ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 150

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiosjunde årgången
20 maj 2014


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2014 av den 16 april 2014 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen ( 1 )

59

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 512/2014 av den 16 april 2014 om ändring av förordning (EU) nr 912/2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS

72

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering och om upphävande av rådets beslut 2007/125/RIF

93

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

112

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG

143

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG

168

 

*

Europaparlamen tets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 ( 1 )

195

 

 

II   Icke-lagstiftningsakter

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

 

2014/283/EU

 

*

Rådets beslut av den 14 april 2014 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald ( 1 )

231

 

 

Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald

234

 

 

2014/284/EU

 

*

Rådets beslut av den 14 april 2014 om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen

250

 

 

Frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen

252

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 510/2014

av den 16 april 2014

om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2 och 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1216/2009 (3) och rådets förordning (EG) nr 614/2009 (4) måste anpassas till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, och särskilt den åtskillnad som där införs mellan delegerade akter och genomförandeakter. Ytterligare anpassningar behövs för att göra de befintliga texterna klarare och tydligare.

(2)

Fram till den 31 december 2013 har huvudinstrumentet för den gemensamma jordbrukspolitiken, som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver om, varit rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (5).

(3)

Inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ersattes förordning (EG) nr 1234/2007, med verkan från den 1 januari 2014, med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (6). Förordningarna (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009 bör anpassas för att ta hänsyn till den förordningen, så att systemet för handeln med tredjeländer för, å ena sidan, jordbruksprodukter och, å andra sidan, varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter även i fortsättningen blir konsekvent.

(4)

Vissa jordbruksprodukter används vid framställning av både bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget. Det är nödvändigt att både inom den gemensamma jordbrukspolitiken och inom den gemensamma handelspolitiken vidta åtgärder med hänsyn till den betydelse som handeln med dessa produkter och varor har för målen i artikel 39 i EUF-fördraget och till hur de bestämmelser som har fastställts för att genomföra artikel 43 i EUF-fördraget påverkar dessa produkters och varors ekonomiska ställning, med beaktande av skillnaderna mellan anskaffningskostnaderna för jordbruksprodukter i unionen och på världsmarknaden.

(5)

För att ta hänsyn till de olika förhållandena inom jordbruket och livsmedelsindustrin i unionen, skiljer man i unionen mellan jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget och bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i den bilagan. Samma åtskillnad görs kanske inte i vissa tredjeländer med vilka unionen sluter avtal. Därför bör det införas en möjlighet att utvidga tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget till att gälla även för vissa jordbruksprodukter som förtecknas i den bilagan, om det finns ett internationellt avtal som föreskriver att dessa två typer av produkter ska likställas med varandra.

(6)

När det i denna förordning hänvisas till internationella avtal som unionen ingått eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget, är det artikel 218 i EUF-fördraget som avses.

(7)

För att förebygga eller motverka negativa effekter på unionsmarknaden och på den gemensamma jordbrukspolitikens effektivitet till följd av att vissa jordbruksprodukter importeras, bör det vara möjligt att införa en tilläggstull för import av sådana produkter förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

(8)

Äggalbumin och mjölkalbumin utgör bearbetade jordbruksprodukter som inte ingår i bilaga I till EUF-fördraget. För att åstadkomma harmonisering och förenkling bör det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin som fastställs i förordning (EG) nr 614/2009 införlivas i systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter. Med beaktande av att ägg i stor utsträckning kan ersättas av äggalbumin och i viss utsträckning av mjölkalbumin, bör handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin motsvara handelssystemet för ägg.

(9)

Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser om förmånsordningar för handel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 (7) och unionens övriga autonoma förmånsordningar för handel, är det nödvändigt att fastställa huvudreglerna för det handelssystem som är tillämpligt på bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter. Det är också nödvändigt att föreskriva om fastställande av nedsatta importtullar och tullkvoter och om beviljande av exportbidrag i enlighet med de huvudreglerna. Dessa regler och bestämmelser bör utformas med hänsyn till de begränsningar vad gäller importtullar och exportbidrag som följer av åtaganden som godtagits av unionen enligt WTO-avtalen och bilaterala avtal.

(10)

På grund av den nära kopplingen mellan marknaden för äggalbumin och mjölkalbumin och marknaden för ägg, bör det vara möjligt att kräva att en importlicens uppvisas för import av äggalbumin och mjölkalbumin samt att avbryta förfarandet för aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin när unionsmarknaden för dessa produkter eller marknaden för ägg störs eller sannolikt kommer att störas på grund av förfarandet för aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin. Det bör vara möjligt att ställa krav beträffande produkternas ursprung, härkomst, äkthet och kvalitetsegenskaper för att importlicenser ska utfärdas för äggalbumin och mjölkalbumin samt för deras övergång till fri omsättning.

(11)

I syfte att ta hänsyn till utvecklingen i handeln och på marknaden, till behoven på marknaderna för äggalbumin och mjölkalbumin samt för ägg och till resultaten av övervakningen av importen av äggalbumin och mjölkalbumin bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler för fastställande av att det krävs en importlicens för import av äggalbumin och mjölkalbumin för övergång till fri omsättning, regler om de rättigheter och skyldigheter som följer av denna importlicens samt av dess rättsliga verkan, de fall då en toleransnivå ska tillämpas när det gäller skyldigheten som nämns i licensen, regler om att det för utfärdande av en licens eller övergång till fri omsättning ska krävas uppvisande av en handling utfärdad av ett tredjeland eller en enhet som bland annat bekräftar produkternas ursprung, härkomst, äkthet och kvalitetsegenskaper, regler om överföring av importlicenser och om restriktioner för denna överföring, i vilka fall importlicenser inte behöver uppvisas och i vilka fall det inte ska krävas att det ställs en säkerhet som garanti för att produkterna importeras inom licensens giltighetstid.

(12)

Vid framställningen av vissa bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget används jordbruksprodukter som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den tull som tillämpas för import av dessa bearbetade jordbruksprodukter bör utjämna skillnaden mellan priserna på världsmarknaden och på unionsmarknaden för de jordbruksprodukter som används vid framställning av dem och samtidigt säkerställa den berörda bearbetningsindustrins konkurrenskraft.

(13)

Inom ramen för unionens handelspolitik beviljas i vissa internationella avtal en nedsättning eller utfasning av importtullarnas jordbrukskomponent för bearbetade jordbruksprodukter, tilläggstullar på socker och mjöl och värdetullen. Det bör vara möjligt att fastställa de nedsättningarna i förhållande till de jordbrukskomponenter som tillämpas för handel som inte är förmånsbehandlad.

(14)

Importtullens jordbrukskomponent bör utjämna skillnaden mellan priserna på världsmarknaden och på unionsmarknaden för de jordbruksprodukter som har använts vid framställningen av de bearbetade jordbruksprodukterna. Det måste därför finnas ett nära samband mellan beräkningen av jordbrukskomponenten i den importtull som tillämpas på bearbetade jordbruksprodukter och den importtull som tillämpas på jordbruksprodukter som importeras i oförändrat tillstånd.

(15)

I syfte att genomföra de internationella avtal i vilka en nedsättning eller utfasning av importtullarna för bearbetade jordbruksprodukter föreskrivs när specifika jordbruksprodukter använts eller anses ha använts vid framställningen av dessa, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av en förteckning över de jordbruksprodukter som ska anses ha använts vid framställningen av de bearbetade jordbruksprodukterna, fastställande av motsvarande kvantiteter och regler för omräkning av andra jordbruksprodukter till motsvarande kvantiteter av de jordbruksprodukter som anses ha använts, fastställande av de nödvändiga uppgifterna för beräkning av den nedsatta jordbrukskomponenten och de nedsatta tilläggstullarna samt beräkningsmetoden och de försumbara mängder för vilka de nedsatta jordbrukskomponenterna och tilläggstullarna för socker och mjöl ska vara lika med noll.

(16)

Det är möjligt att bevilja importtullmedgivanden för obegränsade mängder av de berörda varorna eller för begränsade mänger som omfattas av en tullkvot. Där tullmedgivanden beviljas inom tullkvoter i vissa internationella avtal, bör kvoterna öppnas och förvaltas av kommissionen. Av praktiska skäl är det väsentligt att förvaltningen av den icke-jordbruksrelaterade delen av importtullen för varor för vilka tullförmåner har beviljats omfattas av samma regler som förvaltningen av jordbrukskomponenten.

(17)

På grund av den nära kopplingen mellan marknaderna för äggalbumin och mjölkalbumin och marknaden för ägg bör tullkvoter för äggalbumin och mjölkalbumin öppnas och förvaltas på samma sätt som tullkvoter för ägg enligt förordning (EU) nr 1308/2013. Förvaltningsmetoden bör vid behov vara anpassad efter försörjningsbehoven på unionsmarknaden och efter behovet av att bevara balansen på denna marknad, och den bör bygga på metoder som tidigare använts och beakta de rättigheter som följer av WTO-avtalen.

(18)

I syfte att säkerställa rättvis tillgång till marknaden och likabehandling av aktörerna och för att ta hänsyn till unionsmarknadens försörjningsbehov och bevara balansen på den marknaden bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på de villkor som ska uppfyllas för inlämnande av ansökningar inom tullkvoten och reglerna om överföring av rättigheterna inom tullkvoten, föreskrivande av att det för att ta del av tullkvoten krävs att en säkerhet ställs och att särskilda egenskaper, krav eller begränsningar som är tillämpliga på tullkvoter fastställs.

(19)

I syfte att säkerställa att exporterade produkter kan komma i fråga för särskild behandling vid import till ett tredjeland om vissa villkor uppfylls, i enlighet med internationella avtal som unionen ingått enligt EUF-fördraget, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler om krav på att medlemsstaternas behöriga myndigheter, på begäran och efter lämplig kontroll, utfärdar en handling som intygar att villkoren uppfylls för produkter som, om de exporteras, kan komma i fråga för särskild behandling vid import till ett tredjeland, om vissa villkor uppfylls.

(20)

Det är möjligt att bearbetningsindustrins efterfrågan på jordbruksråvaror inte till fullo kan tillgodoses på konkurrenskraftiga villkor med unionens jordbruksråvaror. Enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (8) får sådana varor godkännas för förfarandet för aktiv förädling under förutsättning att de ekonomiska villkor uppfylls som fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (9). Förordning (EEG) nr 2913/92 kommer att ersättas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (10), men först från och med den 1 juni 2016. En hänvisning bör därför göras till förordning (EEG) nr 2913/1992 i den här förordningen, särskilt med tanke på att hänvisningar till förordning (EEG) nr 2913/1992 i framtiden ska betraktas som hänvisningar till förordning (EU) nr 952/2013. Under tydligt angivna omständigheter bör det anses att de ekonomiska villkoren är uppfyllda för godkännande av vissa kvantiteter av jordbruksprodukter inom ramen för förfarandet för aktiv förädling. Dessa kvantiteter bör fastställas på grundval av en försörjningsbalans. Rättvis tillgång till de tillgängliga kvantiteterna, likabehandling av aktörer och tydlighet bör säkerställas via ett system med licenser för aktiv förädling som utfärdas av medlemsstaterna.

(21)

I syfte att säkerställa att förfarandet för aktiv förädling förvaltas på ett ansvarsfullt och effektivt sätt, med hänsyn tagen till situationen på unionsmarknaden för råvarorna i fråga och till bearbetningsindustrins behov och rutiner, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på förteckningen över de jordbruksprodukter för vilka licenser för aktiv förädling får utfärdas, de rättigheter som följer av licenserna för aktiv förädling och deras rättsliga verkan, överföringen av rättigheter mellan aktörer och de regler som är nödvändiga för att systemet med licenser för aktiv förädling ska vara tillförlitligt och effektivt när det gäller licensens äkthet, dess överföring eller begränsningar för den överföringen.

(22)

Inom de gränser som unionens åtaganden i Världshandelsorganisationen medger, bör det införas ett system för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som används vid framställning av varor som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, så att producenterna av dessa varor inte missgynnas med tanke på de priser som de till följd av den gemensamma jordbrukspolitiken måste betala för sina varuleveranser. Dessa bidrag bör endast utjämna skillnaden mellan priset för en jordbruksprodukt på unionsmarknaden och på världsmarknaden. Systemet bör därför inrättas som del av systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter.

(23)

Förteckningen över varor som inte omfattas av bilaga I för vilka exportbidrag får beviljas bör upprättas med beaktande av skillnaden mellan priserna på unionsmarknaden och på världsmarknaden på de jordbruksprodukter som används vid framställningen av dem och behovet att utjämna denna skillnad helt eller delvis för att möjliggöra export av de jordbruksprodukter som används i de berörda varorna som inte omfattas av bilaga I.

(24)

Det är nödvändigt att säkerställa att inget exportbidrag beviljas för importerade varor, som inte omfattas av bilaga I och som övergår till fri omsättning, som återexporteras, exporteras efter bearbetning eller ingår i andra varor som inte omfattas av bilaga I. När det gäller importerat spannmål eller ris, importerad mjölk och importerade mjölkprodukter eller ägg som övergår till fri omsättning är det nödvändigt att säkerställa att inget exportbidrag beviljas om dessa varor exporteras efter bearbetning eller ingår i andra varor som inte omfattas av bilaga I.

(25)

Nivån på exportbidragen för jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I bör fastställas i enlighet med samma regler och praktiska arrangemang och i enlighet med samma förfarande som nivån på exportbidragen för jordbruksprodukter som exporteras i oförändrat tillstånd enligt förordning (EU) nr 1308/2013 och rådets förordning (EU) nr 1370/2013 (11).

(26)

Med hänsyn till, å ena sidan, den nära kopplingen mellan varor som inte omfattas av bilaga I och jordbruksprodukter som används vid framställning av dessa varor som inte omfattas av bilaga I och, å andra sidan, till skillnaderna mellan dessa varor och produkter, är det nödvändigt att föreskriva att de övergripande bestämmelser om exportbidrag som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 ska tillämpas på varor som inte omfattas av bilaga I.

(27)

I syfte att ta hänsyn till särskilda framställningsprocesser och handelskrav för varor som inte omfattas av bilaga I och i vilka vissa jordbruksprodukter ingår, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler om egenskaperna hos de varor som inte omfattas av bilaga I som ska exporteras och de jordbruksprodukter som används vid framställning av dem, regler för fastställande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras efter att ha bearbetats till varor som inte omfattas av bilaga I, regler om den bevisning som krävs för att styrka sammansättningen av de exporterade varor som inte omfattas av bilaga I, regler om krav på deklaration om användning av vissa importerade jordbruksprodukter, regler om att jordbruksprodukter ska likställas med basprodukter och om fastställande av referenskvantiteten för var och en av basprodukterna och tillämpningen av övergripande regler om exportbidrag för jordbruksprodukter som inte omfattas av bilaga I.

(28)

Man bör se till att de exportbegränsningar som följer av internationella avtal som unionen slutit eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget efterlevs genom att man utfärdar bidragslicenser för de referensperioder som fastställs i avtalen, med beaktande av det årliga belopp som fastställts för små exportföretag.

(29)

Exportbidrag bör beviljas inom gränserna för det tillgängliga totalbeloppet, beroende på den särskilda situationen vad gäller handeln med varor son inte omfattas av bilaga I. Systemet med bidragslicenser bör underlätta en effektiv förvaltning av bidragsbeloppen.

(30)

Det bör föreskrivas att bidragslicenser som utfärdas av medlemsstaternas ska gälla i hela unionen och att de får utfärdas på villkor att en säkerhet ställs som garanterar att aktören kommer att ansöka om exportbidrag. Det bör fastställas regler för att bidrag som fastställs på förhand beviljas för alla tillämpliga bidragsnivåer samt för ställandet och frisläppandet av säkerheter.

(31)

I syfte att övervaka utgifterna för exportbidrag och genomförandet av systemet med bidragslicenser bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler om de rättigheter och skyldigheter som följer av bidragslicenser, regler för överföring av bidragslicenser eller restriktioner för den överföringen, fall och situationer där man inte behöver lägga fram en bidragslicens eller ställa en säkerhet och den toleransnivå inom vilken skyldigheten att ansöka om exportbidrag inte gäller.

(32)

När man beaktar effekten av riktade åtgärder i samband med exportbidrag bör man ta hänsyn till företag som bearbetar jordbruksprodukter i allmänhet och läget för små och medelstora företag i synnerhet. Med tanke på de särskilda behoven hos små exportföretag bör de tilldelas ett totalbelopp för varje budgetår och undantas från kravet på att uppvisa bidragslicenser inom systemet för exportbidrag.

(33)

Om åtgärder rörande export av en jordbruksprodukt har antagits i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 men målen för dessa åtgärder sannolikt inte kommer att nås på grund av export av varor som inte omfattas av bilaga I som innehåller en hög andel av denna jordbruksprodukt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att föreskriva att motsvarande åtgärder bör vidtas för export av dessa varor som inte omfattas av bilaga I samtidigt som skyldigheter enligt internationella avtal uppfylls.

(34)

Enligt vissa internationella avtal får unionen begränsa importtullar och belopp som ska betalas vid export för att helt eller delvis utjämna prisskillnaderna mellan de jordbruksprodukter som används vid framställningen av de berörda bearbetade jordbruksprodukterna eller varorna som inte omfattas av bilaga I. För dessa bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I är det nödvändigt att fastställa att dessa belopp ska fastställas gemensamt som del av den totala tullen och att de ska utjämna de prisskillnader mellan jordbruksprodukter som måste beaktas på marknaden i landet eller regionen i fråga och på unionsmarknaden.

(35)

Eftersom sammansättningen av bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I kan vara av betydelse för en korrekt tillämpning av det handelssystem som fastställs i denna förordning, bör det vara möjligt att fastställa deras sammansättning genom kvantitativa och kvalitativa analyser.

(36)

I syfte att genomföra internationella avtal som slutits av unionen och säkerställa tydlighet och konsekvens med ändringarna i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (12) bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på kompletteringar och ändringar av vissa icke-väsentliga delar av denna förordning och dess bilagor i det syftet.

(37)

Det bör föreskrivas att medlemsstaterna till kommissionen och till varandra ska lämna de uppgifter som är nödvändiga för att genomföra systemet för handeln med bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av i bilaga I.

(38)

I syfte att säkerställa informationssystemens integritet och de inlämnade handlingarnas och de därtill hörande uppgifternas äkthet och läsbarhet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på definition av art och typ på den information som ska meddelas, vilka kategorier av uppgifter som ska behandlas, vilka de längsta tillåtna bevarandeperioderna är och syftet med behandlingen, rättigheterna för tillgång till information eller informationssystem och villkor för offentliggörande av denna information.

(39)

Unionsrätten rörande skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och rörande det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (13) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (14), är tillämplig.

(40)

I syfte att undvika onödiga administrativa bördor för aktörer och nationella myndigheter bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av gränser under vilka belopp inte ska uppbäras eller beviljas för importtullar, tilläggsimporttullar, nedsatta importtullar, exportbidrag och belopp som ska uppbäras eller betalas för att utjämna ett gemensamt fastställt pris.

(41)

Med hänsyn till den nära kopplingen mellan varor som inte omfattas av bilaga I och jordbruksprodukter som används vid framställning av dessa varor som inte omfattas av bilaga I, är det nödvändigt att föreskriva att de övergripande bestämmelserna om säkerheter, kontroller, granskning och sanktioner som fastställts i och antagits på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (15) i tillämpliga delar ska tillämpas på varor som inte omfattas av bilaga I.

(42)

I syfte att säkerställa tillämpningen av övergripande regler som antagits på grundval av förordning (EU) nr 1306/2013 på importlicenser och tullkvoter för bearbetade jordbruksprodukter och på exportbidrag och bidragslicenser för varor som inte omfattas av bilaga I, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler för att efter behov anpassa de övergripande bestämmelserna om säkerheter, kontroller och sanktioner som antagits på grundval av den förordningen.

(43)

När kommissionen antar delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget är det av särskild betydelse att den genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(44)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller import, bör kommissionen ges genomförandebefogenheter med avseende på åtgärder för att fastställa på vilka bearbetade jordbruksprodukter tilläggsimporttullar bör tillämpas för att förebygga eller motverka negativa effekter på unionsmarknaden, åtgärder för tillämpningen av dessa tilläggsimporttullar vad gäller tidsfrister för att bevisa importpriset, inlämnande av styrkande handlingar och fastställandet av nivån på tilläggsimporttullarna, åtgärder för att fastställa de representativa priserna och utlösande volymerna för tillämpning av tilläggsimporttullar, åtgärder rörande formatet på och innehållet i importlicensen för äggalbumin och mjölkalbumin, inlämnande av ansökningar och utfärdande och användning av dessa importlicenser, deras giltighetstid, förfarandena för ställande av säkerhet för dessa licenser och dess storlek, den bevisning som krävs för att styrka att kraven för användning av dessa licenser har uppfyllts, toleransnivån när det gäller fullgörandet av skyldigheten att importera den kvantitet som anges i importlicensen, och om utfärdande av ersättningsexemplar och duplikat på importlicenser, åtgärder beträffande medlemsstaternas behandling av importlicenser, samt det informationsutbyte som är nödvändigt för förvaltningen av systemet med importlicenser för äggalbumin och mjölkalbumin, inklusive förfaranden för det särskilda administrativa biståndet mellan medlemsstaterna, för beräkningen av importtullar och för fastställande av nivån på importtullar för bearbetade jordbruksprodukter vid genomförandet av internationella avtal.

(45)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller import, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter med avseende på åtgärder för fastställande av fasta kvantiteter av jordbruksprodukter som anses ha använts vid framställningen av de bearbetade jordbruksprodukterna med avseende på nedsättning eller utfasning av importtullar som är tillämpliga vid förmånshandel och lämpliga krav vad gäller handlingar, åtgärder för att fastställa de årliga tullkvoterna och de administrationsmetoder som ska användas för import av bearbetade jordbruksprodukter och vissa jordbruksprodukter i enlighet med unionens internationella åtaganden, förfaranden för tillämpningen av särskilda bestämmelser i internationella avtal eller i akter genom vilka import- eller exportordningen antas, särskilt vad gäller garantierna rörande produktens art, avsändningsplats och ursprung, erkännande av den handling som används för kontroll av dessa garantier, uppvisande av en handling utfärdad av det exporterande landet och om produkternas bestämmelseort och användning, åtgärder för fastställandet av importlicensernas giltighetstid, förfaranden för ställande av säkerhet och dess storlek, användning av dessa importlicenser, och, vid behov, särskilda åtgärder med avseende på i synnerhet villkoren enligt vilka ansökningar om import ska läggas fram och tillstånd beviljas inom tullkvoten och lämpliga krav på handlingar.

(46)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller import och förfarandet för aktiv förädling, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter med avseende på åtgärder rörande hanteringen av processen som säkerställer att de kvantiteter som finns tillgängliga inom tullkvoterna inte överskrids och åtgärder för att omfördela outnyttjade kvantiteter av tullkvoterna, skyddsåtgärder mot import till unionen i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 260/2009 (16) och (EG) nr 625/2009 (17) eller skyddsåtgärder som föreskrivs i internationella avtal, åtgärder som rör den kvantitet av jordbruksprodukter för vilka licens för aktiv förädling får utfärdas, åtgärder för genomförandet av systemet med licenser för aktiv förädling vad gäller handlingar och förfaranden som krävs för inlämnande av ansökningar och utfärdande av licenser för aktiv förädling, åtgärder som rör medlemsstaternas förvaltning av licenserna för aktiv förädling, förfarandena för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna, åtgärder för begräsning av de kvantiteter för vilka licens för aktiv förädling får utfärdas, avslag på kvantiteter som ansökan om licens gäller och avbrytande av ansökning om licens för aktiv förädling om kvantiteterna i fråga är stora samt åtgärder för avbrytande av förfarandena för bearbetning och aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin.

(47)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export, bör kommissionen ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder för tillämpning av exportbidrag, för beräkning av exportbidragen, för likställning av vissa produkter med basprodukter och fastställande av referenskvantiteten för basprodukter, för ansökan om, utfärdande av och förvaltning av exportlicenserna för vissa varor som inte omfattas av bilaga I till vissa bestämmelseorter när detta föreskrivs i ett internationellt avtal som unionen slutit eller tillfälligt tillämpat i enlighet med EUF-fördraget och för behandling av försvunna produkter och svinn under framställningsprocessen samt behandling av biprodukter.

(48)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder för fastställande av de förfaranden för deklaration och den bevisning som krävs för att styrka sammansättningen av de exporterade varor som inte omfattas av bilaga I som är nödvändiga för genomförandet av systemet för beviljande av exportbidrag, den förenklade bevisning som krävs för att styrka ankomst till bestämmelseorten då det gäller differentierade bidrag, åtgärder för tillämpning av övergripande bestämmelser om exportbidrag, för varor som inte omfattas av bilaga I, åtgärder för genomförande av systemet med exportbidragslicenser vad gäller inlämnande och utformningen av och innehållet i ansökan om bidragslicensen, utformningen av, innehållet i och giltighetsperioden för bidragslicensen, förfarandet för inlämnande av ansökningar om och utfärdandet av bidragslicenser och för deras användning, förfarandena för ställande av säkerhet och dess storlek, toleransnivån för de belopp av exportbidraget för vilken ansökan inte gjordes och hur uppfyllandet av de skyldigheter som följer av att bidragslicensen ska styrkas.

(49)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export och vissa allmänna bestämmelser, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder för medlemsstaternas prövning av bidragslicenser och utbytet av information och det särskilda administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna vad gäller bidragslicenser, åtgärder för fastställande av det totalbelopp som tilldelas små exportföretag och det individuella tröskelvärdet för undantag för uppvisande av bidragslicenser, åtgärder för utfärdande av ersättande bidragslicenser och duplikat av bidragslicenser, åtgärder för begränsning av de belopp för vilka bidragslicenser kan utfärdas, för avslag på belopp som det ansöks om i samband med dessa licenser och avbrytande av ansökning om bidragslicenser om de belopp som ansöks överstiger tillgängliga medel som fastställts på basis av åtaganden i internationella avtal, nödvändiga förfarandemässiga bestämmelser och tekniska krav för tillämpning av andra åtgärder vad gäller export, åtgärder för fastställande av tillämpliga tullar när det gäller direkt utjämning vid förmånshandel och de därmed sammanhängande belopp som ska betalas vid export till det land eller den region som berörs, åtgärder för att säkerställa att bearbetade jordbruksprodukter som deklarerats för export inom ramen för ett avtal om förmånsbehandling faktiskt inte exporteras inom ramen för ett avtal utan förmånsbehandling eller tvärtom, åtgärder som gäller metoder för kvalitativ och kvantitativ analys av bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I, de tekniska bestämmelser som är nödvändiga för deras identifiering samt förfaranden i samband med deras klassificering enligt Kombinerade nomenklaturen.

(50)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller export och vissa allmänna bestämmelser, bör kommissionen även ges genomförandebefogenheter när det gäller åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av kommissionens och medlemsstaternas skyldighet att utbyta information om anmälningsmetoder, regler om de uppgifter som ska lämnas, förfaranden för hantering av de uppgifter som ska lämnas, innehåll, form, tidpunkt, frekvens och tidsfrister för anmälningarna och om bestämmelser för hur uppgifter och handlingar får vidarebefordras eller göras tillgängliga, under förutsättning att personuppgifter skyddas och företagens rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter beaktas, och åtgärder rörande tillämpningen av övergripande bestämmelser om säkerhet, kontroller, granskning och påföljder som antagits på grundval av förordning (EU) nr 1306/2013 på importlicenser och tullkvoter för bearbetade jordbruksprodukter och på exportbidrag och bidragslicenser för varor som inte omfattas av bilaga I.

(51)

Med beaktande av dess särart bör genomförandebefogenheter vad gäller åtgärder för att fastställa representativa priser och utlösande volymer för tillämpning av tilläggstullar på import och nivån på importtullar i enlighet med unionens internationella åtaganden, åtgärder för att begränsa de kvantiteter för vilka licenser för aktiv förädling och bidragslicenser kan utfärdas, för att avvisa kvantiteter som ansökningarna om dessa licenser gäller och avbryta inlämning av ansökningar om dessa licenser, och åtgärder för att förvalta processen för att säkerställa att tillgängliga kvantiteter inom tullkvoterna inte överträds samt för att omfördela outnyttjade kvantiteter av tullkvoterna antas utan tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (18). Alla andra genomförandeakter som antas enligt den här förordningen bör antas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(52)

Granskningsförfarandet bör tillämpas vid antagande av de genomförandeakter som antas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011, eftersom de akterna avser den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom föreskrivs i artikel 2.2 b ii i den förordningen.

(53)

Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på skyddsåtgärder mot import av bearbetade jordbruksprodukter till unionen eller en störning eller potentiell störning på unionsmarknaden som kräver att man avbryter tillämpningen av förfarandena för bearbetning eller aktiv förädling av äggalbumin och mjölkalbumin, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(54)

I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt att fastställa ett system för handel som är tillämpligt på vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter för att målen för denna förordning ska nås. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(55)

För att upprätthålla den situation som nu föreligger bör den här förordningen inkludera bilagor som innehåller följande: en förteckning över bearbetade jordbruksprodukter som ersätter bilaga II till förordning (EG) nr 1216/2009, en förteckning över varor som inte omfattas av bilaga I och som ersätter bilaga II till kommissionens förordning (EU) nr 578/2010 (19) och bilaga XX till förordning (EG) nr 1234/2007, en förteckning över basprodukter som används vid framställning av varor som inte omfattas av bilaga I och som ersätter bilaga I till förordning (EU) nr 578/2010, en förteckning över bearbetade jordbruksprodukter för vilka tilläggstullar på importen får tas ut och som ersätter bilaga III till förordning (EG) nr 1216/2009, och en förteckning över jordbruksprodukter som används vid framställning av bearbetade jordbruksprodukter och som ersätter bilaga I till förordning (EG) nr 1216/2009.

(56)

Förordningarna (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009 bör därför upphävas.

(57)

Med hänsyn till att, innan den här förordningen träder i kraft, den samstämmighet som krävs har säkerställts genom övergångsbestämmelsen i artikel 230.1 andra stycket i i förordning (EU) nr 1308/2013, bör denna förordning tillämpas snarast möjligast efter det att förordningarna i reformpaketet för den gemensamma jordbrukspolitiken antagits, och den rättsliga säkerheten och de ekonomiska aktörernas rättmätiga förväntningar bör till fullo respekteras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs handelssystemet för import av bearbetade jordbruksprodukter och export av varor som inte omfattas av bilaga I samt jordbruksprodukter som ingår i dessa varor som inte omfattas av bilaga I.

Denna förordning tillämpas också på import av jordbruksprodukter som omfattas av ett internationellt avtal som unionen slutit eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget och som föreskriver att dessa produkter ska likställas med bearbetade jordbruksprodukter som omfattas av förmånshandel.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   jordbruksprodukter: de produkter som avses i artikel 1 i förordning (EU) nr 1308/2013,

b)   bearbetade jordbruksprodukter: de produkter som förtecknas i bilaga I till denna förordning,

c)   varor som inte omfattas av bilaga I: de produkter som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget men som förtecknas i första och andra kolumnerna i bilaga II till denna förordning,

d)   basprodukter: de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga III till denna förordning,

e)   jordbrukskomponent: antingen den del av importtullen som tillämpas på bearbetade jordbruksprodukter och som motsvarar den tull som tillämpas på de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga V till denna förordning, eller, i förekommande fall, den nedsatta tull som tillämpas på de jordbruksprodukter som har sitt ursprung i de berörda länderna, för de kvantiteter av dessa jordbruksprodukter som använts eller anses ha använts,

f)   icke-jordbrukskomponent: den del av avgiften som motsvarar tullen i Gemensamma tulltaxan med avdrag för den i punkt e definierade jordbrukskomponenten,

g)   tilläggstullar på socker och mjöl: de tilläggstullar på socker (AD S/Z) och på mjöl (AD F/M) som avses i del 1 avsnitt I punkt B.6 i bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87 och som fastställs i del 3 avdelning I bilaga 1 tabell 2 i bilaga I till den förordningen,

h)   värdetull: den del av importtullen som är uttryckt som procentandel av tullvärdet,

i)    produktgrupp 1 : vassle i form av pulver, granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel, enligt KN-nummer ex 0404 10 02 till KN-nummer ex 0404 10 16,

j)    produktgrupp 2 : mjölk i form av pulver, granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel, med en fetthalt av högst 1,5 viktprocent, annan än löst liggande i förpackningar med ett nettoinnehåll av högst 2,5 kg, enligt KN-nummer ex 0402 10 19,

k)    produktgrupp 3 : mjölk i form av pulver, granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel, med en fetthalt av 26 viktprocent, annan än löst liggande i förpackningar med ett nettoinnehåll av högst 2,5 kg, enligt KN-nummer ex 0402 21 18,

l)    produktgrupp 6 : smör med en fetthalt av 82 viktprocent, enligt KN-nummer ex 0405 10.

KAPITEL II

IMPORT AV BEARBETADE JORDBRUKSPRODUKTER

AVSNITT I

Allmänna bestämmelser om import

Underavsnitt I

Underavsnitt i importtull för bearbetade jordbruksprodukter

Artikel 3

Importtullens beståndsdelar

1.   För bearbetade jordbruksprodukter enligt tabell 1 i bilaga I ska den importtull som fastställs i Gemensamma tulltaxan bestå av en jordbrukskomponent som inte ingår i värdetullen och en icke-jordbruksrelaterad komponent som är en värdetull.

2.   För bearbetade jordbruksprodukter enligt tabell 2 i bilaga I ska den importtull som fastställs i Gemensamma tulltaxan bestå av en värdetull och en jordbrukskomponent som ingår i värdetullen. Om det för bearbetade jordbruksprodukter enligt tabell 2 i bilaga I inte finns någon värdetull ska jordbrukskomponenten för sådana produkter betraktas som en del av den särskilda tullen på dessa produkter.

