17.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 210/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1236/2005 införs ett förbud mot export av varor vars enda praktiska användningsområde är avrättningar, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt kontroller av exporten av vissa varor som kan användas för sådana ändamål. Förordningen respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt respekt för och skydd av människors värdighet, rätt till liv samt förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(2)

Förteckningarna över varor som är föremål för kontroller och förbud har granskats i samråd med en expertgrupp.

(3)

Det är allmänt accepterat att vanliga handfängsel kan användas som rörelsebegränsande anordningar vid brottsbekämpning och att sådana handfängsel ingår i brottsbekämpande myndigheters ordinarie utrustning. FN:s standardminiminormer för behandling av fångar förbjuder användning av kedjor och bojor som rörelsebegränsande anordningar och föreskriver att handfängsel och andra rörelsebegränsande anordningar aldrig får användas som bestraffning. Användning av andra rörelsebegränsande anordningar än kedjor och bojor tillåts endast för vissa speciella ändamål, särskilt för att förhindra att fångar rymmer i samband med förflyttningar eller skadar sig själva eller andra.

(4)

Det anses inte tillåtet att använda tum- och fingerfängsel eller halsfängsel vid brottsbekämpning, och i regel anses det inte tillåtet att använda benvikter för samma ändamål. Det är troligare att sågtandsförsedda tum- och fingerfängsel, tum- och fingerskruvar, fotfängsel med mellanliggande stång och benvikter, på grund av sina egenskaper orsakar svår smärta eller lidande än andra typer av tum- och fingerfängsel och benvikter.

(5)

Det är troligare att mekaniska rörelsebegränsande anordningar orsakar svår smärta eller lidande om de används i kombination, t.ex. då handfängsel och fotfängsel kopplas ihop bakom ryggen på den fängslade. Sådana begränsningsmetoder innebär ofta en risk för kvävning, särskilt om halsfängsel används.

(6)

Det är därför nödvändigt att förbjuda handeln med tum- och fingerfängsel, tum- och fingerskruvar, fotfängsel med mellanliggande stång samt benvikter. Eftersom användningen av bojor och fängsel, andra än vanliga handfängsel, i undantagsfall kan motiveras, bör exporten av dessa varor kontrolleras.

(7)

Det bör också finnas sådana kontroller för export av separata klovar eller ringar, t.ex. halsfängsel eller ringar som ingår i benvikter.

(8)

Definitionen av vanliga handfängsel bör förtydligas med avseende på vilka typer av handfängsel som inte omfattas av kontroll vid export, genom att storleken på separata klovar fastställs.

(9)

Användning av mekaniska rörelsebegränsande anordningar som handfängsel för att fjättra en fånge till ett fast föremål som är förankrat i golv, vägg eller ett tak är inte en godtagbar metod för rörelsebegränsning. Det är därför nödvändigt att förbjuda handeln med fängsel som är utformade för att förankras på detta sätt.

(10)

På samma sätt som för kombinationer av mekaniska rörelsebegränsande anordningar finns det en större risk för svår smärta eller lidande då man använder anordningar som innebär flera begränsningar än då man använder t.ex. vanliga handfängsel. Tvångsstolar samt skivor och bänkar försedda med bojor begränsar fångars rörelsefrihet mycket mer än kombinerad användning av t.ex. hand- och fotfängsel. Risken för tortyr eller omänsklig behandling ökar när denna metod för rörelsebegränsning används under längre perioder. Det är därför nödvändigt att förbjuda handeln med tvångsstolar samt skivor och bänkar försedda med bojor.

(11)

Stolar, skivor och sängar som är utrustade med enbart remmar eller bälten ska undantas från detta förbud, eftersom det i vissa fall kan vara motiverat att använda dem under kortare perioder, t.ex. för att förhindra att oroliga patienter skadar sig själva eller andra. Det finns dock inga terapeutiska eller medicinska skäl till att använda remmar, bälten eller andra rörelsebegränsande anordningar på patienter.

(12)

Bursängar och nätsängar lämpar sig inte för att begränsa rörelsefriheten för patienter eller fångar. Det är därför nödvändigt att förbjuda handeln med bursängar och nätsängar.

(13)

För att skydda personal och andra personer mot saliv, tvingas fångar ibland bära s.k. spotthuvor. Eftersom sådana huvor täcker munnen och ofta även näsan medför de en risk för kvävning. Om de kombineras med rörelsebegränsande anordningar, såsom handfängsel, finns det också en risk för halsskador. Export av spotthuvor bör därför kontrolleras.

