ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 151

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiosjunde årgången
21 maj 2014


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF

1

 

 

BESLUT

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 534/2014/EU av den 15 maj 2014 om makroekonomiskt stöd till Republiken Tunisien

9

 

 

II   Icke-lagstiftningsakter

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Rådets beslut 2014/293/Gusp av den 15 april 2014 om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets deltagande i Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali)

16

 

 

Avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska Edsförbundet om Schweiziska Edsförbundets deltagande i Europeiska unionens militära utbildningsuppdrag i Mali i syfte att bidra till utbildning av den Maliska försvarsmakten (EUTM Mali)

18

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 535/2014 av den 20 maj 2014 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

22

 

 

BESLUT

 

*

Rådets beslut 2014/294/Gusp av den 20 maj 2014 om ändring av beslut 2013/233/Gusp om Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen)

24

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

DIREKTIV

21.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/62/EU

av den 15 maj 2014

om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 83.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Euron har som gemensam valuta i medlemsstaterna i euroområdet blivit en viktig faktor i unionens ekonomi och dess medborgares dagliga liv. Sedan den infördes 2002 har emellertid förfalskningar av euron, som är en valuta som hela tiden är föremål för intresse från organiserade kriminella grupper som ägnar sig åt penningförfalskning, orsakat ekonomiska skador på minst 500 miljoner EUR. Det är av intresse för unionen som helhet att motsätta sig och lagföra sådan verksamhet som kan antas äventyra eurons tillförlitlighet genom förfalskning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Detta direktiv fastställer minimiregler om definitioner på straffbara gärningar och påföljder inom området förfalskning av euron och andra valutor. Det inför också gemensamma bestämmelser för att stärka bekämpandet av dessa gärningar, för att förbättra utredningen av dessa och för att säkerställa bättre samarbete mot penningförfalskning.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a)

pengar: sedlar och mynt, i lagligt omlopp, inklusive eurosedlar och euromynt, i lagligt omlopp i enlighet med förordning (EG) nr 974/98,

b)

juridisk person: varje enhet som har denna status enligt tillämplig rätt, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter samt offentliga internationella organisationer.

Artikel 3

Straffbara gärningar

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att följande gärningar, om de begåtts uppsåtligen, är straffbara:

a)

Att bedrägligt tillverka eller ändra pengar, oavsett vilka medel som har använts.

b)

Att bedrägligt sätta falska pengar i omlopp.

c)

Att importera, exportera, transportera, motta eller anskaffa falska pengar i syfte att sätta dem i omlopp, och med insikt om att de är falska.

d)

Att framställa, motta, anskaffa eller inneha

i)

instrument, föremål, datorprogram och data, samt andra medel som är särskilt anpassade för förfalskning eller ändring av pengar, eller

ii)

säkerhetsdetaljer såsom hologram, vattenmärken eller andra komponenter av pengar som syftar till att skydda mot förfalskning.

2.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de gärningar som avses i punkt 1 a, b och c är straffbara även när det rör sig om sedlar eller mynt som framställs eller har framställts med hjälp av lagliga anordningar eller material i strid mot de rättigheter eller villkor enligt vilka de behöriga myndigheterna får ge ut sedlar och mynt.

3.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de gärningar som avses i punkterna 1 och 2 är straffbara även avseende sedlar och mynt som ännu inte getts ut, men som är avsedda att sättas i omlopp som lagligt betalningsmedel.

Artikel 4

Anstiftan, medhjälp och försök

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att anstiftan och medhjälp till sådana gärningar som avses i artikel 3 är straffbara.

2.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att försök till de gärningar som avses i artikel 3.1 a, b eller c, 3.2 eller 3.3 i förhållande till de gärningar som avses i artikel 3.1 a, b och c utgör straffbara gärningar.

Artikel 5

Påföljder för fysiska personer

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de gärningar som avses i artiklarna 3 och 4 medför effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder.

2.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 d, de straffbara gärningar som avses i artikel 3.2 och de straffbara gärningar som avses i artikel 3.3 i förhållande till de gärningar som avses i artikel 3.1 d bestraffas med en maximipåföljd som inbegriper fängelse.

3.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 a och 3.3 i förhållande till de gärningar som avses i artikel 3.1 a bestraffas med ett maximistraff om minst åtta års fängelse.

4.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 b och c och 3.3 i förhållande till de gärningar som avses i artikel 3.1 b och c bestraffas med ett maximistraff om minst fem års fängelse.

5.   Beträffande de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 b får medlemsstaterna föreskriva andra effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder än de som avses i punkt 4 i den här artikeln, inbegripet böter och fängelse, om de falska pengarna tagits emot utan vetskap om att de var förfalskade, men lämnats vidare med vetskap om att de var falska.

Artikel 6

Juridiska personers ansvar

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till svars för de straffbara gärningar som avses i artiklarna 3 och 4 som begåtts till förmån för den juridiska personen av en person som agerat antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation, grundad på

a)

behörighet att företräda den juridiska personen,

b)

befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

c)

befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att en juridisk person kan ställas till svars när brister i den övervakning eller kontroll som ska utföras av en sådan person som avses i punkt 1 i denna artikel har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till dennes förmån begå några av de straffbara gärningar som avses i artiklarna 3 och 4.

