BILAGA

BILAGA

I del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008 ska uppgifterna om Förenta staterna ersättas med följande:

---

(1)  Varor, inklusive sådana som transporteras på öppet hav, som producerats före detta datum får importeras till unionen under 90 dagar efter detta datum.

(2)  Endast varor som producerats efter detta datum får importeras till unionen.”

BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	AL	69,6
	MA	98,6
	MK	102,7
	ZZ	90,3
0707 00 05	AL	41,5
	MK	47,0
	TR	111,1
	ZZ	66,5
0709 93 10	TR	120,5
	ZZ	120,5
0805 10 20	EG	58,7
	IL	70,8
	MA	60,9
	ZZ	63,5
0805 50 10	BO	147,7
	BR	107,1
	MA	111,5
	TR	101,5
	ZZ	117,0
0808 10 80	AR	90,7
	BR	102,9
	CL	119,8
	NZ	157,8
	US	119,0
	UY	68,9
	ZA	117,0
	ZZ	110,9

---

(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.

BILAGA

1.   INLEDNING

Detta dokument är det första sektorspecifika referensdokumentet (SRD) enligt artikel 46 i förordning (EG) nr 1221/2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas). Inledningen ger en översikt över dokumentets rättsliga bakgrund och användning. Syftet är att underlätta tolkningen av det sektorspecifika referensdokumentet.

Dokumentet bygger på en detaljerad vetenskaps- och policyrapport (1) utarbetad av IPTS (Institute for Prospective Technological Studies), ett av de sju institut som ingår i kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC).

Relevant rättslig grund

Gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) infördes 1993 för frivilligt deltagande för organisationer genom rådets förordning (EEG) nr 1836/93 (2). Därefter har Emas genomgått två större översyner:

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 (3),

—	Förordning (EG) nr 1221/2009.

Ett viktigt nytt inslag från den senaste översynen, som trädde i kraft den 11 januari 2010, är utarbetande av sektorspecifika referensdokument (SRD) som återspeglar bästa miljöledningspraxis för specifika sektorer, vilket infördes genom artikel 46 i förordning (EG) nr 1221/2009. Dokumenten inkluderar bästa miljöledningspraxis, indikatorer för sektorspecifik miljöprestanda samt vid behov riktmärken för resultat i världsklass och poängsystem för att ange miljöprestandanivåer.

Tolka och använda detta dokument

Miljölednings- och miljörevisionsordningen (Emas) är en ordning för frivilligt deltagande för organisationer som har gjort ett åtagande om fortlöpande miljöförbättringar. Inom detta ramverk ger det sektorspecifika referensdokumentet vägledning särskilt för handelssektorn och beskriver ett antal alternativ för förbättring och bästa praxis. Syftet med dokumentet är att genom såväl idéer och inspiration som praktisk och teknisk vägledning hjälpa och stödja alla organisationer som har för avsikt att förbättra sin miljöprestanda.

Det sektorspecifika referensdokumentet riktar sig främst till organisationer som redan är Emas-registrerade, i andra hand till organisationer som överväger Emas-registrering i framtiden och i tredje hand till dem som redan har infört ett annat miljöledningssystem eller saknar ett formellt miljöledningssystem men vill lära sig mer om bästa miljöpraxis för att kunna förbättra sin miljöprestanda. Detta dokument är därför tänkt att göra det lättare för alla organisationer och aktörer inom handelssektorn att inrikta sig på relevanta miljöaspekter, både direkta och indirekta. De ska också kunna hitta information om bästa praxis och om lämpliga sektorspecifika indikatorer för miljöprestanda som de kan använda för att mäta sin egen miljöprestanda samt om riktmärken för resultat i världsklass.

Enligt förordning (EG) nr 1221/2009 ska Emas-registrerade organisationer utarbeta en miljöredovisning (artikel 4.1 d). Vid bedömning av miljöprestandan ska hänsyn tas till relevant sektorspecifikt referensdokument. Kommissionens beslut 2013/131/EU (4) om upprättande av en användarhandledning om hur man ska gå till väga för att delta i Emas (nedan kallad användarhandledningen för Emas) hänvisar också till den rättsliga karaktären hos de sektorspecifika referensdokumenten för Emas. Både i användarhandledningen för Emas och i detta beslut anges det att Emas-registrerade organisationer i en miljöredovisning ska redogöra för hur hänsyn har tagits till ett eventuellt referensdokument, dvs. hur referensdokumentet har använts för att hitta åtgärder och fastställa eventuella prioriteringar samt (ytterligare) förbättra miljöprestandan. I det beslutet anges det även att det inte är obligatoriskt att uppfylla riktmärkena för resultat i världsklass, eftersom Emas är frivilligt och överlåter till organisationerna själva att bedöma om riktmärkena är rimliga för dem med avseende på kostnader och nytta.

Informationen i detta dokument bygger på direktuppgifterna från de berörda parterna själva som följs av en analys gjord av kommissionens gemensamma forskningscentrum. En teknisk arbetsgrupp bestående av experter och berörda parter inom sektorn har i samarbete med kommissionens gemensamma forskningscentrum använt sin sakkunskap och slutligen enats om och godkänt de beskrivna riktmärkena. Detta innebär att information i detta dokument om lämpliga indikatorer för sektorspecifik miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass motsvarar de miljöprestandanivåer som kan uppnås av de organisationer inom sektorn som presterar bäst. När det gäller miljöredovisningen hänvisar artikel 4.1 d i förordning (EG) nr 1221/2009 till BILAGA IV till den förordningen, där det anges att miljöredovisningen även ska avse kärnindikatorer och andra befintliga indikatorer för miljöprestanda som kan vara av relevans. Det som benämns ”andra befintliga indikatorer för miljöprestanda som kan vara av relevans” (BILAGA IV C 3) gäller de mer specifika miljöaspekter som identifieras i miljöredovisningen och ska rapporteras utöver kärnindikatorerna. För det ändamålet ska hänsyn också tas till det sektorspecifika referensdokumentet (BILAGA IV C 3). Om det är motiverat av tekniska skäl kan en organisation dra slutsatsen att en eller flera av Emas kärnindikatorer och en eller flera av de sektorspecifika indikatorer som anges i det referensdokumentet inte är relevanta för organisationen och kan låta bli att rapportera om dessa. För en detaljhandlare utanför livsmedelssektorn krävs ingen rapportering av effektivitetsindikatorer för kommersiell livsmedelskylning eftersom detta inte är relevant för verksamheten. Vid valet av relevanta indikatorer bör hänsyn tas till att vissa indikatorer är nära kopplade till tillämpning av viss bästa praxis. Därför är de indikatorerna endast användbara för organisationer som tillämpar sådan bästa miljöledningspraxis. Om en bästa miljöledningspraxis lämpar sig för en organisation rekommenderas det däremot, även om den inte tillämpas, att organisationen rapporterar om de indikatorer som är förknippade med den, för att åtminstone fastställa ett jämförbart utgångsvärde.

De indikatorer som valdes ut var de som oftast används av förebildliga organisationer inom sektorn. Organisationer kan kontrollera vilka av de utvalda sektorspecifika indikatorerna för miljöprestanda (eller lämpliga alternativ) som passar bäst för varje fall.

Emas miljökontrollanter ska kontrollera om och hur organisationen har tagit hänsyn till det sektorspecifika referensdokumentet vid utarbetande av sin miljöredovisning (artikel 18.5 d i förordning (EG) nr 1221/2009). Detta innebär att ackrediterade miljökontrollanter behöver underlag från organisationen som visar hur hänsyn har tagits till det sektorspecifika referensdokumentet. De ska inte kontrollera efterlevnaden av de riktmärken för resultat i världsklass som beskrivs. Däremot ska de kontrollera underlaget som visar hur det sektorspecifika referensdokumentet har använts som vägledning för att identifiera lämpliga frivilliga åtgärder som organisationen kan tillämpa för att förbättra sin miljöprestanda.

Emas-registrering är en pågående process. Därför ska en organisation varje gång man planerar att förbättra sin miljöprestanda (och ser över sin miljöprestanda) söka i det sektorspecifika referensdokumentet för att komma fram till vilka problem som ska tacklas härnäst i en stegvis strategi.

Det sektorspecifika referensdokumentets struktur

Detta dokument innehåller fyra kapitel. I kapitel 1 beskrivs Emas rättsliga grund och hur detta dokument ska användas, medan kapitel 2 definierar tillämpningsområdet för detta sektorspecifika referensdokument. Kapitel 3 innehåller en kort beskrivning av olika exempel på bästa miljöledningspraxis tillsammans med information om deras tillämplighet, med avseende såväl på nya och befintliga installationer och/eller nya och befintliga butikslokaler som på små och medelstora företag. För varje bästa miljöledningspraxis ges även lämpliga indikatorer för miljöprestanda och tillhörande riktmärken för resultat i världsklass. För varje åtgärd och teknik som beskrivs nämns mer än en indikator för miljöprestanda eftersom olika indikatorer används i praktiken.

Slutligen presenteras i kapitel 4 en omfattande tabell med de mest relevanta indikatorerna för miljöprestanda, med förklaringar och tillhörande riktmärken för resultat i världsklass.

2.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Detta sektorspecifika referensdokument behandlar miljöledningen hos organisationer inom detaljhandelssektorn. Enligt den statistiska näringsindelning som fastställs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (5) har denna sektor Nace-kod 47 (Nace rev. 2): ”detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar”. Detaljhandel med tjänster, t.ex. restauranger, frisörer och resebyråer, omfattas inte.

Sektorn innefattar hela värdekedjan för de produkter som säljs i detaljhandelsbutiker, enligt beskrivningen i input-output-schemat nedan.

De viktigaste miljöaspekter som ska hanteras av organisationer inom detaljhandelssektorn listas i tabell 2.1.

För varje kategori visar tabellen de aspekter som omfattas av detta sektorspecifika referensdokument. Dessa miljöaspekter valdes ut som de mest relevanta för detaljhandlare, men de miljöaspekter som ska hanteras av enskilda detaljhandlare bör bedömas från fall till fall. Även miljöaspekter som avloppsvatten, farligt avfall, biologisk mångfald eller material för andra områden än dem som listas kan vara relevanta.

Tabell 2.1

Huvudsakliga miljöaspekter som behandlas i detta dokument

Kategori	Karaktär (6)	Aspekter som behandlas i detta dokument
Energiprestanda	Direkt	Byggnad samt värme-, ventilations- och luftkonditioneringssystem (HVAC), kylning, belysning, elapparater, förnybar energi, energiövervakning
Utsläpp av luftföroreningar	Direkt	Köldmedier
Leverantörskedjan	Indirekt	Affärsstrategier, produktprioritering, förbättringsmekanismer, ”choice editing”, miljökriterier, information och spridning, miljömärkning (inklusive egna varumärken (7))
Transport och logistik	Direkt/indirekt	Övervakning, upphandling, beslutsfattande, transportsätt, distributionsnätverk, planering, förpackningsdesign
Avfall	Direkt	Livsmedelsavfall, förpackning, retursystem
Material och resurser	Direkt	Pappersförbrukning
Vatten	Direkt	Uppsamling och behandling av regnvatten
Påverkan på konsumenterna	Indirekt	Miljöaspekter i samband med konsumtion, t.ex. plastkassar

Bästa miljöledningspraxis presenteras därför i följande grupper:

—	Bästa miljöledningspraxis för att förbättra energiprestanda, inklusive hanteringen av köldmedier.

