ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 217

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiosjunde årgången
23 juli 2014


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 790/2014 av den 22 juli 2014 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 125/2014

1

 

*

Rådets förordning (EU) nr 791/2014 av den 22 juli 2014 om ändring av förordning (EG) nr 1210/2003 om vissa specifika begränsningar av de ekonomiska och finansiella förbindelserna med Irak

5

 

*

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 792/2014 av den 22 juli 2014 om genomförande av artikel 16.2 i förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen

9

 

*

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 793/2014 av den 22 juli 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien

10

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 794/2014 av den 22 juli 2014 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

13

 

*

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 795/2014 av den 3 juli 2014 om krav på övervakning av systemviktiga betalningssystem (ECB/2014/28)

16

 

 

BESLUT

 

*

Rådets beslut 2014/482/Gusp av den 22 juli 2014 om ändring av beslut 2012/392/Gusp om Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger (Eucap Sahel Niger)

31

 

*

Rådets beslut 2014/483/Gusp av den 22 juli 2014 om uppdatering och ändring av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2014/72/Gusp

35

 

*

Rådets beslut 2014/484/Gusp av den 22 juli 2014 om ändring av gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp om Irak

38

 

*

Rådets beslut 2014/485/Gusp av den 22 juli 2014 om ändring av beslut 2012/389/Gusp om Europeiska unionens uppdrag för regional maritim kapacitetsuppbyggnad på Afrikas horn (Eucap Nestor)

39

 

*

Rådets beslut 2014/486/Gusp av den 22 juli 2014 om Europeiska unionens rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina)

42

 

*

Rådets genomförandebeslut 2014/487/Gusp av den 22 juli 2014 om genomförande av beslut 2011/137/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen

48

 

*

Rådets genomförandebeslut 2014/488/Gusp av den 22 juli 2014 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien

49

 

 

2014/489/EU

 

*

Kommissionens beslut av den 19 juni 2013 om det statliga stöd SA.28599 (C 23/10 [f.d. NN 36/10, f.d. CP 163/09]) som Konungariket Spanien har genomfört till förmån för utbyggnad av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden (utanför Kastilien-La Mancha) [delgivet med nr C(2013) 3204]  ( 1 )

52

 

 

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

 

 

2014/490/EU

 

*

Beslut nr 2 av gemensamma kommittén för den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung av den 21 maj 2014 vad gäller Republiken Moldaviens ansökan om att bli fördragsslutande part i den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

88

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/1


RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 790/2014

av den 22 juli 2014

om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 125/2014

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (1), särskilt artikel 2.3, och

av följande skäl:

(1)

Den 10 februari 2014 antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 125/2014 (2) om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001, varvid en uppdaterad förteckning fastställdes över personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig (nedan kallad förteckningen).

(2)

Där det varit praktiskt möjligt har rådet delgivit samtliga personer, grupper och enheter motiveringar till varför de har upptagits på förteckningen.

(3)

I ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning informerade rådet personerna, grupperna och enheterna i förteckningen om att det hade beslutat att låta dem kvarstå på förteckningen. Rådet informerade även de berörda personerna, grupperna och enheterna om att de kunde begära en motivering från rådet till att de förts upp på förteckningen, om de inte redan hade meddelats en sådan.

(4)

Rådet har gjort en översyn av förteckningen i enlighet med artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001. Härvid har rådet beaktat de synpunkter som det erhållit från de berörda.

(5)

Rådet har fastställt att det inte längre finns någon grund för att behålla en av personerna på förteckningen.

(6)

Rådet har konstaterat att de personer, grupper och enheter som förtecknas i bilagan till denna förordning har varit delaktiga i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp (3), att ett beslut avseende dem har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten samt att de även fortsättningsvis bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som avses i förordning (EG) nr 2580/2001.

(7)

Förteckningen bör uppdateras i enlighet med detta och genomförandeförordning (EU) nr 125/2014 bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 framgår av bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Genomförandeförordning (EU) nr 125/2014 ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EGT L 344, 28.12.2001, s. 70.

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 125/2014 av den 10 februari 2014 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 714/2013, EUT L 40, 11.2.2014, s. 9.

(3)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 28.12.2001, s. 93).


BILAGA

Förteckning över personer, grupper och enheter som avses i artikel 1

I.   PERSONER

1.

ABDOLLAHI Hamed (alias Mustafa Abdullahi), född den 11 augusti 1960 i Iran. Pass D9004878.

2.

AL-NASSER, Abdelkarim Hussein Mohamed, född i al-Ihsa (Saudiarabien), saudisk medborgare.

3.

AL YACOUB, Ibrahim Salih Mohammed, född den 16 oktober 1966 i Tarut (Saudiarabien), saudisk medborgare.

4.

ARBABSIAR Manssor (alias Mansour Arbabsiar), född den 6 eller 15 mars 1955 i Iran. Iransk och amerikansk medborgare. Pass C2002515 (Iran), pass 477845448 (Förenta staterna). Nationellt id-kort nr 07442833, utgångsdatum 15 mars 2016 (amerikanskt körkort).

5.

BOUYERI, Mohammed (alias Abu ZUBAIR, alias SOBIAR, alias Abu ZOUBAIR), född den 8 mars 1978 i Amsterdam (Nederländerna) – medlem i ”Hofstadgroep”.

6.

IZZ-AL-DIN, Hasan (alias GARBAYA, Ahmed, alias SA-ID, alias SALWWAN, Samir), Libanon, född 1963 i Libanon, libanesisk medborgare.

7.

MOHAMMED, Khalid Shaikh (alias ALI, Salem, alias BIN KHALID, Fahd Bin Adballah, alias HENIN, Ashraf Refaat Nabith, alias WADOOD, Khalid Adbul), född den 14 april 1965 eller den 1 mars 1964 i Pakistan, pass nr 488555.

8.

SHAHLAI Abdul Reza (alias Abdol Reza Shala'i, alias Abd-al Reza Shalai, alias Abdorreza Shahlai, alias Abdolreza Shahla'i, alias Abdul-Reza Shahlaee, alias Hajj Yusef, alias Haji Yusif, alias Hajji Yasir, alias Hajji Yusif, alias Yusuf Abu-al-Karkh), född omkring 1957 i Iran. Adresser: 1) Kermanshah, Iran, 2) Mehran Military Base, Ilam Province, Iran.

9.

SHAKURI Ali Gholam, född omkring 1965 i Teheran, Iran.

10.

SOLEIMANI Qasem (alias Ghasem Soleymani, alias Qasmi Sulayman, alias Qasem Soleymani, alias Qasem Solaimani, alias Qasem Salimani, alias Qasem Solemani, alias Qasem Sulaimani, alias Qasem Sulemani), född den 11 mars 1957 i Iran. Iransk medborgare. Pass 008827 (iranskt diplomatpass), utfärdat 1999. Titel: generalmajor.

II.   GRUPPER OCH ENHETER

1.

”Abu Nidal Organisation” (”Abu Nidals grupp”) – ”ANO”, (alias ”Fatah Revolutionary Council”, alias ”Arab Revolutionary Brigades”, alias ”Black September”, alias ”Revolutionary Organisation of Socialist Muslims”).

2.

”Al-Aqsa Martyrs' Brigade” (”Al-Aqsa-martyrernas brigader”).

3.

”Al-Aqsa e.V.”.

4.

”Al-Takfir” och ”Al-Hijra” (”al-Takfir wa-l-Hijra”).

5.

”Babbar Khalsa”.

6.

”Communist Party of the Philippines” (”Filippinernas kommunistparti”), inbegripet ”New People's Army” (”Nya folkarmén”) – ”NPA”, Filippinerna.

7.

”Gama'a al-Islamiyya” (”al-Jamaat al-islamiyya”), (alias ”Al-Gama'a al-Islamiyya”) – ”Islamic Group” – ”IG” (”Islamiska gruppen”).

8.

”İslami Büyük Doğu Akıncılar Cephesi” – ”IBDA-C” (”Great Islamic Eastern Warriors Front”).

9.

”Hamas” (inklusive ”Hamas-Izz al-Din al-Qassam”).

10.

”Hizballah Military Wing” (”Hizbollahorganisationens väpnade gren”) (alias ”Hezbollah Military Wing”, alias ”Hizbullah Military Wing”, alias ”Hizbollah Military Wing”, alias ”Hezballah Military Wing”, alias ”Hisbollah Military Wing”, alias ”Hizbu'llah Military Wing”, alias ”Hizb Allah Military Wing”, alias ”Jihad Council” (och alla enheter som rapporterar till den, inklusive dess ”External Security Organisation”)).

11.

”Hizbul Mujahideen” (”Hizbul-mujahidin”) – ”HM”.

12.

”Hofstadgroep”.

13.

”Holy Land Foundation for Relief and Development”.

14.

”International Sikh Youth Federation” – ”ISYF”.

15.

”Khalistan Zindabad Force” – ”KZF”.

16.

”Kurdistan Workers' Party” (”Kurdistan arbetarparti”) – ”PKK” (alias ”Kadek”, alias ”Kongra-Gel”).

17.

”Liberation Tigers of Tamil Eelam” (”Tamilska befrielsetigrarna”) – ”LTTE”.

18.

”Ejército de Liberación Nacional” (”Nationella befrielsearmén”).

19.

”Palestinian Islamic Jihad” (”Palestinska islamiska Jihad”) – ”PIJ”.

20.

”Popular Front for the Liberation of Palestine” (”Folkfronten för Palestinas befrielse”) – ”PFLP”.

21.

”Popular Front for the Liberation of Palestine – General Command” (”Folkfronten för Palestinas Befrielse – Generalkommandot”).

22.

”Fuerzas armadas revolucionarias de Colombia” – ”Farc” (”Colombias revolutionära beväpnade styrkor”).

23.

”Devrimci Halk Kurtuluș Partisi Cephesi” – ”DHKP/C” (alias ”Devrimci Sol” (”Revolutionary Left”), alias ”Dev Sol”) (”Revolutionary People's Liberation Army/Front/Party”).

24.

”Sendero Luminoso” – ”SL” (”Den lysande stigen”).

25.

”Teyrêbazên Azadiya Kurdistan” – ”TAK”, (alias ”Kurdistan Freedom Falcons” (”Kurdistans frihetsfalkar”), alias ”Kurdistan Freedom Hawks” (”Kurdistans frihetshökar”)).


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/5


RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 791/2014

av den 22 juli 2014

om ändring av förordning (EG) nr 1210/2003 om vissa specifika begränsningar av de ekonomiska och finansiella förbindelserna med Irak

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 215,

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/495/Gusp av den 7 juli 2003 om Irak och om upphävande av gemensam ståndpunkt 96/741/Gusp och 2002/599/Gusp (1),

med beaktande av det gemensamma förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och från Europeiska kommissionen, och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1210/2003 (2) infördes vissa restriktiva åtgärder mot Irak, i överensstämmelse med gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp och FN:s säkerhetsråds resolution 1483 (2003).

(2)

Punkterna 3 och 4 i artikel 4 i förordning (EG) nr 1210/2003, som föreskriver att inga tillgångar eller ekonomiska resurser direkt eller indirekt får ställas till förfogande för eller till förmån för en fysisk eller juridisk person, ett organ eller en enhet som förtecknas i bilaga IV till den förordningen, så att den personen, det organet eller den enheten kan erhålla tillgångar, varor eller tjänster, bör slås ihop.

(3)

Den 22 juli 2014 antog rådet beslut 2014/484/Gusp (3) om förbud mot att tillgångar eller ekonomiska resurser direkt eller indirekt ställs till förfogande till förmån för förtecknade personer och enheter. Vissa undantag görs dock, nämligen tillgångar och ekonomiska resurser som är a) nödvändiga för att tillgodose grundläggande behov, b) avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och kostnader för juridiska tjänster, c) endast avsedda för betalning av serviceavgifter för innehav eller förvaltning av frysta tillgångar och ekonomiska resurser, eller d) nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter.

(4)

Det är också lämpligt att uppdatera förordning (EG) nr 1210/2003 med aktuell information från medlemsstaterna om fastställande av behöriga myndigheter.

(5)

Förordning (EG) nr 1210/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1210/2003 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för fysiska eller juridiska personer, organ eller enheter som förtecknas i bilaga IV.”

b)

Punkt 4 ska utgå.

2.

Artikel 4a ska ersättas med följande:

”Artikel 4a

Förbudet i artikel 4.3 ska inte medföra ansvar av något slag för de berörda fysiska eller juridiska personerna eller enheterna om dessa inte kände till eller inte hade rimlig anledning att misstänka att deras handlande skulle strida mot detta förbud.”

3.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

1.   Artikel 4 ska inte hindra att finans- eller kreditinstitut, som tar emot tillgångar som överförs av tredje part till kontot för en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som återfinns i förteckningen, krediterar frysta konton, under förutsättning att insättningar på sådana konton också fryses. Finans- eller kreditinstitutet ska utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna om sådana transaktioner.

2.   Genom avvikelse från artikel 4.3 får de behöriga myndigheter som anges på de webbplatser som listas i bilaga V, ge tillstånd till att vissa tillgångar eller ekonomiska resurser görs tillgängliga, på sådana villkor som de finner lämpliga, efter det att de har konstaterat att de berörda tillgångarna eller ekonomiska resurserna

a)

är nödvändiga för att täcka grundläggande behov för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga IV och för sådana fysiska personers anhöriga, inbegripet betalning av livsmedel, hyra eller amorteringar, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för samhällstjänster,

b)

är avsedda uteslutande för betalning av rimliga arvoden och kostnader för juridiska tjänster,

c)

är avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta tillgångar eller ekonomiska resurser, eller

d)

är nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter, under förutsättning att den relevanta behöriga myndigheten minst två veckor före beviljandet av tillståndet har meddelat de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen av vilka skäl den anser att ett särskilt tillstånd bör beviljas.

3.   De berörda medlemsstaterna ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om alla tillstånd som den beviljar enligt denna artikel.”

4.

Bilaga V ska ersättas med texten i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EUT L 169, 8.7.2003, s. 72.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1210/2003 av den 7 juli 2003 om vissa specifika begränsningar av de ekonomiska och finansiella förbindelserna med Irak och om upphävande av förordning (EG) nr 2465/96 (EUT L 169, 8.7.2003, s. 6).

(3)  Rådets beslut 2014/484/Gusp av den 22 juli 2014 om ändring av gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp beträffande Irak (se sidan 38 i detta nummer av EUT).


BILAGA

”BILAGA V

Webbplatser med uppgift om de behöriga myndigheter som avses i artiklarna 5, 6, 7 och 8 samt adress för anmälningar till Europeiska kommissionen

A.   Behöriga myndigheter i varje medlemsstat:

BELGIEN

http://www.diplomatie.be/eusanctions

BULGARIEN

http://www.mfa.bg/en/pages/135/index.html

TJECKIEN

http://www.mfcr.cz/mezinarodnisankce

DANMARK

http://um.dk/da/politik-og-diplomati/retsorden/sanktioner/

TYSKLAND

http://www.bmwi.de/DE/Themen/Aussenwirtschaft/aussenwirtschaftsrecht,did=404888.html

ESTLAND

http://www.vm.ee/est/kat_622/

IRLAND

http://www.dfa.ie/home/index.aspx?id=28519

GREKLAND

http://www.mfa.gr/en/foreign-policy/global-issues/international-sanctions.html

SPANIEN

http://www.exteriores.gob.es/Portal/es/PoliticaExteriorCooperacion/GlobalizacionOportunidadesRiesgos/Documents/ORGANISMOS%20COMPETENTES%20SANCIONES%20INTERNACIONALES.pdf

FRANKRIKE

http://www.diplomatie.gouv.fr/autorites-sanctions/

KROATIEN

http://www.mvep.hr/sankcije

ITALIEN

http://www.esteri.it/MAE/IT/Politica_Europea/Misure_Deroghe/

CYPERN

http://www.mfa.gov.cy/sanctions

LETTLAND

http://www.mfa.gov.lv/en/security/4539

LITAUEN

http://www.urm.lt/sanctions

LUXEMBURG

http://www.mae.lu/sanctions

UNGERN

http://en.nav.gov.hu/criminal_branch_of_NTCA/restrictive_measures/European_Unions_consolidated_sanctions_list

ΜΑLTA

https://www.gov.mt/en/Government/Government%20of%20Malta/Ministries%20and%20Entities/Officially%20Appointed%20Bodies/Pages/Boards/Sanctions-Monitoring-Board-.aspx

NEDERLÄNDERNA

www.rijksoverheid.nl/onderwerpen/internationale-vrede-en-veiligheid/sancties

ÖSTERRIKE

http://www.bmeia.gv.at/view.php3?f_id=12750&LNG=en&version=

POLEN

http://www.msz.gov.pl

PORTUGAL

http://www.portugal.gov.pt/pt/os-ministerios/ministerio-dos-negocios-estrangeiros/quero-saber-mais/sobre-o-ministerio/medidas-restritivas/medidas-restritivas.aspx

RUMÄNIEN

http://www.mae.ro/node/1548

SLOVENIEN

http://www.mzz.gov.si/si/zunanja_politika_in_mednarodno_pravo/zunanja_politika/mednarodna_varnost/omejevalni_ukrepi/

SLOVAKIEN

http://www.mzv.sk/sk/europske_zalezitosti/europske_politiky-sankcie_eu

FINLAND

http://formin.finland.fi/kvyhteistyo/pakotteet

SVERIGE

http://www.ud.se/sanktioner

FÖRENADE KUNGARIKET

https://www.gov.uk/sanctions-embargoes-and-restrictions

B.   Adress för anmälan till Europeiska kommissionen:

Europeiska kommissionen

Tjänsten för utrikespolitiska instrument (FPI)

EEAS 02/309

B-1049 Bryssel

BELGIEN

E-post: relex-sanctions@ec.europa.eu”.


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/9


RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 792/2014

av den 22 juli 2014

om genomförande av artikel 16.2 i förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (1), särskilt artikel 16.2, och

av följande skäl:

(1)

Den 2 mars 2011 antog rådet förordning (EU) nr 204/2011.

(2)

Rådet anser att det inte längre finns anledning att behålla en person på förteckningen i bilaga III till förordning (EU) nr 204/2011.

(3)

Förordning (EU) nr 204/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppgifterna för följande person ska utgå ur den förteckning som framgår av bilaga III till förordning (EU) nr 204/2011:

23.

ZIDAN, Mohammed Ali

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EUT L 58, 3.3.2011, s. 1.


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/10


RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 793/2014

av den 22 juli 2014

om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011 (1), särskilt artikel 32.1, och

av följande skäl:

(1)

Den 18 januari 2012 antog rådet förordning (EU) nr 36/2012.

(2)

Med tanke på den allvarliga situationen bör tre personer och nio enheter läggas till i förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga II till förordning (EU) nr 36/2012.

(3)

Bilaga II till förordning (EU) nr 36/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De personer och enheter som anges i bilagan till den här förordningen ska läggas till i förteckningen i bilaga II till förordning (EU) nr 36/2012.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EUT L 16, 19.1.2012, s. 1.


BILAGA

Förteckning över personer och enheter som avses i artikel 1

A.   Personer

 

Namn

Identifieringsuppgifter

Skäl

Datum för införande

180.

Hashim Anwar al-Aqqad alias Hashem Aqqad, Hashem Akkad, Hashim Akkad

Född 1961

Mohagirine, Syrien

Framträdande affärsman, ordförande för Akkadkoncernen, som är verksam inom många branscher i det syriska näringslivet, däribland olja och gas. Stöder och gagnas av den syriska regimen.

23.7.2014

181.

Överste Suhayl Hasan alias överste Suhayl al-Hasan, ”al-Nimir”/”Tigern”, Sohail Hassan, Sohail al-Hassan, Suhail Hassan, överstelöjtnant Suhayl Hassan, brigadgeneral Suhayl Hasan

 

Militär befälhavare för den syriska regimen, ansvarig för brutalt förtryck av den civila befolkningen, stöder regimen.

23.7.2014

182.

Amr Armanazi alias Amr Muhammad Najib Al-Armanazi, Amr Najib Armanazi, Amrou Al-Armanazy

Född den 7 februari 1944

Generaldirektör för Syrian Scientific Studies and Research Centre (SSRC), ansvarig förtillhandahållande av stöd till den syriska armén för anskaffning av utrustning som används direkt för övervakning och förtryck av demonstranter.

Ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen, stöder regimen.

23.7.2014

B.   Enheter

 

Namn

Identifieringsuppgifter

Skäl

Datum för införande

54.

Oceans Petroleum Trading alias Overseas Petroleum Tradeing (SAL), Overseas Petroleum Company

Dunant Street, Snoubra Sector, Beirut, Libanon

Tillhandahåller stöd till den syriska regimen och gagnas av regimen genom organiserande av hemliga oljeleveranser till den syriska regimen.

23.7.2014

55.

Tri Oceans Trading

35b Saray El Maadi Tower, Corniche El Nile, Kairo, Egypten, Postal Code 11431 P.O. Box: 1313 Maadi

Tillhandahåller stöd till den syriska regimen och gagnas av regimen genom organiserande av hemliga oljeleveranser till den syriska regimen.

23.7.2014

56.

The Baniyas Refinery Company alias Banias, Banyas

Banias Refinery Building, 26 Latkia Main Road, Tartous, P.O. Box 26, Syrien

Dotterbolag till General Corporation for Refining and Distribution of Petroleum Products (GCRDPP), en underavdelning till ministeriet för olje- och mineraltillgångar. Stöder i denna egenskap den syriska regimen ekonomiskt.

23.7.2014

57.

The Homs Refinery Company alias Hims, General Company for Homs Refinery

General Company for Homs Refinery Building, 352 Tripoli Street, Homs, P.O. Box 352, Syrien

Dotterbolag till General Corporation for Refining and Distribution of Petroleum Products (GCRDPP), en underavdelning till ministeriet för olje- och mineraltillgångar. Stöder i denna egenskap den syriska regimen ekonomiskt.

23.7.2014

58.

Army Supply Bureau

PO Box 3361, Damaskus

Delaktig i anskaffande av militär utrustning till stöd för regimen och därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen i Syrien. En avdelning av det syriska försvarsministeriet.

23.7.2014

59.

Industrial Establishment of Defence alias Industrial Establishment of Defense (IED), Industrial Establishment for Defence, Defence Factories Establishment, Establissements Industriels de la Defense (EID), Establissement Industrial de la Defence (ETINDE), Coefficient Defense Foundation

Al Thawraa Street, P.O. Box 2330 Damascas, eller Al-Hameh, Damascas Countryside, P.O. Box 2230

Delaktig i anskaffande av militär utrustning till regimen och därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen i Syrien. En avdelning av det syriska försvarsministeriet.

23.7.2014

60.

Higher Institute for Applied Sciences and Technology (HISAT)

P.O. Box 31983, Barzeh

Närstående och ett dotterinstitut till Syrian Scientific Studies and Research Centre (SSRC), som redan är uppförd på förteckningen. Tillhandahåller utbildning och stöd till SSRC och är därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen.

23.7.2014

61.

National Standards & Calibration Laboratory (NSCL)

P.O. Box 4470 Damaskus

Närstående och ett dotterinstitut till Syrian Scientific Studies and Research Centre (SSRC), som redan är uppförd på förteckningen. Tillhandahåller utbildning och stöd till SSRC och är därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen.

23.7.2014

62.

El Jazireh alias Al Jazerra

Shaheen Building, 2nd floor, Sami el Solh, Beirut; kolvätesektorn

Ägs eller kontrolleras av Ayman Jaber, och därför associerad med en person som är uppförd på förteckningen.

23.7.2014


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/13


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 794/2014

av den 22 juli 2014

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juli 2014.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

MK

59,9

TR

57,9

XS

56,8

ZZ

58,2

0707 00 05

MK

27,7

TR

79,1

ZZ

53,4

0709 93 10

TR

92,4

ZZ

92,4

0805 50 10

AR

113,7

BO

100,6

CL

116,3

EG

75,0

NZ

145,2

TR

74,0

UY

124,4

ZA

122,2

ZZ

108,9

0806 10 10

BR

145,7

CL

45,2

EG

145,4

TR

80,5

ZZ

104,2

0808 10 80

AR

204,8

BR

126,0

CL

110,3

NZ

129,2

PE

57,3

US

145,0

ZA

136,7

ZZ

129,9

0808 30 90

AR

181,2

CL

91,6

NZ

97,5

ZA

109,5

ZZ

120,0

0809 10 00

MK

86,8

TR

231,6

XS

80,5

ZZ

133,0

0809 29 00

TR

348,5

US

563,9

ZZ

456,2

0809 30

MK

75,2

TR

142,2

ZZ

108,7

0809 40 05

BA

53,1

MK

53,5

ZZ

53,3


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/16


EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EU) nr 795/2014

av den 3 juli 2014

om krav på övervakning av systemviktiga betalningssystem

(ECB/2014/28)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 127.2,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 3.1, artikel 22 och första strecksatsen i artikel 34.1, och

av följande skäl:

(1)

Genom artikel 127.2 fjärde strecksatsen i fördraget och artikel 3.1 fjärde strecksatsen i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) får Eurosystemet uppgiften att främja ett väl fungerande betalningssystem.

(2)

Eurosystemet främjar ett väl fungerande betalningssystem bl.a. genom övervakning.

(3)

I januari 2001 antog Eurosystemet grundprinciperna för systemviktiga betalningssystem som tagits fram av kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (CPSS) inom Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) som minimiregler för systemviktiga betalningssystem (SIPS) (1).

(4)

I april 2012 ersattes grundprinciperna för systemviktiga betalningssystem genom CPSS och International Organization of Securities Commissions (Iosco) tekniska kommittés principer för finansmarknadernas infrastruktur (nedan kallade CPSS-Iosco-principerna) (2) som harmoniserar och förstärker existerande internationella regler om övervakning av bl.a. systemviktiga betalningssystem.

(5)

Enligt CPSS-Iosco-principerna bör systemviktiga betalningssystem omfattas av en effektiv övervakning som är baserad på tydliga och allmänt kända kriterier eftersom de kan utlösa systemrisker om de är otillräckligt skyddade mot sådana risker som de är exponerade för. Därutöver bör de behöriga myndigheterna ha tillräckliga befogenheter och resurser för att utföra sina uppgifter, inkl. att vidta korrigerande åtgärder. CPSS-Iosco rekommenderar att dessa principer genomförs fullt ut förutsatt att detta är möjligt enligt nationella rättsliga ramar och regelverk.

(6)

Mot bakgrund av detta, och för att säkerställa effektiva och sunda systemviktiga betalningssystem, har ECB beslutat att genomföra CPSS-Iosco-principerna med hjälp av en förordning. Myndigheterna i andra länder förväntas också att i största möjliga utsträckning genomföra och tillämpa CPSS-Iosco-principerna i sina respektive regelverk.

(7)

Denna förordning omfattar systemviktiga betalningssystem, både sådana för större betalningar och sådana för massbetalningar. Förordningen omfattar både sådana betalningssystem som drivs av centralbanker och sådana som drivs av privata aktörer. Enligt CPSS-Iosco-principerna finns det exceptionella fall där principerna tillämpas annorlunda på betalningssystem som drivs av centralbanker p.g.a. krav som framgår av lag, förordning eller annan reglering. Eurosystemets verksamhet omfattas av policymål, ansvar och en institutionell ram som framgår av fördraget och ECBS-stadgan vilket medför att Eurosystemets systemviktiga betalningssystem kan undantas från vissa krav i förordningen. Mot bakgrund av detta bör Eurosystemets systemviktiga betalningssystem undantas från specifika krav avseende styrning, avveckling, eget kapital och likvida tillgångar, säkerhet och investeringsrisker, som omfattar samma områden som de krav som formellt antagits av ECB-rådet. Dessa undantag framgår av olika bestämmelser i förordningen.

(8)

Enligt riktlinje ECB/2012/27 av den 5 december 2012 om ett transeuropeiskt automatiserat system för bruttoavveckling av betalningar i realtid (Target2) (3) har Target2 en decentraliserad struktur som knyter samman många olika betalningssystem. Delsystemen i Target2 harmoniseras i möjligaste mån, med undantag bara för sådana fall som är nödvändiga p.g.a. begränsningar i nationell lagstiftning. Target2 kännetecknas också av en gemensam teknisk plattform som kallas den gemensamma delade plattformen (SSP). ECB-rådet har den högsta beslutanderätten avseende Target2 och säkrar dess offentliga funktion – denna styrelseform speglar sig i övervakningen av Target2.

(9)

Effektiva och sunda systemviktiga betalningssystem kräver att nationell lagstiftning efterlevs samt klara regler, förfaranden och avtal enligt vilka de bedrivs. Överensstämmelse med lagstiftningen avser alla de länder i vilka operatören av ett systemviktigt betalningssystem eller dess deltagare bedriver verksamhet.

(10)

Effektiva och sunda systemviktiga betalningssystem kräver också tydliga och lämpliga kontrollmekanismer som måste vara tydligt dokumenterade.

(11)

För att man på ett heltäckande sätt ska kunna hantera rättsliga, kredit-, likviditets-, operativa, företags-, förvarings-, inversterings- och andra risker är det nödvändigt att identifiera, mäta, övervaka och hantera alla de typer av risker som operatörer av systemviktiga betalningssystem berörs av. Detsamma gäller för hur sunt och uthålligt ramverket för ställande av säkerheter och deltagares obestånd är samt förfaranden och planer för att säkerställa en kontinuerlig affärsverksamhet.

(12)

En minskning av systemrisken kräver bl.a. att avvecklingen är slutgiltig. Unionen har antagit Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (4). Direktiv 98/26/EG föreskriver att reglerna för system som är betecknade som sådana ska definiera tidpunkten för införande (efter vilken ett överföringsuppdrag blir rättsligt bindande och, även om ett insolvensförfarande inleds mot en deltagare, bindande för tredje man) och tidpunkten då överföringsuppdrag blir oåterkalleliga. Avveckling under dagen eller i realtid rekommenderas också om detta är förenligt med det systemviktiga betalningssystemets allmänna affärsmodell och nödvändigt för att operatören av det systemviktiga betalningssystemet och deltagarna ska kunna hantera sina respektive kredit- och likviditetsrisker.

(13)

Objektiva, riskbaserade och allmänt kända kriterier för att delta i ett systemviktigt betalningssystem, som möjliggör en rättvis och (med beaktande av acceptabla riskkontrollstandarder) öppen tillgång till sådana system, främjar säkra och effektiva systemviktiga betalningssystem och marknader som debetjänar utan att på ett alltför omfattande sätt begränsa det fria tillhandahållandet av tjänster.

(14)

De bestämmelser i denna förordning som kräver att operatörer av systemviktiga betalningssystem samlar in, behandlar och överför uppgifter påverkar inte tillämpningen av regler om uppgiftsskydd som gäller för deltagare eller kunder.

(15)

Effektiva systemviktiga betalningssystem med klart definierade mål som är mätbara och nåbara kan på bästa sätt uppfylla de behov som deltagarna i systemviktiga betalningssystem samt på marknaden har.

(16)

I den utsträckning som det anses möjligt och ändamålsenligt får ECB anlita de nationella centralbankerna för att genomföra ECBS-uppgifter.

(17)

Kraven som framgår av denna förordning står i proportion till de specifika risker och exponeringar som systemviktiga betalningssystem är utsatta för.

(18)

Möjligheten för behöriga myndigheter att kräva att vissa åtgärder vidtas för att rätta till eller förhindra att reglerna enligt denna förordning inte efterlevs, och möjligheten för ECB att vidta effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid brott mot förordningen är viktiga förutsättningar för att genomföra CPSS-Iosco-principerna i största möjliga utsträckning inom ramen för fördraget och ECBS-stadgan.

(19)

De krav på övervakning som uppställs i denna förordning bör omfattas av en övergångsperiod, så att operatörerna av systemviktiga betalningssystem ges möjlighet att sätta sig in i kraven och genomföra dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ämne och omfattning

1.   I denna förordning fastställs krav på övervakning av systemviktiga betalningssystem.

2.   ECB-rådet ska anta ett beslut som namnger de betalningssystem som omfattas av denna förordning, deras respektive operatörer samt behöriga myndigheter. Denna förteckning kommer att finnas på ECB:s webbplats och uppdateras efter varje förändring.

3.   Ett betalningssystem ska betecknas som systemviktigt betalningssystem om det a) kan anmälas som ett system enligt direktiv 98/26/EG av en medlemsstat som har euron som valuta eller vars operatör är etablerad inom euroområdet, inkl. etablering genom en filial genom vilken systemet drivs, och b) minst två av följande kriterier uppfylls under ett kalenderår:

i)

Det sammanlagda dagliga genomsnittliga värdet av eurodenominerade betalningar som hanteras överstiger 10 miljarder euro.

ii)

Dess marknadsandel är minst en av följande:

15 procent av den sammanlagda volymen av eurodenominerade betalningar,

5 procent av den sammanlagda volymen av gränsöverskridande eurodenominerade betalningar,

75 procent av den sammanlagda volymen av eurodenominerade betalningar på nivån av en medlemsstat som har euron som valuta.

iii)

Dess gränsöverskridande verksamhet (dvs. deltagare etablerade i ett annat land än där operatören av det systemviktiga betalningssystemet är etablerad och/eller gränsöverskridande länkar med andra betalningssystem) involverar minst fem länder och genererar minst 33 procent av den sammanlagda volymen av eurodenominerade betalningar som det systemviktiga betalningssystemet hanterar,

iv)

Det används för andra finansmarknadsinfrastrukturers avveckling.

4.   Operatörer av systemviktiga betalningssystem ska säkerställa att deras system uppfyller kraven i artiklarna 3–21.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.    betalningssystem : ett formellt arrangemang mellan tre eller fler deltagare, ej medräknat eventuella likvidbanker, centrala motparters clearingorganisationer eller indirekta deltagare, som har gemensamma regler och standardiserade arrangemang för att utföra överföringsuppdrag mellan deltagarna.

2.    överföringsuppdrag : den betydelse som framgår av artikel 2 i första strecksatsen i direktiv 98/26/EG.

3.    systemrisk : risken att en deltagare eller operatören av ett systemviktigt betalningssystem inte uppfyller sina respektive skyldigheter och detta medför att andra deltagare och/eller operatören av det systemviktiga betalningssystemet inte kan uppfylla sina respektive skyldigheter i rätt tid, vilket kan få sekundäreffekter som hotar det finansiella systemets stabilitet eller tilltron till det.

4.    operatör av systemviktiga betalningssystem : juridisk person som ansvarar för driften av ett systemviktigt betalningssystem.

5.    behörig myndighet : den centralbank inom Eurosystemet som har det primära övervakningsansvaret enligt artikel 1.2.

6.    Eurosystemets systemviktiga betalningssystem : ett systemviktigt betalningssystem som ägs och drivs av en centralbank inom Eurosystemet.

