19.7.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 214/12

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 788/2014

av den 18 juli 2014

om närmare bestämmelser för föreläggande av böter och viten och återkallelse av erkännande av organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg enligt artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (1), särskilt artikel 14.2, och

av följande skäl:

(1)

Genom artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 391/2009 ges kommissionen befogenhet att förelägga erkända organisationer böter och viten, såsom de definieras i artikel 2 i den förordningen, eller att återkalla deras erkännande, för att säkerställa efterlevnaden av de villkor och skyldigheter som fastställs i den förordningen i det tydliga syftet att åtgärda de brister som kan utgöra ett hot mot säkerheten eller miljön.

(2)

För tydlighets skull ska, i enlighet med artikel 14.2 i förordning (EG) nr 391/2009, närmare förfaranden för beslutsfattande fastställas, samt metoden för kommissionens beräkning av böter och viten så att den är känd i förväg av de berörda organisationerna, inklusive särskilda kriterier för kommissionens bedömning av hur allvarligt fallet är och av den utsträckning i vilken säkerheten eller miljöskyddet har äventyrats.

(3)

Genom införandet av böter och viten bör kommissionen ha tillgång till ett kompletterande verktyg, som ger den möjlighet till en mer nyanserad, flexibel och anpassad reaktion på överträdelser av bestämmelserna i förordning (EG) nr 391/2009 av en erkänd organisation, jämfört med en återkallelse av dess erkännande.

(4)

Viten torde vara ett effektivt sätt att garantera att åsidosättande av skyldigheterna och kraven i förordning (EG) nr 391/2009 snabbt och på lämpligt sätt åtgärdas. Genom förordning (EG) nr 391/2009 ges kommissionen därför befogenhet att tillämpa viten om en erkänd organisation inte vidtar de förebyggande och avhjälpande åtgärder som kommissionen kräver, efter en rimlig tidsperiod och fram till dess att åtgärderna har vidtagits av den berörda erkända organisationen. Vid behov, mot bakgrund av omständigheterna i ärendet, får det dagliga vitesbeloppet gradvis ökas för att ta hänsyn till hur brådskande de begärda åtgärderna är.

(5)

Att beräkna böter och viten som en andel av organisationens omsättning, med beaktande av det tak som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 391/2009, är en enkel metod att göra dem avskräckande samtidigt som de förblir proportionella till både sakens allvar och den berörda organisationens ekonomiska förmåga, med beaktande av skillnaderna i storlek mellan de erkända organisationerna.

(6)

Av öppenhetsskäl och i rättssäkerhetens intresse bör det tydligt anges under vilka omständigheter taket för högsta sammanlagda beloppet av böter och viten ska tillämpas. Av samma skäl bör det fastställas hur den sammanlagda genomsnittliga omsättningen under de föregående tre räkenskapsåren för verksamhet som omfattas av förordning (EG) nr 391/2009 beräknas för varje erkänd organisation.

(7)

Vid ett beslut att återkalla en organisations erkännande på grundval av villkoren i artikel 7.1 i förordning (EG) nr 391/2009 är det lämpligt att ta hänsyn till alla faktorer som är knutna till det övergripande målet att övervaka de erkända organisationernas verksamhet och övergripande prestationsnivå, inbegripet effektiviteten hos eventuella böter och viten som redan införts för upprepade och allvarliga överträdelser av den förordningen.

(8)

Ett särskilt förfarande bör fastställas för att göra det möjligt för kommissionen att på eget initiativ eller på begäran av en eller flera medlemsstater återkalla en organisations erkännande i enlighet med förordning (EG) nr 391/2009, med hänvisning till kommissionens befogenheter att bedöma erkända organisationer och förelägga böter och viten med tillämpning av de därmed sammanhängande förfaranden som anges i denna förordning.

(9)	Det är viktigt att ett beslut om böter, viten eller återkallelse av ett erkännande i enlighet med denna förordning baseras enbart på de grunder som den berörda erkända organisationen har haft möjlighet att kommentera.

(10)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, särskilt när det gäller rätten till försvar, konfidentialitetsprincipen och principen ne bis in idem, i enlighet med allmänna rättsprinciper och rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

(11)	Beslut om att förelägga böter och viten i enlighet med denna förordning bör vara verkställbara i enlighet med artikel 299 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kan prövas av Europeiska unionens domstol.

(12)

För att garantera rättvisa och rättssäkerhet vid genomförandet av förfarandet är det nödvändigt att fastställa detaljerade bestämmelser för beräkning av de tidsfrister som fastställs av kommissionen under förfarandets gång och de preskriptionstider som gäller för kommissionen i fråga om föreläggande och verkställighet av böter och viten, också med beaktande av dagen för ikraftträdandet av förordning (EG) nr 391/2009.

(13)

Genomförandet av denna förordning förutsätter ett verkningsfullt samarbete mellan de berörda medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Därför är det nödvändigt att klargöra vilka rättigheter och skyldigheter var och en av dessa parter har inom de förfaranden som fastställs i denna förordning, för att garantera ett ändamålsenligt genomförande av utredning, beslutsfattande och uppföljning i enlighet med artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 391/2009.

(14)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 (2),

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler för kommissionens tillämpning av artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 391/2009.

Det fastställs även kriterier för beräkning av storleken på böter och viten och för beslutsförförandet för att förelägga böter och viten eller återkalla en erkänd organisations erkännande på kommissionens eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska de definitioner som fastställs i artikel 2 i förordning (EG) nr 391/2009 gälla.

Dessutom gäller följande definition:

Varje medlemsstat som har anförtrott en erkänd organisation ansvaret för inspektion, besiktning och certifiering av fartyg som för dess flagg för uppfyllande av de internationella konventionerna, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (3), inklusive de medlemsstater som har överlämnat begäran om erkännande av den organisationen till kommissionen, i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 391/2009.

KAPITEL II

BÖTER OCH VITEN

Artikel 3

Fastställande av överträdelser

1. Kommissionen ska fastställa att det föreligger en överträdelse enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 391/2009 i följande fall:

Allvarliga eller upprepade underlåtelser av en erkänd organisation att uppfylla ett av de minimikriterier som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 391/2009 eller skyldigheterna enligt artikel 8.4, 9, 10 och 11 i förordning (EG) nr 391/2009 avslöjar allvarliga brister i dess struktur, förfaranden, rutiner eller interna kontroller.

b)	En försämrad prestationsnivå inom en erkänd organisation, med beaktande av kommissionens beslut 2009/491/EG (4), avslöjar allvarliga brister i organisationens struktur, förfaranden, rutiner eller interna kontroller.

c)	Den erkända organisationen har avsiktligt gett kommissionen felaktig, ofullständig eller vilseledande information för kommissionens bedömning eller på annat sätt försvårat denna bedömning.

2. I förfaranden om överträdelse enligt denna förordning ska kommissionen bära bevisbördan för att ett åsidosättande förekommit.

Artikel 4

Beräkning av böter

1. Ett grundläggande bötesbelopp på 0,6 % av den sammanlagda genomsnittliga omsättningen i den erkända organisationen, fastställd i enlighet med artikel 9, ska först föreläggas för varje överträdelse som har fastställts på grundval av artikel 6.1 i förordning (EG) nr 391/2009.

2. För beräkningen av böterna för varje enskild överträdelse ska det grundläggande bötesbelopp som anges i punkt 1 höjas eller sänkas på grundval av hur allvarlig överträdelsen är och vilka följder den kan få, i synnerhet den utsträckning i vilken säkerheten eller miljöskyddet har äventyrats, i enlighet med artiklarna 5 och 6.

3. Maximibeloppet för varje enskilt bötesbelopp får inte överstiga 1,8 % av den erkända organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning.

4. Om en åtgärd eller underlåtelse av en erkänd organisation utgör den enda grunden för två eller flera överträdelser enligt artikel 6.1 a i förordning (EG) nr 391/2009 som fastställts i enlighet med artikel 3.1 a i denna förordning, ska det parallella enskilda bötesbeloppet vara det högsta av de enskilda bötesbelopp som har beräknats för de underliggande överträdelserna.

5. Det totala bötesbelopp som föreläggs en erkänd organisation i ett beslut ska vara summan av alla enskilda böter som härrör från tillämpningen av punkterna 1–4 i denna artikel, utan att det påverkar det högsta tak som fastställts i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EG) nr 391/2009, på det sätt som anges i artikel 8 i denna förordning.

Artikel 5

Bedömning av hur allvarlig en överträdelse är

Vid bedömningen av hur allvarlig varje överträdelse är ska kommissionen beakta alla relevanta försvårande och förmildrande omständigheter, särskilt

a)	om organisationen har handlat oaktsamt eller med uppsåt,

b)	antalet åtgärder eller underlåtelser av den erkända organisationen som ger upphov till överträdelsen,

c)	huruvida överträdelsen berör enskilda kontor, geografiska områden eller hela organisationen,

d)	huruvida de åtgärder eller underlåtelser av den erkända organisationen som ger upphov till överträdelsen är återkommande,

e)	överträdelsens varaktighet,

f)	en falsk framställning av fartygens faktiska skick i de certifikat och dokument om godkänd säkerhetsorganisation som lämnas av den erkända organisationen, eller felaktig eller vilseledande information i dessa,

g)	om samma erkända organisation tidigare har ålagts sanktioner, inklusive böter,

h)	huruvida överträdelsen följer av ett avtal mellan erkända organisationer eller ett samordnat förfarande, som har till syfte eller resultat att bryta mot kriterierna och skyldigheterna i förordning (EG) nr 391/2009,

i)	den noggrannhet och samarbetsvilja som den erkända organisationen visar vid upptäckten av de relevanta åtgärderna eller underlåtelserna, liksom vid fastställandet av överträdelserna av kommissionen.

Artikel 6

Bedömning av följderna av en överträdelse

Vid bedömningen av vilka följder varje överträdelse kan få, i synnerhet den utsträckning i vilken säkerheten eller miljöskyddet har äventyrats, ska kommissionen beakta alla relevanta försvårande och förmildrande omständigheter, särskilt följande:

Arten och omfattningen av de brister som faktiskt berört eller kan beröra den flotta som certifierats av organisationen och som denna organisation till följd av överträdelsen har underlåtit att upptäcka eller inte kan upptäcka, eller vars åtgärdande i rätt tid denna organisation inte har krävt eller inte kan kräva, med hänsyn till de kriterier för kvarhållande av ett fartyg som fastställs i bilaga X till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll (5).

b)	Den del av flottan som certifierats av organisationen och som faktiskt berörts eller kan beröras.

c)	Varje annan omständighet som medför särskilda identifierbara risker, såsom typ av fartyg som faktiskt berörts eller kan beröras.

Artikel 7

Viten

1. De viten som avses i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 391/2009 får av kommissionen föreläggas organisationen i fråga, utan att det påverkar tillämpningen av de böter som föreläggs i enlighet med artikel 3, i syfte att se till att de förebyggande och avhjälpande åtgärder som kommissionen under sin bedömning av den erkända organisationen kräver vidtas.

2. I beslutet om att förelägga böter i enlighet med artikel 3 får kommissionen också fastställa att viten ska föreläggas den erkända organisationen om, och så länge som, den underlåter att vidta avhjälpande åtgärder eller utan godtagbar anledning dröjer med att få överträdelsen att upphöra.

3. I beslutet om viten ska den tidsfrist fastställas inom vilken den erkända organisationen ska vidta den begärda åtgärden.

4. Viten ska tillämpas från och med dagen efter den dag då den tidsfrist som fastställts i enlighet med punkt 3 löper ut till och med den dag då lämpliga avhjälpande åtgärder har vidtagits av organisationen, förutsatt att de avhjälpande åtgärderna anses tillfredsställande av kommissionen.

5. Grundbeloppet på det dagliga vitet för varje enskild överträdelse ska vara 0,0033 % av den erkända organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning som beräknats i enlighet med artikel 9. För beräkningen av de enskilda vitesbeloppen för varje överträdelse, ska grundbeloppet justeras på grundval av hur allvarlig överträdelsen är och med beaktande av den utsträckning i vilken säkerheten eller miljöskyddet har äventyrats, mot bakgrund av artiklarna 5 och 6 i denna förordning.

6. Kommissionen får, mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella fallet, och i synnerhet med hänsyn till hur brådskande de avhjälpande åtgärder som ska vidtas av organisationen i fråga är, öka det dagliga vitesbeloppet upp till följande tak:

När den erkända organisationen överskrider den tidsfrist som fastställs enligt punkt 3 med mer än 120 dagar, ska det dagliga vitesbeloppet vara 0,005 % av organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning, som beräknas i enlighet med artikel 9, från och med den etthundratjugoförsta till och med den trehundrade dagen efter tidsfristens utgång.

När den erkända organisationen överskrider den tidsfrist som fastställs enligt punkt 3 med mer än 300 dagar, ska det dagliga vitesbeloppet vara 0,01 % av organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning, som beräknas i enlighet med artikel 9, från och med den trehundraförsta dagen efter tidsfristens utgång.

7. Det totala beloppet av de viten som, enskilt eller vid sidan av böter, föreläggs enligt denna artikel får inte överstiga det högsta tak som fastställs i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EG) nr 391/2009 på det sätt som anges i artikel 8 i denna förordning.

Artikel 8

Fastställande av det högsta sammanlagda beloppet av böter och viten

Det högsta sammanlagda beloppet av de böter och viten som föreläggs den erkända organisationen i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EG) nr 391/2009 ska bestämmas enligt följande:

Det sammanlagda beloppet av de böter som föreläggs en erkänd organisation enligt artikel 4 under loppet av organisationens räkenskapsår, med hänsyn tagen till tidpunkten för beslutet att förelägga böterna och, vid mer än ett beslut om att förelägga denna organisation böter, till tidpunkten för det första beslutet om att förelägga organisationen böter, får inte överstiga 5 % av organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning som beräknats i enlighet med artikel 9.

Det sammanlagda beloppet av de böter som föreläggs en erkänd organisation enligt artikel 4 under loppet av organisationens räkenskapsår, som fastställs i enlighet med punkt 1, och de viten som föreläggs i samma beslut i enlighet med artikel 7.2 och som är upplupna till dess att lämpliga avhjälpande åtgärder genomförs av organisationen, får inte överstiga 5 % av organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning som beräknats i enlighet med artikel 9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21 får de viten som drivs in av kommissionen inte överskrida taket på 5 %.

Det sammanlagda beloppet av de viten som föreläggs en erkänd organisation i enlighet med artikel 7.1, och som är upplupna till dess att lämpliga preventiva eller avhjälpande åtgärder genomförs av organisationen, får inte överstiga 5 % av organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning som beräknats i enlighet med artikel 9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21 får de viten som drivs in av kommissionen inte överskrida taket på 5 %.

Artikel 9

Beräkning av omsättning

1. I denna förordning ska den berörda erkända organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning vara en tredjedel av det belopp som erhålls genom att, under de tre räkenskapsår som föregår kommissionens beslut, lägga ihop den totala omsättningen i den moderenhet som innehar godkännandet och i samtliga de juridiska enheter som omfattas av det erkännandet i slutet av varje år.

2. Om det rör sig om en koncern med certifierad koncernredovisning, ska den omsättning som avses i punkt 1 vara den konsoliderade inkomsten i den moderenhet som innehar godkännandet och i samtliga de juridiska enheter som omfattas av det erkännandet i slutet av varje år.

3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska endast den verksamhet som faller inom tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 391/2009 beaktas.

KAPITEL III

ÅTERKALLELSE AV ERKÄNNANDE

Artikel 10

Återkallelse av erkännande

1. Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat anta ett beslut om att återkalla en organisations erkännande i de fall som avses i artikel 7.1 a–e i förordning (EG) nr 391/2009.

2. För att avgöra om en upprepad och allvarlig underlåtelse utgör ett oacceptabelt hot mot säkerheten eller miljön i enlighet med artikel 7.1 a och b i förordning (EG) nr 391/2009 ska följande aspekter beaktas:

a)	De uppgifter och omständigheter som avses i artikel 7.2 i förordning (EG) nr 391/2009, särskilt med hänsyn tagen till de omständigheter som avses i artiklarna 5 och 6 i denna förordning.

b)	De kriterier och, i förekommande fall, gränsvärden som fastställs i kommissionens beslut 2009/491/EG.

3. När de böter och viten som föreläggs en erkänd organisation når det högsta tak som fastställts i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EG) nr 391/2009 och lämpliga avhjälpande åtgärder inte har vidtagits av den erkända organisationen, får kommissionen utgå från att dessa åtgärder inte har uppnått målet att åtgärda de brister som kan utgöra ett hot mot säkerheten eller miljön.