Artikel 4

Högsta importtullsats

1.   När en högsta tullsats ska tillämpas ska den beräkningsmetod som används för att fastställa den tullsatsen anges i Gemensamma tulltaxan, i enlighet med artikel 31 i EUF-fördraget.

2.   Om den högsta tullsatsen för bearbetade jordbruksprodukter som förtecknas i tabell 1 i bilaga I består av en tilläggstull för socker och mjöl, ska den beräkningsmetod som används för fastställande av den tilläggstullen anges i Gemensamma tulltaxan, i enlighet med artikel 31 i EUF-fördraget.

Artikel 5

Tilläggstull i syfte att förebygga eller motverka negativa effekter på unionsmarknaden

1.   Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa för vilka bearbetade jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga IV det ska tillämpas en tilläggstull, när dessa importeras med den tullsats som fastställs i Gemensamma tulltaxan. Dessa genomförandeakter ska endast antas för att förebygga eller motverka negativa effekter på unionsmarknaden som sådan import kan leda till, och om

a)

importen sker till ett pris som ligger under det pris som unionen har anmält till Världshandelsorganisationen (nedan kallat utlösande pris), eller

b)

importvolymen under ett visst år överskrider en viss nivå (nedan kallad utlösande volym).

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.   Om det är osannolikt att importen kommer att störa unionsmarknaden eller om effekterna av sådana tilläggsimporttullar skulle bli oproportionella i förhållande till det avsedda syftet, ska inga tilläggsimporttullar tillämpas enligt punkt 1.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 a ska importpriserna fastställas på grundval av cif-importpriserna för den aktuella sändningen.

Cif-importpriserna ska kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på unionens importmarknad för den produkten.

De representativa priserna ska fastställas regelbundet på grundval av de uppgifter som samlas in inom ramen för gemenskapsövervakningen enligt artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) 2454/1993 (20).

4.   Den utlösande volymen ska grunda sig på marknadstillträdesnivån, dvs. importen uttryckt som en procentandel av motsvarande inhemska konsumtion under de tre åren före året då de negativa effekter som avses i punkt 1 uppträder eller riskerar att uppträda.

5.   Kommissionen får genom genomförandeakter anta de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna artikel, framför allt de som gäller tidsfrister för att styrka importpriset och för inlämnande av styrkande handlingar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

6.   Kommissionen får anta genomförandeakter utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 44.2 eller 44.3 vad gäller produkter som identifieras i enlighet med punkt 1 för att

a)

fastställa de representativa priserna och utlösande volymerna för tillämpning av tilläggsimporttullar,

b)

fastställa nivån på tilläggsimporttullen i enlighet med reglerna i internationella avtal som unionen slutit eller tillämpat provisoriskt enligt EUF-fördraget.

7.   Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra de utlösande priser som avses punkt 1 a.

Underavsnitt II

Import av äggalbumin och mjölkalbumin

Artikel 6

Importlicens för äggalbumin och mjölkalbumin

1.   Det får ställas som villkor att en importlicens uppvisas för import för övergång till fri omsättning av äggalbumin och mjölkalbumin, när en sådan licens är nödvändig för förvaltningen av de berörda marknaderna och särskilt för övervakningen av handeln med dessa produkter.

2.   Utan att detta påverkar de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 14 ska medlemsstaterna utfärda de importlicenser som avses i punkt 1 till varje sökande som är etablerad i unionen, oavsett den sökandens etableringsort, om inte annat föreskrivs i en akt som antagits i enlighet med artikel 43.2 i EUF-fördraget.

3.   De importlicenser som avses i punkt 1 ska gälla i hela unionen.

4.   För utfärdandet av de importlicenser som avses i punkt 1 och övergång till fri omsättning av de varor som licensen gäller får det ställas krav beträffande ursprung och härkomst för den berörda produkten samt uppvisande av en handling som utfärdats av ett tredjeland eller en enhet som bland annat intygar produkternas ursprung, härkomst, äkthet och kvalitetsegenskaper.

Artikel 7

Säkerhet i samband med importlicenser

1.   För utfärdandet av de importlicenser som avses i artikel 6 får det ställas krav att en säkerhet ställs som garanterar att den ekonomiska aktören importerar produkterna under importlicensens giltighetstid.

2.   Säkerheten ska vara helt eller delvis förverkad om produkterna inte importeras under importlicensens giltighetstid.

3.   Säkerheten ska dock inte vara förverkad om produkterna inte importerades under den perioden på grund av force majeure eller om den mängd som inte importerades under den perioden är inom toleransnivån.

Artikel 8

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på följande:

a)

Regler för fastställande av att en importlicens måste uppvisas vid import av äggalbumin och mjölkalbumin för övergång till fri omsättning.

b)

De rättigheter och skyldigheter som följer av importlicensen, och dess rättsliga verkan.

c)

De fall när en toleransnivå ska tillämpas när det gäller uppfyllandet av skyldigheten att importera den kvantitet som nämns i licensen eller när ursprunget ska anges i licensen.

d)

Regler för utfärdande av en importlicens eller regler som gör övergång till fri omsättning av varor som omfattas av en licens föremål för uppvisande av en handling utfärdad av ett tredjeland eller en enhet som bland annat bekräftar produkternas ursprung, härkomst, äkthet och kvalitetsegenskaper.

e)

Regler om överföringen av importlicensen eller restriktioner för sådan överföring.

f)

De fall där en importlicens inte behöver uppvisas.

g)

Regler som gör utfärdandet av de importlicenser som avses i artikel 6 föremål för ställande av säkerhet.

Artikel 9

Genomförandebefogenheter

Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter rörande följande:

a)

Importlicensens utformning och innehåll.

b)

Inlämnande av ansökningar om importlicenser, utfärdande av dessa licenser och deras användning.

c)

Importlicensens giltighetstid, storleken på den säkerhet som ska ställas och förfarandet för ställande av säkerheten.

d)

Den bevisning som krävs för att styrka att kraven för användningen av importlicenserna har uppfyllts.

e)

Toleransnivån när det gäller fullgörandet av skyldigheten att importera den kvantitet som anges i importlicensen.

f)

Utfärdande av ersättningsexemplar och duplikat av importlicenser.

g)

Medlemsstaternas behandling av importlicenser och det informationsutbyte som krävs för att förvalta systemet, inbegripet förfarandena för det särskilda administrativa biståndet mellan medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

AVSNITT II

Förmånshandel

Underavsnitt I

Nedsättning av importtullar

Artikel 10

Nedsättning och utfasning av jordbrukskomponenter, värdetullar och tilläggstullar

1.   Om det i ett internationellt avtal som unionen ingått eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget

a)

föreskrivs en nedsättning eller flera på varandra följande nedsättningar som leder till en utfasning av importtullarna på bearbetade jordbruksprodukter och

b)

fastställs vilka produkter som ska omfattas av dessa nedsättningar, kvantiteterna av de varor eller värdet på de kvoter som ska omfattas av nedsättningarna, med vilken metod sådana kvantiteter eller värden ska beräknas, eller de delar som bestämmer nedsättningen av jordbrukskomponenten, av tilläggstullarna för socker och mjöl eller av värdetullarna,

får jordbrukskomponenten, tilläggstullarna för socker och mjöl eller värdetullarna bli föremål för den nedsättning eller flera på varandra följande nedsättningar som leder till en utfasning som föreskrivs beträffande importtullar för bearbetade jordbruksprodukter.

Med avseende på tillämpningen av den här artikeln, kan jordbrukskomponent även innehålla de jordbrukskomponenter som avses i del 1 avsnitt I punkt B.1 i bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87 och del 3 avdelning I bilaga 1 tabell 2 i bilaga I till den förordningen.

2.   Om det i ett internationellt avtal som unionen ingått eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget föreskrivs en nedsättning eller utfasning av jordbrukskomponenterna avseende de produkter som förtecknas i tabell 2 i bilaga I till denna förordning, ska den tull som består av en jordbrukskomponent som ingår i värdetullen, ersättas av en jordbrukskomponent som inte ingår i värdetullen.

Artikel 11

Kvantiteter som faktiskt använts eller anses ha använts

1.   Nedsättningen eller utfasningen av jordbrukskomponenter eller tilläggstullar på socker och mjöl i enlighet med artikel 10.1 ska fastställas på grundval av följande:

a)

De kvantiteter av jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga V som faktiskt använts eller anses ha använts vid framställning av den bearbetade jordbruksprodukten.

b)

De tullar som tillämpas på de jordbruksprodukter som avses i led a och som används vid beräkning av den nedsatta jordbrukskomponenten och de nedsatta tilläggstullarna för socker och mjöl i fråga om vissa förmånshandelsordningar.

2.   De jordbruksprodukter som ska anses ha använts vid framställning av den bearbetade jordbruksprodukten ska väljas ut bland de jordbruksprodukter som faktiskt använts vid framställningen av den bearbetade jordbruksprodukten, på grundval av deras betydelse i internationell handel och av i vilken utsträckning deras prisnivå är representativ för prisnivåerna för alla andra jordbruksprodukter som använts vid framställningen av den bearbetade jordbruksprodukten.

3.   De kvantiteter av jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga V och som faktiskt använts, ska omräknas till motsvarande kvantiteter av de jordbruksprodukter som anses ha använts.

Artikel 12

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på följande:

a)

Upprättandet av en förteckning över de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga V som ska anses ha använts vid framställning av de bearbetade jordbruksprodukterna på grundval av urvalskriterierna i artikel 11.2.

b)

Fastställandet av de motsvarande kvantiteterna och regler för den omräkning som anges i artikel 11.3.

c)

Nödvändiga komponenter för beräkning av den nedsatta jordbrukskomponenten och de nedsatta tilläggstullarna på socker och mjöl, samt för fastställande av metoderna för denna beräkning.

d)

De försumbara belopp för vilka de nedsatta jordbrukskomponenterna och tilläggstullarna på socker och mjöl ska bestämmas till noll.

Artikel 13

Genomförandebefogenheter

1.   Kommissionen ska, där så är lämpligt, anta genomförandeakter angående åtgärder för att genomföra internationella avtal som unionen ingått eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget beträffande beräkningen av importtullarna på bearbetade jordbruksprodukter som är föremål för nedsättning i enlighet med artikel 10.1 och 10.2 i den här förordningen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.   Kommissionen får vid behov anta genomförandeakter för att fastställa följande:

a)

Fasta kvantiteter av de jordbruksprodukter som avses i artikel 12 a som anses ha använts vid framställning av de bearbetade jordbruksprodukter.

b)

Kvantiteterna av de jordbruksprodukter som avses i artikel 12 a som anses ha använts vid framställning av de bearbetade jordbruksprodukterna, för varje möjlig sammansättning av dessa bearbetade jordbruksprodukter för vilka fasta kvantiteter av de särskilda jordbruksprodukterna inte kan fastställas i enlighet med led a i detta stycke.

c)

Krav på handlingar.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

3.   Kommissionen får anta genomförandeakter utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 44.2 eller 44.3 för att fastställa, i enlighet med reglerna i internationella avtal som unionen slutit eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget och de regler som antagits i enlighet med punkt 1 i denna artikel, nivån på den importtull som ska tillämpas.

Underavsnitt II

Tullkvoter och särskild behandling av import från tredjeland

Artikel 14

Öppnande och förvaltning av tullkvoter

1.   Tullkvoter för import av bearbetade jordbruksprodukter samt av jordbruksprodukter som avses i artikel 1 andra stycket, för deras övergång till fri omsättning i unionen, till följd av internationella avtal som unionen ingått eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget, ska öppnas och förvaltas av kommissionen i enlighet med artiklarna 15 och 16.

2.   De tullkvoter som avses i punkt 1 ska förvaltas på ett sätt som inte leder till diskriminering mellan aktörer och som ger vederbörlig vikt till unionsmarknadens försörjningsbehov och behovet av att bevara jämvikten på denna marknad.

3.   De tullkvoter som avses i punkt 1 ska förvaltas med tillämpning av en av följande metoder, en annan lämplig metod, eller en kombination av dessa metoder:

a)

En fördelningsmetod som grundar sig på i vilken ordningsföljd ansökningarna inkommer (först-till-kvarn-principen).

b)

En metod för fördelning av kvoter i proportion till de kvantiteter som begärts i ansökningarna (metoden med samtidig behandling).

c)

En fördelningsmetod som grundar sig på traditionella handelsmönster (metoden med traditionella/nya handelsmönster).

Artikel 15

Delegerade befogenheter

1.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på följande:

a)

De villkor och krav som en aktör måste uppfylla för att lämna in en ansökan inom den tullkvot som fastställs i ett internationellt avtal som avses i artikel 14.1.

b)

Regler om överföring av rättigheter mellan aktörer och om nödvändigt begränsningar av den överföringen inom förvaltningen av den tullkvot som fastställs i ett internationellt avtal som avses i artikel 14.1.

c)

Bestämmelser om att göra uppvisandet av en importlicens och ställandet av säkerhet till villkor för att ta del av den tullkvot som fastställs i ett internationellt avtal som avses i artikel 14.1.

d)

De särskilda egenskaper, de krav eller de begränsningar som gäller för den tullkvot som fastställs i det internationella avtal som avses i artikel 14.1.

2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på krav på att medlemsstaternas behöriga myndigheter, på begäran och efter lämplig kontroll, ska utfärda en handling som intygar att en produkt uppfyller villkoren för att åtnjuta särskild behandling vid import till ett tredjeland.

Artikel 16

Genomförandebefogenheter

1.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

a)

årliga tullkvoter, vilka ska, vid behov, fördelas på lämpligt sätt över året, och vilken förvaltningsmetod som ska användas,

b)

förfaranden för tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i det internationella avtalet eller i den rättsakt genom vilken import- eller exportordningen antas, särskilt rörande

i)

garantier för produktens art, härkomst och ursprung,

ii)

erkännandet av en handling som används för att kontrollera de garantier som avses i led i,

iii)

uppvisande av en handling utfärdad av exportlandet,

iv)

produkternas bestämmelseort och användning,

c)

giltighetstiden för de importlicenser som ska uppvisas i enlighet med artikel 15.1 c,

d)

förfarandena för ställande en säkerhet i enlighet med artikel 15.1 c, och dess storlek,

e)

användningen av importlicenser som ska uppvisas i enlighet med artikel 15.1 c och, vid behov, särskilda åtgärder rörande i synnerhet de villkor enligt vilka ansökningar om import ska lämnas in och tillstånd beviljas inom tullkvoten,

f)

krav på handlingar,

g)

nödvändiga åtgärder avseende innehållet i, utformningen på och utfärdandet och användningen av den handling som avses i artikel 15.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.   Kommissionen ska anta genomförandeakter utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 44.2 eller 44.3 för att

a)

förvalta den process som garanterar att de kvantiteter som är tillgängliga inom tullkvoten inte överskrids, särskilt genom att fastställa en fördelningskoefficient på varje ansökan när de tillgängliga kvantiteterna har nåtts, avslå ansökningar som ännu inte avgjorts och, när så är nödvändigt, avbryta inlämnandet av ansökningar,

b)

omfördela outnyttjade kvantiteter av denna tullkvot.

AVSNITT III

Skyddsåtgärder

Artikel 17

Skyddsåtgärder

1.   Kommissionen ska, med förbehåll för punkt 3 i den här artikeln, anta genomförandeakter angående skyddsåtgärder mot import av bearbetade jordbruksprodukter till unionen. För att säkerställa den gemensamma handelspolitikens enhetlighet ska dessa genomförandeakter vara förenliga med förordningarna (EG) nr 260/2009 och (EG) nr 625/2009. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.   Om inte annat föreskrivs i andra rättsakter utfärdade av Europaparlamentet och rådet eller i andra rättsakter utfärdade av rådet, ska kommissionen, med förbehåll för punkt 3 i den här artikeln, anta genomförandeakter angående skyddsåtgärder mot import av bearbetade jordbruksprodukter till unionen som föreskrivs i internationella avtal som unionen ingått eller tillämpat provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

3.   Kommissionen kan vidta de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ.

Om kommissionen tar emot en begäran från en medlemsstat om antagande av de genomförandetakter som avses i punkt 1 eller 2, eller båda, ska den anta genomförandeakter med sitt beslut i detta avseende senast fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

4.   Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, med avseende på de skyddsåtgärder som föreskrivs i punkterna 1 och 2, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 44.3.

5.   Om kommissionen önskar återkalla eller ändra skyddsåtgärder som antagits i enlighet med punkterna 1–4 ska den göra detta genom att anta genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med artikel 44.2, med undantag för när det föreligger vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, i vilka fall genomförandeakterna ska antas i enlighet med artikel 44.3.

AVSNITT IV

Aktiv förädling

Underavsnitt I

Aktiv förädling utan kontroll av de ekonomiska villkoren

Artikel 18

Aktiv förädling av jordbruksprodukter utan kontroll av de ekonomiska villkoren

1.   Om varor som inte omfattas av bilaga I har framställts från jordbruksprodukter förtecknade i bilaga III till den här förordningen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling ska de ekonomiska villkor som avses i artikel 117 c i förordning (EEG) nr 2913/92 anses ha uppfyllts mot uppvisande av en licens för aktiv förädling för sådana jordbruksprodukter.

2.   Licenser för aktiv förädling ska utfärdas för jordbruksprodukter som används vid framställning av varor som inte omfattas av bilaga I upp till de högsta kvantiteter som kommissionen fastställt.

Dessa kvantiteter ska fastställas genom en avvägning mellan, å ena sidan, de obligatoriska budgettaken för exportbidrag för varor som inte omfattas av bilaga I och, å andra sidan, de förväntade utgifterna för exportbidrag för varor som inte omfattas av bilaga I, och särskilt med hänsyn till följande:

a)

Den beräknade exportvolymen av de varor som inte omfattas av bilaga I.

b)

Situationen på unionsmarknaden och världsmarknaden för basprodukterna, om tillämpligt.

c)

Ekonomiska och regelrelaterade faktorer.

Kvantiteterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till utvecklingen av ekonomiska och regelrelaterade faktorer.

3.   Medlemsstaterna ska utfärda de licenser för aktiv förädling som avses i punkt 1 till varje sökande som är etablerad i unionen, oavsett den sökandes etableringsort.

Licenser för aktiv förädling ska vara giltiga i hela unionen.

Artikel 19

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på följande:

a)

En förteckning över de jordbruksprodukter som används vid framställningen av varor som inte omfattas av bilaga I, för vilka licenser för aktiv förädling får utfärdas.

b)

De rättigheter som följer av en licens för aktiv förädling och dess rättsliga verkan.

c)

Överföringen av rättigheter som följer av en licens för aktiv förädling mellan aktörer.

d)

Nödvändiga bestämmelser för att systemet med licenser för aktiv förädling ska vara tillförlitligt och effektivt, när det gäller licensens äkthet, dess överföring eller begränsningar för dess överföring.

Artikel 20

Genomförandebefogenheter

1.   Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter med avseende på följande:

a)

Fastställande enligt artikel 18.2 av den kvantitet av jordbruksprodukter för vilken licenser för aktiv förädling får utfärdas.

b)

Utformning av och innehåll i ansökningar om licenser för aktiv förädling.

c)

Utformning, innehåll och giltighetstid för licenser för aktiv förädling.

d)

De handlingar som krävs och förfarandet för inlämnande av ansökningar om och utfärdande av licenser för aktiv förädling.

e)

Medlemsstaternas förvaltning av licenserna för aktiv förädling.

f)

Förfaranden för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.   I de fall ansökningarna omfattar kvantiteter som överstiger de som fastställts i enlighet med punkt 1 a får kommissionen genom genomförandeakter som antagits utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 44.2 eller 44.3 begränsa de kvantiteter för vilka licenser för aktiv förädling får utfärdas, avslå ansökningar om licenser för aktiv förädling för vissa kvantiteter och avbryta inlämnandet av ansökningar om licenser för aktiv förädling för den berörda produkten.

Underavsnitt II

Avbrott i förfarandena för aktiv förädling

Artikel 21

Avbrott i förfarandena för aktiv förädling för äggalbumin och mjölkalbumin

1.   Om unionsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas genom förfaranden för aktiv förädling, får kommissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, anta genomförandeakter för att helt eller delvis avbryta tillämpningen av förfarandena för aktiv förädling för äggalbumin och mjölkalbumin. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Om kommissionen tar emot en begäran från en medlemsstat om antagande av de genomförandeakter som avses i första stycket, ska den anta genomförandeakter med sitt beslut i detta avseende senast fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.   Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet ska kommissionen, med avseende på det avbrott som avses i punkt 1, anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 44.3.

KAPITEL III

EXPORT

AVSNITT I

Exportbidrag

Artikel 22

Varor och produkter som omfattas

1.   När varor som inte omfattas av bilaga I exporteras, ska de jordbruksprodukter som förtecknas i artikel 196.1 a i, ii, iii, v och vii i förordning (EU) 1308/2013 och som har använts vid framställningen av de varorna som inte omfattas av bilaga I, vara berättigade till exportbidrag, i enlighet med artikel 196 i den förordningen, såsom anges i bilaga II till den här förordningen, och artikel 196.1 b, 196.2 och 196.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska tillämpas.

2.   De exportbidrag som avses i punkt 1 ska inte beviljas för följande:

a)

Importerade varor som inte omfattas av bilaga I vilka anses vara i fri omsättning i enlighet med artikel 29 i EUF-fördraget och som återexporteras.

b)

Importerade varor som inte omfattas av bilaga I vilka anses vara i fri omsättning i enlighet med artikel 29 i EUF-fördraget och som exporteras efter bearbetning eller ingår i andra varor som inte omfattas av bilaga I.

c)

Spannmål, ris, mjölk och mjölkprodukter eller ägg som importeras och som anses vara i fri omsättning i enlighet med artikel 29 i EUF-fördraget och som exporteras efter bearbetning eller ingår i varor som inte omfattas av bilaga I.

Artikel 23

Fastställande av exportbidrag

1.   De exportbidrag som avses i artikel 22 ska fastställas, av medlemsstaternas behöriga myndigheter, på grundval av de exporterade varornas sammansättning och den nivå på exportbidraget som fastställts för varje basprodukt av vilken de exporterade varorna består.

2.   Vid fastställande av exportbidrag ska produkter som förtecknas i artikel 196.1 a i, ii, iii, v och vii i förordning (EU) nr 1308/2013 och som inte förtecknas i bilaga III till denna förordning, likställas med basprodukter eller produkter som framställts genom bearbetning av basprodukter.

Artikel 24

Övergripande bestämmelser och nivåer på exportbidrag

1.   De övergripande bestämmelserna om exportbidrag för jordbruksprodukter i artikel 199.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska tillämpas på varor som inte omfattas av bilaga I.

2.   Åtgärder ska vidtas i enlighet med artikel 198 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 13 i förordning (EU) nr 1370/2013 för att fastställa nivåerna på exportbidrag för basprodukterna.

3.   Vid beräkningen av exportbidrag, ska jordbruksprodukter som förtecknas i artikel 196.1 a i, ii, iii, v och vii i förordning (EU) nr 1308/2013, som inte förtecknas i bilaga III till denna förordning och som härrör från eller som likställs med en basprodukt eller produkter som framställts genom bearbetning av basprodukter i enlighet med artikel 23.2, omvandlas till basprodukter.

Artikel 25

Intyg om export av vissa varor som inte omfattas av bilaga I till vissa bestämmelseorter

Om det i ett internationellt avtal som unionen ingått eller tillämpar provisoriskt i enlighet med EUF-fördraget så krävs, ska de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter på begäran av den berörda parten utfärda ett intyg som anger om exportbidrag har betalats för vissa varor som inte omfattas av bilaga I som exporterats till vissa bestämmelseorter.

Artikel 26

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på följande:

a)

Regler om egenskaper för de varor som inte omfattas av bilaga I som ska exporteras och för de jordbruksprodukter som används för deras framställning.

b)

Regler för fastställande av exportbidrag för de jordbruksprodukter som exporteras efter bearbetning till varor som inte omfattas av bilaga I.

c)

Regler om den bevisning som krävs för att styrka sammansättningen av de exporterade varor som inte omfattas av bilaga I.

d)

Regler för krav på deklaration om användningen av vissa importerade jordbruksprodukter.

e)

Regler för likställande av jordbruksprodukter som förtecknas i artikel 196.1 a i, ii, iii, v och vii i förordning (EU) nr 1308/2013 och som inte förtecknas i bilaga III till denna förordning, med basprodukter och om fastställande av referenskvantiteten för varje basprodukt.

f)

Tillämpningen av de övergripande bestämmelserna om exportbidrag för jordbruksprodukter, som antagits enligt artikel 202 i förordning (EU) nr 1308/2013, på varor som inte omfattas av bilaga I.

Artikel 27

Genomförandebefogenheter

Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter med avseende på följande:

a)

Tillämpningen av bidragssatserna om egenskaperna hos beståndsdelarna i de produkter som avses i led c i denna artikel och i de varor som inte omfattas av bilaga I måste beaktas vid beräkningen av exportbidrag.

b)

Beräkningen av exportbidrag för

i)

basprodukter,

ii)

produkter som framställts genom bearbetning av basprodukter, och

iii)

produkter som likställs med de produkter som avses i led i eller ii.

c)

Likställandet av de produkter som avses i led b ii och iii i denna artikel, som förtecknas i artikel 196.1 a i, ii, iii, v och vii i förordning (EU) nr 1308/2013, och som inte förtecknas i bilaga III till denna förordning, med basprodukter.

d)

Fastställande, för varje basprodukt, av den referenskvantitet som ska ligga till grund för fastställandet av exportbidragen, med utgångspunkt i den kvantitet av produkten som faktiskt använts vid tillverkning av de exporterade varorna eller i en fast kvantitet, enligt vad som anges i bilaga II.

e)

Ansökan om, utfärdande och förvaltning av de intyg som avses i artikel 25.

f)

Behandlingen av försvunna produkter och svinn under tillverkningsprocessen och behandlingen av biprodukter.

g)

De förfaranden för deklaration av och den bevisning som krävs för att styrka sammansättningen av de exporterade varor som inte omfattas av bilaga I som är nödvändiga för genomförandet av systemet med exportbidrag.

h)

Den förenklade bevisning som krävs för att styrka ankomst till bestämmelseorten, då det gäller differentierade bidrag beroende på bestämmelseort.

i)

Tillämpningen av de övergripande bestämmelserna om exportbidrag för jordbruksprodukter som antagits enligt artikel 203 i förordning (EU) nr 1308/2013 på exportbidrag för varor som inte omfattas av bilaga I.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

AVSNITT II

Bidragslicenser

Artikel 28

Bidragslicenser

1.   Exportbidrag för jordbruksprodukter som ingår i varor som inte omfattas av bilaga I ska beviljas när en ansökan om exportbidrag har lämnats in och en bidragslicens som var giltig vid tidpunkten för exporten uppvisas.

Små exportföretag, inklusive innehavare av bidragslicenser, som ansöker om exportbidrag till begränsade belopp, som är för små för att täckas av bidragslicenser och som inte riskerar att leda till att budgetens ramar överskrids, ska vara undantagna från kravet på att uppvisa en bidragslicens. Sådana undantag ska inte överstiga det totala belopp som anslagits för små exportföretag.

2.   Medlemsstaterna ska utfärda en bidragslicens till varje sökande etablerad i unionen, oberoende av den sökandes etableringsort. Bidragslicenserna ska vara giltiga i hela unionen.

Artikel 29

Tillämpliga bidragssatser

1.   Den bidragssats som tillämpas ska vara den som gäller den dag då exportdeklarationen för de varor som inte omfattas av bilaga I godtas av tullmyndigheterna, om inte en ansökan har gjorts i enlighet med punkt 2 om att bidragssatsen ska fastställas på förhand.

2.   En ansökan om fastställande av bidragssatsen på förhand får lämnas in samtidigt med ansökan om bidragslicens, den dag då bidragslicensen beviljas eller när som helst efter den dagen men före utgången av bidragslicensens giltighetstid.

3.   Satsen ska fastställas på förhand till den sats som gäller den dag då ansökan om fastställande på förhand lämnades in. De bidragssatser som har fastställts på förhand ska tillämpas från och med den dagen på alla bidragssatser som omfattas av bidragslicensen.

4.   Exportbidrag för varor som inte omfattas av bilaga I ska beviljas på grundval av följande:

a)

De bidragssatser som ska tillämpas i enlighet med punkt 1 för de basprodukter som ingår i dessa varor som inte omfattas av bilaga I om bidragssatserna inte har fastställts på förhand, eller

b)

bidragssatserna, som fastställts på förhand i enlighet med punkt 3, för de basprodukter som ingår i dessa varor som inte omfattas av bilaga I.

Artikel 30

Säkerhet i samband med bidragslicenser

1.   Bidragslicenser ska utfärdas på villkor att det ställs en säkerhet som garanti för att den ekonomiska aktören kommer att lämna in en ansökan om exportbidrag till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten för export av varor som inte omfattas av bilaga I under bidragslicensens giltighetstid.

2.   Säkerheten ska vara helt eller delvis förverkad om ansökan om exportbidrag inte gjordes eller bara delvis gjordes för export som genomförs under bidragslicensens giltighetstid.

Trots vad som sägs i första stycket ska säkerheten dock inte vara förverkad

a)

om det var på grund av force majeure som varorna inte exporterades eller endast delvis exporterades, eller ansökan om exportbidrag inte gjordes eller bara delvis gjordes,

b)

om det belopp av exportbidraget för vilken ansökan inte gjordes inte överstiger toleransnivån.

Artikel 31

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på följande:

a)

Regler om de rättigheter och skyldigheter som följer av bidragslicensen, inklusive garantin, under förutsättning att alla villkor är uppfyllda, för att exportbidraget kommer att betalas och skyldigheten att ansöka om exportbidrag för jordbruksprodukter som exporteras efter bearbetning till varor som inte omfattas av bilaga I.

b)

Regler för överföringen av bidragslicensen eller restriktioner för en sådan överföring.

c)

De fall och situationer där uppvisandet av en bidragslicens inte krävs enligt artikel 28.1 med beaktande av syftet med funktionen, de berörda beloppen och det totala belopp som kan beviljas små exportföretag.

d)

De fall och situationer där, med avvikelse från artikel 30, ställandet av en säkerhet inte krävs.

e)

Regler om den toleransnivå som avses i artikel 30.2 andra stycket b med beaktande av behovet att respektera budgetens ramar.

Artikel 32

Genomförandebefogenheter

1.   Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter med avseende på följande:

a)

Inlämnandet, utformningen av och innehållet i ansökan om bidragslicens.

b)

Bidragslicensens utformning, innehåll och giltighetstid.

c)

Förfarandet för inlämnande av ansökningar, samt förfarandet för utfärdande av bidragslicenser samt för användningen av dem.

d)

Förfarandet för ställande av säkerhet och dess belopp.

e)

Den toleransnivå som avses i artikel 30.2 andra stycket b med beaktande av behovet att respektera budgetens ramar.

f)

Hur uppfyllandet av de skyldigheter som följer av licenserna ska styrkas.

g)

Medlemsstaternas behandling av bidragslicenser och det informationsutbyte som krävs för att förvalta systemet, inbegripet förfaranden för det särskilda administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

h)

Fastställande av det totala belopp som anslås för små exportföretag och den individuella tröskeln för undantag från uppvisandet av bidragslicenser i enlighet med artikel 28.1 andra stycket.

i)

Utfärdande av ersättande bidragslicenser och duplikat av bidragslicenser.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.   I de fall ansökningarna omfattar belopp som överstiger tillgängliga medel som fastställts på basis av åtaganden i internationella avtal som slutits i enlighet med EUF-fördraget, får kommissionen anta genomförandeakter som antagits utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 44.2 eller 44.3 för att begränsa de kvantiteter för vilka licenser för aktiv förädling får utfärdas, avslå ansökningar om licenser för aktiv förädling för vissa kvantiteter och avbryta inlämnandet av ansökningar om licenser för aktiv förädling.

AVSNITT III

Andra åtgärder avseende export

Artikel 33

Andra åtgärder avseende export

1.   Om åtgärder avseende export av en jordbruksprodukt som förtecknas i bilaga III antas enligt förordning (EU) nr 1308/2013 i form av en avgift, och om exporten av en vara som inte omfattas av bilaga I och som innehåller en stor del av denna jordbruksprodukt kan förväntas hindra uppfyllandet av målet med de åtgärderna, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 i den här förordningen angående motsvarande åtgärder när det gäller de varor som inte omfattas av bilaga I, under förutsättning att dessa delegerade akter är förenliga med skyldigheter som följer av internationella avtal som slutits i enlighet med EUF-fördraget. Dessa delegerade akter ska antas endast om befintliga åtgärder enligt förordning (EU) nr 1308/2013 visar sig vara otillräckliga.

När det vid sådana fall som avses i första stycket föreligger tvingande skäl till skyndsamhet ska det förfarande som föreskrivs i artikel 43 tillämpas på delegerade akter som antas i enlighet med denna punkt.

Dessa tvingande skäl till skyndsamhet kan omfatta behovet att vidta omedelbara åtgärder för att hantera eller förhindra störningar på marknaden, när hoten om störningar på marknaden uppkommer så snabbt eller oväntat att omedelbara åtgärder krävs för att ändamålsenligt och effektivt hantera situationen, eller när åtgärder skulle förhindra att sådana hot om störningar på marknaden uppstår, fortgår eller utvecklas till allvarligare och mer långvariga störningar eller när en fördröjning av omedelbara åtgärder skulle hota att orsaka eller förvärra störningarna eller öka omfattningen av de åtgärder som senare skulle krävas för att hantera hotet eller störningarna eller vara till skada för produktionen eller marknadsförhållandena.

