret i punkt 8 b inte är uppfyllt ska enbart den mängd instrument utan rösträtt för vilka utdelningen överskrider den i det ledet angivna tröskeln anses utgöra instrument med preferensutdelning. 13.   När villkoret i punkt 8 a inte är uppfyllt ska utdelningar på samtliga kvarvarande instrument utan rösträtt anses vara förmånliga, såvida de inte uppfyller villkoren i punkt 2. 14.   När inget av villkoren i punkt 7 är uppfyllt ska utdelningar på samtliga kvarvarande instrument utan rösträtt anses vara förmånliga, såvida de inte uppfyller villkoren i punkt 2. 15.   När nedanstående villkor är uppfyllda får undantag beviljas från tillämpningen av villkoret i punkt 7 a i eller villkoret i punkt 8 b, eller i tillämpliga fall båda villkoren: a) När ett institut överträder eller, bland annat till följd av en ekonomisk situation som snabbt försämras, sannolikt inom en nära framtid kommer att överträda något av villkoren i förordning (EU) nr 575/2013. b) När den behöriga myndigheten har krävt att ett institut snabbt ska höja sitt kärnprimärkapital inom en angiven period och har bedömt att institutet inte kan rätta till eller undvika den överträdelse som avses i led a inom den angivna perioden, utan att tillämpa det undantag som avses i denna punkt.”

3.

Följande artikel ska införas som artikel 7c: ”Artikel 7c Beräkning av utdelningsnivån i förhållande till vinsten enligt artikel 7b.8 b 1.   Vid tillämpning av artikel 7b.8 b ska institut beräkna utdelningsnivån i förhållande till vinsten i enlighet med antingen led a eller led b. Institutet ska använda den valda metoden på ett konsekvent sätt över tiden. a) Summan av utdelningar på samtliga kärnprimärkapitalinstrument under de föregående fem åren, dividerad med summan av vinster under de föregående fem åren. b) För enbart perioden från och med dagen för tillämpning av denna förordning till och med den 31 december 2017: i) Under 2014 summan av utdelningar på samtliga kärnprimärkapitalinstrument under den föregående ettårsperioden, dividerad med summan av vinster under den föregående ettårsperioden. ii) Under 2015 summan av utdelningar på samtliga kärnprimärkapitalinstrument under de föregående två åren, dividerad med summan av vinster under de föregående två åren. iii) Under 2016 summan av utdelningar på samtliga kärnprimärkapitalinstrument under de föregående tre åren, dividerad med summan av vinster under de föregående tre åren. iv) Under 2017 summan av utdelningar på samtliga kärnprimärkapitalinstrument under de föregående fyra åren, dividerad med summan av vinster under de föregående fyra åren. 2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska med vinster avses det belopp som rapporteras i rad 670 i mall nr 2 i bilaga III till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 rörande instituts tillsynsrapportering enligt förordning (EU) nr 575/2013 (*) eller, i tillämpliga fall, det belopp som rapporteras i rad 670 i mall nr 2 i bilaga IV till samma förordning. (*)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).”"

4.

Följande artikel ska införas som artikel 7d: ”Artikel 7d Preferensutdelningar när det gäller ordningsföljden för betalning av utdelningar Vid tillämpning av artikel 28 i förordning (EU) nr 575/2013 ska en utdelning på ett kärnprimärkapitalinstrument anses vara förmånlig i förhållande till andra kärnprimärkapitalinstrument och när det gäller ordningsföljden för betalning av utdelningar när minst ett av följande villkor uppfylls: a) Utdelningar beslutas vid olika tidpunkter. b) Utdelningar utbetalas vid olika tidpunkter. c) Utgivare är skyldiga att betala utdelning på en typ av kärnprimärkapitalinstrument innan de betalar utdelning på en annan typ av kärnprimärkapitalinstrument. d) Utdelning utbetalas på vissa kärnprimärkapitalinstrument men inte på andra, såvida inte villkoret i artikel 7b.7 a är uppfyllt.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 av den 7 januari 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut (EUT L 74, 14.3.2014, s. 8).

---

2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/8

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/851

av den 27 mars 2015

om ändring av bilagorna II, III och VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (1), särskilt artiklarna 6.3, 7.3 och 20.6, och

av följande skäl:

(1)

Kroatien har den 31 januari 2015, i enlighet med artikel 20.1 i förordning (EU) nr 1307/2013, anmält till kommissionen vilka minröjda arealer som återgått till att användas för jordbruksverksamhet under 2014, antalet stödrätter som stod till jordbrukarnas förfogande den 31 december 2014 och vilket belopp som fanns kvar att utnyttja i den särskilda nationella minröjningsreserven samma datum.

(2)

Enligt artikel 20.2 i förordning (EU) nr 1307/2013 måste det belopp som ska läggas till de nationella tak som anges för Kroatien i bilaga II till förordningen beräknas av kommissionen på grundval av de uppgifter som Kroatien anmäler i enlighet med artikel 20.1 i förordningen och det uppskattade genomsnittliga direktstödet per hektar i Kroatien för det berörda året.

(3)

Det uppskattade genomsnittliga direktstödet per hektar för 2015 bör beräknas genom att det nationella taket för Kroatien 2015 minus det belopp som fanns kvar att utnyttja i den särskilda nationella minröjningsreserven den 31 december 2014 divideras med antalet stödrätter som stod till jordbrukarnas förfogande samma datum. Det belopp som ska läggas till det nationella taket för 2015 och efterföljande år bör beräknas på grundval av den tabell för ökning av direktstödsnivåerna som avses i artikel 17 i förordning (EU) nr 1307/2013 och återspegla det faktum att enligt anmälan av den 31 januari 2015 har de maximala belopp för årliga ökningar som anges i bilaga VII till den förordningen uppnåtts från och med kalenderåret 2015.

(4)	I enlighet med artikel 20.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 bör bilaga VI till den förordningen ändras för att ta hänsyn till konsekvenserna av att minröjd mark återgått till att användas för jordbruksverksamhet under 2014, enligt den anmälan som lämnas in av Kroatien.

(5)	Bilagorna II, III och VI till förordning (EU) nr 1307/2013 bör därför ändras på följande sätt:

(6)	Då denna förordning är nödvändig för ett smidigt och snabbt antagande av de genomförandeakter som avses i artiklarna 22.1, 36.4, 42.2, 47.3, 49.2, 51.4 och 53.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna II, III och VI till förordning (EU) nr 1307/2013 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 608.

---

---

2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/13

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/852

av den 27 mars 2015

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 vad gäller de fall av underlåtenhet och de fall av allvarlig underlåtenhet att följa reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken som kan leda till att betalningar avbryts eller tillfälligt ställs in inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (1), särskilt artikel 102, och

av följande skäl:

(1)

Förverkligandet av den gemensamma fiskeripolitikens mål bör inte undergrävas av att medlemsstaterna överträder den gemensamma fiskeripolitikens regler. Enligt artikel 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) ska det ekonomiska biståndet från Europeiska havs- och fiskerifonden vara villkorat av att medlemsstaterna följer reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken. Om medlemsstaterna underlåter att följa reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken kan det leda till att utbetalningar avbryts eller tillfälligt ställs in eller till att en finansiell korrigering tillämpas på unionens ekonomiska bistånd inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

(2)

I artiklarna 83.1 och 142.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (3) fastställs på vilka villkor en betalningsfrist kan avbrytas eller utbetalningar hållas inne. Enligt dessa två artiklar får det i de fondspecifika reglerna för Europeiska havs- och fiskerifonden anges specifika grunder för avbrott och innehållande kopplade till bristande efterlevnad av regler som är tillämpliga enligt den gemensamma fiskeripolitiken.