Artikel 11

Förfarande för att återkalla erkännande på begäran av en medlemsstat

1. Om en medlemsstat begär att kommissionen ska återkalla en organisations erkännande i enlighet med artikel 7.3 i förordning (EG) nr 391/2009, ska begäran göras skriftligen och ställas till kommissionen.

2. Den medlemsstat som begär återkallelse ska ange skälen till sin begäran ingående och med hänvisning, när så är lämpligt, till de kriterier som anges i artikel 7.1 och de omständigheter som förtecknas i artikel 7.2 i förordning (EG) nr 391/2009 samt de omständigheter som förtecknas i punkterna 2 och 3 i artikel 10 i denna förordning.

3. Den medlemsstat som begär återkallelse ska förse kommissionen med alla nödvändiga skriftliga bevis till stöd för sin begäran, vederbörligen klassificerade och numrerade.

4. Kommissionen ska bekräfta mottagandet av medlemsstatens begäran skriftligen.

5. Om kommissionen anser att ytterligare upplysningar, förtydliganden eller bevis är nödvändiga för att kunna fatta ett beslut, ska den meddela medlemsstaten detta och uppmana den att komplettera sin begäran på lämpligt sätt inom en angiven tidsfrist, som inte får vara kortare än fyra veckor. Medlemsstatens begäran ska inte anses vara fullständig förrän alla nödvändiga uppgifter har lämnats.

6. Inom ett år från mottagandet av en fullständigt ifylld begäran från medlemsstaten ska kommissionen, om den drar slutsatsen att den är berättigad, rikta ett meddelande om invändningar till den berörda organisationen i enlighet med artikel 12, i syfte att återkalla dess erkännande i enlighet med denna förordning. I detta fall ska den begärande medlemsstaten ges den behandling och de rättigheter som en berörd medlemsstat har rätt till enligt kapitel IV i denna förordning.

Om kommissionen inom samma tidsfrist drar slutsatsen att medlemsstatens begäran är obefogad, ska den underrätta medlemsstaten, med angivande av skälen till detta, och uppmana den att lämna synpunkter inom en angiven tidsfrist, som inte får vara kortare än tre månader. Inom sex månader efter mottagandet av dessa synpunkter ska kommissionen antingen bekräfta att begäran inte är motiverad eller utfärda ett meddelande om invändningar i enlighet med första stycket.

7. Om kommissionen drar slutsatsen att medlemsstatens begäran inte är motiverad eller att den är ofullständig efter utgången av den tidsfrist som avses i punkt 5, får kommissionen välja att införliva alla eller en del av begäran samt tillhörande styrkande handlingar med den bedömning av den erkända organisationen som görs i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 391/2009.

8. Kommissionen ska årligen avlägga en rapport till kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) om de krav på återkallelse som lämnats in av medlemsstaterna och de pågående återkallelseförfaranden som inletts av kommissionen.

KAPITEL IV

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 12

Meddelande om invändningar

1. Om kommissionen anser att det finns skäl att förelägga en erkänd organisation böter och viten i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 391/2009 eller att återkalla en organisations erkännande i enlighet med artikel 7 i den förordningen, ska den utfärda ett meddelande om invändningar till organisationen och underrätta de berörda medlemsstaterna.

2. Meddelandet ska innehålla

a)	en detaljerad redogörelse för den erkända organisationens åtgärder och underlåtelser, inbegripet en beskrivning av relevanta fakta och angivande av de bestämmelser i förordning (EG) nr 391/2009 som kommissionen anser har överträtts av den erkända organisationen,

angivande av de bevis som de relevanta resultaten grundar sig på, inklusive hänvisning till inspektionsrapporter, utvärderingsrapporter och andra relevanta handlingar som tidigare lämnats till den berörda organisationen av kommissionen eller av Europeiska sjösäkerhetsbyrån som agerar på kommissionens uppdrag,

c)	ett meddelande om att kommissionen har befogenhet att förelägga böter och viten eller återkalla erkännandet i enlighet med artiklarna 6 eller 7 i förordning (EG) nr 391/2009.

3. När kommissionen skickar meddelandet om invändningar ska den uppmana den erkända organisationen och de berörda medlemsstaterna att lämna skriftliga synpunkter inom en angiven tidsfrist, som inte under några omständigheter får vara kortare än sex veckor räknat från dagen för mottagandet av meddelandet om invändningar. Kommissionen ska inte vara skyldig att beakta synpunkter som inkommer efter det att den tidsfristen har löpt ut, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 24.4 i denna förordning.

4. Delgivningen av ett meddelande om invändningar får inte medföra att bedömningen av den berörda organisationen avbryts. När som helst före antagandet av ett beslut om att förelägga böter och viten, eller före återkallelsen av erkännandet i enlighet med denna förordning, får kommissionen besluta att utföra ytterligare inspektioner av en organisations kontor och anläggningar, besöka fartyg som certifierats av organisationen eller skriftligen begära att den erkända organisationen utfärdar kompletterande upplysningar om dess uppfyllande av kriterierna och skyldigheterna enligt förordning (EG) nr 391/2009.

5. När som helst före antagandet av ett beslut om att förelägga böter och viten, eller före en återkallelse av erkännandet i enlighet med denna förordning, får kommissionen ändra sin bedömning av den berörda erkända organisationen. Om den nya bedömningen skiljer sig från den bedömning som ligger till grund för meddelandet om invändningar, eftersom nya omständigheter har upptäckts, eller eftersom nya överträdelser eller nya omständigheter kring hur allvarlig en överträdelse är eller vilken inverkan den har på säkerhet och miljö har fastställts ska kommissionen utfärda ett nytt meddelande om invändningar.

Artikel 13

Begäran om information

För att klarlägga sakförhållandena vid tillämpning av artikel 12 får kommissionen skriftligen begära att den erkända organisationen lämnar skriftliga eller muntliga förklaringar, eller upplysningar eller handlingar, inom en angiven tidsfrist, som inte under några omständigheter får vara kortare än fyra veckor. I ett sådant fall ska kommissionen underrätta den erkända organisationen om de viten och böter som kan åläggas, om den underlåter att uppfylla begäran, utan godtagbar anledning dröjer med att tillhandahålla upplysningar eller avsiktligt ger kommissionen felaktig, ofullständig eller vilseledande information.

Artikel 14

Muntlig utfrågning

1. På begäran av den erkända organisation till vilken ett meddelande om invändningar har riktats ska kommissionen ge organisationen möjlighet att lägga fram sina argument vid en muntlig utfrågning.

2. Kommissionen ska inbjuda de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, och får, på eget initiativ eller på begäran av berörda medlemsstater, anmoda andra personer med ett legitimt intresse i överträdelserna, att delta i den muntliga utfrågningen. Kommissionen kan välja att biträdas av Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

3. De fysiska eller juridiska personer som inbjuds att närvara ska antingen uppträda personligen eller företrädas av rättsliga eller bemyndigade företrädare. Medlemsstaterna ska företrädas av tjänstemän från respektive medlemsstat.

4. Den muntliga utfrågningen ska inte vara offentlig. Varje person som kallats får höras enskilt eller i närvaro av andra personer som kallats, varvid hänsyn ska tas till det legitima intresse som den erkända organisationen och andra parter har av att deras affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter skyddas.

5. Varje hörd persons redogörelse skall protokollföras. På begäran ska protokollet över utfrågningen göras tillgängligt för de personer som deltog vid utfrågningen och för de berörda medlemsstaterna.

Artikel 15

Viten vid bristande samarbete

1. Om kommissionen avser att anta ett beslut om viten enligt artikel 7.1 för en erkänd organisation som har underlåtit att vidta eller utan godtagbar anledning dröjer med att vidta de förebyggande eller avhjälpande åtgärder som krävs av kommissionen, ska den först underrätta den erkända organisationen skriftligen.

2. I underrättelsen enligt punkt 1 ska kommissionen hänvisa till de särskilda förebyggande eller avhjälpande åtgärder som inte har genomförts av den erkända organisationen och till de styrkande uppgifterna samt informera den erkända organisationen om vilka viten som övervägs av kommissionen avseende detta.

3. Kommissionen ska fastställa en tidsfrist inom vilken den erkända organisationen kan lämna sina skriftliga synpunkter till kommissionen. Kommissionen ska inte vara skyldig att beakta skriftliga synpunkter som inkommer efter tidsfristens utgång.

Artikel 16

Tillgång till ärendeakten

1. På begäran av den erkända organisation till vilken ett meddelande om invändningar har riktats ska kommissionen bevilja tillgång till ärendeakten som innehåller handlingar eller andra bevis som kommissionen sammanställt om den påstådda överträdelsen.

2. Kommissionen ska fastställa datumet samt de nödvändiga praktiska formerna för den erkända organisationens tillgång till handlingarna i ärendet, vilka endast får lämnas i elektronisk form.

3. Kommissionen ska på begäran av den berörda erkända organisationen förse denna med en förteckning över alla de handlingar som ingår i akten.

4. Den berörda erkända organisationen ska ha tillgång till de handlingar och uppgifter som finns i ärendeakten. När sådant tillträde beviljas ska kommissionen ta vederbörlig hänsyn till affärshemligheter, konfidentiella uppgifter och den interna karaktären hos de handlingar som utfärdats av kommissionen eller av Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

5. Vid tillämpningen av punkt 4 kan interna handlingar från kommissionen och Europeiska sjösäkerhetsbyrån omfatta

a)	handlingar eller delar av handlingar som rör interna överläggningar som genomförs av kommissionen och dess enheter och av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, inklusive Europeiska sjösäkerhetsbyråns yttranden och rekommendationer till kommissionen,

b)	handlingar eller delar av handlingar som utgör en del av korrespondensen mellan kommissionen och Europeiska sjösäkerhetsbyrån eller mellan kommissionen och medlemsstaterna.

Artikel 17

Rättsligt ombud

Den erkända organisationen ska ha rätt till rättsligt ombud i alla skeden av de förfaranden som omfattas av denna förordning.

Artikel 18

Konfidentialitet, sekretess och rätten att tiga

1. Förfaranden enligt denna förordning ska genomföras med iakttagande av principerna om konfidentialitet och sekretess.

2. Kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samt deras tjänstemän och andra anställda som arbetar under deras överinseende får inte föra vidare uppgifter som de erhållit eller utbytt i enlighet med denna förordning och som omfattas av sekretess och konfidentialitet.

3. Varje erkänd organisation eller annan person som lämnar uppgifter eller synpunkter enligt denna förordning ska tydligt ange vilket material som betraktas som konfidentiellt och motivera detta samt lämna en särskild icke-konfidentiell version senast den dag som byrån eller kommissionen fastställt.

4. Kommissionen kan också begära att erkända organisationer och andra berörda parter anger vilken del av en rapport, av meddelandet om invändningar eller av ett beslut från kommissionen som enligt deras uppfattning innehåller affärshemligheter.

5. Om inte något konfidentiellt material eller några affärshemligheter enligt punkterna 3 och 4 anges, får kommissionen utgå ifrån att de berörda handlingarna eller iakttagelserna inte innehåller konfidentiell information.

6. Utan att det påverkar artikel 9 i förordning (EG) nr 391/2009 ska erkända organisationer ha rätt att tiga i situationer där de annars skulle vara tvungna att lämna svar som skulle kunna innebära ett medgivande om överträdelse från deras sida.

Artikel 19

Beslut

1. Ett beslut om böter, viten eller återkallelse av ett erkännande i enlighet med denna förordning ska baseras enbart på de grunder på vilka den berörda erkända organisationen har haft möjlighet att framföra sina synpunkter.

2. Beslutet att förelägga böter eller viten och fastställandet av det lämpliga beloppet ska ta hänsyn till principerna om effektivitet, proportionalitet och avskräckande effekt.

3. Då åtgärder vidtas i enlighet med denna förordning och då det beslutas om hur allvarliga de relevanta åtgärderna eller underlåtelserna är och vilka följder de kan få för säkerheten och miljön, ska kommissionen beakta de nationella åtgärder som redan har vidtagits på grundval av samma omständigheter mot den berörda erkända organisationen, i synnerhet i vilken denna organisation redan har varit föremål för rättsliga förfaranden eller verkställighetsförfaranden.

4. Åtgärder eller underlåtelser av en erkänd organisation på grundval av vilka åtgärder har vidtagits i enlighet med denna förordning ska inte bli föremål för ytterligare åtgärder. Dessa åtgärder eller underlåtelser kan beaktas i senare beslut som antas i enlighet med denna förordning för att bedöma om de har upprepats.

5. Ett beslut om att förelägga viten eller ett beslut om att förelägga böter och viten ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som är tillämpligt i enlighet med artikel 12.2 i förordning (EG) nr 391/2009.

6. Ett beslut om att återkalla en erkänd organisations erkännande ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som är tillämpligt i enlighet med artikel 12.3 i förordning (EG) nr 391/2009.

Artikel 20

Rättsmedel, anmälan och offentliggörande

1. Kommissionen ska informera den berörda erkända organisationen om tillgängliga rättsmedel.

2. Kommissionen ska meddela sitt beslut till Europeiska sjösäkerhetsbyrån och till medlemsstaterna för kännedom.

3. Kommissionen får offentliggöra sitt beslut när det kan motiveras, särskilt av säkerhets- eller miljöskäl. När kommissionen offentliggör uppgifter om sitt beslut eller informerar medlemsstaterna, ska den ta hänsyn till det legitima intresse som den berörda erkända organisationen och andra berörda personer har.

Artikel 21

Inkassering av böter och viten

Kommissionen ska inkassera böter och viten genom att utfärda ett betalningskrav och en debetnota till den berörda certifikatinnehavaren i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 78–80 och 83 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (6) och artiklarna 80–92 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (7).

Artikel 22

Preskriptionstider för utdömande av böter och viten

1. Kommissionens rätt att förelägga en erkänd organisation böter och/eller viten i enlighet med denna förordning ska upphöra att gälla fem år efter den dag då den åtgärd eller underlåtelse från den erkända organisationens sida som ger upphov till en överträdelse enligt artikel 3 begicks. Vid fortsatta eller upprepade överträdelser, ska dock tiden räknas från och med den dag då åtgärden eller underlåtelsen upphörde.

Kommissionens rätt att förelägga en erkänd organisation böter och/eller viten i enlighet med artikel 15 i denna förordning ska upphöra att gälla tre år efter den dag då åtgärden eller underlåtelsen från den erkända organisationens sida, för vilken kommissionen begärde lämpliga förebyggande och avhjälpande åtgärder, begicks.

2. Varje åtgärd som vidtas av kommissionen eller av Europeiska sjösäkerhetsbyrån vid bedömningen av eller överträdelseförfarandet rörande en åtgärd eller underlåtelse av den erkända organisationen ska avbryta den relevanta preskriptionstid som fastställts enligt punkt 1. Preskriptionstiden ska avbrytas med verkan från den dag då kommissionens eller byråns åtgärd meddelas den erkända organisationen.

3. Vid varje avbrott ska preskriptionstiden börja räknas på nytt. Preskriptionstiden får dock inte vara mer än dubbelt så lång som den ursprungliga preskriptionstiden, utom när preskriptionstiden tillfälligt upphör att löpa enligt punkt 4.

4. Preskriptionstiden för föreläggande av viten ska avbrytas under den tid då kommissionens beslut är föremål för prövning vid Europeiska unionens domstol.

Artikel 23

Preskriptionstider för indrivning av böter och viten

1. Rätten att inleda indrivningsförfarande för böter och/eller viten ska löpa ut ett år efter det att beslutet enligt artikel 19 har blivit slutgiltigt.

2. Den preskriptionstid som avses i punkt 1 ska avbrytas om åtgärder vidtas av kommissionen eller av en medlemsstat på kommissionens begäran för att driva in böterna och/eller vitena.

3. Vid varje avbrott ska preskriptionstiden börja räknas på nytt.

4. Den preskriptionstid som avses i punkterna 1 och 2 ska tillfälligt upphöra att löpa så länge som

a)	en betalningsfrist medges, eller

b)	verkställigheten av betalningen är tillfälligt avbruten enligt ett beslut av Europeiska unionens domstol.

Artikel 24

Tillämpning av tidsfrister

1. Tidsfristerna i denna förordning ska löpa från dagen efter mottagandet av kommissionens meddelande eller efter det att detta överlämnats personligen.

2. Om det rör sig om ett meddelande till kommissionen ska den fastställda tidsfristen anses ha respekterats om meddelandet har sänts med rekommenderad post innan den fastställda tidsfristen löper ut.

3. Vid fastställandet av tidsfristerna ska kommissionen ta hänsyn till både vederbörliga processuella rättigheter och de särskilda omständigheterna i varje förfarande för beslutsfattande enligt denna förordning.