3.   Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel utesluter inte lagföring av fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till några av de straffbara gärningar som avses i artiklarna 3 och 4.

Artikel 7

Sanktioner för juridiska personer

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person som har ställts till svars enligt artikel 6 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, som ska innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och som får innefatta även andra sanktioner, som till exempel

a)

fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

b)

tillfälligt eller permanent näringsförbud,

c)

rättslig övervakning,

d)

rättsligt beslut om upplösning av verksamheten,

e)

tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå den straffbara gärningen.

Artikel 8

Behörighet

1.   Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att upprätta sin behörighet beträffande de straffbara gärningar som avses i artiklarna 3 och 4, om

a)

den straffbara gärningen helt eller delvis har begåtts på medlemsstatens territorium, eller

b)

den straffbara gärningen har begåtts av någon som är medborgare i medlemsstaten.

2.   Varje medlemsstat som har euron som valuta ska vidta nödvändiga åtgärder för att fastställa sin behörighet när det gäller de straffbara gärningar som avses i artiklarna 3 och 4, och som har begåtts utanför dess territorium, åtminstone om de avser euron och om

a)

den straffbara gärningen har begåtts av någon som befinner sig på den medlemsstatens territorium och inte utlämnats, eller

b)

falska eurosedlar eller euromynt som härrör från den straffbara gärningen har påträffats på den medlemsstatens territorium.

Vid lagföringen av de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 a, 3.2 och 3.3, i den mån de hänför sig till artikel 3.1 a, samt anstiftan, medhjälp och försök till dessa straffbara gärningar, ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att dess behörighet inte är beroende av att gärningarna är straffbelagda på den plats där de begicks.

Artikel 9

Utredningsverktyg

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att effektiva utredningsverktyg, som de som används när det gäller organiserad brottslighet eller andra grova brott, är tillgängliga för de personer, enheter eller avdelningar som har ansvaret för att utreda eller lagföra de straffbara gärningar som avses i artiklarna 3 och 4.

Artikel 10

Skyldighet att överlämna falska eurosedlar och euromynt för analys och spårning

Medlemsstaterna ska under det straffrättsliga förfarandet se till att det nationella analyscentrumet och nationella centrumet för myntanalys utan dröjsmål tillåts undersöka misstänkta förfalskningar av eurosedlar och euromynt för analys, identifiering och spårning av ytterligare förfalskningar. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och senast när ett slutligt beslut om det straffrättsliga förfarandet har fattats översända nödvändiga provexemplar.

Artikel 11

Statistik

Medlemsstaterna ska åtminstone vartannat år lämna uppgifter till kommissionen om antalet straffbara gärningar, som fastställs i artiklarna 3 och 4, och antalet personer som lagförts respektive dömts för de straffbara gärningar som fastställs i artiklarna 3 och 4.

Artikel 12

Kommissionens rapportering och översyn

Kommissionen ska senast den 23 maj 2019 lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet. I rapporten ska det bedömas i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa detta direktiv. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 13

Ersättande av rambeslut 2000/383/RIF

Rambeslut 2000/383/RIF ersätts härmed med avseende på de medlemsstater för vilka detta direktiv är bindande, dock utan att det påverkar dessa medlemsstaters skyldigheter avseende tidsfristen för införlivande av rambeslut 2000/383/RIF i nationell rätt.

För de medlemsstater för vilka detta direktiv är bindande ska hänvisningar till rambeslut 2000/383/RIF anses som hänvisningar till detta direktiv.

Artikel 14

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska senast den 23 maj 2016 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 16

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 15 maj 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  EUT C 179, 25.6.2013, s. 9.

(2)  EUT C 271, 19.9.2013, s. 42.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 6 maj 2014.

(4)  Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron (EGT L 139, 11.5.1998, s. 1).

(5)  Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EGT L 181, 4.7.2001, s. 6).

(6)  Rådets förordning (EG) nr 1339/2001 av den 28 juni 2001 om att låta verkningarna av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning även omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta (EGT L 181, 4.7.2001, s. 11).

(7)  Nr 2623, s. 372 – Nationernas förbund, traktatsamling 1931.

(8)  Rådets rambeslut 2000/383/RIF av den 29 maj 2000 om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder (EGT L 140, 14.6.2000, s. 1).


BESLUT

21.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/9


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 534/2014/EU

av den 15 maj 2014

om makroekonomiskt stöd till Republiken Tunisien

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 212,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1),

av följande skäl:

(1)

Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Republiken Tunisien (nedan kallad Tunisien) utvecklas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Europa–Medelhavs-associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan och Tunisien, å andra sidan (2) (nedan kallat associeringsavtalet EU–Tunisien), trädde i kraft den 1 mars 1998. Enligt associeringsavtalet EU–Tunisien avslutade Tunisien avskaffandet av tullar på industriprodukter under 2008, och därigenom blev Tunisien det första landet i södra Medelhavsområdet att ingå i ett frihandelsområde med unionen. Den bilaterala politiska dialogen och det ekonomiska samarbetet har vidareutvecklats inom ramen för handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken, varav den senaste, som nu diskuteras, omfattar perioden 2013–2017.