(3)

För att skydda unionens och dess skattebetalares ekonomiska intressen i de fall en medlemsstat har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt den gemensamma fiskeripolitiken eller om kommissionen har belägg som tyder på en sådan underlåtenhet får kommissionen, som en försiktighetsåtgärd, avbryta betalningsfristerna i enlighet med artikel 100 i förordning (EU) nr 508/2014.

(4)

Förutom att avbryta betalningsfristen har kommissionen, för att motverka risken för att belopp betalas ut för icke-stödberättigande ändamål, enligt artikel 101 i förordning (EU) nr 508/2014, rätt att tillfälligt ställa in utbetalningar vid fall av allvarlig underlåtenhet att följa den gemensamma fiskeripolitikens regler.

(5)	De finansiella konsekvenserna för medlemsstaterna om de underlåter att följa den gemensamma fiskeripolitikens regler bör stå i proportion till underlåtenhetens art, svårighetsgrad, varaktighet och upprepning.

(6)

För att skapa rättssäkerhet för medlemsstater som genomför operativa program inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden, är det nödvändigt att fastställa de fall av underlåtenhet att följa den gemensamma fiskeripolitikens regler av grundläggande betydelse för bevarandet av marina biologiska resurser som kan leda till att betalningsfristen avbryts eller till att utbetalningar tillfälligt ställs in i enlighet med förordning (EU) nr 508/2014. Dessa fall kommer att svara mot behoven i förordning (EU) nr 508/2014 och genomföra artikel 41 i förordning (EU) nr 1380/2013, utan att detta påverkar tillämpningen av andra sanktioner enligt den gemensamma fiskeripolitikens regler.

(7)

Fall av underlåtenhet att följa den gemensamma fiskeripolitikens regler som är av grundläggande betydelse för bevarandet av marina biologiska resurser bör betraktas som allvarliga, om medlemsstaten inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med den situation som föranlett ett avbrott i betalningsfristen.

(8)

Innan utbetalningar avbryts eller tillfälligt ställs in måste kommissionen anta genomförandeakter i enlighet med artiklarna 100.2 och 101.2 i förordning (EU) nr 508/2014 som specificerar vilken underlåtenhet från medlemsstaternas sida att fullgöra sina skyldigheter enligt den gemensamma fiskeripolitikens regler som kan komma att påverka de utgifter för vilka en mellanliggande utbetalning begärts.

(9)	Med tanke på vikten av att garantera en harmoniserad och lika behandling av aktörerna i alla medlemsstater från programperiodens början, bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Fall av underlåtenhet

I bilagan till denna förordning fastställs de fall av underlåtenhet från en medlemsstats sida att fullgöra sina skyldigheter enligt den gemensamma fiskeripolitiken som kan leda till att betalningsfristen för en ansökan om mellanliggande utbetalning avbryts i enlighet med artikel 100 i förordning (EU) nr 508/2014.

Artikel 2

Fall av allvarlig underlåtenhet

De fall av allvarlig underlåtenhet från en medlemsstats sida att fullgöra sina skyldigheter enligt den gemensamma fiskeripolitiken som kan leda till att utbetalningar tillfälligt ställs in, i enlighet med artikel 101 i förordning (EU) nr 508/2014, ska vara de som förtecknas i bilagan till den här förordningen, om

a)	de ger upphov till ett avbrott i betalningsfristen för en ansökan om mellanliggande utbetalning i enlighet med artikel 100 i förordning (EU) nr 508/2014, och

b)	medlemsstaten har underlåtit att vidta nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med situationen under den period då betalningsfristen avbrutits för dessa fall.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 149, 20.5.2014, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

---

---

2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/18

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/853

av den 1 juni 2015

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

---

---

2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/20

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2015/854

av den 1 juni 2015

om fastställande av den tidpunkt när informationssystemet för viseringar (VIS) ska tas i drift i den nittonde regionen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (1), särskilt artikel 48.3, och

av följande skäl:

(1)	Enligt kommissionens genomförandebeslut 2013/493/EU (2) omfattar nittonde regionen där insamling och överföring av uppgifter till informationssystemet för viseringar (VIS) bör inledas för alla viseringsansökningar Japan, Kina, Mongoliet, Nordkorea, Sydkorea och Taiwan.

(2)

Vissa medlemsstater har meddelat kommissionen att de har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärderna för att samla in och överföra de uppgifter som avses i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 767/2008 till VIS för alla ansökningar i denna region, inbegripet åtgärder för insamling och/eller överföring av uppgifter för en annan medlemsstats räkning.

(3)	Eftersom det villkor som fastställts i den första meningen i artikel 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008 således är uppfyllt, måste den tidpunkt när VIS ska tas i drift i den nittonde regionen fastställas.

(4)

Eftersom förordning (EG) nr 767/2008 bygger på Schengenregelverket har Danmark i enlighet med artikel 5 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, beslutat att genomföra förordning (EG) nr 767/2008 i sin nationella lagstiftning. Danmark är därför enligt internationell rätt förpliktat att genomföra det här beslutet.

(5)	Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Det här beslutet är därför inte bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(6)	Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Det här beslutet är därför inte bindande för eller tillämpligt på Irland.

(7)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (5) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG (6).

(8)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (7) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (8).

(9)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (10).

(10)	Detta beslut utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt och artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.

(11)	Mot bakgrund av behovet att fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i drift i den nittonde regionen till en dag i den närmaste framtiden bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Informationssystemet för viseringar ska tas i drift i den nittonde region som fastställts i genomförandebeslut 2013/493/EU den 12 oktober 2015.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 3

Detta beslut ska tillämpas i enlighet med fördragen.

---

(1)  EGT L 218, 13.8.2008, s. 60.

(2)  Kommissionens genomförandebeslut 2013/493/EU av den 30 september 2013 om fastställande av den tredje och sista gruppen regioner där driften av informationssystemet för viseringar (VIS) ska inledas (EUT L 268, 10.10.2013, s. 13).

(3)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(4)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(6)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(7)  EGT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(8)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(9)  EGT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(10)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

---

2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/23

---

EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2015/855

av den 12 mars 2015

om principerna för Eurosystemets etiska ramverk och om upphävande av riktlinje ECB/2002/6 om minimistandarder för Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna vid genomförandet av penningpolitiska transaktioner, valutatransaktioner med ECB:s valutareserver och vid förvaltningen av ECB:s reservtillgångar (ECB/2015/11)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA RIKTLINJE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 127 och 128,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artiklarna 12.1 och 14.3 jämförda med artikel 3.1 och artiklarna 5 och 16, och

av följande skäl:

(1)	Eurosystemet lägger största vikt vid en verksamhetsstyrning som sätter ansvar, öppenhet och högsta etiska standarder i centrum för Eurosystemet. Dess principer har avgörande betydelse för Eurosystemets trovärdighet och är mycket viktiga för att bibehålla medborgarnas förtroende.

(2)

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att inrätta ett etiskt ramverk för Eurosystemet som innehåller de etiska standarder som krävs för att säkra dess trovärdighet och goda rykte samt för att säkra allmänhetens förtroende för medlemmarna i ECB:s och de nationella centralbankernas organ samt de anställdas integritet och oavhängighet i de medlemsstater som har euron som valuta (nedan kallat Eurosystemets etiska ramverk). Eurosystemets etiska ramverk bör bestå av denna riktlinje som innehåller principerna, en uppsättning bästa praxis om hur principerna ska tillämpas samt interna regler och praxis som antas av var och en av centralbankerna i Eurosystemet.

(3)

Riktlinje ECB/2002/6 (1) innehåller minimistandarder för centralbankerna i Eurosystemet vid genomförandet av penningpolitiska transaktioner, valutatransaktioner med ECB:s valutareserver och vid förvaltningen av ECB:s reservtillgångar. ECB-rådet anser att dessa etiska minimistandarder bör gälla för utförandet av alla uppgifter som tilldelats Eurosystemet för att säkerställa att samma etiska standarder gäller för medlemmar i de beslutande organen och anställda som deltar i utförandet av Eurosystemets uppgifter samt för att skydda Eurosystemets goda rykte. Riktlinje ECB/2002/6 bör därför ersättas med den här riktlinjen.