4. Tidsfristerna kan förlängas om det är lämpligt och om en motiverad begäran om detta framställs innan den ursprungliga tidsfristen har löpt ut.

Artikel 25

Samarbete med nationella behöriga myndigheter

Uppgifter som de nationella behöriga myndigheterna lämnar på begäran av kommissionen ska användas av kommissionen enbart för följande ändamål:

a)	För att kunna utföra de uppgifter som den ålagts för erkännande och tillsyn av erkända organisationer i enlighet med förordning (EG) nr 391/2009.

b)	Som bevis vid tillämpningen av beslutsfattandet enligt denna förordning, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 16 och 18 i denna förordning.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 26

Tillämpning

Händelser som inträffat före dagen för ikraftträdandet av förordning (EG) nr 391/2009 ska inte ge upphov till några åtgärder i enlighet med denna förordning.

Artikel 27

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 juli 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 131, 28.5.2009, s. 11.

(2) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

(3) EUT L 131, 28.5.2009, s. 47.

(4) EUT L 162, 25.6.2009, s. 6.

(5) EUT L 131, 28.5.2009, s. 57.

(6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(7) EUT L 362, 31.12.2012, s. 1.

BILAGA

Den första kolumnen i denna tabell innehåller de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 391/2009 och bilaga I till den förordningen, vilka i denna förordning har uppdelats i grupper med kriterier och skyldigheter som var och en ger upphov till en överträdelse. För de skyldigheter som fastställs i förordning (EG) nr 391/2009 anges i den första kolumnen den berörda artikeln och punkten. För de kriterier som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 391/2009 anges i den första kolumnen den berörda sidan, kriteriet, delkriteriet och avsnittet.

Den andra kolumnen innehåller en allmän beskrivning av varje grupp med det enda syftet att underlätta hänvisningar.

Bestämmelser i förordning (EG) nr 391/2009	Syfte för motsvarande grupper
Artikel 8.4	Resultaten av översynen av hanteringen av kvalitetssystemet ska göras tillgängliga
Artikel 9.1 och kriterium B.4	Tillgång till information och tillgång till fartygshandlingar
Artikel 9.2	Tillträde till fartyg
Artikel 10.1, första delen	Samråd för likvärdighet och harmonisering av regler och förfaranden, och för en gemensam tolkning av de internationella konventionerna
Artikel 10.1 andra delen	Ömsesidigt erkännande
Artikel 10.3	Samarbete med myndigheter som utför hamnstatskontroller
Artikel 10.4	Information till kommissionen, medlemsstaterna och andra berörda parter när det gäller bland annat klassad flotta, överföringar, ändringar av fartygs klass, tillfälliga avstängningar och tillbakadraganden från klass
Artikel 10.5	Tillfälle för flaggstaten att ge råd om behovet av en fullständig inspektion på ett ”deklasserat” eller ”klassändrat” fartyg, innan organisationen har utfärdat föreskrivna certifikat
Artikel 10.6	Krav vid överföring av klass
Artikel 11.1, 11.2, 11.3 och 11.5	Vidta alla nödvändiga åtgärder för att inrätta, upprätthålla och säkerställa effektiv drift av en oberoende enhet för kvalitetsbedömning och certifiering i enlighet med kraven i förordningen
Kriterium A.1	Juridisk person och revisionskrav
Kriterium A.2	Dokumenterad tillräcklig erfarenhet av att bedöma konstruktion och byggande av handelsfartyg
Kriterier A.3, B.1 och B.7 g	Tillräcklig och lämplig personal, världsomspännande täckning av tjänster, särskilda inspektörer
Kriterier A.4 och B.7 a	Fastställa och upprätthålla en uppsättning övergripande klassregler och förfaranden
Kriterium A.5	Fartygsregister
Kriterium A.6	Oberoende, opartiskhet och intressekonflikter
Kriterier A.7, B.7 c första delen och B.7 k	Lagstadgade arbetskrav utom ISM
Kriterium B.2	Etiska regler
Kriterium B.3	Konfidentialitet av relevant information som administrationen kräver
Kriterium B.5	Immateriella rättigheter för varv, tillhandahållare av utrustning och fartygsägare
Kriterier B.6 och B.7 b andra delen, B.7 c andra delen, B.7 i och B.8	Kvalitetssystem inklusive registrering
Kriterium B.7 b första delen	Genomförandet av klassregler och förfaranden
Kriterium B.7 d	Fördelning av ansvar, befogenheter och inbördes förhållande mellan anställda
Kriterium B.7 e	Verka under kontrollerade förhållanden
Kriterium B.7 f	Kontroll av det arbete som utförs av inspektörer och annan personal
Kriterium B.7 h	System för utbildning och kvalificering av inspektörer
Kriterium B.7 j	Omfattande internt revisionssystem inom alla delar av organisationen
Kriterium B.7 l	Ansvar och kontroll över regionkontor och inspektörer
Kriterium B.9	Direkt kunskap och eget omdöme
Kriterium B.10	ISM-koden
Kriterium B.11	Deltagande av berörda parter i utvecklingen av regler och förfaranden

19.7.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 214/29

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 17 juli 2014

om godkännande av metoder för klassificering av slaktkroppar av gris i Sverige och om upphävande av beslut 97/370/EG

[delgivet med nr C(2014) 4946]

(Endast den svenska texten är giltig)

(2014/476/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 20 p, och

av följande skäl:

(1)

I punkt B.IV.1 i bilaga IV till förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs att för klassificering av slaktkroppar av gris ska innehållet av magert kött bedömas med av kommissionen godkända klassificeringsmetoder. Endast statistiskt utprövade bedömningsmetoder grundade på fysisk mätning av en eller flera anatomiska delar av grisslaktkroppen får godkännas. För att en klassificeringsmetod ska kunna godkännas måste det statistiska felet vid bedömningen underskrida en maximal toleransnivå. Denna nivå fastställs i artikel 23.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1249/2008 (2).

(2)	Genom kommissionens beslut 97/370/EG (3) godkändes tre klassificeringsmetoder för slaktkroppar av gris i Sverige.

(3)

Eftersom de godkända klassificeringsmetoderna behöver teknisk anpassning har Sverige begärt att kommissionen godkänner en ändring av den formel som används i metoderna ”Intra-scope (Optical Probe)”, ”Hennessy Grading Probe (HGP II)” och Autofom samt godkänner två nya metoder ”Fat-O-Meat'er II (FOM II)” och ”Hennessy Grading Probe 7 (HGP 7)” för klassificering av slaktkroppar av gris på dess territorium. Sverige har lämnat in en detaljerad beskrivning av dissekeringsprovet och de principer som den nya formeln bygger på, samt resultatet av dissekeringsprovet och de formler som används för att beräkna andelen magert kött i det protokoll som avses i artikel 23.4 i förordning (EG) nr 1249/2008.

(4)	En granskning av denna begäran har visat att villkoren för godkännande av de nya formlerna och metoderna är uppfyllda. Dessa formler och metoder bör därför godkännas i Sverige.

(5)	Ändringar av instrument eller klassificeringsmetoder bör bara tillåtas om de uttryckligen har godkänts genom ett genomförandebeslut av kommissionen.

(6)	För att skapa klarhet och rättslig säkerhet bör ett nytt beslut antas. Beslut 97/370/EG bör därför upphävas.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande metoder får användas i Sverige för klassificering av slaktkroppar av gris i enlighet med punkt B.IV.1 i bilaga IV till förordning (EG) nr 1308/2013:

a)	Instrumentet ”Intrascope (Optical Probe)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del I i bilagan.

b)	Instrumentet ”Hennessy Grading Probe 2 (HGP 2)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del II i bilagan.

c)	Instrumentet ”AutoFom III” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del III i bilagan.

d)	Instrumentet ”Fat-O-Meat'er II (FOM II)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del IV i bilagan.

e)	Instrumentet ”Hennessy Grading Probe 7 (HGP 7)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del V i bilagan.

Artikel 2

Ändringar av godkända instrument eller klassificeringsmetoder får bara göras om ändringarna uttryckligen har godkänts genom ett genomförandebeslut av kommissionen.

Artikel 3

Beslut 97/370/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 4

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 juli 2014.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Konungariket Sverige.

Utfärdat i Bryssel den 17 juli 2014.

På kommissionens vägnar

Dacian CIOLOȘ

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1249/2008 av den 10 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur, gris och får och rapporteringen av priser på dessa (EUT L 337, 16.12.2008, s. 3).

(3) Kommissionens beslut 97/370/EG av den 30 maj 1997 om godkännande av metoder för klassificering av slaktkroppar av gris i Sverige (EGT L 157, 14.6.1997, s. 19).

BILAGA

METODER FÖR KLASSIFICERING AV SLAKTKROPPAR AV GRIS I SVERIGE

DEL I

Intrascope (Optical Probe)

Bestämmelserna i denna del ska gälla vid klassificering av slaktkroppar av gris med hjälp av instrumentet ”Intrascope (Optical Probe)”.

Instrumentet ska vara försett med en sexkantig sond som är högst 12 mm bred (och 19 mm vid den del som utgör sondens spets) och som har ett fönster och en ljuskälla tillsammans med en skjutbar cylinder.

Andelen magert kött i slaktkroppen ska beräknas enligt formeln

Formula

där

SP_F1

tjockleken på ryggfettet inklusive svål i mm, mätt 8 cm från mittlinjen omedelbart bakom det sista revbenet.

Formeln gäller för slaktkroppar som väger mellan 50 och 120 kg.

DEL II

Hennessy Grading Probe 2 (HGP 2)

Bestämmelserna i denna del ska gälla vid klassificering av slaktkroppar av gris med hjälp av instrumentet ”Hennessy Grading Probe 2 (HGP 2)”.

Instrumentet registrerar genom reflektansspektroskopi profiler av de mätvärden som erhålls från registreringen i bråkdelar av millimeter, inträngningsdjup tillsammans med återsända ljussignaler.

Specifika optiska bandbredder väljs för att erhålla optimal information mellan och inom de olika vävnaderna av dem som analyseras objektivt.

Instrumentet ska vara försett med en sond med en diameter på 5,95 mm, längst ut med ett skärande blad på 6,3 mm, som har en fotodiod (Siemens LED av typen LYU 260-EO och fotodetektor av typen 58 MR) och en möjlig mätdistans mellan 0 och 120 mm.

Resultaten av mätningarna ska omvandlas till uppskattad andel magert kött med hjälp av själva HGP 2-instrumentet och en till instrumentet ansluten dator.

Andelen magert kött i slaktkroppen ska beräknas enligt formeln

Formula

där

GP2_F1	:	tjockleken på ryggfettet inklusive svål i mm, mätt 8 cm från mittlinjen omedelbart bakom det sista revbenet.
GP2_F2	:	tjockleken på ryggfettet inklusive svål i mm, mätt 6 cm från mittlinjen och 12 cm närmare huvudet jämfört med F1.
GP2_M	:	muskeltjockleken i mm, mätt samtidigt och på samma plats som F2.

Formeln gäller för slaktkroppar som väger mellan 50 och 120 kg.

DEL III

AutoFom III

Bestämmelserna i denna del ska gälla vid klassificering av slaktkroppar av gris med hjälp av instrumentet ”AutoFom III”.

Instrumentet är baserat på ultraljudsteknik och ger genom skanning en digitaliserad 3D-bild av slaktkroppen. Ultraljudsbilden genereras av 16 sensorer fästa i en ram av rostfritt stål.

Andelen magert kött i en slaktkropp av gris enligt unionens referensmetod beräknas med en formel på grundval av mätvärden som erhållits ur en bild framtagen genom ultraljud. Mer än 50 mätvärden erhålls från bildanalysen. Den statistiska analysen reducerar informationen till två komponenter, som var och en är en linjär kombination av samma sex mätvärden. Den slutliga formeln uttrycks genom mätvärden:

Formula

där

R2P4	:	p2_selected_fat_mm. Fettmåttet P2 vid den valda positionen i mm.
R2P11	:	minpair_value. Ett filter som väljer två regioner med 14 cm mellanrum appliceras på tvärsnittsvektorn. Detta är minimivärdet för den vektor som erhålls med hjälp av filtret.
R2P12	:	P2_skew. Förhållandet mellan de valda P2 och de ej valda P2. Den faktiskt använda punkten ligger något närmare mitten, för att göra värdet mer tolerant mot starkt vridna slaktkroppar. Värdet är alltid större än eller lika med 1,0.
R2P15	:	minpair_value v2. En andra version av minpair-värdet.

Gränsyta kött/revben

R3P5

max_meat_mm. Maximalt köttmått. Högsta revbensposition minus lägsta fettposition omvandlat till mm.

Kontaktyta fett 1/inter-fett

Fett 1-lagret mäts på skinkan och vid femte-sjätte revbenet. Dessa kallas B-punkter.

R4P3

fat1_p2_selected. Fett 1-mätningarna vid den valda P2-punkten.

Formeln gäller för slaktkroppar som väger mellan 50 och 120 kg.

DEL IV

Fat-O-Meat'er II (FOM II)

Bestämmelserna i denna del ska gälla vid klassificering av slaktkroppar av gris med hjälp av instrumentet ”Fat-O-Meater II” (FOM II).

Instrumentet är en ny version av mätsystemet Fat-O-Meat'er. Instrumentet består av en optisk sond med kniv, en anordning för djupmätning med en möjlig mätdistans på 0–125 mm och en panel för registrering och analys av uppgifter – en dator av typen Carometec Touch Panel i15 (kapslingsklass IP69K). De uppmätta värdena omvandlas till uppskattad andel magert kött med hjälp av själva FOM II-instrumentet.

Andelen magert kött i slaktkroppen ska beräknas enligt formeln

Formula

där

FOM_F1	:	tjockleken på ryggfettet i mm, mätt 8 cm från slaktkroppens mittlinje mellan den tredje och fjärde ländkotan från slutet.
FOM_F2	:	tjockleken på ryggfettet i mm, mätt 6 cm från slaktkroppens mittlinje mellan det tredje och fjärde revbenet från slutet.
FOM_M	:	muskeltjockleken i mm, mätt samtidigt och på samma plats som F2.

Formeln gäller för slaktkroppar som väger mellan 50 och 120 kg.

DEL V

Hennessy Grading Probe 7 (HGP 7)

Bestämmelserna i denna del ska gälla vid klassificering av slaktkroppar av gris med hjälp av instrumentet ”Hennessy Grading Probe 7 (HGP 7)”.

Specifika optiska bandbredder väljs för att erhålla optimal information mellan och inom de olika vävnaderna av dem som analyseras objektivt.

De uppmätta värdena ska omvandlas till uppskattad andel magert kött med hjälp av själva HGP7-instrumentet och en till instrumentet ansluten dator.

Utvärderingen av mätkurvan skiljer sig något mellan HGP 2 och HGP 7.

Andelen magert kött i slaktkroppen ska beräknas enligt formeln

Formula

där

GP7_F1	:	tjockleken på ryggfettet inklusive svål i mm, mätt 8 cm från mittlinjen omedelbart bakom det sista revbenet.
GP7_F2	:	tjockleken på ryggfettet inklusive svål i mm, mätt 6 cm från mittlinjen och 12 cm närmare huvudet jämfört med F1.
GP7_M	:	muskeltjockleken i mm, mätt samtidigt och på samma plats som F2.

Formeln gäller för slaktkroppar som väger mellan 50 och 120 kg.

19.7.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 214/34

EUROPEISKA CENTRALBANKENS BESLUT

av den 2 juli 2014

om hur uppgifter som enheter som står under tillsyn rapporterar till de nationella behöriga myndigheterna i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 ska tillhandahållas Europeiska centralbanken

(ECB/2014/29)

(2014/477/EU)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (1), särskilt artikel 6.2,

med beaktande av Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) (ECB/2014/17) (2), särskilt artiklarna 21 och 140.4,

med beaktande av tillsynsnämndens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Kreditinstitut omfattas av regelbundna statistiska rapporteringskrav i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (3) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 (4).

(2)

Inom ramen för artikel 6 i förordning (EU) nr 1024/2013 har Europeiska centralbanken (ECB) exklusiv befogenhet att för tillsynsändamål utföra de uppgifter som framgår av artikel 4 i den förordningen. När ECB utför dessa uppgifter kommer man att beakta de regler i unionsrätten som uppställer tillsynskrav för instituten vad gäller rapportering.