—	Bästa miljöledningspraxis för att förbättra den miljömässiga hållbarheten för detaljhandelns leverantörskedjor.

—	Bästa miljöledningspraxis för att förbättra transport- och logistikverksamheter.

—	Bästa miljöledningspraxis för avfall.

—	Bästa miljöledningspraxis på andra områden (minskad förbrukning och användning av mer miljövänligt papper för kommersiella trycksaker, uppsamling och återanvändning av regnvatten samt påverkan av konsumenternas miljöbeteende).

Exemplen på bästa miljöledningspraxis täcker de viktigaste miljöaspekterna för sektorn.

3.   BÄSTA MILJÖLEDNINGSPRAXIS, INDIKATORER FÖR SEKTORSPECIFIK MILJÖPRESTANDA OCH RIKTMÄRKEN FÖR RESULTAT I VÄRLDSKLASS FÖR DETALJHANDELSSEKTORN

3.1   Energiprestanda inklusive hantering av köldmedier

3.1.1   Utforma och modifiera byggnaders klimatskal för optimal energiprestanda

Bästa miljöledningspraxis är avsedd att förbättra klimatskalet på detaljhandlares befintliga byggnader för att minimera energiförluster till en godtagbar och rimlig nivå med hjälp av flera tekniker, exempelvis de som listas i tabell 3.1. Vidare ska bästa miljöledningspraxis optimera utformningen av byggnaders klimatskal så att krävande standarder uppfylls som går utöver gällande bestämmelser, särskilt för nya byggnader.

Tabell 3.1

Element i byggnadens klimatskal och tillhörande tekniker

Skalelement	Teknik
Vägg/fasad/tak/golv – källargolv	Byte av isoleringsmaterial
	Tekniker för att öka isoleringens tjocklek
Fönster/glasning	Byte till mer effektiva glas
	Byte till mer effektiva fönsterbågar och fönsterramar
Skuggning	Användning av yttre och inre anordningar för skuggning
Täthet	Förbättring av dörrar
	Snabbstängande dörrar
	Försegling
	Införande av buffertsektioner
Klimatskalet som helhet	Orientering
	Underhåll

Tillämplighet

Tekniskt möjligt för alla nya och befintliga byggnader eller byggnadsenheter. Den som hyr lokaler kan använda metoder för att påverka ägarna och bör vara medveten om att byggnadens klimatskal har stor betydelse för miljöprestandan. Modifiering av en byggnads klimatskal kräver en betydande investering. I allmänhet leder denna bästa miljöledningspraxis till kostnadsbesparingar men med lång återbetalningstid. Rekommendationen är därför att tillämpa denna bästa miljöledningspraxis i samband med andra större renoveringsarbeten på butiksbyggnaden (t.ex. butikens planlösning, belysning, säkerhet, struktur eller utbyggnad) för att minska kostnaderna för modifiering av klimatskalet.

Små företag  (8) har ofta begränsade möjligheter att använda denna bästa miljöledningspraxis på grund av den stora investering som krävs och att de saknar inflytande över byggnaden där de har sin verksamhet.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i1) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år. (i2) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år uttryckt som primärenergi.	(b1) Den specifika energianvändningen per m2 försäljningsyta för uppvärmning, kylning och luftkonditionering är lägre än eller lika med 0 kWh/m2/år om spillvärme från kylning kan återvinnas. I annat fall, lägre än eller lika med 40 kWh/m2/år för nya byggnader och 55 kWh/m2/år för befintliga byggnader (9).

3.1.2   Utforma lokaler för befintliga och nya värme-, ventilations- och luftkonditioneringssystem (HVAC-system)

Bästa miljöledningspraxis är att modifiera befintliga HVAC-system för att minska energiförbrukningen och förbättra inomhusluftens kvalitet. Bästa miljöledningspraxis är att optimera utformningen av HVAC-system i nya byggnader genom att använda innovativa system för att minska behovet av primärenergi och öka energieffektiviteten.

Med tillämpning av bästa designpraxis bör det gå att göra en optimal integrering inom byggnadens klimatskal, undvika överdimensionering och använda byggnadens orientering för att minimera den totala energiförbrukningen. Särskilt för nya butikslokaler kan följande vara relevant: användning av glasning, spillvärme från kylning, förnybar energi, värmepumpar och andra innovativa system. Övervakningssystem för inomhusluftens kvalitet och energihanteringen anses vara bästa praxis för HVAC-underhåll.

Tillämplighet

Denna bästa miljöledningspraxis är fullt tillämplig för nya byggnader. I befintliga byggnader kan HVAC-systemet modifieras för att minska energiförbrukningen, även om byggnadens egenskaper har betydelse för effekten av en modifiering. Klimatpåverkan är högst relevant när det gäller att välja vilka tekniker som kan användas. Användning av nya HVAC-system i en befintlig byggnad, t.ex. installation av kraftvärmeverk, värmeåtervinningssystem och integrerade designkoncept, t.ex. passivhusstandarder, kan tillämpas delvis med godtagbar ekonomisk prestanda. Butikens planlösning har stor betydelse för HVAC-prestandan, särskilt de designspecifikationer som rör kylprocessen, där stora mängder spillvärme kan tas till vara.

Små företag kan ha försvinnande små möjligheter att påverka HVAC-designen, men de bör delta i tillämpning och rekommendation av den bästa miljöledningspraxis som beskrivs.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i1) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år. (i2) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år uttryckt som primärenergi.	(b1) Den specifika energianvändningen per m2 försäljningsyta för uppvärmning, kylning och luftkonditionering är lägre än eller lika med 0 kWh/m2/år om spillvärme från kylning kan återvinnas. I annat fall, lägre än eller lika med 40 kWh/m2/år för nya byggnader och 55 kWh/m2/år för befintliga byggnader.

3.1.3   Tillämpning av integrerade designkoncept för byggnader

Bästa miljöledningspraxis är att integrera designkoncept för hela byggnaden eller för delar av den för att minska butikens energibehov. Integrerade koncept minimerar energianvändningen och tillhörande kostnader för en byggnad, samtidigt som man får god värmekomfort för dem som vistas i lokalerna. Några exempelkrav visas i tabell 3.2.

Tabell 3.2

Exempel på krav för integrerade designkoncept

Krav	Exempel på åtgärder för att uppfylla kraven
Byggnaders energibehov för rumsuppvärmning och rumskylning måste vara lägre än 15 kWh/m2/år Den specifika värmebelastningen får inte överstiga 10 W/m2 Byggnaden får inte läcka mer luft än 0,6 gånger sin volym per timme Den totala primära energianvändningen får inte vara högre än 120 kWh/m2/år	Förbättrad isolering. Rekommenderade U-värden under 0,15 W/m2K Design utan köldbryggor Rekommenderade U-värden för fönster under 0,85 W/m2K Täthet. Mekanisk ventilation med värmeåtervinning ur frånluft Installera solvärmesystem eller värmepumpar (det slutliga energibehovet innefattar inte bidrag från solvärme och energi från omgivningen för uppvärmning)

Tillämplighet

Integrerade koncept tillämpas normalt vid design av nya byggnader. Konceptet är delvis lämpligt för befintliga byggnader, eftersom flera element kan integreras utan höga investeringskostnader. Även klimatförhållanden kan påverka beslutet att tillämpa konceptet. Exempelvis utvecklades passivhusstandarden huvudsakligen av tyska och svenska forskare, men den kan tillämpas i varmare klimat. Investeringskostnaderna för en byggnad som designats med integrerade strategier som förebild blir inte mer än 10–15 procent högre än för med en konventionell konstruktion. En livscykelanalys av kostnaderna visar att en passivhusdesign ger den lägsta livscykelkostnaden, eftersom det värmesystem som behövs är relativt enkelt och den installerade uppvärmningseffekten begränsad.

För små företag kan användning av integrerade designkoncept för att minimera energibehovet för nya byggnader betraktas som en kostnadseffektiv upphandlingsåtgärd, utan någon särskild begränsning utöver den extra initiala investeringen.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i1) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år. (i2) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år uttryckt som primärenergi.	(b1) Den specifika energianvändningen per m2 försäljningsyta för uppvärmning, kylning och luftkonditionering är lägre än eller lika med 0 kWh/m2/år om spillvärme från kylning kan återvinnas. I annat fall, lägre än eller lika med 40 kWh/m2/år för nya byggnader och 55 kWh/m2/år för befintliga byggnader.

3.1.4   Integration av kylning och luftkonditionering

Bästa miljöledningspraxis är att återvinna spillvärme från kylcykeln och maximera användningen av sådan spillvärme. Livsmedelshandlare kan under vissa omständigheter producera så mycket värme att det finns ett överskott även efter användning för rumsuppvärmning, som kan levereras till andra delar av samma byggnad eller till andra byggnader.

Tillämplighet

Åtgärderna bör beaktas för nya och befintliga byggnader som inrymmer livsmedelsbutiker. Driften av systemen ger olika resultat beroende på olika faktorer:

—   Byggnadens storlek och användning: stora butiker är oftast inte ensamma i sin byggnad. Därför är ”grannarna” (t.ex. små butiker i ett shoppingcentrum) potentiella konsumenter av överskottsvärme. Som tumregel skulle en livsmedelsaffär med en typisk kylbelastning och ett optimerat klimatskal återvinna tillräckligt med energi för att värma upp dubbla sin egen yta.

—   Design och underhåll av HVAC-system: alla element i HVAC-systemet ska vara korrekt utformade och underhållna. Återvinning av värme ur frånluft, behovsstyrd ventilation med CO2-sensorer och övervakning av täthet och inomhusluftens kvalitet är tekniker som rekommenderas starkt.

—   Kylbelastningen: mindre butiker har mer kylda varor per kvadratmeter försäljningsyta och kyleffektiviteten är lägre. Dessutom finns en stark tendens att öka mängden kylda varor. Butikens storlek påverkar inte den tekniska tillämpligheten av integrerade strategier, men hela systemets kostnadseffektivitet är lägre för små butiker.

—   Klimatförhållanden: i kalla klimat är kylbelastningen lägre än i varmare områden. Samtidigt är uppvärmningsbehovet stort för byggnader i norra Europa. Därför beror integrationen på kvaliteten på byggnadens klimatskal. För de varmaste klimaten, t.ex. Europas Medelhavsländer, kan kylbehovet vara betydande och byggnadens täthet kan öka de interna vinsterna. Därför måste ventilationsdesignen optimeras. Även mekanisk kylning nattetid och variabel inomhustemperatur (t.ex. 21–26 °C) är rekommenderade tekniker.

—   Omgivningstemperatur: vid integrationen av kylcykeln finns en gräns för omgivningstemperaturen som beror på systemets design, där det inte genereras tillräckligt med överskottsvärme för att hålla en behaglig temperatur inne i byggnaderna. En extra värmekälla kan behövas, men även detta beror på kvaliteten på byggnadens klimatskal.

—   Byggnadens ägare: många butiker är inrymda i en bostadsbyggnad eller kommersiell byggnad som tillhör en tredje part. Därför måste integration av värmeåtervinning även involvera byggnadens faktiska ägare.

