7.10.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 291/1

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 1046/2014

av den 28 juli 2014

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden vad gäller kriterierna för beräkningen av de extra kostnader som uppstår för aktörer inom fiske, odling, beredning och saluföring av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från de yttersta randområdena

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (1), särskilt artikel 72.4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt kapitel V i förordning (EU) nr 508/2014 får Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) ge kompensation för extra kostnader som uppstår för aktörer inom fiske, odling, beredning och saluföring av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från de yttersta randområden som avses i artikel 349 i fördraget.

(2)

För att vissa fiskeriprodukter och vattenbruksprodukter från unionens yttersta randområden skulle kunna behålla sin konkurrenskraft jämfört med liknande produkter från andra regioner i unionen, införde unionen 1992 åtgärder för att kompensera för de anknutna extra kostnaderna inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna. Kompensationsåtgärderna för perioden 2007–2013 fastställs i rådets förordning (EG) nr 791/2007 (2). På grund av unionens yttersta randområdens strukturella, sociala och ekonomiska situation, vilken förvärras av deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terrängförhållanden, ekonomiska beroende av ett fåtal produkter och särskilda klimatförhållanden, är det nödvändigt att fortsätta att bevilja stöd för att kompensera de extra kostnaderna för fiske, odling, beredning och saluföring av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från och med den 1 januari 2014. Den kompensation för de extra kostnader som uppstått hjälper aktörer från dessa regioner att fortsätta vara ekonomiskt lönsamma.

(3)	Dessa extra kostnader bör anges i en kompensationsplan i enlighet med artikel 72 i förordning (EU) nr 508/2014.

(4)

För att ge alla berörda regioner en harmoniserad och lika behandling, genom bättre jämförbarhet mellan regioner och från ett år till nästa, och särskilt för att undvika överkompensation av extra kostnader, är det nödvändigt att fastställa kriterierna för beräkningen av de extra kostnader som uppstår till följd av de särskilda nackdelarna i unionens yttersta randområden. De gemensamma kriterier som ska användas kommer att garantera att en enhetlig metod för beräkning av extra kostnader tillämpas i alla berörda regioner.

(5)	Referenskostnaderna för produkter eller produktkategorier som uppstått för aktörerna på medlemsstatens fastland i medlemsstaten eller i unionens territorium, och utifrån vilka extra kostnader fastställs, bör beräknas med särskild omsorg för att undvika överkompensation.

(6)

Det finns produkter eller produktkategorier för vilka det inte finns några jämförelsekriterier eller måttenheter på fastlandet i den berörda medlemsstatens territorium. I sådana fall ska referensen för beräkningen av extra kostnader fastställas i jämförelse med kostnaderna för motsvarande produkter eller produktkategorier som uppstått för aktörer från fastlandet i unionens territorium.

(7)

Med tanke på de olika saluföringsvillkor som råder i de yttersta randområdena och variationerna när det gäller fångster, bestånd och marknadsefterfrågan, är det lämpligt att låta de berörda medlemsstaterna fastställa vilka fiskeri- och vattenbruksprodukter eller produktkategorier som ska berättiga till kompensation, de respektive maximikvantiteterna för dessa produkter samt de olika kompensationsbeloppen inom ramen för det totala anslaget per medlemsstat.

(8)

Medlemsstaterna bör fastställa kompensationsbeloppen på en nivå som på ett lämpligt sätt väger upp de extra kostnader som uppstår till följd av de särskilda nackdelar som präglar de yttersta randområdena, och som undviker överkompensering. För detta ändamål bör kompensationsbeloppet även ta hänsyn till andra typer av offentliga ingripanden, däribland statligt stöd som anmälts enligt artikel 108.3 i fördraget och artikel 73 i förordning (EU) nr 508/2014, som påverkar de extra kostnadernas omfattning.

(9)

För att harmonisera presentationen av extra kostnader bör extra kostnader uttryckas på grundval av antal ton levande vikt, vilken definieras i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (3) och kommissionens förordning (EG) nr 409/2009 (4) och som också fastställer Europeiska unionens omräkningsfaktorer för färsk och färsksaltad fisk och presentationskoder för att räkna om lagrad och beredd fisks vikt till färskvikt i syfte att övervaka fångster.