(3)

I enlighet med artikel 6.2 i förordning (EU) nr 1024/2013 och artikel 21 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen har både ECB och de nationella behöriga myndigheterna en skyldighet att utbyta information. Utan att det påverkar ECB:s befogenhet att direkt erhålla information från kreditinstitut eller ha direkt tillgång till information som fortlöpande rapporteras av kreditinstituten kommer de nationella behöriga myndigheterna att förse ECB med all information som är nödvändig för att utföra de uppgifter som ECB tilldelas genom förordning (EU) nr 1024/2013.

(4)

I enlighet med artikel 140.3 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen är varje enhet som står under tillsyn skyldig att översända den information som regelbundet ska rapporteras i enlighet med tillämplig unionsrätt till sin nationella behöriga myndighet. Om inte annat följer av särskilda bestämmelser kommer all den information som rapporteras av enheter som står under tillsyn att lämnas till de nationella behöriga myndigheterna. Dessa myndigheter ska utföra de första uppgiftskontrollerna och sedan tillhandahålla ECB informationen.

(5)

För att ECB ska kunna utföra sin tillsynsrapportering måste det sätt på vilket de nationella behöriga myndigheterna överför sådan information som de erhållit från enheter som står under tillsyn till ECB specificeras ytterligare. Man behöver främst specificera format, frekvens och tidpunkter för informationsöverföringarna men även detaljer som rör den kvalitetskontroll som de nationella behöriga myndigheterna bör göra innan de överför informationen till ECB.

(6)

I enlighet med artikel 27 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska ledamöter i tillsynsnämnden, ECB-personal och utstationerad personal från deltagande medlemsstater som utför tillsynsuppgifter vara förpliktade att iaktta kraven på tystnadsplikt enligt artikel 37 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt tillämplig unionsrätt. I synnerhet ska ECB och de nationella behöriga myndigheterna omfattas av de bestämmelser om informationsutbyte och tystnadsplikt som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Räckvidd

Enligt artikel 21 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen fastställer detta beslut förfaranden för hur uppgifter som enheter som står under tillsyn rapporterar till de nationella behöriga myndigheterna i enlighet med genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 ska överföras till ECB.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut gäller de definitioner som framgår av ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen.

Artikel 3

Överföringsdatum

De uppgifter som avses i artikel 1, och som de enheter som står under tillsyn rapporterar till de nationella behöriga myndigheterna, ska överföras till ECB på följande överföringsdatum:

Senast kl. 12:00 centraleuropeisk tid (CET) (6) den tionde arbetsdagen efter de överföringsdatum som avses i genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 avseende

a)	betydande grupper som står under tillsyn på högsta konsolideringsnivå i de deltagande medlemsstaterna,

b)	betydande enheter som står under tillsyn som inte ingår i en grupp som står under tillsyn,

c)	grupper som står under tillsyn på undergruppsnivå och enheter som står under tillsyn som ingår i en grupp som står under tillsyn när de klassificeras som betydande i enlighet med kriteriet om ett av de tre mest betydande kreditinstituten i deras medlemsstat,

d)	andra grupper som står under tillsyn och enheter som står under tillsyn som finns upptagna i förteckningen över institut som ska rapportera till Europeiska bankmyndigheten (EBA) i enlighet med artikel 3 i beslut EBA/DC/090 (7).

Före stängningsdags den tjugofemte arbetsdagen efter de överföringsdatum som framgår av genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 avseende

a)	betydande grupper som står under tillsyn på undergruppsnivå om dessa uppgifter inte har inlämnats enligt punkt 1,

b)	betydande enheter som står under tillsyn som ingår i en grupp som står under tillsyn om dessa uppgifter inte har inlämnats enligt punkt 1.

Före stängningsdags den tjugofemte arbetsdagen efter de överföringsdatum som framgår av genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 avseende

a)	mindre betydande grupper som står under tillsyn på högsta konsolideringsnivå i de deltagande medlemsstaterna, om dessa uppgifter inte har inlämnats i enlighet med punkt 1,

b)	mindre betydande enheter som står under tillsyn som inte ingår i en grupp som står under tillsyn om dessa uppgifter inte har inlämnats i enlighet med punkt 1.

Före stängningsdags den trettiofemte arbetsdagen efter de överföringsdatum som framgår av genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 avseende

a)	mindre betydande grupper som står under tillsyn på undergruppsnivå om dessa uppgifter inte har inlämnats i enlighet med punkt 1,

b)	mindre betydande enheter som står under tillsyn som ingår i en grupp som står under tillsyn om dessa uppgifter inte har inlämnats i enlighet med punkt 1.

Artikel 4

Kvalitetskontroll

1. De nationella behöriga myndigheterna ska granska och säkerställa kvaliteten och tillförlitligheten på de uppgifter som ställs till ECB:s förfogande. Nationella behöriga myndigheter ska tillämpa de valideringsregler som framgår av bilaga XV till genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 som tagits fram och underhålls av EBA samt även tillämpa de ytterligare kvalitetskontroller som uppställs av ECB i samarbete med de nationella behöriga myndigheterna.

2. Reglerna avseende valideringsreglerna och kvalitetskontrollen ska åtföljas, och därutöver ska uppgifter inlämnas i enlighet med följande minimistandarder för noggrannhet:

a)	De nationella behöriga myndigheterna ska i förekommande fall lämna information om den utveckling som de inlämnade uppgifterna implicerar,

b)	Informationen ska vara fullständig – luckor i uppgifterna ska påpekas och förklaras för ECB samt i förekommande fall kompletteras snarast möjligt.

Artikel 5

Information om kvaliteten

1. De nationella behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål informera ECB om uppgiftskvaliteten för en viss tabell i taxonomin inte kan garanteras.

2. Därutöver ska de nationella behöriga myndigheterna informera ECB om orsakerna bakom större revideringar som företas.

Artikel 6

Specifikation av överföringsformatet

1. De nationella behöriga myndigheterna ska översända de uppgifter som framgår av detta beslut i formatet eXtensible Business Reporting Language så att det informationsutbyte som sker avseende genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 kan ske enligt ett gemensamt tekniskt format.

2. Enheter som står under tillsyn ska identifieras med hjälp av den preliminära identitetsbeteckningen för juridiska personer (Legal Entity Identifier) i respektive överföring.

Artikel 7

Referensdatum för första rapporteringen

1. Första referensdatum för rapportering enligt artikel 3.1 framgår av artikel 8.8.1 i beslut EBA/DC/090.

2. Första referensdatum för rapporteringen enligt artikel 3.2, 3.3 och 3.4 är den 31 december 2014.

Artikel 8

Övergångsbestämmelse

1. För referensdatum för rapporteringen under 2014 ska överföringsdatum för de nationella behöriga myndigheternas rapportering enligt artikel 3.1 vara de som framgår av artikel 8.8.2 i beslut EBA/DC/090.

2. Från och med referensdatum för rapporteringen den 31 december 2014 till referensdatum för rapporteringen den 31 december 2015 ska överföringsdatum för de nationella behöriga myndigheternas rapportering enligt artikel 3.3 vara stängningsdags den trettionde arbetsdagen efter den dag då de enheter som står under tillsyn överlämnat uppgifterna till den nationella behöriga myndigheten.

3. Före den 4 november 2014 ska de nationella behöriga myndigheterna överlämna uppgifterna enligt artikel 1 avseende:

a)	enheter och grupper som står under tillsyn som omfattas av den samlade bedömningen i enlighet med beslut ECB/2014/3 (8),

b)	andra grupper som står under tillsyn och enheter som står under tillsyn som är etablerade i en deltagande medlemsstat när de inkluderas i förteckningen över institut som ska rapportera till EBA i enlighet med artikel 3 i beslut EBA/DC/090.

Artikel 9

Adressater

Detta beslut riktar sig till de nationella behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 2 juli2014.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande

(1) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.

(2) EUT L 141, 14.5.2014, s. 1.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om fastställande av tekniska genomförandestandarder för institutens tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(6) CET beaktar omställningen till centraleuropeisk sommartid.

(7) Europeiska bankmyndighetens beslut EBA/DC/090 av den 24 januari 2014 om behöriga myndigheters rapportering till EBA. Finns på EBA:s webbplats (www.eba.europa.eu).

(8) Europeiska centralbankens beslut ECB/2014/3 av den 4 februari 2014 om fastställande av de kreditinstitut som är föremål för den samlade bedömningen (EUT L 69, 8.3.2014, s. 107).

19.7.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 214/38

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 14 juli 2014

om principer för att skydda konsumenter och spelare i samband med onlinespeltjänster och för att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar

(Text av betydelse för EES)

(2014/478/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)	Kommissionen höll ett samråd 2011 om sin grönbok om onlinespel på den inre marknaden (1). I denna identifieras gemensamma mål för medlemsstaterna vad gäller regleringen av onlinespeltjänster. Den bidrog även till att tydligt identifiera de viktigaste områden där det krävs åtgärder.

(2)

I sitt meddelande En övergripande europeisk ram för onlinespel som antogs den 23 oktober 2012 (2) föreslår kommissionen en rad åtgärder som syftar till att lösa de lagstiftningsmässiga, samhällsrelaterade och tekniska utmaningarna i samband med onlinespel. Bland annat meddelade kommissionen att den skulle lägga fram en rekommendation om konsumentskydd på området onlinespeltjänster, inbegripet skydd av underåriga, och om ansvarsfulla kommersiella meddelanden när det gäller onlinespeltjänster. Denna rekommendation syftar till att förena dessa båda frågor samt till att förbättra skyddet för konsumenter och spelare, liksom till att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar. Denna rekommendation syftar till att garantera att spelande kan fortsätta att vara en källa till underhållning, att spelarna får en säker spelmiljö och att det finns åtgärder för att motverka de ekonomiska och sociala riskerna. Det syftar även till att fastställa åtgärder för att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar.

(3)

I sin resolution av den 10 september 2013 om onlinespel på den inre marknaden (3) uppmanade Europaparlamentet kommissionen att utforska möjligheten att samköra nationella register för egenavstängning, öka medvetenheten om riskerna för spelberoende och att överväga att införa en obligatorisk identitetskontroll av tredje part. Det krävdes även att onlinespelaktörer på sina spelwebbplatser skulle vara tvungna att tillhandahålla information om tillsynsmyndigheter och varningar till underåriga samt möjliggöra egenbegränsning. Europaparlamentet efterlyste dessutom gemensamma principer för ansvarsfulla kommersiella meddelanden. Det rekommenderade att kommersiella meddelanden skulle innehålla tydliga varningar om konsekvenserna av tvångsmässigt spelande och för risken att bli spelberoende. Kommersiella meddelanden bör varken vara överdrivna eller visas i samband med innehåll som specifikt riktas till underåriga eller där det finns en ökad risk att underåriga utsätts.

(4)	Även Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har uppmanat kommissionen att ingripa för att förbättra konsumentskyddet när det gäller onlinespel och för att skydda underåriga (4).

(5)

Eftersom det inte finns någon harmonisering på EU-nivå är medlemsstaterna i princip fria att fastställa sin egen politik när det gäller hasardspel och definiera vilka säkerhetsnivåer som ska eftersträvas vad gäller skyddet av konsumenternas hälsa. Europeiska unionens domstol har lämnat allmän vägledning om hur de grundläggande friheterna på den inre marknaden bör tolkas när det gäller (online)spel, varvid den särskilda karaktären hos spelverksamhet har beaktats. Medlemsstaterna kan visserligen begränsa det gränsöverskridande utbudet av onlinespeltjänster med hänvisning till att de söker skydda mål av allmänt intresse, men det krävs ändå att de kan visa att åtgärden i fråga är lämplig och nödvändig. Medlemsländerna är skyldiga att kunna visa att mål av allmänt intresse främjas konsekvent och systematiskt (5).

(6)

Europeiska unionens domstol har även fastställt grundregler för kommersiella meddelanden om speltjänster och, framför allt, för sådana tjänster som tillhandahålls under monopolförhållanden. Reklam som innehavaren av ett statligt monopol gör måste vara väl avvägd och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att styra konsumenterna till kontrollerade spelnätverk. Sådan reklam får inte uppmuntra konsumenters naturliga spelbenägenhet genom att locka dem till aktivt deltagande, såsom genom att banalisera spelandet eller genom att förstärka spelens dragningskraft med anslående reklambudskap där stora spelvinster förespeglas. Det ska i synnerhet göras åtskillnad på strategier från en monopolinnehavare vars enda syfte är att informera potentiella kunder om produktens existens samt att säkerställa en regelbunden tillgång till hasardspel, genom att styra spelarna mot kontrollerade spelformer, och sådana strategier som inbjuder och lockar till ett aktivt deltagande i sådana spel (6).

(7)	Konsument- och hälsoskydd är de viktigaste målen av allmänt intresse som medlemsstaterna värnar om i samband med sina nationella spelramverk, varvid syftet är att förebygga problemspelande och skydda underåriga.

(8)

Medlemsstaternas regler och politik för att uppnå mål av allmänt intresse skiljer sig åt betydligt sinsemellan. Åtgärder på unionsnivå gör att medlemsstaterna uppmuntras att hålla en hög skyddsnivå inom hela unionen, särskilt i ljuset av spelrelaterade risker som t.ex. spelproblem eller andra personliga och sociala problem.

(9)

Syftet med denna rekommendation är att skydda konsumenternas och spelarnas hälsa och därmed även att minimera den ekonomiska skada som ett tvångsmässigt eller överdrivet spelande eventuellt kan ge upphov till. För detta ändamål rekommenderas således principer för en hög skyddsnivå för konsumenter, spelare och underåriga, när det gäller onlinespeltjänster. Kommissionen har utarbetat denna rekommendation på grundval av god praxis i medlemsstaterna.

(10)

Onlinespeltjänster har både ett brett utbud och många användare. Onlinespelande är en tjänsteverksamhet med årliga intäkter i EU på 10,54 miljarder euro 2012. Den tekniska utvecklingen, den ökade tillgången till internet och den bekväma mobiltekniken har gjort att onlinespelandet har blivit alltmer tillgängligt och ökat i omfattning. Information som inte är tillräckligt tydlig eller överskådlig kan emellertid leda till felaktiga val. Dessutom letar onlinespelare efter alternativa spelmöjligheter när de upplever att erbjudandena inte är tillräckligt attraktiva.

(11)

Det finns ett stort antal medier som bidrar till att människor utsätts för spelrelaterade kommersiella meddelanden, t.ex. tryckta medier, direktreklam, audiovisuella medier och utomhusreklam samt sponsring. Detta kan leda till att sårbara grupper som t.ex. minderåriga lockas till spel. Kommersiella meddelanden om onlinespeltjänster kan dock spela en viktig roll när det gäller att styra konsumenterna till ett utbud som är tillåtet och övervakat, t.ex. genom att de visar spelaktörens identitet och ger korrekt information om spelande, bl.a. om risken för problemspelande, samt innehåller lämpliga varningsmeddelanden.

(12)

För en del människor leder spelandet till problem som är såpass allvarliga att de får konsekvenser för dem själva eller deras familj, under det att andra lider skada till följd av ett patologiskt spelande. Uppskattningsvis lider mellan 0,1 och 0,8 % av den vuxna befolkningen av någon typ av spelproblem och ytterligare 0,1 till 2,2 % uppvisar potentiellt problematiska tendenser i sitt spelande (7). Det behövs därför en förebyggande strategi för att se till att onlinespeltjänster tillhandahålls och marknadsförs på ett socialt ansvarsfullt sätt, bland annat för att garantera att spelande förblir en källa till rekreation och en fritidssysselsättning.

(13)

Underåriga utsätts ofta för spel när de använder internet och mobilapplikationer och mobila medier som visar spelreklam. De exponeras även för utomhusreklam för spel. De tittar på och deltar i idrottstävlingar som sponsras av spelintressen eller visar reklam som är inriktad på spelverksamhet. Denna rekommendation har därför även till syfte att förhindra att underåriga skadas av eller utnyttjas genom spel.

(14)

Det blir allt vanligare att onlinespelaktörer som är etablerade i unionen innehar flera licenser i flera olika medlemsstater, vilka valt en spellagstiftning som bygger på licensbaserade system. En mer enhetlig strategi vore till nytta för dessa aktörer. Alltför många olika uppsättningar av efterlevnadskrav kan dessutom leda till en onödig dubblering av infrastruktur och kostnader, vilket leder till en onödig administrativ börda för tillsynsmyndigheterna.

(15)

Medlemsstaterna bör uppmanas att anta bestämmelser som ger konsumenterna information om onlinespel. Dessa bestämmelser bör även förhindra att spelare utvecklar spelrelaterade problem och att underåriga kan få tillträde till speltjänster samt motverka att konsumenterna tar del av ett spelutbud som inte är tillåtet och därmed kan vara skadligt.

