(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 1193/2008 (2) en slutgiltig antidumpningstull (nedan kallade de ursprungliga åtgärderna) på import av citronsyra som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2918 14 00 och ex 2918 15 00 , med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 6,6 och 42,7 %.

(2)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) godtog genom beslut 2008/899/EG (3) prisåtaganden från sex kinesiska exporterande tillverkare (inklusive en grupp exporterande tillverkare) tillsammans med den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier.

(3)

Genom beslut 2012/501/EU (4), återkallade kommissionen det åtagande som erbjudits av en exporterande tillverkare, Laiwu Taihe Biochemistry Co. Ltd (nedan kallad Laiwu).

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som nu är i kraft snart skulle upphöra att gälla (5), mottog kommissionen den 2 augusti 2013 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran ingavs av SA Citrique Belge och Jungbunzlauer Austria AG (nedan kallade sökandena) såsom företrädare för tillverkare som svarar för 100 % av tillverkningen av citronsyra i unionen.

(5)

Begäran grundades på påståendet att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta och skadan för unionsindustrin återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(6)

Sökandena ingav även en begäran om en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Begäran om en partiell interimsöversyn begränsad till en undersökning av dumpning beträffande Laiwu. Sökandena lämnade prima facie-bevis som visade att Laiwu sedan den senaste undersökningsperioden hade ökat sin produktionskapacitet och sitt utbud av produkter.

(7)

Med tanke på att Laiwu hade beviljats marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen, lämnade sökandena en beräkning av dumpningsmarginalerna som grundades på en jämförelse mellan ett konstruerat normalvärde (tillverknings- och försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrationskostnader samt vinst) i Kina med hänsyn till den påstådda avsaknaden av representativ inhemsk försäljning och Laiwus exportpris till unionen. Jämförelsen visade att dumpningsmarginalen förefaller vara högre än nivån på de gällande åtgärderna. Sökandena hävdade därför att fortsatta åtgärder på den nuvarande nivån, som grundades på den dumpningsnivå som tidigare fastställts, skulle vara otillräckliga för att motverka effekterna av den skadevållande dumpningen. Sökandena hävdade också att Laiwu kanske inte längre är berättigat till marknadsekonomisk status.

(8)

Den 30 november 2013 inledde kommissionen en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av citronsyra med ursprung i Kina (nedan kallat det berörda landet). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (6) nedan kallat tillkännagivandet om inledande). Förfarandet bestod av

(9)

I tillkännagivandet om inledandet uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen sökandena, de kända exporterande tillverkarna och de kinesiska myndigheterna samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta. I tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen också de berörda parterna om att den planerade att använda Kanada som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Därför informerade kommissionen även tillverkare i Kanada om inledandet och uppmanade dem att delta.

(10)

Berörda parter hade möjlighet att lämna synpunkter om inledandet av undersökningen och att begära att få bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet (Hearing officer) i handelspolitiska förfaranden.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de exporterande tillverkarna och importörerna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(12)

För att avgöra om ett urval var nödvändigt och i så fall göra ett stickprov, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(13)

Sex icke-närstående importörer tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i stickprovet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett stickprov på tre av dessa, baserat på den största importvolymen till unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomförde kommissionen samråd med alla kända importörer som berördes avseende stickprovsurvalet. Ingen av dem lämnade synpunkter.

(14)

För att avgöra om ett urval var nödvändigt och i så fall göra ett stickprov, bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(15)

Nio exporterande tillverkare i det berörda landet, varav två var närstående, tillhandahöll de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i stickprovet. Med tanke på ärendets komplexitet och den berörda industrins struktur beslutade kommissionen att ett stickprov inte krävdes. Ingen av de exporterande tillverkarna lämnade synpunkter på stickprovsförfarandet. Sju av de nio exporterande tillverkarna lämnade svar på frågeformuläret och två beslutade sig för att inte samarbeta i undersökningen.

(16)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen sände kommissionen ett ansökningsformulär om marknadsekonomisk status till Laiwu.

(17)

Kommissionen sände frågeformulär till de sju samarbetsvilliga exporterande tillverkarna för att bedöma sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning. Samtliga sju exporterande tillverkare svarade. Kommissionen sände ett separat frågeformulär till Laiwu för att bedöma om huruvida de förändrade omständigheterna när det gäller dumpningen är varaktiga. Företaget besvarade frågeformuläret.

(18)

Kommissionen införskaffade och kontrollerade all den information den ansåg nödvändig för att fastställa dumpning, skadan därav och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

a)   Unionstillverkare

b)   Importörer

c)   Användare

d)   Exporterande tillverkare i Kina

e)   Tillverkare i det jämförbara landet

(19)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2012 till och med den 30 september 2013 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2010 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(20)

Den berörda produkten är citronsyra (inklusive trinatriumcitratdihydrat) med ursprung i Kina som för närvarande omfattas av KN-nummer 2918 14 00 och ex 2918 15 00 (nedan kallad den berörda produkten).

(21)

Citronsyra är ett surgörande och pH-reglerande medel som har många användningsmöjligheter, t.ex. i drycker, livsmedel, tvättmedel, kosmetik och läkemedel. De viktigaste råvarorna är socker/melass, tapioka, majs eller glukos (från säd) och olika ämnen för mikrobiell fermentering av kolhydrater under vatten.

(22)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och huvudsakligen används för samma ändamål:

(23)

Kommissionen beslutade att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(24)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om det för närvarande förekom dumpning och om dumpningen sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna för import från Kina skulle upphöra att gälla.

(25)

Eftersom Kina inte anses vara en marknadsekonomi, fastställdes normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen på grundval av priset i ett tredjeland med marknadsekonomi. Det var därför nödvändigt att välja ett jämförbart land (se skäl 9).

(26)

I tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen de berörda parterna om att den planerade att använda Kanada som ett lämpligt jämförbart land och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter. Inga berörda parter lämnade synpunkter.

(27)

Kanada användes som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen. Eftersom det kanadensiska samarbetsvilliga företaget var den enda tillverkaren av citronsyra i Kanada och var närstående till en av de klagande tillverkarna, undersökte kommissionen möjligheter till samarbete med andra kända producentländer, såsom Förenta staterna, Brasilien, Thailand och Ukraina. Ett brasilianskt och ett thailändskt företag visade samarbetsvilja, men besvarade till slut inte frågeformuläret. Det var bara den enda kanadensiska tillverkaren av citronsyra som lämnade de begärda upplysningarna.

(28)

Till skillnad från Förenta staterna, Brasilien och Ukraina, tillämpar inte Kanada några antidumpningstullar på import av citronsyra. Den reguljära tullavgiften är dessutom 0 % (7).

(29)

Eftersom det råder fri konkurrens på den kanadensiska marknaden drog kommissionen slutsatsen att Kanada är ett lämpligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen. Kommissionen fastställde normalvärdet på grundval av den kanadensiska tillverkarens inhemska försäljning till icke-närstående kunder.

(30)

En produkttyp tillverkades och såldes inte i det jämförbara landet och det fanns således ingen motsvarighet till den produkttypen som tillverkades i Kina och exporterades till unionen. Normalvärdet för denna produkt konstruerades därför i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen på grundval av tillverkarens tillverkningskostnader för den motsvarande produkten i det jämförbara landet plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna omkostnader samt vinst.

(31)

Kommissionen fastställde exportpriset på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder i unionen. Alla samarbetsvilliga tillverkare utom Laiwu exporterade direkt till oberoende kunder i unionen enligt villkoren i åtagandet.

(32)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(33)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt kommissioner.

(34)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(35)

På grundval av detta konstaterades dumpningsmarginalen, uttryckt som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, vara upp till 38 % under översynsperioden.

(36)

Samarbetsviljan var stor, eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde nästan hela den totala exporten till unionen under översynsperioden.

(37)

Denna beräkning visade att dumpning förekom även för exporterande tillverkare som omfattades av åtaganden. Kommissionen påminner om att minimiimportpriset i åtagandena grundades på det icke-skadevållande priset (regeln om lägre tull) och åtagandena var därför inte tillräckliga för att fullständigt undanröja den dumpning som konstaterats i den ursprungliga undersökningen.

(38)

När det gäller fastställandet av exportpriser var syftet med denna undersökning att fastställa huruvida det föreligger sannolikhet för fortsatt dumpning. Fastställandet av exportpriserna kan inte begränsas enbart till en undersökning av exportörernas tidigare beteende utan måste även omfatta den troliga utvecklingen av deras framtida exportpriser. Det måste med andra ord fastställas om de tidigare priserna utgör en tillförlitlig grund för bedömningen av den framtida utvecklingen av exportpriserna. I detta sammanhang erinras det om att fem företag exporterar till unionen enligt villkoren i ett åtagande. Kommissionen undersökte om de tidigare exportpriserna hade påverkats av förekomsten av åtagandet och att priserna därmed skulle ha varit otillförlitiga för fastställandet av det framtida exportbeteendet.

(39)

Vid undersökningen av tillförlitligheten hos exportpriserna till unionen jämfördes dessa priser på grund av förekomsten av åtaganden med minimiimportpriserna i åtagandena. Det var även nödvändigt att undersöka om exportpriserna till unionen fastställts till en viss nivå huvudsakligen på grund av minimiimportpriserna i åtagandena och om de därför kunde anses vara hållbara. Följaktligen undersökte kommissionen för varje företag om de vägda genomsnittliga exportpriserna till unionen väsentligt översteg minimiimportpriserna. Kommissionen övervägde även hur dessa priser förhöll sig till priserna för exporten till tredjeland.

(40)

Det konstaterades att exportpriserna till unionen för samtliga företag med åtaganden i genomsnitt låg på samma nivå som minimiimportpriserna. Företagens exportpriser till unionen var dessutom väsentligt mycket högre än exportpriserna till tredjeländer. Det är följaktligen mycket sannolikt att exportpriserna till unionen i avsaknad av åtaganden skulle ligga nära exportpriserna till andra tredjeländer.

(41)

Exportpriserna för de företag som omfattades av ett åtagande under översynsperioden ansågs därför vara påverkade av åtagandena och kunde därmed inte utgöra en tillräckligt tillförlitlig grund för att fastställa om dumpningen kommer att fortsätta inom ramen för en översyn vid giltighetstidens utgång.

(42)

I avsaknad av ett tillförlitligt exportpris för dessa kinesiska exporterande tillverkare, eftersom åtaganden finns i detta fall, övervägde kommissionen en annan möjlighet för att fastställa exportpriset och därmed kunna bedöma om det är sannolikt att dumpningen fortsätter. Med tanke på att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna sålde citronsyra på världsmarknaden undersökte kommissionen om de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas av alla tredjeländer under översynperioden var dumpade.

(43)

Kommissionen jämförde dessa exportpriser med det normalvärde som fastställts i det jämförbara landet (se skäl 26 ff.). De dumpningsmarginaler som fastställdes på så vis är på mellan 43 och 85 %. Dessa dumpningsmarginaler är högre än de dumpningsmarginaler som fastställts på grundval av exportpriserna till unionen under översynsperioden (se skäl 36).

(44)

I begäran om översyn uppskattade sökandena att den outnyttjade produktionskapaciteten för citronsyra i Kina är högre än EU:s totala årliga efterfrågan på citronsyra. Den totala kapaciteten för citronsyra uppskattades till 1 800 000 ton. Kommissionen anser att sökandena har överskattat den outnyttjade kapaciteten.

(45)

Undersökningen visade emellertid att de kinesiska exporterande tillverkarna faktiskt har en avsevärd outyttjad kapacitet. Den outnyttjade kapaciteten för de samarbetsvilliga tillverkarna i Kina uppgår till omkring 192 000 ton, vilket motsvarar cirka 41 % av EU:s förbrukning.

(46)

I en branschspecifik undersökning – IHS Chemical Economics Handbook (8) – som flera parter hänvisade till under undersökningen – uppskattades den totala årliga kapaciteten i Kina 2012 dessutom vara flera gånger högre än den totala förbrukningen på unionsmarknaden. Kina stod för ”59 % av världsproduktionen 2012 och stod även för 69 %, 74 % och 12 % av världens kapacitet, export respektive förbrukning under 2012” (9). Dessa uppgifter tyder på att Kina har en allmänt stor produktionskapacitet.

(47)

Förbrukningen förväntas öka i Kina, men enligt IHS Chemical Economics Handbook uppskattas Kinas totala årsförbrukning vara långt lägre än unionsmarknadens. Tillväxten fram till 2018 kommer inte att överstiga unionens nuvarande förbrukning.

(48)

Dessa uppgifter bekräftar att Kinas produktion och kapacitet främst är avsedd för export.

(49)

Enligt uppgifter om priser på citronsyra som inhämtats under undersökningen var de kinesiska inhemska priserna omkring 48 % lägre än priserna på unionsmarknaden som helhet.

(50)

Unionsmarknaden är därför fortfarande attraktiv för de kinesiska exporterande tillverkarnas export.

(51)

Under översynsperioden var priserna till tredjeländers marknader i genomsnitt 40 % lägre än priserna till unionen.

(52)

De kinesiska exportörerna har ett starkt incitament att lägga om sin export till unionen om åtgärderna skulle upphävas.

(53)

Denna slutsats förstärks ytterligare av prisnivån på Laiwus export till unionen och prisskillnaden mellan Laiwus priser till unionen och till tredjeländer.

(54)

De låga priserna på de begränsade mängder som de exporterande tillverkare som inte samarbetade i denna undersökning exporterade till unionen stöder även denna slutsats.

(55)

Den totala produktionskapaciteten (inklusive outnyttjad kapacitet) i Kina jämfört med unionsmarknadens storlek tyder på att exporten till unionen sannolikt skulle öka om åtgärderna upphävs. Exporten skulle sannolikt fortsätta till betydligt dumpade priser.

(56)

Efter meddelandet av uppgifter ifrågasatte berörda parter slutsatsen att priserna till EU-marknaden enligt systemet med minimiimportpriser under de senaste åren är ohållbara, och att de därför kan komma att minska avsevärt och kanske till och med närma sig nivån på exportpriserna från tredjeländer. De ifrågasatte också att den kinesiska exporten, som är stabil, troligen skulle öka i volym och fortsätta att äga rum till dumpade priser om inte åtgärderna förnyas. Undersökningen visade emellertid tydligt att dumpningen fortsätter, även på grundval av de priser som anses vara otillförlitliga, eftersom de är artificiellt höga genom minimiimportpriset i åtagandena. Dessa priser befanns vara betydligt mycket högre än exportpriserna till andra marknader för alla exporterande tillverkare som omfattas av åtaganden. Dessa exporterande tillverkare är vana vid att exportera till priser som är lägre än exportpriserna till EU. Det erinras vidare om att det i den ursprungliga undersökningen konstaterades att den dumpade lågprisimporten från Kina till unionen ökade med 37 % mellan 2004 och den period på tolv månader som löpte ut i juni 2007 (nedan kallad den ursprungliga undersökningsperioden) (10). Alla dessa faktorer tillsammans med den betydande outnyttjade kapaciteten i Kina som inte har ifrågasatts, är ett tydligt stöd för konstaterandet att exporten till unionen sannolikt skulle fortsätta till dumpade priser och i ökande mängder om åtgärderna skulle upphävas.

(57)

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen beslutade kommissionen om huruvida normalvärdet kunde fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i förordningen om Laiwu uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i förordningen och därmed kunde beviljas marknadsekonomisk status.

(58)

Nedan följer en vägledande sammanfattning av dessa kriterier:

(59)

För att fastställa om kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen är uppfyllda, uppmanade kommissionen Laiwu att fylla i en ansökan om marknadsekonomisk status. Laiwu svarade inom tidsfristen. Kommissionen kontrollerade de inlämnade uppgifterna på plats hos Laiwu.

(60)

Kommissionen fann att Laiwu inte uppfyller andra och tredje kriterierna enligt artikel 2.7 c i grundförordningen.