(10)	För att visa att det inte förekommer någon överkompensation bör medlemsstaterna lämna relevanta uppgifter om genomförandet av kompensationsmekanismen i den årliga genomföranderapporten, enligt artikel 114.2 i förordning (EU) nr 508/2014.

(11)

För att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning, eftersom utgifterna redan berättigar till bidrag från Europeiska havs- och fiskerifonden sedan den 1 januari 2014 enligt artikel 65.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (5), bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning fastställs kriterierna för beräkningen av extra kostnader som uppstår under den period för stödberättigande som anges i artikel 65.2 i förordning (EU) nr 1303/2013 för aktörer inom fiske, odling, beredning och saluföring av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från unionens yttersta randområden som avses i artikel 349 i fördraget till följd av de särskilda nackdelar som präglar dessa yttersta randområden.

Artikel 2

1.   Extra kostnader som avses i artikel 1 ska beräknas separat för var och en av verksamheterna

a)

fiske,

b)

odling,

c)	beredning,

d)	saluföring.

2.   Inom varje verksamhet som avses i punkt 1 ska extra kostnader beräknas genom utgiftsposter, så som de förtecknas i den kompensationsplan som avses i artikel 72 i förordning (EU) nr 508/2014 för varje produkt eller produktkategori som fastställts av medlemsstaten som berättigad till kompensation.

3.   Extra kostnader ska för varje utgiftspost fastställas som skillnaden mellan de kostnader som uppstår för aktörer i de berörda yttersta randområdena, minskat med alla former av offentliga insatser som påverkar de extra kostnadernas omfattning, och motsvarande kostnader som uppstår för aktörer på den berörda medlemsstatens fastland.

4.   Genom undantag från punkt 3 ska de extra kostnaderna för utgiftsposter som är specifika för produkter eller produktkategorier för vilka det inte finns några jämförelsekriterier eller måttenheter på fastlandet i medlemsstatens territorium, fastställas i jämförelse med motsvarande kostnader för likvärdiga produkter eller produktkategorier som uppstår för aktörer från fastlandet i unionens territorium.

5.   Beräkningen av extra kostnader ska ta hänsyn till alla former av offentliga insatser, däribland statligt stöd som anmäls enligt artikel 108.3 i fördraget och artikel 73 i förordning (EU) nr 508/2014.

Artikel 3

1.   Beräkningen av extra kostnader får endast grunda sig på kostnader som följer av de särskilda nackdelar som präglar de yttersta randområdena.

2.   Beräkningen av extra kostnader ska grundas på ett årligt genomsnitt av noterade priser.

3.   Extra kostnader ska uttryckas i euro per ton färskvikt, och vid behov ska alla kostnadskomponenter i den totala extra kostnaden räknas om till euro per ton färskvikt.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 149, 20.5.2014, s. 1.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 791/2007 av den 21 maj 2007 om införande av ett kompensationssystem för de extra kostnader som uppstår i samband med saluföringen av vissa fiskeriprodukter från de yttersta randområdena Azorerna, Madeira, Kanarieöarna samt Franska Guyana och Réunion (EUT L 176, 6.7.2007, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).

(4)  Kommissionens förordning (EG) nr 409/2009 av den 18 maj 2009 om fastställande av gemenskapens omräkningsfaktorer och presentationskoder för att räkna om fiskens beredda vikt till färskvikt, och om ändring av förordning (EEG) nr 2807/83 (EUT L 123, 19.5.2009, s. 78).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

---

7.10.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 291/4

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 1047/2014

av den 29 juli 2014

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 när det gäller de nationella eller regionala strategier som medlemsstaterna ska utarbeta för skolmjölksprogrammet

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 27.1 b, och

av följande skäl:

(1)	I artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs att från och med den 1 augusti 2015 ska de medlemsstater som önskar delta i skolmjölksprogrammet i förväg ha en nationell eller regional strategi för hur det ska genomföras.