(2)

Tunisiens ekonomi har påverkats väsentligt av händelserna i landet i anslutning till den utveckling som pågått i södra Medelhavsområdet sedan slutet av 2010, som kallas den arabiska våren, och av de efterföljande regionala oroligheterna, särskilt i grannlandet Libyen. Dessa händelser och den svaga globala ekonomiska miljön, särskilt recessionen i euroområdet, som är Tunisiens viktigaste handelspartner och ekonomiska partner, har haft en mycket negativ inverkan på den tunisiska ekonomin, vilket leder till en minskad tillväxttakt och stora underskott i handelsbalansen och i de offentliga finanserna.

(3)

Efter det att president Ben Ali avsattes den 14 januari 2011 hölls Tunisiens första fria och demokratiska val den 23 oktober 2011. En nationell konstituerande församling har varit i kraft sedan dess, och även om den politiska övergången inte genomförts utan svårigheter har det gjorts gemensamma insatser från de viktigaste politiska aktörerna för att gå vidare med reformer för att bygga upp ett fullvärdigt demokratiskt system.

(4)

Den konstitution som Tunisiens nationella konstituerande församling har antagit innehåller vissa framsteg på området för individuella fri- och rättigheter och jämställdhet, vilket gör att Tunisien har slagit in på en väg mot demokrati och rättsstatsprincipen.

(5)

Sedan den arabiska våren inleddes har unionen vid olika tillfällen gett uttryck för sitt åtagande att stödja Tunisien i dess ekonomiska och politiska reformprocess. Detta åtagande bekräftades på nytt i november 2012, i slutsatserna från mötet i associeringsrådet mellan unionen och Tunisien. Unionens politiska och ekonomiska stöd till reformprocessen i Tunisien ligger i linje med unionens politik gentemot södra Medelhavsområdet, såsom den fastställts i samband med den europeiska grannskapspolitiken.

(6)

I linje med med Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som antogs tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU (3) bör det makroekonomiska stödet från unionen vara ett exceptionellt finansiellt instrument för obundet och obestämt betalningsbalansstöd, som syftar till att återställa en hållbar extern finansiell situation för en mottagare, och bör underbygga genomförandet av ett policyprogram som inbegriper starka justerings- och strukturreformåtgärder som är avsedda att förbättra betalningsbalansen, särskilt under programperioden, och förbättra genomförandet av relevanta avtal och program med unionen.

(7)

I april 2013 kom de tunisiska myndigheterna och Internationella valutafonden (IMF) överens om ett icke krisförebyggande treårigt stand-by-avtal (nedan kallat IMF-programmet) på 1 146 miljoner SDR (särskilda dragningsrätter) till stöd för Tunisiens ekonomiska anpassnings- och reformprogram. IMF-programmets mål är förenligt med syftet med unionens makroekonomiska stöd, dvs. att lindra kortsiktiga problem med betalningsbalansen, och genomförandet av starka justeringsåtgärder är förenligt med syftet med unionens makroekonomiska stöd.

(8)

Unionen har gjort 290 miljoner EUR i bidrag tillgängliga för perioden 2011–2013 inom ramen för det normala samarbetsprogrammet till stöd för Tunisiens politiska och ekonomiska reformprogram. Vidare har 155 miljoner EUR tilldelats Tunisien för perioden 2011–2013 genom Spring-programmet (stöd för partnerskap, reformer och tillväxt som gynnar alla).

(9)

Tunisien begärde i augusti 2013 makroekonomiskt stöd från unionen på grund av de försämrade ekonomiska omständigheterna och framtidsutsikterna.

(10)

Eftersom Tunisien är ett land som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken bör det betraktas som berättigat till unionens makroekonomiska stöd.

(11)

Med hänsyn till att det fortfarande finns ett betydande resterande externt finansieringsunderskott i Tunisiens betalningsbalans som överstiger de medel som tillhandahållits av IMF och andra multilaterala institutioner, trots Tunisiens genomförande av kraftfulla program för ekonomisk stabilisering och reform, anses det makroekonomiska stöd från unionen som ska ges till Tunisien (nedan kallat unionens makroekonomiska stöd) under nuvarande exceptionella omständigheter vara ett lämpligt svar på Tunisiens begäran om stöd för ekonomisk stabilisering i anslutning till IMF-programmet. Unionens makroekonomiska stöd till Tunisien skulle stödja landets ekonomiska stabilisering och strukturreformer och komplettera de resurser som görs tillgängliga inom de finansiella arrangemangen med IMF.

(12)

Unionens makroekonomiska stöd bör syfta till att stödja återställandet av en hållbar extern finansiell situation för Tunisien och därigenom stödja dess ekonomiska och sociala utveckling.