(61)

När det gäller det andra kriteriet kunde företaget inte visa att det har en enda uppsättning räkenskaper i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. Dessutom saknar företagets bokföring tillräckliga bevis som styrker att räkenskaperna är riktiga och fullständiga. Företaget saknade skriftlig bevisning för att styrka vissa poster i sina räkenskaper. Företagets redovisning innehöll inte rapporter om förändringar i eget kapital för vissa perioder. Dessa brister utgör en överträdelse av principen om en rättvisande bild av bokföringsuppgifter och redovisningar, och hade framför allt inte påtalats av revisorn. Följaktligen överensstämde varken bokföringen eller revisionen med internationella redovisningsnormer.

(62)

Laiwu hävdade att dess bokföring var tillräckligt tydlig för att uppfylla de kinesiska allmänt vedertagna redovisningsprinciperna. Företaget hävdade dessutom att de inkonsekvenser som nämndes i meddelandet om uppgifter om marknadsekonomisk status inte påverkade tillförlitligheten hos dess bokföring. Företaget ansåg att redovisningskraven borde betraktas mot bakgrund av ändamålet (dvs. att skydda investerare).

(63)

Kommissionen konstaterar att det i artikel 2.7 c andra strecksatsen anges att företagen ska ha en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. Detta är ett formellt krav. Tvärtemot vad företaget hävdar, måste räkenskaperna överensstämma med internationella redovisningsnormer, oberoende av vilken status företaget har enligt nationell redovisningslag.

(64)

Kommissionen anser vidare att Laiwus räkenskaper inte fördes i överensstämmelse med kinesisk redovisningslag, eftersom revisorn inte kommenterade den överträdelse av kinesisk redovisningslag som anges i skäl 61.

(65)

Mot bakgrund av ovanstående måste dessa påståenden avvisas.

(66)

Med avseende på det tredje kriteriet kunde företaget inte visa att det inte förekom några betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Som ett ”företag med ny och avancerad teknik” omfattas Laiwu närmare bestämt av ett system för nedsättning av inkomstskatt, som avsevärt påverkar företagets finansiella situation.

(67)

Laiwu hävdade att systemet för nedsättning av inkomstskatt inte kunde behandlas enligt det tredje kriteriet eftersom det är en form av bidrag.

(68)

Kommissionen konstaterar att syftet med bedömningen enligt det tredje kriteriet är att fastställa om tillverkarna är föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

(69)

Det statliga stöd som Laiwu mottar i form av nedsättning av inkomstskatt är en förmån av permanent karaktär enligt artikel 28 i lagen om bolagsskatt som antogs 2007. Denna förmån infördes i enlighet med ingressen till Kinas författning, där följande anges: ”Partiet måste upprätthålla och förbättra det grundläggande ekonomiska systemet, där offentligt ägande är dominerande och olika ekonomiska branscher utvecklas sida vid sida.”

(70)

Ett av syftena med förmånen är att företagen ska locka till sig kapital till diskonterat värde. Detta skapar en snedvridning på kapitalmarknaderna. Ett inkomstskattesystem där vissa företag som regeringen bedömer som strategiska behandlas gynnsamt är inte ett system som passar in i en marknadsekonomi, utan är fortfarande starkt påverkat av statlig planering, vilket är ett kännetecken för ett icke marknadsekonomiskt system. Kommissionen anser att snedvridningar som införs genom en sådan skattenedsättning även är väsentliga, eftersom de helt förändrar de vinster före skatt som företaget måste uppnå för att vara attraktivt för investerare.

(71)

Mot bakgrund av ovanstående måste dessa påståenden avvisas.

(72)

Kommissionen meddelade resultaten av undersökningen om marknadsekonomisk status till Laiwu, de kinesiska myndigheterna och sökandena. Kommissionen uppmanade dem att lämna synpunkter och begära att bli hörda. De synpunkter som framfördes föranledde ingen ändring av kommissionens undersökningsresultat.

(73)

Laiwu hävdade att kommissionen föreslog att ansökan om marknadsekonomisk status skulle avslås på andra grunder än dem som föranledde inledandet av undersökningen. Enligt företagets åsikt skulle kommissionen ha begränsat bedömningen av marknadsekonomisk status till det första kriteriet.

(74)

För det första bör det noteras att det i artikel 2.7 c anges fem kumulativa kriterier och att samtliga fem kriterier måste vara uppfyllda för att marknadsekonomisk status ska beviljas. Bevisbördan ligger på det företag som ansöker om marknadsekonomisk status.

(75)

I punkt 5.2 i tillkännagivandet om inledande (11) anges dessutom grunderna för inledandet, nämligen att Laiwu har ökat sin produktionskapacitet och sitt utbud av produkter till försäljning. Tillkännagivandet om inledande begränsar inte på något sätt undersökningen av det första kriteriet för marknadsekonomisk status. Prima facie-bevisningen bedöms dessutom individuellt för att motivera inledandet av en undersökning. Bedömningen av marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen är en fullständig undersökning av huruvida en viss tillverkare är verksam under marknadsmässiga förhållanden enligt punkt 6.1.1.2 i tillkännagivandet om inledande.

(76)

Avslutningsvis konstaterar kommissionen att Laiwu lämnade in en ansökan om marknadsekonomisk status där man hävdade att samtliga fem kriterier för marknadsekonomisk status var uppfyllda. Enligt de relevanta bestämmelserna i grundförordningen måste ett företag som ansöker om marknadsekonomisk status kunna visa att det är verksamt under marknadsmässiga förhållanden, vilket innebär att bevisbördan, dvs. att bestyrka ansökan med tillräckliga bevis, ligger på företaget. Laiwus krav avvisades därför.

(77)

Efter att i enlighet med artikel 2.7 c i grundförordningen ha informerat medlemsstaterna om sin analys av ansökan om marknadsekonomisk status, informerade kommissionen de berörda parterna om det slutliga fastställandet av marknadsekonomisk status.

(78)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen bestämdes normalvärdet för Laiwu på grundval av priset i ett tredjeland med marknadsekonomi. För detta ändamål valde kommissionen ett tredjeland med marknadsekonomi, dvs. Kanada (se skäl 26 ff.).

(79)

Kommissionen fastställde normalvärdet på grundval av den kanadensiska tillverkarens inhemska försäljning till icke-närstående kunder.

(80)

I enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen fastställde kommissionen exportpriset på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder i unionen.

(81)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset fritt fabrik.

(82)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis, justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt kommissioner.

(83)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(84)

På grundval av detta är den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för Laiwu, uttryckt i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, 37,8 %.

(85)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte kommissionen om de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen rimligen kunde anses vara av varaktig karaktär.

(86)

Det faktum att Laiwu växte från att vara den minsta till den största exporterande tillverkaren till EU anses utgöra en förändrad omständighet av varaktig karaktär. I frågeformuläret bekräftade företaget också att det kommer att upprätthålla sin exportvolym och inte kommer att ändra sitt exportmönster.

(87)

Den likadana produkten tillverkades av två tillverkare i unionen under översynsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(88)

Eftersom unionsindustrin således endast utgjordes av två tillverkare, var det av sekretesskäl nödvändigt att indexera alla uppgifter eller ange dem som intervaller.

(89)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga ihop unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden med importen från Kina och andra tredjeländer, på grundval av uppgifter från Eurostat och svar på frågeformuläret.

(90)

Unionsförbrukningen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(91)

Förbrukningen i unionen fluktuerade med +/– 5 % under skadeundersökningsperioden. Utvecklingen visar emellertid ingen tydlig tendens under skadeundersökningsperioden.

(92)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat och svaren på frågeformuläret. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av förbrukningen i unionen enligt skäl 88 ff.

(93)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Försäljningsvolym och marknadsandel

(94)

Importvolymerna fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Fluktuationen förefaller i viss utsträckning följa tendensen i unionens förbrukning. År 2011, när förbrukningen var låg, låg den kinesiska importen på sin lägsta nivå. När förbrukningen nådde en topp 2012, nådde även den kinesiska importen sin högsta nivå.

(95)

Den kinesiska importen följde inte bara denna tendens under översynsperioden, då den var omkring 10 % lägre än 2010, trots en jämförbar förbrukning i unionen. Trots minskningen behöll den kinesiska importen dessutom en avsevärd marknadsandel på 35–45 % på unionsmarknaden under skadeundersökningen.

(96)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser

(97)

Importpriserna för kinesisk citronsyra ökade med 24 % mellan 2010 och 2012, och minskade därefter med åtta procentenheter mellan 2012 och översynsperioden. Under skadeundersökningsperioden följde dessa priser utvecklingen av råvarupriser som t.ex. majs.

(98)

Efter meddelandet av uppgifter ifrågasatte en berörd part riktigheten av Eurostats uppgifter utan att tillhandahålla någon konkret bevisning för att styrka påståendet. Denna invändning kunde därför inte godtas.

(99)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(100)

För exporterande tillverkare som inte är parter i det åtagande som anges i skäl 2 användes priset till den första oberoende kunden i unionen för jämförelsen. För exporterande tillverkare som är parter i åtagandet var det inte möjligt att använda priserna till den första oberoende kunden i unionen, eftersom de påverkades av villkoren i åtagandet. För dessa exportörer fastställdes prisunderskridandet på grundval av det pris som tas ut av den första oberoende kunden i tredjeländer.

(101)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att även för de parter som inte omfattades av åtagandet, borde det pris som togs ut av den första oberoende kunden i tredjeländer ha använts för att fastställa prisunderskridandet. Undersökningen visade emellertid att de parter som inte omfattas av åtagandet tog ut betydligt lägre priser än vad de parter som omfattas av åtagandet gjorde. Detta tyder på att deras priser inte påverkas av åtagandet och att de därför kan användas för att fastställa prisunderskridandet.

(102)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering för kostnaderna för provisioner och sönderdelning där så var nödvändigt.

(103)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att någon justering för sönderdelning inte längre behövs, eftersom den kinesiska citronsyran inte längre behöver sönderdelas. Undersökningen fastslog emellertid att även om sönderdelning inte alltid behövs, finns det fortfarande tillfällen när så är fallet, vilket motiverar denna justering.

(104)

För icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare kunde prisunderskridandet inte fastställas med användning av priser per produkttyp, eftersom sådana uppgifter inte fanns tillgängliga. Därför fastställdes prisunderskridandet genom en jämförelse mellan de totala vägda genomsnittliga försäljningspriserna både för unionstillverkare och icke samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare.

(105)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsindustrins omsättning under översynsperioden. Det visade en total vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 20–45 %.

(106)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(107)

Den totala tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(108)

Produktionsvolymen utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 6 % mellan 2010 och 2011, med mindre ändringar under de efterföljande perioderna.

(109)

Eftersom produktionskapaciteten nästan förblev oförändrad, avspeglade kapacitetsutnyttjandet utvecklingen av produktionsvolymen. Kapacitetsutnyttjandet ökade betydligt med 5 % mellan 2010 och 2011, och förblev nästan oförändrat under de efterföljande perioderna.

(110)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(111)

Unionsindustrin lyckades öka sin försäljningsvolym med 8 % mellan 2010 och 2011. Därefter låg försäljningsvolymerna kvar på samma nivå fram till översynsperioden.

(112)

Marknadsandelen utvecklades på liknande sätt, och ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Under 2011 och 2012 påverkades marknadsandelen även av de fluktuationer i unionens förbrukning som beskrivs i skäl 91.

(113)

Unionsindustrin lyckades öka både sin försäljningsvolym med 8 % och sin marknadsandel med 7 %. Samtidigt ökade produktionsvolymerna på ett liknande sätt. Unionsindustrin kunde därför dra fördel av tillväxtmöjligheterna genom att öka sin marknadsandel på en förhållandevis stabil marknad.

(114)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(115)

Sysselsättningen utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden, och ökade med 6 %. Samtidigt förblev produktiviteten per anställd relativt stabil under skadeundersökningsperioden.

(116)

De dumpningsmarginaler som fastställdes översteg väsentligt miniminivån. Effekten av de faktiska dumpningsmarginalerna på unionsindustrin mildrades dock, eftersom många av de kinesiska exporterande tillverkarnas prisnivåer påverkades av åtagandet. För alla andra exporterande tillverkare uppvägdes de skadevållande verkningarna av effekten av tullarna. Det går därför att dra slutsatsen att unionsindustrin har återhämtat sig från den skada som den vållats till följd av de kinesiska exporterande tillverkarnas tidigare dumpning.

(117)

De utvalda unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspriser i unionen

(118)

Unionsindustrins vägda genomsnittliga produktionskostnad ökade med 13 % mellan 2010 och 2011 och ökade därefter med ytterligare två procentenheter fram till översynsperioden.

(119)

Försäljningspriserna utvecklades på liknande sätt, men med en fördröjning på ungefär ett år. Unionsindustrin kunde inte föra över hela kostnadsökningen under 2011 till kunderna förrän 2012. Detta ledde till en lägre lönsamhet under 2011, vilket visas i skäl 120 ff.

(120)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(121)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd ökade med sammanlagt 18 %, vilket främst berodde på en betydande ökning på 11 procentenheter mellan 2011 och 2012.

(122)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lager

(123)

Unionstillverkarnas utgående lager ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. De högre lagernivåerna i slutet av översynsperioden är påverkade av säsongsmässiga faktorer. För de andra perioderna mäts utgående lager i slutet av december, men för slutet av översynsperioden mäts de i slutet av juni, just före en period med relativt hög efterfrågan till följd av ökad förbrukning av drycker och förhållandevis låg produktion på grund av de kommande sommarsemestrarna. Det är därför normalt att ha något större lager vid den tidpunkten på året.

(124)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under undersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(125)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de utvalda producenterna genom att uttrycka nettovinsten före skatt på försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i procent av omsättningen av sådan försäljning. Lönsamheten var stabil under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins lönsamhet översteg det vinstmål som fastställdes i den ursprungliga undersökningen under skadeundersökningsperioden.

(126)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sina verksamheter. Det fortsatte att utvecklas på ett tillfredsställande sätt under skadeundersökningsperioden.

(127)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda värde. Utvecklingen av räntabiliteten avspeglade i stort sett lönsamhetens utveckling och låg kvar på tillfredsställande nivåer under nästan hela skadeundersökningsperioden.

(128)

Ingen av unionstillverkarna rapporterade svårigheter med kapitalanskaffning under skadeundersökningsperioden.

(129)

De flesta skadeindikatorerna, såsom produktion, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, sysselsättning, arbetskostnader och försäljningspriser utvecklades positivt. Tendensen varierar för de ekonomiska faktorerna, såsom lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet, men de totala nivåerna är tillfredsställande och visar inga tecken på skada.

(130)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin återhämtat sig från den skada den vållats av den tidigare dumpningen och att den inte lider väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(131)

De ovannämnda tendenserna för priser och importvolymer för den berörda produkten från Kina visar att de kinesiska exportörerna fortfarande hade en betydande närvaro på unionsmarknaden, men de gällande åtgärderna (tull och åtaganden) har lett till att priserna har höjts och volymerna minskat. Unionsindustrin gynnades mest av denna utveckling, eftersom andra tredjeländers marknadsnärvaro förblev relativt begränsad. Detta tyder på att det är de gällande åtgärderna som är den främsta orsaken till att skadan har undanröjts.

(132)

Såsom anges i skäl 45 har de exporterande tillverkarna i Kina outnyttjad kapacitet för att snabbt öka sin export. Med tanke på de mer lukrativa priserna på EU-marknaden jämfört med de flesta marknader i tredjeländer är det dessutom troligt att betydande mängder som i dagsläget exporteras till dessa länder även kan styras över till EU-marknaden om antidumpningsåtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(133)

Dessutom har stora marknader som Förenta staterna, Brasilien, Thailand och Ukraina infört antidumpningstullar för kinesisk citronsyra. Det kommer därför att bli svårare för de kinesiska exporterande tillverkarna att sälja på dessa marknader än på en oskyddad EU-marknad om antidumpningåtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(134)

Dessutom underskrider priserna för de kinesiska exporterande tillverkare som inte omfattas av åtagandet betydligt EU-industrins priser med 20–45 %. De priser som de exporterande tillverkare som omfattas av åtagandet tar ut på tredjeländers marknader underskrider likaså EU-industrins priser med 20–39 %. Detta visar de prisnivåer vid vilka kinesiska exporterande tillverkare sannolikt skulle gå in på unionsmarknaden i avsaknad av åtgärder.