(16)	I tillämpliga fall ska principerna i denna rekommendation inte bara rikta sig till spelaktörerna utan även till tredje parter, exempelvis s.k. ”närstående”, som har rätt att främja onlinespeltjänster på spelaktörens vägnar.

(17)

Konsumenter och spelare bör få bättre information om onlinespeltjänster som, i överensstämmelse med unionsrätten, inte är tillåtna enligt lagstiftningen i den medlemsstat där de tas emot. Man bör dessutom agera mot sådana otillåtna tjänster. Inom denna ram bör medlemsstater som inte tillåter en viss onlinespeltjänst inte tillåta kommersiella meddelanden för denna tjänst.

(18)

Registreringsförfarandet för att öppna ett spelkonto är till för att kontrollera den berörda personens identitet och spelarbeteende. Det är viktigt att detta registreringsförfarande är utformat så att det också hindrar konsumenterna från att avbryta förfarandet och från att använda sig av spelwebbplatser som inte är reglerade.

(19)	Även om registreringsförfarandet har fått olika utformning i medlemsstaterna och till exempel kan innehålla både moment utanför nätet och manuella moment, bör medlemsstaterna se till att det enkelt går att kontrollera personuppgifterna, eftersom detta underlättar registreringsförfarandet.

(20)

Det är viktigt att spelkonton görs permanenta först när de personuppgifter som lämnats av spelarna har validerats. Det är önskvärt att spelarna kan använda sig av ett tillfälligt konto i väntan på att få ett permanent konto. Med tanke på dessa tillfälliga kontons art bör de ha ett fast nominellt värde och spelaren bör inte ha rätt att ta ut varken sina insättningar eller vinster.

(21)

För att skydda spelarna och deras medel samt för att garantera insyn bör det finnas förfaranden för att kontrollera spelkonton som inte har varit aktiva under en bestämd tidsperiod och för att permanent eller tillfälligt stänga av ett spelkonto. Vidare gäller att om det visar sig att spelaren är underårig bör spelkontot annulleras.

(22)	Vad gäller informativa varningar bör när så är lämpligt en timer vara synlig för spelaren under spelsessionen.

(23)	Vad gäller spelarstöd kan spelarna förutom begränsningar för insättningar även tillhandahållas ytterligare skyddsåtgärder, som till exempel möjligheten att fastställa gränser för insatser eller förluster.

(24)

I syfte att förhindra spelproblem bör en spelaktör, om det förekommer oroande ändringar i spelbeteendet, även ha möjlighet att se till att spelaren tar time out eller kunna stänga av spelaren. Spelaktören bör under sådana omständigheter underrätta spelaren om skälen till sitt beslut och vägleda spelaren till stöd eller behandling.

(25)

Spelaktörer är viktiga sponsorer av idrottslag och sportevenemang i Europa. När det gäller sponsring som leverantörer av onlinespeltjänster står för bör man öka ansvarstagandet genom att se till att det finns tydliga krav på att sponsringen ska vara transparent och ske på ett ansvarsfullt sätt. Framför allt bör det fastställas tydliga krav så att spelaktörernas sponsring inte leder till en negativ inverkan eller påverkan på underåriga.

(26)	Det är också nödvändigt att skapa medvetenhet om de inneboende risker som finns med vanliga spelwebbplatser, t.ex. bedrägerier, som inte är underkastade någon form av kontroll i unionen.

(27)

Det krävs att det finns en effektiv tillsyn för att man ska kunna skydda mål av allmänt intresse på bästa sätt. Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter, fastställa tydliga riktlinjer för spelaktörer och se till att det finns lättillgänglig information för konsumenter, spelare och sårbara grupper, som t.ex. underåriga.

(28)	Uppförandekoder kan spela en viktig roll för att få tillämpningen och övervakningen av principerna för kommersiella meddelanden i denna rekommendation att fungera väl.

(29)	Denna rekommendation inverkar inte på Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (8) eller rådets direktiv 93/13/EEG (9).

(30)	Tillämpningen av principerna i denna rekommendation kräver behandling av personuppgifter. Följaktligen är Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (11) tillämpliga.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA FÖLJANDE

I. SYFTE

Medlemsstaterna rekommenderas att hålla en hög skyddsnivå för konsumenter, spelare och underåriga genom att anta principer för onlinespeltjänster och för ansvarsfulla kommersiella meddelanden om dessa tjänster, i syfte att skydda de berörda personernas hälsa och att minimera den ekonomiska skada som ett tvångsmässigt eller överdrivet spelande eventuellt kan ge upphov till.

Denna rekommendation påverkar inte medlemsstaternas rätt att reglera speltjänster.

II. DEFINITIONER

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

a) onlinespeltjänster : alla tjänster som innebär att penningvärden satsas på hasardspel, inbegripet spel med inslag av skicklighet, som exempelvis lotterier, kasinospel, pokerspel och vadhållning, som på något sätt tillhandahålls på distans, på elektronisk eller annan teknisk väg för att underlätta kommunikation, och på enskild begäran av en tjänstemottagare.

b) konsument : varje fysisk person som agerar utanför sin egen näringsverksamhet, affärsverksamhet, sitt hantverk eller yrke.

c) spelare : en fysisk person som innehar ett spelkonto hos aktören och deltar i onlinespeltjänsten.

d) spelkonto : det konto som öppnats av spelaren och på vilket alla transaktioner med aktören registreras.

e) underårig : varje person som enligt tillämplig nationell lagstiftning inte har nått den åldersgräns som gäller för att få delta i onlinespeltjänster.

f) spelaktör : varje fysisk eller juridisk person som har rätt att tillhandahålla onlinespeltjänster samt varje person som agerar i dennes namn eller på dennes vägnar.

g) kommersiellt meddelande : varje form av meddelande som syftar till att direkt eller indirekt marknadsföra varor eller tjänster tillhandahållna av en spelaktör eller till att främja dennes anseende.

h) sponsring : ett avtalsförhållande mellan en spelaktör och en sponsrad part enligt vilket spelaktören tillhandahåller finansiering eller andra former av stöd på det idrottsliga eller konstnärliga området till evenemang, organisationer, lag eller enskilda i syfte att skapa en koppling mellan spelaktörens image, varumärken eller produkter och en sponsrad part i utbyte mot kommersiella meddelanden eller andra fördelar.

III. INFORMATIONSKRAV

Följande information bör finnas väl synlig såväl på ingångssidan på spelaktörens spelwebbplats och vara tillgänglig från alla andra sidor på denna webbplats:

Uppgifter om företaget, eller andra metoder som säkerställer att spelaktören är identifierbar och kan kontaktas, bland annat följande:

i)	Företagets namn.

ii)	Registreringsort.

iii)	E-postadress.

b)	Ett meddelande som upplyser om att underåriga inte får spela och anger lägsta ålder för att få spela.

Ett meddelande för ansvarsfullt spelande som med högst ett klick tillhandahåller

i)	information om att spelande kan vara skadligt om det inte kontrolleras,

ii)	information om de åtgärder för att skydda spelare som finns på webbplatsen,

iii)	självbedömningstester där spelarna kan kontrollera sitt spelbeteende.

d)	En länk till minst en organisation som tillhandahåller information om och stöd i samband med spelproblem.

De villkor som gäller för avtalsförhållandet mellan aktören och konsumenten bör tillhandahållas på ett tydligt och läsbart sätt. De bör

a)	innehålla uppgifter om åtminstone tidsfrister och begränsningar vad gäller uttag från spelkontot, alla eventuella avgifter för transaktioner på spelkontot och en länk till tillämpliga utbetalningsprocent för varje spel,

b)	godkännas och bekräftas av konsumenten under det registreringsförfarandet som avses i avsnitt V,

c)	göras åtkomliga på elektronisk väg på ett sådant sätt att det är möjligt för konsumenten att spara ner och hämta upp dem och för konsumenten att erhålla information om alla eventuella ändringar av dem.

Medlemsstaterna bör se till att konsumenterna har tillgång till information om de regler som gäller för de spel och den vadhållning som tillhandahålls på en spelaktörs spelwebbplats.

Medlemsstaterna bör se till att spelaktörens spelwebbplats tillhandahåller kontaktuppgifter till tillsynsmyndigheten för spelverksamhet i syfte att visa att aktören har tillstånd.

IV. UNDERÅRIGA

Ingen underårig ska kunna spela på en spelwebbplats eller inneha ett spelkonto.

Medlemsstaterna bör se till att spelaktörerna har förfaranden för att hindra underåriga från att spela, bl.a. ålderskontroller vid det registreringsförfarande som avses i avsnitt V.

10.

För att hindra underåriga från att få tillgång till spelwebbplatser bör medlemsstaterna verka för att det visas länkar till program för föräldrakontroll på spelwebbplatser.

11.

Medlemsstaterna bör se till att kommersiella meddelanden för onlinespeltjänster inte skadar underåriga eller förleder dem att betrakta spelande som ett naturligt inslag i sina fritidsaktiviteter.

12.

Kommersiella meddelanden bör innehålla ett tydligt meddelande om att underåriga inte får spela och ange lägsta ålder för att få spela.

13.

Medlemsstaterna bör verka för att kommersiella meddelanden inte sprids, visas eller underlättas

a)	i media eller i samband med program som kan antas ha underåriga som sin främsta publikgrupp,

b)	på webbplatser som riktar sig till en underårig publik,

c)	i den omedelbara närheten av platser där underåriga vanligtvis vistas och kan förväntas utgöra den huvudsakliga publiken, vilket inbegriper åtminstone skolor.

14.

Kommersiella meddelanden bör inte

a)	utnyttja underårigas oerfarenhet eller bristande kunskaper,

b)	använda bilder av underåriga eller unga människor eller kampanjer som särskilt tilltalar underåriga,

c)	tilltala underåriga eller ungdomar genom att spelande framställs som att det ger uttryck för eller är kopplat till ungdomskulturen,

d)	antyda att spelande är ett bevis på vuxenhet.

V. SPELARREGISTRERING OCH SPELKONTON

15.

Medlemsstaterna bör se till att det krävs att en person är registrerad som spelare och innehar ett spelkonto hos spelaktören för att han eller hon ska få delta i en onlinespeltjänst.

16.

Följande uppgifter bör krävas i samband med registreringsförfarandet för att öppna ett spelkonto:

Namn.

Adress.

c)	Födelsedatum.

d)	E-postadress eller mobiltelefonnummer.

17.

Den uppgivna e-postadressen eller mobiltelefonnumret bör bekräftas av spelaren eller kontrolleras av aktören. Dessa ska möjliggöra en direkt och effektiv kontakt och kommunikation mellan spelaktören och spelaren.

18.

Spelarens personuppgifter bör kontrolleras. I det fall det inte är möjligt att genomföra en direkt elektronisk kontroll, eller om sådana kontrollmöjligheter saknas, uppmanas medlemsstaterna att underlätta tillgången till de nationella register, databaser eller andra officiella handlingar som aktörerna behöver för att kunna kontrollera personuppgifterna.

19.

Medlemsstaterna bör se till att det garanteras att registreringsförfarandet för att öppna ett spelkonto, inbegripet det tillfälliga kontot, annulleras i de fall en spelares identitet eller ålder inte kan kontrolleras.

20.

Medlemsstaterna uppmanas att införa elektroniska identifieringssystem för registreringsförfarandet.

21.

Medlemsstaterna bör säkerställa

a)	att registreringsförfarandet gör det möjligt att genomföra identitetskontrollen inom en rimlig tidsfrist och inte är onödigt betungande för konsumenterna och spelaktörerna,

b)	att registreringssystemen innehåller möjligheter till alternativa kontrollmetoder, särskilt i de fall konsumenten inte har ett nationellt identitetsnummer i den medlemsstat där detta krävs, eller om databaser är tillfälligt otillgängliga.

22.

Medlemsstaterna bör se till att spelarna har

a)	tillgång till ett tillfälligt konto hos den spelaktör där spelkontot finns till dess att identitetskontrollen slutförts,

b)	ett unikt användarnamn för identifiering och ett lösenord eller någon annan säkerhetsfunktion hos den spelaktör där spelkontot finns.

23.

Medlemsstaterna bör ha bestämmelser

a)	som garanterar att spelarnas medel är skyddade och endast kan betalas ut till spelaren samt hålls åtskilda från aktörens egna medel,

b)	som förhindrar att spelare står i maskopi med varandra och att det sker penningöverföringar dem emellan, vilket inbegriper bestämmelser om annullering av överföringar eller återvinning av medel från spelkonton i de fall maskopi eller bedrägeri upptäcks.

VI. SPELARAKTIVITET OCH STÖD

24.

Medlemsstaterna bör se till att det är möjligt för spelare att i registreringsskedet på aktörens spelwebbplats förinställa begränsningar för insättningar av pengar och tidsbegränsningar.

25.

Medlemsstaterna bör se till att spelare på aktörens spelwebbplats alltid lätt har tillgång till följande:

a)	Saldot på spelkontot.

b)	En funktion för spelarstöd som främjar ett ansvarsfullt spelande via onlineformulär eller personlig kontakt, vilket inbegriper åtminstone live-chattar eller telefonkontakt.

c)	Hjälptelefonlinjer till sådana informations- och stödorganisationer som avses i punkt 4 d.

26.

Medlemsstaterna bör se till att spelaren på aktörens spelwebbplats genom förinställning kan få regelbundna informativa varningar om vinster och förluster under spelets eller vadhållningens gång och om hur länge spelandet pågått. Den informativa varningen bekräftas av spelaren och spelaren ska kunna välja att antingen avbryta eller fortsätta sitt spelande.

27.

Medlemsstaterna bör se till att det inte är möjligt för en spelare att på aktörens spelwebbplats

a)	göra insättningar som går utöver den insättningsbegränsning (i pengar) som gäller för den specifika tidsperioden,

b)	delta i spelande om det inte finns tillräckliga medel på spelkontot för att täcka spelet eller vadet.

28.

Medlemsstaterna bör inte tillåta att aktörer ger spelare kredit.

29.

Medlemsstaterna bör se till att det är möjligt för en spelare att på aktörens spelwebbplats

a)	minska storleken på den tillåtna insättningen med omedelbar verkan,

b)	öka storleken på den tillåtna insättningen, med verkan först minst tjugofyra timmar efter spelarens begäran,

c)	ta time out och stänga av sig själv.

30.

Medlemsstaterna bör se till att spelaktören har strategier och förfaranden som underlättar ett utbyte med spelare som börjar uppvisa ett spelbeteende som riskerar att kunna utvecklas till ett spelproblem.

31.

Medlemsstaterna bör se till att spelaktören för register åtminstone över de insättningar och vinster som spelaren gjort under en bestämd tidsperiod. Dessa bör göras tillgängliga för spelaren på begäran.

VII. TIME OUT OCH EGENAVSTÄNGNING

32.

Medlemsstaterna bör se till att aktörernas spelwebbplatser är så utformade att en spelare närsomhelst har möjlighet att aktivera en time out eller egenavstängning, antingen från en viss onlinespeltjänst eller från alla typer av onlinespeltjänster.

33.

Medlemsstaterna bör se till att

a)	time out innebär att spelaren är tillfälligt avstängd från att spela under minst tjugofyra timmar,

b)	en egenavstängning hos en spelaktör ska gälla i minst sex månader.

34.

Medlemsstaterna bör se till att spelkontot stängs vid en egenavstängning.

35.

Medlemsstaterna bör se till att omregistrering av en spelare endast kan ske på begäran av spelaren, i skriftlig eller elektronisk form, och hursomhelst först då perioden för egenavstängning löpt ut.

36.

Medlemsstaterna bör ha bestämmelser om vad som ska gälla när en berörd tredje part lämnar en begäran till en spelaktör om att en spelare ska avstängas från en spelwebbplats.

37.

Medlemsstaterna bör verka för att det inrättas ett nationellt register över egenavstängda spelare.

38.

I de fall ett sådant register inrättats bör medlemsstaterna se till att spelaktörerna lätt kan få tillgång till dessa nationella register över egenavstängda spelare och se till att spelaktörerna regelbundet konsulterar dessa register så att de kan hindra egenavstängda spelare från att fortsätta spela.

VIII. KOMMERSIELLA MEDDELANDEN

39.

Medlemsstaterna bör säkerställa att den spelaktör för vars räkning kommersiella meddelanden görs är tydligt identifierbar.

40.

När så är lämpligt bör medlemsstaterna säkerställa att kommersiella meddelanden om onlinespeltjänster innehåller meddelanden som på ett praktiskt och tydligt sätt varnar åtminstone om de hälsorisker som följer av problemspelande.

41.