(13)

Beloppet på unionens makroekonomiska stöd fastställs på grundval av en komplett kvantitativ bedömning av Tunisiens återstående behov av extern finansiering och med beaktande av landets kapacitet att finansiera sig med egna medel, särskilt de internationella reserver som står till dess förfogande. Unionens makroekonomiska stöd bör komplettera de program och resurser som tillhandahålls av IMF och Världsbanken. Vid fastställandet av stödbeloppet tas även hänsyn till förväntade finansiella bidrag från multilaterala givare och behovet av att se till att bördan delas rättvist mellan unionen och andra givare samt redan befintlig användning av unionens andra externa finansieringsinstrument i Tunisien och mervärdet av unionens samlade engagemang.

(14)

Kommissionen bör säkerställa att unionens makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna, målen och åtgärderna inom de olika områdena för yttre åtgärder och annan relevant unionspolitik.

(15)

Unionens makroekonomiska stöd bör stödja unionens utrikespolitik gentemot Tunisien. Kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten bör ha ett nära samarbete under hela processen med det makroekonomiska stödet i syfte att samordna unionens utrikespolitik och att se till att den är konsekvent.

(16)

Unionens makroekonomiska stöd bör främja Tunisiens uppslutning kring de värderingar man delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt dess uppslutning kring principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(17)

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens makroekonomiska stöd bör vara att Tunisien respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. De särskilda målen för unionens makroekonomiska stöd bör dels stärka effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet i systemen för förvaltning av offentliga medel i Tunisien, dels främja strukturreformer som syftar till att stödja hållbar tillväxt för alla, ökad sysselsättning och konsolidering av de offentliga finanserna. Både uppfyllandet av förhandsvillkoret och uppnåendet av dessa mål bör regelbundet övervakas av kommissionen.

(18)

För att säkerställa att unionens ekonomiska intressen knutna till unionens makroekonomiska stöd skyddas effektivt bör Tunisien vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med stödet. Dessutom bör det sörjas för att kommissionen genomför kontroller och för att revisionsrätten utför revisioner.

(19)

Europaparlamentets och rådets befogenheter påverkas inte av att unionens makroekonomiska stöd utbetalas.

(20)

De belopp som krävs för unionens makroekonomiska stöd bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

(21)

Unionens makroekonomiska stöd bör förvaltas av kommissionen. För att Europaparlamentet och rådet ska kunna följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om utvecklingen när det gäller stödet och förse dem med relevanta dokument.

(22)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

(23)

Unionens makroekonomiska stöd bör omfattas av ekonomisk-politiska villkor, vilka ska fastställas i ett samförståndsavtal. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet, och av effektivitetsskäl, bör kommissionen bemyndigas att förhandla om sådana villkor med de tunisiska myndigheterna under övervakning av kommittén med företrädare för medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Enligt den förordningen bör det rådgivande förfarandet som allmän regel tillämpas i alla andra fall än de som föreskrivs i den förordningen. Med hänsyn till den potentiellt stora inverkan som stöd som överstiger 90 miljoner EUR kan ha är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för transaktioner som överstiger det tröskelvärdet. Med hänsyn till storleken på unionens makroekonomiska stöd till Tunisien bör granskningsförfarandet tillämpas för samförståndsavtalets antagande, eller för att minska de medel som görs tillgängliga inom ramen för stödet, skjuta upp stödet eller avbryta stödet helt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Unionen ska göra makroekonomiskt stöd (nedan kallat unionens makroekonomiska stöd) till ett belopp av högst 300 miljoner EUR tillgängligt för Tunisien i syfte att stödja Tunisiens ekonomiska stabilisering och reformer. Stödet ska bidra till att täcka Tunisiens betalningsbalansbehov såsom de fastställs i IMF-programmet.

2.   Hela beloppet av unionens makroekonomiska stöd ska ges Tunisien i form av lån. Kommissionen ska ha befogenhet att på unionens vägnar låna upp de nödvändiga medlen på kapitalmarknaderna eller av finansinstitut och låna dem vidare till Tunisien. Lånen ska ha en maximal löptid på 15 år.

3.   Frigörandet av unionens makroekonomiska stöd ska förvaltas av kommissionen på ett sätt som är förenligt med de avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan IMF och Tunisien och med de grundprinciper och mål för ekonomiska reformer som fastställs i associeringsavtalet EU–Tunisien och handlingsplanen mellan EU och Tunisien för 2013–2017 som överenskommits inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen när det gäller unionens makroekonomiska stöd, inbegripet utbetalningen av stödet, och i god tid förse dessa institutioner med relevant dokumentation.

4.   Unionens makroekonomiska stöd ska göras tillgängligt för en period av två och ett halvt år, med början från och med den första dagen efter det att det samförståndsavtal som avses i artikel 3.1 i detta beslut har trätt i kraft.