(135)

Sannolikheten för kinesisk lågprisexport i avsaknad av åtgärder bekräftas av ett stort antal antidumpningsundersökningar om kinesisk citronsyra i de andra länder som nämns i skäl 133.

(136)

De kinesiska exporterande tillverkarna har förmåga att betydligt öka sin redan stora marknadsandel till priser som avsevärt underskrider unionsindustrins priser till nackdel för unionsindustrin.

(137)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att de kinesiska exporterande tillverkarna sannolikt inte skulle sänka sina priser till de priser som råder på andra marknader i tredjeländer. Detta argument har emellertid inget stöd i de fakta som framkommit under undersökningen. Såsom anges i skäl 134, ligger de prisunderskridandemarginaler som fastställts för de kinesiska exporterande tillverkare som inte omfattas av åtagandena på unionsmarknaden (20–45 %) mycket nära dem som fastställts för de kinesiska exporterande tillverkare som omfattas av åtagandena till marknader i tredjeländer (20–39 %). Det är därför sannolikt att i avsaknad av åtgärder skulle de kinesiska priserna på unionsmarknaden närma sig de priser som tas ut av de kinesiska exporterande tillverkarna på annat håll.

(138)

Man kan därför dra slutsatsen att skadan sannolikt skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(139)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett införande av antidumpningsåtgärder för import av citronsyra med ursprung i Kina efter resultaten i denna översyn vid giltighetstidens utgång inte skulle ligga i unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas. Samtliga berörda parter gavs tillfälle att framföra sina synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(140)

Båda de unionstillverkare som tillsammans står för 100 % av unionens produktion samarbetade i denna undersökning. Såsom anges i skäl 130 har unionsindustrin återhämtat sig från den skada den vållats av tidigare dumpning.

(141)

De gällande åtgärderna har gjort det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig från den skada den tidigare lidit. Samtidigt har unionsindustrin visat att dess verksamhet är lönsam när den inte utsätts för illojal konkurrens i form av dumpad import.

(142)

Det är också mycket sannolikt att ett upphörande av åtgärderna skulle leda till ökad illojal konkurrens från dumpad kinesisk import, vilket skulle hota de återstående tillverkarnas fortsatta verksamhet inom en i övrigt lönsam industri. Det erinras om att tre tillverkare i unionen hade lagt ned sin verksamhet innan införandet av åtgärder mot kinesisk import.

(143)

Därför dras slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att de gällande åtgärderna fortsätter.

(144)

Såsom anges i skäl 13 lämnade sex icke-närstående importörer in svar på frågeformuläret för stickprovsförfarandet. De tre största importörerna ingick i urvalet men en av importörerna lämnade till slut inte in ett meningsfullt svar på frågeformuläret. Det slutliga urvalet bestod av de två återstående importörerna.

(145)

Båda importörerna har ett brett produktutbud. Betydelsen av citronsyra för deras totala omsättning varierar stort. För den ena importören står citronsyra för en obetydlig del av den totala omsättningen, medan citronsyra är en av de viktigaste produkterna för den andra importören.

(146)

Ingen av de importörer som ingick i urvalet är helt emot de gällande åtgärderna, men de påpekade att det rådande minimiimportpriset är alltför högt, vilket leder till stora vinster för unionsindustrin. Dessa importörer krävde därför att minimiimportpriset skulle sänkas.

(147)

Kommissionen har mottagit sex fullständiga svar från användare, främst från kemi- och läkemedelsindustrin. Trots att livsmedels- och dryckesindustrin är den absolut största användaren av citronsyra och står för minst 50 % av den totala förbrukningen, var det ingen användare från den industrin som samarbetade fullständigt.

(148)

Användarna var oroliga över försörjningstryggheten. Ett problem är att unionsindustrin inte helt kan försörja unionsmarknaden. De gällande åtgärderna hindrade dock inte kinesisk import i stora kvantiteter till unionsmarknaden, vilket gjorde att de kinesiska importörerna kunde försörja den del av marknaden som unionsindustrin inte kunde försörja.

(149)

En stor grupp användare, som livsmedels- och dryckesindustrin och läkemedelsindustrin, har bara ett marginellt behov av citronsyra för sina produkter. Enligt deras åsikt är det inte lätt att ersätta citronsyra, och därför är försörjningstryggheten ofta viktigare än priset. För dessa användare är den ekonomiska effekten av åtgärderna obetydlig, eftersom citronsyra inte alls är viktig för deras kostnadsstruktur.

(150)

För användare som tillverkar kemiska produkter, som står för omkring 25 % av den totala EU-förbrukningen, är citronsyra av måttlig vikt och utgör cirka 5 % av råvarukostnaderna. Enligt deras åsikt bör antidumpningsåtgärderna inte fortsätta. Vissa användare lyfte också fram den goda ekonomiska situationen för EU-tillverkarna. Effekten av åtgärderna på dessa användare är större än inom livsmedels- och dryckesindustrin och läkemedelsindustrin. De uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga användare som tillverkar kemiska produkter visar dock att de lyckades uppnå en god vinst trots de gällande åtgärderna. Åtgärderna anses därför ha en begränsad effekt på dessa användare.

(151)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter i industrin för tvätt- och rengöringsmedel att för vissa produkter står citronsyra för en större andel av kostnaderna än det genomsnitt på 5 % som nämns ovan. Samtidigt har dessa parter inte lämnat några bevis för att genomsnittet för industrin för tvätt- och rengöringsmedel skulle skilja sig särskilt från de 5 % som uppges för den kemiska industrin överlag. Det anses därför att slutsatserna för den kemiska industrin överlag är tillämpliga även på industrin för tvätt- och rengöringsmedel.

(152)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter vidare att det framtida förbudet mot fosfater i maskindiskmedel kommer att leda till en ökad förbrukning av citronsyra i unionen från och med 2017. Även om det står klart att fosfater måste ersättas med andra ämnen vid denna tidpunkt, är det ännu inte klart om fosfaterna kommer att ersättas av citronsyra eller andra ämnen. Parterna lämnade inte heller någon faktabevisning för de övergripande konsekvenserna av denna förändring.

(153)

På det hela taget uppväger den positiva effekten av åtgärderna för unionsindustrin långt den begränsade eller obetydliga negativa effekt som de gällande åtgärderna har på användarna.

(154)

De berörda parterna klagade över en påstådd brist på konkurrens på unionsmarknaden. Det är också sant att det bara finns två tillverkare i unionen. Unionsmarknaden behöver import för att tillgodose efterfrågan från EU-användarna, och importen kommer främst från Kina.

(155)

Anledningen till att det bara finns två tillverkare kvar i unionen är dock de kinesiska exporterande tillverkarnas dumpning, som föranledde de åtgärder som översynen gäller. År 2004, i början av skadeundersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen, fanns det fortfarande fem tillverkare i unionen som konkurrerade med stora kvantiteter av dumpad kinesisk import. Under de följande åren, 2004–2007, när unionen var utsatt för stora kvantiteter av starkt dumpad export från Kina, tvingades tre unionstillverkare lämna marknaden, vilket ledde till den rådande situationen med duopol.

(156)

När de gällande åtgärderna infördes kunde den nedåtgående tendensen i antalet unionstillverkare hejdas. Om kinesiska exporterande tillverkare återigen skulle tillåtas att börja dumpa obegränsade kvantiteter, skulle unionsindustrin börja lida skada igen, och även förlora marknadsandelar till den kinesisiska importen.

(157)

Unionstillverkarna har inte kapacitet för att fullständigt tillgodose efterfrågan på unionsmarknaden (se skäl 107). Trots de gällande åtgärderna fortsatte kinesisk import att komma in på unionsmarknaden i betydande kvantiteter, och hade en marknadsandel på 35–45 % under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 93.

(158)

I avsaknad av åtgärder skulle kanske även de två befintliga EU-tillverkarna tvingas lämna EU-marknaden. I en sådan situation skulle EU-användarna bli ännu mer beroende av en enda importkälla – Kina – vilket med tanke på försörjningstrygghetens betydelse inte skulle vara i unionens intresse.

(159)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl eftersom det inte låg i unionens intresse att upprätthålla åtgärderna beträffande import av citronsyra med ursprung i Kina.

(160)

De flesta av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna är parter i de åtaganden som avses i skäl 2. Översynen vid giltighetstidens utgång (se skäl 41) har visat att deras exportpriser till EU bestämdes av dessa prisåtaganden, som omfattade minimiimportpriser. Deras exportpriser ansågs följaktligen inte vara tillräckligt tillförlitliga för att användas i analysen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning under de särskilda omständigheter som föreligger i denna undersökning. Såsom förklaras i skäl 100 kan sådana exportpriser följaktligen inte betraktas som en tillförlitlig indikator för att genomföra en tillförlitlig och meningsfull beräkning av prisunderskridandet. Av samma anledning är dessa priser inte heller tillräckligt tillförlitliga för att beräkna en ny nivå för undanröjande av skada.

(161)

För Laiwu, den samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare som inte är part i åtagandet, påverkades inte exportpriserna av åtagandet och de kunde därför användas för att fastställa en ny nivå för undanröjande av skada.

(162)

För att bestämma nivån för åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undvika att den skada som unionsindustrin lidit återkommer.

(163)

Skadan skulle inte återkomma om unionsindustrin kunde täcka sina produktionskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. vid avsaknad av dumpad import. Den vinstmarginal som fastställdes för detta ändamål uppgick till 6 %.

(164)

På grundval av detta beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att minska försäljningspriserna i EU med den faktiska vinstmarginal som uppnåtts under översynsperioden och ersätta den med den ovannämnda vinstmarginalen på 6 %.

(165)

En berörd part hävdade att vinstmarginalen före skatt på 6 % är för låg, på grund av att den höga skattesatsen gör att vinsten efter skatt inte tillhandahåller de nödvändiga resurserna.

(166)

I detta hänseende återspeglar den vinstmarginal som användes för att fastställa nivån för undanröjande av skada vinstmarginalen i avsaknad av dumpad import. Den berörda parten lade inte fram några argument som visar att en vinstmarginal på 6 %, som är den faktiska vinstmarginal som uppnåtts av unionsindustrin i avsaknad av dumpad import och som fastställdes i den ursprungliga undersökningen, inte skulle vara lämplig för detta ändamål.

(167)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för Laiwu, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den produkt som sålts av unionstillverkarna på unionsmarknaden under översynsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(168)

För företaget Laiwu Taihe Biochemistry Co. Ltd bör definitiva antidumpningsåtgärder införas för import av den berörda produkten i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 9.4 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalen och dumpningsmarginalen. Tullbeloppet bör fastställas till nivån för dumpning eller nivån för undanröjande av skada beroende på vilken nivå som är lägst.

(169)

På grundval av ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif unionens gräns, före tull:

(170)

Inom ramen för översynen efter giltighetstidens utgång bör de antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på import av citronsyra med ursprung i Kina bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Det erinras om att dessa åtgärder består av värdetullar till olika satser samt åtaganden för vissa företag.

(171)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De återspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet som är tillverkade av de rättssubjekt som nämns. Import av produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De ska inte vara föremål för någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(172)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (12). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om företagets namn- eller adressändring inte påverkar rätten att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namn- eller adressändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(173)

Två exporterande tillverkare informerade kommissionen om adressändringar. En av dessa meddelade också kommissionen om en namnändring. Dessa ändringar påverkar inte deras verksamhet när det gäller den berörda produkten.

(174)

En annan exporterande tillverkare bör inte längre ha rätt till en individuell tullsats eftersom företaget inte längre existerar.

(175)

Undersökningsresultaten i skälen 173 och 174 lämnades ut och inga synpunkter inkom.

(176)

Inom ramen för översynen avseende form av åtgärder tog kommissionen hänsyn till införandet av minimiimportpriset i åtagandena. Kommissionen undersökte särskilt indexeringsmekanismen.

(177)

Minimiimportpriset indexerades ursprungligen på grundval av variationer i priserna på majs i Förenta staterna. När de ursprungliga åtgärderna infördes, kunde de exporterande tillverkare som erbjöd åtaganden inte hitta en offentlig referenskälla för majspriserna i EU. En sådan källa är nu tillgänglig och den anses lämpligare eftersom minimiimportpriset grundas på unionsindustrins icke-skadevållande pris.

(178)

Kommissionen undersökte också indexeringsvariabeln för förbrukningen av råvaror per ton citronsyra och fann att den är korrekt.

(179)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att i stället för att genomföra en indexering av minimiimportpriset såsom beskrivs ovan, bör man använda ett fast minimipris eller en indexering baserad på prisutvecklingen för andra råvaror än bara majs, eftersom inte alla unionstillverkare använder majs som råvara vid tillverkning av citronsyra. Med tanke på de betydande variationerna både när det gäller produktionskostnader och priser på citronsyra, kan ett fast minimipris snabbt bli föråldrat och bli oskäligt högt eller lågt. Kommissionen anser också att det är olämpligt med en indexering för en råvara med relativt stabila priser, när citronsyrepriserna varierar påtagligt och det inte finns någon tillförlitlig offentlig källa för dem.

(180)

Kommissionens bedömning är därför att ett fast minimipris eller en indexering grundad på olika råvaror inte är rimligare än en indexering baserad enbart på priserna på majs. Eftersom majs inte är den grundläggande råvaran för alla unionstillverkare, ansågs det lämpligt att ändra indexeringsvariabeln för förbrukningen av råvaror för att bättre kunna avspegla den vägda genomsnittliga förbrukningen av majs i unionsindustrin och utvecklingen av det icke-skadevållande priset för unionsindustrin som helhet.

(181)

Inom ramen för den partiella interimsöversynen begränsad till skada, fastställde kommissionen ett nytt icke-skadevållande pris för unionsindustrin. På denna grundval bör minimiimportpriset ses över och uppdateras så att åtagandena kan fortsätta att gälla.

(182)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter erbjöd de fem samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, inklusive en grupp exporterande tillverkare för vilka åtagandena fortfarande är i kraft, tillsammans med den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier (se skälen 2 och 3), nya godtagbara prisåtaganden.

(183)

Kommissionen godtog genom genomförandebeslut (EU) 2015/87 (13) dessa nya åtaganden som ersätter de nu gällande åtagandena. De nya åtagandena leder till att dumpningens skadevållande effekter undanröjs och att risken för kringgående begränsas i tillräckligt hög grad.

(184)

För att ytterligare underlätta för kommissionen och tullmyndigheterna att på ett effektivt sätt övervaka att företagen uppfyller sina åtaganden, bör, när begäran om övergång till fri omsättning lämnas in till den behöriga tullmyndigheten, befrielse från antidumpningstull endast beviljas under förutsättning att

Om ovanstående villkor inte uppfylls, ska en antidumpningstull uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

(185)

Om kommissionen i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen återkallar godtagandet av ett åtagande till följd av en överträdelse genom att hänvisa till särskilda transaktioner och förklara den berörda åtagandefakturan ogiltig, ska en tullskuld uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas avseende dessa transaktioner

(186)

Importörer bör vara medvetna om att en tullskuld kan uppstå som en normal handelsrisk vid tidpunkten för godtagande av deklarationen för övergång till fri omsättning enligt skälen 184 och 185, även om kommissionen direkt eller indirekt godtagit det åtagande som den tillverkare de köpt från erbjudit.

(187)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen lämnade inget yttrande.

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 1187/2008 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av mononatriumglutamat med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

Åtgärderna bestod av en värdetull på 39,7 %, med undantag av Hebei Meihus MSG Group Co. Ltd (33,8 %), Tongliao Meihua Bio-Tech Co. Ltd (33,8 %) och Fujian Province Jianyang Wuyi MSG Co. Ltd (36,5 %).