(2)

I artikel 26.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs att när medlemsstaterna utarbetar sina strategier, ska de upprätta en förteckning över mjölk och mjölkprodukter som är stödberättigade inom deras respektive program. För att effektivisera skolmjölksprogrammet bör en medlemsstats strategi även innehålla andra nyckelelement, nämligen barnens åldersgrupper och utdelningens frekvens, programmets preliminära utgifter, inklusive information om huruvida nationella betalningar kommer att göras, samt arrangemangen för att bedöma programmets effektivitet.

(3)	Om en medlemsstat planerar kompletterande åtgärder i enlighet med artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1308/2013, bör den också beskriva dessa åtgärder i sin strategi.

(4)	Det bör fastställas bestämmelser om den nationella eller regionala strategi som medlemsstater ska utarbeta för skolmjölksprogrammet. Dessa bestämmelser bör tillämpas från och med 2015.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Strategi

1.   Skolmjölksprogrammets genomförandestrategi som medlemsstaterna ska utarbeta enligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska lämnas in till kommissionen senast den 1 juli varje år.

2.   Strategin ska innehålla minst följande:

a)	Vilken administrativ nivå som skolmjölksprogrammet ska förvaltas på.

b)	En förteckning över programmets utvalda mjölk och mjölkprodukter som ska anges med respektive KN-nummer och en förklaring av förfarandet för fastställande av vilka produkter som ska levereras.

c)	Programmets arrangemang för produktleveranser, inklusive utdelningens frekvens och tidpunkt samt programmets stödmottagare.

d)	Programmets preliminära utgifter, inklusive uppgift om huruvida nationell betalning kommer att ske i enlighet med artikel 217 i förordning (EU) nr 1308/2013, med uppgift om finansieringen av sådana betalningar.

e)	Arrangemangen för att bedöma programmets effektivitet.

3.   Om medlemsstater beslutar att införa kompletterande åtgärder för sitt skolmjölksprogram i enlighet med artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1308/2013, ska de beskriva sådana åtgärder i sin strategi, inklusive åtgärdernas syfte och förväntade nytta samt hur de ska finansieras.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med 2015.

---

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

---

7.10.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 291/6

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 1048/2014

av den 30 juli 2014

om fastställande av informations- och kommunikationsåtgärder för allmänheten och informationsåtgärder för mottagare i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (1), särskilt artikel 53.4, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EU) nr 514/2014 fastställer allmänna bestämmelser om genomförandet av asyl-, migrations- och integrationsfonden och instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering.

(2)	Det har visat sig att allmänheten i EU inte är tillräckligt medveten om unionens roll i finansieringen av program. Det är därför lämpligt att noggrant fastställa de informations- och kommunikationssåtgärder som är nödvändiga för att åtgärda dessa brister i kommunikation och information.

(3)

Det bör fastställas vilka minimiåtgärder som krävs för att informera potentiella mottagare om möjligheterna att få samfinansiering från både unionen och medlemsstaterna via de nationella programmen. Detta skulle garantera bred spridning av informationen om möjligheterna att få finansiering till alla berörda parter och främja öppenheten. För att ytterligare förbättra öppenheten om hur medlen används bör man offentliggöra uppgifter en förteckning över mottagarna, projektens benämning och vilket belopp offentliga medel som varje projekt beviljats.

(4)	För att man snabbt ska kunna genomföra de åtgärder som föreskrivs i denna förordning utan att försena godkännandet och genomförandet av de nationella programmen bör förordningen träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(5)	Förordning (EU) nr 514/2014 är bindande för Förenade kungariket och Irland, varför även den här förordningen är bindande för dem.

(6)	Förordning (EU) nr 514/2014 är inte bindande för Danmark, som därför inte är bundet av den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaternas ansvar för informations- och kommunikationsåtgärder riktade till allmänheten

1.   Medlemsstaterna ska se till att informations- och kommunikationsåtgärder i enlighet med artikel 53.1 i förordning (EU) nr 514/2014 får så stor spridning som möjligt genom olika kanaler och kommunikationssätt.

Medlemsstaten ska se till att grundläggande information om det nationella programmet får så stor spridning som möjligt, med detaljuppgifter om det berörda ekonomiska bidraget, och att de görs tillgängliga för samtliga berörda parter.

Medlemsstaterna får dock besluta att inte lämna ut närmare uppgifter om förvaltningen enligt det nationella programmet och övriga upplysningar om genomförandet av de skäl som anges i artikel 53.3 i förordning (EU) nr 514/2014.

