ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 11

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

58 årgången
17 januari 2015


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut ( 1 )

1

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/62 av den 10 oktober 2014 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller bruttosoliditetsgraden ( 1 )

37

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution

44

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/64 av den 16 januari 2015 om ändring för tvåhundratjugofjärde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter

65

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/65 av den 16 januari 2015 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

68

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/66 av den 16 januari 2015 om fastställande av den tilldelningskoefficient som ska tillämpas på de kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 1–7 januari 2015 inom ramen för de tullkvoter som öppnats genom förordning (EG) nr 341/2007 för vitlök

70

 

 

BESLUT

 

*

Beslut (Gusp) 2015/67 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Eucap Sahel Mali/1/2015) av den 14 januari 2015 om förlängning av mandatet för chefen för Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Mali (Eucap Sahel Mali)

72

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

17.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/1


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/61

av den 10 oktober 2014

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 460, och

av följande skäl:

(1)

Under likviditetsfasen i den finanskris som började 2007 upplevde många kreditinstitut stora svårigheter eftersom de inte hade lyckats förvalta sin likviditetsrisk på ett förståndigt sätt, trots att de hade bibehållit lämpliga kapitalnivåer. Vissa kreditinstitut blev för beroende av kortfristig finansiering som snabbt sinade under finanskrisens inledning. Dessa kreditinstitut blev då sårbara för likviditetskraven eftersom de inte hade en tillräcklig volym likvida tillgångar för att uppfylla kraven på att ta ut kapital (utflöde) under stressperioden. Kreditinstituten var sedan tvungna att avveckla tillgångar i en nödförsäljning, vilket skapade en självförstärkande nedåtgående prisspiral och brist på förtroende för marknaden, vilket i sin tur utlöste en solvenskris. Till sist blev många kreditinstitut alltför beroende av centralbankers tillhandahållande av likviditet och de var tvungna att räddas genom massiva kapitaltillskott från statskassan. På så vis blev det uppenbart att det var nödvändigt att utarbeta ett detaljerat likviditetstäckningskrav med målet att undvika denna risk genom att göra kreditinstituten mindre beroende av kortfristig finansiering och centralbankers tillhandahållande av likviditet, och mer motståndskraftiga mot plötsliga likviditetsstörningar.

(2)

Artikel 412.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ålägger ett likviditetstäckningskrav på kreditinstitut i allmänna ordalag som en skyldighet att inneha ”likvida tillgångar till ett sammanlagt värde som täcker likviditetsutflöden minus likviditetsinflöden i stressituationer”. I enlighet med artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013 har kommissionen befogenhet att i detalj specificera detta likviditetstäckningskrav och under vilka omständigheter behöriga myndigheter måste ålägga specifika in- och utflödesnivåer för kreditinstitut för att fånga specifika risker som de utsätts för. I enlighet med skäl 101 i förordning (EU) nr 575/2013 ska bestämmelserna vara jämförbara med den likviditetstäckningskvot som fastställs den internationella ramen för likviditetsrisksmätning, -standarder och -bevakning från Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad BCBS), med beaktande av unionens och nationella särdrag. Fram till ett fullständigt införande av likviditetstäckningskravet från den 1 januari 2018 ska medlemsstaterna kunna tillämpa ett likviditetstäckningskrav på upp till 100 % för kreditinstitut i enlighet med nationell lagstiftning.

(3)

I enlighet med BCBS likviditetsstandarder ska bestämmelser antas för att definiera likviditetstäckningskravet som en kvot av ett kreditinstituts buffert av ”likvida tillgångar” för dess ”nettolikviditetsutflöden” under en stressperiod på 30 kalenderdagar. ”Nettolikviditetsutflödena” ska beräknas genom att dra av kreditinstitutets likviditetsinflöden från dess likviditetsutflöden. Likviditetstäckningskvoten ska uttryckas som ett procenttal och fastställa en lägsta nivå på 100 % när den har införts helt, vilket indikerar att ett kreditinstitut innehar tillräckligt med likvida tillgångar för att bemöta sina nettolikviditetsutflöden under en stressperiod på 30 dagar. Under en sådan period ska ett kreditinstitut snabbt kunna konvertera sina likvida tillgångar till kontanter utan centalbankslikviditet eller offentliga medel, vilket kan leda till att dess likviditetstäckningskvot tillfälligt sjunker under nivån på 100 %. Om detta skulle hända eller förväntas hända vid någon tidpunkt ska kreditinstituten uppfylla de specifika krav som anges i artikel 414 i förordning (EU) nr 575/2013 för att inom skälig tid höja sin likviditetstäckningsnivå till miniminivån.

(4)

Endast fritt omsättningsbara tillgångar som snabbt kan konverteras till kontanter på privata marknader inom en kort tidsram och utan betydande värdeförlust ska definieras som ”likvida tillgångar” när det rör sig om kreditinstitutens likviditetsbuffertar. I enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och BCBS klassificering av likvida tillgångar ska passande bestämmelser skilja mellan tillgångar med extremt hög likviditet och kreditkvalitet eller tillgångar på nivå 1, och tillgångar med hög likviditet och kreditkvalitet eller tillgångar på nivå 2. Den senare ska delas in ytterligare i tillgångar på nivå 2A och 2B. Kreditinstituten ska inneha en lämpligt diversifierad buffert av likvida tillgångar med beaktande av deras relativa likviditet och kreditkvalitet. Således ska varje nivå och undernivå omfattas av specifika krav gällande nedsättningar och begränsningar av den totala bufferten och, när det är tillämpligt, ska differentierade krav tillämpas mellan nivåer och undernivåer och mellan kategorier av likvida tillgångar inom samma nivå eller undernivå, som ska vara striktare ju lägre likviditetsklassificering de har.

(5)

Vissa allmänna och operationella krav ska tillämpas på likvida tillgångar för att säkerställa att de kan konverteras till kontanter inom en kort tidsram, med vissa undantag för specificerade tillgångar på nivå 1 när det är tillämpligt. Dessa krav ska specificera att likvida tillgångar ska hållas fria från eventuella hinder som förhindrar dem från att säljas, vara enkla att värdera och finnas listade på erkända börsar eller vara överlåtbara på aktiva sälj- eller repomarknader. De ska även se till att kreditinstitutets enhet för likviditetsförvaltning hela tiden har åtkomst till och kontroll över sina likvida tillgångar och att de tillgångar som utgör likviditetsbufferten är lämpligt diversifierade. Diversifieringen är viktig för att säkerställa att ett kreditinstituts förmåga att snabbt likvidera likvida tillgångar utan en betydande värdeförlust inte äventyras av att de tillgångarna är sårbara för en vanlig riskfaktor. Kreditinstituten ska även vara tvungna att säkerställa valutabeteckningens enhetlighet för sina likvida tillgångar och sina nettolikviditetsutflöden för att förhindra att en orimlig valutaobalans äventyrar deras förmåga att använda sin likviditetsbuffert för att uppfylla likviditetsutflödena i en specifik valuta under en stressperiod.

(6)

I enlighet med rekommendationerna från Europeiska bankmyndigheten (EBA) i dess rapport av den 20 december 2013 som utarbetats i enlighet med artikel 509.3 och 509.5 i förordning (EU) nr 575/2013 ska alla typer av obligationer som emitterats eller säkerställts av medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker samt sådana som emitterats eller säkerställts av överstatliga institut ges nivå 1-status. Som EBA observerade finns det starka tillsynsargument för att inte diskriminera mellan olika medlemsstater eftersom uteslutning av vissa statsobligationer från nivå 1 skulle skapa incitament att investera i andra statsobligationer inom unionen, vilket skulle leda till en fragmentering av den inre marknaden och öka risken för ömsesidig spridning i en kris mellan kreditinstitut och deras statsobligationer (nedan kallat bank-sovereign nexus) För tredjeländer ska nivå 1-status ges exponeringar mot centralbanker och suveräna stater som har tilldelats en riskvikt på 0 % enligt kreditriskbestämmelserna i avdelning II i del 3 i förordning (EU) nr 575/2013, enligt BCBS-standarden. Exponeringar mot delstatliga självstyrelseorgan, lokala myndigheter och offentliga organ ska endast ges nivå 1-status när de behandlas som exponeringar mot deras nationella regering och den senare gynnas av en riskvikt på 0 % i enlighet med samma kreditriskbestämmelser. Samma status ska tillämpas för exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer med en riskvikt på 0 %. Med tanke på den extremt höga likviditet och kreditkvalitet som visas av sådana tillgångar ska kreditinstitut få ha dem i sina buffertar utan begränsning och de ska inte vara föremål för något nedsättnings- eller diversifieringskrav.

(7)

Tillgångar som emitterats av kreditinstitut ska i allmänhet inte ses som likvida tillgångar, men nivå 1-behandling ska ges banktillgångar som stöds av medlemsstaters regeringar, som subventionerade och statsägda långivare samt privata banktillgångar med en uttrycklig statlig garanti. De senare är ett arv från finanskrisen som bör fasas ut och således bör endast banktillgångar med en statlig garanti som beviljades eller anslogs innan den 30 juni 2014 godtas som likvida tillgångar. Likaså ska prioriterade obligationer som emitterats av vissa specificerade kapitalförvaltningsorgan i vissa medlemsstater behandlas som tillgångar på nivå 1 enligt samma krav som tillämpas på exponeringar mot nationella regeringar i respektive medlemsstat, men bara med en tidsbegränsad effekt.

(8)

Säkerställda obligationer är skuldinstrument som emitterats av kreditinstitut och säkerställts av en säkerhetsmassa med tillgångar som vanligtvis består av hypotekslån eller lån inom den offentliga sektorn för vilka investerare har en prioriterad fordran i händelse av fallissemang. Deras säkerställda karaktär och vissa andra säkerhetsegenskaper, t.ex. kravet på att utgivaren ska ersätta osäkra tillgångar i säkerhetsmassan och se till att säkerhetsmassans värde överstiger obligationens nominella värde (nedan kallat tillgångstäckningskrav), har bidragit till att göra säkerställda obligationer relativt vinstgivande instrument med låg risk med en viktig finansieringsroll på de flesta medlemsstaters hypoteksmarknader. I vissa medlemsstater överstiger emissionen av utestående säkerställda obligationer gruppen av utestående statsobligationer. Särskilt vissa säkerställda obligationer på kreditkvalitetssteg 1 uppvisade en utmärkt likviditetsprestanda under en period som sträckte sig mellan den 1 januari 2008 till den 30 juni 2012, som analyserats i EBA:s rapport. Trots detta rekommenderade EBA att dessa säkerställda obligationer ska behandlas som tillgångar på nivå 2A för överensstämmelse med BCBS-standarder. Med tanke på övervägandena ovan gällande deras kreditkvalitet, likviditetsprestanda och roll på unionens finansieringsmarknader är det dock lämpligt att dessa säkerställda obligationer på kreditkvalitetssteg 1 behandlas som tillgångar på nivå 1. För att undvika överdrivna koncentrationsrisker och till skillnad från andra tillgångar på nivå 1 ska innehavet av säkerställda obligationer på kreditkvalitetssteg 1 i likviditetsbufferten omfattas av en övre gräns på 70 % av den totala bufferten, en nedsättning på minst 7 % och diversifieringskravet.

(9)

Säkerställda obligationer på kreditkvalitetssteg 2 ska erkännas som tillgångar på nivå 2A och omfattas av samma övre gräns (40 %) och nedsättning (15 %) som tillämpas för andra likvida tillgångar på denna nivå. Detta kan berättigas på basis av tillgängliga marknadsdata som indikerar att säkerställda obligationer på kreditkvalitetssteg 2 har större likviditet än andra jämförbara tillgångar på nivå 2A och 2B, som värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet på kreditkvalitetssteg 1. Vidare skulle bedömningen av dessa säkerställa obligationer såsom lämpliga för likviditetsbufferten bidra till att diversifiera gruppen av tillgängliga tillgångar inom bufferten och förhindra en otillbörlig diskriminering eller en klippeffekt mellan dem och säkerställda obligationer på kreditkvalitetssteg 1. Observera dock att en betydande andel av dessa säkerställda obligationer fick kreditkvalitetssteg 2 som en följd av en försämrad rankning från den nationella regeringen i den medlemsstat där utgivaren var etablerad. Detta återspeglade det landspecifika tak som normalt ingår i rankningsinstitutens metodik, som slår fast att finansinstrument kanske inte kan rankas över en viss nivå i förhållande till deras respektive högsta rankning. De landspecifika taken gjorde det på så sätt på förhand omöjligt för de säkerställda obligationer som emitterats från dessa medlemsstater att nå kreditkvalitetssteg 1, oberoende av deras kreditkvalitet, och reducerade i sin tur deras likviditet i förhållande till säkerställda obligationer av liknande kvalitet som emitterats från medlemsstater och som inte hade försämrats. Unionens finansieringsmarknader har på så sätt blivit synnerligen fragmenterade, vilket understryker behovet av att hitta lämpliga alternativ till externa rankningar som ett av kriterierna inom tillsynslagstiftningen när det gäller att klassificera likviditets- och kreditrisken för säkerställda obligationer och andra tillgångskategorier. Enligt artikel 39b.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (2) ska kommissionen senast den 31 december 2015 avlägga rapport om alternativa verktyg för kreditriskbedömning, i syfte att avlägsna alla hänvisningar till kreditvärderingar för regleringsändamål i unionsrätten senast den 1 januari 2020.

(10)

Vad gäller värdepapper med bakomliggande tillgångar har EBA rekommenderat att endast värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet på kreditkvalitetssteg 1 ska erkännas som tillgångar på nivå 2B och omfattas av en nedsättning på 25 %, i enlighet med deras egna empirisk resultat och med BCBS-standarden. Det är också lämpligt att avvika från denna rekommendation och utvidga godtagbarheten gällande nivå 2B till vissa värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet med andra bakomliggande tillgångar. Ett större urval av godtagbara underkategorier för tillgångarna skulle öka diversifieringen inom likviditetsbufferten och främja finansieringen av realekonomin. Vidare skulle bank-sovereign nexus försvagas och fragmenteringen inom den inre marknaden skulle mildras eftersom tillgängliga marknadsdata visar på en låg korrelation mellan värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet och andra likvida tillgångar, t.ex. statsobligationer. Dessutom finns det bevis för att investerare tenderar att samla högkvalitativa värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet med kortviktad medellivslängd och höga förutbetalda kostnader under perioder med finansiell obalans, eftersom dessa snabbt kan konverteras till kontanter och kan ses som en trygg likviditetskälla. Detta gäller i synnerhet för värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet, med bakomliggande lån och leasingavtal för finansiering av motorfordon (nedan kallde värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet inom billån), som uppvisade prisvolatilitet och en genomsnittlig spread som kan jämföras med de för värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet under perioden 2007–2012. Vissa delar av konsumentkreditvärdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet, t.ex. kreditkort, uppvisade också jämförliga goda likviditetsnivåer. Slutligen kan godtagandet av värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet med bakomliggande realekonomitillgångar, som de som redan nämnts och lån till små och medelstora företag, bidra till ekonomisk tillväxt eftersom detta skulle skicka positiva signaler till investerare med avseende på dessa tillgångar. Lämpliga bestämmelser bör därför erkänna värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet, men inte bara bakomliggande hypotekslån, utan även billån, konsumentkredit och lån till små och medelstora företag som tillgångar på nivå 2B. För att bevara likviditetsbuffertens integritet och funktionalitet ska deras godtagbarhet dock omfattas av vissa krav på hög kvalitet i enlighet med de kriterier som ska tillämpas avseende enkelhet, insyn och standardisering inom annan sektorslagstiftning inom finanssektorn. För värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet bör kraven på hög kvalitet innefatta att vissa kvoter för förhållandet mellan lånet och värdet eller mellan lånet och inkomsten. Dessa krav bör dock inte tillämpas på sådana värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet som har utfärdats innan likviditetskravet i fråga börjar tillämpas. För att kompensera för den mindre höga likviditet som iakttagits i fråga om konsumentkreditlån och lån till små och medelstora företag med värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet i förhållande till värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet och värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet inom billån ska den förra omfattas av en större nedsättning (35 %). Alla värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet ska, precis som andra tillgångar på nivå 2B, omfattas av den totala övre gränsen på 15 % för likviditetsbufferten och av ett diversifieringskrav.

(11)

Bestämmelserna för klassificering, krav, övre tak och nedsättningar för återstående tillgångar på nivå 2A och 2B ska ligga i linje med BCBS:s och EBA:s rekommendationer. Aktier och andelar i fonder ska å andra sidan behandlas som likvida tillgångar på samma nivå och i samma kategori som de tillgångar som ligger bakom företaget.

(12)

Vid fastställandet av likviditetstäckningskvoten är det också lämpligt att ta hänsyn till den centraliserade förvaltningen av likviditet i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem, där det centrala institutet eller organet har en funktion som liknar en centralbanks funktion eftersom medlemmarna i nätverket vanligtvis inte har direkt tillgång till den senare. Lämpliga bestämmelser bör därför erkänna avistainlåning från medlemmarna i nätverket med det centrala institutet som likvida tillgångar och annan likviditetsfinansiering som finns tillgänglig för dem från det centrala institutet. Inlåningar som inte uppfyller kraven för likvida tillgångar ska gynnas av de förmånliga utflödessatser som tillåts för operativa inlåningar.

(13)

Utflödessatser för stabila inlåningar från allmänheten fastställas till en standardnivå på 5 %, men en förmånlig utflödessats på 3 % ska tillåtas för alla kreditinstitut som är anslutna till ett insättningsgarantisystem i en medlemsstat som uppfyller vissa strikta kriterier. För det första ska hänsyn tas till medlemsstaters genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU (3). För det andra ska en medlemsstats system uppfylla specifika krav gällande återbetalningsperiod, förhandsfinansiering och tillgång till ytterligare finansiella medel i händelse av att en stor andel av dess reserver tas i anspråk. Slutligen ska tillämpningen av den förmånliga satsen på 3 % omfattas av förhandsgodkännande från kommissionen, vilket endast ska beviljas när kommissionen är övertygad om att medlemsstatens insättningsgarantisystem uppfyller ovanstående kriterier och att det inte finns någon överskuggande oro gällande funktionen på den inre marknaden för inlåningar från allmänheten. Hur som helst ska den förmånliga satsen för stabila inlåningar från allmänheten på 3 % inte tillämpas före den 1 januari 2019.

(14)

Kreditinstituten ska kunna identifiera andra inlåningar från allmänheten som omfattas av högre avvecklingssatser. Lämpliga bestämmelser so baseras på EBA:s riktlinjer om inlåningar från allmänheten som omfattas av andra utflöden ska ange kriterierna för identifiering av dessa inlåningar från allmänheten på grundval av deras specifika egenskaper, närmare bestämt inlåningens totala storlek, inlåningens karaktär, ersättningen, möjligheten till återkallande och huruvida insättaren har sin hemvist i landet eller inte.

(15)

Man kan inte anta att kreditinstituten alltid kommer att få likviditetsstöd från andra företag som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem när de har svårt att uppfylla sina betalningsskyldigheter. När inget undantag har beviljats för tillämpningen av likviditetstäckningskvoten på individuell nivå i enlighet med artiklarna 8 eller 10 i förordning (EU) nr 575/2013 bör dock likviditetsflödena mellan två kreditinstitut som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem i princip ta emot symmetriska inflödes- och utflödessatser för att undvika likviditetsförlust på den inre marknaden, under förutsättning att alla nödvändiga skyddsåtgärder är på plats och endast med förhandsgodkännande från de inblandade behöriga myndigheterna. Sådan förmånsbehandling ska endast ges till gränsöverskridande flöden på grundval av ytterligare objektiva kriterier, inklusive tillhandahållarens och mottagarens låga likviditetsriskprofil.

(16)

För att förhindra att kreditinstituten enbart förlitar sig på förväntade inflöden för att uppfylla sin likviditetstäckningskvot, och också för att säkerställa en miniminivå för innehav av likvida tillgångar, bör den inflödessumma som kan väga upp för utflödena ha ett tak på 75 % av de totala förväntade utflödena. Med beaktande av förekomsten av specialiserade affärsmodeller ska dock vissa undantag till detta övre tak, antingen helt eller delvis, tillåtas för att ge effekt till proportionalitetsprincipen och omfattas av förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna. Detta ska inbegripa ett undantag för skyddssystemflöden inom grupper och inom institut och kreditinstitut som är specialiserade inom pass-through-hypotekslån eller inom leasing och factoring. Dessutom ska kreditinstitut som är specialiserade inom finansiering av förvärv av motorfordon eller konsumetkreditlån tillåtas tillämpa ett högre övre tak på 90 %. Dessa undantag ska finnas tillängliga på både individuell nivå och gruppnivå och men endast när vissa kriterier uppfylls.

(17)

Likviditetstäckningskvoten ska tillämpas på kreditinstitut på både individuell nivå och gruppnivå, såvida inte de behöriga myndigheterna undantar tillämpningen på individuell nivå i enlighet med artiklarna 8 eller 10 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid sammanslagning av dotterbolag i tredjeländer ska vederbörlig hänsyn tas till de likviditetstäckningskrav som är tillämpliga i de berörda länderna. Således ska unionens sammanslagningsbestämmelser inte ge en mer gynnsam behandling för likvida tillgångar, likviditetsutflöden eller likviditetsinflöden i dotterbolag i tredjeländer än vad som avses i nationell lagstiftning i de länderna.

(18)

I enlighet med artikel 508.2 i förordning (EU) nr 575/2013 måste kommissionen senast den 31 december 2015 rapportera till medlagstiftarna om huruvida och hur det likviditetstäckningskrav som fastställs i del sex ska tillämpas på värdepappersföretag. Fram till dess att denna bestämmelse börjar gälla ska värdepappersföretag fortfarande omfattas av medlemsstaternas nationella lagstiftning om likviditetstäckningskrav. Värdepappersföretag bör dock omfattas av den likviditetstäckningskvot som fastställs i denna förordning på gruppnivå när de ingår i bankgrupper.

(19)

Kreditinstituten måste rapportera likviditetstäckningskravet till sina behöriga myndigheter enligt denna förordning i enlighet med artikel 415 i förordning (EU) nr 575/2013.

(20)

För att ge kreditinstituten tillräckligt med tid för att uppfylla det detaljerade likviditetstäckningskravet fullt ut ska dess införande fasas in i enlighet med den tidplan som anges i artikel 460.2 i förordning (EU) nr 575/2013, som börjar med minst 60 % från och med den 1 oktober 2015 och ökar till 100 % den 1 januari 2018.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

LIKVIDITETSTÄCKNINGSKVOT

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser för att i detalj specificera det likviditetstäckningskrav som föreskrivs i artikel 412.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 2

Omfattning och tillämpning

1.   Denna förordning ska gälla för kreditinstitut som övervakas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (4).

2.   Kreditinstitut ska följa denna förordning på individuell nivå i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EU) nr 575/2013. Behöriga myndigheter får avstå från att tillämpa denna förordning helt eller delvis på ett kreditinstitut i enlighet med artiklarna 8 och 10 i förordning (EU) nr 575/2013, under förutsättning att villkoren däri är uppfyllda.

3.   När en grupp består av ett eller fler kreditinstitut ska moderinstitutet inom EU, ett institut som styrs av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett institut som styrs av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU tillämpa de skyldigheter som fastställs i denna förordning på gruppnivå i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och samtliga av följande bestämmelser:

a)

Tillgångar i tredjeland som uppfyller kraven i avdelning II och som innehas av ett dotterbolag i ett tredjeland ska inte erkännas som likvida tillgångar i sammanslagningssyfte när de inte uppfyller kraven för likvida tillgångar enligt nationell lagstiftning i det tredjeland som anger likviditetstäckningskravet.

b)

Likviditetsutflödena i ett dotterbolag i ett tredjeland som omfattas av landets nationella lagstiftning som fastställer likviditetstäckningskravet till högre procentandelar än de som specificeras i avdelning III ska omfattas av sammanslagning i enlighet med de högre satser som specificeras i tredjelandets nationella lagstiftning.

c)

Likviditetsinflödena i ett dotterbolag i ett tredjeland som omfattas av landets nationella lagstiftning som fastställer likviditetstäckningskravet till lägre procentandelar än de som specificeras i avdelning III ska omfattas av sammanslagning i enlighet med de lägre satser som specificeras i tredjelandets nationella lagstiftning.

d)

Värdepappersföretag inom en grupp ska omfattas av artikel 4 i denna förordning på gruppnivå och av artikel 412 i förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller definitionen av likvida tillgångar, likviditetsutflöden och likviditetsinflöden för både individuella och sammanslagna ändamål. Förutom det som specificeras i denna punkt ska värdepappersföretag fortsätta att omfattas av det detaljerade kravet på likviditetstäckningskvot för värdepappersföretag som anges i medlemsstaters nationella lagstiftning i väntan på specificeringen av en likviditetstäckningskvot i enlighet med artikel 508 i förordning (EU) nr 575/2013.

e)

På gruppnivå ska inflödesbeloppet från ett specialiserat kreditinstitiut som avses i artikel 33.3–4 endast erkännas upp till utflödesbeloppet från samma företag.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.    tillgångar på nivå 1 : tillgångar med extremt hög likviditets- och kreditkvalitet enligt andra stycket i artikel 416.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.    tillgångar på nivå 2 : tillgångar med hög likviditets- och kreditkvalitet enligt andra stycket i artikel 416.1 i förordning (EU) nr 575/2013; tillgångar på nivå 2 delas vidare in i tillgångar på nivå 2A och 2B i enlighet med kapitel 2 i avdelning II i denna förordning.

3.    Likviditetsbuffert : den summa likvida tillgångar som ett kreditinstitut innehar i enlighet med avdelning II i denna förordning.

4.    Rapportvaluta : den valuta som de likviditetsartiklar som avses i avdelningarna II och III i del sex i förordning (EU) nr 575/2013 måste rapporteras in i till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 415.1 i den förordningen.

5.    Tillgångstäckningskrav : kvoten tillgångar mot skulder som beslutats i kreditförstärkningssyfte i förhållande till säkerställda obligationer enligt nationell lagstiftning i en medlemsstat eller ett tredjeland.

6.    små och medelstora företag : små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (5).

7.    Nettolikviditetsutflöde : den summa som kvarstår efter avdrag av ett kreditinstituts likviditetsinflöden från dess likviditetsutflöden i enlighet med avdelning III i denna förordning.

8.    inlåning från allmänheten : en skuld till en fysisk person eller till ett litet eller medelstort företag, om företaget skulle kunna hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt schablonmetoden eller internmetoden för kreditrisk, eller en skuld till ett företag som är berättigat till den behandling som anges i artikel 153.4 i förordning (EU) nr 575/2013 och där de sammanlagda insättningarna till sådana små eller medelstora företag eller företag på gruppbasis inte överstiger 1 miljon euro.

9.    finansiell kund : en kund som i sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller är något av följande:

a)

Ett kreditinstitut.

b)

Ett värdepappersföretag.

c)

Ett finansinstitut.

d)

Ett specialföretag för värdepapperisering.

e)

En fond.

f)

En fond med fast andelskapital.

g)

Ett försäkringsföretag.

h)

Ett återförsäkringsföretag.

i)

Ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet.

10.    privat investeringsbolag : ett företag eller en fond vars ägare eller verkliga ägare är en fysisk person eller en grupp av nära anknutna fysiska personer som inrättats med det enda syftet att förvalta ägarnas förmögenhet och som inte utför någon annan kommersiell, industriell eller professionell verksamhet, syftet med ett privat investeringsbolag kan inkludera andra underordnade verksamheter, som att avskilja ägarnas tillgångar från bolagets tillgångar, främja överföringen av tillgångar inom en familj eller förhindra en delning av tillgångarna efter ett dödsfall i familjen, under förutsättning att dessa verksamheter är förknippade med huvudsyftet att förvalta ägarnas förmögenhet.

11.    Stress : en plötslig eller allvarlig försämring av ett kreditinstituts solvens eller likviditetsposition p.g.a. förändrade marknadsförhållanden eller idiosynkratiska faktorer som kan leda till en betydande risk för att kreditinstitutet inte kan uppfylla sina åtaganden som löper ut inom nästföljande 30 kalenderdagar.

12.    Marginallån : lån med säkerhet till kunder i syfte att ta handelspositioner med hög belåning.

Artikel 4

Likviditetstäckningskvot

1.   Ett detaljerat likviditetstäckningskrav i enlighet med artikel 412.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska vara lika med kvoten av ett kreditinstituts likviditetsbuffert mot dess likviditetsutflöden under en stressperiod på 30 kalenderdagar och ska uttryckas i procent. Kreditinstitut ska beräkna sin likviditetstäckningskvot enligt följande formel:

Formula

2.   Kreditinstitut ska ha en likviditetstäckningskvot på minst 100 %.

3.   Genom undantag från punkt 2 kan kreditinstitut omvandla sina likvida tillgångar till pengar för att täcka sina nettolikviditetsutflöden under stressperioder, även om en sådan användning av likvida tillgångar kan leda till att deras likviditetstäckningskvot sjunker under 100 % under sådana perioder.

4.   Om ett kreditinstituts likviditetstäckningskvot sjunker eller rimligtvis förväntas sjunka under 100 % ska det krav som anges i artikel 414 i förordning (EU) nr 575/2013 tillämpas. Till dess att likviditetstäckningskvoten har återställts till den nivå som anges i punkt 2 ska kreditinstitutet rapportera in likviditetstäckningskvoten till den behöriga myndigheten i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 (6).

5.   Kreditinstitut ska beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot i rapportvalutan och i varje valuta som omfattas av separat rapportering i enlighet med artikel 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013, och även skulder i rapportvalutan. Kreditinstitutet ska rapportera in likviditetstäckningskvoten till den behöriga myndigheten i enlighet med genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.