(14)

Det är allmänt accepterat att batonger och klubbor tillhör brottsbekämpande myndigheters ordinarie utrustning, och att sköldar utgör ordinarie skyddsutrustning. Handel med så kallade spikbatonger har redan förbjudits, eftersom dessa medför större risk för svår smärta eller lidande än vanliga batonger. På samma sätt är det nödvändigt att förbjuda handeln med piggförsedda sköldar.

(15)

Kroppsstraff i form av t.ex. spöstraff utgör tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning. Knutpiskor och andra typer av piskor med flera snärtar eller läderremmar är utformade för att användas vid spöstraff på människor och har inte något legitimt användningsområde. Piskor med en enda snärt eller läderrem försedd med spikar, hullingar eller liknande anordningar medför en uppenbar risk för svår smärta eller lidande och har inte heller något legitimt användningsområde. Handeln med sådana piskor måste därför förbjudas. Piskor med en enda enkel snärt eller läderrem har både legitima och icke-legitima användningsområden, och handeln med dessa bör därför inte förbjudas.

(16)

När det gäller elchockvapen och utrustning som anges i punkt 2.1 i bilaga II och punkt 2.1 i bilaga III till förordning (EG) nr 1236/2005 är det lämpligt att ta bort kravet beträffande urladdningar på 10 000 V för att förhindra att handelsförbudet och exportkontrollen kringgås genom vapen och utrustning som kan ge elchocker men som har en något lägre utgångsspänning.

(17)

Det är också viktigt att öka exportkontrollens räckvidd till att inkludera – förutom bärbara vapen som redan är föremål för kontroll – fasta eller monterbara vapen för elektrisk urladdning som täcker ett större område och som har flera personer som mål. Sådana vapen framställs ofta som ”icke-dödliga vapen”, men de medför minst lika stor risk för svår smärta eller lidande som bärbara vapen för elektrisk urladdning.

(18)

När det gäller bärbara vapen eller anordningar som sprider oskadliggörande kemiska ämnen är det lämpligt att öka exportkontrollens räckvidd till att inkludera vapen och anordningar som sprider irriterande kemiska ämnen som kan klassas som agens för upploppskontroll.

(19)

Eftersom fasta anordningar för spridning av irriterande kemiska ämnen inne i byggnader säljs på marknaden, och inomhusbruk av sådana ämnen medför risk för svår smärta eller lidande, vilket inte är fallet vid traditionell användning utomhus, bör exporten av sådan utrustning kontrolleras.

(20)

Exportkontroll bör också tillämpas på fast eller monterbar utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen som täcker ett större område, om sådan utrustning ännu inte omfattas av exportkontroll i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (3). Sådan utrustning framställs ofta som ”icke-dödlig teknik”, men den medför minst lika stor risk för svår smärta eller lidande som bärbara vapen och bärbar utrustning. Trots att vatten inte är ett oskadliggörande eller irriterande kemiskt agens kan vattenkanoner användas för att sprida sådana agens i flytande form; exporten av dessa bör därför kontrolleras.

(21)

Exportkontrollen för oljeharts av spansk peppar (oleoresin capsicum, OC) och N-vanillinylpelargonamid (PAVA) bör kompletteras med exportkontroll för vissa blandningar som innehåller dessa ämnen och som kan användas i befintlig form som oskadliggörande eller irriterande kemiska agens eller för tillverkning av sådana agens. Det är lämpligt att klargöra att hänvisningar till oskadliggörande eller irriterande kemiska agens i förekommande fall måste tolkas som att de omfattar även oleoresin capsicum och relevanta blandningar innehållande detta ämne.

(22)

Numret för OC i Kombinerade nomenklaturen bör ersättas med ett annat nummer, och ett antal nummer bör läggas till i förteckningarna över varor i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1236/2005.

(23)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för gemensamma exportregler.

1.

Bilaga II ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

2.

Bilaga III ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen.

17.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 210/11

(1)

Enligt första stycket d i artikel 139.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 får det socker eller den isoglukos som produceras utöver den kvot som avses i artikel 136 i den förordningen endast exporteras inom ramen för den kvantitativa gräns som fastställs av kommissionen.

(2)

Detaljerade tillämpningsföreskrifter för utomkvotsexport, särskilt om utfärdandet av exportlicenser, fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 (2). Den kvantitativa gränsen bör dock fastställas per regleringsår med hänsyn till möjligheterna på exportmarknaderna.