(4)

Därutöver bör de existerande minimistandarderna avseende missbruk av insiderinformation som framgår av riktlinje ECB/2002/6 vidareutvecklas för att förstärka reglerna mot sådant missbruk genom medlemmar i ECB:s eller de nationella centralbankernas organ eller anställda samt för att exkludera eventuella intressekonflikter till följd av privata finansiella transaktioner. För detta ändamål bör Eurosystemets etiska ramverk tydligt definiera huvudkoncepten samt roller och ansvarsområden för de olika berörda organen. Det bör även innehålla, utöver det generella förbudet mot missbruk av insiderinformation, ytterligare restriktioner för personer som har tillgång till insiderinformation. Eurosystemets etiska ramverk bör även innehålla riktlinjer för kontrollen av att reglerna efterlevs och hur man rapporterar fall där någon inte fullgör sina skyldigheter.

(5)	Eurosystemets etiska ramverk bör även innehålla minimistandarder för undvikande av intressekonflikter samt mottagande av gåvor och gästfrihet.

(6)	Eurosystemets etiska ramverk bör gälla vid utförandet av Eurosystemets uppgifter. Det är önskvärt att Eurosystemets centralbanker tillämpar jämförbara standarder för sina anställda eller externa konsulter som deltar i utförandet av andra uppgifter än Eurosystemets uppgifter.

(7)

Bestämmelserna i denna riktlinje ska inte påverka tillämplig nationell lagstiftning. Om en nationell centralbank på grund av nationell lagstiftning är förhindrad att genomföra en bestämmelse i denna riktlinje ska den informera ECB om detta. Den berörda nationella centralbanken bör även vidta rimliga åtgärder för att lösa problemet enligt den nationella lagstiftningen.

(8)	Bestämmelserna i denna riktlinje ska inte påverka uppförandekodexen för ECB-rådets medlemmar (2).

(9)	Eurosystemets etiska ramverk är begränsat till utförandet av Eurosystemets uppgifter, men ECB-rådet har antagit ett motsvarande etiskt ramverk för det utförande av tillsynsuppgifter som ECB och de nationella behöriga myndigheterna sköter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (3),

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I denna riktlinje gäller följande definitioner:

1.    Eurosystemets centralbanker : ECB och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta.

2.    Eurosystemets uppgifter : de uppgifter som anförtrotts Eurosystemet enligt fördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

3.    insiderinformation : varje form av känslig marknadsinformation som rör utförandet av Eurosystemets uppgifter genom Eurosystemets centralbanker som inte har offentliggjorts eller är tillgänglig för allmänheten.

4.    känslig marknadsinformation : information av ett specifikt slag vars offentliggörande sannolikt kommer att ha en väsentlig effekt för tillgångspriser eller noteringar på finansmarknaderna.

5.    personer med insiderinformation : varje medlem av ett organ eller anställd som har tillgång till insiderinformation annat än vid ett enskilt tillfälle.

6.    anställd : varje person som har ett anställningsförhållande med en av Eurosystemets centralbanker med undantag för sådana personer som uteslutande har arbetsuppgifter som inte berör utförandet av Eurosystemets uppgifter.

7.    medlemmar i organ : medlemmar av beslutsfattande och andra interna organ hos Eurosystemets centralbanker som inte är anställda.

8.    finansiella bolag : samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 kapitel 2 punkt 2.55 (4).

9.    intressekonflikt : en situation där en medlem i ett organ eller en anställd har personliga intressen som kan påverka eller förefalla påverka deras möjligheter att utföra sina uppgifter på ett opartiskt och objektivt sätt.

10.    personliga intressen : en förmåner eller möjlig förmån, ekonomisk eller icke-ekonomisk, för medlemmar i organ eller anställda, deras familjemedlemmar och andra anhöriga eller deras vänner och nära bekanta.

11.    fördel : varje gåva, gästfrihet eller annan förmån av ekonomiskt eller icke-ekonomiskt slag, som objektivt förbättrar mottagarens ekonomiska, rättsliga eller personliga situation och till vilken mottagaren inte är berättigad av några andra orsaker.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna riktlinje ska tillämpas av Eurosystemets centralbanker när de utför Eurosystemets uppgifter. De interna regler som Eurosystemets centralbanker antar för att tillämpa denna riktlinje ska gälla för medlemmarna av deras organ och deras anställda.

2.   Eurosystemets centralbanker ska eftersträva att, i den omfattning som lagstiftningen tillåter, de skyldigheter som framgår av tillämpningen av denna riktlinje även omfattar personer som deltar i utförandet av Eurosystemets uppgifter men som inte är anställda av Eurosystemets centralbanker.

3.   Bestämmelserna i denna riktlinje ska inte förhindra att Eurosystemets centralbanker tillämpar strängare etiska regler för medlemmarna av deras organ och deras anställda.

Artikel 3

Uppgifter och ansvar

1.   Mot bakgrund av sitt ansvar för att uppställa en företagskultur och etiska regler på Eurosystemets nivå, fastställer ECB-rådet i denna riktlinje principerna för Eurosystemets etiska ramverk och anger bästa praxis för hur dessa principer ska tillämpas.

2.   Revisionskommittén, internrevisionen och kommittén för organisationsutveckling ska involveras i tillämpningen och granskningen av Eurosystemets etiska ramverk i enlighet med deras respektive mandat.

3.   Eurosystemets centralbanker ska specificera vilka uppgifter och vilket ansvar de organ, enheter och anställda har som på lokal nivå deltar i genomförandet, tillämpningen och granskningen av Eurosystemets etiska ramverk.

Artikel 4

Kommunikation och ökad medvetenhet

1.   Eurosystemets centralbanker ska utforma sina interna regler som genomför denna riktlinje på ett klart och tydligt sätt, informera medlemmarna av sina organ och sina anställda om dem och säkerställa att reglerna är lätta att ta del av.

2.   Eurosystemets centralbanker ska vidta lämpliga åtgärder för att öka medvetenheten om reglerna hos medlemmarna av sina organ och sina anställda så att dessa förstår sina skyldigheter enligt Eurosystemets etiska ramverk.

Artikel 5

Övervakning av att bestämmelserna efterlevs

1.   Eurosystemets centralbanker ska övervaka att bestämmelserna som genomför denna riktlinje efterlevs. Övervakningen ska, om så är lämpligt, omfatta regelbundna och/eller oregelbundna kontroller av att bestämmelserna efterlevs. Eurosystemets centralbanker ska inrätta lämpliga förfaranden för att snabbt kunna reagera och vidta åtgärder om bestämmelserna inte efterlevs.

2.   Övervakningen av att bestämmelserna efterlevs ska inte förhindra tillämpningen av interna regler som tillåter interna utredningar om en medlem av ett organ eller en anställd misstänks ha åsidosatt de regler som genomför denna riktlinje.

Artikel 6

Rapportering av brott mot bestämmelserna och uppföljning

1.   Eurosystemets centralbanker ska anta interna regler för rapportering av brott mot bestämmelserna som genomför denna riktlinje inbegripet regler för tipsare i enlighet med tillämplig lagstiftning.

2.   Eurosystemets centralbanker ska vidta åtgärder för att säkerställa ett lämpligt skydd för personer som inrapporterar fall där gällande bestämmelser inte efterlevs.

3.   Eurosystemets centralbanker ska säkerställa att man följer upp fall där gällande bestämmelser åsidosatts, vilket inkluderar proportionerliga disciplinära åtgärder i enlighet med tillämpliga disciplinära regler och förfaranden.