Artikel 5

Stresscenarier för likviditetstäckningskvoten

Följande scenarier kan ses som indikatorer på omständigheter när ett kreditinstitut kan anses vara föremål för stress:

a)

Avveckling av en betydande andel av dess inlåningar från allmänheten.

b)

En delvis eller total förlust av osäkrad kapitalmarknadsfinansiering, inklusive kapitalmarknadsinlåning och andra källor till villkorlig finansiering, t.ex. mottagen beviljad likviditet och obeviljad likviditet eller kreditlimiter.

c)

En delvis eller total förlust av säkrad, kortfristig finansiering.

d)

Ytterligare likviditetsutflöden till följd av en försämring av kreditbetyget med upp till tre steg.

e)

Ökad marknadsvolatilitet som påverkar säkerheternas värde eller kvalitet eller som skapar ytterligare säkerhetsbehov.

f)

Oplanerat utnyttjande av likviditets- och kreditfaciliteter.

g)

Potentiell skyldighet att köpa tillbaka skulder eller att uppfylla utomobligatoriska förpliktelser.

AVDELNING II

LIKVIDITETSBUFFERT

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 6

Likviditetsbuffertens sammansättning

För att få ingå i ett kreditinstituts likviditetsbuffert ska de likvida tillgångarna uppfylla vart och ett av följande krav:

a)

De allmänna kraven i artikel 7.

b)

De operativa kraven i artikel 8.

c)

Urvalskriterierna för respektive klassificering som tillgångar på nivå 1 eller nivå 2 i enlighet med kapitel 2.

Artikel 7

Allmänna krav för likvida tillgångar

1.   För att klassificeras som likvida tillgångar ska ett kreditinstituts tillgångar uppfylla punkterna 2 till 6.

2.   Tillgångarna ska vara ett kreditinstituts egendom, rättighet eller andel och inte vara intecknade. Tillgångar ska för detta ändamål anses vara icke intecknade när kreditinstitutet inte omfattas av några rättsliga, kontraktsenliga, tillsynsmässiga eller andra begränsningar som hindrar kreditinstitutet från att likvidera, sälja, överlåta, tilldela eller generellt sett avveckla sådana tillgångar via direkt försäljning eller repor inom 30 kalenderdagar. Följande tillgångar ska anses vara icke intecknade:

a)

Tillgångar som är inkluderade i en grupp som är tillgängliga för omedelbar användning som säkerhet för att erhålla ytterligare finansiering enligt beviljade men inte ännu finansierade kreditlimiter som finns tillgängliga för kreditinstitutet. Detta ska inkludera tillgångar som är placerade av ett kreditinstitut med det centrala institutet i ett kooperativt nätverk eller ett institutionellt skyddssystem. Kreditinstitut ska anta att tillgångarna i gruppen är intecknade i ökande likviditetsordning på basis av den likviditetsklassificering som fastställs i kapitel 2, som börjar med tillgångar som inte får ingå i likviditetsbufferten.

b)

Tillgångar som kreditinstitutet har tagit emot som säkerhet i kreditriskreduceringssyfte i omvända repor eller säkerheter som finansierar överlåtningar och som kreditinstitutet kan avveckla.

3.   Tillgångarna ska inte ha emitterats av själva kreditinstitutet, dess moderbolag, förutom offentliga organ som inte är kreditinstitut, dess dotterbolag eller ett av moderbolagets andra dotterbolag eller av ett specialföretag för värdepapperisering som kreditinstitutet har nära förbindelser med.

4.   Tillgångarna ska inte ha emitterats av något av följande:

a)

Ett annat kreditinstitut, om inte utfärdaren är ett offentligt organ enligt led c i artikel 10.1 och i led a och b i artikel 11.1, tillgångarna är en säkerställd obligation enligt led f i artikel 10.1 och led c och d i artikel 11.1 eller tillgångarna hör till den kategori som beskrivs i led e i artikel 10.1.

b)

Ett värdepappersföretag.

c)

Ett försäkringsföretag.

d)

Ett återförsäkringsföretag.

e)

Ett finansiellt holdingföretag.

f)

Ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet.

g)

Något annat organ som utför en eller flera av de verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2013/36/EU. I denna artikel ska specialföretag för värdepapperisering inte anses inkluderade i de organ som anges i detta led.

5.   Tillgångarnas värde ska kunna bestämmas på basis av vitt spridda och lättillgängliga marknadspriser. Vid brist på marknadsbaserade priser måste tillgångarnas värde kunna bestämmas på basis av en lättuträknad formel som använder offentligt tillgängliga indata och som inte är särskilt beroende av starka antaganden.

6.   Tillgångarna ska listas på en erkänd börs eller vara överlåtbara via direkt försäljning eller via enkla återköpstransaktioner på allmänt godtagbara repomarknader. Dessa kriterier ska bedömas separat för varje marknad. Tillgångar som godkänns för handel på en organiserad plats som inte är en erkänd börs, antingen i en medlemsstat eller i ett tredjeland, ska bara anses vara likvida när handelsplatsen tillhandahåller en aktiv och relativt stor marknad för direkt försäljning av tillgångar. Kreditinstitutet ska beakta följande som minimikriterier för att bedöma huruvida en handelsplats tillhandahåller en aktiv och relativt stor marknad enligt denna punkt:

a)

Historiska bevis för marknadsbredd och -djup som visas genom en låg skillnad mellan köp- och säljkurs, höga handelsvolymer och ett stort och blandat antal marknadsdeltagare.

b)

Förekomsten av en robust marknadsinfrastruktur.

7.   De krav som fastställs i punkterna 5 och 6 gäller inte för

a)

sedlar och mynt som avses i led a i artikel 10.1,

b)

exponeringar mot centralbanker som avses i led b och d i artikel 10.1 och i led b i artikel 11.1,

c)

likviditetsfaciliteter för begränsad användning som avses i led d i artikel 12.1, och

d)

insättningar och annan finansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem som avses i artikel 16.

Artikel 8

Operativa krav

1.   Kreditinstitut ska tillämpa praxis och begränsningar för att säkerställa att deras innehav av likvida tillgångar som utgör likviditetsbufferten hela tiden förblir lämpligen diversifierad. För sådana ändamål ska kreditinstitut beakta omfattningen av diversifieringen mellan olika kategorier av likvida tillgångar och inom samma kategori av likvida tillgångar enligt kapitel 2 i denna avdelning och andra eventuella, relaterade diversifieringsfaktorer, t.ex. typ av utfärdare, motparter eller utfärdarnas och motparternas geografiska plats.

De behöriga myndigheterna kan ålägga specifika begränsningar eller krav på ett kreditinstituts innehav av likvida tillgångar för att säkerställa att det krav som anges i denna punkt uppfylls. En sådan begränsning eller ett sådant krav ska dock inte gälla för följande:

a)

Följande kategorier av tillgångar på nivå 1:

i)

Sedlar och mynt som avses i artikel 10.1 a.

ii)

Exponeringar mot centralbanker som avses i artikel 10.1 b och d.

iii)

Tillgångar som representerar fordringar eller som garanteras av multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som avses i artikel 10.1 g.

b)

De kategorier tillgångar på nivå 1 som representerar fordringar eller som garanteras av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som avses i artikel 10.1 c och d, under förutsättning att kreditinstitutet innehar relevanta tillgångar för att täcka de nettolikviditetsutflöden i stressituation som ådragits i medlemsstatens eller tredjelandets valuta eller att tillgångarna emitteras av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ i kreditinstitutets hemmedlemsstat.

c)

Likviditetsfaciliteter för begränsad användning som avses i led d i artikel 12.1.

2.   Kreditinstitut ska ha lätt tillgång till sitt innehav av likvida tillgångar och kunna omvandla dem till pengar när som helst under en stressperiod på 30 kalenderdagar via direkt försäljning eller repor på allmänt godtagbara repomarknader. Likvida tillgångar ska anses vara lättillgängliga för ett kreditinstitut när det inte finns några rättsliga eller praktiska hinder för kreditinstitutets möjlighet att omvandla sådana tillgångar till pengar inom rimlig tid.

Tillgångar som används för att tillhandahålla kreditförstärkning i strukturerade transaktioner eller för att täcka kreditinstituts driftskostnader ska inte anses vara lättillgängliga för ett kreditinstitut.

Tillgångar som innehas i ett tredjeland där det finns begränsningar gällande deras fria överförbarhet ska endast anses vara lättillgängliga i den mån kreditinstitutet använder dessa tillgångar för att uppfylla likviditetsutflöden i det tredjelandet. Tillgångar som innehas i en icke-konverterbar valuta ska endast anses vara lättillgängliga i den mån kreditinstitutet använder dessa tillgångar för att uppfylla likviditetsutflöden i den valutan.

3.   Kreditinstitut ska se till att deras likvida tillgångar styrs av en specifik enhet för likviditetsförvaltning vid kreditinstitutet. Efterlevnaden av detta krav ska styrkas för den behöriga myndigheten på något av följande sätt:

a)

Genom att placera de likvida tillgångarna i en separat grupp under direkt förvaltning av likviditetsenheten och med det enda syftet att använda dem som en källa till villkorlig finansiering, även under stressperioder.

b)

Genom att införa interna system och kontroller för att ge enheten för likviditetsförvaltning effektiv operativ kontroll för att omvandla innehavet av likvida tillgångar till pengar när som helst under en stressperiod på 30 kalenderdagar och för att komma åt den villkorliga finansieringen utan att stå i direkt konflikt med eventuella befintliga affärs- eller riskhanteringsstrategier. Tillgångar ska i synnerhet inte inkluderas i likviditetsbufferten när försäljningen av dem utan ersättning under en stressperiod på 30 kalenderdagar skulle avlägsna ett hinder som skulle skapa en öppen riskposition som är större än kreditinstitutets interna begränsningar.

c)

En kombination av alternativ a och b, under förutsättning att den behöriga myndigheten har beslutat att en sådan kombination är godtagbar.

4.   Kreditinstituten ska regelbundet, och minst en gång per år, omvandla en tillräckligt representativ andel av sitt innehav av likvida tillgångar till pengar genom en direkt försäljning eller en enkel repa på en allmänt godkänd repomarknad. Kreditinstitut ska ta fram strategier för att avveckla andelar av likvida tillgångar som är lämpliga för att

a)

testa marknadstillgängligheten för dessa tillgångar och deras användbarhet,

b)

kontrollera att kreditinstitutets förfaranden för omvandling av tillgångar till pengar sker snabbt och effektivt, och

c)

minimera risken för att skicka negativa signaler till marknaden till följd av kreditinstitutets omvandling av sina tillgångar till pengar under stressperioder.

Det krav som fastställs i det första stycket gäller inte för tillgångar på nivå 1 som avses i artikel 10, förutom säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet, för likviditetsfaciliteter med begränsad användning som avses i led d i artikel 12.1 eller för inlåningar och annan likviditetsfinansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem som avses i artikel 16.

5.   Det krav som anges i punkt 2 ska inte hindra kreditinstitut från att säkra den marknadsrisk som är förknippad med deras likvida tillgångar, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a)

Kreditinstitutet inför lämpliga interna åtgärder i enlighet med punkterna 2 och 3 för att säkerställa att dessa tillgångar även fortsatt är lättillgängliga och styrs av enheten för likviditetskontroll.

b)

De nettolikviditetsutflöden och -inflöden som skulle leda till en tidig stängning av säkringen beaktas vid värderingen av de relevanta tillgångarna i enlighet med artikel 9.

6.   Kreditinstitut ska se till att deras likvida tillgångars valutabeteckning är i linje med fördelningen per valuta för deras nettolikviditetsutflöden. När det är lämpligt kan dock behöriga myndigheter begära att kreditinstituten begränsar valutaobalansen genom att sätta gränser för den andel nettolikviditetsutflöden i en valuta som kan uppfyllas under en stressperiod genom att inneha likvida tillgångar som inte är denominerade i den valutan. Denna begränsning får endast tillämpas för rapportvalutan eller en valuta som kan omfattas av separat rapportering i enlighet med artikel 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid fastställande av graden av begränsning av valutaobalans som kan tillämpas i enlighet med denna punkt ska behöriga myndigheter åtminstone beakta följande:

a)

Huruvida kreditinstitutet kan göra något av följande:

i)

Använda de likvida tillgångarna för att generera likviditet i den valuta och jurisdiktion där nettolikviditetsutflödena uppkommer.

ii)

Byta valuta och skaffa finansiering på utländska valutamarknader under stressförhållanden enligt den stressperiod på 30 kalenderdagar som anges i artikel 4.

iii)

Överföra ett likviditetsöverskott från en valuta till en annan och över jurisdiktioner och rättsliga enheter inom dess grupp under stressförhållanden enligt den stressperiod på 30 kalenderdagar som anges i artikel 4.

b)

Inverkan av plötsliga, negativa valutakursväxlingar på befintliga positioner i obalans och på eventuella utländska valutasäkringars effektivitet.

Eventuella begränsningar i fråga om valutaobalans som åläggs i enlighet med denna punkt ska anses utgöra ett specifikt likviditetskrav enligt artikel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 9

Värdering av likvida tillgångar

För att beräkna dess likviditetstäckningskvot ska ett kreditinstitut använda de likvida tillgångarnas marknadsvärde. Marknadsvärdet för likvida tillgångar ska sänkas i enlighet med de nedsättningar som anges i kapitel 2 och artikel 8.5 b när det är tillämpligt.

KAPITEL 2

Likvida tillgångar

Artikel 10

Tillgångar på nivå 1

1.   Tillgångar på nivå 1 ska endast inbegripa tillgångar som omfattas av en eller flera av följande kategorier och i varje fall uppfyller de urvalskriterier som fastställs häri:

a)

Mynt och sedlar.

b)

Följande exponeringar mot centralbanker:

i)

Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av Europeiska centralbanken (ECB) eller en medlemsstats centralbank.

ii)

Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av centralbanker i tredjeland, under förutsättning att exponeringar mot centralbanken eller dess nationella regering har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut (ECAI) som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 114.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

iii)

Reserver som ett kreditinstitut innehar i en centralbank som avses i leden i och ii, under förutsättning att kreditinstitutet får ta ut sådana reserver när som helst under stressperioder och att villkoren för ett sådant uttag har specificerats i ett avtal mellan den relevanta behöriga myndigheten och ECB eller centralbanken.

c)

Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av följande nationella regeringar eller delstatliga självstyrelseorgan, lokala myndigheter eller offentliga organ:

i)

En medlemsstats nationella regering.

ii)

Den nationella regeringen i ett tredjeland, under förutsättning att den har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 114.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

iii)

Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter i en medlemsstat, under förutsättning att de behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i medlemsstaten i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

iv)

Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter i ett tredjeland av den typ som avses i led ii, under förutsättning att de behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i tredjelandet i enlighet med artikel 115.4 i förordning (EU) nr 575/2013.

v)

Offentliga organ, under förutsättning att de behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i en medlemsstat eller mot något av de delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som aves i led iii i enlighet med punkt 4 i artikel 116 i förordning (EU) nr 575/2013.

d)

Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av den nationella regeringen eller centralbanken i ett tredjeland som inte har tilldelats en kreditvärdering på kreditkvalitetssteg 1 av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med artikel 114.2 i förordning (EU) nr 575/2013, under förutsättning att kreditinstitutet i detta fall endast får erkänna tillgångarna som nivå 1 för att täcka de nettolikviditetsutflöden i stressituation som ådragits i samma valuta som den som tillgångarna denomineras i.

När tillgångarna inte denomineras i det tredjelandets inhemska valuta får kreditinstitutet endast erkänna tillgångarna som nivå 1 upp till den summa som motsvarar kreditinstitutets stressade nettolikviditetsutflöden i den utländska valuta som motsvarar dess verksamheter i den jurisdiktion där likviditetsrisken tas.

e)

Tillgångar som emitteras av kreditinstitut som uppfyller åtminstone ett av följande två krav:

i)

Utfärdaren är ett kreditinstitut som utgör en del av eller som upprättats av en medlemsstats nationella regering, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, regeringen eller den lokala myndigheten har en skyldighet att skydda institutets finansiella status och säkerställa dess fortlevnad under hela dess livstid och eventuella exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter behandlas som en exponering mot medlemsstatens nationella regering i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

ii)

Kreditinstitutet är en subventionerad långivare som enligt denna artikel ska tolkas som ett kreditinstitut vars syfte är att främja de offentliga politiska målen för unionen eller för en medlemsstats nationella regering eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter, främst genom att tillhandahålla subventionerade lån på icke konkurrensutsatt och icke vinstdrivande grund, under förutsättning att minst 90 % av de lån som kreditinstitutet beviljar är direkt eller indirekt garanterade av den nationella regeringen eller av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, och att all exponering mot dessa delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, enligt vad som är lämpligt, behandlas som en exponering mot medlemsstatens nationella regering i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

f)

Exponeringar i form av säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som ska uppfylla samtliga av följande krav:

i)

De är obligationer enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG eller uppfyller urvalskraven för behandlingen enligt artikel 129.4 eller 129.5 i förordning (EU) nr 575/2013.

ii)

Exponeringarna mot institut i säkerhetsmassan uppfyller de villkor som anges i artikel 129.1 c och 129.1 sista stycket i förordning (EU) nr 575/2013.

iii)

Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer samt emittenten uppfyller det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

iv)

Deras emissionsstorlek uppgår till minst 500 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta).

v)

De säkerställda obligationerna har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som minst ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 129.4 i förordning (EU) nr 575/2013, motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering eller, i brist på en kreditvärdering, har de tilldelats en riskvikt på 10 % i enlighet med artikel 129.5 i den förordningen.

vi)

Säkerhetsmassan uppfyller hela tiden ett tillgångstäckningskrav på minst 2 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna.

g)

Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av de multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som avses i artiklarna 117.2 och 118 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.   Marknadsvärdet för säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i punkt 1 f ska omfattas av en nedsättning på minst 7 %. Med undantag för det som specificeras vad gäller andelar och aktier i fonder i leden a och b i artikel 15.2 ska ingen nedsättning krävas för värdet av de återstående tillgångarna på nivå 1.

Artikel 11

Tillgångar på nivå 2A

1.   Tillgångar på nivå 2A ska endast inbegripa tillgångar som omfattas av en eller flera av följande kategorier och i varje fall uppfyller de urvalskriterier som fastställs häri:

a)

Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ i en medlemsstat, när exponeringarna mot dem har tilldelats en riskvikt på 20 % i enlighet med artikel 115.1 och 115.5 och artikel 116.1, 116.2 och 116.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av den nationella regeringen eller centralbanken i ett tredjeland eller av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ i ett tredjeland, under förutsättning att de tilldelats en riskvikt på 20 % i enlighet med artiklarna 114.2, 115 eller 116 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Exponeringar i form av säkerställda obligationer med hög kvalitet som ska uppfylla samtliga av följande krav:

i)

De är obligationer enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG eller uppfyller urvalskraven för behandlingen enligt artikel 129.4 eller 129.5 i förordning (EU) nr 575/2013.

ii)

Exponeringarna mot institut i säkerhetsmassan uppfyller de villkor som anges i artikel 129.1 c i förordning (EU) nr 575/2013.

iii)

Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer uppfyller liksom emittenten det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

iv)

Deras emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande bi inhemsk valuta).

v)

De säkerställda obligationerna har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som minst ligger på kreditkvalitetssteg 2 i enlighet med artikel 129.4 i förordning (EU) nr 575/2013, motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering eller, i brist på en kreditvärdering, har de tilldelats en riskvikt på 20 % i enlighet med artikel 129.5 i den förordningen.

vi)

Säkerhetsmassan uppfyller hela tiden ett tillgångstäckningskrav på minst 7 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna. När säkerställda obligationer med en kreditvärdering som gav kreditkvalitetssteg 1 inte uppfyller den minsta emissionsstorleken för säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet i enlighet med led f iv) i artikel 10.1, men uppfyller kraven för säkerställda obligationer av hög kvalitet i leden i, ii, iii och iv, ska de dock i stället omfattas av ett minsta tillgångstäckningskrav på 2 %.

d)

Exponeringar i form av säkerställda obligationer som har utfärdats av kreditinstitut i tredjeländer, som ska uppfylla samtliga av följande krav:

i)

De är säkerställda obligationer i enlighet med nationell lagstiftning i tredjelandet, som måste definiera dem som räntebärande värdepapper som emitterats av kreditinstitut, eller av ett helägt dotterbolag till ett kreditinstitut som garanterar emitteringen, och som säkrats genom en säkerhetsmassa av tillgångar, avseende vilken obligationsinnehavarna ska ha direkt regressrätt för återbetalning av både kapital- och räntebelopp på prioriterad basis i händelse av fallissemang från utfärdarens sida.

ii)

Utfärdaren och de säkerställda obligationerna omfattas enligt den nationella lagstiftningen i tredjelandet av särskild offentlig tillsyn som är avsedd att skydda obligationsinnehavarna och de tillsyns- och regleringsåtgärder som tillämpas i det tredjelandet måste minst vara likvärdiga dem som tillämpas i unionen.

iii)

De säkerställda obligationerna har en bakomliggande säkerhetsmassa med tillgångar av en eller fler av de typer som beskrivs i leden b, d i, f i eller g i artikel 129.1 i förordning (EU) nr 575/2013. När gruppen utgörs av lån mot säkerhet i fast egendom ska kraven i artiklarna 208 och 229.1 i förordning (EU) nr 575/2013 uppfyllas.

iv)

Exponeringarna mot institut i säkerhetsmassan uppfyller de villkor som anges i artikel 129.1 c i förordning (EU) nr 575/2013.

v)

Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer uppfyller det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

vi)

De säkerställda obligationerna har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som minst ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 129.4 i förordning (EU) nr 575/2013, motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering eller, i brist på en kreditvärdering, har de tilldelats en riskvikt på 10 % i enlighet med artikel 129.5 i den förordningen.

vii)

Säkerhetsmassan uppfyller hela tiden ett tillgångstäckningskrav på minst 7 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna. Om den totala omfattningen av emissionen av säkerställda fordringar uppgår till minst 500 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta) ska de i stället uppfylla ett tillgångstäckningskrav på minst 2 %.

e)

Företagsvärdepapper som uppfyller samtliga av följande krav:

i)

De har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 122 i förordning (EU) nr 575/2013 eller motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering.

ii)

Värdepapprens emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta).

iii)

Den maximala löptiden för värdepappren vid tidpunkten för utfärdande är 10 år.

2.   Marknadsvärdet för alla tillgångar på nivå 2A ska omfattas av en nedsättning på minst 15 %.

Artikel 12

Tillgångar på nivå 2B

1.   Tillgångar på nivå 2B ska endast inbegripa tillgångar som omfattas av en eller flera av följande kategorier och i varje fall uppfyller de urvalskriterier som fastställs häri:

a)

Exponeringar i form av värdepapper med bakomliggande tillgångar som uppfyller kraven i artikel 13.

b)

Företagsvärdepapper som uppfyller samtliga av följande krav:

i)

De har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 3 i enlighet med artikel 122 i förordning (EU) nr 575/2013 eller motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering.

ii)

Värdepapprens emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta).

iii)

Den maximala löptiden för värdepappren vid tidpunkten för utfärdande är 10 år.

c)

Aktier, under förutsättning att de uppfyller samtliga av följande krav:

i)

De utgör en del av ett större aktieindex i en medlemsstat eller ett tredjeland, och identifieras som sådana enligt detta led av den behöriga myndigheten i en medlemsstat eller den relevanta offentliga myndigheten i ett tredjeland. Vid avsaknad av beslut från den behöriga eller offentliga myndigheten avseende större aktieindex ska kreditinstitut anse att ett aktieindex som utgörs av ledande företag inom den relevanta jurisdiktionen är ett sådant.

ii)

De denomineras i valutan i kreditinstitutets hemmedlemsstat eller, när de denomineras i en annan valuta, räknas de endast som nivå 2B upp till den summa som täcker likviditetsutflödena i den valutan eller i den jurisdiktion där likviditetsrisken tas.

iii)

De har en styrkt bakgrund som pålitlig likviditetskälla oavsett tidpunkt, inklusive under stressperioder. Detta krav ska anses vara uppfyllt när aktiekursens sänkning, eller ökningen av dess nedsättning, under en marknadsstressperiod på 30 kalenderdagar inte översteg 40 % eller 40 procentenheter,

d)

Likviditetsfaciliteter med begränsad användning som kan tillhandahållas från ECB, en medlemsstats eller ett tredjelands centralbank, under förutsättning att kraven i artikel 14 uppfylls.

e)

Exponeringar i form av säkerställda obligationer med hög kvalitet, som ska uppfylla samtliga av följande krav:

i)

De är obligationer enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG eller uppfyller urvalskraven för behandlingen enligt artikel 129.4 eller 129.5 i förordning (EU) nr 575/2013.

ii)

Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer uppfyller det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

iii)

Emittenten av de säkerställda obligationerna gör de uppgifter som avses i artikel 129.7 a i förordning (EU) nr 575/2013 tillgängliga minst en gång per kvartal.

iv)

Deras emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande belopp i inhemsk valuta).

v)

Säkerheten för de säkerställda obligationerna består enbart av sådana tillgångar som avses i artikel 129.1 a, d i samt e) i förordning (EU) nr 575/2013.

vi)

Massan av bakomliggande tillgångar består enbart av exponeringar som med avseende på kreditrisk har en riskvikt på högst 35 % enligt artikel 125 i förordning (EU) nr 575/2013.

vii)

Säkerhetsmassan uppfyller alltid ett tillgångstäckningskrav på minst 10 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna.

viii)

Det emitterande kreditinstitutet ska månatligen offentligt bekräfta att dess säkerhetsmassa uppfyller detta tillgångstäckningskrav på 10 %.

f)

När det gäller kreditinstitut som enligt sina stadgar och med grund i religiös övertygelse inte kan inneha räntebärande tillgångar: icke räntebärande tillgångar som utgör en fordran på eller är garanterade av en centralbank, en stat, ett tredjelands centralbank eller ett regionalt självstyrelseorgan, en lokal myndighet eller offentligt organ i ett tredjeland, förutsatt att dessa tillgångar av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut tilldelats minst kreditkvalitetssteg 5 i enlighet med artikel 114 i förordning (EU) nr 575/2013, eller ett motsvarande kreditkvalitetssteg om det gäller ett kortfristigt kreditbetyg.

2.   Marknadsvärdet för alla tillgångar på nivå 2B ska omfattas av följande miniminedsättningar:

a)

Den tillämpliga nedsättning som anges i artikel 13.14 för värdepapperisering på nivå 2B.

b)

En nedsättning på 50 % för de företagsvärdepapper som avses i punkt 1 b.

c)

En nedsättning på 50 % för de aktier som avses i punkt 1 c.

d)

En nedsättning med 30 % för program som avser säkerställda obligationer som omfattas av punkt 1 e.

e)

En nedsättning med 50 % för icke räntebärande tillgångar som avses i punkt 1 f.

3.   I fråga om kreditinstitut som enligt sina stadgar och med grund i religiös övertygelse inte kan inneha räntebärande tillgångar får den behöriga myndigheten medge ett undantag från punkt 1 b i och iii) i denna artikel, förutsatt att det finns belägg för en bristande tillgång till icke räntebärande tillgångar som uppfyller kraven och att de icke räntebärande tillgångarna i fråga är tillräckligt likvida på de privata marknaderna.

För att avgöra om icke räntebärande tillgångar är tillräckligt likvida för tillämpningen av första stycket ska den behöriga myndigheten ta hänsyn till följande:

a)

Tillgängliga uppgifter om tillgångarnas likviditet på marknaderna, bland annat handelsvolym, konstaterade marginaler mellan köp- och säljkurser, prisvolatilitet och prisernas inverkan.

b)

Andra faktorer som påverkar tillgångarnas likviditet, till exempel hur bred och djup marknaden för de icke räntebärande tillgångarna i fråga har varit under tidigare år, hur många som deltar i handeln med dem och hur diversifierade dessa aktörer på marknaden är samt huruvida det finns en robust marknadsinfrastruktur.

Artikel 13

Värdepapperisering på nivå 2B

1.   Exponeringar i form av värdepapper med bakomliggande tillgångar enligt artikel 12.1 a ska klassificeras som värdepapperisering på nivå 2B när de uppfyller de kriterier som fastställs i punkterna 2 till 16.

2.   Värdepapperiseringspositionen och de exponeringar som ligger bakom positionen ska uppfylla samtliga följande krav:

a)

Positionen har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artiklarna 251 eller 261 i förordning (EU) nr 575/2013 eller motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering.

b)

Positionen är värdepapperiseringens bäst rangordnade tranch eller trancher och har den högsta förmånsrätten under hela den tid som transaktionen pågår. För detta ändamål ska en tranch anses vara högst prioriterade när en tranch inte är underordnad andra trancher inom samma värdepapperiseringstransaktion eller -system vad gäller mottagande av kapital- och räntebetalningar, efter överlämning av ett meddelande om verkställighet och, när det är tillämpligt, ett meddelande om tidigareläggning, utan hänsyn till den summa som ska betalas enligt räntesats eller valutaderivatinstrument, avgifter eller andra liknande betalningar i enlighet med artikel 261 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

De bakomliggande exponeringarna har förvärvats av ett specialföretag för värdepapperisering i den mening som avses i artikel 4.1.66 i förordning (EU) nr 575/2013 på ett sätt som är verkställbart mot tredje part och är utom räckhåll för säljaren (originator, medverkande institut eller ursprunglig långivare) och dess fordringsägare, även i händelse av att säljaren blir insolvent.

d)

Överföringen av de exponeringar som ligger bakom får inte omfattas av några stränga claw back-villkor i den jurisdiktion där säljaren (originator, medverkande institut eller ursprunglig långivare) bildat bolag. Detta omfattar bl.a. bestämmelser enligt vilka försäljningen av de bakomliggande exponeringarna kan ogiltigförklaras av säljarens likvidator (originator, medverkande institut eller ursprunglig långivare) enbart på grund av att de avslutades inom en viss period innan säljarens insolvensförklaring, eller bestämmelser där ett specialföretag för värdepapperisering endast kan förhindra ett sådant ogiltigförklarande om det kan bevisa att det inte var medvetet om säljarens insolvens vid tidpunkten för försäljning.

e)

De bakomliggande exponeringarnas förvaltning regleras av ett serviceavtal som inkluderar servicekontinuitetsbestämmlser som åtminstone säkerställer att ett fallissemang eller insolvens när det gäller serviceföretaget inte leder till att servicen avslutas.

f)

Den dokumentation som reglerar värdepapperiseringen och de bakomliggande exponeringarna inkluderar kontinuitetsbestämmelser som åtminstone säkerställer ett utbyte av derivatmotparter och av tillhandahållare av likviditet vid fallissemang eller insolvens, när det är tillämpligt.

g)

Värdepapperiseringspositionen backas upp av en grupp av homogena bakomliggande exponeringar, som alla tillhör endast en av följande underkategorier, eller av en grupp av homogena bakomliggande exponeringar som kombinerar de bostadslån som avses i leden i och ii.

i)

Bostadslån som är säkrade genom ett högt rankat hypotekslån som beviljas individer för inköp av deras huvudsakliga boende, under förutsättning att ett av följande villkor är uppfyllt:

Lånen i gruppen i genomsnitt uppfyller de krav i fråga om förhållandet mellan lån och värde som avses i artikel 129.1 d i) i förordning (EU) nr 575/2013.