(3)

För vissa av unionens producenter av socker och isoglukos utgör export från unionen en viktig del av den ekonomiska verksamheten och de har upprättat traditionella marknader utanför unionen. Export av socker och isoglukos till dessa marknader kan vara ekonomiskt lönsam även utan exportbidrag. Det är därför nödvändigt att fastställa en kvantitativ gräns för export av utomkvotssocker och isoglukos, så att de berörda EU-producenterna kan fortsätta att leverera till sina traditionella marknader.

(4)

För regleringsåret 2014/15 uppskattas att en gräns på inledningsvis 650 000 ton, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för export av utomkvotssocker, och 70 000 ton, uttryckt i torrsubstans, för export av utomkvotsisoglukos skulle motsvara marknadsefterfrågan.

(5)

Export av socker från unionen till vissa närliggande destinationer och till tredjeländer som ger EU-produkter förmånsbehandling vid import är i dagsläget särskilt gynnsamt ur konkurrenssynpunkt. Vissa närliggande destinationer bör uteslutas som möjliga destinationer för exporten, eftersom det inte finns några lämpliga instrument för ömsesidigt bistånd för att bekämpa oegentligheter och eftersom man vill minimera risken för bedrägerier och förhindra eventuellt missbruk i samband med återimport och återinförande av utomkvotssocker till unionen.

(6)

Med tanke på att den uppskattade risken för bedrägerier är lägre när det gäller isoglukos på grund av produktens karaktär, är det inte nödvändigt att begränsa de möjliga destinationerna vad avser export av utomkvotsisoglukos.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

a)

Tredjeländer: Albanien, Andorra, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Heliga stolen (Vatikanstaten), Kosovo (3), Liechtenstein, Montenegro, San Marino och Serbien.

b)

De av EU-medlemsstaternas territorier som inte ingår i unionens tullområde: Färöarna, Grönland, Helgoland, Ceuta, Melilla, kommunerna Livigno och Campione d'Italia och de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen.

c)

Europeiska territorier som inte ingår i unionens tullområde och vars utrikes angelägenheter handhas av en medlemsstat: Gibraltar.

17.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 210/13

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

17.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 210/15

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 (3) finns bestämmelser om öppnande och administration av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer.

(2)

De kvantiteter för vilka A-licensansökningar har lämnats in av traditionella importörer och nya importörer under de sju första dagarna i juli 2014 i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 341/2007 överskrider de kvantiteter som finns tillgängliga för produkter med ursprung i Kina.

(3)

Enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 är det nu därför nödvändigt att fastställa i vilken utsträckning som de A-licensansökningar som överlämnats till kommissionen senast den 14 juli 2014, i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 341/2007, kan beviljas.

(4)

För att säkra en effektiv förvaltning av förfarandet för utfärdande av importlicenser bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

17.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 210/17

(1)

Den 31 oktober 2013 lämnade DENSO Corporation (nedan kallad sökanden) in en ansökan om godkännande av växelströmsgeneratorn ”DENSO efficient alternator” som en innovativ teknik. I enlighet med artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 (2) undersöktes om ansökan var fullständig. Kommissionen konstaterade att viss relevant information saknades i den ursprungliga ansökan och begärde att sökanden skulle komplettera den. Sökanden lämnade den informationen den 30 januari 2014. Ansökan konstaterades vara fullständig och perioden för kommissionens bedömning av ansökan inleddes dagen efter dagen för det officiella mottagandet, dvs. den 31 januari 2014.

(2)

Ansökan har bedömts i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009, genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 och Technical Guidelines for the preparation of applications for the approval of innovative technologies pursuant to Regulation (EC) No 443/2009 (nedan kallade de tekniska riktlinjerna) (3).

(3)

Ansökan en effektivare växelströmsgenerator (”DENSO efficient alternator”) för utgående ström på 150 A, 180 A och 210 A. Växelströmsgeneratorn har en verkningsgrad på minst 77 % enligt VDA-metoden i punkt 5.1.2 i bilaga I till de tekniska riktlinjerna. Den metoden bygger på den testmetod som anges i ISO 8854:2012 (4).Ansökan avser en växelströmsgenerator med högre verkningsgrad jämfört med jämförelsegeneratorn genom att följande tre förluster minskats: likriktningsförluster (genom optimerad likriktning tack vare en modul med transistorer av MOSFET-typ), järnförluster i statorn (genom användning av en tunn laminerad kärna av magnetiskt stål) samt kopparförluster i statorn (genom användning av en segmentledare med högre fyllfaktor och kortare spoländar). Denna teknik skiljer sig därför från den som används i Valeo Efficient Generation Alternator som godkänts som en miljöinnovation genom kommissionens genomförandebeslut 2013/341/EU (5).