5.   Om Tunisiens finansieringsbehov minskar avsevärt under den period som det makroekonomiska stödet betalas ut jämfört med de ursprungliga prognoserna, ska kommissionen, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2, minska de medel som görs tillgängliga inom ramen för stödet, skjuta upp stödet eller avbryta stödet helt.

Artikel 2

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens makroekonomiska stöd ska vara att Tunisien respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter.

Kommissionen ska övervaka att detta förhandsvillkor uppfylls under hela den makroekonomiska stödinsatsen.

Denna artikel ska tillämpas i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU (5).

Artikel 3

1.   Kommissionen ska, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2, komma överens med de tunisiska myndigheterna om vilka tydligt definierade ekonomisk-politiska och finansiella villkor, med fokus på strukturreformer och sunda offentliga finanser, som ska gälla för det makroekonomiska stödet och som ska fastställas i ett samförståndsavtal (nedan kallat samförståndsavtalet) som ska innehålla en tidsram för uppfyllandet av dessa villkor. De ekonomisk-politiska och finansiella villkor som anges i samförståndsavtalet ska vara förenliga med de avtal eller överenskommelser som avses i artikel 1.3, inbegripet de program för makroekonomiska justeringar och strukturreformer som genomförs av Tunisien med stöd från IMF.

2.   Dessa villkor ska särskilt syfta till att stärka effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet i systemen för förvaltning av offentliga medel i Tunisien, inbegripet för användning av unionens makroekonomiska stöd. Framsteg när det gäller ömsesidigt öppnande av marknader, utveckling av regelstyrd och rättvis handel och andra prioriteringar i unionens utrikespolitik ska också vederbörligen beaktas vid utformningen av de politiska åtgärderna. Framstegen på vägen mot dessa mål ska regelbundet övervakas av kommissionen.

3.   Närmare finansiella villkor för det makroekonomiska stödet ska fastställas i ett låneavtal som kommissionen ska ingå med de tunisiska myndigheterna.

4.   Kommissionen ska regelbundet kontrollera att villkoren i artikel 4.3 fortfarande uppfylls, inbegripet huruvida Tunisiens ekonomiska politik överensstämmer med målen för unionens makroekonomiska stöd. Kommissionen ska samordna detta noga med IMF och Världsbanken och vid behov med Europaparlamentet och rådet.

Artikel 4

1.   Under förutsättning att Tunisien uppfyller villkoren i punkt 3 ska kommissionen tillhandahålla Tunisien unionens makroekonomiska stöd i tre delutbetalningar. Storleken på delutbetalningarna ska fastställas i samförståndsavtalet.

2.   Beloppen för unionens makroekonomiska stöd ska, om så krävs, avsättas i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (6).

3.   Kommissionen ska besluta att frigöra delutbetalningarna under förutsättning att samtliga följande villkor har uppfyllts:

a)

Förhandsvillkoret i artikel 2.

b)

Ett kontinuerligt tillfredsställande genomförande av ett policyprogram med starka justerings- och strukturreformåtgärder som stöds av ett icke krisförebyggande kreditavtal med IMF.

c)

Genomförandet, inom en viss tidsram, av de ekonomisk-politiska och finansiella villkoren i samförståndsavtalet.

Den andra delutbetalningen ska ske tidigast tre månader efter det att den första delutbetalningen frigjorts. Den tredje delutbetalningen ska ske tidigast tre månader efter det att den andra delutbetalningen frigjorts.

4.   Om villkoren i punkt 3 inte uppfylls ska kommissionen tillfälligt skjuta upp eller ställa in utbetalningen av unionens makroekonomiska stöd. I dessa fall ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om skälen för det tillfälliga uppskjutandet eller inställandet av utbetalningen.

5.   Unionens makroekonomiska stöd ska betalas ut till Tunisiens centralbank. Med förbehåll för de bestämmelser som ska överenskommas i samförståndsavtalet, däribland en bekräftelse på kvarstående finansieringsbehov i budgeten, får unionsmedlen överföras till Tunisiens finansministerium som slutlig mottagare.

Artikel 5

1.   De upp- och utlåningstransaktioner som avser unionens makroekonomiska stöd ska genomföras i euro med användande av samma valutadag och får inte utsätta unionen för löptidstransformering eller valuta- eller ränterisker eller andra kommersiella risker.

2.   Om omständigheterna så medger och om Tunisien så begär, får kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att se till att en klausul om förtida återbetalning införs i lånevillkoren och att det finns en motsvarande klausul i upplåningsvillkoren.

3.   I de fall omständigheterna medger en förbättring av räntesatsen på lånet och om Tunisien så begär, får kommissionen besluta att refinansiera hela eller en del av det ursprungliga lånet eller omstrukturera motsvarande finansiella villkor. Refinansiering eller omstrukturering ska ske i enlighet med punkterna 1 och 4, och får inte förlänga löptiden för lånet i fråga eller öka det kapital som är utestående på dagen för refinansieringen eller omstruktureringen.

4.   Tunisien ska bära unionens alla kostnader i samband med upp- och utlåningstransaktionerna enligt detta beslut.

5.   Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen vad gäller de transaktioner som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 6

1.   Unionens makroekonomiska stöd ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7) samt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (8).