Den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där lånen strukturerades anger en gräns, uttryckt som en kvot mellan lån och inkomst, för det belopp en gäldenär får ta upp i hypotekslån, och den berörda medlemsstaten har anmält lagen i fråga till kommissionen och Europeiska bankmyndigheten. Kvoten mellan lån och inkomst beräknas på grundval av gäldenärens årliga bruttoinkomst, med hänsyn tagen till gäldenärens skatteplikt och andra förpliktelser samt riskerna för ränteförändringar under lånets löptid. För varje bostadslån som ingår i de bakomliggande tillgångarna får den andel av gäldenärens bruttoinkomst som krävs för att betala av på lånet inte överstiga 45 %; med låneåterbetalning avses då såväl kapitalbelopp som ränta och avgifter.

ii)

Fullständigt garanterade bostadslån som aves i artikel 129.1 e i förordning (EU) nr 575/2013, under förutsättning att lånen uppfyller de säkerhetskrav som anges i den punkten och det genomsnittliga lån-till-värde-kravet som anges i led i) i artikel 129.1 d i förordning (EU) nr 575/2013.

iii)

Kommersiella lån, leasingavtal och kreditfaciliteter till företag som är etablerade i en medlemsstat för att finansiera kapitalutgifter eller andra affärsverksamheter än förvärv eller utveckling av kommersiella fastigheter, under förutsättning att minst 80 % av låntagarna i gruppen vad gäller portföljbalans är små och medelstora företag vid tidpunkten för utfärdande av värdepapperiseringen, och att ingen av låntagarna är ett institut enligt definitionen i artikel 4.1.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

iv)

Billån och leasingavtal för bilar till låntagare eller leasingtagare som är etablerade eller bosatta i en medlemsstat. För dessa ändamål ska de inkludera lån eller leasingavtal för finansiering av motorfordon eller släpvagnar enligt leden 11 och 12 i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, jordbruks- eller skogsbrukstraktorer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG, två- och trehjuliga motorfordon enligt definitionen i leden b och c i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG eller bandfordon som anges i led c i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG. Sådana lån och leasingavtal kan inbegripa tilläggsförsäkring och serviceprodukter eller ytterligare fordonsdelar, och, i fråga om leasingavtal, restvärdet för leasade fordon. Alla lån och all leasingavtal i gruppen ska säkras med en högt rankad inteckning eller säkerhet mot fordonet eller en lämplig garanti till fördel för specialföretaget för värdepapperisering, t.ex. en bestämmelse om kvarhållande av ägarskap.

v)

Lån och kreditfaciliteter till individer som är bosatta i en medlemsstat för personlig konsumtion eller familje- eller hushållskonsumtion.

h)

Positionen får inte vara en återvärdepapperisering eller en syntetisk värdepapperisering enligt artiklarna 4.63 och 242.11 i förordning (EU) nr 575/2013.

i)

De bakomliggande exponeringarna får inte inkludera överförbara finansiella instrument eller derivat, med undantag för finansiella instrument som emitterats av specialföretaget för värdepapperisering själv eller av andra parter inom värdepapperiseringsstrukturen och derivat som används för att säkra valutarisker och ränterisker,

j)

De bakomliggande exponeringarna får inte, vid tidpunkten för utfärdande av värdepapperiseringen eller när den införlivas i gruppen av bakomliggande exponeringar eller när som helst efter utfärdandet eller införlivandet, inkludera exponeringar mot gäldenärer med försämrad kredit (eller, när det är tillämpligt, borgensmän med försämrad kredit) när en gäldenär med försämrad kredit (eller borgensman med försämrad kredit) är en låntagare (eller borgensman) som

i)

har beslutat om konkurs, avtalat med sina kreditorer om avvisande eller omläggning av skuld eller vars kreditorer av en domstol beviljats verkställighetsrätt eller stora skadestånd som en följd av en missad betalning inom tre år före ursprungsdatumet,

ii)

finns i ett officiellt register över personer med negativ kredithistorik,

iii)

har en kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut eller har en kreditvärdering som indikerar en betydande risk för att avtalsenliga betalningar inte kommer att göras, i jämförelse med en genomsnittlig gäldenär för denna typ av lån i den relevanta jurisdiktionen,

k)

De bakomliggande exponeringarna får inte, vid tidpunkten för utfärdande av värdepapperiseringen eller när den införlivas i gruppen av bakomliggande exponeringar när som helst efter utfärdandet eller införlivandet, inkludera fallerande exponeringar i den mening som avses i artikel 178.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

3.   Återbetalningen av värdepapperiseringspositioner ska inte ha strukturerats för att huvudsakligen bero på försäljning av tillgångar som säkrar de bakomliggande exponeringarna. Denna bestämmelse förhindrar dock inte att sådana exponeringar därefter förlängs eller refinansieras.

4.   Värdepapperiseringstransaktioners struktur ska uppfylla följande krav:

a)

När värdepapperiseringen har etablerats utan en rullande period eller när en rullande period har avslutats och när ett meddelande om verkställighet eller tidigareläggning har överlämnats ska inkomster som kan hänföras till kapitalbeloppet av de bakomliggande exponeringarna överföras till innehavarna av värdepapperiseringspositionerna via sekventiell amortering av värdepapperiseringspositionerna och inga större kontantsummor är fast i specialföretaget för värdepapperisering på varje betalningsdatum.

b)

När värdepapperiseringen har etablerats med en rullande period ska transaktionsdokumenten fastställa lämpliga tidiga amorteringshändelser, som åtminstone ska inkludera samtliga av följande:

i)

En försämring av kreditkvaliteten med avseende på de bakomliggande exponeringarna.

ii)

Underlåtenhet att generera tillräckligt med nya bakomliggande exponeringar med åtminstone liknande kreditkvalitet.

iii)

Förekomsten av en insolvensrelaterad händelse med avseende på originatorn eller serviceföretaget.

5.   Vid tidpunkten för utfärdande av en värdepapperisering ska låntagarna (eller, när det är tillämpligt, borgensmännen) ha gjort åtminstone en betalning, med undantag för när värdepapperiseringen backas upp av sådana kreditfaciliteter som anges i led g v i punkt 2.

6.   När det gäller värdepapperiseringar där bakomliggande exponeringar är sådana bostadslån som avses i leden g i och ii) i punkt 2 ska lånegruppen inte inkludera några lån som erbjöds och tecknades under förutsättning att lånesökanden eller, när det är tillämpligt, förmedlare uppmärksammades om att den information som tillhandahölls kanske inte bekräftats av långivaren.

7.   När det gäller värdepapperiseringar där bakomliggande exponeringar är sådana bostadslån som avses i leden g i och ii) i punkt 2 ska bedömningen av låntagarens kreditvärdighet uppfylla kraven i punkterna 1–4, 5 a och 6 i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU (7) eller motsvarande krav i ett tredjeland.

8.   När det gäller värdepapperiseringar där de bakomliggande exponeringarna är billån och leasingavtal för bilar och de konsumentlån och kreditfaciliteter som avses i leden g iv och v i punkt 2 ska bedömningen av låntagarens kreditvärdighet uppfylla kraven i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG (8).

9.   När värdepapperiseringens originator, medverkande institut eller ursprungliga långivare är etablerade i unionen uppfyller den de krav som anges i del fem i förordning (EU) nr 575/2013 och lämnar information i enlighet med artikel 8b i förordning (EU) nr 1060/2009 om de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet och resultat, värdepapperiseringens struktur, kassaflödena och eventuella säkerheter för värdepapperiseringens exponering samt annan information som kan krävas för investerare att genomföra utförliga och välgrundade stresstester. När originatorn, det medverkande institutet och den ursprungliga långivaren är etablerade utanför unionen ska omfattande lånegradsdata i överensstämmelse med standarder som är allmänt accepterade av marknadsdeltagarna tillgängliggöras för befintliga och potentiella investerare och lagstiftare vid emissionen och sedan regelbundet.

10.   De bakomliggande exponeringarna ska inte ha sitt ursprung i samma kreditinstitut som innehar värdepapperiseringspositionen i dess likviditetsbuffert, dess dotterbolag, dess moderbolag, ett dotterbolag till moderbolaget eller något annat företag med nära koppling till det kreditinstitutet.

11.   Tranchens emissionsstorlek ska uppgå till minst 100 miljoner euro (eller motsvarande belopp i inhemsk valuta).

12.   Den återstående viktade medellöptiden för en tranch ska vara 5 år eller mindre, vilket ska beräknas med användning av den lägre av antingen transaktionens antagna förskottsbetalning enligt prissättningen eller en 20 % konstant förskottsbetalningsgrad, och kreditinstitutet ska anta att köpoptionen utnyttjas på första tillåtna köpdatum.

13.   Originatorn för de exponeringar som ligger bakom en värdepapperisering ska vara ett institut enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett företag vars huvudsakliga verksamhet är att utföra en eller flera av de verksamheter som förtecknas i leden 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU.

14.   Marknadsvärdet för värdepapperiseringar på nivå 2B ska omfattas av följande miniminedsättningar:

a)

25 % för värdepapperiseringar som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden g i, ii och iv i punkt 2.

b)

35 % för värdepapperiseringar som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden g iii och v i punkt 2.

Artikel 14

Likviditetsfaciliteter med begränsad användning

För att klassificeras som tillgångar på nivå 2B ska likviditetsfaciliteter för begränsad användning som kan tillhandahållas av en centralbank enligt punkt 1 d i artikel 12 uppfylla samtliga av följande kriterier:

a)

Under en period utan stress omfattas faciliteten av en åtagandeavgift för den totalt beviljade summan som åtminstone är den större av följande:

i)

75 räntepunkter per år.

ii)

Minst 25 räntepunkter per år över skillnaden i avkastning för de tillgångar som används för att backa upp faciliteten och avkastningen för en representativ portfölj med likvida tillgångar, efter anpassning till eventuella viktiga skillnader i fråga om kreditrisk.

Under en stressperiod kan en centralbank sänka den åtagandeavgift som beskrivs i första stycket i denna punkt, under förutsättning att de minimikrav som är tillämpliga för likviditetsfaciliteter enligt den alternativa likviditetsmetoden i enlighet med artikel 19 är uppfyllda.

b)

Faciliteten backas upp av skuldfria tillgångar av en typ som specificeras av centralbanken. De tillgångar som tillhandahålls som säkerhet ska uppfylla samtliga följande kriterier:

i)

De innehas i en form som underlättar en snabb överföring av dessa till centralbanken i händelse av att faciliteten begärs.

ii)

Deras värde efter nedsättning av centralbanken är tillräckligt för att täcka facilitetens totala belopp.

iii)

De ska inte räknas som likvida tillgångar för ett kreditinstituts likviditetsbuffert.

c)

Faciliteten är kompatibel med centralbankens motpartsreferensram.

d)

Facilitetens åtagandeperiod överskrider den stressperiod på 30 kalenderdagar som anges i artikel 4.

e)

Faciliteten återkallas inte av centralbanken innan dess avtalsenliga löptid och inga vidare kreditbeslut fattas så länge som det berörda kreditinstitutet fortsätter att anses vara solvent.

f)

Centralbanken har offentliggjort en formell policy som fastställer dess beslut om att bevilja likviditetsfaciliteter med begränsad användning, de villkor som reglerar faciliteten och de typer av kreditinstitut som kan ansöka om faciliteterna.

Artikel 15

Företag för kollektiva investeringar (fonder)

1.   Aktier eller andelar i fonder ska klassificeras som likvida tillgångar på samma nivå som likvida tillgångar som ligger bakom ett relevant företag upp till en absolut summa på 500 miljoner euro (eller motsvarande belopp i inhemsk valuta) för varje kreditinstitut på individuell nivå, under förutsättning att

a)

kraven i artikel 132.3 i förordning (EU) nr 575/2013 är uppfyllda,

b)

fonden endast investerar i likvida tillgångar och derivat, i det senare fallet endast i den utsträckning som behövs för att mildra ränte-, valuta- eller kreditriskerna i portföljen.

2.   Kreditinstitut ska tillämpa följande miniminedsättningar på värdet av deras aktier eller andelar i fonder beroende på kategorin av bakomliggande likvida tillgångar:

a)

0 % för mynt och sedlar och de exponeringar mot centralbanker som avses i artikel 10.1 b.

b)

5 % för tillgångar på nivå 1, med undantag för säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet.

c)

12 % för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f.

d)

20 % för tillgångar på nivå 2A.

e)

30 % för värdepapperiseringar på nivå 2B som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden i, ii till iv i artikel 13.2 g.

f)

35 % för säkerställda obligationer på nivå 2B som avses i artikel 12.1 e.

g)

40 % för värdepapperiseringar på nivå 2B som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden iii och v i artikel 13.2 g.

h)

55 % för de företagsvärdepapper på nivå 2B som avses i artikel 12.1 b, de aktier som avses i artikel 12.1 c.

3.   Den metod som tas upp i punkt 2 ska tillämpas enligt följande:

a)

När ett kreditinstitut känner fondens underliggande exponeringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för att tilldela dem en lämplig nedsättning i enlighet med punkt 2.

b)

Om kreditinstitutet inte känner till fondens underliggande exponeringar måste det anta att fonden investerar, upp till det maximala belopp som tillåts enligt dess mandat, i stigande ordning i likvida tillgångar eftersom dessa klassificeras enligt punkt 2, från dem som avses i led g i punkt 2 och upp tills dess att den maximala totala investeringsgränsen uppnås. Samma metod ska tillämpas för att bestämma de underliggande tillgångarnas likviditetsnivå när ett kreditinstitut inte känner till de exponeringar som ligger bakom fonden.

4.   Kreditinstitut ska utarbeta stabila metoder och förfaranden för att beräkna och rapportera marknadsvärdet och nedsättningarna för aktier eller andelar i fonder. När en exponering inte är tillräckligt väsentlig för ett kreditinstitut att utarbeta sina egna metoder och under förutsättning att den behöriga myndigheten i varje fall är nöjd med att detta villkor är uppfyllt får ett kreditinstitut endast förlita sig på följande tredje parter för att beräkna och rapportera nedsättningarna för aktier eller andelar i fonder:

a)

Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga värdepapper hos detta förvaringsinstitut.

b)

För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under förutsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a i förordning (EU) nr 575/2013.

5.   När ett kreditinstitut underlåter att uppfylla kraven i punkt 4 i denna artikel i fråga om aktier eller andelar i en fond ska det upphöra med att erkänna dem som likvida tillgångar enligt denna förordning i enlighet med artikel 18.

Artikel 16

Insättningar och annan finansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem

1.   Om ett kreditinstitut tillhör ett institutionellt skyddssystem av den typ som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, ett nätverk som skulle vara behörigt för det undantag som anges i artikel 10 i den förordningen eller ett kooperativt nätverk i en medlemsstat ska den avistainlåning som kreditinstitutet upprätthåller tillsammans med det centrala institutet behandlas som likvida tillgångar i enlighet med en av följande bestämmelser:

a)

När det centrala institutet är skyldigt att inneha eller investera insättningarna i likvida tillgångar på en särskild nivå eller kategori, i enlighet med nationell lagstiftning eller rättsligt bindande dokument som styr systemet eller nätverket, ska insättningarna behandlas som likvida tillgångar på den nivån eller kategorin i enlighet med denna förordning.

b)

När det centrala institutet inte är skyldigt att inneha eller investera insättningarna i likvida tillgångar på en särskild nivå eller kategori ska insättningarna behandlas som tillgångar på nivå 2B i enlighet med denna förordning och den utestående summan ska omfattas av en miniminedsättning på 25 %.

2.   När kreditinstitutet har tillgång till likviditetsfinansiering från det centrala institutet eller från ett annat institut inom samma nätverk eller system inom 30 dagar, enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller de rättsligt bindande dokument som styr ett av de nätverk eller system som beskrivs i punkt 1, ska denna finansiering behandlas som tillgångar på nivå 2B i den utsträckning den inte utgör en säkerhet för likvida tillgångar på en särskild nivå eller kategori. En miniminedsättning på 25 % ska tillämpas på likviditetsfinansieringens beviljade kapitalbelopp.

Artikel 17

Likviditetsbuffertens sammansättning enligt tillgångsnivå

1.   Kreditinstituten ska alltid uppfylla följande krav för deras likviditetsbufferts sammansättning:

a)

Minst 60 % av likviditetsbufferten ska utgöras av tillgångar på nivå 1.

b)

Minst 30 % av likviditetsbufferten ska utgöras av tillgångar på nivå 1, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f.

c)

Högst 15 % av likviditetsbufferten kan utgöras av tillgångar på nivå 2B.

2.   De krav som anges i punkt 1 ska tillämpas efter anpassning till effekten på lagret av likvida tillgångar med säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller transaktioner med swappar som använder likvida tillgångar när dessa transaktioners löptid ligger inom 30 kalenderdagar, efter avdrag av eventuella tillämpliga nedsättningar och under förutsättning att kreditinstitutet uppfyller de operativ krav som anges i artikel 8.

3.   Kreditinstitut ska fastställa sin likviditetsbufferts sammansättning i enlighet med den formel som anges i bilaga I till denna förordning.

Artikel 18

Överträdelse av kraven

1.   När en likvid tillgång upphör att uppfylla något tillämpligt, allmänt krav som anges i artikel 7, de operativa krav som anges i artikel 8.2 eller något tillämpligt urvalskriterium som anges i detta kapitel ska kreditinstitutet upphöra med att erkänna den som en likvid tillgång senast 30 kalenderdagar från det datum då överträdelsen av kraven skedde.

2.   Punkt 1 ska endast gälla för aktier och andelar i en fond som upphör att uppfylla urvalskraven när de inte överskrider 10 % av fondens totala tillgångar.

Artikel 19

Alternativa likviditetsmetoder

1.   När det inte finns tillräckligt med likvida tillgångar i en bestämd valuta för att kreditinstitut ska kunna uppfylla den likviditetstäckningskvot som anges i artikel 4 ska en eller fler av följande bestämmelser tillämpas:

a)

Det krav på valutakonsekvens som anges i artikel 8.6 ska inte tillämpas i förhållandet till den valutan.

b)

Ett kreditinstitut kan täcka underskottet av likvida tillgångar i en valuta med kreditfaciliteter från en medlemsstats eller ett tredjelands centralbank i den valutan, under förutsättning att faciliteten uppfyller samtliga av följande krav:

i)

Den är avtalsenligt och oåterkalleligt beviljad under de nästkommande 30 kalenderdagarna.

ii)

Den är prissatt med en avgift som ska betalas oavsett det belopp, om något, som utnyttjats mot den faciliteten.

iii)

Avgiften fastställs till ett sådant belopp så att nettoavkastningen för de tillgångar som används för att säkra faciliteten inte får vara högre än nettoavkastningen för en representativ portfölj med likvida tillgångar, efter anpassning till eventuella viktiga skillnader i kreditrisk.

c)

När det finns ett underskott av tillgångar på nivå 1 men tillräckligt med tillgångar på nivå 2A kan ett kreditinstitut inneha ytterligare tillgångar på nivå 2A i likviditetsbufferten och det övre taket på tillgångsnivå som anges i artikel 17 ska följaktligen anses ändrat. Dessa ytterligare tillgångar på nivå 2A ska omfattas av en miniminedsättning som är lika med 20 %. Eventuella tillgångar på nivå 2B som ett kreditinstitut innehar ska fortfarande omfattas av de nedsättningar som är tillämpliga i varje fall i enlighet med detta kapitel.

2.   Kreditinstituten ska tillämpa de undantag som anges i punkt 1 och de ska stå i omvänd proportion med hänsyn till tillgängligheten till de berörda likvida tillgångarna: Kreditinstituten ska bedöma sina likviditetsbehov för tillämpning av denna artikel med hänsyn till deras förmåga att genom en förnuftig likviditetsförvaltning minska behovet av sådana likvida tillgångar och innehavet av sådana tillgångar hos andra marknadsdeltagare.

3.   De valutor som kan gynnas av de undantag som anges i punkt 1 och den utsträckning i vilken ett eller flera undantag totalt kan tillämpas för en bestämd valuta ska bestämmas genom den genomförandeakt som ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 419.4 i förordning (EU) nr 575/2013.

4.   Utförliga villkor som är tillämplig för användningen av de undantag som anges i punkt 1 a och b ska bestämmas genom den delegerade akt som ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 419.5 i förordning (EU) nr 575/2013.

AVDELNING III

LIKVIDITETSUTFLÖDEN OCH -INFLÖDEN

KAPITEL 1

Nettolikviditetsutflöden

Artikel 20

Definition av nettolikviditetsutflöden

1.   Nettolikviditetsutflödena ska vara summan av likviditetsutflödena enligt a minus summan av likviditetsinflödena enligt b, men de får inte vara mindre än noll, och de ska fastställas enligt följande:

a)

Summan av likviditetsutflöden enligt kapitel 2.

b)

Summan av likviditetsutflöden enligt kapitel 3 beräknas enligt följande:

i)

De inflöden som är undantagna det övre taket enligt artikel 33.2 och 33.3.

ii)

Det lägre av de inflöden som avses i artikel 33.4 och 90 % av de utflöden som avses i a minus de undantagna inflöden som avses i artikel 33.2–3, men beloppet får inte understiga noll.

iii)

Det lägre av övriga inflöden förutom dem som avses i artikel 33.2–33.4 och 75 % av de utflöden som avses i a minus de undantagna inflöden som avses i artikel 33.2–3 och de inflöden som avses i artikel 33.4 dividerade med 0,9 för att återspegla 90-procentsgränsen, men beloppet får inte understiga noll.

2.   Likviditetsinflödena och likviditetsutflödena ska bedömas under en stressperiod på 30 kalenderdagar, mot bakgrund av ett sådant kombinerat idiosynkratiskt och marknadsomfattande stresscenario som avses i artikel 5.

3.   Den beräkning som fastställs i punkt 1 ska utföras i enlighet med den formel som anges i bilaga II.

Artikel 21

Krav för bedömning av effekten av mottagen säkerhet i derivatinstrument

Kreditinstitut ska beräkna förväntade likviditetsutflöden och -inflöden under en period på 30 kalenderdagar för de avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 på en nettobasis per motpart som omfattas av förekomsten av bilaterala nettningsöverenskommelser i enlighet med artikel 295 i den förordningen. I den mening som avses i denna artikel ska nettobasis anses vara netto av de säkerheter som ska tas emot, under förutsättning att de klassificeras som en likvid tillgång enligt avdelning II i denna förordning. Utflöden och inflöden av likviditet från valutaderivattransaktioner som innebär fullständig och samtidig (eller inom samma dag) valutaväxling av kapitalbelopp ska beräknas netto, även om transaktionerna inte omfattas om någon bilateral överenskommelse om nettning.

KAPITEL 2

Likviditetsutflöden

Artikel 22

Definition av likviditetsutflöden

1.   Likviditetsutflöden beräknas genom att multiplicera den utestående balansen för flera kategorier eller typer av skulder och åtaganden utanför balansräkningen enligt de priser enligt vilka de förväntas avvecklas eller utnyttjas i enlighet med detta kapitel.

2.   De likviditetsutflöden som avses i punkt 1 ska, i varje fall multiplicerat med den tillämpliga utflödessatsen, inbegripa:

a)

Aktuellt utestående belopp för stabila inlåningar från allmänheten och andra inlåningar från allmänheten i enlighet med artiklarna 24–26.

b)

Aktuella utestående belopp för andra skulder som förfaller, kan bli föremål för begäran om återbetalning från utfärdaren eller av tillhandahållaren av finansieringen eller innebära en underförstådd förväntan från tillhandahållaren av finansieringen om att kreditinstitutet kommer att betala tillbaka skulden under de närmaste 30 kalenderdagarna enligt artiklarna 27–28.

c)

Ytterligare utflöden som fastställs i enlighet med artikel 30.

d)

Det högsta belopp som kan utnyttjas under de närmaste 30 kalenderdagarna från outnyttjade beviljade krediter och likviditetsfaciliteter enligt artikel 31.

e)

Ytterligare utflöden som identifieras vid bedömningen i enlighet med artikel 23.

Artikel 23

Ytterligare likviditetsutflöden för andra produkter och tjänster

1.   Kreditinstituten ska regelbundet bedöma sannolikheten för och den potentiella volymen likviditetsutflöden under de närmaste 30 kalenderdagarna i fråga om produkter och tjänster som inte faller under artiklarna 27–31 och som de erbjuder eller finansierar och som potentiella köpare skulle anse vara förknippade med dem. Dessa produkter inbegriper, men är inte begränsade till, likviditetsutflöden som beror på de eventuella avtalsarrangemang som avses i artikel 429 och i bilaga I till förordning (EU) nr 575/2013, t.ex.:

a)

Poster utanför balansräkningen och villkorade finansieringsåtaganden, vilket inbegriper, men inte begränsas till, ännu ej beviljade finansieringsfaciliteter.

b)

Outnyttjade lån och förskott till motparter som inte är hushållskunder.

c)

Inteckningar som har överenskommits men ännu inte utnyttjats.

d)

Kreditkort.

e)

Övertrasseringar.

f)

Planerade utflöden kopplade till förnyande eller utökning av nya kundkrediter eller kundlån.

g)

Planerade derivatskulder.

h)

Handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen.

2.   De utflöden som avses i punkt 1 ska bedömas mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkratiskt och marknadsomfattande stresscenario enligt artikel 5. Vid denna bedömning ska instituten särskilt ta hänsyn till de väsentliga skador på deras anseende som kan uppstå, om de inte tillhandahåller likviditetsstöd för sådana produkter eller tjänster Kreditinstituten ska till de behöriga myndigheterna minst en gång per år rapportera sådana produkter och tjänster för vilka sannolikheten för och den potentiella volymen likviditetsutflöden som avses i punkt 1 är väsentlig och de behöriga myndigheterna ska fastställa vilka utflöden som ska tilldelas dem. De behöriga myndigheterna får tillämpa en utflödessats på upp till 5 % för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen, i enlighet med artikel 429 och bilaga I till förordning (EU) nr 575/2013.

3.   De behöriga myndigheterna ska minst en gång per år rapportera till EBA för vilka typer av produkter och tjänster de har fastställt utflöden på grundval av institutens rapporter. De ska i denna rapport också förklara den metod som har tillämpats för att fastställa utflödena.

Artikel 24

Utflöden från stabil inlåning från allmänheten

1.   Såvida inte kriterierna för en högre utflödessats enligt artikel 25.2, 25.3 eller 25.5 uppfylls ska det belopp för inlåning från allmänheten som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG (9) eller direktiv 2014/49/EU eller en likvärdig insättningsgaranti i ett tredjeland anses vara stabilt och multipliceras med 5 % när insättningen antingen

a)

ingår i ett etablerat förhållande som innebär att uttag är mycket osannolikt, eller

b)

ingår i ett transaktionskonto.

2.   Enligt punkt 1 a ska en inlåning från allmänheten anses ingå i ett etablerat förhållande om insättaren uppfyller minst ett av följande kriterier:

a)

Har ett aktivt avtalsförhållande med kreditinstitutet med minst 12 månaders varaktighet.

b)

Har ett låneförhållande med kreditinstitutet för bostadslån eller andra långfristiga lån.

c)

Har minst en annan aktiv produkt, förutom ett lån, med kreditinstitutet.

3.   Enligt punkt 1 b ska en inlåning från allmänheten anses ingå i ett transaktionskonto om löner, inkomst eller transaktioner regelbundet krediteras och debiteras mot det kontot.

4.   Genom undantag från punkt 1 kan behöriga myndigheter från den 1 januari 2019 godkänna att kreditinstitut multiplicerar med 3 % det belopp för stabil inlåning från allmänheten som avses i punkt 1 som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 2014/49/EU upp till en högsta nivå på 100 000 euro enligt artikel 6.1 i det direktivet, under förutsättning att kommissionen har bekräftat att det officiellt erkända insättningsgarantisystemet uppfyller samtliga av följande kriterier:

a)

Insättningsgarantisystemet har sådana tillgängliga finansiella resurser som avses i artikel 10 i direktiv 2014/49/EU, som samlats in på förhand genom bidrag från medlemmarna åtminstone årligen.

b)

Insättningsgarantisystemet har passande metoder för att säkerställa tillgången till ytterligare finansiering i händelse av ett stort uttag av dess reserver, inbegripet tillgång till särskilda bidrag från medlemsinstitut och lämpliga arrangemang för alternativ finansiering för att erhålla kortfristig finansiering från offentliga eller privata tredje parter.

c)

Insättningsgarantisystemet säkerställer en återköpsperiod på sju arbetsdagar som avses i artikel 8.1 i direktiv 2014/49/EU från datumet för tillämpning av utflödessatsen på 3 %.