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (3) för de gällande antidumpningsåtgärderna tog kommissionen emot en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)

Begäran ingavs av Ajinomoto Foods Europe SAS (nedan kallad sökanden), såsom den enda EU-tillverkaren av mononatriumglutamat, som därmed svarar för 100 % av tillverkningen av mononatriumglutamat i unionen.

(5)

Begäran grundades på att dumpningen och skadan för unionsindustrin sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(6)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 29 november 2013 i Europeiska unionens officiella tidning (4) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(7)

Samma dag offentliggjorde kommissionen inledandet av en parallell antidumpningsundersökning i enlighet med artikel 5 i grundförordningen beträffande import till unionen av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien (5).

(8)

Inom ramen för denna undersökning införde kommissionen i augusti 2014 genom förordning (EU) nr 904/2014 (6) en provisorisk antidumpningstull på import av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien (nedan kallad förordningen om provisorisk tull). De provisoriska åtgärderna infördes för en period av sex månader.

(9)

De två parallella undersökningarna omfattade samma översyns-/undersökningsperiod och samma skadeundersökningsperiod som anges i skäl 10.

(10)

Undersökningen om sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 oktober 2012–30 september 2013 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 april 2010 till och med slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden) (7).

(11)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, exporterande tillverkare, importörer och användare i unionen som man visste var berörda och företrädare för det berörda exportlandet om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts.

(12)

Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(13)

Eftersom ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och icke-närstående importörer i unionen föreföll vara berörda angavs det i tillkännagivandet om inledande att kommissionen kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(14)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare i Kina var nödvändigt, och i så fall göra ett representativt urval, ombads dessa parter att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att översynen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande. Eftersom endast två exporterande tillverkare i Kina lämnade de begärda uppgifterna till kommissionen ansågs ett stickprov inte vara nödvändigt.

(15)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads alla icke-närstående importörer att ge sig till känna och lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Fjorton icke-närstående importörer gav sig till känna. Inget av dessa företag importerade dock mononatriumglutamat från Kina till unionen under översynsperioden. Något stickprovsförfarande behövdes därför inte.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse.

(18)

Frågeformulär sändes till de två kinesiska exporterande tillverkare som gav sig till känna under stickprovsförfarandet, den enda unionstillverkaren och 33 identifierade användare i unionen.

(19)

Svar på frågeformuläret mottogs från den enda unionstillverkaren, från en handlare och från fem användare. Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna besvarade frågeformuläret.

(20)

Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

Unionstillverkare

Användare

(21)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att den slutgiltiga antidumpningstullen på import av den berörda produkten med ursprung i Kina bibehålls. Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter. Deras synpunkter övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(22)

Den produkt som omfattas av denna översyn är samma produkt som i den ursprungliga undersökningen, nämligen mononatriumglutamat med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2922 42 00 (nedan kallad den berörda produkten). Mononatriumglutamat är en livsmedelstillsats som huvudsakligen används som smakförstärkare i soppor, buljonger, fisk- och kötträtter, kryddblandningar och färdiga maträtter. Mononatriumglutamat används även inom den kemiska industrin till annat än livsmedel, t.ex. rengöringsmedel. Det tillverkas i form av vita luktfria kristaller i olika storlekar. Mononatriumglutamat finns i olika förpackningsstorlekar, alltifrån en konsumentstorlek på 0,5 gram till en partistorlek på 1 000 kg. De mindre förpackningsstorlekarna säljs via detaljhandlare till privata konsumenter, medan de större förpackningarna på 20 kg och mer är avsedda för industriella användare. Det finns också olika renhetsgrader. Det är emellertid inte någon skillnad på mononatriumglutamatets egenskaper när det är packat i olika storlekar eller i olika renhetsgrader

(23)

Mononatriumglutamat tillverkas huvudsakligen genom jäsning av olika sockerkällor (majsstärkelse, tapiokastärkelse, sockerlösning, sockerrörsmelass och sockerbetsmelass).

(24)

Liksom i den ursprungliga undersökningen bekräftades det i översynen att den berörda produkten och mononatriumglutamat som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i det berörda landet, mononatriumglutamat som tillverkas och säljs i unionen och mononatriumglutamat som tillverkas och säljs på marknaderna i de två möjliga jämförbara länderna, Thailand och Indonesien, har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden.

(25)

Av denna anledning betraktas dessa produkter som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(26)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det om dumpning fortfarande förekom och, om så var fallet, huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma.

(27)

Såsom anges i skälen 18 och 19 sändes frågeformulär till båda de kinesiska exporterande tillverkare som gav sig till känna under stickprovsförfarandet. Ingen av dem besvarade frågeformuläret och ingen av dem samarbetade i undersökningen. Därför användes tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(28)

De kinesiska myndigheterna och de icke-samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna underrättades om att artikel 18.1 i grundförordningen skulle tillämpas och gavs tillfälle att inkomma med synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(29)

På denna grundval och enligt artikel 18.1 i grundförordningen baserades slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning enligt nedan på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och tillgänglig statistik, nämligen från Eurostat och den kinesiska exportdatabasen.

(30)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status. Det var därför nödvändigt att välja ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat det jämförbara landet).

(31)

I tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen de berörda parterna om att den planerade att använda Thailand eller Indonesien som lämpliga jämförbara länder och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. I den ursprungliga undersökningen (8) användes Thailand som ett lämpligt jämförbart land. I den nuvarande undersökningen föreslogs Indonesien med tanke på att, såsom nämns i skäl 7, en parallell antidumpningsundersökning om import till unionen av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien inleddes på samma datum som denna översyn vid giltighetstidens utgång (9). En berörd part hävdade att Thailand inte var ett lämpligt jämförbart land med tanke på att den samarbetsvilliga thailändska tillverkaren ingick i samma företagskoncern som sökanden. Man hävdade dessutom att det saknades konkurrens på den thailändska marknaden och att den inhemska försäljningen i Thailand främst utgjordes av små förpackningar på detaljhandelsnivå, medan exporten från Kina till unionen påstods utgöras av stora säckar eller stora partier för industriell användning.

(32)

Kommissionen bad fler än fem kända tillverkare av den likadana produkten i Thailand att lämna upplysningar. Endast en tillverkare i Thailand gav sig till känna och lämnade in ett svar på frågeformuläret. Denna tillverkare ingick i samma koncern som sökanden. Tvärtemot vad den berörda parten hävdade innebär det faktum att tillverkaren ingår i samma koncern som sökanden inte nödvändigtvis att normalvärdet inte är tillförlitligt. Den berörda parten förklarade inte heller hur förbindelsen skulle kunna inverka på normalvärdet på hemmamarknaden i Thailand. Därför bör detta argument avvisas.

(33)

Såsom anges i skäl 24 visade undersökningen att mononatriumglutamat som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Thailand har samma grundläggande tekniska, fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden som den produkt som tillverkas och exporteras till unionen av de kinesiska exporterande tillverkarna. Produktionsprocesserna i Kina liknade dessutom dem på den thailändska marknaden. Slutligen var konkurrensen i Thailand avsevärd, med flera inhemska tillverkare och import från tredjeländer, inklusive Kina. Tvärtemot vad som hävdades visade undersökningen dessutom att den inhemska försäljningen i Thailand skedde till partistorlek och via detaljhandlare. Argumentet att Thailand av dessa skäl inte skulle vara ett lämpligt val som jämförbart land bör därför avvisas.

(34)

De indonesiska exporterande tillverkarna samtyckte till att de uppgifter de lämnat inom ramen för den parallella undersökning som nämns i skäl 7 även användes i denna översyn vid giltighetstidens utgång. Såsom anges i skäl 24 visade undersökningen att mononatriumglutamat som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Indonesien har samma grundläggande tekniska, fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden som den produkt som tillverkas och exporteras till unionen av de kinesiska exporterande tillverkarna. På grundval av de tillgängliga uppgifterna var dessutom produktionsprocesserna i Kina liknande jämfört med den indonesiska marknaden. Slutligen var konkurrensen i Indonesien avsevärd, med flera inhemska tillverkare och import från tredjeländer, inklusive Kina. Dessutom visade undersökningen att den inhemska försäljningen i Indonesien skedde både till partistorlek och via detaljhandlare.

(35)

Det följer av ovanstående att båda länderna, Thailand och Indonesien, eventuellt var lämpliga som jämförbara länder. Eftersom de uppgifter som fanns tillgängliga från de indonesiska exporterande tillverkare som omfattades av den parallella undersökningen var mycket mer detaljerade än uppgifterna från den enda samarbetsvilliga tillverkaren i Thailand, ansåg kommissionen emellertid att det var rimligare att välja Indonesien som lämpligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(36)

De uppgifter som mottagits från de samarbetsvilliga tillverkarna i Indonesien användes som grund för att fastställa normalvärdet för de exporterande tillverkarna i Kina.

(37)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare i Indonesien var representativ under översynsperioden. Försäljningen på hemmamarknaden anses vara representativ om den totala försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden utgör minst 5 % av den totala exportvolymen av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. Det visade sig att den inhemska försäljningen i Indonesien var representativ för var och en av tillverkarna. Vidare undersökte man huruvida den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det skedde genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden.

(38)

Eftersom man fann att den inhemska försäljningen skedde i tillräckliga mängder och vid normal handel fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av all försäljning på hemmamarknaden under översynsperioden.

(39)

Eftersom de exporterande tillverkarna i Kina inte samarbetade, fastställdes exportpriset på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(40)

Exportpriset fastställdes således på grundval av statistik från Eurostat, beräknat som ett vägt genomsnitt.

(41)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset fritt fabrik. Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för skillnader i fråga om frakt- och transportkostnader, med hänsyn till det normalvärde för de indonesiska exporterande tillverkarna vilket hade fastställts i den parallella undersökning som avses i artikel 41 i förordningen om provisorisk tull.

(42)

Dessutom hävdade en berörd part att de kinesiska exporterande tillverkarna har jämförbara kostnadsfördelar gentemot de thailändska tillverkarna när det gäller produktionsprocessen (vertikal integration), utvecklingen av råvarupriser och energiförbrukningen. Detta argument var irrelevant eftersom Indonesien användes som jämförbart land. När det gäller Indonesien och enligt vad som anges i skäl 34 var produktionsprocesserna för mononatriumglutamat i Kina liknande jämfört med den indonesiska marknaden. Det bör dessutom noteras att alla tillverkare av mononatriumglutamat i världen använder liknande produktionsmetoder. Mononatriumglutamat tillverkas huvudsakligen genom jäsning av olika sockerkällor (majsstärkelse, tapiokastärkelse, sockerlösning, sockerrörsmelass och sockerbetsmelass).

(43)

En berörd part hävdade att exporten från Kina främst skedde i partistorlek, medan den inhemska försäljningen i Thailand främst sker till detaljhandeln. Därför hävdades att dumpningsmarginalen enbart borde beräknas på grundval av försäljningen i partistorlek. Eftersom ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna samarbetade i undersökningen fanns inga uppgifter tillgängliga om försäljningsförhållanden, handelsnivå eller förpackningsmetoder med avseende på den kinesiska exportförsäljningen.

(44)

Detta argument var dessutom irrelevant eftersom Indonesien användes som jämförbart land. Oavsett om detaljhandelsförsäljningen togs med eller inte ledde jämförelsen i samtliga fall ändå till betydande dumpningsmarginaler, vilket framgår av skäl 47.

(45)

Kommissionen beräknade dessutom dumpningsmarginalerna på grundval av det normalvärde som fastställts för det jämförbara landet. Jämförelsen ledde till betydande dumpningsmarginaler, vilket framgår av skäl 47.

(46)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 jämförde kommissionen det vägda normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset. Eftersom de kinesiska exportörerna inte var samarbetsvilliga var det inte möjligt att fastställa vilka produkttyper som exporteras från Kina. En jämförelse per produkttyp var därför inte möjlig. Jämförelsen grundades i stället på de statistiska uppgifter om exportpriset som anges i skälen 39 och 40.

(47)

På grundval av detta var den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som andel av priset cif vid unionens gräns 25 % i samtliga fall.

(48)

Sedan det konstaterats att dumpning förekommit under översynsperioden, undersöktes sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas. Följande aspekter undersöktes: volymen och priserna för den dumpade importen från Kina, produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina samt unionsmarknadens attraktionskraft när det gäller importen från Kina.

(49)

Trots de gällande åtgärderna ökade importen från Kina med 65 % under skadeundersökningsperioden, med en motsvarande ökning av marknadsandelen på 68 %, som fastställs i skäl 81. Trots denna ökning i relativa tal förblev de kinesiska importvolymerna och marknadsandelen låg i absoluta tal under hela skadeundersökningsperioden.

(50)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga fastställdes importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. De genomsnittliga priserna på importen från Kina minskade kontinuerligt från BÅ2010/2011 fram till översynsperioden och minskade totalt med 20 % under skadeundersökningsperioden, vilket fastställs i skäl 84. Importpriserna befanns vara dumpade under översynsperioden. Det fastställdes också att de skulle underskrida unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser med mer än 10 % vid en beräkning utan antidumpningstullar.

(51)

Produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnats av sökanden. Eftersom dessa uppgifter inte fanns offentligt tillgängliga dubbelkontrollerade kommissionen uppgifterna mot andra offentligt tillgängliga källor, bland annat tidningsartiklar i den akt som de berörda parterna får ta del av. På denna grundval är Kina världens största tillverkare av mononatriumglutamat, med en årlig produktionskapacitet och en årsproduktion som ökade under skadeundersökningsperioden. År 2012 uppgick produktionskapaciteten för mononatriumglutamat till omkring 3,5–4 miljoner ton och produktionskapaciteten till omkring 2,5–3 miljoner ton. Den outnyttjade kapaciteten under 2012 uppgick således till omkring 600 000–900 000 ton.

(52)

Enligt samma källa kommer produktionskapaciteten för och produktionen av mononatriumglutamat i Kina att öka ännu mer fram till 2017, eftersom efterfrågan på mononatriumglutamat i Kina ökar.

(53)

År 2011 inledde den kinesiska regeringen via ministeriet för industri och informationsteknik ett allmänt politiskt initiativ för att avskaffa föråldrad och ineffektiv fabriksteknik, vilket berörde 19 nyckelindustrier i Kina, bland annat mononatriumglutamat. Resultatet har blivit en betydande minskning av antalet tillverkare av mononatriumglutamat i Kina. På denna grundval hävdade en av de berörda parterna att kapaciteten sannolikt inte hade ökat i Kina. Undersökningen på grundval av uppgifterna i ansökan och i tidningsartiklar har dock visat att de större företagen har ökat sin kapacitet. Till följd av detta ökade produktionskapaciteten för mononatriumglutamat i Kina generellt och argumentet från denna berörda part bör därför avvisas.

(54)

På grundval av de uppgifter som lämnats av sökanden har lagret av mononatriumglutamat i Kina dessutom ökat konstant under de senaste åren och var mer än dubbelt så stort som unionens förbrukning under översynsperioden. En berörd part hävdade att eftersom uppgifterna om det påstådda överlagret inte fanns med i den akt som de berörda parterna får ta del av, skulle det inte vara möjligt för de berörda parterna att kontrollera dessa uppgifter och de borde därför inte beaktas. Man hävdade dessutom att det var osannolikt att det fanns överlager med tanke på de kinesiska myndigheternas kapacitetsminskningar. I detta avseende bör det noteras att den berörda parten inte lade fram någon bevisning för detta påstående. Såsom redan förklarats i skäl 27 samarbetade inte heller någon av de kinesiska exporterande tillverkarna i undersökningen. Därför användes tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. I enlighet med artikel 19.3 i grundförordningen får kommissionen dessutom bortse från uppgifter som lämnats konfidentiellt om ingen meningsfull icke-konfidentiell sammanfattning lämnas, men detta innebär inte att uppgifter som lämnats konfidentiellt automatiskt avvisas. Trots att inte alla uppgifter i ansökan kunde dubbelkontrolleras, vilket även gällde de uppgifter som lämnats om de kinesiska lagren, ansågs uppgifterna i detta fall ändå vara rimliga och korrekta eftersom de låg i linje med de uppgifter som lämnats av sökanden och som kunde dubbelkontrolleras. Med tanke på att den totala produktionskapaciteten i Kina ökade, såsom anges i skäl 51, var överlagret inte heller den enda aspekt som låg till grund för slutsatsen att kinesiska exporterande tillverkare har avsevärd outnyttjad kapacitet. När det var möjligt dubbelkontrollerade kommissionen dessutom uppgifterna mot andra tillgängliga källor som tidningsartiklar, och använde endast uppgifter som konstaterats vara rimliga och tillräckligt tillförlitliga. Detta argument bör därför avvisas.