2.   Genomförandet av unionens makroekonomiska stöd ska ske genom direkt förvaltning.

3.   Det samförståndsavtal och det låneavtal som ska ingås med de tunisiska myndigheterna ska innehålla bestämmelser

a)

som säkerställer att Tunisien regelbundet kontrollerar att finansieringen från unionens allmänna budget använts korrekt och vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oriktigheter och bedrägerier samt vid behov vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som utbetalats enligt detta beslut och som har förskingrats,

b)

som skyddar unionens finansiella intressen, i synnerhet bestämmelser om särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter som påverkar unionens makroekonomiska stöd, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (9), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (11),

c)

som uttryckligen ger kommissionen, inbegripet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller, även kontroller och inspektioner på plats,

d)

som uttryckligen ger kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för unionens makroekonomiska stöd, däribland granskning av dokument och revisioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar, och

e)

som säkerställer att unionen har rätt till återbetalning av lånet i förtid, i det fall det konstaterats att Tunisien, i samband med förvaltningen av unionens makroekonomiska stöd, har varit inblandat i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadar unionens finansiella intressen.

4.   Vid genomförandet av unionens makroekonomiska stöd ska kommissionen med hjälp av operationella utvärderingar övervaka sundheten i Tunisiens finansiella system, de administrativa förfarandena samt de interna och externa kontrollmekanismer som är relevanta för sådant stöd.

Artikel 7

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 8

1.   Kommissionen ska senast den 30 juni varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta beslut under det föregående året, inklusive en utvärdering av detta genomförande. I den rapporten ska

a)

framstegen i genomförandet av unionens makroekonomiska stöd granskas,

b)

Tunisiens ekonomiska situation och framtidsutsikter samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i artikel 3.1 bedömas,

c)

det visas på sambandet mellan de ekonomisk-politiska villkoren i samförståndsavtalet, Tunisiens aktuella ekonomiska och finanspolitiska resultat och kommissionens beslut att frigöra delutbetalningarna av unionens makroekonomiska stöd.

2.   Kommissionen ska senast två år efter utgången av den tillgänglighetsperiod som avses i artikel 1.4 överlämna en efterhandsutvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet, med en bedömning av resultaten av unionens avslutade makroekonomiska stöd, hur effektivt det varit och i vilken grad det bidragit till stödets syften.

Artikel 9

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 15 maj 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 6 maj 2014.

(2)  Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan och Republiken Tunisien, å andra sidan (EGT L 97, 30.3.1998, s. 2).

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU av den 12 augusti 2013 om ytterligare makroekonomiskt bistånd till Georgien (EUT L 218, 14.8.2013, s. 15).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(5)  Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).

(6)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(8)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(9)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(10)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

21.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/16


RÅDETS BESLUT 2014/293/GUSP

av den 15 april 2014

om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets deltagande i Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 37, jämförd med artikel 218.5 och 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 8.3 i rådets beslut 2013/34/Gusp av den 17 januari 2014 om Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) (1) föreskrivs att detaljerade villkor för tredjestaters deltagande ska omfattas av de avtal som ingås i enlighet med artikel 37 i fördraget om Europeiska unionen och i enlighet med förfarandet i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(2)

Den 10 februari 2014 antog rådet ett beslut om ett avtal om deltagande mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets deltagande i Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) (nedan kallat avtalet).

(3)

Avtalet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets deltagande i Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) godkänns härmed på unionens vägnar.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet med bindande verkan för unionen.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Luxemburg den 15 april 2014.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  EUT L 14, 18.1.2013, s. 19.


21.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/18


ÖVERSÄTTNING

AVTAL

mellan Europeiska unionen och Schweiziska Edsförbundet om Schweiziska Edsförbundets deltagande i Europeiska unionens militära utbildningsuppdrag i Mali i syfte att bidra till utbildning av den Maliska försvarsmakten (EUTM Mali)

EUROPEISKA UNIONEN (nedan kallad EU eller unionen),

å ena sidan, och

SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,

å andra sidan,

nedan gemensamt kallade parterna,

SOM BEAKTAR

rådets beslut 2013/34/Gusp av den 17 januari 2013 om Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) (1),

skrivelsen av den 18 september 2013 från chefen för Schweiziska edsförbundets förbundsutrikesministerium med erbjudan om bidrag till Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) som begränsas till en civil kapacitet,

beslut EUTM Mali/3/2013 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik av den 12 november 2013 om godkännande av bidrag från tredjestater till Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) (2),

beslut EUTM Mali/2/2013 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik av den 12 november 2013 om inrättande av en bidragande länders kommitté för Europeiska unionens uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) (3),

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Deltagande i uppdraget

1.   Schweiziska edsförbundet ska ställa sig bakom beslut 2013/34/Gusp samt varje annat beslut genom vilket Europeiska unionens råd beslutar att förlänga EUTM Mali, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och de arrangemang som krävs för dess genomförande.