5.   De behöriga myndigheterna ska endast bevilja en sådan auktorisering som avses i punkt 4 efter att ha erhållit godkännande i förväg av kommissionen. En sådan auktorisering ska begäras genom ett motiverat meddelande som ska innehålla bevis för att avvecklingssatsen för stabila inlåningar från allmänheten skulle ligga under 3 % under en upplevd stressperiod i enlighet med de scenarier som avses i artikel 5. Det motiverade meddelandet ska lämnas in till kommissionen minst tre månader före det datum från vilket en auktorisering begärs. Kommissionen ska bedöma det berörda insättningsgarantisystemets efterlevnad med de villkor som anges i punkt 4a–c. Om villkoren uppfylls ska kommissionen godkänna den behöriga myndighetens begäran om att bevilja en auktorisering, såvida inte det föreligger överordnade skäl till att vägra att ge sitt godkännande med beaktande av funktionen på den inre marknaden för inlåningar från allmänheten. Alla kreditinstitut som är underställda ett sådant insättningsgarantisystem ska få tillämpa en utflödessats på 3 %. Kommissionen ska söka råd från EBA gällande det berörda insättningsgarantisystemets överensstämmelse med de villkor som anges i punkt 4a–c.

6.   Kreditinstituten kan få tillstånd av sin behöriga myndighet att multiplicera summan av inlåningarna från allmänheten som täcks av ett insättningsgarantisystem i ett tredjeland med 3 %, om systemet motsvarar det system som avses i punkt 1 och om tredjelandet tillåter denna behandling.

Artikel 25

Utflöden från annan inlåning från allmänheten

1.   Kreditinstituten ska multiplicera andra inlåningar från allmänheten med 10 %, inklusive den del av inlåningar från allmänheten som inte omfattas av artikel 24, såvida inte villkoren i punkt 2 tillämpas.

2.   Andra inlåningar från allmänheten ska omfattas av högre utflödessatser, som kreditinstitutet beslutar om, i enlighet med punkt 3, när följande villkor är uppfyllda:

a)

Den totala inlåningsbalansen, inklusive kundens alla inlåningskonton hos det kreditinstitutet eller hos den gruppen, överstiger 500 000 euro.

b)

Inlåningen är endast ett onlinekreditinstitut.

c)

Inlåningen erbjuder en räntesats som uppfyller något av följande villkor:

i)

Räntesatsen överstiger kraftigt den genomsnittliga räntesatsen för liknande detaljhandelsprodukter.

ii)

Dess avkastning kommer från avkastningen på ett eller flera marknadsindex.

iii)

Dess avkastning kommer från någon marknadsvariabel, utom från en rörlig ränta.

d)

Inlåningen placerades från början med en fast löptid på 30 kalenderdagar eller så har inlåningen en fast uppsägningstid på mindre än 30 kalenderdagar i enlighet med avtalsarrangemang, med undantag för sådan inlåning som berättigar till den behandling som anges i punkt 4.

e)

För kreditinstitut som är etablerade i unionen är insättaren bosatt i ett tredjeland eller inlåningen denomineras i en annan valuta än euro eller en medlemsstats inhemska valuta. För kreditinstitut eller filialer i tredjeländer är insättaren inte bosatt i tredjelandet eller inlåningen denomineras i en annan valuta än tredjelandets inhemska valuta.

3.   Kreditinstitut ska tillämpa en högre utflödessats som bestäms enligt följande:

a)

När inlåningarna från allmänheten uppfyller kriterierna i led a eller två av kriterierna i leden b–e i punkt 2 ska en utflödessats på mellan 10 och 15 % tillämpas.

b)

När inlåningarna från allmänheten uppfyller kriterierna i led a i punkt 2 och minst ett annat kriterium i punkt 2, eller tre eller flera kriterier i punkt 2, ska en utflödessats på mellan 15 och 20 % tillämpas.

De behöriga myndigheterna kan från fall till fall tillämpa en högre utflödessats då det är befogat p.g.a. ett kreditinstituts särskilda omständigheter. Kreditinstituten ska tillämpa den utflödessats som avses i punkt 3 b på inlåningar från allmänheten när den bedömning som avses i punkt 2 inte har genomförts eller slutförts.

4.   Kreditinstituten får utesluta vissa tydligt avgränsade kategorier av inlåning från allmänheten från beräkningen av utflödena, förutsatt att institutet i varje enskilt fall mycket noggrant tillämpar följande för hela kategorin av sådana insättningar, utom under enskilt motiverade svåra omständigheter för insättaren:

a)

Insättaren får inte ta ut insättningen inom 30 kalenderdagar.

b)

För förtida uttag inom 30 kalenderdagar ska insättaren betala en straffavgift som inbegriper förlusten av ränta mellan dagen för uttaget och den avtalsenliga förfallodagen plus en väsentlig straffavgift som inte behöver överstiga den ränta som ska betalas för den tid som har gått mellan dagen för insättningen och dagen för uttaget.

Om en del av den inlåning som avses i det första stycket kan tas ut utan en sådan straffavgift ska endast den delen behandlas som en insättning utan uppsägningstid och den återstående balansen ska behandlas som en periodinsättning enligt denna punkt. En utflödessats på 100 % ska tillämpas på avslutade insättningar med en återstående löptid på mindre än 30 kalenderdagar och där utbetalning ska ske till ett annat kreditinstitut.

5.   Genom undantag från punkterna 1–4 i artikel 24 ska kreditinstitut multiplicera inlåningar från allmänheten som de har tagit i tredjeländer med en högre utflödesprocentsats, om en sådan procentsats tillhandahålls i den nationella lagstiftning som fastställer likviditetskraven i det tredjelandet.

Artikel 26

Utflöden med ömsesidigt beroende inflöden

Kreditinstituten kan beräkna likviditetsutflödena efter avdrag för ett ömsesidigt beroende inflöde efter ett förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten och vid uppfyllande av samtliga av följande villkor:

a)

Det ömsesidigt beroende inflödet är direkt kopplat till utflödet och beaktas inte vid beräkningen av likviditetsinflöden i kapitel 3.

b)

Det ömsesidigt beroende inflödet krävs i enlighet med ett rättsligt, reglerande eller avtalsenligt åtagande.

c)

Det ömsesidigt beroende inflödet uppfyller ett av följande villkor:

i)

Det uppkommer obligatoriskt före utflödet.

ii)

Det tas emot inom 10 dagar och garanteras av en medlemsstats nationella regering.

Artikel 27

Utflöden från operativ inlåning

1.   Kreditinstituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av insättningar med 25 % och de ska bibehållas

a)

av insättaren för att erhålla clearingtjänster, förvaringstjänster eller betalningshanteringstjänster eller andra jämförbara tjänster inom ramen för en etablerad operativ relation från kreditinstitutet,

b)

i samband med delning av gemensamma uppgifter inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som uppfyller kraven i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller inom en grupp av kooperativa kreditinstitut som är permanent anknutna till en central enhet som uppfyller kraven i artikel 113.6 i den förordningen, eller som en lagstadgad eller avtalsenligt fastställd insättning av ett annat kreditinstitut som är medlem i samma institutionella skyddssystem eller kooperativa nätverk, under förutsättning att dessa insättningar inte erkänns som likvida tillgångar för det insättande kreditinstitutet i enlighet med punkt 3 och artikel 16,

c)

av insättaren inom ramen för en annan etablerad operativ relation än den som anges i led a,

d)

av insättaren för att erhålla kontantclearings- och centrala kreditinstitutstjänster och där kreditinstitutet tillhör ett av de nätverk eller system som anges i artikel 16.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska kreditinstitut multiplicera den del av skulderna som härrör från sådana insättningar som avses i punkt 1 a som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 94/19/EG eller direktiv 2014/49/EU eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i ett tredjeland med 5 %.

3.   Inlåning från kreditinstitut som placeras i centrala kreditinstitut som anses vara likvida tillgångar för det insättande kreditinstitutet i enlighet med artikel 16 ska multipliceras med 100 % utflödessats för det centrala institutet på summan av dessa likvida tillgångar efter nedsättning. Dessa likvida tillgångar ska inte räknas in när det gäller att täcka andra utflöden än dem som avses i första meningen i denna punkt, och ska inte heller tas med då man beräknar sammansättningen av den återstående likviditetsbufferten på enligt artikel 17, för en central institution på individuell nivå.

4.   De tjänster i samband med clearing, förvaring, betalningshantering eller motsvarande tjänster som avses i leden a och d i punkt 1 gäller endast sådana tjänster i den omfattning de utförs inom ramen för ett etablerat förhållande som insättaren i väsentlig grad är beroende av. Sådana insättningar som avses i leden a, c och d i punkt 1 ska ha avsevärda lagenliga eller operativa begränsningar som gör stora uttag inom 30 kalenderdagar osannolikt. Mer tillgångar än vad som krävs för tillhandahållandet av operativa tjänster ska behandlas som icke-operativa insättningar.

5.   Insättningar som härrör från korrespondentens bank- eller prime brokerage-tjänster och institutet ska inte behandlas som en operativ insättning och ska få 100 % utflödessats.

6.   För att identifiera de insättningar som avses i led c i punkt 1 ska ett kreditinstitut anse att det finns ett etablerat operativt förhållande med en icke-finansiell kund, exklusive periodinsättningar, sparinsättningar och förmedlade insättningar, när samtliga av följande kriterier är uppfyllda:

a)

Ersättningen för kontot är prissatt minst 5 räntepunkter under den rådande räntan för kapitalmarknadsinlåning med jämförbara egenskaper, men den behöver inte vara negativ.

b)

Insättningen innehas i särskilt utsedda konton och är prissatt utan att det skapas ekonomiska incitament för insättaren att bibehålla medel i insättningen utöver det som behövs för det operativa förhållandet.

c)

Väsentliga transaktioner krediteras och debiteras frekvent på det berörda kontot.

d)

Ett av följande kriterier är uppfyllt:

i)

Förhållandet med insättaren har existerat i minst 24 månader.

ii)

Insättningen används för minst två aktiva tjänster. Dessa tjänster kan inkludera direkt eller indirekt tillgång till nationella eller internationella tjänster, värdepappershandel eller inlåningstjänster.

Enbart den del av insättningen som behövs för att använda den tjänst som insättningen är en biprodukt av ska behandlas som en operativ insättning. Överskottet ska behandlas som icke-operativt.

Artikel 28

Utflöden från andra skulder

1.   Kreditinstitut ska multiplicera skulder som härrör från insättningar av kunder som är icke-finansiella kunder, suveräna stater, centralbanker, multilaterala utvecklingsbanker, offentliga organ, kreditunioner som är auktoriserade av en behörig myndighet, privata investeringsbolag eller av kunder som är inlåningsförmedlare, i den utsträckning de inte faller under artikel 27 med 40 %.

Genom undantag från det första stycket ska de skulder som avses i det stycket som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 94/19/EG eller direktiv 2014/49/EU eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i ett tredjeland multipliceras med 20 %.

2.   Kreditinstituten ska multiplicera skulder från institutets egna driftsutgifter med 0 %.

3.   Kreditinstituten ska multiplicera skulder från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsrelaterade transaktioner som förfaller inom 30 kalenderdagar enligt definitionen i artikel 192.2 och 192.3 i förordning (EU) nr 575/2013 med:

a)

0 % om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som tillgångar på nivå 1 i enlighet med artikel 10, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f, eller om utlånaren är en centralbank.

b)

7 % om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f.

c)

15 % om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som tillgångar på nivå 2A i enlighet med artikel 11.

d)

25 %:

i)

Om de är säkerställda med de tillgångar som avses i leden i–iii) i artikel 13.2 g.

ii)

Om de är säkerställda med tillgångar som inte kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artiklarna 10 och 11 och långivaren är en nationell regering, ett offentligt organ i den medlemsstat eller det tredjeland där kreditinstitutet har auktoriserats eller har etablerat en filial, eller en multilateral utvecklingsbank. Offentliga organ som får den behandlingen ska begränsas till sådana som har en riskvikt på 20 % eller lägre i enlighet med artikel 116.4 och 116.5 i förordning (EU) nr 575/2013.

e)

35 % om de är säkerställda med de underkategorier av tillgångar som avses i leden iv–v i artikel 13.2 g.

f)

50 % om de är säkerställda av:

i)

Företagsvärdepapper som kan klassificeras som tillgångar på nivå 2B i enlighet med artikel 12.1 b.

ii)

Aktier som kan klassificeras som tillgångar på nivå 2B i enlighet med artikel 12.1 c.

g)

100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II, med undantag för transaktioner som omfattas av led d ii) i denna punkt eller om utlånaren är en centralbank.

4.   Swappar som förfaller inom de närmaste 30 dagarna ska leda till ett utflöde för det överskjutande likvida värdet av de tillgångar som lånas, jämfört med det likvida värdet av de tillgångar som lånas ut, såvida inte motparten är en centralbank, då 0 % utflöde ska tillämpas.

5.   Avräkningsbalanser i åtskilda konton anknutna till klientskyddssystem som ålagts genom nationella föreskrifter ska behandlas som inflöden i enlighet med artikel 32 och ska exkluderas från lagret av likvida tillgångar.

6.   Kreditinstituten ska tillämpa 100 % utflödessats för alla sedlar, obligationer och andra räntebärande värdepapper som emitterats av ett kreditinstitut, såvida inte obligationen enbart säljs på detaljmarknaden och hålls i ett detaljkonto. I så fall kan dessa instrument behandlas som en passande kategori för inlåning från allmänheten. Begränsningar ska införas så att dessa instrument inte kan köpas och hållas av andra parter än detaljhandelskunder.

Artikel 29

Utflöden inom en grupp eller ett institutionellt skyddssystem

1.   Genom undantag från artikel 31 får behöriga myndigheter auktorisera tillämpningen av en lägre utflödessats från fall till fall för outnyttjade kredit- och likviditetsfaciliteter när samtliga av följande villkor är uppfyllda:

a)

Det finns skäl att förvänta sig ett lägre utflöde, även vid en kombinerad marknadsstress och idiosynkratisk stress för tillhandahållaren.

b)

Motparten är ett moder- eller dotterinstitut till ett kreditinstitut eller ett annat dotterbolag till samma moderinstitut eller är anknuten till institutet genom ett förhållande enligt den betydelse som anges i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG (10) eller en medlem i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett centralinstitut eller en filial till ett nätverk eller en kooperativ grupp enligt artikel 10 i den förordningen.

c)

Den lägre utflödessatsen ligger inte under den inflödessats som tillämpas av motparten.

d)

Kreditinstitutet och motparten är etablerade i samma medlemsstat.

2.   De behöriga myndigheterna kan bortse från det villkor som anges i led d i punkt 1 när artikel 20.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 tillämpas. I detta fall måste följande ytterligare objektiva kriterier vara uppfyllda:

a)

Tillhandahållaren och mottagaren av likviditet ska uppvisa en låg likviditetsriskprofil.

b)

Det finns rättsligt bindande avtal och åtaganden mellan gruppenheter avseende de outnyttjade låne- eller likviditetsramarna.

c)

Likviditetsmottagarens likviditetsriskprofil ska tas i lämpligt beaktande för tillhandhållaren av likviditets likviditetsriskförvaltning.

När en sådan lägre utflödessats får användas ska den behöriga myndigheten informera EBA om resultatet av det förfarande som avses i artikel 20.1 b i förordning (EU) nr 575/2013. Efterlevnaden av villkoren för sådana lägre utflöden ska regelbundet granskas av den behöriga myndigheten.

Artikel 30

Ytterligare utflöden

1.   Andra säkerheter än de kontanter och tillgångar som avses i artikel 10 som lämnas av kreditinstitutet för de kontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och kreditderivat ska omfattas av ett ytterligare utflöde på 20 %.

Säkerheter i de tillgångar som avses i artikel 10.1 f som lämnas av kreditinstitutet för kontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och kreditderivat ska omfattas av ett ytterligare utflöde på 10 %.

2.   Kreditinstituten ska beräkna och meddela de behöriga myndigheterna ett ytterligare utflöde för alla kontrakt som ingås enligt de avtalsenliga villkoren som inom 30 kalenderdagar och efter en avsevärd försämring av kreditinstitutets kreditkvalitet leder till ytterligare likviditetsutflöden eller behov av att ställa säkerheter. Kreditinstitut ska underrätta de behöriga myndigheterna om detta utflöde senast vid inlämningen av rapporten i enlighet med artikel 415 i förordning (EU) nr 575/2013. Om de behöriga myndigheterna anser sådana utflöden väsentliga i förhållande till institutets potentiella likviditetsutflöden, ska de kräva att institutet lägger till ett ytterligare likviditetsutflöde för dessa avtal, inbegripet ett likviditetsutflöde som motsvarar de ytterligare behov att ställa säkerheter eller kontant utflöden som följer av en väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet, t.ex. genom att institutets externa kreditvärdering sänks med tre steg. Kreditinstitutet ska tillämpa en utflödessats på 100 % för dessa ytterligare säkerhets- eller kontantutflöden. Kreditinstitutet ska regelbundet se över omfattningen av denna väsentliga försämring mot bakgrund av vad som är relevant enligt de avtal som det har ingått och anmäla resultatet av sin översyn till de behöriga myndigheterna.

3.   Kreditinstitutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsvarar de behov av att ställa säkerheter som skulle uppstå till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på institutets derivattransaktioner, finansiella transaktioner och andra avtal, om de är väsentliga. Denna beräkning ska göras i enlighet med den delegerade akt som ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 423.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

4.   Kreditinstituten ska på nettobasis beakta de utflöden och inflöden som förväntas under 30 kalenderdagar från de kontrakt som förtecknas i bilaga II i förordning (EU) nr 575/2013 i enlighet med artikel 21. Avseende ett nettoutflöde ska kreditinstitutet multiplicera resultatet med en utflödessats på 100 %. Kreditinstituten ska exkludera sådana likviditetskrav från beräkningarna som skulle härröra från tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3.

5.   Kreditinstitut ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsvarar 100 % av marknadsvärdet på värdepapper eller andra tillgångar som blankats och ska levereras inom en period på 30 kalenderdagar, såvida kreditinstitutet inte äger de värdepapper som ska levereras eller har lånat dem på villkor som innebär att de ska återlämnas först efter 30 kalenderdagar och värdepapperen inte ingår i kreditinstitutets likvida tillgångar. Om den korta positionen täcks av en finansiell transaktion med säkerställda värdepapper ska kreditinstitutet anta att den korta positionen kommer att upprätthållas under en period på 30 kalenderdagar och få ett utflöde på 0 %.

6.   Kreditinstitutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsvarar 100 % av

a)

den överskjutande säkerhet som kreditinstitutet har som avtalsenligt kan begäras ut när som helst av motparten,

b)

säkerheter som ska lämnas till en motpart inom 30 kalenderdagar,

c)

säkerheter som motsvarar tillgångar som skulle kunna klassificeras som likvida tillgångar enligt avdelning II som kan ersättas av tillgångar som motsvarar tillgångar som inte skulle kunna klassificeras som likvida tillgångar enligt avdelning II utan kreditinstitutets samtycke.

7.   Insättningar som tas emot som säkerheter ska inte anses vara skulder enligt artiklarna 27 eller 29 men ska omfattas av bestämmelserna i punkterna 1–6 i denna artikel då det är tillämpligt.

8.   Kreditinstituten ska anta ett utflöde på 100 % för finansieringsförlust för värdepapper med bakomliggande tillgångar, säkerställda obligationer och andra strukturerade finansieringsinstrument som förfaller inom 30 kalenderdagar, när dessa instrument emitteras av kreditinstitutet självt eller av inteckningar eller av specialföretag genom finansiering från kreditinstitutet.

9.   Kreditinstituten ska anta ett utflöde på 100 % för finansieringsförlust för tillgångsbaserade certifikat, inteckningar, värdepappersinvesteringsverktyg och andra sådana finansieringsfaciliteter. Denna utflödessats på 100 % ska tillämpas på det förfallande beloppet eller på det tillgångsbelopp som möjligtvis kan återlämnas eller vars likviditet kan begäras.

10.   För den andelen finansieringsprogram enligt punkterna 8 och 9 behöver kreditinstitut som är tillhandahållare av anknutna likviditetsfaciliteter inte dubbelräkna de förfallande finansieringsinstrumenten och likviditetsfaciliteten för gruppbaserade program.

11.   Tillgångar som lånas på en osäkrad basis och som förfaller inom 30 kalenderdagar ska antas avvecklas helt, vilket leder till ett utflöde på 100 % för likvida tillgångar såvida inte kreditinstitutet äger värdepappren och de inte utgör en del av kreditinstitutets likviditetsbuffert.

12.   Vad gäller tillhandahållandet av prime brokerage-tjänster ska sådana transaktioner som sker när ett kreditinstitut har finansierat en kunds tillgångar genom att netta dem internt mot en annan kunds blankning omfattas av ett utflöde på 50 % för en villkorad skyldighet, eftersom kreditinstitutet i händelse av kunduttag kan bli skyldig att hitta ytterligare finansieringskällor för att täcka dessa positioner.

Artikel 31

Utflöden från kredit- och likviditetsfaciliteter

1.   I denna artikel avses med likviditetsfacilitet alla beviljade, outnyttjade reservfaciliteter som ska utnyttjas för att refinansiera en kunds skuldförpliktelser i situationer då kunden inte kan förlänga sin skuld på finansmarknaderna. Dess belopp ska beräknas som det skuldbelopp som emitterats av kunden, som är utestående och som förfaller inom 30 kalenderdagar, och som har den faciliteten som säkerhetsmekanism. Den andel av en likviditetsfacilitet som ligger bakom en skuld som inte förfaller inom 30 kalenderdagar ska undantas från facilitetens definitionsram. Facilitetens eventuella ytterligare kapacitet ska behandlas som en beviljad kreditfacilitet med tillhörande uttagssats enligt denna artikel. Allmänna rörelsekapitalsfaciliteter för juridiska personer kommer inte att klassificeras som likviditetsfaciliteter, utan som kreditfaciliteter.

2.   Kreditinstituten ska beräkna utflödena för kredit- och likviditetsfaciliteter genom att multiplicera beloppet för kredit- och likviditetsfaciliteterna med motsvarande utflödessatser som anges i punkterna 3–5. Utflödena från beviljade kredit- och likviditetsfaciliteter ska fastställas som en procentandel av det maximala belopp som kan tas ut inom 30 kalenderdagar, efter avdrag för alla likviditetskrav som kan tillämpas enligt artikel 23 för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen och efter avdrag för alla säkerheter som tillgängliggörs för ett kreditinstitut och värderas i enlighet med artikel 9, under förutsättning att säkerheten uppfyller samtliga av följande krav:

a)

Den kan återanvändas eller belånas av kreditinstitutet.

b)

Den innehas i form av likvida tillgångar, men erkänns inte som en del av likviditetsbufferten.

c)

Den består inte av tillgångar som emitterats av facilitetens motpart eller av någon av dess anknutna enheter.

Om den information som behövs finns tillgänglig för kreditinstitutet ska det högsta belopp som kan utnyttjas för kredit- och likviditetsfaciliteter fastställas som det högst belopp som kan utnyttjas med tanke på motpartens egna skyldigheter eller det fördefinierade avtalsenliga uttagsschemat som förfaller inom 30 kalenderdagar.

3.   Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter under de närmaste 30 kalenderdagarna ska multipliceras med 5 % om de klassificeras som exponeringsklassen inlåningar från allmänheten.

4.   Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade kreditfaciliteter inom 30 kalenderdagarna ska multipliceras med 10 % när de uppfyller följande villkor:

a)

De uppfyller inte kraven för exponeringsklassen inlåning från allmänheten.

b)

De har tillhandahållits till kunder som inte är finansiella kunder, inbegripet icke-finansiella företag, suveräna stater, centralbanker, multilaterala utvecklingsbanker och offentliga organ.

c)

De har inte tillhandahållits i syfte att ersätta finansiering till kunden i situationer då kunden inte lyckas uppnå kraven för finansiering på finansmarknaderna.

5.   Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter under de närmaste 30 kalenderdagarna ska multipliceras med 30 % när de uppfyller villkoren i punkt 4 leden a och b och med 40 % när de tillhandahålls till privata investeringsbolag.

6.   En likviditetsfacilitets outnyttjade beviljade belopp som har tillhandahållits ett specialföretag för värdepapperisering i syfte att göra det möjligt för ett sådant specialföretag att köpa tillgångar, förutom värdepapper från kunder som inte är finansiella kunder, ska multipliceras med 10 % i den utsträckning det överstiger det tillgångsbelopp som köps från kunder just nu och när det högsta belopp som kan utnyttjas är avtalsenligt begränsat till det tillgångsbelopp som köps just nu.

7.   Ett centralt institut i ett sådant system eller nätverk som avses i artikel 16 ska multiplicera den likviditetsfinansiering som beviljats ett medlemsinstitut med en utflödessats på 75 % när detta medlemsinstitut kan behandla likviditetsfinansieringen som en likvid tillgång i enlighet med artikel 16.2. En utflödessats på 75 % ska tillämpas på likviditetsfinansieringens beviljade kapitalbelopp.

8.   Kreditinstitutet ska multiplicera det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade, beviljade kredit- och likviditetsfaciliteter inom 30 kalenderdagarna med motsvarande utflödessats enligt följande:

a)

40 % för kredit- och likviditetsfaciliteter som ställts ut till kreditinstitut och för kreditfaciliteter som ställts ut till andra reglerade finansinstitut, inbegripet försäkringsbolag och värdepappersföretag, fonder eller fonder med fast andelskapital.

b)

100 % för likviditetsfaciliteter som kreditinstitutet har beviljat till andra specialföretag för värdepapperisering än dem som avses i punkt 6 och för arrangemang enligt vilka institutet måste köpa eller byta tillgångar med ett specialföretag för värdepapperisering.

c)

100 % för kredit- och likviditetsfaciliteter till sådana finansiella kunder som inte avses i leden a och b i punkterna 1–7.

9.   Genom undantag från punkterna 1–8 får kreditinstitut som har etablerats och finansieras av den nationella regeringen eller ett delstatligt självstyrelseorgan i minst en medlemsstat tillämpa de behandlingar som anges i punkterna 3 och 4 för kredit- och likviditetsfaciliteter som ställs ut till subventionerade långivare endast för att direkt eller indirekt finansiera subventionerade lån, under förutsättning att dessa lån uppfyller de krav gällande utflödessatser som avses i punkterna 3 och 4.

Genom undantag från artikel 32.3 g kan ett symmetriskt inflöde och utflöde tillämpas av kreditinstituten när sådana subventionerade lån ställs ut som pass through-lån via ett annat kreditinstitut som fungerar som mellanhand.

De subventionerade lån som avses i denna punkt ska endast vara tillgängliga för personer som inte är finansiella kunder på icke konkurrensutsatt, icke vinstdrivande grund för att främja unionens offentliga politiska mål eller de offentliga politiska mål som fastställts av regeringen eller av delstatliga självstyrelseorgan i den medlemsstaten. Det ska endast vara möjligt utnyttja sådana faciliteter efter en rimligen förväntad begäran om ett subventionerat lån och upp till beloppet för en sådan begäran under förutsättning att det följer en rapport om användningen av den distribuerade finansieringen.

10.   Kreditinstitut ska multiplicera alla likviditetsutflöden som härrör från skulder som förfaller om 30 kalenderdagar med 100 %, med undantag för de som avses i artiklarna 23–31.

KAPITEL 3

Likviditetsinflöden

Artikel 32

Inflöden

1.   Likviditetsinflödena ska bedömas över en period på 30 kalenderdagar. De ska endast bestå av avtalsenliga inflöden från exponeringar som inte har förfallit och för vilka kreditinstitutet inte har någon anledning att förvänta sig bristande uppfyllelse inom 30 kalenderdagar.

2.   Likviditetsinflödena ska få en inflödessats på 100 %, vilket i synnerhet inbegriper följande inflöden:

a)

Fordringar från centralbanker och finansiella kunder. Vad gäller de senare ska i synnerhet inflöden från följande transaktioner anses omfattas av inflödessatsen på 100 %:

i)

Värdepapper som förfaller inom 30 kalenderdagar.

ii)

De handelsfinanstransaktioner som avses i led b i andra stycket i artikel 162.3 i förordning (EU) nr 575/2013 med en återstående löptid på mindre än 30 kalenderdagar.

b)

Fordringar från positioner i större aktieindexinstrument, förutsatt att det inte sker någon dubbelräkning med likvida tillgångar. Dessa belopp ska inbegripa fordringar som förfaller inom 30 kalenderdagar, som utdelning i kontanter från sådana större index och kontanter som ska betalas in från sådana instruments som sålts men ännu inte klarats upp, om de inte erkänns som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II.