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig på alla nya och befintliga kylsystem som ska installeras i nya eller renoverade butiker och är fullt tillämplig för små företag (under de omständigheter som beskrivs ovan). Däremot kan små företag behöva anlita externa leverantörer för tekniskt stöd.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i1) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år. (i3) Återvunnen värme från kylsystemet per m2 (försäljningsyta) och år.	(b2) Energianvändning för rumsuppvärmning på 0 kWh/m2/år (inget uppvärmningssystem), om spillvärme från kylningen kan återvinnas.

3.1.5   Övervakning av butikers energiprestanda

Bästa miljöledningspraxis är att övervaka energianvändningen för processer inne i en butik (åtminstone för de mest energikrävande processerna, t.ex. uppvärmning, kylning och belysning), samt på butiks- och/eller organisationsnivå. Det är också bästa miljöledningspraxis att tillämpa riktmärken för energiförbrukningen (per process) och att införa förebyggande och korrigerande åtgärder.

Tillämplighet

Ett övervakningssystem kan användas för alla försäljningskoncept. Det kräver avsättning av extra resurser om det inte finns någon lämplig företagsledningsstruktur. Denna praxis kan kräva extra insatser från befintliga butiker.

Små företag som driver en eller några få butiker kan behöva en god företagsledningsstruktur och strategier för att dela ansvaret för att kunna införa och underhålla ett väl fungerande övervakningssystem. Tillämpning av denna bästa miljöledningspraxis på befintliga butiker kan vara alltför kostsamt.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärken för resultat i världsklass
(i4) Användning av ett övervakningssystem (j/n) (i5) Procentandel övervakade butiker (i6) Antal övervakade processer	(b3) 100 procent av butikerna och processerna är övervakade och energianvändningsdata rapporteras på årsbasis (utifrån utfallet av en årlig energirevision) (*). (b4) Mekanismer för riktmärkning används.

3.1.6   Effektiv kylning, inklusive användning av köldmedier

Bästa miljöledningspraxis är att vidta energibesparingsåtgärder för kylsystemet i en livsmedelsbutik, särskilt genom att täcka kyldiskar med glasluckor, när potentialen för energibesparing ger relevanta miljöfördelar.

Bästa miljöledningspraxis är att använda naturliga köldmedier i livsmedelsbutiker, eftersom detta skulle minska miljöpåverkan betydligt, och att undvika läckage genom att se till att installationerna är täta och underhålls väl.

Tillämplighet

Denna praxis är tillämplig för livsmedelshandlare med en betydande kylbelastning. Täckning av kylar kan ha kort återbetalningstid (mindre än tre år) när de förväntade besparingarna är minst 20 procent. Täckning av kyldiskar kan också påverka butikens värmebeteende samt inomhusmiljöns luftfuktighet. Användning av naturliga köldmedier kan förutom miljöfördelen minska energiförbrukningen för en livsmedelsbutik under vissa omständigheter.

Tillämpligheten för små företag kan vara begränsad till organisationer som använder kommersiella kylsystem, både insticksklara och fjärrsystem.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärken för resultat i världsklass
(i1) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år. (i7) Specifik (linjär) energianvändning per meter kyldisk och år. (i8) Procentandel av butikerna som använder naturliga köldmedier. (i9) Läckagekontroll (% av köldmediet).	(b5) 100 % täckta lågtemperaturkylar. (b6) 100 % användning av kylrum (t.ex. i hämtköp) eller 100 % täckning av medeltemperaturkylar när detta kan ge energibesparingar på mer än 10 %. (b7) Specifik (linjär) energianvändning för kylning på 3 000 kWh/m/år. (b8) Allmän användning av naturliga köldmedier.

3.1.7   Effektiv belysning

Bästa miljöledningspraxis är att utarbeta smarta belysningsstrategier med högre effektivitet och lägre förbrukning, använda dagsljus utan att försäljningskonceptet påverkas och använda intelligent styrning, lämplig systemutformning och de mest effektiva armaturerna för att säkerställa optimala belysningsnivåer.

Tillämplighet

Tekniken är tillämplig på alla försäljningskoncept. Även specifik belysning för marknadsföringssyften påverkas. Det bör dock övervägas noga hur ökad glasning, som gör det möjligt att använda dagsljus i högre grad, påverkar butikens värmebalans. Utformning av en optimal belysningsstrategi och användning av de mest effektiva produkterna kan spara mer än 50 procent jämfört med aktuell prestanda.

Även små företag kan använda smarta belysningssystem och effektiva produkter.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i1) Butikens specifika energianvändning per m2 (försäljningsyta) och år. (i10) Installerad belysningseffekt per m2.	(b9) Installerad belysningseffekt under 12 W/m2 för stormarknader och 30 W/m2 för specialaffärer (10).

3.1.8   Sekundära åtgärder för att förbättra energiprestandan

Bästa miljöledningspraxis är att vidta energibesparande åtgärder på distributionscentraler, göra regelbundna revisioner av energianvändningen inom ramen för miljöledningssystemet, utbilda personalen om energisparande och informera både inom och utanför organisationen om insatserna för att spara energi.

Tillämplighet

Det finns ingen begränsning på grund av handlarens storlek, typen av verksamhet eller den geografiska belägenheten för att inrätta ett heltäckande system för energihantering som omfattar apparater, distributionscentraler, specifika energianvändningar eller kommunikation och utbildning.

För små företag är upphandling av effektiva apparater, fortbildning av personalen och kommunikation genomförbara åtgärder som de kan ha råd med.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i1) Butikens specifika energiförbrukning per m2 (försäljningsyta) och år. (i10) Installerad belysnings- och/eller apparateffekt per m2. (i11) Energihanteringssystem (11) används för att främja kontinuerlig förbättring (j/n).	(b10) 100 procent av distributionscentralerna som endast betjänar handlaren övervakas.

3.1.9   Användning av alternativa energikällor

Efter minimering av energibehovet är bästa miljöledningspraxis att börja använda alternativa energikällor i butikerna. Det ger betydande miljöfördelar att tillgodose energibehovet med förnybar energi. Men det är viktigt att först minska energibehovet och öka effektiviteten enligt beskrivningen i 3.1.1–3.1.8 och först därefter börja använda förnybara energikällor för att tillgodose det återstående energibehovet. Man bör också överväga att börja använda värmepumpar och kombinerade värmekraftsystem.

Tillämplighet

I princip tillämpligt för alla butiksformat. Viktiga begränsningar är tillgången på förnybara energikällor, plats för mark- eller takinstallationer och en stabil efterfrågan på kombinerade värmekraftsystem.

Grön upphandling kan vara en bra lösning för mikroföretag. Små företag har möjlighet att använda förnybara energikällor eller andra alternativa energikällor.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i12) Specifik produktion av alternativ energi på plats eller i närheten per m2 försäljningsyta per energikälla. (i13) Procentandel förnybar energi som produceras på plats eller i närheten, som andel av butikens energianvändning (12).	(b11) Att ha nära-nollenergibyggnader (butiker eller distributionscentraler) där lokala förhållanden tillåter produktion av förnybar energi på plats eller i närheten.

3.2   Leverantörskedja för detaljhandeln

3.2.1   Integrera miljömässig hållbarhet för leverantörskedjan i affärsstrategi och verksamheter

Bästa miljöledningspraxis är att den högsta ledningen räknar med leverantörskedjans miljömässiga hållbarhet i affärsstrategin och att särskilt utsedd ledningspersonal (helst inom en särskild enhet) samordnar införandet av nödvändiga åtgärder i hela handelsverksamheten. Åtgärderna bör åtminstone samordnas mellan enskilda personer eller avdelningar som ansvarar för upphandling, tillverkning, kvalitetssäkring, transport, logistik och marknadsföring. Det är särskilt viktigt att upprätta kvantitativa mål för miljömässig hållbarhet som sprids brett och får stor betydelse för företagets beslutsprocess. Målen fungerar både som indikatorer och drivkrafter för åtgärder för att förbättra leverantörskedjans miljömässiga hållbarhet. En sekvens av bästa praxis-åtgärder för systematisk förbättring av leverantörskedjan för produkter, i kronologisk ordning och efter miljöeffekt, föreslås i figur 3.1. Bästa miljöledningspraxis är att genomföra denna sekvens av åtgärder (som även återspeglar den bästa miljöledningspraxis som beskrivs nedan).

Tillämplighet

Alla handlare kan integrera en strategi för en miljömässigt hållbar leverantörskedja i sin ledningsstruktur och verksamhet. Denna bästa miljöledningspraxis är mer komplex för stora detaljhandlare och kräver omfattande fortbildning och omorganisation för att göra det möjligt att ställa upp miljömässigt hållbara prioriteringar för inköpsmetoder. Organisationer inom detaljhandelssektorn kan ha långsiktig ekonomisk nytta av att upprätta en miljömässigt hållbar leverantörskedja genom att de kan skapa en varumärkesidentitet med högt mervärde och säkra effektiva och hållbara produktleveranser för framtiden.

För små företag kan sådana åtgärder vara relativt lätta att genomföra och kan kopplas till en förändring av marknadspositioneringen för att föra fram ett produktsortiment med ökad miljömässig hållbarhet som mervärde.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärke för resultat i världsklass

(i14) Offentlig rapportering av kvantitativa företagsmål som är direkt förknippade med förbättrad miljömässig hållbarhet för leverantörskedjorna för prioriterade produkter. (i15) En företagsenhet på hög nivå som ansvarar för att driva och samordna åtgärder för miljömässig hållbarhet för leverantörskedjan. (i16) Kvantitativa interna prestandamål (t.ex. för enskilda anställda) som är specifikt förknippade med leverantörskedjans miljömässiga hållbarhet.

(b12) Systematiskt genomförande av förbättringsprogram för leverantörskedjan för alla prioriterade produktgrupper.

3.2.2   Bedöma leverantörskedjor för kärnprodukter för att hitta dels prioriterade produkter, leverantörer och förbättringsmöjligheter, dels effektiva förbättringsmekanismer för leverantörskedjor för produkter

I enlighet med sekvensen av bästa miljöledningspraxis som gäller för miljömässig förbättring av leverantörskedjor inom detaljhandeln (figur 3.1) bör detaljhandlare identifiera prioriterade produkter, processer och leverantörer för förbättring genom miljöbedömning av leverantörskedjor för produkter. För bedömningen används befintlig vetenskaplig information, rådgivning från experter (t.ex. icke-statliga organisationer) och verktyg för livscykelanalys. Därefter måste handlarna välja ut relevanta förbättringsalternativ för prioriterade produktgrupper. En viktig aspekt är då att identifiera relevanta miljöstandarder från tredje part som är allmänt vedertagna och kan användas för att ange högre miljöprestanda för leverantörer och/eller produkter. Sådana standarder kan skilja sig betydligt både när det gäller tillämplighet och miljöskyddsnivå.

Vissa standarder har bred tillämplighet (tabellerna 3.4–3.7) och bästa praxis för dem är att se till att alla leverantörer/produkter certifieras enligt dessa standarder. Genom energimärkningsdirektivet 2010/30/EU skapades en rättslig ram som gör det möjligt för konsumenter och även för detaljhandlare att koncentrera sitt produktsortiment till den högsta energieffektivitetsklassen. Andra standarder bygger inte på kriterier som kan tillämpas allmänt för att förbättra den miljömässiga hållbarheten för alla produkter och leverantörer utan är i stället avsedda att identifiera särskilt utvalda produkter (tabell 3.3). EU-miljömärket tilldelas t.ex. produkter som har en bevisad miljöprestanda under livscykeln som motsvarar de bästa 10–20 procenten produkter inom relevant kategori. Bästa praxis för standarder med höga krav, t.ex. ISO typ-I-miljömärkning (14) och ekologiska standarder, är att öka konsumenternas benägenhet att välja produkterna.