Kommersiella meddelanden bör inte

a)	innehålla ogrundade uttalanden om möjligheter att vinna eller om den avkastning som spelare kan förvänta sig från spelande,

b)	påstå att färdigheter kan påverka resultatet av ett spel, när detta inte är fallet,

c)	genom sin tajmning, lokalisering eller beskaffenhet få mottagaren att känna sig pressad att spela eller känna att det är förringande att inte spela,

d)	förmedla bilden att spelande är socialt attraktivt eller innehålla uttalanden från kända personer som förespeglar att spelande bidrar till social framgång,

e)	påstå att spelande kan vara en lösning på sociala, yrkesmässiga eller personliga problem,

f)	påstå att spelande kan vara ett alternativ till en anställning, en lösning på ekonomiska problem eller en form av ekonomisk investering.

42.

Medlemsstaterna bör se till att underhållningsspel som används i kommersiella meddelanden omfattas av samma regler och tekniska villkor som motsvarande spel om pengar.

43.

Kommersiella meddelanden bör inte inrikta sig på sårbara spelare i synnerhet genom användning av icke begärda kommersiella meddelanden som riktar sig till spelare som har avstängt sig själva från spelande eller har uteslutits från att motta onlinespeltjänster på grund av spelproblem.

44.

Medlemsstater som tillåter icke begärda kommersiella meddelanden per e-post bör säkerställa att

a)	sådana kommersiella meddelanden är klart och otvetydigt igenkännbara,

b)	spelaktören respekterar de register där fysiska personer som inte önskar erhålla sådana kommersiella meddelanden kan registrera sig.

45.

Medlemsstaterna bör se till att kommersiella meddelanden beaktar den potentiella risken med den onlinespeltjänst som marknadsförs.

IX. SPONSRING

46.

Medlemsstaterna bör säkerställa att spelaktörernas sponsring är transparent och att spelaktören är tydligt identifierbar som sponsor.

47.

Sponsring bör inte negativt påverka underåriga. Medlemsstaterna uppmanas att se till att

a)	ingen sponsring tillåts av evenemang som anordnats för eller som främst riktar sig till underåriga,

b)	sponsorns reklammaterial inte används i marknadsföring som utformats för eller som huvudsakligen riktar sig till underåriga.

48.

Medlemsstaterna bör uppmuntra sponsrade parter att kontrollera att sponsringen är godkänd, i enlighet med den nationella lagstiftningen, i den medlemsstat där sponsringen ska äga rum.

X. UTBILDNING OCH MEDVETENHET

49.

Medlemsstaterna uppmanas att, vid behov tillsammans med konsumentorganisationer och spelaktörer, anordna eller främja regelbunden utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten om onlinespeltjänster hos konsumenter och sårbara grupper, däribland underåriga.

50.

Medlemsstaterna bör se till att spelaktörer och tillsynsmyndigheten för spelverksamhet är skyldiga att informera anställda som arbetar med spelrelaterad verksamhet om riskerna med onlinespelande. Anställda som interagerar direkt med spelare bör utbildas så att de kan förstå problemspelande och vet hur de ska hantera det.

XI. TILLSYN

51.

Medlemsstaterna uppmanas att i samband med tillämpningen av de principer som fastställs i denna rekommendation utse behöriga tillsynsmyndigheter för spelverksamhet i syfte att säkerställa och övervaka på ett oberoende sätt att dessa principer överensstämmer med de nationella åtgärder som vidtagits till stöd för de principer som anges i denna rekommendation.

XII. RAPPORTERING

52.

Medlemsstaterna uppmanas att underrätta kommissionen om alla åtgärder som vidtas i enlighet med denna rekommendation senast den 19 januari 2016 för att kommissionen ska kunna utvärdera genomförandet av den.

53.

Medlemsstaterna uppmanas att samla in tillförlitliga årliga uppgifter för statistiska ändamål om

a)	tillämpliga skyddsåtgärder, i synnerhet antalet spelkonton (öppnade och stängda), antalet egenavstängda spelare, personer med spelproblem och klagomål från spelare,

b)	kommersiella meddelanden per kategori och per typ av åsidosättande av principerna.

Medlemsstaterna uppmanas att överlämna dessa uppgifter till kommissionen för första gången senast den 19 juli 2016.

54.

Kommissionen bör utvärdera genomförandet av rekommendationen senast den 19 januari 2017.

Utfärdad i Bryssel den 14 juli 2014.

På kommissionens vägnar

Michel BARNIER

Vice ordförande

(1) KOM(2011) 128 slutlig.

(2) COM(2012) 596 final.

(3) P7_TA(2013)0348.

(4) 2012/2322(INI).

(5) Målen C-186/11 och C-209/11, Stanleybet International, C-316/07, Stoss m.fl., och angiven rättspraxis.

(6) Mål C-347/09, Dickinger och Omer, och angiven rättspraxis.

(7) ALICE-RAP policy paper series, Gambling: two sides of the same coin – recreational activity and public health problem. ALICE RAP är ett forskningsprojekt som finanseras inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling (www.alicerap.eu).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

(9) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

19.7.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 214/47

Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 131 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av motorfordon med avseende på avancerade nödbromssystem (AEBS)

Inbegripet all giltig text till och med:

Supplement 1 till ändringsserie 01 – dag för ikraftträdande: 13 februari 2014

INNEHÅLL

FÖRESKRIFTER

Inledning (för kännedom)

Tillämpningsområde och syfte

Definitioner

Ansökan om typgodkännande

Typgodkännande

Specifikationer

Provningsförfarande

Ändring av fordonets typ och utökning av typgodkännande

Produktionsöverensstämmelse

Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

10.

Slutgiltigt upphörande av produktionen

11.

Namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovning och för typgodkännandemyndigheterna

12.

Övergångsbestämmelser

BILAGOR

Meddelande

Typgodkännandemärkets utformning

Provningskrav för varning och aktivering – värden för godkänt/underkänt

Särskilda krav för säkerhetsaspekter hos komplexa elektroniska fordonskontrollsystem

Inledning (för kännedom)

Syftet med dessa föreskrifter är att fastställa enhetliga bestämmelser för avancerade nödbromssystem (AEBS) monterade på fordon i kategorierna M2, M3, N2 and N3 (1) som används främst för motorvägstrafik.

Avancerade nödbromssystem medför i regel fördelar för fordon i dessa fordonskategorier, men i vissa undergrupper av fordon är fördelarna inte lika självklara eftersom dessa fordon används främst i annan trafik än motorvägstrafik (till exempel bussar med stående passagerare i bland annat klasserna I, II och A (1). Oavsett fördelarna finns det andra undergrupper av fordon där det är svårt att montera AEBS ur teknisk synpunkt (till exempel på grund av placeringen av sensorn på fordon i kategori G, i fråga om specialfordon, etc.).

System som är avsedda för fordon som inte är utrustade med pneumatisk fjädring på bakaxeln kräver dessutom avancerad sensorteknik för att variationer i fordonets lutningsvinkel ska kunna beaktas. Parter i överenskommelsen som önskar tillämpa dessa föreskrifter på denna typ av fordon bör ge tillräckligt med tid för installationen av denna teknik.

Systemet ska automatiskt upptäcka en eventuell kollision framifrån, ge föraren en varning och aktivera fordonets bromssystem så att fordonet bromsas i syfte att undvika eller mildra effekterna av en kollision om föraren inte reagerar på varningen.

Systemet får endast aktiveras i körsituationer där inbromsning kommer att leda till att en olycka undviks eller till att dess effekter mildras och får inte aktiveras i normala körsituationer.

Om det uppstår fel i systemet får detta inte leda till att fordonets säkerhet sätts på spel.

Systemet ska som minimum avge en akustisk eller haptisk varning, som även kan vara en kraftig inbromsning, som uppmärksammar föraren på en kritisk situation.

När systemet arbetar aktivt (faserna då varning avges eller fordonet nödbromsas) kan föraren när som helst ta kontrollen över och förbigå systemet genom att medvetet vidta en åtgärd som att vrida på ratten eller trampa ned gaspedalen.

Föreskrifterna kan inte behandla alla trafikförhållanden och typer av infrastruktur i typgodkännandeförfarandet. Faktiska förhållanden och egenskaper får inte leda till felaktiga varningar eller inbromsningar i sådan utsträckning att de uppmuntrar föraren att stänga av systemet.

1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH SYFTE

Dessa föreskrifter gäller för typgodkännande av fordon i kategorierna M2, N2, M3 och N3 (1) med avseende på ett fordonssystem för att undvika eller mildra effekterna av en påkörningsolycka inom samma körfält.

2. DEFINITIONER

2.1 avancerat nödbromssystem (AEBS): system som automatiskt kan detektera ett nödläge och aktivera fordonets bromssystem för att bromsa fordonet i syfte att undvika eller mildra en kollision.

2.2 fordonstyp med avseende på avancerat nödbromssystem: fordon som inte skiljer sig åt i fråga om sådana väsentliga avseenden som följande:

a)	Tillverkarens handelsbeteckning eller varumärke.

b)	Fordonsegenskaper som inverkar väsentligt på det avancerade nödbromssystemets prestanda.

c)	Det avancerade nödstoppssystemets typ och konstruktion.

2.3 provfordonet: det fordon som provas.

2.4 mål: en personbil i kategori M1 AA Sedan (1) som serieproduceras i stora volymer eller, om det är fråga om ett mjukt mål, ett objekt som representerar ett sådant fordon med avseende på de egenskaper som detekteras av sensorsystemet hos det avancerade nödbromssystem som provas.

2.5 rörligt mål: ett mål som rör sig i konstant hastighet i samma riktning och i mitten av samma körfält som provfordonet.

2.6 stillastående mål: ett mål som står stilla, vänt i samma riktning och placerat i mitten av samma körfält som provfordonet.

2.7 mjukt mål: ett mål som tar minimal skada av och orsakar minimal skada på provfordonet i händelse av en kollision.

2.8 kollisionsvarningsfas: fasen omedelbart före nödbromsningsfasen, under vilken nödbromssystemet varnar föraren för en eventuell kollision framifrån.

2.9 nödbromsningsfas: fasen som startar när nödbromssystemet signalerar till färdbromssystemet att bromsa in med en retardation på minst 4 m/s2.

2.10 gemensamt utrymme: ett område där två eller fler informationsfunktioner (t.ex. en symbol) kan visas, men inte samtidigt.

2.11 egenkontroll: en integrerad funktion som utför en halvkontinuerlig felsökning av systemet under minst den tid systemet är aktivt.

2.12 tid till kollision: det tidsvärde som erhålls när att man dividerar avståndet mellan provfordonet och målet med den relativa hastigheten för provfordonet jämfört med målet vid en specifik tidpunkt.

3. ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1 Ansökan om typgodkännande av en fordonstyp med avseende på det avancerade nödbromssystemet ska lämnas av fordonstillverkaren eller fordonstillverkarens behöriga ombud.

3.2 Den ska åtföljas av följande dokument i tre exemplar:

3.2.1

En beskrivning av fordonstypen med avseende på de punkter som avses i punkt 2.2, tillsammans med ett dokumentationspaket som beskriver nödbromssystemets grundläggande konstruktion och hur systemet är kopplat till övriga fordonssystem eller hur det direkt kontrollerar utsignalvariablerna. De siffror eller symboler som identifierar fordonstypen ska anges.

3.3 Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas ska lämnas till den tekniska tjänst som utför provningarna.

4. TYPODKÄNNANDE

4.1 Om en fordonstyp som lämnats in för typgodkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller kraven i punkt 5 ska typgodkännande beviljas.

4.2 Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. De två första siffrorna i numret (för närvarande 01 för ändringsserie 01) ska hänvisa till den ändringsserie som innehåller de senaste större tekniska ändringar av föreskrifterna som gjorts före utfärdandet av typgodkännandet. En och samma part i överenskommelsen får inte tilldela samma fordonstyp utrustad med en annan typ av nödbromssystem eller en annan fordonstyp samma typgodkännandenummer.

4.3 Ett meddelande om beviljat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande enligt dessa föreskrifter ska lämnas till de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till föreskrifterna och dokumentation som tillhandahålls av sökanden i ett format som inte överstiger A4 (210 x 297 mm), eller vikt till detta format, i lämplig skala eller i elektroniskt format.

4.4 Varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter ska, på en väl synlig och lätt tillgänglig plats som anges på typgodkännandeblanketten, vara märkt med ett internationellt typgodkännandemärke som överensstämmer med förlagan i bilaga 2 och består av följande:

4.4.1

En cirkel som omger bokstaven ”E”, följd av det särskiljande landsnumret för det land som beviljat typgodkännandet (2).

4.4.2

Numret på dessa föreskrifter, följt av bokstaven ”R”, ett bindestreck och typgodkännandenumret, placerat till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.5 Om fordonet överensstämmer med en godkänd fordonstyp enligt föreskrifter som bifogats överenskommelsen, i det land som beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter, behöver inte den symbol som avses i punkt 4.4.1. upprepas; i sådana fall ska föreskrifternas nummer, typgodkännandenumren och tilläggssymbolerna placeras i vertikala kolumner till höger om den symbol som avses i punkt 4.4.1.

4.6 Typgodkännandemärket ska vara lätt läsligt och outplånligt.

4.7 Typgodkännandemärket ska placeras vid eller på fordonets typskylt.

5. SPECIFIKATIONER

5.1 Allmänt

5.1.1 Varje fordon utrustat med ett avancerat nödbromssystem som överensstämmer med definitionen i punkt 2.1 ska uppfylla kraven i punkterna 5.1–5.6.2 i dessa föreskrifter och vara utrustat med antilåsningsfunktion i enlighet med kraven i bilaga 13 till föreskrifter nr 13.

5.1.2 Nödbromssystemets effektivitet ska inte påverkas negativt av magnetiska eller elektriska fält. Detta ska påvisas genom överensstämmelse med ändringsserie 03 till föreskrifter nr 10.

5.1.3 Överensstämmelse med säkerhetskraven för komplexa elektroniska fordonskontrollsystem ska påvisas genom uppfyllande av kraven i bilaga 4.

5.2 Funktionskrav

5.2.1 Systemet ska ge föraren lämpliga varningar enligt följande:

5.2.1.1

En kollisionsvarning när nödbromssystemet har identifierat en risk för kollision med ett framförvarande fordon i kategori M, N eller O i samma körfält som rör sig i lägre hastighet, avstannar eller står stilla och inte har identifierats som rörligt. Varningen ska vara så som specificeras i punkt 5.5.1.

5.2.1.2

En felvarning när det finns ett fel i nödbromssystemet som gör att kraven i dessa föreskrifter inte uppfylls. Varningen ska vara så som specificeras i punkt 5.5.4.

5.2.1.2.1

Det ska inte finnas något betydande tidsintervall mellan varje egenkontroll av nödbromssystemet och följaktligen inte någon betydande fördröjning för tändning av varningssignalen i händelse av ett elektriskt detekterbart fel.

5.2.1.3

En avaktiveringsvarning när nödbromssystemet är avaktiverat, om fordonet är utrustat med en anordning för manuell avaktivering av nödbromssystemet. Varningen ska vara så som specificeras i punkt 5.4.2.

5.2.2 En nödbromsningsfas i syfte att kraftigt reducera hastigheten för provfordonet ska följa på den varning som nämns i punkt 5.2.1.1, om inte annat följer av punkterna 5.3.1–5.3.3. Nödbromsningsfunktionen ska provas enligt punkterna 6.4 och 6.5 i dessa föreskrifter.

5.2.3 Systemet ska vara aktivt från en fordonshastighet på 15 km/tim upp till fordonets högsta konstruktionshastighet och vid alla lastförhållanden, om det inte avaktiveras manuellt enligt punkt 5.4.

5.2.4 Systemet ska vara konstruerat för att minimera antalet kollisionsvarningssignaler och för att undvika att fordonet bromsar in automatiskt i situationer där föraren inte skulle upptäcka risken för frontalkollision. Detta ska påvisas enligt punkt 6.8 i dessa föreskrifter.

5.3 Möjlighet för föraren att avbryta

5.3.1 Nödbromssystemet kan ge föraren möjlighet att avbryta kollisionsvarningsfasen. När fordonets bromssystem används för att ge föraren en haptisk varning ska systemet ge föraren möjlighet att avbryta varningsbromsningen.

5.3.2 Nödbromssystemet ska ge föraren möjlighet att avbryta nödbromsningsfasen.

5.3.3 I båda fallen kan avbrytandet initieras genom vilken aktiv åtgärd som helst som visar att föraren är medveten om den akuta situationen (t.ex. nedtrampning av gaspedalen, användning av körriktningsvisare). Fordonstillverkaren ska i samband med typgodkännandeförfarandet överlämna en förteckning över dessa aktiva åtgärder till den tekniska tjänsten, och denna förteckning ska bifogas provningsrapporten.