2.   Schweiziska edsförbundets bidrag till EUTM Mali påverkar inte självständigheten i unionens beslutsfattande.

3.   Schweiziska edsförbundet ska se till att schweizisk personal som deltar i EUTM Mali utför sitt uppdrag i enlighet med

beslut 2013/34/Gusp och eventuella senare ändringar av det,

uppdragsplanen,

genomförandeåtgärderna.

4.   Personal från Schweiziska edsförbundet som tjänstgör inom uppdraget ska fullgöra sina uppgifter och uppträda med enbart EUTM Malis bästa för ögonen.

5.   Schweiziska edsförbundet ska i god tid underrätta EU:s uppdragschef om eventuella ändringar avseende dess deltagande i uppdraget.

Artikel 2

Status för styrkor

1.   Statusen för den personal som utstationeras till EUTM Mali av Schweiziska edsförbundet ska regleras av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mali om status i Republiken Mali för Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) (4) (nedan kallat avtalet om styrkornas status), vilket undertecknades den 4 april 2013.

2.   Utan att det påverkar avtalet om styrkornas status ska Schweiziska edsförbundet utöva jurisdiktion över sin personal inom EUTM Mali.

3.   Schweiziska edsförbundet ska vara ansvarigt för att besvara alla anspråk som har samband med deltagandet i EUTM Mali och som kommer från eller rör en medlem av dess personal. Schweiziska edsförbundet ska vara ansvarigt för att i enlighet med sina lagar och författningar vidta eventuella åtgärder, i synnerhet rättsliga eller disciplinära åtgärder, mot medlemmar av sin personal.

4.   Parterna är eniga om att avstå från alla eventuella skadeståndsanspråk mot varandra, med undantag för avtalsgrundade anspråk, för skada på, förlust av eller förstörelse av tillgångar som ägs eller handhas av endera parten till följd av tjänsteutövning i samband med verksamhet som omfattas av detta avtal, utom vid grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse.

5.   Schweiziska edsförbundet åtar sig att samtidigt med undertecknandet av detta avtal avge en förklaring om att den avstår från att begära skadestånd från andra stater som deltar i EUTM Mali.

6.   Unionen åtar sig att se till att medlemsstaterna samtidigt med undertecknandet av detta avtal avger en förklaring om att de avstår från att begära skadestånd vid Schweiziska edsförbundets deltagande i EUTM Mali.

Artikel 3

Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Avtalet mellan Schweiziska edsförbundet och Europeiska unionen om säkerhet för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter (5) ska tillämpas inom ramen för EUTM Mali.

Artikel 4

Befälsordning

1.   Schweizisk personal som deltar i EUTM Mali ska kvarstå fullt ut under sin nationella myndighets befäl.

2.   De nationella myndigheterna ska överföra det operativa och taktiska befälet och/eller ledningen av sina styrkor och sin personal till EU:s uppdragschef. EU:s uppdragschef har rätt att delegera sina befogenheter.

3.   Schweiziska edsförbundet ska ha samma rättigheter och skyldigheter när det gäller den dagliga ledningen av uppdraget som de av EU:s medlemsstater som deltar i det.

4.   EU:s uppdragschef får efter konsultationer med Schweiziska edsförbundet närsomhelst begära att Schweiziska edsförbundets bidrag dras tillbaka.

5.   Schweiziska edsförbundet ska utse en högre företrädare att företräda den nationella kontingenten i EUTM Mali. Företrädaren ska samråda med EU:s uppdragschef i alla frågor som rör uppdraget och ska ansvara för kontingentens dagliga disciplin.

Artikel 5

Finansiella aspekter

1.   Schweiziska edsförbundet ska ansvara för alla kostnader i samband med sitt deltagande i EUTM Mali.

2.   Vid dödsfall, skador eller förlust som drabbar fysiska eller juridiska personer från den eller de stater där uppdraget genomförs ska Schweiziska edsförbundet, när dess ansvar har fastställts, betala skadestånd i enlighet med villkoren i avtalet om styrkornas status.

3.   Unionen ska undanta Schweiziska edsförbundet från finansiella bidrag till de gemensamma kostnaderna för EUTM Mali.

Artikel 6

Arrangemang för avtalets genomförande

De tekniska och administrativa arrangemang som behövs för att genomföra detta avtal ska fastställas gemensamt av behöriga myndigheter för unionen och behöriga myndigheter för Schweiziska edsförbundet.

Artikel 7

Bristande efterlevnad

Om en av parterna underlåter att uppfylla sina åtaganden enligt detta avtal, ska den andra parten ha rätt att säga upp detta avtal genom att lämna varsel en månad i förväg.

Artikel 8

Tvistlösning

Tvister om tolkning eller tillämpning av detta avtal ska avgöras på diplomatisk väg mellan parterna.

Artikel 9

Ikraftträdande och uppsägning

1.   Detta avtal träder i kraft den första dagen i den första månaden efter det att parterna till varandra har anmält att de interna förfaranden som är nödvändiga för ikraftträdandet har slutförts.