2.   Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter för att fastställa de förfaranden och tekniska villkor som är nödvändiga för tillämpningen av punkt 1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

KAPITEL IV

ÅTGÄRDER SOM GÄLLER FÖR BÅDE IMPORT OCH EXPORT

Artikel 34

Direkt utjämning vid förmånshandel

1.   Om det föreskrivs i ett internationellt avtal som unionen ingått eller provisoriskt tillämpat i enlighet med EUF-fördraget, får den tull som tillämpas på importen av jordbruksprodukter ersättas av ett belopp som fastställs på grundval av skillnaden mellan priserna på jordbruksprodukter i unionen respektive i landet eller regionen som berörs, eller av ett belopp som utjämnar det gemensamt fastställda priset för det berörda landet eller den berörda regionen.

I så fall ska de belopp som betalas vid export till det land eller den region som berörs fastställas gemensamt och på samma grundval som jordbrukskomponenten av importtullarna enligt de villkor som anges i avtalet.

2.   Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter för att

a)

fastställa den tillämpliga tullsats som avses i punkt 1 och de därmed sammanhängande belopp som ska betalas vid export till det land eller den region som berörs,

b)

se till att de bearbetade jordbruksprodukter som deklareras för export enligt ett avtal om förmånsbehandling i själva verket inte exporteras enligt regler som inte innebär förmånsbehandling eller omvänt.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 35

Analysmetoder

1.   Vid tillämpningen av det system för handel som föreskrivs i denna förordning ska, där de bearbetade jordbruksprodukterna eller varorna som inte omfattas av bilaga I kräver det, egenskaperna hos och sammansättningen av dessa produkter och varor fastställas genom analys av deras enskilda delar.

2.   Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter med avseende på de produkter och varor som avses i punkt 1 rörande

a)

metoder för kvalitativ och kvantitativ analys,

b)

de tekniska bestämmelser som är nödvändiga för deras identifiering,

c)

förfaranden för deras KN-klassificering.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 36

Anpassning av denna förordning

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på följande:

a)

Anpassningar av bilagorna I–V, inbegripet att stryka eller lägga till nya bearbetade jordbruksprodukter och varor som inte omfattas av bilaga I, till de internationella avtal som unionen ingått eller provisoriskt tillämpat i enlighet med EUF-fördraget.

b)

Anpassningar av artikel 2 i–l, artikel 25 och bilagorna I–V till ändringar i bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87.

Artikel 37

Informationsutbyte

1.   Om det är nödvändigt för genomförandet av denna förordning ska medlemsstaterna på begäran lämna uppgifter om följande till kommissionen:

a)

Import av bearbetade jordbruksprodukter.

b)

Export av varor som inte omfattas av bilaga I.

c)

Ansökningar om, utfärdande och användande av de licenser för aktiv förädling för jordbruksprodukter som avses i artikel 18.

d)

Ansökningar om och utfärdande samt användning av bidragslicenser som avses i artikel 28.1.

e)

Utbetalningar och ersättningar av exportbidrag för varor som inte omfattas av bilaga I som avses i artikel 22.1.

f)

De administrativa genomförandeåtgärder som antagits.

g)

Annan relevant information.

Om ansökan om exportbidrag lämnas in i en annan medlemsstat än den där de varor som inte omfattas av bilaga I har framställts, ska information om framställningen och sammansättningen av den vara som inte omfattas av bilaga I som avses i led e meddelas till denna andra medlemsstat på dess begäran.

2.   Kommissionen får vidarebefordra den information som den erhållit i enlighet med punkt 1 a–g till alla medlemsstater.

3.   I syfte att säkerställa informationssystemens integritet och de inlämnade handlingarnas och de därtill hörande uppgifternas äkthet och läsbarhet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 som fastställer

a)

vilken typ av uppgifter som ska lämnas i enlighet med punkt 1,

b)

vilka kategorier av uppgifter som ska behandlas, längsta tillåtna bevarandeperioder och syftet med behandlingen, särskilt vid offentliggörande av dessa uppgifter och överföring av dem till tredjeländer,

c)

rätten till tillgång till uppgifter eller uppgiftssystem som gjorts tillgängliga med vederbörlig hänsyn till tystnadsplikt och konfidentialitet,

d)

villkoren för att uppgifterna ska få offentliggöras.

4.   Kommissionen får anta genomförandeakter som är nödvändiga för tillämpningen av denna artikel, rörande

a)

hur meddelandena ska göras,

b)

närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas,

c)

arrangemangen för hanteringen av den information som ska lämnas samt för innehåll, form, tidpunkt, frekvens och tidsfrister för anmälningarna,

d)

arrangemangen för hur uppgifter och handlingar ska överföras till eller göras tillgängliga för medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet, internationella organisationer och behöriga myndigheter i tredjeländer eller allmänheten, samtidigt som skyddet av personuppgifter och företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter garanteras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 38

Behandling och skydd av personuppgifter

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska samla in personuppgifter för de ändamål som anges i artikel 37.1 och får inte behandla dessa uppgifter på ett sätt som går utöver vad som är förenligt med dessa ändamål.

2.   Vid behandling av personuppgifter för de syften som avses i artikel 37.1 ska uppgifterna avidentifieras och uteslutande behandlas i aggregerad form.

3.   Personuppgifter ska behandlas i enlighet med bestämmelserna i direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001. I synnerhet får sådana uppgifter inte lagras i en form som möjliggör identifiering av registrerade under längre tid än vad som är nödvändigt för de syften för vilka de insamlades eller för vilka de genomgår ytterligare behandling, med beaktande av de minsta bevarandeperioder som fastställs i tillämplig nationell rätt och unionsrätt.

4.   Medlemsstaterna ska underrätta de registrerade om att deras personuppgifter kan behandlas av nationella organ och unionsorgan i enlighet med punkt 1 och att de i detta hänseende åtnjuter de rättigheter som anges i dataskyddsbestämmelserna i direktiv 95/46/EG respektive förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 39

Försumbara belopp

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på tröskelvärden under vilka medlemsstaterna får avstå från att ta ut eller bevilja belopp i enlighet med artiklarna 3, 5, 10, 22 och 34. Tröskelvärdet ska fastställas på en nivå under vilken de administrativa kostnaderna för att tillämpa beloppen inte skulle stå i proportion till de belopp som tas ut eller beviljas.

Artikel 40

Säkerheter, kontroller, granskning och sanktioner

1.   Vid behov ska de övergripande bestämmelserna om säkerheter, kontroller, granskning och sanktioner och om användningen av euro som fastställts i artiklarna 58–66, 79–88 och 105–108 i förordning (EU) nr 1306/2013 och rättsakter som antagits på grundval av dessa bestämmelser tillämpas i tillämpliga delar på importlicenser och tullkvoter för bearbetade jordbruksprodukter och på exportbidrag och bidragslicenser för varor som inte omfattas av bilaga I.

2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 42 med avseende på bestämmelser för att vid behov anpassa de bestämmelser som antagits på grundval av de artiklar som avses i punkt 1 med avseende på tillämpningen av den här förordningen.

3.   Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter rörande de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa de bestämmelser som antagits på grundval av de artiklar som avses i punkt 1 med avseende på tillämpningen av den här förordningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 41

Internationella åtaganden och tillämpliga normer

När kommissionen antar delegerade akter och genomförandeakter ska den beakta unionens internationella åtaganden och tillämpliga sociala normer och miljö- och djurskyddsnormer inom unionen, behovet av att övervaka utvecklingen av handeln och på marknaden, behovet av sund marknadsförvaltning och behovet av att minska den administrativa bördan.

KAPITEL V

DELEGERING AV BEFOGENHETER OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 42

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8, 12, 15, 19, 26, 31, 33.1, 36, 37.3, 39 och 40.2 ska ges till kommissionen för en period av sju år från och med den dag denna förordning träder i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av sju år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 8, 12, 15, 19, 26, 31, 33.1, 36, 37.3, 39 och 40.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8, 12, 15, 19, 26, 31, 33.1, 36, 37.3, 39 och 40.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 43

Skyndsamt förfarande

1.   Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt som antagits enligt denna artikel till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.   Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt som antagits enligt denna artikel i enlighet med det förfarande som avses i artikel 42.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

Artikel 44

Kommittéförfarande

1.   Vid tillämpningen av artiklarna 13, 17.1, 17.2, 17.4 och 17.5, 20.1, 27, 32.1, 33.2, 34.2 och 37.4 och, vad gäller andra bearbetade jordbruksprodukter än äggalbumin och mjölkalbumin, vid tillämpningen av artiklarna 5.1, 5.5 och 16.1 samt, vad gäller importlicenser och tullkvoter för andra bearbetade jordbruksprodukter än äggalbumin och mjölkalbumin och exportbidrag och bidragslicenser för varor som inte omfattas av bilaga I, vid tillämpningen av artikel 40.3, ska kommissionen biträdas av en kommitté, som går under benämningen kommittén för övergripande frågor rörande handel med bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Vid tillämpningen av artiklarna 9.1 och 21.1 och 21.2 och, när det gäller äggalbumin och mjölkalbumin, vid tillämpningen av artiklarna 5.1, 5.5 och 16.1 samt, när det gäller importlicenser och tullkvoter för äggalbumin och mjölkalbumin, vid tillämpningen av artikel 40.3, ska kommissionen biträdas av kommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna som inrättats genom artikel 229.1 i förordning (EU) nr 1308/2013. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Vid tillämpning av artikel 35.2 ska kommissionen biträdas av den tullkodexkommitté som inrättats genom artikel 247a i förordning (EEG) nr 2913/92. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

4.   Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om ordföranden för kommittén inom tidsgränsen för avgivande av ett yttrande beslutar detta eller om åtminstone en fjärdedel av kommittéledamöterna begär det.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 45

Upphävande

Förordningarna (EG) nr 614/2009 och (EG) nr 1216/2009 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.

Artikel 46

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  EUT C 327, 12.11.2013, s. 90.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1216/2009 av den 30 november 2009 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter (EUT L 328, 15.12.2009, s. 10).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 614/2009 av den 7 juli 2009 om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin (EUT L 181, 14.7.2009, s. 8).

(5)  Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).

(8)  Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 19.10.1992, s. 1).

(9)  Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(11)  Rådets förordning (EU) nr 1370/2013 av den 16 december 2013 om fastställande av vissa stöd och bidrag inom ramen för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter (EUT L 346, 20.12.2013, s. 12).

(12)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).

(16)  Rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om gemensamma importregler (EUT L 84, 31.3.2009, s. 1).

(17)  Rådets förordning (EG) nr 625/2009 av den 7 juli 2009 om gemenskapsregler för import från vissa tredjeländer (EUT L 185, 17.7.2009, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(19)  Kommissionens förordning (EU) nr 578/2010 av den 29 juni 2010 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1216/2009 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (EUT L 171, 6.7.2010, s. 1).

(20)  Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).


BILAGA I

Bearbetade jordbruksprodukter enligt artikel 2 b

Tabell 1

Bearbetade jordbruksprodukter för vilka importtullen består av en värdetull och en jordbrukskomponent som inte ingår i värdetullen, enligt artikel 3.1

KN-nummer

Benämning

ex 0403

Kärnmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fermenterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

0403 10 51 till 0403 10 99

Yoghurt, smaksatt eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

0403 90 71 till 0403 90 99

Övrig, smaksatt eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao:

0405 20 10 och 0405 20 30

Bredbara smörfettsprodukter med en fetthalt av minst 39 viktprocent men högst 75 viktprocent

0710 40 00

Sockermajs (okokt eller ångkokt eller kokt i vatten), fryst

0711 90 30

Sockermajs, tillfälligt konserverad (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar) men olämplig för direkt konsumtion i detta tillstånd

ex 1517

Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt kapitel 15, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 1516:

1517 10 10

Margarin med undantag av flytande margarin, annat än med en mjölkfetthalt av mer än 10 viktprocent men högst 15 viktprocent

1517 90 10

Övrig, med en mjölkfetthalt av mer än 10 viktprocent men högst 15 viktprocent

1702 50 00

Kemiskt ren fruktos

ex 1704

Sockerkonfektyrer (inbegripet vit choklad), inte innehållande kakao, med undantag av lakritsextrakt innehållande mer än 10 viktprocent sackaros, men utan andra tillsatser enligt nr 1704 90 10

1806

Choklad och andra livsmedelsberedningar innehållande kakao

Ex19 01

Maltextrakt; livsmedelsberedningar av mjöl, krossgryn, stärkelse eller maltextrakt, som inte innehåller kakao eller innehåller mindre än 40 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 0401–0404, som inte innehåller kakao eller innehåller mindre än 5 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, med undantag av beredningar enligt nr 1901 90 91

ex 1902

Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne, gnocchi, ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött eller andra födoämnen) eller på annat sätt beredda; couscous, även beredd pasta med undantag av fylld pasta enligt nr 1902 20 10 och 1902 20 30

1903 00 00

Tapioka, och tapiokaersättningar, framställda av stärkelse, i form av flingor, gryn o.d.

1904

Livsmedelsberedningar erhållna genom svällning eller rostning av spannmål eller spannmålsprodukter (t.ex. majsflingor); spannmål, annan än majs, i form av korn eller flingor eller andra bearbetade korn (med undantag av mjöl och krossgryn), förkokt eller på annat sätt beredd, inte nämnd eller inbegripen någon annanstans

1905

Bröd, kakor, kex och andra bakverk, även innehållande kakao; nattvardsbröd, tomma oblatkapslar av sådana slag som är lämpliga för farmaceutiskt bruk, sigilloblater och liknande produkter:

2001 90 30

Sockermajs (Zea mays var. saccharata), beredd eller konserverad med ättika eller ättiksyra

2001 90 40

Jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent stärkelse, beredd eller konserverad med ättika eller ättiksyra

2004 10 91

Potatis, beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, fryst, andra än produkter enligt nr 2006, i form av mjöl eller flingor

2004 90 10

Sockermajs (Zea mays var. saccharata), beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, fryst, andra än produkter enligt nr 2006

2005 20 10

Potatis, beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte fryst, andra än produkter enligt nr 2006, i form av mjöl eller flingor

2005 80 00

Sockermajs (Zea mays var. saccharata), beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte fryst, andra än produkter enligt nr 2006

2008 99 85

Majs, med undantag av sockermajs (Zea mays var. saccharata), på annat sätt beredd eller konserverad utan tillsats av alkohol eller socker

2008 99 91

Jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent stärkelse, på annat sätt beredd eller konserverad, utan tillsats av alkohol eller socker

2101 12 98

Beredningar på basis av kaffe

2101 20 98

Beredningar på basis av te eller matte

2101 30 19

Rostade kaffesurrogat andra än rostad cikoriarot

2101 30 99

Extrakter, essenser och koncentrat av rostade kaffesurrogat, med undantag av varor av rostad cikoriarot

2102 10 31 och 2102 10 39

Bagerijäst, även torrjäst

2105 00

Glassvaror, även innehållande kakao

ex 2106

Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, med undantag av varor enligt nr 2106 10 20, 2106 90 20 och 2106 90 92, andra än sirap och andra sockerlösningar med tillsats av aromämnen eller färgämnen

2202 90 91, 2202 90 95 och 2202 90 99

Andra alkoholfria drycker, med undantag av frukt- och bärsaft samt grönsakssaft enligt nr 2009, innehållande varor enligt nr 0401–0404 eller fett av varor enligt nr 0401–0404

2905 43 00

Mannitol

2905 44

D-glucitol (sorbitol)

3302 10 29

Blandningar av luktämnen samt blandningar (inbegripet alkohollösningar) på basis av ett eller flera luktämnen, och andra beredningar baserade på luktämnen, av sådana slag som används vid tillverkning av drycker, innehållande samtliga smakämnen som kännetecknar en viss dryck, andra än med en verklig alkoholhalt överstigande 0,5 volymprocent och som inte omfattas av nr 3302 10 21

3501

Kasein, kaseinater och andra kaseinderivatur, kaseinlim

ex 3505 10

Dextrin och annan modifierad stärkelse, med undantag av företrad eller förestrad stärkelse enligt nr 3505 10 50

3505 20

Lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller annan modifierad stärkelse

3809 10

Appreturmedel, preparat för påskyndande av färgning eller för fixering av färgämnen samt andra produkter och preparat (t.ex. glättmedel och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, på basis av stärkelse eller stärkelseprodukter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

3824 60

Sorbitol annan än sorbitol enligt nr 2905 44


Tabell 2

Bearbetade jordbruksprodukter för vilka importtullen består av en värdetull som inbegriper en jordbrukskomponent eller en särskild tull, enligt artikel 3.2

KN-nummer

Benämning

ex 0505

Skinn och andra delar av fåglar, med kvarsittande fjädrar eller dun, fjädrar och delar av fjädrar (även med klippta kanter) samt dun, även rengjorda, desinficerade eller behandlade i konserverande syfte men inte vidare bearbetade; mjöl och avfall av fjädrar eller delar av fjädrar:

0505 10 90

Fjädrar av sådana slag som används för stoppningsändamål och dun, andra än råa

0505 90 00

Andra

0511 99 39

Naturlig tvättsvamp av animaliskt ursprung, annan än rå

ex 1212 29 00

Sjögräs och andra alger, färska, kylda, frysta eller torkade, även malda, olämpligt som livsmedel, andra än sådana som används för farmaceutiskt bruk

ex 1302

Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och pektater; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter

1302 12 00

Växtsaft och lakritsextrakt

1302 13 00

Växtsaft och växtextrakt av humle

1302 19 20 och 1302 19 70

Växtsafter och växtextrakter andra än lakritsextrakt och humleextrakt, vaniljoleoresin och opium

ex 1302 20

Pektater

1302 31 00

Agar-agar, även modifierad

1302 32 10

Växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur frukter eller frön från johannesbröd

1505 00

Ullfett och fettartade ämnen erhållna ur ullfett (inbegripet lanolin)

1506 00 00

Andra animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

ex 1515 90 11

Jojobaolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

1516 20 10

Hydrerad ricinolja, s.k. opalvax

1517 90 93

Ätbara blandningar och beredningar av sådana slag som används som formsläppmedel

ex 1518 00

Animaliska eller vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, kokta, oxiderade, dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat sätt kemiskt modifierade, utom produkter enligt nr 1516; oätliga blandningar eller beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt kapitel 15, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; med undantag av oljor enligt nr 1518 00 31 och 1518 00 39

1520 00 00

Glycerol, rå; glycerolvatten och glycerollut

1521

Vegetabiliska vaxer (andra än triglycerider), bivax, andra insektsvaxer samt spermaceti (valrav), även raffinerade eller färgade

1522 00 10

Degras

1702 90 10

Kemiskt ren maltos

1704 90 10

Lakritsextrakt innehållande mer än 10 viktprocent sackaros, men utan andra tillsatser

1803

Kakaomassa, även avfettad

1804 00 00

Kakaosmör, fett eller olja

1805 00 00

Kakaopulver utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel

ex 1901

Maltextrakt; livsmedelsberedningar av mjöl, krossgryn, stärkelse eller maltextrakt, som inte innehåller kakao eller innehåller mindre än 40 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 0401–0404, som inte innehåller kakao eller innehåller mindre än 5 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

1901 90 91

Andra beredningar utan innehåll av mjölkfett, sackaros, isoglukos, druvsocker eller stärkelse eller innehållande mindre än 1,5 % mjölkfett, 5 % sackaros (inbegripet invertsocker) eller isoglukos, 5 % druvsocker eller stärkelse, med undantag av livsmedelsberedningar i pulverform av varor enligt nr 0401–0404

ex 2001 90 92

Palmhjärtan, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra

ex 2008

Frukt, bär, nötter och andra växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsmedel eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

2008 11 10

Jordnötssmör

2008 91 00

Palmhjärtan

ex 2101

Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe, te eller matte samt beredningar på basis av dessa produkter; rostad cikoriarot och extrakter, essenser eller koncentrat av dessa med undantag av beredningar enligt nr 2101 12 98, 2101 20 98, 2101 30 19 och 2101 30 99

ex 2102 10

Aktiv jäst:

2102 10 10

Jästkulturer

2102 10 90

Annan, med undantag av bagerijäst

2102 20

Inaktiv jäst; andra encelliga mikroorganismer, döda

2102 30 00

Beredda bakpulver

2103

Såser samt beredningar för tillredning av såser; blandningar för smaksättningsändamål; senapspulver och beredd senap

2104

Soppor och buljonger samt beredningar för tillredning av soppor eller buljonger; homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar

ex 2106

Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

ex 2106 10

Proteinkoncentrat och texturerade proteiner:

2106 10 20

Inte innehållande mjölkfett, sackaros, isoglukos, druvsocker eller stärkelse eller innehållande mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, 5 viktprocent sackaros eller isoglukos, 5 viktprocent druvsocker eller stärkelse

ex 2106 90

Andra slag:

2106 90 20

Sammansatta alkoholhaltiga beredningar, inte baserade på luktämnen, av sådana slag som används för framställning av drycker

2106 90 92

Andra beredningar som inte innehåller mjölkfett, sackaros, isoglukos, druvsocker eller stärkelse eller som innehåller mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, 5 viktprocent sackaros eller isoglukos, 5 viktprocent druvsocker eller stärkelse

2201 10

Vatten, inbegripet naturligt eller konstgjort mineralvatten samt kolsyrat vatten, utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aromämne

2202 10 00

Vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten, med tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aromämne

2202 90 10

Andra alkoholfria drycker, med undantag av frukt- och bärsaft samt grönsakssaft enligt nr 2009, inte innehållande varor enligt nr 0401–0404 eller fett av varor enligt nr 0401–0404

2203 00

Öl, tillverkat av malt

2205

Vermouth och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aromatiska ämnen

ex 2207

Förutom när de har framställts av jordbruksprodukter som finns upptagna i bilaga I till EUF-fördraget, odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av minst 80 volymprocent; och etylalkohol och annan sprit, denaturerade, oavsett alkoholhalt

ex 2208

Odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent, andra än sådana som framställts från jordbruksprodukter som finns upptagna i bilaga I till EUF-fördraget; sprit, likör och andra spritdrycker

2402

Cigarrer, cigariller och cigaretter av tobak eller tobaksersättning

2403

Andra varor tillverkade av tobak eller tobaksersättning; ”homogeniserad” eller ”rekonstituerad” tobak; tobaksextrakt

3301 90

Extraherade oleoresiner; koncentrat av eteriska oljor i fett, icke flyktig olja, vax e.d., erhållna genom s.k. enfleurage eller maceration; terpenhaltiga biprodukter erhållna vid avterpenisering av eteriska oljor; vatten från destillation av eteriska oljor och vattenlösningar av sådana oljor

ex 3302

Blandningar av luktämnen samt blandningar (inbegripet alkohollösningar) på basis av ett eller flera luktämnen, av sådana slag som används som råvaror inom industrin; andra beredningar baserade på luktämnen, av sådana slag som används för framställning av drycker:

3302 10 10

Beredningar av sådana slag som används vid industriell tillverkning av drycker innehållande samtliga smakämnen som kännetecknar en viss dryck, med en verklig alkoholhalt överstigande 0,5 volymprocent

3302 10 21

Beredningar av sådana slag som används vid industriell tillverkning av drycker innehållande samtliga smakämnen som kännetecknar en viss dryck, med en alkoholhalt som inte överstiger 0,5 volymprocent, inte innehållande mjölkfett, sackaros, isoglukos, druvsocker eller stärkelse eller innehållande mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, 5 viktprocent sackaros eller isoglukos, 5 viktprocent druvsocker eller stärkelse

ex 3502

Albuminer (inbegripet koncentrat av två eller flera vassleproteiner innehållande mer än 80 viktprocent vassleproteiner, beräknat på torrsubstansen), albuminater och andra albuminderivat:

Äggalbumin:

ex 3502 11

Torkad:

3502 11 90

Annat (än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel)

ex 3502 19

Övriga:

3502 19 90

Annat (än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel)

ex 3502 20

Mjölkalbumin (inbegripet koncentrat av två eller flera vassleproteiner):

3502 20 91 och 3502 20 99

Annat än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel, även torkat (t.ex. i ark, fjäll, flingor eller pulver)

3823

Tekniska enbasiska fettsyror; sura oljor från raffinering; Tekniska fettalkoholer


BILAGA II

Varor som inte omfattas av bilaga I och jordbruksprodukter, som används för tillverkning av dessa varor, för vilka exportbidrag får utbetalas enligt artikel 22.1

KN-nummer

Benämning på varor som inte omfattas av bilaga I

Jordbruksprodukter för vilka exportbidrag kan beviljas

A: Referenskvantiteten ska fastställas med utgångspunkt i den kvantitet av produkten som faktiskt förbrukats vid framställningen av den exporterade varan (artikel 27 d)

B: Referenskvantiteten ska fastställas på en fastställd grund (artikel 27 d)

Spannmål (1)

Ris (2)

Ägg (3)

Socker, melass eller isoglukos (4)

Mjölkprodukter (5)

1

2

3

4

5

6

7

ex 0403

Kärnmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fermenterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

 

 

 

 

 

ex 0403 10

– Yoghurt:

 

 

 

 

 

0403 10 51 till 0403 10 99

– – Smaksatta eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao:

– – – Smaksatt

– – – Andra:

A

A

A

A

 

 

– – – – Innehållande frukt eller nötter

A

A

 

A

 

 

– – – – Innehållande kakao

A

A

A

A

 

ex 0403 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

0403 90 71 till 0403 90 99

– – Smaksatt eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

– – – Smaksatt

– – – Annat:

A

A

A

A

 

 

– – – – Innehållande frukt, bär eller nötter

A

A

 

A

 

 

– – – – Innehållande kakao

A

A

A

A

 

ex 0405

Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk; bredbara smörfettsprodukter

 

 

 

 

 

ex 0405 20

– Bredbara smörfettsprodukter:

 

 

 

 

 

0405 20 10

– – Med en fetthalt av minst 39 viktprocent men mindre än 60 viktprocent

 

 

 

 

A

0405 20 30

– – Med en fetthalt av minst 39 viktprocent men högst 75 viktprocent

 

 

 

 

A

ex 0710

Grönsaker (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta:

 

 

 

 

 

 

– Sockermajs

 

 

 

 

 

0710 40 00

– – I form av kolvar

A

 

 

A

 

 

– – I form av korn

B

 

 

A

 

ex 0711

Grönsaker tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar) men olämpliga för direkt konsumtion i detta tillstånd

 

 

 

 

 

 

– Sockermajs

 

 

 

 

 

0711 90 30

– – – – I form av kolvar

A

 

 

A

 

 

– – – – I form av korn

B

 

 

A

 

ex 1517

Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 1516:

 

 

 

 

 

ex 1517 10

– Margarin med undantag av flytande margarin:

 

 

 

 

 

1517 10 10

– – Med en mjölkfetthalt av mer än 10 viktprocent men högst 15 viktprocent

 

 

 

 

A

ex 1517 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

1517 90 10

– – Med en mjölkfetthalt av mer än 10 viktprocent men högst 15 viktprocent

 

 

 

 

A

1702 50 00

– Kemiskt ren fruktos

 

 

 

A

 

ex 1704

Sockerkonfektyrer (inbegripet vit choklad), inte innehållande kakao

 

 

 

 

 

1704 10

– Tuggummi, även överdraget med socker:

A

 

 

A

 

ex 1704 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

1704 90 30

– – Vit choklad

A

 

 

A

A

1704 90 51 till 1704 90 99

– – Övriga

A

A

 

A

A

1806

Choklad och andra livsmedelsberedningar innehållande kakao:

 

 

 

 

 

1806 10

– Kakaopulver med tillsats av socker eller annat sötningsmedel:

 

 

 

 

 

 

– – Sötat endast genom tillsats av sackaros

A

 

A

A

 

 

– – Övriga

A

 

A

A

A

1806 20

– Andra beredningar i form av block, kakor eller stänger vägande mer än 2 kg eller i flytande form, pastaform, pulverform, granulatform eller liknande form, i behållare eller löst liggande i förpackningar innehållande mer än 2 kg:

 

 

 

 

 

 

– – ”Chocolate milk crumb” enligt undernummer 1806 20 70

A

 

A

A

A

 

– – Andra beredningar enligt undernummer 1806 20

A

A

A

A

A

1806 31 00 och 1806 32

– Andra beredningar, i form av block, kakor eller stänger:

A

A

A

A

A

1806 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

1806 90 11,

1806 90 19,

1806 90 31,

1806 90 39,

1806 90 50

– – Choklad och varor av choklad sockerkonfektyrer och sockerfria konfektyrer, innehållande kakao

A

A

A

A

A

1806 90 60,

1806 90 70,

1806 90 90

– – Smörgåspålägg innehållande kakao; kakaoberedningar för framställning av drycker; annat

A

 

A

A

A

ex 1901

Maltextrakt; livsmedelsberedningar av mjöl, krossgryn, stärkelse eller maltextrakt, som inte innehåller kakao eller innehåller mindre än 40 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 0401–0404, som inte innehåller kakao eller innehåller mindre än 5 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

 

 

 

 

 

1901 10 00

– Beredningar avsedda för barn, i detaljhandelsförpackningar

 

 

 

 

 

 

– – Livsmedelsberedningar av varor enligt nr 0401–0404, som innehåller mindre än 5 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas

A

A

A

A

A

 

– – Övriga

A

A

 

A

A

1901 20 00

– Mixer och deg för beredning av bakverk enligt nr 1905

 

 

 

 

 

 

– – Livsmedelsberedningar av varor enligt nr 0401–0404, som innehåller mindre än 5 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas

A

A

A

A

A

 

– – Övriga

A

A

 

A

A

ex 1901 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

1901 90 11 och 1901 90 19

– – Maltextrakt

A

A

 

 

 

 

– – Övriga:

 

 

 

 

 

1901 90 99

– – – Annat:

 

 

 

 

 

 

– – – – Livsmedelsberedningar av varor enligt nr 0401–0404, som innehåller mindre än 5 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas

A

A

A

A

A

 

– – – Övriga

A

A

 

A

A

ex 1902

Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne, gnocchi, ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött eller andra födoämnen) eller på annat sätt beredda; couscous, även beredd:

 

 

 

 

 

 

– Okokta pastaprodukter, inte fyllda eller på annat sätt beredda:

 

 

 

 

 

 

– – Innehållande ägg

 

 

 

 

 

1902 11 00

– – – Av durumvete eller av annan spannmål

B

 

A

 

 

 

– – – Annat:

A

 

A

 

 

 

– – Annat:

 

 

 

 

 

1902 19

– – – Av durumvete eller av annan spannmål

B

 

 

 

A

 

– – – Annat:

A

 

 

 

A

ex 1902 20

– Fyllda pastaprodukter, även kokta eller på annat sätt beredda:

 

 

 

 

 

1902 20 91 och 1902 20 99

– – Annat

A

A

 

A

A

1902 30

– Andra pastaprodukter:

A

A

 

A

A

1902 40

– Couscous:

 

 

 

 

 

 

– Ej beredd

 

 

 

 

 

1902 40 10

– – – Av durumvete

B

 

 

 

 

 

– – – Övriga

A

 

 

 

 

1902 40 90

– – Övriga

A

A

 

A

A

1903 00 00

Tapioka och tapiokaersättningar, framställda av stärkelse, i form av flingor, gryn o.d.

A

 

 

 

 

1904

Livsmedelsberedningar erhållna genom svällning eller rostning av spannmål eller spannmålsprodukter (t.ex. majsflingor); spannmål, annan än majs, i form av korn eller flingor eller andra bearbetade korn (med undantag av mjöl och krossgryn), förkokt eller på annat sätt beredd, inte nämnd eller inbegripen någon annanstans

 

 

 

 

 

 

– Rostat ris, osötat, eller förkokt ris

 

 

 

 

 

 

– – Innehållande kakao (6)

A

B

A

A

A

 

– – Inte innehållande kakao

A

B

 

A

A

 

– Andra, innehållande kakao (6)

A

A

A

A

A

 

– Andra

A

A

 

A

A

1905

Bröd, kakor, kex och andra bakverk, även innehållande kakao; nattvardsbröd, tomma oblatkapslar av sådana slag som är lämpliga för farmaceutiskt bruk, sigilloblater och liknande produkter:

 

 

 

 

 

1905 10 00

– Andra

A

 

 

A

A

1905 20

– Mjuk pepparkaka o.d.