4.   Eurosystemets centralbanker ska utan onödigt dröjsmål rapportera alla viktiga händelser som rör brott mot de bestämmelser som genomför denna riktlinje till ECB-rådet via kommittén för organisationsutveckling i enlighet med tillämpliga interna förfaranden. I brådskande fall kan en centralbank inom Eurosystemet rapportera en viktig händelse som rör brott mot gällande bestämmelser direkt till ECB-rådet. I båda fallen ska Eurosystemets centralbanker samtidigt informera revisionskommittén.

KAPITEL II

REGLER FÖR ATT FÖRBYGGA MISSBRUK AV INSIDERINFORMATION

Artikel 7

Allmänt förbud mot missbruk av insiderinformation

1.   Eurosystemets centralbanker ska säkerställa att medlemmarna av deras organ och deras anställda inte får missbruka insiderinformation.

2.   Förbudet mot missbruk av insiderinformation ska som ett minimikrav omfatta a) användning av insiderinformation för privata transaktioner för egen eller annans räkning, b) utlämnande av insiderinformation till annan person, utom om utlämnandet bara sker vid behov och inom ramen för fullgörandet av yrkesmässiga skyldigheter samt c) användning av insiderinformation för att rekommendera eller förmå andra personer att ingå privata finansiella transaktioner.

Artikel 8

Specifika restriktioner för personer med insiderinformation

1.   Eurosystemets centralbanker ska säkerställa att tillgången till insiderinformation begränsas till sådana medlemmar av deras organ och anställda som behöver tillgång till uppgifterna för att utföra sina arbetsuppgifter.

2.   Eurosystemets centralbanker ska säkerställa att alla personer med insiderinformation omfattas av specifika restriktioner avseende kritiska privata finansiella transaktioner. En privat finansiell transaktion ska anses vara kritisk om den har, eller kan uppfattas ha, ett nära samband med utförandet av Eurosystemets uppgifter. Eurosystemets centralbanker ska i sina interna regler ha en förteckning över sådana kritiska transaktioner som särskilt ska omfatta

a)	transaktioner som avser aktier och obligationer som emitterats av finansiella företag som är etablerade i unionen,

b)	valutatransaktioner, transaktioner i guld, handel med värdepapper utgivna av den offentliga sektorn i euroområdet,

c)	kortfristig handel, dvs. köp och försäljning eller försäljning och köp av samma finansiella instrument inom en specificerad referensperiod,

d)	transaktioner i derivat som hör samman med de finansiella instrument som anges i punkterna a–c samt andelar i företag för kollektiva investeringar vars huvudsakliga syfte är att investera i sådana finansiella instrument.

3.   Eurosystemets centralbanker ska anta interna regler som anger de specifika restriktionerna för personer med insiderinformation med beaktande av hur effektiva, ändamålsenliga och proportionella de är. Sådana specifika restriktioner kan omfatta följande:

a)	Förbud mot specifika finansiella transaktioner.

b)	Krav på förhandstillstånd för specifika finansiella transaktioner.

c)	Krav på rapportering i förväg eller i efterhand för specifika finansiella transaktioner.

d)	Förbud mot specifika finansiella transaktioner under vissa tidsperioder.

4.   Eurosystemets centralbanker kan välja att tillämpa dessa specifika restriktioner även på andra anställda än sådana som besitter insiderinformation.

5.   Eurosystemets centralbanker ska säkerställa att deras förteckning över kritiska finansiella transaktioner snabbt kan ändras för att beakta ECB-rådets beslut.

6.   Eurosystemets centralbanker ska i sina interna regler ange villkoren och säkerhetsåtgärderna enligt vilka medlemmar i organ och anställda som önskar uppdra förvaltningen av deras privata finansiella transaktioner till en oberoende tredje part inom ramen för ett skriftligt förvaltningsavtal är undantagna från de specifika restriktionerna som framgår av denna artikel.

KAPITEL III

REGLER FÖR ATT UNDVIKA INTRESSEKONFLIKTER

Artikel 9

Intressekonflikter

1.   Eurosystemets centralbanker ska ha en mekanism på plats för att undvika att en kandidat som kan komma i fråga för en utnämning som anställd har en intressekonflikt till följd av sin tidigare yrkesverksamhet eller nära personliga relationer.

2.   Eurosystemets centralbanker ska anta interna regler som kräver av medlemmar i organ och anställda att de under sin anställning undviker alla situationer som kan ge upphov till en intressekonflikt och rapporterar sådana situationer. Eurosystemets centralbanker ska säkerställa att de, när en intressekonflikt rapporteras, kan vidta lämpliga åtgärder för att undvika konflikten, inklusive att vid behov befria den berörda personen från den berörda arbetsuppgiften.

3.   Eurosystemets centralbanker ska ha en mekanism på plats för att bedöma och undvika möjliga intressekonflikter till följd av ny yrkesverksamhet som utövas av medlemmar i deras organ och seniora anställda som rapporterar direkt till ledningsnivå.

4.   Eurosystemets centralbanker ska vid behov ha en mekanism på plats för att bedöma och undvika möjliga intressekonflikter till följd av yrkesverksamhet som utövas av deras anställda under obetald ledighet.

KAPITEL IV

REGLER FÖR MOTTAGANDE AV GÅVOR OCH GÄSTFRIHET

Artikel 10

Förbud mot att ta emot fördelar

1.   Eurosystemets centralbanker ska anta interna regler som förbjuder medlemmarna av deras organ och deras anställda att begära, ta emot eller acceptera ett löfte om att de själva eller någon annan person ska erhålla en fördel som på något sätt har ett samband med deras tjänsteutövning.

2.   Eurosystemets centralbanker får i sina interna regler ange undantag från förbudet enligt punkt 1 vad gäller fördelar som erbjuds av centralbanker, unionens organ eller byråer, internationella organisationer och offentliga organ samt vad gäller fördelar från den privata sektorn vars värde inte överstiger vad som är sedvanligt eller är försumbart, i det senare fallet under förutsättning att de varken är frekventa eller kommer från samma källa. Eurosystemets centralbanker ska säkerställa att dessa undantag varken påverkar, eller kan ge sken av att påverka, oavhängigheten och opartiskheten hos medlemmarna i deras organ och deras anställda.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 11

Upphävande

Riktlinje ECB/2002/6 ska upphöra att gälla.

Artikel 12

Verkan och genomförande

1.   Denna riktlinje får verkan samma dag som den delges de nationella centralbankerna.

2.   Eurosystemets centralbanker ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra och följa denna riktlinje och tillämpa den från och med den 18 mars 2016. De nationella centralbankerna ska informera ECB om alla hinder för att genomföra denna riktlinje och ska senast den 18 januari 2016 informera ECB om de texter och medel som avser dessa åtgärder.

Artikel 13

Rapportering och granskning

1.   De nationella centralbankerna ska varje år rapportera till ECB om hur denna riktlinje genomförts.

2.   ECB-rådet ska ompröva denna riktlinje åtminstone vart tredje år.

Artikel 14

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till alla centralbanker i Eurosystemet.

---

(1)  Riktlinje ECB/2002/6 av den 26 september 2002 om minimistandarder för Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna vid genomförandet av penningpolitiska transaktioner, valutatransaktioner med ECB:s valutareserver och vid förvaltningen av ECB:s reservtillgångar (EGT L 270, 8.10.2002, s. 14).

(2)  Europeiska centralbankens uppförandekodex för rådets medlemmar (EGT C 123, 24.5.2002, s. 9).

(3)  Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/856 av den 12 mars 2015 om principerna för det etiska ramverket för den gemensamma tillsynsmekanismen (ECB/2015/12) (se sidan 29 i detta nummer av EUT).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

---

2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/29

---

EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2015/856

av den 12 mars 2015

om principerna för det etiska ramverket för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) (ECB/2015/12)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA RIKTLINJE

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (1) (nedan kallad SSM-förordningen), särskilt artikel 6.1 jämförd med artikel 6.7, och

av följande skäl:

(1)

Europeiska centralbanken lägger största vikt vid en verksamhetsstyrning som sätter ansvar, öppenhet och högsta etiska standarder i centrum för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). Dess principer har avgörande betydelse för den gemensamma tillsynsmekanismens trovärdighet och är mycket viktiga för att bibehålla medborgarnas förtroende.