(55)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade samma berörda part att kommissionen inte hade baserat sina undersökningsresultat på fakta, enligt vad som föreskrivs i artikel 11.3 i WTO:s antidumpningsavtal (10), utan bara på antaganden. Parten upprepade sina påståenden beträffande den påstådda kapacitetsminskningen och den outnyttjade kapaciteten i Kina.

(56)

Som nämns i skäl 27 samarbetade ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna i undersökningen och kommissionen var därför tvungen att grunda sina slutsatser på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Som också beskrivs i skälen 29 och 51 var de uppgifter som användes främst de uppgifter som sökanden lämnade i sin begäran, vilka om möjligt vederbörligen kontrollerades mot varandra. Eftersom detta var de enda tillförlitliga uppgifter som var tillgängliga avvisades påståendet om att undersökningsresultaten bara grundades på antaganden.

(57)

De uppgifter som lämnades av den berörda parten beaktades även. I fråga om tillgänglig och outnyttjad kapacitet i Kina lämnade dock den berörda parten motstridiga uppgifter. I motsats till vad parten hävdade visade exempelvis den bevisning som åtföljde inlagorna en ökning av kapaciteten när det gäller mononatriumglutamat i Kina, snarare än en minskning. Detta överensstämmer med kommissionens undersökningsresultat i skäl 53. Partens påstående om att den sammanlagda kapaciteten i Kina sannolikt skulle minska avvisades därför.

(58)

Därför dras slutsatsen att kinesiska exporterande tillverkare har avsevärd outnyttjad kapacitet som sannolikt kan användas för betydande ytterligare export till unionen om antidumpningsåtgärderna skulle upphävas, vilket beskrivs närmare i skälen 61 och 62.

(59)

Under skadeundersökningsperioden utgjorde unionsmarknaden till följd av de gällande åtgärderna endast en mindre del av den kinesiska exporten. En berörd part hävdade att unionen inte skulle vara en attraktiv marknad för kinesiska exporterande tillverkare eftersom efterfrågan på mononatriumglutamat i Asien och andra tillväxtekonomier, däribland Kina, förväntas öka. Denna part hävdade dessutom att de kinesiska exporterande tillverkarna inte skulle ha några incitament att öka sin export till unionsmarknaden med tanke på att prisnivåerna från Kina till andra tredjeländer i genomsnitt skulle vara högre eller liknande de kinesiska exportpriserna till unionen.

(60)

Undersökningen visade visserligen att de kinesiska exportpriserna till tredjeländer i genomsnitt var något högre än exportpriserna till unionen, men detta kan mycket väl bero på att de kinesiska exporterande tillverkarna sänkte sina exportpriser till unionen till följd av de gällande antidumpningstullarna. Detta ger därför inte nödvändigtvis en indikation på den möjliga prisnivån om åtgärderna skulle tillåtas upphöra. Med tanke på nivån på de gällande antidumpningstullarna skulle de kinesiska exporterande tillverkarna tvärtom kunna höja sina exportpriser. Priserna skulle ändå ligga kvar på dumpade nivåer och underskrida unionsindustrins försäljningspriser.

(61)

Även om den inhemska förbrukningen i Kina och förbrukningen i övriga Asien och andra tillväxtekonomier förväntas öka, tyder överkapaciteten i produktionen i Kina på ett starkt incitament att finna alternativa marknader som kan ta emot denna överproduktion.

(62)

Kommissionen beaktade även det eventuella införandet av åtgärder mot kinesisk export av mononatriumglutamat till Förenta staterna till följd av en pågående parallell antidumpnings- och antisubventionsundersökning som de amerikanska myndigheterna genomför avseende Kina och samma produkt. De amerikanska myndigheterna införde faktiskt slutgiltiga antidumpningsåtgärder den 26 november 2014. Fyra kinesiska exporterande tillverkare belades med individuella tullsatser på 20,09 %, medan tullsatsen för alla övriga företag fastställdes till 39,03 %. Den kinesiska exportens tillträde till Förenta staternas marknad kommer därför sannolikt att begränsas och stora mängder kinesiskt mononatriumglutamat kan sannolikt komma att läggas om till unionsmarknaden, särskilt om unionsåtgärderna samtidigt upphör att gälla. I detta avseende bör det noteras att under 2013 exporterades omkring 26 600 ton mononatriumglutamat från Kina till Förenta staterna, vilket motsvarade en betydande del av unionens förbrukning under översynsperioden.

(63)

Unionsindustrins genomsnittliga priser och de indonesiska exporterande tillverkarnas genomsnittliga importpris till unionen enligt vad som fastställdes i den parallella undersökning som nämns i skälen 61 och 80 i förordningen om provisorisk tull var dessutom båda högre än de kinesiska genomsnittliga importpriserna till unionen utan antidumpningstullar och än de kinesiska genomsnittliga importpriserna till andra tredjeländer. Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade grundades denna analys på tillgängliga uppgifter, dvs. den kinesiska exportdatabasen. De kinesiska exporterande tillverkarnas prisbeteende visade på att unionen skulle vara en attraktiv marknad för kinesiska exportörer om antidumpningsåtgärderna skulle tillåtas upphöra, eftersom de faktiskt skulle kunna höja sina exportpriser till unionen.

(64)

Den ökande marknadsandelen för den kinesiska importen trots de gällande åtgärderna visade också att de kinesiska exporterande tillverkarna fortfarande var intresserade av unionsmarknaden. Unionsmarknaden för mononatriumglutamat är alltså fortsatt attraktiv för kinesisk export baserat på de observerade prisnivåerna. Intresset skulle sannolikt öka om åtgärden skulle upphävas.

(65)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade den ovannämnda berörda parten sina påståenden beträffande den ökade inhemska efterfrågan på mononatriumglutamat i Kina, de små volymerna av export från Kina till unionen, marknadsandelen och de högre priserna på kinesiskt mononatriumglutamat till andra tredjeländer jämfört med unionen. Parten hävdade att dessa aspekter inte hade beaktats i kommissionens analys.

(66)

Påståendet att utvecklingen av den kinesiska produktionskapaciteten och outnyttjade kapaciteten, den ökade inhemska efterfrågan på mononatriumglutamat i Kina, de små volymerna av export från Kina till unionen, marknadsandelen enligt beskrivningen i skäl 49 och de kinesiska prisnivåerna för unionen och för andra tredjeländer inte hade beaktats är för det första ogrundat. Dessa aspekter analyserades verkligen, vilket visas i skälen 49–64, och motsvarande slutsatser lämnades till de berörda parterna. För det andra lade den berörda parten inte fram någon ny bevisning till stöd för sina påståenden, utöver det som kommissionen hade konstaterat i samband med undersökningen.

(67)

Den berörda parten invände slutligen mot kommissionens bedömning i skäl 62 att den kinesiska exporten skulle kunna riktas om från Förenta staterna till unionen på grund av de antidumpningsåtgärder som de amerikanska myndigheterna infört beträffande export av mononatriumglutamat från Kina till Förenta staterna.

(68)

Som redan förklarats i skäl 62 noteras det dock att om åtgärderna i unionen skulle tillåtas att upphöra, är det sannolikt att den kinesiska exporten kommer att riktas om till unionsmarknaden med anledning av de antidumpningsåtgärder som införts beträffande export av kinesiskt mononatriumglutamat till Förenta staterna.

(69)

Partens påståenden i detta avseende måste därför avvisas.

(70)

Analysen ovan visar att kinesiska produkter fortsatte att importeras till unionsmarknaden till dumpade priser, med betydande dumpningsmarginaler. Med tanke på slutsatserna om den avsevärda outnyttjade kapacitet som finns tillgänglig i Kina och sannolikheten för att exporten skulle läggas om till unionsmarknaden i betydande mängder och till dumpade priser drog kommissionen slutsatsen att sannolikheten för fortsatt dumpning är mycket hög om åtgärderna skulle upphävas.

(71)

Den likadana produkten tillverkades av en unionstillverkare under översynsperioden. Denne utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(72)

Eftersom unionsindustrin således endast utgjordes av en tillverkare, var det av sekretesskäl nödvändigt att indexera alla uppgifter eller ange dem som intervaller.

(73)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga ihop unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden med importen från Kina och andra tredjeländer, på grundval av uppgifter från Eurostat och uppgifter som lämnats av de indonesiska exporterande tillverkare som omfattades av den parallella antidumpningsundersökning som nämns i skäl 7.

(74)

En berörd part hävdade att de relevanta KN-numren i Eurostat även omfattar andra produkter än den berörda produkten och att importvolymen från Kina därför kan inkludera glutaminsyra samt salter. Detta påstående avvisades eftersom importuppgifterna togs från Eurostat och Taric (Europeiska unionens integrerade tulltaxa) på nummernivå och därför endast omfattade den berörda produkten.

(75)

Samma berörda part hävdade att inte all mononatriumglutamat som produceras i Kina och exporteras till unionen har den renhetsgrad som krävs för livsmedelstillsatser i unionen och ifrågasatte om detta avspeglades på korrekt sätt i importvolymerna från Kina. Såsom fastställs i skäl 22 omfattas alla typer av mononatriumglutamat oavsett renhetsgrad av denna undersökning, och därför avvisades detta påstående.

(76)

På denna grundval utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (ton)

(77)

Förbrukningen i unionen minskade mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, och ökade en aning igen under BÅ2012/2013 och översynsperioden. Totalt sett minskade förbrukningen med 2 % under skadeundersökningsperioden. Den minskade förbrukningen mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 berodde huvudsakligen på en minskning av unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden, till följd av minskad produktion under samma period (se skäl 100). Den totala exporten låg kvar på liknande nivåer under samma period. Den ökade förbrukningen under BÅ2012/2013 beror nästan uteslutande på en ökad total import, eftersom unionsindustrins försäljning i stort sett låg kvar på samma nivå. Slutligen ökade importvolymen avsevärt under översynsperioden, särskilt från Indonesien, medan unionsindustrins försäljning minskade igen (se skäl 88).

(78)

En berörd part hävdade att beskrivningen av utvecklingen av förbrukningen var ofullständig eftersom man inte hade beaktat att vietnamesisk import av mononatriumglutamat ersattes av indonesisk import och att användarna till följd av detta inte längre räknade med ytterligare prisökningar och därför minskade sina lager. Det stämmer visserligen att importen av mononatriumglutamat, även från Vietnam, minskade under skadeundersökningsperioden och att Indonesiens import ökade, men detta påverkar inte utvecklingen av unionens totala förbrukning i sig. Effekterna av eventuell utveckling i importflödena och eventuella reaktioner från ekonomiska aktörer, såsom användare, på denna utveckling påverkar inte heller utvecklingen av förbrukningen i sig. Påståendet avvisades därför.

(79)

Volymen och marknadsandelen för importen från Kina fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som lämnats av de indonesiska exporterande tillverkare som omfattades av den parallella antidumpningsundersökning som nämns i skäl 7.

(80)

Importvolymen till unionen från det berörda land et och marknadsandelen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym och marknadsandel

(81)

Importvolymerna från Kina minskade från BÅ2010/2011 till BÅ2011/2012, men ökade avsevärt under BÅ2012/2013 och återigen under översynsperioden. Totalt ökade importvolymen från Kina med 65 % under skadeundersökningsperioden. Den motsvarande marknadsandelen visade en liknande tendens, eftersom den först minskade mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 och därefter ökade avsevärt fram till översynsperioden. Totalt sett ökade marknadsandelen med 68 % under skadeundersökningsperioden. Trots denna ökning i relativa tal förblev både volymen och marknadsandelen för den kinesiska importen låg i absoluta tal under skadeundersökningsperioden.

(82)

Importpriserna fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat.

(83)

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset för importen från Kina:

Tabell 3

Importpriser

(84)

De genomsnittliga importpriserna från Kina minskade kontinuerligt från BÅ2010/2011 och översynsperioden och totalt med 20 % under skadeundersökningsperioden.

(85)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(86)

Resultatet av jämförelsen visade att importen från Kina inte underskred unionsindustrins priser på unionsmarknaden. När effekten av antidumpningstullarna räknades bort nådde underskridandemarginalen dock en nivå på över 10 %.

(87)

Kommissionen fastställde volymen för importen från Indonesien på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som lämnats av de indonesiska exporterande tillverkare som omfattades av den parallella undersökning som nämns i skäl 7.

(88)

Importvolymen till unionen från Indonesien och marknadsandelen utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importvolym och marknadsandel

(89)

Importvolymerna från Indonesien nästan tredubblades under skadeundersökningsperioden. De ökade kontinuerligt och betydligt med 182 %, från 8 638 ton under BÅ2010/2011 till 24 385 ton under översynsperioden.

(90)

Den motsvarande marknadsandelen nästan tredubblades under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 187 %, trots den generella förbrukningsminskningen (– 2 %).

(91)

Kommissionen fastställde priserna för importen på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som lämnats av de indonesiska exporterande tillverkare som omfattades av den parallella pågående undersökning som nämns i skäl 7.

(92)

Det genomsnittliga importpriset till unionen från Indonesien utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importpris

(93)

Det genomsnittliga importpriset för mononatriumglutamat från Indonesien ökade en aning mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, innan det minskade under BÅ2012/2013 och sedan ännu mer under översynsperioden. De genomsnittliga importpriserna för mononatriumglutamat från Indonesien minskade totalt sett med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(94)

Volymen, marknadsandelen och priserna på importen från andra tredjeländer utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Import från övriga tredjeländer

(95)

Importvolymerna från övriga tredjeländer minskade totalt sett från 10 268 ton under BÅ2010/2011 till 2 894 ton under översynsperioden, vilket är en minskning med 72 % under skadeundersökningsperioden. Den motsvarande marknadsandelen minskade med 71 % under samma period. Under översynsperioden utgjorde marknadsandelen för övriga tredjeländers import endast cirka en fjärdedel av nivån under BÅ2010/2011. Totalt sett ökade priserna för importen från tredjeländer med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(96)

En berörd part hävdade att den totala importen, inklusive från Kina och Indonesien, har varit stabil under skadeundersökningsperioden.

(97)

Detta påstående stred mot den statistik som fanns tillgänglig och på vilken undersökningens resultat är grundade, se tabell 7. Faktum är att den totala importen till unionen ökade med 46 % under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

(98)

Den totala importen, inklusive från Kina och Indonesien, utvecklades på följande sätt:

Tabell 7

Total import

(99)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(100)

Den totala produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(101)

Produktionen fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Den minskade mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 men ökade mellan BÅ2011/2012 och BÅ2012/2013, för att sedan nå de lägsta nivåerna under översynsperioden. Undersökningen visade att fluktuationerna huvudsakligen orsakades av de nedstängningar för underhåll som unionsindustrin genomförde var 15:e månad och av dåliga väderförhållanden under vintern 2010/2011, vilka avbröt tillförseln av en av de huvudsakliga råvarorna (ammoniak). Under översynsperioden förlängdes nedstängningen för underhåll i ett försök att minska det stora lagret. Totalt sett minskade produktionsvolymen med 9 % under skadeundersökningsperioden.