Tabell 3.3

Åskådliggörande och icke-uttömmande exempel på certifieringsstandarder för särskilt utvalda miljöprodukter och produktgrupper för vilka standarderna gäller

Standard	Produktgrupper
Blå ängeln (Der Blaue Engel) EU-miljömärket (EU Ecolabel) Svanen EU:s energimärkning (högsta energieffektivitetsklassen)	Icke livsmedelsprodukter
Ekologisk (enligt kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 (15) och rådets förordning (EG) nr 834/2007 (16)). Inkluderar Gots, Krav, Soil Association, BioSuisse m.fl.	Livsmedel och naturfiberprodukter

Ett enkelt klassificeringssystem föreslås för brett tillämpliga standarder med användning av standarder som har bred användning som exempel. Tabell 3.4 innehåller detaljerade kriterier som standarder skulle kräva för produkter och deras tillverkning för att kunna bedömas som grundläggande, förbättrade eller föredömliga.

Tabell 3.4

Föreslagna kriterier för ”grundläggande”, ”förbättrade” och ”föredömliga” standarder för produkter som säljs i detaljhandeln

Grundläggande	Förbättrad	Föredömlig
— efterlevnad av lokala föreskrifter — registrering av viktiga miljöaspekter — tillämpning av en allmän ledningsplan — i vissa fall, uteslutning av de mest skadliga metoderna eller produkterna — i vissa fall, riktmärken för en mindre andel viktiga miljöaspekter	— specifik ledningspraxis förknippad med betydande miljömässig förbättring — uppfyllande av kvantitativa riktmärken för miljöprestanda — har visat kontinuerlig förbättring inom en angiven ram	— specifika krav som gäller viktiga miljöaspekter och är tillräckligt bärkraftiga och fullständiga för att certifierade produkter ska kunna definieras som miljömässigt hållbara

Exempel på grundläggande, förbättrade och föredömliga miljöstandarder med tillhörande produktgrupper listas i tabellerna 3.5, 3.6 respektive 3.7.

Tabellerna 3.5, 3.6, 3.7 och 3.8 innehåller åskådliggörande och icke uttömmande exempel som inte utgör något godkännande av ”grundläggande”, ”förbättrade” och ”föredömliga” standarder för produktgrupper.

Tabell 3.5

Åskådliggörande och icke-uttömmande exempel på grundläggande miljöstandarder och produktgrupper för vilka standarderna gäller

Standard	Produktgrupper
GlobalGAP (Good Agricultural Practice) och normerande standarder	Grödor och husdjur
Oeko-Tex 1000	Textilvaror
Nationell/regional produktionscertifiering (t.ex. brittiska ursprungscertifieringen Red Tractor)	Alla produkter
Rödlistade fiskarter (bortval)	Fisk

Tabell 3.6

Åskådliggörande och icke-uttömmande exempel på förbättrade miljöstandarder och produktgrupper för vilka standarderna gäller

Standarder och initiativ	Produktgrupper
BCI (Better Cotton Initiative)	Bomullsprodukter
BCRSP (Basel Criteria on Responsible Soy Production)	Soja (foder för produktion av mejerivaror, ägg och kött)
BSI (Better Sugarcane Initiative)	Sockerprodukter
4C (Common Code for the Coffee Community Association)	Kaffe
Fair-trade	Jordbruksprodukter från utvecklingsregioner
RA (Rainforest Alliance)	Jordbruksprodukter från tropikerna
RSPO (Round Table on Sustainable Palm Oil)	Palmoljeprodukter
PEFC (Programme for the Endorsement of Forestry Certification)	Trä och papper
RTRS (Round Table on Responsible Soy)	Soja (foder för produktion av mejerivaror, ägg och kött)
UTZ	Kakao, kaffe, palmolja, te

Tabell 3.7

Åskådliggörande och icke-uttömmande exempel på föredömliga miljöstandarder och produktgrupper för vilka standarderna gäller

Standard	Produktgrupper
FSC (Forest Stewardship Council)	Trä och papper
MSC (Marine Stewardship Council)	Vildfångad fisk och vildfångade skaldjur

Där det inte finns några standarder med bred tillämpning är bästa praxis för handlaren att i avtalsgrundande överenskommelser ange miljökriterier som gäller punkter i leverantörskedjan som är viktiga ur miljösynpunkt eller att ingripa för att förbättra leverantörskedjans prestanda genom spridning av bästa praxis och riktmärken för miljöprestanda.

Tillämplighet

Alla handlare kan identifiera de mest effektiva mekanismerna för att förbättra leverantörskedjan. Stora handlare med egna varumärken kan tillämpa alla aspekter av denna bästa miljöledningspraxis.

För små företag är denna teknik begränsad till att identifiera prioriterade produkter för ”choice editing” eller grön upphandling baserat på tredjepartscertifiering. Det medför inte några stora kostnader att tillämpa en systematisk och målinriktad strategi över tid.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärke för resultat i världsklass

(i17) Procentandel av den totala försäljningen som utgörs av produkter från leverantörskedjor som har förbättrats miljömässigt genom användning av certifiering, standarder uppsatta av handlaren eller insatser från handlarens sida. (i18) Antal leverantörskedjor för prioriterade produkter som har förbättrats väsentligt ur miljöhänseende (förbättrade produkter utgör minst 50 procent av försäljningsvärdet inom gruppen) genom tillämpning av tekniker för bästa praxis.

(b13) Tillämpning av systematisk bedömning (oberoende eller via konsortier) av leverantörskedjor för kärnprodukter.

3.2.3   ”Choice editing” och grön upphandling av prioriterade produktgrupper baserat på tredjepartscertifiering

Bästa miljöledningspraxis är att utesluta produkterna med sämst miljömässig hållbarhet (t.ex. hotade arter) och kräva bred (dvs. med målet 100 procent av försäljningen) certifiering enligt tredjeparts miljöstandarder av produkter som har identifierats som prioriterade för miljömässig förbättring. Miljöstandarder gäller produkter och/eller leverantörer och klassificeras generellt som grundläggande, förbättrade eller föredömliga beroende på hur stränga och omfattande miljökraven är (se tabell 3.8 för åskådliggörande och icke uttömmande exempel). Bästa miljöledningspraxis är att tillämpa den miljöstandard med bred tillämpning som håller den högsta nivån.

Tabell 3.8

Åskådliggörande och icke uttömmande exempel på bästa praxis som underlag för riktmärken för resultat i världsklass för denna bästa miljöledningspraxis för olika produktgrupper

Produktgrupp	Exempel på bästa praxis (faktiska försäljningsandelar eller mål för försäljningsandelar för olika standarder)
Kaffe, te	100 % Fair-trade, 100 % 4C
Frukt och grönsaker	100 % Global GAP
Fetter och oljor	100 % RSPO, 100 % RTRS
Fisk och skaldjur	100 % MSC
Socker	100 % Fair-trade
Textilvaror	100 % BCI
Trä och papper	100 % FSC

Tillämplighet

Denna bästa miljöledningspraxis gäller alla handlare. Riktmärket för resultat i världsklass uttrycks i förhållande till egna varumärken som säljs av större handlare.

Små företag som inte har produktsortiment med egna varumärken bör undvika de mest miljöskadliga produkterna (t.ex. hotade fiskarter) och föra varumärkesprodukter som har certifierats enligt relevanta miljöstandarder (t.ex. tabell 3.3).

Det kan hända att miljöstandarder som bygger på tredjepartscertifiering inte täcker alla relevanta aspekter och processer längs leverantörskedjan, och det finns inte stränga miljöstandarder med bred tillämpning för alla produktgrupper. Produktgrupper som inte tas upp i tabell 3.8 kan bli föremål för förbättringar av leverantörskedjan genom att krav ställs på produkten eller leverantören, insatser från handlarens sida (t.ex. riktmärken för leverantörer) och främjande av särskilt utvalda ekologiska produkter, såsom beskrivs för bästa miljöledningspraxis nedan.

Om miljöcertifiering anges som ett beställningskrav bär leverantörerna kostnaderna för efterlevnad och certifiering och dessa överförs inte till handlarna. Bästa praxis innebär dock att handlarna stöder befintliga leverantörer med certifieringen, vilket innebär att kostnaderna delas. För leverantörer kan kostnaderna för efterlevnad betraktas som en investering för att bredda marknadsacceptansen för deras produkter och eventuellt kunna tillämpa prispåslag. För handlare kan de extra kostnader som denna teknik medför balanseras mot riskminskningen i leverantörskedjan och potentiella prissättnings- och marknadsföringsfördelar.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärken för resultat i världsklass

(i19) Procentandel produkter som säljs inom en viss produktgrupp som är certifierade enligt en viss miljöstandard med tredjepartscertifiering, efter försäljningsvärde. (i20) Tredjepartsstandardens stränghet och fullständighet, enligt den grova indelningen i grundläggande, förbättrade och föredömliga standarder. (i21) Antalet produktgrupper där över hälften av försäljningen är certifierad enligt en tredje parts miljöstandard.

(b14) Handlaren visar planenliga framsteg mot 100 procent certifiering enligt en förbättrad miljöstandard (tabell 3.6) för egna varumärken inom en viss produktgrupp, t.ex. kaffe, te, fetter och oljor, socker och textilvaror. (b15) Handlaren visar planenliga framsteg mot 100 procent certifiering enligt en föredömlig miljöstandard (tabell 3.7) inom produktgrupper såsom fisk och skaldjur, trä och papper.

3.2.4   Tillämpa miljökrav för leverantörer av prioriterade produktgrupper

Bästa miljöledningspraxis är att fastställa miljökriterier för prioriterade produkter och deras leverantörer, med fokus på punkter som är viktiga ur miljöhänseende, och att genom produkt- och leverantörsrevisioner kontrollera att dessa kriterier uppfylls.

Tillämplighet

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för stora handlare och för prioriterade produkter under egna varumärken. Revision av leverantörers miljöprestanda kan integreras i social revision och system för kvalitetskontroll av produkter för att minska de extra kostnaderna. För leverantörer kan efterlevnadskostnaderna uppvägas av en säkrare efterfrågan och av att produkterna blir mer lättsålda samt eventuella prispåslag som därmed kan göras. För handlare kan kostnaderna uppvägas av minskad risk för dåligt renommé och minskade risker på medellång sikt för leverantörskedjan med avseende på ohållbar praxis samt av pris- och marknadsföringsfördelar till följd av detta.

Denna bästa miljöledningspraxis är inte tillämplig för små företag.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i22) Procentandel av produktförsäljningen av ett eget varumärke inom en produktgrupp som uppfyller särskilda miljökrav. (i23) Den miljöprestanda som dessa krav representerar. (i24) Procentandel efterlevnadsmål, för produktgrupper där ett program för bred efterlevnad tillämpas. (i25) Antal produktgrupper där över hälften av försäljningen uppfyller särskilda miljökrav.	(b16) 100 procent av försäljningen av ett eget varumärke inom en produktgrupp uppfyller särskilda miljökrav som definierats av handlaren.