(2)

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att inrätta ett etiskt ramverk för den gemensamma tillsynsmekanismen som innehåller de etiska standarder som krävs för att säkra dess trovärdighet och goda rykte samt för att säkra allmänhetens förtroende för medlemmarna i ECB:s och de nationella behöriga myndigheternas organ samt de anställdas integritet och oavhängighet i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen (nedan kallat SSM:s etiska ramverk). SSM:s etiska ramverk bör bestå av denna riktlinje som innehåller principerna, en uppsättning bästa praxis om hur principerna ska tillämpas samt interna regler och praxis som antas av ECB och varje nationell behörig myndighet.

(3)

Minimistandarder avseende missbruk av insiderinformation bör förstärka reglerna mot sådant missbruk genom medlemmar i ECB:s eller de nationella behöriga myndigheternas organ eller anställda samt för att exkludera eventuella intressekonflikter till följd av privata finansiella transaktioner. För detta ändamål bör SSM:s etiska ramverk tydligt definiera huvudkoncepten samt roller och ansvarsområden för de olika berörda organen. Det bör även innehålla, utöver det generella förbudet mot missbruk av insiderinformation, ytterligare restriktioner för personer som har tillgång till insiderinformation. SSM:s etiska ramverk bör även innehålla riktlinjer för kontrollen av att reglerna efterlevs och hur man rapporterar fall där någon inte fullgör sina skyldigheter.

(4)	SSM:s etiska ramverk bör även innehålla minimistandarder för undvikande av intressekonflikter samt mottagande av gåvor och gästfrihet.

(5)	SSM:s etiska ramverk bör gälla vid utförandet av tillsynsuppgifter. Det är önskvärt att ECB och den nationella behöriga myndigheterna tillämpar jämförbara standarder för sina anställda eller externa konsulter som deltar i utförandet av andra uppgifter.

(6)

Bestämmelserna i denna riktlinje ska inte påverka tillämplig nationell lagstiftning. Om en nationell behörig myndighet pga. nationell lagstiftning är förhindrad att genomföra en bestämmelse i denna riktlinje ska den informera ECB om detta. Den nationella berörda myndigheten bör även vidta rimliga åtgärder för att lösa problemet enligt den nationella lagstiftningen.

(7)	Bestämmelserna i denna riktlinje ska inte påverka uppförandekodexen för ECB-rådets medlemmar (2) eller uppförandekodexen för tillsynsnämndens ledamöter (3).

(8)	SSM:s etiska ramverk är begränsat till utförandet av tillsynsuppgifter, men ECB-rådet har antagit ett motsvarande etiskt ramverk för sådana Eurosystemsuppgifter som ECB och de nationella behöriga myndigheterna utför (4).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I denna riktlinje gäller följande definitioner:

1.    nationell behörig myndighet : en nationell behörig myndighet enligt definitionen i artikel 2.2 i SSM-förordningen. Denna definition ska inte påverkar arrangemang enligt nationell lagstiftning där vissa tillsynsuppgifter tilldelas en nationell centralbank som inte utsetts till nationell behörig myndighet. En hänvisning till en nationell behörig myndighet i denna riktlinje ska i sådana fall tillämpas på den nationella centralbanken för sådana uppgifter som den utför enligt nationell lagstiftning.

2.    insiderinformation : varje form av känslig marknadsinformation som rör utförandet av tillsynsuppgifter som ECB tilldelats som inte har offentliggjorts eller inte är tillgänglig för allmänheten.

3.    känslig marknadsinformation : information av ett specifikt slag vars offentliggörande sannolikt kommer att ha en väsentlig effekt för tillgångspriser eller noteringar på finansmarknaderna.

4.    personer med insiderinformation : varje medlem av ett organ eller anställd som har tillgång till insiderinformation annat än vid ett enskilt tillfälle.

5.    anställd : varje person som har ett anställningsförhållande med ECB eller en nationell behörig myndighet med undantag för sådana personer som uteslutande har arbetsuppgifter som inte berör tillsynsuppgifter enligt SSM-förordningen.

6.    medlemmar i organ : medlemmar av beslutsfattande och andra interna organ hos ECB eller en nationell behörig myndighet som inte är anställda.

7.    finansiella bolag : samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 kapitel 2 punkt 2.55 (5).

8.    intressekonflikt : en situation där en medlem i ett organ eller en anställd har personliga intressen som kan påverka eller förefalla påverka deras möjligheter att utföra sina uppgifter på ett opartiskt och objektivt sätt.

9.    personliga intressen : en förmån eller möjlig förmån, ekonomisk eller icke-ekonomisk, för medlemmar i organ eller anställda, deras familjemedlemmar och andra anhöriga eller deras vänner och nära bekanta.

10.    fördel : varje gåva, gästfrihet eller annan förmån av ekonomiskt eller icke-ekonomiskt slag, som objektivt förbättrar mottagarens ekonomiska, rättsliga eller personliga situation och till vilken mottagaren inte är berättigad av några andra orsaker.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna riktlinje ska tillämpas på ECB och de nationella behöriga myndigheterna när de utför de tillsynsuppgifter som tilldelats ECB. De interna regler som ECB och de nationella behöriga myndigheterna antar för att tillämpa denna riktlinje ska gälla för medlemmarna av deras organ och deras anställda.

2.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska eftersträva att, i den omfattning som lagstiftningen tillåter, de skyldigheter som framgår av tillämpningen av denna riktlinje även omfattar personer som deltar i utförandet av tillsynsuppgifter men som inte är anställda.

3.   Bestämmelserna i denna riktlinje ska inte förhindra att ECB och de nationella behöriga myndigheterna tillämpar strängare etiska regler för medlemmarna av deras organ och deras anställda.

Artikel 3

Uppgifter och ansvar

1.   Mot bakgrund av sitt ansvar för att uppställa en företagskultur och etiska regler på SSM-nivå, fastställer ECB-rådet i denna riktlinje principerna för SSM:s etiska ramverk och anger bästa praxis för hur dessa principer ska tillämpas.

2.   Revisionskommittén, internrevisionen och kommittén för organisationsutveckling ska involveras i tillämpningen och granskningen av SSM:s etiska ramverk i enlighet med deras respektive mandat.

3.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska specificera vilka uppgifter och vilket ansvar de organ, enheter och anställda har som på lokal nivå deltar i genomförandet, tillämpningen och granskningen av SSM:s etiska ramverk.

Artikel 4

Kommunikation och ökad medvetenhet

1.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska utforma sina interna regler som genomför denna riktlinje på ett klart och tydligt sätt, informera medlemmarna av sina organ och sina anställda om dem och säkerställa att reglerna är lätta att ta del av.

2.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder för att öka medvetenheten om reglerna hos medlemmarna av sina organ och sina anställda så att dessa förstår sina skyldigheter enligt SSM:s etiska ramverk.

Artikel 5

Övervakning av att bestämmelserna efterlevs

1.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska övervaka att bestämmelserna som genomför denna riktlinje efterlevs. Övervakningen ska, om så är lämpligt, omfatta regelbundna och/eller oregelbundna kontroller av att bestämmelserna efterlevs. ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska inrätta lämpliga förfaranden för att snabbt kunna reagera och vidta åtgärder om bestämmelserna inte efterlevs.

2.   Övervakningen av att bestämmelserna efterlevs ska inte förhindra tillämpningen av interna regler som tillåter interna utredningar om en medlem av ett organ eller en anställd misstänks ha åsidosatt de regler som genomför denna riktlinje.

