(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Protokoll 3 till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz (1) (nedan kallat avtalet) rör definitionen av begreppet ursprungsprodukter och metoder för administrativt samarbete (nedan kallat protokoll 3).

(2)

I den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (2) (nedan kallad konventionen) fastställs bestämmelser om ursprunget för varor som är föremål för handel inom ramen för de relevanta avtalen mellan de fördragsslutande parterna i konventionen.

(3)

Unionen och Schweiz undertecknade konventionen den 15 juni 2011.

(4)

Unionen och Schweiz deponerade sina godtagandeinstrument hos depositarien för konventionen den 26 mars 2012 respektive den 28 november 2011. Till följd av detta trädde konventionen i enlighet med artikel 10.3 i konventionen i kraft för unionen och Schweiz den 1 maj 2012 respektive den 1 januari 2012.

(5)

I artikel 6 i konventionen anges att varje fördragsslutande part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att konventionen faktiskt tillämpas. För detta ändamål bör den gemensamma kommitté som inrättades genom avtalet anta ett beslut om ersättande av protokoll 3 med ett nytt protokoll, som vad gäller ursprungsregler hänvisar till konventionen.

(6)

Unionens ståndpunkt i gemensamma kommitten bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer detta beslut.

(1)

Protokoll 3 till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Island (1) (nedan kallat avtalet) rör definitionen av begreppet ursprungsprodukter och metoder för administrativt samarbete (nedan kallat protokoll 3).

(2)

I den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (2) (nedan kallad konventionen) fastställs bestämmelser om ursprunget för varor som är föremål för handel inom ramen för de relevanta avtalen mellan de fördragsslutande parterna i konventionen.

(3)

Unionen och Island undertecknade konventionen den 15 juni 2011 respektive den 30 juni 2011.

(4)

Unionen och Island deponerade sina godtagandeinstrument hos depositarien för konventionen den 26 mars 2012 respektive den 12 mars 2012. Till följd av detta trädde konventionen i enlighet med artikel 10.3 i konventionen i kraft för både unionen och Island den 1 maj 2012.

(5)

I artikel 6 i konventionen anges att varje fördragsslutande part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att konventionen faktiskt tillämpas. För detta ändamål bör den gemensamma kommitté som inrättades genom avtalet anta ett beslut om ersättande av protokoll 3 med ett nytt protokoll, som vad gäller ursprungsregler hänvisar till konventionen.

(6)

Unionens ståndpunkt i gemensamma kommitten bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer detta beslut.

(1)

Protokoll 3 till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Norge (1) (nedan kallat avtalet) rör definitionen av begreppet ursprungsprodukter och metoder för administrativt samarbete (nedan kallat protokoll 3).

(2)

I den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (2) (nedan kallad konventionen) fastställs bestämmelser om ursprunget för varor som är föremål för handel inom ramen för de relevanta avtalen mellan de fördragsslutande parterna i konventionen.

(3)

Unionen och Norge undertecknade konventionen den 15 juni 2011.

(4)

Unionen och Norge deponerade sina godtagandeinstrument hos depositarien för konventionen den 26 mars 2012 respektive den 9 november 2011. Till följd av detta trädde konventionen i enlighet med artikel 10.3 i denna i kraft för unionen och Norge den 1 maj 2012 respektive den 1 januari 2012.

(5)

I artikel 6 i konventionen anges att varje fördragsslutande part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att konventionen faktiskt tillämpas. För detta ändamål bör den gemensamma kommitté som inrättades genom avtalet anta ett beslut om ersättande av protokoll 3 med ett nytt protokoll, som vad gäller ursprungsregler hänvisar till konventionen.

(6)

Unionens ståndpunkt i gemensamma kommitten bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer detta beslut.

(1)

Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus) förtecknas i del A avsnitt I punkt c 11 i bilaga II till direktiv 2000/29/EG som en skadegörare som inte har påvisats inom unionen. Sedan 2011 då International Botanical Congress godkände en ny kod för nomenklaturen avseende svampar har skadegöraren benämnts Phyllosticta citricarpa (McAlpine) Van der Aa (nedan kallad den angivna skadegöraren).