2.   Medlemsstaten ska anordna informationsåtgärder, presentera inledningen av nationella program eller dess resultat samt resultaten av de särskilda förordningar som avses i artikel 2 a i förordning (EU) nr 514/2014.

Förteckningen över åtgärder som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 514/2014 ska aktualiseras åtminstone en gång om året.

Varje medlemsstat ska meddela kommissionen adressen till den webbplats som avses i artikel 53.1 a i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 2

Stödmottagarnas ansvar avseende informations- och kommunikationsåtgärder för allmänheten

1.   Medlemsstaterna ska se till att mottagarna även ansvarar för att informera allmänheten om det ekonomiska stödet via ett nationellt program i enlighet med denna artikel.

2.   Medlemsstaten ska se till att mottagaren sätter upp en väl synlig, permanent skylt av ansenlig storlek senast tre månader efter slutförandet av projekt som uppfyller följande villkor:

a)	Unionens sammanlagda stöd till projektet är över 100 000 euro.

b)	Projektet består av inköp av ett fysiskt föremål eller finansiering av infrastrukturprojekt eller bygg- och anläggningsprojekt.

På skylten ska projektets namn anges och av vilken typ det är. De uppgifter som avses i artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1049/2014 (2) ska uppta minst 25 % av skyltens yta.

3.   Om ett projekt beviljas finansiering via ett nationellt program ska medlemsstaten säkerställa att mottagaren ser till att de som deltar i projektet underrättas om samfinansieringen.

4.   Alla handlingar i projekt eller nationella program, däribland närvarointyg, ska innehålla upplysningar om att projektet samfinansierats via det nationella programmet.

Artikel 3

Medlemsstatens informationsplikt gentemot potentiella stödmottagare

1.   Medlemsstaten ska se till att potentiella stödmottagare har tillgång till relevant och aktuell information, med hänsyn till tillgängliga elektroniska tjänster eller andra kommunikationstjänster, åtminstone avseende följande:

a)	Information om finansieringsmöjligheter och utlysning av ansökningsomgångar.

b)	Kraven för finansiering via ett nationellt program.

c)	En beskrivning av förfarandena för handläggning av ansökningar om stöd, där det även anges ungefär hur lång tid det tar.

d)	Urvals- och tilldelningskriterierna för de projekt som finansieras.

e)	Var man kan få information om de nationella programmen.

2.   Medlemsstaterna ska informera potentiella stödmottagare om offentliggöranden i enlighet med artikel 53.2 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 4

Medlemsstatens informationsplikt gentemot stödmottagare

Medlemsstaterna ska underrätta stödmottagare om att de i och med att de tar emot stöd samtycker till att föras upp på den förteckning över åtgärder som offentliggörs i enlighet med artikel 53.2 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 150, 20.5.2014, s. 112.

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1049/2014 om tekniska föreskrifter för informations- och kommunikationsåtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (se sidan 9 i detta nummer av EUT).

---

7.10.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 291/9

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1049/2014

av den 30 juli 2014

om tekniska föreskrifter för informations- och kommunikationsåtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (1), särskilt artikel 53.5, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EU) nr 514/2014 fastställer om allmänna bestämmelser om genomförandet av asyl-, migrations- och integrationsfonden och instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering.

(2)

Det är nödvändigt att se till att unionens ekonomiska stöd tydligt anges för att sprida kunskaperna om vilken roll unionen spelar för programfinanseringen. Informations- och kommunikationsåtgärderna bör därför innehålla ett särskilt omnämnande av unionens deltagande och unionens emblem. För konsekvensens skull bör unionens emblem framträda i standardutformning.

(3)	Förordning (EU) nr 514/2014 är bindande för Förenade kungariket och Irland, varför även den här förordningen är bindande för dem.

(4)	Förordning (EU) nr 514/2014 är inte bindande för Danmark, som därför inte är bundet av den här förordningen.