Artikel 6

Rapportering av brott mot bestämmelserna och uppföljning

1.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska anta interna regler för rapportering av brott mot bestämmelserna som genomför denna riktlinje inbegripet regler för tipsare i enlighet med tillämplig lagstiftning.

2.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska vidta åtgärder för att säkerställa ett lämpligt skydd för personer som inrapporterar fall där gällande bestämmelser inte efterlevs.

3.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att man följer upp fall där bestämmelser åsidosatts, vilket inkluderar proportionerliga disciplinära åtgärder i enlighet med tillämpliga disciplinära regler och förfaranden.

4.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål rapportera alla viktiga händelser som rör brott mot de bestämmelser som genomför denna riktlinje till ECB-rådet via kommittén för organisationsutveckling och tillsynsnämnden i enlighet med tillämpliga interna förfaranden. I brådskande fall kan ECB eller en nationell behörig myndighet rapportera en viktig händelse som rör brott mot gällande bestämmelser direkt till ECB-rådet. I båda fallen ska ECB och de nationella behöriga myndigheterna samtidigt informera revisionskommittén.

KAPITEL II

REGLER FÖR ATT FÖRBYGGA MISSBRUK AV INSIDERINFORMATION

Artikel 7

Allmänt förbud mot missbruk av insiderinformation

1.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att medlemmarna av deras organ och deras anställda inte missbrukar insiderinformation.

2.   Förbudet mot missbruk av insiderinformation ska som ett minimikrav omfatta a) användning av insiderinformation för privata transaktioner för egen eller annans räkning, b) utlämnande av insiderinformation till annan person, utom om utlämnandet bara sker vid behov och inom ramen för fullgörandet av yrkesmässiga skyldigheter samt c) användning av insiderinformation för att rekommendera eller förmå andra personer att ingå privata finansiella transaktioner.

Artikel 8

Specifika restriktioner för personer med insiderinformation

1.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att tillgången till insiderinformation begränsas till sådana medlemmar av deras organ och anställda som behöver tillgång till uppgifterna för att utföra sina arbetsuppgifter.

2.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att alla personer med insiderinformation omfattas av specifika restriktioner avseende kritiska privata finansiella transaktioner. En privat finansiell transaktion ska anses vara kritisk om den har, eller kan uppfattas ha, ett nära samband med utförandet av tillsynsuppgifter. ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska i sina interna regler ha en förteckning över sådana kritiska transaktioner som särskilt ska omfatta

a)	transaktioner som avser aktier och obligationer som emitterats av finansiella företag som är etablerade i unionen,

b)	kortfristig handel, dvs. köp och försäljning eller försäljning och köp av samma finansiella instrument inom en specificerad referensperiod,

c)	transaktioner i derivat som hör samman med de finansiella instrument som anges i punkt a samt andelar i företag för kollektiva investeringar vars huvudsakliga syfte är att investera i sådana finansiella instrument.

3.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska anta interna regler som anger de specifika restriktionerna för personer med insiderinformation med beaktande av hur effektiva, ändamålsenliga och proportionella de är. Sådana specifika restriktioner kan omfatta följande:

a)	Förbud mot specifika finansiella transaktioner.

b)	Krav på förhandstillstånd för specifika finansiella transaktioner.

c)	Krav på rapportering i förväg eller i efterhand för specifika finansiella transaktioner.

d)	Förbud mot specifika finansiella transaktioner under vissa tidsperioder.

4.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna kan välja att tillämpa dessa specifika restriktioner även på andra anställda än sådana som besitter insiderinformation.

5.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att deras förteckning över kritiska finansiella transaktioner snabbt kan ändras för att beakta ECB-rådets beslut.

6.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska i sina interna regler ange villkoren och säkerhetsåtgärderna enligt vilka medlemmar i organ och anställda som önskar uppdra förvaltningen av deras privata finansiella transaktioner till en oberoende tredje part inom ramen för ett skriftligt förvaltningsavtal är undantagna från de specifika restriktionerna som framgår av denna artikel.

KAPITEL III

REGLER FÖR ATT UNDVIKA INTRESSEKONFLIKTER

Artikel 9

Intressekonflikter

1.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska ha en mekanism på plats för att undvika att en kandidat som kan komma i fråga för en utnämning som anställd har en intressekonflikt till följd av sin tidigare yrkesverksamhet eller nära personliga relationer.

2.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska anta interna regler som kräver av medlemmar i organ och anställda att de under sin anställning undviker alla situationer som kan ge upphov till en intressekonflikt och rapporterar sådana situationer. ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att de, när en intressekonflikt rapporteras, kan vidta lämpliga åtgärder för att undvika konflikten, inklusive att vid behov befria den berörda personen från den berörda arbetsuppgiften.

3.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska ha en mekanism på plats för att bedöma och undvika möjliga intressekonflikter till följd av ny yrkesverksamhet som utövas av medlemmar i deras organ och seniora anställda som rapporterar direkt till ledningsnivå.

4.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska vid behov ha en mekanism på plats för att bedöma och undvika möjliga intressekonflikter till följd av yrkesverksamhet som utövas av deras anställda under obetald ledighet.

KAPITEL IV

REGLER FÖR MOTTAGANDE AV GÅVOR OCH GÄSTFRIHET

Artikel 10

Förbud mot att ta emot fördelar

1.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska anta interna regler som förbjuder medlemmarna av deras organ och deras anställda att begära, ta emot eller acceptera ett löfte om att de själva eller någon annan person ska erhålla en fördel som på något sätt har ett samband med deras tjänsteutövning.

2.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna får i sina interna regler ange undantag från förbudet enligt punkt 1 vad gäller fördelar som erbjuds av centralbanker, unionens organ eller byråer, internationella organisationer och offentliga organ eller vad gäller fördelar från den privata sektorn vars värde inte överstiger vad som är sedvanligt eller försumbart, i det senare fallet under förutsättning att de varken är frekventa eller kommer från samma källa. ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att dessa undantag varken påverkar, eller kan ge sken av att påverka, oavhängigheten och opartiskheten hos medlemmarna i deras organ och deras anställda.

3.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 2, ska inga undantag göras för fördelar som erbjuds av kreditinstitut till anställda hos ECB eller de nationella behöriga myndigheterna när dessa utför inspektioner på plats eller revisionsuppdrag, utom gästfrihet av ett försumbart värde som erbjuds vid arbetsrelaterade möten.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 11

Verkan och genomförande

1.   Denna riktlinje får verkan samma dag som den delges de nationella behöriga myndigheterna.

2.   ECB och de nationella behöriga myndigheterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra och följa denna riktlinje och tillämpa den från och med den 18 mars 2016. De nationella behöriga myndigheterna ska informera ECB om alla hinder för att genomföra denna riktlinje och ska senast den 18 januari 2016 informera ECB om de texter och medel som avser dessa åtgärder.

Artikel 12

Rapportering och granskning

1.   De nationella behöriga myndigheterna ska varje år rapportera till ECB om hur denna riktlinje genomförts.

2.   ECB-rådet ska ompröva denna riktlinje åtminstone vart tredje år.

Artikel 13

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till ECB och de nationella behöriga myndigheterna.

---

(1)  EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.

(2)  Europeiska centralbankens uppförandekodex för rådets medlemmar (EGT C 123, 24.5.2002, s. 9).

(3)  Uppförandekodexen för ledamöterna i Europeiska centralbankens tillsynsnämnd (EUT C 93, 20.3.2015, s. 2).