(2)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) offentliggjorde en riskbedömning avseende den angivna skadegöraren den 21 februari 2014 (2). Mot bakgrund av denna riskbedömning dras slutsatsen att de krav för den angivna skadegöraren som fastställs i direktiv 2000/29/EG vad gäller införsel till unionen av citrusfrukter med ursprung i områden utanför ett område som erkänts som fritt från den angivna skadegöraren inte är tillräckliga för att skydda unionen mot att den skadegöraren introduceras. Med tanke på det återkommande stora antalet sändningar av citrusfrukter med ursprung i Sydafrika som är angripna av den angivna skadegöraren och som förvägrats införsel under föregående år, är det nödvändigt att utan dröjsmål vidta strängare åtgärder för att bättre skydda unionen mot att skadegöraren introduceras. Eftersom många av de sändningar som förvägrats införsel har gällt frukter av Citrus sinensis (L.) Osbeck ”Valencia” bör dessa frukter även undersökas för latenta infektioner, utöver de åtgärder som gäller samtliga citrusfrukter.

(3)

Myndigheten anser emellertid att det är mycket osannolikt att den angivna skadegöraren introduceras i unionen genom import av frukter av Citrus latifolia Tanaka. Citrus latifolia Tanaka bör därför undantas från de åtgärder som föreskrivs i detta beslut.

(4)

När sändningar av citrusfrukter med ursprung i Sydafrika som är angripna av den angivna skadegöraren förvägras införsel kommer kommissionen att bedöma huruvida införseln av den angripna frukten beror på brister i förfarandena för offentlig övervakning och certifiering i Sydafrika. Om det förekommer upprepade fall av förvägrad införsel på grund av brister i övervaknings- och certifieringsförfarandena under samma år, kommer kommissionen att se över detta beslut före den sjätte anmälan om förvägrad införsel.

(5)

Av tydlighetsskäl bör kommissionens genomförandebeslut 2013/754/EU (3) upphöra att gälla.

(6)

De åtgärder som fastställs i detta beslut bör tillämpas från och med den 24 juli 2014 för att ge aktörer tillräcklig tid för att anpassa sig till de nya kraven.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

(1)

Den 29 mars 2012 ansökte företaget Kyowa Hakko Europe GmbH hos de behöriga myndigheterna i Irland om att få släppa ut citikolin på marknaden som ny livsmedelsingrediens.

(2)

Den 2 juni 2012 utfärdade det irländska behöriga organet för utvärdering av livsmedel sin första utvärderingsrapport. I rapporten drogs slutsatsen att användning av citikolin i vissa livsmedel vid de mängder som sökanden föreslagit uppfyller kriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(3)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till de andra medlemsstaterna den 10 juli 2012.

(4)

Motiverade invändningar framfördes inom den period på 60 dagar som är fastställd i artikel 6.4 första stycket i förordning (EG) nr 258/97. Dessutom förklarade vissa medlemsstater i sina invändningar att de anser att produkter som innehåller citikolinnatriumsalt är läkemedel.

(5)

Den 27 november 2012 underrättade sökanden kommissionen om att ansökningen hade ändrats och nu endast gällde godkännande för användning av citikolin i kosttillskott vid en högsta tillåtna mängd av 500 mg/dag, i livsmedel för särskilda näringsändamål vid en högsta tillåtna mängd av 250 mg/portion och med ett högsta tillåtet dagligt intag av 1 000 mg från denna typ av livsmedel. Dessa produkter är avsedda för vuxna och ska inte konsumeras av barn.

(6)

Den 15 januari 2013 bad kommissionen Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) att göra en kompletterande bedömning av citikolin som livsmedelsingrediens i enlighet med förordning (EG) nr 258/97.

(7)

Den 10 oktober 2013 antog Efsa ett vetenskapligt yttrande om säkerheten för citikolin som en ny livsmedelsingrediens (2) och konstaterade att ämnet är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna.

(8)

Yttrandet ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att citikolin vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna uppfyller kriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(9)

I yttrandet påpekade Efsa också att citikolin kan interagera med vissa andra läkemedel och bör därför inte ges tillsammans med dessa. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (3) gäller när en produkt, med beaktande av alla dess egenskaper, kan omfattas av både definitionen av läkemedel som fastställs i artikel 1.2 i det direktivet och av definitionen av en produkt som omfattas av förordning (EG) nr 258/97. I detta avseende får en medlemsstat, om den i enlighet med direktiv 2001/83/EG fastställer att en produkt är ett läkemedel, begränsa utsläppandet på marknaden av en sådan produkt i enlighet med unionsrätten.