3.2.5   Motivera förbättrad prestanda hos leverantörerna genom riktmärken och spridning av bästa praxis

Bästa miljöledningspraxis är att främja förbättringar hos leverantörerna genom att upprätta system för informationsutbyte som kan användas för riktmärkning av leverantörer och genom att sprida bättre ledningspraxis. Den senare aspekten kan hjälpa leverantörerna uppfylla tredjepartsstandarder och handlardefinierade kriterier.

Tillämplighet

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för stora handlare och prioriterade produkter under egna varumärken. Handlare kan erbjuda leverantörer ett litet pristillägg för att uppmuntra dem att delta i förbättringssystem och även betala för jämförelse av data och spridning av tekniker för bättre ledningspraxis. Dessa kostnader bör balanseras mot den minskade risken för dåligt renommé och minskade risker på medellång sikt för leverantörskedjan med avseende på ohållbar praxis samt prispåslag handlarna kan göra tack vare detta. Vinster på grund av identifierade effektivitetsförbättringar kan delas med handlarna genom avtalsgrundande överenskommelser.

Denna bästa miljöledningspraxis är inte tillämplig för små företag.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärke för resultat i världsklass

(i26) Procentandel av försäljningen av egna varumärken som har sitt ursprung hos leverantörer som deltar i handelsprogram för att förbättra miljöprestandan. (i27) Den miljöprestandanivå som representeras av dessa program. (i28) Procentandel som deltagande leverantörer har som mål för produktgrupper för vilka ett förbättringsprogram för leverantörer tillämpas. (i29) Antal produktgrupper där över hälften av försäljningen kommer från leverantörer som deltar i detaljhandelsprogram för att förbättra miljöprestandan.

(b17) 100 procent av försäljningen av egna varumärken inom en produktgrupp kommer från leverantörer som deltar i detaljhandelsprogram för att förbättra miljöprestandan.

3.2.6   Samarbete inom forskning och utveckling för att främja bred förbättring och innovation inom leverantörskedjor

Bästa miljöledningspraxis är att samarbeta strategiskt med andra berörda parter om att identifiera och utveckla innovativa alternativ för att förbättra leverantörskedjan och att utveckla miljöstandarder som får ett brett erkännande.

Tillämplighet

Alla större handlare med leverantörskedjor för egna varumärken kan samarbeta med forskningsinstitut eller konsulter för att förbättra leverantörskedjornas hållbarhet. Handlare kan vilja koncentrera sig på forskning och utveckling för produktgrupper för vilka det inte finns några kommersiellt hållbara förbättringsalternativ med bred tillämpning. Denna praxis kan ses som en investering i att bygga upp hållbara och ekonomiskt konkurrenskraftiga leverantörskedjor.

Denna bästa miljöledningspraxis är inte tillämplig för små företag.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i30) Utgifter för forskning om hållbara leverantörskedjor (uttryckt i förhållande till omsättning). (i31) Kvalitativ bedömning av huruvida forskningen är målinriktad på innovativa och skalbara förbättringsalternativ med stor potential. (i32) Specifika miljöförbättringar som kan tillskrivas tillämpning av forskningsresultaten.	—

3.2.7   Främja särskilt utvalda ekologiska produkter

Bästa miljöledningspraxis är att främja särskilt utvalda certifierade ekologiska produkter. Medvetandegörande kampanjer, inköpsmetoder, prissättning, placering i butiken och annonsering är viktiga komponenter i denna teknik som kan tillämpas effektivt genom utveckling av egna ekologiska varumärken.

Tillämplighet

Alla handlare kan föra och främja konsumtion av särskilt utvalda ekologiska produkter. Stora handlare kan tillämpa denna teknik i större utsträckning genom utveckling av ekologiska sortiment under egna varumärken. Leverantörernas kostnader i samband med certifiering av särskilt utvalda produkter kan överföras till handlarna. Certifierade särskilt utvalda ekologiska produkter förknippas med betydande prispåslag och högre vinstmarginaler. Egna ekologiska varumärken ökar dessutom sannolikt en handlares totala försäljning av egna varumärken genom en positiv ”haloeffekt”.

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för små företag.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärken för resultat i världsklass
(i33) Procentandel försäljning inom en produktgrupp som certifierats enligt föredömliga standarder för särskilt utvalda produkter. (i34) Antal produktgrupper som innefattar särskilt utvalda ekologiska produkter. (i35) Förekomst av ett mångsidigt sortiment av ekologiska produkter under eget varumärke (j/n).	(b18) 10 procent av försäljningen inom livsmedelsproduktgrupper är certifierad som ekologisk. (b19) 50 procent av den bomull som säljs är certifierad som ekologisk. (b20) 10 procent av försäljningen inom produktgrupper som inte innefattar livsmedel är certifierad enligt officiellt erkänd tredjepartsmärkning, i enlighet med ISO-typ 1-definitionen.

3.3   Transport och logistik

3.3.1   Grön upphandling och miljökrav för transportleverantörer

Bästa miljöledningspraxis är att integrera miljöprestanda och rapporteringskriterier vid upphandling av transport- och logistiktjänster från tredje part, inklusive krav på tillämpning av den bästa miljöledningspraxis som beskrivs i detta dokument.

Tillämplighet

Alla detaljhandlare köper åtminstone en del av sin transport- och logistikverksamhet från tredjepartsleverantörer och kan fatta inköpsbeslut som bygger på effektivitets- eller miljökriterier. Effektivare transport- och logistikverksamhet minskar ändå driftskostnaderna och kräver effektiv övervakning och rapportering. Effektiva tredjepartsleverantörer av transporttjänster kan erbjuda lägre priser på sina tjänster till detaljhandlare.

Små detaljhandlare är vanligen beroende av tredjepartsleverantörer.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärken för resultat i världsklass
(i36) Procentandel av transportleverantörerna som är certifierade enligt miljörelaterade standarder (inklusive registrering i rapporteringsprogram). (i37) Procentandel av transportleverantörerna som uppfyller särskilda miljökrav eller bästa miljöledningspraxis som beskrivs i detta dokument.	(b21) 100 procent av transport- och logistikleverantörerna uppfyller antingen i) tredjepartsverifierade miljörelaterade standarder, ii) särskilda miljökrav, iii) bästa miljöledningspraxis som beskrivs i detta dokument.

3.3.2   Övervakning och rapportering av effektivitet för all transport- och logistikverksamhet

Bästa miljöledningspraxis är att rapportera effektivitets- och miljöprestanda för all transport- och logistikverksamhet mellan primära leverantörer, distributionscentraler, detaljhandlare och avfallshanteringsanläggningar, baserat på övervakning av intern verksamhet och data från tredjepartsverksamhet.

Tillämplighet

Denna praxis kan tillämpas av alla detaljhandlare. Rapportering av intern transport- och logistikverksamhet gäller endast större detaljhandlare. Effektiv övervakning och rapportering kräver små investeringar i nödvändiga it-system och it-hantering men leda till att man hittar alternativ för att effektivisera transport- och logistikverksamheten.

För små företag finns grunddata om genomsnittliga utsläppsfaktorer för olika transportsätt tillgängliga som underlag för att uppskatta utsläppen.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärken för resultat i världsklass

(i38) Ton CO2-ekvivalenter per år som avges från transport- och logistikverksamhet. (i39) kg CO2-ekvivalenter per m3, eller levererad lastpall. (i40) Huruvida följande parametrar rapporteras för all relevant transport- och logistikverksamhet: i) Antal och procentandel km/ton-kilometer (tkm) med olika transportsätt. ii) kg CO2-ekvivalenter per ton, per m3 eller per levererad lastpall. (i41) Huruvida följande indikatorer rapporteras för all intern transport- och logistikverksamhet: i) Vagnslastfaktor (% av vikt- eller volymkapacitet). ii) kg CO2-ekvivalenter per tkm.

(b22) För 100 procent av transport- och logistikverksamheten mellan primära leverantörer, butiker och avfallshanteringsanläggningar, inklusive den som utförs av tredjepartsleverantörer av transporttjänster, rapporteras följande indikatorer: i) Procentandel transport med olika transportsätt. ii) kg CO2-ekvivalenter per m3 eller per levererad lastpall. (b23) För all intern transport- och logistikverksamhet mellan primära leverantörer, butiker och avfallshanteringsanläggningar rapporteras följande indikatorer: i) Vagnslastfaktor (% av vikt- eller volymkapacitet). ii) kg CO2-ekvivalenter per tkm.

3.3.3   Ta hänsyn till transporteffektivitet vid inköpsval och förpackningsdesign

Bästa miljöledningspraxis är att integrera transporteffektivitet vid inköpsbeslut och förpackningsdesign, baserat på livscykelanalys av produkter inköpta från olika regioner, och designa produktförpackningar så att transportenheternas densitet kan maximeras.

Tillämplighet

Denna praxis är tillämplig för stora detaljhandlare med egna varumärken. Den är mycket beroende av produkten och varifrån den köps in, vilket har samband med en mängd inköpsfaktorer. För förpackningen kan ökad densitet för packade varor förbättra transporteffektiviteten betydligt och därmed minska transportkostnaderna.

Denna bästa miljöledningspraxis är inte tillämplig för små företag.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i39) kg CO2-ekvivalenter per levererad m3 (eller lastpall). (i42) Transportmedelsfördelning. (i43) Antal produktgrupper där inköp eller förpackning har ändrats särskilt för att minska transport och logistik samt livscykelns miljöpåverkan. (i44) Systematisk tillämpning av förbättringar av förpackningar för att maximera densiteten och effektivisera transport och logistik (j/n).	(b24) Systematisk tillämpning av förbättringar av förpackningar för att maximera densiteten och effektivisera transport och logistik.

3.3.4   Övergång till mer effektiva transportsätt

Bästa miljöledningspraxis är att, för så stor del av transportavståndet som möjligt, förskjuta balansen mot effektivare transportsätt, särskilt järnväg, fartygstransport och större lastbilar, och att minimera lufttransporter. Möjligheten att göra sådana förskjutningar kan vara begränsade till primärdistribution från leverantörers distributionscentraler till detaljhandlares distributionscentraler, och de första och sista kilometrarna kräver ofta vägtransport. Därför kräver transportmedelsfördelning optimering av distributionsnätverken så att de klarar fler intermodala överföringar (t.ex. placering av distributionscentraler så att det finns tillgång till järnvägs- och vattenvägsnät). Byte från mindre till större lastbilar, inklusive lastbilar med dubbeldäckarsläp, ingår i denna teknik på grund av den avsevärt högre effektiviteten för större jämfört med mindre lastbilar. Transportmedelsfördelning kan också ligga till grund för inköpsbeslut där transporten utgör en viktig del av produktlivscykelns miljöpåverkan (med hänsyn tagen till alla relevanta livscykelkonsekvenser).

Tabell 3.9

Rankning av transportsätt efter miljövänlighet (högst först)

Rankning	Transportsätt
1	Godståg
2	Oceangående fraktfartyg
3	Fartyg i inlandssjöfart
4	Stor lastbil
5	Medelstor lastbil
6	Liten lastbil
7	Luftfrakt

Tillämplighet

Alla detaljhandlare kan byta transportsätt för sina produkter till mindre förorenande alternativ, åtminstone med avseende på fordonsstorlek. De flesta större handlare kan flytta åtminstone en del av primärdistributionen från väg till järnväg eller fartyg. Storskaliga överföringar av transport av detaljhandelsvaror från väg till järnväg och fartyg i inlandssjöfart kräver dock förbättringar av de nationella infrastrukturerna för järnvägen och inlandssjöfarten samt ökad samordning mellan operatörerna över nationsgränserna. Därför kan nationell infrastruktur och politik (t.ex. differentierade vägavgifter) ha en betydande inverkan på detaljhandlarnas utrymme för förbättring och deras beslut om transportsätt.