A

 

A

A

A

 

– Söta kex, småkakor o.d.; våfflor och rån (wafers)

 

 

 

 

 

1905 31 och 1905 32

– Söta kex, småkakor o.d.; våfflor och rån (wafers)

A

 

A

A

A

1905 40

– Skorpor, rostat bröd och liknande rostade produkter:

A

 

A

A

A

1905 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

1905 90 10

– – Matzos

A

 

 

 

 

1905 90 20

– – Nattvardsbröd, tomma oblatkapslar av sådana slag som är lämpliga för farmaceutiskt bruk, sigilloblater, rispapper och liknande produkter

A

A

 

 

 

 

– – Övriga:

 

 

 

 

 

1905 90 30

– – – Bröd, utan tillsats av honung, ägg, ost eller frukt och innehållande i torrt tillstånd högst 5 viktprocent socker och högst 5 viktprocent fett:

A

 

 

 

 

1905 90 45 till 1905 90 90

– – – Andra produkter

A

 

A

A

A

ex 2001

Grönsaker, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra:

 

 

 

 

 

ex 2001 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

 

– – Sockermajs (Zea mays var. saccharata):

 

 

 

 

 

2001 90 30

– – – I form av kolvar

A

 

 

A

 

 

– – – I form av korn

B

 

 

A

 

2001 90 40

– – Jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent stärkelse

A

 

 

A

 

ex 2004

Andra grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta, andra än produkter enligt nr 2006

 

 

 

 

 

ex 2004 10

– Potatis:

– – Annat:

 

 

 

 

 

2004 10 91

– – – I form av mjöl eller flingor

A

A

 

A

A

ex 2004 90

– Andra grönsaker samt blandningar av grönsaker:

 

 

 

 

 

 

– – Sockermajs (Zea mays var. saccharata):

 

 

 

 

 

2004 90 10

– – – I form av kolvar

A

 

 

A

 

 

– – – I form av korn

B

 

 

A

 

ex 2005

Andra grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte frysta, andra än produkter enligt nr 2006:

 

 

 

 

 

ex 2005 20

– Potatis:

 

 

 

 

 

2005 20 10

– – I form av mjöl eller flingor

A

A

 

A

A

 

– Sockermajs (Zea mays var. saccharata):

 

 

 

 

 

2005 80 00

– – I form av kolvar

A

 

 

A

 

 

– – I form av korn

B

 

 

A

 

ex 2008

Frukt, bär, nötter och andra växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsmedel eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

 

 

 

 

 

ex 2008 99

– – Annat:

– – – Utan tillsats av alkohol:

– – – – Utan tillsats av socker:

 

 

 

 

 

 

– – – – – Majs, med undantag av sockermajs (Zea mays var. saccharata)

 

 

 

 

 

2008 99 85

– – – – – – I form av kolvar

A

 

 

 

 

 

– – – – – – I form av korn

B

 

 

 

 

2008 99 91

– – – – – Jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent stärkelse

A

 

 

 

 

ex 2101

Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe, te eller matte samt beredningar på basis av dessa produkter eller på basis av kaffe, te eller matte; rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, essenser och koncentrat av dessa produkter:

 

 

 

 

 

 

– Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe samt beredningar på basis av dessa extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av kaffe:

 

 

 

 

 

2101 12 98

– – – Övriga

A

A

 

A

 

ex 2101 20

– Extrakter, essenser och koncentrat av te eller matte samt beredningar på basis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av te eller matte

 

 

 

 

 

2101 20 98

– – – Övriga

A

A

 

A

 

ex 2101 30

– Rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, essenser och koncentrat av dessa produkter:

 

 

 

 

 

 

– Rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat:

 

 

 

 

 

2101 30 19

– – – Övriga

A

 

 

A

 

 

– – Extrakter, essenser och koncentrat av rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat:

 

 

 

 

 

2101 30 99

– – – Övriga

A

 

 

A

 

ex 2102

Jäst (aktiv eller inaktiv); andra encelliga mikroorganismer, döda (med undantag av vacciner enligt nr 3002); beredda bakpulver:

 

 

 

 

 

ex 2102 10

– Aktiv jäst:

 

 

 

 

 

2102 10 31 och 2102 10 39

– – Bagerijäst

A

 

 

 

 

2105 00

Glassvaror, även innehållande kakao:

 

 

 

 

 

 

– Innehållande kakao

A

A

A

A

A

 

– Andra

A

A

 

A

A

ex 2106

Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

 

 

 

 

 

ex 2106 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

2106 90 92 och 2106 90 98

– – Annat

A

A

 

A

A

2202

Vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten, med tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aromämne, samt andra alkoholfria drycker, med undantag av frukt- och bärsaft samt grönsakssaft enligt nr 2009:

 

 

 

 

 

2202 10 00

– Vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten, med tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aromämne

A

 

 

A

 

2202 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

 

– – Ej innehållande varor enligt nr 0401–0404 eller fett av varor enligt nr 0401–0404

 

 

 

 

 

2202 90 10

– – – Maltdrycker med en alkoholhalt på högst 0,5 volymprocent

B

 

 

 

 

 

– – – Övriga

A

 

 

A

 

2202 90 91 till 2202 90 99

– – – Övriga

A

 

 

A

A

2205

Vermouth och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aromatiska ämnen

A

 

 

A

 

ex 2208

Odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; sprit, likör och andra spritdrycker:

 

 

 

 

 

2208 20

– Sprit erhållen genom destillering av druvvin eller pressåterstoder av druvor

 

 

 

A

 

ex 2208 30

– Whisky:

– – Annan än bourbon-whisky

 

 

 

 

 

ex 2208 30 30 till 2208 30 88

– – Annan whisky än sådan som anges i kommissionens förordning (EG) nr 1670/2006 (7)

A

 

 

 

 

2208 50 11 och 2208 50 19

– – Gin

A

 

 

 

 

2208 50 91 och 2208 50 99

– – Genever

A

 

 

A

 

2208 60

– Vodka

A

 

 

 

 

2208 70

– Likör:

A

 

A

A

A

ex 2208 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

2208 90 41

– – – – Ouzo, på kärl rymmande högst 2 liter

A

 

 

A

 

2208 90 45

– – – – – – – Calvados, på kärl rymmande högst 2 liter

 

 

 

A

 

2208 90 48

– – – – – – – Annan sprit av frukt, på kärl rymmande högst 2 liter

 

 

 

A

 

2208 90 56

– – – – – – – Annan sprit (med undantag av likör) än sprit av frukt, och med undantag av tequila, på kärl rymmande högst 2 liter

A

 

 

A

 

2208 90 69

– – – – – Andra spritdrycker, på kärl rymmande högst 2 liter

A

 

 

A

A

2208 90 71

– – – – – Sprit av frukt, på kärl rymmande mer än 2 liter

 

 

 

A

 

2208 90 77

– – – – – Annan sprit (med undantag av likör) än sprit av frukt, och med undantag av tequila, på kärl rymmande mer än 2 liter

A

 

 

A

 

2208 90 78

– – – – Andra spritdrycker, på kärl rymmande mer än 2 liter

A

 

 

A

A

ex 2905

Acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana alkoholer:

 

 

 

 

 

2905 43 00

– – Mannitol

B

 

 

B

 

2905 44

– – D-glucitol (sorbitol)

B

 

 

B

 

ex 3302

Blandningar av luktämnen samt blandningar (inbegripet alkohollösningar) på basis av ett eller flera luktämnen, av sådana slag som används som råvaror inom industrin; andra beredningar baserade på luktämnen, av sådana slag som används för framställning av drycker:

 

 

 

 

 

ex 3302 10

– Av sådana slag som används som råvaror inom industrin:

 

 

 

 

 

3302 10 29

– – – – – Övriga

A

 

 

A

A

3501

Kasein, kaseinater och andra kaseinderivat; kaseinlim:

 

 

 

 

 

3501 10

– Kasein

 

 

 

 

B

3501 90

– Andra slag:

 

 

 

 

 

3501 90 10

– – Kaseinlim

 

 

 

 

A

3501 90 90

– – Annat

 

 

 

 

B

ex 3502

Albuminer (inbegripet koncentrat av två eller flera vassleproteiner innehållande mer än 80 viktprocent vassleproteiner, beräknat på torrsubstansen), albuminater och andra albuminderivat:

– Äggalbumin:

 

 

 

 

 

ex 3502 11

– – Torkat

 

 

 

 

 

3502 11 90

– – – Annat (än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel)

 

 

B

 

 

ex 3502 19

– – Övriga

 

 

 

 

 

3502 19 90

– – – Annat (än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel)

 

 

B

 

 

ex 3502 20

– Mjölkalbumin:

 

 

 

 

 

3502 20 91 och 3502 20 99

– – Annat än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel, även torkat (t.ex. i ark, fjäll, flingor eller pulver)

 

 

 

 

B

ex 3505

Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller förestrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller annan modifierad stärkelse, med undantag av stärkelse enligt nr 3505 10 50

A

A

 

 

 

3505 10 50

– – – Företrad eller förestrad stärkelse

A

 

 

 

 

ex 3809

Appreturmedel, preparat för påskyndande av färgning eller för fixering av färgämnen samt andra produkter och preparat (t.ex. glättmedel och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

 

 

 

 

 

3809 10

– på basis av stärkelse eller stärkelseprodukter

A

A

 

 

 

ex 3824

Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor; kemiska produkter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

 

 

 

 

 

3824 60

– Sorbitol annan än sorbitol enligt nr 2905 44:

B

 

 

B

 


(1)  Del I i bilaga I till förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)  Del II i bilaga I till förordning (EU) nr 1308/2013.

(3)  Del XIX i bilaga I till förordning (EU) nr 1308/2013.

(4)  Del III punkterna b–d samt g i bilaga I till förordning (EU) nr 1308/2013.

(5)  Del XVI punkterna a–g i bilaga I till förordning (EU) nr 1308/2013.

(6)  Innehållande högst 6 % kakao.

(7)  Kommissionens förordning (EG) nr 1670/2006 av den 10 november 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1784/2003 avseende fastställandet och beviljandet av justerade exportbidrag för spannmål som exporteras i form av vissa spritdrycker (EUT L 312, 11.11.2006, s. 33).


BILAGA III

Basprodukter som avses i artikel 2 d

KN-nummer

Benämning

ex 0402 10 19

Mjölk i form av pulver, granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel, med en fetthalt av högst 1,5 viktprocent, annan än löst liggande i förpackningar med ett nettoinnehåll av högst 2,5 kg (produktgrupp 2)

ex 0402 21 18

Mjölk i form av pulver, granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel, med en fetthalt av 26 viktprocent, annan än löst liggande i förpackningar med ett nettoinnehåll av högst 2,5 kg (produktgrupp 3)

ex 0404 10 02 till ex 0404 10 16

Vassle i form av pulver eller granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel (produktgrupp 1)

ex 0405 10

Smör med en fetthalt av 82 viktprocent (produktgrupp 6)

0407 21 00, 0407 29 10,

ex 0407 90 10

Ägg av fjäderfä, med skal, färska eller konserverade, andra än ägg för kläckning

ex 0408

Fågelägg utan skal samt äggula, lämpliga som livsmedel, färska, torkade, frysta eller på annat sätt konserverade, inte försatta med socker eller annat sötningsmedel

1001 19 00

Durumvete, andra slag än för utsäde

ex 1001 99 00

Vanligt vete och blandsäd av vete och råg, andra slag än för utsäde

1002 90 00

Råg, andra slag än för utsäde

1003 90 00

Korn, andra slag än för utsäde

1004 90 00

Havre, andra slag än för utsäde

1005 90 00

Majs, annat än för utsäde

ex 1006 30

Helt slipat ris

1006 40 00

Brutet ris

1007 90 00

Sorghum, av andra slag än för utsäde

1701 99 10

Vitt socker

ex 1702 19 00

Laktos, innehållande 98,5 viktprocent laktos uttryckt som vattenfri laktos i torrsubstansen

1703

Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker


BILAGA IV

Bearbetade jordbruksprodukter som kan omfattas av tilläggsimporttullar enligt artikel 5.1

KN-nummer

Varuslag

0403 10 51 till 0403 10 99

Yoghurt, smaksatt eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

0403 90 71 till 0403 90 99

Kärnmjölk, filmjölk, gräddfil, kefir och annan fermenterad eller syrad mjölk och grädde, smaksatt eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

0710 40 00

Sockermajs (okokt eller ångkokt eller kokt i vatten), fryst

0711 90 30

Sockermajs, tillfälligt konserverad (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar) men olämplig för direkt konsumtion i detta tillstånd

1517 10 10

Margarin med undantag av flytande margarin, annat än med en mjölkfetthalt av mer än 10 viktprocent men högst 15 viktprocent

1517 90 10

Andra ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt kapitel 15, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 1516, med en mjölkfetthalt av mer än 10 viktprocent men högst 15 viktprocent

1702 50 00

Kemiskt ren fruktos

2005 80 00

Sockermajs (Zea mays var. saccharata), beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte fryst, andra än produkter enligt nr 2006

2905 43 00

Mannitol

2905 44

D-glucitol (sorbitol)

Ex35 02

Albuminer (inbegripet koncentrat av två eller flera vassleproteiner innehållande mer än 80 viktprocent vassleproteiner, beräknat på torrsubstansen), albuminater och andra albuminderivat:

Äggalbumin:

ex 3502 11

Torkad:

3502 11 90

Annat (än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel)

ex 3502 19

Annat

3502 19 90

Annat (än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel)

ex 3502 20

Mjölkalbumin (inbegripet koncentrat av två eller flera vassleproteiner):

 

Annat (än olämpligt eller avsett att göras olämpligt som livsmedel)

3502 20 91

Torkat (t.ex. i ark, fjäll, flingor eller pulver)

3502 20 99

Annat:

3505 10 10

Dextrin

3505 10 90

Annan modifierad stärkelse än dextrin, med undantag av företrad eller förestrad stärkelse

3505 20

Lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller annan modifierad stärkelse

3809 10

Appreturmedel, preparat för påskyndande av färgning eller för fixering av färgämnen samt andra produkter och preparat (t.ex. glättmedel och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

3824 60

Sorbitol, annan än sorbitol enligt nr 2905 44


BILAGA V

Jordbruksprodukter som avses i artikel 11.1 a  (1)

KN-nummer

Jordbruksproduktslag

0401

Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med socker eller annat sötningsmedel

0402

Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker eller annat sötningsmedel

ex 0403

Kärnmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fermenterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, försatta med socker eller annat sötningsmedel, inte smaksatta eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

0404

Vassle, även koncentrerad, eller försatt med socker eller annat sötningsmedel; produkter bestående av naturliga mjölkbeståndsdelar, även försatta med socker eller annat sötningsmedel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

ex 0405

Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk

0407 21 00

Ägg av fjäderfä av arten Gallus domesticus, med skal, färska, andra än ägg för kläckning

0709 99 60

Sockermajs, färsk eller kyld

0712 90 19

Torkad sockermajs, hel, i bitar, skivad, krossad eller pulveriserad, men inte på annat sätt beredd, annan än hybrider för utsäde

Kapitel 10

Spannmål (2)

1701

Socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren sackaros, i fast form

1703

Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker


(1)  Jordbruksprodukter tas med i beräkningen när de förbrukas i obearbetat tillstånd eller efter bearbetning eller om de anses ha förbrukats vid framställning av de varor som anges i tabell 1 i bilaga I.

(2)  Med undantag för vanligt vete och blandsäd av vete och råg enligt nummer 1001 11 00, 1001 91 10, 1001 91 20 och 1001 91 90, rågutsäde enligt nummer 1002 10 00, korn för utsäde enligt nummer 1003 10 00, havreutsäde enligt nummer 1004 10 00, majsutsäde enligt nummer 1005 10, ris för utsäde enligt nummer 1006 10 10, sorghumutsäde enligt nummer 1007 10 och hirsutsäde enligt nummer 1008 21 00.


BILAGA VI

Jämförelsetabell

Denna förordning

Förordning (EG) nr 1216/2009

Förordning (EG) nr 614/2009

Artikel 1, första stycket

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 1, andra stycket

Artikel 3

Artikel 2 a

Artikel 2.1 första stycket a

Artikel 2 b

Artikel 2.1 första stycket b

Artikel 2 c

Artikel 2.1 andra stycket

Artikel 2 d

Artikel 2 e

Artikel 2.2 a och c

Artikel 2 f

Artikel 2.2 b

Artikel 2 g

Artikel 2 h

Artikel 2 i

Artikel 2 j

Artikel 2 k

Artikel 2 l

Artikel 3

Artikel 4.1

Artikel 4.3

Artikel 8.1

Artikel 4.2

Artikel 8.2

Artikel 4.4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 11

Artikel 3

Artikel 6.1

Artikel 2.1

Artikel 6.2

Artikel 2.2

Artikel 6.3

Artikel 2.3 första meningen

Artikel 6.4

Artikel 7

Artikel 2.3 andra meningen

Artikel 8

Artikel 2.4

Artikel 9

Artikel 2.4

Artikel 10.1

Artikel 6.1 och artikel 7.1

Artikel 6.2

Artikel 10.2

Artikel 6.3

Artikel 11

Artikel 14 första stycket

Artikel 12 a, b, c

Artikel 6.4 och artikel 14 andra stycket

Artikel 12 d

Artikel 6.4 och 15.1

Artikel 13.1, 13.2 och 13.3

Artiklarna 6.4, 6.6, 7.2, 7.3, 7.4 samt artikel 14 första stycket

Artikel 13.2

Artikel 14 andra stycket

Artikel 14.1

Artikel 4.1

Artikel 14.2

Artikel 4.2 andra stycket samt artikel 4.3

Artikel 14.3

Artikel 14.4

Artikel 4.2 första stycket, samt artikel 4.3

Artikel 15.1

Artikel 4.1 och 4.4

Artikel 15.2

Artikel 16

Artikel 4.1 och 4.4

Artikel 17

Artikel 10

Artikel 18

Artikel 12.1 första och andra stycket

Artikel 19

Artikel 12.1 tredje och fjärde stycket

Artikel 20

Artikel 12.1 tredje stycket

Artikel 12.2

Artikel 21

Artikel 7

Artikel 22.1

Artikel 8.1 och 8.2

Artikel 22.2

Artikel 23

Artikel 24.1

Artikel 8.3 andra stycket

Artikel 24.2

Artikel 25

Artikel 26

Artikel 8.3 första stycket

Artikel 27

Artikel 8.3 första stycket

Artikel 28

Artikel 8.5

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 8.3 första stycket samt artikel 8.5 och 8.6

Artikel 32

Artikel 8.3 första stycket samt artikel 8.5 och 8.6

Artikel 33

Artikel 9

Artikel 5

Artikel 34.1

Artikel 8.4 första stycket

Artikel 34.2

Artikel 8.4 andra stycket

Artikel 35

Artikel 18, artikel 6.5 och artikel 8.4 tredje stycket

Artikel 36

Artikel 13

Artikel 37

Artikel 19

Artikel 10

Artikel 38

Artikel 39

Artikel 15.2

Artikel 40

Artikel 41

Artikel 42

Artikel 16

Artikel 43

Artikel 16

Artikel 44

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 45

Artikel 20

Artikel 11

Artikel 46

Artikel 21.1

Artikel 12

Artikel 21.2

 

Artikel 6

Artikel 9

Bilaga I

Bilaga II

Artikel 1

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga IV

Bilaga III

Artikel 1

Bilaga V

Bilaga I

 

Bilaga IV

Bilaga I

Bilaga VI

Bilaga V

Bilaga II


Uttalande från kommissionens om delegerade akter

När det gäller denna förordning erinrar kommissionen om att den i punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har förbundit sig att ge Europaparlamentet fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda delegerade akter.


20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/59


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 511/2014

av den 16 april 2014

om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Det viktigaste internationella instrumentet som innehåller en allmän ram för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser är konventionen om biologisk mångfald, som godkändes på unionens vägnar i enlighet med rådets beslut 93/626/EEG (3) (nedan kallad konventionen).

(2)

Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning till konventionen om biologisk mångfald (4) (nedan kallat Nagoyaprotokollet) är ett internationellt avtal som antogs den 29 oktober 2010 av parterna i konventionen. Genom Nagoyaprotokollet utvecklas närmare konventionens allmänna bestämmelser om tillträde till genetiska resurser och fördelning av monetär och icke-monetär nytta i samband med användning av dessa och tillhörande traditionell kunskap (nedan kallat tillträde och fördelning av nytta). Nagoyaprotokollet har godkänts på unionens vägnar i enlighet med rådets beslut 2014/283/EU (5).

(3)

En mängd användare och leverantörer inom unionen, däribland akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt företag från olika branscher, använder genetiska resurser i sin forskning och utveckling samt saluföring. Några använder också traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

(4)

Genetiska resurser representerar genpoolen i såväl naturliga som domesticerade eller odlade arter och spelar en viktig och allt större roll inom många ekonomiska sektorer, såsom livsmedelsproduktion, skogsbruk samt utveckling av läkemedel, kosmetika och biobaserade energikällor. Genetiska resurser spelar vidare en viktig roll vid genomförandet av strategier som är avsedda att återställa skadade ekosystem och bevara hotade arter.

(5)

Traditionell kunskap som finns hos urfolk och lokalsamhällen kan ge viktiga ledtrådar för den vetenskapliga upptäckten av intressanta genetiska eller biokemiska egenskaper hos genetiska resurser. Denna traditionella kunskap inbegriper kunskap, innovationer och sedvänjor hos urbefolkningar och lokalsamhällen som har en traditionell livsstil som är relevant för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald

(6)

I konventionen erkänns att stater har suveräna rättigheter till naturresurser inom sin jurisdiktion samt befogenhet att bestämma om tillträde till sina genetiska resurser. Genom konventionen införs en skyldighet för alla parter till denna att sträva efter att skapa förhållanden för att underlätta tillträde för miljöanpassad användning av andra parter till konventionen, till genetiska resurser som de har suveräna rättigheter till. Dessutom är alla parter till konventionen skyldiga att vidta åtgärder för att på rimligt och rättvist sätt dela resultaten av forskning och utveckling samt nyttan av kommersiell eller annan användning av genetiska resurser med den part till konventionen som tillhandahåller dessa resurser. Delningen ska ske på ömsesidigt överenskomna villkor. Konventionen behandlar också tillträde och fördelning av nytta i fråga om kunskap, innovationer och sedvänjor hos urbefolkningar och lokalsamhällen som är relevanta för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.

(7)

Genetiska resurser bör bevaras på plats och utnyttjas på hållbara sätt, och den nytta som uppstår vid deras användning bör fördelas på rimligt och rättvist sätt, för att bidra till att utrota fattigdom och därmed till att uppnå Förenta nationernas millennieutvecklingsmål, vilket uppmärksammas i ingressen till Nagoyaprotokollet. Även genomförandet av Nagoyaprotokollet bör ha till syfte att förverkliga denna potential.

(8)

Nagoyaprotokollet är tillämpligt på genetiska resurser avseende vilka stater utövar suveräna rättigheter, som omfattas av artikel 15 i konventionen, till skillnad från artikel 4 i konventionen som har ett vidare tillämpningsområde. Detta innebär att Nagoyaprotokollet inte omfattar hela räckvidden av jurisdiktionen i artikel 4 i konventionen, såsom verksamhet i marina områden utanför nationell jurisdiktion. Forskningen om genetiska resurser har successivt utvidgats till nya områden, särskilt oceanerna, som fortfarande utgör jordens mest outforskade och okända miljöer. Särskilt djuphaven utgör det sista stora outforskade gränslandet på vår planet och väcker ett allt större intresse när det gäller forskning, prospektering och resursutnyttjande.

(9)

Det är viktigt att ange tydliga och stabila ramar för genomförandet av Nagoyaprotokollet som bör bidra till bevarandet av biologisk mångfald, ett hållbart nyttjande av dess beståndsdelar, en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser samt utrotning av fattigdom, och samtidigt öka möjligheterna till naturbaserad forskning och utveckling i unionen. Det är också mycket viktigt att förhindra användning inom unionen av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser till vilka tillträde ej har skett i enlighet med nationell lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta hos en part till Nagoyaprotokollet och att stödja en effektiv tillämpning av de åtaganden om fördelning av nytta som fastställs i gemensamt överenskomna villkor mellan leverantörer och användare. Det är också mycket viktigt att rättssäkerheten förbättras i samband med användningen av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

(10)

De ramar som inrättas genom denna förordning kommer att bidra till att bibehålla och öka förtroendet mellan parterna till Nagoyaprotokollet såväl som andra berörda aktörer, inbegripet urbefolkningar och lokalsamhällen, vilka är involverade i tillträde till och fördelning av nytta från genetiska resurser.

(11)

För att skapa rättssäkerhet är det viktigt att bestämmelserna om Nagoyaprotokollets genomförande endast är tillämpliga på genetiska resurser avseende vilka stater utövar suveräna rättigheter inom ramen för artikel 15 i konventionen och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser inom ramen för konventionen, till vilka tillträde har skett efter det att Nagoyaprotokollet har trätt i kraft för unionen.

(12)

Nagoyaprotokollet kräver att varje part till detta, vid utvecklingen och tillämpningen av sin lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta, ska beakta vikten av genetiska resurser för livsmedel och jordbruk och deras speciella roll för en trygg livsmedelsförsörjning. Det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (nedan kallat det internationella fördraget) godkändes på unionens vägnar i enlighet med rådets beslut 2004/869/EG (6). Det internationella fördraget utgör ett specialiserat instrument för internationellt tillträde och fördelning av nytta i den mening som avses i artikel 4.4 i Nagoyaprotokollet som inte bör påverkas av bestämmelserna om genomförande av Nagoyaprotokollet.

(13)

Många parter till Nagoyaprotokollet har vid utövandet av sina suveräna rättigheter fastställt att även sådana växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk som står under deras förvaltning och kontroll och är offentlig egendom och som inte inbegrips i bilaga I till det internationella fördraget kommer att omfattas av villkoren i standardavtalet för överföring av material i enlighet med det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.

(14)

Genomförandet av Nagoyaprotokollet bör ske på ett sätt som ger ömsesidigt stöd åt andra internationella instrument, som inte strider mot målen i Nagoyaprotokollet eller konventionen.

(15)

I artikel 2 i konventionen definieras begreppet domesticerade arter som arter hos vilka den evolutionära processen har påverkats av människor för att tillgodose dessas behov, och bioteknik som varje användning av teknik som nyttjar biologiska system, levande organismer eller derivat därav, för att skapa eller modifiera produkter eller processer för en specifik användning. I artikel 2 i Nagoyaprotokollet definieras begreppet derivat som en naturligt förekommande biokemisk sammansättning som är ett resultat av det genetiska uttrycket eller metabolismen av biologiska eller genetiska resurser, även om det inte innehåller funktionella enheter av arvsmassa.

(16)

Enligt Nagoyaprotokollet är varje part till detta skyldig att beakta fall av aktuella eller hotande nödlägen som hotar eller skadar människors, djurs eller växters hälsa, som fastställts nationellt eller internationellt. Den 24 maj 2011 antog Världshälsoförsamlingen vid sitt sextiofjärde möte beredskapsramar för pandemisk influensa för att dela influensavirus och tillgång till vaccin och andra fördelar (nedan kallade influensaberedskapsramarna). Influensaberedskapsramarna gäller endast influensavirus med pandemisk potential för människor och tillämpas uttryckligen inte på säsongsinfluensavirus. Influensaberedskapsramarna utgör ett specialiserat instrument för internationellt tillträde och fördelning av nytta i enlighet med Nagoyaprotokollet som inte bör påverkas av bestämmelserna om Nagoyaprotokollets genomförande.

(17)

Det är viktigt att denna förordning inbegriper de definitioner i Nagoyaprotokollet och konventionen som behövs för användarnas genomförande av denna förordning. Det är viktigt att de nya definitionerna i denna förordning som inte finns med i konventionen eller Nagoyaprotokollet är förenliga med definitionerna i konventionen och Nagoyaprotokollet. I synnerhet bör termen användare vara förenlig med definitionen av användning av genetiska resurser i Nagoyaprotokollet.

(18)

I Nagoyaprotokollet fastställs en skyldighet att gynna och uppmuntra forskning som rör biologisk mångfald, i synnerhet icke-kommersiell forskning.

(19)

Det är viktigt att erinra om punkt 2 i beslut II/11 av partskonferensen för konventionen, som bekräftar att mänskliga genetiska resurser inte omfattas av konventionen.

(20)

Det finns i nuläget ingen internationellt överenskommen definition av traditionell kunskap som rör genetiska resurser. Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet och ansvar i frågor avseende traditionell kunskap som rör genetiska resurser och genomförandet av åtgärder för att skydda urbefolkningars och lokalsamhällens intressen och i syfte att säkerställa flexibilitet och rättssäkerhet för leverantörer och användare bör denna förordning hänvisa till traditionell kunskap som rör genetiska resurser så som den beskrivs i avtalen om fördelning av nytta.

(21)

För att säkerställa en effektiv tillämpning av Nagoyaprotokollet bör alla användare av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser visa tillbörlig aktsamhet för att förvissa sig om att tillträdet till de genetiska resurserna och den traditionella kunskapen som rör genetiska resurser har skett i enlighet med tillämpliga rättsliga eller lagstadgade krav och i förekommande fall se till att nyttan fördelas rimligt och rättvist. I detta sammanhang bör behöriga myndigheter godta internationellt erkända intyg om efterlevnad som bevis på att de berörda genetiska resurserna har inhämtats lagligt och att det har upprättats ömsesidigt överenskomna villkor för användaren och den användning som anges däri. De särskilda val som användare gör i fråga om de verktyg och åtgärder som ska användas för att visa tillbörlig aktsamhet bör få stöd genom erkännande av bästa praxis och kompletterande åtgärder till stöd för sektorsspecifika uppförandekoder, avtalsmallar och riktlinjer för att öka rättssäkerheten och minska kostnaderna. Användarnas skyldighet att bevara information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta bör vara tidsbegränsad och vara förenlig med tidsramen för eventuell innovation.

(22)

En förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av Nagoyaprotokollet är att användare och leverantörer av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser förhandlar om ömsesidigt överenskomna villkor som medför en rimlig och rättvis fördelning av nyttan och bidrar till Nagoyaprotokollets övergripande mål att bidra till bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Användare och leverantörer uppmuntras också att öka medvetenheten om betydelsen av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

(23)

Skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet bör gälla alla användare oavsett storlek, även mikroföretag och små och medelstora företag. Det bör dock i denna förordning erbjudas en rad åtgärder och verktyg för att göra det möjligt för mikroföretag och små och medelstora företag att uppfylla sina skyldigheter till rimlig kostnad och med hög rättssäkerhetsnivå.

(24)

Bästa praxis som utvecklas av användare bör spela en viktig roll vid identifieringen av åtgärder för tillbörlig aktsamhet som är särskilt lämpliga för att man ska kunna följa systemet för genomförande av Nagoyaprotokollet till rimlig kostnad och med hög rättssäkerhetsnivå. Användarna bör utgå från befintliga uppförandekoder för tillträde och fördelning av nytta som har utvecklats för den akademiska världen, universitet samt icke-kommersiella forskningssektorer och olika branscher. Användarorganisationer bör kunna begära att kommissionen avgör om det är möjligt att erkänna en viss kombination av förfaranden, verktyg eller mekanismer som övervakas av en organisation erkännas som bästa praxis. Om en användare tillämpar en erkänd bästa metod bör medlemsstaternas behöriga myndigheter anse att detta minskar risken för att användaren inte ska följa bestämmelserna, vilket i sin tur motiverar en minskning av kontrollerna av att kraven är uppfyllda. Detsamma bör gälla för bästa praxis som antas av parterna i Nagoyaprotokollet.

(25)

Enligt Nagoyaprotokollet måste kontrollinstanserna vara effektiva och de bör vara relevanta för användningen av genetiska resurser. Vid angivna tillfällen i den kedja av verksamheter som utgör användning bör användarna deklarera och på begäran kunna bevisa att de har visat tillbörlig aktsamhet. En lämplig tidpunkt för en sådan deklaration är när forskningsmedel mottas. En annan lämplig tidpunkt är i slutskedet av användningen, dvs. i produktens slutliga utvecklingsstadium innan en ansökan lämnas in om godkännande för försäljning av produkter som har utvecklats som ett resultat av användning av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser eller i det slutliga utvecklingsstadiet för en produkt innan den första gången släpps ut på unionens marknad om det inte krävs något godkännande för försäljning. I syfte att säkerställa kontrollinstansernas effektivitet och samtidigt öka användarnas rättssäkerhet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen bör använda dessa genomförandebefogenheter för att fastställa en produkts slutliga utvecklingsstadium i enlighet med Nagoyaprotokollet i syfte att fastställa slutskedet av användningen inom olika sektorer.

(26)

Det är viktigt att inse att förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta skulle spela en viktig roll för genomförandet av Nagoyaprotokollet. I enlighet med artiklarna 14 och 17 i Nagoyaprotokollet ska information lämnas till förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta som en del av processen för det internationellt erkända intyget om efterlevnad. De behöriga myndigheterna bör samarbeta med förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta för att säkerställa att informationsutbytet äger rum för att underlätta de behöriga myndigheternas övervakning av användarnas efterlevnad.

(27)

Insamling av genetiska resurser i vildmarken görs oftast i icke-kommersiella syften av akademiska, universitetsbaserade och icke-kommersiella forskare eller samlare. I de allra flesta fallen och i så gott som alla sektorer ges tillträde till nyinsamlade genetiska resurser genom förmedlare, samlingar eller agenter som förvärvar genetiska resurser i tredjeländer.

(28)

Samlingar är stora leverantörer av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som används inom unionen. I egenskap av leverantörer har de en viktig roll att spela för att hjälpa andra användare i nyttjandekedjan att uppfylla sina skyldigheter. För att detta ska kunna ske bör det skapas ett system med registrerade samlingar inom unionen genom inrättandet av ett frivilligt register med samlingar som underhålls av kommissionen. Ett sådant system skulle säkerställa att man vid hanteringen av samlingar som ingår i registret verkligen har vidtagit åtgärder för att enbart leverera prover av genetiska resurser till tredje man med dokumentation som bevisar att tillträdet är lagligt och att det när så krävs har upprättats ömsesidigt överenskomna villkor. Ett system med registrerade samlingar inom unionen skulle avsevärt minska risken för att genetiska resurser som inte inhämtats i enlighet med nationell lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta hos en part till Nagoyaprotokollet används inom unionen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kontrollera att en samling uppfyller kraven för erkännande som en samling som kan införas i registret. Användare som förvärvar en genetisk resurs från en samling som ingår i registret bör anses ha visat tillbörlig aktsamhet när det gäller att söka all information som behövs. Detta bör vara särskilt fördelaktigt för akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt små och medelstora företag och bör bidra till minskade administrativa krav och efterlevnadskrav.

(29)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kontrollera att användarna uppfyller sina skyldigheter, har erhållit förhandsgodkännande sedan information lämnats och upprättat ömsesidigt överenskomna villkor. De behöriga myndigheterna bör också föra register över de kontroller som görs och relevant information bör göras tillgänglig i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (7).

(30)

Medlemsstaterna bör se till att överträdelser av bestämmelserna om genomförande av Nagoyaprotokollet beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

(31)

Med hänsyn till att transaktioner för tillträde och fördelning av nytta är av internationell karaktär bör medlemsstaternas behöriga myndigheter samarbeta med varandra, med kommissionen och med behöriga nationella myndigheter i tredjeländer för att se till att användarna efterlever denna förordning och stödja en effektiv tillämpning av bestämmelserna om Nagoyaprotokollets genomförande.