(4)

Kommissionen konstaterar att informationen i ansökan visar att de villkor och kriterier som avses i artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009 och artiklarna 2 och 4 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 har uppfyllts.

(5)

Sökanden har visat att en högeffektiv generator av den typ som beskrivs i denna ansökan förekom i högst 3 % av de nya personbilar som registrerades under referensåret 2009.

(6)

För att påvisa de koldioxidminskningar som kommer att kunna uppnås med den innovativa tekniken när den är monterad i ett fordon, är det nödvändigt att definiera det jämförelsefordon som de fordon som är utrustade med den innovativa tekniken ska jämföras med enligt artiklarna 5 och 8 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011. Kommissionen anser att det är lämpligt att använda en generator med en verkningsgrad på 67 % som jämförelse när den innovativa tekniken monteras i en ny fordonstyp. Om ”DENSO efficient alternator” monteras i en befintlig fordonstyp bör jämförelsen göras med den generator som monterats i den senaste versionen av den berörda typen på marknaden.

(7)

Sökanden har lagt fram en metod för provning av koldioxidminskning som innehåller formler som är förenliga med de formler som beskrivs i de tekniska riktlinjerna för den förenklade metoden avseende effektiva växelströmsgeneratorer. Kommissionen anser att testmetoden kommer att ge resultat som är kontrollerbara, repeterbara och jämförbara och att den på ett realistiskt sätt med tydlig statistisk signifikans kan påvisa den innovativa teknikens fördelar i fråga om koldioxidutsläpp i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011.

(8)

Kommissionen konstaterar att sökanden i sin metod använt en formel för beräkning av standardavvikelsen för generatorns verkningsgrad som ökar noggrannheten i resultatet jämfört med formeln (1) i den metod som anges i bilagan till genomförandebeslut 2013/341/EU. Sökandens testmetoder och formler för beräkning av koldioxidminskningar är i alla andra avseenden identiska med de metoder som anges i det genomförandebeslutet. Kommissionen anser därför att den metod som anges i genomförandebeslut 2013/341/EU bör användas för att fastställa vilken minskning av koldioxidutsläpp som användning av ”DENSO efficient alternator” kan ge. Men med tanke på den förbättrade noggrannheten tack vare den beräkning av standardavvikelse som Denso föreslår, är det lämpligt att anpassa formeln (1) i bilagan till genomförandebeslut 2013/341/EU. Anpassningen bör inte påverka koldioxidminskningar som certifierats med hjälp av den metod som fastställs i genomförandebeslut 2013/341/EU före ikraftträdandet av det här genomförandebeslutet.

(9)

Mot ovanstående bakgrund anser kommissionen att sökanden på ett tillfredsställande sätt har visat att de utsläppsminskningar som uppnås med den innovativa tekniken är minst 1 g CO2/km.

(10)

Kommissionen noterar att de utsläppsminskningar som uppnås med den innovativa tekniken delvis kan påvisas i den standardiserade testcykeln, och den totala utsläppsminskning som ska certifieras bör därför fastställas i enlighet med artikel 8.2 andra stycket i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011.

(11)

Kommissionen konstaterar att kontrollrapporten har upprättats av Vehicle Certification Agency (VCA) som är ett oberoende och certifierat organ och att rapporten stöder de resultat som anges i ansökan.

(12)

Mot denna bakgrund har kommissionen inga invändningar mot godkännandet av denna innovativa teknik.

(13)

För att fastställa den allmänna miljöinnovationskod som ska användas i relevanta typgodkännandedokument i enlighet med bilagorna I, VIII och IX till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (6) bör den individuella koden för den innovativa teknik som godkänns genom detta genomförandebeslut fastställas.

(14)

I enlighet med artikel 11.1 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 bör en tillverkare som vill dra nytta av en minskning av sina genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för att uppnå sitt mål för specifika utsläpp genom att minska koldioxidutsläppen genom användning av den innovativa teknik som godkänns genom detta genomförandebeslut hänvisa till detta genomförandebeslut i sin ansökan om EG-typgodkännandeintyg för de berörda fordonen.

17.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 210/20