5.4 Om ett fordon är utrustat med en anordning för att avaktivera nödbromssystemet ska följande villkor tillämpas när så är lämpligt:

5.4.1

Nödbromssystemet ska återaktiveras automatiskt varje gång en ny tändningscykel påbörjas.

5.4.2

En konstant optisk varningssignal ska informera föraren om att nödbromssystemet är avaktiverat. Den gula varningssignalen som specificeras i punkt 5.5.4 kan användas för detta syfte.

5.5 Varningsindikering

5.5.1 Den kollisionsvarning som anges i punkt 5.2.1.1 ska ges av minst två varningsmetoder, som kan vara akustiska, haptiska eller optiska.

Tidpunkten för varningssignalen ska väljas så att föraren ges möjlighet att reagera på kollisionsrisken och ta kontroll över situationen, och olägenheter för föraren genom alltför tidiga eller alltför frekventa varningar ska undvikas. Detta ska provas enligt bestämmelserna i punkterna 6.4.2 och 6.5.2 i dessa föreskrifter.

5.5.2 En beskrivning av kollisionsvarningssignalerna och i vilken ordning de visas för föraren ska tillhandahållas av fordonstillverkaren vid tidpunkten för typgodkännandet och noteras i provningsrapporten.

5.5.3 Om en optisk signal används som en del av kollisionsvarningen kan den optiska signalen utgöras av felvarningssignalen enligt punkt 5.5.4 i blinkande läge.

5.5.4 Felvarningen enligt punkt 5.2.1.2 ska vara en konstant gul optisk varningssignal.

5.5.5 Alla optiska varningssignaler i nödbromssystemet ska aktiveras antingen när tändningskontakten (startkontakten) ställs i läge ”på” (kör) eller när tändningskontakten (startkontakten) är i ett läge mellan ”på” (kör) och ”start” som tillverkaren utformat som ett kontrolläge (startsystem [påslagning]). Detta krav gäller inte för varningssignaler som visas i ett gemensamt utrymme.

5.5.6 Varningssignalerna ska vara synliga även i dagsljus; föraren ska från förarsätet enkelt kunna kontrollera att varningssignalerna fungerar.

5.5.7 När föraren ges en optisk varningssignal som indikerar att nödbromssystemet för tillfället inte fungerar, till exempel vid ogynnsamma väderförhållanden, ska signalen vara konstant och gul. Den felvarningssignal som specificeras i punkt 5.5.4 kan användas för detta syfte.

5.6 Bestämmelser för regelbunden teknisk kontroll

5.6.1 Vid en regelbunden teknisk kontroll ska det vara möjligt att visuellt kontrollera att nödbromssystemet fungerar korrekt genom att man observerar felvarningssignalens tillstånd när systemet slagits på och eventuella glödlampor kontrollerats.

Om felvarningssignalen visas i ett gemensamt utrymme måste man kontrollera att det gemensamma utrymmet fungerar innan man genomför kontrollen av felvarningssignalen.

5.6.2 I samband med typgodkännandet ska det under sekretess redogöras för de metoder som tillverkaren valt som skydd mot att obehöriga enkelt kan ändra felvarningssignalen.

Detta skyddskrav anses även uppfyllt om det finns ytterligare ett sätt att kontrollera att nödbromssystemet fungerar korrekt.

6. PROVNINGSFÖRFARANDE

6.1 Provningsvillkor

6.1.1 Provningen ska utföras på ett plant och torrt underlag av asfalt eller betong som ger god friktion.

6.1.2 Omgivningstemperaturen ska vara 0 oC–45 oC.

6.1.3 Siktförhållandena i horisontalplanet ska tillåta att målet är synligt under hela provningen.

6.1.4 Provningarna ska utföras när det inte förekommer någon vind som kan påverka resultaten.

6.2 Fordonsvillkor

6.2.1 Provningsvikt

Fordonet ska provas vid ett lastförhållande som tillverkaren och den tekniska tjänsten kommer överens om. Ingen ändring får göras när provningen har påbörjats.

6.3 Provningsmål

6.3.1 Det mål som används vid provningarna ska vara en normal personbil i kategori M1 AA Sedan som serieproduceras i stora volymer, alternativt ett ”mjukt mål” som representerar ett sådant fordon med avseende på de egenskaper som detekteras av sensorsystemet hos det nödbromssystem som provas (3).

6.3.2 Detaljerade uppgifter som gör det möjligt att identifiera och reproducera målet(-en) ska anges i fordonets typgodkännandedokumentation.

6.4 Provning av varning och aktivering med ett stillastående mål

6.4.1 Provfordonet ska närma sig det stillastående målet på en rak linje i minst två sekunder innan den funktionella delen av provningen inleds, och avvikelsen från den gemensamma mittlinjen mellan provfordonet och målet får som högst uppgå till 0,5 m.

Den funktionella delen av provningen ska påbörjas när provfordonet rör sig i en hastighet av 80 ± 2 km/tim och är minst 120 m från målet.

Från början av den funktionella delen till kollisionspunkten får kontroller eller reglage på provfordonet inte ändras, med undantag av smärre ändringar av styrningen för att motverka eventuell avvikelse från linjen.

6.4.2 Tidpunkten för kollisionsvarningarna enligt punkt 5.5.1 ska uppfylla följande krav:

6.4.2.1

Minst en varning ska ges senast vid det värde som specificeras i kolumn B i tabell I i bilaga 3.

När det gäller de fordon som anges i rad 1 i tabell I i bilaga 3 ska varningen vara haptisk eller akustisk.

När det gäller de fordon som anges i rad 2 i tabell I i bilaga 3 ska varningen vara haptisk, akustisk eller optisk.

6.4.2.2

Minst två varningar ska ges senast vid det värde som specificeras i kolumn C i tabell I i bilaga 3.

6.4.2.3

En eventuell sänkning av hastigheten under varningsfasen ska inte överstiga antingen 15 km/tim eller 30 % av den totala hastighetssänkningen för provfordonet, beroende på vilket av dessa värden som är högst.

6.4.3 Kollisionsvarningsfasen ska följas av nödbromsningsfasen.

6.4.4 Den totala hastighetssänkningen för provfordonet vid tidpunkten för kollision med det stillastående målet ska inte vara mindre än de värden som specificeras i kolumn D i tabell I i bilaga 3.

6.4.5 Nödbromsningsfasen ska inte påbörjas förrän tiden fram till kollision är högst 3,0 sekunder.

Överensstämmelse ska kontrolleras antingen genom faktisk mätning vid provningen eller genom dokumentation som fordonstillverkaren tillhandahåller, enligt överenskommelse mellan den tekniska tjänsten och fordonstillverkaren.

6.5 Provning av varning och aktivering med ett rörligt mål

6.5.1 Provfordonet och det rörliga målet ska röra sig på en rak linje i samma riktning i minst två sekunder innan den funktionella delen av provningen inleds, och avvikelsen från den gemensamma mittlinjen mellan provfordonet och målet får högst uppgå till 0,5 m.

Den funktionella delen av provningen ska påbörjas när provfordonet rör sig i en hastighet av 80 ± 2 km/tim, det rörliga målet i den hastighet som specificeras i kolumn H i tabell I i bilaga 3, och avståndet mellan dem är minst 120 m.

Från början av den funktionella delen av provningen tills hastigheten för provfordonet är lika med målets hastighet får föraren inte genomföra några ändringar av kontroller eller reglage på provfordonet, med undantag av smärre ändringar av styrningen för att motverka eventuell avvikelse från linjen.

6.5.2 Tidpunkten för kollisionsvarningsmetoderna enligt punkt 5.5.1 ska uppfylla följande krav:

6.5.2.1

Minst en haptisk eller aktustisk varning ska ges senast vid det värde som specificeras i kolumn E i tabell I i bilaga 3.

6.5.2.2

Minst två varningar ska ges senast vid det värde som specificeras i kolumn F i tabell I i bilaga 3.

6.5.2.3

6.5.3 Nödbromsningsfasen ska resultera i att provfordonet inte kolliderar med det rörliga målet.

6.5.4 Nödbromsningsfasen ska inte påbörjas förrän tiden fram till kollision är högst 3,0 sekunder.

6.6 Provning av felvarning

6.6.1 Ett elektriskt fel ska simuleras, exempelvis genom att strömförsörjningen till en komponent i nödbromssystemet bryts eller genom att de elektriska anslutningarna mellan komponenter i nödbromssystemet kopplas ur. Varken de elektriska anslutningarna för felvarningssignalen enligt punkt 5.5.4 eller den eventuella manuella avaktiveringsanordningen enligt punkt 5.4 ska kopplas ur vid simulering av fel i nödbromssystemet.

6.6.2 Felvarningssignalen som anges i punkt 5.5.4 ska aktiveras och förbli aktiverad senast 10 sekunder efter det att fordonet framförts i en hastighet över 15 km/tim, och den ska omedelbart återaktiveras efter en efterföljande till- och frånslagning av tändningen när fordonet står stilla, så länge som det simulerade felet kvarstår.

6.7 Provning av avaktivering

6.7.1 Om fordonet är utrustat med en anordning för avaktivering av nödbromssystemet ska tändningskontakten (startkontakten) ställas i läge ”på” (kör) och nödbromssystemet avaktiveras. Varningssignalen enligt punkt 5.4.2 ska därmed aktiveras. Tändningskontakten (startkontakten) ska ställas i läge ”av”. Därefter ska tändningskontakten (startkontakten) återigen ställas i läge ”på” (kör) för man ska kunna kontrollera att den tidigare aktiverade varningssignalen inte återaktiveras, något som visar att varningssystemet återaktiverats enligt punkt 5.4.1. Om tändningen slås på med hjälp av en ”nyckel” ska detta krav uppfyllas utan att nyckeln avlägsnas.

6.8 Provning av felreaktion

6.8.1 Två stillastående fordon av kategori M1 AA Sedan ska placeras

a)	vända i samma färdriktning som provfordonet,

b)	på ett avstånd på 4,5 m från varandra (4),

c)	med fordonens bakre ändar i linje med varandra.

6.8.2 Provfordonet ska färdas i minst 60 meter vid en konstant hastighet av 50 ± 2 km/tim för att passera mitt emellan de två stillastående fordonen.

Under provningen får ingen ändring av kontroller eller reglage på provfordonet göras, med undantag av smärre ändringar av styrningen för att motverka avvikelse.

6.8.3 Nödbromssystemet ska inte avge någon kollisionsvarning eller initiera nödbromsningsfasen.

7. ÄNDRING AV FORDONSTYP OCH UTÖKAT TYPGODKÄNNANDE

7.1 Varje ändring av den fordonstyp som definieras i punkt 2.2 ska anmälas till den typgodkännandemyndighet som godkänt fordonstypen. Typgodkännandemyndigheten kan då antingen

7.1.1 anse att ändringarna inte påverkar villkoren för beviljandet av typgodkännande negativt och bevilja utökat typgodkännande, eller

7.1.2 anse att ändringarna påverkar villkoren för beviljande av typgodkännande och kräva ytterligare provningar eller kontroller innan utökat typgodkännande beviljas.

7.2 De övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska med hjälp av det förfarande som anges i punkt 4.3 underrättas om huruvida ansökan om typgodkännande beviljats eller ej, och ska då också få information om vilka ändringar som gjorts.

7.3 Typgodkännandemyndigheten ska underrätta övriga parter i överenskommelsen om utökningen med hjälp av meddelandeblanketten i bilaga 1 till dessa föreskrifter. Den ska tilldela varje sådan utökning ett löpnummer, kallat utökningsnummer.

8. PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

8.1 Förfarandena avseende produktionsöverensstämmelse ska överensstämma med de allmänna bestämmelser som anges i tillägg 2 till överenskommelsen (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2) och uppfylla följande krav:

8.2 Ett fordon som är typgodkänt enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att det överensstämmer med den godkända typen genom att uppfylla kraven ipunkt 5.

8.3 Typgodkännandemyndigheten som beviljat typgodkännandet får när som helst granska de metoder för kontroll av produktionsöverensstämmelse som är tillämpliga på varje produktionsenhet. Dessa inspektioner ska normalt sett utföras vartannat år.

9. PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

9.1 Ett typgodkännande som beviljats för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter kan återkallas om kraven i punkt 8 inte uppfylls.

9.2 Om en part i överenskommelsen återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat, ska den genast underrätta övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

10. SLUTGILTIGT UPPHÖRANDE AV PRODUKTIONEN

En innehavare av ett typgodkännande som slutgiltigt upphör med sin produktion av en fordonstyp som godkänts i enlighet med dessa föreskrifter ska underrätta typgodkännandemyndigheten om detta, och den senare ska därefter genast underrätta de övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter om detta, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter

11. NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER FÖR DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVNING OCH FÖR TYPGODKÄNNANDEMYNDIGHETERNA

De parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovning och för de typgodkännandemyndigheter till vilka sådana intyg om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande ska sändas.

12. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

12.1 Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie nr 01 får ingen av de parter i överenskommelsen som tillämpar ändringsserie nr 01 till de här föreskrifterna vägra att bevilja typgodkännande i enlighet med ändringsserie 01 till dessa föreskrifter.

12.2 Från och med dagen för ikraftträdande av ändringsserie 01 till dessa föreskrifter får de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter fortsätta att bevilja typgodkännande och utökade typkodkännanden till ändringsserie 00 till dessa föreskrifter.

I enlighet med artikel 12 i 1958 års överenskommelse kan ändringsserie 00 användas som alternativ till ändringsserie 01. Parterna i överenskommelsen ska underrätta generalsekretariatet om vilket alternativ de tillämpar. Om parterna inte underrättar Förenta nationernas generalsekreterare om detta, antas de tillämpa serie 01.

12.3 Från och med dagen för ikraftträdande av ändringsserie 01 ska ingen part i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja ett nationellt eller regionalt typgodkännande för en fordonstyp som godkänts enligt ändringsserie 01 till dessa föreskrifter.

12.4 Fram till den 1 november 2016 ska ingen part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja nationellt eller regionalt typgodkännande för en fordonstyp som godkänts enligt ändringsserie 00 till dessa föreskrifter.

12.5 Från och med den 1 november 2016 är de parter i överenskommelsen som tillämpar ändringsserie 01 till dessa föreskrifter inte skyldiga att godta en fordonstyp som godkänts enligt ändringsserie 00 till dessa föreskrifter med hänsyn till nationellt eller regionalt typgodkännande.

(1) Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.3, punkt 2.

(2) De särskiljande numren för parterna i 1958 års överenskommelse återges i bilaga 3 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument TRANS/WP.29/78/Rev.2/Amend.1.(R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.3 – www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html

(3) Den tekniska tjänsten och fordonstillverkaren ska komma överens om huruvida egenskaperna hos det mjuka målet överensstämmer med dem hos en personbil i kategori M1 AA Sedan.

(4) Referenspunkten för varje stillastående fordon för fastställande av mellanrummet mellan fordonen ska bestämmas i enlighet med ISO-standard 612-1978.

BILAGA 1

BILAGA 2

TYPGODKÄNNANDEMÄRKETS UTFORMNING

(se punkterna 4.4–4.4.2 i dessa föreskrifter

a = min. 8 mm

Ovanstående typgodkännandemärke på ett fordon visar att den aktuella fordonstypen har godkänts i Belgien (E6) med avseende på nödbromssystemet enligt föreskrifter nr 131. De två första siffrorna i typgodkännandenumret visar att typgodkännandet beviljats enligt kraven i ändringsserie 01 till föreskrifter nr 131.

BILAGA 3

PROVNINGSKRAV FÖR VARNING OCH AKTIVERING – VÄRDEN FÖR GODKÄNT/UNDERKÄNT

A	B	C	D	E	F	G	H	Rad
	Stillastående mål			Rörligt mål
	Tidpunkt för varningssignaler		Retardation (se punkt 6.4.4)	Tidpunkt för varningssignaler		Retardation (se punkt 6.5.3)	Målhastighet (se punkt 6.5.1)
	Minst 1 (se punkt 6.4.2.1)	Minst 2 (se punkt 6.4.2.2)	Retardation (se punkt 6.4.4)	Minst 1 (se punkt 6.5.2.1)	Minst 2 (se punkt 6.5.2.2)	Retardation (se punkt 6.5.3)	Målhastighet (se punkt 6.5.1)
M3 (1), N2 > 8 t och N3	Senast 1,4 s innan nödbromsningsfasen inleds	Senast 0,8 s innan nödbromsningsfasen inleds	Minst 20 km/tim	Senast 1,4 s innan nödbromsningsfasen inleds	Senast 0,8 s innan nödbromsningsfasen inleds	Ingen inverkan	12 ± 2 km/tim	1
N2 ≤ 8 t (2) (4) och M2 (2) (4)	Senast 0,8 s innan nödbromsningsfasen inleds	Innan nödbromsningsfasen inleds (3)	Minst 10	Senast 0,8 s innan nödbromsningsfasen inleds	Innan nödbromsningsfasen inleds (3)	Ingen inverkan	67 ± 2 km/tim (5)	2

(1) Fordon i kategori M3 med hydrauliska bromssystem omfattas av kraven i rad 2.