(32)

Unionen och medlemsstaterna bör verka proaktivt för att se till att Nagoyaprotokollets mål uppnås i syfte att öka resurserna till stöd för bevarandet av den biologiska mångfalden och ett global hållbart nyttjande av dess beståndsdelar.

(33)

Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta lämpliga kompletterande åtgärder för att effektivisera genomförandet av denna förordning och sänka kostnaderna, särskilt när detta skulle gynna akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt små och medelstora företag.

(34)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8).

(35)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stödja en rimlig och rättvis fördelning av nyttan från användningen av genetiska resurser i enlighet med Nagoyaprotokollet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av sin omfattning och för behovet av att säkerställa den inre marknadens funktion, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(36)

Dagen för förordningens ikraftträdande bör direkt kopplas till ikraftträdandet av Nagoyaprotokollet för unionen i syfte att säkerställa lika villkor på unionsnivå och global nivå i verksamheter som rör tillträde och fördelning av nytta av genetiska resurser.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser om efterlevnad i fråga om tillträde till och fördelning av nytta från genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser i enlighet med bestämmelserna i Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning till konventionen om biologisk mångfald (nedan kallat Nagoyaprotokollet). Ett effektivt genomförande av denna förordning kommer även att bidra till bevarandet av biologisk mångfald och ett hållbart nyttjande av dess beståndsdelar i enlighet med bestämmelserna i konventionen om biologisk mångfald (nedan kallad konventionen).

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning är tillämplig på genetiska resurser som stater har suveräna rättigheter till och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser till vilka tillträde ges efter det att Nagoyaprotokollet trätt ikraft för unionen. Den är även tillämplig på nyttan av användningen av genetiska resurser och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

2.   Denna förordning är inte tillämplig på genetiska resurser för vilka tillträde och fördelning av nytta styrs via specialiserade internationella instrument som är förenliga med och inte strider mot konventionens och Nagoyaprotokollets mål.

3.   Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av medlemsstaternas bestämmelser om tillträde till genetiska resurser avseende vilka dessa stater utövar suveräna rättigheter inom ramen för artikel 15 i konventionen eller medlemsstaternas bestämmelser om artikel 8 j i konventionen avseende traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

4.   Denna förordning är tillämplig på genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser på vilka lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta hos en part till Nagoyaprotokollet är tillämpliga.

5.   Inget i denna förordning ska innebära en skyldighet för en medlemsstat att tillhandahålla information vars offentliggörande den anser strida mot dess egna grundläggande säkerhetsintressen.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller definitionerna i konventionen och Nagoyaprotokollet samt följande definitioner:

1.   genetiskt material: varje material av växt-, djur-, mikroorganism- eller annat ursprung som innehåller funktionella enheter av arvsmassa.

2.   genetiska resurser: genetiskt material av faktiskt eller potentiellt värde.

3.   tillträde: förvärv av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser hos en part till Nagoyaprotokollet.

4.   användare: fysisk eller juridisk person som använder genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

5.   användning av genetiska resurser: bedrivande av forskning och utveckling som rör den genetiska och/eller biokemiska sammansättningen av genetiska resurser, inbegripet genom tillämpning av bioteknik enligt definitionen i artikel 2 i konventionen.

6.   ömsesidigt överenskomna villkor: den kontraktsmässiga överenskommelsen mellan en leverantör av genetiska resurser, eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser, och en användare, i vilken det fastställs särskilda villkor för rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser och vilken också kan innefatta ytterligare villkor för sådan användning liksom senare tillämpning och saluföring.

7.   traditionell kunskap som rör genetiska resurser: traditionell kunskap som innehas av en urbefolkning eller ett lokalsamhälle och som är relevant för användningen av genetiska resurser och beskrivs som sådan i de ömsesidigt överenskomna villkor som gäller för användning av genetiska resurser.

8.   olagligt inhämtade genetiska resurser: genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som inte inhämtats i enlighet med nationell lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta i det leverantörsland som är part till Nagoyaprotokollet och som kräver förhandsgodkännande sedan information lämnats.

9.   samling: en privat eller offentligt ägd uppsättning insamlade prover på genetiska resurser och tillhörande information som sammanställs och lagras.

10.   sammanslutning av användare: en organisation som inrättats i enlighet med kraven i den medlemsstat där den är belägen och som företräder användarnas intressen och som deltar i utveckling och övervakning av sådan bästa praxis som avses i artikel 8 i denna förordning.

11.   internationellt erkänt intyg om efterlevnad: ett tillstånd eller motsvarande dokument som har utfärdats vid tillträdet som bevis på att den genetiska resurs som intyget gäller har inhämtats i enlighet med beslutet om förhandsgodkännande sedan information lämnats och upprättandet av ömsesidigt överenskomna villkor för användaren och den däri angivna användningen av en behörig myndighet i enlighet med artiklarna 6.3 e och 13.2 i Nagoyaprotokollet och som är tillgängligt för den förmedlingsinstitution för tillträde och fördelning av nytta som inrättats enligt artikel 14.1 i det protokollet.

KAPITEL II

ANVÄNDARNAS EFTERLEVNAD

Artikel 4

Användarnas skyldigheter

1.   Användare ska visa tillbörlig aktsamhet för att förvissa sig om att de genetiska resurser och den traditionella kunskap som rör genetiska resurser som de använder har inhämtats enligt gällande lagstiftning eller tillsynskrav för tillträde och fördelning av nytta samt att nyttan fördelas rimligt och rättvist enligt ömsesidigt överenskomna villkor i enlighet med tillämplig lagstiftning eller lagstadgade krav.

2.   Genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser får endast överföras och användas i enlighet med ömsesidigt överenskomna villkor, om de krävs enligt tillämplig lagstiftning eller lagstadgade krav.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 ska användare söka, bevara och överföra till efterföljande användare

a)

det internationellt erkända intyget om efterlevnad samt information om sådant innehåll i de ömsesidigt överenskomna villkoren som är relevant för efterföljande användare, eller

b)

om det inte finns något internationellt erkänt intyg om efterlevnad, information och relevanta dokument om

i)

datum och plats för tillträde till genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser,

ii)

beskrivningen av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör använda genetiska resurser,

iii)

källan som de genetiska resurserna eller den traditionella kunskapen som rör genetiska resurser hämtades direkt från samt efterföljande användare av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser,

iv)

förekomst eller avsaknad av rättigheter eller skyldigheter som rör tillträde och fördelning av nytta, inbegripet rättigheter och skyldigheter som avser senare tillämpning och saluföring,

v)

tillstånd för tillträde i förekommande fall,

vi)

ömsesidigt överenskomna villkor, i förekommande fall inbegripet mekanismer för fördelning av nyttan.

4.   Användare som förvärvar växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk i ett land som är part till Nagoyaprotokollet som har fastställt att också sådana växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk som är under dess förvaltning och kontroll och som är offentlig egendom och som inte inbegrips i bilaga I till det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk ska omfattas av villkoren i standardavtalet för överföring av material i enlighet med det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk ska anses ha uppfyllt kraven på tillbörlig aktsamhet enligt punkt 3 i denna artikel.

5.   Om den information som användarna besitter inte är tillräcklig eller om det fortfarande råder tvivel om att tillträdet eller användningen är lagligt, ska användarna inhämta bevis och vid behov ett tillstånd för tillträde eller motsvarande samt upprätta ömsesidigt överenskomna villkor eller upphöra med användningen.

6.   Användarna ska bevara den information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta i tjugo år efter utgången av användningsperioden.

7.   Användare som hämtar en genetisk resurs från en samling som ingår i det register över samlingar inom unionen som avses i artikel 5.1 ska anses ha visat tillbörlig aktsamhet när det gäller att söka information som anges i punkt 3 i den här artikeln.

8.   Användare som förvärvar en genetisk resurs som har konstateras vara eller troligen är en patogen som orsakar ett rådande eller överhängande internationellt hot mot människors hälsa i den mening som avses i det internationella hälsoreglementet (2005) eller ett allvarligt gränsöverskridande hälsohot enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU (9), för katastrofberedskap i folkhälsosyfte i ännu ej berörda länder eller respons i berörda länder, ska uppfylla de skyldigheter som anges i punkt 3 eller 5 i denna artikel senast

a)

en månad efter det överhängande eller rådande hotet mot folkhälsan är avslutat, eller

b)

tre månader efter påbörjande av användning av den genetiska resursen,

beroende på vilket som inträffar först.

Om de krav som förtecknas i punkt 3 eller 5 i denna artikel inte uppfylls inom de tidsfrister som fastställs i första stycket leden a och b i denna punkt ska användningen upphöra.

I samband med en ansökan om godkännande för försäljning eller utsläppande på marknaden av produkter som härrör från användningen av en genetisk resurs som avses i första stycket ska de skyldigheter som anges i punkt 3 eller 5 gälla i sin helhet och utan dröjsmål.

I avsaknad av ett i tid erhållet förhandsgodkännande sedan information lämnats och upprättade ömsesidigt överenskomna villkor, och till dess att en överenskommelse ingås med det land där resurserna finns, kommer en sådan användare inte att hävda exklusiva rättigheter av något som helst slag till utveckling som görs som ett resultat av användningen av sådana patogener.

De specialiserade instrument för internationellt tillträde och fördelning av nytta som nämns i artikel 2 påverkas inte heller fortsättningsvis.

Artikel 5

Register över samlingar

1.   Kommissionen ska upprätta och underhålla ett register över samlingar inom unionen (nedan kallat registret). Kommissionen ska se till att registret är internetbaserat och lättillgängligt för användare. Registret ska innefatta hänvisningar till samlingar av genetiska resurser eller delar av dessa samlingar som fastställts uppfylla kriterierna i punkt 3.

2.   En medlemsstat ska på begäran av en samlingsinnehavare inom dess jurisdiktion överväga att föra in denna samling eller en del av denna i registret. Efter att ha kontrollerat att samlingen eller en del av den uppfyller de kriterier som anges i punkt 3 ska medlemsstaten utan onödigt dröjsmål informera kommissionen om samlingens och dess innehavares namn och kontaktuppgifter samt typen av samling. Kommissionen ska utan dröjsmål föra in den mottagna informationen i registret.

3.   För att en samling eller en del av en samling ska föras in i registret ska den kunna fungera i syfte att

a)

tillämpa standardiserade förfaranden för att utbyta prover på genetiska resurser och tillhörande information med andra samlingar och tillhandahålla prover på genetiska resurser och tillhörande information till tredje man för användning i överensstämmelse med konventionen och Nagoyaprotokollet,

b)

leverera genetiska resurser och tillhörande information till tredje man för användning endast med dokumentation som bevisar att de genetiska resurserna och den tillhörande informationen har inhämtats i enlighet med tillämplig lagstiftning eller lagstadgade krav om tillträde och fördelning av nytta och, i förekommande fall, ömsesidigt överenskomna villkor,

c)

föra register över alla prover på genetiska resurser och tillhörande information som lämnas till tredje man för användning,

d)

när så är möjligt införa eller använda unika identifieringsnummer för prover på genetiska resurser som lämnas till tredje man, och

e)

använda lämpliga spårnings- och övervakningsverktyg för att utbyta prover på genetiska resurser och tillhörande information med andra samlingar.

4.   Medlemsstaterna ska regelbundet kontrollera att varje samling eller del av en samling under deras jurisdiktion som ingår i registret uppfyller de kriterier som anges i punkt 3.

Om det finns bevis på grundval av information som lämnats enligt punkt 3 att en samling eller en del av en samling som ingår i registret inte uppfyller de kriterier som anges i punkt 3, ska den berörda medlemsstaten, i dialog med innehavaren av den berörda samlingen, utan onödigt dröjsmål identifiera korrigerande åtgärder eller insatser

En medlemsstat som konstaterar att en samling eller en del av en samling under dess jurisdiktion inte längre är förenlig med punkt 3 ska informera kommissionen om detta utan onödigt dröjsmål.

Vid mottagande av denna information ska kommissionen ta bort samlingen, eller delen av den berörda samlingen, från registret.

5.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa förfaranden för genomförande av punkterna 1–4 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2.

Artikel 6

Behöriga myndigheter och kontaktpunkt

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen av denna förordning. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namn och adress för de utsedda behöriga myndigheterna från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål informera kommissionen om alla ändringar av de behöriga myndigheternas namn och adress.

2.   Kommissionen ska, även på internet, göra en förteckning över medlemsstaternas behöriga myndigheter tillgänglig för allmänheten. Kommissionen ska hålla förteckningen aktuell.

3.   Kommissionen ska utse en kontaktpunkt för tillträde och fördelning av nytta som ska ansvara för kontakterna med konventionens sekretariat i frågor som omfattas av denna förordning.

4.   Kommissionen ska säkerställa att de unionsorgan som inrättats enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 (10) bidrar till uppnåendet av målen i den här förordningen.

Artikel 7

Övervakning av användarnas efterlevnad

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska begära att alla mottagare av forskningsmedel som avser användning av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser deklarerar att de visar tillbörlig aktsamhet i enlighet med artikel 4.

2.   I det slutliga utvecklingsstadiet för en produkt som utvecklats via användning av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser ska användare lämna en deklaration till de behöriga myndigheter som avses i artikel 6.1 om att de har uppfyllt skyldigheterna enligt artikel 4 och samtidigt lämna in

a)

relevant information från det internationellt erkända intyget om efterlevnad, eller

b)

tillhörande information som avses i artikel 4.3 b i–v och artikel 4.5, i förekommande fall inklusive information om att det har upprättats ömsesidigt överenskomna villkor.

Användare ska vidare på begäran förete bevis för den behöriga myndigheten.

3.   De behöriga myndigheterna ska översända den information som mottas på grundval av punkterna 1 och 2 i denna artikel till förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta som inrättats enligt artikel 14.1 i Nagoyaprotokollet, till kommissionen och i förekommande fall till de behöriga nationella myndigheter som avses i artikel 13.2 i Nagoyaprotokollet

4.   De behöriga myndigheterna ska samarbeta med förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta i syfte att säkerställa utbyte av den information som anges i artikel 17.2 i Nagoyaprotokollet för övervakning av användarnas efterlevnad.

5.   De behöriga myndigheterna ska vederbörligen respektera konfidentialitet som rör kommersiell eller industriell information när sådan konfidentialitet föreskrivs i unionsrätt eller nationell rätt för att skydda legitima ekonomiska intressen, särskilt när det gäller angivande av genetiska resurser och angivande av användning.

6.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa förfarandena för genomförande av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel. I dessa genomförandeakter ska kommissionen fastställa det slutliga utvecklingsstadiet för en produkt i syfte att fastställa slutskedet av användningen inom olika sektorer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2.

Artikel 8

Bästa praxis

1.   Sammanslutningar av användare eller andra berörda aktörer får lämna in en ansökan till kommissionen om att en kombination av förfaranden, verktyg eller mekanismer som de har utvecklat och övervakar ska erkännas som bästa praxis i enlighet med kraven i denna förordning. Ansökan ska underbyggas med bevis och information.

2.   Om kommissionen på grundval av bevis och information som lämnas i enlighet med punkt 1 i denna artikel konstaterar att den specifika kombinationen av förfaranden, verktyg eller mekanismer, om den verkligen tillämpas av en användare, innebär att den användaren kan uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 7, ska kommissionen erkänna denna kombination som bästa praxis.

3.   En sammanslutning av användare eller andra berörda aktörer ska informera kommissionen om alla ändringar eller uppdateringar av en bästa praxis som har erkänts i enlighet med punkt 2.

4.   Om det finns bevis för upprepade eller väsentliga fall där användare som tillämpar en bästa praxis inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning, ska kommissionen i dialog med den berörda sammanslutningen av användare eller andra berörda aktörer undersöka om dessa fall innebär att det finns brister i den bästa praxisen.

5.   Kommissionen ska återkalla erkännandet av en bästa praxis om den har konstaterat att ändringar av denna praxis äventyrar användarens förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 7 eller när upprepade eller väsentliga fall av bristande efterlevnad hos användare beror på brister i denna bästa praxis.

6.   Kommissionen ska upprätta och uppdatera ett internetbaserat register över erkänd bästa praxis. I detta register ska ett avsnitt innehålla en förteckning över bästa praxis som har erkänts av kommissionen i enlighet med punkt 2 i denna artikel och ett annat avsnitt en förteckning över bästa praxis som har antagits på grundval av artikel 20.2 i Nagoyaprotokollet.

7.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa förfarandena för genomförande av punkterna 1–5 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2.

Artikel 9

Kontroller av användarnas efterlevnad

1.   De behöriga myndigheter som avses i artikel 6.1 ska göra kontroller för att verifiera att användarna uppfyller sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 7 och ska då beakta att en användares tillämpning av en bästa praxis i fråga om tillträde och fördelning av nytta som erkänts enligt artikel 8.2 i denna förordning eller enligt artikel 20.2 i Nagoyaprotokollet kan minska den användarens risk för icke-efterlevnad.

2.   Medlemsstaterna ska se till att de kontroller som utförts i enlighet med i punkt 1 är effektiva, proportionella och avskräckande samt avslöjar fall där användare inte följer denna förordning.

3.   De kontroller som avses i punkt 1 ska utföras

a)

i enlighet med en plan som ses över regelbundet och som följer en riskbaserad praxis,

b)

när en behörig myndighet har relevant information, inbegripet på grundval av styrkta farhågor som uttrycks av tredje man, om att en användare inte följer bestämmelserna i denna förordning. Särskild uppmärksamhet ska ägnas sådana farhågor som uttrycks av länder där resurserna finns.

4.   Kontrollerna i punkt 1 i denna artikel får innefatta en granskning av

a)

de åtgärder som en användare vidtagit för att visa tillbörlig aktsamhet i enlighet med artikel 4,

b)

handlingar och register som visar att tillbörlig aktsamhet iakttagits i enlighet med artikel 4 för specifika användningsområden,

c)

tillfällen då en användare varit skyldig att göra deklarationer enligt artikel 7.

Kontroller på plats får också genomföras om så är lämpligt.

5.   Användarna ska ge allt bistånd som krävs för att underlätta de kontroller som avses i punkt 1.

6.   När brister har upptäckts vid de kontroller som avses i punkt 1 i denna artikel, ska den behöriga myndigheten utfärda ett meddelande om korrigerande åtgärder eller insatser som användaren ska vidta, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 11.

Medlemsstaterna får även, beroende på typen av brister, omedelbart vidta provisoriska åtgärder.

Artikel 10

Kontrollregister

1.   De behöriga myndigheterna ska bevara register, i minst fem år, över de kontroller som avses i artikel 9.1 där det särskilt ska framgå vilken typ av kontroller som gjorts och deras resultat samt uppgifter om eventuella korrigerande åtgärder och insatser som vidtagits enligt artikel 9.6.

2.   Den information som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig i enlighet med direktiv 2003/4/EG.

Artikel 11

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska anta bestämmelser om de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av artiklarna 4 och 7 och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas.

2.   De sanktioner som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

3.   Medlemsstaterna ska anmäla de bestämmelser som avses i punkt 1 till kommissionen senast den 11 juni 2015 och ska utan dröjsmål informera kommissionen om alla efterföljande ändringar av dem.

KAPITEL III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 12

Samarbete

De behöriga myndigheter som avses i artikel 6.1 ska

a)

samarbeta med varandra och med kommissionen för att se till att användare följer denna förordning,

b)

om så är lämpligt rådgöra med berörda aktörer om genomförandet av Nagoyaprotokollet och denna förordning,

c)

samarbeta med de behöriga nationella myndigheter som avses i artikel 13.2 i Nagoyaprotokollet för att se till att användare följer denna förordning,

d)

informera de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och kommissionen om allvarliga brister som har upptäckts vid de kontroller som avses i artikel 9.1 och om de typer av sanktioner som tillämpats i enlighet med artikel 11,

e)

utbyta information om organisationen av sina kontrollsystem för att övervaka att användare följer denna förordning.

Artikel 13

Kompletterande åtgärder

Kommissionen och medlemsstaterna ska i förekommande fall

a)

främja och uppmuntra informationsinsatser, insatser för att öka medvetenheten och utbildningsåtgärder för att hjälpa intressenter och berörda aktörer att förstå sina skyldigheter som följer av genomförandet av denna förordning och av de relevanta bestämmelserna i konventionen och Nagoyaprotokollet i unionen.

b)

stimulera utveckling av sektorsspecifika uppförandekoder, avtalsmallar, riktlinjer och bästa praxis, särskilt om de skulle gynna akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt små och medelstora företag,

c)

främja utveckling och användning av kostnadseffektiva kommunikationsverktyg och kommunikationssystem för att stödja övervakning och spårning av samlingars och användares användning av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser,

d)

ge användare teknisk vägledning och annan vägledning, med beaktande av situationen för akademiska forskare, forskare på universitet och icke-kommersiella forskare samt små och medelstora företag, för att underlätta efterlevnaden av kraven i denna förordning,

e)

uppmuntra användare och leverantörer till att använda den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser för att bevara den biologiska mångfalden och främja ett hållbart nyttjande av dess beståndsdelar i enlighet med konventionens bestämmelser,

f)

främja åtgärder för att stödja samlingar som bidrar till bevarandet av den biologiska mångfalden och kulturell mångfald.

Artikel 14

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 15

Samrådsforum

Kommissionen ska vid frågor som rör genomförandet av denna förordning säkerställa en jämn fördelning mellan företrädare för medlemsstaterna och andra berörda aktörer. De ska sammanträda i ett samrådsforum. Arbetsordningen för detta samrådsforum ska fastställas av kommissionen.

Artikel 16

Rapporter och översyn

1.   Om inte en annan intervall för rapporter fastställs, såsom avses i artikel 29 i Nagoyaprotokollet, ska medlemsstaterna senast den 11 juni 2017 och därefter vart femte år överlämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av denna förordning.

2.   Kommissionen ska senast ett år efter utgången av tidsfristen för att lämna in de rapporter som avses i punkt 1 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning, inbegripet en första bedömning av denna förordnings effektivitet.

3.   Vart tionde år efter sin första rapport ska kommissionen på grundval av rapporterna om och erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning se över denna förordnings funktion och effektivitet när det gäller att uppnå målen för Nagoyaprotokollet. I sin översyn ska kommissionen särskilt överväga de administrativa följderna för offentliga forskningsinstitutioner, mikroföretag, små och medelstora företag samt specifika sektorer. Den ska också överväga behovet av att se över genomförandet av bestämmelserna i denna förordning mot bakgrund av utvecklingen inom andra relevanta internationella organisationer.

4.   Kommissionen ska rapportera till den partskonferens som fungerar som mötet för parterna i Nagoyaprotokollet om de åtgärder som unionen vidtar för att genomföra åtgärder för att uppfylla de skyldigheter som följer av Nagoyaprotokollet.

Artikel 17

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Snarast möjligt efter deponeringen av unionens instrument för godkännande av Nagoyaprotokollet ska kommissionen offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning som anger den dag när Nagoyaprotokollet träder i kraft för unionen. Denna förordning ska gälla från och med det datumet.

3.   Artiklarna 4, 7, och 9 i denna förordning ska börja tillämpas ett år efter det att Nagoyaprotokollet har trätt i kraft för unionen.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  EUT C 161, 6.6.2013, s. 73.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(3)  Rådets beslut 93/626/EEG av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (EGT L 309, 13.12.1993, s. 1).

(4)  Bilaga I till dokument UNEP/CBD/COP/DEC/X/1 av den 29 oktober 2010.

(5)  Rådets beslut 2014/283/EU av den 14 april 2014 om ingående på unionens vägnar av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (Se sidan 231 i detta nummer av EUT.).

(6)  Rådets beslut 2004/869/EG av den 24 februari 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (EUT L 378, 23.12.2004, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(9)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).

(10)  Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EGT L 61, 3.3.1997, s. 1).


20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/72


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 512/2014

av den 16 april 2014

om ändring av förordning (EU) nr 912/2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS

EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 172,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Av de kombinerade bestämmelserna i artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 (3) och artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 (4) följer att Europeiska byrån för GNSS (nedan kallad byrån) ska handha säkerhetsackrediteringen av de europeiska satellitnavigeringssystemen (nedan kallade systemen) och i det syftet inleda och övervaka tillämpningen av säkerhetsförfaranden och genomförandet av inspektioner av systemens säkerhet.

(2)

Systemen fastställs i artikel 2 i förordning (EU) nr 1285/2013. Systemen är komplexa, och en lång rad intressenter med olika roller deltar i deras inrättande och drift. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att alla intressenter som deltar i genomförandet av Galileo- och Egnosprogrammen (nedan kallade programmen) hanterar och skyddar säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med de grundläggande principer och miniminormer som fastställs i kommissionens och rådets säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och att artikel 17 i förordning (EU) nr 1285/2013, som garanterar likvärdigt skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i förekommande fall, gäller för alla intressenter som deltar i genomförandet av programmen.

(3)

De intressenter som deltar i och påverkas av förfarandet för säkerhetsackreditering är medlemsstaterna, kommissionen, berörda unionsbyråer och Europeiska rymdorganisationen (ESA) samt de parter som deltar i rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp (5).

(4)

Med tanke på systemens specifika och komplexa karaktär, de olika organ som deltar i deras genomförande och mångfalden av potentiella användare bör säkerhetsackrediteringen underlättas genom lämpligt samråd mellan alla berörda parter, till exempel de nationella myndigheter i medlemsstater och tredjeländer som driver nät kopplade till det system som inrättats inom ramen för Galileoprogrammet för att tillhandahålla offentligt reglerade tjänster, andra relevanta myndigheter i medlemsstaterna, ESA eller, om så föreskrivs i ett internationellt avtal, tredjeländer som är värdstater för systemens markstationer.

(5)

För att möjliggöra att uppgifterna i samband med säkerhetsackreditering genomförs på lämpligt sätt, är det av avgörande betydelse att kommissionen tillhandahåller all information som krävs för att utföra dessa uppgifter. Det är också viktigt att säkerhetsackrediteringsverksamheten samordnas med verksamheten i de programförvaltande organen enligt förordning (EU) nr 1285/2013 och andra enheter som ansvarar för tillämpningen av säkerhetsföreskrifter.

(6)

Den tillämpade riskbedömnings- och riskhanteringsmetoden bör följa bästa praxis. Den bör omfatta att säkerhetsåtgärder tillämpas i linje med begreppet säkerhet på djupet. Den bör beakta sannolikheten av att en risk uppstår eller en befarad händelse inträffar. Den bör dessutom vara proportionell, lämplig och kostnadseffektiv med hänsyn till kostnaderna för att genomföra åtgärder för riskminskning i förhållande till den därav följande säkerhetsvinsten. Syftet med säkerhet på djupet är att förbättra systemens säkerhet genom att tekniska och icke-tekniska åtgärder organiserade som säkerhet i flera skikt genomförs.

(7)

Utvecklingen, inklusive anknuten relevant forskningsverksamhet, och tillverkningen av PRS-mottagare och PRS-säkerhetsmoduler är en mycket känslig verksamhet. Det är därför väsentligt att förfaranden för sådana tillstånd fastställs för tillverkare av PRS-mottagare och PRS-säkerhetsmoduler.

(8)

Med tanke på det potentiellt stora antal nät och den utrustning som ansluts till det system som inrättas inom ramen för Galileoprogrammet, särskilt för PRS-användning, bör dessutom principerna för säkerhetsackrediteringen av dessa nät och denna utrustning fastställas i policyn för säkerhetsackreditering för att säkerställa enhetligheten hos ackrediteringen utan att det inkräktar på behörigheten för medlemsstaternas nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor. Tillämpningen av dessa principer skulle möjliggöra enhetlig riskhantering och minska behovet av att snabbt intensifiera alla riskminskningsåtgärder på systemnivå, vilket skulle påverka kostnader, tidsplaner, resultat och tillhandahållande av tjänster negativt.

(9)

Produkter och åtgärder som skyddar mot elektromagnetiska läckor (dvs. mot elektronisk avlyssning) och kryptoprodukter som används för att säkra systemen bör utvärderas och godkännas av de nationella enheter som är behöriga för säkerhetsfrågor i det land där det företag som tillverkar dessa produkter är etablerat. När det gäller kryptoprodukter bör den utvärderingen och det godkännandet kompletteras i enlighet med de principer som anges i punkterna 26–30 i bilaga IV till rådets beslut 2013/488/EU (6). Den myndighet som ansvarar för säkerhetsackrediteringen av systemen bör ställa sig bakom urvalet av de godkända produkterna och åtgärderna med beaktande av de övergripande säkerhetskraven på systemen.

(10)

Förordning (EU) nr 912/2010 och särskilt kapitel III anger uttryckligen på vilka villkor byrån ska utföra sina uppgifter vad gäller säkerhetsackreditering av systemen. I synnerhet föreskrivs att besluten om säkerhetsackreditering ska fattas oberoende i förhållande till kommissionen och de enheter som ansvarar för genomförandet av programmen och att systemens säkerhetsackrediteringsmyndighet därmed bör vara ett självständigt organ inom byrån som fattar oberoende beslut.

(11)

I enlighet med denna princip inrättas genom förordning (EU) nr 912/2010 styrelsen för säkerhetsackreditering av europeiska GNSS-system (nedan kallad styrelsen för säkerhetsackreditering) som, parallellt med byråns styrelse och den verkställande direktören, är ett av de tre organen inom byrån. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska utföra de uppgifter som anförtrotts byrån vad avser säkerhetsackreditering och på byråns vägnar fatta beslut om säkerhetsackreditering. Den bör fastställa sin arbetsordning och utse sin ordförande.

(12)

Eftersom kommissionen enligt förordning (EU) nr 1285/2013 bör sörja för programmens säkerhet, inbegripet systemens säkerhet och drift, bör verksamheten inom styrelsen för säkerhetsackreditering inskränkas till säkerhetsackrediteringen av systemen och den bör inte inkräkta på de kommissionens uppgifter och ansvar. Detta bör framför allt gälla kommissionens uppgifter och ansvar enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 1285/2013 och artikel 8 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU (7), inbegripet antagandet av dokument som avser säkerheten genom en delegerad akt eller genomförandeakt eller på annat sätt i enlighet med dessa artiklar. Utan att det påverkar dessa uppgifter och detta ansvar som kommissionen har, bör styrelsen för säkerhetsackreditering mot bakgrund av sin särskilda sakkunskap emellertid ha rätt att inom sitt behörighetsområde ge kommissionen råd om utformningen av utkast till de akter som avses i de artiklarna.

(13)

Det bör även säkerställas att verksamheten som rör säkerhetsackreditering utförs utan att det påverkar medlemsstaternas nationella befogenheter och rättigheter när det gäller säkerhetsackreditering.

(14)

I säkerhetssammanhang kan termerna inspektioner och tester omfatta bedömningar, kontroller, översyn, revision och tester av säkerheten.

(15)

För att styrelsen för säkerhetsackreditering ska kunna fullgöra sin verksamhet på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör den ha möjlighet att inrätta lämpliga underordnade organ som agerar enligt dess instruktioner. Den bör framför allt inrätta en panel som ska bistå med förberedelser av dess beslut.

(16)

En grupp av experter från medlemsstaterna bör inrättas under tillsyn av styrelsen för säkerhetsackreditering för att utföra kryptodistributionsmyndighetens arbetsuppgifter i fråga om förvaltningen av EU:s kryptografiska material. Denna grupp bör inrättas temporärt för att säkerställa kontinuiteten i förvaltningen av kommunikationssäkerhetsfrågor under Galileoprogrammets uppbyggnadsfas. En varaktig lösning bör tillämpas på längre sikt för att utföra sådana operativa uppgifter när det system som inrättas enligt Galileoprogrammet är helt i drift.

(17)

I förordning (EU) nr 1285/2013 anges ledningsstrukturen för programmen under åren 2014–2020. Enligt den ska kommissionen ha det övergripande ansvaret för programmen. Byrån kommer dessutom att få fler uppgifter och kommer framför allt att kunna spela en viktig roll i samband med driften av systemen och maximeringen av de socioekonomiska fördelarna som dessa kan medföra.

(18)

I detta nya sammanhang är det ytterst viktigt att styrelsen för säkerhetsackreditering verkligen kan utföra sina uppgifter helt självständigt, särskilt i förhållande till byråns övriga organ och verksamheter, liksom att undvika intressekonflikter. Det är således av stor betydelse att inom själva byrån åtskilja säkerhetsackrediteringsverksamheten från byråns övriga verksamheter, såsom ledningen av säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo, arbetet med förberedelserna inför kommersialiseringen av systemen och övriga verksamheter som kommissionen kan tänkas delegera till byrån, särskilt när det gäller driften av systemen. Styrelsen för säkerhetsackreditering och den personal inom byrån som den förfogar över bör därför utföra sitt arbete så att dess oberoende och självständighet i förhållande till byråns övriga uppgifter säkerställs. En konkret och effektiv strukturell uppdelning av byråns olika verksamheter bör genomföras senast den 1 januari 2014. Byråns interna personalregler bör även säkerställa oberoendet och självständigheten hos den personal som utför säkerhetsackreditering i förhållande till personal som utför byråns övriga uppgifter.

(19)

Förordning (EU) nr 912/2010 bör därför ändras, för att ge styrelsen för säkerhetsackreditering och dess ordförande större självständighet och att övergripande anpassa den självständigheten och de befogenheterna till byråns styrelses respektive verkställande direktörs självständighet och befogenheter, med en skyldighet till samarbete mellan byråns olika organ.

(20)

När ledamöter utses för styrelserna och deras ordförande och vice ordförande väljs bör det i förekommande fall beaktas att det är viktigt med en balanserad könsfördelning. Dessutom bör även relevant chefskompetens, administrativ kompetens och budgetrelaterad kompetens tas i beaktande.