Denna bästa miljöledningspraxis är inte tillämplig för små företag förutom där upphandlingsalternativ gör det möjligt att välja mer effektiva transportsätt för vissa produkter.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärken för resultat i världsklass
(i45) Procentandel av den totala produkttransporten (tkm), från primärleverantörer till butiker, som ombesörjs genom angivna mer effektiva transportsätt. (i46) Procentandel av den internationella produkttransporten (tkm) som ombesörjs genom angivna mer effektiva transportsätt.	(b25) Över 50 procent av landtransporterna mellan primärleverantörer och detaljhandelns distributionscentraler, räknat på försäljningsvärde, sker med fartyg/tåg (där infrastrukturen tillåter). (b26) Över 99 procent av sjötransporterna, räknat på försäljningsvärde, sker med fartyg.

3.3.5   Optimera distributionsnätverket

Bästa miljöledningspraxis är att optimera distributionsnätverket genom systematisk tillämpning av de mest effektiva av följande alternativ: i) strategiskt centraliserade nav anpassade för transport med tåg eller fartyg, ii) konsoliderade plattformar och iii) direkt ruttläggning.

Tillämplighet

Detta är tillämpligt för stora detaljhandlare med interna transport- och logistiktjänster och för externa transportleverantörer, särskilt om produkternas ursprung kräver längre transporter. Denna praxis kräver inte betydande investeringar. Uppförande av nya centrala nav som integreras med nätverk för tåg- och fartygstransport kräver inga betydande investeringar. I båda fallen kan ökad lasteffektivitet och användning av mer effektiva transportsätt för längre rutter minska driftskostnaderna väsentligt.

Denna praxis är inte tillämplig för små företag.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärke för resultat i världsklass

(i39) kg CO2-ekvivalenter per levererad m3 (eller lastpall). (i47) Antal konsoliderade plattformar som används, eller antalet strategiska centrala nav som används, eller antalet direkta ruttläggningar som används. (i48) Procentandel minskning av växthusgaserna från transport- och logistikverksamhet tack vare tillämpning av angivna förbättringsalternativ för distributionsnätverk. (i49) Utkontraktering av transport- och logistikverksamhet till en tredjepartsleverantör med ett optimerat distributionsnätverk (j/n). (i50) Systematisk optimering av distributionsnätverk genom utnyttjande av strategiskt placerade nav, konsoliderade plattformar och direkt ruttläggning (j/n).

(b27) Systematisk optimering av distributionsnätverk genom utnyttjande av strategiskt placerade nav, konsoliderade plattformar och direkt ruttläggning.

3.3.6   Optimera ruttplaneringen, användning av telematik och förarutbildning

Bästa miljöledningspraxis är att optimera driftseffektiviteten genom effektiv ruttplanering, användning av telematik och förarutbildning. Effektiv ruttplanering innefattar baklastade fordon för butiksleverans och avfallshantering, leverantörsleveranser till distributionscentraler samt nattleveranser för att undvika trafikstockningar.

Tillämplighet

Detta är tillämpligt för alla produkter som ska levereras till stora detaljhandlare med interna transport- och logistiktjänster samt för externa transportleverantörer. Förarutbildning ger vanligen bränslebesparingar på 5 procent. Ruttoptimering kan kräva en betydande it-investering men kan minska investeringskostnaderna (färre lastbilar behövs) och sänka driftskostnaderna (bränsle) väsentligt.

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för små företag om de har egna transportfordon (t.ex. varubilar).

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärken för resultat i världsklass

(i39) kg CO2-ekvivalenter per m3, eller levererad lastpall. (i51) Flottans genomsnittliga procentuella lasteffektivitet (kapacitet i volym eller vikt) eller andel av flottan som kör tom (lastbilskilometer) eller flottans genomsnittliga utsläpp av gram CO2-ekvivalenter per tkm. (i52) Procentandel av förarna som får kontinuerlig fortbildning i effektiv körning. (i53) Tillämpning av ett effektivt motivationssystem för förarna (j/n). (i54) Procentandel minskade utsläpp av växthusgaser från transport- och logistikverksamhet tack vare användning av angivna alternativ (dvs. baklastade avfallshanterings- eller leveransfordon, telematik, förarutbildning och motivationsprogram samt leveranser under lågtrafik). (i55) Systematisk optimering av ruttläggning genom avfalls- och leveranskörning med baklastade fordon på återväg från leveranskörningar, användning av telematik och utökade leveransfönster (j/n).

(b28) 100 procent av förarna får regelbunden fortbildning om effektiv körning eller det finns ett effektivt motivationsprogram för förarna. (b29) Systematisk optimering av ruttläggning genom avfalls- och leveranskörning med baklastade fordon på återväg från leveranskörningar, användning av telematik och utökade leveransfönster.

3.3.7   Minimera vägfordons miljöpåverkan genom inköpsbeslut och efterjustering

Bästa miljöledningspraxis är att minimera vägfordons miljöpåverkan genom inköpsbeslut och anpassningar i efterhand. Detta innefattar inköp av fordon för alternativa drivmedel, effektiva fordon med låga utsläpp och låg bullernivå, aerodynamisk anpassning i efterhand och användning av däck med lågt rullmotstånd.

Tillämplighet

Detta är tillämpligt för alla produkter som ska levereras till stora detaljhandlare med interna transport- och logistiktjänster samt för externa transportleverantörer. För fordon som körs långa sträckor vid högre hastigheter (> 80 km/timme) betalar sig små investeringar i aerodynamisk anpassning och stora investeringar för att uppgradera till mer aerodynamiska dragfordon och släp inom högst två år. Samma återbetalningsperioder gäller för byte till däck med lågt rullningsmotstånd. Fordon med alternativa drivmedel medför betydligt högre investeringskostnader.

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för små företag om de har egna transportfordon (t.ex. varubilar).

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärken för resultat i världsklass

(i56) l/100 km (fordonens bränsleförbrukning) eller kg CO2-ekvivalenter per tkm. (i57) Procentandel fordon i transportflottan som uppfyller kraven för olika Euroklasser. (i58) Procentandel av fordon, släp och lastutrustning som uppfyller PIEK-standarderna för buller, eller motsvarande standarder som möjliggör nattleveranser. (i59) Procentandel av fordonen i transportflottan som drivs med alternativa bränslen, inklusive naturgas, biogas eller el. (i60) Procentandel av fordonen i transportflottan som har däck med lågt rullmotstånd. (i61) Procentandel av fordon och släp i fordonsflottan som är konstruerade eller anpassade i efterhand för förbättrad aerodynamisk prestanda.

(b30) 100 procent lastbilar som uppfyller kraven för Euro V (17) och med en bränsleförbrukning för tunga lastfordon som understiger 30 l/100 km. (b31) 100 procent av fordon, släp och lastutrustning uppfyller PIEK-standarderna för buller eller motsvarande standarder som möjliggör nattleveranser. (b32) Användning av fordon med alternativa drivmedel (naturgas, biogas, el). (b33) 100 procent av fordonen har däck med lågt rullningsmotstånd. (b34) 100 procent av fordon och släp i fordonsflottan är konstruerade eller anpassade i efterhand för förbättrad aerodynamisk prestanda.

3.4   Avfallshantering

3.4.1   Minimering av livsmedelsavfall

Bästa miljöledningspraxis är att integrera miljövänlig praxis för att undvika livsmedelsavfall, t.ex. övervakning, revision, prioritering, logistiska åtgärder, bättre förvaringsmetoder, kontroll av temperatur och luftfuktighet i butiker, i distributionscentraler och i leveransfordon, personalutbildning, donation, råd till konsumenter m.m. samt att använda fermentation för att undvika deponering på avfallsupplag eller bränning av livsmedelsavfall.

Tillämplighet

Detta är en kostnadseffektiv åtgärd som är tillämplig för livsmedelshandlare oavsett storlek i alla medlemsstater. Det kan dock finnas policyer för att undvika/avråda från donation av livsmedel.

Alla små företag kan använda förebyggande åtgärder för att undvika livsmedelsavfall. Hanteringskostnaderna skulle kompenseras av besparingar på grund av minskat produktsvinn och mindre avfallsmängder.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda

Riktmärke för resultat i världsklass

(i62) kg eller ton livsmedelsavfall, absolutvärde, per m2 eller per miljon euro i omsättning. (i63) Procentandel livsmedelsavfall i förhållande till totalt livsmedelsinköp. (i64) kg eller ton livsmedel som har passerat sista försäljningsdag men inte sista förbrukningsdag som doneras till välgörenhetsorganisationer. (i65) kg livsmedelsavfall som skickas för återvinning, t.ex. fermentation. (i66) kg livsmedelsavfall som lämnas till deponi eller förbränning.

(b35) Inget livsmedelsavfall lämnas till deponi eller förbränningsanläggning.

3.4.2   Integrering av avfallshantering i detaljhandlares verksamhet

Bästa miljöledningspraxis är att införa avfallshanteringspraxis med prioritering av förebyggande åtgärder. Bästa praxis innefattar:

—

Praxis för intern hantering med — sortering och specialbehandling för återvinning: kompaktering, brikettering av pappers- och plastavfall, kylning av livsmedelsavfall osv, — övervakning av avfallsproduktionen, — förberedelse för återanvändning av förpackningsmaterial, t.ex. lastpallar och plastlådor för leverantörer, distributionscentraler, skyltning i butiker och hemleverans, — personalutbildning.

—

Ledningspraxis med — övervakning av butikernas avfallsproduktion per kategori och per slutdestination, — tillämpning av omvänd logistik för hantering av förpackningsmaterial (som ska återanvändas eller återvinnas), WEEE och annat avfall (t.ex. farligt avfall) till leverantörer, återvinningsföretag eller distributionscentraler, — upprättande av lokala och/eller regionala partnerskap för avfallshantering, — information till konsumenterna om ansvarsfull hantering av avfall i hushållen.

Tillämplighet

De tekniker som beskrivs kan tillämpas av alla handlare. Bästa praxis bör lämpa sig för detaljhandlare med många butiker och distributionscentraler. Resursanvändningen för effektiv minimering av avfallsmängden bör vara ekonomiskt motiverad. Bulktransport tillbaka till distributionscentralerna skulle minska återvinningskostnaden jämfört med de kostnader som kan förhandlas på lokal nivå eller butiksnivå.

Små företag som producerar stora mängder avfall bör avsätta resurser och utbilda personalen i god praxis för avfallshantering.

Samband mellan indikator för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikator för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i67) Återvinnings- och återanvändningsgrad.	(b36) Ett system för avfallshantering finns i butiken och målet är att återvinna eller återanvända 100 procent av de sekundära förpackningsmaterialen.

3.4.3   Retursystem för PET- och PE-flaskor samt för använda produkter

Bästa miljöledningspraxis är att använda retursystem och integrera dem i företagslogistiken, t.ex. för PET- eller PE-flaskor.