3.   Med avvikelse från punkt 2 ska de inflöden som anges i denna punkt omfattas av följande krav:

a)

Fordringar från icke-finansiella kunder för betalning av kapitalbelopp ska räknas ned med 50 % av värdet eller av de avtalsenliga förpliktelserna gentemot dessa kunder om att förlänga finansieringen, beroende på vilket värde som är högst. I detta led avses med icke-finansiella kunder företag, suveräna stater, multilaterala utvecklingsbanker och offentliga organ. Som undantag får de kreditinstitut som har erhållit en utfästelse enligt artikel 31.9 om att de ska betala ut ett subventionerat lån till en slutlig mottagare, eller om har erhållit en liknande utfästelse från en multilateral utvecklingsbank eller ett offentligt organ, beakta ett inflöde upp till det belopp som motsvarar det utflöde som de tillämpar på den motsvarande förpliktelsen att bevilja sådana subventionerade lån.

b)

Fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner i enlighet med definitionen i punkterna 2 och 3 i artikel 192 i förordning (EU) nr 575/2013, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar, ska inte beaktas upp till nettovärdet med hänsyn för nedsättningar av de likvida tillgångarna i enlighet med avdelning II. Fordringar för det återstående värdet, eller när de är säkerställda med tillgångar som inte uppfyller kraven för likvida tillgångar i enlighet med avdelning II, ska beaktas fullt ut. Inget inflöde tillåts om säkerheten används för att täcka en blankning i enlighet med artikel 30.5.

c)

Fordringar från avtalsenligt förfallande marginallån mot icke-likvida tillgångar som säkerhet kan få en inflödessats på 50 %. Sådana inflöden kan endast beaktas om kreditinstitutet inte använder den ursprungliga säkerheten mot lånen för att täcka eventuella blankningar.

d)

Fordringar som det kreditinstitut som äger fordringarna behandlar i enlighet med artikel 27, med undantag för insättningar hos ett sådant centralt institut som avses i artikel 27.3, ska multipliceras med en motsvarande symmetrisk inflödessats. När en motsvarande sats inte kan fastställas ska en inflödessats på 5 % tillämpas.

e)

Swappar som förfaller inom 30 kalenderdagar ska leda till ett inflöde för det likvida överskottsvärdet av de tillgångar som lånats ut jämfört med det likvida värdet av de tillgångar som lånats.

f)

Om en säkerhet som erhållits genom omvända repor, värdepapperslån eller swappar, som förfaller inom 30 dagar, ombelånas och används för att täcka blankningar som kan utökas med mer än 30 dagar ska ett kreditinstitut anta att sådana arrangemang med omvända repor eller värdepapperslån kommer att förlängas och inte kommer att ge upphov till några kontantinföden som återspeglar dess behov av att fortsätta att täcka blankningarna eller att återköpa de berörda värdepapperna. Blankningar inkluderar både fall när kreditinstitutet i en kopplad bok blankade ett värdepapper helt som en del av en handels- eller kurssäkringsstrategi och fall när ett kreditinstitut saknar ett värdepapper i den kopplade repoboken och har lånat ett värdepapper för en bestämd period och lånat ut värdepappret för en längre period.

g)

Outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter och andra beviljanden från andra organ än centralbanker och dem som avses i artikel 34 ska inte beaktas. Outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter från centralbanker som erkänns som likvida tillgångar i enlighet med artikel 14 ska inte beaktas som ett inflöde.

h)

Fordringar från värdepapper som emitterats av kreditinstitutet själv eller av ett anknutet organ ska beaktas på nettobasis med en inflödessats som tillämpas på basis av den inflödessats som tillämpas på den bakomliggande tillgången enligt denna artikel.

i)

Tillgångar med ett odefinierat slutdatum för avtalet ska beaktas med ett inflöde på 20 %, under förutsättning att kontraktet låter kreditinstitutet göra uttag eller begära betalning inom 30 dagar.

4.   Punkt 3 a ska inte gälla fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner i enlighet med definitionen i punkterna 2 och 3 i artikel 192 i förordning (EU) nr 575/2013, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar i enlighet med avdelning II och som avses i punkt 3 b. Inflöden från utsläpp av balans i åtskiljda konton i enlighet med regleringskrav för skydd av tillgångar inom kundhandel ska beaktas fullständigt, under förutsättning att dessa åtskiljda balanser upprätthålls som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II.

5.   Utflöden och inflöden som förväntas under 30 kalenderdagar från de avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 ska beräknas på nettobasis i enlighet med artikel 21 i och ska multipliceras med 100 % i händelse av ett nettoinflöde.

6.   Kreditinstituten ska inte beakta inflöden från någon av de likvida tillgångar som avses i avdelning II, förutom förfallna inbetalningar för tillgångarna som inte återspeglas i tillgångarnas marknadsvärde.

7.   Kreditinstituten ska inte beakta inflöden från nyingångna skyldigheter.

8.   Kreditinstituten ska endast beakta likviditetsinflöden som ska tas emot i tredjeländer när det förekommer överföringsbegränsningar eller som är denominerade i icke-konvertibla valutor i den mån de motsvarar utflöden i det berörda tredjelandet respektive den berörda valutan.

Artikel 33

Övre tak för inflöden

1.   Kreditinstituten ska begränsa erkännandet av likviditetsinflöden till 75 % av de totala likviditetsutflöden som definieras i kapitel 2, såvida inte ett specifikt inflöde undantas enligt punkterna 2, 3 eller 4.

2.   Kreditinstituten kan helt eller delvis undanta följande likviditetsinflöden från det övre tak som anges i punkt 1 efter ett förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten:

a)

Inflöden när tillhandahållaren är ett moderbolag eller dotterbolag till kreditinstitutet eller ett annat dotterbolag till samma moderbolag eller är anknuten till kreditinstitutet genom ett förhållande i den betydelse som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.

b)

Inflöden från insättningar som placeras hos andra kreditinstitut inom en grupp av enheter som är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 113.6 och 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Inflöden som avses i artikel 26, inbegripet inflöden från lån som förknippas med hypotekslån, eller sådana subventionerade lån som avses i artikel 31.9 eller från en multilateral utvecklingsbank eller ett offentligt organ som kreditinstitutet har passerat igenom.

3.   Specialiserade kreditinstitut får efter förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten befrias från det övre taket för inflöden när deras huvudsakliga verksamheter utgörs av leasing- och factoringaffärer, med undantag för de verksamheter som beskrivs i punkt 4, och villkoren i punkt 5 är uppfyllda.

4.   Specialiserade kreditinstitut kan efter förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten omfattas av ett övre tak för inflöden på 90 % när villkoren i punkt 5 är uppfyllda och deras huvudsakliga verksamheter består av följande:

a)

Finansiering för förvärv av motorfordon.

b)

Konsumentkredit enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG.

5.   De kreditinstitut som avses i punkt 3 får befrias från det övre taket för inflöden och de kreditinstitut som avses i punkt 4 får tillämpa ett högre tak på 90 % under förutsättning att de uppfyller följande villkor:

a)

Affärsverksamheterna uppvisar en låg likviditetsriskprofil, med beaktande av följande faktorer:

i)

Tidpunkten för inflödena matchar tidpunkten för utflödena.

ii)

På individuell nivå är kreditinstitutet inte väsentligen finansierat av inlåningar från allmänheten.

b)

På individuell nivå överskrider deras huvudsakliga verksamheter, som avses i punkterna 3 eller 4, en kvot på 80 % av den totala balansräkningen.

c)

Undantagen redovisas i årsrapporter.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om vilka specialiserade kreditinstitut som har befriats eller som omfattas av ett högre tak, tillsammans med en motivering. EBA ska offentliggöra och upprätthålla en förteckning över de specialiserade kreditinstitut som är befriade eller som omfattas av ett högre tak. EBA kan begära kompletterande dokumentation.

6.   De undantag som anges i punkterna 2, 3 och 4 kan tillämpas både på individuell nivå och gruppnivå när de godkänns av den behöriga myndigheten enligt artikel 2.3 e.

7.   Kreditinstitut ska själva fastställa beloppet för likviditetsutflödet netto, och ska därvid tillämpa beloppsgränsen för inflöde enligt formeln i bilaga II i denna förordning.

Artikel 34

Inflöden inom en grupp eller ett institutionellt skyddssystem

1.   Genom avvikelse från artikel 32.3 g får behöriga myndigheter auktorisera tillämpningen av ett högre inflöde från fall till fall för outnyttjade kredit- och likviditetsfaciliteter när samtliga av följande villkor är uppfyllda:

a)

Det finns skäl att förvänta sig ett högre inflöde, även vid en kombinerad marknadsstress och idiosynkratisk stress för tillhandahållaren.

b)

Motparten utgör moderbolag eller dotterinstitut till ett kreditinstitut eller ett annat dotterinstitut till samma moderinstitut eller anknuten till institutet genom ett förhållande enligt den betydelse som anges i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG eller en medlem i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett centralt institut eller en filial till ett nätverk eller en kooperativ grupp som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

När inflödessatsen överstiger 40 % tillämpas en motsvarande symmetrisk utflödessats av motparten genom undantag från artikel 31.

d)

Kreditinstitutet och motparten är etablerade i samma medlemsstat.

2.   När kreditinstitutet och motpartsinstitutet är etablerade i olika medlemsstater kan behöriga myndigheter bortse från det villkor som anges i led d i punkt 1 när följande kompletterande, objektiva kriterier a–c är uppfylla utöver kriteriet i punkt 1:

a)

Tillhandahållaren och mottagaren av likviditet uppvisar en låg likviditetsriskprofil.

b)

Det finns rättsligt bindande avtal och åtaganden mellan gruppenheter avseende låne- eller likviditetsramen.

c)

Likviditetsmottagarens likviditetsriskprofil har tagits i lämpligt beaktande för tillhandhållaren av likviditets likviditetsriskförvaltning.

De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i fullständigt samråd i enlighet med artikel 20.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 för att avgöra huruvida de kompletterande kriterier som anges i denna punkt uppfylls.

3.   När de kompletterande kriterierna i punkt 2 är uppfyllda ska likviditetsmottagarens behöriga myndighet få tillämpa en förmånlig inflödessats på upp till 40 %. Godkännande från bägge behöriga myndigheter krävs dock för förmånliga satser som är högre än 40 %, vilka ska tillämpas på en symmetrisk basis.

När tillämpningen av en förmånlig inflödessats som är högre än 40 % auktoriseras ska den behöriga myndigheten informera EBA om resultatet av det förfarande som avses i punkt 2. Efterlevnaden av villkoren för sådana högre inflöden ska regelbundet granskas av den behöriga myndigheten.

AVDELNING IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 35

Banktillgångar som säkerställs av en medlemsstat för vilka äldre regler får tillämpas

1.   Tillgångar som utfärdats av kreditinstitut som gynnas av en garanti från en medlemsstats nationella regering ska endast klassificeras som tillgångar på nivå 1 när garantin

a)

beviljades för ett maxbelopp före den 30 juni 2014,

b)

är en direkt, tydlig, oåterkallelig och ovillkorlig garanti och täcker underlåtenheten att betala kapitalbelopp och ränta när de förfaller.

2.   När borgensmannen är ett delstatligt eller lokalt självstyrelseorgan eller en myndighet i en medlemsstat ska den säkerställda tillgången endast klassificeras som en tillgång på nivå 1 när exponeringarna mot sådana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och garantin uppfyller de krav som anges i punkt 1.

3.   De tillgångar som avses i punkterna 1 och 2 ska fortsätta att klassificeras som tillgångar på nivå 1 så länge som garantin är giltig i förhållande till den berörda utfärdaren eller dennes tillgångar, enligt vad som är tillämpligt, enligt ändring eller ersättning emellanåt. När ett garantibelopp till fördel för en utfärdare eller dennes tillgångar ökas när som helst efter den 30 juni 2014 ska tillgångarna endast klassificeras som likvida tillgångar upp till det högsta beloppet för den garanti som beviljades före detta datum.

4.   De tillgångar som avses i denna artikel ska omfattas av samma krav som tillämpas enligt denna förordning på tillgångar på nivå 1 som representerar fordringar på eller som säkerställs av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller de offentliga organ som avses i artikel 10.1 c.

5.   När ett kreditinstitut eller dess tillgångar gynnas av ett garantisystem ska systemet som helhet anses vara en garanti enligt denna artikel.

Artikel 36

Övergångsbestämmelse för medlemsstatsfinansierade organ för förvaltning av problemtillgångar

1.   Prioriterade obligationer som utfärdats av följande medlemsstatsfinansierade organ för förvaltning av problemtillgångar ska klassificeras som tillgångar på nivå 1 fram till den 31 december 2023:

a)

I Irland, National Asset Management Agency (NAMA).

b)

I Spanien, Sociedad de Gestión de Activos Procedentes de la Reestructuración Bancaria, SA (SAREB).

c)

I Slovenien, Bank Asset Management Company, som är etablerad enligt Measures of the Republic of Slovenia to Strengthen the Stability of Banks Act (MSSBA).

2.   De tillgångar som avses i punkt 1 ska omfattas av samma krav som tillämpas enligt denna förordning på tillgångar på nivå 1 som representerar fordringar på eller som säkerställs av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller de offentliga organ som avses i artikel 10.1 c.

Artikel 37

Övergångsbestämmelser avseende värdepapperiseringar med bostadslån som bakomliggande tillgång

1.   Genom undantag från artikel 13 ska värdepapperiseringar som emitteras före den 1 oktober 2015 och där de bakomliggande exponeringarna är bostadslån som avses i artikel 13.2 g i vara kvalificerade som tillgångar på nivå 2B, förutsatt de uppfyller alla kriterier i artikel 13 utom de ovan nämnda villkoren i artikel 13.2 g i avseende förhållandena mellan lån och värde respektive mellan lån och inkomst.

2.   Genom undantag från artikel 13 ska värdepapperiseringar som emitteras efter den 1 oktober 2015 och där de bakomliggande exponeringarna är bostadslån som avses i artikel 13.2 g och som inte uppfyller de villkor för förhållandet mellan mellan lån och värde respektive mellan lån och inkomst som anges i det ledet vara kvalificerade som tillgångar på nivå 2B fram till den 1 oktober 2025, förutsatt att de bakomliggande exponeringarna innefattar bostadslån som inte inte vara föremål för någon nationell lag som reglerade förhållandet mellan lån och inkonst i det skede de beviljades, och att dessa bostadslån beviljades före den 1 oktober 2015.

Artikel 38

Övergångsbestämmelser för införande av likviditetstäckningskvoten

1.   I enlighet med artikel 460.2 i förordning (EU) nr 575/2013 ska den likviditetstäckningskvot som fastställs i artikel 4 införas enligt följande:

a)

60 % av likviditetstäckningskravet från och med den 1 oktober 2015.

b)

70 % från och med den 1 januari 2016.

c)

80 % från och med den 1 januari 2017.

d)

100 % från och med den 1 januari 2018.

2.   I enlighet med artikel 412.5 i förordning (EU) nr 575/2013 kan medlemsstater eller behöriga myndigheter begära att inhemskt auktoriserade kreditinstitut eller delinstitut till sådana kreditinstitut ska upprätthålla ett högre likviditetstäckningskrav, upp till 100 % fram till dess att den bindande minimistandarden är helt införd med en sats på 100 % i enlighet med denna förordning.

Artikel 39

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 oktober 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 10 oktober 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(5)  Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(6)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).

(9)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.5.1994, s. 5).

(10)  Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1).


BILAGA I

Formler för fastställande av likviditetsbuffertens sammansättning

1.

Kreditinstitut ska använda de formler som anges i denna bilaga för att fastställa sammansättningen för sin likviditetsbuffert i enlighet med artikel 16.

2.

Beräkning av likviditetsbufferten: Vad gäller beräkningsdatumet ska kreditinstitutets likviditetsbuffert vara likvärdig med

a)

tillgångsbeloppet för nivå 1, plus

b)

tillgångsbeloppet för nivå 2A, plus

c)

tillgångsbeloppet för nivå 2B,

minus det mindre av

d)

summan av a, b och c, eller

e)

det överstigande likvida tillgångsbeloppet beräknat i enlighet med punkterna 3 och 4 i denna bilaga.

3.

Det överstigande likvida tillgångsbeloppet: Detta belopp ska bestå av nedan definierade delar:

a)

Ett anpassat tillgångsbelopp för nivå 1 i form av icke säkerställda obligationer, som ska vara likvärdigt med alla likvida tillgångar för nivå 1, med undantag för säkerställda obligationer tillhörande nivå 1, som skulle innehas av kreditinstitutet vid avveckling av varje eventuell transaktion avseende säkrad finansiering, avseende säkrat lån, avseende utbyte av tillgångar eller avseende en derivattransaktion där säkerhet ställts som löper ut inom 30 dagar från beräkningsdatumet och i samband med vilken kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar beträffande minst ett av transaktionens ben.

b)

Ett anpassat tillgångsbelopp för nivå 1 i form av säkerställda obligationer, som ska vara likvärdigt med värdet efter nedsättning av alla säkerställda obligationer tillhörande nivå 1 som skulle innehas av kreditinstitutet vid avveckling av varje eventuell transaktion avseende säkrad finansiering, avseende säkrat lån, avseende utbyte av tillgångar eller avseende en derivattransaktion där säkerhet ställts som löper ut inom 30 dagar från beräkningsdatumet och i samband med vilken kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar beträffande minst ett av transaktionens ben.

c)

Ett anpassat tillgångsbelopp för nivå 2A, som ska vara likvärdigt med värdet efter nedsättning av alla tillgångar tillhörande nivå 2A som skulle innehas av kreditinstitutet vid avvecklingen av varje eventuell transaktion avseende säkrad finansiering, avseende säkrat lån, avseende utbyte av tillgångar eller avseende en derivattransaktion där säkerhet ställts som löper ut inom 30 dagar från beräkningsdatumet och i samband med vilken kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar beträffande minst ett av transaktionens ben.

d)

Ett anpassat tillgångsbelopp för nivå 2B, som ska vara likvärdigt med värdet efter nedsättning av alla tillgångar tillhörande nivå 2B som skulle innehas av kreditinstitutet vid avveckling av varje eventuell transaktion avseende säkrad finansiering, avseende säkrat lån, avseende utbyte av tillgångar eller avseende en derivattransaktion där säkerhet ställts som löper ut inom 30 dagar från beräkningsdatumet och i samband med vilken kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar beträffande minst ett av transaktionens ben.

4.

Beräkning av det överstigande likvida tillgångsbeloppet: Detta belopp ska vara likvärdigt med

a)

det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 1 i form av icke säkerställda obligationer, plus

b)

det anpassade beloppet för nivå 1 i form av säkerställda obligationer, plus

c)

det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2A, plus

d)

det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2B,

minus det mindre av

e)

summan av a, b, c och d,

f)

100/30 gånger a,

g)

100/60 gånger summan av a och b,

h)

100/85 gånger summan av a, b och c.

5.

Efter att hänsyn har tagits till avveckling av varje eventuell transaktion avseende säkrad finansiering, säkrat lån, säkrat utbyte av tillgångar eller en säkrad derivattransaktion, samt efter att ovan angivna tak tillämpats i enlighet med artikel 17, ska likviditetsbuffertens sammansättning fastställas på följande sätt:

 

a″ (det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 1 i form av icke säkerställda obligationer efter tillämpning av tak)

= a (det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 1 i form av icke säkerställda obligationer före tillämpning av tak)

 

b″ (det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 1 i form av säkerställda obligationer efter tillämpning av tak)

= MIN(b, a70/30)

där b = det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 1 i form av säkerställda obligationer före tillämpning av tak

 

c″ (det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2A efter tillämpning av tak)

= MIN(c, (a + b″)40/60, MAX(a70/30 – b″, 0))

där c = det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2A före tillämpning av tak

 

d″ (det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2B efter tillämpning av tak)

= MIN (d, (a + b″ + c″)15/85, MAX((a + b″)40/60 – c″,0), MAX(70/30a – b″ – c″,0))

Där d = det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2B före tillämpning av tak)


BILAGA II

Formel för beräkning av nettolikviditetsutflöden

NLO

=

Nettolikviditetsutflöde

TO

=

Totala utflöden

TI

=

Totala inflöden

FEI

=

Fullt undantagna inflöden

IHC

=

Inflöden som omfattas av ett högre tak på 90 % utflöden

IC

=

Inflöden som omfattas av ett tak på 75 % av utflödena

Nettolikviditetsutflödet är lika med de totala utflödena minus reduktionen för fullt undantagna inflöden minus inflöden som omfattas av taket på 90 % minus inflöden som omfattas av taket på 75 %.

NLO = TO – MIN(FEI, TO) – MIN(IHC, 0,9*MAX(TO – FEI, 0)) – MIN(IC, 0,75*MAX(TO – FEI – IHC/0,9, 0))


17.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/37


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/62

av den 10 oktober 2014

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller bruttosoliditetsgraden

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 456.1 j, och

av följande skäl:

(1)

Bruttosoliditetsgraden beräknad i enlighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 ska offentliggöras av institut från och med den 1 januari 2015, och fram till detta datum är kommissionen bemyndigad att anta en delegerad akt för att ändra exponerings- och kapitalmåttet för beräkning av bruttosoliditetsgraden, i syfte att korrigera eventuella brister som upptäckts på grundval av institutens rapportering.

(2)

Skillnader har iakttagits i fråga om de rapporterade bruttosoliditetsgrader som avses i artikel 429.2 i förordning (EU) nr 575/2013 på grund av institutens olikartade tolkning av nettningen av säkerheter vid värdepappersfinansiering och repor. Dessa skillnader beträffande tolkning och rapportering har uppenbarats till följd av den analytiska rapport som offentliggjordes av Europeiska bankmyndigheten (EBA) den 4 mars 2014.

(3)

Mot bakgrund av att bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 speglade Baselstandarderna, lämpar sig lösningarna för att ta itu med Baselregelverkets brister även för att hantera motsvarande brister hos de berörda bestämmelserna i denna förordning.

(4)

Den 14 januari 2014 antog Baselkommittén en omarbetad regeltext avseende bruttosoliditetsgraden, framför allt med ytterligare arrangemang beträffande mätning och nettning i samband med repor och transaktioner för värdepappersfinansiering. En anpassning av bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 beträffande beräkningen av bruttosoliditetsgraden till de internationellt överenskomna reglerna borde innebära att man tog itu med de tolkningsskiljaktigheter som råder mellan olika institut beträffande nettningen av säkerhet i samband med transaktioner för värdepappersfinansiering och repor, och det borde även öka den internationella jämförbarheten samt skapa lika villkor för institut som är etablerade inom unionen och som är internationellt verksamma.

(5)

Clearing via centrala motparter enligt den principmodell som är vedertagen inom unionen ger upphov till dubbel beräkning av bruttosoliditeten i exponeringsmåttet för ett institut som är verksamt som clearingmedlem.

(6)

Clearing av transaktioner för värdepappersfinansiering, framför allt av repor, genom kvalificerade centrala motparter kan medföra fördelar såsom multilateral nettning och robusta förfaranden för förvaltning av säkerhet, vilket ökar den finansiella stabiliteten. Det borde därför vara tillåtet att netta kontantfordringar och -skulder för repor och omvända repor via samma kvalificerade centrala motpart.

(7)

Repor som kan avslutas vilken dag som helst och som är föremål för en överenskommen period för anmälan av återkallelse bör anses vara likvärdiga med att ha en explicit löptid motsvarande perioden för anmälan av återkallelse och ”samma explicita sista avslutningsdatum” bör anses uppfyllas, så att sådana transaktioner kan komma i fråga för nettning av kontantfordringar och -skulder av repor och omvända repor med samma motpart.

(8)

Den reviderade bruttosoliditetsgraden bör leda till ett noggrannare mått på bruttosoliditeten och borde fungera som ett proportionerligt hinder för ackumuleringen av bruttosoliditet vid institut som är etablerade inom unionen.

(9)

Point-in-time-rapportering av bruttosoliditeten vid slutet av kvartalsrapporteringsperioden snarare än rapportering på grundval av ett tremånadersgenomsnitt innebär en bättre anpassning av bruttosoliditetsgraden till solvensrapporteringen.

(10)

Användningen av teoretiska bruttobelopp för skriftligt kreditskydd som utfärdats av ett institut speglar bruttosoliditeten på ett mer passande sätt än användningen av marknadsvärdering beträffande dessa instrument.

(11)

Konsolideringsområdet för att beräkna bruttosoliditetsgraden bör anpassas till det lagstadgade konsolideringsområde som används för att fastställa riskviktade kapitalrelationer.

(12)

De ändringar som införs genom denna förordning bör leda till bättre jämförbarhet beträffande den bruttosoliditet som offentliggörs av instituten och bör bidra till att man kan undvika att vilseleda marknadsdeltagare i fråga om institutens verkliga bruttosoliditet. Det är därför nödvändigt att denna förordning träder i kraft så snart som möjligt.

(13)

Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 429 ska ersättas med följande:

”Artikel 429

Beräkning av bruttosoliditetsgraden

1.   Institut ska beräkna sin bruttosoliditetsgrad i enlighet med den metod som anges i punkterna 2–13.

2.   Bruttosoliditetsgraden ska beräknas som ett instituts kapitalmått dividerat med institutets totala exponeringsmått och ska uttryckas i procent.

Instituten ska beräkna bruttosoliditetsgraden vid referensdatumet för rapportering.

3.   Vid tillämpning av punkt 2 ska kapitalmåttet vara primärkapitalet.

4.   Det totala exponeringsmåttet ska vara summan av exponeringsvärdena för

a)

de tillgångar som avses i punkt 5 såvida de inte dras av vid fastställandet av det kapitalmått som avses i punkt 3,

b)

de derivat som avses i punkt 9,

c)

tilläggsmåtten för motpartens kreditrisk avseende repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, inbegripet sådana utanför balansräkningen som avses i artikel 429b,

d)

de poster utanför balansräkningen som avses i punkt 10.

5.   Instituten ska fastställa tillgångars exponeringsvärde, utan att ta med avtal som finns förtecknade i bilaga II och kreditderivat, i enlighet med följande principer:

a)

Med tillgångars exponeringsvärden avses exponeringsvärden i enlighet med den första meningen i artikel 111.1.

b)

Fysisk eller finansiell säkerhet, garantier eller kreditriskreducering som köpts ska inte användas för att minska tillgångarnas exponeringsvärde.

c)

Lån ska inte nettas mot insättningar.

d)

Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner ska inte nettas.

6.   Instituten får från det exponeringsmått som anges i punkt 4 i denna artikel avräkna de belopp som avräknas från kärnprimärkapital i enlighet med artikel 36.1 d.

7.   De behöriga myndigheterna får ge ett institut tillstånd att avstå från att i exponeringsmåttet inbegripa exponeringar som kan främjas av den hantering som anges i artikel 113.6. De behöriga myndigheterna får bevilja detta tillstånd endast när samtliga de villkor som anges i artikel 113.6 a–e uppfylls och då de har gett det godkännande som anges i artikel 113.6.

8.   Genom undantag från punkt 5 d får instituten fastställa exponeringsvärdet för transaktioner avseende kontantfordringar och -skulder vad gäller repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner med samma motpart på en nettobasis endast om samtliga av följande villkor uppfylls:

a)

Transaktionerna har samma explicita sista avvecklingsdag.

b)

Rätten att kvitta det belopp som skulden till motparten uppgår till mot det belopp som motparten är skyldig är lagenligt genomförbar i samtliga av följande situationer:

i)

Vid normala affärsförhållanden.

ii)

I händelse av obestånd, insolvens eller konkurs.

c)

Motparterna avser att avveckla netto, avveckla samtidigt eller transaktionerna är föremål för en avvecklingsmekanism som leder till en funktionell motsvarighet till en nettoavveckling.

Vid tillämpning av led c i första stycket anses en avvecklingsmekanism leda till en funktionell motsvarighet till nettoavveckling om nettoresultatet för kassaflödena avseende transaktionerna enligt denna mekanism, på avvecklingsdagen, är likvärdigt med det enda nettobeloppet enligt nettoavvecklingen.

9.   Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för kontrakt som finns förtecknade i bilaga II och för kreditderivat, inbegripet sådana utanför balansräkningen, i enlighet med artikel 429a.

10.   Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för poster utanför balansräkningen, med undantag för kontrakt som finns förtecknade i bilaga II, kreditderivat, repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, i enlighet med artikel 111.1. Instituten ska emellertid inte minska dessa posters nominella värde genom specifika kreditriskjusteringar.

Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas i enlighet med artikel 166.9. Exponeringsvärdet för lågriskposter utanför balansräkningen som avses i artikel 111.1 d ska omfattas av ett golv som motsvarar 10 % av deras nominella värde.

11.   Ett institut som är clearingmedlem i en kvalificerad central motpart får undanta handelsexponeringar avseende följande poster från beräkningen av exponeringsmåttet, under förutsättning att dessa handelsexponeringar är clearade med denna centrala motpart och samtidigt uppfyller de villkor som anges i artikel 306.1 c:

a)

Kontrakt som finns förtecknade i bilaga II.

b)

Kreditderivat.

c)

Repor.

d)

Värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror.

e)

Transaktioner med lång avvecklingscykel.

f)

Marginallånetransaktioner.

12.   Om ett institut som är clearingmedlem av en kvalificerad central motpart gentemot den kvalificerade centrala motparten garanterar resultaten för en klient som går direkt in i derivattransaktioner med den kvalificerade centrala motparten ska denna i exponeringsmåttet ta med den exponering som följer av garantin som en derivatexponering till klienten, i enlighet med artikel 429a.

13.   Om förvaltningstillgångar enligt nationell god redovisningssed ska redovisas i balansräkningen i enlighet med artikel 10 i direktiv 86/635/EEG, får dessa tillgångar tas bort från det sammanlagda exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden, under förutsättning att de uppfyller de kriterier för icke upptagande i balansräkningen som fastställs i IAS (International Accounting Standard) 39 i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och i tillämpliga fall de kriterier för icke-konsolidering som fastställs i IFRS (International Financial Reporting Standard) 10, i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.

14.   De behöriga myndigheterna får tillåta ett institut att i sitt exponeringsmått avstå från att ta upp en exponering som uppfyller samtliga följande kriterier:

a)

Exponeringen är mot ett offentligt organ.

b)

Exponeringen behandlas enligt artikel 116.4.

c)

Exponeringen avser en insättning som institutet är rättsligt skyldigt att överföra till ett offentligt organ enligt a, för investeringar av allmänt intresse.”

2.

Följande artikel ska införas som artikel 429a och 429b:

”Artikel 429a

Exponeringsvärdet för derivat

1.   Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för kontrakt som finns förtecknade i bilaga II och för kreditderivat, inbegripet sådana utanför balansräkningen, i enlighet med den metod som anges i artikel 274. Instituten ska tillämpa artikel 299.2 a vid fastställande av den potentiella framtida kreditexponeringen för kreditderivat.

Vid fastställandet av den potentiella framtida kreditexponeringen för kreditderivat ska institut tillämpa de principer som anges i artikel 299.2 a på alla sina kreditderivat, inte bara på dem som tillskrivits handelslagret.

Vid fastställandet av exponeringsvärdet får instituten beakta effekterna av kontrakt om novation och andra nettningsöverenskommelser i enlighet med artikel 295. Produktövergripande nettning ska inte tillämpas. Instituten får emellertid netta inom den produktkategori som anges i artikel 272.25 c och kreditderivat när dessa omfattas av avtal om produktövergripande nettning som avses i artikel 295 c.