(21)

Styrelsen för säkerhetsackreditering, snarare än byråns styrelse, bör förbereda och godkänna den del av byråns arbetsprogram som beskriver de operativa verksamheter som hänger samman med säkerhetsackrediteringen av systemen samt den del av den årliga rapporten om byråns verksamhet och utsikter som hänger samman med säkerhetsackrediteringen av systemen. Den bör i god tid översända dessa till byråns styrelse för att fogas till byråns arbetsprogram och årliga rapport. Den bör också utöva disciplinär myndighet över sin ordförande.

(22)

Ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering bör helst ges en roll som är jämförbar med den verkställande direktörens roll inom byråns övriga verksamheter. Utöver att företräda byrån, vilket redan föreskrivs enligt förordning (EU) nr 912/2010, bör ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering ha hand om säkerhetsackrediteringsarbetet under ledning av nämnda styrelse och genomföra den del av byråns arbetsprogram som avser ackreditering. På uppmaning av Europaparlamentet eller rådet, bör ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering också kunna lägga fram en rapport om styrelsens utförande av sina uppgifter och göra ett uttalande inför dem.

(23)

Lämpliga förfaranden bör utarbetas för det fall styrelsen inte skulle godkänna byråns arbetsprogram, för att se till att säkerhetsackrediteringen inte påverkas utan kan utföras utan avbrott.

(24)

Eftersom flera tredjeländer och eventuellt i framtiden internationella organisationer deltar i programmen, däribland i säkerhetsfrågor, bör det uttryckligen föreskrivas att företrädare för internationella organisationer och tredjeländer, särskilt Schweiz, med vilket land ett samarbetsavtal bör ingås (8), undantagsvis och på vissa villkor kan delta i det arbete som utförs av styrelsen för säkerhetsackreditering. Dessa villkor bör fastställas i ett internationellt avtal som ska ingås med unionen i enlighet med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), med beaktande av säkerhetsfrågor och framför allt skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. Genom samarbetsavtalet om satellitnavigering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Konungariket Norge (9) och genom protokollen 31 och 37 till EES-avtalet fastställs redan en ram för Norges deltagande. Det bör vara möjligt, med hänsyn till dess särskilda sakkunskap, att höra styrelsen för säkerhetsackreditering inom dess kompetensområde före eller under förhandlingarna om sådana internationella avtal.

(25)

Förordning (EU) nr 912/2010 bör anpassas till principerna i Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma tillvägagångssätt i fråga om decentraliserade organ, som de tre institutionerna antog den 5 juli, 26 juni respektive 12 juni 2012, särskilt vad gäller reglerna för antagande av styrelsebeslut, mandatperioden för ledamöterna i byråns styrelse och styrelsen för säkerhetsackreditering samt för deras ordförande, förekomsten av ett flerårigt arbetsprogram, byråns styrelses befogenheter när det gäller personalförvaltning, utvärdering och ändring av den förordningen, förebyggande och hantering av intressekonflikter samt behandling av uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade men som är känsliga. Processen för antagande av det fleråriga arbetsprogrammet bör genomföras i full överensstämmelse med principerna om lojalt samarbete och med beaktande av tidsbristen i samband med ett sådant arbetsprogram.

(26)

Med hänsyn till förebyggandet och hanteringen av intressekonflikter är det väsentligt att byrån skapar och upprätthåller ett gott rykte i fråga om sitt oberoende, sin integritet och sina höga yrkesstandarder. Det bör aldrig föreligga skälig grund att misstänka att beslut kan ha påverkats av intressen som står i konflikt med byråns roll som ett organ som tjänar hela unionen eller av privata intressen eller anknytningar hos byråns personal, utstationerade nationella experter eller observatörer, eller ledamöterna i byråns styrelse och styrelsen för säkerhetsackreditering, som skulle leda till, eller skulle kunna leda till, en konflikt med den berörda personens offentliga tjänsteutövning. Styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering bör därför anta uttömmande bestämmelser som omfattar hela byrån med avseende på intressekonflikter. Dessa bestämmelser bör beakta de rekommendationer som revisionsrätten utfärdat i sin särskilda rapport nr 15/2012 som utarbetades på begäran av Europaparlamentet och behovet av att undvika intressekonflikter mellan styrelsens och styrelsen för säkerhetsackrediterings ledamöter.

(27)

För att säkerställa att byrån drivs på ett öppet sätt bör dess arbetsordning offentliggöras. Undantagsvis bör emellertid vissa allmänna och privata intressen skyddas. För att se till att programmen fungerar smidigt bör de fleråriga och årliga arbetsprogrammen samt den årliga rapporten vara så detaljerade som möjligt. De skulle följaktligen kunna innehålla uppgifter som är känsliga ur säkerhets- eller avtalssynpunkt. Det skulle därför vara lämpligt att endast offentliggöra en sammanfattning av de dokumenten. Med hänsyn till behovet av öppenhet bör dessa sammanfattningar emellertid vara så fullständiga som möjligt.

(28)

Det bör även understrykas att byråns arbetsprogram bör fastställas på grundval av en prestandahanteringsprocess, inbegripet resultatindikatorer för ändamålsenlig och effektiv bedömning av uppnådda resultat.

(29)

Byråns arbetsprogram bör även innehålla programplanering för resurserna, bland annat de personalresurser och ekonomiska resurser som avsatts för varje verksamhet och med beaktande av att utgifter som avser byråns nya personalbehov delvis bör kompenseras genom en lämplig minskning i kommissionens tjänsteförteckning under samma period, dvs. 2014–2020.

(30)

Utan att det påverkar det politiska beslutet om sätena för unionens byråer, önskvärdheten av geografisk fördelning och de mål som medlemsstaterna fastställt för nya byråer enligt slutsatserna från medlemsstaternas företrädare, församlade på stats- eller regeringschefnivå i Bryssel den 13 december 2003, vilka det erinras om i Europeiska rådets slutsatser från juni 2008, bör bland annat objektiva kriterier beaktas när beslut fattas om orter för byråns lokalkontor. Dessa kriterier inbegriper lokalernas tillgänglighet, förekomsten av utbildningsinfrastruktur som lämpar sig för barnen till anställda och utstationerade nationella experter, tillträdet till arbetsmarknaden samt tillgången till det sociala trygghetssystemet och hälso- och sjukvård för anställda och utstationerade nationella experter, samt genomförande- och driftskostnader.

(31)

Värdstaterna bör genom specifika arrangemang, exempelvis för utbildning och transport, skapa nödvändiga förutsättningar för att byrån ska kunna fungera väl.

(32)

Genom beslut 2010/803/EU (10) beslutade företrädarna för medlemsstaternas regeringar att byrån ska ha sitt säte i Prag. Värdavtalet mellan Republiken Tjeckien och byrån ingicks den 16 december 2011 och trädde i kraft den 9 augusti 2012. Det värdavtalet och övriga specifika arrangemang anses uppfylla kraven i förordning (EU) nr 912/2010.

(33)

Under hela utgiftscykeln bör Europeiska unionens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder som ska göra det möjligt att förebygga, upptäcka och utreda oriktigheter, att återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och att vid behov fastställa sanktioner.

(34)

Eftersom artikel 8 i förordning (EU) nr 1285/2013 ger medlemsstaterna möjlighet att bidra med extra medel för att finansiera vissa programinslag bör byrån tillåtas att tillsammans med medlemsstaterna tilldela offentliga kontrakt när så behövs för att den ska kunna utföra sina uppgifter.

(35)

Byrån bör tillämpa kommissionens bestämmelser om säkerheten för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. Den bör även kunna fastställa bestämmelser om uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade men som är känsliga. Dessa bestämmelser bör endast gälla byråns hantering av sådana uppgifter. Med uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade men som är känsliga avses uppgifter eller material som byrån bör skydda på grund av rättsliga förpliktelser som fastställs i fördragen och/eller på grund av deras känslighet. De omfattar, men är inte begränsade till, upplysningar eller material som omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget, uppgifter i ärenden som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (11) eller upplysningar som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (12).

(36)

Förordning (EU) nr 912/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 912/2010 ska ändras på följande sätt:

1.

Artiklarna 2–8 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Uppgifter

Byråns uppgifter ska vara de som anges i artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 (13).

Artikel 3

Interna organ

1.   Byråns interna organ ska vara följande:

a)

Styrelsen.

b)

Verkställande direktören.

c)

Styrelsen för säkerhetsackreditering av europeiska GNSS-system (nedan kallad styrelsen för säkerhetsackreditering).

2.   Byråns organ ska utföra de uppgifter som anges i artiklarna 6, 8 respektive 11.

3.   Styrelsen och verkställande direktören, styrelsen för säkerhetsackreditering och dess ordförande ska samarbeta för att se till att byrån fungerar och att dess interna organ samordnas på det sätt som föreskrivs i byråns interna regler, till exempel styrelsens arbetsordning, arbetsordningen för styrelsen för säkerhetsackreditering, de finansiella bestämmelser som ska tillämpas på byrån, bestämmelserna om tillämpning av tjänsteföreskrifterna samt villkoren för tillgång till handlingar.

Artikel 4

Rättslig status och lokalkontor

1.   Byrån ska vara ett unionsorgan. Den ska ha status som juridisk person.

2.   Byrån ska i alla medlemsstater ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt lag. Den ska särskilt kunna förvärva eller avyttra lös och fast egendom och föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3.   Byrån får besluta att inrätta lokalkontor i medlemsstaterna, förutsatt att dessa samtycker, eller i tredjeländer som deltar i byråns arbete i enlighet med artikel 23.

4.   Dessa kontors lokalisering ska väljas på grundval av objektiva kriterier som fastställts för att se till att byrån fungerar smidigt.

Bestämmelserna om inrättandet av byrån och dess verksamhet i värdmedlemsstaterna och värdtredjeländerna och om de förmåner dessa beviljat den verkställande direktören, styrelseledamöterna och ledamöterna i styrelsen för säkerhetsackreditering, byråns personal och deras familjemedlemmar som omfattas av särskilda avtal mellan byrån och dessa medlemsstater och länder. De särskilda avtalen ska godkännas av styrelsen.

5.   Genom de särskilda avtal som avses i punkt 4 ska värdmedlemsstaterna och värdtredjeländerna tillhandahålla de nödvändiga förutsättningarna för att byrån ska fungera smidigt.

6.   Med förbehåll för vad som anges i artikel 11a.1 f ska byrån företrädas av sin verkställande direktör.

Artikel 5

Styrelse

1.   Härmed inrättas en styrelse som ska utföra de uppgifter som förtecknas i artikel 6.

2.   Styrelsen ska bestå av

a)

en företrädare som utses av varje medlemsstat,

b)

fyra företrädare som utses av kommissionen, och

c)

en företrädare utan rösträtt som utses av Europaparlamentet.

Ledamöterna av styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering ska utses på grundval av graden av relevanta erfarenheter och sakkunskaper.

Styrelseledamöternas mandatperiod ska vara fyra år och kan förnyas en gång. Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna ska sträva efter att begränsa omsättningen av deras företrädare i styrelsen.

Ordföranden eller vice ordföranden i styrelsen för säkerhetsackreditering, en företrädare för unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) och en företrädare för Europeiska rymdorganisationen (ESA) ska på de villkor som fastställs i styrelsens arbetsordning bjudas in att delta som observatörer i styrelsens möten.

3.   Deltagandet av företrädare för tredjeländer och internationella organisationer samt villkoren för detta ska i förekommande fall fastställas i de avtal som avses i artikel 23.1 och ska vara förenliga med styrelsens arbetsordning.

4.   Styrelsen ska bland sina ledamöter välja en ordförande och en vice ordförande. Vice ordföranden ska automatiskt ersätta ordföranden när denne är förhindrad att utöva sina uppgifter. Mandatperioden för ordföranden och vice ordföranden ska vara två år, vilket kan förnyas en gång, och varje mandatperiod ska upphöra när den personen inte längre är en styrelseledamot.

Styrelsen ska ha befogenhet att avsätta ordföranden, vice ordföranden eller båda.

5.   Ordföranden ska sammankalla styrelsens möten.

Den verkställande direktören ska normalt delta i överläggningarna, om inte ordföranden beslutar annat.

Styrelsen ska hålla ordinarie sammanträden två gånger per år. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av ordföranden eller på begäran av minst en tredjedel av ledamöterna.

Styrelsen får bjuda in personer vilkas ståndpunkter kan vara av intresse och låta dem delta i sammanträdena som observatörer. Styrelseledamöterna får, med förbehåll för arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter.

Styrelsens sekretariat ska tillhandahållas av byrån.

6.   Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska styrelsen fatta sina beslut med absolut majoritet bland de ledamöter som är röstberättigade.

Två tredjedelars majoritet bland samtliga ledamöter med rösträtt ska krävas för val och avsättande av ordförande och vice ordförande för styrelsen som avses i punkt 4 samt för antagande av budgeten och arbetsprogrammen.

7.   Varje företrädare för medlemsstaterna och kommissionen ska ha en röst. Den verkställande direktören får inte delta i omröstningen. Beslut som grundar sig på artikel 6.2 a och b och 6.5 ska, såvida det inte rör sig om ärenden som omfattas av kapitel III, antas enbart om kommissionens företrädare röstar ja.

I styrelsens arbetsordning ska anges närmare regler om röstningsförfarandet, särskilt villkoren för hur en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar.

Artikel 6

Styrelsens uppgifter

1.   Styrelsen ska se till att byrån fullgör det uppdrag som den anförtrotts på de villkor som fastställs i denna förordning och fatta alla nödvändiga beslut i detta avseende, utan att det påverkar de befogenheter som styrelsen för säkerhetsackreditering har tilldelats för de verksamheter som omfattas av kapitel III.

2.   Styrelsen ska också

a)

senast den 30 juni det första året av den fleråriga budgetram som föreskrivs i artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anta byråns fleråriga arbetsprogram för den period som omfattas av den fleråriga budgetramen efter att utan ändring ha infört den del som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11.4 a, efter att ha inhämtat kommissionens yttrande. Europaparlamentet ska rådfrågas om detta fleråriga arbetsprogram, förutsatt att samrådet syftar till en diskussion och att resultatet inte är bindande för byrån,

b)

senast den 15 november varje år anta byråns arbetsprogram för det kommande året efter att utan ändring ha infört den del som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11.4 b, efter att ha inhämtat kommissionens yttrande,

c)

utöva de budgetfunktioner som anges i artikel 13.5, 13.6, 13.10 och 13.11 och artikel 14.5,

d)

kontrollera driften av säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo, i enlighet med artikel 14.1 a ii i förordning (EU) nr 1285/2013,

e)

anta tillämpningsföreskrifter till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (14) i enlighet med artikel 21 i den här förordningen,

f)

godkänna de arrangemang som avses i artikel 23.2 efter att ha hört styrelsen för säkerhetsackreditering om de bestämmelser i de överenskommelser som rör säkerhetsackreditering,

g)

fastställa de tekniska förfaranden som krävs för att den ska kunna sköta sina uppgifter,

h)

anta årsrapporten om byråns verksamhet och planer efter att utan ändring ha infört den del som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11.4 c och senast den 1 juli översända rapporten till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten,

i)

säkerställa lämplig uppföljning av slutsatserna och rekommendationerna i de utvärderingar och den revision som avses i artikel 26 samt i de undersökningar som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), och i olika interna eller externa revisionsrapporter och till budgetmyndigheten översända all information med relevans för resultaten av utvärderingsförfarandena,

j)

konsulteras av verkställande direktören om de delegeringsavtal som avses i artikel 14.2 i förordning (EU) nr 1285/2013 innan de undertecknas,

k)

på grundval av ett förslag från verkställande direktören godkänna det samarbetsavtal mellan byrån och ESA som avses i artikel 14.4 i förordning (EU) nr 1285/2013,

l)

på grundval av ett förslag från den verkställande direktören anta en strategi för bedrägeribekämpning,

m)

vid behov och på grundval av förslag från den verkställande direktören, godkänna byråns organisationsstruktur,

n)

anta och offentliggöra sin arbetsordning.

3.   Vad gäller byråns personal har styrelsen de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (15) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och den myndighet som har befogenhet att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda (nedan kallade befogenheter som tillsättningsmyndighet).

I enlighet med förfarandet i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna ska styrelsen fatta ett beslut på grundval av artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera relevanta befogenheter som tillsättningsmyndighet till den verkställande direktören och fastställa villkoren för när denna delegering av befogenheter kan upphävas. Den verkställande direktören ska rapportera till styrelsen om utövandet av dessa delegerade befogenheter. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Med tillämpning av andra stycket i denna punkt får styrelsen, om synnerliga skäl föreligger, genom ett beslut tillfälligt upphäva en delegering till den verkställande direktören av befogenheterna som tillsättningsmyndighet och de befogenheter som denne vidaredelegerat och utöva dem själv eller delegera dem till en av sina ledamöter eller en annan anställd än den verkställande direktören.

Genom undantag från andra stycket ska dock styrelsen till ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering delegera de befogenheter som avses i första stycket vad gäller rekryteringen, bedömningen och ändringen av lönegradsplaceringen för anställda som deltar i de verksamheter som omfattas av kapitel III samt eventuella disciplinära åtgärder mot sådana anställda.

Styrelsen ska anta tillämpningsföreskrifter till tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda enligt det förfarande som anges i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna. Den ska först samråda med styrelsen för säkerhetsackreditering och ta vederbörlig hänsyn till dess synpunkter vad gäller rekrytering, bedömning och ändring av lönegradsplaceringen för anställda som deltar i de verksamheter som omfattas av kapitel III samt eventuella disciplinära åtgärder.

Den ska även anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till byrån. Innan den antar beslutet ska den rådfråga styrelsen för säkerhetsackreditering i fråga om utstationeringen av nationella experter som är inblandade i den säkerhetsackreditering som avses i kapitel III och ta vederbörlig hänsyn till dess synpunkter.

4.   Styrelsen ska utse den verkställande direktören och får förlänga eller upphäva dennes mandat i enlighet med artikel 15b.3 och 15b.4.

5.   Styrelsen ska ha disciplinär bestämmanderätt över den verkställande direktören i fråga om hans eller hennes arbetsresultat, särskilt i fråga om säkerhetsfrågor som omfattas av byråns behörighet, utom när det gäller verksamhet som bedrivs i enlighet med kapitel III.

Artikel 7

Verkställande direktör

Byrån ska ledas av sin verkställande direktör, som ska utföra sina arbetsuppgifter under styrelsens överinseende, utan att det påverkar de befogenheter som i enlighet med artiklarna 11 och 11a tilldelats styrelsen för säkerhetsackreditering och dennas ordförande.

Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen och styrelsen ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

Artikel 8

Den verkställande direktörens arbetsuppgifter

Verkställande direktören ska utföra följande arbetsuppgifter:

a)

Företräda byrån, med undantag för verksamhet och beslut i enlighet med kapitlen II och III och, i enlighet med artikel 6.2 j i den här förordningen, underteckna de delegeringsavtal som avses i artikel 14.2 i förordning (EU) nr 1285/2013.

b)

Förbereda de samarbetsavtal mellan byrån för GNSS och ESA som avses i artikel 14.4 i förordning (EU) nr 1285/2013 och lägga fram dem för styrelsen i enlighet med artikel 6.2 k i den här förordningen samt underteckna dem efter styrelsens godkännande.

c)

Förbereda styrelsens arbete och utan rösträtt delta i styrelsens arbete, om inte annat följer av artikel 5.5 andra stycket.

d)

Genomföra styrelsens beslut.

e)

Svara för utarbetandet av byråns fleråriga och årliga arbetsprogram och lägga fram dem för styrelsen för godkännande, med undantag för de delar som utarbetats och antagits av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11.4 a och b.

f)

Svara för genomförandet av de fleråriga och årliga arbetsprogrammen, med undantag för de delar som genomförts av ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11a.1 b.

g)

Till varje styrelsemöte utarbeta en lägesrapport om det årliga och, i relevanta fall, det fleråriga arbetsprogrammets genomförande, vilket utan ändring ska innehålla ett avsnitt som utarbetats av ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11a.1 d.

h)

Utarbeta en årlig rapport om byråns verksamhet och planer, med undantag för den del som utarbetats och antagits av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 11.4 c, vad gäller de verksamheter som omfattas av kapitel III och lägga fram den för styrelsen för godkännande.

i)

Vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att byrån verkar i enlighet med denna förordning, bl.a. genom att anta föreskrifter för den interna administrationen och offentliggörandet av meddelanden.

j)

Utarbeta en preliminär beräkning av byråns inkomster och utgifter i enlighet med artikel 13 och genomföra budgeten i enlighet med artikel 14.

k)

Se till att byrån, som huvudman för säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo, kan följa de föreskrifter som anges i rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp (16) och fullgöra sin uppgift enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU (17).

l)

Se till att relevant information om i synnerhet säkerhetsfrågor förmedlas mellan byråns interna organ enligt artikel 3.1 i den här förordningen.

m)

Delge kommissionen byråns uppfattning om de tekniska och operativa specifikationer som krävs för att genomföra den systemutveckling som avses i artikel 12.3 d i förordning (EU) nr 1285/2013, även vad gäller fastställandet av förfaranden för godkännande och översyn, och forskning till stöd för denna utveckling.

n)

I nära samarbete med ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering, vad gäller de frågor om verksamhet för säkerhetsackreditering som omfattas av kapitel III i den här förordningen, utforma byråns organisationsstruktur och lägga fram dem för styrelsen för godkännande.

o)

Med avseende på byråns personal utöva de befogenheter som avses i artikel 6.3 första stycket i den mån dessa befogenheter delegeras till honom eller henne i enlighet med dess andra stycke.

p)

Med styrelsens godkännande anta de åtgärder som krävs för att inrätta lokalkontor i medlemsstaterna eller i tredje land, i enlighet med artikel 4.3.

q)

Se till att sekretariatet och alla nödvändiga resurser för att verksamheten ska fungera väl tillhandahålls styrelsen för säkerhetsackreditering, de organ som avses i artikel 11.11 samt ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering.

r)

Utarbeta en åtgärdsplan för att sörja för uppföljning av slutsatserna och rekommendationerna från de utvärderingar och den revision som avses i artikel 26, med undantag för den del av åtgärdsplanen som avser den verksamhet som omfattas av kapitel III, och ska, efter att utan ändringar ha infört det avsnitt som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering, halvårsvis lämna en lägesrapport till kommissionen som även ska överlämnas till styrelsen för kännedom.

s)

Vidta följande åtgärder till skydd för unionens ekonomiska intressen:

i)

åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet samt använda verkningsfulla övervakningsåtgärder.

ii)

Om oriktigheter upptäcks, återkräva felaktigt utbetalda medel genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner,

t)

För byrån utarbeta en bedrägeribekämpningsstrategi, som står i proportion till bedrägeririskerna, med beaktande av en kostnads–nyttoanalys av de åtgärder som ska vidtas, och tar hänsyn till slutsatser och rekommendationer som följer av utredningar som utförts av Olaf, och översända den till styrelsen för godkännande.

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 8a

Arbetsprogram och årlig rapport

1.   I det fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 6.2 a ska de åtgärder fastställas som byrån ska genomföra inom den period som omfattas av den fleråriga budgetramen enligt artikel 312 i fördraget om Europeiska unionen funktionssätt, däribland de åtgärder med anknytning till internationella förbindelser och kommunikation som byrån ansvarar för. Det programmet ska fastställa den övergripande strategiska programplaneringen, inbegripet mål, milstolpar, förväntade resultat och resultatindikatorer samt resursplanering, inbegripet de personella och ekonomiska resurser som anslås för varje verksamhet. Resultatet av de utvärderingar och den revision som avses i artikel 26 i denna förordning ska beaktas i programmet. I informationssyfte ska det fleråriga arbetsprogrammet även innehålla en beskrivning av de uppgifter som kommissionen har anförtrott byrån, inbegripet de programförvaltningsuppgifter som avses i artikel 14.2 i förordning (EU) nr 1285/2013.

2.   Det årliga arbetsprogram som avses i artikel 6.2 b i denna förordning ska grunda sig på det fleråriga arbetsprogrammet. Det ska innehålla bestämmelser om de åtgärder byrån ska genomföra under det kommande året, däribland de åtgärder med anknytning till internationella förbindelser och kommunikation som byrån ansvarar för. Det årliga arbetsprogrammet ska innehålla detaljerade mål och förväntade resultat, inklusive resultatindikatorer. Det ska tydligt framgå vilka uppgifter som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med det föregående budgetåret samt vilka ändringar av resultatindikatorerna och deras målvärden som gjorts. I programmet ska det även anges vilka personella och ekonomiska resurser som ska avsättas för varje verksamhet. I informationssyfte ska det innehålla de uppgifter som kommissionen, i förekommande fall, har anförtrott byrån genom ett delegeringsavtal enligt 14.2 i förordning (EU) nr 1285/2013.

3.   Den verkställande direktören ska när det fleråriga och årliga arbetsprogrammet antagits av styrelsen vidarebefordra dem till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och medlemsstaterna och ska offentliggöra en sammanfattning av dessa.

4.   Den årliga rapport som avses i artikel 8 h i denna förordning ska innehålla information om

a)

genomförandet av byråns fleråriga och årliga arbetsprogram, inklusive i fråga om resultatindikatorer,

b)

genomförandet av budgeten och personalplanen,

c)

byråns förvaltnings- och internkontrollsystem och framstegen med att genomföra de system och metoder för projektledning som avses artikel 11 e i förordning (EU) nr 1285/2013,

d)

åtgärder för förbättring av byråns miljöprestanda,

e)

resultaten av intern och extern revision och uppföljningen av revisionsrekommendationer och av rekommendationer om beviljande av ansvarsfrihet,

f)

verkställande direktörens förklaring.

En sammanfattning av den årliga rapporten ska offentliggöras.”

3.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1.   I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1285/2013 ska de förfaranden som fastställs i gemensam åtgärd 2004/552/Gusp tillämpas varje gång unionens eller medlemsstaternas säkerhet kan påverkas av systemens drift.”

4.

Artiklarna 10 och 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Allmänna principer

Den verksamhet för säkerhetsackreditering av de europeiska GNSS-systemen som anges i detta kapitel ska bedrivas enligt följande principer:

a)

Verksamhet rörande, och beslut om, säkerhetsackreditering ska ske inom ramen för unionens och medlemsstaternas kollektiva säkerhetsansvar.

b)

Ansträngningar ska göras för att nå beslut genom samförstånd.

c)

Säkerhetsackrediteringen ska genomföras enligt en riskbedömnings- och riskhanteringsmetod som ska ta hänsyn till riskerna för de europeiska GNSS-systemens säkerhet samt följderna av riskminskningsåtgärder när det gäller kostnader och tidsplaner, med beaktande av målet att systemens allmänna säkerhetsnivå inte ska sänkas.

d)

Beslut om teknisk säkerhetsackreditering ska utarbetas och fattas av branschfolk med betryggande kompetens för ackreditering av komplexa system och med lämpligt säkerhetsgodkännande, vilka ska agera objektivt.

e)

Ansträngningar ska göras för att höra alla berörda parter med intressen rörande säkerhetsfrågor.

f)

Säkerhetsackrediteringen ska verkställas av alla berörda intressenter i enlighet med en policy för säkerhetsackreditering, utan att Europeiska kommissionens roll enligt förordning (EU) nr 1285/2013 påverkas.

g)

Beslut om säkerhetsackreditering ska, efter det förfarande som fastställs i den berörda policyn för säkerhetsackreditering, grundas på lokala beslut om säkerhetsackreditering som fattats av respektive medlemsstats nationella myndigheter för säkerhetsackreditering.

h)

Ett permanent, öppet och helt begripligt övervakningsförfarande ska säkerställa att säkerhetsriskerna för de europeiska GNSS-systemen är kända, att säkerhetsåtgärderna är utformade för att minska sådana risker till en godtagbar nivå med tanke på unionens och medlemsstaternas säkerhetsbehov och för smidigt fungerande program och att dessa åtgärder tillämpas i enlighet med begreppet säkerhet på djupet. Dessa åtgärders effektivitet ska utvärderas kontinuerligt. Förfarandet som avser säkerhetsriskbedömning och säkerhetsriskhantering ska genomföras gemensamt som ett upprepat förfarande av programmens intressenter.

i)

Säkerhetsackrediteringsbeslut ska fattas med strikt oberoende, även i förhållande till kommissionen och andra organ med ansvar för att genomföra programmen och tillhandahålla tjänster samt i förhållande till byråns verkställande direktör och styrelse.

j)

Säkerhetsackrediteringen ska bedrivas med vederbörligt beaktande av behovet av lämplig samordning mellan kommissionen och de myndigheter som ansvarar för säkerhetsföreskrifternas tillämpning.

k)

Alla intressenter som deltar i genomförandet av programmen ska hantera och skydda säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med de grundläggande principer och miniminormer som fastställs i rådets och kommissionens respektive säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter.

Artikel 11

Styrelsen för säkerhetsackreditering

1.   En styrelse för säkerhetsackreditering av europeiska GNSS-system (nedan kallad styrelsen för säkerhetsackreditering) inrättas härmed för att utföra de uppgifter som anges i denna artikel.

2.   Styrelsen för säkerhetsackreditering ska utföra sina uppgifter utan att det ansvar som anförtrotts kommissionen genom förordning (EU) nr 1285/2013 påverkas, särskilt i säkerhetsfrågor och utan att medlemsstaternas befogenheter för säkerhetsackreditering påverkas.

3.   I egenskap av myndighet för säkerhetsackreditering ska styrelsen för säkerhetsackreditering när det gäller säkerhetsackreditering för de europeiska GNSS-systemen ansvara för att

a)

fastställa och godkänna en policy för säkerhetsackreditering som anger

i)

den omfattning på verksamheten som krävs för att utföra och upprätthålla ackrediteringen av de europeiska GNSS-systemen och deras möjliga samverkan med andra system,

ii)

ett förfarande för säkerhetsackreditering för de europeiska GNSS-systemen med en detaljnivå som motsvarar den erforderliga säkerhetsnivån och med tydliga uppgifter om vad som krävs för godkännande; denna process ska genomföras i enlighet med de relevanta kraven, särskilt de krav som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr 1285/2013,

iii)

rollen för berörda intressenter som deltar i ackrediteringsförfarandet,

iv)

en tidsplan för ackrediteringen som ska stämma överens med programetapperna, särskilt när det gäller utbyggnad av infrastruktur, tillhandahållande av tjänster samt utveckling,

v)

principerna för den säkerhetsackreditering av nät kopplade till systemen och utrustning för offentligt reglerade tjänster (nedan kallad PRS) anslutna till det system som inrättats inom ramen för Galileoprogrammet som medlemsstaternas nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor ska genomföra,

b)

besluta om säkerhetsackreditering, särskilt om godkännande av satellituppsändningar, tillstånd att sköta driften av systemen i deras olika former och för olika tjänster inklusive signal utsänd i rymden samt tillstånd att sköta driften av markstationerna; när det gäller nät och PRS-utrustning som är ansluten till det system som inrättats inom ramen för Galileoprogrammet ska styrelsen för säkerhetsackreditering endast besluta om tillstånd för organ att tillverka PRS-mottagare eller PRS-säkerhetsmoduler, med beaktande av råd som lämnas av nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor och de övergripande säkerhetsriskerna,

c)

behandla och, såvida det inte rör sig om dokument som kommissionen ska anta inom ramen för artikel 13 i förordning (EU) nr 1285/2013 och artikel 8 i beslut nr 1104/2011/EU, godkänna all dokumentation om säkerhetsackreditering,

d)

inom ramen för sin behörighet ge kommissionen rådgivning vid utarbetandet av utkast till sådana akter som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr 1285/2013 och artikel 8 i beslut nr 1104/2011/EU, bland annat för fastställande av säkra driftsmetoder, och redovisa sin sammanfattande ståndpunkt,

e)

granska och godkänna den säkerhetsriskbedömning som gjorts i enlighet med det övervakningsförfarande som avses i artikel 10 h, med beaktande av överensstämmelsen med de dokument som avses i led c i den här punkten och dem som utarbetats i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) nr 1285/2013 och artikel 8 i beslut nr 1104/2011/EU, samt samarbeta med kommissionen för att fastställa riskminskningsåtgärder,

f)

kontrollera genomförandet av säkerhetsåtgärder avseende säkerhetsackrediteringen av de europeiska GNSS-systemen genom att själv genomföra eller stödja säkerhetsutvärderingar, inspektioner eller översyner i enlighet med artikel 12 b i denna förordning,

g)

stödja urval av godkända produkter och åtgärder som skyddar mot elektronisk avlyssning (Tempest) och av godkända kryptoprodukter som används för att säkra de europeiska GNSS-systemen,

h)

godkänna eller i relevanta fall, tillsammans med den berörda enheten med behörighet i säkerhetsfrågor, delta i det gemensamma godkännandet av samverkan av de europeiska GNSS-systemen med andra system,

i)

komma överens med den berörda medlemsstaten om den förlaga för åtkomstkontroll som avses i artikel 12 c,

j)

på grundval av de riskrapporter som avses i punkt 11 i denna artikel informera kommissionen om sin riskbedömning och ge kommissionen råd om olika alternativ för hantering av kvarstående risker i fråga om ett givet beslut om säkerhetsackreditering,

k)

i nära kontakt med kommissionen ge rådet råd vid genomförandet av gemensam åtgärd 2004/552/Gusp, efter särskild förfrågan från rådet,

l)

bedriva det samråd som är nödvändigt för att utföra sina uppgifter.