(2) Fordon med pneumatiska bromssystem omfattas av kraven i rad 1.

(3) Värden ska anges av fordonstillverkaren vid tiden för typgodkännande (punkt 15 i bilaga 1).

(4) Fordonstillverkarna som anges i rad 2 kan välja att få typgodkännande för fordon enligt de värden som anges i rad 1. I detta fall ska överensstämmelse påvisas med alla värden i rad 1.

(5) Värdena för målhastighet i cell H2 ska revideras före den 1 november 2021.

BILAGA 4

SÄRSKILDA KRAV FÖR SÄKERHETSASPEKTER HOS KOMPLEXA ELEKTRONISKA FORDONSKONTROLLSYSTEM

1. ALLMÄNT

I denna bilaga anges särskilda krav på dokumentation, felstrategi och kontroller med avseende på säkerhetsaspekter av komplexa elektroniska system för fordonskontroll (definieras i punkt 2.3 nedan) vid tillämpningen av dessa föreskrifter.

Denna bilaga kan också åberopas i enskilda punkter i dessa föreskrifter, när det gäller säkerhetsrelaterade funktioner som regleras av elektroniska system.

I denna bilaga specificeras inga krav på systemets prestanda, däremot beskrivs metoder för konstruktionsprocessen och den information som ska lämnas till den tekniska tjänsten i samband med typgodkännande.

Denna information ska visa att systemet under normala förhållanden och vid fel uppfyller alla tillämpliga prestandakrav som anges på annat håll i dessa föreskrifter.

2. DEFINITIONER

I denna bilaga används följande beteckningar:

2.1

säkerhetskoncept: en beskrivning av de åtgärder som införts i systemet, t.ex. i de elektroniska enheterna, för att skydda systemets integritet och därigenom garantera säker drift även vid elfel.

Möjligheten att övergå till partiell drift eller ett reservsystem för vitala fordonsfunktioner kan ingå i säkerhetskonceptet.

2.2

elektroniskt kontrollsystem: en kombination av enheter avsedda att samarbeta vid alstringen av den angivna fordonskontrollfunktionen genom elektronisk databehandling.

Sådana system är ofta programvarustyrda och uppbyggda av enskilda funktionskomponenter såsom sensorer, elektroniska styrenheter och aktuatorer och kopplas samman av transmissionslänkar. De kan inbegripa mekaniska, elektropneumatiska eller elektrohydrauliska delar.

systemet: det system för vilket typgodkännande söks.

2.3	komplexa elektroniska fordonskontrollsystem: elektroniska kontrollsystem med en kontrollhierarki där en kontrollerad funktion kan avbrytas av en elektronisk kontroll eller funktion på högre nivå. En avbruten funktion blir en del av det komplexa systemet.

2.4

styrning på högre nivå: system eller funktioner som använder ytterligare databehandling eller givarinsignaler för att ändra fordonets beteende genom att beordra ändringar av fordonskontrollsystemets normala funktion(er).

Detta gör det möjligt för komplexa system att automatiskt ändra sina mål med en prioritering som bestäms av de omständigheter som sensorerna känner av.

2.5	enheter: de minsta uppdelningar av systemkomponenter som är av intresse i denna bilaga, eftersom kombinationer av komponenter kommer att betraktas som individuella enheter för identifiering, analys eller byte.

2.6	transmissionslänkar: anordningar som används för att koppla samman utspridda enheter i syfte att överföra signaler, driftsdata eller energi. Denna utrustning är normalt elektrisk men kan delvis vara mekanisk, pneumatisk, hydraulisk eller optisk.

2.7	kontrollintervall: det intervall för en utsignalvariabel över vilket systemet sannolikt kan utöva kontroll.

2.8	gränser för funktionell drift: de yttre fysikaliska gränser inom vilka systemet kan upprätthålla kontrollen.

3. DOKUMENTATION

3.1 Krav

Tillverkaren ska tillhandahålla ett dokumentationspaket där det redogörs för systemets grundläggande konstruktion och för hur det är kopplat till de andra fordonssystemen eller hur det direkt kontrollerar utsignalvariablerna.

Systemets funktion(er) och säkerhetskoncept enligt tillverkarens konstruktion ska förklaras.

Dokumentationen ska vara kortfattad men innehålla belägg för att konstruktionen och utvecklingen har utnyttjat sakkunskap från alla områden som systemet berör.

För regelbundet återkommande tekniska inspektioner ska det i dokumentationen beskrivas hur systemets aktuella driftsstatus kan kontrolleras.

3.1.1 Denna dokumentation ska bestå av följande två delar:

Det formella dokumentationspaketet för typgodkännandet, med det material som anges i punkt 3 i denna bilaga (med undantag av vad som anges i punkt 3.4.4), som ska lämnas till den tekniska tjänsten i samband med att ansökan om typgodkännande lämnas in. Detta kommer att utgöra den grundläggande referensen för kontrollerna enligt punkt 4 i denna bilaga.

b)	Ytterligare material och analyser enligt punkt 3.4.4 som ska förvaras av tillverkaren och uppvisas i samband med typgodkännandet.

3.2 Beskrivning av systemets funktioner.

En beskrivning ska lämnas som enkelt förklarar alla systemets kontrollfunktioner och metoder för att uppnå målen, inbegripet uppgift om den/de mekanism(er) genom vilka kontrollen utövas.

3.2.1 En förteckning över alla insignalsvariabler och avkända variabler ska lämnas och deras driftsintervall ska anges.

3.2.2 En förteckning över alla utsignalvariabler som kontrolleras av systemet ska lämnas, i samtliga fall med uppgift om huruvida kontrollen utövas direkt eller via ett annat fordonssystem. Styrningens omfattning (se punkt 2.7 i denna bilaga) för varje sådan variabel ska anges.

3.2.3 Gränserna för funktionell drift (se punkt 2.8 i denna bilaga) ska anges där de påverkar systemets prestanda.

3.3 Systemets utformning och scheman

3.3.1 Komponentförteckning

En förteckning ska lämnas över alla systemets enheter, med uppgift om de andra fordonssystem som behövs för att man ska uppnå den aktuella kontrollfunktionen.

Ett översiktligt schema som visar dessa enheter i kombination med varandra ska lämnas, där enheternas fördelning och kopplingarna mellan dem framgår klart.

3.3.2 Enheternas funktioner

Funktionen för varje enhet i systemet ska anges, och de signaler som kopplar samman den med andra enheter eller fordonssystem ska visas. Detta kan göras med ett uppmärkt blockschema eller med en beskrivning med ett sådant schema som stöd.

3.3.3 Sammankopplingar

Sammankopplingarna i systemet ska visas med ett kretsschema för elektriska transmissionslänkar, ett optiskt fiberschema för optiska länkar, rörschema för pneumatiska eller hydrauliska kopplingar och ett förenklat diagram för mekaniska kopplingar.

3.3.4 Signalflöde och prioriteringar

Det ska finnas ett tydligt samband mellan dessa transmissionslänkar och de signaler som överförs mellan enheter.

Signalprioritet på multiplexa dataförbindelser ska anges så snart som prioriteten kan påverka prestanda eller säkerhet vid tillämpningen av dessa föreskrifter.

3.3.5 Identifiering av enheter

Varje enhet ska vara klart och otvetydigt identifierbar (t.ex. genom märkning för hårdvara och märkning eller utsignal för programvara) så att rätt utrustning kan knytas till motsvarande dokumentation.

I de fall flera funktioner kombineras i en enda enhet eller inom en enda dator, men visas i flera block i blockschemat för klarhetens och tydlighetens skull, ska en enda maskinvaruidentifiering användas.

Tillverkaren ska med hjälp av denna identifiering bekräfta att den levererade utrustningen överensstämmer med motsvarande dokument.

3.3.5.1 Identifieringen ska ange hårdvaru- och mjukvaruversion, och när mjukvaran ändras så att enhetens funktion ändras på ett sätt som berör dessa föreskrifter ska denna identifiering också ändras.

3.4 Tillverkarens säkerhetskoncept

3.4.1 Tillverkaren ska lämna en deklaration som bekräftar att den strategi som valts för utformningen av systemet under felfria förhållanden inte kommer att äventyra säker drift av sådana system som dessa föreskrifter är tillämpliga på.

3.4.2 Beträffande systemets mjukvara ska arkitekturen förklaras och de metoder och verktyg som använts vid konstruktionen ska anges. Tillverkaren ska vid behov kunna visa hur systemlogikens tillämpning valdes under konstruktions- och utvecklingsprocessen.

3.4.3 Tillverkaren ska förse den tekniska tjänsten med en förklaring av konstruktionsegenskaper hos systemet som är avsedda att skapa säker drift vid fel. Tänkbara konstruktionsegenskaper vid fel hos systemet är exempelvis

a)	återgång till drift med ett partiellt system,

b)	övergång till ett separat reservsystem,

c)	bortkoppling av högnivåfunktionen.

Vid fel ska föraren varnas med t.ex. en varningssignal eller visning av ett meddelande. Om föraren inte avaktiverar systemet, t.ex. genom att vrida tändningskontakten till läget ”av” eller genom att stänga av den specifika funktionen i fråga med en särskild kontakt, ska varningen kvarstå så länge som felet föreligger.

3.4.3.1 Om den valda konstruktionen innebär att partiell bromsverkan inträder vid vissa felvillkor, ska dessa villkor anges jämte resulterande effektivitetsgränser.

3.4.3.2 Om den valda konstruktionen innebär att en andra metod (reserv) används för att uppnå målet för systemet, ska principerna för övergången, redundansnivån och eventuella inbyggda kontroller av reserven förklaras, och de resulterande effektivitetsgränserna vid reservdrift ska anges.

3.4.3.3 Om den valda konstruktionen innebär att styrningen på högre nivå kopplas från, ska alla motsvarande kontrollutsignaler som hör till denna inhiberas, på ett sätt som begränsar störningarna vid övergången.

3.4.4 Dokumentationen ska åtföljas av en analys som på ett övergripande sätt visar hur systemet kommer att uppträda när något av de angivna fel som har inverkan på kontrollen över fordonet eller dess säkerhet inträffar.

Detta kan bygga på en FMEA-analys (Failure Mode and Effect Analysis), en felträdsanalys (FTA) eller någon liknande metod som är lämplig med avseende på systemets säkerhet.

Den/de valda analysmetoden/erna ska anges och följas av tillverkaren och ska kunna inspekteras av den tekniska tjänsten vid tidpunkten för typgodkännande.

3.4.4.1 I dokumentationen ska de parametrar som övervakas förtecknas, och för varje fel av den typ som anges i punkt 3.4.4 i denna bilaga ska den varningssignal anges som ska ges till föraren eller den personal som utför service eller tekniska inspektioner.

4. KONTROLL OCH PROVNING

4.1 Systemets funktion, såsom redovisad i den dokumentation som föreskrivs i punkt 3, ska provas på följande sätt:

4.1.1 Kontroll av systemets funktion

I syfte att fastställa normala driftsnivåer ska fordonssystemets prestanda under förhållanden utan fel kontrolleras mot tillverkarens grundläggande anvisningar, om inte prestandan är föremål för en särskild prestandaprovning som en del av typgodkännandeförfarandet enligt dessa eller andra föreskrifter.

4.1.2 Kontroll av säkerhetskonceptet enligt punkt 3.4

Systemets reaktion ska enligt typgodkännandemyndighetens gottfinnande kontrolleras när det påverkas av ett fel i någon individuell enhet genom att motsvarande utsignaler påförs elektriska enheter eller mekaniska element för att simulera effekterna av interna fel inuti enheten.

Resultaten av kontrollen ska överensstämma med sammanfattningen av felanalysen i dokumentationen, med en sådan nivå på den totala inverkan att det kan anses bekräftat att säkerhetskonceptet och dess tillämpning är tillräckliga.

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 214

Svensk utgåva	Lagstiftning	femtiosjunde årgången 19 juli 2014

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		INTERNATIONELLA AVTAL
	*	Meddelande om ikraftträdandet av protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition, vilket kompletterar Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet	1
		FÖRORDNINGAR
	*	Rådets förordning (EU) nr 783/2014 av den 18 juli 2014 om ändring av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende	2
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 784/2014 av den 15 juli 2014 om förbud mot fiske efter kolja i unionens vatten och internationella vatten i VIb, XII och XIV med fartyg som för irländsk flagg	4
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 785/2014 av den 15 juli 2014 om förbud mot fiske efter torsk i Skagerrak med fartyg som för nederländsk flagg	6
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 786/2014 av den 15 juli 2014 om förbud mot fiske efter guldlax i unionens vatten och internationella vatten i V, VI och VII med fartyg som för irländsk flagg	8
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 787/2014 av den 16 juli 2014 om förbud mot fiske efter taggmakrill och därtill hörande bifångster i unionens vatten i IVb, IVc och VIId med fartyg som för belgisk flagg	10
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 788/2014 av den 18 juli 2014 om närmare bestämmelser för föreläggande av böter och viten och återkallelse av erkännande av organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg enligt artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 ( 1 )	12
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 789/2014 av den 18 juli 2014 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	25
		BESLUT
	*	Rådets beslut 2014/475/Gusp av den 18 juli 2014 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende	28
		2014/476/EU
	*	Kommissionens genomförandebeslut av den 17 juli 2014 om godkännande av metoder för klassificering av slaktkroppar av gris i Sverige och om upphävande av beslut 97/370/EG [delgivet med nr C(2014) 4946]	29
		2014/477/EU
	*	Europeiska centralbankens beslut av den 2 juli 2014 om hur uppgifter som enheter som står under tillsyn rapporterar till de nationella behöriga myndigheterna i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 ska tillhandahållas Europeiska centralbanken (ECB/2014/29)	34
		REKOMMENDATIONER
		2014/478/EU
	*	Kommissionens rekommendation av den 14 juli 2014 om principer för att skydda konsumenter och spelare i samband med onlinespeltjänster och för att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar ( 1 )	38
		AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL
	*	Föreskrifter nr 131 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av motorfordon med avseende på avancerade nödbromssystem (AEBS)	47

Nr	12/TQ43
Medlemsstat	Irland
Bestånd	HAD/6B1214
Art	Kolja (Melanogrammus aeglefinus)
Område	Unionens vatten och internationella vatten i VIb, XII och XIV
Datum	25.6.2014

Nr	13/TQ43
Medlemsstat	Nederländerna
Bestånd	COD/03AN.
Art	Torsk (Gadus morhua)
Område	Skagerrak
Datum	26.6.2014

Nr	11/TQ43
Medlemsstat	Irland
Bestånd	ARU/567.
Art	Guldlax (Argentina silus)
Område	Unionens vatten och internationella vatten i V, VI och VII
Datum	25.6.2014

Nr	14/TQ43
Medlemsstat	Belgien
Bestånd	JAX/4BC7D
Art	Taggmakrill och därtill hörande bifångster (Trachurus spp.)
Område	Unionens vatten i IVb, IVc och VIId
Datum	28.6.2014

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	MK	59,9
	TR	65,0
	ZZ	62,5
0707 00 05	AL	74,4
	MK	27,7
	TR	76,0
	ZZ	59,4
0709 93 10	TR	90,3
0709 93 10	ZZ	90,3
0805 50 10	AR	128,4
	BO	100,6
	CL	123,3
	EG	75,0
	NZ	145,2
	TR	148,4
	UY	123,0
	ZA	126,8
	ZZ	121,3
0808 10 80	AR	202,7
	BR	109,0
	CL	104,0
	NZ	128,5
	PE	57,3
	US	145,1
	ZA	131,9
	ZZ	125,5
0808 30 90	AR	161,6
	CL	81,9
	NZ	97,5
	ZA	112,3
	ZZ	113,3
0809 10 00	BA	82,8
	TR	231,6
	XS	80,5
	ZZ	131,6
0809 29 00	TR	375,8
0809 29 00	ZZ	375,8
0809 30	MK	70,6
	TR	147,8
	XS	50,2
	ZZ	89,5
0809 40 05	BA	71,2
	MK	53,5
	ZZ	62,4