2.   Om tillhandahållandet av säkerhet med anknytning till derivatavtal minskar mängden tillgångar enligt den tillämpliga redovisningsramen ska institut omvända denna minskning.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 får instituten dra av den variationsmarginal som erhållits i kontanter från motparten från den del av exponeringsvärdet som utgörs av den aktuella ersättningskostnaden i den mån variationsmarginalen, enligt den tillämpliga redovisningsramen, inte redan har godtagits som en minskning av exponeringsvärdet och om följande villkor uppfylls:

a)

Vad gäller transaktioner som inte clearats genom en kvalificerad central motpart ska de kontanter som den mottagande motparten erhåller inte avskiljas.

b)

Variationsmarginalen beräknas och växlas dagligen på grundval av marknadsvärderingen av derivatpositioner.

c)

Den variationsmarginal som erhålls i kontanter är i samma valuta som den överenskomna valutan för derivatavtalet.

d)

Den växlade variationsmarginalen utgör det hela belopp som skulle krävas för att helt och hållet utsläcka marknadsexponeringen för det derivat som omfattas av de tröskelvärden och minsta transfereringsbelopp som gäller för motparten.

e)

Derivatavtalet och variationsmarginalen mellan institutet och motparten för detta avtal omfattas av ett enda nettningsavtal som institutet kan hantera som riskreducerande i enlighet med artikel 295.

Vid tillämpning av led c i det första stycket, om derivatavtalet omfattas av ett kvalificerande ramavtal om nettning, avser valutan för överenskommelsen vilken valuta som helst för överenskommelse som anges i derivatavtalet, det styrande kvalificerande ramavtalet om nettning eller kreditstödsbilagan till det kvalificerande ramavtalet om nettning.

Om ett institut enligt den tillämpliga redovisningsramen godkänner den variationsmarginal som betalas kontant till motparten som en mottagbar tillgång kan det utesluta denna tillgång från exponeringsmåttet, under förutsättning att villkoren i leden a–e uppfylls.

4.   Vid tillämpning av punkt 3 ska följande gälla:

a)

Avräkningen av den erhållna variationsmarginalen ska begränsas till den positiva delen av den aktuella ersättningskostnaden för exponeringsvärdet.

b)

Ett institut ska inte använda den variationsmarginal som erhållits i kontanter för att minska beloppet för den potentiella framtida kreditexponeringen, inte heller vid tillämpning av artikel 298.1 c ii.

5.   Utöver den hantering som anges i punkt 1 ska instituten beträffande skriftliga kreditderivat i exponeringsvärdet inbegripa de faktiska teoretiska belopp som det hänvisas till genom de skriftliga kreditderivaten minus eventuella negativa förändringar av det verkliga värdet som har införlivats i primärkapitalet avseende det skriftliga kreditderivatet. Det exponeringsvärde som framkommer kan minskas ytterligare genom det faktiska teoretiska beloppet avseende ett köpt kreditderivat enligt samma referensnamn, förutsatt att följande villkor uppfylls:

a)

Vad gäller kreditderivat avseende ett enda namn ska de köpta kreditderivaten stå på ett referensnamn som rangordnas på lika villkor med eller som är underordnade den underliggande referensförpliktelsen avseende det skriftliga kreditderivatet och en kredithändelse beträffande den överordnade referenstillgången skulle leda till en kredithändelse i fråga om den efterställda tillgången.

b)

Om ett institut köper skydd avseende en grupp referensnamn kan det köpta skyddet avräkna sålt skydd avseende en grupp referensnamn uteslutande om gruppen referensenheter och efterställningsnivån inom båda transaktionerna är identiska.

c)

Det köpta kreditderivatets återstående löptid är likvärdig med eller överstiger det skriftliga kreditderivatets återstående löptid.

d)

Vid fastställandet av det ytterligare exponeringsvärdet för skriftliga kreditderivat minskas det teoretiska beloppet avseende kreditderivatet med varje positiv förändring av det verkliga värdet som har införlivats i primärkapital beträffande det köpta kreditderivatet.

e)

Vad gäller produkter som delats upp i trancher ligger det kreditderivat som köpts som skydd på en referensförpliktelse som rangordnas som likvärdig med den underliggande förpliktelsen avseende det skriftliga kreditderivatet.

Om ett teoretiskt belopp avseende ett skriftligt kreditderivat inte minskas med det teoretiska beloppet för ett köpt kreditderivat får instituten dra av den individuella potentiella framtida exponeringen för ifrågavarande kreditderivat från den sammanlagda potentiella framtida exponering som fastställs i enlighet med punkt 1 i denna artikel jämfört med artikel 274.2 eller 299.2 a enligt vad som är tillämpligt. I händelse av att den potentiella framtida kreditexponeringen ska fastställas jämfört med artikel 298.1 c iii får PCEbrutto minskas med den individuella potentiella framtida exponeringen för skriftliga kreditderivat utan någon anpassning efter NGR (netto-bruttokvoten).

6.   Instituten ska inte minska det skriftliga kreditderivatets faktiska teoretiska belopp då de köper kreditriskskydd genom en totalavkastningsswapp och redovisar de mottagna nettobetalningarna som nettoinkomst, men inte redovisar någon värdeminskning avseende det skriftliga kreditderivat som återspeglas i primärkapital.

7.   Vad gäller köpta kreditderivat avseende en grupp referensenheter får instituten godkänna en minskning i enlighet med punkt 5 vad gäller skriftliga kreditderivat beträffande individuella referensnamn uteslutande om det skydd som köpts är ekonomiskt likvärdigt med att köpa skydd separat vad gäller vart och ett av de individuella namnen i gruppen. Om ett institut köper ett kreditderivat avseende en grupp referensnamn får det bara godkänna en minskning beträffande en grupp skriftliga kreditderivat när gruppen referensenheter och efterställningsnivån inom båda transaktionerna är identiska.

8.   Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får instituten använda den metod som anges i artikel 275 för att fastställa exponeringsvärdet för kontrakt som finns förtecknade i punkterna 1 och 2 i bilaga II uteslutande om de också använder denna metod för att fastställa exponeringsvärdet för dessa kontrakt i syfte att uppfylla de kapitalbaskrav som anges i artikel 92.

Om instituten tillämpar den metod som anges i artikel 275 ska de inte minska exponeringsmåttet med det belopp för variationsmarginalen som mottagits i kontanter.

Artikel 429b

Motpartskreditrisktillägg för repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner

1.   Utöver exponeringsvärdet för repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, inbegripet sådana utanför balansräkningen i enlighet med artikel 429.5, ska instituten i exponeringsmåttet ta med ett tillägg för motpartens kreditrisk som fastställts i enlighet med punkterna 2 eller 3 i denna artikel, enligt vad som är tillämpligt.

2.   Vid tillämpning av punkt 1, beträffande transaktioner med en motpart som inte omfattas av ett ramavtal om nettning som uppfyller de krav som anges i artikel 206, ska tillägget (Ei*) fastställas på grundval av enskilda transaktioner i enlighet med följande formel:

Formula

där:

 

Ei är det verkliga värdet av värdepapper eller kontanter som lånats till motparten inom ramen för transaktion i,

 

Ci är det verkliga värdet av kontanter eller värdepapper som erhållits från motparten inom ramen för transaktion i.

3.   Vid tillämpning av punkt 1, beträffande transaktioner med en motpart som omfattas av ett ramavtal om nettning som uppfyller de krav som anges i artikel 206, ska tillägget (Ei*) för dessa transaktioner fastställas på grundval av enskilda avtal i enlighet med följande formel:

Formula

där:

 

Ei är det verkliga värdet av värdepapper eller kontanter som lånats till motparten för de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning i,

 

Ci är det verkliga värdet av kontanter eller värdepapper som erhållits från den motpart som omfattas av ramavtalet för nettning i.

4.   Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får instituten, i enlighet med ett golv på 20 % för den tillämpliga riskvikten, använda den metod som anges i artikel 222 för att fastställa tillägget för repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, inbegripet sådana utanför balansräkningen. Instituten får endast använda denna metod där de även använder den för att fastställa exponeringsvärdet för dessa transaktioner i syfte att uppfylla de kapitalbaskrav som anges i artikel 92.

5.   Om försäljningsredovisning fullgörs för en repa enligt dess tillämpliga redovisningsram ska institutet omvända alla försäljningsrelaterade redovisningsposter.

6.   Om ett institut verkar som agent mellan två parter i samband med repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, inbegripet sådana utanför balansräkningen, ska följande gälla:

a)

Om institutet tillhandahåller en kund eller en motpart en ersättning eller garanti som begränsas till en skillnad mellan värdet av de värdepapper eller kontanter som kunden lånat och värdet av den säkerhet som lånaren tillhandahållit ska institutet i exponeringsmåttet uteslutande inbegripa det tillägg som fastställts i enlighet med punkterna 2 eller 3, enligt vad som är tillämpligt.

b)

Om institutet inte tillhandahåller någon av de inblandade parterna en ersättning eller garanti ska transaktionen inte inbegripas i exponeringsmåttet.

c)

Om institutet är ekonomiskt exponerat för det underliggande värdepapperet eller kontanterna i transaktionen bortom den exponering som täcks av tillägget ska institutet i exponeringsmåttet även inbegripa en exponering som är likvärdig med värdepapperets eller kontanternas hela belopp.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 10 oktober 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.


17.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/44


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/63

av den 21 oktober 2014

om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 103.7 och 103.8, och

av följande skäl:

(1)

Enligt direktiv 2014/59/EU ska medlemsstaterna utforma finansieringsarrangemang för att försäkra sig om att resolutionsmyndigheterna förfogar över de resolutionsverktyg och resolutionsbefogenheter de behöver. Dessa finansieringsarrangemang bör förses med tillräckliga finansiella medel för att ramen för resolution ska fungera ändamålsenligt, och det bör därför finnas en befogenhet att kräva in förhandsbidrag till finansieringsarrangemangen från de institut som är auktoriserade inom respektive territorium, inklusive unionsfilialer (nedan kallade institut).

(2)

Medlemsstaterna är inte bara skyldiga att uppbära förhandsbidrag till finansieringsarrangemangen för resolution från institut, utan enligt artikel 103.1 i ovan nämnda direktiv även från filialer inom unionen. Filialer inom unionen omfattas också av kommissionens befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 103.7 och 103.8 i samma direktiv. Eftersom det enligt artikel 47 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2) emellertid är medlemsstaterna som är ansvariga för kraven och förfarandena för tillsyn av filialer inom unionen är många av de riskjusteringsmått som fastställs i denna delegerade förordning inte lämpliga att tillämpas direkt på dessa filialer. Även om filialerna inte omfattas av denna förordning kan de dock ändå komma att omfattas av en särskild ordning som fastställs av kommissionen i en framtida delegerad akt.

(3)

Enligt artiklarna 6, 15, 16, 95 och 96 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (3) ska, eller kan, vissa värdepappersföretag som har auktoriserats att endast tillhandahålla begränsade tjänster och verksamheter undantas från vissa kapital- och likviditetskrav. Således bör många av måtten för riskjustering inte tillämpas på dem. Eftersom medlemsstaterna i enlighet med artikel 103.1 i direktiv 2014/59/EU bär ansvaret för uppbörden av förhandsbidrag från dessa värdepappersföretag, bör de ges utrymme att själva utforma riskjusteringen, för att inte lägga en orimlig börda på dessa företag. Ovan nämnda värdepappersföretag bör därför inte omfattas av denna förordning.

(4)

Enligt artikel 102.1 i direktiv 2014/59/EU bör medlemsstaterna se till att – inom en period som inleds när direktivet träder i kraft och löper till och med den 31 december 2024 – de finansiella tillgångar som finns tillgängliga inom deras finansieringsarrangemang uppgår till minst 1 % av alla garanterade insättningar i auktoriserade institut inom deras territorium. Under denna period bör bidragen till finansieringsarrangemangen fördelas så jämnt som möjligt över perioden tills målnivån uppnås, med hänsyn tagen till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som konjunkturförstärkande bidrag kan få på de bidragande institutens finansiella ställning.

(5)

Enligt artikel 103.1 i direktiv 2014/59/EU ska de bidrag som behövs för att uppnå målnivån enligt artikel 102 i samma direktiv betalas in minst en gång per år. I artikel 103.2 i direktiv 2014/59/EU anges vidare att de årliga bidragen för det första bör återspegla institutets storlek, eftersom bidraget bör baseras på ett fast belopp vars nivå bestäms på grundval av institutets skulder (nedan kallat grundläggande årligt bidrag). För det andra bör bidraget avspegla risknivån för det berörda institutets verksamhet, genom att det grundläggande årliga bidraget justeras i proportion till institutets riskprofil (nedan kallad ytterligare riskjustering). Ett instituts storlek utgör ett första mått på vilken risk det utgör. Ju större ett institut är, desto mer sannolikt är det att resolutionsmyndigheten i en krissituation skulle bedöma att en resolution ligger i allmänhetens intresse och därmed att finansieringsarrangemanget skulle behöva utnyttjas för att garantera en verkningsfull användning av resolutionsverktygen.

(6)

För att klargöra hur resolutionsmyndigheterna bör justera bidragen i proportion till institutens riskprofil bör man precisera vilka riskpelare och riskindikatorer som bör användas för att bestämma varje instituts riskprofil, metoderna för att applicera riskjusteringen på det grundläggande årliga bidraget samt metoden för att fastställa det grundläggande bidraget som sådant, vilket ju är utgångspunkten för riskjusteringen. De komponenter som ska komplettera riskkriterierna i artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU bör fastställas på ett sådant sätt att man slår vakt om lika konkurrensvillkor mellan medlemsstaterna och en stark inre marknad genom att undvika avvikelser mellan medlemsstaternas metoder för beräkning av bidrag till deras respektive finansieringsarrangemang för resolution. Bidragen som instituten betalar in till finansieringsarrangemangen för resolution blir på så sätt jämförbara och förutsebara oavsett typ av bank det gäller, vilket är en viktig förutsättning för lika konkurrensvillkor på den inre marknaden.

(7)

I artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (4) föreskrivs att den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden), som inrättas genom artikel 42.1 i samma förordning, vid tillämpningen av den förordningen och av direktiv 2014/59/EU ska anses vara den relevanta nationella resolutionsmyndigheten när den utför sådana uppgifter och utövar sådana befogenheter som enligt det nämnda direktivet ska fullgöras eller utövas av den nationella resolutionsmyndigheten. Eftersom nämnden i kraft av artikel 70.7 i förordning (EU) nr 806/2014 ges befogenhet att beräkna bidragen från instituten till den gemensamma resolutionsfond som är avsedd att från och med den 1 januari 2016 ersätta de deltagande medlemsstaternas finansieringsarrangemang i och med införandet av den gemensamma resolutionsmekanismen bör – genom tillämpning av denna förordning på grundval av artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU – begreppet resolutionsmyndighet i denna förordning också omfatta nämnden.

(8)

Inom koncerner skulle en beräkning av bidragen på enhetsnivå leda till att vissa skulder räknas två gånger när man ska fastställa det grundläggande årliga bidraget för de olika enheterna inom koncernen, eftersom de skulder som följer av avtal mellan olika enheter inom samma koncern skulle räknas med bland de sammanlagda skulder som beaktas vid beräkningen av det årliga bidraget för varje enhet. Därför bör metoderna för att fastställa det grundläggande årliga bidraget preciseras ytterligare, för att återspegla hur koncernens enheter är knutna till varandra och för att undvika dubbelräkning av koncerninterna exponeringar. För att garantera lika spelregler mellan enheter som ingår i en koncern och institut som ingår i ett och samma institutionella skyddssystem eller är permanent underställda samma centrala företagsenhet, bör de sistnämnda behandlas på samma sätt.

(9)

Vid beräkningen av en koncernenhets årliga grundläggande bidrag bör de sammanlagda skulder som beaktas inte omfatta skulder som uppstått genom ett avtal som koncernenheten ingått med en annan enhet i samma koncern. Detta undantag bör dock endast vara möjligt om var och en av de berörda koncernenheterna är etablerad i unionen, helt och fullt omfattas av samma konsolidering och är föremål för centraliserad riskbedömning, riskmätning och riskkontroll, och om det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb återbetalning av de berörda skulderna när de förfaller. Genom denna regel bör man kunna förhindra att vissa skulder utelämnas från underlaget för beräkning av bidragen i sådana fall där man inte kan garantera att koncerninterna exponeringar för lån skulle täckas i det fall koncernens finansiella ställning försämras. För att undvika att undantaget för koncerninterna skulder leder till en oberättigad fördel för koncernenheter som omfattas av det bör uteslutandet av sådana skulder inte vara förenligt med möjligheten för berörda institut att använda sig av det förenklade system för bidrag som är tillämpligt för små institut i det fall ett institut skulle uppfylla villkoren för det förenklade systemet efter det att de koncerninterna skulderna räknats bort. För att garantera lika spelregler mellan enheter som ingår i en koncern och institut som ingår i ett och samma institutionella skyddssystem eller är permanent underställda samma centrala företagsenhet, bör de sistnämnda behandlas på samma sätt.

(10)

Genom undantag från regeln att beräkningen av avgifterna bör ske på individuell nivå bör man, om det finns ett centralt organ med flera underställda kreditinstitut vilka helt eller delvis är undantagna från tillsynskraven i den nationella lagstiftningen enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, besluta att bestämmelserna om förhandsbidrag endast bör tillämpas på den centrala företagsenheten och de underställda kreditinstituten som en helhet på konsoliderad grund, eftersom solvensen och likviditeten för den centrala företagsenheten och alla dess underställda institut övervakas som en helhet, utifrån den konsoliderade redovisningen från dessa institut.

(11)

Även i fråga om finansmarknadsinfrastrukturer bör man reglera mer i detalj hur det grundläggande årliga bidraget ska fastställas. Vissa finansmarknadsinfrastrukturer, till exempel centrala motparter och värdepapperscentraler, är också auktoriserade som kreditinstitut. Särskilt vissa värdepapperscentraler erbjuder tjänster anknutna till bankverksamhet som komplement till sin verksamhet som marknadsinfrastruktur. I motsats till kreditinstitut har värdepapperscentraler inga garanterade insättningar, utan framför allt tillgodohavanden under handelsdagen eller från en dag till nästa (intraday eller overnight), belopp som följer av avvecklingen av de värdepapperstransaktioner som de handlägger åt finansinstitut eller centralbanker. I allmänhet ger sådana tillgodohavanden inte upphov till likvida saldon som kan jämföras med medel som kan användas för bankverksamhet. Eftersom tjänster som är anknutna till bankverksamhet och utförs av finansmarknadsinfrastrukturer utgör ett komplement till deras huvudsakliga verksamheter clearing eller avveckling, för vilka de omfattas av stränga tillsynskrav enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 648/2012 (5) och (EU) nr 909/2014 (6) samt berörda bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU, och eftersom en finansmarknadsstrukturs affärsmodell inte medför risker som liknar dem hos ett kreditinstitut, bör endast de skulder som härrör från deras tjänster med anknytning till bankverksamhet beaktas vid fastställandet av deras totala skulder för beräkningen av deras grundläggande årliga bidrag.

(12)

Redovisningen av derivat är inte harmoniserad inom unionen med avseende på enskilda konton, vilket kan påverka det skuldbelopp som ska ligga till grund för beräkningen av bidrag för varje bank. Den metod för beräkning av soliditetsgrad som avses i artikel 429.6 och 429.7 i förordning (EU) nr 575/2013 ska tillämpas på alla banker, och är avsedd att garantera att samma derivatkontrakt, särskilt nettning mellan derivatkontrakt, kommer att bedömas på samma sätt oberoende av de redovisningsramar som banken i fråga omfattas av. För en harmoniserad behandling av derivat vid fastställandet av de grundläggande årliga bidragen – som också möjliggör jämförelser av värderingar mellan olika institut – och för att slå vakt om lika konkurrensvillkor i hela unionen bör derivat värderas i enlighet med artikel 429.6–7 i förordning (EU) nr 575/2013. För att värderingen av derivat enligt förordning (EU) nr 575/2013 ska fungera på ett förutsebart sätt bör det föreskrivas att sådan värdering inte får leda till ett värde som är mindre än 75 % av värdet på de derivat som berörs enligt de relevanta redovisningsramarna.

(13)

Vissa kreditinstitut som fungerar som utvecklingsbanker har till syfte att främja allmänpolitiska mål för den centrala eller regionala regeringen i medlemsstaten eller de lokala myndigheterna, främst genom tillhandahållande av subventionerade lån på icke-konkurrensutsatt och icke-vinstdrivande grund. De lån som sådana institut tillhandahåller är direkt eller indirekt delvis garanterade av den nationella eller regionala regeringen eller den lokala myndigheten. Subventionerade lån beviljas på icke-konkurrensutsatt, icke-vinstdrivande grund i syfte att främja allmänpolitiska mål för unionen eller den centrala eller regionala regeringen i medlemsstaten. De subventionerade lånen ges ibland via ett annat institut som förmedlare (pass through-lån). I sådana fall tar det mellanvarande kreditinstitutet emot subventionerade lån från en multilateral utvecklingsbank eller en offentlig enhet och vidarebefordrar dem till andra kreditinstitut som erbjuder dem till slutkunder. Eftersom de mellanvarande kreditinstituten vidareförmedlar dessa lån från utvecklingsbanken till ett utlånande institut eller ett annat mellanvarande institut bör sådana skulder inte inkluderas i de totala skulder som ska beaktas vid beräkningen av det årliga bidraget.

(14)

Enligt artikel 103.1 i direktiv 2014/59/EU ska alla institut bidra till finansieringsarrangemangen för resolution. Man behöver emellertid finna en rimlig och rättvis balans mellan ett instituts skyldighet att bidra till ett finansieringsarrangemang för resolution och institutets storlek, riskprofil, omfattningen av och komplexiteten i dess verksamhet, dess sammanlänkning med andra institut eller med det finansiella systemet i allmänhet, vilka effekter en betalningsinställelse skulle få på finansmarknaderna, på andra institut, på finansieringsvillkoren på marknaden eller på ekonomin i stort, och därmed sannolikheten för att institutet i fråga behöver utnyttja finansieringsarrangemanget för resolution. Resolutionsmyndigheterna ska enligt artikel 4 i direktiv 2014/59/EU ta hänsyn till sådana element när de beslutar om huruvida vissa institut bör gynnas av förenklade skyldigheter i fråga om kravet att utarbeta återhämtnings- och resolutionsplaner. Den administrativa börda som beräkningen av det årliga bidraget innebär för vissa institut och resolutionsmyndigheter bör beaktas vid avvägningen av den rätta balansen mellan att å ena sidan uppfylla kraven i direktiv 2014/59/EU och å andra sidan att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos de olika institut som omfattas av det direktivet.

(15)

Små institut har i allmänhet inte någon hög riskprofil och utgör mindre ofta systemrisker jämfört med stora institut, och i många fall medför deras eventuella obestånd en mindre påverkan på ekonomin som helhet än vad som är fallet för stora institut. Samtidigt kan man inte helt utesluta risken att ett litet institut som hamnar på obestånd kan ha potentiella effekter på den finansiella stabiliteten, eftersom även små institut kan ge upphov till systemrisker på grund av sin roll i det bredare banksystemet, de kumulativa effekterna av deras nätverk eller de spridningseffekter som kan uppstå i form av försämrad tilltro till banksystemet.

(16)

Med tanke på att små institut dock i de flesta fall inte utgör någon systemrisk och eftersom det är mindre sannolikt att de blir föremål för resolution, vilket i sin tur minskar sannolikheten för att de behöver utnyttja medel från finansieringsarrangemangen för resolution jämfört med stora institut, bör metoden för att beräkna deras årliga bidrag till finansieringsarrangemangen för resolution förenklas. De årliga bidragen från små institut bör därför bestå av ett engångsbelopp som endast baseras på deras grundläggande årliga bidrag, i proportion till deras storlek. En sådan metod bör möjliggöra ett rent proportionellt system av årliga bidrag där resolutionsmyndigheten, vid fastställandet av bidragen från varje institut, rättar sig efter den årliga målnivån för det aktuella finansieringsarrangemanget. Ett system med engångsbelopp återspeglar således det faktum att små institut i många fall innebär mindre risker, och detta ger utrymme för att beräkna mer omfattande individuella justeringar av de större institutens bidrag i förhållande till deras riskprofil, eftersom de sistnämnda generellt har en viktigare roll för finanssystemet som helhet.

(17)

För att avgöra vilka institut som ska räknas som små bör man tillämpa dubbla gränsvärden, där det första gränsvärdet är baserat på sammanlagda skulder (exklusive kapitalbas) minus garanterade insättningar, där värdet bör vara lika med eller mindre än 300 miljoner euro, och det andra gränsvärdet grundas på totala tillgångar, som inte får överstiga 1 miljard euro. Det andra gränsvärdet bör förhindra att större institut som uppfyller det första gränsvärdet ska kunna dra nytta av det förenklade systemet.

(18)

Man bör också göra åtskillnad inom kategorin små institut, eftersom vissa av dem kan vara mycket små medan andra ligger nära de gränsvärden som gör det möjligt för dem att utnyttja det förenklade systemet. Om man använde ett enda standardiserat system för engångsbelopp skulle de mycket små institutens årliga bidrag bli oproportionellt stora jämfört med bidragen från de institut som ligger nära gränsvärdena. Samtidigt bör man undvika att det förenklade systemet leder till en oproportionell skillnad i bidrag mellan de största bland de små instituten, som ligger strax under gränsvärdena, och de institut som ligger strax ovanför gränsvärdena. För att undvika sådana oönskade effekter bör det därför införas ett system med flera kategorier av små institut, vars årliga bidrag skulle bygga på olika engångsbelopp. Detta skulle möjliggöra stegindelade bidrag inom det förenklade systemet, samt en gradvis övergång från de högsta engångsbeloppen till de lägsta av de bidragsbelopp som bygger på riskprofiljustering av de årliga grundläggande beloppen.

(19)

Om en resolutionsmyndighet bedömer att ett litet institut har en särskilt hög riskprofil bör den ha möjlighet att besluta att det berörda institutet inte längre ska omfattas av det förenklade systemet, utan att dess bidrag i stället bör beräknas enligt den metod som innebär att de grundläggande årliga bidragen justeras enligt andra riskfaktorer än institutets storlek.

(20)

Institut som avses i artikel 45.3 i direktiv 2014/59/EU kommer inte att rekapitaliseras genom finansieringsarrangemangen för resolution i artiklarna 44 och 101 i samma direktiv, eftersom sådana institut i stället kommer att avvecklas enligt nationella insolvensförfaranden eller andra förfaranden som genomförs enligt direktivets artiklar 38, 40 eller 42, i vilka fall instituten kommer att avsluta sin verksamhet. Sådana förfaranden bör garantera att institutens långivare, i förekommande fall även innehavare av säkerställda obligationer, bär förlusterna på ett ändamålsenligt sätt i förhållande till målen för resolutionen. Dessa instituts bidrag till finansieringsarrangemangen för resolution bör därför utformas enligt deras särdrag. Finansieringsarrangemangen för resolution kan emellertid användas för de övriga ändamål som avses i artikel 101 i direktiv 2014/59/EU. Om något av dessa institut använder sig av finansieringsarragengemangen för resolution för något av dessa ändamål bör resolutionsmyndigheten ha möjlighet att jämföra riskprofilen för alla övriga institut som omfattas av artikel 45.3 i direktivet med riskprofilen hos det institut som använt finansieringsarrangemanget i det aktuella fallet och tillämpa den metod som anges i denna delegerade akt på de institut vars riskprofil ligger på en liknande eller högre nivå än de institut som använder finansieringsarrangemanget för resolution. Man bör också upprätta en förteckning över faktorer som resolutionsmyndigheterna bör ta hänsyn till när de jämför riskprofiler.

(21)

För att resolutionsmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna göra en harmoniserad tolkning av kriterierna i artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU, så att den riskindikator för varje institut som utgör underlag för beräkningen av de respektive bidragen till finansieringsarrangemangen för resolution beräknas på ett likartat sätt i hela unionen, bör ett antal riskpelare, och motsvarande riskindikatorer för var och en av dessa pelare, införas som underlag för resolutiomsmyndighetens bedömning av varje instituts riskprofil. För att garantera att riskindikatorerna är förenliga med rådande tillsynspraxis bör de bygga på sådana riktmärken som redan fastställts i befintliga bestämmelser eller som är på väg att utvecklas.

(22)

Om den tillämpliga lagstiftningen innehåller undantag som gör att enskilda institut inte behöver beräkna vissa riskindikatorer på institutnivå, och – om så är tillämpligt – förutsatt att de behöriga myndigheterna medger sådana undantag, bör resolutionsmyndigheterna bedöma de relevanta indikatorerna på en helt eller delvis konsoliderad nivå beroende på omständigheterna, så att man försäkrar sig om att uppfylla tillsynspraxis och ser till att koncerner som tillämpar sådana undantag inte otillbörligt missgynnas.

(23)

För att underlätta för resolutionsmyndigheterna att utveckla en samsyn på de olika riskpelarnas och riskindikatorernas betydelse för beräkningen av varje instituts riskprofil bör den relativa vikten av varje riskpelare och varje indikator också regleras i denna förordning. Det är dock samtidigt viktigt att resolutionsmyndigheterna ges tillräcklig flexibilitet vid bedömningen av institutens riskprofil genom att kunna anpassa tillämpningen av riskpelare och indikatorer till särdragen hos varje institut. Eftersom detta inte kan uppnås uteslutande genom skalor för att bedöma riskprofilen, utan också kräver ett visst utrymme för skönsmässig bedömning där man från fall till fall beslutar om vikten av vissa riskindikatorer, bör bestämmelserna om vikten av några riskindikatorer endast vara vägledande, eller bygga på skalor som gör det möjligt för resolutionsmyndigheterna att besluta om relevansen av dessa indikatorer i varje givet fall.

(24)

När man beslutar om vikten av de olika indikatorer som motsvarar en viss riskpelare bör aggregering av data inom pelarna ske genom ett aritmetiskt vägt genomsnitt av de enskilda indikatorerna. Beräkningen av den slutgiltiga sammansatta riskindikatorn för varje institut bör bygga på ett geometriskt vägt genomsnitt av de olika riskpelarna, för att undvika att kompensationseffekter mellan pelarna gör att ett institut som uppmäter relativt bra värden under flera riskpelare men mycket dåligt under andra ges ett medelhögt betyg baserat på aritmetiskt genomsnitt.