7.    rättslig risk : den risk som härrör från tillämpningen av lag eller förordning, som normalt medför en skada.

8.    kreditrisk : risken att en motpart, både deltagare och andra enheter, inte fullt ut kan fullgöra sina ekonomiska förpliktelser i rätt tid eller i framtiden.

9.    likviditetsrisk : risken att en motpart, både deltagare och andra enheter, saknar tillräckliga medel för att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser i rätt tid, trots att denne måhända i framtiden kan ha tillräckliga medel för att göra detta.

10.    operativ risk : risken att brister i informationssystem eller interna processer, mänskliga fel, bristande ledning eller driftsavbrott förorsakade av externa händelser eller utlokaliserade tjänster medför nedsättning, försämring eller avbrott i de tjänster som ett systemviktigt betalningssystem tillhandahåller.

11.    förvaringsrisk : risken att skada uppstår på förvarade tillgångar p.g.a. att ett förvaringsinstitut eller en underförvarare blir insolvent, oaktsamhet, bedrägeri, dåliga arbetsrutiner eller otillräckliga dokumentationsrutiner.

12.    investeringsrisk : risken för förluster hos en operatör av systemviktiga betalningssystem eller en deltagare när operatören investerar sina egna eller sina deltagares tillgångar, t.ex. säkerheter.

13.    marknadsrisk : risken för förluster, både inom och utanför balansräkningen, som härrör från förändringar av marknadspriserna.

14.    nettoavvecklingssystem (DNS) : ett system som genomför en nettoavveckling i slutet av en förutbestämd avvecklingscykel, t.ex. under, eller i slutet av, en affärsdag.

15.    gränsöverskridande säkerheter : säkerhet för vilken, ur det landets perspektiv där tillgångarna godtas som säkerhet, minst en av följande är utländsk: a) valutadenomineringen, b) det land där tillgångarna befinner sig eller c) det land där emittenten är etablerad.

16.    gränsöverskridande betalning : en betalning mellan deltagare som är etablerade i olika länder.

17.    finansmarknadsinfrastruktur (FMI) : ett multilateralt system mellan deltagande institutioner, inklusive systemoperatören, som används för clearing, avveckling eller dokumentering av betalningar, värdepapper, derivat eller andra finansiella transaktioner.

18.    deltagare : en enhet som är identifierad eller erkänd av ett betalningssystem och, antingen direkt eller indirekt, får sända överföringsuppdrag till systemet och kan ta emot överföringsuppdrag från det.

19.    styrelse : administrativ styrelse eller tillsynsråd för operatören av ett systemviktigt betalningssystem i enlighet med nationell lagstiftning.

20.    företagsledning : ledande befattningshavare, dvs. de personer som ansvarar för den dagliga ledningen av en operatör av systemviktiga betalningssystem samt medlemmar i företagsledningen för operatörer av systemviktiga betalningssystem i system med dubbla ledningsnivåer.

21.    relevanta aktörer : deltagare, finansmarknadsinfrastruktur som har inverkan på risken hos ett systemviktigt betalningssystem samt, beroende på situationen, andra berörda marknadsaktörer.

22.    kreditexponering : ett belopp eller värde på att en deltagare inte avvecklar hela värdet, antingen när det förfaller eller vid något senare tillfälle.

23.    säkerhet : en tillgång eller en tredje parts åtagande som används av säkerhetsställaren för att säkerställa ett åtagande gentemot säkerhetshavaren. Säkerhet kan finnas både i in- och i utlandet.

24.    tillhandahållare av likviditet : en tillhandahållare av likviditet enligt artiklarna 5.3, 6.5, 8.1, 8.9 och 8.11 eller tillgångar enligt artikel 8.4, inklusive en deltagare i ett systemviktigt betalningssystem eller en utomstående part.

25.    extrema men möjliga marknadsförhållanden : en omfattande uppsättning parametrar och antaganden som beaktar olika historiska och hypotetiska förhållanden, däribland de mest volatila perioderna som förekommit på de marknader där det systemviktiga betalningssystemet är verksamt.

26.    planerad avvecklingsdag : den dag som avsändaren av ett överföringsuppdrag anger som avvecklingsdag i ett systemviktigt betalningssystem.

27.    allmän affärsrisk : varje potentiell försämring av den ekonomiska ställningen för ett systemviktigt betalningssystem p.g.a. minskade intäkter eller ökade kostnader, så att kostnaderna överstiger intäkterna och förlusten måste täckas av det egna kapitalet.

28.    rekonstruktionsplan : en plan som operatören av systemviktiga betalningssystem tar fram för att återställa ett välfungerande systemviktigt betalningssystem.

29.    plan för ordnad avveckling : en plan som operatören av systemviktiga betalningssystem tar fram för en ordnad avveckling av ett systemviktigt betalningssystem.

30.    väsentlig : beskriver en risk, avhängighet och/eller förändring som kan påverka en enhets förmåga att utföra eller tillhandahålla tjänster som planerat.

31.    relevanta myndigheter : myndigheter som har ett legitimt intresse av att få information från ett systemviktigt betalningssystem för att fullgöra sina lagstadgade skyldigheter, t.ex. rekonstruktionsmyndigheter och tillsynsmyndigheter för större deltagare.

32.    kapitalbeloppsrisk : risken att en motpart förlorar hela transaktionens värde, t.ex. risken att en säljare oåterkalleligt levererar en finansiell tillgång men inte får betalt, eller risken att en köpare av en finansiell tillgång oåterkalleligt betalar för, men ej erhåller, tillgången.

33.    förvaringsinstitut : en bank som förvarar och säkrar tredje parts finansiella tillgångar.

34.    likvidbank : en bank som för konton där betalningar regleras som är resultatet av skyldigheter som uppstått i ett betalningssystem.

35.    nostro-ombud : en bank som deltagarna i ett systemviktigt betalningssystem använder för avveckling.

36.    ensidig betalning : en betalning som endast omfattar en betalningsöverföring i en valuta.

37.    tvåsidig betalning : en betalning som omfattar två betalningsöverföringar i olika valutor i ett avvecklingssystem enligt principen ”exchange-for-value”.

38.    korrelationsrisk : den risk som uppstår till följd av exponering mot en deltagare eller emittent när den säkerhet som motparten ställer eller emittenten emitterar är starkt korrelerad till dess kreditrisk.

39.    affärsdag : den betydelse som framgår av artikel 2 n i direktiv 98/26/EG.

Artikel 3

En sund rättslig grund

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska bedöma huruvida gällande lagstiftning i alla relevanta rättsordningar garanterar hög säkerhet för, och stöder alla viktiga aspekter av, det systemviktiga betalningssystemets verksamhet.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram regler och förfaranden samt sluta avtal som är tydliga och uppfyller de lagstadgade kraven i alla relevanta rättsordningar.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska kunna ange tillämpliga lagar, regler, förfaranden och avtal för driften av betalningssystemet för den behöriga myndigheten, deltagarna samt, i förekommande fall, deltagarnas kunder, på ett tydligt och begripligt sätt.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska vidta åtgärder för att säkerställa att dess regler, förfaranden och avtal är rättsligt giltiga i alla relevanta rättsordningar och att de åtgärder som vidtas med stöd av sådana regler, förfaranden och avtal kan genomdrivas.

5.   En operatör av systemviktiga betalningssystem som bedriver verksamhet i mer än en jurisdiktion ska identifiera och reducera de risker som uppstår till följd av lagvalsfrågor.

6.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska göra sitt yttersta för att säkerställa att betalningssystemet betecknas enligt direktiv 98/26/EG.

Artikel 4

Styrning

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha dokumenterade mål där han prioriterar ett säkert och effektivt betalningssystem. Målen ska uttryckligen stödja finansiell stabilitet och andra relevanta allmänna intressen, särskilt öppna och effektiva finansmarknader.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha dokumenterade regler som klart och tydligt fördelar ansvar och skyldigheter. Den behöriga myndigheten, ägarna samt deltagarna ska ha tillgång till dessa regler. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska göra en nedkortad version av dessa tillgängliga för allmänheten.

3.   Styrelsens roll och ansvar ska vara tydligt definierade och styrelsen ska

a)

ta fram tydliga strategiska mål för det systemviktiga betalningssystemet,

b)

skapa dokumenterade rutiner för hur det systemviktiga betalningssystemet ska fungera, inkl. rutiner för att identifiera och hantera intressekonflikter mellan medlemmarna,

c)

med undantag för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem, säkerställa ett effektivt urval och en effektiv kontroll, samt vid behov, uppsägning av medlemmar i företagsledningen,

d)

med undantag för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem, skapa lämpliga kompensationsmodeller i linje med bästa praxis och baserade på långsiktiga resultat.

4.   Med undantag för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem ska styrelsen granska dess övergripande resultat och det arbete som de enskilda medlemmarna i företagsledningen utför minst en gång per år.

5.   Styrelsens sammansättning ska säkerställa integritet och, med undantag för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem, bestå av en lämplig blandning av tekniska färdigheter, kunskap och erfarenhet både av systemviktiga betalningssystem och hela finansmarknaden, så att styrelsen har möjlighet att utföra sina uppgifter och ta sitt ansvar. Sammansättningen ska därutöver beakta de allmänna kunskapskraven enligt nationell lagstiftning. Om den nationella lagstiftningen så tillåter ska styrelsen, med undantag för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem, inkludera styrelsemedlemmar som inte arbetar på heltid i företaget.

6.   Företagsledningens roll, ansvar och rapporteringsvägar ska vara tydligt definierade. Sammansättningen ska säkerställa integritet och en lämplig blandning av tekniska färdigheter, kunskap och erfarenhet både av systemviktiga betalningssystem och hela finansmarknaden, så att företagsledningen kan utföra sina uppgifter vad gäller driften och riskhanteringen av operatören av det systemviktiga betalningssystemet. Företagsledningens ansvar omfattar, enligt styrelsens anvisningar, att säkerställa att

a)

den verksamhet som operatören av det systemviktiga betalningssystemet bedriver stämmer överens med dess mål, strategi och risktolerans,

b)

interna kontroller och tillhörande förfaranden är ändamålsenligt utformade, utförda och kontrollerade för att främja de målsättningar som operatören av det systemviktiga betalningssystemet har,

c)

interna kontroller och tillhörande förfaranden regelbundet ses över och testas av en riskhanteringsavdelning och internrevision som är väl fungerande och har tillräckligt med personal,

d)

den är aktivt involverad i riskkontrollprocessen.

e)

tillräckliga resurser allokeras till riskhanteringen inom det systemviktiga betalningssystemet.

7.   Styrelsen ska skapa och kontrollera dokumenterade rutiner för riskhantering som

a)

inkluderar riktlinjer för risktolerans hos operatören av det systemviktiga betalningssystemet,

b)

fördelar ansvaret och skyldigheterna i samband med riskbeslut,

c)

klargör beslutsgången vid kriser och i nödsituationer,

d)

klargör interna kontrollfunktioner.

Styrelsen ska säkerställa att riskhantering och interna kontrollfunktioner har nödvändig auktoritet, oberoende, resurser och tillgång till styrelsen.

8.   Styrelsen ska säkerställa att viktiga beslut som berör tekniska och funktionella frågor, regler och övergripande strategi hos det systemviktiga betalningssystemet, i synnerhet vad gäller valet av clearing- och avvecklingsförfarande, driftsstruktur, för vilka produkter clearing eller avveckling sker samt användning av teknik och förfaranden, på ett lämpligt sätt speglar de berättigade intressena hos det systemviktiga betalningssystemets relevanta aktörer. De relevanta aktörerna och, om detta är lämpligt, allmänheten ska konsulteras i rimlig tid före sådana beslut.

Artikel 5

Regler för en omfattande riskhantering

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram och underhålla sunda regler för riskhantering så att man på ett heltäckande sätt kan identifiera, mäta, övervaka och hantera de risker som uppstår inom, eller bärs av, systemet. Operatören ska minst årligen utvärdera riskhanteringsreglerna. Riskhanteringen ska

a)

inkludera riktlinjer för risktolerans och lämpliga instrument för riskhantering hos operatören av det systemviktiga betalningssystemet,

b)

fördela ansvaret och skyldigheterna i samband med riskbeslut,

c)

ange riktlinjer för beslutsfattande i nödsituationer avseende det systemviktiga betalningssystemet, inklusive utvecklingar på finansmarknaderna som kan inverka negativt på marknadens likviditet och det finansiella systemets stabilitet i någon av de medlemsstater som har euron som valuta där operatören av det systemviktiga betalningssystemet eller någon av dess deltagare är etablerad.

2.   En operatör av ett systemviktigt betalningssystem ska ge deltagarna, och i förekommande fall deras kunder, incitament att hantera och begränsa de risker som berör det systemviktiga betalningssystemet. Vad gäller deltagarna ska sådana incitament inkludera effektiva, proportionella och avskräckande ekonomiska sanktioner eller andel i förlust, eller både och.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska granska de väsentliga risker som det systemviktiga betalningssystemet är utsatt för, eller utgör för andra enheter, bl.a. finansmarknadsinfrastruktur, likvidbanker, tillhandahållare av likviditet och tjänsteleverantörer, till följd av ömsesidiga beroendeförhållanden minst en gång per år. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram fungerande riskhanteringsverktyg som motsvarar den aktuella risknivån.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska definiera vilken verksamhet och vilka tjänster inom operatören som är kritiska. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska identifiera specifika scenarier under vilka operatören inte kan tillhandahålla denna kritiska verksamhet och dessa tjänster som en ”going concern” och bedöma vilka möjligheter som finns för rekonstruktion eller, med undantag för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem, en ordnad avveckling. Operatören ska minst årligen utvärdera den kritiska verksamheten och de kritiska tjänsterna. Baserat på denna utvärdering ska operatören av det systemviktiga betalningssystemet ta fram en rekonstruktionsplan för systemet eller, med undantag för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem, en ordnad avveckling. Rekonstruktionsplanen och planen för en ordnad avveckling ska bl.a. omfatta en fristående sammanfattning av de viktigaste strategierna för rekonstruktion och ordnad avveckling, en omformulering av systemets kritiska verksamhet och kritiska tjänster samt en beskrivning av de åtgärder som krävs för att genomföra de viktigaste strategierna. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska i förekommande fall ge relevanta myndigheter den information som dessa behöver för rekonstruktionsplanering. Operatören ska minst årligen utvärdera planerna för rekonstruktion och ordnad avveckling.

Artikel 6

Kreditrisk

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram en stabil ram för att mäta, övervaka och hantera sin kreditexponering mot deltagarna samt deltagarnas kreditexponering sinsemellan till följd av betalningar, clearing och avveckling inom det systemviktiga betalningssystemet.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska identifiera alla kreditrisker. Mätning och övervakning av kreditexponeringar ska ske under hela dagen och baseras på aktuell information och lämpliga riskhanteringsverktyg.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem, inklusive sådana som driver ett nettoavvecklingssystem med avvecklingsgaranti, som inom ramen för det systemviktiga betalningssystemets verksamhet medför kreditexponering gentemot sina deltagare, ska skydda sin kreditexponering mot varje deltagare med hjälp av säkerheter, garantifonder, eget kapital (efter ett avdrag motsvarande den allmänna affärsrisken) eller andra jämförbara ekonomiska tillgångar.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem, inklusive sådana som driver ett nettoavvecklingssystem utan avvecklingsgaranti, men där deltagarna utsätts för kreditexponeringar till följd av betalningar, clearing och avveckling inom det systemviktiga betalningssystemet, måste ha regler eller avtal med dessa deltagare. Dessa regler eller avtal ska säkerställa att deltagarna tillhandahåller tillräckliga resurser, enligt vad som framgår i punkt 3, för att täcka den kreditexponering som härrör från betalningar, clearing och avveckling inom det systemviktiga betalningssystemet i förhållande till de två deltagare som, tillsammans med sina dotterbolag, har den största sammanlagda kreditexponeringen.

5.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram regler och förfaranden för att hantera förluster som är en direkt följd av att en eller flera deltagare inte kan reglera sina åtaganden gentemot systemet. Dessa regler och förfaranden ska reglera hur eventuella förluster ska fördelas, inkl. återbetalningen av medel som en operatör av systemviktiga betalningssystem har lånat av tillhandahållare av likviditet. De ska inkludera de regler och förfaranden som operatören av systemviktiga betalningssystem har för att återställa de ekonomiska resurser som det systemviktiga betalningssystemet använt i en stressituation, i den utsträckning som framgår av punkt 3.

Artikel 7

Säkerheter

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska endast godta följande säkerheter: a) kontanter och b) tillgångar med låg kredit-, likviditets- och marknadsrisk, dvs. tillgångar för vilka operatören kan visa för den behöriga myndigheten, baserat på en adekvat intern bedömning, att alla följande villkor uppfylls:

i)

Tillgångarna har emitterats av en emittent med låg kreditrisk.

ii)

Tillgångarna är fritt överlåtbara och det finns inga lagstadgade begränsningar eller anspråk från tredje parter.

iii)

Tillgångarna är denominerade i en valuta vars risk hanteras av operatören av det systemviktiga betalningssystemet.

iv)

Tillförlitliga prisuppgifter för tillgångarna offentliggörs regelbundet.

v)

Tillgångarna är inte i övrigt föremål för någon betydande korrelationsrisk.

vi)

Tillgångarna har inte emitterats av den deltagare som ställer säkerheten, eller en enhet som ingår i samma koncern som denne, utom när det gäller säkerställda obligationer och endast om de tillgångar som utgör säkerhet för obligationen är lämpligt åtskilda inom ramen för stabila rättsregler och uppfyller kraven i punkterna i–v.

När operatören av det systemviktiga betalningssystemet gör den interna bedömningen enligt punkterna i–vi ska denne definiera, dokumentera och tillämpa en objektiv metod.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram och tillämpa riktlinjer och rutiner för att övervaka kreditkvaliteten, marknadslikviditeten och prisernas volatilitet på varje tillgång som godtas som säkerhet. Operatörer av systemviktiga betalningssystem ska regelbundet, och åtminstone årligen, kontrollera att deras riktlinjer och rutiner för värderingen är adekvata. En sådan översyn ska även ske efter väsentliga förändringar som påverkar det systemviktiga betalningssystemets riskexponering. Operatör av systemviktiga betalningssystem ska uppdatera värdet på sina säkerheter minst en gång per dag.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska använda stabila och konservativa värderingsavdrag och testa dessa minst en gång per år även med beaktande av ansträngda marknadslägen. Förfarandet för värderingsavdragen ska minst en gång per år verifieras av annan personal än den som först tog fram och tillämpade det.

4.   Operatör av systemviktiga betalningssystem ska vidta åtgärder för att förhindra koncentrerade innehav av vissa tillgångar om dessa kan få väsentliga negativa konsekvenser på möjligheten att snabbt likvidera sådana tillgångar utan större negativa priseffekter.

5.   En operatör av systemviktiga betalningssystem som godtar gränsöverskridande säkerheter ska identifiera och minska de risker som hör samman med användningen, samt säkerställa att de gränsöverskridande säkerheterna kan användas vid rätt tidpunkt.

6.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska använda ett effektivt och driftsmässigt flexibelt säkerhetshanteringssystem.

7.   Punkt 1 gäller inte för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem.

Artikel 8

Likviditetsrisk

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska inrätta ett omfattande ramverk för att hantera de likviditetsrisker som utgår från det systemviktiga betalningssystemets deltagare, likvidbanker, nostro-ombud, förvaringsinstitut, tillhandahållare av likviditet samt andra relevanta enheter.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska inrätta verktyg för analys och drift som gör det möjligt att kontinuerligt och tidsnära identifiera, mäta och övervaka avvecklings- och finansieringsflöden, inklusive användningen av intradagslikviditet.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska vid varje tidpunkt inneha, eller se till att deltagarna innehar, tillräckliga likvida medel, i alla valutor där man bedriver verksamhet, för att effektuera avveckling under dagen av betalningsförpliktelser under ett stort antal tänkbara stresscenarier. I förekommande fall ska detta inkludera avveckling under dagen eller under flera dagar. Stresscenarierna ska inkludera a) ett obestånd, under extrema men möjliga marknadsförhållanden, av den deltagare som, tillsammans med sina dotterbolag, har den största sammanlagda betalningsförpliktelsen, och b) andra scenarier i enlighet med punkt 11.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem som avvecklar ensidiga betalningar i euro ska inneha, eller se till att deltagarna innehar, likvida medel i enlighet med punkt 3, för att effektuera tidsnära avveckling av betalningsförpliktelser i fall av obestånd hos den deltagare som, tillsammans med sina dotterbolag, har den största sammanlagda betalningsförpliktelsen enligt punkt 3 a på något av följande sätt:

a)

Kontant med Eurosystemet, eller

b)

i godtagbara säkerheter enligt definitionen i Eurosystemets ramverk för säkerheter som framgår av riktlinje ECB/2011/14 av den 20 september 2011 om Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden (5), i synnerhet om operatören av det systemviktiga betalningssystemet har tillgång till Eurosystemets stående faciliteter.

5.   En operatör av systemviktiga betalningssystem som avvecklar ensidiga betalningar i euro ska inneha, eller se till att deltagarna innehar, ytterligare likvida medel i enlighet med punkt 3 b på det sätt som framgår av punkt 4 eller hos en kreditvärdig kommersiell bank i ett eller flera av följande instrument:

a)

Bindande kreditlöften.

b)

Bindande valutaswappar.

c)

Bindande repoavtal.

d)

Tillgångar enligt definitionen i artikel 7.1 som innehas av ett förvaringsinstitut.

e)

Investeringar som är snabbt tillgängliga och kan omvandlas till kontanter med hjälp av i förväg arrangerade finansieringsöverenskommelser för vilka operatören av det systemviktiga betalningssystemet kan visa för den behöriga myndigheten, baserat på en adekvat intern bedömning, att finansieringsöverenskommelserna är mycket säkra, även under extrema men möjliga marknadsförhållanden.

En operatör av ett systemviktigt betalningssystem ska kunna visa för den behöriga myndigheten, baserat på en adekvat intern bedömning, att den kommersiella banken är kreditvärdig.

6.   En operatör av systemviktiga betalningssystem som avvecklar tvåsidiga betalningar eller ensidiga betalningar i andra valutor än euro ska inneha, eller se till att deltagarna innehar, likvida medel i enlighet med punkt 3 på det sätt som anges i punkt 5.

7.   Om en operatör av systemviktiga betalningssystem kompletterar de resurser som avses i punkt 3 med andra tillgångar ska dessa tillgångar sannolikt vara omsättbara eller godtagbara som säkerhet (t.ex. kreditlöften, swappar eller repor) på ad-hoc-basis efter ett inträffat obestånd, även om detta inte fullt ut kan arrangeras i förväg eller garanteras under extrema men möjliga marknadsförhållanden. Om en deltagare supplementerar de resurser som nämns i punkt 3 med andra tillgångar, ska operatören av det systemviktiga betalningssystemet säkerställa att dessa andra tillgångar uppfyller de krav som framgår av första meningen. Tillgångar ska presumeras vara sannolikt omsättbara eller godtagbara som säkerhet om operatören av ett systemviktigt betalningssystem har beaktat de regler och den praxis som tillämpas av den relevanta centralbanken vad gäller säkerheter som godtas.

8.   En operatör av systemviktiga betalningssystem får inte utgå från att centralbankerna kommer att ge likviditetsstöd.

9.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska visa tillbörlig aktsamhet och kontrollera att tillhandahållare av likvida medel inom det systemviktiga betalningssystemet enligt punkt 3 a) har tillräcklig och uppdaterad information för att förstå och hantera sina likviditetsrisker i samband med tillhandahållandet av kontanter eller tillgångar och b) har kapacitet att tillhandahålla kontanter eller tillgångar i tillräcklig utsträckning. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska minst en gång per år kontrollera att han uppfyller kravet på tillbörlig aktsamhet. Endast enheter som har tillgång till kredit från utgivande centralbanker får godtas som tillhandahållare av likviditet. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska regelbundet se över rutinerna för att bedöma det systemviktiga betalningssystemets likviditetsresurser.

10.   En operatör av systemviktiga betalningssystem med tillgång till centralbankskonton, betaltjänster eller värdepappertjänster ska, om detta är praktiskt möjligt, använda dessa tjänster.

11.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska med hjälp av noggranna tester fastställa hur mycket kontanter och andra tillgångar som krävs för att uppfylla kraven enligt punkterna 3 och 4. Beloppet ska regelbundet ses över och man ska beakta olika scenarier, bl.a.

a)

den historiskt sett högsta prisvolatiliteten för ovannämnda tillgångar,

b)

förändringar i andra marknadsfaktorer, t.ex. faktorerna för prisbildning och avkastningskurvor,

c)

att en eller flera deltagare hamnar på obestånd samma dag eller under flera på varandra följande dagar,

d)

att finansierings- och tillgångsmarknaderna samtidigt utsätts för spänningar,

e)

flera olika stresscenarier i extrema men möjliga marknadsförhållanden.

Sådana scenarier ska också beakta det systemviktiga betalningssystemets utformning och verksamhet. De ska granska alla enheter som kan utgöra en väsentlig likviditetsrisk för det systemviktiga betalningssystemet, bl.a. likvidbanker, nostro-ombud, förvaringsinstitut, tillhandahållare av likviditet, sammanlänkad finansmarknadsinfrastruktur och, där så är lämpligt, omfatta perioder om flera dagar.

12.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska dokumentera sina motiv för att inneha, och ha tillräcklig organisationsstyrning avseende, det belopp av kontanter eller andra tillgångar som operatören av det systemviktiga betalningssystem eller deltagarna har. Operatören ska ha tydliga riktlinjer för hur resultaten av dessa stresstester rapporteras till styrelsen. Operatören ska använda dessa resultat för att utvärdera huruvida hanteringen av likviditetsrisker är adekvat eller om man behöver företa ändringar.

13.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram tydliga regler och förfaranden som gör det möjligt för systemet att effektuera avveckling av betalningsförpliktelser under dagen och, om detta är lämpligt, tidsnära intradagsavveckling och avveckling under flera dagar om en eller flera av deltagarna hamnar på obestånd. Dessa regler och förfaranden ska

a)

beakta oförutsedda likviditetsbrister som det eventuellt saknas täckning för,

b)

ha som mål att betalningsförpliktelser som avvecklas under dagen inte återgår, återkallas eller försenas,

c)

ange hur de kontanter och andra tillgångar som det systemviktiga betalningssystemet använt i en stressituation ska återställas, i den utsträckning som krävs enligt punkterna 3–5.

Artikel 9

Slutlig avveckling

En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram regler och förfaranden så att slutlig avveckling kan ske senast i slutet av den planerade avvecklingsdagen.

Artikel 10

Kontantavveckling

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem som avvecklar ensidiga betalningar i euro ska säkerställa att slutlig avveckling sker i centralbankspengar.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem som avvecklar ensidiga eller tvåsidiga betalningar i andra valutor än i euro ska säkerställa att slutlig avveckling sker i centralbankspengar om detta är praktiskt möjligt.

3.   Om man inte använder centralbankspengar ska operatören av det systemviktiga betalningssystemet säkerställa att kontantavveckling sker med hjälp av tillgångar som inte har någon, eller låg, kredit- och likviditetsrisk.

4.   Om avvecklingen sker genom kommersiella banker ska operatören av det systemviktiga betalningssystemet övervaka, hantera och begränsa kredit- och likviditetsriskerna som härrör från de kommersiella likvidbankerna. Operatören av det systemviktiga betalningssystemet ska särskilt inrätta och kontrollera efterlevnaden av strikta kriterier för sina likvidbanker som bl.a. beaktar deras reglering och tillsyn, kreditvärdighet, kapitalisering, tillgång till likviditet och driftsäkerhet. Operatören av det systemviktiga betalningssystemet ska också övervaka och hantera koncentrationen av kredit- och likviditetsexponeringar mot det systemviktiga betalningssystemets kommersiella likvidbanker.

5.   Om en operatör av ett systemviktigt betalningssystem själv genomför kontantavveckling ska denne minimera och noggrant kontrollera sina kredit- och likviditetsrisker.

6.   Om avvecklingen sker genom kommersiella banker ska de avtal som operatören av ett systemviktigt betalningssystem har med kommersiella likvidbanker tydligt ange

a)

när överföringar i individuella likvidbankers bokföring förväntas ske,

b)

att överföringar är slutliga när de effektueras,

c)

att erhållna medel ska vara överförbara så snart som möjligt, senast vid dagens slut.

Artikel 11

Betalning mot betalning

En operatör av systemviktiga betalningssystem som använder principen betalning mot betalning ska eliminera kapitalbeloppsrisken genom att säkerställa att den slutliga avvecklingen av en förpliktelse endast sker om den slutliga avvecklingen av den tillhörande förpliktelsen också sker. Denna regel ska följas oavsett huruvida avvecklingen sker netto eller brutto och när avvecklingen blir slutgiltig.

Artikel 12

Regler och förfarande vid deltagares obestånd

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska skapa en definition av deltagares obestånd i det systemviktiga betalningssystemets regler och förfaranden som åtminstone inkluderar en deltagares oförmåga att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser i rätt tid, t.ex. till följd av driftsproblem, avtalsbrott eller att ett insolvensförfarande inletts mot deltagaren. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska skilja mellan automatiskt och diskretionärt obestånd. Vad gäller diskretionärt obestånd ska operatören av ett systemviktigt betalningssystem ange vilken enhet som har den diskretionära befogenheten. Operatören ska se över definitionen minst en gång per år.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha regler och förfaranden om obestånds som gör det möjligt för operatören att fullgöra sina förpliktelser även om en deltagare hamnar på obestånd och även beskriver hur man ska tillföra nya resurser efter ett inträffat obestånd. Dessa regler och förfaranden ska som ett minimum definiera

a)

vilka åtgärder en operatör av systemviktiga betalningssystem kan vidta när ett obestånd inträffar,

b)

huruvida sådana åtgärder vidtas automatiskt eller är diskretionära samt hur denna bestämmanderätt utövas,

c)

eventuella förändringar som en operatör av systemviktiga betalningssystem vidtar avseende sina normala avvecklingsrutiner för att säkerställa tidsnära avveckling,

d)

hur betalningar hanteras i olika steg,

e)

i vilken ordningsföljd åtgärder sannolikt vidtas,

f)

de relevanta parternas olika roller, skyldigheter och ansvar, inkl. de deltagare som inte är på obestånd,

g)

andra mekanismer som kommer att aktiveras för att minimera följderna av obeståndet.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska vara beredd att genomföra sina regler och förfaranden om obestånd, inkl. lämpliga diskretionära förfaranden som reglerna stadgar om. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska bl.a. säkerställa att a) det har sådan operativ kapacitet, inkl. tillräckligt välutbildad personal, att genomföra de förfaranden som avses i punkt 2 i rätt tid, och b) det systemviktiga betalningssystemets regler och förfaranden förklarar dokumentations-, informations- och kommunikationsbehov samt, om mer än en finansmarknadsinfrastruktur eller myndighet är inblandad, samordningen.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska offentliggöra de viktigaste aspekterna i de regler och förfaranden som avses i punkt 2, vilka som ett minimum ska omfatta

a)

under vilka omständigheter åtgärder ska vidtas,

b)

vem som ska vidta åtgärderna,

c)

omfattningen på de åtgärder som ska vidtas,

d)

mekanismerna för att hantera de skyldigheter som operatören av ett systemviktigt betalningssystem har gentemot sådana deltagare som inte hamnat på obestånd.

5.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska testa och se över sina regler och förfaranden som framgår av punkt 2 minst en gång per år eller efter varje väsentlig förändring av betalningssystemet som påverkar dessa regler och förfaranden. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska involvera sina deltagare och relevanta aktörer i testerna och översynen.

Artikel 13

Allmän affärsrisk

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska inrätta robusta lednings- och kontrollverktyg för att identifiera, övervaka och hantera allmänna affärsrisker, inkl. förluster som härrör från bristfälliga affärsstrategier, negativa kassaflöden eller oväntade och extremt höga rörelsekostnader.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska inneha likvida nettotillgångar som finansieras av eget kapital, t.ex. aktier, reserver eller andra balanserade vinstmedel så att operatören kan fortsätta sin verksamhet som en ”going concern” om affärsverksamheten skulle drabbas av förluster. Storleken på dessa tillgångar bestäms av den allmänna affärsrisken och hur lång tid en rekonstruktion eller ordnad avveckling av den kritiska verksamheten och de kritiska tjänsterna kräver efter det att åtgärderna inleds.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram en fungerande rekonstruktionsplan eller, utom vad gäller Eurosystemets systemviktiga betalningssystem, en plan för ordnad avveckling.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska inneha tillräckliga likvida nettotillgångar som finansieras av eget kapital för att genomföra den plan som avses i punkt 3. Som ett minimum ska en operatör av systemviktiga betalningssystem inneha likvida nettotillgångar som finansieras av eget kapital till ett värde motsvarande minst sex månaders normala driftskostnader. Dessa tillgångar går utöver de resurser som innehas för att täcka deltagares obestånd eller andra risker som omfattas av artiklarna 6 och 8. Eget kapital som innehas enligt internationella riskbaserade kapitalstandarder får inkluderas för att undvika dubbla kapitalkrav.

5.   Tillgångar som innehas för att täcka allmänna affärsrisker ska vara tillräckligt likvida och av tillräckligt hög kvalitet för att kunna realiseras i rätt tid. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska kunna realisera sådana tillgångar med minimala negativa priseffekter så att den kan fortsätta sin verksamhet som ”going concern” om affärsverksamheten drabbas av förluster.

6.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha en fungerande plan för att ta upp nytt eget kapital om det egna kapital skulle närma sig, eller falla under, det belopp som framgår av punkt 4. Planen ska godkännas av styrelsen och uppdateras minst en gång per år.

7.   Punkt 2 samt punkterna 4–6 gäller inte för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem.

Artikel 14

Förvarings- och investeringsrisker

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska förvara sina deltagares tillgångar hos enheter som är reglerade och står under tillsyn (nedan kallade förvaringsinstitut) som har redovisningsrutiner, förvaringsrutiner, interna kontroller som fullt ut skyddar dessa tillgångar mot förlust i fall då ett förvaringsinstitut eller en underförvarare blir insolvent samt vid oaktsamhet, bedrägeri, dåliga arbetsrutiner eller otillräckliga dokumentationsrutiner.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha tidsnära tillgång till sina egna och deltagarnas tillgångar.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska bedöma och förstå sin exponering gentemot sina förvaringsinstitut och beakta hela affärsrelationen med var och en.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram en investeringsstrategi som står i överensstämmelse med den övergripande riskhanteringsstrategin och denna ska fullt ut kommuniceras till deltagarna. Operatören ska se över investeringsstrategin minst en gång per år.