4.   Styrelsen för säkerhetsackreditering ska även

a)

utarbeta och godkänna den del av det fleråriga arbetsprogrammet enligt artikel 8a.1 som avser operativa verksamheter som omfattas av detta kapitel och de personella och ekonomiska resurser som är nödvändiga för att genomföra den verksamheten och i god tid översända den till styrelsen så att den kan ingå i det fleråriga arbetsprogrammet,

b)

utarbeta och godkänna den del av det årliga arbetsprogrammet enligt artikel 8a.2 som avser den operativa verksamhet som omfattas av detta kapitel och de personella och ekonomiska resurser som är nödvändiga för att genomföra den verksamheten och i god tid översända den till styrelsen så att den kan ingå i det årliga arbetsprogrammet,

c)

utarbeta och godkänna den del av den årliga rapporten enligt artikel 6.2 h som avser byråns verksamhet och planer som omfattas av detta kapitel och de personella och ekonomiska resurser som är nödvändiga för att slutföra denna verksamhet och dessa planer och i god tid översända den till styrelsen så att den kan ingå i den årliga rapporten.

d)

anta och offentliggöra sin arbetsordning.

5.   Kommissionen ska fortlöpande hålla styrelsen för säkerhetsackreditering underrättad om konsekvenserna av eventuella beslut som planerats av denna styrelse om det korrekta genomförandet av programmen och planerna för hantering av kvarstående risker. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska beakta alla sådana yttranden från kommissionen.

6.   Beslut som fattas av styrelsen för säkerhetsackreditering ska riktas till kommissionen.

7.   Styrelsen för säkerhetsackreditering ska bestå av en företrädare per medlemsstat, en företrädare för kommissionen och en företrädare för den höga representanten. Medlemsstaterna, kommissionen och den höga representanten ska sträva efter att begränsa omsättningen av deras respektive företrädare i styrelsen för säkerhetsackreditering. Mandattiden för ledamöterna i styrelsen för säkerhetsackreditering ska vara fyra år med möjlighet till förlängning. En företrädare för ESA ska bjudas in att delta i styrelsemötena i styrelsen för säkerhetsackreditering som observatör. Undantagsvis får även företrädare för tredjeländer eller internationella organisationer inbjudas att närvara vid möten som observatörer för ärenden som direkt avser dessa tredjeländer eller internationella organisationer. Arrangemangen för sådant deltagande av företrädare för tredjeländer eller internationella organisationer och villkoren för detta ska fastställas i de avtal som avses i artikel 23.1 och ska vara förenliga med arbetsordningen för styrelsen för säkerhetsackreditering.

8.   Styrelsen för säkerhetsackreditering ska bland sina ledamöter välja en ordförande och en vice ordförande med två tredjedelars majoritet bland de ledamöter som har rösträtt. Vice ordföranden ska automatiskt ersätta ordföranden när denne är förhindrad att utöva sina uppgifter.

Styrelsen för säkerhetsackreditering ska ha befogenhet att avsätta ordföranden, vice ordföranden eller båda. Styrelsen ska fatta sitt beslut om avsättning med två tredjedelars majoritet.

Mandatperioden för ordföranden och vice ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering ska vara två år, med möjlighet till förlängning en gång. Mandatperioden för var och en av dessa personer ska upphöra när han eller hon inte längre är ledamot i styrelsen för säkerhetsackreditering.

9.   Styrelsen för säkerhetsackreditering ska ha tillgång till alla personella och materiella resurser som krävs för att tillhandahålla lämpligt administrativt stöd och göra det möjligt för den att tillsammans med de organ som anges i punkt 11 utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt, särskilt när det gäller att handlägga ärenden, inleda säkerhetsförfaranden och övervaka deras genomförande, inspektera systemens säkerhet, bereda beslut och organisera sina möten. Den ska dessutom ha tillgång till all den information som den behöver för att fullgöra sina uppgifter, och som byrån förfogar över, utan att det påverkar de principer för självständighet och oberoende som avses i artikel 10 i.

10.   Styrelsen för säkerhetsackreditering och den personal inom byrån som den förfogar över ska utföra sitt arbete på ett sätt som garanterar självständigheten och oberoendet i förhållande till byråns övriga verksamheter, särskilt i förhållande till operativ verksamhet i samband med driften av systemen, i enlighet med programmens mål. En ändamålsenlig organisatorisk fördelning ska därför göras i byrån mellan den personal som deltar i den verksamhet som omfattas av detta kapitel och byråns övriga personal. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska omedelbart underrätta den verkställande direktören, styrelsen och kommissionen om omständigheter som kan motverka dess självständighet eller oberoende. Om byrån inte kan lösa problemet ska kommissionen undersöka situationen i samråd med de berörda parterna. Med utgångspunkt i resultatet av denna undersökning ska kommissionen vidta lämpliga motåtgärder som byrån ska genomföra och underrätta Europaparlamentet och rådet om detta.

11.   Styrelsen för säkerhetsackreditering ska inrätta särskilda underställda organ, som ska handla enligt dess instruktioner, för att hantera specifika frågor. Den ska i synnerhet, samtidigt som den nödvändiga kontinuiteten i arbetet tryggas, inrätta en panel som ska genomföra översyner av säkerhetsanalyser och tester för att ta fram relevanta riskrapporter i syfte att bistå styrelsen i beredandet av beslut. Styrelsen för säkerhetsackreditering får inrätta och upplösa expertgrupper som ska bidra till panelens arbete.

12.   Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet och den byråns uppgift enligt artikel 14.1 a i i förordning (EU) nr 1285/2013 ska en grupp av experter från medlemsstaterna inrättas under Galileoprogrammets uppbyggnadsfas under tillsyn av styrelsen för säkerhetsackreditering för att utföra kryptodistribueringsmyndighetens arbetsuppgifter i fråga om förvaltningen av EU:s kryptografiska material avseende framför allt

i)

förvaltningen av nyckelförsörjningspunkter och de nycklar som krävs för att det system som inrättats inom Galileoprogrammet ska fungera,

ii)

kontrollen av att förfaranden för redovisning, säker hantering, förvaring och distribution av PRS-nycklar har fastställts och tillämpas.

13.   Om enighet enligt de allmänna principer som avses i artikel 10 i denna förordning inte kan nås ska styrelsen för säkerhetsackreditering fatta ett majoritetsbeslut efter omröstning i enlighet med artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i denna förordning. Kommissionens företrädare och den höga representantens företrädare ska inte rösta. Styrelseordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering ska på dess vägnar underteckna de beslut som fattas av styrelsen för säkerhetsackreditering.

14.   Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål hålla Europaparlamentet och rådet underrättade om hur antagandet av ackrediteringsbeslut påverkar det korrekta genomförandet av programmen. Om kommissionen anser att ett beslut som fattats av styrelsen för säkerhetsackreditering i betydande grad kan påverka programmens korrekta genomförande, t.ex. i fråga om kostnader, tidsplaner eller prestanda, ska den omedelbart informera Europaparlamentet och rådet.

15.   Med hänsyn till Europaparlamentets och rådets synpunkter, som bör framföras inom en månad, får kommissionen anta varje lämplig åtgärd i enlighet med förordning (EU) nr 1285/2013.

16.   Styrelsen ska regelbundet informeras om hur arbetet i styrelsen för säkerhetsackreditering fortskrider.

17.   Tidsplanen för arbetet i styrelsen för säkerhetsackreditering ska respektera det årliga arbetsprogram som avses i artikel 27 i förordning (EU) nr 1285/2013.”

5.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 11a

Arbetsuppgifter som åligger ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering

1.   Ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering ska

a)

leda säkerhetsackrediteringen under ledning av styrelsen för säkerhetsackreditering,

b)

under ledning av styrelsen för säkerhetsackreditering genomföra den del av byråns fleråriga och årliga arbetsprogram som omfattas av detta kapitel,

c)

samarbeta med den verkställande direktören och hjälpa denne att upprätta den tjänsteförteckning som avses i artikel 13.3 och byråns organisationsstruktur,

d)

utarbeta avsnittet i den lägesrapport som avses i artikel 8 g om den operativa verksamhet som omfattas av detta kapitel och i god tid översända det till styrelsen för säkerhetsackreditering och verkställande direktören så att det kan tas med i lägesrapporten,

e)

utarbeta avsnittet i den årliga rapport och i den åtgärdsplan som avses i artikel 8 h respektive r om den operativa verksamhet som omfattas av detta kapitel och i god tid överlämna det till verkställande direktören,

f)

företräda byrån vid alla verksamheter och beslut som omfattas av detta kapitel,

g)

ska, med avseende på den del av byråns personal som deltar i de verksamheter som omfattas av detta kapitel, utöva de befogenheter enligt artikel 6.3 första stycket som delegerats till honom eller henne i enlighet med artikel 6.3 fjärde stycket.

2.   För verksamheter som omfattas av detta kapitel får Europaparlamentet och rådet vända sig till ordföranden i styrelsen för säkerhetsackreditering med begäran om en diskussion vid dessa institutioner om byråns arbete och utsikter, bland annat vad avser det fleråriga och det årliga arbetsprogrammet.”

6.

I artikel 12 ska led b ersättas med följande:

”b)

enligt överenskommelse med och under tillsyn av nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor ge av styrelsen för säkerhetsackreditering vederbörligen bemyndigade personer tillgång till alla uppgifter och alla områden och/eller platser knutna till säkerheten inom system som omfattas av respektive medlemsstats jurisdiktion i enlighet med dess nationella lagstiftning och utan åtskillnad på grund av medlemsstatsmedborgares nationalitet, vilket inbegriper säkerhetsinspektioner och tester som beslutats av styrelsen för säkerhetsackreditering samt den process för övervakning av säkerhetsrisker som avses i artikel 10 h; dessa inspektioner och tester ska utföras i enlighet med följande principer:

i)

Vikten av säkerhet och en effektiv riskhantering inom de inspekterade enheterna ska betonas.

ii)

Man ska rekommendera motåtgärder för att minska de specifika konsekvenserna av att de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifternas konfidentialitet, riktighet eller tillgänglighet går förlorad.”

7.

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Den verkställande direktören ska, för de verksamheter som omfattas av kapitel III, i nära samarbete med ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering, utarbeta ett utkast till inkomst- och utgiftsberäkning för det följande budgetåret och då tydligt ange åtskillnaden mellan de delar i utkastet till inkomst- och utgiftsberäkning som avser säkerhetsackreditering och de som avser byråns övriga verksamhet. Ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering får skriftligen yttra sig över detta förslag och den verkställande direktören ska översända både förslaget till beräkning och yttrandet till styrelsen och till styrelsen för säkerhetsackreditering, åtföljt av ett utkast till tjänsteförteckning.”

b)

Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande:

”5.   Styrelsen ska varje år på grundval av förslaget till beräkning av inkomster och utgifter och i nära samarbete med styrelsen för säkerhetsackreditering lägga fram en beräkning av inkomster och utgifter för byrån för det följande budgetåret för de verksamheter som omfattas av kapitel III.

6.   Styrelsen ska senast den 31 mars översända beräkningen, som också ska innehålla ett utkast till verksamhetsplan tillsammans med ett preliminärt årligt arbetsprogram, till kommissionen och till de tredjeländer eller internationella organisationer med vilka unionen har ingått avtal i enlighet med artikel 23.1.”

8.

I artikel 14 ska punkt 10 ersättas med följande:

”10.   Europaparlamentet ska före den 30 april år n + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande år n, utom för den del av budgetgenomförandet som avser uppgifter som i förekommande fall har anförtrotts byrån enligt artikel 14.2 i förordning (EU) nr 1285/2013, på vilken det förfarande som avses i artiklarna 164 och 165 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (18) ska tillämpas.

9.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IVa

PERSONALRESURSER

Artikel 15a

Personal

1.   Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen och de tillämpningsföreskrifter för tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren som antagits gemensamt av Europeiska unionens institutioner ska gälla för den personal som är anställd vid byrån.

2.   Byråns personal ska bestå av anställda som byrån ska rekrytera i nödvändig omfattning för att kunna utföra sina uppgifter. De ska ha lämpligt säkerhetsgodkännande med hänsyn till skyddsklassificeringen av den information som de hanterar.

3.   Byråns interna regler, till exempel styrelsens arbetsordning, arbetsordningen för styrelsen för säkerhetsackreditering, de finansiella bestämmelser som ska tillämpas på byrån, bestämmelserna om tillämpning av tjänsteföreskrifterna samt villkoren för tillgång till handlingar, garanterar självständighet och oberoende för den personal som utövar verksamheter inom säkerhetsackreditering gentemot den personal som utövar byråns övriga verksamheter, i enlighet med artikel 10 i.

Artikel 15b

Verkställande direktör: utnämning och mandat

1.   Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid byrån i enlighet med artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda vid unionen.

2.   Den verkställande direktören ska utses av styrelsen på grundval av meriter och dokumenterad förvaltnings- och ledningsförmåga samt relevant kompetens och erfarenhet, från en förteckning över kandidater, upprättad av kommissionen efter ett öppet och transparent uttagningsförfarande efter att en inbjudan att anmäla intresse offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller i andra publikationer.

Den kandidat som styrelsen väljer får före utnämningen uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna.

Ordföranden för styrelsen ska företräda byrån när avtalet med den verkställande direktören ingås.

Styrelsen ska fatta sitt beslut om att utse den verkställande direktören med två tredjedelars majoritet.

3.   Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. När den mandatperioden löper ut ska kommissionen göra en utvärdering av de resultat som den verkställande direktören har uppnått, med beaktande av byråns framtida uppgifter och utmaningar.

På förslag av kommissionen får styrelsen på grundval av den utvärdering som avses i första stycket förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst en fyraårsperiod.

Beslut om att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod ska antas med två tredjedelars majoritet.

En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får inte därefter delta i ett urvalsförfarande för samma tjänst.

Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod. Före en förlängning får den verkställande direktören uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från ledamöterna.

4.   Styrelsen får på förslag från kommissionen eller från en tredjedel av sina ledamöter avsätta den verkställande direktören, vilket ska ske genom ett beslut med två tredjedelars majoritet.

5.   Europaparlamentet och rådet får vända sig till den verkställande direktören med begäran om en diskussion vid dessa institutioner om byråns arbete och utsikter, bland annat vad avser det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Denna diskussion ska inte beröra frågor med anknytning till verksamhet för säkerhetsackreditering som omfattas av kapitel III.

Artikel 15c

Utstationerade nationella experter

Byrån får också anlita nationella experter. Dessa experter ska ha lämpligt säkerhetsgodkännande med hänsyn till skyddsklassificeringen av den information som de hanterar. Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda ska inte gälla för denna personal.”

10.

Artiklarna 16 och 17 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Förebyggande av bedrägeri

1.   För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (19) gälla för byrån utan inskränkning. I detta syfte ska byrån ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (20) och anta lämpliga bestämmelser som ska gälla byråns personal och nationella experter genom att använda den beslutsmall som finns i bilagan till det avtalet.

2.   Revisionsrätten ska ha befogenhet att utöva tillsyn hos dem som mottagit utbetalningar från byrån samt hos uppdragstagare och underleverantörer som har erhållit unionsfinansiering genom byrån, på grundval av handlingar som lämnats till den eller genom att använda inspektioner på plats.

3.   När det gäller bidrag som finansierats eller avtal som ingåtts av byrån kan Olaf genomföra utredningar, vilket omfattar kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (21), för att bekämpa bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska befogenheten att utföra revision och utredningar uttryckligen tillerkännas revisionsrätten och Olaf enligt deras respektive befogenheter i samarbetsavtal med tredjeländer eller internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av byrån.

Artikel 17

Privilegier och immunitet

Protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska gälla för byrån och dess personal enligt artikel 15a.

11.

Artikel 18 ska utgå.

12.

Artiklarna 22 och 23 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerad eller känslig information

1.   Byrån ska tillämpa kommissionens säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter.

2.   Byrån får i sina interna bestämmelser fastställa föreskrifter om hantering av icke säkerhetsskyddsklassificerad men känslig information. Bestämmelserna ska bl.a. omfatta utbyte, hantering och lagring av sådan information.

Artikel 22a

Intressekonflikter

1.   Ledamöter av styrelsen och av styrelsen för säkerhetsackreditering, den verkställande direktören samt utstationerade nationella experter och observatörer ska redovisa åtaganden och intressen med uppgift om huruvida det saknas eller föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Dessa redovisningar ska vara exakta och fullständiga. De ska göras skriftligen när tjänsten tillträds och förnyas varje år. De ska uppdateras vid behov, särskilt vid relevanta förändringar av personliga omständigheter hos de berörda personerna.

2.   Ledamöter av styrelsen och av styrelsen för säkerhetsackreditering, den verkställande direktören samt utstationerade nationella experter och observatörer samt externa experter som deltar i ad hoc-grupper ska innan det deltar vid ett möte exakt och fullständigt redovisa huruvida det saknas eller föreligger intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende i fråga om ärenden på dagordningen och ska avstå från att delta i diskussionen och omröstningen i sådana ärenden.

3.   Styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska formerna för den intresseredovisning som avses i punkterna 1 och 2 och för förebyggandet och hanteringen av intressekonflikter.

Artikel 23

Deltagande av tredjeländer och internationella organisationer

1.   Byrån ska vara öppen för deltagande av tredjeländer och internationella organisationer. Deltagandet och villkoren för detta ska fastställas i ett avtal mellan unionen och tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med förfarandet i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

2.   I enlighet med de relevanta bestämmelserna i dessa avtal ska det utarbetas praktiska arrangemang för dessa tredjeländers eller internationella organisationers deltagande i byråns arbete, inklusive arrangemang om deras deltagande i byråns initiativ, finansiella bidrag och personal.

Artikel 23a

Gemensam upphandling tillsammans med medlemsstaterna

När byrån utför sina uppgifter ska den tillåtas att tilldela offentliga kontrakt gemensamt med medlemsstaterna i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (22).

13.

Artikel 26 ska ersättas med följande:

”Artikel 26

Översyn, utvärdering och revision

1.   Kommissionen ska senast den 31 december 2016 och därefter vart femte år utvärdera byrån, särskilt med avseende på dess effektivitet, ändamålsenlighet, funktion, arbetsmetoder, resursbehov och hur den använder de resurser den tilldelats. Utvärderingen innefattar framför allt en bedömning av eventuella ändringar av omfattningen och arten av byråns uppgifter och vilka budgetkonsekvenser detta har haft. Tillämpningen av byråns policy för intressekonflikter ska tas upp, och även omständigheter som kan ha försvårat för styrelsen för säkerhetsackreditering att vara oberoende och självständig ska avspeglas.

2.   Kommissionen ska översända en rapport om utvärderingen och dess slutsatser till Europaparlamentet, rådet, byråns styrelse och styrelsen för säkerhetsackreditering. Resultaten av utvärderingen ska offentliggöras.

3.   Varannan utvärdering ska omfatta en granskning av byråns bokslut med hänsyn tagen till dess mål och uppgifter. Om kommissionen anser att det inte längre är motiverat att ha kvar byrån med hänsyn till de mål och uppgifter den har tilldelats kan kommissionen i tillämpliga fall föreslå att denna förordning upphävs.

4.   Extern revision av byråns resultat får genomföras på begäran av styrelsen eller kommissionen.”

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  EUT C 198, 10.7.2013, s. 67.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 av den 22 september 2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1321/2004 om inrättandet av strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (EUT L 276, 20.10.2010, s. 11).

(5)  Rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp av den 12 juli 2004 om de aspekter av driften av det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation som kan påverka säkerheten i Europeiska unionen (EUT L 246, 20.7.2004, s. 30).

(6)  Rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU av den 25 oktober 2011 om närmare föreskrifter för tillträde till den offentliga reglerade tjänst som erbjuds via det globala system för satellitnavigering som inrättats genom Galileoprogrammet (EUT L 287, 4.11.2011, s. 1).

(8)  EUT L 15, 20.1.2014, s. 1.

(9)  EUT L 283, 29.10.2010, s. 12.

(10)  Beslut 2010/803/EU fattat i samförstånd mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 10 december 2010 om fastställande av säte för Europeiska byrån för GNSS (EUT L 342, 28.12.2010, s. 15).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 1).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(15)  Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda i unionen, vilka fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

(16)  Rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp av den 12 juli 2004 om de aspekter av driften av det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation som kan påverka säkerheten i Europeiska unionen (EUT L 246, 20.7.2004, s. 30).

(17)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU av den 25 oktober 2011 om närmare föreskrifter för tillträde till den offentliga reglerade tjänst som erbjuds via det globala system för satellitnavigering som inrättats genom Galileoprogrammet (EUT L 287, 4.11.2011, s. 1).”

(18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).”

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(20)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(21)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).”

(22)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).”


20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/93


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 513/2014

av den 16 april 2014

om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering och om upphävande av rådets beslut 2007/125/RIF

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 82.1, 84 och 87.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs (2) yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Unionens mål att säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa enligt artikel 67.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör uppnås bland annat genom åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslighet samt åtgärder för samordning och samarbete mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och andra nationella myndigheter, inbegripet med Europol eller andra relevanta unionsorgan samt berörda tredjeländer och internationella organisationer.

(2)

För att nå detta mål bör det vidtas ökade åtgärder på unionsnivå för att skydda människor och varor från de alltmer gränsöverskridande hoten och stödja det arbete som utförs av medlemsstaternas ansvariga myndigheter. Bland annat terrorism, organiserad brottslighet och rörlig brottslighet, olaglig narkotikahandel, korruption, it-brottslighet, människohandel och olaglig vapenhandel fortsätter att vara en utmaning mot unionens inre säkerhet.

(3)

Europeiska unionens strategi för inre säkerhet (nedan kallad strategin för inre säkerhet), som antogs av rådet i februari 2010, utgör en gemensam dagordning för att angripa dessa gemensamma säkerhetsproblem. Kommissionens meddelande av den 22 november 2010 med titeln EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa omsätter strategins principer och riktlinjer i konkreta åtgärder genom att identifiera fem strategiska mål: störa den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk på internationell nivå, förebygga terrorism och bekämpa radikalisering och rekrytering, förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet, stärka säkerheten genom gränsförvaltning samt öka Europas förmåga att stå emot kriser och katastrofer.

(4)

Solidaritet mellan medlemsstaterna, tydlighet kring ansvarsfördelningen, respekt för de grundläggande rättigheterna och friheterna och rättsstatsprincipen samt ett starkt fokus på det globala perspektivet och på sambandet och den nödvändiga överensstämmelsen med den yttre säkerheten är viktiga principer vid genomförandet av strategin för den inre säkerheten.

(5)

För att främja genomförandet av strategin för inre säkerhet och säkerställa att den blir en operativ verklighet bör medlemsstaterna ges tillräckligt ekonomiskt stöd från unionen genom att en särskild fond för inre säkerhet (nedan kallad fonden) inrättas och förvaltas.

(6)

Fonden bör återspegla behovet av större flexibilitet och förenkling, samtidigt som den uppfyller krav på förutsebarhet och säkerställer en rättvis och transparent resursfördelning som uppfyller de allmänna och särskilda mål som anges i denna förordning.

(7)

Åtgärdseffektivitet och optimal användning av de ekonomiska resurserna bör utgöra vägledande principer för genomförandet av fonden. Vidare bör fonden genomföras på ett så ändamålsenligt och användarvänligt sätt som möjligt.

(8)

I dessa tider, då unionspolitiken genomsyras av ekonomiska åtstramningar, krävs det för att övervinna de ekonomiska svårigheterna ett nytt flexibelt synsätt, innovativa organisationsåtgärder, effektivare användning av befintliga strukturer samt samordning mellan unionens institutioner och byråer och de nationella myndigheterna, och mellan dessa och tredjeländer.

(9)

Verkan av unionens finansiering behöver maximeras genom att man mobiliserar och sammanför offentliga och privata ekonomiska resurser för att uppnå hävstångseffekt.

(10)

EU:s policycykel, som inrättades av rådet den 8–9 november 2010, har till syfte att på ett enhetligt och metodiskt sätt, genom ett optimalt samarbete mellan de berörda enheterna, gripa sig an de främsta hot som den grova och organiserade brottsligheten utgör för unionen. För att stödja ett effektivt genomförande av denna fleråriga cykel, bör de medel som beviljas inom ramen för det instrument som inrättas genom denna förordning (nedan kallat instrumentet) fördelas med hjälp av alla möjliga genomförandemetoder som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (4), när så är lämpligt inbegripet genom indirekt förvaltning, för att se till att åtgärderna och projekten genomförs i tid och på ett effektivt sätt.

(11)

På grund av de rättsliga förhållanden som är tillämpliga på avdelning V i EUF-fördraget är det inte juridiskt möjligt att inrätta fonden som ett enda finansieringsinstrument. Fonden bör därför inrättas som en övergripande ram för unionens ekonomiska stöd på området för inre säkerhet, omfattande instrumentet och det instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 (5). Den övergripande ramen bör kompletteras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 (6).

(12)

Gränsöverskridande brottslighet, till exempel människohandel och kriminella organisationers utnyttjande av olaglig invandring, kan bekämpas effektivt genom polissamarbete.

(13)

De samlade medlen för denna förordning och för förordning (EU) nr 515/2014 utgör tillsammans finansieringsramen för fondens hela löptid, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (7), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(14)

I sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt konstaterade Europaparlamentet att kampen mot den organiserade brottsligheten är en europeisk utmaning och efterlyste ett mer omfattande samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om brottsbekämpning, eftersom en effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten är nödvändig för att skydda den lagliga ekonomin från typiska kriminella företeelser, till exempel tvätt av pengar som utgör vinning av brott.

(15)

Inom den övergripande ramen för fonden bör det ekonomiska stöd som beviljas inom instrumentet främja polissamarbete, utbyte av och tillgång till information, förebyggande av brottslighet, bekämpande av gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet – inklusive terrorism, korruption, narkotikahandel, människohandel och olaglig vapenhandel, utnyttjande av olaglig invandring, sexuellt utnyttjande av barn, spridning av bilder på barn som utsätts för övergrepp och av barnpornografi, it-brottslighet och tvätt av pengar som utgör vinning av brott – skydd av människor och kritisk infrastruktur mot säkerhetsrelaterade händelser och effektiv hantering av säkerhetsrelaterade risker och kriser, med beaktande av gemensam politik (strategier, policycykler, program och handlingsplaner), lagstiftning och praktiskt samarbete.

(16)

Det ekonomiska stödet inom dessa områden bör i synnerhet gå till insatser för att främja gränsöverskridande gemensamma insatser, tillgång till och utbyte av information, utbyte av bästa praxis, bättre och säkrare kommunikation och samordning, utbildning av och utbyten mellan personal, verksamheter som avser analys, övervakning och utvärdering, övergripande hot- och riskbedömningar i enlighet med de befogenheter som fastställs i EUF-fördraget, medvetandehöjande åtgärder, testning och validering av ny teknik, forskning inom forensisk vetenskap, förvärv av driftskompatibel teknisk utrustning och samarbete mellan medlemsstaterna och relevanta unionsorgan, bland andra Europol. Det ekonomiska stödet på dessa områden bör endast gå till insatser som överensstämmer med unionens prioriteringar och initiativ, särskilt dem som har godkänts av Europaparlamentet och rådet.

(17)

Inom den omfattande ram som utgörs av unionens strategi mot narkotika, som förespråkar ett balanserat förhållningssätt grundat på åtgärder för att minska både utbud och efterfrågan samtidigt, bör det ekonomiska stöd som beviljas inom detta instrument stödja alla insatser som syftar till att förebygga och bekämpa narkotikahandel (minskning av utbudet) och särskilt åtgärder som riktar sig mot produktion, framställning, utvinning, försäljning, transport, import och export av olaglig narkotika, inbegripet innehav och inköp i syfte att bedriva narkotikahandel.

(18)

Åtgärder som vidtas i och avseende tredjeländer och som får stöd genom instrumentet bör vidtas i samverkan och samordning med andra åtgärder utanför unionen som finansieras genom unionens geografiska och tematiska instrument för externt stöd. Vid genomförandet av dessa åtgärder bör i synnerhet fullständig överensstämmelse eftersträvas med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik rörande landet eller regionen i fråga, demokratiska principer och värderingar, grundläggande fri- och rättigheter, rättsstatsprincipen och tredjeländers suveränitet. Åtgärderna bör inte vara avsedda att stödja direkt utvecklingsinriktade åtgärder, och bör vid behov komplettera det ekonomiska stöd som ges genom instrument för externt stöd. Överensstämmelse bör eftersträvas även med unionens humanitära politik, särskilt när det gäller genomförandet av akuta åtgärder.

(19)

Instrumentet bör genomföras med fullt iakttagande av de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av unionens internationella åtaganden.

(20)

I enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) bör instrumentet stödja verksamhet som säkerställer skyddet av barn mot våld, utnyttjande, exploatering och vanvård. Instrumentet bör även stödja skyddsåtgärder och bistånd till barn som är vittnen och brottsoffer, särskilt till ensamkommande barn eller barn som av andra anledningar behöver en förmyndare.

(21)

Instrumentet bör komplettera och förstärka de åtgärder som vidtas för att utveckla Europols eller andra relevanta unionsorgans samarbete med medlemsstater för att uppnå instrumentets mål i fråga om polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering. Detta betyder bland annat att medlemsstaterna, då de utarbetar sina nationella program, bör ta hänsyn till den informationsdatabas, de analysverktyg samt de operativa och tekniska riktlinjer som tagits fram av Europol, i synnerhet Europols informationssystem (EIS), Europols nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena) och EU:s hotbildsbedömning avseende den grova organiserade brottsligheten (Socta).

(22)

För att säkerställa ett enhetligt genomförande av fonden bör den unionsbudget som anslås för instrumentet genomföras genom direkt och indirekt förvaltning vad gäller åtgärder av synnerligt intresse för unionen (nedan kallade unionsåtgärder), bistånd i nödsituationer och tekniskt bistånd, och genom delad förvaltning vad gäller nationella program och åtgärder som kräver administrativ flexibilitet.

(23)

När det gäller de resurser som är föremål för delad förvaltning är det nödvändigt att säkerställa att medlemsstaternas nationella program till fullo stämmer överens med unionens prioriteringar och mål.

(24)

De medel som anslås till medlemsstaterna för genomförande genom deras nationella program bör fastställas i denna förordning och fördelas på grundval av tydliga, objektiva och mätbara kriterier. Dessa kriterier bör vara kopplade till de kollektiva nyttigheter som medlemsstaterna ska skydda samt dessa medlemsstaters ekonomiska förmåga att säkerställa en hög inre säkerhet, t.ex. antal invånare, storlek på territoriet samt bruttonationalprodukt. Eftersom Socta 2013 visar att de kriminella organisationerna i första hand använder kusthamnar och flygplatser som införselpunkter vid handel med människor och olagliga handelsvaror, bör dessutom de särskilda svagheter som kriminalitetens vägval visar på vid dessa passager vid de yttre gränserna återspeglas genom att de resurser som avsätts för medlemsstaternas åtgärder fastställs genom kriterier kopplade till antalet passagerare och vikten gods som passerar vid de internationella flygplatserna och kusthamnarna.

(25)

För att stärka solidariteten och ansvarsdelningen när det gäller unionens politik, strategier och program bör medlemsstaterna uppmuntras att använda en del av de samlade medel som finns tillgängliga för de nationella programmen till de strategiska unionsprioriteringar som fastställs i bilaga I till den här förordningen. För projekt som gäller dessa prioriteringar bör unionens bidrag till den sammanlagda stödberättigande kostnaden ökas till 90 %, i enlighet med förordning (EU) nr 514/2014.

(26)

Taket för de medel som finns tillgängliga för unionen bör komplettera de medel som anslås till medlemsstaterna för genomförandet av deras nationella program. Därigenom säkerställs att unionen under ett visst budgetår har möjlighet att stödja åtgärder av synnerligt intresse för unionen, t.ex. studier, testning och validering av ny teknik, transnationella projekt, nätverksbyggande och utbyte av bästa praxis, övervakning av genomförandet av relevant unionsrätt och unionspolitik samt åtgärder i eller avseende tredjeländer. De åtgärder som stöds bör överensstämma med de prioriteringar som föreskrivs i unionens relevanta strategier, program, handlingsplaner och risk- och hotbedömningar.

(27)

I syfte att bidra till uppnåendet av det allmänna målet för instrumentet bör medlemsstaterna se till att deras nationella program omfattar åtgärder för att ta itu med instrumentets samtliga särskilda mål och att fördelningen av anslag mellan målen står i proportion till utmaningarna och behoven och säkerställer att målen uppnås. Om ett nationellt program inte behandlar ett av de särskilda målen eller där anslagsfördelningen är lägre än den som fastställs i denna förordning, bör den berörda medlemsstaten lämna en motivering inom ramen för programmet.

(28)

För att stärka unionens förmåga att vidta omedelbara åtgärder vid säkerhetsrelaterade händelser eller nya framväxande hot mot unionen bör det vara möjligt att ge bistånd i nödsituationer, i enlighet med den ram som fastställs i förordning (EU) nr 514/2014.

(29)

Finansieringen ur unionens budget bör koncentreras till verksamhet där unionens insatser kan tillföra ett mervärde jämfört med åtgärder som medlemsstaterna vidtar på egen hand. Eftersom unionen har bättre förutsättningar än medlemsstaterna att ta sig an gränsöverskridande situationer och tillhandahålla en plattform för gemensamma strategier, bör de verksamheter som är stödberättigande enligt denna förordning i synnerhet bidra till att stärka kapaciteten på nationell nivå och unionsnivå, samarbetet och samordningen över gränserna, nätverksbyggande och öka det ömsesidiga förtroendet och utbytet av information och bästa praxis.

(30)

I syfte att komplettera eller ändra denna förordnings bestämmelser beträffande fastställande av strategiska unionsprioriteringar, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, med avseende på att ändra, lägga till eller stryka strategiska unionsprioriteringar som anges i den här förordningen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(31)

För tillämpningen av denna förordning, inklusive vid utarbetandet av delegerade akter, bör kommissionen samråda med experter från samtliga medlemsstater.