(25)

Intervallet för att bedöma vilken grad av risk ett institut utgör behöver ge utrymme för tillräcklig anpassning av dess riskprofil enligt de olika riskpelarna och riskindikatorerna i denna förordning, samtidigt som man bibehåller tillräcklig säkerhet och förutsägbarhet när det gäller de årliga belopp som instituten behöver bidra med enligt direktiv 2014/59/EU och enligt denna förordning.

(26)

För att garantera att de årliga bidragen betalas på korrekt sätt bör man närmare fastställa villkoren och formerna för betalningen. I fråga om bidrag som inte betalas kontant utan i form av oåterkalleliga betalningsåtaganden enligt artikel 103 i direktiv 2014/59/EU måste det i synnerhet fastställas vilken andel oåterkalleliga betalningsåtaganden varje institut får använda och vilken sorts säkerheter som ska krävas för att täcka dessa åtaganden, så att resolutionsmyndigheten – i de fall man stöter på svårigheter med att få dessa åtaganden verkställda – kan försäkra sig om att en korrekt betalning faktiskt sker. För att se till att de årliga bidragen betalas bör man också införa en särskild befogenhet för resolutionsmyndigheterna att tillgripa administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder gentemot institut som bryter mot kraven i denna förordning, som en del av beräkningen av den justering av bidragen som underlåtenheten att lämna den information som begärts av rekonstruktionsmyndigheten leder till. Resolutionsmyndigheten bör också ha befogenhet att införa en daglig dröjsmålsränta om ett institut endast delvis har betalat det årliga bidraget, om bidraget inte alls har betalats eller om institutet inte uppfyller kraven i resolutionsmyndighetens beslut. Man bör också precisera skyldigheterna till informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna.

(27)

För att se till att riskjusteringen fortsätter att avspegla utvecklingen inom banksektorn och därmed även löpande uppfyller kraven i direktiv 2014/59/EU kommer kommissionen, utifrån erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning, att se över systemet för den riskjustering som sker i samband med beräkningen av de årliga bidragen, och i synnerhet bedöma på nytt om den multiplikator för riskjustering som fastställs i förordningen fortfarande är lämplig och om den övre gränsen för multiplikatorn eventuellt behöver höjas före den 1 juni 2016.

(28)

Eftersom medlemsstaternas skyldighet att uppbära de årliga bidragen från institut som är auktoriserade på deras territorium enligt artikel 130.1 i direktiv 2014/59/EU gäller från och med den 1 januari 2015, bör denna förordning också tillämpas från och med den 1 januari 2015.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning anges bestämmelser om följande:

a)

Metoden för beräkning av de bidrag som institut ska betala till finansieringsarrangemang för resolution och metoden för justering av dessa bidrag till institutens riskprofil.

b)

Institutens skyldigheter när det gäller de uppgifter som ska lämnas för beräkning och betalning av bidragen till finansieringsarrangemangen för resolution.

c)

De åtgärder som krävs för att resolutionsmyndigheterna ska kunna kontrollera att bidragen har betalats korrekt.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på de institut som avses i artikel 103.1 i direktiv 2014/59/EU och som definieras i artikel 2.1.23 i det direktivet. Den ska också tillämpas, på konsoliderad basis, på en central företagsenhet och dess underställda institut, om de underställda instituten helt eller delvis är undantagna från tillsynskraven i nationell rätt i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.   Alla hänvisningar till en koncern ska innefatta en central företagsenhet och samtliga de kreditinstitut som är permanent underställda den centrala företagsenheten enligt artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013 och deras dotterföretag.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU (7) och direktiv 2014/59/EU samt följande definitioner:

1.    institut : kreditinstitut enligt definitionen i artikel 2.1.2 i direktiv 2014/59/EU eller värdepappersföretag enligt definitionen i punkt 2 i den här artikeln och, på samlad konsoliderad basis och om villkoren i artikel 2.1 är uppfyllda, centrala företagsenheter och samtliga kreditinstitut som är permanent underställda dessa enheter i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013.

2.    värdepappersföretag : värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 2.1.3 i direktiv 2014/59/EU, med undantag av värdepappersföretag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i förordning (EU) nr 575/2013 eller värdepappersföretag som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (8) men som inte bedriver verksamheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan.

3.    årlig målnivå : det totala belopp av årliga bidrag som för varje bidragsperiod fastställs av resolutionsmyndigheten för att man ska uppnå den målnivå som avses i artikel 102.1 i direktiv 2014/59/EU.

4.    finansieringsarrangemang : ett arrangemang för att säkerställa att resolutionsmyndigheten på ett effektivt sätt kan tillämpa resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheterna i enlighet med artikel 100.1 i direktiv 2014/59/EU.

5.    årligt bidrag : det belopp som avses i artikel 103 i direktiv 2014/59/EU och som resolutionsmyndigheten under bidragsperioden anskaffar för det nationella finansieringsarrangemanget från vart och ett av de institut som avses i artikel 2 i den här förordningen.

6.    bidragsperiod : ett kalenderår.

7.    resolutionsmyndighet : den myndighet som avses i artikel 2.1.18 i direktiv 2014/59/EU eller varje annan relevant myndighet som för tillämpningen av artikel 100.2 och 100.6 i samma direktiv utses av medlemsstaterna.

8.    behörig myndighet : en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013.

9.    insättningsgarantisystem : ett system som avses i artikel 1.2 a, b eller c i direktiv 2014/49/EU.

10.    garanterade insättningar : insättningar som avses i artikel 6.1 i direktiv 2014/49/EU, med undantag av tillfälligt höga tillgodohavanden enligt definitionen i artikel 6.2 i samma direktiv.

11.    totala skulder : totala skulder enligt definitionen i avsnitt 3 i rådets direktiv 86/635/EEG (9) eller som de definieras i de IFRS-standarder som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (10).

12.    totala tillgångar : totala tillgångar enligt definitionen i avsnitt 3 i direktiv 86/635/EEG eller som de definieras i de IFRS-standarder som avses i förordning (EG) nr 1606/2002.

13.    total riskexponering : det totala riskvägda exponeringsbelopp som definieras i artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

14.    kärnprimärkapitalrelation : den relation som avses i artikel 92.2 a i förordning (EU) nr 575/2013.

15.    minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder : ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt definitionen i artikel 45.1 i direktiv 2014/59/EU.

16.    kapitalbas : kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1.118 i förordning (EU) nr 575/2013.

17.    kvalificerade skulder : skulder och kapitalinstrument enligt definitionen i artikel 2.1.71 i direktiv 2014/59/EU.

18.    bruttosoliditetsgrad : en bruttosoliditetsgrad enligt definitionen i artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013.

19.    likviditetstäckningskvot : en likviditetstäckningskvot enligt definitionen i artikel 412 i förordning (EU) nr 575/2013 och som specificeras ytterligare i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 (11).

20.    stabil nettofinansieringskvot : en stabil nettofinansieringskvot som rapporteras i enlighet med artikel 415 i förordning (EU) nr 575/2013.

21.    central motpart : en juridisk person enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

22.    derivat : derivat i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013.

23.    värdepapperscentral : en juridisk person enligt definitionen i artikel 2.1.1 och artikel 54 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (12).

24.    avveckling : ett slutförande av en värdepapperstransaktion enligt definitionen i artikel 2.1.2 i förordning (EU) nr 909/2014.

25.    clearing : den process för att fastställa positioner som definieras i artikel 2.3 i förordning (EU) nr 648/2012.

26.    finansmarknadsinfrastruktur : för tillämpningen av denna förordning, en central motpart som avses i punkt 21 i denna artikel eller en värdepapperscentral som avses i punkt 23 i denna artikel och som auktoriserats som ett institut i enlighet med artikel 8 i direktiv 2013/36/EU.

27.    utvecklingsbank : ett företag eller en enhet som inrättas av en medlemsstat på central eller regional nivå och som beviljar subventionerade lån på icke-konkurrensutsatt och icke-vinstdrivande grund, med syfte att främja statens allmänpolitiska mål, förutsatt att den staten har en skyldighet att skydda företagets eller enhetens ekonomiska grund och upprätthålla dess existens under hela dess livslängd eller förutsatt att åtminstone 90 % av företagets eller enhetens ursprungliga finansiering eller dess subventionerade beviljade lån direkt eller indirekt garanteras av medlemsstaten på central eller regional nivå.

28.    subventionerat lån : ett lån som beviljas av en utvecklingsbank eller via ett mellanvarande institut och som beviljas på icke-konkurrensutsatt och icke-vinstdrivande grund, med syfte att främja allmänpolitiska mål på central eller regional nivå i en medlemsstat.

29.    mellanvarande institut : ett kreditinstitut som förmedlar subventionerade lån, förutsatt att det inte beviljar dem som kredit till en slutkund.

AVSNITT 2

METODIK

Artikel 4

Fastställande av årliga bidrag

1.   Resolutionsmyndigheterna ska, på grundval av de uppgifter som instituten lämnar i enlighet med artikel 14, fastställa de årliga bidrag som ska betalas av varje institut i förhållande till dess riskprofil, genom att tillämpa den metodik som anges i detta avsnitt.

2.   Resolutionsmyndigheten ska fastställa det årliga bidrag som avses i punkt 1 på grundval av den årliga målnivån för finansieringsarrangemanget för resolution, med beaktande av den målnivå som enligt artikel 102.1 i direktiv 2014/59/EU ska uppnås senast den 31 december 2024 och utifrån det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar under föregående år, beräknat kvartalsvis, för samtliga institut som auktoriserats på dess territorium.

Artikel 5

Riskjustering av det grundläggande årliga bidraget

1.   De bidrag som avses i artikel 103.2 i direktiv 2014/59/EU ska beräknas med avdrag för följande skulder:

a)

Koncerninterna skulder som uppstått genom transaktioner som ett institut genomfört med ett annat institut inom en och samma koncern, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

i)

Varje institut är etablerat i unionen.

ii)

Varje institut omfattas, utan förbehåll, av samma gruppbaserade tillsyn enligt artiklarna 6–17 i förordning (EU) nr 575/2013 och är föremål för lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker.

iii)

Det finns inga rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb återbetalning av skulden när den förfaller.

b)

Skulder som skapas av ett institut som är medlem i ett institutionellt skyddssystem enligt artikel 2.1.8 i direktiv 2014/59/EU och som av den behöriga myndigheten har fått tillstånd att tillämpa artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, genom ett avtal som ingås med ett annat institut som är medlem av samma institutionella skyddssystem.

c)

När det gäller en central motpart som är etablerad i en medlemsstat som har använt möjligheten i artikel 14.5 i förordning (EU) nr 648/2012, skulder relaterade till clearingverksamhet enligt definitionen i artikel 2.3 i den förordningen, inklusive skulder som uppstått till följd av åtgärder som den centrala motparten vidtagit för att uppfylla krav på marginalsäkerheter, för att inrätta en obeståndsfond, för att upprätthålla tillräckliga i förväg finansierade finansiella medel för att kunna täcka eventuella förluster inom ramen för vattenfallsprincipen vid obestånd i enlighet med den förordningen och för att investera sina finansiella medel i enlighet med artikel 47 i samma förordning.

d)

När det gäller en värdepapperscentral, skulder relaterade till verksamhet som bedrivs av en värdepapperscentral, inklusive skulder till deltagare i eller tjänsteleverantörer till värdepapperscentralen med en löptid på mindre än sju dagar och som uppstått till följd av verksamhet för vilken den har erhållit auktorisation att tillhandahålla tjänster anknutna till bankverksamhet i enlighet med avdelning IV i förordning (EU) nr 909/2014, men med undantag av andra skulder som uppstår till följd av sådan bankliknande verksamhet.

e)

När det gäller värdepappersföretag, skulder som uppstår genom innehav av kundtillgångar eller kundmedel inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på sådana fondföretags vägnar som definieras i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (13) eller på sådana alternativa investeringsfonders vägnar som definieras i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (14), förutsatt att dessa kunder skyddas enligt tillämplig insolvensrätt.

f)

När det gäller institut som sysslar med subventionerade lån, ett mellanvarande instituts skulder till den utvecklingsbank som är upphov till det subventionerade lånet eller en annan utvecklingsbank eller ett annat mellanvarande institut och skulder som den utvecklingsbank som är upphov till det subventionerade lånet har till sina finansierande parter i den utsträckning som beloppet av dessa skulder motsvaras av det institutets subventionerade lån.

2.   De skulder som avses i punkt 1 a och b ska dras av jämnt transaktion för transaktion från beloppet av totala skulder som innehas av de institut som är parter i de transaktioner eller avtal som avses i punkt 1 a och b.

3.   Vid tillämpningen av detta avsnitt ska det årliga genomsnittliga beloppet, beräknat kvartalsvis, av skulder som avses i punkt 1 och som uppstått till följd av derivatkontrakt värderas i enlighet med artikel 429.6 och 429.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

Värdet på de skulder som uppstått till följd av derivatkontrakt får emellertid inte underskrida 75 % av det värde på samma tillgångar som följer av en beräkning för bokslutsändamål enligt tillämpliga redovisningsregler för det berörda institutet.

Om det enligt nationella redovisningsstandarder som gäller för ett institut inte finns något bokföringsmått för exponeringen mot vissa derivatinstrument till följd av att de anges utanför balansräkningen, ska institutet rapportera till resolutionsmyndigheten summan av de positiva verkliga värdena för dessa derivat som återanskaffningsvärde och addera dem till sina bokförda värden i balansräkningen.

4.   Vid tillämpningen av detta avsnitt ska de totala skulder som avses i punkt 1 inte inbegripa det bokförda värdet av skulder som uppstått till följd av derivatkontrakt och i stället inbegripa det motsvarande värde som fastställts i enlighet med punkt 3.

5.   Vid kontrollen av huruvida alla villkor och krav som avses i punkterna 1–4 är uppfyllda ska resolutionsmyndigheten basera sig på de relevanta bedömningar som utförts av behöriga myndigheter och som gjorts tillgängliga i enlighet med artikel 90 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 6

Riskpelare och riskindikatorer

1.   Resolutionsmyndigheten ska bedöma institutens riskprofil på grundval av följande fyra riskpelare:

a)

Riskexponering,

b)

Stabilitet och variation i institutets finansieringskällor.

c)

Institutets betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet eller ekonomin.

d)

Ytterligare riskindikatorer som fastställs av resolutionsmyndigheten.

2.   Pelaren ”Riskexponering” ska utgöras av följande riskindikatorer:

a)

Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

b)

Bruttosoliditetsgrad.

c)

Kärnprimärkapitalrelation.

d)

Total Riskexponering dividerad med Totala tillgångar.

3.   Pelaren ”Stabilitet och variation i institutets finansieringskällor” ska utgöras av följande riskindikatorer:

a)

Stabil nettofinansieringskvot.

b)

Likviditetstäckningskvot.

4.   Pelaren ”Institutets betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet eller ekonomin” ska utgöras av indikatorn ”Andel av utlåning och inlåning mellan finansförmedlare i Europeiska unionen, som återspeglar institutets betydelse för etableringsmedlemsstatens ekonomi”.

5.   Pelaren ”Ytterligare riskindikatorer som fastställs av resolutionsmyndigheten” ska utgöras av följande indikatorer:

a)

Handelsverksamhet, exponeringar utanför balansräkningen, derivat, komplexitet och möjligheten till resolution.

b)

Medlemskap i ett institutionellt skyddssystem.

c)

Omfattning av tidigare extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

Vid fastställandet av de olika riskindikatorerna i pelaren ”Ytterligare riskindikatorer som fastställs av resolutionsmyndigheten” ska resolutionsmyndigheten beakta betydelsen av dessa indikatorer mot bakgrund av sannolikheten för att det berörda institutet omfattas av ett resolutionsförfarande och den därav följande sannolikheten att finansieringsarrangemanget för resolution skulle användas om institutet försätts i resolution.

6.   Vid fastställandet av indikatorerna ”Handelsverksamhet, exponeringar utanför balansräkningen, derivat, komplexitet och möjligheten till resolution” enligt punkt 5 a ska resolutionsmyndigheten beakta följande:

a)

Den ökade riskprofilen för institutet till följd av

i)

handelsverksamhetens betydelse i förhållande till balansomslutningen, kapitalbasnivån, exponeringarnas risk och den övergripande affärsmodellen,

ii)

betydelsen av exponeringarna utanför balansräkningen i förhållande till balansomslutningen, kapitalbasnivån och exponeringarnas risk,

iii)

betydelsen av derivatens belopp i förhållande till balansomslutningen, kapitalbasnivån, exponeringarnas risk och den övergripande affärsmodellen,

iv)

den utsträckning i vilken institutets affärsmodell och organisationsstruktur anses komplex i enlighet med avdelning II kapitel II i direktiv 2014/59/EU.

b)

Den minskade riskprofilen för institutet till följd av

i)

det relativa belopp av derivat som clearas genom en central motpart,

ii)

den utsträckning i vilken ett institut kan försättas i resolution utan dröjsmål och utan rättsliga hinder i enlighet med avdelning II kapitel II i direktiv 2014/59/EU.

7.   Vid fastställandet av den indikator som avses i punkt 5 b ska resolutionsmyndigheten beakta följande:

a)

Huruvida det belopp av medel som finns tillgängligt utan dröjsmål för både rekapitalisering och likviditetsfinansiering, för att stödja det berörda institutet när problem föreligger, är tillräckligt stort så att institutet kan få ett trovärdigt och ändamålsenligt stöd.

b)

Graden av rättslig eller avtalsgrundad säkerhet i fråga om att de medel som avses i led a kommer att användas till fullo innan ett extraordinärt offentligt stöd kan begäras.

8.   Den riskindikator som avses i punkt 5 c ska ha maxvärdet i den skala som avses i steg 3 i bilaga I för

a)

varje institut som ingår i en koncern som har satts under omstrukturering efter att ha mottagit statliga eller likvärdiga medel, t.ex. från finansieringsarrangemang för resolution, och fortfarande befinner sig i omstrukturerings- eller avvecklingsperioden, utom under de två sista åren för genomförandet av omstruktureringsplanen,

b)

varje institut som avvecklas, fram till och med det att avvecklingsplanen löper ut (i den utsträckning som institutet fortfarande ska betala bidrag).

För alla övriga institut ska den ha minimivärdet i den skala som avses i steg 3 i bilaga I.

9.   Vid tillämpningen av punkterna 6, 7 och 8 ska resolutionsmyndigheten basera sig på de tillgängliga bedömningar som utförts av behöriga myndigheter.

Artikel 7

Varje riskpelares och riskindikators relativa vikt

1.   Vid bedömningen av ett instituts riskprofil ska resolutionsmyndigheten tillämpa följande vikter för respektive riskpelare:

a)

Riskexponering: 50 %.

b)

Stabilitet och variation i institutets finansieringskällor: 20 %.

c)

Institutets betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet eller ekonomin: 10 %.

d)

Ytterligare riskindikatorer som fastställs av resolutionsmyndigheten: 20 %.

2.   Resolutionsmyndigheterna ska tillämpa följande relativa vikter för de riskindikatorer som ligger till grund för bedömningen av pelaren ”Riskexponering”:

a)

Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder: 25 %.

b)

Bruttosoliditetsgrad: 25 %.

c)

Kärnprimärkapitalrelation: 25 %.

d)

Total Riskexponering dividerad med Totala tillgångar: 25 %.

3.   Varje riskindikator för pelaren ”Stabilitet och variation i institutets finansieringskällor” ska ha samma vikt.

4.   Resolutionsmyndigheterna ska tillämpa följande relativa vikter för de riskindikatorer som ligger till grund för bedömningen av pelaren ”Ytterligare riskindikatorer som fastställs av resolutionsmyndigheten”:

a)

Handelsverksamhet, exponeringar utanför balansräkningen, derivat, komplexitet och möjligheten till resolution: 45 %.

b)

Medlemskap i ett institutionellt skyddssystem: 45 %.

c)

Omfattning av tidigare extraordinärt offentligt finansiellt stöd: 10 %.

Vid tillämpning av den indikator som avses i led b ska resolutionsmyndigheten beakta den relativa vikten för den indikator som avses i led a.

Artikel 8

Tillämpning av riskindikatorer i specifika fall

1.   När en behörig myndighet har avstått från att tillämpa ett krav på ett institut i enlighet med artiklarna 8 och 21 i förordning (EU) nr 575/2013 ska resolutionsmyndigheten tillämpa den indikator som avses i artikel 6.3 b i denna förordning på nivån för likviditetsundergruppen. Resultatet av den indikatorn på nivån för likviditetsundergruppen ska gälla för varje institut som är en del av denna likviditetsundergrupp vid beräkningen av institutets riskindikator.

2.   När en behörig myndighet helt har avstått från att tillämpa kapitalkrav på ett institut på individuell nivå i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och resolutionsmyndigheten också har avstått helt från att på samma institut tillämpa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell nivå i enlighet med artikel 45.12 i direktiv 2014/59/EU får den indikator som avses i artikel 6.2 a i denna förordning beräknas på konsoliderad nivå. Resultatet av den indikatorn på konsoliderad nivå ska gälla för varje institut som ingår i koncernen vid beräkningen av institutets riskindikator.

3.   När en behörig myndighet har avstått från att tillämpa ett visst krav på ett institut under andra omständigheter som definieras i förordning (EU) nr 575/2013 får de relevanta indikatorerna beräknas på konsoliderad nivå. Resultatet av dessa indikatorer på konsoliderad nivå ska gälla för varje institut som ingår i koncernen vid beräkningen av institutets riskindikatorer.

Artikel 9

Tillämpning av riskjusteringen på det grundläggande årliga bidraget

1.   Resolutionsmyndigheten ska fastställa multiplikatorn för ytterligare riskjustering för varje institut genom att kombinera de riskindikatorer som avses i artikel 6 i enlighet med den formel och de förfaranden som anges i bilaga I.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 ska resolutionsmyndigheten för varje bidragsperiod fastställa det årliga bidrag som ska betalas av varje institut genom att multiplicera det grundläggande årliga bidraget med multiplikatorn för ytterligare riskjustering i enlighet med den formel och de förfaranden som anges i bilaga I.

3.   Multiplikatorn för riskjustering ska variera mellan 0,8 och 1,5.

Artikel 10

Årliga bidrag från små institut

1.   Institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, uppgår till högst 50 000 000 euro och vars totala tillgångar underskrider 1 000 000 000 euro ska betala ett engångsbelopp på 1 000 euro som ett årligt bidrag för varje bidragsperiod.

2.   Institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, överstiger 50 000 000 euro men inte 100 000 000 euro och vars totala tillgångar underskrider 1 000 000 000 euro ska betala ett engångsbelopp på 2 000 euro som ett årligt bidrag för varje bidragsperiod.

3.   Institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, överstiger 100 000 000 euro men inte 150 000 000 euro och vars totala tillgångar underskrider 1 000 000 000 euro ska betala ett engångsbelopp på 7 000 euro som ett årligt bidrag för varje bidragsperiod.

4.   Institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, överstiger 150 000 000 euro men inte 200 000 000 euro och vars totala tillgångar underskrider 1 000 000 000 euro ska betala ett engångsbelopp på 15 000 euro som ett årligt bidrag för varje bidragsperiod.

5.   Institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, överstiger 200 000 000 euro men inte 250 000 000 euro och vars totala tillgångar underskrider 1 000 000 000 euro ska betala ett engångsbelopp på 26 000 euro som ett årligt bidrag för varje bidragsperiod.

6.   Institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, överstiger 250 000 000 euro men inte 300 000 000 euro och vars totala tillgångar underskrider 1 000 000 000 euro ska betala ett engångsbelopp på 50 000 euro som ett årligt bidrag för varje bidragsperiod.

7.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8 och om institutet lämnar tillräcklig bevisning för att det engångsbelopp som avses i punkterna 1–6 är högre än det bidrag som beräknas i enlighet med artikel 5, ska resolutionsmyndigheten tillämpa det lägre beloppet.

8.   Trots vad som sägs i punkterna 1–6 får en resolutionsmyndighet anta ett motiverat beslut som fastställer att ett institut har en riskprofil som inte står i proportion till dess lilla storlek och då tillämpa artiklarna 5, 6, 7, 8 och 9 på det institutet. Detta beslut ska baseras på följande kriterier:

a)

Institutets affärsmodell.

b)

De uppgifter som rapporterats av det institutet i enlighet med artikel 14.

c)

De riskpelare och riskindikatorer som avses i artikel 6.

d)

Den behöriga myndighetens bedömning av institutets riskprofil.

9.   Punkterna 1–8 ska inte tillämpas på de institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, inte överstiger 300 000 000 euro efter det att de skulder som avses i artikel 5.1 har dragits av.

10.   De avdrag som avses i artikel 5.1 ska inte beaktas vid tillämpningen av punkterna 1–9 på de institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, inte överstiger 300 000 000 euro innan de skulder som avses i artikel 5.1 har dragits av.

Artikel 11

Årliga bidrag från institut som omfattas av artikel 45.3 i direktiv 2014/59/EU

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 ska de årliga bidragen från de institut som avses i artikel 45.3 i direktiv 2014/59/EU beräknas i enlighet med artikel 9 genom att man tillämpar 50 % av deras grundläggande årliga bidrag.

2.   Om finansieringsarrangemanget för resolution används i en medlemsstat för ett sådant institut som avses i artikel 45.3 i direktiv 2014/59/EU för något av de ändamål som avses i artikel 101 i det direktivet, får resolutionsmyndigheten anta ett motiverat beslut om att artiklarna 5, 6, 7, 8 och 9 ska tillämpas på sådana institut vars riskprofil liknar eller ligger ovanför riskprofilen för det institut som har använt finansieringsarrangemanget för resolution för något av de ändamål som avses i artikel 101 i direktiv 2014/59/EU. Resolutionsmyndigheten ska vid fastställandet av riskprofilernas likhet i sitt motiverade beslut beakta följande:

a)

Institutets affärsmodell.

b)

De uppgifter som rapporterats av det institutet i enlighet med artikel 14.

c)

De riskpelare och riskindikatorer som avses i artikel 6.

d)

Den behöriga myndighetens bedömning av institutets riskprofil.

Artikel 12

Nya institut under tillsyn eller ändring av status

1.   När ett institut är ett nytt institut under tillsyn under endast en del av bidragsperioden ska det partiella bidraget fastställas genom att den metodik som anges i avsnitt 3 tillämpas på dess årliga bidragsbelopp som beräknas för den påföljande bidragsperioden, på grundval av det antal hela månader under bidragsperioden som institutet står under tillsyn.

2.   En förändrad status för ett institut, även små institut, under bidragsperioden ska inte påverka det årliga bidrag som ska betalas för det året.

Artikel 13

Process för att anskaffa årliga bidrag

1.   Resolutionsmyndigheten ska meddela varje institut som avses i artikel 2 sitt beslut om fastställande av det institutets årliga bidrag senast den 1 maj varje år.

2.   Resolutionsmyndigheten ska meddela sitt beslut på något av följande sätt:

a)

Elektroniskt eller med hjälp av ett annat jämförbart kommunikationssätt som möjliggör ett mottagningsbevis.

b)

Genom rekommenderat brev med någon form av mottagningsbevis.

3.   I beslutet ska anges villkor och metoder för betalning av det årliga bidraget och den andel av oåterkalleliga betalningsåtaganden enligt artikel 103 i direktiv 2014/59/EU som institutet kan utnyttja. Resolutionsmyndigheten ska bara godta säkerheter som är av ett slag och på sådana villkor som möjliggör snabb realiserbarhet, däribland vid resolutionsbeslut under en helg. Säkerheten ska värderas försiktigt så att den återspeglar markant försämrade marknadsförhållanden.

4.   Utan att det påverkar någon annan åtgärd som resolutionsmyndigheten kan tillgripa ska det berörda institutet vid partiell betalning, helt utebliven betalning eller bristande efterlevnad av andra villkor som anges i beslutet bli föremål för en daglig dröjsmålsränta för det utestående beloppet.

Daglig dröjsmålsränta ska tas ut på det förfallna beloppet till den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, vilken offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och är i kraft den första kalenderdagen under den månad då betalningsfristen infaller, med tillägg av 8 procentenheter och från och med förfallodagen för betalningen.

5.   När ett institut är ett nytt institut under tillsyn för endast en del av bidragsperioden ska dess partiella årliga bidrag insamlas tillsammans med det årliga bidraget för den påföljande bidragsperioden.

AVSNITT 3

ADMINISTRATIVA ASPEKTER OCH SANKTIONER

Artikel 14

Institutens rapporteringsskyldigheter

1.   Ett institut ska till resolutionsmyndigheten lämna det senast godkända årsbokslut som är tillgängligt före den 31 december året före bidragsperioden, tillsammans med uttalandet från den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget och i enlighet med artikel 32 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (15).

2.   Institutet ska till resolutionsmyndigheten lämna åtminstone de uppgifter som avses i bilaga II på individuell enhetsnivå.

3.   De uppgifter i bilaga II som även innefattas i tillsynsrapporteringskrav enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 (16) eller som, i tillämpliga fall, innefattas i andra tillsynsrapporteringskrav som gäller för institutet enligt nationell rätt, ska lämnas till resolutionsmyndigheten så som de rapporterats av institutet i den senaste relevanta tillsynsrapport som lämnats till den behöriga myndigheten för referensåret för det årsbokslut som avses i punkt 1.

4.   De uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska lämnas senast den 31 januari varje år för det år som upphörde den 31 december föregående år eller för tillämpligt relevant räkenskapsår. Om den 31 januari inte infaller på en arbetsdag ska uppgifterna lämnas senast påföljande arbetsdag.

5.   Om de uppgifter eller data som lämnas till resolutionsmyndigheterna måste uppdateras eller korrigeras, ska dessa uppdateringar eller korrigeringar lämnas till resolutionsmyndigheterna utan otillbörligt dröjsmål.

6.   Instituten ska lämna de uppgifter som avses i bilaga II i de dataformat och med det utseende som anges av resolutionsmyndigheten.