5.   De investeringar som en operatör av systemviktiga betalningssystem gör enligt sin investeringsstrategi ska säkras av, eller utgöras av krav på, högkvalitativa gäldenärer. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska definiera kriterierna för högkvalitativa gäldenärer. Investeringarna ska ske i instrument med minimal kredit-, marknads- och likviditetsrisk.

6.   Punkterna 3–5 gäller inte för Eurosystemets systemviktiga betalningssystem.

Artikel 15

Operativ risk

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska upprätta en stabil ram med lämpliga system, riktlinjer och förfaranden för att kartlägga, övervaka och hantera operativa risker.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska uppställa mål för servicenivån och driftsäkerheten samt utforma riktlinjer för att nå dessa mål. Operatören ska se över målen och riktlinjerna minst en gång per år.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska vid varje tidpunkt säkerställa att det systemviktiga betalningssystemet har kapacitet att hantera ökande betalningsvolymer som kan uppstå till följd av stressituationer, samt att operatören kan uppnå sina mål för servicenivån.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram en heltäckande strategi för fysisk säkerhet och IT-säkerhet som på ett lämpligt sätt identifierar, bedömer och hanterar varje sårbarhet och hot. Operatören ska se över strategin minst en gång per år.

5.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram en strategi för kontinuerlig affärsverksamhet som hanterar händelser som utgör en betydande risk för avbrott i betalningssystemets verksamhet. Strategin ska inkludera ett alternativt driftsställe som gör det möjligt att återuppta driften av kritiska IT-system inom två timmar efter en sådan händelse. Strategin ska vara så utformad att det systemviktiga betalningssystemet alltid kan avveckla alla betalningar som ska betalas vid slutet av den affärsdag då störningen inträffar. Operatören av det systemviktiga betalningssystemet ska testa strategin och granska denna minst en gång per år.

6.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska identifiera viktiga deltagare baserat på främst betalningsvolym och -värde samt hur dessa kan påverka andra deltagare och det systemviktiga betalningssystemet i sin helhet, om allvarliga operativa problem uppstår hos en sådan deltagare.

7.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska identifiera, övervaka och hantera de risker som de viktigaste deltagarna, andra marknadsinfrastrukturer samt tjänsteleverantörer kan utgöra.

Artikel 16

Kriterier för tillgång och deltagande

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ta fram och offentliggöra icke-diskriminerande kriterier för tillgång till, och deltagande i, det systemviktiga betalningssystemets tjänster för direkta, och i förekommande fall, indirekta deltagare samt andra finansmarknadsinfrastrukturer. Operatören ska se över dessa kriterier minst en gång per år.

2.   Kriterierna enligt punkt 1 för tillgång och deltagande ska vara motiverade i förhållande till säkerheten och effektiviteten i det systemviktiga betalningssystemet och de marknader där detta är verksamt, samt vara anpassat till det systemviktiga betalningssystemets specifika risker. I enlighet med proportionalitetsprincipen ska en operatör av systemviktiga betalningssystem ha regler som i minsta möjliga utsträckning begränsar tillgången. Om en operatör av systemviktiga betalningssystem nekar en enhet tillgång ska han skriftligen motivera detta utifrån en omfattande riskanalys.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska kontrollera att deltagarna kontinuerligt uppfyller det systemviktiga betalningssystemets kriterier för tillgång och deltagande. Operatören ska ta fram och offentliggöra icke-diskriminerande förfaranden för att kunna stänga av en deltagare om denne inte uppfyller kriterierna för tillgång och deltagande. Operatören ska se över dessa förfaranden minst en gång per år.

Artikel 17

Deltagande på olika nivåer

1.   För riskhanteringen ska en operatör av systemviktiga betalningssystem säkerställa att det systemviktiga betalningssystemets regler, rutiner och avtal tillåter operatören att samla in information om indirekt deltagande med målet att identifiera, övervaka och hantera varje väsentlig risk som härrör från deltagandet. Denna information ska som ett minimum omfatta

a)

hur stor andel av verksamheten som direkta deltagare utför åt indirekta deltagare,

b)

antalet indirekta deltagare som avvecklar via individuella direkta deltagare,

c)

volymen eller värdet på de betalningar i det systemviktiga betalningssystemet som härrör från varje indirekt deltagare, och

d)

volymen eller värdet på betalningarna enligt punkt c i relation till dem från direkta deltagare genom vilka de indirekta deltagarna har tillgång till det systemviktiga betalningssystemet.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska identifiera väsentliga sammanhang mellan direkta och indirekta deltagare som kan påverka det systemviktiga betalningssystemet.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska i riskhanteringssyfte identifiera indirekta deltagare som utgör en väsentlig risk för det systemviktiga betalningssystemet och sådana direkta deltagare genom vilka de har tillgång till systemet.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska minst en gång per år kontrollera de risker som härrör från deltagande på olika nivåer. Operatören ska vid behov vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder.

Artikel 18

Ändamålsenlighet och effektivitet

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha rutiner för att identifiera och bemöta de krav som de marknader som det systemviktiga betalningssystemet betjänar har, särskilt vad gäller

a)

valet av clearing- och avvecklingssystem,

b)

driftsstruktur,

c)

de produkter för vilka clearing eller avveckling sker,

d)

användningen av teknik och förfaranden.

2.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha klart definierade mål som är mätbara och nåbara, t.ex. för minsta tjänstenivå, förväntningar på riskhantering och affärsprioriteringar.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska ha etablerade mekanismer för att regelbundet, minst en gång per år, se över de krav som framgår av punkterna 1 och 2.

Artikel 19

Kommunikationsförfaranden och standarder

En operatör av systemviktiga betalningssystem ska använda eller stödja internationellt accepterade kommunikationsförfaranden och standarder i syfte att underlätta effektiv betalning, clearing, avveckling och registrering.

Artikel 20

Information om regler, viktiga förfaranden och marknadsdata

1.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska anta ett omfattande regelverk och informera deltagarna om hela regelverket. Relevanta regler och viktiga förfaranden ska också vara offentligt tillgängliga.

2.   En operatör av ett systemviktigt betalningssystem ska lämna tydlig information om hur systemet är utformat och drivs, samt även vilka rättigheter och skyldigheter som operatören av det systemviktiga betalningssystemet och dess deltagare har, så att deltagarna kan bedöma vilka risker ett deltagande i systemet för med sig.

3.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska tillhandahålla all nödvändig och lämplig dokumentation samt utbildning så att deltagarna förstår det systemviktiga betalningssystemets regler och förfaranden och de risker som ett deltagande i systemet för med sig.

4.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska offentligt informera om betalningssystemets avgifter för de olika tjänsterna samt vilka rabatter operatören tillämpar. Operatören av ett systemviktigt betalningssystem ska tydligt informera om prissättningen på tjänsterna så att dessa kan jämföras.

5.   En operatör av systemviktiga betalningssystem ska lämna information, och offentligöra denna, avseende CPSS-Iosco informationsramverket för finansmarknadsinfrastruktur. Operatören ska uppdatera sin information när det inträffar väsentliga förändringar av systemet eller dess omgivning, men minst vartannat år. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska också, som ett minimum, lämna grundläggande information om transaktionsvolymer och -värden.

Artikel 21

Information till behörig myndighet

Den behöriga myndigheten har rätt att från en operatör av ett systemviktigt betalningssystem erhålla all information och all dokumentation som är nödvändig för att bedöma huruvida kraven i denna förordning uppfylls. En operatör av systemviktiga betalningssystem ska rapportera den specifika informationen till den behöriga myndigheten.

Artikel 22

Korrigerande åtgärder

1.   Om en operatör av systemviktiga betalningssystem inte uppfyller kraven i denna förordning ska den behöriga myndigheten

a)

informera operatören av det systemviktiga betalningssystemet om den bristande efterlevnaden, och

b)

ge operatören av det systemviktiga betalningssystemet möjlighet att inkomma med förklaringar.

2.   Baserat på den information som operatören av det systemviktiga betalningssystemet lämnar kan den behöriga myndigheten instruera operatören att vidta specifika korrigerande åtgärder för att rätta till den bristande efterlevnaden och/eller undvika en upprening i framtiden.

3.   Den behöriga myndigheten kan vidta omedelbara korrigerande åtgärder om den, på goda grunder, anser att den bristande efterlevnaden är så allvarlig att det krävs omedelbara åtgärder.

4.   Den behöriga myndigheten ska omedelbart informera ECB om den vidtar korrigerande åtgärder gentemot en operatör av systemviktiga betalningssystem.

5.   Korrigerande åtgärder kan vidtas oberoende av, eller samtidigt med, sanktioner i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (6).

Artikel 23

Sanktioner

Om det sker överträdelser av denna förordning ska ECB vidta sanktioner i enlighet med förordning (EG) nr 2532/98 och Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) (7). ECB ska offentliggöra en metod för hur sådana sanktionsavgifter beräknas.

Artikel 24

Granskning

ECB-rådet ska granska den allmänna tillämpningen av denna förordning senast två år efter den dag då den träder i kraft, och sedan vartannat år, för att bedöma huruvida den behöver ändras.

Artikel 25

Slutbestämmelser

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Operatörer av systemviktiga betalningssystem ska inom ett år från dagen då ECB-rådets beslut i enlighet med artikel 1.2 delgavs dem följa kraven enligt denna förordning.

3.   Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 3 juli 2014.

På ECB-rådets vägnar

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande


(1)  Finns på BIS webbplats: www.bis.org/publ/cpss43.pdf

(2)  Finns på BIS webbplats: www.bis.org/publ/cpss101a.pdf

(3)  EUT L 30, 30.1.2013, s. 1.

(4)  EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

(5)  EUT L 331, 14.12.2011, s. 1.

(6)  EGT L 318, 27.11.1998, s. 4.

(7)  EGT L 264, 12.10.1999, s. 21.


BESLUT

23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/31


RÅDETS BESLUT 2014/482/GUSP

av den 22 juli 2014

om ändring av beslut 2012/392/Gusp om Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger (Eucap Sahel Niger)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 28, 42.4 och 43.2,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

Den 16 juli 2012 antog rådet beslut 2012/392/Gusp (1), vilket upphör att gälla den 15 juli 2014.

(2)

Den 28 oktober 2013 antog rådet beslut 2013/533/Gusp (2) om fastställande av ett finansiellt referensbelopp för perioden till och med den 15 juli 2014.

(3)

Den 28 mars 2014 rekommenderade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att utvidga Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger (Eucap Sahel Niger) för en period av två år i enlighet med den strategiska översynen.

(4)

Den 2 maj 2014 mottog unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten) en skrivelse från de nigeriska myndigheterna till stöd för utvidgningen av Eucap Sahel Niger under två år.

(5)

Eucap Sahel Niger kommer att genomföras under omständigheter som kan komma att förvärras och hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2012/392/Gusp ska ändras på följande sätt:

1.

Artiklarna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Mål

Inom ramen för genomförandet av Europeiska unionens strategi för säkerhet och utveckling i Sahel ska Eucap Sahel Niger syfta till att hjälpa de nigeriska myndigheterna att fastställa och genomföra sin egen nationella säkerhetsstrategi. Eucap Sahel Niger ska också sträva efter att bidra till utvecklingen av en integrerad tvärvetenskaplig, konsekvent och hållbar strategi med respekt för mänskliga rättigheter hos de olika nigeriska säkerhetsaktörerna i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.

Artikel 3

Uppgifter

1.   För att uppnå de mål som anges i artikel 2 ska Eucap Sahel Niger

a)

vara redo att stödja fastställandet och genomförandet av en nigerisk säkerhetsstrategi och samtidigt fortsätta att ge råd och bistå vid genomförandet av säkerhetsdimensionen av Nigers strategi för säkerhet och utveckling i norr,

b)

underlätta samordningen av regionala och internationella projekt som stöder Niger i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet,

c)

stärka rättsstaten genom att utveckla kapacitet för brottsutredning och, inom ramen för denna, utforma och genomföra lämpliga utbildningsprogram,

d)

bidra till en stabilisering av de nigeriska säkerhets- och försvarsstyrkorna,

e)

bidra till fastställande, planering och genomförande av projekt på säkerhetsområdet.

2.   Eucap Sahel Niger ska inriktas på de verksamheter som anges i artikel 1, som ska bidra till att förbättra kontrollen över Nigers territorium, bland annat i samordning med Nigers försvarsmakt.

3.   Eucap Sahel Niger ska inte ha någon verkställande funktion.”

2.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Eucap Sahel Niger ska struktureras i enlighet med sina planeringsdokument.”

b)

Punkt 4 ska utgå.

3.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)

Följande punkt ska läggas till:

”1a.   Uppdragschefen ska företräda Eucap Sahel Niger i insatsområdet. Uppdragschefen får delegera förvaltningsuppgifter i personalfrågor och finansiella frågor till personal som deltar i uppdraget, under dennes övergripande ansvar.”

b)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

3.   ”Uppdragschefen ska ge instruktioner till all personal inom Eucap Sahel Niger, vilket inbegriper stödenheten i Bryssel, för ett effektivt genomförande av Eucap Sahel Niger i insatsområdet och ansvara för samordningen och den dagliga ledningen i enlighet med instruktioner på strategisk nivå från den civila insatschefen.”

c)

Punkterna 4 och 8 ska utgå.

4.

Artikel 7.4 ska ersättas med följande:

”4.   Anställningsvillkor samt rättigheter och skyldigheter för internationell och lokalanställd personal ska fastställas i avtal som ingåtts mellan Eucap Sahel Niger och berörd personal.”

5.

Artikel 11.5 ska ersättas med följande:

”5.   Uppdragschefen ska säkerställa skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med rådets beslut 2013/488/EU (3).

(3)  Rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).”"

6.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 12a

Rättsliga arrangemang

Eucap Sahel Niger ska ha kapacitet att upphandla varor och tjänster, ingå avtal och administrativa samarbeten, rekrytera personal, inneha bankkonton, förvärva och förfoga över tillgångar och betala sina skulder samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter, i den utsträckning som krävs för att genomföra detta beslut.”

7.

Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Finansiella arrangemang

1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eucap Sahel Niger för perioden 16 juli 2012–31 oktober 2013 ska vara 8 700 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eucap Sahel Niger för perioden 1 november 2013–15 juli 2014 ska vara 6 500 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eucap Sahel Niger för perioden 16 juli 2014–15 juli 2015 ska vara 9 155 000 EUR.

2.   Alla utgifter ska förvaltas i enlighet med de förfaranden och regler som gäller för unionens allmänna budget. Medborgare från tredjestater och från värdlandet ska tillåtas att lämna anbud. Under förutsättning att kommissionen ger sitt godkännande får Eucap Sahel Niger ingå tekniska överenskommelser med medlemsstaterna, värdlandet, deltagande tredjestater och andra internationella aktörer om tillhandahållande av utrustning, tjänster och lokaler för Eucap Sahel Niger.

3.   Eucap Sahel Niger ska ansvara för genomförandet av uppdragets budget. I detta syfte ska Eucap Sahel Niger teckna ett avtal med kommissionen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Niger om status för Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger (Eucap Sahel Niger) (4), ska Eucap Sahel Niger ansvara för alla fordringar och skyldigheter som härrör från genomförandet av uppdraget från och med den 16 juli 2014, med undantag för fordringar avseende allvarliga fel som begås av uppdragschefen, för vilka han eller hon ska ha ansvaret.

5.   Genomförandet av de finansiella arrangemangen ska inte påverka den befälsordning som fastställs i artiklarna 4, 5 och 6 och Eucap Sahel Nigers operativa krav, inbegripet kraven på utrustningskompatibilitet och dess gruppers samverkansförmåga.

6.   Utgifter ska berättiga till bidrag från och med den 16 juli 2012.

(4)  EUT L 242, 11.9.2013, s. 2.”"

8.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 13a

Projektceller

1.   Eucap Sahel Niger ska ha en projektcell för fastställande och genomförande av projekt. Eucap Sahel Niger ska, i tillämpliga fall, underlätta och ge råd om projekt som medlemsstater och tredjestater genomför på eget ansvar inom områden som rör Eucap Sahel Niger och till stöd för dess mål.

2.   Eucap Sahel Niger ska vara bemyndigat att använda medlemsstaternas eller tredjestaternas finansiella bidrag för att genomföra ett projekt som på ett konsekvent sätt har konstaterats komplettera Eucap Sahel Nigers övriga insatser, om projektet

a)

föreskrivs i budgetkonsekvenserna för detta beslut, eller

b)

under Eucap Sahel Nigers gång på uppdragschefens begäran integreras i budgetkonsekvenserna genom en ändring av dessa.

Eucap Sahel Niger ska sluta ett avtal med de bidragande staterna som särskilt omfattar de särskilda förfarandena för att hantera klagomål från tredje parter om skador som orsakats av handling eller försummelse från Eucap Sahel Nigers sida vid användningen av medlen från dessa stater. Under inga omständigheter får unionen eller den höga representanten hållas ansvariga av de bidragsgivande staterna för en handling eller försummelse från Eucap Sahel Nigers sida vid användningen av medlen från dessa stater.

3.   Kusp ska godkänna godtagandet av finansiella bidrag från tredjestater till projektcellen.”

9.

I artikel 15 ska ”beslut 2011/292/EU” ersättas med ”beslut 2013/488/EU”.

10.

I artikel 16 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska tillämpas till och med den 15 juli 2016.”

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Det ska tillämpas från och med den 16 juli 2014.

Utfärdat i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  Rådets beslut 2012/392/Gusp av den 16 juli 2012 om Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger (Eucap Sahel Niger) (EUT L 187, 17.7.2012, s. 48).

(2)  Rådets beslut 2013/533/Gusp av den 28 oktober 2013 om ändring av rådets beslut 2012/392/Gusp om Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger (Eucap Sahel Niger) (EUT L 288, 30.10.2013, s. 68).


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/35


RÅDETS BESLUT 2014/483/GUSP

av den 22 juli 2014

om uppdatering och ändring av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2014/72/Gusp

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 29, och

av följande skäl:

(1)

Den 27 december 2001 antog rådet gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp (1).

(2)

Den 10 februari 2014 antog rådet beslut 2014/72/Gusp (2) om uppdatering och ändring av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp (nedan kallad förteckningen).

(3)

I enlighet med artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är det nödvändigt att regelbundet göra en översyn av namnen på personer, grupper och enheter i förteckningen för att säkerställa att det finns orsak att behålla dem på förteckningen.

(4)

I detta beslut anges resultatet av den översyn som har genomförts av rådet med avseende på de personer, grupper och enheter på vilka artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämpliga.

(5)

Rådet har fastställt att det inte längre finns någon grund för att behålla en av personerna på förteckningen.

(6)

Rådet har konstaterat att de personer, grupper och enheter på vilka artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämpliga har varit delaktiga i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp, att ett beslut avseende dem har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten samt att de även fortsättningsvis bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som avses i den gemensamma ståndpunkten.

(7)

Förteckningen bör uppdateras i enlighet med detta, och beslut 2014/72/Gusp bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämpliga återges i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Beslut 2014/72/Gusp ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 28.12.2001, s. 93).

(2)  Rådets beslut 2014/72/Gusp av den 10 februari 2014 om uppdatering och ändring av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2013/395/Gusp (EUT L 40, 11.2.2014, s. 56).


BILAGA

Förteckning över personer, grupper och enheter som avses i artikel 1

I.   PERSONER

1.

ABDOLLAHI Hamed (alias Mustafa Abdullahi), född den 11 augusti 1960 i Iran. Pass D9004878.

2.

AL-NASSER, Abdelkarim Hussein Mohamed, född i al-Ihsa (Saudiarabien), saudisk medborgare.

3.

AL YACOUB, Ibrahim Salih Mohammed, född den 16 oktober 1966 i Tarut (Saudiarabien), saudisk medborgare.

4.

ARBABSIAR Manssor (alias Mansour Arbabsiar), född den 6 eller 15 mars 1955 i Iran. Iransk och amerikansk medborgare. Pass C2002515 (Iran), pass 477845448 (Förenta staterna). Nationellt id-kort nr 07442833, utgångsdatum 15 mars 2016 (amerikanskt körkort).

5.

BOUYERI, Mohammed (alias Abu ZUBAIR, alias SOBIAR, alias Abu ZOUBAIR), född den 8 mars 1978 i Amsterdam (Nederländerna) – medlem i ”Hofstadgroep”

6.

IZZ-AL-DIN, Hasan (alias GARBAYA, Ahmed, alias SA-ID, alias SALWWAN, Samir), Libanon, född 1963 i Libanon, libanesisk medborgare.

7.

MOHAMMED, Khalid Shaikh (alias ALI, Salem, alias BIN KHALID, Fahd Bin Adballah, alias HENIN, Ashraf Refaat Nabith, alias WADOOD, Khalid Adbul), född den 14 april 1965 eller den 1 mars 1964 i Pakistan, pass nr 488555.

8.

SHAHLAI Abdul Reza (alias Abdol Reza Shala'i, alias Abd-al Reza Shalai, alias Abdorreza Shahlai, alias Abdolreza Shahla'i, alias Abdul-Reza Shahlaee, alias Hajj Yusef, alias Haji Yusif, alias Hajji Yasir, alias Hajji Yusif, alias Yusuf Abu-al-Karkh), född omkring 1957 i Iran. Adresser: 1) Kermanshah, Iran, 2) Mehran Military Base, Ilam Province, Iran.

9.

SHAKURI Ali Gholam, född omkring 1965 i Teheran, Iran.

10.

SOLEIMANI Qasem (alias Ghasem Soleymani, alias Qasmi Sulayman, alias Qasem Soleymani, alias Qasem Solaimani, alias Qasem Salimani, alias Qasem Solemani, alias Qasem Sulaimani, alias Qasem Sulemani), född den 11 mars 1957 i Iran. Iransk medborgare. Pass 008827 (iranskt diplomatpass), utfärdat 1999. Titel: generalmajor.

II.   GRUPPER OCH ENHETER

1.

”Abu Nidal Organisation” (”Abu Nidals grupp”) – ”ANO”, (alias ”Fatah Revolutionary Council”, alias ”Arab Revolutionary Brigades”, alias ”Black September”, alias ”Revolutionary Organisation of Socialist Muslims”).

2.

”Al-Aqsa Martyrs' Brigade” (”Al-Aqsa-martyrernas brigader”).

3.

”Al-Aqsa e.V.”

4.

”Al-Takfir” och ”Al-Hijra” (”al-Takfir wa-l-Hijra”).

5.

”Babbar Khalsa”.

6.

”Communist Party of the Philippines” (”Filippinernas kommunistparti”), inbegripet ”New People's Army” (”Nya folkarmén”) – ”NPA”, Filippinerna.

7.

”Gama'a al-Islamiyya” (alias ”al-Jamaat al-islamiyya”), (alias ”Al-Gama'a al-Islamiyya”) – ”Islamic Group” – ”IG” (”Islamiska gruppen”).

8.

”İslami Büyük Doğu Akıncılar Cephesi” – ”IBDA-C” (”Great Islamic Eastern Warriors Front”).

9.

”Hamas” (inklusive ”Hamas-Izz al-Din al-Qassam”).

10.

”Hizballah Military Wing” (”Hizbollahorganisationens väpnade gren”) (alias ”Hezbollah Military Wing”, alias ”Hizbullah Military Wing”, alias ”Hizbollah Military Wing”, alias ”Hezballah Military Wing”, alias ”Hisbollah Military Wing”, alias ”Hizbu'llah Military Wing” alias ”Hizb Allah Military Wing”, alias ”Jihad Council” (och alla enheter som rapporterar till den, inklusive dess ”External Security Organisation”)).

11.

”Hizbul Mujahideen” (”Hizbul-mujahidin”) – ”HM”.

12.

”Hofstadgroep”.

13.

”Holy Land Foundation for Relief and Development”.

14.

”International Sikh Youth Federation” – ”ISYF”.

15.

”Khalistan Zindabad Force” – ”KZF”.

16.

”Kurdistan Workers' Party” (”Kurdistan arbetarparti”) – ”PKK” (alias ”Kadek”, alias ”Kongra-Gel”).

17.

”Liberation Tigers of Tamil Eelam” (”Tamilska befrielsetigrarna”) – ”LTTE”.

18.

”Ejército de Liberación Nacional” (”Nationella befrielsearmén”).

19.

”Palestinian Islamic Jihad” (”Palestinska islamiska Jihad”) – ”PIJ”.

20.

”Popular Front for the Liberation of Palestine” (”Folkfronten för Palestinas befrielse”) – ”PFLP”.

21.

”Popular Front for the Liberation of Palestine – General Command” (”Folkfronten för Palestinas Befrielse – Generalkommandot”).

22.

”Fuerzas armadas revolucionarias de Colombia” – ”Farc” (”Colombias revolutionära beväpnade styrkor”).

23.

”Devrimci Halk Kurtuluș Partisi Cephesi” – ”DHKP/C” (alias ”Devrimci Sol” (”Revolutionary Left”), alias ”Dev Sol”) (”Revolutionary People's Liberation Army/Front/Party”).

24.

”Sendero Luminoso” – ”SL” (”Den lysande stigen”).

25.

”Teyrêbazên Azadiya Kurdistan” – ”TAK”, (alias ”Kurdistan Freedom Falcons” (”Kurdistans frihetsfalkar”), alias ”Kurdistan Freedom Hawks” (”Kurdistans frihetshökar”).


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/38


RÅDETS BESLUT 2014/484/GUSP

av den 22 juli 2014

om ändring av gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp om Irak

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 29, och

av följande skäl:

(1)

Den 7 juli 2003 antog rådet gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp (1) för att genomföra Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1483 (2003).

(2)

Vissa bestämmelser i gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp behöver klargöras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp ska följande artikel införas:

”Artikel 2a

Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för de personer och enheter som avses i artikel 2 b.

Undantag får göras för penningmedel och ekonomiska resurser som är

a)

nödvändiga för att tillgodose grundläggande behov hos de personer som avses i artikel 2 b, och av dem beroende familjemedlemmar, inklusive betalning av livsmedel, hyra eller amorteringar, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för samhällstjänster,

b)

avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och ersättning för utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster,

c)

avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter, för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta penningmedel och ekonomiska resurser, eller

d)

är nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter, under förutsättning att den relevanta behöriga myndigheten minst två veckor före beviljandet av tillståndet har meddelat de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen av vilka skäl den anser att ett särskilt tillstånd bör beviljas.”

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2003/495/Gusp av den 7 juli 2003 om Irak och om upphävande av gemensam ståndpunkt 96/741/Gusp och 2002/599/Gusp (EUT L 169, 8.7.2003, s. 72).


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/39


RÅDETS BESLUT 2014/485/GUSP

av den 22 juli 2014

om ändring av beslut 2012/389/Gusp om Europeiska unionens uppdrag för regional maritim kapacitetsuppbyggnad på Afrikas horn (Eucap Nestor)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 28, 42.4 och 43.2,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

Den 16 juli 2012 antog rådet beslut 2012/389/Gusp (1). Det beslutet upphör att gälla den 15 juli 2014.

(2)

Den 18 mars 2014 rekommenderade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att uppdraget skulle förlängas till och med den 12 december 2016 i enlighet med den strategiska översynen.

(3)

Eucap Nestor kommer att genomföras under omständigheter som kan förvärras och hindra uppnående av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2012/389/Gusp ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Uppdragsbeskrivning

Eucap Nestor ska bistå länder på Afrikas horn och vid västra Indiska oceanen i stärkandet av deras kapacitet när det gäller sjöfartsskydd, så att de mer effektivt kan bekämpa piratdåd. Eucap Nestor kommer i första hand att inriktas på Somalia och i andra hand på Djibouti, Seychellerna och Tanzania.”

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Mål och uppgifter

1.   För att genomföra den uppdragsbeskrivning som fastställs i artikel 2 ska Eucap Nestor göra följande:

a)

Stärka kapaciteten hos de stater som nämns i artikel 2 att utöva en effektiv maritim förvaltning av sin kust, sitt inre vatten, sitt territorialhav och sin exklusiva ekonomiska zon.

b)

Stödja dessa stater i att ta eget ansvar i kampen mot piratdåd i enlighet med rättsstatsprincipen och människorättsnormer.

c)

Stärka regionalt samarbete och samordning av sjöfartsskydd.

d)

Lämna riktade och konkreta bidrag till pågående internationella insatser.

2.   För att uppnå målen ska Eucap Nestor genomföras i enlighet med de operativa riktlinjer och uppgifter som anges i de operativa planeringsdokument som rådet har godkänt.

3.   Eucap Nestor ska inte ha någon verkställande funktion.”

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Eucap Nestor ska struktureras i enlighet med sina planeringsdokument.”

b)

Punkt 3 ska utgå.

4.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)

Följande punkt ska läggas till:

”1a.   Uppdragschefen ska företräda Eucap Nestor i insatsområdet. Uppdragschefen får delegera förvaltningsuppgifter i personalfrågor och finansiella frågor till personal som deltar i Eucap Nestor, under hans eller hennes övergripande ansvar.”

b)

Punkt 4 ska utgå.

c)

Punkt 8 ska utgå.

5.

Artikel 7.4 ska ersättas med följande:

”4.   Anställningsvillkor samt rättigheter och skyldigheter för internationell och lokalanställd personal ska fastställas i avtal mellan Eucap Nestor och berörd personal.”

6.

Artikel 11.5 ska ersättas med följande:

”5.   Uppdragschefen ska säkerställa skydd för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med rådets beslut 2013/488/EU (2).

(2)  Rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).”"

7.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 12a

Rättsliga arrangemang

Eucap Nestor ska ha kapacitet att upphandla varor och tjänster, ingå avtal och administrativa samarbeten, rekrytera personal, inneha bankkonton, förvärva och förfoga över tillgångar, betala sina skulder och föra talan inför domstolar och andra myndigheter, i den utsträckning som krävs för att genomföra detta beslut.”

8.

Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Finansiella arrangemang

1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eucap Nestor under perioden 16 juli 2012–15 november 2013 ska vara 22 880 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eucap Nestor under perioden 16 november 2013–15 oktober 2014 ska vara 11 950 000 EUR.

2.   Alla utgifter ska förvaltas i enlighet med de regler och förfaranden som gäller för unionens allmänna budget. Medborgare från tredjestater och från värdlandet ska tillåtas att lämna anbud. Under förutsättning att kommissionen ger sitt godkännande får Eucap Nestor ingå tekniska överenskommelser med medlemsstaterna, värdlandet, deltagande tredjestater och andra internationella aktörer om tillhandahållande av utrustning, tjänster och lokaler för Eucap Nestor.

3.   Eucap Nestor ska ansvara för genomförandet av uppdragets budget. I detta syfte ska Eucap Nestor teckna ett avtal med kommissionen.

4.   Eucap Nestor ska, utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser om Eucap Nestors och dess personals status, ansvara för alla anspråk och skyldigheter som härrör från genomförandet av uppdraget från och med den 16 juli 2014, med undantag för alla anspråk avseende allvarliga fel begångna av uppdragschefen, vilka uppdragschefen själv ska ansvara för.

5.   Genomförandet av de finansiella arrangemangen ska inte påverka den befälsordning som fastställs i artiklarna 4, 5 och 6 och Eucap Nestors operativa behov, inbegripet utrustningskompatibilitet och dess gruppers samverkansförmåga.

6.   Utgifter ska berättiga till bidrag från och med den 16 juli 2012.”

9.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 13a

Projektceller

1.   Eucap Nestor ska ha en projektcell för fastställande och genomförande av projekt. Eucap Nestor ska, i tillämpliga fall, underlätta och ge råd om projekt som medlemsstater och tredjestater genomför på eget ansvar på områden som rör Eucap Nestor och till stöd för dess mål.

2.   Eucap Nestor ska vara bemyndigat att använda medlemsstaternas eller tredjestaternas finansiella bidrag för att genomföra projekt för vilka det har fastställts att de kompletterar Eucap Nestors övriga insatser på ett konsekvent sätt, om projektet

a)

föreskrivs i finansieringsöversikten för detta beslut, eller

b)

under uppdragets gång på uppdragschefens begäran integreras genom en ändring av denna finansieringsöversikt.

Eucap Nestor ska med dessa stater sluta ett avtal som särskilt omfattar de särskilda förfarandena för att hantera eventuella klagomål från tredje parter om skador som orsakats av Eucap Nestors handlingar eller försummelser vid användningen av medlen från dessa stater. Under inga omständigheter får unionen eller den höga representanten hållas ansvariga av de bidragsgivande staterna för handlingar eller försummelser från Eucap Nestors sida vid användningen av medlen från dessa stater.

3.   Kusp ska godkänna godtagandet av ett finansiellt bidrag från tredjestater till projektcellen.”

10.

I artikel 15, i hänvisningen, ska ”beslut 2011/292/EU” ersättas med ”beslut 2013/488/EU”.

11.

I artikel 16 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska tillämpas till och med den 12 december 2016.”

Artikel 2

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Det ska tillämpas från och med den 16 juli 2014.

Utfärdat i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EUT L 187, 17.7.2012, s. 40.


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/42


RÅDETS BESLUT 2014/486/GUSP

av den 22 juli 2014

om Europeiska unionens rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 28, 42.4 och 43.2,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

Den 14 april 2014 förklarade sig rådet berett att bistå Ukraina när det gäller en reform av den civila säkerhetssektorn, stöd till polisen och rättsstatsprincipen och dessutom att utarbeta en politisk ram för krisåtgärder i Ukraina och att undersöka alla möjliga alternativ, även genom ett eventuellt uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).

(2)

Den 8 maj 2014 sände Ukrainas utrikesminister en skrivelse till den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik där han uttryckte sitt intresse för ett GSFP-uppdrag i Ukraina.

(3)

Rådet erinrade den 12 maj 2014 om att det var berett att bistå Ukraina när det gäller reform av den civila säkerhetssektorn, det välkomnade den politiska ramen för krisåtgärder i Ukraina och gav Europeiska utrikestjänsten i uppdrag att utarbeta ett krishanteringskoncept för ett eventuellt civilt GSFP-uppdrag. Det underströk även vikten av samordning och komplementaritet med OSSE och andra internationella aktörer.

(4)

Den 23 juni 2014 godkände rådet krishanteringskonceptet för en eventuell GSFP-insats till stöd för reform av den civila säkerhetssektorn.

(5)

Den 11 juli 2014 sände Ukrainas utrikesminister en skrivelse till den höga representanten där det godtas att ett GSFP-uppdrag inleds.

(6)

EUAM Ukraina kommer att genomföras under omständigheter som kan komma att förvärras och hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppdrag

Unionen ska genomföra ett rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina) för att bistå Ukraina när det gäller reform av den civila säkerhetssektorn, inbegripet polisen och rättsstatsprincipen.