(32)

Kommissionen bör övervaka genomförandet av instrumentet i enlighet med de relevanta bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014, med hjälp av nyckelindikatorer för utvärdering av resultat och effekter. Indikatorerna, inklusive relevanta referensnivåer, bör ge ett minimiunderlag för att utvärdera i vilken utsträckning instrumentets mål har uppnåtts.

(33)

För att mäta fondens resultat bör gemensamma indikatorer fastställas för vart och ett av instrumentets särskilda mål. Mätningen av uppfyllelsen av de särskilda målen med hjälp av gemensamma indikatorer gör inte genomförandet av åtgärder avseende dessa indikatorer obligatoriskt.

(34)

Rådets beslut 2007/125/RIF (8) bör upphävas, om inte annat följer av övergångsbestämmelserna i denna förordning.

(35)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka samordningen och samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna, förebygga och bekämpa brottslighet, skydda människor och kritisk infrastruktur mot säkerhetsrelaterade risker och förbättra medlemsstaternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(36)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(37)

I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, har Irland meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(38)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Förenade kungariket inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(39)

Det är lämpligt att anpassa giltighetstiden för denna förordning efter giltighetstiden för rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (9). Denna förordning bör därför gälla från och med den 1 januari 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning inrättas ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brott samt krishantering (nedan kallat instrumentet) som en del av fonden för inre säkerhet (nedan kallad fonden).

Tillsammans med förordning (EU) nr 515/2014, inrättas fonden genom denna förordning för perioden från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020.

2.   I denna förordning fastställs

a)

målen för instrumentet, de åtgärder som berättigar till ekonomiskt stöd från instrumentet och de strategiska prioriteringarna för instrumentet,

b)

de allmänna ramarna för genomförandet av de stödberättigande åtgärderna,

c)

de medel som görs tillgängliga genom instrumentet från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020 och deras fördelning.

3.   Enligt denna förordning ska bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014 vara tillämpliga.

4.   Instrumentet ska inte gälla frågor som omfattas av programmet Rättsliga frågor i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1382/2013 (10). Instrumentet kan dock omfatta åtgärder som syftar till att uppmuntra samarbete mellan rättsliga och brottsbekämpande myndigheter.

5.   Synergieffekter, överensstämmelse och komplementaritet med andra av unionens relevanta finansieringsinstrument, såsom unionens civilskyddsmekanism, inrättad genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU (11), Horisont 2020, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (12), det tredje fleråriga programmet för unionens åtgärder på hälsoområdet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 282/2014 (13), Europeiska unionens solidaritetsfond och instrumenten för externt stöd, nämligen instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (14), det europeiska grannskapsinstrumentet inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 (15), instrumentet för utvecklingssamarbete, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 (16), partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 (17), det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 (18) och instrumentet som bidrar till stabilitet och fred inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 (19) ska eftersträvas. Åtgärder som erhåller finansiering enligt denna förordning får inte erhålla finansiellt stöd för samma ändamål från andra av unionens finansieringsinstrument.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)    polissamarbete : särskilda åtgärder och samarbetsformer som inbegriper samtliga medlemsstaters behöriga myndigheter enligt artikel 87 i EUF-fördraget.

b)    utbyte av och tillgång till information : säker insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av information som är relevant för de myndigheter som avses i artikel 87 i EUF-fördraget när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra brottslighet, särskilt gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet.

c)    förebyggande av brottslighet : alla åtgärder som är avsedda att minska eller på annat sätt bidra till en minskning av brottsligheten och medborgarnas känsla av osäkerhet, såsom avses i artikel 2.2 i rådets beslut 2009/902/RIF (20).

d)    organiserad brottslighet : straffbart handlande i samband med deltagande i en kriminell organisation, i enlighet med rådets rambeslut 2008/841/RIF (21).

e)    terrorism : någon av de uppsåtliga handlingar och brott som definieras i rådets rambeslut 2002/475/RIF (22).

f)    risk- och krishantering : varje åtgärd som rör bedömning, förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism, organiserad brottslighet och andra säkerhetsrelaterade risker.

g)    förebyggande och beredskap : varje åtgärd i syfte att förebygga och/eller minska riskerna i samband med en eventuell terroristattack eller annan säkerhetsrelaterad händelse.

h)    konsekvenshantering : effektiv samordning av de åtgärder som vidtas på nationell nivå och/eller unionsnivå för att reagera på och minska verkningarna av en terroristattack eller varje annan säkerhetsrelaterad händelse.

i)    kritisk infrastruktur : anläggningar, nätverk, system eller delar av dessa som är nödvändiga för upprätthållandet av centrala samhällsfunktioner och för människors hälsa, trygghet, säkerhet och ekonomiska eller sociala välbefinnande, och där driftsstörningar, avbrott eller förstörelse av dessa skulle få betydande konsekvenser i en medlemsstat eller i unionen till följd av att man inte lyckas upprätthålla dessa funktioner.

j)    nödsituation : varje säkerhetsrelaterad händelse eller nytt framväxande hot som har eller kan ha betydande skadlig inverkan på människors säkerhet i en eller flera medlemsstater.

Artikel 3

Mål

1.   Det allmänna målet med instrumentet ska vara att bidra till att säkerställa en hög säkerhetsnivå i unionen.

2.   Inom det allmänna mål som anges i punkt 1 ska instrumentet, i enlighet med de prioriteringar som fastställts i relevanta unionsstrategier, policycykler, program och hot- och riskbedömningar, bidra till följande särskilda mål:

a)

Förebygga brott, bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och andra nationella myndigheter, och mellan dessa och Europol eller andra relevanta unionsorgan samt berörda tredjeländer och internationella organisationer.

b)

Förbättra medlemsstaternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser och förbereda sig för och skydda människor och kritisk infrastruktur mot terroristattacker och andra säkerhetsrelaterade händelser.

Uppfyllelsen av instrumentets särskilda mål ska utvärderas i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EU) nr 514/2014 med hjälp av gemensamma indikatorer enligt vad som anges i bilaga II till den här förordningen och programspecifika indikatorer som ingår i de nationella programmen.

3.   För att uppnå de mål som avses i punkterna 1 och 2 ska instrumentet bidra till följande operativa mål:

a)

Främja och utveckla åtgärder som stärker medlemsstaternas förmåga att förebygga brott och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, särskilt genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, utbyte av information och bästa praxis, tillgång till uppgifter, driftskompatibel teknik, jämförbar statistik, tillämpad kriminologi samt kommunikation och information till allmänheten,

b)

Främja och utveckla administrativ och operativ samordning, samarbete, ömsesidig förståelse och utbyte av information mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, andra nationella myndigheter, Europol eller andra relevanta unionsorgan och i förekommande fall tredjeländer och internationella organisationer,

c)

Främja och utveckla utbildningsprogram, bl.a. avseende tekniska och yrkesmässiga färdigheter och kunskaper om skyldigheter i fråga om respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inom ramen för genomförandet av EU:s fortbildningspolitik, bl.a. genom särskilda utbytesprogram på unionsnivå om brottsbekämpning, för att främja en genuint europeisk rätts- och brottsbekämpningskultur,

d)

Främja och utveckla åtgärder, skydd, mekanismer och bästa praxis för tidig identifiering av, skydd av och stöd till vittnen och brottsoffer, inbegripet offer för terrorism, i synnerhet till barn som är vittnen eller brottsoffer, samt särskilt till ensamkommande barn eller barn som av andra anledningar behöver en förmyndare,

e)

åtgärder för att stärka medlemsstaternas administrativa och operativa förmåga att skydda kritisk infrastruktur i alla sektorer av ekonomin, bland annat genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn och bättre samordning, samarbete, utbyte och spridning av sakkunskaper och erfarenheter, dels inom unionen, dels med relevanta tredjeländer,

f)

säkra förbindelser och effektiv samordning mellan befintliga aktörer inom sektorspecifik tidig varning och krissamarbete på unionsnivå och nationell nivå, inklusive lägescentraler, för att snabbt kunna sammanställa en komplett och korrekt överblick över krissituationer, samordna svarsåtgärderna samt sprida tillgänglig information, information för vilken gäller bestämda åtkomstregler och säkerhetsskyddsklassificerad information,

g)

åtgärder som stärker medlemsstaternas och unionens administrativa och operativa förmåga att utarbeta övergripande hot- och riskbedömningar, som är evidensbaserade och förenliga med unionens prioriteringar och initiativ, särskilt med dem som godkänts av Europaparlamentet och rådet, så att unionen ges möjlighet att utarbeta integrerade strategier utifrån gemensamma och delade bedömningar i krissituationer och att öka den ömsesidiga förståelsen för medlemsstaternas och partnerländernas olika definitioner av hotnivåer.

4.   Instrumentet ska också bidra till finansieringen av tekniskt bistånd på initiativ av medlemsstaterna eller kommissionen.

5.   Åtgärder som finansieras genom detta instrument ska genomföras i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och respekten för mänsklig värdighet. I synnerhet ska åtgärderna vara förenliga med bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, unionsrätten i fråga om dataskydd och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

I synnerhet ska medlemsstaterna när de genomför åtgärder, där så är möjligt, särskilt beakta hjälp och skydd till utsatta personer, särskilt barn och ensamkommande minderåriga.

Artikel 4

Åtgärder som berättigar till stöd från nationella program

1.   Inom de mål som avses i artikel 3 i den här förordningen och med beaktande av slutsatserna av den politiska dialog som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014, samt i enlighet med målen för det nationella program som anges i artikel 7 i den här förordningen, ska instrumentet stödja åtgärder i medlemsstaterna och i synnerhet följande:

a)

Åtgärder som förbättrar polissamarbetet och samordningen mellan de brottsbekämpande myndigheterna, bl.a. med och mellan relevanta unionsorgan, särskilt Europol och Eurojust, gemensamma utredningsgrupper och andra former av gemensamma gränsöverskridande insatser, tillgång till och utbyte av information samt driftskompatibel teknik.

b)

Projekt som främjar nätverksbyggande, offentlig-privata partnerskap, ömsesidigt förtroende, ömsesidig förståelse, ömsesidigt lärande, kartläggning, utbyte och spridning av sakkunskaper, erfarenheter och bästa praxis, informationsutbyte, delad situationsmedvetenhet och förutseende, beredskapsplanering och driftskompatibilitet.

c)

Verksamheter som avser analys, övervakning och utvärdering, bl.a. studier och hot-, risk- och konsekvensbedömningar som är evidensbaserade och förenliga med unionens prioriteringar och initiativ, särskilt med dem som har godkänts av Europaparlamentet och rådet.

d)

Information till allmänheten, verksamheter avseende kommunikation och spridning av resultat.

e)

Förvärv, underhåll av unionens respektive medlemsstaternas it-system som bidrar till uppfyllelsen av målen i denna förordning och/eller uppgradering av it-system och teknisk utrustning – inbegripet provning av systemens kompatibilitet –, säkra lokaler, infrastrukturer, tillhörande byggnader och system, särskilt informations- och kommunikationssystem (IKT-system) och komponenter till dessa, bland annat i syfte att bedriva samarbete på europeisk nivå kring it-säkerhet och it-brottslighet, särskilt med det europeiska centrumet mot it-brottslighet.

f)

Utbyten mellan och utbildning av personal och experter vid de behöriga myndigheterna, bl.a. språkutbildning och gemensamma övningar eller program.

g)

Åtgärder för införande, överföring, testning och utvärdering av nya metoder eller ny teknik, bl.a. pilotprojekt och uppföljningsåtgärder till unionsfinansierade säkerhetsforskningsprojekt.

2.   Inom de mål som avses i artikel 3 kan instrumentet även stödja följande åtgärder i och avseende tredje länder:

a)

Åtgärder som förbättrar polissamarbetet och samordningen mellan de brottsbekämpande myndigheterna, bl.a. gemensamma utredningsgrupper och andra former av gemensamma gränsöverskridande insatser och tillgång till och utbyte av information samt driftskompatibel teknik.

b)

Nätverksbyggande, ömsesidigt förtroende, ömsesidig förståelse, ömsesidigt lärande, kartläggning, utbyte och spridning av sakkunskaper, erfarenheter och bästa praxis, informationsutbyte, delad situationsmedvetenhet och framsynthet, beredskapsplanering och driftskompatibilitet.

c)

Utbyten mellan och utbildning av personal och experter vid de behöriga myndigheterna.

Kommissionen och medlemsstaterna ska tillsammans med Europeiska utrikestjänsten och i enlighet med artikel 3.5 i förordning (EU) nr 514/2014 säkerställa samordningen av de åtgärder som vidtas i och avseende tredjeländer.

KAPITEL II

BUDGETRAM OCH GENOMFÖRANDERAM

Artikel 5

Samlade medel och genomförande

1.   De samlade medlen för genomförandet av instrumentet ska uppgå till 1 004 miljoner EUR i löpande priser.

2.   Europaparlamentet och rådet ska bevilja de årliga anslagen inom den fleråriga budgetramens gränser.

3.   De samlade medlen ska genomföras enligt följande:

a)

Nationella program, i enlighet med artikel 7.

b)

Unionsåtgärder, i enlighet med artikel 8.

c)

Tekniskt bistånd, i enlighet med artikel 9.

d)

Bistånd i nödsituationer, i enlighet med artikel 10.

4.   De budgetmedel som genom instrumentet anslås för unionsåtgärder som avses i artikel 8 i denna förordning, tekniskt bistånd som avses i artikel 9 i denna förordning och bistånd i nödsituationer som avses i artikel 10 i denna förordning ska genomföras genom direkt förvaltning och indirekt förvaltning i enlighet med artikel 58.1 a respektive c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

De budgetmedel som anslås för nationella program som avses i artikel 7 i denna förordning ska genomföras genom delad förvaltning i enlighet med artikel 58.1 b i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

5.   Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets befogenheter ska de samlade medlen användas enligt följande:

a)

662 miljoner EUR för medlemsstaternas nationella program.

b)

342 miljoner EUR för unionsåtgärder, bistånd i nödsituationer och tekniskt bistånd på kommissionens initiativ.

6.   Varje medlemsstat ska fördela de belopp för nationella program som anges i bilaga III enligt följande:

a)

minst 20 % till åtgärder som avser det särskilda mål som avses i artikel 3.2 första stycket a, och

b)

minst 10 % till åtgärder som avser det särskilda mål som avses i artikel 3.2 första stycket b.

Medlemsstaterna får avvika från dessa miniminivåer, under förutsättning att en förklaring infogas i det nationella programmet till varför en resursfördelning som understiger dessa miniminivåer inte äventyrar uppnåendet av det berörda målet. Denna förklaring ska bedömas av kommissionen i samband med dess godkännande av nationella program enligt vad som avses i artikel 7.2.

7.   De samlade medel som finns tillgängliga för instrumentet i enlighet med punkt 1 i denna artikel utgör, tillsammans med de samlade medel som fastställts för förordning (EU) nr 515/2014, finansieringsramen för fonden, och utgör den särskilda referensen, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och om sund ekonomisk förvaltning, för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

Artikel 6

Medel för stödberättigande åtgärder i medlemsstaterna

1.   662 miljoner EUR ska fördelas mellan medlemsstaterna enligt följande:

a)

30 % i proportion till den totala befolkningsstorleken.

b)

10 % i proportion till storleken på territoriet.

c)

15 % i proportion till antal passagerare och 10 % i proportion till antal ton gods som passerar genom deras internationella flygplatser och kusthamnar.

d)

35 % i omvänd proportion till deras bruttonationalprodukt (köpkraft per invånare).

2.   Referensuppgifterna för de uppgifter som avses i punkt 1 ska utgöras av den senaste statistiken från kommissionen (Eurostat), på grundval av uppgifter som lämnats av medlemsstaterna i enlighet med unionsrätten. Referensdatum är den 30 juni 2013. De belopp som tilldelats nationella program och som beräknats på grundval av de kriterier som avses i punkt 1 anges i bilaga III.

Artikel 7

Nationella program

1.   Det nationella program som ska utarbetas enligt instrumentet och det som ska utarbetas enligt förordning (EU) nr 515/2014 ska läggas fram för kommissionen som ett enda nationellt program för fonden, i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014.

2.   Inom ramen för de nationella program som ska granskas och godkännas av kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014 ska medlemsstaterna inom ramen för de mål som avses i artikel 3 i den här förordningen och med beaktande av resultatet av den politiska dialog som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 sträva efter att uppnå i synnerhet de strategiska unionsprioriteringar som förtecknas i bilaga I till denna förordning. Medlemsstaterna får inte använda mer än 8 % av sina totala anslag enligt det nationella programmet till underhåll av unionens respektive medlemsstaternas it-system som bidrar till uppfyllelsen av målen i denna förordning, och inte mer än 8 % till åtgärder i eller avseende tredjeländer som genomför de strategiska unionsprioriteringar som förtecknas i bilaga I till den här förordningen.

3.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 med avseende på att ändra, lägga till eller stryka strategiska unionsprioriteringar som förtecknas i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 8

Unionsåtgärder

1.   På kommissionens initiativ får instrumentet användas för att finansiera gränsöverskridande åtgärder eller åtgärder av särskilt intresse för unionen (nedan kallade unionsåtgärder) i samband med de allmänna, särskilda och operativa mål som anges i artikel 3.

2.   För att berättiga till stöd ska unionsåtgärderna vara förenliga med unionens prioriteringar och initiativ, särskilt med dem som har godkänts av Europaparlamentet och rådet, i relevanta unionsstrategier, policycykler, program, hot- och riskbedömningar, och särskilt ge stöd till följande:

a)

Förberedelser, övervakning, administrativa och tekniska åtgärder, samt utveckling av en utvärderingsmekanism som krävs för genomförandet av politiken på området polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet och krishantering.

b)

Transnationella projekt med medverkan av två eller flera medlemsstater eller åtminstone en medlemsstat och ett tredjeland.

c)

Verksamheter som avser analys, övervakning och utvärdering, bland annat hot-, risk- och konsekvensbedömningar som är evidensbaserade och förenliga med unionens prioriteringar och initiativ, särskilt med dem som har godkänts av Europaparlamentet och rådet, och projekt för att övervaka genomförandet av unionsrätten och unionens politiska mål i medlemsstaterna.

d)

Projekt för att främja nätverk, offentlig-privata partnerskap, ömsesidigt förtroende, ömsesidig förståelse och ömsesidigt lärande, kartläggning och spridning av bästa praxis och innovativa tillvägagångssätt på unionsnivå samt utbildnings- och utbytesprogram.

e)

Projekt som stöder utvecklingen av metodologiska, särskilt statistiska, verktyg och metoder och gemensamma indikatorer.

f)

Förvärv, underhåll och/eller uppgradering av teknisk utrustning, sakkunskaper, säkra lokaler, infrastrukturer, tillhörande byggnader och system, särskilt IKT-system och komponenter till dessa på unionsnivå, bland annat i syfte att bedriva samarbete på europeisk nivå kring it-säkerhet och it-brottslighet, i synnerhet samarbete med det europeiska centrumet mot it-brottslighet.

g)

Projekt som ökar kännedomen om unionens politik och mål bland berörda parter och allmänheten, bl.a. genom information om unionens politiska prioriteringar

h)

Särskilt nyskapande projekt som utvecklar nya metoder och/eller inför ny teknik som har förutsättningar för att överföras till andra medlemsstater, i synnerhet projekt som syftar till att testa och validera resultatet av säkerhetsforskningsprojekt som finansieras av unionen.

i)

Studier och pilotprojekt.

3.   Inom de mål som avses i artikel 3 ska instrumentet även stödja åtgärder i och avseende tredjeländer och i synnerhet följande:

a)

Åtgärder som förbättrar polissamarbetet och samordningen mellan brottsbekämpande myndigheter och i tillämpliga fall internationella organisationer, bl.a. gemensamma utredningsgrupper och andra former av gemensamma gränsöverskridande insatser, tillgång till och utbyte av information samt driftskompatibel teknik.

b)

Nätverksbyggande, ömsesidigt förtroende, ömsesidig förståelse, ömsesidigt lärande, kartläggning, utbyte och spridning av sakkunskaper, erfarenheter och bästa praxis, informationsutbyte, delad situationsmedvetenhet och framsynthet, beredskapsplanering och driftskompatibilitet.

c)

Förvärv, underhåll och/eller uppgradering av teknisk utrustning, bl.a. IKT-system och komponenter till dessa.

d)

Utbyten mellan och utbildning av personal och experter vid de behöriga myndigheterna, bl.a. språkundervisning.

e)

Information till allmänheten, verksamheter avseende kommunikation och spridning av resultat.

f)

Hot-, risk- och konsekvensbedömningar.

g)

Studier och pilotprojekt.

4.   Unionsåtgärder ska genomföras i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 9

Tekniskt bistånd

1.   På initiativ av kommissionen och/eller för dess räkning får bidrag på upp till 800 000 EUR om året betalas ut från instrumentet för tekniskt bistånd till fonden, i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 514/2014.

2.   På en medlemsstats initiativ får verksamhet för tekniskt bistånd finansieras genom instrumentet i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 514/2014. Det belopp som avsätts för tekniskt bistånd får för perioden 2014–2020 får inte överstiga 5 % av det totala belopp som tilldelats en medlemsstat plus 200 000 EUR.

Artikel 10

Bistånd i nödsituationer

1.   Genom instrumentet ska ekonomiskt stöd ges för att hantera brådskande och särskilda behov i händelse av en nödsituation, enligt definitionen i artikel 2 j.

2.   Bistånd i nödsituationer ska genomföras i enlighet med artiklarna 6 och 7 i förordning (EU) nr 514/2014.

KAPITEL III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 11

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7.3 ska ges till kommissionen för en period av sju år från och med den 21 maj 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av sju år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med en period av tre år, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av sjuårsperioden.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 7.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 12

Tillämpning av förordning (EU) nr 514/2014

Bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014 ska vara tillämpliga på instrumentet.

Artikel 13

Upphävande

Beslut 2007/125/RIF ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2014.

Artikel 14

Övergångsbestämmelser

1.   Denna förordning ska inte påverka vare sig fullföljande eller ändring, inklusive hel eller partiell indragning, av projekten fram till dess de avslutas, eller av det ekonomiska stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av beslut 2007/125/RIF eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013.

2.   När beslut antas om medfinansiering inom ramen för instrumentet ska kommissionen beakta åtgärder som antagits på grundval av beslut 2007/125/RIF före den 20 maj 2014 och som har ekonomiska återverkningar under den period som omfattas av medfinansieringen.

3.   Belopp som har anslagits till medfinansiering, som kommissionen godkänt mellan den 1 januari 2011 och 31 december 2014, och för vilka kommissionen inte har mottagit de handlingar som krävs för att avsluta insatserna senast den dag då slutrapporten ska vara inlämnad, ska automatiskt återtas av kommissionen senast den 31 december 2017, och felaktigt utbetalade belopp ska återbetalas.

Belopp som avser insatser som har skjutits upp till följd av rättsliga förfaranden eller administrativa överklaganden med uppskjutande verkan ska inte beaktas vid beräkningen av det belopp som automatiskt ska återtas.

4.   Senast den 31 december 2015 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en efterhandsutvärdering av beslut 2007/125/RIF för perioden 2007–2013.

Artikel 15

Översyn

Europaparlamentet och rådet ska, på grundval av ett förslag från kommissionen, se över denna förordning senast den 30 juni 2020.

Artikel 16

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlaments vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  EUT C 299, 4.10.2012, s. 108.

(2)  EUT C 277, 13.9.2012, s. 23.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2014 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG (se sidan 143 i detta nummer av EUT).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (se sidan 112 i detta nummer av EUT).

(7)  EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(8)  Rådets beslut 2007/125/RIF av den 12 februari 2007 om inrättande, som del av det allmänna programmet om säkerhet och skydd av friheter, av det särskilda programmet ”Förebyggande och bekämpande av brott” för perioden 2007–2013 (EUT L 58, 24.2.2007, s. 7).

(9)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1382/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättsliga frågor för perioden 2014–2020 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 73).

(11)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 282/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett tredje program för unionens åtgärder på hälsoområdet (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1350/2007/EG (EUT L 86, 21.3.2014, s. 1).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) (EUT L 77, 15.3.2014, s. 11).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (EUT L 77, 15.3.2014, s. 27).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 44).

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer (EUT L 77, 15.3.2014, s. 77).

(18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 77, 15.3.2014, s. 85).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrumentet som bidrar till stabilitet och fred (EUT L 77, 15.3.2014, s. 1).

(20)  Rådets beslut 2009/902/RIF av den 30 november 2009 om inrättande av ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet (EUCPN) och om upphävande av beslut 2001/427/RIF (EUT L 321, 8.12.2009, s. 44).

(21)  Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 11.11.2008, s. 42).

(22)  Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).


BILAGA I

Förteckning över strategiska unionsprioriteringar som avses i artikel 7.2

Åtgärder för att förebygga alla typer av brott och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, särskilt projekt som genomför relevanta policycykler, olaglig narkotikahandel, människohandel, sexuellt utnyttjande av barn och projekt för att identifiera och upplösa kriminella nätverk, öka kapaciteten för korruptionsbekämpning, skydda ekonomin mot kriminell infiltration och minska de ekonomiska incitamenten genom att beslagta, frysa och förverka kriminellas egendom.

Åtgärder för att förhindra och bekämpa it-brottslighet och förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet, särskilt projekt för att bygga upp kapaciteten inom brottsbekämpningen och rättsväsendet, projekt för att samarbeta med industrin för att göra medborgarna mer delaktiga och skydda dem, och projekt för att förbättra förmågan att hantera it-attacker.

Åtgärder för att förebygga och bekämpa terrorism och hantera radikalisering och rekrytering, särskilt projekt för att hjälpa grupperingar i samhället att utveckla lösningar och förebyggande strategier som är anpassade till de lokala förhållandena, projekt för att hjälpa de behöriga myndigheterna att förhindra terroristernas tillgång till finansiering och materiel och spåra deras överföringar, projekt för att skydda transport av passagerare och gods, och projekt för att öka säkerheten i fråga om sprängämnen och kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen.

Åtgärder för att stärka medlemsstaternas administrativa och operativa förmåga att skydda kritisk infrastruktur i alla sektorer av ekonomin, även dem som omfattas av rådets direktiv 2008/114/EG (1), särskilt projekt som främjar partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn för att skapa förtroende och underlätta samarbete, samordning, beredskapsplanering och utbyte och spridning av information och bästa praxis mellan den offentliga och den privata sektorn.

Åtgärder för att öka unionens motståndskraft mot kriser och katastrofer, särskilt projekt för att främja en enhetlig unionspolitik för riskhantering som knyter hot- och riskbedömningen till beslutsgången, och projekt som främjar effektiva och samordnade krisinsatser som samlar befintlig sektorspecifik kapacitet, center för sakkunskap och de befintliga situationsmedvetenhetscentrumen, bl.a. dem som berör hälsa, civilskydd och terrorism.

Åtgärder för att utveckla ett närmare samarbete mellan unionen och tredjeländer, särskilt länder vid unionens yttre gränser, och för att utforma och genomföra operativa handlingsplaner i syfte att realisera unionens ovannämnda strategiska unionsprioriteringar.


(1)  Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 75).


BILAGA II

Förteckning över gemensamma indikatorer för mätning av de särskilda målen

a)

Förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och med relevanta tredjeländer

i)

Antal gemensamma utredningsgrupper och operativa projekt inom den europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot med stöd av instrumentet, inbegripet de deltagande medlemsstaterna och myndigheterna.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

ledare (medlemsstat),

partner (medlemsstater),

deltagande myndigheter,

deltagande EU-byrå (Eurojust, Europol) i förekommande fall.

ii)

Antal tjänstemän vid brottsbekämpande myndigheter som med hjälp av instrumentet utbildats i frågor av gränsöverskridande karaktär, och utbildningens längd (persondagar).

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

typ av brott (som avses i artikel 83 i EUF-fördraget): terrorism, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn; olaglig narkotikahandel; olaglig handel med vapen; penningtvätt; korruption; förfalskning av betalningsmedel; databrott; organiserad brottslighet, eller

övergripande brottsbekämpningsområde: informationsutbyte; operativt samarbete.

iii)

Antal projekt på området brottsförebyggande åtgärder, och projektens ekonomiska värde.

I de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare typer av brott (som avses i artikel 83 i EUF-fördraget): terrorism, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn; olaglig narkotikahandel; olaglig handel med vapen; penningtvätt; korruption; förfalskning av betalningsmedel; databrott; organiserad brottslighet.

iv)

Antal projekt som erhåller stöd från instrumentet för att förbättra informationsutbytet i brottsbekämpningssyfte och som hänger samman med Europols datasystem, register eller kommunikationsverktyg.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare typer av brott (som avses i artikel 83 i EUF-fördraget): datauppladdning, utökad tillgång till Siena, projekt som syftar till att förbättra tillgången till underlag för analysregistret etc.

b)

Förbättra medlemsstaternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser och förbereda sig för och skydda människor och kritisk infrastruktur mot terroristattacker och andra säkerhetsrelaterade händelser.

i)

Antal verktyg som med hjälp av instrumentet införts och/eller uppgraderats ytterligare för att underlätta medlemsstaternas skydd av kritisk infrastruktur i samtliga ekonomiska sektorer.

ii)

Antal projekt rörande riskbedömning och riskhantering på säkerhetsområdet som stöds av instrumentet.

iii)

Antal expertmöten, workshoppar, seminarier, konferenser, publikationer, webbplatser och konsultationer på internet som organiseras med hjälp av instrumentet.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

avseende skydd av kritisk infrastruktur, eller

avseende risk- och krishantering.


BILAGA III

Uppgifter om nationella program

Anslag från fonden för inre säkerhet – Belopp för nationella program

MS

Befolkning (antal personer)

Territorium (km2)

# resenärer

# last (antal ton)

BNP/capita (EUR)

Tilldelning

(2013)

(2012)

flyg (2012)

båt (2011)

Totalt

 

flyg (2012)

båt (2011)

Totalt

 

(2012)

 

30 %

10 %

15 %

 

 

 

10 %

 

 

 

35 %

2014–2020

Antal

Tilldelning

Antal

Tilldelning

Antal

Tilldelning

Antal

Tilldelning

Antal

Nyckel

Tilldelning

 

AT

8 488 511

3 845 782

83 879

1 321 372

8 196 234

0

8 196 234

3 169 093

219 775

0

219 775

4 651

36 400

16,66

3 822 008

12 162 906

BE

11 183 350

5 066 698

30 528

480 917

8 573 821

0

8 573 821

3 315 088

1 068 434

232 789 000

233 857 434

4 948 770

34 000

17,84

4 091 797

17 903 270

BG

7 282 041

3 299 182

110 900

1 747 038

1 705 825

0

1 705 825

659 561

18 536

25 185 000

25 203 536

533 344

5 400

112,33

25 763 168

32 002 293

CH

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

CY

862 011

390 540

9 251

145 734

1 587 211

107 000

1 694 211

655 071

28 934

6 564 000

6 592 934

139 516

20 500

29,59

6 786 396

8 117 257

CZ

10 516 125

4 764 407

78 866

1 242 401

3 689 113

0

3 689 113

1 426 404

58 642

0

58 642

1 241

14 500

41,83

9 594 559

17 029 012

DE

82 020 688

37 160 068

357 137

5 626 095

66 232 970

1 146 000

67 378 970

26 052 237

4 448 191

296 037 000

300 485 191

6 358 712

32 299

18,78

4 307 288

79 504 401

DK

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

EE

1 286 479

582 849

45 227

712 475

466 960

61 000

527 960

204 137

23 760

48 479 000

48 502 760

1 026 390

12 700

47,76

10 954 418

13 480 269

ES

46 006 414

20 843 540

505 991

7 971 031

24 450 017

3 591 000

28 041 017

10 842 125

592 192

398 332 000

398 924 192

8 441 827

22 700

26,72

6 128 683

54 227 207

FI

5 426 674

2 458 594

338 432

5 331 428

3 725 547

250 000

3 975 547

1 537 155

195 622

115 452 000

115 647 622

2 447 275

35 600

17,04

3 907 896

15 682 348

FR

65 633 194

29 735 595

632 834

9 969 228

48 440 037

906 000

49 346 037

19 079 761

1 767 360

322 251 000

324 018 360

6 856 709

31 100

19,50

4 473 348

70 114 640

GR

11 290 067

5 115 047

131 957

2 078 760

5 992 242

66 000

6 058 242

2 342 434

72 187

135 314 000

135 386 187

2 864 972

17 200

35,27

8 088 437

20 489 650

HR

4 398 150

1 992 614

87 661

1 380 951

4 526 664

5 000

4 531 664

1 752 179

6 915

21 862 000

21 868 915

462 779

10 300

58,89

13 506 904

19 095 426

HU

9 906 000

4 487 985

93 024

1 465 432

1 327 200

0

1 327 200

513 165

61 855

0

61 855

1 309

9 800

61,90

14 196 032

20 663 922

IE

4 582 769

2 076 257

69 797

1 099 534

3 139 829

0

3 139 829

1 214 022

113 409

45 078 000

45 191 409

956 317

35 700

16,99

3 896 950

9 243 080

IS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IT

59 394 207

26 908 977

301 336

4 747 041

21 435 519

1 754 000

23 189 519

8 966 282

844 974

499 885 000

500 729 974

10 596 188

25 700

23,60

5 413 273

56 631 761

LI

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LT

2 971 905

1 346 443

65 300

1 028 692

504 461

0

504 461

195 051

15 425

42 661 000

42 676 425

903 096

11 000

55,15

12 647 374

16 120 656

LU

537 039

243 309

2 586

40 738

365 944

0

365 944

141 493

615 287

0

615 287

13 020

83 600

7,26

1 664 128

2 102 689

LV

2 017 526

914 055

64 562

1 017 066

1 465 671

676 000

2 141 671

828 082

31 460

67 016 000

67 047 460

1 418 824

10 900

55,65

12 763 405

16 941 431

MT

421 230

190 841

316

4 978

335 863

0

335 863

129 862