(4)  Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/855 av den 12 mars 2015 om principerna för Eurosystemets etiska ramverk och om upphävande av riktlinje ECB/2002/6 om minimistandarder för Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna vid genomförandet av penningpolitiska transaktioner, valutatransaktioner med ECB:s valutareserver och vid förvaltningen av ECB:s reservtillgångar.(ECB/2015/11) (se sidan 23 i detta nummer av EUT).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

---

2.6.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/35

---

BESLUT nr 1 AV STABILISERINGS- OCH ASSOCIERINGSRÅDET EU–SERBIEN

av den 21 oktober 2013

om antagande av sin arbetsordning [2015/857]

STABILISERINGS- OCH ASSOCIERINGSRÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien (nedan kallad Serbien), å andra sidan (nedan kallat avtalet), särskilt artiklarna 119, 120, 122 och 124, och av följande skäl:

Avtalet trädde i kraft den 1 september 2013.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ordförandeskap

Ordförandeskapet i stabiliserings- och associeringsrådet ska innehas växelvis i tolvmånadersperioder av ordföranden för Europeiska unionens råd i konstellationen utrikes frågor, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters samt Europeiska atomenergigemenskapens vägnar, och en företrädare för Serbiens regering. Den första perioden ska inledas den dag då stabiliserings- och associeringsrådet håller sitt första möte och avslutas den 31 december 2013.

Artikel 2

Möten

Stabiliserings- och associeringsrådet ska sammanträda på ministernivå en gång per år. Stabiliserings- och associeringsrådet kan hålla extraordinarie möten på begäran av någon av parterna, om parterna kommer överens om detta. Om parterna inte kommer överens om något annat, ska stabiliserings- och associeringsrådets möten hållas på den plats där Europeiska unionens råd vanligtvis sammanträder på den dag som parterna kommer överens om. Kallelse till stabiliserings- och associeringsrådets möten ska utfärdas gemensamt av stabiliserings- och associeringsrådets sekreterare enligt överenskommelse med ordföranden.

Artikel 3

Företrädare

Stabiliserings- och associeringsrådets ledamöter får låta sig företrädas, om de är förhindrade att delta i ett möte. En ledamot som önskar låta sig företrädas ska före mötet meddela ordföranden namnet på ersättaren. Den som företräder en av stabiliserings- och associeringsrådets ledamöter ska utöva alla dennes rättigheter.

Artikel 4

Delegationer

Stabiliserings- och associeringsrådets ledamöter får åtföljas av tjänstemän. Före varje möte ska ordföranden underrättas om den planerade sammansättningen av parternas delegationer. En företrädare för Europeiska investeringsbanken ska delta som observatör i stabiliserings- och associeringsrådets möten, när frågor som rör banken står på dagordningen. Stabiliserings- och associeringsrådet får bjuda in utomstående personer att delta i mötena för att informera om särskilda ämnen.

Artikel 5

Sekretariat

En tjänsteman från generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd och en tjänsteman från Serbiens beskickning vid Europeiska unionen ska gemensamt fungera som stabiliserings- och associeringsrådets sekreterare.

Artikel 6

Korrespondens

Korrespondens till stabiliserings- och associeringsrådet ska ställas till stabiliserings- och associeringsrådets ordförande och sändas till generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd.

De båda sekreterarna ska se till att korrespondensen vidarebefordras till stabiliserings- och associeringsrådets ordförande och om lämpligt distribueras till stabiliserings- och associeringsrådets övriga ledamöter. Korrespondens som ska distribueras ska sändas till kommissionens generalsekretariat, till medlemsstaternas ständiga representationer och till Serbiens beskickning vid Europeiska unionen.

Meddelanden från stabiliserings- och associeringsrådets ordförande ska av de båda sekreterarna sändas till mottagarna och om lämpligt distribueras till associeringsrådets övriga ledamöter i enlighet med andra stycket.

Artikel 7

Offentlighet

Om inte något annat beslutas, ska stabiliserings- och associeringsrådets möten inte vara offentliga.

Artikel 8

Dagordning

1.   Ordföranden ska upprätta en preliminär dagordning för varje möte. Den ska av stabiliserings- och associeringsrådets sekreterare vidarebefordras till de mottagare som avses i artikel 6 senast 15 dagar innan mötet inleds. Den preliminära dagordningen ska omfatta de punkter som har tillställts ordföranden senast 21 dagar innan mötet inleds. Punkterna får dock endast föras upp på den preliminära dagordningen om underlag har överlämnats till sekreterarna senast den dag då dagordningen avsänds. Dagordningen ska antas av stabiliserings- och associeringsrådet i början av varje möte. Andra punkter än de som finns upptagna på den preliminära dagordningen får föras upp på dagordningen, om de båda parterna är överens om detta.

2.   Ordföranden får i samförstånd med de båda parterna förkorta de tidsfrister som anges i punkt 1 med hänsyn till omständigheterna i enskilda fall.

Artikel 9

Protokoll

De båda sekreterarna ska upprätta ett utkast till protokoll från varje möte. Protokollet ska som regel för varje punkt på dagordningen innehålla uppgift om

de handlingar som har lämnats in till stabiliserings- och associeringsrådet,

uttalanden som någon ledamot av stabiliserings- och associeringsrådet begärt att få förda till protokollet,

fattade beslut, utfärdade rekommendationer samt antagna uttalanden och slutsatser.

Utkastet till protokoll ska föreläggas stabiliserings- och associeringsrådet för godkännande. Efter godkännandet ska protokollet undertecknas av ordföranden och de båda sekreterarna. Protokollet ska arkiveras hos generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd, som fungerar som depositarie för stabiliserings- och associeringsrådets handlingar. En bestyrkt kopia ska översändas till var och en av de mottagare som avses i artikel 6.

Artikel 10

Beslut och rekommendationer

1.   Stabiliserings- och associeringsrådet ska fatta beslut och utfärda rekommendationer i samförstånd mellan parterna. Stabiliserings- och associeringsrådet får fatta beslut eller utfärda rekommendationer genom skriftligt förfarande, om båda parterna är överens om detta.

2.   Stabiliserings- och associeringsrådets beslut och rekommendationer enligt artikel 121 i stabiliserings- och associeringsavtalet ska benämnas ”beslut” respektive ”rekommendation”, följt av löpnummer, datum för antagande och en beskrivning av ämnet. Stabiliserings- och associeringsrådets beslut och rekommendationer ska undertecknas av ordföranden och bestyrkas av de båda sekreterarna. Besluten och rekommendationerna ska översändas till var och en av de mottagare som avses i artikel 6. Var och en av parterna kan besluta att offentliggöra stabiliserings- och associeringsrådets beslut och rekommendationer i sitt officiella kungörelseorgan.

Artikel 11

Språk

De båda parternas officiella språk ska också vara stabiliserings- och associeringsrådets officiella språk. Om annat inte beslutas, ska stabiliserings- och associeringsrådet grunda sina överläggningar på handlingar som upprättats på de språken.

Artikel 12

Utgifter

Europeiska unionen och Serbien ska var för sig stå för de kostnader som de ådrar sig i samband med sitt deltagande i stabiliserings- och associeringsrådets möten, såväl utgifter för personal, resor och uppehälle som portokostnader och kostnader för telekommunikation. Europeiska unionen ska stå för kostnaderna för tolkning vid mötena, översättning och mångfaldigande av handlingar, med undantag av kostnaderna för tolkning och översättning till eller från serbiska, vilka Serbien ska stå för. Övriga kostnader för arrangemangen i samband med mötena ska bäras av den part som är värd för mötet.

Artikel 13

Stabiliserings- och associeringskommittén

1.   Härmed inrättas en stabiliserings- och associeringskommitté, som ska biträda stabiliserings- och associeringsrådet i dess arbete. Den ska bestå av företrädare för Europeiska unionens råd och för Europeiska kommissionen, å ena sidan, och företrädare för Serbiens regering, å andra sidan, i princip på högre tjänstemannanivå.