Artikel 2

Uppdrag

1.   För att stödja Ukrainas åtaganden om en reform av säkerhetssektorn ska det icke-verkställande civila GSFP-uppdraget vara mentor för och rådgivare till berörda ukrainska organ vid utarbetandet av förnyade säkerhetsstrategier och vid det efterföljande genomförandet av relevanta heltäckande och sammanhängande reforminsatser för att

ta fram en konceptuell ram för planering och genomförande av reformer som leder till varaktiga säkerhetstjänster som skapar rättsstatlighet, på ett sätt som bidrar till att stärka deras legitimitet och öka allmänhetens förtroende och tillit, med full respekt för mänskliga rättigheter och i enlighet med processen för konstitutionell reform,

omorganisera och omstrukturera säkerhetstjänsterna så att det blir möjligt att återinföra kontroll över dem och ansvarighet för dem.

För att uppnå sina mål ska EUAM Ukraina genomföras i enlighet med parametrarna i det krishanteringskoncept som rådet godkände den 23 juni 2014 och i de operativa planeringsdokumenten.

2.   Inom dess ursprungliga mandat ska uppdraget bistå i en övergripande planeringsprocess för civil reform av säkerhetsektorn, till stöd för snabbt utarbetande och genomförande av reformåtgärderna.

Artikel 3

Befälsordning och struktur

1.   EUAM Ukraina ska ha en enhetlig befälsordning för krishanteringsinsatserna.

2.   EUAM Ukraina ska ha sitt högkvarter i Kiev.

3.   EUAM Ukraina ska organiseras i enlighet med planeringsdokumentet för detta.

Artikel 4

Planering och inledande av EUAM Ukraina

1.   Uppdraget ska inledas i och med rådets beslut, det datum som den civila insatschefen för EUAM Ukraina rekommenderar så snart uppdraget har uppnått sin inledande operativa kapacitet.

2.   EUAM Ukrainas förtrupp ska ha till uppgift att förbereda logistik, infrastruktur och säkerhet och att tillhandahålla det som krävs för att utarbeta de operativa planeringsdokumenten och den andra finansieringsöversikten.

Artikel 5

Civil insatschef

1.   Direktören för den civila planerings- och ledningskapaciteten (CPCC) ska vara den civila insatschefen för EUAM Ukraina. CPCC ska stå till den civila insatschefens förfogande för planering och ledning av EUAM Ukraina.

2.   Den civila insatschefen ska under politisk kontroll och strategisk ledning av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) samt under överinseende av den höga representanten leda och kontrollera EUAM Ukraina.

3.   Den civila insatschefen ska se till att rådets och Kusps beslut genomförs på ett korrekt och effektivt sätt när insatserna utförs, inbegripet. genom att vid behov ge uppdragschefen instruktioner, råd och tekniskt stöd.

4.   Den civila insatschefen ska rapportera till rådet via den höga representanten.

5.   All utstationerad personal ska fullt ut kvarstå under ledning av den utstationerande statens nationella myndigheter i enlighet med nationella regler eller under ledning av den berörda unionsinstitutionen eller den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (nedan kallad utrikestjänsten). Dessa myndigheter ska överföra den operativa ledningen av sin personal till den civila insatschefen.

6.   Den civila insatschefen ska ha det övergripande ansvaret för att garantera att unionens aktsamhetsplikt fullgörs på ett korrekt sätt.

Artikel 6

Uppdragschef

1.   Uppdragschefen ska ha ansvar för EUAM Ukraina och utöva ledning och kontroll över uppdraget i insatsområdet. Uppdragschefen ska vara direkt ansvarig inför den civila insatschefen och ska agera i enlighet med dennes instruktioner.

2.   Uppdragschefen ska företräda EUAM Ukraina inom dess ansvarsområde. Uppdragschefen får delegera förvaltningsuppgifter i personalfrågor och finansiella frågor till personal som deltar i EUAM Ukraina, under sitt övergripande ansvar.

3.   Uppdragschefen ska ha det administrativa och logistiska ansvaret för EUAM Ukraina, inbegripet tillgångar, resurser och information som ställs till förfogande för EUAM Ukraina.

4.   Uppdragschefen ska ha disciplinärt ansvar för personalen. Disciplinära åtgärder mot utstationerad personal ska vidtas av den berörda nationella myndigheten, i enlighet med nationella regler, av unionsinstitutionen eller av utrikestjänsten.

Artikel 7

Politisk kontroll och strategisk ledning

1.   Kusp ska utöva den politiska kontrollen över och den strategiska ledningen av EUAM Ukraina på rådets och den höga representantens ansvar. Rådet bemyndigar härmed Kusp att fatta lämpliga beslut i detta syfte i enlighet med artikel 38 tredje stycket i EU-fördraget. Detta bemyndigande ska innefatta befogenheten att utnämna en uppdragschef på förslag av den höga representanten och att se över det operativa konceptet och operationsplanen. Befogenheten att fatta beslut avseende målen för och avslutande av EUAM Ukraina ska ligga kvar hos rådet.

2.   Kusp ska regelbundet rapportera till rådet.

3.   Kusp ska regelbundet och vid behov få rapporter från den civila insatschefen och från uppdragschefen om frågor inom deras respektive ansvarsområden.

Artikel 8

Personal

1.   EUAM Ukraina ska i första hand bestå av personal som utstationeras av medlemsstaterna, unionens institutioner eller utrikestjänsten. Medlemsstaten, unionsinstitutionen eller utrikestjänsten ska bära kostnaderna för all personal som den utstationerar, inbegripet resekostnader till och från stationeringsorten, löner, sjukförsäkring och andra traktamenten än tillämpliga dagtraktamenten.

2.   Medlemsstaten, unionsinstitutionen och utrikestjänsten ska ansvara för alla yrkanden i samband med en utstationering som kommer från eller rör en anställd som den utstationerar, och för att i förekommande fall väcka talan mot den personen.

3.   Internationell och lokalanställd personal kan även rekryteras på kontraktsbasis av EUAM Ukraina, om de nödvändiga tjänsterna inte kan tillhandahållas av personal som utstationerats av medlemsstaterna. Undantagsvis och i välmotiverade fall, när det inte finns några kvalificerade sökande från medlemsstaterna, får medborgare från deltagande tredjestater rekryteras på kontraktsbasis när så är lämpligt.

4.   Anställningsvillkor samt rättigheter och skyldigheter för internationell och lokalanställd personal ska fastställas i avtal mellan EUAM Ukraina och berörd personal.

Artikel 9

Status för EUAM Ukraina och dess personal

Statusen för EUAM Ukraina och dess personal, inbegripet eventuella privilegier, immunitet och andra garantier som krävs för att EUAM Ukraina ska kunna genomföras och fungera smidigt, ska vara föremål för ett avtal som ingås i enlighet med artikel 37 i EU-fördraget samt förfarandet i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 10

Deltagande av tredjestater

1.   Utan att det påverkar självständigheten i unionens beslutsfattande och unionens enhetliga institutionella ramar får tredjestater inbjudas att bidra till EUAM Ukraina, förutsatt att de bär kostnaderna för den personal som utstationeras av dem, inbegripet löner, allriskförsäkring, dagtraktamenten och resekostnader till och från Ukraina samt att de, i tillämpliga fall, bidrar till driftskostnaderna för EUAM Ukraina.

2.   Tredjestater som bidrar till EUAM Ukraina ska ha samma rättigheter och skyldigheter som medlemsstaterna när det gäller den löpande förvaltningen av EUAM Ukraina.

3.   Rådet bemyndigar härmed Kusp att fatta tillämpliga beslut om godtagande av föreslagna bidrag samt att inrätta en kommitté med bidragande länder.

4.   De närmare villkoren för tredjestaters deltagande ska omfattas av avtal som ingås i enlighet med artikel 37 i EU-fördraget. Om unionen och en tredjestat ingår eller har ingått ett avtal om ramarna för denna tredjestats deltagande i unionens krishanteringsinsatser, ska bestämmelserna i det avtalet tillämpas i samband med EUAM Ukraina.

Artikel 11

Säkerhet

1.   Den civila insatschefen ska leda uppdragschefens planering av säkerhetsåtgärder och se till att EUAM Ukraina genomför dem på ett korrekt och effektivt sätt i enlighet med artikel 5.

2.   Uppdragschefen ska ansvara för säkerheten för EUAM Ukraina och se till att minimisäkerhetskraven för EUAM Ukraina följs i enlighet med unionens säkerhetsstrategi för personal som utstationeras utanför unionen i en operativ insats enligt avdelning V i EU-fördraget.

3.   Uppdragschefen ska biträdas av en säkerhetstjänsteman för uppdraget, som ska rapportera till uppdragschefen och upprätthålla nära ämbetsmässiga förbindelser med utrikestjänsten.

4.   Personalen inom EUAM Ukraina ska genomgå en obligatorisk säkerhetsutbildning som är anpassad till den uppskattade risknivån i insatsområdet. Personalen ska även regelbundet genomgå fortbildning på insatsområdet som organiseras av säkerhetstjänstemannen.

5.   Uppdragschefen ska säkerställa skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med rådets beslut 2013/488/EU (1).

Artikel 12

Vaktkapacitet

Vaktkapaciteten ska aktiveras för EUAM Ukraina.

Artikel 13

Rättsliga arrangemang

EUAM Ukraina ska ha kapacitet att upphandla varor och tjänster, ingå avtal och administrativa samarbeten, rekrytera personal, inneha bankkonton, förvärva och förfoga över tillgångar och betala sina skulder samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter, i den utsträckning som krävs för att genomföra detta beslut.

Artikel 14

Finansiella arrangemang

1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för EUAM Ukraina till och med den 30 november 2014 ska vara 2 680 000 EUR. Det finansiella referensbeloppet för efterföljande perioder ska fastställas av rådet.

2.   Alla utgifter ska förvaltas i enlighet med de förfaranden och regler som gäller för unionens allmänna budget. Deltagande i upphandlingsförfaranden som anordnas av EUAM Ukraina ska vara öppet för fysiska och juridiska personer utan begränsningar. Ingen ursprungsregel ska heller gälla för de varor som inköps av EUAM Ukraina. Under förutsättning att kommissionen ger sitt godkännande får uppdraget ingå tekniska överenskommelser med medlemsstaterna, värdstaten, deltagande tredjestater och andra internationella aktörer om tillhandahållande av utrustning, tjänster och lokaler för EUAM Ukraina.

3.   EUAM Ukraina ska ansvara för genomförandet av uppdragets budget. I detta syfte ska EUAM Ukraina teckna ett avtal med kommissionen.

4.   EUAM Ukraina ska, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser om EUAM Ukrainas och dess personals status, ansvara för alla anspråk och skyldigheter som härrör från genomförandet av uppdraget, med undantag för alla anspråk avseende allvarliga fel begångna av uppdragschefen, vilka uppdragschefen själv ska ansvara för.

5.   Genomförandet av de finansiella arrangemangen ska inte påverka den befälsordning som fastställs i artiklarna 4, 5 och 6 och EUAM Ukrainas operativa behov, inbegripet utrustningskompatibilitet och dess gruppers samverkansförmåga.

6.   Utgifterna ska vara stödberättigande från och med dagen för undertecknandet av det avtal som avses i punkt 3.

Artikel 15

Projektceller

1.   EUAM Ukraina ska ha en projektcell för fastställande och genomförande av projekt. EUAM Ukraina ska, i tillämpliga fall, underlätta och ge råd om projekt som medlemsstater och tredjestater genomför på eget ansvar inom områden som rör EUAM Ukraina och till stöd för dess mål.

2.   Om inte annat följer av punkt 3 ska EUAM Ukraina vara bemyndigat att använda medlemsstaternas eller tredjestaternas finansiella bidrag för att genomföra projekt som har fastställts komplettera uppdraget EUAM Ukrainas övriga insatser på ett konsekvent sätt om

projektet föreskrivs i finansieringsöversikten för detta beslut, eller

projektet under uppdragets gång på uppdragschefens begäran integreras genom en ändring av denna finansieringsöversikt.

EUAM Ukraina ska sluta ett avtal med dessa stater som särskilt omfattar de särskilda förfarandena för att hantera eventuella klagomål från tredje parter om skador som orsakats av handling eller försummelse från EUAM Ukrainas sida vid användningen av medlen från dessa stater. Under inga omständigheter får unionen eller den höga representanten hållas ansvariga av de bidragsgivande staterna för en handling eller försummelse från EUAM Ukrainas sida vid användningen av medlen från dessa stater.

3.   Finansiella bidrag från tredjestater till projektcellen ska vara föremål för godkännande av Kusp.

Artikel 16

Enhetlighet i unionens reaktion och samordning

1.   Den höga representanten ska säkerställa att genomförandet av detta beslut är förenligt med unionens yttre åtgärder i deras helhet.

2.   Utan att det påverkar befälsordningen ska uppdragschefen i nära samordning med unionens delegation i Ukraina sörja för enhetlighet i unionens åtgärder i Ukraina. Utan att det påverkar befälsordningen ska chefen för delegationen i Kiev ge politiska direktiv på lokal nivå till uppdragschefen för EUAM Ukraina. Uppdragschefen för EUAM Ukraina och chefen för delegationen i Kiev ska vid behov inleda samråd.

3.   Ett samarbete ska inrättas mellan EUAM Ukraina och Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag för Republiken Moldavien och Ukraina (EUBAM Moldavien/Ukraina).

4.   Systematiskt samarbete, samordning och komplementaritet med andra relevanta internationella parters åtgärder, särskilt med OSSE, ska eftersträvas för att säkerställa effektiva åtgärder.

Artikel 17

Utlämnande av uppgifter

1.   Den höga representanten ska bemyndigas att, i tillämpliga fall och när EUAM Ukraina så kräver, till tredjestater som är associerade till detta beslut lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som EUAM Ukraina ger upphov till upp till nivån ”RESTREINT UE/EU RESTRICTED” i enlighet med beslut 2013/488/EU.

2.   Om det föreligger ett bestämt och omedelbart operativt behov, ska den höga representanten även vara bemyndigad att i enlighet med beslut 2013/488/EU till värdlandet lämna ut alla säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som EUAM Ukraina ger upphov till upp till nivån ”RESTREINT UE/EU RESTRICTED”. Det ska i detta syfte ingås överenskommelser mellan den höga representanten och värdlandets behöriga myndigheter.

3.   Den höga representanten ska bemyndigas att till tredjestater som är associerade till detta beslut lämna ut alla icke-säkerhetsskyddsklassificerade EU-handlingar med anknytning till rådets överläggningar om EUAM Ukraina som omfattas av sekretess i enlighet med artikel 6.1 i rådets arbetsordning (2).

4.   Den höga representanten får delegera sådana bemyndiganden samt befogenheten att ingå de överenskommelser som avses i punkt 2 till tjänstemän vid Europeiska utrikestjänsten, den civila insatschefen och/eller uppdragschefen i enlighet med bilaga VI avsnitt VII i beslut 2013/488/EU.

Artikel 18

Strategisk översyn

EUAM Ukrainas ursprungliga mandat ska vara två år. En strategisk översyn ska genomföras ett år efter det att uppdraget har påbörjats.

Artikel 19

Ikraftträdande och varaktighet

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Det ska tillämpas till och med slutet av en period av 24 månader från och med det datum då EUAM Ukraina inleds.

Utfärdat i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  Rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).

(2)  Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/48


RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT 2014/487/GUSP

av den 22 juli 2014

om genomförande av beslut 2011/137/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 31.2,

med beaktande av rådets beslut 2011/137/Gusp av den 28 februari 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (1), särskilt artikel 8.2, och

av följande skäl:

(1)

Den 28 februari 2011 antog rådet beslut 2011/137/Gusp.

(2)

Rådet anser att det inte längre finns anledning att behålla en person på förteckningen i bilaga IV till beslut 2011/137/Gusp.

(3)

Beslut 2011/137/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppgifterna för följande person ska utgå ur den förteckning som framgår av bilaga IV till beslut 2011/137/Gusp:

23.

ZIDAN, Mohammed Ali

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EUT L 58, 3.3.2011, s. 53.


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/49


RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT 2014/488/GUSP

av den 22 juli 2014

om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 31.2,

med beaktande av rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (1), särskilt artikel 30.1, och

av följande skäl:

(1)

Den 31 maj 2013 antog rådet beslut 2013/255/Gusp.

(2)

Med tanke på den allvarliga situationen bör tre personer och nio enheter läggas till i förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga I till beslut 2013/255/Gusp.

(3)

Beslut 2013/255/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De personer och enheter som anges i bilagan till det här beslutet ska läggas till i förteckningen i bilaga I till beslut 2013/255/Gusp.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 22 juli 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EUT L 147, 1.6.2013, s. 14.


BILAGA

Förteckning över personer och enheter som avses i artikel 1

A.   Personer

 

Namn

Identifieringsuppgifter

Skäl

Datum för införande

180.

Hashim Anwar al-Aqqad alias Hashem Aqqad, Hashem Akkad, Hashim Akkad

Född 1961

Mohagirine, Syrien

Framträdande affärsman, ordförande för Akkadkoncernen, som är verksam inom många branscher i det syriska näringslivet, däribland olja och gas. Stöder och gagnas av den syriska regimen.

23.7.2014

181.

Överste Suhayl Hasan alias överste Suhayl al-Hasan, ”al-Nimir”/”Tigern”, Sohail Hassan, Sohail al-Hassan, Suhail Hassan, överstelöjtnant Suhayl Hassan, brigadgeneral Suhayl Hasan

 

Militär befälhavare för den syriska regimen, ansvarig för brutalt förtryck av den civila befolkningen, stöder regimen.

23.7.2014

182.

Amr Armanazi alias Amr Muhammad Najib Al-Armanazi, Amr Najib Armanazi, Amrou Al-Armanazy

Född den 7 februari 1944

Generaldirektör för Syrian Scientific Studies and Research Centre (SSRC), ansvarig förtillhandahållande av stöd till den syriska armén för anskaffning av utrustning som används direkt för övervakning och förtryck av demonstranter.

Ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen, stöder regimen.

23.7.2014

B.   Enheter

 

Namn

Identifieringsuppgifter

Skäl

Datum för införande

54.

Oceans Petroleum Trading alias Overseas Petroleum Tradeing (SAL), Overseas Petroleum Company

Dunant Street, Snoubra Sector, Beirut, Libanon

Tillhandahåller stöd till den syriska regimen och gagnas av regimen genom organiserande av hemliga oljeleveranser till den syriska regimen.

23.7.2014

55.

Tri Oceans Trading

35b Saray El Maadi Tower, Corniche El Nile, Kairo, Egypten, Postal Code 11431 P.O. Box: 1313 Maadi

Tillhandahåller stöd till den syriska regimen och gagnas av regimen genom organiserande av hemliga oljeleveranser till den syriska regimen.

23.7.2014

56.

The Baniyas Refinery Company alias Banias, Banyas

Banias Refinery Building, 26 Latkia Main Road, Tartous, P.O. Box 26, Syrien

Dotterbolag till General Corporation for Refining and Distribution of Petroleum Products (GCRDPP), en underavdelning till ministeriet för olje- och mineraltillgångar. Stöder i denna egenskap den syriska regimen ekonomiskt.

23.7.2014

57.

The Homs Refinery Company alias Hims, General Company for Homs Refinery

General Company for Homs Refinery Building, 352 Tripoli Street, Homs, P.O. Box 352, Syrien

Dotterbolag till General Corporation for Refining and Distribution of Petroleum Products (GCRDPP), en underavdelning till ministeriet för olje- och mineraltillgångar. Stöder i denna egenskap den syriska regimen ekonomiskt.

23.7.2014

58.

Army Supply Bureau

PO Box 3361, Damaskus

Delaktig i anskaffande av militär utrustning till stöd för regimen och därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen i Syrien. En avdelning av det syriska försvarsministeriet.

23.7.2014

59.

Industrial Establishment of Defence alias Industrial Establishment of Defense (IED), Industrial Establishment for Defence, Defence Factories Establishment, Establissements Industriels de la Defense (EID), Establissement Industrial de la Defence (ETINDE), Coefficient Defense Foundation

Al Thawraa Street, P.O. Box 2330 Damascas, eller Al-Hameh, Damascas Countryside, P.O. Box 2230

Delaktig i anskaffande av militär utrustning till regimen och därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen i Syrien. En avdelning av det syriska försvarsministeriet.

23.7.2014

60.

Higher Institute for Applied Sciences and Technology (HISAT)

P.O. Box 31983, Barzeh

Närstående och ett dotterinstitut till Syrian Scientific Studies and Research Centre (SSRC), som redan är uppförd på förteckningen. Tillhandahåller utbildning och stöd till SSRC och är därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen.

23.7.2014

61.

National Standards & Calibration Laboratory (NSCL)

P.O. Box 4470 Damaskus

Närstående och ett dotterinstitut till Syrian Scientific Studies and Research Centre (SSRC), som redan är uppförd på förteckningen. Tillhandahåller utbildning och stöd till SSRC och är därför ansvarig för det brutala förtrycket av den civila befolkningen.

23.7.2014

62.

El Jazireh alias Al Jazerra

Shaheen Building, 2nd floor, Sami el Solh, Beirut; kolvätesektorn

Ägs eller kontrolleras av Ayman Jaber, och därför associerad med en person som är uppförd på förteckningen.

23.7.2014


23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/52


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 19 juni 2013

om det statliga stöd SA.28599 (C 23/10 [f.d. NN 36/10, f.d. CP 163/09]) som Konungariket Spanien har genomfört till förmån för utbyggnad av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden (utanför Kastilien-La Mancha)

[delgivet med nr C(2013) 3204]

(Endast den spanska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2014/489/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (1) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

(1)

Den 18 maj 2009 mottog kommissionen ett klagomål från SES Astra SA (nedan kallat Astra). Klagomålet gällde en påstådd ordning för statligt stöd som de spanska myndigheterna hade genomfört i samband med övergången från analog till digital television i avlägsna och mindre urbaniserade områden i Spanien. Astra hävdade att ordningen innebar ett icke anmält och därmed olagligt stöd som medförde en snedvridning av konkurrensen mellan de satellitbundna och markbundna sändningsplattformarna.

(2)

Den ifrågasatta stödordningen har sitt ursprung i lag 10/2005 av den 14 juni 2005 om brådskande åtgärder för att främja digital markbunden television, liberalisering av kabeltelevision och stöd för pluralism (2). Annan lagstiftning som antagits rörande övergången till digital markbunden television är bland annat kungligt dekret 944/2005 av den 29 juli 2005 om godkännande av den nationella tekniska planen för digital markbunden television (3) (nedan kallad NTP), kungligt dekret 945/2005 av den 29 juli 2005 om godkännande av allmänna bestämmelser för att tillhandahålla digitala markbundna televisionstjänster, förordning ITC 2476/2005 av den 29 juli 2005 om allmänna bestämmelser och föreskrifter för att tillhandahålla digitala markbundna televisionstjänster och kungligt dekret 920/2006 av den 28 juli 2005 om godkännande av allmänna bestämmelser för att tillhandahålla radio- och kabeltelevisionssändningar.

(3)

Genom en skrivelse av den 29 september 2010 underrättade kommissionen Konungariket Spanien om att den hade beslutat att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rörande stödet i fråga för hela Spaniens territorium med undantag av Kastilien-La Mancha som skulle omfattas av ett separat förfarande (4). Kommissionens beslut om att inleda förfarandet (nedan kallat beslutet om att inleda förfarandet) har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (5). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter om stödet i fråga.

(4)

Efter förlängning av tidsfristen svarade Spanien genom en skrivelse av den 30 november 2011 på begäran om att inkomma med synpunkter som kommissionen lagt fram i sitt beslut om att inleda förfarandet. Utöver den centrala regeringen lämnade även myndigheterna i Asturien, Aragonien, Baskien, Kastilien-León, Kastilien-La Mancha (6), Extremadura, Galicien, La Rioja, Madrid och Murcia sina synpunkter och/eller svar på de frågor som ställdes i beslutet om att inleda förfarandet.

(5)

Kommissionen mottog också synpunkter från Radiodifusión Digital SL genom en skrivelse av den 11 januari 2011, från Grupo Antena 3 och UTECA (Union de Televisiones Comerciales Asociadas) genom skrivelser av den 28 januari 2011, från Gestora La Sexta genom en skrivelse av den 31 januari 2011, från Abertis Telecom SA (nedan kallat Abertis) genom en skrivelse av den 2 februari 2011 och från Astra och Telecinco genom skrivelser av den 4 februari 2011. Genom skrivelser av den 19 januari 2011 och den 9 februari 2011 översände kommissionen dessa synpunkter till Spanien, som gavs tillfälle att bemöta dem. Spanien lämnade synpunkter genom skrivelser av den 22 februari 2011 och den 14 mars 2011.

(6)

Under granskningens gång hölls flera möten: mellan kommissionen och Spanien den 11 och 12 april 2011, mellan kommissionen och Astra den 14 april 2011, mellan kommissionen och Abertis den 5 maj 2011 och mellan kommissionen och UTECA den 5 juli 2011. Efter att Spanien på eget initiativ lämnat information ett flertal gånger, inklusive synpunkter från Baskien av den 24 februari 2011, lämnades en formell begäran om upplysningar till Spanien genom en skrivelse av den 14 februari 2012. Efter förlängning av tidsfristen lämnade Spanien svar genom en skrivelse av den 16 april som åtföljdes av skrivelser av den 15, 19 och 25 juni 2012. Eftersom delar av informationen fortfarande saknades sände kommissionen den 9 augusti 2012 en begäran om ytterligare upplysningar. Efter förlängning av tidsfristen lämnade Spanien svar i en skrivelse av den 10 oktober 2012, och därefter genom en skrivelse av den 30 oktober 2012.

(7)

Vidare lämnade Abertis på eget initiativ ytterligare information den 22 juni 2011 och den 25 juli 2012. Astra lämnade ytterligare information i skrivelser av den 21 juli 2011, den 16 maj 2011, den 8 september 2011 och den 11 november 2011, och alla dessa översändes till Spanien för synpunkter.

2.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

2.1   BAKGRUND

2.1.1   Den klagande

(8)

Den klagande är en satellitplattformsoperatör. SES ASTRA (nedan kallad Astra) grundades 1985 såsom Société Européenne des Satellites (SES), och var den första privata satellitoperatören i Europa. Astra driver satellitsystemet ASTRA, som har ett omfattande utbud av sändnings- och bredbandslösningar för kunder inom och utanför Europa. Astra sänder radio och television direkt till miljontals hushåll och tillhandahåller internet och nättjänster för offentliga myndigheter, stora företag, små och medelstora företag samt enskilda hushåll.

(9)

I sitt klagomål hävdar Astra att de åtgärder som regeringen och de självstyrande regionerna har infört i avlägsna och mindre urbaniserade områden i Spanien kränker principen om teknikneutralitet, eftersom åtgärderna endast utgår från markbunden överföring som den enda vägen mot digitalisering. Astra hänvisar särskilt till fallet Kantabrien. På grundval av ett anbudsförfarande för utvidgning av täckningen av digital television för hela Kantabriens territorium som inleddes i januari 2008 hade den regionala regeringen i Kantabrien valt Astra för att tillhandahålla kostnadsfria kanaler via sin plattform. I november 2008 avslutade dock den regionala regeringen detta avtal. Enligt Astra avslutade myndigheterna avtalet enbart för att de hade fått veta att den centrala regeringen skulle finansiera uppgraderingen av det analoga markbundna nätet. De facto förklarade de kantabriska myndigheterna i en skrivelse av den 7 november 2008 att orsaken till att avtalet avslutades var att den centrala regeringen under tiden hade fattat beslut rörande utvidgning av täckningen av digital television till att omfatta hela Spanien (7). Fallet Kantabrien verkar således kunna visa för det första att Astra kan konkurrera på den marknaden och för det andra att den centrala regeringens beslut gjorde detta omöjligt.

2.1.2   Sektorn

(10)

Detta fall gäller radio- och tv-sektorn, inom vilken många aktörer är verksamma på de olika nivåerna i produktkedjan för sändningstjänster.

(11)

Sändningsföretag är de aktörer som köper in eller själva producerar tv-program och knippar ihop dem inom kanaler. Kanalerna förmedlas till allmänheten genom olika plattformar (t.ex. satellit, digital markbunden television, kabel-tv eller IPTV, dvs. television distribuerad över IP-nätverk). I Spanien räknas dessa tjänster enligt lag som allmännyttiga tjänster och tillhandahålls både av statsägda sändningsföretag (RTVE) och privata sändningsföretag som har koncessioner från staten (8). Dessa så kallade kostnadsfria kanaler kan ses gratis av tittarna. För att garantera att befolkningen faktiskt kan utnyttja dessa allmännyttiga tjänster innehåller lagstiftningen bestämmelser om skyldigheter rörande minimitäckning både när det gäller statsägda sändningsföretag och privata sändningsföretag som har koncession. De statsägda sändningsföretagen måste täcka minst 98 % av den spanska befolkningen och de privata sändningsföretagen måste täcka minst 96 %. I Spanien har de nationella sändningsföretagen inte ett eget nationellt sändningsnät. Därför ingår de avtal med plattformsaktörer för sändning av programinnehåll och för att uppfylla skyldigheterna rörande täckning.

(12)

Leverantörer av utrustning är tillverkare eller installatörer av infrastruktur och utrustning som behövs för att bygga upp de olika plattformarna.

(13)

Plattformsoperatörer (eller nätverksoperatörer) (9) är privata eller statligt kontrollerade enheter som driver den infrastruktur som behövs för att förmedla sändningsföretagens kanalinnehåll till allmänheten (dvs. överföra och sända signalen). Under televisionens tidiga dagar fanns endast den analoga markbundna plattformen att tillgå. I takt med teknikens utveckling har flera plattformar blivit tillgängliga på marknaden – satellit, kabel och på sistone även IPTV (10) – som förmedlar tv-signalen via bredband.

(14)

Markbunden sändning innebär att tv-signalen förmedlas från en studio till en sändningsstation (head-end) som i regel tillhör och drivs av en nätverksoperatör. Därefter överförs och distribueras signalen från sändningsstationen t.ex. till sändningsstationer (t.ex. master) som drivs av en nätverksoperatör; och i vissa fall förmedlas signalen via satellit. Slutligen sänds signalen från sändningsstationen till mottagarna. För digitalisering av det analoga markbundna nätverket krävs att marksändarna byts ut. Den digitala signalen har dock sämre räckvidd än den analoga och den nya tekniken kräver därför ett mera finfördelat nätverk, och i vissa fall krävs det för utvidgningen av täckning också nya sändningsstationer.

(15)

Vid satellitsändning förmedlas signalen till en sändningsstation (head-end) och därifrån till en satellit som sänder signalen till mottagarna. Alternativt kan signalen förmedlas direkt från en tv-studio till satelliten, förutsatt att studion har den utrustning som krävs. Mottagaren måste ha en parabolantenn och en avkodare. För att öka satellittäckningen i en region måste markutrustningen installeras hos mottagaren. I fråga om geografisk täckning kan satellitplattformen täcka nästan 100 % av det spanska territoriet, medan den markbundna plattformen täcker cirka 98 %.

2.1.3   Bakgrund

(16)

Åtgärden i fråga måste granskas mot bakgrund av den digitalisering av sändningar som markbundna, satellitbundna eller kabelbundna plattformar har genomgått eller för närvarande genomgår. I jämförelse med analoga sändningar är fördelen med digitala sändningar att de har bättre sändningskapacitet tack vare effektivare användning av radiofrekvensspektret. Övergången till digital teknik är särskilt viktig när det gäller markbundna sändningar där det tillgängliga frekvensspektret är begränsat. Satellitsändningarna har i det avseendet fördelen att de fungerar på ett helt annat frekvensband där det inte råder brist på frekvenser.

(17)

Övergången från analog till digital television frigör en betydande mängd radiospektrum av hög kvalitet inom den s.k. digitala utdelningen, som därmed görs tillgänglig för elektroniska kommunikationstjänster. Denna digitala utdelning, särskilt frekvenserna 790–862 MHz (800 MHz-bandet), har stor betydelse för konkurrenskraft och tillväxt och medför många sociala och kulturella fördelar (11).

(18)

Den digitala utdelningen kan fås antingen genom att övergå från markbunden till någon annan plattform eller genom att övergå från analog till digital markbunden sändning. Det är också tänkbart att kombinera olika plattformar (12).

(19)

I fråga om markbundna sändningar är dock bristen på frekvenser ett problem som kvarstår även efter digitalisering. Detta illustreras av det faktum att kort efter att övergången från analog till digital television blivit klar i april 2010 måste den spanska regeringen omlokalisera sändningsföretagen från 800 MHz-bandet till ett annat frekvensband. Omlokaliseringen av de multiplexer för digital markbunden television som tilldelats sändningsföretagen ledde till tilläggskostnader och därmed ytterligare statligt stöd som kommissionen för närvarande undersöker inom ramen för ett formellt granskningsförfarande (13).

(20)

När det gäller tv-sändningar kan digitala markbundna sändningar i framtiden ersättas med bredbandsteknik, eftersom nästa generations bredbandsnät (NGA) sannolikt kommer att bli den ledande tekniken. För närvarande omfattar den geografiska täckningen av sådana bredbandsnät dock inte hela Spanien.

(21)

Det finns för närvarande fyra sändningsplattformar i Spanien: digital markbunden television (DBV-T), satellit (DBV-S), kabel (DVB-C) och IPTV. Digital markbunden television (DTT) är den huvudsakliga plattformen för kostnadsfria statliga och privata spanska kanaler (14). Den främsta operatören för det markbundna nätet är Abertis, som också kontrollerar satellitoperatören Hispasat. Det finns också ett antal lokala telekommunikationsoperatörer som använder DTT-signaler som i regel är sammankopplade med Abertis nationella nät. Kanalerna för betaltelevision sänds främst via satellit, kabel och IPTV. Astra och Hispasat är de främsta satellitoperatörerna.

(22)

För digitaliseringsprocessen och övergången från analog till digital television antog Spanien under 2005–2008 lagstiftning rörande det markbundna nätet (se avsnitt 2.2). Enligt lagstiftningen delades det spanska territoriet upp i tre skilda områden:

i)

Område I – som omfattar huvuddelen av den spanska befolkningen och där kostnaderna för övergången axlades av sändningsföretagen – 96 % av territoriet för privata sändningsföretag och 98 % för statliga sändningsföretag. Eftersom sändningsföretagen bar kostnaderna behövdes inget statligt stöd.

ii)

Område II – som omfattar 2,5 % av befolkningen och utgörs av mindre urbaniserade och avlägsna områden där man tidigare kunde ta emot statliga och privata kanaler via analog markbunden television. Eftersom övergång till digital teknik kräver uppgradering av befintliga sändningsstationer och uppförande av nya stationer krävdes dock betydande investeringar i det markbundna nätet. De privata sändningsföretagen hade inte tillräckliga kommersiella intressen för att erbjuda tjänsten i område II och vägrade att ta på sig kostnaderna för digitaliseringen. De spanska myndigheterna inrättade därför den stödordning som granskningen gäller, för att uppgradera befintliga sändningsstationer och uppföra nya, för att säkerställa att de invånare som fram till då hade mottagit privata och statliga kanaler via analog markbunden television även i fortsättningen skulle kunna motta alla kanaler via digital markbunden television. Detta kallades allmänt ”utvidgning av täckningen för digital markbunden television” (dvs. utökning av täckningen utöver det som var obligatoriskt för kommersiella sändningsföretag).

iii)

Område III – där det på grund av topografin inte är möjligt att tillhandahålla tv-tjänster via den markbundna plattformen, utan satellit måste användas i stället. Sändningen av kostnadsfria tv-signaler i område III görs av Hispasat. Eftersom tv-sändningarna görs via satellit medför detta kostnader för konsumenterna som måste skaffa parabolantenner och avkodare.