(5)	För att man snabbt ska kunna genomföra de åtgärder som föreskrivs i denna förordning utan att försena godkännandet av de nationella programmen bör förordningen träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för asyl-, migrations- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tekniska krav på informations- och kommunikationsåtgärder för projekt

Alla informations- och publicitetsåtgärder som riktar sig till stödmottagare, potentiella stödmottagare och till allmänheten ska innehålla följande:

a)	Den europeiska unionens emblem, i enlighet med de grafiska anvisningarna i bilagan, och en hänvisning till Europeiska unionen.

b)	En hänvisning till den fond som finansierar projektet i enlighet med bilagan.

c)	Ett uttalande som den ansvariga myndigheten valt för att lyfta fram mervärdet av Europeiska unionens stöd.

För små reklamföremål ska led a och c inte tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 150, 20.5.2014, s. 112.

---

---

7.10.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 291/14

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1050/2014

av den 6 oktober 2014

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

---

---

7.10.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 291/16

---

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 29 september 2014

om tillstånd för Italien att i vissa geografiska områden tillämpa nedsatta skattesatser för dieselbrännolja och gasol som används för uppvärmningsändamål i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG

(2014/695/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (1), särskilt artikel 19.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 19.1 i direktiv 2003/96/EG gavs Italien tillstånd att i vissa särskilt eftersatta områden tillämpa nedsatta punktskattesatser för dieselbrännolja och gasol för uppvärmningsändamål. Det senaste tillståndet gavs till och med den 31 december 2012 genom rådets beslut 2008/318/EG (2).

(2)

Genom en skrivelse av den 31 maj 2012 begärde de italienska myndigheterna tillstånd att i vissa särskilt eftersatta geografiska områden tillämpa nedsatta skattesatser för dieselbrännolja och gasol för uppvärmningsändamål genom utvidgning av det förfarande som följts inom ramen för beslut 2008/318/EG, innan det beslutet skulle löpa ut. De italienska myndigheterna tillhandahöll den 4 december 2012, den 16 juli 2013, den 31 december 2013 och den 22 januari 2014 kompletterande information och förtydliganden. Genom en skrivelse av den 19 mars 2014 begärde de italienska myndigheterna en förlängning för perioden från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2018 av det tillstånd som gavs genom beslut 2008/318/EG, utan ändring av tillståndets territoriella tillämpningsområde.

(3)

Italien har ett mycket mångskiftande territorium med skiftande klimatiska och geografiska villkor. Med beaktande av de territoriella särdragen har Italien infört nedsatta skattesatser för dieselbrännolja och gasol i syfte att delvis utjämna de oproportionerligt höga uppvärmningskostnaderna för personer som är bosatta i vissa geografiska områden.

(4)

Skattedifferentieringen i Italien grundar sig på objektiva kriterier och syftar till att ge personer som är bosatta i de berörda områdena mer jämlika villkor med resten av befolkningen genom att minska deras oproportionerligt höga uppvärmningskostnader, som beror på svåra klimatförhållanden eller svårigheter med bränsleförsörjningen.

(5)

De sänkta skatterna tillämpas i geografiska områden som uppfyller ett av följande kriterier: a) de svåraste klimatförhållandena på Italiens territorium, dvs. kommuner som faller inom klimatzon F enligt definitionen i presidentdekret nr 412 från 1993 (3), b) svåra klimatförhållanden i kombination med svårigheter med bränsleförsörjningen, dvs. kommuner som faller inom klimatzon E enligt definitionen i presidentdekret nr 412 från 1993 och c) geografisk isolering i kombination med svårigheter med bränsleförsörjningen som leder till högre kostnader, dvs. Sardinien och små öar. Eftersom utbyggnad av naturgasnätet skulle leda till en betydande minskning av de extra uppvärmningskostnaderna och till en större mångfald i bränsleutbudet, bör, i tillämpliga fall, de nedsatta skattesatserna endast tillämpas till dess att naturgasnätet har färdigställts i de berörda kommunerna.

(6)

Kommissionen har granskat den begärda åtgärden på nytt och kommit fram till att den inte snedvrider konkurrensen eller stör den inre marknadens funktion och att den inte är oförenlig med EU:s miljö-, energi- och transportpolitik. Den nedsatta skattesatsen för såväl dieselbrännolja som gasol skulle även fortsättningsvis vara högre än de EU-minimiskattenivåer som fastställs i direktiv 2003/96/EG och skulle endast till viss del uppväga de extra uppvärmningskostnaderna i de berörda geografiska områdena.