2.   Stabiliserings- och associeringskommittén ska förbereda stabiliserings- och associeringsrådets möten och överläggningar och vid behov verkställa stabiliserings- och associeringsrådets beslut samt allmänt sörja för kontinuiteten i associeringsförbindelserna och för att stabiliserings- och associeringsavtalet fungerar väl. Kommittén ska behandla de frågor som stabiliserings- och associeringsrådet hänskjuter till den och övriga frågor som kan uppkomma i samband med den dagliga tillämpningen av stabiliserings- och associeringsavtalet. Den ska lägga fram förslag eller utkast till beslut eller rekommendationer, som ska antas av stabiliserings- och associeringsrådet.

3.   När det i stabiliserings- och associeringsavtalet hänvisas till en skyldighet eller en möjlighet att hålla samråd, får detta samråd äga rum i stabiliserings- och associeringskommittén. Detta samråd får fortsätta i stabiliserings- och associeringsrådet, om parterna är överens om detta.

4.   Stabiliserings- och associeringskommitténs arbetsordning bifogas detta beslut.

Artikel 14

Gemensam rådgivande kommitté bestående av företrädare för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt företrädare för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien

1.   Härmed inrättas en gemensam rådgivande kommitté, bestående av företrädare för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt företrädare för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien, med uppgift att bistå stabiliserings- och associeringsrådet i syfte att främja dialog och samarbete mellan arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället inom Europeiska unionen och i Serbien. Dialogen och samarbetet ska omfatta alla relevanta aspekter av förbindelserna mellan Europeiska unionen och Serbien som uppkommer i samband med genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet. Dialogen och samarbetet ska särskilt inriktas på följande:

a)	Förbereda arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien för verksamheten inom ramen för ett framtida medlemskap i Europeiska unionen.

b)	Förbereda arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien för verksamheten inom ramen för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén efter Serbiens anslutning.

c)	Utbyta information om frågor av ömsesidigt intresse, särskilt om det aktuella läget i anslutningsprocessen, samt förbereda arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien för denna process.

d)

Uppmuntra utbyte av erfarenheter och bästa metoder samt en strukturerad dialog mellan a) arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien och b) arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i medlemsstaterna, även genom nätverkssamarbete på särskilda områden där direkta kontakter och direkt samarbete kan vara det effektivaste sättet att lösa vissa problem.

e)	Diskutera andra relevanta frågor som tas upp av någon av parterna, allteftersom dessa uppkommer i samband med genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet samt inom ramen för föranslutningsstrategin.

2.   Den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska bestå av nio företrädare för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt nio företrädare för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien. Den gemensamma rådgivande kommittén får även inbjuda observatörer att delta.

3.   Den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska utföra sina uppgifter på grundval av samråd med stabiliserings- och associeringsrådet eller, för att främja dialog mellan ekonomiska och sociala kretsar, på eget initiativ.

4.   Ledamöterna ska utses på ett sådant sätt att den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 i så hög grad som möjligt återspeglar olika arbetsmarknadsparter och andra organisationer i det civila samhället, både inom Europeiska unionen och i Serbien. Officiella nomineringar av serbiska ledamöter ska göras av regeringen i Serbien på grundval av förslag från arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället. Dessa förslag ska grunda sig på heltäckande och öppna urvalsförfaranden bland arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället.

5.   Ordförandeskapet för den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska innehas gemensamt av en ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och en företrädare för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i Serbien.

6.   Den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska själv anta sin arbetsordning.

7.   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, å ena sidan, och Serbiens regering, å andra sidan, ska var för sig stå för de kostnader för personal, resor och uppehälle som de ådrar sig på grund av deras ombuds deltagande i mötena i den gemensamma rådgivande kommittén och dess arbetsgrupper.

8.   Närmare bestämmelser om tolknings- och översättningskostnader ska fastställas i arbetsordningen för den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1. Övriga kostnader för de praktiska arrangemangen i samband med mötena ska bäras av den part som är värd för mötet.

Artikel 15

Gemensam rådgivande kommitté bestående av företrädare för Europeiska unionens regionkommitté och företrädare för lokala och regionala myndigheter i Serbien

1.   Härmed inrättas en gemensam rådgivande kommitté, bestående av företrädare för Europeiska unionens regionkommitté och företrädare för lokala och regionala myndigheter i Serbien, med uppgift att bistå stabiliserings- och associeringsrådet i syfte att främja dialog och samarbete mellan lokala och regionala myndigheter inom Europeiska unionen och i Serbien. Dialogen och samarbetet ska särskilt inriktas på följande:

a)	Förbereda lokala och regionala myndigheter i Serbien för verksamheten inom ramen för ett framtida medlemskap i Europeiska unionen.

b)	Förbereda lokala och regionala myndigheter i Serbien på deltagande i Regionkommitténs arbete efter Serbiens anslutning.

c)	Utbyta information om frågor av ömsesidigt intresse, särskilt om det aktuella läget i anslutningsprocessen och på de politikområden där Regionkommittén enligt fördragen ska höras, samt förbereda lokala och regionala myndigheter i Serbien för denna process.

d)

Uppmuntra en multilateral strukturerad dialog mellan i) lokala och regionala myndigheter i Serbien och ii) lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna, även genom nätverkssamarbete på särskilda områden där direkta kontakter och direkt samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i Serbien och lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna kan vara det effektivaste sättet att lösa särskilda frågor av ömsesidigt intresse.

e)	Sörja för ett regelbundet utbyte av information om interregionalt samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i Serbien och lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna.

f)

Uppmuntra utbyte av erfarenheter och kunskap på de politikområden där Regionkommittén enligt fördragen ska höras, mellan i) lokala och regionala myndigheter i Serbien och ii) lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna, särskilt utbyte av sakkunskap om och metoder för utarbetande av planer eller strategier för lokal eller regional utveckling och den effektivaste användningen av stödet inför anslutningen och strukturfonderna.

g)	Genom informationsutbyte bistå lokala och regionala myndigheter i Serbien i det praktiska genomförandet av subsidiaritetsprincipen inom all verksamhet på lokal och regional nivå.

h)	Diskutera andra relevanta frågor som tas upp av någon av parterna, allteftersom dessa uppkommer i samband med genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet samt inom ramen för föranslutningsstrategin.

2.   Den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska bestå av sju företrädare för Europeiska unionens regionkommitté, å ena sidan, och sju valda företrädare för lokala och regionala myndigheter i Serbien, å andra sidan. Ett lika stort antal ersättare ska utses.

3.   Den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska utföra sina uppgifter på grundval av samråd med stabiliserings- och associeringsrådet eller, för att främja dialog mellan lokala och regionala myndigheter, på eget initiativ.

4.   Den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 kan avge rekommendationer till stabiliserings- och associeringsrådet.

5.   Ledamöterna ska utses på ett sådant sätt att den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 i så hög grad som möjligt återspeglar olika lokala och regionala myndighetsnivåer inom Europeiska unionen och i Serbien. Officiella nomineringar av serbiska ledamöter ska göras av regeringen i Serbien på grundval av förslag från organisationer som företräder lokala och regionala myndigheter i Serbien. Dessa förslag ska grunda sig på heltäckande och öppna urvalsförfaranden bland företrädare med lokala eller regionala mandat.

6.   Den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska själv anta sin arbetsordning.

7.   Ordförandeskapet för den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1 ska innehas gemensamt av en ledamot av Regionkommittén och en företrädare för lokala och regionala myndigheter i Serbien.

8.   Europeiska unionens regionkommitté, å ena sidan, och Serbiens regering, å andra sidan, ska var för sig stå för de kostnader som de ådrar sig i samband med deras ombuds deltagande i mötena i den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1, särskilt utgifter för resor och uppehälle.

9.   Närmare bestämmelser om tolknings- och översättningskostnader ska fastställas i arbetsordningen för den gemensamma rådgivande kommitté som avses i punkt 1. Övriga kostnader för de praktiska arrangemangen i samband med mötena ska bäras av den part som är värd för mötet.

---

---