2.2   BESKRIVNING AV STÖDET

(23)

Det stöd som är föremål för granskning baserar sig på ett komplext system av rättsliga bestämmelser som de spanska centrala myndigheterna har satt i kraft från och med 2005. På grundval av dessa bestämmelser beviljades statligt stöd för digital markbunden television i område II under åren 2008–2009 av de självstyrande och kommunala myndigheterna, som kanaliserade medel från den centrala budgeten och sina respektive budgetar. Dessutom har de självstyrande regionerna sedan 2009 beviljat fortlöpande stöd för underhåll och drift av näten inom område II.

(24)

Regleringen av övergången till digital television inleddes när lag 10/2005 av den 14 juni 2005 antogs (15). I den fastställs behovet av att främja en övergång från analog till digital markbunden teknik och krav på att regeringen vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa denna övergång.

(25)

I enlighet med detta godkände ministerrådet genom kungligt dekret 944/2005 den nationella tekniska planen, enligt vilken den analogiska nedsläckningen i Spanien skulle ske den 3 april 2010 (16).

(26)

Vad gäller område II och område III omfattade tilläggsbestämmelse 12 i den nationella tekniska planen redan möjligheten att de lokala och regionala myndigheterna utökar täckningen till mellan 96 och 100 % av befolkningen. I detta hänseende hänvisar den tekniska planen uttryckligen till digital markbunden television och innehåller sex villkor för hur de lokala myndigheterna kan genomföra utvidgningen. Enligt villkor e) måste den lokala installationen vara i överensstämmelse med den tekniska planen för digital markbunden television.

(27)

Senare, den 7 september 2007, godkände ministerrådet den nationella planen för övergång till digital markbunden television (nedan kallad övergångsplanen) (17) som genomför den nationella tekniska planen. I övergångsplanen delades det spanska territoriet upp i nittio tekniska övergångsprojekt (18) och en tidsfrist fastställdes för släckningen av analoga sändningar för vart och ett av dessa projekt.

(28)

Den 29 februari 2008 antog ministeriet för industri, turism och handel (Ministerio de Industria, Turismo y Comercio, senare kallat MITyC) ett beslut i syfte att förbättra infrastrukturerna för telekommunikationer och fastställa kriterier och fördelning av finansieringen för åtgärderna avsedda att utveckla informationssamhället enligt Plan Avanza för 2008 (19). Budgeten enligt detta beslut uppgick till 558 miljoner euro och var avsedd dels för att utveckla bredband, dels för att digitalisera televisionen i Spaniens avlägsna och mindre urbaniserade områden som inte omfattades av de lagstadgade skyldigheterna som gällde för kommersiella sändningsföretag (20). Digitaliseringen i dessa områden kallades allmänt ”utvidgning av täckningen”. Denna genomfördes därefter genom en rad tillägg till de befintliga ramavtalen (21) undertecknade av MITyC och de självstyrande regionerna mellan juli och november 2008 (tillägg till ramavtalen från 2006), offentliggjorda i Boletín Oficial del Estado (Spaniens officiella tidning, nedan kallad BOE) separat för varje självstyrande region. I de flesta fall är dessa avtal formulerade på så sätt att digital markbunden teknik är den enda tekniken som kan få finansiering. På grundval av dessa avtal överförde MITyC medel till de självstyrande regionerna, som åtog sig att täcka de återstående kostnaderna från sina budgetar. Tillägget inbegrep också en skyldighet för de lokala myndigheterna att följa tilläggsbestämmelse 12 i den nationella tekniska planen.

(29)

Den 17 oktober 2008 kom ministerrådet parallellt överens om att tilldela ytterligare 8,72 miljoner euro för att utvidga och slutföra täckningen för digital markbunden television inom det övergångsprojekt som skulle slutföras under första halvan av 2009, fas I av övergångsplanen. Finansieringen beviljades efter att nya ramavtal hade undertecknats mellan MITyC och de självstyrande regionerna i december 2008 (nedan kallade 2008 års ramavtal). I avtalen (ramavtal för samarbete mellan ministeriet för industri, turism och handel och den självstyrande regionen […] för utvecklandet av den nationella planen för övergång till digital markbunden television) hänvisas till den ovan nämnda finansieringen på 8,72 miljoner euro. I avtalen förtecknas en rad aktiviteter som de centrala och regionala myndigheterna ska finansiera för att den digitala televisionens täckning ska nå upp till samma nivå som den befintliga analoga täckningen. Aktiviteterna hör samman med digital markbunden television.

(30)

Den 29 maj 2009 godkände ministerrådet kriterierna för fördelning av 52 miljoner euro för finansiering av åtgärder för genomförandet av övergången till digital markbunden television, dvs. projekt som syftade till att utvidga täckningen enligt fas II och fas III i övergångsplanen (22). Genom denna överenskommelse i ministerrådet etablerades en direkt koppling till övergångsplanen, i och med att det i överenskommelsen konstateras att för att nå det mål som fastställts i den nationella planen för övergång till digital markbunden television, dvs. en liknande täckning som för den dåvarande markbundna televisionen med analog teknik, krävs finansiellt stöd från de offentliga myndigheterna. I överenskommelsen anges också att detta samarbete kommer att formaliseras inom den ram som sätts av den nationella planen för övergång till digital markbunden television.

(31)

Slutligen, mellan oktober och december 2009, offentliggjordes tillägget till ramavtalen (se skäl 29) i BOE, inklusive finansieringen för utvidgning av faserna II och III enligt övergångsplanen. I dessa tillägg definieras vad som avses med åtgärd för att utvidga täckningen, genom uttrycklig hänvisning enbart till markbunden teknik (även om andra tekniker inte formellt utesluts) (23).

(32)

Efter att 2008 års ramavtal och de ovan nämnda tilläggen hade offentliggjorts (24), började de självstyrande regionernas myndigheter genomföra utvidgningen. Dessa organiserade för sin del offentliga anbudsförfaranden eller anlitade ett offentligt företag för detta. Subventionerna var till vissa delar överenskomna med MITyC och finansierades därför från den centrala budgeten eller delvis från de självstyrande regionerna. I vissa fall gav de självstyrande regionernas myndigheter kommunerna i uppdrag att genomföra utvidgningen.

(33)

Generellt taget fördelades två typer av anbudsförfaranden över hela landet. Den första typen gällde utvidgning av täckningen, som innebar att det anbudsvinnande företaget åtog sig att tillhandahålla (ofta bygga upp) ett fungerande nätverk för digital markbunden television. Uppdraget omfattade utformning och uppbyggnad av nätverket, överföring av signalen, användning av nätverket och leverans av behövlig utrustning. De övriga typerna av anbud gällde leverans av utrustning, i fall där det redan fanns nätverk. Anbudsvinnaren förväntades göra en uppgradering med nödvändig utrustning, dvs. leverera, installera och ta utrustningen i drift.

(34)

I de flesta fall hänvisade de anbudsinfordrande myndigheterna explicit, genom definition av syftet med anbudsinfordran (25), och/eller implicit, genom den tekniska beskrivningen av den utrustning som finansieras (26), till markbunden teknik och digital markbunden television. I de få fall där satellitteknik uttryckligen omnämns, gäller hänvisningarna parabolantenner för mottagning av satellitsignalen vid markbundna stationer (27) eller utrustning för att få tillgång till digital television i område III (28). Väldigt få av anbudsförfarandena för utvidgning kan anses teknikneutrala i det avseendet att de inte utesluter andra tekniker än digital markbunden television (29).

(35)

Under åren 2008–2009 investerades nästan 163 miljoner euro från den centrala budgeten (delvis som mjuka lån beviljade av MITyC till de självstyrande regionerna (30)) och 60 miljoner euro från de 16 granskade självstyrande regionernas budgetar för utvidgningen till område II. Dessutom finansierade kommunerna utvidgningen med cirka 3,5 miljoner euro.

(36)

Som ett andra steg efter utvidgningen av digital markbunden television till område II och med början från år 2009 har vissa av de självstyrande regionerna anordnat ytterligare anbudsförfaranden eller slutit relevanta kontrakt utan anbudsförfarande, för drift och underhåll av den utrustning som digitaliserats och använts för utvidgningen. Till skillnad från stödet för övergången, utgör den senare åtgärden fortlöpande stöd. Eftersom åtgärderna är avsedda för drift och underhåll av det markbundna nätverket såsom det installerats i område II, är dessa avtal inte heller teknikneutrala. Det totala beloppet för medel som beviljats genom anbudsförfaranden för drift och underhåll (fortlöpande stöd) uppgick under åren 2009–2011 till minst 32,7 miljoner euro.

2.3   SKÄL FÖR ATT INLEDA FÖRFARANDET

(37)

I sitt beslut om att inleda förfarandet noterade kommissionen för det första att den beskrivna åtgärden verkar uppfylla alla kriterier enligt artikel 107.1 och därför kan betraktas som statligt stöd.

(38)

Eftersom det finns olika nivåer på marknaden för sändningar, fastställdes tre kategorier av mottagare av statligt stöd i beslutet om att inleda förfarandet: i) nätverksoperatörer, ii) leverantörer som deltar i anbudsförfaranden för den utrustning som behövs för utvidgningen och iii) tv-kanalernas sändningsföretag.

(39)

Kommissionen kom preliminärt fram till att stödordningen, genom att den finansierade kostnader förknippade med utvidgning av plattformen för digital markbunden television, kunde ha skapat en potentiell eller faktisk snedvridning av konkurrensen mellan utrustningsleverantörer inom olika tekniker och mellan de markbundna och satellitbundna plattformarna.

(40)

I sin preliminära bedömning ansåg kommissionen att åtgärden utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och såg inga skäl till varför stödet skulle vara förenligt med den inre marknaden, eftersom det inte fanns något undantag som kunde tillämpas.

(41)

Närmare uppgifter finns i beslutet om att inleda förfarandet som bör ses som en oskiljaktig del av detta beslut.

3.   SYNPUNKTER FRÅN SPANIEN

3.1   ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR

(42)

Som svar på beslutet om att inleda förfarandet har Spanien och de självstyrande regionerna lagt fram ett flertal argument (31). Dessa kan generellt sett delas upp i två kategorier. De spanska myndigheterna hävdar för det första att det inte förekommer något statligt stöd, eftersom tjänsten är en allmännyttig tjänst och åtgärden därför inte utgör stöd, eftersom den faller inom uppdraget att verka i allmänhetens tjänst i fråga om radio och television. Dessutom ger åtgärden ingen fördel. För det andra, även om det skulle förekomma statligt stöd, skulle detta vara förenligt enligt artikel 106.2 eller artikel 107.3 c utifrån att a) det analoga nätverket redan fanns och att en ren uppgradering av den existerande infrastrukturen ur ett effektivitetsperspektiv skulle vara förmånligare än övergång till en ny plattform, b) endast tekniken för digital markbunden television kan uppfylla de nödvändiga kvalitetskriterierna och c) anbudsförfarandena var teknikneutrala och även andra plattformsoperatörer kunde ha deltagit. Argumenten sammanfattas nedan.

3.2   FRÅNVARO AV STÖD

3.2.1   Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse

(43)

De spanska myndigheterna anser att nätverksoperatörerna tillhandahåller en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i domen i målet Altmark (32). Eftersom de självstyrande regionerna har ansvaret för att utvidga täckningen måste tillämpbarheten för domen i målet Altmark granskas fall för fall, och det åligger de självstyrande regionerna att bevisa att Altmark-kriterierna har uppfyllts. De mest detaljerade argumenten kom från Baskien, som genomförde digitaliseringen genom ett offentligt företag, Itelazpi SA (nedan kallat Itelazpi).

3.2.2   Ingen fördel

(44)

I fråga om utrustningsleverantörerna ansåg Spanien att det faktum att de vann anbudsförfarandena utesluter förekomsten av en selektiv fördel.

(45)

I fråga om nätverksoperatörer, och även om Abertis är den främsta operatören inom område I och äger 29 % av de stationer inom område II som uppgraderades, driver Abertis inte nätverket inom område II. Abertis skulle därför inte såsom nätverksoperatör dra fördel av åtgärden.

(46)

Nätverket drivs i stället av vissa regionala operatörer, av de självstyrande regionerna eller av lokala myndigheter, som enbart hyr Abertis lokaler och anläggningar. De självstyrande regionerna och de lokala myndigheterna konkurrerar inte med andra nätverksoperatörer och får därför inte någon konkurrensfördel. Dessutom får de inga intäkter, eftersom sändningsföretagen inte betalar för att tillhandahålla sändningstjänster i område II.

(47)

I fråga om sändningsföretagen inom digital markbunden television hävdar Spanien att de granskade åtgärderna praktiskt taget inte har någon effekt på sändningsföretagen. Åtgärderna ökade inte tittarsiffrorna jämfört med när programmen sändes analogt, eftersom 2,5 % av den befolkning som berördes av den utvidgade täckningen redan hade mottagare för analog markbunden television. Av detta följer att åtgärderna inte påverkar affärsverksamheternas ekonomi.

3.3   FÖRENLIGHET ENLIGT ARTIKLARNA 106.2 OCH 107.3 c

(48)

De baskiska myndigheterna hävdade att det statliga stöd som beviljats Itelazpi är förenligt med den inre marknaden, med stöd av artikel 106 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I detta hänseende anser de att åtgärderna uppfyller alla villkor i beslutet av den 28 november 2005 om tillämpning av artikel 86.2 i EG-fördraget om statligt stöd som beviljas i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (nedan kallat 86.2-beslutet) (33).

(49)

I den händelse att kommissionen slår fast att de åtgärder som de spanska myndigheterna har vidtagit rörande digital markbunden television i område II utgör statligt stöd, och att åtgärderna inte är förenliga med den inre marknaden med hänvisning till artikel 106 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, hävdar Spanien att åtgärderna förvisso kan vara förenliga med den inre marknaden i det att deras syfte är att säkerställa att ett mål av gemenskapsintresse kan nås (övergång till digitala sändningar), och att de därför kan omfattas av undantagen enligt artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.3.1   Argument rörande effektivitet

(50)

Enligt Spanien är den nationella tekniska planen och övergångsplanen inte planer för utvidgning av täckningen eftersom de endast gäller övergången i område I. Planerna som sådana utgör ingen begränsning för de tekniska alternativ som kan användas för utvidgningen. Ramavtalen har å andra sidan inte samma lagstiftningsstatus som planerna, och de baserar sig på avtal mellan de centrala och de regionala myndigheterna. Dessutom anser Spanien att de inte utesluter användning av satellit och andra tekniker. Under alla omständigheter gjordes utvidgningen av täckning och valet av teknik av de självstyrande regionerna, i regel genom anbudsförfaranden. Ett av dessa förfaranden – i Kastilien-León – var teknikneutralt och redan det faktum att ett sådant anbudsförfarande anordnades visar att de centrala myndigheterna inte tvingade den markbundna tekniken på de självstyrande regionerna.

(51)

Även om en del anbudsförfaranden på annat håll hänvisar till vissa tekniska inslag av markbunden teknik, kan detta förklaras med att markbundna sändningar kräver vissa element som inte krävs för satellitsändningar, och att dessa inslag var nödvändiga för att inte utesluta markbundna lösningar från anbudsgivarna.

(52)

De spanska myndigheterna hänvisar också till en lönsamhetsundersökning rörande allmänt tillgängliga tjänster för digital markbunden television via olika tekniker (digital markbunden television och satellit), gjord av MITyC i juli 2007, dvs. innan man föreslagit finansiering av utvidgning av täckningen för digital markbunden television. Även om myndigheterna medger att undersökningen endast var ett internt dokument som inte senare utnyttjades, betonar de ändå att undersökningen beaktade de realistiska kostnaderna för sändning antingen via digital markbunden television eller via satellit. Slutledningen av undersökningen var att det inte är möjligt att på förhand fastställa vilken teknik som är effektivare eller förmånligare när det gäller att utvidga täckningen för tv-signalen. I stället skulle regionerna göra individuella val, helst baserade på undersökningar genomförda av de olika självstyrande regionerna, med analys av faktorer såsom topografi, territoriell fördelning av befolkningen och status för befintlig infrastruktur.

3.3.2   Kvalitetskrav

(53)

Två argument rörande kvalitet har lagts fram. Det första är att fram till nu har kostnadsfria kanaler inom digital markbunden television inte varit tillgängliga genom satellitsändning inom området. Övergång till satellitplattform skulle därför innebära att kunderna måste betala för tjänsten.

(54)

För det andra måste sändningarna även omfatta regionala kanaler utöver de nationella kanalerna. Tekniken för digital markbunden television gör det möjligt för varje geografiskt område att ta emot kanalerna för det området. Om man räknar alla regionala och lokala kanaler finns det totalt 1 380 frekvenser fördelade för markbunden television i hela Spanien, utan behov av tekniska begränsningar och utan att utöka sändningarna utöver målområdet för var och en kanal. Enligt Spanien skulle detta vara omöjligt för satellitnätverken, eftersom de inte ger möjlighet till geografisk avgränsning och därför borde ha ett komplext system för villkorad tillgång. Detta skulle ytterligare öka kostnaderna för satellitsändningar, och sändningsföretagen skulle inte vara villiga att ge tillgång till sina kanaler utan säkerhet om att avgränsningar är möjliga.

3.3.3   Teknisk neutralitet

(55)

Enligt Spanien innebar de bilaterala avtalen mellan de centrala och regionala myndigheterna inget hinder för att använda en viss digitaliseringsteknik. I avtalen fastslogs endast överföringar till de självstyrande regionerna i enlighet med digitaliseringskostnaderna beräknade på grundval av vad som ansågs vara en effektiv referensteknik, t.ex. digital markbunden television. I detta hänseende anser Spanien att man bör beakta att den markbundna analoga televisionen nådde 98,5 % av de spanska hushållen.

(56)

I fråga om det anbudsförfarande i Kantabrien som hänvisas till i beslutet om att inleda förfarandet betonar de spanska myndigheterna att det anbud som Astra vann gällde både område II och område III, dvs. var avsett för allmän tillgång till digital television i Kantabrien. Detta ger två aspekter för bedömningen av fallet.

(57)

För det första blev det kantabriska projektet ett misslyckande efter att avtalet hade beviljats Astra och vissa av de främsta sändningsföretagen underrättade Astra och den kantabriska regeringen om att de inte skulle tillåta sändning av sitt innehåll via satellit. Av det följde att planens mål blev svårare att nå. För det andra var det främsta skälet till att avtalet avslutades det beslut som fattades av den centrala regeringen om att tillhandahålla satellittäckning över hela område III i Spanien, inte beslutet om att tillhandahålla finansiering från den centrala regeringen för att utöka täckningen i område II. Vidare gäller att avtalet avslutades i november 2008 eftersom det vid den tidpunkten var uppenbart att Astra inte skulle kunna uppfylla sina skyldigheter. Särskilt gäller att Astra inte genomförde de nödvändiga insatserna i tid och inte fick auktorisering från sändningsföretagen att sända kostnadsfria kanaler.

(58)

Inom ramen för detta beslut är det kantabriska projektet endast relevant i den utsträckningen att satellitplattformen kan anses vara ett fullgott alternativ till den markbundna plattformen. Med tanke på detta är de ovan anförda argumenten inte relevanta. När de spanska myndigheterna valde satellitplattform för område III antog de en nationell plan och en specialförordning enligt vilken sändningsföretagen måste samordna sin verksamhet sinsemellan och välja en gemensam leverantör av satellitplattform. En liknande mekanism kunde också ha tillämpats för område II. Skälen till att avtalet avslutades ger inte upphov till tvivel om det faktum att satellittekniken kan vara en fullgod plattform för sändning av tv-signaler i område II. Skälen har dessutom vederlagts av en nationell domstol i Spanien.

3.3.4   Ingen snedvridning av konkurrens och handel

(59)

I fråga om konkurrensen mellan nätverksoperatörer ansåg Spanien att markbunden och satellitbunden television utgör två helt skilda marknader och att de granskade åtgärderna inte gav upphov till snedvridning av konkurrensen på de marknader det gäller. Spanien vidhåller att de granskade åtgärderna inte har någon inverkan på marknaden inom unionen eftersom målgruppen utgörs av befolkningen inom ett begränsat geografiskt område. Eftersom det gäller lokala tjänster är det osannolikt att åtgärden påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

3.4   TILLÄMPBARHETEN FÖR REGELN OM STÖD AV MINDRE BETYDELSE

(60)

De spanska myndigheterna ansåg också att regeln rörande stöd av mindre betydelse som infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 (34) om stöd av mindre betydelse måste vara tillämplig på en betydande andel av finansieringen. Utrustningen köptes individuellt i varje självstyrande region eller kommun, och därför bör bestämmelserna rörande stöd av mindre betydelse analyseras på den nivån. Eftersom det finns uppgifter om de exakta belopp som betalades i detta fall, liksom även om de varor och tjänster som anskaffades, hade stödet tillräcklig insyn för att trösklarna rörande stöd av mindre betydelse skulle kunna tillämpas.

3.5   FORTLÖPANDE STATLIGT STÖD

(61)

I fråga om drift och underhåll av sändningsstationerna anser de spanska myndigheterna att de inte ingår i åtgärderna för att utöka täckningen som delvis finansieras av MITyC. Ministeriet har inte behörighet när det gäller att kräva att kommunerna eller de självstyrande regionerna fortsätter med drift och underhåll utöver den period som anges i anbuden för utvidgning av täckningen. Det kan därför inte helt uteslutas att drift och underhåll av vissa stationer kan drabbas av avbrott på grund av nedskärningar i de lokala kommunernas budgetar. De centrala myndigheterna bedömde preliminärt att årskostnaderna för drift och underhåll utgör 10 % av den ursprungliga investeringen. Medan granskningen pågick lämnade flera självstyrande regioner närmare uppgifter om de medel som använts för att driva och underhålla nätverken för digital markbunden television i område II.

4.   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

4.1   ASTRA

4.1.1   Allmänna anmärkningar

(62)

Astra upprepar sin tidigare ståndpunkt om att åtgärderna för övergång till markbunden digital television var en samordnad plan som utformats av den centrala regeringen och genomförts av de regionala myndigheterna. Astra anser dock att även om man utgår från att det statliga stödet för utvidgning av täckningen utformades, organiserades och genomfördes på regional nivå, utgör det olagligt och oförenligt stöd.

(63)

Vad gäller anbudsförfarandet i Kantabrien vidhåller Astra, i motsats till vad Spanien hävdar, att det var de kantabriska myndigheternas skyldighet att få auktorisationer från sändningsföretagen för att göra kanalerna tillgängliga för satellitplattformen. Vidare gäller att även om skrivelserna sändes från sändningsföretagen i mars 2008 hade de kantabriska myndigheterna erbjudit övriga självstyrande regioner det alternativ som de hade valt i juli 2008.

4.1.2   Förekomst av statligt stöd

(64)

Med tanke på den fördel som nätverksoperatörerna och särskilt Abertis hade fått, noterar Astra att Abertis såsom utrustningsleverantör beviljades cirka […] (35) av anbuden för digitalisering av de markbundna områden som omfattades av utvidgningen av täckning. Eftersom Abertis är en plattformsoperatör gynnar digitaliseringen av nätverket Abertis affärsutbud till sändningsföretagen, när nätet för digital markbunden television kommer att nå cirka 100 % av befolkningen utan tilläggskostnad, jämfört med den andel på 96 eller 98 % som skulle ha digitaliserats markbundet om den granskade åtgärden inte hade vidtagits. Vidare skulle Abertis få fördel av det faktum att den främsta konkurrerande alternativa plattformsoperatören Astra inte skulle kunna tränga in på den spanska marknaden via område II.

(65)

Enligt Astra fick Abertis dessutom andra fördelar av åtgärderna. För det första har ett betydande antal av Abertis markbundna stationer gynnats av de medel som de spanska myndigheterna har tilldelat inom ramen för de granskade åtgärderna och dessa stationer drivs de facto av Abertis. Detta gäller särskilt stationer som ligger inom det område där RTVE (statstelevision) är skyldig att tillhandahålla signal, men där denna skyldighet inte gäller för de privata sändningsföretagen (cirka 2,5 % av befolkningen). För det andra hävdar Astra att Abertis fick en indirekt fördel av det statliga stödet på anslutande marknader, såsom transport. Vidare noterar den klagande att den granskade åtgärden ledde till snedvridning av konkurrensen i område III (36).

(66)

Astra anser att de satellitbundna och markbundna plattformarna tillhör samma marknad. Skillnaden mellan betaltelevision och kostnadsfri television är inte relevant när det gäller konkurrensen mellan plattformar. Redan i nuläget konkurrerar de markbundna och satellitbundna plattformarna för sändning av betaltelevision, eftersom det redan finns minst två betalkanaler som erbjuder signal via plattformen för digital markbunden television och en av dem endast nås via digital markbunden television. Enligt Astra har dessutom alla för närvarande auktoriserade sändningsföretag redan begärt licens från regeringen för att sända innehåll enligt betalningsprincipen.

(67)

Astra anser att de granskade åtgärderna inte var proportionella. Astra konstaterar att övergången till digital markbunden television kräver betydande anpassningar i lägenhetsbyggnader och investeringar i kabeldragning. Som stöd för sitt argument att utvidgning av täckningen via satellit inte skulle ha varit dyrare än utvidgning via den markbundna plattformen, hänvisar Astra till en intern kostnadsundersökning från november 2008 som lämnats in tillsammans med klagomålet. I undersökningen jämförs kostnaden för utvidgning av täckningen med användning av båda teknikerna – markbunden och satellitbunden. Undersökningens antaganden avviker i många hänseenden från undersökningarna som gjorts av Spanien och Abertis, bland annat vad gäller kostnaderna för parabolantenner och behovet av att anskaffa externa avkodare för mottagning av digital markbunden television. Av undersökningens resultat drog man slutsatsen att utvidgning av täckningen via satellit inte nödvändigtvis var mycket dyrare än via markbunden teknik. Astra lämnade också tilläggsdokument för att visa att installations- och driftskostnaderna inte skiljer sig betydligt mellan de två teknikerna.

(68)

Astra hävdar också att villkorad tillgång till satellitsändningar inte är ett hinder för att sända kostnadsfria kanaler. Villkorade tillgångssystem förekommer över hela världen och de är inte svåra att använda (37). Dessutom godkändes den lösning som föreslagits i Kantabrien för villkorad tillgång av de kantabriska myndigheterna, som genom den kunde avgöra vilka användare som skulle aktiveras för mottagning av tjänsten. Tjänstens territoriella avgränsning kontrollerades således av den kantabriska regeringen. Det fanns i detta hänseende inget behov av någon specifik anpassning.

(69)

I fråga om åtgärdens lämplighet hävdar Astra att skalfördelar innebär att satellittekniken blir mer ekonomiskt attraktiv ju större den geografiska täckningen är. När åtgärden i område II splittrades upp i mer än 600 lokala och regionala anbudsförfaranden hade satellittekniken redan försatts i ett läge med betydande konkurrensnackdel. Även om den spanska regeringen inte hade kunnat ålägga eller föreslå krav på att beakta regionsöverskridande synergier som ett villkor för att bevilja medlen, kunde regionerna ändå ha beaktat denna möjlighet i syfte att säkerställa att de väljer den lösning som är mest kostnadseffektiv för skattebetalarna. Astra hävdar att de försökte göra detta innan den spanska centralregeringen ingrep till förmån för markbunden teknik. Efter att ha valt Astra genom det offentliga anbudsförfarandet försökte de kantabriska myndigheterna till en början övertyga de övriga regionerna om att även de skulle välja satellitplattformen, eftersom detta skulle ha sänkt deras egna kostnader ytterligare.

4.1.3   Fortlöpande statligt stöd

(70)

Astra upprepar att en del av de ifrågasatta åtgärderna är fortlöpande statligt stöd, eftersom de självstyrande regionernas myndigheter kommer att finansiera drift och underhåll av de lokala nätverken i område II på fortlöpande grund. Astra uppskattar att de årliga drifts- och underhållskostnaderna för satellitlösningen uppgår till 100 000 euro per kanal per år, även om de kunde sänkas om mer än en region väljer satellit.

4.2   SYNPUNKTER FRÅN ABERTIS

(71)

Abertis är en infrastrukturoperatör inom telekommunikation och leverantör av nätverksutrustning. Abertis äger bland annat företagen Retevisión SA och Tradia SA som förvaltar och driver nätverk och infrastrukturer inom telekommunikation.

4.2.1   Förekomst av statligt stöd

(72)

Abertis noterar för det första att de granskade åtgärderna inte utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De regionala myndigheterna anskaffade varor och tjänster på marknadsvillkor genom öppna anbudsförfaranden och äger fortsättningsvis den utrustning som installerats i sändningsstationerna i område II. Därför överfördes varken medel eller digital utrustning som anskaffats med dessa medel till någon extern mottagare.

(73)

Abertis anser dessutom att de ifrågasatta åtgärderna inte gav nätverksoperatörerna någon ekonomisk fördel av betydelse. Abertis hävdar att det inte driver något av de lokala nätverken i område II (även om Abertis äger överföringsstationerna) och att det därför inte kan få någon direkt fördel. För det andra agerade Abertis endast som leverantör av utrustning i område II. För det tredje, även i fall där den digitala utrustning som användes för att uppgradera en sändningsstation såldes av Abertis och denna utrustning senare installerades i en sändningsstation som ägdes av Abertis, förekom det ingen fördel. Detta beror på att Abertis endast hyr ut dessa sändningsstationer till den lokala nätverksoperatören på marknadsvillkor och beloppet för den hyra som betalades till Abertis påverkades inte av digitaliseringsprocessen. För det fjärde hävdar Abertis att den stegvisa ökningen på 1–2 % av täckningen för ett nätverk för digital markbunden television inte ger Abertis någon ekonomisk fördel i egenskap av plattformsoperatör inom område I. Slutligen hävdar Abertis att digitaliseringen av område II inte påverkar det pris som Abertis kan debitera sändningsföretagen för sändningstjänster, särskilt eftersom Abertis grossistpris regleras av Comisión del Mercado de Telecomunicaciones, den spanska tillsynsmyndigheten för telekommunikationer (nedan kallad CMT).

(74)

I fråga om de lokala nätverksoperatörerna i område II (kommunerna) anser Abertis att det inte kan förekomma någon ekonomisk fördel eftersom dessa inte kan klassificeras som företag enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och eftersom de utan tvivel tillhandahåller allmännyttiga tjänster.

(75)

Abertis ansåg också att den granskade åtgärden inte medför någon ekonomisk fördel för sändningsföretagen. Den digitala övergången i område II ökade inte antalet tv-tittare i jämförelse med det antal tittare som hade tillgång till analog television innan övergången till digitala sändningar inleddes år 2005.

(76)

Dessutom anser Abertis att de ifrågasatta åtgärderna inte hade någon betydande inverkan på konkurrensen mellan nätverksoperatörerna. Det faktum att varken Astra eller någon annan privat operatör visade något intresse för att tillhandahålla sändningstjänster i område II under de senaste 20 åren bekräftar att det inte finns en marknad och att det krävdes statligt ingripande för få tillgång till tjänsterna. Det finns särskilt ingen snedvridning av konkurrensen mellan satellitbunden och digital markbunden television, eftersom de utgör två skilda marknader. Digitaliseringen av de markbundna nätverken i område II ändrade inte på något sätt konkurrensstrukturen på de relevanta marknaderna utan medförde enbart en nödvändig teknisk uppgradering av den existerande analoga plattformen.

(77)

Abertis hävdar att programtjänsterna via nätverken i område II är begränsade till vissa isolerade områden och att de därför inte har någon inverkan på handeln mellan medlemsstaterna.

(78)

Om kommissionen anser att de relevanta offentliga myndigheterna eller deras dotterbolag är företag enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, anser Abertis att medlen avsatta för den digitala övergången i område II utgjorde ersättning för att tillhandahålla en allmännyttig tjänst. I detta hänseende anser Abertis att de ifrågasatta åtgärderna uppfyller Altmark-kriterierna och att det inte förekommer något statligt stöd.

4.2.2   Befintligt stöd

(79)

Enligt Abertis inleddes användningen av nätverk för sändningar i område II år 1982 inom en icke-liberaliserad sektor. Vid den tidpunkten hade den spanska staten lagstadgat monopol på marknaden för markbundna sändningar. Nu används offentliga medel för att finansiera installation, underhåll och drift av de lokala nätverk i som inrättades i område II före liberaliseringen av denna sektor. Den ifrågasatta åtgärden utgör därför fortlöpande befintligt stöd.

4.2.3   Förenlighet

(80)

Abertis hävdar att allt potentiellt statligt stöd är förenligt, med hänvisning till artikel 106 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom stödet uppfyller alla villkor enligt 86.2-beslutet.

(81)

Om detta inte stämmer skulle allt potentiellt stöd ändå vara förenligt med artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. För det första är syftet med de spanska myndigheternas åtgärder att accelerera övergången till digitala sändningar i Spanien, något som kommissionen i sin beslutspraxis rörande statligt stöd har erkänt som ett syfte av allmänt intresse. För det andra var stödet ett lämpligt instrument, eftersom digital markbunden television är en lämpligare teknik för att utvidga täckning (38). Utöver de ekonomiska skälen hänvisar Abertis även till att sändningsföretagen är motvilligt inställda till satellitplattformar på grund av de begränsningar som gäller när de vill anskaffa rättigheter till innehåll för kostnadsfria program. I de flesta fall anskaffar sändningsföretagen endast rättigheterna att sända innehåll över en specifik plattform, dvs. digital markbunden television, eftersom denna teknik ger möjlighet till riktade sändningar och geografiska begränsningar. Dessutom var åtgärderna proportionerliga eftersom de endast täcker de kostnader som är strikt nödvändiga för övergången från analog till digital television i område II. De enda kostnader som täcks av de ifrågasatta åtgärderna är sådana som hör samman med digitalisering av sändningsstationerna i område II, vilket genomförs genom anskaffning och installation av digital utrustning.