(102)

En part hävdade att produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet först minskade efter att ha ökat betydligt under perioden före skadeundersökningsperioden. På denna grundval hävdade parten att den minskande tendensen för dessa faktorer därför inte visar på skada. När kommissionen fastställde tendenser för de olika skadeindikatorerna grundande den sin bedömning på skadeundersökningsperioden, som fastställdes vid inledandet av undersökningen. Skadeundersökningsperioden består av översynsperioden och tre föregående budgetår, vilket motsvarar etablerad praxis. Det blotta faktum att vissa skadeindikatorer visar högre värden före skadeundersökningsperioden är inte ett tillräckligt starkt skäl för att frångå denna praxis. Därför kan endast tendenserna under skadeundersökningsperioden beaktas. Detta påstående avvisades därför.

(103)

Produktionskapaciteten förblev totalt sett stabil under skadeundersökningsperioden.

(104)

Till följd av den minskade produktionsvolymen och den stabila produktionskapaciteten utvecklades kapacitetsutnyttjandet i enlighet med produktionsvolymen, dvs. det sjönk först under BÅ2011/2012, ökade sedan under BÅ2012/2013 och minskade igen under översynsperioden. Totalt sett minskade kapacitetsutnyttjandet med 9 % under skadeundersökningsperioden, i enlighet med minskningen av produktionsvolymen.

(105)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningsvolym och marknadsandel

(106)

Unionsindustrins försäljningsvolym för mononatriumglutamat minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden. Försäljningsvolymen minskade mest mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, medan den under de efterföljande åren förblev relativt stabil. Försäljningsvolymens minskning ledde, tillsammans med en samtidig minskning av förbrukningen och ökning av importen främst från Indonesien, till att unionsindustrins marknadsandel minskade med totalt sett cirka 15 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel minskade med 4 % mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, vilket sammanfaller med en ökad marknadsandel för indonesisk och kinesisk import under samma period. Mellan BÅ2012/2013 och översynsperioden fortsatte unionsindustrins marknadsandel att minska stadigt, medan den indonesiska importvolymen och marknadsandelen ökade betydligt. Även den kinesiska importen och marknadsandelen ökade under skadeundersökningsperioden, men låg kvar på låga nivåer under denna period.

(107)

Förbrukningen i unionen minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 17 %, vilket motsvarar en marknadsandelsförlust på 15 %.

(108)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Sysselsättning och produktivitet

(109)

Unionsindustrins sysselsättning ökade kontinuerligt och totalt sett med 8 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökning berodde huvudsakligen på att ett tidigare närstående företag integrerades 2011 och på att unionsindustrins underhållsavdelning utvidgats.

(110)

Produktiviteten minskade på grund av en kombination av ökad sysselsättning och minskad produktion, vilket framgår av tabell 8.

(111)

Den dumpningsmarginal som fastställts för Kina låg högt över miniminivån, medan importvolymen från Kina förblev låg under skadeundersökningsperioden. Om åtgärderna upphävs kan de faktiska dumpningsmarginalerna komma att påverka unionsindustrin väsentligt med tanke på den ökade volymen och de sänkta priserna på import från Kina och den förväntade utvecklingen av den kinesiska importen, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra. I antidumpningsundersökningen beträffande import av mononatriumglutamat från Indonesien, som nämns i skäl 7, fastställdes samtidigt dumpningsmarginaler för de samarbetsvilliga exportörerna från Indonesien, vilka betydligt ökade sin marknadsandel på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden.

(112)

Unionsindustrin höll fortfarande på att återhämta sig från effekterna av tidigare skadevållande dumpning på grund av import av mononatriumglutamat med ursprung i Kina, vilket nämns i skäl 124. Eftersom den dumpade importen från Indonesien ökade betydligt under skadeundersökningsperioden och befanns ha vållat unionsindustrin väsentlig skada (12), var det möjligt att dra slutsatsen att denna återhämtningsprocess hade vänt.

(113)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser för icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Genomsnittliga försäljningspriser

(114)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden. Det ökade först med 7 % mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, men minskade sedan kontinuerligt fram till översynsperioden. Prisökningen mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 kan ses som en konsekvens av kostnadsökningen under samma period, även om kostnadsökningen var mer markant än prisökningen. Samtidigt ökade importen från Indonesien och utövade en betydande prispress på unionsindustrin. Som en följd av detta minskade unionsindustrins priser med 6 % mellan BÅ2011/2012 och BÅ2012/2013 och med ytterligare 4 % mellan BÅ2012/2013 och översynsperioden.

(115)

Tillverkningskostnaden per enhet ökade med 30 % under skadeundersökningsperioden. Under BÅ2011/2012 började en kontinuerlig ökning, huvudsakligen på grund av att kostnaderna för råvaror och arbetskraft ökade. Denna kostnad kunde inte, i enlighet med vad som anges ovan, fångas upp med hjälp av en likvärdig prisökning på grund av prispressen från den dumpade importen från Indonesien.

(116)

En berörd part begärde att kommissionen skulle undersöka huruvida ett eventuellt införande av biprodukter i unionsindustrins tillverkningskostnader kan på konstlad väg ha ökat unionsindustrins genomsnittliga tillverkningskostnad. Undersökningen visade att biprodukterna hade fördelats korrekt och absolut inte förvrängde skadebilden. Detta påstående avvisades därför.

(117)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(118)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 24 %. Detta kan huvudsakligen förklaras av ökade insatser från unionsindustrin för att förbättra arbetstagarnas och personalens resultat, i syfte att optimera tillverkningsprocessen.

(119)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lager

(120)

Totalt sett ökade det utgående lagret med 43 % under skadeundersökningsperioden. Från BÅ2010/2011 till BÅ2011/2012 minskade det utgående lagret till följd av en minskning av produktionsvolymen och en ökning av exportförsäljningsvolymen. Från BÅ2011/2012 till BÅ2012/2013 ökade lagren på grund av en ökning av produktionen medan unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden förblev nästan stabil. Från BÅ2012/2013 till översynsperioden minskade det utgående lagret igen, huvudsakligen på grund av ett beslut om att minska produktionen i ett försök att minska de höga lagernivåerna.

(121)

Utgående lager som andel av produktionen minskade mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, men fördubblades nästan mellan BÅ2011/2012 och BÅ2012/2013. De ökade ytterligare mellan BÅ2012/2013 och översynsperioden. Totalt sett ökade de med 56 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen under BÅ2012/2013 och under översynsperioden måste ses mot bakgrund av ökande volymer av dumpad import från Indonesien, medan unionsförsäljningen låg kvar på en nästan stabil nivå under samma period.

(122)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkaren utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(123)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Under BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 minskade lönsamheten avsevärt, men förblev positiv. Från och med BÅ2012/2013 blev lönsamheten negativ. Den minskade ytterligare under översynsperioden. Totalt sett minskade lönsamheten med 180 % under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling berodde huvudsakligen på prispressen från den indonesiska import som kom in i unionen till dumpade priser och som gjorde det omöjligt för unionsindustrin att sätta priser i enlighet med kostnadsökningen. Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sin verksamhet. Nettokassaflödet uppvisade samma tendens som lönsamheten, dvs. en kontinuerlig minskning under skadeundersökningsperioden med negativa resultat från och med BÅ2012/2013. Denna tendens förstärktes under översynsperioden. Totalt sett minskade nettokassaflödet med 119 % under skadeundersökningsperioden.

(124)

Investeringarna ökade med 97 % under skadeundersökningsperioden. De utgjordes huvudsakligen av investeringar som var nödvändiga för underhåll och för uppfyllande av lagstadgade säkerhetskrav. Trots att unionsindustrin fortfarande höll på att återhämta sig från tidigare dumpning av kinesiska exporterande tillverkare före skadeundersökningsperioden började läget att förbättras och industrin var lönsam i början av skadeundersökningsperioden fram till BÅ2011/2012. Under dessa omständigheter gjordes ett antal investeringar som inte längre kunde skjutas upp, vilket förklarar den betydande ökningen av investeringsnivåerna under BÅ2011/2012 och de efterföljande åren.

(125)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Liksom för de övriga finansiella indikatorerna var räntabiliteten för tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten negativ från och med BÅ2012/2013, vilket återspeglar den negativa lönsamhetstendensen. Totalt sett minskade räntabiliteten med 210 % under skadeundersökningsperioden.

(126)

Med hänsyn till den minskande lönsamheten och det minskande kassaflödet påverkades företagets kapitalanskaffningsförmåga också negativt.

(127)

Nästan samtliga huvudsakliga skadeindikatorer påvisade negativa tendenser. Produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet minskade med cirka 9 % och försäljningsvolymen med 17 % under skadeundersökningsperioden. I ett försök att motverka förlusterna avseende försäljningsvolym och marknadsandel minskade unionsindustrins genomsnittliga priser med 3 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som tillverkningskostnaderna ökade med mer än 30 %. Som en följd av detta minskade lönsamheten, som var positiv i början av skadeundersökningsperioden, och blev negativ under BÅ2012/2013 samt fortsatte att minska under översynsperioden. Liknande negativa tendenser kunde observeras för nettokassaflöde och för räntabilitet.

(128)

Sysselsättningen ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen under skadeundersökningsperioden kan förklaras av att ett tidigare närstående företag integrerades 2011 och av att unionsindustrins underhållsavdelning utvidgats. Även för investeringar var tendensen positiv. Investeringarna var dock huvudsakligen kopplade till förebyggande åtgärder och säkerhetskrav och inte till någon kapacitetsökning. Dessa positiva tendenser uteslöt därför inte att skada förelåg.

(129)

En berörd part hävdade att en negativ tendens för endast några av skadeindikatorerna inte är ett tillräckligt skäl för att dra slutsatsen att väsentlig skada föreligger. Enligt artikel 3.5 i grundförordningen måste inte alla skadeindikatorer visa en negativ tendens. Unionsindustrins situation ska i stället analyseras genom en bedömning av utvecklingen av samtliga skadeindikatorer som en helhet. I detta fall visade nästan alla skadeindikatorer en negativ tendens, även huvudsakliga indikatorer som försäljnings- och produktionsvolym, marknadsandel, genomsnittliga försäljningspriser och lönsamhet.

(130)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(131)

Såsom framgår av skälen 99–130 led unionsindustrin väsentlig skada under översynsperioden. Under hela skadeundersökningsperioden förekom kinesisk import endast i begränsade kvantiteter på unionsmarknaden, samtidigt som den indonesiska importvolymen och marknadsandelen nästan tredubblades under samma period. I den parallella undersökningen beträffande import av mononatriumglutamat från Indonesien, som nämns i skäl 7, drogs slutsatsen att importen från Indonesien var dumpad och vållade unionsindustrin väsentlig skada, medan importen från Kina med tanke på de låga volymerna och prisnivåerna inte bidrog till denna skada (13). Såsom anges i skälen 48 och 70 har undersökningen samtidigt visat att den kinesiska importen skedde till dumpade priser under översynsperioden och att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(132)

För att bedöma sannolikheten för att skadan återkommer om de gällande åtgärderna tillåts upphöra analyserade kommissionen den kinesiska exportens eventuella inverkan på unionsmarknaden och på unionsindustrin i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(133)

Analysen inriktades på de kinesiska exporterande tillverkarnas outnyttjade kapacitet, unionsmarknadens attraktionskraft och de kinesiska tillverkarnas prisbeteende i unionen. Dessutom beaktades de antidumpningsåtgärder som införts på import av mononatriumglutamat från Indonesien.

(134)

Såsom fastställs i skäl 51 uppskattades den totala outnyttjade kapaciteten för mononatriumglutamat i Kina uppgå till omkring 600 000–900 000 ton 2012. Denna siffra var långt större än unionens totala förbrukning av mononatriumglutamat under samma period.

(135)

Om åtgärderna skulle upphävas kan man, till följd av unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skälen 59–64, rimligen förvänta sig att åtminstone en del av denna outnyttjade kapacitet med all sannolikhet kommer att läggas om till unionsmarknaden.

(136)

Såsom nämns i skäl 50 skulle de kinesiska importpriserna utan antidumpningstullar underskrida unionens försäljningspriser med mer än 10 % i genomsnitt. De skulle också vara lägre än de indonesiska importpriserna. På denna grundval drogs slutsatsen att de kinesiska exporterande tillverkarna i avsaknad av åtgärder sannolikt kommer att öka prispressen på unionsmarknaden, och därmed förvärra den skada som unionsindustrin lidit. I detta avseende är det viktigt att erinra om att den parallella antidumpningsundersökningen visade att importen från Indonesien medförde en prispress på unionsmarknaden, så att unionsindustrin inte kunde höja sina priser i linje med de ökande kostnaderna utan tvärtom blev tvungen att sänka sina priser under skadeundersökningsperioden.

(137)

Såsom beskrivs i skäl 60 kan de kinesiska importpriserna höjas om åtgärderna skulle tillåtas upphöra. Med hänsyn till de avsevärda prisunderskridandemarginaler som fastställdes när antidumpningstullarna drogs av har de kinesiska exportörerna, även om de kinesiska importpriserna faktiskt höjs, dock fortfarande en marginal som gör att de kan hålla sina priser under unionsindustrins prisnivåer, vilket sannolikt kommer att leda till att de vinner fler marknadsandelar på unionsmarknaden. Om detta inträffar skulle unionsindustrins försäljning och försäljningspriser omedelbart minska.

(138)

Med tanke på den parallella undersökningen beträffande Indonesien och de motsvarande åtgärderna mot import av mononatriumglutamat från detta land förväntas unionsindustrin kunna återhämta sig från den väsentliga skada den har lidit. Denna återhämtningsprocess skulle kunna äventyras om importen från Kina skulle återupptas i avsevärda mängder och till dumpade priser till följd av att åtgärderna tillåts upphöra.

(139)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att fortsatta åtgärder inte skulle förbättra unionstillverkarnas situation, eftersom deras försämrade situation främst skulle orsakas av andra faktorer än importen av mononatriumglutamat från Kina. Parten hävdade att dessa faktorer i synnerhet skulle vara effekterna av unionsindustrins investeringspolitik på dess lönsamhet, ökningen av arbetskraftskostnaderna och den påstådda ineffektiva resursanvändningen. Det hävdades att effekterna av dessa faktorer inte i tillräcklig utsträckning hade beaktats i bedömningen av unionsindustrins situation som helhet.

(140)

Det bör noteras att den berörda parten i fråga inte lämnade några nya uppgifter eller bevis till stöd för dessa påståenden.

(141)

När det gäller unionsindustrins investeringar förklarade denna part inte i vilken utsträckning dessa investeringar skulle ha kunnat inverka på unionsindustrins lönsamhet. Som beskrivs i skäl 124 grundades unionsindustrins investeringar på rimliga affärsbeslut som inte kan anses vara oskäliga. Investeringskostnaderna skrivs dessutom av över tiden och hade i sig ingen inverkan av betydelse på unionsindustrins lönsamhet.

(142)

När det gäller ökningen av arbetskraftskostnaderna kan exakta uppgifter inte lämnas ut på grund av sekretess, men undersökningen visade dock att inverkan av denna ökning på de totala produktionskostnaderna var obetydlig.

(143)

När det gäller den ineffektiva resursanvändningen lämnade parten inga närmare uppgifter om den påstådda ineffektivitetens art, och av undersökningen framgick ingen potentiell ineffektivitet hos unionsindustrin.

(144)

På dessa grunder avvisades dessa påståenden.

(145)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten, nämligen om outnyttjad kapacitet, unionsmarknadens attraktionskraft och de förväntade prisnivåerna på kinesisk import, dras slutsatsen att ett upphörande av åtgärderna med all sannolikhet skulle leda till att skadan återkommer, vilket ytterligare skulle förvärra den skadevållande situationen för unionsindustrin till följd av den sannolika ökningen av kinesisk import till dumpade priser som underskrider unionsindustrins försäljningspriser.

(146)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna mot Kina skulle strida mot unionens intressen som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(147)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter enligt artikel 21.2 i grundförordningen.