Tillämplighet

Livsmedelshandlare, särskilt stora kedjor, kan tillämpa denna praxis. Den kräver avsättning av resurser, underhåll och utrustning. I vissa länder är detta redan obligatoriskt (t.ex. Nederländerna, Sverige och Tyskland).

Små företag behöver extra resurser för daglig drift av retursystemet.

Samband mellan indikator för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikator för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i68) Procentandel återvinning i förhållande till konsumentförsäljningen av returflaskor.	(b37) Konsumenterna återlämnar 80 procent utan pant eller 95 procent med pant.

3.5   Användning av mindre och certifierat/återvunnet papper för trycksaker

Bästa miljöledningspraxis är att minska miljöpåverkan genom att minska materialförbrukningen, t.ex. genom optimerad användning av papper för reklamtrycksaker eller användning av mer miljövänligt papper.

Tillämplighet

Alla detaljhandlare, särskilt stora kedjor, som producerar stora mängder tryckt reklammaterial kan ha nytta av att tillämpa denna bästa miljöledningspraxis. En väl genomförd praxis för att minska pappersförbrukningen kan leda till kostnadsbesparingar.

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för små företag.

Samband mellan indikatorer för miljöprestanda och riktmärken för resultat i världsklass

Indikatorer för miljöprestanda	Riktmärken för resultat i världsklass
(i69) Procentandel certifierat papper av allt papper som används. (i70) Gramvikt för använt papper. (i71) Procentandel belagt papper. (i72) Procentandel Emas- eller ISO 14001-certifierade tryckerier.	(b38) 100 procent certifierat papper/returpapper. (b39) Gramvikt under 49 g/m2. (b40) Mindre än 10 procent belagt papper. (b41) 100 procent av tryckerierna är Emas- eller ISO 14001-certifierade.

3.6   Uppsamling och återanvändning av regnvatten

Bästa miljöledningspraxis är att samla upp och återanvända och/eller infiltrera regnvatten på plats från tak och parkeringar.

Tillämplighet

Detaljhandlare som äger butiksbyggnaderna och/eller parkeringsytorna och som finns på platser med rätt förhållanden kan tillämpa denna praxis. Lokala klimatförhållanden och standardsystem för uppsamling av regnvatten kan påverka tillämpningen av denna teknik. Det är en kostnadsintensiv åtgärd.

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för små företag.

Samband mellan indikator för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikator för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i73) Uppsamling av regnvatten och/eller infiltration på plats ingår i vattenvårdssystemet (j/n).	(b42) Uppsamling av regnvatten och/eller infiltration på plats ingår i vattenvårdssystemet.

3.7   Förhindra användning av engångsplastkassar eller andra åtgärder för att påverka konsumenternas beteende

Bästa miljöledningspraxis är att påverka konsumenterna att minska sin miljöpåverkan. Det kan ske genom kampanjer, t.ex. att sluta erbjuda plastkassar, ansvarsfull annonsering och rådgivning till konsumenterna.

Tillämplighet

Alla detaljhandlare kan tillämpa denna praxis. Oftast är bestämmelser de viktigaste drivkrafterna för dessa åtgärder.

Denna bästa miljöledningspraxis är tillämplig för små företag.

Samband mellan indikator för miljöprestanda och riktmärke för resultat i världsklass

Indikator för miljöprestanda	Riktmärke för resultat i världsklass
(i74) Antal tillgängliga engångsplastkassar vid kassorna.	(b43) Inga engångsplastkassar finns vid kassorna.