(82)

Vad gäller åtgärdens teknikneutralitet konstaterar Abertis att den markbundna tekniken inte var den enda lösningen som övervägdes av den spanska regeringen. För område III ansågs dessutom att satellitplattformen i slutändan är det lämpligaste tekniska alternativet för att tillhandahålla digital television. Vad som är viktigare, Abertis hävdar att digital markbunden television är den lämpligaste och förmånligaste plattformen för digital television i område II när det gäller att nå samma täckning som fanns före den analoga släckningen, vilket framgår av de inlämnade kostnadsundersökningarna (39).

4.3   SYNPUNKTER FRÅN RADIODIFUSIÓN

(83)

Radiodifusión är en relativt ny aktör på marknaden för audiovisuella sändningstjänster som registrerades i CMT:s operatörsregister i november 2005.

(84)

Radiodifusión är allmänt taget överens med beslutet om att inleda förfarandet och ger sitt stöd för kommissionens synpunkter, men lämnar dessutom nedan angivna synpunkter. Radiodifusión anser också att det statliga stödet inte uppfyller Altmark-kriterierna och att det medför en betydande överföring av statliga medel.

(85)

Den granskade stödordningen gav fördelar till nätverksoperatörer som redan var aktiva inom rurala områden. På den berörda marknaden, som kännetecknas av höga hinder för inträde vilket gynnar en redan dominerande operatör, har åtgärden de facto lett till en upprepning av samma historiska monopolmönster. Särskilt gäller att Abertis har kunnat stärka sin monopolposition och i praktiken använda offentliga medel för att utveckla ett nytt och tätare nätverk som ger möjlighet att konkurrera på nya marknader.

(86)

Radiodifusión hävdar att det granskade statliga stödet inte är proportionerligt. För att ett stöd ska vara förenligt med kravet om proportionalitet bör stödet vara begränsat till vad som är nödvändigt, dvs. det bör endast omfatta avlägsna rurala områden, och det bör gynna alla operatörer i samma grad genom att skyldigheter fastställs rörande faktisk tillgång.

4.4   SYNPUNKTER FRÅN SÄNDNINGSFÖRETAG

(87)

Sändningsföretagen hävdar att åtgärden inte kan anses utgöra statligt stöd eftersom den inte har medfört en ekonomisk fördel för något företag, särskilt inte sändningsföretagen. Åtgärderna har inte lett till högre tittarsiffror för sändningsföretagen i jämförelse med när dessa sände analogt. Dessutom är invånarna i områdena med utvidgad täckning, dvs. rurala områden, avlägsna områden och glest befolkade områden, inte intressanta för reklammarknaden och ingår inte i sändningsföretagens målgrupp. I sådana förhållanden kunde de privata operatörerna inte höja reklamtarifferna till följd av utvidgningen.

(88)

Sändningsföretagen ansåg också att de inte hade något intresse av övergång till en satellitplattform där programmen möter konkurrens från hundratals andra kanaler. Till den markbundna plattformens fördelar hör begränsad kapacitet, vilket betyder mindre konkurrens för de kommersiella sändningsföretag som sänder kostnadsfritt. De betonade dessutom det faktum att de i regel köper innehåll endast för den markbundna plattformen. Detta beror på att markbunden teknik är en garanti för geografisk avgränsning av sändningarna, vilket inte gäller för satellitteknik.

(89)

Sändningsföretagen konstaterar också att efter att Astra vunnit anbudet i Kantabrien underrättades de kantabriska myndigheterna om att dessa företag skulle motsätta sig satellitsändningar, eftersom de endast hade fått rättigheter att sända innehåll via den markbundna plattformen.

5.   RÄTTSLIG BEDÖMNING

5.1   RÄTTSLIG GRUND

(90)

Som beskrivs närmare ovan i avsnitt 2.2, skälen 23 till 31, är den rättsliga ramen för övergång till digital teknik i Spanien ett komplext nät av olika rättsakter som utfärdats både av den centrala regeringen och de regionala och lokala myndigheterna under en fyraårsperiod. 2005 års nationella tekniska plan och 2007 års övergångsplan reglerar främst övergången till digital markbunden television i område I men sätter även grunden för ytterligare utvidgningsåtgärder i område II. Dessa utvidgningsåtgärder genomfördes av de regionala myndigheterna, efter att ett flertal ramavtal slutits med den centrala regeringen (2008 års ramavtal) och tillägg år 2008 till de tidigare ramavtalen från 2006, och tillägg år 2009 till 2008 års ramavtal.

(91)

Efter ingåendet av dessa avtal och tillägg har de regionala och/eller lokala myndigheterna genomfört ett flertal olika åtgärder avsedda att utöka täckningen för digital markbunden television i område II, främst genom offentliga anbudsförfaranden (se skälen 32 till 35 ovan). Kommissionen anser därför att de olika rättsakter som antogs på central nivå och de avtal som ingåtts och ändrats mellan MITyC och de självstyrande regionerna utgör grunden för stödordningen för utvidgning av täckningen i område II. Dessa rättsakter och avtal ledde till att de självstyrande regionerna vidtog åtgärder som inte var teknikneutrala (40). Den nationella tekniska planen reglerar övergången till digital markbunden television i område I, men ger också mandat till de lokala myndigheterna att i samarbete med de självstyrande regionerna inrätta ytterligare sändningsstationer som krävs för att säkerställa mottagning av digital markbunden television i område II. Det betyder att den centrala regeringen redan vid den tidpunkten förutsåg utvidgning av täckningen för digital markbunden television. Det mandat som ingår i den huvudsakliga rättsakten som reglerar övergången till digital television gäller endast den markbundna plattformen. I praktiken har de självstyrande regionerna därför tillämpat den centrala regeringens riktlinjer rörande utvidgningen av digital markbunden television (41).

(92)

För att få belägg för detta har kommissionen också granskat ett urval av de enskilda anbudsförfaranden som de självstyrande regionerna har genomfört självständigt. Verifieringen bekräftar slutsatsen ovan, dvs. den stora majoriteten av de granskade anbudsförfarandena har inte varit teknikneutrala.

(93)

Vid tidpunkten då det statliga stödet för användning av digital markbunden television i område II faktiskt betalades ut, överfördes medel från de centrala och regionala myndigheterna till stödmottagarna. Tidsperioden för detta varierade från en självstyrande region till en annan. Enligt den mottagna informationen genomfördes de första anbudsförfarandena i juli 2008 (42). I bilagan finns en beräkning av stödbeloppen per region.

Det fortlöpande stödet för drift och underhåll av nätverket fastställdes inte på central nivå. I stället anordnade de självstyrande regionerna (se ”Återkommande kostnader” i bilagan till beslutet) anbudsförfaranden rörande drift och underhåll av befintliga markbundna digitala nätverk som offentliggjordes i regionernas respektive officiella tidningar (43).

5.2   STATLIGT STÖD ENLIGT ARTIKEL 107.1 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONENS FUNKTIONSSÄTT

5.2.1   Förekomst av stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget

(94)

Den berörda åtgärden, inklusive det fortlöpande stödet för drift och underhåll enligt det som beskrivs i skäl 36, kan karakteriseras som statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där kriterierna för förekomsten av statligt stöd anges. Det måste för det första röra sig om ett statligt ingripande eller ingripande med hjälp av statliga medel. För det andra måste stödet ge mottagaren en ekonomisk fördel. För det tredje måste det snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. För det fjärde måste åtgärden riskera att påverka handeln mellan medlemsstaterna.

5.2.1.1   Statliga medel

(95)

Den berörda åtgärden bygger på det system av rättsakter som beskrivs ovan, antagna på både central, regional och lokal nivå, såväl som på avtal som slutits mellan olika nivåer i den spanska förvaltningen. Spanien förnekade inte heller det faktum att åtgärden finansierades från budgetresurser, vilket konstaterades i beslutet om att inleda förfarandet Spanien hävdade dock att åtgärden finansierades från centrala, regionala och kommunala budgetar. Likaså ansåg Spanien att den berörda åtgärden var en ren överföring av medel mellan olika förvaltningar. Spanien emotsade inte det faktum att medlen i huvudsak härrör från den centrala budgeten och delvis från regionala och lokala budgetar. Vidare gäller att åtgärden inte var en ren överföring av medel mellan förvaltningar, eftersom medlen i slutändan användes för att låta nätverket för digital markbunden television användas av enheter som bedriver ekonomisk verksamhet (se förklaringen i avsnitt 5.2.1.2.).

(96)

Utifrån detta är slutsatsen att den granskade åtgärden finansierades direkt från statens budget och från budgetarna för vissa självstyrande regioner och lokala organ. Det fortlöpande stödet (se skäl 36), finansierades inte från den centrala statsbudgeten, utan från de självstyrande regionernas budgetar. Det kan därför tillskrivas staten och inbegriper användning av statliga medel.

5.2.1.2   Ekonomisk fördel till enheter som bedriver ekonomisk verksamhet

(97)

Den berörda åtgärden innebär överföring av statliga medel till vissa företag. Även om begreppet företag inte definieras i fördraget, hänför det sig till varje fysisk eller juridisk person, oberoende av rättslig status eller finansiering, som bedriver ekonomisk verksamhet. Enligt kommissionen praxis, såsom den har bekräftats av domstolen, anses drift av ett nätverk för att sända television vara en ekonomisk verksamhet (44), i likhet med andra fall som inbegriper förvaltning av infrastruktur som görs av regionala myndigheter (45). I det föreliggande fallet är de flesta av de offentliga företagen eller kommunerna registrerade i CMT:s register som nätverksoperatörer. Detta låter förstå att de tillhandahåller vissa tjänster som enligt fast rättspraxis räknas som ekonomisk verksamhet. Huruvida det finns en marknad avgörs av om andra operatörer är villiga eller kapabla att tillhandahålla den berörda tjänsten, vilket är fallet här. Som exempel kan nämnas att Astra höll flera möten med de självstyrande regionerna för att lägga fram sitt anbud, innan utvidgningen av täckning i område II genomfördes. I mars 2008 deltog Astra i, och vann, ett teknikneutralt anbudsförfarande i Kantabrien för digital television i område II och område III. Det faktum att offentliga företag och kommuner inte får ersättning för levererade tjänster utesluter inte att verksamheterna i fråga kan anses utgöra ekonomisk verksamhet (46).

(98)

Kommissionen är inte överens med Spaniens argument om att driften av det markbundna nätverket via självstyrande regioner, offentliga företag och kommuner faller inom utövandet av offentliga maktbefogenheter i egenskap av offentlig myndighet, och att denna verksamhet därför inte omfattas av artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det är erkänt att verksamhet förknippad med utövandet av statliga befogenheter av staten själv eller av myndigheter som agerar i egenskap av offentliga myndigheter inte räknas som ekonomisk verksamhet när det gäller konkurrensregler (47). Dessa verksamheter utgör del av statens centrala funktioner eller är förknippade med dessa funktioner på grund av sin natur, sitt syfte och de regler som de lyder under. Domstolens rättspraxis innehåller flera exempel på verksamheter som faller inom denna kategori och som därmed etablerar en skiljelinje mellan ren statlig verksamhet och den ekonomiska verksamhet som en statlig enhet kan delta i. Förteckningen omfattar verksamhet förknippad med armén eller polisen, förvaltning och utveckling av luftfartssäkerheten, flygtrafikkontroll (48), föroreningsövervakning som utförs för att tillgodose allmänintresset och som hör till statens grundläggande uppgifter i fråga om skydd för havsmiljön (49) och standardiseringsverksamhet samt därmed förknippad forsknings- och utvecklingsverksamhet (50).

(99)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att drift av det markbundna sändningsnätet i det föreliggande fallet inte faller inom statens skyldigheter eller befogenheter och inte heller är en typisk verksamhet som endast staten kan genomföra. De berörda tjänsterna är inte typiska för en offentlig myndighet och är till sin natur ekonomiska, vilket bevisas av det faktum att flera företag är verksamma på marknaden i område I. För det andra var ett privat företag som inte är beroende av offentliga myndigheter – nämligen Astra (som lämnade anbud i 2008 års anbudsförfarande i Kantabrien) – intresserat av att tillhandahålla sina tjänster i område II. För det tredje gäller att användningen av nätverket i område II endast gäller sändning av nationella och regionala privata kanaler (51). Slutsatsen är därför att driften av det markbundna nätverket via självstyrande regioner, offentliga företag och kommuner inte räknas som utövande av offentliga befogenheter i egenskap av offentlig myndighet.

Direkta stödmottagare

(100)

Operatörerna för plattformen för digital markbunden television är de direkta stödmottagarna för de ifrågasatta åtgärderna, eftersom de fick medel för uppgradering och utvidgning av sina nätverk i område II. Likaså gynnas de av det fortlöpande stödet för drift och underhåll av dessa nätverk. De självstyrande regionerna valde olika metoder för att genomföra utvidgningen av täckning och därför har olika typer av direkta stödmottagare identifierats.

(101)

För det första gav vissa av de självstyrande regionerna (52) ett offentligt företag, och ibland ett telekommunikationsföretag, i uppdrag att utvidga täckningen. Dessa företag organiserade antingen anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen och överlät uppdraget till det vinnande anbudet eller genomförde utvidgningen på egen hand efter anskaffning av behövlig utrustning.

(102)

Dessa företag har nu en ställning där de kan driva nätverket för digital markbunden television i område II tack vare det offentliga stödet. De kan också använda den nya infrastrukturen för att tillhandahålla andra tjänster, t.ex. WiMax (trådlösa bredbandsstandarder för fast eller mobilt bredband), digital radio, mobil television (DVB-H) eller samlokaliseringstjänster för mobiloperatörer och för Telefónicas basnät för bredband i rurala områden. Tack vare dessa diversifieringsfördelar har nätverksoperatörerna för digital markbunden television möjligheter att få intäkter via offentligt finansierad infrastruktur.

(103)

Den kvantifierbara fördelen för ett offentligt företag är beloppet för de medel som erhållits för utvidgningen av täckning.

(104)

För det andra anordnade vissa självstyrande regioner (53) anbudsförfaranden på regional nivå för utvidgningen av digital markbunden television. Spanien hävdar att den största andelen av anbudsförfarandena gällde leverans av utrustning och att de företag som vann anbuden var verksamma som leverantörer av utrustning. Detta gäller också Abertis, Tradia och Retevision. Granskningsresultaten tyder dock på att en betydande del av anbudsförfarandena gällde utvidgning av täckningen, inte enbart leverans av utrustning (54). Därför, och i motsats till vad Spanien hävdar, anser kommissionen att Abertis och de övriga företagen som deltog i dessa anbudsförfaranden gjorde detta i egenskap av nätverksoperatörer (55). I detta fall fick anbudsvinnarna en konkurrensfördel jämfört med andra nätverksoperatörer som inte ens kunde delta i urvalsförfarandet. Fördelen uppgår till summan av de medel som mottagits för utvidgning efter ett icke-teknikneutralt anbudsförfarande.

(105)

För det tredje beviljade en del av de självstyrande regionerna (56) medel till kommunerna för utvidgning av täckningen för digital markbunden television. Spanien hävdar att det enbart gällde överföring av medel mellan förvaltningens olika nivåer och att utvidgningen av nätverk som ägdes av kommunerna enbart gällde förvaltningsmässiga skyldigheter gentemot invånarna. Spanien erkänner dock att lokala företag agerade som nätverksoperatörer, att många av dem är registrerade i CMT:s förteckning över nätverksoperatörer och att dessa i praktiken genomförde utvidgningen av nätverket, i vissa fall genom anbudsförfaranden. Kommissionen anser därför att lokala företag som agerar som lokal nätverksoperatör för digital markbunden television är direkta stödmottagare. Deras fördel kan mätas som det belopp som de mottagit från regionala och centrala myndigheter för utvidgning av täckningen. Detta gäller också om utvidgningen finansieras delvis genom ett lokalt företags egna resurser som är stöd till företaget eller verksamheten.

(106)

Totalt sett gynnades Abertis och Retevision mest av anbudsförfarandena. Den mottagna informationen tyder på att de sammantaget fick cirka […] av det totala beloppet av de medel som var avsedda för utvidgning av täckningen, minst […] miljoner euro efter anbudsförfaranden för utvidgning av nätverkstäckningen.

(107)

Dessutom hade vissa av de självstyrande regionerna beviljat statligt stöd för drift och underhåll av nätverken. Drift och underhåll görs antingen av de offentliga företagen eller kommunerna eller läggs ut genom anbudsförfaranden, t.ex. på ägarna av sändningsstationer. De spanska myndigheterna meddelade att de inte ålade skyldigheter att driva och underhålla de digitaliserade stationerna, utan beslutet om detta låg hos de självstyrande regionerna. Medan granskningen pågick lämnade flera självstyrande regioner uppgifter som tydde på att dessa de facto finansierade drift och underhåll av sändningsstationerna i område II, särskilt från och med 2009, efter utgången av den inledande tvåårsperioden för drift och underhåll som ingick i avtalen med vinnande anbudsgivare. Detta betraktas som fortlöpande stöd och de företag som fått i uppdrag att sköta drift och underhåll av det digitaliserade markbundna nätverket i område II är de direkta stödmottagarna.

(108)

Slutligen och mer allmänt gynnas Abertis också av att andra plattformsoperatörer inte kan få tillträde till marknaden för sändning av kostnadsfria tv-signaler i Spanien (57).

Indirekta stödmottagare

(109)

Nätverksoperatörer. De nätverksoperatörer som deltog i de anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen som anordnades av de offentliga företagen inom det förstahandsscenario som beskrivs i skäl 101 är indirekta stödmottagare. De offentliga företagen genomförde inte utvidgningen själva och behöll inte de medel som var avsedda för utvidgningen, utan kanaliserade dem till nätverksoperatörerna genom anbudsförfaranden. Dessa anbudsförfaranden var enbart riktade till operatörer för markbundna nätverk. Dessa gynnades således av att satellitoperatörerna uteslöts. Dessutom, eftersom det endast fanns ett fåtal operatörer på marknaden, utsattes operatörerna för markbundna nätverk endast för ett begränsat konkurrenstryck. Som det konstateras ovan rörande direkta stödmottagare, får de också fördelar om de använder den nya infrastrukturen för att tillhandahålla andra tjänster (WiMax, digital radio, mobil tv osv.). Fördelen för dessa nätverksoperatörer uppgår till summan av de medel som mottagits efter ett anbudsförfarande för utvidgning (58).

(110)

Leverantörer av utrustning.Till skillnad från nätverksoperatörerna anses leverantörerna av utrustning inte vara indirekta stödmottagare eftersom de inte fick en selektiv fördel. På samma sätt som i fallet med digitala dekodrar (avkodare) i Italien (59) har det inte varit möjligt att göra åtskillnad mellan olika kategorier av tillverkare av olika typer av digitala infrastrukturer, eftersom tillverkarna antas kunna tillverka alla typer av utrustning. De företag som vinner anbuden avviker inte från företagen i den grupp som skulle ha deltagit i anbudsförfarandena om systemet hade varit teknikneutralt vad gäller plattformsoperatörer (60). I Spanien är det vanligt att de företag som monterar, installerar och levererar utrustning för utvidgning av digital markbunden television också erbjuder andra tjänster. Dessa utrustningstillverkare, såväl som telekommunikationsoperatörerna, kan också erbjuda lösningar för markbundna eller satellitbundna lösningar eller en kombination av dessa två (61).

(111)

Den berörda åtgärden har inte som syfte, genom sitt mål eller allmänna struktur, att skapa en fördel för tillverkarna. I själva verket gynnas tillverkarna av digital utrustning av alla politiska initiativ som uttrycker stöd för digitalisering (även de mest teknikneutrala initiativen). När det gäller utrustningstillverkare kan det faktum att de gynnades av ökad försäljning på grund av åtgärden därför anses vara en mekanisk bieffekt. Principiellt har allt statligt stöd en spridningseffekt som påverkar företagen som levererar till stödmottagaren. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att det uppstår en selektiv fördel för dessa leverantörer. Leverantörerna av utrustning ingick inte i målgruppen för stödet och gynnades inte av en riktad indirekt effekt. Eftersom de dessutom valdes ut på grundval av öppna anbudsförfaranden där alla utrustningsleverantörer kunde delta, även sådana från andra medlemsstater, kan man inte utgå från att de skulle ha fått onormalt stora vinster.

(112)

Sändningsföretag. Spanien har lämnat tillräckliga bevis för att markbundna sändningsföretag inte fick någon fördel till följd av att täckningen utvidgades. I motsats till när det gällde område I vägrade sändningsföretagen att betala för digitaliseringen i område II eftersom den inte skulle ge dem några tilläggsintäkter. Med tanke på att den begränsade målgruppen inte verkade vara kommersiellt intressant för annonsörerna, kunde sändningsföretagen efter utvidgning till område II inte göra några betydande höjningar av reklamtarifferna. De markbundna sändningsföretagen gynnas därför inte indirekt av den granskade åtgärden.

5.2.1.3   Selektivitet

(113)

Den fördel som åtgärden, inklusive fortlöpande stöd, innebär för nätverksoperatörerna är selektiv eftersom den endast gäller radio- och tv-sektorn. Inom denna sektor påverkar åtgärden endast företag med verksamhet på marknaden för markbunden plattform. I den rättsliga ramen fastställs tekniska specifikationer för stödberättigande som endast den markbundna tekniken kan uppfylla. Dessutom fick endast företag på marknaden för markbunden plattform fortlöpande stöd för underhåll och drift av nätverket. Nätverksoperatörer inom andra plattformar, såsom satellit, kabel och IPTV fick således inte del av åtgärden.

5.2.2   Tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster

(114)

Med hänvisning till förvaltningsstrukturen i Spanien och uppdelningen av behörigheter mellan centrala och regionala myndigheter anser Spanien att det är regionernas sak att hävda frånvaron av statligt stöd enligt Altmark-rättspraxis. Som ett bästa och enda exempel nämner de spanska myndigheterna fallet Baskien. Ingen annan självstyrande region gav stöd för påståendet att driften av det markbundna nätet är en allmännyttig tjänst.

(115)

I Baskien tillhandahåller ett av den baskiska regeringens offentliga företag – Itelazpi SA (nedan kallat Itelazpi) – överföringstjänster och sändningstäckning för radio och television. För detta driver företaget kring 200 sändningsstationer av vilka de flesta ägs av den baskiska regeringen. I samband med utvidgningen av täckningen fick Itelazpi i uppdrag att anordna tio anbudsförfaranden på regional nivå för leverans av den utrustning som krävs för att digitalisera den markbundna infrastrukturen.

(116)

Enligt Baskien har medlemsstaterna ett betydande utrymme när det gäller att definiera vad som är en allmännyttig tjänst. Definitionen kan endast ifrågasättas av kommissionen om det gäller ett uttryckligt fel, och utrymmet är ännu större när det gäller sändningar av allmännyttigt intresse (62). På denna grund har Baskien hävdat att driften av sändningsnätverk kan anses vara en allmännyttig tjänst. Enligt detta är verksamheten inte fristående utan en ”central tjänst” som ingår i den allmänna sändningstjänsten som har sin grund i ett flertal bestämmelser enligt spansk lag och rättspraxis (63).

(117)

Enligt de baskiska myndigheterna var den finansiering som beviljades Itelazpi i själva verket ersättning för tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse där Altmark-kriterierna uppfylldes.

(118)

I domen i målet Altmark fastställde domstolen att ersättning för allmännyttiga tjänster inte utgör en ekonomisk fördel enligt artikel 107.1 i EG-fördraget, om alla av följande fyra kriterier uppfylls: 1) det mottagande företaget ska faktiskt ha ålagts en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och dessa skyldigheter ska vara klart definierade, 2) kriterierna på grundval av vilka ersättningen beräknas ska vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt, 3) ersättningen får inte överstiga de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, 4) för att säkerställa lägsta kostnaden för det allmänna, väljs det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna antingen genom ett offentligt upphandlingsförfarande eller så fastställs kostnaderna för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna på grundval av kostnaderna som skulle ha åsamkats ett genomsnittligt och välskött företag.

Första Altmark-kriteriet: Klar definition och skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster

(119)

Enligt spansk lag är driften av ett markbundet nätverk inte en allmännyttig tjänst. I 1998 års lag om telekommunikationer (64) fastställs att telekommunikationstjänster, inklusive drift av nätverk för radio och television, är tjänster av allmänt ekonomiskt intresse men att de inte har status av allmännyttiga tjänster, en status som endast reserveras för ett begränsat antal telekommunikationstjänster (65). I den lag om telekommunikationer som för närvarande är i kraft (66) används samma definition. Överföringstjänster för sändning av television, dvs. transport av signaler genom telekommunikationsnätverk, räknas som telekommunikationstjänster och räknas som sådana som tjänster av allmänt intresse men inte som allmännyttiga tjänster (67).

(120)

Under alla omständigheter är bestämmelserna i lagen om telekommunikationer teknikneutrala. I artikel 1 i lagen definieras telekommunikationer såsom användning av nätverk och tillhandahållandet av tjänster för elektroniska kommunikationer och därmed förknippade resurser. Telekommunikation är överföring av signaler genom alla slags telekommunikationsnätverk, inte specifikt genom markbundna nätverk (68). Dessutom definieras i artikel 3 i lagen att ett av lagens syften är att så långt det är möjligt uppmuntra till teknikneutralitet i regleringssammanhang.

(121)

Även om radio och television i allmänhetens tjänst enligt den lag som var i kraft och tillämplig vid den tidpunkt när medel överfördes till Itelazpi definierades som en allmännyttig tjänst, är det enligt kommissionen inte möjligt att utvidga denna definition till drift av en specifik plattform för ändamålet. Dessutom gäller att när det finns flera överföringsplattformar, kan inte en viss plattform anses vara ”central” för överföring av sändningssignaler. Det skulle därför ha varit uttryckligen fel om man i den spanska lagstiftningen hade deklarerat att användningen av en viss plattform för överföring av sändningssignaler är en allmännyttig tjänst.

(122)

Slutsatsen är därför att driften av markbundna nätverk inte enligt spansk lag räknas som en allmännyttig tjänst.

(123)

De baskiska myndigheterna hävdar att uppdraget till Itelazpi om att tillhandahålla denna tjänst av allmänt ekonomiskt intresse uttryckligen anges i de överenskommelser som slöts mellan den baskiska regeringen, EUDEL (de baskiska kommunernas förbund) och de tre baskiska provinsstyrelserna.

(124)

I dessa överenskommelser erkänner den baskiska förvaltningen att värden såsom allmänt tillträde till information och informationens mångfald kräver att kostnadsfri television görs tillgänglig för alla, och den baskiska förvaltningen åtar sig att trygga dessa värden genom att utvidga täckningen för statens multiplexer (69). Det finns dock inget i överenskommelserna som faktiskt innebär förslag om att driften av det markbundna nätverket ska anses vara en allmännyttig tjänst. Kommissionen anser därför att överenskommelserna inte tillräckligt klart definierar omfattningen av vad en allmännyttig tjänst ska leverera, och att de inte kan användas som grund för att hävda att överföring via markbundet nätverk är en allmännyttig tjänst.

(125)

Således har man inte kunnat fastställa att det första Altmark-kriteriet skulle ha uppfyllts.

(126)

Kriterierna i domen i målet Altmark är kumulativa, dvs. alla kriterier måste uppfyllas för att åtgärden inte ska betraktas som statligt stöd. Eftersom det första kriteriet inte uppfylls, kan finansieringen som de baskiska myndigheterna beviljade Itelazpi inte godkännas som ersättning för tillhandahållandet av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Fjärde Altmark-kriteriet: säkerställa lägsta kostnad för det allmänna

(127)

Eftersom det inte förekom ett anbudsförfarande, gäller enligt det fjärde Altmark-kriteriet att storleken för den nödvändiga ersättningen måste fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med de transportmedel som krävs för att uppfylla de nödvändiga kraven för en allmännyttig tjänst, skulle ha åsamkats vid fullgörandet av dessa skyldigheter. För detta bör hänsyn tas till relevanta intäkter och en rimlig vinst för att fullgöra skyldigheterna.

(128)

Då det inte förekom något anbudsförfarande hävdar de baskiska myndigheterna att kriteriet uppfylls eftersom Itelazpi var ett välskött företag med lämplig utrustning för att genomföra uppdraget. De baskiska myndigheterna hävdar, på grundval av en kostnadsjämförelse, att satellitalternativet skulle ha varit dyrare än uppgraderingen av Itelazpis markbundna nät (70). Med tanke på det fjärde Altmark-kriteriet räcker det dock inte att göra en jämförelse med satellitteknik för att fastställa att Itelazpi är ett effektivt företag. Det kunde också ha funnits andra operatörer för markbunden teknik som kunde ha tillhandahållit tjänsten till lägre kostnad.

Mot bakgrund av det ovan anförda är slutsatsen att inte heller det fjärde Altmark-kriteriet har uppfyllts i fallet Baskien. Utifrån att dessa kriterier är kumulativa kan man inte anse att finansieringen som de baskiska myndigheterna har beviljat inte utgör statligt stöd med hänvisning till att det skulle vara fråga om ersättning för tillhandahållandet av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

5.2.2.1   Snedvridning av konkurrensen

(129)

Spanien och Abertis hävdar att digital markbunden television och satellitteknik utgör två skilda marknader. Digital markbunden television är den huvudsakliga plattformen för kostnadsfri markbunden television, och antalet operatörer på den nationella marknaden bestäms av antalet licenser som beviljas av den spanska regeringen. Finansieringen av de kostnadsfria markbundna kanalerna kommer från reklamintäkter. För satellitsändningar finns ett stort antal kanaler tillgängliga via den enda plattformen i Spanien för betaltelevision där Astra agerar som nätverksoperatör. Dessa kanaler finansieras genom abonnemang som i regel omfattar ett kanalpaket. De spanska myndigheterna påpekar också att i Spanien är sändningsföretagens kostnader för satellitdistribution mycket högre än kostnaderna för markbunden sändning, och därför är företagen bakom kostnadsfria sändningar, inklusive regionala och lokala sändningsföretag, inte intresserade av att övergå till denna plattform.

(130)

Det finns flera skäl till slutsatsen om den att de markbundna och satellitbundna plattformarna verkar på samma marknad.

(131)

För det första konkurrerade Astra år 2008 om utvidgning av täckningen av digital television i Kantabrien och vann anbudet. År 2008 höll Astra en rad möten med de självstyrande regionerna för att presentera sitt anbud för sändning av digitala tv-kanaler som dittills hade sänts via markbunden plattform. Trots att avtalet med Kantabrien senare avslutades av myndigheterna tyder satellitoperatörens intresse av att tillhandahålla tjänster i konkurrens med den markbundna plattformen att det finns en möjlighet för satellitoperatörer att tillhandahålla liknande tjänster.

(132)

För det andra tillhandahåller satellitoperatören Hispasat (ett dotterbolag till Abertis) tjänster inom vissa delar av område II (71) och satellitplattformen används enbart i område III. I övriga medlemsstater används också satellittjänster för att ge mer avlägsna områden täckning med kostnadsfria kanaler (72).

(133)

För det tredje finns det ett flertal offentliga och privata kanaler som distribueras via markbunden plattform som också sänds via satellitplattformar, inklusive Astra (73).

(134)

För det fjärde gäller att vissa av de regionala kanalerna är tillgängliga eller var nyligen tillgängliga via satellitplattformen. Detta motsäger påståendet om att de regionala sändningsföretagen inte är intresserade av satellit.

(135)

För det femte noterar kommissionen även Astras argument rörande satellitkapaciteten, dvs. att leverera 1 380 kanaler och avgränsa dem geografiskt. Astra hävdar att det inte finns några begränsningar för satellitsändning av detta antal kanaler. Dessutom verkar 1 380 regionala kanaler vara en överdriven siffra. Detta är maximiantalet frekvenser tillgängliga i hela Spanien för nationella, regionala och lokala kanaler, men antalet beviljade licenser var de facto mycket lägre (se fotnot 13). Dessutom gäller att inte alla sändningsföretag som fått licens faktiskt sänder på de tilldelade frekvenserna.

(136)

För det sjätte har vissa sändningsföretag konstaterat att de föredrar markbunden sändning eftersom deras rättigheter för sändning av innehåll endast gäller för markbunden plattform. Detta betyder dock inte att det finns skilda marknader för markbunden och satellitbunden överföring. Eftersom sändningsföretagen har anskaffat innehållsrättigheter för den markbundna plattformen bör de om så krävs göra samma när det gäller satellit. Dessutom gäller att om en satellitplattform väljs på grundval av ett offentligt anbudsförfarande, som i fallet område III, kan en "must carry"-skyldighet åläggas sändningsföretagen.

(137)

Slutligen, enligt uppgifter från maj 2010 (74) når täckningen av digital markbunden television i Spanien 98,85 % av befolkningen, medan endast 93,5 % av hushållen ser på tv via den markbundna plattformen. Det betyder av 5 % av hushållen har tillgång till digital markbunden television men väljer att inte använda den eftersom de flesta abonnerar på betaltelevision via satellit.

(138)

Slutledningsvis, eftersom de satellitbundna och markbundna plattformarna konkurrerar sinsemellan innebär åtgärden när det gäller användning, drift och underhåll av digital markbunden television i område II en snedvridning av konkurrensen mellan de två plattformarna. Här bör noteras att övriga plattformar, särskilt IPTV, även är missgynnade på grund av åtgärden. Även om bredband ännu inte finns i hela område II är det högst sannolikt att bredbandstäckningen kommer att öka betydligt i framtiden.

5.2.2.2   Inverkan på handeln

(139)

Åtgärden inverkar på handeln inom unionen. Enligt domstolens praxis gäller att om ett statligt finansiellt stöd förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen ska denna handel anses påverkas av detta stöd (75).

(140)

Nätverksoperatörerna fungerar inom en sektor där det förekommer handel mellan medlemsstaterna. Abertis utgör del av en internationell företagsgrupp, och så gör även den klagande, Astra. Åtgärden för användning, drift och underhåll av digital markbunden television i område II påverkar därför handeln mellan medlemsstaterna.

5.2.3   Slutsatser rörande förekomsten av stöd

(141)

Mot bakgrund av de ovan anförda argumenten anser kommissionen att åtgärderna uppfyller kriterierna enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Under sådana omständigheter måste åtgärden anses utgöra statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

5.3   FÖRENLIGHETSBEDÖMNING

5.3.1   Allmänna överväganden

(142)

Kommissionen ger aktivt stöd för övergången från analoga till digitala sändningar. Fördelarna med övergång från analoga till digitala sändningar betonades i handlingsplanen eEurope 2005 och i de två meddelandena om digital övergång (76). Kommissionen medger också att den digitala övergången kan fördröjas om den helt och hållet överlåts till marknadskrafterna.