7.   De uppgifter som lämnas i enlighet med punkterna 2 och 3 ska omfattas av de konfidentialitetskrav som anges i artikel 84 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 15

Resolutionsmyndigheters skyldigheter angående informationsutbyte

1.   För beräkningen av nämnaren för den riskpelare som avses i artikel 7.1 c ska resolutionsmyndigheterna senast den 15 februari varje år till Europeiska bankmyndigheten (EBA) lämna de uppgifter som de mottagit från samtliga på deras territorium etablerade institut angående utlåning och inlåning mellan finansförmedlare enligt bilaga I, på aggregerad nivå.

2.   EBA ska senast den 1 mars varje år meddela varje resolutionsmyndighet värdet på nämnaren för den riskpelare som avses i artikel 7.1 c.

Artikel 16

Insättningsgarantisystems rapporteringsskyldigheter

1.   Senast den 31 januari varje år ska insättningsgarantisystemen meddela resolutionsmyndigheterna sin beräkning av det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar under föregående år, beräknat kvartalsvis, för samtliga av sina medlemskreditinstitut.

2.   Dessa uppgifter ska lämnas på både individuell och aggregerad nivå för berörda kreditinstitut, för att resolutionsmyndigheterna ska kunna fastställa den årliga målnivån för finansieringsarrangemanget för resolution i enlighet med artikel 4.2 och fastställa det grundläggande årliga bidraget från respektive institut i enlighet med artikel 5.

Artikel 17

Efterlevnadsåtgärder

1.   När ett institut inte lämnar alla de uppgifter som avses i artikel 14 inom den tidsfrist som anges i den artikeln ska resolutionsmyndigheten använda uppskattningar eller egna antaganden vid beräkningen av det institutets årliga bidrag.

2.   När uppgifterna inte har lämnats per den 31 januari får resolutionsmyndigheten tilldela det berörda institutet den högsta multiplikatorn för riskjustering enligt artikel 9.

3.   När de uppgifter som ett institut lämnat till resolutionsmyndigheten blir föremål för ändringar eller revideringar ska resolutionsmyndigheten justera det årliga bidraget i enlighet med de uppdaterade uppgifterna vid beräkningen av det årliga bidraget från det institutet för påföljande bidragsperiod.

4.   Skillnader mellan det årliga bidrag som beräknats och betalats på grundval av uppgifter som därefter ändrats eller reviderats och det årliga bidrag som borde ha betalats efter justeringen av det årliga bidraget ska regleras i det årliga bidragsbelopp som ska betalas för påföljande bidragsperiod. Justeringen ska ske genom en minskning eller ökning av bidraget för påföljande bidragsperiod.

Artikel 18

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

Resolutionsmyndigheterna får ålägga personer eller enheter som är ansvariga för överträdelser av denna förordning administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder enligt artikel 110 i direktiv 2014/59/EU.

AVSNITT 4

SAMARBETSARRANGEMANG

Artikel 19

Samarbetsarrangemang

1.   För att säkerställa att bidragen verkligen betalas ska de behöriga myndigheterna på begäran av resolutionsmyndigheterna biträda dessa i samband med utförandet av uppgifter inom ramen för denna förordning.

2.   Senast den 1 april varje år eller påföljande arbetsdag om den 1 april inte är en arbetsdag ska de behöriga myndigheterna, på begäran, till resolutionsmyndigheterna lämna kontaktuppgifter för institut till vilka beslut enligt artikel 13.1 ska meddelas. Med sådana kontaktuppgifter avses den juridiska personens namn, namnet på den fysiska person som företräder den juridiska personen, adress, e-postadress, telefon- och faxnummer eller alla övriga uppgifter som gör det möjligt att identifiera ett institut.

3.   De behöriga myndigheterna ska till resolutionsmyndigheterna lämna alla uppgifter som gör det möjligt för dessa att beräkna de årliga bidragen, särskilt uppgifter relaterade till ytterligare riskjustering och uppgifter om relevanta undantag som behöriga myndigheter har beviljat instituten enligt direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013.

AVSNITT 5

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 20

Övergångsbestämmelser

1.   När de uppgifter som krävs för en viss indikator som avses i bilaga II inte ingår i de tillämpliga tillsynsrapporteringskrav som avses i artikel 14 för det berörda referensåret, ska denna riskindikator inte tillämpas fram till det att tillsynsrapporteringskravet i fråga börjar gälla. Vikten av de övriga tillgängliga riskindikatorerna ska omskalas i proportion till deras vikter i enlighet med artikel 7, så att summan av deras vikter blir 1. Om någon av de uppgifter som krävs enligt artikel 16 inte är tillgänglig för insättningsgarantisystemet senast den 31 januari 2015, för beräkningen av den årliga målnivån enligt artikel 4.2 eller det grundläggande årliga bidraget från varje institut enligt artikel 5, ska de relevanta kreditinstituten efter ett meddelande från insättningsgarantisystemet lämna de berörda uppgifterna till resolutionsmyndigheterna senast den dagen. Genom undantag från artikel 13.1 ska resolutionsmyndigheterna, i fråga om de bidrag som ska betalas 2015, meddela varje institut sitt beslut om fastställande av det årliga bidrag som de ska betala senast den 30 november 2015.

2.   Genom undantag från artikel 13.4 och i fråga om de bidrag som ska betalas 2015 ska det tillämpliga beloppet enligt det beslut som avses i artikel 13.3 betalas senast den 31 december 2015.

3.   Genom undantag från artikel 14.4 och i fråga om de uppgifter som ska lämnas till resolutionsmyndigheten 2015 ska de uppgifter som avses i den punkten lämnas senast den 1 september 2015.

4.   Genom undantag från artikel 16.1 ska insättningsgarantisystemen till resolutionsmyndigheten meddela uppgifter om beloppet av garanterade insättningar per den 31 juli 2015 senast den 1 september 2015.

5.   Fram till och med utgången av den inledande period som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 får medlemsstaterna tillåta att institut vars totala skulder, med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar, överstiger 300 000 000 euro och vars totala tillgångar inte överskrider 3 000 000 000 euro betalar ett engångsbelopp på 50 000 euro för de första 300 000 000 eurona av totala skulder med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar. För den del av institutets totala skulder med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar som överstiger 300 000 000 euro ska institutet ge bidrag i enlighet med artiklarna 4–9 i denna förordning.

Artikel 21

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 oktober 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 173, 12.6.2014, s. 190.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1)

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

(9)  Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).

(11)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av förordning (EU) 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(14)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(16)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).


BILAGA I

FÖRFARANDE FÖR BERÄKNING AV INSTITUTENS ÅRLIGA BIDRAG

STEG 1

Beräkning av råindikatorerna

Resolutionsmyndigheten ska beräkna följande indikatorer med hjälp av följande mått:

Pelare

Indikator

Mått

Riskexponering

Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver MREL

Formula

där, med avseende på denna indikator

 

kapitalbas betecknar summan av primär- och supplementärkapital i enlighet med definitionen i artikel 4.1.118 i förordning (EU) nr 575/2013,

 

kvalificerade skulder är summan av de skulder som avses i artikel 2.1.71 i direktiv 2014/59/EU.

 

Totala skulder definieras i artikel 3.11 i denna förordning. Derivatskulder ska inkluderas i de totala skulderna på basis av att nettningsrättigheter gentemot motparter erkänns fullt ut.

 

MREL betecknar minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt definitionen i artikel 45.1 i direktiv 2014/59/EU.

Riskexponering

Bruttosoliditetsgrad

Bruttosoliditetsgrad i enlighet med definitionen i artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och rapporterad i enlighet med bilaga X till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.

Riskexponering

Kärnprimärkapitalrelation

Kärnprimärkapitalrelation i enlighet med definitionen i artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 och rapporterad i enlighet med bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.

Riskexponering

TRE/totala tillgångar

Formula

där

 

total riskvägd exponering (TRE) betecknar totalt riskvägt exponeringsbeloppet i enlighet med definitionen i artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

 

Totala tillgångar definieras i artikel 3.12 i denna förordning.

Stabilitet och variation i finansieringskällor

Stabil nettofinansieringskvot

Stabil nettofinansieringskvot rapporterad i enlighet med artikel 415 i förordning (EU) nr 575/2013.

Stabilitet och variation i finansieringskällor

Likviditetstäckningskvot

Likviditetstäckningskvot rapporterad i enlighet med artikel 415 i förordning (EU) nr 575/2013 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61.

Institutets betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet eller ekonomin

Andel av utlåning och inlåning mellan finansförmedlare i EU

Formula

där

 

utlåning mellan finansförmedlare definieras som summan av de bokförda värdena för lån och förskott till kreditinstitut och andra finansiella företag såsom de fastställs med avseende på mallarna nummer 4.1, 4.2, 4.3 och 4.4 i bilaga III till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014,

 

inlåning mellan finansförmedlare definieras som summan av de bokförda värdena för lån och förskott till kreditinstitut och andra finansiella företag såsom de fastställs med avseende på mall nummer 8.1 i bilaga III till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.

 

Total utlåning och inlåning mellan finansförmedlare i EU är summan av den aggregerade utlåningen och inlåningen för institutionerna i varje medlemsstat i enlighet med artikel 15.

Steg 2

Diskretisering av indikatorerna

1.

I beräkningarna nedan är n index för institutioner, i index för indikatorer inom pelarna och j index för pelare.

2.

För varje råindikator som följer av steg 1, xi,j , med undantag för indikatorn ”omfattning av tidigare extraordinärt offentligt finansiellt stöd” ska resolutionsmyndigheten beräkna antalet intervall (bin), ki,j , som närmaste heltal till

Formula,

där

N är antalet institutioner som bidrar till finansieringsarrangemanget vid resolution och som indikatorn beräknas för.

Formula;

Formula;

Formula.

3.

För varje indikator, utom indikatorn ”omfattningen av tidigare extraordinärt offentligt finansiellt stöd”, ska resolutionsmyndigheten hänföra lika många institut till varje intervall, varvid de institut som har de lägsta värdena på sina råindikatorer ska hänföras till det första intervallet. Om antalet institutioner inte kan delas exakt med antalet intervall ska varje första intervall r, med start från det intervall där instituten har det lägsta värdet på sina råindikatorer, tilldelas en ytterligare institution, där r betecknar resten av divisionen av antalet institutioner, N, med antalet intervall ki,j .

4.

För varje indikator, med undantag för indikatorn ”omfattning av tidigare extraordinärt offentligt finansiellt stöd” ska resolutionsmyndigheten tilldela alla institut inom ett givet intervall ett värde som motsvarar numret på det berörda intervallet, räknat från vänster till höger, så att värdet på den diskretiserade indikatorn definieras som Iij,n = 1,…, ki,j .

5.

Detta steg är tillämpligt på de indikatorer som anges i artikel 6.5 a och b endast under förutsättning att resolutionsmyndigheten fastställer att dessa indikatorer är kontinuerliga variabler.

Steg 3

Omskalning av indikatorerna

Resolutionsmyndigheten ska omskala varje indikator som följer av steg 2, Ii,j , över skalan 1–1 000 enligt följande formel:

Image,

där minimi- och maximifunktionernas argument ska vara värdet för alla institut som bidrar till finansieringsarrangemanget vid resolution och som indikatorn beräknas för.

Steg 4

Angivande av tilldelat tecken

1.

Resolutionsmyndigheten ska tillämpa följande tecken för indikatorerna:

Pelare

Indikator

Tecken

Riskexponering

Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver MREL

Riskexponering

Bruttosoliditetsgrad

Riskexponering

Kärnprimärkapitalrelation

Riskexponering

TRE/totala tillgångar

+

Stabilitet och variation i finansieringskällor

Stabil nettofinansieringskvot

Stabilitet och variation i finansieringskällor

Likviditetstäckningskvot

Institutets betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet eller ekonomin

Andel av utlåning och inlåning mellan finansförmedlare i EU

+

Ytterligare riskindikatorer som fastställs av resolutionsmyndigheten

Medlemskap i ett internationellt skyddssystem

Ytterligare riskindikatorer som fastställs av resolutionsmyndigheten

Omfattning av tidigare extraordinärt offentligt finansiellt stöd

+

För indikatorer med ett plustecken betyder ett högt värde att institutet har högre risk. För indikatorer med ett minustecken betyder ett högt värde att institutet har lägre risk.

Resolutionsmyndigheten ska fastställa indikatorerna handelsverksamhet, exponeringar utanför balansräkningen, derivat, komplexitet och möjligheten till resolution samt ange deras tecken.

2.

Resolutionsmyndigheten ska tillämpa följande transformation på varje omskalad indikator som följer av steg 3, RI ij,n, för att inkludera dess tecken.

TRIij,n =

RIij,n

if sign = ”–”

1 001 – RIij,n

if sign = ”+”

Steg 5

Beräkning av de sammansatta indikatorerna

1.

Resolutionsmyndigheten ska aggregera indikatorerna i inom varje pelare j genom ett vägt aritmetiskt medelvärde enligt följande formel:

Formula,

där

 

betecknar vikten för indikator i i pelare i enlighet med definitionen j i artikel 7,

 

betecknar antalet indikatorer inom pelare j.

2.

Resolutionsmyndigheten ska för sin beräkning av den sammansatta indikatorn aggregera pelarna genom ett vägt geometriskt medelvärde enligt följande formel:

Formula,

där

 

wij betecknar vikten för pelare i i enlighet med definitionen j i artikel 7,

 

Nj betecknar antalet pelare j.

3.

Resolutionsmyndigheten ska tillämpa följande transformation så att den slutliga sammansatta indikatorn ger högre värden för institut med högre riskprofil.

Formula.

Steg 6

Beräkning av de årliga bidragen

1.

Resolutionsmyndigheten ska omskala den slutliga sammansatta indikator som följer av steg 5, FCIn , över den skala som anges i artikel 9 i enlighet med följande formel:

Image,

där minimi- och maximifunktionernas argument ska vara värdet för alla institut som bidrar till finansieringsarrangemanget vid resolution och som den sammansatta indikatorn beräknas för.

2.

Resolutionsmyndigheten ska beräkna det årliga bidraget för varje institut n, med undantag för institut som omfattas av artikel 10 och för den del av institutens bidrag som ska erläggas som ett engångsbelopp och som medlemsstaterna tillämpar artikel 20.5 på, enligt följande:

Image,

där

 

p, q är index för institut,

 

Target betecknar den årliga målnivå som fastställs av resolutionsmyndigheten i enlighet med artikel 4.2, minus summan av de bidrag som beräknats i enlighet med artikel 10 och minus summan av eventuella engångsbelopp som betalas ut i enlighet med artikel 20.5,

 

Bn betecknar skuldbeloppet (utom kapitalbas) minus de garanterade insättningarna för institut n, med justering i enlighet med artikel 5 och utan att tillämpningen av artikel 20.5 påverkas.


BILAGA II

UPPGIFTER SOM SKA LÄMNAS TILL RESOLUTIONSMYNDIGHETEN

Totala tillgångar enligt definitionen i artikel 3.12

Totala skulder enligt definitionen i artikel 3.11

Skulder enligt artikel 5.1 a, b, c, d, e och f

Skulder till följd av derivatkontrakt

Skulder till följd av derivatkontrakt värderade i enlighet med artikel 5.3

Garanterade insättningar

Total riskexponering

Kapitalbas

Kärnprimärkapitalrelation

Kvalificerade skulder

Bruttosoliditetsgrad

Likviditetstäckningskvot

Stabil nettofinansieringskvot

Utlåning mellan finansförmedlare

Inlåning mellan finansförmedlare


17.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/65


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/64

av den 16 januari 2015

om ändring för tvåhundratjugofjärde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter (1), särskilt artiklarna 7.1 a och 7a.5, och

av följande skäl:

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar (tidigare även kallat penningmedel) och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 2 januari 2015 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka två personer från sin förteckning över personer, grupper och enheter som bör omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser. Sanktionskommittén beslutade dessutom den 24 november, den 12 december och den 30 december 2014 att ändra uppgifterna för sju poster i sin förteckning.

(3)

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 januari 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Chef för tjänsten för utrikespolitiska instrument


(1)  EGT L 139, 29.5.2002, s. 9.


BILAGA

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 ska ändras på följande sätt:

(1)

Under rubriken ”fysiska personer” ska följande strykas:

a)

”Ismail Mohamed Ismail Mohamed Ismail Abu Shaweesh. Född den 10 mars 1977 i Benghazi, Libyen. Medborgarskap: statslös palestinier. Pass nr: a) 0003684 (egyptiskt resedokument), b) 981354 (egyptiskt pass). Övriga upplysningar: a) frihetsberövad sedan den 22 maj 2005, b) brodern är Yasser Mohamed Ismail Abu Shaweesh. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 2 augusti 2006.”

b)

”Abdulaziz Aqeel Al-Aqeel (alias a) Aqeel Abdulaziz Al-Aqil, b) Ageel Abdulaziz A. Alageel). Adress: Saudiarabien (april 2009). Född den 29 april 1949 i Uneizah, Saudiarabisk medborgare. Pass nr: a) C 1415363 (utfärdat den 21 maj 2000 (16/2/1421H), b) E 839024 (utfärdat den 3 januari 2004, upphörde att gälla den 8 november 2008). Övriga upplysningar: frihetsberövad i Saudiarabien i november 2010. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 6 juli 2004.”

(2)

Under rubriken ”fysiska personer” ska Doku Khamatovich Umarov (alias Умаров Доку Хаматович). Född den 12 maj 1964 i byn Kharsenoy, Shatoyskiy-distriktet (Sovetskiy), Tjetjenien, Ryska federationen. Medborgarskap: a) ryskt, b) sovjetiskt (till 1991). Övriga upplysningar: a) vistades i Ryska federationen i november 2010, b) internationell arresteringsorder utfärdad år 2000, c) rapporteras ha avlidit i april 2014. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 10 mars 2011 ersättas med följande:

”Doku Khamatovich Umarov (alias a) Умаров Доку Хаматович, b) Lom-ali Butayev (Butaev). Född den a) 13 april 1964, b) den 13 april 1965, c) den 12 maj 1964, d) 1955 i byn Kharsenoy, Shatoyskiy-distriktet (Sovetskiy), Tjetjenien, Ryska federationen. Medborgarskap: a) ryskt, b) sovjetiskt (till 1991). Pass nr: 96 03 464086 (ryskt pass, utfärdat den 1 juni 2003). Övriga upplysningar: fysisk beskrivning: 180 cm lång, mörkt hår, 7–9 cm långt ärr i ansiktet, en del av tungan saknas, har talsvårigheter. Vistades i ryska federationen i november 2010. Internationell arresteringsorder utfärdad år 2000. Rapporteras ha avlidit i april 2014 Särskild anmärkning från Interpol innehållande biometriska uppgifter. Dag som avses i artikel 2a(4)(b): den 10 mars 2011.”

(3)

Under rubriken ”fysiska personer” ska ”Aris Munandar. Född a) den 1 januari 1971, b) mellan 1962 och 1968 i Sambi, Boyolali, Java, Indonesien” ersättas med följande:

”Aris Munandar. Född a) den 1 januari 1971, b) mellan 1962 och 1968 i Sambi, Boyolali, Java, Indonesien. Indonesisk medborgare (i december 2003). Övriga upplysningar: på fri fot i december 2003.”

(4)

Under rubriken ”fysiska personer” ska ”Yassin Sywal (alias a) Salim Yasin, b) Mochtar Yasin Mahmud, c) Abdul Hadi Yasin, d) Muhamad Mubarok, e) Muhammad Syawal, f) Abu Seta, g) Mahmud, h) Abu Muamar). Född runt 1972. Indonesisk medborgare” ersättas med följande:

”Yassin Syawal (alias a) Salim Yasin, b) Yasin Mahmud Mochtar, c) Abdul Hadi Yasin, d) Muhamad Mubarok, e) Muhammad Syawal, f) Yassin Sywal, g) Abu Seta, h) Mahmud, i) Abu Muamar, j) Mubarok). Född runt 1972. Indonesisk medborgare. Övriga upplysningar: på fri fot i december 2003.”

(5)

Under rubriken ”fysiska personer” ska ”Mohamed Ben Belgacem Ben Abdallah Al-Aouadi (alias a) Mohamed Ben Belkacem Aouadi, b) Fathi Hannachi). Adress: a) 23 50e rue, Zehrouni, Tunis, Tunisien. Född den 11 december 1974 i Tunis, Tunisien. Tunisisk medborgare. Pass nr: L191609 (tunisiskt pass utfärdat den 28 februari 1996 som upphörde att gälla den 27 februari 2001). Nationellt identitetsnummer 04643632, utfärdat den 18 juni 1999. Övriga upplysningar: a) italienskt skatteregistreringsnummer: DAOMMD74T11Z352Z, b) moderns namn är Ourida Bint Mohamed, c) deporterad från Italien till Tunisien den 1 december 2004. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 24 april 2002.” ersättas med följande:

”Mohamed Ben Belgacem Ben Abdallah Al-Aouadi (alias a) Mohamed Ben Belkacem Aouadi, b) Fathi Hannachi.) Född den 11 december 1974 i Tunis, Tunisien. Tunisisk medborgare. Pass nr: L191609 (tunisiskt pass utfärdat den 28 februari 1996 som upphörde att gälla den 27 februari 2001), b) 04643632 (Tunisiskt pass utfärdat den 18 juni 1999), c) DAOMMD74T11Z352Z (italienskt skatteregistreringsnummer). Adress: 50th Street, Number 23, Zehrouni, Tunis, Tunisien. Övriga upplysningar: a) chef för säkerhetsavdelningen inom Ansar al-Shari'a i Tunisien (AAS-T), b) moderns namn är Ourida Bint Mohamed, c) deporterad från Italien till Tunisien den 1 december 2004, d) arresterades i Tunisien i augusti 2013. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 24 april 2002.”

(6)

Under rubriken ”fysiska personer” ska ”Adel Ben Al-Azhar Ben Youssef Ben Soltane (alias Zakariya). Adress: Tunisien. Född den 14 juli 1970 i Tunis, Tunisien. Tunisisk medborgare. Pass nr: M408665 (tunisiskt pass utfärdat den 4 oktober 2000 som upphörde att gälla den 3 oktober 2005). Övriga upplysningar: a) italienskt skatteregistreringsnummer: BNSDLA70L14Z352B, b) deporterad från Italien till Tunisien den 28 februari 2004. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 3 september 2002.” ersättas med följande:

”Adel Ben Al-Azhar Ben Youssef Hamdi (alias a) Adel ben al-Azhar ben Youssef ben Soltane, b) Zakariya). Född den 14 juli 1970 i Tunis, Tunisien. Tunisisk medborgare. Pass nr: M408665 (tunisiskt pass utfärdat den 4 oktober 2000 som upphörde att gälla den 3 oktober 2005), b) W334061 (tunisiskt nationellt identitetsnummer, utfärdat den 9 mars 2011), c) BNSDLA70L14Z352B (italienskt skatteregistreringsnummer). Adress: Tunisien. Övriga upplysningar: a) deporterad från Italien till Tunisien den 28 februari 2004. b) Avtjänade i januari 2010 ett fängelsestraff på 12 år i Tunisien för medlemskap i en terroristorganisation utomlands, c) arresterad in Tunisien 2013, d) bytte efternamn lagligt från Ben Soltane till Hamdi 2014. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 3 september 2002.”

(7)

Under rubriken ”fysiska personer” ska ”Sami Ben Khamis Ben Saleh Elsseid (alias a) Omar El Mouhajer, b) Saber). Adress: 6 rue Ibn Al-Haythman, Manubah, Tunis, Tunisien. Född den 10 februari 1968 i Menzel Jemil, Bizerte, Tunisien. Tunisisk medborgare. Pass nr: K929139 (tunisiskt pass utfärdat den 14 februari 1995 som upphörde att gälla den 13 februari 2000). Nationellt identitetsnummer: 00319547 (utfärdat den 8 december 1994). Övriga upplysningar: a) italienskt skatteregistreringsnummer: SSDSBN68B10Z352F, b) moderns namn är Beya Al-Saidani, c) deporterad från Italien till Tunisien den 2 juni 2008. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 24 april 2002.” ersättas med följande:

”Sami Ben Khamis Ben Saleh Elsseid (alias a) Omar El Mouhajer, b) Saber). Född den 10 februari 1968 i Menzel Jemil, Bizerte, Tunisia. Tunisisk medborgare. Pass nr: K929139 (tunisiskt pass utfärdat den 14 februari 1995 som upphörde att gälla den 13 februari 2000), b) 00319547 (Tunisiskt pass utfärdat den 8 december 1994), c) SSDSBN68B10Z352F (italienskt skatteregistreringsnummer). Adress: Ibn Al-Haythman Street, Number 6, Manubah, Tunis, Tunisien. Övriga upplysningar: a) moderns namn är Beya Al-Saidani, c) deporterad från Italien till Tunisien den 2 juni 2008. c) Fängslad i Tunisien i augusti 2014. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 24 april 2002.”

(8)

Under rubriken ”fysiska personer” ska ”Mohamed Aouani (alias a) Lased Ben Heni b) Al-As'ad Ben Hani c) Mohamed Ben Belgacem Awani, d) Mohamed Abu Abda e) Abu Obeida). Född a) den 5 februari 1970, b) den 5 februari 1969 i a) Tripoli, Libyen, b) Tunis, Tunisien. Tunisisk medborgare. Övriga upplysningar: a) professor i kemi, b) deporterad från Italien till Tunisien den 27 augusti 2006. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 24 april 2002.” ersättas med följande:

”Mohamed Lakhal (alias a) Lased Ben Heni, b) Al-As'ad Ben Hani, c) Mohamed Ben Belgacem Awani, d) Mohamed Aouani, e) Mohamed Abu Abda, f) Abu Obeida). Född a) den 5 februari 1970, b) den 5 februari 1969 i a) Tripoli, Libyen, b) Tunis, Tunisien. Tunisisk medborgare. Pass nr: W374031 (Tunisiskt nationellt identitetsnummer utfärdat den 11 april 2011). Övriga upplysningar: a) professor i kemi, b) deported från Italien till Tunisien den 27 augusti 2006, c) byte lagligen sitt efternamn från Aouani till Lakhal 2014. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 24 april 2002.”


17.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/68


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/65

av den 16 januari 2015

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 januari 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

AL

62,0

EG

260,4

IL

127,8

MA

115,7

TR

114,9

ZZ

136,2

0707 00 05

JO

241,9

MA

66,8

TR

170,4

ZZ

159,7

0709 91 00

EG

119,3

ZZ

119,3

0709 93 10

MA

228,7

TR

168,5

ZZ

198,6

0805 10 20

EG

47,4

MA

57,3

TR

62,5

ZA

97,5

ZZ

66,2

0805 20 10

IL

140,0

MA

87,2

ZZ

113,6

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

IL

102,7

KR

153,2

MA

82,2

TR

116,8

ZZ

113,7

0805 50 10

TR

69,7

ZZ

69,7

0808 10 80

BR

65,5

CL

84,5

US

151,8

ZZ

100,6

0808 30 90

CN

92,1

TR

108,4

US

138,7

ZZ

113,1


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


17.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/70


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/66

av den 16 januari 2015

om fastställande av den tilldelningskoefficient som ska tillämpas på de kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 1–7 januari 2015 inom ramen för de tullkvoter som öppnats genom förordning (EG) nr 341/2007 för vitlök

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 188.1 och 188.3, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 (2) öppnas årliga tullkvoter för import av vitlök.

(2)

De kvantiteter som omfattas av A-licensansökningar som lämnades in under de sju första arbetsdagarna i januari månad 2015 för delperioden 1 mars–31 maj 2015 överskrider, för vissa kvoter, de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning A-importlicenser kan utfärdas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(3)

För att säkerställa att åtgärden får avsedd verkan bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den tilldelningskoefficient som anges i bilagan till denna förordning ska tillämpas på de kvantiteter som omfattas av ansökningar om A-importlicenser som lämnats in enligt förordning (EG) nr 341/2007 för delperioden 1 mars–31 maj 2015.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 januari 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 av den 29 mars 2007 om öppnande och förvaltning av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och vissa andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer (EUT L 90, 30.3.2007, s. 12).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (EUT L 238, 1.9.2006, s. 13).


BILAGA

Ursprung

Löpnummer

Tilldelningskoefficient – ansökningar som lämnats in för delperioden 1 mars–31 maj 2015

(%)

Argentina

 

 

Traditionella importörer

09.4104

Nya importörer

09.4099

Kina

 

 

Traditionella importörer

09.4105

60,163501

Nya importörer

09.4100

0,434491

Övriga tredje länder

 

 

Traditionella importörer

09.4106

Nya importörer

09.4102


BESLUT

17.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/72


BESLUT (GUSP) 2015/67 AV KOMMITTÉN FÖR UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK (EUCAP SAHEL MALI/1/2015)

av den 14 januari 2015

om förlängning av mandatet för chefen för Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Mali (Eucap Sahel Mali)

KOMMITTÉN FÖR UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 38 tredje stycket,

med beaktande av rådets beslut 2014/219/Gusp av den 15 april 2014 om Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Mali (Eucap Sahel Mali) (1), särskilt artikel 7.1, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med beslut 2014/219/Gusp bemyndigas kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att i enlighet med artikel 38 i fördraget fatta lämpliga beslut för att utöva politisk kontroll över och strategisk ledning av uppdraget Eucap Sahel Mali, vilket omfattar beslutet att utnämna en uppdragschef.

(2)

Den 26 maj 2014 antog Kusp beslut Eucap Sahel Mali/1/2014 (2) om utnämning av Albrecht CONZE till uppdragschef för Eucap Sahel Mali från och med den 26 maj 2014 till och med den 14 januari 2015.

(3)

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har föreslagit att mandatet för Albrecht CONZE som uppdragschef för Eucap Sahel Mali förlängs från och med den 15 januari 2015 till och med den 14 juni 2015.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mandatet för Albrecht CONZE som uppdragschef för Eucap Sahel Mali förlängs härmed till och med den 14 juni 2015.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 14 januari 2015.

För kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik

W. STEVENS

Ordförande


(1)  EUT L 113, 16.4.2014, s. 21.

(2)  Beslut Eucap Sahel Mali/1/2014 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik av den 26 maj 2014 om utnämning av chefen för Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Mali (Eucap Sahel Mali) (EUT L 164, 3.6.2014, s. 43).