2.   Detta avtal ska tillämpas provisoriskt från och med dagen för dess undertecknande.

3.   Detta avtal ska gälla under den tid som Schweiziska edsförbundet bidrar till uppdraget.

4.   Varje part kan säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Uppsägningen träder i kraft tre månader efter dagen för en sådan anmälan.

Utfärdat i Bryssel, i två exemplar på engelska.

För Europeiska unionen

För Schweiziska edsförbundet


(1)  EUT L 14, 18.1.2013, s. 19.

(2)  EUT L 320, 30.11.2013, s. 33.

(3)  EUT L 320, 30.11.2013, s. 31.

(4)  EUT L 106, 16.4.2013, s. 2.

(5)  EUT L 181, 10.7.2008, s. 58.


TEXT TILL FÖRKLARINGAR

Text för EU-medlemsstaterna

De EU-medlemsstater som tillämpar rådets beslut 2013/34/Gusp av den 17 januari 2013 om Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) kommer, såvitt deras nationella rättsliga system tillåter detta, att bemöda sig om att i möjligaste mån avstå från eventuella skadeståndsanspråk mot Schweiziska edsförbundet för personskada eller dödsfall bland personalen eller för skador på eller förlust av tillgångar som de har i sin ägo och som används vid EUTM Mali, om dessa skador, dödsfall eller förluster

orsakades av personal från Schweiziska edsförbundet vid tjänsteutövning inom ramen för EUTM Mali, utom vid grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse, eller

inträffade vid användning av tillgångar som ägs av Schweiziska edsförbundet, under förutsättning att tillgångarna användes inom ramen för uppdraget, utom då schweizisk personal inom EUTM Mali har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse vid användningen av dessa tillgångar.

Text för Schweiziska edsförbundet

Schweiziska edsförbundet som tillämpar rådets beslut 2013/34/Gusp av den 17 januari 2013 om Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) kommer, såvitt dess nationella rättsliga system tillåter detta, att bemöda sig om att i möjligaste mån avstå från eventuella skadeståndsanspråk mot en annan stat som deltar i EUTM Mali för personskada eller dödsfall bland personalen eller för skador på eller förlust av tillgångar som Schweiziska edsförbundet har i sin ägo och som används vid EUTM Mali, om dessa skador, dödsfall eller förluster

orsakades av personal vid tjänsteutövning inom ramen för EUTM Mali, utom vid grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse, eller

inträffade vid användning av tillgångar som ägs av en stat som deltar i EUTM Mali, under förutsättning att tillgångarna användes i samband med uppdraget, utom då personal inom EUTM Mali har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse vid användningen av dessa tillgångar.


FÖRORDNINGAR

21.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/22


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 535/2014

av den 20 maj 2014

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 maj 2014.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

AL

59,1

MA

41,3

MK

85,4

TR

59,9

ZZ

61,4

0707 00 05

AL

41,5

MK

42,4

TR

125,8

ZZ

69,9

0709 93 10

TR

108,6

ZZ

108,6

0805 10 20

EG

43,9

IL

74,1

MA

40,6

TR

72,3

ZA

53,8

ZZ

56,9

0805 50 10

TR

98,1

ZA

141,8

ZZ

120,0

0808 10 80

AR

95,6

BR

85,3

CL

96,8

CN

98,5

MK

32,3

NZ

141,6

US

194,6

UY

70,3

ZA

99,1

ZZ

101,6


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


BESLUT

21.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/24


RÅDETS BESLUT 2014/294/GUSP

av den 20 maj 2014

om ändring av beslut 2013/233/Gusp om Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 28, 42.4 och 43.2,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

Den 22 maj 2013 antog rådet beslut 2013/233/Gusp (1) om inrättande av Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen). Beslut 2013/233/Gusp upphör att gälla den 21 maj 2015. Det finansiella referensbeloppet som anges i det beslutet omfattar perioden från och med den 22 maj 2013 till och med den 21 maj 2014.

(2)

Beslut 2013/233/Gusp bör ändras så att den period som omfattas av det finansiella referensbeloppet förlängs till och med den 21 maj 2015.

(3)

EU BAM Libyen kommer att genomföras under omständigheter som kan förvärras och som kan hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2013/233/Gusp ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 11.5 ska ersättas med följande:

”5.   Uppdragschefen ska säkerställa skydd för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (2).

(2)  EUT L 274, 15.10.2013, s. 1.”"

2.

Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för EU BAM Libyen för perioden från och med den 22 maj 2013 till och med den 21 maj 2014 ska vara 30 300 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för EU BAM Libyen för perioden från och med den 22 maj 2014 till och med den 21 maj 2015 ska vara 26 200 000 EUR.”

3.

I artikel 15.1 och 15.2 ska hänvisningarna till ”beslut 2011/292/EU” ersättas med hänvisningar till ”beslut 2013/488/EU”.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 20 maj 2014.

På rådets vägnar

A. KYRIAZIS

Ordförande


(1)  Rådets beslut 2013/233/Gusp av den 22 maj 2013 om Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen) (EUT L 138, 24.5.2013, s. 15).