(143)

Medlemsstaterna kan använda stöd för att avhjälpa ett specifikt marknadsmisslyckande eller för att säkerställa social eller regional sammanhållning (77). Det måste dock i varje specifikt fall visas att stödet i fråga är ett lämpligt instrument för att avhjälpa problemet, att det är begränsat till vad som är absolut nödvändigt och att det inte snedvrider marknaden på ett olämpligt sätt. I meddelandet om övergång konstaterades att inom det specifika området för digitalisering kan statligt ingripande motiveras i två omständigheter: för det första när allmänintresset står på spel och för det andra i fall av marknadsmisslyckande, dvs. när marknadskrafterna i sig själva inte lyckas värna om samhällsnyttan. I meddelandet anges också att statligt ingripande under alla omständigheter måste ha stöd av en sund marknadsanalys.

(144)

Likaså anges i meddelandet att övergången till digitala sändningar utgör en stor utmaning inom branschen och där måste marknadskrafterna vara drivande. I princip bör varje nätverk konkurrera med stöd av sina egna styrkor. För att trygga denna princip bör varje statligt ingripande ha som syfte att vara teknikneutralt. Undantag från denna princip får endast förekomma om ingripandet riktar sig på ett specifikt marknadsmisslyckande eller en specifik obalans samtidigt som ingripandet är lämpligt, nödvändigt och proportionerligt för att avhjälpa svårigheterna.

(145)

Om krafterna överlämnas till marknaden finns det en risk för att den socialt missgynnade delen av befolkningen inte kan utnyttja fördelarna med digital television. Med tanke på detta problem rörande social sammanhållning vill medlemsstaterna sannolikt se till att alla medborgare har tillgång till digital television efter den analoga släckningen. Eftersom den digitala övergången medför kostnader för konsumenterna och kräver ändringar av vanorna, vill medlemsstaterna sannolikt ge särskild hjälp till missgynnade grupper i samhället såsom äldre personer, låginkomsttagare eller personer som bor i perifera regioner.

(146)

Kommissionen har i ett flertal beslut rörande statligt stöd och på grundval av meddelandet om den digitala övergången tillämpat reglerna för statligt stöd inom denna sektor (78). Medlemsstaterna har flera möjligheter att bevilja offentlig finansiering för övergången för att säkerställa att alla geografiska områden även i fortsättningen har tillbörlig täckning när det gäller television. I detta ingår finansiering för utbyggnad av sändningsnät i områden där täckningen för television annars vore otillräcklig (79). Sådan finansiering kan dock endast beviljas om den inte medför en onödig snedvridning mellan tekniker eller företag och begränsas till det som är absolut nödvändigt.

5.3.2   Rättsliga grunder för bedömning av den planerade åtgärdens förenlighet

(147)

De spanska myndigheterna har åberopat artiklarna 107.3 och 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att motivera åtgärden i det fall att den konstateras utgöra statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I det följande bedömer kommissionen åtgärdens förenlighet mot bakgrund av dessa bestämmelser, med beaktande av de allmänna överväganden som beskrivs ovan.

5.3.3   Artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

(148)

Kommissionen undersöker stödets förenligt enligt artikel 107.3 c genom att väga stödets positiva och negativa effekter mot varandra. Vid denna bedömning granskar kommissionen följande frågor:

1.

Har stödåtgärden ett väldefinierat mål av allmänt intresse?

2.

Är stödåtgärden väl anpassad för att nå ett mål av allmänt intresse, dvs. är det föreslagna stödet avsett för ett marknadsmisslyckande eller riktat på något annat mål? Här frågas särskilt följande:

a)

Är stödåtgärden ett lämpligt instrument, dvs. finns det andra, bättre ägnade instrument?

b)

Finns det en stimulanseffekt, dvs. förändrar stödet företagens beteende?

c)

Är stödåtgärden proportionerlig, dvs. kan samma förändring i beteende uppnås med mindre stöd?

3.

Är snedvridningen av konkurrensen och effekten på handeln begränsad, så att den sammantagna effekten blir positiv?

5.3.3.1   Mål av allmänt intresse

(149)

Stödordningen har som syfte att snabba upp den digitala övergången i Spanien och säkerställa att invånare i vissa avlägsna och rurala områden fortsättningsvis kan ta emot tv-sändningar. I detta hänseende är åtgärden avsedd att ge personer som bor i dessa områden möjligheten att se television. Tillgången till media, inklusive tv-sändningar, är viktig för medborgarna när det gäller deras konstitutionella rätt att ha tillgång till information. Kommissionen har uttryckt sitt erkännande för vikten och fördelarna med digitala sändningar i handlingsplanen eEurope 2005 (80) såväl som i två meddelanden om övergången från analoga till digitala sändningar (81). I sitt meddelande i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning (82) påpekade kommissionen att den planerade nedsläckningen av analog markbunden television fram till 2012 kommer att förbättra tillgången till spektrum i Europa. Eftersom digital sändning använder spektrumet effektivare, frigörs spektrumkapacitet för andra användare, såsom nya sändnings- och mobiltelefonitjänster, och detta stimulerar i sin tur innovation och tillväxt inom television och elektroniska kommunikationer.

(150)

Slutsatsen är därför att åtgärden är riktad på ett väldefinierat mål av allmänt intresse.

5.3.3.2   Väldefinierat stöd

Marknadsmisslyckande

(151)

Som de spanska myndigheterna konstaterar, är det allmänt erkänt att det finns en risk för att inte alla delar av befolkningen kan ta del av fördelarna med digital television (problem rörande social och regional sammanhållning). Marknadsmisslyckande kan förekomma om marknadsaktörerna inte tillräckligt beaktar den digitala övergångens positiva effekter på samhället som helhet eftersom de inte har ekonomiska incitament till att göra så (positiva externa effekter). Dessutom, när det gäller den sociala sammanhållningen, vill medlemsstaterna sannolikt se till att alla medborgare har tillgång till digital television efter den analoga släckningen och vill därför sannolikt överväga åtgärder för att se till att alla geografiska områden även i fortsättningen är tillbörligt täckta av tv-sändningar.

(152)

I sitt beslut om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att det finns ett marknadsmisslyckande i den meningen att sändningsföretagen är ovilliga att ta på sig tilläggskostnaderna för utvidgning av täckningen utöver de lagstadgade plikterna. Dessutom har varken satellitplattformarna eller privata hushåll gjort investeringar för att säkerställa att alla invånare i område II kan ta emot digitala kanaler via satellit. Kommissionen konstaterar därför att den fasta befolkningen i ett ruralt område kan bli helt utan kostnadsfri mottagning av digitaltelevision om den digitala täckningen överlämnas helt och hållet till marknadskrafterna och att statligt ingripande kan vara gynnsamt genom finansiellt stöd till enskilda personer.

Åtgärdens teknikneutralitet, lämplighet och proportionalitet

(153)

När det gäller digital övergång erkänns principen om teknikneutralitet i ett flertal kommissionsbeslut (83). Denna princip har upprätthållits av tribunalen och domstolen (84).

(154)

Valet av teknik bör i regel göras genom ett teknikneutralt anbudsförfarande, såsom gjordes i andra medlemsstater (85). Om det inte funnits ett sådant anbudsförfarande kan valet av en viss teknik godtas om det har motiverats med resultaten från en förhandsundersökning, förutsatt att endast en teknisk lösning kunde väljas med tanke på kvalitet och kostnader (86). Bevisbördan ligger hos medlemsstaterna, som måste demonstrera att undersökningen är tillräckligt robust och har genomförts så fristående som möjligt (87).

(155)

Som det konstateras i avsnitt 2.2 har anbudsförfarandena till största andelen inte varit teknikneutrala eftersom de hänvisar till markbunden teknik och digital markbunden television, antingen explicit genom definition av anbudsförfarandets syfte eller implicit genom beskrivning av de tekniska specifikationerna. Endast operatörer inom digital markbunden television kunde uppfylla dessa krav (och endast sådana operatörer har de facto deltagit i dessa anbudsförfaranden). Spanien hävdar att hänvisningen i anbudsförfarandet till digital markbunden television eller specifikationer rörande utrustning och sändningsstationer för digital markbunden television inte betyder att anbudsgivarna skulle vara skyldiga att använda sådana stationer. Dessa hänvisningar kan inte rimligen tolkas på det sätt som Spanien anger. Under alla omständigheter och även om tolkningen vore den rätta, innebär ett sådant formellt argument att man ignorerar den kommersiella verkligheten. Att delta i ett anbudsförfarande kräver resurser och är därför kostnadskrävande för alla anbudsgivare. Uppdelning av ingreppet i område II till flera hundra enskilda anbudsförfaranden har flerfaldigat kostnaderna, vilket leder till ett betydande hinder för tillträde för varje anbudsgivare som vill täcka hela område II. Kombinationen av ingripanden från den centrala regeringen till förmån för digital markbunden television (se skälen 88 och 89), specifika hänvisningar till digital markbunden television i anbudsförfarandena och behovet att delta i hundratals olika anbudsförfaranden sände därför en stark signal till operatörer av andra plattformar att det inte är kommersiellt motiverat att delta i sådana anbudsförfaranden. Slutsatsen är därför att dessa hänvisningar i en stor majoritet av fallen gjorde det omöjligt för operatörer av andra plattformar att delta i konkurrensen (88).

(156)

De spanska myndigheternas förhandsundersökning (se skäl 52) visar inte tillräckligt att den markbundna plattformen skulle vara bättre än satellitplattformen. Tvärtom, i undersökningen konstateras att valet av en viss teknisk lösning för utvidgning av täckningen bör analyseras per region, med beaktande av var och en regions topografiska och demografiska särdrag. Genom denna slutsats förespråkas i stället behovet av att genomföra ett teknikneutralt anbudsförfarande för att kunna fastställa vilken plattform som är den lämpligaste.

(157)

Under pågående granskning lämnade vissa självstyrande regioner interna beräkningar för jämförelse av kostnaderna för att använda båda teknikerna för att utvidga täckningen. Utöver osäkerheten rörande tidpunkten för dessa beräkningar var ingen av dem detaljerad och tillräckligt robust för att motivera valet av markbunden teknik för att utvidga täckningen. Ytterligare gäller att ingen av beräkningarna hade gjorts av en oberoende expert.

(158)

Vad gäller de två kostnadsundersökningarna som lämnats av Abertis måste noteras att de hade gjorts år 2010, långt efter att de granskade åtgärderna hade införts. Oavsett om de kan anses vara oberoende och tillräckligt robusta, betyder det faktum att de är gjorda efter de ifrågasatta åtgärdernas genomförande att det inte går att berättiga den spanska regeringens icke-teknikneutrala anbudsförfarande. Dessutom motsägs resultaten från dessa undersökningar av kostnadsuppskattningar från Astra som visar att satellittekniken är den mest kostnadseffektiva.

(159)

Vidare gäller att den granskade åtgärden inte kan anses vara lämplig.

(160)

Det faktum att vissa hushåll i område II får kostnadsfria kanaler via satellit (89) demonstrerar att den markbundna tekniken inte alltid är de effektivaste och lämpligaste plattformen. Här noteras också att satellitalternativet har använts i vissa andra medlemsstater (90).

(161)

Det faktum att Astra deltog i och vann det teknikneutrala anbudet för utvidgning av täckningen för digital television i Kantabrien tyder dessutom minst på att satellitplattformen kan tillhandahålla denna tjänst (91).

(162)

Åtgärdens lämplighet är dock fortfarande ifrågasatt. Övergången från analog television till digital markbunden television i 800 MHz-bandet slutfördes i Spanien den 3 april 2010, och år 2011 beslöt man att auktionera ut frekvenserna i 800 MHz-bandet. Det är därför nödvändigt att flytta sändningarna till andra kanaler under 790 MHz senast den 1 januari 2014. Eftersom detta föranleder tilläggskostnader anmälde Spanien den 5 november 2011 två åtgärder avsedda för hushåll och sändningsföretag, med en budget på 600–800 miljoner euro i område I (åtgärder för område II har ännu inte anmälts) (92). Dessa kostnader skulle inte ha uppstått om andra plattformar hade valts (IPTV, kabel eller satellit).

(163)

Dessutom har det påpekats att 4G-mobilfrekvenserna LTE stör den digitala markbundna televisionens signaler, vilket gör att hushållen måste köpa dyra filter för att skydda sin signal från LTE (93). Det kan inte uteslutas att liknande störningar är ett mer allmänt problem som underminerar den framtida lämpligheten för markbundna sändningar, särskilt när det gäller större och bredare spridning av NGA-nät.

(164)

Spanien lade fram ytterligare två argument som stöd för ståndpunkten om att satellitsändningar är dyrare än digital markbunden television. För det första har sändningsföretagen territoriella begränsningar i sina avtal med vissa leverantörer. Att säkerställa sådant villkorat tillträde skulle bli dyrare när det gäller satellitteknik. För det andra skulle satellittekniken inte vara utrustad för sändning av ett stort antal regionala kanaler. Dessa påståenden har inte underbyggts, och motsägs av det faktum att Astras avtal för Kantabrien omfattande ett professionellt system för villkorat tillträde. Dessutom skulle, enligt Astras kostnadsberäkningar, satellittekniken fortfarande vara förmånligare även om separata avtal måste ingås med var och en av de spanska regionerna. Vad gäller regionala sändningar vidhåller Astra att den spanska regeringens siffror om 1 380 kanaler är starkt överdrivna (94). Enligt Astras egna beräkningar skulle satellitalternativet vara förmånligare även om man inkluderar regionala och lokala kanaler.

(165)

Det finns också belägg för att de regionala regeringarna var medvetna om att det fanns ett tekniskt alternativ till utvidgning av den markbundna plattformen. Det har framgått av granskningen att vissa regioner i ett tidigt skede av processen höll möten med företrädare för Astra. Vid dessa möten lade Astra fram förslag till en satellitlösning som dock inte förklarades närmare av de regionala regeringarna.

(166)

Vad gäller proportionalitet skulle det ha varit lämpligt att den centrala regeringen vid utformningen av ingripandet för område II först skulle ha gjort en kostnadsjämförelse (eller ett anbudsförfarande) på nationell nivå. Eftersom den huvudsakliga kostnaden för ett satellitnätverk beror på satellitkapaciteten, kan denna plattform ha betydande skalfördelar (95). Vid Astras förhandlingar med de regionala regeringarna erbjöd företaget betydande prissänkningar om flera regioner ingick avtal gemensamt. Därför kunde man ha förväntat sig ett lägre pris om ett nationellt anbudsförfarande hade genomförts. I stället genomfördes decentraliserade och icke-harmoniserade åtgärder, i bland t.o.m. på kommunnivå, och denna teknik med skalfördelar försattes från början i en missgynnad ställning. Det ledde till ökning av den totala mängden statligt stöd som krävdes för digital television till hushållen i område II. Även om det är Spaniens ensak att bestämma sin förvaltningsorganisation, kunde den spanska regeringen i samband med central finansiering i stället för att driva på digital markbunden television åtminstone ha uppmuntrat de självstyrande regionerna att i sina anbudsförfaranden beakta tänkbar kostnadsinbesparande effektivitet som kunde fås genom vissa plattformar.

(167)

Kommissionen sluter sig därför till att den granskade åtgärden inte respekterar principen om teknikneutralitet. Som förklaras ovan, är åtgärden inte proportionerlig och den är inte ett lämpligt instrument för att säkerställa tillgången till kostnadsfria kanaler för invånarna i område II.

Drift och underhåll av nätverken

(168)

Vad gäller den fortlöpande finansieringen för drift och underhåll av de subventionerade nätverken kan denna, eftersom den utgör en stödtjänst för användningen, inte anses vara teknikneutral. Finansieringen har riktats till de stationer som sänder signal via markbundna plattformar. Sådant stöd är därför oförenligt.

(169)

Allt framtida stöd för drift och underhåll måste anmälas och måste respektera principen om teknikneutralitet.

5.3.3.3   Undvikande av onödiga snedvridningar

(170)

Även om statligt ingripande kan motiveras med tanke på vissa marknadsmisslyckanden och tänkbara sammanhållningsproblem, ger åtgärdens utformning upphov till onödiga snedvridningar av konkurrensen.

Slutsats rörande artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

(171)

Slutsatsen är att den granskade åtgärden, inklusive det fortlöpande stödet, inte är ett lämpligt, nödvändigt och proportionerligt instrument för att avhjälpa det konstaterade marknadsmisslyckandet.

5.3.4   Artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

(172)

Undantaget enligt artikel 106.2 rörande ersättning från staten för kostnaderna för att tillhandahålla en offentlig tjänst kan inte åberopas allmänt i detta fall, och särskilt inte i fråga om Baskien. Kommissionen anser att de nationella (eller regionala) myndigheterna måste definiera tydligt vad som är en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och anförtro den till ett visst företag. Enligt bedömningen i skälen 119–122 anses att de spanska och baskiska myndigheterna inte klart definierade att driften av en markbunden plattform är en offentlig tjänst.

5.3.5   Befintligt stöd

(173)

Abertis anför att det markbundna sändningsnätverket i område II finansierades nästan helt av de spanska regionerna med allmänna medel och med stöd av lagstiftning från 1982, dvs. innan Spanien anslöt sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen år 1986. Abertis anser därför att ordningen kan ses som en del av den fortlöpande allmänna finansieringen av drift av lokala markbundna nätverk och därför kan anses utgöra befintligt stöd.

(174)

Regionernas finansiering av utvidgningen av det markbundna nätverket inleddes i början av 1980-taleet, men vid den tidpunkten fanns det inga privata sändningsföretag på marknaden. Den utvidgade infrastrukturen tjänade därför enbart det offentliga sändningsföretagets behov och detta hade under alla omständigheter skyldighet att tillhandahålla sin signal till majoriteten av befolkningen. Dessutom gäller att markbunden television vid den tidpunkten var den enda plattformen för förmedling av televisionssignal i Spanien. Det betyder att utvidgningen av det enda tillgängliga nätverket inte skapade snedvridning av konkurrensen med andra plattformar.

(175)

Efter det har lagstiftningen och tekniken utvecklats, det har kommit nya sändningsplattformar och nya marknadsaktörer, särskilt privata sändningsföretag. Eftersom stödmottagaren och de allmänna omständigheterna för offentlig finansiering har genomgått betydande förändringar, kan den granskade åtgärden inte ses som en ändring av rent formell eller administrativ karaktär. Den är däremot en ändring som påverkar den faktiska substansen i den ursprungliga ordningen och anses därför utgöra en ny stödordning (96). Under alla omständigheter har övergången från analog till digital television blivit möjlig enbart tack vare nya tekniska framsteg och är därför ett nytt fenomen. De spanska myndigheterna borde därför ha anmält detta nya stöd.

5.4   SLUTSATS

(176)

Finansieringen som beviljats av Spanien (inklusive det stöd som beviljades av de spanska självstyrande regionerna och lokala organ) till operatörerna för markbundna nätverk för uppgradering och digitalisering av deras nätverk till att tillhandahålla kostnadsfria kanaler i område II utgör stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Stödet är inte förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom kriterierna för teknikneutralitet inte har uppfyllts. Vidare gäller att stödet inte anmäldes (97) till kommissionen enligt det som krävs i artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och genomfördes på ett olagligt sätt utan tillstånd från kommissionen. Stödet måste därför återkrävas från operatörerna för markbundna nätverk.

(177)

Dessutom anser kommissionen att det fortlöpande stödet för drift och underhåll av det digitaliserade nätverket, ett stöd som beviljades utan anbudsförfaranden eller åtföljande teknikneutrala anbudsförfaranden, också är oförenligt. Vidare gäller att detta stöd inte anmäldes till kommissionen enligt det som krävs i artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och genomfördes på ett olagligt sätt utan tillstånd från kommissionen.

(178)

Allt framtida stöd för drift och underhåll måste anmälas och måste respektera principen om teknikneutralitet.

6.   ÅTERKRAV

6.1   BEHOVET ATT UPPHÄVA STÖD

(179)

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och domstolens fasta rättspraxis är kommissionen behörig att bestämma att den berörda staten måste upphäva eller ändra stödet (98) om detta har konstaterats vara oförenligt med den inre marknaden. Domstolen har också konsekvent framhållit att en stats skyldighet att upphäva stöd som kommissionen har betraktat som oförenligt med den inre marknaden har som syfte att den situation som rådde innan stödet beviljades återställs (99). I detta avseende har domstolen fastställt att målet har uppnåtts så snart mottagaren har återbetalat de belopp som har beviljats genom olagligt stöd, och på så sätt förlorat den fördel som mottagaren har åtnjutit gentemot sina konkurrenter på marknaden och därmed har den situation som rådde innan stödet betalades återställts (100).

(180)

I enlighet med denna rättspraxis föreskrivs i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (101) att kommissionen vid negativa beslut i fall av olagligt stöd ska besluta att den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren.

(181)

Detta innebär, eftersom finansieringen av uppgradering och digitalisering av den markbundna plattformen och därpå följande underhåll och drift som Spanien beviljat från och med åren 2008–2009 är olagligt och oförenligt stöd, bör Spanien åläggas att återkräva det oförenliga stödet i syfte att återställa den situation som rådde på marknaden innan stödet beviljades.

6.2   MOTTAGARE AV STATLIGT STÖD OCH KVANTIFIERING AV STÖDET

(182)

Plattformsoperatörerna är direkta stödmottagare när de direkt har mottagit medel för uppgradering och utvidgning av sina nätverk och/eller för drift och underhåll. När stödet har betalats till offentliga företag som därefter genomfört anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen, anses den valda plattformsoperatören vara indirekt stödmottagare. Det olagliga och oförenliga stödet bör återkrävas från plattformsoperatorerna oavsett om de är direkta eller indirekta stödmottagare.

6.2.1   Klassificering av anbudsförfarandena

(183)

I fall där det olagliga stödet beviljades efter ett teknikneutralt anbudsförfarande för utvidgning av täckningen, måste medlemsstaten klassificera anbudsförfarandena såsom leverans av utrustning eller utvidgning av täckningen, enligt de kriterier som anges nedan.

(184)

Vid anbudsförfaranden för utvidgning av täckning får det vinnande företaget i uppdrag att tillhandahålla (inklusive bygga upp) ett fungerande nätverk för digital markbunden television. Detta omfattar utformning och uppbyggnad av nätverket, överföring av signalen, användning av nätverket och leverans av behövlig utrustning.

(185)

Vid anbudsförfaranden för leverans av utrustning får det vinnande företaget i uppdrag att leverera den utrustning som krävs för uppgradering av nätverket. Detta omfattar leverans, installation och aktivering av utrustningen samt utbildning av personalen. Återkrav gäller inte för sådana anbudsförfaranden för leverans av utrustning.

(186)

När Spanien har klassificerat dessa anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen måste Spanien återkräva stödet i de fall där anbudsförfarandet inte uppfyller två kumulativa kriterier: 1) anbudsförfarandet avser utvidgning av täckningen för digital television (inte digital markbunden television) och/eller innehåller en klausul om teknikneutralitet och 2) de tekniska specifikationerna är inte begränsade till markbundna tekniker. Utöver de anbudsförfaranden som kommissionen anser vara teknikneutrala kommer Spanien att i fråga om andra anbudsförfarande som Spanien anser uppfylla de två kriterierna förse kommissionen med relaterade handlingar.

Exempel

Bland de anbudsförfaranden som granskades av kommissionen används anbudsförfarandet från den självstyrande regionen Extremadura som exempel på ett teknikneutralt anbudsförfarande för utvidgning av täckningen (102). Trots anbudsförfarandets rubrik, som enbart hänvisar till leverans av utrustning, inbegrep anbudsförfarandet de facto även utformning och användning av nätverket (103). Specifikationerna i anbudsförfarandet gör att det inte är teknikneutralt (104), trots en klausul som vid första anblicken är en klausul om teknikneutralitet (105).

Ett annat exempel på ett teknikneutralt anbudsförfarande för utvidgning av täckningen är det som anordnades av det offentliga företaget AICCM i den självstyrande regionen Madrid (106). I detta fall indikerar både rubriken och innehållet att det gäller ett anbudsförfarande för utvidgning (107) som endast gäller markbunden plattform (108).

(187)

Anbudsförfarandena bör inte klassificeras enbart enligt rubriken, utan framför allt enligt innehållet, eftersom enbart rubriken inte gör det möjligt att klart definiera räckvidden.

(188)

Det stöd som har beviljats efter icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen kommer därefter att bli föremål för återkrav.

6.2.2   Mottagare av statligt stöd, återkrav

(189)

Nedan anges de olika kategorierna av stödmottagare. På grundval av informationen från Spanien förtecknas de självstyrande regionerna och de uppskattade stödkategorierna i tabeller. Eftersom Spanien inte har gett full information om stödmottagarna, måste Spanien klassificera mottagarna enligt de ovan angivna kategorierna och förse kommissionen med relevant underbyggande bevisning. Som det redan betonas i skäl 138 är stödordningen i sig diskriminerande.

(190)

Dessutom konstaterade kommissionen att den stora majoriteten av de granskade anbudsförfarandena för utvidgning inte respekterade principen om teknikneutralitet. Kommissionen har ändå även konstaterat att det i vissa enskilda undantagsfall inte kan uteslutas att anbudsförfarandet var teknikneutralt.

Spanien måste därför indikera och tillhandahålla tillräcklig bevisning rörande särskilda anbudsförfaranden som var teknikneutrala, på grundval av de villkor som anges i skäl 186 ovan.

(191)

I fall där de självstyrande regionerna har anordnat icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckning, som i fallet Extremadura som anförs i exemplet ovan, är anbudsvinnarna de direkta mottagarna av det olagliga stöd som är föremål för återkrav. Det belopp som återkrävs motsvarar fulla beloppet av det som anbudsvinnarna har mottagit för utvidgningen. Enligt informationen från Spanien har kommissionen konstaterat att (minst) de självstyrande regionerna Andalusien, Extremadura, Murcia, La Rioja och Valencia har anordnat sådana anbudsförfaranden.

Företag som är föremål för återkrav

Återkrav

Metod för att dela ut stödet

Självstyrande region

Direkta mottagare

Vinnare av icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckning som anordnats av de självstyrande regionerna

Fulla beloppet av mottagna medel inom ramen för icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckning

Överföring av medel till de mottagare som valts inom ramen för anbudsförfaranden

Andalusien

Extremadura

Murcia

La Rioja

Valencia

(192)

I fall där olagligt stöd beviljats för uppgradering av det markbundna nätverket till kommuner som agerar som nätverksoperatörer, är kommunerna de direkta stödmottagarna. Det belopp som bör återkrävas är lika med det fulla belopp som kommunerna har fått från de centrala och regionala myndigheterna för utvidgning av täckningen för sina nätverk. På grundval av informationen från Spanien har kommissionen konstaterat att detta minst gäller kommuner i de självstyrande regionerna Andalusien, Kanarieöarna, Extremadura och Murcia (förteckningen är inte fullständig).

Företag som är föremål för återkrav

Återkrav

Metod för att dela ut stödet

Självstyrande region

Direkta mottagare

Kommuner som agerar som nätverksoperatörer

Fullt belopp som mottagits från myndigheterna för utvidgning av täckningen

Överföring av medel till mottagaren

Andalusien

Kanarieöarna

Extremadura

Murcia

Exempel

I Murcia använde kommunerna medlen som mottagits från regionen och MITyC för att anordna nästan alla av de 143 identifierade anbudsförfarandena. Förutsatt att de inte är av mindre betydelse, faller de inom denna kategori.

(193)

I självstyrande regioner där ett offentligt företag som agerar som nätverksoperatör har genomfört utvidgningen av nätverkets täckning, anses detta företag vara en direkt mottagare och är föremål för återkrav. Kommissionen har konstaterat att följande företag faller inom denna kategori: Aragón Telecom, Gestión de Infraestructuras Públicas de Telecomunicaciones del Principado de Asturias, SA, Multimedia de les Illes Balears SA, Instituto Tecnologico de Canarias, Sociedad Regional de Cantabria I+D+I (IDICAN), Fundación Centro Tecnológico en Logística Integral de Cantabria (CTL), Promoción de Viviendas, Infraestructuras y Logística, SA i Kastilien-León (Provilsa), Redes de Telecomunicación Galegas Retegal, SA (Retegal), Obras Publicas y Telecomunicaciones De Navarra, SA (Opnatel), Itelazpi SA, Centre de Telecomunicacions i Tecnologies de la Informació (CTTI) i Katalonien och Agencia de Informática y Comunicaciones de la Comunidad de Madrid (AICCM). Det belopp som återkrävs är fulla beloppet för de medel som erhållits från myndigheterna för utvidgningen.

(194)

I dessa fall är det dock inte uteslutet att de offentliga företagen genomförde en del av utvidgningen själva, och delvis lade ut arbetet på en nätverksoperatör via ett anbudsförfarande. I det senare fallet överfördes det olagliga stödet de facto till de företag som vann anbuden, och dessa är därför i praktiken, om än indirekt, mottagare av stödet. För att undvika dubbla återkrav bör det olagliga stödet därför återkrävas från de faktiska mottagarna, dvs. a) från de offentliga företagen till det belopp de mottagit för utvidgningen minus de medel som överförts till nätverksoperatörerna efter icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen och b) från nätverksoperatörerna för de avtalade beloppen efter icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen som anordnats av de berörda offentliga företagen.

Företag som är föremål för återkrav

Återkrav

Metod för att dela ut stödet

Självstyrande region/offentligt företag/ungefärligt belopp som det offentliga företaget mottagit för utvidgning av täckningen

Direkta mottagare

Offentligt företag

Fullt belopp av det som mottagits från myndigheterna för utvidgning av täckning (minus medel som överförts till nätverksoperatörer efter icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckning, om tillämpligt)

Tidpunkt för överföring av medel från myndigheterna

Aragonien (Aragón Telecom, 9 miljoner euro)

Asturien (Gestión de Infraestructuras Públicas de Telecomunicaciones del Principado de Asturias SA, 14 miljoner euro)

Balearerna (Multimedia de Illes Balears SA, 4 miljoner euro)

Kanarieöarna (Instituto Tecnológico de Canarias, 3,7 miljoner euro)

Kantabrien (Idican; CTL, 3 miljoner euro)

Kastilien-León (Provilsa, 44 miljoner euro)

Katalonien (CTTI, 52 miljoner euro)

Galicien (Retegal, 17 miljoner euro)

Madrid (AICCM, 3,6 miljoner euro)

Navarra (Opnatel, 7 miljoner euro)

Baskien (Itelazpi, 10 miljoner euro)

OCH om tillämpligt

 

Indirekta stödmottagare

Vinnare av icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckning som anordnats av de det offentliga företaget

Fulla beloppet av mottagna medel inom ramen för icke-teknikneutrala anbudsförfaranden för utvidgning av täckning

Överföring av medel till de mottagare som valts inom ramen för anbudsförfarandet

Exempel

Fallet Madrid, där ett anbudsförfarande anordnades av det offentliga företaget AICCM, används som exempel på ett icke-teknikneutralt anbudsförfarande för utvidgning av täckning (se skäl 186), och beloppet på 3 622 744 euro som beviljats till det anbudsvinnande företaget Retevision SA måste återkrävas i sin helhet från Retevision och dras av från det belopp som återkrävs av AICCM, det offentliga företag som är den direkta stödmottagaren (109).

(195)

Det fortlöpande stödet är avsett för underhåll och drift av nätverken för digital markbunden television. Operatörerna av dessa nätverk är mottagarna av stödet till underhåll och drift. Stödet måste därför återkrävas från dessa nätverksoperatörer.

(196)

I de fall där enskilda stödmottagare mottagit medel som inte överskred de trösklar som anges i förordning (EG) nr 1998/2006, anses dessa medel inte utgöra statligt stöd om villkoren enligt den förordningen uppfylls, och dessa fall är inte föremål för återkrav.

(197)

Återkravet bör gälla från och med den dag då stödmottagarna fick sin fördel, dvs. när stödet gjordes tillgängligt för mottagaren, och ränta löper fram till att det återkrävda stödet har betalats tillbaka.

7.   SLUTSATS

Kommissionen konstaterar att kungariket Spanien olagligen har genomfört stöd till operatörerna för plattformen för markbunden television för utvidgning av täckningen av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden i Spanien i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Stödet, inklusive (fortlöpande) stöd för drift och underhåll bör återkrävas från plattformsoperatörer som är direkta eller indirekta stödmottagare. I detta ingår lokala företag som agerar som plattformsoperatörer

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som beviljats operatörerna av plattformen för markbunden television för användning, underhåll och drift av nätverket för digital markbunden television i område II och som olagligen genomförts av Spanien i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är oförenligt med den inre marknaden, utom stöd som beviljats i enlighet med kriterierna för teknikneutralitet.

Artikel 2

Enskilt stöd som beviljats inom ramen för den stödordning som avses i artikel 1 är inte stöd om det vid tidpunkten för beviljandet uppfyller de villkor som fastställs i den förordning som antagits i enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 994/98 (110) som var tillämplig vid den tidpunkt då stödet beviljas.

Artikel 3

1.   Spanien ska återkräva det oförenliga stödet som beviljats enligt den stödordning som avses i artikel 1 från operatörerna för digital markbunden television, oavsett om de har mottagit stödet direkt eller indirekt.

2.   De belopp som ska återkrävas ska innefatta ränta från den dag då stödet ställdes till mottagarnas förfogande till den dag de har återbetalats.

3.   Räntan ska beräknas som sammansatt ränta enligt kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (111).

4.   Spanien ska upphöra med alla utbetalningar av utestående stöd enligt den stödordning som avses i artikel 1, med verkan från den dag då detta beslut antas.

Artikel 4

1.   Återkravet av det stöd som har beviljats enligt den stödordning som avses i artikel 1 ska genomföras omedelbart och effektivt.

2.   Spanien ska säkerställa att detta beslut genomförs inom fyra månader efter den dag då detta beslut har delgivits.

3.   Inom två månader från delgivningen av detta beslut ska Spanien lämna följande uppgifter till kommissionen:

a)

En förteckning över de stödmottagare som har tagit emot stöd enligt den stödordning som avses i artikel 1 och det totala stödbelopp som var och en av dem har tagit emot genom stödordningen enligt det som anges i avsnitt 6.2 ovan.

b)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från varje stödmottagare.

c)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut.

d)

Dokument som visar att stödmottagarna har anmodats att betala tillbaka stödet.

4.   Spanien ska hålla kommissionen underrättad om utvecklingen vad gäller de nationella åtgärder som har vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att återkravet av det stöd som avses i artikel 1 har slutförts. Spanien ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut. Spanien ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagarna.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den 19 juni 2013.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Vice ordförande


(1)  EUT C 337, 14.12.2010, s. 17.

(2)  http://www.boe.es/boe/dias/2005/06/15/pdfs/A20562-20567.pdf

(3)  http://www.boe.es/boe/dias/2005/07/30/pdfs/A27006-27014.pdf

(4)  EUT C 335, 11.12.2010, s. 8.

(5)  Se fotnot 1.

(6)  Utöver att lämna synpunkter om detta fall lämnade Kastilien-La Mancha senare även sina synpunkter om ärende C 24/10.