(7)

Den begärda åtgärden skulle endast gälla för rumsuppvärmningsändamål (uppvärmning både hos privatpersoner och i företag) och skulle inte gälla för annan affärsmässig användning av dieselbrännolja och gasol. Enligt de italienska myndigheterna skulle beloppet för skatteförmånen för företagsanvändare i varje enskilt fall falla inom ramen för det som är tillåtet enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 (4). Om förmånen för ett enskilt företag trots det skulle överstiga det tak som fastställs i den förordningen, bör den anmälas till kommissionen i enlighet med rådets förordning (EU) nr 734/2013 (5).

(8)

För att säkerställa att åtgärden skulle tillämpas utan avbrott vad gäller det tillstånd att tillämpa nedsatta punktskattesatser som medges genom beslut 2008/318/EG som löpte ut den 31 december 2012, vore det lämpligt om detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2013. Den kontinuerliga tillämpningen av ordningen med nedsatta punktskattesatser skulle bidra till att garantera rättssäkerheten och skulle inte undergräva de berättigade förväntningarna hos befolkningen i de stödberättigade områdena. Därför vore det lämpligt att bevilja tillstånd för en period av sex år. En sådan tillämpningsperiod skulle ge de italienska myndigheterna tillräckligt med tid att bedöma åtgärdens miljökonsekvenser. Den skulle också indikera att det framöver måste vidtas mer riktade energibesparingsåtgärder för att förbättra energieffektiviteten och säkerställa positiva verkningar för miljön.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Italien ges härmed tillstånd att tillämpa nedsatta skattesatser för dieselbrännolja och gasol som används för uppvärmningsändamål, i följande eftersatta geografiska områden:

a)	Kommuner som faller inom klimatzon F enligt definitionen i presidentdekret nr 412 av den 26 augusti 1993.

b)	Kommuner som faller inom klimatzon E enligt definitionen i presidentdekret nr 412 av den 26 augusti 1993.

c)	Kommuner på Sardinien och på de små öarna, alla italienska öar utom Sicilien.

2.   För att undvika överkompensation får skattenedsättningen inte gå utöver de extra uppvärmningskostnaderna i de berörda områdena. I det särskilda fallet Sardinien och de små öarna får skattenedsättningen inte leda till att priset på bränslena blir lägre än på det italienska fastlandet.

3.   Den nedsatta skattesatsen ska vara förenlig med kraven i direktiv 2003/96/EG, i synnerhet med de minimiskattenivåer som avses i artikel 9 i direktivet.

Artikel 2

Kommuner i de geografiska områden som avses i artikel 1.1 b och c ska vara berättigade till skattenedsättningen endast om det inte finns ett naturgasnät i kommunen i fråga.

Artikel 3

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2018.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

---

(1)  EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.

(2)  Rådets beslut 2008/318/EG av den 7 april 2008 om tillåtelse för Italien att i vissa geografiska områden tillämpa nedsatta skattesatser för diesel och gasol som används för uppvärmning i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG (EUT L 109, 19.4.2008, s. 27).

(3)  Genom presidentdekret nr 412 från 1993 indelas Italiens territorium i sex klimatzoner (A till F). Indelningen grundas på antalet ”dygngrader”, som motsvarar summan av skillnaderna under den konventionella uppvärmningsperioden mellan den optimala temperaturen 20 °C och dygnsmedeltemperaturen.

(4)  Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 24.12.2013, s. 1).

(5)  Rådets förordning (EU) nr 734/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EUT L 204, 31.7.2013, s. 15).

---

7.10.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 291/19

---

Rättelse av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 906/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller utgifter för offentlig intervention

( Europeiska unionens officiella tidning L 255 av den 28 augusti 2014 )

På sidan 5, bilaga I del I.2 sista stycket, ska det

i stället för:

”Om det inte finns referensräntesatser eller Euriborräntesatser enligt a […]”

vara:

”Om det inte finns referensräntesatser eller Euriborräntesatser enligt punkt 1 […]”.

På sidan 5, bilaga I del I.3 första stycket, ska det

i stället för:

vara:

---