(10)

I kommissionens direktiv 1999/21/EG (4) fastställs krav för dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål. Användningen av citikolin bör tillåtas utan att det påverkar tillämpningen av kraven i den lagstiftningen.

(11)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG (5) fastställs krav för kosttillskott. Användningen av citikolin bör tillåtas utan att det påverkar tillämpningen av kraven i den lagstiftningen.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Den 25 juni 2012 ansökte företaget Helm AG hos de behöriga myndigheterna i Irland om att få släppa ut rapsfröprotein på marknaden som ny livsmedelsingrediens. Rapsfröprotein är avsett att användas som vegetabiliskt protein i livsmedel, utom i modersmjölksersättning och tillskottsnäring. Den 18 februari 2014 underrättades kommissionen om att Siebte PMI Verwaltungs GmbH hade förvärvat rättigheterna till den pågående ansökan.

(2)

Den 17 september 2012 utfärdade det irländska behöriga organet för utvärdering av livsmedel sin första utvärderingsrapport. I rapporten drogs slutsatsen att rapsfröprotein uppfyller kriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(3)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till de andra medlemsstaterna den 4 oktober 2012.

(4)

Motiverade invändningar framfördes inom den period på 60 dagar som är fastställd i artikel 6.4 första stycket i förordning (EG) nr 258/97.

(5)

Den 14 februari 2013 bad kommissionen Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) att göra en kompletterande utvärdering av rapsfröprotein som livsmedelsingrediens i enlighet med förordning (EG) nr 258/97.

(6)

Den 10 oktober 2013 konstaterade Efsa i ett vetenskapligt yttrande om säkerheten för rapsfröprotein som en ny livsmedelsingrediens (2) att rapsfröprotein är säkert som ett protein tillsatt till livsmedel. Det noteras dock att risken för sensibilisering för raps inte kan uteslutas och att det är troligt att raps kan utlösa allergiska reaktioner hos personer som är allergiska mot senap.

(7)

Yttrandet ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att rapsfröprotein som ny livsmedelsingrediens uppfyller kriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97, under förutsättning att livsmedel som innehåller rapsfröprotein som livsmedelsingrediens märks på ett sådant sätt att personer som är allergiska mot senap kan undvika att konsumera dessa livsmedel.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Republiken Slovakien och Förenade kungariket har begärt att få tillämpa vissa undantag från de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten i kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 (2). I enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 216/2008 har kommissionen bedömt behovet av de begärda undantagen samt den skyddsnivå som följer av undantagen, på grundval av rekommendationer från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån).

(2)

Det första undantaget, begärt av Republiken Slovakien den 29 april 2013, gällde kraven på att instrumentbehörighet (IR) ska förnyas och att teoriprovet och flygprovet för IR ska göras om, enligt FCL.625 punkterna c och d i bilaga I (Del-FCL) till förordning (EU) nr 1178/2011. Republiken Slovakien hävdade att dessa krav inte var lämpliga när en pilot har en motsvarande IR i ett certifikat som är utfärdat i ett tredjeland och som överensstämmer med bilaga 1 till konventionen om internationell civil luftfart, undertecknad i Chicago den 7 december 1944 (nedan kallad Icao Annex 1). Republiken Slovakien angav också skäl som visar att en likvärdig skyddsnivå skulle uppnås om det föreslagna undantaget beviljas. På grundval av byråns rekommendation som utfärdades den 4 juni 2013 drog kommissionen slutsatsen att undantaget skulle ge en skyddsnivå likvärdig med den som uppnås genom tillämpning av de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(3)

Det andra undantaget, begärt av Republiken Slovakien den 29 april 2013, gällde kravet på förnyelse av klass- eller typbehörigheter, enligt FCL.740 punkt b i bilaga I (Del-FCL) till förordning (EU) nr 1178/2011. Republiken Slovakien hävdade att kravet inte var lämpligt när en pilot har en motsvarande klass- eller typbehörighet i ett certifikat som är utfärdat i ett tredjeland och som överensstämde med Icao Annex 1. Republiken Slovakien angav också skäl som visar att en likvärdig skyddsnivå skulle uppnås om det föreslagna undantaget beviljas. På grundval av byråns rekommendation som utfärdades den 4 juni 2013 drog kommissionen slutsatsen att undantaget skulle ge en skyddsnivå likvärdig med den som uppnås genom tillämpning av de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(4)