4.   REKOMMENDERADE VIKTIGA SEKTORSPECIFIKA MILJÖINDIKATORER

Indikator	Vanliga enheter	Kort beskrivning	Rekommenderad lägstanivå för övervakning	Tillhörande kärnindikator enligt bilaga IV till förordning (EG) nr 1221/2009 (avsnitt C.2)	Riktmärke för resultat i världsklass och tillhörande bästa miljöledningspraxis
ENERGIPRESTANDA
1. Specifik energianvändning	kWh/m2/år	Energianvändning (el, värme, andra bränslen) per enhet försäljningsyta och år. Anvisningar: — Användning av förnybar energi ska dras ifrån. — Korrigeringsfaktorer kan användas för att fastställa försäljningsytan (som funktion av höjd och andra tekniska parametrar). Försäljningsyta ska definieras av handlaren. — Ingen korrigering för öppettider rekommenderas. Värden för årlig energianvändning ska rapporteras.	Per butik (plats), distributionscentral eller annat samt på organisationsnivå (aggregerat värde) Per huvudsaklig energiförbrukande process: värme, el för kylning (i tillämpliga fall) och el för all övrig användning	Energieffektivitet	Specifik energianvändning per m2 försäljningsyta för uppvärmning, kylning och luftkonditionering under eller lika med 0 kWh/m2/år om spillvärme från kylning kan återvinnas. I annat fall, lägre eller lika med 40 kWh/m2/år för nya byggnader och 55 kWh/m2/år för befintliga byggnader. (se bästa miljöledningspraxis 3.1.1, 3.1.2, 3.1.3, 3.1.4)
2. Specifik (linjär) energianvändning för kylning	kWh/m/år	Energianvändning för kylsystemet per linjär meter kyldisk och år. Anvisningar: — Inte tillämpligt för butiker utan kylar, t.ex. butiker som inte säljer livsmedel.	Per butik (plats)	Energieffektivitet	Specifik (linjär) förbrukning för centraliserad kylning på 3 000 kWh/m/år. (se bästa miljöledningspraxis 3.1.6)
3. Belysningseffekt	W/m2	Installerad belysningseffekt för att tillgodose behovet (grundläggande och för produktpresentation) per enhet försäljningsyta och år. Anvisningar: — Denna indikator är relaterad till design och försäljningskoncept och är tillämplig för alla typer av detaljhandlare. — Korrigeringsfaktorer kan användas för att fastställa försäljningsytan (som funktion av höjd och andra tekniska parametrar). Försäljningsyta ska definieras av handlaren. — Lumen per m2 är en bra teknisk indikator, men miljöprestandan bör mätas som W/m2. — Den kan variera inom butiken (per zon) och under dagen (per period).	Per butik (plats), distributionscentral eller annat Per butiksyta och period på dagen, i tillämpliga fall	Energieffektivitet	Installerad belysningseffekt under 12 W/m 2 för stormarknader och 30 W/m 2 för specialaffärer. (se bästa miljöledningspraxis 3.1.7)
4. Energiövervakning	%	Procentandel av butiken som övervakas av energihanteringssystemet. Anvisningar: — Övervakningen ska omfatta alla butiker och de mest relevanta processerna. — Information ska ges om huruvida mekanismer för riktmärkning används.	Per butik (plats) Per process	Energieffektivitet	100 procent av butiker och processer övervakas. Mekanismer för riktmärkning används. (se bästa miljöledningspraxis 3.1.5, 3.1.8)
5. Procentandel läckage av köldmedium	%	Förlust av köldmedium i förhållande till installationens totala köldmediebelastning. Anvisningar: — Lämplig kylning för livsmedel i stora installationer (centraliserade system) — Det rekommenderas att detta beräknas baserat på de årliga inköpen av kylmedium. — Detta är inte miljömässigt relevant för installationer som använder naturliga köldmedier.	Per butik (plats), distributionscentral eller annat samt på organisationsnivå (aggregerat värde) Per typ av köldmedium	Utsläpp	— (se bästa miljöledningspraxis 3.1.6)
6. Procentandel av butikerna som använder naturliga köldmedier	%	Procentandel av butikerna som använder naturliga köldmedier av det totala antalet butiker med kyldiskar. Anvisningar: — Lämpligt för livsmedelsbutiker med kyldiskar.	Organisationsnivå	Utsläpp	Allmän användning av naturliga köldmedier. (se bästa miljöledningspraxis 3.1.6)
LEVERANTÖRSKEDJANS PRESTANDA
7. Systematiskt genomförande av förbättringsprogram för leverantörskedjan för alla prioriterade produktgrupper	(j/n)	Denna indikator anger om förbättringsprogram för leverantörskedjan tillämpas systematiskt för prioriterade produktgrupper. Anvisningar: — Tillämpligt för detaljhandlare av alla storlekar. — För små företag avser detta tillämpning av grön upphandling och att främja miljövänlig konsumtion. — Stora handlare som säljer egna varumärken kan om möjligt i högre grad integrera leverantörskedjans miljömässiga hållbarhet i sin affärsstrategi.	Organisationsnivå, per produktleverantörskedja	Förbättringar av leverantörskedjans miljöprestanda innefattar:   Energieffektivitet   Materialeffektivitet   Vatten   Avfall   Biologisk mångfald   Utsläpp	Systematiskt genomförande av förbättringsprogram för leverantörskedjan för alla prioriterade produktgrupper. (se bästa miljöledningspraxis 3.2.1)
8. Tillämpning av systematisk bedömning (oberoende eller via konsortier) av leverantörskedjor för kärnprodukter	(j/n)	Denna indikator avser bedömning av leverantörskedjans miljöpåverkan och identifiering av effektiva förbättringsmekanismer för leverantörskedjan. Anvisningar: — Om data finns tillgängliga kan sådana rapporteras för miljöbelastning under livscykeln (CO2-ekvivalenter, SOx-ekvivalenter, kg VOC-ekvivalenter, kg 1,4-DCB-ekvivalenter, kg Sb-ekvivalenter, m3 vatten, kg PO4-ekvivalenter), tryck på den biologiska mångfalden, platsspecifika tryck på vatten, uttryckt per produktvikt, eller mer exakt, per funktionsenhet, för de bedömda produkterna. — Produkter med hög försäljningsvolym ska betraktas som kärnprodukter och prioriteras för bedömningen.	Organisationsnivå, per produktleverantörskedja	Förbättringar av leverantörskedjans miljöprestanda innefattar:   Energieffektivitet   Materialeffektivitet   Vatten   Avfall   Biologisk mångfald   Utsläpp	Tillämpning av systematisk bedömning (oberoende eller via konsortier) av leverantörskedjor för kärnprodukter. (se bästa miljöledningspraxis 3.2.2)
9. Produktförbättringsgrad	Procentandel försäljning av produkter som är certifierade med avseende på miljöprestandanivå	Följande värden bör beaktas. Procentandel försäljning av — produkter med miljöcertifiering från tredje part, — egna varumärken som uppfyller miljökrav definierade av handlaren, — livsmedel som är certifierade som ekologiska, — bomull som är certifierad som ekologisk, — icke-livsmedelsprodukter med miljömärkning.	Organisationsnivå, per produktgrupp	Miljöstandarden omfattar:   Energieffektivitet   Materialeffektivitet   Vatten   Avfall   Biologisk mångfald   Utsläpp	100 procent certifiering, inom en produktgrupp, enligt miljöstandarder från tredje part. 100 procent av försäljningen av egna varumärken, inom en produktgrupp, uppfyller miljöstandarder som definierats av handlaren. 10 procent av försäljningen inom livsmedelsproduktgrupper är certifierad som ekologisk. 50 procent av den bomull som säljs är certifierad som ekologisk 10 procent av försäljningen inom produktgrupper som inte innefattar livsmedel är certifierade enligt officiella (ISO typ 1) miljömärkningar. (se bästa miljöledningspraxis 3.2.2, 3.2.3, 3.2.4, 3.2.5, 3.2.6, 3.2.7)
TRANSPORT- OCH LOGISTIKPRESTANDA
10. Specifik energiförbrukning för transport	MJ/tkm	Direkt bränsleenergiförbrukning per tonkilometer transport, för total transport och per transportsätt jämfört med alternativ. Anvisningar: — Baserat på bränslets energiinnehåll. — För elkraft, baserat på primärenergi för elproduktion (t.ex. multiplicera med 2,7).	Organisationsnivå Per transportsätt och huvudsaklig rutt	Energieffektivitet Materialeffektivitet	— (se bästa miljöledningspraxis 3.3.1, 3.3.2, 3.3.3, 3.3.4, 3.3.5, 3.3.6, 3.3.7)
11. Specifika utsläpp av växthusgaser från transport (per produktkvantitet och avstånd)	kg CO2-ekvivalenter per tkm	Ger en indikation på transportverksamhetens miljöeffektivitet. Anvisningar: — För fossila bränslen, baserat på direkt förbränning plus indirekta utsläpp från utvinning och bearbetning. — För el, baserat på nationella genomsnittliga utsläpp av växthusgaser från elproduktion. — För biobränslen, baserat på livscykelbedömning av utsläpp av växthusgaser för relevant bränslekälla.	Organisationsnivå Per transportsätt och huvudsaklig rutt Per typ av bränsle	Materialeffektivitet Utsläpp	— (se bästa miljöledningspraxis 3.3.1, 3.3.2, 3.3.3, 3.3.4, 3.3.5, 3.3.6, 3.3.7)
12. Specifika utsläpp av växthusgaser från transport (per produktkvantitet)	kg CO2-ekvivalenter/m3 (eller lastpall) som levererats kg CO2-ekvivalenter/per ton produkt som levererats	Ger en indikation på transportverksamhetens slutliga miljöpåverkan. Denna indikator återspeglar den sträcka produkterna transporteras. Den är lägre om produkterna köps in lokalt/regionalt. Anvisningar: — För fossila bränslen, baserat på direkt förbränning plus indirekta utsläpp från utvinning och bearbetning. — För el, baserat på nationella genomsnittliga utsläpp av växthusgaser från elproduktion. — För biobränslen, baserat på livscykelbedömning av utsläpp av växthusgaser för relevant bränslekälla.	Organisationsnivå Per transportsätt och huvudsaklig rutt Per produktgrupp	Materialeffektivitet Utsläpp	— (se bästa miljöledningspraxis 3.3.1, 3.3.2, 3.3.3, 3.3.4, 3.3.5, 3.3.6, 3.3.7)
13. Procentandel fartygs- och järnvägstransporter mellan primärleverantörer och detaljhandelns distributionscentraler	%	Denna indikator visar andelen mer effektiva transportsätt av handlarens totala transportverksamhet. Anvisningar: — Procentandelen transport per transportsätt kan beräknas baserat på tkm eller försäljningsvärde. — Detaljhandlare bör skilja mellan transporter över land (väg, järnväg, inre vattenvägar) och transporter över hav (havssjöfart, luftfrakt). — Denna indikator är tillämplig på produkter med mer långväga ursprung.	Organisationsnivå Per huvudsaklig rutt eller minst med åtskillnad mellan transporter över land och transporter över hav	Energieffektivitet Materialeffektivitet	Över 50 procent av transporterna över land mellan primärleverantörer och detaljhandelns distributionscentraler (tkm eller försäljningsvärde) sker med insjöfart/järnväg (där infrastrukturen tillåter). Över 99 procent av transporterna över hav, räknat på försäljningsvärde, sker med fartyg (se bästa miljöledningspraxis 3.3.4)
14. Systematisk optimering av ruttplanering	(j/n)	Denna indikator återspeglar huruvida handlaren har tillämpat en systematisk optimering av sina distributionsnätverk genom att upprätta strategiska nav, konsoliderade plattformar och direkt ruttläggning. Detta inkluderar avfalls- och leveranskörning med baklastade fordon på återväg från leveranskörningar, användning av telematik och utökade leveransfönster.	Organisationsnivå	Energieffektivitet Materialeffektivitet	Systematisk optimering av ruttplanering. (se bästa miljöledningspraxis 3.3.5, 3.3.6)
15. Procentandel av fordonen som uppfyller Euro V-standarderna	%	Anvisningar: — Tillämpligt för stora detaljhandlare med egna transport- och logistiktjänster och för externa transportleverantörer. — Om möjligt bör även fordonens bränsleekonomi (l/100 km) övervakas.	Organisationsnivå	Utsläpp	100 procent av lastbilarna uppfyller Euro V-standarderna. (se bästa miljöledningspraxis 3.3.7)
AVFALLSHANTERING
16. Avfallsproduktion	kg/år ton/år kg/m2/år	Vikt producerat avfall per år. Anvisningar: — Kan uttryckas per enhet försäljningsyta. — Bör övervakas separat med avseende på olika typer av avfall.	Organisationsnivå Per typ av avfall, t.ex. livsmedelsavfall, plast, papper och kartong, trä, metall och farligt avfall. Per destination: återanvändning, extern återvinning, fermentation, donation osv.	Avfall	— (se bästa miljöledningspraxis 3.4.1, 3.4.2)
17. Procentandel livsmedelsavfall som lämnas till deponi eller förbränning	%	Procentandel livsmedelsavfall som inte lämnas till återvinning, t.ex. fermentation, av den totala mängd livsmedelsavfall som produceras.	Organisationsnivå	Avfall	0 procent livsmedelsavfall lämnas till deponi eller förbränning (se bästa miljöledningspraxis 3.4.1)
18. Återvinningsgrad för sekundärförpackningar	%	Återvunnet materials vikt dividerat med den totala avfallsmängden. Anvisningar: — Vissa detaljhandlare inkluderar mängden återanvända material. Vid rapportering av denna indikator ska tydligt framgå om så är fallet.	Organisationsnivå	Materialeffektivitet Avfall	Ett system för avfallshantering finns i butiken och målet är att återvinna eller återanvända 100 procent av de sekundära förpackningsmaterialen. (se bästa miljöledningspraxis 3.4.2)
19. Returgrad för förpackningar och använda produkter	%	Returgrad från konsumenterna för produktförpackningar, t.ex. plastflaskor, och använda produkter, t.ex. batterier och elektronisk utrustning, av den totala försäljningen av dessa produkter. Anvisningar: — För retursystemen för PET- och PE-flaskor ska graden av återlämning mätas per såld returflaska.	Per typ av returförpackning/returprodukt	Materialeffektivitet Avfall	Returgrad från konsumenterna på 80 procent utan pant. Returgrad från konsumenterna på 95 procent med pant. (se bästa miljöledningspraxis 3.4.3)
MATERIALFÖRBRUKNING FÖRUTOM KÖLDMEDIER
20. Certifierat papper eller returpapper för reklamtrycksaker	%	Procentandel certifierat papper (t.ex. FSC) eller returpapper som används för reklamtrycksaker.	—	Materialeffektivitet Avfall	100 procent certifierat papper eller returpapper. (se bästa miljöledningspraxis 3.5)
VATTENVÅRD
21. Butiker med uppsamling av regnvatten	%	Procentandel av butikerna som har ett system för uppsamling av regnvatten och/eller infiltrationssystem för regnvatten.	—	Vatten	Uppsamling av regnvatten och/eller infiltration på plats ingår i vattenvårdssystemet. (se bästa miljöledningspraxis 3.6)
KONSUMENTBETEENDE
22. Antal kassar	antal	Antal plastkassar som finns att ta eller säljs vid kassorna. Anvisningar: — Antalet kostnadsfria engångsplastkassar bör kontrolleras men även antalet som säljs eller ges bort i reklamsyfte eller antalet återanvändbara plastkassar som säljs. — Kan rapporteras per kund, per 1 000 kunder eller per omsättningsenhet.	Kostnadsfria plastkassar, kostnadsfria biologiskt nedbrytbara engångsplastkassar, sålda engångsplastkassar, sålda återanvändbara kassar.	Materialeffektivitet Avfall	Inga engångsplastkassar finns vid kassorna. (se bästa miljöledningspraxis 3.7)

---

(1)  Vetenskaps- och policyrapporten finns allmänt tillgänglig på webbplatsen för JRC/IPTS på http://susproc.jrc.ec.europa.eu/activities/emas/documents/RetailTradeSector.pdf. Slutsatserna om bästa miljöledningspraxis och dess tillämpning, de specifika indikatorerna för miljöprestanda och riktmärkena för resultat i världsklass som presenteras i detta sektorspecifika referensdokument bygger på de resultat som beskrivs i vetenskaps- och policyrapporten. All bakgrundsinformation och alla tekniska detaljer finns i rapporten.

(2)  Rådets förordning (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EGT L 168, 10.7.1993, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) (EGT L 114, 24.4.2001, s. 1).

(4)  Kommissionens beslut 2013/131/EU av den 4 mars 2013 om upprättande av en användarhandledning om hur man ska gå till väga för att delta i Emas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) (EUT L 76, 19.3.2013, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).

(6)  Detta är en ungefärlig klassificering av karaktären av miljöaspekter enligt definitionerna i förordning (EG) nr 1221/2009. Det bör bedömas för varje enskilt fall om varje miljöaspekt är direkt eller indirekt till sin karaktär.

(7)  Produkter som tillverkas av ett företag och säljs under ett annat företags (t.ex. ett detaljhandelsföretags) varumärke. Egna varumärken kallas också egna märken.

(8)  Ett litet företag definieras som ett företag som har färre än 50 anställda och vars årsomsättning och/eller årliga balansräkning inte överstiger 10 miljoner euro (kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag [EUT L 124, 20.5.2003, s. 36]).

(9)  Detta riktmärke kan också ses i förhållande till Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13) och nationella definitioner av nära-nollenergibyggnader (NZEB). Ett exempel på detta är ett tröskelvärde på 20 kWh/m2/år (http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52013DC0483).

(*)  

Anmärkning: Enligt energieffektivitetsdirektivet måste stora företag genomföra energirevisioner som utförs av kvalificerade experter vart fjärde år. Den första ska göras senast den 5 december 2015.

(10)  Detta riktmärke ska ses i förhållande till EU:s GPP-kriterier för inomhusbelysning i detaljhandeln, som är 3,5 W/m2/100 lux (kärnkriterium) eller 3,2 W/m2/100 lux (generellt kriterium). Se: http://ec.europa.eu/environment/gpp/pdf/criteria/indoor_lighting.pdf

(11)  Energihanteringssystemet kan ingå i Emas.

(12)  Alternativt energikvot på plats eller i närheten i enlighet med prEN15603.

(13)  Kärnprodukter avser produkter med hög försäljningsvolym (i värde).

Prioriterade produkter är i stället de som har både hög försäljningsvolym (i värde) och miljöpåverkan. När en detaljhandlare har identifierat sina kärnprodukter görs en miljöbedömning av deras fotavtryck och hänsyn tas endast till de mest relevanta produkterna.

(14)  Typ-I-miljömärkningar: Tredjepartscertifierad miljömärkning (ISO 14024).

(15)  Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll (EUT L 250, 18.9.2008, s. 1).

(16)  Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1).

(17)  Euro VI-standarden för utsläpp från fordon trädde i kraft i slutet av 2012. Därför kan den betraktas som ett riktmärke för resultat i världsklass under kommande år.