(7)  Astra överklagade avtalets avslutande inför en förstainstansrätt i Santander (ärende nr 1728/2009), som den 23 december 2011 slog fast att de kantabriska myndigheterna ska ersätta Astra för omotiverat avslutande av avtalet. Rätten kunde inte konstatera något avtalsbrott från Astras sida som skulle motivera att avtalet avslutas. Enligt rätten var beslutet från den spanska centrala regeringen om att utveckla den nationella strategin för digital markbunden television ett av skälen till att avtalet avslutades. Se dom 000313/2011 från förstainstansrätten i Santander.

(8)  Koncessionen omfattar tilldelning av en frekvens för markbunden sändning.

(9)  Begreppen plattformsoperatör och nätverksoperatör används omväxlande i texten i detta beslut.

(10)  ”Internet Protocol Television” är ett begrepp som betyder att tv- och videosignaler förmedlas elektroniskt via internet.

(11)  I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska kommittén samt regionkommittén om hur den digitala utdelningen kan omvandlas till sociala fördelar och ekonomisk tillväxt (KOM(2009) 586) rekommenderas att medlemsstaterna använder 800 MHz-band för sändningstjänster med hög effekt och fullständigt genomför EU:s harmoniseringsbeslut senast det datum som man enas om på EU-nivå.

(12)  Se t.ex. statligt stöd i Frankrike N666/09 – Ändring av stödordningen för TNT N 111/06, statligt stöd i Slovakien N671/09 – Övergång till sändning av digital television i Slovakien, statligt stöd i Spanien SA.28685 (2011/NN) – Mottagning av digital television i Kantabrien. Det bör också noteras att det i de spanska avlägsna och mindre urbaniserade områden som under sökningen gäller (område I) inte alltid var möjligt att sända signalen via plattformen för digital markbunden television och att man därför valde satellitsändning för vissa områden.

(13)  Statligt stöd SA.32619, Ersättning för kostnader till följd av liberaliseringen av digital utdelning (EUT C 213, 19.7.2012, s. 41).

(14)  Cirka 26 kostnadsfria nationella kanaler och cirka 30 regionala kanaler.

(15)  Se fotnot 3.

(16)  I den fastställdes de privata sändningsföretagens skyldighet att fram till det datumet nå 96 % av befolkningen i sina respektive täckningsområden, och de statliga sändningsföretagen måste nå 98 % av befolkningen i sina täckningsområden. Här måste sändningsföretagen inom område I täcka dessa procentandelar av befolkningen med markbunden digital television och måste själva stå för digitaliseringskostnaderna. Således behövdes inget statligt stöd.

(17)  http://www.televisiondigital.es/Documents/PlanNacionalTransicionTDT.pdf

(18)  Senare klassificerade i faserna I, II och III.

(19)  http://www.boe.es/boe/dias/2008/03/06/pdfs/A13832-13834.pdf

(20)  De regionala myndigheterna fick mandat att besluta rörande fördelningen av finansieringen för att utveckla bredband och digitalisera televisionen i område II.

(21)  Ramavtalen undertecknades mellan MITyC och de självstyrande regionerna år 2006 inom ramen för Plan Avanza.

(22)  http://www.boe.es/boe/dias/2009/07/02/pdfs/BOE-A-2009-10972.pdf

(23)  Se t.ex. tillägget för Andalusien http://www.boe.es/boe/dias/2009/10/28/pdfs/BOE-A-2009-17108.pdf

(24)  Totalt slöts mer än 600 avtal – ramavtal, tillägg osv. – mellan myndigheterna rörande utvidgningen av täckning.

(25)  T.ex. Extremadura, Asturien, Kanarieöarna, Katalonien, Madrid.

(26)  T.ex. Aragonien.

(27)  Såsom Aragonien eller Asturien.

(28)  Extremadura.

(29)  Av de 516 anbudsförfaranden som anordnades i alla regioner utom Kastilien-La Mancha har kommissionen analyserat ett urval på 82, både för utvidgning (17) och leveranser (65). Endast 9 av dem klassificerades som teknikneutrala: 3 anbudsförfaranden för utvidgning (Kastilien-León) och 6 för leveranser (5 på Kanarieöarna och ett i Kantabrien).

(30)  Med undantag av Kastilien-La Mancha.

(31)  Argumenten från den centrala regeringen och de regionala myndigheterna presenteras som en helhet såsom Spaniens ståndpunkt (eller de spanska myndigheternas ståndpunkt), utom i fråga om Baskien, som begärt att man ska tillämpa reglerna för ersättning för en allmännyttig tjänst.

(32)  Domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans GMBH och Regierungspräsidium Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GMBH, REG 2003, s. 1–7747.

(33)  Kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 312, 29.11.2005, s. 67) och gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (EUT C 297, 29.11.2005, s. 4) (nedan kallade rambestämmelserna).

(34)  Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).

(35)  I beslutstexten anges konfidentiella uppgifter med […].

(36)  Enligt Astra kan Hispasat, en satellitleverantör som delvis ägs av Abertis och levererar till område III, tack vare de medel som myndigheterna tillhandahåller inom ramen för åtgärder för område III, tillhandahålla sin satellitkapacitet till sändningsföretagen utan tilläggskostnad. Slutligen hävdar Astra att Abertis till följd av åtgärden fick exklusiv användning av ”must carry”-skyldigheterna i område III.

(37)  Astra hävdar att satellitplattformarna har ett mycket stort antal användare med villkorad tillgång över hela världen, och att komplexiteten hos villkorad tillgång inte har utgjort hinder för användningen.

(38)  Abertis hänvisar till sin egen kostnadsundersökning från 2010 för jämförelse av de respektive kostnaderna för digital markbunden television och satellitteknik för att tillhandahålla digitala tv-tjänster i område II. Enligt denna undersökning skulle den totala kostnaden för digital markbunden television utgöra cirka 286 miljoner euro över en tioårsperiod, medan de totala kostnaderna för satellitteknik under samma period skulle uppgå till cirka 532 miljoner euro. Abertis översände denna interna undersökning till ett externt redovisningsföretag, vars rapport bekräftade dessa resultat, samtidigt som det i rapporten påpekades att kostnadsuppskattningarna för satellitbunden och digital markbunden television var försiktiga. Under alla omständigheter bekräftade båda undersökningarna att kostnadsjämförelserna hade genomförts korrekt och att satellitteknik för att tillhandahålla digitala tv-tjänster i område II skulle ha varit mycket dyrare än digital markbunden television, främst beroende på de högre ekonomiska och sociala kostnaderna för konsumenterna i samband med satellitteknik.

(39)  Enligt dessa undersökningar skulle det vara dyrare att använda satellitteknik för dessa tjänster. Kostnaderna skulle ha drabbat sändningsföretagen och lokala nätverksoperatörer samt tittarna. I Abertis kostnadsundersökning konstaterades också att satellittekniken skulle kräva en tilläggsperiod på cirka sex månader innan övergången till digitala sändningar skulle vara klar, eftersom konsumenterna i område II skulle behöva tid för att anskaffa och installera avkodare och parabolantenner m.m. Detta skulle i sin tur leda till tilläggskostnader förknippade med samsändning från analoga och digitala plattformar under den tidsperioden.

(40)  Vägledning finns i relevanta dokument från den centrala regeringen. Bland annat innehåller de ramavtal som undertecknades i december 2008 (ramavtal mellan ministeriet för industri, turism och handel och den självstyrande regionen […] för utvecklandet av den nationella planen för övergång till digital markbunden television) en förteckning över aktiviteter som ska finansieras av de centrala och regionala myndigheterna i syfte att den digitala täckningen ska komma att motsvara den befintliga analoga täckningen. De gäller å ena sidan uppgradering av befintliga sändningsstationer som görs av sändningsföretagen (stationer för digital markbunden television i område I) och å andra sidan utvidgning av täckning, dvs. nya stationer som måste tas i bruk för att säkerställa att den digitala televisionen får samma täckning. Utifrån att endast tekniken för digital markbunden television kräver sändningsstationer, verkar det vara klart att de planerade åtgärderna endast gäller denna teknik. Vidare hänvisas i tillägget till ramavtalen som slöts mellan oktober och december 2009 till finansiering för att utvidga täckningen. I dessa definieras vad som förstås med åtgärder för att utöka täckningen, med uttrycklig hänvisning endast till markbunden teknik.

(41)  I möten med de självstyrande regionerna uttryckte MITyC sitt syfte om att säkerställa övergången till digital markbunden television även i område II. Detta bekräftas genom en framställan som finns allmänt tillgänglig på internet och som undertecknats av MITyC. http://www.fenitel.es/asamblea08/PONENCIAS/4SETSI.pdf. Det finns också bekräftelse i form av uttalanden från de självstyrande regionerna som svar på kommissionens begäran om upplysningar. I sina svar hänvisar de självstyrande regionerna uttryckligen till den nationella övergångsplan som antagits genom kungligt dekret 944/2005 och Plan Avanza. Se t.ex. svaret från Extremadura: Enligt vad anges […] i kungligt dekret 944/2005 […] om godkännande av den nationella tekniska planen för digital markbunden television och lokala initiativ rörande utvidgning av täckningen av digital markbunden television.

(42)  Anbudsförfarande av den 30 juli 2008 för leverans av utrustning offentliggjort av den självstyrande regionen La Rioja och anbudsförfarande av den 27 juli 2008 för utvidgning SE/CTTI/06/08 offentliggjort av den självstyrande regionen Katalonien.

(43)  Se t.ex. beslut från myndigheterna i Kastilien-León: Resolución de 24 de septiembre de 2012, de la Dirección General de Telecomunicaciones, por la que se anuncia la licitación del servicio: Contrato de servicios para la conservación y renovación tecnológica de las infraestructuras de televisión digital de la Junta de Castilla y León. Expte.: Serv 05–4/12; BOCYL den 10 oktober 2012.

(44)  Kommissionens beslut N622/03 Digitalisierungsfonds Austria, C25/2004 DVB-T Berlin Brandenburg (skäl 62), C34/2006 DVB-T North-Rhine Westphalia (skäl 83), C52/2005 Mediaset (skäl 96).

(45)  Mål T-196/04, Ryanair Ltd mot Europeiska kommissionen, REG 2007, s. II-2379, punkt 88, mål C-82/01P Aéroports de Paris mot kommissionen, REG 2002, s I-9297, punkterna 107–109 och 121–125.

(46)  Se förenade målen T-443/08 och T-455/08, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt (T-443/08) och Mitteldeutsche Flughafen AG och Flughafen Leipzig-Halle GmbH (T-455/08) mot Europeiska kommissionen, REG 2011, s. II-01311, punkt 115, där domstolen konstaterar följande: ”Det förhållandet att en verksamhet inte bedrivs av privata aktörer eller att den inte är lönsam utgör dessutom inte relevanta kriterier vid fastställandet av huruvida det är fråga om en ekonomisk verksamhet.”

(47)  Meddelande från kommissionen om tillämpningen av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning för tillhandhållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT C 8, 11.1.2012, s. 4).

(48)  Mål C-364/92, SAT/Eurocontrol, REG 1994, s. I-43, punkterna 19–30, mål C-113/07 P, Selex, REG 2009, s. I-2207.

(49)  Mål C-343/95, Calì & Figli, REG 1997, s. I-1547, punkt 22.

(50)  Mål T-155/04 Selex, REG 2006, s. II-4797, punkterna 73–82, bekräftat genom mål C-113/07, Selex, REG 2009, s. I-2307.

(51)  Som det konstateras i avsnitt 2.1.3 har de offentliga sändningsföretagen en skyldighet att ha 98 % täckning och måste därför täcka område II med egna medel. Dessutom sänds RTVE:s nationella offentliga tevekanaler och de regionala offentliga kanalerna via ett annat nätverk. Medan de privata sändningsföretagen använder SFN (Single Frequency Network), använder de offentliga sändningsföretagen nätverket Red Global Española (RGE). Det krävs därför separat markbunden utrustning för vardera nätverket.

(52)  T.ex. Aragonien telecom, Gestión de Infraestructuras Públicas de Telecomunicaciones del Principado de Asturias, SA, Multimedia de les Illes Balears SA, Instituto Tecnologico de Canarias, Sociedad Regional de Cantabria I+D+I (IDICAN), RETEGAL och Itelazpi är offentliga företag som gavs i uppdrag att genomföra utvidgningen och de organiserade därför anbudsförfaranden för leverans av den utrustning som krävs för att digitalisera sändningsstationer. Fundación Centro Tecnológico en Logística Integral de Cantabria, Centre de Telecomunicacions i Tecnologies de la Informació in Catalunya och Agencia de Informatica y Comunicaciones de la Comunidad de Madrid hade ansvar för att organisera anbudsförfaranden för utvidgning av täckningen för digital markbunden television, och utvidgningen genomfördes av vinnande anbudsgivare. OPNATEL i Navarra hade ansvar för att genomföra utvidgningen och anskaffade den nödvändiga utrustningen utan anbudsförfaranden.

(53)  T.ex. Andalusien, Kastilien-León, Extremadura, Murcia, La Rioja och Valencia.

(54)  Som förklaras ovan i skäl 33, fick det anbudsvinnande företaget i uppdrag att tillhandahålla, och i många fall bygga upp, ett fungerande nätverk för digital markbunden television. Detta omfattade utformning och uppbyggnad av nätverket, överföring av signalen, användning av nätverket och leverans av behövlig utrustning. Dessutom anordnades anbudsförfarande för leverans av utrustning, i fall där nätverket redan fanns. Anbudsvinnaren förväntades göra en uppgradering med nödvändig utrustning, dvs. leverera, installera och aktivera utrustningen.

(55)  T.ex. Abertis och Retevision vann icke-teknikneutrala anbud för utvidgning av täckningen i Extremadura och Kastilien-León för ett totalbelopp på […] miljoner euro.

(56)  Andalusien, Kanarieöarna, Extremadura, Murcia.

(57)  Såsom anges i skäl 21 dominerar Abertis marknaden för sändning av kostnadsfria tevesignaler via den markbundna plattformen i område I och via sitt dotterbolag Hispasat i område III. När räckvidden för digital markbunden television är utvidgad till område II är det fortfarande Abertis som kontrollerar sändning av nationsomfattande kostnadsfria kanaler. Astras inträde i område II kan också i framtiden generera starkare konkurrens mellan plattformar även i områdena I och III. Jämförelsevis kan konstateras att det finns ett flertal undersökningar som demonstrerar fördelarna i form av lägre priser och högre kvalitet på tjänsterna när satellitsändningar kom in på tv-marknaden i Förenta staterna. Innan satellitsändningar inleddes hade kabelföretagen haft monopol i lokala geografiska områden. Se t.ex. Chenghuan Sean Chu,The effect of satellite entry on cable television prices and product quality, RAND Journal of Economics Vol. 41, No. 4, winter 2010, s. 730–764.

(58)  Detta var fallet för Retevision, helägt av Abertis, som vann icke-neutrala anbud för utvidgning som anordnades i Madrid och Katalonien för ett totalt belopp på […] miljoner euro.

(59)  C52/05 – Digitala dekodrar Italien (EUT C 118, 19.5.2006, s. 10 och EUT L 147, 8.6.2007, s. 1).

(60)  Några exempel på företag som har vunnit anbud: Tredess är tillverkare av utrustning för digitala sändningar och tillhör Televes-gruppen som också tillverkar mottagare, antenner och parabolantenner för digitala satellitsändningar (se http://www.tredess.com och http://www.televes.es.). Liknande: Mier (http://www.mier.es), Elecnor (http://www.elecnor.es/es.negocios.infraestructuras/telecomunicaciones) Itelsis, BTESA, Axion, Retegal, Itelazpi, Telecom CLM.

(61)  Anbudsförfarandena i område II rörande utvidgningen av täckning gällde ofta nyckelfärdiga lösningar, dvs. hopmontering, installation och leverans av flera utrustningskomponenter (parabolantenn, antenn, sändare, satellitmottagare). I de flesta fall omfattade den levererade lösningen utrustning för satellitmottagning av den digitala signalen som sändningsföretagen redan distribuerade via satellit.

(62)  Såsom konstateras i Amsterdamprotokollet rörande medlemsstaternas system för sändningar i allmänhetens tjänst, som bifogats Amsterdamfördraget.

(63)  Här kan nämnas lag 31/1987 av den 18 december: Ordenación de las Telecomunicaciones, kungligt dekret 529/2002 av den 14 juli om tillhandahållandet av centrala tjänster rörande stödnätverk för tv-sändningar i fall av strejk, domar från högsta domstolen Tribunal Supremo (Sala de lo Contencioso-Administrativo, sección 3a) av den 23 juli 2009 (JUR 2009\381376), rättslig grund två och av den 18 december 2009 (RJ 2010\2313), rättslig grund tre: Det är onekligen i allmänhetens intresse att garantera utvidgning och allmän täckning för de statliga televisionskanalerna i områden som har avlägset och isolerat läge (till att motsvara täckningen i övriga områden) och som inte täcks av televisionsoperatörer som har beviljats koncession.

(64)  Lag 11/1998 av den 24 april: General de Telecomunicaciones.

(65)  Sådana tjänster hör samman med försvar och civilskydd och telefonnätets funktion.

(66)  Lag 32/2003 av den 3 november: General de Telecomunicaciones.

(67)  I artikel 2.1 i lagen fastställs att telekommunikationstjänster är tjänster av allmänt intresse som erbjuds inom ramen för fri konkurrens.

(68)  I bilaga II till lag 32/2003 finns exakta teknikneutrala definitioner av telekommunikationer och nätverk för elektroniska kommunikationer: Med telekommunikationer avses all slags överföring, sändning eller mottagning av tecken, signaler, skrift, bilder och ljud eller all slags information via tråd, radioelektricitet, optiska medel eller andra elektromagnetiska system. Med elektroniska kommunikationsnätverk avses överföringssystem och, där det är tillämpligt, utrustning för växling eller omdirigering och andra resurser som ger möjlighet till transport av signaler via tråd, radio, optiska eller andra elektromagnetiska system, inklusive satellitnätverk, fasta (kretskopplade och paketväxlade, inklusive internet) och mobila markbundna nätverk, elkabelsystem i den utsträckning de används för att förmedla signaler, nätverk för radio- och tv-sändningar och nätverk för kabeltelevision, oavsett vilken typ av information som överförs.

(69)  Skälen 6 och 7 och artikel 5 i överenskommelserna.

(70)  Denna undersökning har inte översänts till kommissionen.

(71)  Hispasat tillhandahåller dessa tjänster som stöd för nätverket för digital markbunden television i område II.

(72)  T.ex. Frankrike.

(73)  T.ex. Antena 3, Cuatro, Telecinco, La Sexta, La Siete, Teledeporte, TVE, La2, Canal 24 horas.

(74)  Analys av tv-marknaden som lämnats av Spanien i samband med anmälan av åtgärden: Ersättning för kostnader till följd av liberaliseringen av digital utdelning, SA.32619 (2011/N).

(75)  T-55/99, Confederación Espanola de Transporte de Mercancias (CETM) mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. II-3207.

(76)  KOM(2002) 263 slutlig, eEurope 2005: Ett informationssamhälle för alla, KOM(2003) 541 slutlig, Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om övergången från analoga till digitala sändningar (från digital ”övergång” till analog ”nedsläckning”) och KOM(2005) 204 slutlig, Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén: om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar.

(77)  Mindre men bättre riktat statligt stöd: en plan för reform av det statliga stödet 2005–2009, KOM(2005) 107 slutlig.

(78)  Se bland annat N622/03 Digitalisierungsfonds – Österrike (EUT C 228, 17.9.2005, s. 12), C25/04 Införandet av digitala markbundna TV-sändningar (DVB-T) i Berlin-Brandenburg – Tyskland (EUT L 200, 22.7.2006, s. 14), C24/04 Digital markbunden television i Sverige (EUT L 112, 30.4.2007, s. 77), C52/05 Digitala dekodrar i Italien (EUT L 147, 8.6.2007, s. 1), N270/06 Subventioner för digitala dekodrar med API – Italien (EUT C 80, 13.4.2007, s. 3), N107/07 Subventioner för IdTV – Italien (EUT C 246, 20.10.2007, s. 2), C34/06 Införande av digital markbunden television (DVB-T) i Nordrhein-Westfalen (EUT L 236, 3.9.2008, s. 10), SA.28685 Captación de Televisión Digital en Cantabria – Spanien (EUT C 119, 24.4.2012, s. 1).

(79)  Se skäl 132 i kommissionens beslut C25/04, Införande av digital markbunden television (DVB-T) i Berlin-Brandenburg – Tyskland (EUT L 200, 22.7.2006, s. 14).

(80)  KOM(2002) 263 slutlig, eEurope 2005: Ett informationssamhälle för alla.

(81)  KOM(2003) 541 slutlig, Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om övergången från analoga till digitala sändningar (från digital ”övergång” till analog ”nedsläckning”) och KOM(2005) 204 slutlig, Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén: om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar.

(82)  KOM(2005) 229 slutlig, 1.6.2005.

(83)  Se ovan, fotnot 77.

(84)  Målen T-8/06, FAB Fernsehen aus Berlin GmbH mot kommissionen, dom av den 6 oktober 2009, REG 2009, s. II-00196, C-544/09P, Tyskland mot kommissionen, dom av den 15 september 2011, ännu inte offentliggjord, T-177/07, Mediaset SpA mot kommissionen, dom av den 15 juni 2010, REG 2010, s. II-02341 och C-403/10 P, Mediaset SpA mot kommissionen, dom av den 28 juli 2011.

(85)  Se fotnot 12.

(86)  En sådan undersökning tjänade som motivering för valet av en viss teknik i ett fall rörande bredband. Se kommissionens beslut N222/06 – Aid to bridge the digital divide in Sardinia (EUT C 68, 24.3.2007, s. 6).

(87)  Förenade kungariket valde digital markbunden television för lokaltelevision på grundval av en förhandsundersökning genom genomförts av regleringsmyndigheten OFCOM och ett förhandssamråd med marknadens aktörer. Därför insisterade kommissionen inte på ett teknikneutralt anbudsförfarande. SA.33980 (2012/N) – Local TV in the UK, http://ec.europa.eu/competition/state_aid/cases/244689/244689_1425664_116_2.pdf

(88)  Även om Kantabriens ursprungliga teknikneutrala anbudsförfarande lockade tre konsortier att lämna in anbud som byggde på en satellitlösning (Castilla-La-Mancha Telecom, Telefónica och Astra), deltog inget av dessa företag på nytt i något av de efterföljande anbudsförfarandena.

(89)  Hispasat, som ägs tillsammans av Abertis och den spanska staten, tillhandahåller tjänster i vissa självstyrande regioner i delar av område II. T.ex. på Kanarieöarna mottar 16 byar inom område II kostnadsfri television via satellit. I Kastilien-León gäller detta för cirka 9000 personer. Eftersom Abertis har kontrollen över satellitmottagarna vid alla markbundna stationer och inte tillåter andra satellitoperatörer att koppla sig till dessa mottagare, kan endast Hispasat erbjuda sådana sändningar av digital markbunden television för matning till markbundna master.

(90)  T.ex. Frankrike, Förenade kungariket, Italien och Slovakien.

(91)  Detta underströks ytterligare genom utslaget från den nationella domstolen. Se ovan, fotnoten på sida 7.

(92)  Se fotnot 13.

(93)  http://stakeholders.ofcom.org.uk/consultations/second-coexistence-consultation/

(94)  Enligt Astras uppskattningar är det totala antalet lokala kanaler som för närvarande sänds begränsat till 415 kanaler.

(95)  Satellitsignalen kan sändas över hela spanska territoriet. För den markbundna plattformen gäller däremot att geografisk utvidgning kräver installation av nya relästationer och/eller relämaster.

(96)  Målen T-195/01 och T-207/01, Gibraltar, REG 2002, s. II-2309, punkterna 109–111.

(97)  Med undantag av Murcia, som anmälde åtgärden efter att den redan hade genomförts.

(98)  Mål C-70/72, kommissionen mot Tyskland, REG 1973, s. 813, punkt 13.

(99)  Förenade målen C278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot kommissionen, REG 1994, s. I-4103, punkt 75.

(100)  Mål C-75/97, Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I-3671, punkterna 64–65.

(101)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(102)  Leverans, installation och idrifttagning av den utrustning som krävs för att tillhandahålla överföring och sändning av digital markbunden television, för sex nationella multiplexer (globala statliga nätverket, SFN – Single Frequency Network)) och en självstyrande regions multiplex i Extremadura under fas II av den nationella planen för övergång till digital markbunden television. Ärende SU-28/2009.

(103)  Leverans, installation och idrifttagning av den utrustning som krävs för att tillhandahålla överföring och sändning av digital markbunden television, för sex nationella multiplexer (Red Global Estatal (globala statliga nätverket), Red de Frecuencia Única (SFN –Single Frequency Network) – nedan kallade REG, SFN och AUT) och multiplex per självstyrande region på platser enligt fas II av den nationella planen för övergång till digital markbunden television. Följande aktiviteter ingår: a) utformning av de tekniska sändnings- och distributionsnätverken för tjänsten, b) planering av leverans av den utrustning som krävs för det föreslagna nätverket, c) igångsättning av nätverket, inklusive installation och idrifttagning av nödvändig utrustning och infrastruktur. Leveransen görs som en nyckelfärdig lösning.

(104)  Sida 2, punkt 5 – Huvudsyftet är att utvidga och garantera att digital markbunden television täcker en andel som är så nära 100 % av alla medborgare inom Extremadura fas II. Inga begränsningar fastställs rörande nätverkets arkitektur eller den teknik (de tekniker) som ska användas, förutsatt att de fastställda minimikraven uppfylls.

Sida 10 punkt 7 – Anbudsgivarna måste inkludera det föreslagna distributionsnätverkets arkitektur, som måste vara förenlig med sändningsnätverket. För varje multiplex söks den bästa lösningen för denna tjänst, alltid enligt kriterier för ekonomisk och teknisk optimering.

(105)  Övriga anbudsförfaranden som kommissionen konstaterar falla inom samma kategori är anbudsförfarande 2009/000127 som anordnades av Junta de Andalucía och anbudsförfarande S-004/10/10 som anordnades av Junta de Extremadura.

(106)  Tekniska specifikationer för avtalet för utformning av projekt, leverans, installation och idrifttagning av nödvändig infrastruktur och kommunikationer för utvidgning av signalen för digital markbunden television i den självstyrande regionen Madrid. Sluts genom det ordinarie förenklade förfarandet på flerkriteriegrund. Ärende ECON/000572/2008.

(107)  Sida 3, punkt 3 – […] leverans, installation och idrifttagning av den infrastruktur och de kommunikationer som krävs för utvidgning av täckningen av signalen för digital markbunden television i den självstyrande regionen Madrid, inklusive allt arbete för genomförandet av relaterade tekniska projekt, mätningar, underhåll, drift och förvaltning av installationerna som bildar tjänsten för den infrastruktur som används, och det arbete som behövs för att sprida institutionell information för att främja digital markbunden television.

Sida 9, punkt 8 – Specifikation kommer att ges för det sändningsnätverk som förslås för att säkerställa täckning för digital markbunden television, beroende på tidtabellen för nedsläckning och det tillgängliga budgetanslaget.

(108)  Sida 4, punkterna 2 och 8 – Det främsta syftet med genomförandet av nedan beskrivna uppdrag är att utvidga och garantera en procentandel så nära 100 % som möjligt för täckning av digital markbunden television som omfattar medborgarna i den självstyrande regionen Madrid. För att möjliggöra mottagningen av digital markbunden television i de områden som täcks, är det tillrådligt att sändningsstationerna är belägna på platser som är förenliga med hur byggnadernas befintliga parabolantenner är riktade, så att medborgarna inte behöver installera nya parabolantenner eller rikta om de antenner som redan finns. Anbudsgivarna bör därför ange hur de avser att hantera denna fråga i den lösning som de föreslår. Sida 12, punkt 4 – Mikrosändaren/mikromottagaren utformas enligt följande specifikationer […].

(109)  Övriga anbudsförfaranden som kommissionen konstaterat tillhöra samma kategori är bl.a. två anbudsförfaranden som anordnades i mars 2009 och vanns av Retevision SA och Telvent Energía SA, anbudsförfarandet SE/CTTI/06/08 som anordnades av CTTI och vanns av Abertis SA, anbudsförfarandet Contratación del suministro de la fase II y III para la extensión de la TDT en Aragón som organiserades i juni 2009 av Aragón Telecom och vanns av Abertis.

(110)  EGT L 142, 14.5.1998, s. 1.

(111)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.


BILAGA

Offentliga utgifter i område II för användning av digital markbunden television, per spansk region (självstyrande regioner, utom Kastilien-La Mancha)

BUDGET (i euro)

Region (självstyrande region)

MYTICdirekta subventioner (1)

MYTICmjuka lån (1)

Regionala medel (1)

Lokala Medel (1)

Återkommande kostnader (2009–2011) (1)

Total finansiering

Totalbelopp för anordnade anbudsförfaranden (2)

Totala offentliga utgifter (3)

ANDALUCIEN

4 668 500,00

1 220 690,00

8 712 873,00

491 203,00

2 250 479,00

15 093 266,00

3 678 242,17

15 093 266,00

ARAGONIEN

5 900 000,00

8 700 000,00

5 400 000,00

5 000 000,00

20 000 000,00

16 281 754,30

20 000 000,00

ASTURIEN

13 430 787,00

353 535,00

2 129 698,00

13 784 322,00

13 784 322,00

13 784 322,00

BALEARERNA

913 034,00

763 034,00

913 034,00

3 294 429,02

3 294 429,02

KANARIEÖARNA

2 905 766,26

1 130 595,85

1 792 402,57

5 828 764,68

5 284 331,67

5 828 764,68

KANTABRIEN

3 229 500,00

3 851 949,80

622 449,00

860 850,00

7 703 898,80

6 355 613,68

7 703 898,80

KASTILIEN-LEÓN

13 830 850,00

20 316 585,73

10 324 906,71

6 716 000,00

37 756 342,44

37 756 342,44

37 756 342,44

KATALONIEN

13 838 368,00

26 024 223,00

INGA UPPGIFTER

INGA UPPGIFTER

39 862 591,00

52 316 794,34

52 316 794,34

CEUTA

54 000,00

91 786,17

10 000,00

INGA UPPGIFTER

155 786,17

50 000,00

155 786,17

EXTREMADURA

2 238 250,00

7 800 000,00

18 718,00

10 056 968,00

9 549 379,74

10 056 968,00

GALICIEN

6 083 300,00

5 000 000,00

6 003 336,00

873 000,00

17 086 636,00

12 644 112,98

17 086 636,00

MADRID

554 200,00

3 068 444,00

3 622 644,00

3 622 744,00

3 622 644,00

MELILLA

254 000,00

INGA UPPGIFTER

2 000,00

INGA UPPGIFTER

INGA UPPGIFTER

256 000,00

256 000,00

MURCIA

135 750,00

2 478 700,00

40 188,00

212 371,00

2 654 638,00

2 788 407,32

2 788 407,32

NAVARRA

316 850,00

6 675 028,00

4 256 508,39

6 991 878,00

6 991 878,00

6 991 878,00

LA RIOJA

1 229 350,00

3 000 000,00

3 737 425,00

944 000,00

7 966 775,00

5 766 775,00

7 966 775,00

BASKIEN

2 487 800,00

9 802 703,00

2 425 000,00

1 508 308,00

14 715 503,00

179 000,00

14 715 503,00

VALENCIA

1 822 250,00

13 384 248,94

818 280,30

586 234,17

679 500,00

16 611 013,41

15 412 499,00

16 611 013,41


Information om stödbelopp som har tagits emot, som ska återkrävas och som redan har återkrävts

Mottagarens identitet

Sammanlagt stöd som har tagits emot inom ramen för ordningen (4)

Sammanlagt stöd som ska återkrävas (4)

(Kapital)

Sammanlagt belopp som redan har återbetalats (4)

Kapital

Ränta på återkrävt belopp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


(1)  Belopp som de spanska centrala och regionala myndigheterna uppgett inom undersökningen.

(2)  Summan av de medel som överförts till de vinnande anbudsgivarna efter det att anbud lämnats till kommissionen.

(3)  Endast uppgifter som kommer från fyra regioner (i grönt) ger möjlighet att exakt definiera storleken på det statliga stödet, eftersom både i) det angivna beloppet som beviljats av myndigheterna och ii) det totala belopp som överförts efter det att anbud lämnats till kommissionen stämmer överens. På grund av svårigheten att få exakta uppgifter från andra regioner, bedöms det belopp som beviljats i statligt stöd i en viss region vara det högre av de två angivna beloppen: i) summan av de medel som beviljats av myndigheterna och ii) summan av de medel som överförts efter det att anbud lämnats till kommissionen.

(4)  I miljoner i nationell valuta.


AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

23.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/88


BESLUT nr 2 AV GEMENSAMMA KOMMITTÉN FÖR DEN REGIONALA KONVENTIONEN OM EUROPA–MEDELHAVSTÄCKANDE REGLER OM FÖRMÅNSURSPRUNG

av den 21 maj 2014

vad gäller Republiken Moldaviens ansökan om att bli fördragsslutande part i den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung

(2014/490/EU)

GEMENSAMMA KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (1), och

av följande skäl:

(1)

I artikel 5.1 i den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (nedan kallad konventionen) anges att en tredje part får bli fördragsslutande part i konventionen, om kandidatlandet eller kandidatterritoriet har ett gällande frihandelsavtal med regler om förmånsursprung med minst en av de fördragsslutande parterna.

(2)

Republiken Moldavien lämnade den 17 juli 2013 in en skriftlig ansökan om anslutning till konventionen till konventionens depositarie.

(3)

Republiken Moldavien är medlem av Centraleuropeiska frihandelsavtalet mellan Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Moldavien, Montenegro, Serbien och Kosovo (2). Republiken Moldavien har följaktligen ett gällande frihandelsavtal med sex fördragsslutande parter och uppfyller det villkor för att bli fördragsslutande part som anges i artikel 5.1 i konventionen.

(4)

Enligt artikel 4.3 b i konventionen ska gemensamma kommittén genom beslut anta inbjudningar till tredje parter att ansluta sig till konventionen.

(5)

Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein har meddelat den gemensamma kommitténs sekretariat att de inte har kunnat avsluta sina interna förfaranden före mötet den 21 maj och att en förutsättning för att de ska kunna godta beslutet vid det mötet i enlighet med artikel 4.4 i konventionen är att dessa förfaranden har slutförts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Republiken Moldavien ska bjudas in att bli fördragsslutande part i den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den 1 september 2014.

Utfärdat i Bryssel den 21 maj 2014.

På gemensamma kommitténs vägnar

P.-J. LARRIEU

Ordföranden


(1)  EUT L 54, 26.2.2013, s. 4.

(2)  Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.