Det tredje undantaget, begärt av Förenade kungariket den 21 juni 2013 och ändrat den 4 juli, gällde villkoren för förlängning av klassbehörigheter för enmotoriga kolvmotorflygplan och turmotorsegelflygplan, enligt FCL.740.A punkt b 1 ii i bilaga I (Del-FCL) till förordning (EU) nr 1178/2011. Förenade kungariket hävdade att kravet inte var lämpligt för piloter som innehade instrumentbehörigheter och/eller instruktörsbehörigheter men inte några andra klass- eller typbehörigheter. Förenade kungariket angav också skäl som visar att en likvärdig skyddsnivå skulle uppnås om det föreslagna undantaget beviljas. På grundval av byråns rekommendation som utfärdades den27 augusti 2013 drog kommissionen slutsatsen att undantaget skulle ge en skyddsnivå likvärdig med den som uppnås genom tillämpning av de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(5)

Det fjärde undantaget, begärt av Förenade kungariket den 10 juli 2013, gällde de nödvändiga förutsättningarna som ska uppfyllas av sökande till en SFE-behörighet för flygplan, enligt FCL.1010.SFE punkt a i bilaga I (Del-FCL) till förordning (EU) nr 1178/2011. Förenade kungariket hävdade att dessa nödvändiga förutsättningar var ofullständiga, eftersom de omfattade endast flerpilotsflygplan och inte komplexa enpilotsflygplan med höga prestanda. Förenade kungariket angav också skäl som visar att en likvärdig skyddsnivå skulle uppnås om det föreslagna undantaget beviljas. På grundval av byråns rekommendation som utfärdades den 27 augusti 2013 drog kommissionen slutsatsen att undantaget skulle ge en skyddsnivå likvärdig med den som uppnås genom tillämpning av de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(6)

Enligt artikel 14.7 i förordning (EG) nr 216/2008 ska ett undantag som beviljas en medlemsstat meddelas alla medlemsstater, och dessa ska också ha rätt att tillämpa denna åtgärd. Detta beslut bör därför riktas till alla medlemsstater. Beskrivningen av undantaget och de villkor som är knutna till det bör göra det möjligt för andra medlemsstater att tillämpa åtgärden när de befinner sig i samma situation, utan krav på ytterligare godkännande från kommissionen. Medlemsstaterna bör dock utbyta information om hur undantagen tillämpas, i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EG) nr 216/2008, eftersom de kan ge effekter utanför de medlemsstater som beviljas undantaget.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

1.

FCL.625 (IR – Giltighet, förlängning och förnyelse) punkterna c och d, till förmån för de regler som fastställs i avsnitt 1 i bilaga I till detta beslut, under förutsättning att de villkor som anges i avsnitt 2 i bilaga I till detta beslut är uppfyllda.

2.

FCL.740 (Giltighet och förnyelse av klass- och typbehörigheter) punkt b, till förmån för de regler som fastställs i avsnitt 1 i bilaga II till detta beslut, under förutsättning att de villkor som anges i avsnitt 2 i bilaga II till detta beslut är uppfyllda.

1.

FCL.740.A (Förlängning av klass- och typbehörigheter – flygplan) punkt b 1 ii, till förmån för de regler som fastställs i avsnitt 1 i bilaga III till detta beslut, under förutsättning att de villkor som anges i avsnitt 2 i bilaga III till detta beslut är uppfyllda.

2.

FCL.1010.SFE (SFE – Förutsättningar) punkt a, till förmån för de regler som fastställs i avsnitt 1 i bilaga IV till detta beslut, under förutsättning att de villkor som anges i avsnitt 2 i bilaga IV till detta beslut är uppfyllda.

(1)

Förenade kungariket har anmält sin avsikt att bevilja ett godkännande som avviker från de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten i kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 (2). I enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 216/2008 har kommissionen bedömt behovet av det föreslagna undantaget samt den skyddsnivå som följer av undantaget, på grundval av rekommendationen från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån).