(148)

På denna grund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(149)

Det framkom av undersökningen att unionsindustrin led väsentlig skada under översynsperioden. Såsom nämns i skäl 131 vållades den väsentliga skadan av dumpad import från Indonesien. Undersökningen visade också att det var sannolikt att den väsentliga skadan skulle återkomma om åtgärderna mot kinesisk import skulle tillåtas upphöra. Det är sannolikt att unionsindustrins förväntade återhämtning från den skada den lidit på grund av importen från Indonesien till följd av de antidumpningsåtgärder som införts mot detta land kan äventyras om den kinesiska importen av mononatriumglutamat skulle återupptas på unionsmarknaden till dumpade priser.

(150)

Om åtgärderna behålls förväntas unionsindustrin kunna dra full fördel av effekterna av de åtgärder som införts inom ramen för den parallella undersökningen beträffande import av mononatriumglutamat från Indonesien, dvs. den kommer att återhämta sig från den väsentliga skada den lidit. Den skulle också kunna förbättra lönsamheten.

(151)

Slutsatsen blev därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att bibehålla de gällande åtgärderna mot Kina.

(152)

Fjorton företag trädde fram efter det att tillkännagivandet om inledande offentliggjorts. Inget av dessa företag importerade dock mononatriumglutamat från Kina till unionen under översynsperioden.

(153)

En handlare i unionen som var involverad i återförsäljning av mononatriumglutamat inom och utanför unionen gav sig till känna under undersökningen som användare. Denna handlare köpte främst mononatriumglutamat från unionsindustrin, men även från importörer. Handlaren köpte inte mononatriumglutamat med ursprung i Kina, men däremot från Indonesien och andra tredjeländer. Handlarens verksamhet med anknytning till mononatriumglutamat var marginell i förhållande till den totala verksamheten. På dessa grunder ansågs att de gällande åtgärderna mot import av mononatriumglutamat från Kina inte hade någon väsentlig negativ inverkan på denna handlares situation.

(154)

Användarna är huvudsakligen verksamma inom livsmedels- och dryckessektorn och använder mononatriumglutamat vid tillverkning av kryddblandningar, soppor och färdiga maträtter. Mononatriumglutamat används även för vissa andra saker än livsmedel, exempelvis för tillverkning av rengöringsmedel.

(155)

Trettiotre företag trädde fram och mottog ett frågeformulär. Fem företag samarbetade under undersökningen genom att lämna in svar på frågeformuläret. Fyra av dem verkade inom livsmedels- och dryckessektorn, och en verkade inom en annan sektor. Två av de samarbetande företagen kontrollerades på plats, ett som verkade inom livsmedels- och dryckessektorn och ett som tillverkade rengöringsmedel.

(156)

Undersökningen visade att mononatriumglutamat i genomsnitt utgjorde cirka 5 % av den totala kostnaden för produkter innehållande mononatriumglutamat som tillverkades av de samarbetande företag som tillhandahöll de uppgifter som erfordrades.

(157)

Av de fyra samarbetsvilliga användarna importerade endast en mononatriumglutamat från Kina. Detta samarbetsvilliga företag köpte mononatriumglutamat från unionsindustrin och importerade cirka 40 % av sina totala inköp av mononatriumglutamat från Kina. Verksamheten med anknytning till produkter innehållande mononatriumglutamat utgjorde omkring en tredjedel av företagets totala verksamhet. Under översynsperioden visade sig detta företag vara lönsamt.

(158)

De övriga tre företagen importerade inte mononatriumglutamat från Kina under översynsperioden. Av dessa företag hade två en relativt oviktig verksamhet med anknytning till produkter innehållande mononatriumglutamat jämfört med den totala verksamheten. Dessutom var dessa två företag, enligt de uppgifter som lämnades in, lönsamma under översynsperioden. När det gällde det tredje företaget, vars verksamhet med anknytning till produkter innehållandes mononatriumglutamat visserligen utgjorde omkring en tredjedel av den totala verksamheten, befanns det vara lönsamt under översynsperioden.

(159)

Ett av de samarbetsvilliga företagen använde mononatriumglutamat för att tillverka rengöringsmedel. Mononatriumglutamat utgjorde mellan 15 och 20 % av tillverkningskostnaden för dessa produkter. Under översynsperioden köpte företaget främst mononatriumglutamat från unionsindustrin. Det importerade även mononatriumglutamat från tredjeländer, men inte från Kina. Endast en mindre del av företagets verksamhet ägnades åt produkter innehållande mononatriumglutamat jämfört med den totala verksamheten, som dessutom visade sig ha positiva vinstmarginaler på [5–10 %] under undersökningsperioden.

(160)

Denna berörda part påstod att mononatriumglutamat, med hänsyn till EU:s regelverk som förbjuder användning av fosfater och andra fosforföreningar (14), troligtvis kommer att användas i ökade mängder för att ersätta fosfater och andra fosforföreningar vid tillverkning av rengöringsmedel. Därför förväntas efterfrågan på mononatriumglutamat i unionen öka väsentligt och eventuella antidumpningstullar på import av mononatriumglutamat skulle ha en negativ inverkan på denna nya marknads utveckling. Parten hävdade i synnerhet att nivån på antidumpningsåtgärderna mot import av mononatriumglutamat från Kina skulle leda till att kinesisk import inte kunde komma in på unionsmarknaden och att det därför skulle uppstå en risk för försörjningsbrist i unionen. Företaget hävdade dessutom att det även skulle råda brist på alternativa försörjningskällor på grund av de gällande åtgärderna mot import av mononatriumglutamat från Indonesien.

(161)

Denna användare hävdade dessutom att unionsindustrin skulle gynnas av den förväntade ökningen i förbrukningen av mononatriumglutamat och även öka sin försäljningsvolym på unionsmarknaden. Samtidigt hävdade användaren att unionsindustrin inte skulle ha tillräcklig kapacitet för att tillgodose den ökade efterfrågan på unionsmarknaden.

(162)

I detta skede är det emellertid svårt att förutsäga hur den nya rättsliga ramen kommer att påverka unionsmarknaden och huruvida eller i vilken utsträckning den kommer att öka tillverkningen av mononatriumglutamatbaserade rengöringsmedel och således påverka efterfrågan på mononatriumglutamat i unionen. Den berörda parten lade inte heller fram någon bevisning för att styrka i vilken utsträckning en antidumpningstull skulle kunna ha en negativ inverkan. I detta avseende konstateras att målet med antidumpningstullen är att återskapa lika villkor på unionsmarknaden. Inom ramen för undersökningen upptäcktes även ett antal alternativa försörjningskällor, såsom Brasilien, Vietnam och Sydkorea.

(163)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade samma berörda part sitt påstående om att efterfrågan på mononatriumglutamat skulle öka betydligt i unionen på grund av förbudet mot fosfater och att unionsindustrin inte skulle kunna tillgodose den ökade efterfrågan i unionen. Den berörda parten lade dock inte fram några nya uppgifter eller bevis för att styrka argumentet, och påståendet avvisades därför.

(164)

När det gäller alternativa försörjningskällor var marknadsandelen av import från andra tredjeländer betydande under BÅ2010/2011 och minskade endast på grund av den illojalt prissatta importen från Indonesien. Det förväntas att införandet av tullar mot import av mononatriumglutamat från Indonesien i den parallella undersökningen kommer att ge andra tredjeländer möjlighet att återvinna förlorade marknadsandelar i unionen. Om åtgärderna beträffande Kina skulle upphävas skulle den förväntade effekten av antidumpningstullarna mot Indonesien äventyras eftersom import från Kina sannolikt skulle komma in på unionsmarknaden i avsevärt ökade mängder till dumpade priser som underskrider unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden (vilket fastställs i skälen 149–151).

(165)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade den ovannämnda berörda parten att det inte fanns några verkliga alternativa försörjningskällor, eftersom tillverkarna på marknaderna i andra tredjeländer tillhörde samma grupp som unionsindustrin.

(166)

Som nämnts i skälen 94 och 95 finns det alternativa försörjningskällor för mononatriumglutamat i flera tredjeländer, t.ex. Brasilien, Sydkorea och Vietnam. Under översynsperioden uppgick marknadsandelen för import från andra tredjeländer än Kina eller Indonesien bara till en fjärdedel av dess marknadsandel under BÅ2010/2011. Om åtgärderna beträffande import från Kina skulle fortsätta att tillämpas finns det inga skäl till att importen från andra tredjeländer inte kunde täcka åtminstone en del av användarnas behov av mononatriumglutamat, med en motsvarande marknadsandel som sjunker till eller under nivån för BÅ2010/2011. Enligt de uppgifter som var tillgängliga för parterna i den icke-konfidentiella dokumentationen utgörs dessa alternativa källor dessutom av företag/grupper av företag som är fristående från Ajinomoto-gruppen eller tillhör denna grupp. Även om dessa alternativa källor tillhörde Ajinomoto-gruppen finns det i alla händelser inget som tyder på att de inte skulle leverera till unionsmarknaden på rättvisa villkor. Argumentet bör därför avvisas.

(167)

Samma part hävdade också att unionsindustrin har en dominerande ställning och att det skulle råda brist på konkurrens på unionsmarknaden. Man hävdade att unionsindustrins ställning på unionsmarknaden skulle förstärkas ännu mer om åtgärderna mot kinesiskt mononatriumglutamat behålls.

(168)

Undersökningen visade tydligt att unionsindustrin inte kunde upprätthålla sin försäljningsvolym i unionen, eftersom den förlorade marknadsandelar, särskilt till indonesisk import. Vidare kunde inte unionsindustrin höja sina prisnivåer i linje med de ökande råvarukostnaderna, på grund av den prispress som den dumpade importen från Indonesien medförde, och led betydande förluster under översynsperioden. Kommissionen noterade även att det finns konkurrens från import med ursprung i ett antal tredjeländer som har fritt tillträde till unionsmarknaden. På dessa grunder fanns det inte tillräcklig bevisning för någon påstådd dominerande ställning för unionsindustrin, utan argumentet fick avvisas.

(169)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den berörda parten i fråga att det inte låg i unionens intresse att användare i unionen skulle vara tvungna att förlita sig på unionsindustrin och att det bör finnas tillräckliga alternativa försörjningskällor. Till stöd för detta påstående noterade den berörda parten att den minskade förbrukningen mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 i huvudsak berodde på minskningen av unionsindustrins produktionsvolym.

(170)

Som nämnts i skäl 100 minskade produktionen med 5 % mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, medan förbrukningen minskade med 13 % under samma tid (se skälen 76 och 78). Under BÅ2011/2012 var kapacitetsutnyttjandet 5 % lägre än under BÅ2010/2011, vilket innebar att det fanns reservkapacitet under BÅ2011/2012. Unionsindustrins produktion kan därför inte anses vara en faktor som påverkat minskningen av förbrukningen under BÅ2011/2012. I enlighet med skäl 166 finns det i alla händelser alternativa försörjningskällor i andra tredjeländer. Argumentet bör därför avvisas.

(171)

På denna grundval, och särskilt med tanke på att åtgärderna mot Kina inte förefaller ha haft någon betydande negativ inverkan på de samarbetsvilliga användarna, drog kommissionen slutsatsen att dessa aktörers ekonomiska situation sannolikt inte skulle påverkas i någon större utsträckning om åtgärderna behålls.

(172)

Fyra unionsleverantörer av råvaror trädde fram och svarade på frågeformuläret. Deras försäljning av råvaror till unionsindustrin utgjorde endast en liten del av deras totala omsättning. Två av leverantörerna bestred denna slutsats och hävdade att unionsindustrins försvinnande skulle inverka betydligt på deras affärsverksamhet. Dessa leverantörer hävdade att ett eventuellt upphörande av unionens produktion av mononatriumglutamat skulle inverka negativt på deras totala verksamhet eftersom sockerfabrikerna inte kan undvika att producera en viss volym av sockerlösning och sockermelass, som har unionsindustrin som sin största köpare. Om socker i dessa former förblir osålt skulle detta påverka den berörda fabrikens övergripande effektivitet.

(173)

Dessa argument styrktes emellertid inte med någon bevisning och avvisades därför.

(174)

En berörd part hävdade att effekterna av de gällande åtgärderna mot Kina borde bedömas tillsammans med effekterna av de åtgärder som införts mot import av mononatriumglutamat från Indonesien.

(175)

Effekten av båda åtgärderna på användarna analyserades mot bakgrund av tillgängligheten av alternativa försörjningskällor. Analysen visade att ett antal tredjeländer i själva verket har kapacitet att exportera mononatriumglutamat till unionen. Dessa tredjeländer fanns också på unionsmarknaden innan volymerna av den indonesiska dumpade importen till unionen ökade.

(176)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen det inte finns några tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna mot Kina.

(177)

Alla berörda parter informerades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades vederbörligen där det var motiverat.

(178)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder för import av mononatriumglutamat med ursprung i Kina som infördes genom förordning (EG) nr 1187/2008 bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(179)

Ett företag får begära att individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det därefter ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen. Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om företagets namnändring inte påverkar rätten att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(180)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen avgav inte något yttrande.

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) införde den 22 augusti 2014 en provisorisk antidumpningstull på import av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 904/2014 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull).

(2)

Förfarandet inleddes den 29 november 2013 till följd av ett klagomål som inlämnades den 16 oktober 2013 av Ajinomoto Foods Europe SAS (nedan kallad klaganden), den enda producenten av mononatriumglutamat i unionen, som därmed står för 100 % av unionens totala produktion av mononatriumglutamat.

(3)

Som anges i skäl 20 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 oktober 2012 till och med den 30 september 2013 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 april 2010 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en preliminär antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära resultaten. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta.

(5)

Kommissionen beaktade de berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter, och ändrade där så var lämpligt de preliminära undersökningsresultaten i enlighet med dessa.

(6)

Kommissionen informerade alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutgiltiga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutgiltiga meddelandet av uppgifter.

(7)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(8)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande de stickprov som gjorts avseende icke-närstående importörer, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 7–19 i förordningen om provisorisk tull.

(9)

Som anges i skäl 21 i förordningen om provisorisk tull är den berörda produkten mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien, som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 2922 42 00 (nedan kallad den berörda produkten). Mononatriumglutamat är en livsmedelstillsats som huvudsakligen används som smakförstärkare i soppor, buljonger, fisk- och kötträtter, kryddblandningar och färdiga maträtter. Det tillverkas i form av vita luktfria kristaller i olika storlekar. Mononatriumglutamat används även inom den kemiska industrin till annat än livsmedel, t.ex. rengöringsmedel. Mononatriumglutamat finns i olika förpackningsstorlekar, alltifrån en konsumentstorlek på 0,5 gram till en partistorlek på 1 000 kg. De mindre förpackningsstorlekarna säljs via detaljhandlare till privata konsumenter, medan de större förpackningarna på 20 kg och mer är avsedda för industriella användare. Det finns också olika renhetsgrader. Mononatriumglutamatets egenskaper är dock desamma oavsett förpackningsstorlek eller renhetsgrad.

(10)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas slutsatserna i skälen 21–25 i förordningen om provisorisk tull.

(11)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande normalvärdet, bekräftas skälen 26–31 i förordningen om provisorisk tull.

(12)

De båda samarbetsvilliga indonesiska exporterande producenterna hävdade återigen att försäljningspriserna till deras närstående företag var armlängdspriser, och att exportpriset därför borde fastställas utifrån det försäljningspris som den första närstående kunden betalade till moderföretaget i Indonesien snarare än på ett konstruerat exportpris.

(13)

Till stöd för detta påstående hävdade de båda exporterande producenterna att det inte fanns några belägg för att man kompenserat för kostnader korsvis via andra produkter eller andra kostnader som uppstått mellan moderföretaget i Indonesien och deras närstående företag. Slutsatserna i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull borde därför inte ha baserats på dessa omständigheter.

(14)

En exporterande producent hävdade dessutom att dess närstående företag i unionen inte var en importör utan en mellanhand som sålde produkten vidare i unionen före tullklarering. Mot bakgrund av detta hävdade den exporterande producenten att slutsatserna i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull, dvs. att internpriset mellan de närstående företagen inte var på en nivå som gjorde det möjligt för de närstående importörerna att göra en rimlig vinst i unionen, därför inte var tillämpliga.

(15)

Inledningsvis bör det noteras att förhållandet mellan exportören och importören i sig är tillräckligt för att kommissionen ska kunna behandla de faktiska exportpriserna som otillförlitliga, eftersom förhållandet mellan exportören och importören är ett av de skäl som gör att faktiska exportpriser kan anses vara otillförlitliga. På grund av förhållandet mellan leverantören och importören är de priser som en leverantör tar ut av sitt närstående företag i unionen internpriser som inte är ett resultat av förhandlingar mellan oberoende parter på det sätt som normalt föreligger mellan oberoende företag. Vidare är det uppenbart att de kostnader som uppstår inom ramen för ett närstående företags verksamhet och den vinstmarginal som ett sådant företag lyckas uppnå i praktiken minskar det belopp som den exporterande producenten erhåller i den mån importören normalt ådragit sig dessa.

(16)

Dessutom visade undersökningen i det aktuella fallet att de berörda närstående företagen inte hade en hållbar vinstmarginal i unionen. Här bör det först noteras att vinstmarginalen för en icke-närstående samarbetsvillig importör inte kunde användas eftersom den var sekretessbelagd och därför inte fick lämnas ut till konkurrenterna. En vinstmarginal som användes vid ett tidigare förfarande om en annan kemisk produkt som tillverkats av ett liknande företag och importerats till unionen under liknande omständigheter som i det aktuella fallet användes (3) därför som riktmärke. Denna vinstmarginal utgör det objektivaste underlaget för att få fram en tillfredsställande uppskattning av armslängdspriset. Den rimliga vinstmarginal som användes låg på 5 %. Eftersom de närstående företagen i unionen gör en vinst som är betydligt lägre än detta tröskelvärde och mot bakgrund av att en sådan vinst inte är hållbar, kan internpriset inte anses vara tillförlitligt.

(17)

Vidare krävs det inte nödvändigtvis några faktiska belägg för att de närstående företagen kompenserat för kostnader korsvis eller att vissa kostnader som i regel bärs av en importör betalats av någon annan part. Som nämnts ovan ådrar sig ett närstående företag alltid dessa kostnader så fort ett företag bedriver sälj- och importverksamhet. Till följd av förhållandet mellan de närstående företagen kan förekomsten av korsvis kompensation av kostnader via andra produkter eller sådana kostnader inte uteslutas och därför är internpriserna otillförlitliga.

(18)

Det är inte heller relevant om det närstående företaget i unionen utför en importörs samtliga uppgifter eller faktiskt andra uppgifter. Det som är relevant är om exportpriset vid gemenskapens gräns är tillförlitligt. Som nämndes ovan i skäl 15 visade den nuvarande undersökningen att prisnivåerna mellan närstående företag gjorde att de närstående företagen i unionen inte kunde ha en rimlig vinstmarginal. Ingen av exportörerna kunde visa varför denna vinstmarginal vore olämplig och därför bör dessa påståenden betraktas som obekräftade. Argumentet att ett av dessa närstående företag inte utförde en importörs samtliga uppgifter i unionen saknade betydelse eftersom det, som nämndes ovan, är irrelevant vilka exakta uppgifter företaget utförde i unionen. Det faktum att företaget endast utförde vissa av en importörs uppgifter återspeglas dessutom alltid i säljbeloppet och de närstående företagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, men inte alls i den använda vinstmarginalen. Vidare bör det noteras att det faktum att det närstående företaget utför vissa uppgifter före import inte betyder att exportpriset inte kan konstrueras på grundval av det pris till vilket produkterna första gången säljs vidare till en oberoende köpare med de nödvändiga justeringar som gjorts enligt artikel 2.9 i grundförordningen.

(19)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade de två samarbetsvilliga indonesiska exporterande producenterna sina påståenden om fastställandet av exportpriset. En exporterande producent invände mot undersökningsresultaten i skäl 15, dvs. att bara det faktum att det finns ett förhållande mellan exportören och importören är tillräckligt för att kommissionen ska kunna betrakta de faktiska exportpriserna som otillförlitliga, och hävdade att detta stred mot artikel 2.9 i grundförordningen. Samma exporterande producent hävdade vidare att övervägandena i skäl 17 om att vissa kostnader som uppkommer hos ett närstående företag så snart företaget utför sälj- och importfunktioner inte grundades på fakta i ärendet. Denna exporterande producent hävdade slutligen att kommissionen inte tagit hänsyn till det faktum att priserna för det närstående företaget och priserna för oberoende kunder i unionen låg på liknande nivåer.

(20)

Den andra exporterande producenten upprepade sitt påstående om att dess exportpris till den första oberoende kunden vid unionens gräns borde beaktas vid fastställandet av exportpriset, och framhöll att det närstående företaget bara agerade som mellanhand och att bland annat tullklareringen gjordes av de icke-närstående kunderna i unionen.

(21)

Som svar på dessa påståenden noteras det att kommissionen i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av omständigheterna i ärendet, ansåg att exportpriserna skulle konstrueras på grund av förhållandet mellan exportörerna och de närstående parterna. Undersökningen visade faktiskt att de relevanta närstående parterna inte uppnådde någon långsiktig vinstmarginal i unionen under undersökningsperioden. I detta avseende har det närstående företagets funktion i unionen ingen betydelse vid fastställandet av huruvida exportpriserna i detta fall bör konstrueras. Som anges i skäl 18 är det faktum att de närstående företagen bara utför vissa uppgifter inte heller något hinder för att tillämpa artikel 2.9 i grundförordningen, utan det återspeglas i ett lägre belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som ska dras av från det pris till vilket den berörda produkten första gången såldes vidare till en oberoende köpare. Det noteras också slutligen att de exporterande producenterna inte lämnade någon faktisk bevisning som kunde ändra dessa slutsatser. När det gäller påstående rörande en liknande prisnivå för närstående och oberoende kunder i unionen bör det noteras att detta påstående behandlades i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull. Undersökningen visade att internpriserna mellan de närstående företagen, trots liknande prisnivåer med de oberoende kunderna, inte låg på en sådan nivå som gjorde det möjligt för de närstående importörerna att göra en långsiktig vinst i unionen. Dessa argument bör därför avvisas.

(22)

Argumenten rörande användningen av konstruerade exportpriser i den föreliggande undersökningen bör därför avvisas.

(23)

Samma två exporteranden producenter hävdade att om exportpriserna skulle konstrueras trots de argument som nämns i skälen 12–14 så skulle den rimliga vinstmarginalen på 5 % som använts för att konstruera exportpriset vara överskattad. De menade fortsättningsvis att de närstående företagens faktiska vinstmarginal i stället bör användas, eftersom priserna mellan de närstående parterna låg på samma nivå som för oberoende kunder.

(24)

På grundval av övervägandena i skälen 15–18 om internprisernas tillförlitlighet och vinstmarginalerna för närstående företag i unionen bör detta argument avvisas. I vilket fall som helst baserades de hänsyn som tagits för kostnader som tillkommit enligt artikel 2.9 i grundförordningen på de berörda företagens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och återspeglar därför företagens verksamhet, oavsett funktion. Följaktligen bör detta påstående avvisas.

(25)

En av de exporterande producenterna ovan hävdade att exportpriset för vissa transaktioner med ett till den exporterande producenten icke närstående företag borde ha baserats på det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. Kommissionen konstaterade dock att den berörda försäljningen inte räknades som export till unionen. Mot bakgrund av detta togs de berörda transaktionerna inte med i beräkningen av exportpriset. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter invände den exporterande producenten mot att transaktionerna inte togs med och hävdade att kommissionen skulle ha beaktat all försäljning i unionen av den berörda produkten som tillverkats av den exporterande tillverkaren. All försäljning till den berörda oberoende kunden beaktades dock vid fastställandet av exportpriset. En eventuell påföljande transaktion från denne oberoende kund kan inte beaktas, eftersom det för det första inte rör sig om exportförsäljning i den mening som avses i artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen och för det andra eftersom denna försäljning riskerar att räknas dubbelt. Den exporterande producentens påstående avvisades därför.

(26)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande fastställandet av exportpriset, bekräftas slutsatserna i skälen 32–38 i förordningen om provisorisk tull.

(27)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter ifrågasatte de två samarbetsvilliga exporterande producenterna att kostnaderna för att flytta varorna från fabriken till lagret skulle ses som interna logistikkostnader och därmed inte skulle påverka prisernas jämförbarhet.

(28)

En av de exporterande producenterna hade flera distributionslager på den inhemska marknaden, varifrån mononatriumglutamat fraktades till slutkonsumenterna. Denna exporterande producent hävdade att transportkostnaderna från fabriken till lagerlokalerna borde betraktas som inhemska fraktkostnader och dras av från normalvärdet eftersom inga sådana kostnader uppstått i samband med exportförsäljning. Den andra exporterande producenten hävdade att kostnaden för att flytta varorna till lagret i vissa fall kunde kopplas till en specifik faktura och därför är en direkt försäljningskostnad och att denna kostnad är inkluderad i det pris som kunderna betalar, vilket påverkar prisernas jämförbarhet. Den bör därför dras av från normalvärdet.

(29)

Lagerlokaler anses vara en del av en exporterande producents lokaler och en produkt är klar för försäljning först när produkten befinner sig på lagret. Avståndet mellan lagret och fabriken är irrelevant, liksom huruvida transporten från fabriken till lagret kan kopplas till en specifik inhemsk försäljningstransaktion, eftersom det här rör sig om kostnader som i regel uppstår före försäljningen och därför inte är en direkt försäljningskostnad som påverkar prisernas jämförbarhet. Därför bör dessa påståenden avvisas baserat på artikel 2.10 e i grundförordningen.

(30)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande producent som exporterade mononatriumglutamatet via ett närstående företag utanför unionen att dess export inte bör justeras enligt artikel 2.10 i i grundförordningen, eftersom det närstående företaget utanför unionen inte fungerade som ombud och inte arbetade på provisionsbasis. Den exporterande producenten hävdade vidare att pålägget för det berörda närstående företaget, som fungerade som underlag för de gjorda justeringarna, inte påverkade prisernas jämförbarhet eftersom kommissionen när den konstruerade exportpriset redan dragit av en rimlig vinstmarginal för det närstående företaget i unionen som skulle täcka alla vinstmarginaler för alla transaktioner mellan företagen. Den exporterande producenten hävdade vidare att om något bör dras av från det konstruerade exportpriset så är det endast försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för det närstående företaget utanför unionen.

(31)

Vid undersökningen konstaterades att det närstående företaget utanför unionen gjorde ett pålägg för varje exportförsäljning till unionen. Pålägget påverkade prisernas jämförbarhet, eftersom det endast gjordes vid exportförsäljning och inte vid försäljning på den inhemska marknaden. Påståendet att det närstående företagets vinstmarginal redan tagits med i beräkningen av exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen kunde inte godtas. Detta beror på att justeringarna enligt artikel 2.9 och artikel 2.10 i grundförordningen har olika syften, är separata och skilda från varandra och regleras av olika materiella regler. Artikel 2.9 i grundförordningen syftar till att fastställa ett tillförlitligt exportpris medan artikel 2.10 i grundförordningen syftar till att säkerställa jämförbarheten mellan exportpriset och normalvärdet. När exportpriset väl har fastställts i enlighet med artikel 2.8 eller 2.9 i grundförordningen avser eventuella ytterligare justeringar enligt artikel 2.10 inte längre exportpriset som sådant och är på intet sätt avsett att fastställa normalvärdet och exportpriset som sådant. Därför förbiser den samarbetsvilliga exporterande producenten syftet med justeringen enligt 2.10 i i grundförordningen som är att se till att priset kan jämföras med normalvärdet och inte att fastställa exportpriset som sådant. Därför omfattar den avdragna rimliga vinstmarginalen enligt artikel 2.9 i grundförordningen inte något eventuellt pålägg i samma försäljningskanal. När det gäller det justerade beloppet återspeglar justeringen det pålägg som faktiskt tagits ut mellan de närstående företagen och påverkar därför faktiskt priserna och prisernas jämförbarhet. Det finns därför inget skäl att ersätta det med ett annat teoretiskt belopp. Avslutningsvis har kommissionen rätt att ta hänsyn till att det närstående företaget utanför unionen mottar betalning (i form av det pålägg som det närstående företaget lägger på försäljningar som det fakturerar kunderna i unionen). För att det närstående företaget ska räknas som ett företag som ska betala bolagsskatt i landet utanför unionen (som har en väsentligt lägre bolagsskattesats än Indonesien) på dessa betalningar måste det bedriva faktisk ekonomisk verksamhet där. Som sådant kan den indonesiska exporterande producenten inte försöka försäkra sig om den gynnsamma skattebehandling som den får genom att ha det närstående företaget i landet utanför unionen och dess ekonomiska verksamhet inom denna jurisdiktion och samtidigt i antidumpningsförfaranden hävda att det närstående företaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. Dessa påståenden bör följaktligen avvisas.

(32)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade den exporterande producenten sina påståenden om justeringen av pålägget för dess närstående företag och invände mot att skattehänsyn skulle tas i samband med en antidumpningsundersökning. Den exporterande producenten hävdade vidare att företaget inte invänder mot att dess närstående företag hade affärsverksamhet i det berörda tredjelandet, men att verksamheten var begränsad när det gäller den berörda produkten. Det upprepades också att det närstående företagets verksamhet tydligt skilde sig från ombudsverksamhet och att det och inte fick någon provision av den exporterande producenten för försäljning till unionen. Den exporterande producenten upprepade slutligen att kommissionen, när den konstruerade exportpriset, redan hade dragit av en rimlig vinstmarginal för det närstående företaget i unionen, vilket skulle täcka alla vinstmarginaler för alla transaktioner mellan företagen. I detta avseende påstod den exporterande producenten att det vid successiv försäljning mellan närstående företag faktiskt var kommissionen praxis att bara dra av vinstmarginalen för det närstående företag som sålde direkt till den oberoende kunden i unionen, men inte vinstmarginalerna från övriga närstående företag i samma försäljningskanal.

(33)

Det noteras i det aktuella fallet att förekomsten av ett separat skattesubjekt kan vara ett tecken på att den närstående parten utanför unionen bedriver betydande ekonomisk verksamhet, eftersom sådan verksamhet krävs enligt den nationella skattelagstiftningen. I detta fall, och som förklarats i skäl 31, beaktade kommissionen det faktum att den berörda exporterande producenten har en närstående part utanför unionen som bedriver omfattande ekonomisk verksamhet och det faktum att den närstående parten utanför unionen drog av ett pålägg för varje försäljningstransaktion av den berörda produkten mellan de närstående parterna, vilket således påverkade prisjämförelsen för export av mononatriumglutamat till unionen. Som nämns i skäl 31 återspeglade det belopp på vilket justeringen grundades det faktiskt kontrollerade pålägg som betalades mellan de närstående företagen, och återspeglade därför även just det närstående företagets verksamhet. Dessa argument bör därför avvisas.

(34)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter invände samma exporterande producent mot de justeringar som gjorts för provisioner som betalats på exportpriset och påstod att de inte var direkta försäljningskostnader utan betalades månadsvis och därmed inte var kopplade till någon specifik försäljningstransaktion och inte påverkade prisernas jämförbarhet. Denna exporterande producent påstod att de betalade kommissionerna endast påverkade de närstående företagen sinsemellan och att artikel 2.10 i i grundförordningen därför inte var tillämplig. Den exporterande producenten hävdade även, baserat på antagandet att producenten och det närstående företaget var att betrakta som en och samma ekonomiska enhet, att alla penningöverföringar inom denna ekonomiska enhet inte skulle utgöra en kostnad eller intäkt för den ekonomiska enheten.

(35)