(2)

Det föreslagna undantaget, anmält av Förenade kungariket den 2 augusti 2013, gäller konvertering av befintliga nationella certifikat för segelflygplanspiloter, så som beskrivs i artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EU) nr 1178/2011. Förenade kungariket hävdade att undantaget behövs så att innehavare av icke lagstadgade behörighetsbevis som utfärdats av British Gliding Association (BGA) kan tillgodoräkna sig dessa vad gäller uppfyllande av tillämpliga delar av bilaga I till förordning (EU) nr 1178/2011, i enlighet med den konverteringsrapport som har utarbetats i samråd med byrån i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 1178/2011. Undantaget skulle göra det möjligt för Förenade kungariket att utfärda motsvarande LAPL(S)- eller SPL-certifikat enligt Del-FCL samt instruktörs- och kontrollantbehörighet till innehavarna av sådana behörighetsbevis.

(3)

Förenade kungariket angav också skäl som visar att en likvärdig skyddsnivå skulle uppnås om det föreslagna undantaget beviljas. På grundval av byråns rekommendation som utfärdades den 8 oktober 2013 drog kommissionen slutsatsen att det föreslagna undantaget skulle ge en skyddsnivå likvärdig med den som uppnås genom tillämpning av de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(4)

I enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 216/2008 ska ett beslut av kommissionen att en medlemsstat får bevilja ett föreslaget undantag meddelas till alla medlemsstater, och dessa ska också ha rätt att tillämpa den aktuella åtgärden. Detta beslut bör därför riktas till alla medlemsstater. Beskrivningen av undantaget och de villkor som är knutna till det bör göra det möjligt för andra medlemsstater att också tillämpa åtgärden när de befinner sig i samma situation, utan krav på ytterligare beslut från kommissionen. Med tanke på att ovannämnda konverteringsrapport inte är allmänt tillgänglig bör Förenade kungariket tillhandahålla den för detta ändamål på begäran från andra medlemsstater. Dessutom bör medlemsstaterna utbyta information om hur denna åtgärd faktiskt tillämpas, i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EG) nr 216/2008, eftersom denna tillämpning kan ge effekter utanför de medlemsstater som beviljar undantaget.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

(1)

Enligt artikel 26.5 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska ECB-rådet utse fyra företrädare för Europeiska centralbanken (ECB) till tillsynsnämnden, och ingen av dessa får utföra uppgifter som har ett direkt samband med ECB:s penningpolitiska funktion.

(2)

Enligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska utnämningarna av ECB:s företrädare i tillsynsnämnden respektera principerna om jämn könsfördelning, erfarenhet och kvalifikationer.

(3)

Förordning (EU) nr 1024/2013 behöver kompletteras avseende förfarandet för att utnämna ECB:s fyra företrädare i tillsynsnämnden, villkoren och förfarandet för att skilja dem från sina tjänster samt de villkor som gäller för de personer som utnämnts.

(1)

I artikel 100 i AVS–EG-partnerskapsavtalet föreskrivs att bilagorna Ia, Ib, II, III, IV och VI till AVS–EG-partnerskapsavtalet får ses över, omarbetas och/eller ändras av AVS–EU-ministerrådet på grundval av en rekommendation från AVS–EU-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete.

(2)

Parterna i AVS–EG-partnerskapsavtalet gjorde internationella åtaganden om biståndseffektivitet i Busan, Accra och Paris (OECD/DAC) 2010.

(3)

Bestämmelserna om nationalitet och ursprung kan förbättras ytterligare i linje med dessa internationella åtaganden.

(4)

Tydligare och enklare bestämmelser i bilaga IV till AVS–EG-partnerskapsavtalet kan effektivisera genomförandet av EUF.

1.

Artikel 19c.5 ska ersättas med följande:

2.

Artikel 20.1 ska ersättas med följande:

(*1)   EUT L 344, 19.12.2013, s. 1.” "

3.

Artikel 20.1a ska utgå.

4.

Artikel 20.3 ska ersättas med följande:

5.

Artikel 20.5 ska ersättas med följande:

6.

Artikel 20.6 ska ersättas med följande:

7.

Artikel 20.7 ska ersättas med följande:

8.

I artikel 20 ska följande punkter läggas till som punkterna 8 och 9:

9.

Artikel 22.1 ska ersättas med följande:

10.

Artikel 26.1 a ska ersättas med följande:

11.

Artikel 26.1 b ska ersättas med följande:

12.

Artikel 26.1 c ska ersättas med följande:

13.

Artikel 26.2 ska ersättas med följande: