13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/1

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 147/2003 (2) infördes ett allmänt förbud mot tillhandahållande av finansiering, ekonomiskt stöd, teknisk rådgivning, tekniskt stöd eller teknisk utbildning, med anknytning till militär verksamhet till alla personer, enheter eller organ i Somalia.

(2)

Den 5 mars 2014 antog FN:s säkerhetsråd FN:s säkerhetsråds resolution 2142 (2014) om situationen i Somalia, där säkerhetsrådet bekräftar vapenembargot mot Somalia, som förlängs till och med den 25 oktober 2014, och sin beslutsamhet att se till att vapenembargot inte ska gälla tillhandahållande av vapen, ammunition och militär utrustning eller tillhandahållande av rådgivning, stöd och utbildning, när detta endast är avsett för utveckling av de säkerhetsstyrkor som lyder under Somalias federala regering för tryggande av det somaliska folkets säkerhet, utom i samband med leverans av vissa varor som anges i bilagan till FN:s säkerhetsråds resolution 2111 (2013), vilka förutsätter ett förhandsgodkännande från den sanktionskommitté som har inrättats enligt FN:s säkerhetsråds resolution 751 (1992).

(3)

Genom FN:s säkerhetsråds resolution 2142 (2014) ändras anmälningskraven för leveranser av vapen, ammunition och militär utrustning eller tillhandahållande av rådgivning, stöd elleroch utbildning till Somalias säkerhetsstyrkor samtoch för undantagsförfarandet för leverans av de varor som anges i bilagan till FN:s säkerhetsråds resolution 2111 (2013).

(4)

Rådet antog den 12 maj 2014 beslut 2014/270/Gusp (3) om ändring av beslut 2010/231/Gusp i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2142 (2014). Vissa av dessa ändringar omfattas av fördragets tillämpningsområde och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga för att genomföra dem, särskilt för att se till att ekonomiska aktörer i alla medlemsstater tillämpar dem på ett enhetligt sätt.

(5)

Förordning (EG) nr 147/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/3

(1)

Den 12 april 2005 antog rådet förordning (EG) nr 560/2005.

(2)

Rådet genomförde en översyn av den förteckning som framgår av bilaga IA till förordning (EG) nr 560/2005 i enlighet med artikel 11a.6 i den förordningen.

(3)

Rådet har fastställt att det inte längre finns någon grund för att behålla en person på förteckningen i bilaga IA till förordning (EG) nr 560/2005.

(4)

Dessutom bör informationen om två personer i förteckningen i bilaga IA till förordning (EG) nr 560/2005 uppdateras.

(5)

Förordning (EG) nr 560/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/5

(1)

I del två av förordning (EU) nr 1303/2013 fastställs de gemensamma reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som verkar inom en gemensam ram (nedan kallade de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller ESI-fonderna). Dessutom innehåller del tre av den förordningen allmänna bestämmelser som är tillämpliga på Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden men som inte gäller för Ejflu och EHFF, och del fyra innehåller allmänna bestämmelser som är tillämpliga på Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF men inte på Ejflu. I denna förordning fastställs därför bestämmelser som är tillämpliga på samtliga ESI-fonder, samt bestämmelser som är tillämpliga endast på Eruf och Sammanhållningsfonden eller på Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF.

(2)

Det är nödvändigt att fastställa närmare bestämmelser om kriterier för att avgöra hur omfattande finansiella korrigeringar som kommissionen kan göra inom resultatramen för varje prioritering i de program som får stöd från ESI-fonderna.

(3)

Sådana finansiella korrigeringar kan göras endast om flera olika villkor är uppfyllda samtidigt. Hur omfattande finansiella korrigeringar som ska göras ska fastställas utifrån schablonsatser för en koefficient, som beräknas i förhållande till fysiskt färdigställande respektive utnyttjande av medlen. Externa faktorer som bidrar till ett allvarligt misslyckande med att uppnå målen i resultatramen till 2023, andra än faktorer som inte möjliggör finansiella korrigeringar, ska bedömas från fall till fall, och kan ligga till grund för en lägre korrigeringssats än som annars hade varit fallet med utgångspunkt i koefficienten.

(4)

I bestämmelserna om kriterier för att avgöra hur omfattande finansiella korrigeringar som ska göras i resultatramen ska det särskilda anslaget till sysselsättningsinitiativet för unga behandlas separat.

(5)

Specifika bestämmelser bör klargöra bestämmelserna om förvärv av mark med stöd från finansieringsinstrumenten.

(6)

En sammanhängande ram för att kombinera bidrag för tekniskt stöd och finansieringsinstrument i en insats kräver att detta är tillåtet endast för att tekniskt förbereda en möjlig investering till förmån för slutmottagaren.

(7)

För att säkerställa att genomförandet av finansieringsinstrumenten anförtros organ med tillräcklig kapacitet för att genomföra dem i enlighet med ESI-fondernas mål och prioriteringar och på det mest effektiva sättet bör man ange kriterier för att välja ut sådan organ och dessas funktioner, skyldigheter och ansvarsuppgifter.

(8)

För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av finansieringsinstrument som tillhandahåller garantier bör bidragen från programmen baseras på en försiktig förhandsbedömning av riskerna, med tillämpning av en lämplig multiplikator.

(9)

För att säkerställa att finansieringsinstrumenten genomförs i enlighet med tillämplig lagstiftning bör särskilda bestämmelser fastställas för förvaltning och kontroll, inklusive revision.

(10)

För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av programmens bidrag till finansieringsinstrumenten bör tillbakadraganden av sådana bidrag på lämpligt sätt avspeglas i relevanta betalningsansökningar.

(11)

För att säkerställa att subventioner av stödberättigande kapitaliserade räntor och av garantiavgifter beräknas på ett enhetligt sätt bör man fastställa särskilda bestämmelser för beräkningen av subventionerna.

(12)

För att medlen ska kunna betalas ut så snabbt och effektivt som möjligt till den reala ekonomin och för att främja en sund ekonomisk förvaltning och samtidigt säkerställa en rimlig ersättning för organ som genomför finansieringsinstrumenten bör man ange kriterier för att fastställa förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter på grundval av resultatet och tillämpliga tröskelvärden samt bestämmelser för återbetalning av kapitaliserade förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter för instrument som bygger på eget kapital och mikrokredit.

(13)

Enligt principen om sund ekonomisk förvaltning bör intäkter som genererats av insatser beaktas när det offentliga stödet beräknas.

(14)

Det är nödvändigt att fastställa en metod för beräkning av det diskonterade värdet av nettoinkomsten av insatsen, med hänsyn till den referensperiod som är lämplig för den sektor som insatsen avser, till den normalt förväntade lönsamheten för den investeringskategori som det gäller, till tillämpningen av principen om att förorenaren betalar, där så är lämpligt, mot bakgrund av överväganden om skälighet kopplade till den berörda medlemsstatens eller regionens relativa välstånd.

(15)

Man bör också ange referensperioder för olika sektorer på grundval av uppgifter som registrerats och lagrats för inkomstgenererande projekt under programperioden 2007–2013.

(16)

Det är nödvändigt att fastställa kostnader och intäkter som ska beaktas vid beräkningen av det diskonterade värdet av nettoinkomsten, liksom villkoren för att fastställa ett restvärde och diskonteringssatsen.

(17)

Den diskonteringssats på 4 % som föreslås som riktvärde bör bygga på nuvarande långsiktiga avkastning från en internationell investeringsportfölj som beräknats som den genomsnittliga avkastningen på 3 % på tillgångarna, med en justering på +1 %, vilket motsvarar den genomsnittliga nedgången för långfristiga statsobligationer i unionen sedan diskonteringssatsen fastställdes för programperioden 2007–2013.

(18)

Enligt principen att förorenaren betalar ska miljökostnaderna för föroreningar och förebyggande åtgärder bäras av dem som förorenar och avgiftssystemen ska återspegla hela kostnaden för miljötjänster inklusive kapitalkostnader, miljökostnaderna för föroreningar och förebyggande åtgärder som genomförts samt kostnader orsakade av begränsad tillgång på de resurser som använts.

(19)

För att minska den administrativa bördan ska stödmottagarna tillåtas använda befintliga metoder och motsvarande satser som tillämpas inom andra av unionens politikområden för att beräkna indirekta kostnader, om insatserna och stödmottagarna är av liknande typ.

(20)

För att säkerställa att de insatser som får stöd från ESI-fonderna och där man kan använda schablonsatser för indirekta kostnader som fastställts inom andra av unionens politikområden verkligen liknar de insatser som finansieras inom dessa politikområden måste man fastställa till vilka insatskategorier och investeringsprioriteringar eller åtgärder de hör.

(21)

Det bör fastställas en metod för genomförandet av kvalitetsgranskningen av större projekt. En kvalitetsgranskning av oberoende experter är en förutsättning för att en medlemsstat ska kunna lämna in ett större projekt till kommissionen med det anmälningsförfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1303/2013.

(22)

Om en medlemsstat väljer att använda anmälningsförfarandet bör den avgöra om det större projektet ska bedömas av oberoende experter med tekniskt stöd från kommissionen eller, efter överenskommelse med kommissionen, av andra oberoende experter.

(23)

Kapaciteten, kompetensen och opartiskheten hos de oberoende experter som genomför kvalitetsgranskningen är bland de viktigaste faktorerna som avgör om granskningsresultatet är av god kvalitet och tillförlitligt. Man bör därför ange vissa krav för oberoende experter för att säkerställa att deras arbete med kvalitetsgranskningen är tillförlitligt och av god kvalitet. Alla oberoende experter bör uppfylla dessa krav, vare sig de får tekniskt stöd på kommissionens initiativ eller stöd från en medlemsstat. Det bör därför vara medlemsstatens ansvar att kontrollera om de oberoende experterna uppfyller kraven, innan de kommer överens med kommissionen om ett urval av oberoende experter.

(24)

Eftersom endast större projekt som har fått ett gott omdöme av de oberoende experterna kan väljas ut för att lämnas in till kommissionen genom användningsförfarandet behövs det tydliga kriterier för detta syfte. Man behöver också fastställa de olika etapperna i granskningsprocessen och de parametrar för kvalitetsbedömningen som ska användas, för att säkerställa att kvalitetsgranskningen av de större projekten bygger på samma metoder och att kvalitetsgranskningen genomförs på ett sätt som bidrar till att höja de granskade projektens kvalitet.

(25)

I enlighet med förordning (EU) nr 1303/2013 måste den förvaltande myndigheten upprätta ett system för att i elektronisk form registrera och lagra uppgifter om varje insats som är nödvändig för övervakning, utvärdering, ekonomisk förvaltning, kontroller och revisioner, inklusive uppgifter om enskilda deltagare. Man måste därför upprätta en förteckning över uppgifter som ska registreras och lagras i systemet.

(26)

Vissa uppgifter är relevanta endast för vissa typer av insatser eller för vissa ESI-fonder, därför måste hur uppgiftskraven ska tillämpas. I förordning (EU) nr 1303/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 (2) anges särskilda krav för registrering och lagring av uppgifter om enskilda deltagare i insatser som för stöd från ESF, vilka måste beaktas.

(27)

Förteckningen över uppgifter bör beakta rapporteringskraven i förordning (EU) nr 1303/2013 och de fondspecifika förordningarna, för att säkerställa att man för varje insats har tillgång till de uppgifter som behövs för ekonomisk förvaltning och övervakning, inklusive uppgifter för betalningsansökningar, räkenskaper och genomföranderapporter, i ett format som gör att de enkelt kan aggregeras och stämmas av. Förteckningen bör beakta att vissa grundläggande uppgifter om insatser i elektroniskt format krävs för en effektiv ekonomisk förvaltning av insatserna och för att uppfylla kraven att offentliggöra grundläggande information om insatserna. Vissa andra uppgifter krävs för att effektivt kunna planera och genomföra kontroller och revisioner.

(28)

Förteckningen över uppgifter som ska registreras och lagras bör inte föregripa de tekniska kraven på och strukturen hos de datasystem som inrättas av de förvaltande myndigheterna, och inte heller formatet för de uppgifter som registreras och lagras, om de inte särskilt anges i denna förordning. Förteckningen inte heller föregripa de sätt på vilka uppgifter matas in eller genereras i systemet, eftersom uppgifterna i förteckningen i vissa fall kan förutsätta att flera värden matats in. Det krävs ändå vissa bestämmelser om typen av uppgifterna, för att säkerställa att den förvaltande myndigheten kan uppfylla sina skyldigheter vad gäller övervakning, utvärdering, ekonomisk förvaltning, kontroller och revisioner, inklusive när detta innebära behandling av uppgifter om enskilda deltagare.

(29)

För att säkerställa att utgifterna i de operativa programmen kan kontrolleras och revideras bör det fastställas vilka kriterier verifieringskedjan måste uppfylla för att anses vara tillfredsställande.

(30)

För revisionsarbetet i enlighet med förordning (EU) nr 1303/2013 bör man föreskriva att kommissionen och medlemsstaterna ska förhindra obehörigt röjande av eller tillträde till personuppgifter, och ange för vilka syften kommissionen och medlemsstaterna kan behandla sådana uppgifter.

(31)

Revisionsmyndigheten är ansvarig för revisioner av insatser. För att säkerställa att dessa revisioner är tillräckligt omfattande och effektiva och att de utförs enligt samma standarder i samtliga medlemsstater bör det fastställas vilka villkor de ska uppfylla.

(32)

Det är nödvändigt att i detalj ange urvalsgrunden för insatser som ska revideras, som revisionsmyndigheten ska följa när den fastställer eller godkänner urvalsmetoden, inklusive när det gäller att fastställa urvalsenheten, vissa tekniska kriterier för urvalet samt nödvändiga faktorer som ska beaktas vid ytterligare urval.

(33)

Revisionsmyndigheten bör utarbeta ett revisionsuttalande om de räkenskaper som avses i förordning (EU) nr 1303/2013. För att säkerställa att räkenskapsrevisionerna har ett lämpligt innehåll och omfattning och att de utförs enligt samma standarder i samtliga medlemsstater bör det fastställas vilka villkor de ska uppfylla.

(34)

För att säkerställa rättssäkerhet och likabehandling av alla medlemsstater vid finansiella korrigeringar och i enlighet med proportionalitetsprincipen bör man fastställa kriterier för hur man ska avgöra allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemen, definiera de huvudsakliga typerna av sådana brister samt ange kriterier för fastställande av omfattningen av den finansiella korrigeringar och för tillämpningen av schablonsatser eller extrapolerade finansiella korrigeringar.

(35)

I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

Bestämmelser som kompletterar del två i den förordningen för Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, Ejflu och EHFF (nedan kallade ESI-fonderna) vad gäller följande:

b)

Bestämmelser som kompletterar del tre i den förordningen för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden vad gäller metoder som ska användas vid kvalitetsgranskning av större projekt.

c)

Bestämmelser som kompletterar del fyra i den förordningen för Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF vad gäller följande:

a)

Det slutliga värdet för varje aktivitetsindikator och varje viktigt genomförandesteg i resultatramen för en viss prioritering ska delas med respektive målvärde, och man erhåller då den slutliga genomförandegraden, uttryckt som procentandel av målet.

b)

Genomsnittet av de slutliga genomförandegraderna för alla aktivitetsindikatorer och viktiga genomförandesteg i resultatramen för en viss prioritering ska beräknas. När den slutliga genomförandegraden beräknats till över 100 % ska den anges som 100 %.

c)

Det slutliga värdet för den ekonomiska indikatorn i resultatramen för en viss prioritering ska delas med respektive målvärde, och man erhåller då den slutliga genomförandegraden, uttryckt som procentandel av målet. När den slutliga genomförandegraden beräknats till över 100 % ska den anges som 100 %.

d)

Genomsnittet av de slutliga genomförandegraderna för alla aktivitetsindikatorer och viktiga genomförandesteg i resultatramen för en viss prioritering ska delas med den slutliga genomförandegraden för den ekonomiska indikatorn i resultatramen för prioriteringen i fråga.

a)

För en genomförande/utnyttjandekoefficient på minst 60 % men under 65 % ska en schablonsats på 5 % tillämpas.

b)

För en genomförande/utnyttjandekoefficient på minst 50 % men under 60 % ska en schablonsats på 10 % tillämpas.

c)

För en genomförande/utnyttjandekoefficient under 50 % ska en schablonsats på 25 % tillämpas.

a)

Att de slutmottagare som får stöd från finansieringsinstrument väljs ut med vederbörlig hänsyn till typen av finansieringsinstrument och den potentiella ekonomiska bärkraften hos de investeringsprojekt som ska finansieras. Urvalet ska göras öppet, motiveras objektivt och inte riskera att ge upphov till en intressekonflikt.

b)

Att slutmottagarna informeras om att finansieringen tillhandahålls inom program som samfinansieras av ESI-fonderna, i enlighet med kraven i artikel 115 i förordning (EU) nr 1303/2013 för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, i artikel 66.1 c i i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (3) för Ejflu samt i en framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för det ekonomiska biståndet för havs- och fiskepolitiken för programperioden 2014–2020 (nedan kallad EHFF-förordningen).

c)

Att finansieringsinstrumenten ger stöd på ett proportionellt sätt och har minsta möjliga snedvridande effekt på konkurrensen.

d)

Att den förmånliga ersättning till privata investerare, eller offentliga investerare som verkar enligt den marknadsekonomiska principen, som avses i artikel 37.2 c och artikel 44.1 b i förordning (EU) nr 1303/2013 står i proportion till den risk som dessa investerare tar och att ersättningen begränsas till det minsta belopp som krävs för att attrahera sådana investerare, vilket ska säkerställas genom villkor och rättssäkerhetsgarantier.

a)

Oriktigheten uppstod hos slutmottagarna eller, när det gäller en fondandelsfond, hos de finansiella intermediärerna eller slutmottagarna.

b)

De organ som genomför finansieringsinstrumenten uppfyllde punkt 1 i denna artikel vad gäller de programbidrag som påverkades av oriktigheten.

c)

De belopp som påverkades av oriktigheten kunde inte återvinnas trots att de organ som genomför finansieringsinstrumenten vidtog alla tillämpliga avtalsmässiga och rättsliga åtgärder med vederbörlig omsorg.

a)

De ska vara behöriga att utföra relevanta genomförandeuppgifter i enlighet med unionslagstiftning och nationell lagstiftning.

b)

De ska ha tillräcklig ekonomisk bärkraft.

c)

De ska ha tillräcklig kapacitet för att genomföra finansieringsinstrumentet, inklusive en organisation och en styrning som ger den förvaltande myndigheten en tillräcklig säkerhetsgrad.

d)

De ska ha ett effektivt internt kontrollsystem.

e)

De ska använda ett redovisningssystem som ger korrekta, fullständiga och tillförlitliga uppgifter som görs tillgängliga i tid.

f)

De ska gå med på att revideras av medlemsstatens revisionsorgan, kommissionen och Europeiska revisionsrätten.

a)

Tillförlitlighet och trovärdighet för metoden för att identifiera och bedöma de finansiella intermediärerna respektive slutmottagarna.

b)

Nivån på förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter för genomförandet av finansieringsinstrumentet och metoden för att beräkna dem.

c)

Villkor för stödet till slutmottagarna, inklusive priset.

d)

Förmågan att skaffa fram medel för investeringar i slutmottagarna som går utöver programbidragen.

e)

Förmågan att visa extra verksamhet utöver nuvarande verksamhet.

f)

Om ett organ som genomför finansieringsinstrumentet anslår egna medel till finansieringsinstrumentet eller tar på sig en del av risken, de åtgärder som föreslås för att jämka samman intressen och minska effekten av eventuella intressekonflikter.

a)

Ett lämpligt multiplikatorförhållande ska uppnås mellan det programbidrag som avsatts för att täcka väntade och oväntade förluster från nya lån eller andra riskdelningsinstrument som garantin omfattar och värdet av motsvarande utbetalade nya lån eller andra riskdelningsinstrument.

b)

Multiplikatorn ska fastställas genom en försiktig förhandsbedömning av riskerna för den särskilda garantiprodukt som ska erbjudas, med hänsyn till specifika marknadsvillkor, till finansieringsinstrumentets investeringsstrategi och till principerna om sparsamhet och effektivitet. Förhandsbedömningen av riskerna får ses över när detta kan motiveras av förhållandena på marknaden vid en senare tidpunkt.

c)

Det programbidrag som avsatts för garantier ska återspegla förhandsbedömningen av riskerna.

d)

Om den finansiella intermediären eller den enhet som åtnjuter garantierna inte har betalat ut nya lån eller andra riskdelande instrument till slutmottagarna i planerad omfattning ska de stödberättigande utgifterna minska proportionellt.

a)

Insatsen ska överensstämma med tillämplig lagstiftning, relevant program och relevant finansieringsavtal, både i samband med bedömning och urval av insatsen och i samband med inrättandet och genomförandet av finansieringsinstrumentet.

b)

Finansieringsavtalen ska innehålla bestämmelser om revisionskrav och om verifikationskedjan i enlighet med punkt 1 e i bilaga IV till förordning (EU) nr 1303/2013.

c)

Förvaltningskontroller ska genomföras under hela programperioden och i samband med inrättandet och genomförandet av finansieringsinstrumentet i enlighet med artikel 125.4 i förordning (EU) nr 1303/2013 när det gäller Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF och i enlighet med artikel 58.1 och 58.2 i förordning (EU) nr 1305/2013 när det gäller Ejflu.

d)

Verifikationer för utgifter som deklarerats som stödberättigande ska

e)

Verifikationer som gör det möjligt att kontrollera överensstämmelsen med unionslagstiftningen och nationell lagstiftning samt med finansieringsvillkoren ska omfatta åtminstone

a)

På uppdrag av den förvaltande myndigheten ska en firma, som verkar inom en gemensam ram som upprättats av kommissionen, genomföra kontroller på plats av insatsen, i enlighet med artikel 125.5 b i förordning (EU) nr 1303/2013.

b)

På uppdrag av revisionsmyndigheten ska en firma, som verkar inom en gemensam ram som upprättats av kommissionen, genomföra revisioner av insatsen.

a)

Återbetalning av bidrag från ESI-fondsprogrammet.

b)

Medel som betalas tillbaka från investeringar eller från frigjorda medel från garantiavtal.

c)

Kvaliteten på de åtgärder som kompletterar investeringen före och efter investeringsbeslutet för att maximera dess inverkan.

d)

Finansieringsinstrumentens bidrag till programmets mål och resultat.

a)

3 % för de första tolv månaderna efter undertecknandet av finansieringsavtalet, 1 % för de följande tolv månaderna, därefter 0,5 % per år av de programbidrag som betalats till fondandelsfonden, beräknat tidsproportionellt från dagen då beloppet betalades ut till fondandelsfonden och till slutet av stödberättigandeperioden, återbetalningen till den förvaltande myndigheten eller dagen för avslutande, beroende på vilken dag som infaller först.

b)

0,5 % per år av programbidrag som fondandelsfonden betalat till finansiella intermediärer, beräknat tidsproportionellt från dagen för utbetalning från fondandelsfonden till återbetalning till fondandelsfonden, slutet av stödberättigandeperioden eller dagen för avslutande, beroende på vilken dag som infaller först.

a)

En grundersättning som beräknas på följande sätt:

b)

En resultatbaserad ersättning som beräknas på följande sätt:

a)

För fondandelsfonder: 7 % av summan av de programbidrag som betalats till fondandelsfonden.

b)

För finansieringsinstrument som tillhandahåller eget kapital: 20 % av summan av de programbidrag som betalats till finansieringsinstrumentet.

c)

För finansieringsinstrument som tillhandahåller lån: 8 % av summan av de programbidrag som betalats till finansieringsinstrumentet.

d)

För finansieringsinstrument som tillhandahåller garantier: 10 % av summan av de programbidrag som betalats till finansieringsinstrumentet.

e)

För finansieringsinstrument som tillhandahåller mikrokrediter: 10 % av summan av de programbidrag som betalats till finansieringsinstrumentet.

f)

För finansieringsinstrument som tillhandahåller bidrag, räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter i enlighet med artikel 37.7 i förordning (EU) nr 1303/2013: 6 % av summan av de programbidrag som betalats till finansieringsinstrumentet.

a)

Eventuella användaravgifter ska fastställas enligt principen att förorenaren betalar och man ska därvid på lämpligt sätt ta hänsyn till överkomligheten.

b)

Överföringar från nationella och regionala budgetar och från nationella offentliga försäkringssystem ska inte räknas som inkomster.

c)

I de fall en insats innebär att nya tillgångar kompletterar existerande tjänster eller infrastruktur ska man beakta bidrag både från nya användare och ytterliga bidrag från befintliga användare av den nya eller utvidgade tjänsten eller infrastrukturen.

a)

Kostnader för återanskaffning av utrustning med kort livslängd som behövs för att insatsen ska fungera tekniskt.

b)

Fasta driftskostnader, inklusive underhållskostnader, t.ex. personal, underhåll och reparationer, allmän förvaltning och administration samt försäkringar.

c)

Diverse driftskostnader, inklusive underhållskostnader, t.ex. förbrukning av råvaror, energi, andra förbrukningsvaror som används vid driften samt underhåll och reparationer för att förlänga insatsens varaktighet.

a)

Medlemsstatens särskilda makroekonomiska villkor och internationella makroekonomiska trender och konjunkturer.

b)

Typen av investerare eller genomförandestruktur, t.ex. offentlig-privata partnerskap.

c)

Typ av berörd sektor.

a)

Insatser som får stöd från Eruf med insatstypkoderna 056, 057 eller 060–065 från tabell 1 i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 215/2014 (5) och som genomförs inom en av de investeringsprioriteringar som fastställs i artikel 5.1 a och b, 5.2 b, 5.3 a och c samt 5.4 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 (6).

b)

Insatser som får stöd från ESF med insatstypkoden 04 från tabell 6 i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 215/2014 och som bidrar till att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation i enlighet med artikel 3.2 c i förordning (EU) nr 1304/2013.

c)

Insatser som får stöd från Ejflu i enlighet med artiklarna 17, 26 eller 35 i förordning (EU) nr 1305/2013 och som bidrar till den av unionens prioriteringar som fastställs i artikel 5.1 i den förordningen. I de fall insatsen planerats i enlighet med artiklarna 17 och 26 i förordning (EU) nr 1305/2013 ska man endast beakta insatser som genomförs av en operativ grupp inom det europeiska innovativa partnerskapet som finansieras enligt artikel 35.1 c i den förordningen.

d)

Insatser som får stöd från EHFF och som planeras i enlighet med artiklarna 28, 37 eller 41.5 i den framtida unionsrättsakten som fastställer villkoren för det ekonomiska biståndet för havs- och fiskepolitiken för programperioden 2014–2020.

a)

Insatser som får stöd från Eruf med insatstypkoderna 085, 086 eller 087 från tabell 1 i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 215/2014 och som genomförs inom en av de investeringsprioriteringar som fastställs i artikel 5.5 a och 5.6 d i förordning (EU) nr 1301/2013.

b)

Insatser som får stöd från ESF med insatstypkoden 01 från tabell 6 i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 215/2014 och som bidrar till att stödja övergången till en koldioxidsnål, klimattålig, resurseffektiv och miljömässigt hållbar ekonomi i enlighet med artikel 3.2 a i förordning (EU) nr 1304/2013.

c)

Insatser som får stöd från Ejflu i enlighet med artiklarna 17 och 25 i förordning (EU) nr 1305/2013 som bidrar till den av unionens prioriteringar som fastställs i artikel 5.4 eller 5.5 i den förordningen.

d)

Insatsen som får stöd från EHFF och som planeras i enlighet med artiklarna 36, 38, 39.1, 46.1 e och i, 54 samt 79c.1 b i den framtida unionsrättsakten som fastställer villkoren för det ekonomiska biståndet för havs- och fiskepolitiken för programperioden 2014–2020.

a)

med betydande teknisk erfarenhet av alla etapper i projektcykeln,

b)

med bred internationell erfarenhet av berörda investeringsområden,

c)

med betydande expertkunskaper i analys och utvärdering av samhällsekonomiska fördelar,

d)

med betydande kunskaper och erfarenheter av relevant unionslagstiftning, politikområden och förfaranden,

e)

som är fristående från alla myndigheter som är direkt eller indirekt inblandade i godkännandet, genomförandet eller driften av det större projektet,

f)

som inte har en intressekonflikt på någon nivå i förhållande till det större projektet,

g)

som inte har ekonomiskt intresse i samband med det större projektet, och

h)

som har nödvändiga språkkunskaper.

a)

De oberoende experterna ska kontrollera att insatsen är ett större projekt enligt artikel 100 i förordning (EU) nr 1303/2013, att det större projektet inte är en genomförd insats enligt artiklarna 21.4 och 65.6 i den förordningen och att det större projektet ingår i det relevanta operativa programmet.

b)

De oberoende experterna ska kontrollera att de uppgifter som avses i artikel 101 första stycket led a–i i förordning (EU) nr 1303/2013 och som lämnas i det format som avses i artikel 101 femte stycket i den förordningen är fullständiga, exakta och sanningsenliga.

c)

De oberoende experterna ska bedöma det större projektets kvalitet utifrån de kriterier som anges i bilaga II till den här förordningen.

d)

De oberoende experterna ska framställa en rapport från den oberoende kvalitetsgranskningen i det format som föreskrivs i artikel 102.1 tredje stycket i förordning (EU) nr 1303/2013. I rapporterna ska de oberoende experterna formulera och motivera sina uttalanden på ett otvetydigt sätt vad gäller innehållet i denna punkt.

a)

Verifikationskedjan ska göra det möjligt att tillämpa de urvalskriterier som fastställts av övervakningskommittén för det operativa program som ska kontrolleras.

b)

När det gäller bidrag och återbetalningspliktigt stöd enligt artikel 67.1 a i förordning (EU) nr 1303/2013 ska verifikationskedjan göra det möjligt att stämma av de aggregerade summor som attesterats till kommissionen med de detaljerade räkenskaper och verifikationer som bevaras hos den attesterande myndigheten, den förvaltande myndigheten, förmedlande organ och stödmottagare, för insatser som samfinansierats inom det operativa programmet.

c)

När det gäller bidrag och återbetalningspliktigt stöd enligt artikel 67.1 b och c i förordning (EU) nr 1303/2013 och artikel 14.1 i förordning (EU) nr 1304/2013 ska verifikationskedjan göra det möjligt att stämma av de aggregerade summor som attesterats till kommissionen med de detaljerade uppgifterna om utfall eller resultat och verifikationer som bevaras hos den attesterande myndigheten, den förvaltande myndigheten, förmedlande organ och stödmottagare, i tillämpliga fall även handlingar om metoden för fastställande av standardiserade skalor av enhetskostnader och standardbelopp, för insatser som samfinansierats inom det operativa programmet.

d)

När det gäller kostnader som fastställs i enlighet med artiklarna 67.1 d och 68.1 a i förordning (EU) nr 1303/2013 ska verifikationskedjan visa och motivera beräkningsmetoden, i tillämpliga fall, och den grund på vilken schablonsatserna fastställts, samt stödberättigande direkta kostnader eller kostnader som deklarerats inom andra valda kategorier, för vilka schablonsatserna ska tillämpas.

e)

När det gäller kostnader som fastställs i enlighet med artikel 68.1 b och c i förordning (EU) nr 1303/2013, artikel 14.2 i förordning (EU) nr 1304/2013 och artikel 20 i förordning (EU) nr 1299/2013 ska verifikationskedjan göra det möjligt att styrka de stödberättigande direkta kostnader för vilka schablonsatserna ska tillämpas.

f)

Verifikationskedjan ska göra det möjligt att kontrollera utbetalningen av det offentliga stödet till stödmottagaren.

g)

För varje insats ska verifikationskedjan innehålla de tekniska specifikationerna och finansieringsplanen, handlingar om godkännande av ansökan om stöd, handlingar om offentliga upphandlingsförfaranden, rapporter från stödmottagaren och rapporter om utförda kontroller och revisioner, beroende på vad som är tillämpligt.

h)

Verifikationskedjan ska omfatta information om förvaltningskontroller och revisioner som genomförs för insatsen.

i)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19.3 och bilagorna I och II till förordning (EU) nr 1304/2013 ska verifikationskedjan göra det möjligt att stämma av uppgifter om aktivitetsindikatorerna för insatsen med målen och med inrapporterade data och resultat för programmet.

j)

För finansieringsinstrument ska verifikationskedjan omfatta de verifikationer som avses i artikel 9.1 e i den här förordningen.

a)

Insatsen ska ha valts ut i enlighet med urvalskriterierna för det operativa programmet, den ska inte ha avslutats konkret eller genomförts fullt ut innan stödmottagaren lämnade in ansökan om finansiering inom det operativa programmet, den ska ha genomförts i enlighet med beslutet om godkännande och den ska uppfylla de villkor som gällde då revisionen genomfördes i fråga om funktioner, användning och mål som ska uppnås.

b)

De utgifter som deklarerats till kommissionen ska stämma överens med räkenskaperna, och de verifikationer som krävs ska säkerställa en lämplig verifikationskedja enligt artikel 25 i denna förordning.

c)

För utgifter som deklarerats till kommissionen och som fastställts i enlighet med artiklarna 67.1 b och c samt 109 i förordning (EU) nr 1303/2013 och artikel 14.1 i förordning (EU) nr 1304/2013 ska de utfall och resultat som ligger till grund för utbetalningarna till stödmottagaren ha förverkligats, uppgifter om deltagare och andra uppgifter om utfall och resultat ska överensstämma med de uppgifter som lämnats in till kommissionen och de verifikationer som krävs ska säkerställa en lämplig verifikationskedja enligt artikel 25 i den här förordningen.

i)

Urvalsenheterna ska väljas ut slumpmässigt.

ii)

Sannolikhetsteorin ska användas för att bedöma resultatet av urvalet, och även för mätning och kontroll av urvalsrisken och av planerad och uppnådd precision.

a)

Det sammanlagda beloppet av stödberättigande utgifter som deklarerats i enlighet med artikel 137.1 a i förordning (EU) nr 1303/2013 ska överensstämma med utgifter och motsvarande offentliga utgifter i betalningsansökningar som lämnats in till kommissionen för det relevanta räkenskapsåret, och om det finns skillnader ska rimliga förklaringar lämnas i räkenskaperna för de belopp som stäms av.

b)

De belopp i räkenskaperna som återkrävts och dragits tillbaka under räkenskapsåret, de belopp som ska återkrävas vid räkenskapsårets slut, de återkrav som gjorts i enlighet med artikel 71 i förordning (EU) nr 1303/2013 samt belopp som inte kan återkrävas ska motsvara de belopp som bokförts i den attesterande myndighetens redovisningssystem och som är baserade på beslut av ansvarig förvaltande myndighet eller attesterande myndighet.

c)

Utgifter ska i tillämpliga fall undantas från räkenskaperna i enlighet med artikel 137.2 i förordning (EU) nr 1303/2013 och alla nödvändiga korrigeringar avspeglas i räkenskaperna för det berörda räkenskapsåret.

d)

De programbidrag som betalats ut till finansieringsinstrument och de förskott på statligt stöd som betalats till stödmottagare ska stödjas av tillgänglig information från den förvaltande myndigheten och den attesterande myndigheten.

a)

Den relativa vikten av den eller de allvarliga bristerna i förhållande till hela förvaltnings- och kontrollsystemet.

b)

Den eller de allvarliga bristernas frekvens och omfattning.

c)

Omfattningen av förlustrisken för unionens budget.

a)

Om den eller de allvarliga bristerna i förvaltnings- och kontrollsystemet är så grundläggande, vanliga eller omfattande att de innebär ett fullständigt misslyckande för systemet och en risk att de berörda utgifterna inte är lagliga och korrekta ska en schablonsats på 100 % tillämpas.

b)

Om den eller de allvarliga bristerna i förvaltnings- och kontrollsystemet är så vanliga och omfattande att de innebär ett mycket allvarligt misslyckande för systemet och en risk att en mycket stor del av de berörda utgifterna inte är lagliga och korrekta ska en schablonsats på 25 % tillämpas.

c)

Om den eller de allvarliga bristerna i förvaltnings- och kontrollsystemet beror på att systemet inte fungerar helt eller att de fungerar så dåligt eller så sällan att det finns en risk att en stor del av de berörda utgifterna inte är lagliga och korrekta ska en schablonsats på 10 % tillämpas.

d)

Om den eller de allvarliga bristerna i förvaltnings- och kontrollsystemet beror på att systemet inte fungerar konsekvent så att det finns en risk att en betydande del av de berörda utgifterna inte är lagliga och korrekta ska en schablonsats på 5 % tillämpas.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/45

(1)

I enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1299/2013 bör det fastställas särskilda regler för vilka utgifter som är stödberättigande i samarbetsprogrammen när det gäller personalkostnader, kontorsutgifter och administrativa utgifter, kostnader för resor och logi, kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster samt utgifter för utrustning (nedan kallade utgiftskategorier).

(2)

För att möjliggöra flexibilitet vid tillämpningen av reglerna om stödberättigande för samarbetsprogrammen bör de medlemsstater som deltar i ett visst samarbetsprogram tillåtas bestämma att en viss utgiftskategori inte gäller för ett visst prioriterat område inom ett visst samarbetsprogram.

(3)

Förhållandet mellan de särskilda regler i denna förordning för vilka utgifter som är stödberättigande i samarbetsprogram och den allmänna rättsliga ramen med regler för stödberättigande som gäller samtliga ESI-fonder och som fastställs i artiklarna 65–71 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (2) bör anges.

(4)

Det bör fastställas en förteckning över olika utgiftsposter inom varje utgiftskategori.

(5)

Det bör förtydligas att gåvor i allmänhet inte är stödberättigande. Små artiklar som delas ut i samband med marknadsföring, kommunikation, reklam eller information bör emellertid vara stödberättigande.

(6)

De olika personalkostnaderna bör fastställas, liksom regler för beräkning, redovisning och återbetalning när det gäller personalkostnader i allmänhet och deltidsuppgifter eller timbaserade tjänstekontrakt i synnerhet.

(7)

De olika kontorsutgifterna och administrativa utgifterna bör förtecknas och regler fastställas för beräkning, redovisning och återbetalning av sådana kostnader som direkta eller indirekta kostnader, särskilt när de kombineras med schablonsatser enligt förordning (EU) nr 1303/2013.

(8)

De olika kostnaderna för resor och logi bör förtecknas och regler fastställas för beräkning, redovisning och återbetalning, oavsett om utgifterna uppstår hos stödmottagaren eller direkt hos dennes anställda. Villkoren för hur kostnaderna för resor och logi ska redovisas om de uppstår utanför programområdets unionsdel enligt artikel 20 i förordning (EU) nr 1299/2013 bör också förtydligas.

(9)

De olika kostnaderna för extern sakkunskap och externa tjänster bör förtecknas.

(10)

De olika utgifterna för utrustning bör förtecknas och regler fastställas för när begagnad utrustning är stödberättigande.

(11)

I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

Personalkostnader.

b)

Kontorsutgifter och administrativa utgifter.

c)

Kostnader för resor och logi.

d)

Kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster.

e)

Utgifter för utrustning.

a)

Böter, ekonomiska påföljder och utgifter för rättsliga tvister.

b)

Kostnader för gåvor, utom om värdet är högst 50 euro per gåva och de hör samman med marknadsföring, kommunikation, reklam eller information.

c)

Kostnader som beror på fluktuationer i valutakurserna.

a)

Heltidsanställning.

b)

Deltidsanställning med en fast andel av arbetstiden per månad.

c)

Deltidsanställning med ett varierande antal arbetstimmar per månad.

d)

Timanställning.

a)

Löner som betalats ut i samband med verksamhet som enheten inte skulle utföra om det inte vore för den berörda insatsen, som fastställts i ett anställnings- eller arbetsavtal, ett anställningsbeslut (nedan kallade anställningsbevis) eller i lag och som gäller de arbetsuppgifter som anges i arbetsbeskrivningen för den berörda arbetstagaren.

b)

Eventuella andra kostnader som arbetsgivaren haft och betalat och som är direkt kopplade till löner, till exempel skatter och sociala avgifter inklusive pensioner, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (3), förutsatt att

i)

på grundval av de faktiska kostnaderna (styrkt med anställningsbeviset och lönespecifikationer), eller

ii)

enligt de förenklade kostnadsalternativ som anges i artikel 67.1 b–d i förordning (EU) nr 1303/2013, eller

iii)

som ett schablonbelopp enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1299/2013.

a)

en fast procentsats av bruttopersonalkostnaden, i enlighet med att en fast andel av arbetstiden ägnas åt insatsen, utan skyldighet att införa ett separat tidsregistreringssystem, eller som

b)

en varierande andel av bruttopersonalkostnaden, i enlighet med att det antal arbetstimmar som ägnas åt insatsen varierar från månad till månad, baserat på ett tidsregistreringssystem som täcker 100 % av den anställdes arbetstid.

i)

genom att bruttopersonalkostnaden per månad divideras med det antal arbetstimmar per månad som anges i anställningsbeviset, eller

ii)

genom att den senaste dokumenterade bruttopersonalkostnaden per år divideras med 1 720 timmar, i enlighet med artikel 68.2 i förordning (EU) nr 1303/2013.

a)

Hyra för kontorslokaler.

b)

Försäkringsavgifter och skatter för de byggnader där personalen är inhyst och för kontorsutrustningen (t.ex. försäkring mot brand eller stöld).

c)

Allmänna nyttigheter (t.ex. el, värme, vatten).

d)

Kontorsmateriel.

e)

Allmänna räkenskaper som tillhandahålls inom stödmottagarens organisation.

f)

Arkiv.

g)

Underhåll, städning, reparationer.

h)

Säkerhet.

i)

It-system.

j)

Kommunikation (t.ex. telefon, fax, internet, post, visitkort).

k)

Bankavgifter för att öppna och förvalta kontot eller kontona, om genomförandet av en insats kräver att det öppnas ett separat konto.

l)

Avgifter för ekonomiska transaktioner över gränserna.

a)

Kostnader för resor (t.ex. biljetter, rese- och bilförsäkring, bränsle, milersättning, vägtullar och parkeringsavgifter).

b)

Kostnader för måltider.

c)

Kostnader för logi.

d)

Kostnader för visum.

e)

Dagtraktamenten.

a)

Studier eller kartläggningar (t.ex. utvärderingar, strategier, projektbeskrivningar, konstruktionsritningar, handledningar).

b)

Utbildning.

c)

Översättningar.

d)

Utveckling, ändring och uppdatering av it-system och webbplatser.

e)

Marknadsföring, kommunikation, reklam eller information i samband med en insats eller ett samarbetsprogram.

f)

Ekonomisk förvaltning.

g)

Tjänster i samband med anordnande och genomförande av evenemang eller möten (bl.a. hyra, catering eller tolkning).

h)

Deltagande i evenemang (t.ex. deltagaravgifter).

i)

Juridisk rådgivning och notarietjänster, teknisk och ekonomisk sakkunskap, andra konsult- och redovisningstjänster.

j)

Immateriella rättigheter.

k)

Kontroller enligt artikel 125.4 a i förordning (EU) nr 1303/2013 och artikel 23.4 i förordning (EU) nr 1299/2013.

l)

Kostnader på programnivå för attestering och revision enligt artiklarna 126 och 127 i förordning (EU) nr 1303/2013.

m)

Garantier som tillhandahålls av en bank eller något annat finansinstitut när detta krävs enligt unionens eller medlemsstatens lagstiftning eller i ett programdokument som antagits av övervakningskommittén.

n)

Resor och logi för externa experter, talare, mötesordförande samt tjänsteleverantörer.

o)

Andra specifika sakkunskaper och tjänster som behövs för insatsen.

a)

Kontorsutrustning.

b)

Hårdvara och programvara för it.

c)

Möbler och inredning.

d)

Laboratorieutrustning.

e)

Maskiner och instrument.

f)

Verktyg eller anordningar.

g)

Fordon.

h)

Annan specifik utrustning som behövs för insatsen.

a)

Inget annat stöd för utrustningen har mottagits från ESI-fonderna.

b)

Utrustningens pris är inte högre än det gängse priset på marknaden.

c)

Utrustningen har de tekniska egenskaper som behövs för insatsen och uppfyller gällande normer och standarder.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/51

(1)

Great Wall Motor Company Limited, som tillverkar lätta nyttofordon, har underrättat kommissionen om att de genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för 2010 som anges för den tillverkaren i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 (2) är felaktiga. Tillverkaren har lagt fram detaljerad bevisning som visar att de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen 2010 var betydligt högre än det värde som anges i den förordningen.

(2)

Kommissionen har granskat den bevisning som tillhandahållits av Great Wall Motor Company Limited och anser att värdet bör korrigeras.

(3)

Delegerad förordning (EU) nr 114/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/52

(1)

Enligt artikel 22.1 i direktiv 97/78/EG ska kommissionen, om det på ett tredjelands territorium uppträder eller sprids en sjukdom eller någon annan företeelse eller orsak som kan utgöra en allvarlig fara för djurs hälsa, eller om några andra allvarliga orsaker som rör djurhälsa gör det motiverat, på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat utan dröjsmål vidta åtgärder, inklusive ställa upp särskilda villkor för produkter som importeras från hela eller en del av det berörda tredjelandet.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (2) fastställs bestämmelser för människors och djurs hälsa i samband med animaliska biprodukter och därav framställda produkter för att förebygga och minimera risker för människors och djurs hälsa med dessa produkter och framför allt skydda säkerheten i foderkedjan. I förordningen kategoriseras dessutom dessa produkter i särskilda kategorier med hänsyn till graden av risk för människors och djurs hälsa.

(3)

I artikel 41.3 förordning (EG) nr 1069/2009 fastställs krav för import av animaliska biprodukter av kategori 3-material och därav framställda produkter.

(4)

I kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (3) fastställs genomförandeåtgärder för förordning (EG) nr 1069/2009, inbegripet särskilda krav på behandling eller bearbetning av animaliska biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda att användas för utfodring av produktionsdjur utom pälsdjur.

(5)

Blodprodukter som är avsedda för framställning av foder för produktionsdjur, inbegripet sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin, ska ha framställts enligt kapitel II avsnitt 2 i bilaga X till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011. Enligt led B i det avsnittet ska blodprodukter ha bearbetats med någon av metoderna 1–5 eller 7 i kapitel III i bilaga IV till den förordningen, eller någon annan metod som säkerställer att blodprodukterna uppfyller de mikrobiologiska kraven för framställda produkter i kapitel I i bilaga X till den förordningen. I förordning (EU) nr 142/2011 föreskrivs även, särskilt i kolumn 6 på rad 2 i tabell 1 i kapitel I avsnitt 1 i bilaga XIV, att blodprodukter som inte är avsedda som livsmedel men som skulle kunna användas som foderråvara, och som är avsedda för sändning till eller transitering genom unionen, ska åtföljas av hälsointyg enligt förlagan i kapitel 4(B) i bilaga XV.

(6)

Diarré hos svin som orsakas av ett delta-coronavirus förekommer i Asien och Nordamerika. Viruset har aldrig påvisats inom unionen. Sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin är traditionella ingredienser i foder för smågrisar. Olämplig värmebehandling eller kontaminering efter värmebehandling kan leda till att viruset sprids med sådana produkter.

(7)

Det är därför nödvändigt att se över kraven för import av sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin som är avsedda för framställning av foder för hägnade svin.

(8)

Vetenskapliga observationer visar att coronavirus hos svin inaktiveras i svinavföring om den värms upp till och hålls vid en temperatur på 71 °C i 10 minuter eller får ligga i rumstemperatur på 20 °C i 7 dagar. Viruset överlevde inte i experimentellt smittat torrfoder som lagrades vid en temperatur på 24 °C i mer än 2 veckor. I tredjeländer är den vanligen tillämpade temperaturen för sprejtorkning av blod och blodplasma 80 °C i hela ämnet.

(9)

Utifrån denna tillgängliga information förefaller det lämpligt att kräva att sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin som införs från tredjeländer och som är avsedda för utfodring av svin ska ha genomgått en värmebehandling vid hög temperatur, följt av lagring under en viss tid vid rumstemperatur, för att minska risken för kontaminering efter behandlingen.

(10)

På grund av behovet av att skydda djurs hälsa i unionen och det allvarliga hot som blodprodukterna utgör bör kommissionen vidta tillfälliga skyddsåtgärder. Dessa produkter bör därför vid införsel till unionen åtföljas av ett hälsointyg enligt förlagan i bilagan till denna förordning.

(11)

De tillfälliga skyddsåtgärderna bör gälla från och med dagen efter det att denna förordning har offentliggjorts och under en period på 12 månader. De får ändras med beaktande av en riskbedömning på grundval av nya vetenskapliga uppgifter.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/57

(1)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2) ska institut etablerade i unionen för närvarande rapportera sin efterlevnad av kapitalbaskraven varje kvartal. För att minimera inkonsekvenserna mellan de rapporteringsreferensdatum som fastställts för institutionerna och de datum som gäller för centrala motparter för beräkning och rapportering av information om hypotetiskt kapital, bör de rapporteringsreferensdatum som fastställts för centrala motparter omfatta åtminstone de referensdatum som redan har fastställts för instituten. En tätare rapportering av information som avser hypotetiskt kapital skulle också innebära att clearingmedlemmar som är etablerade i tredjeländer kan ha olika rapporteringsdatum. Dessutom kan det finnas stora variationer i kapitalbaskraven och clearingmedlemmarna och deras behöriga myndigheter kan vilja övervaka dessa exponeringar oftare än en gång per kvartal så att de har en uppdaterad översyn av dessa krav.

(2)

Under normala förhållanden bör inte rapporteringsdatumena för centrala motparter fördröjas mer än en vecka med avseende på beräkningsdagen. En vecka ger centrala motparter tillräckligt med tid för att kunna utföra alla interna kontroller och slutföra den process för godkännande som krävs innan de begärda uppgifterna rapporteras. Om en central motpart utvecklar ett helt automatiserat system kan rapporteringsdatumet ligga nära beräkningsdagen. För närvarande kan det hända att centrala motparter inte har förmåga att fullfölja hela processen inom denna tidsfrist och de kan därför behöva utveckla sina interna processer och infrastrukturer. Mot denna bakgrund bör en övergångsbestämmelse införas för att ge centrala motparter tillräckligt med tid att utveckla nödvändiga interna förfaranden och infrastrukturer och samtidigt börja rapportera information som rör hypotetiskt kapital till sina clearingmedlemmar.

(3)

Enligt förordning (EU) nr 648/2012 ska de förluster som den centrala motparten ådrar sig när en clearingmedlem fallerar i första hand täckas av den ursprungliga marginalsäkerheten och denna clearingmedlems bidrag till obeståndsfonden. Om dessa visar sig vara otillräckliga ska förlusterna täckas genom förfinansierade finansiella medel som centrala motparter bidragit med enligt sina respektive vattenfallsprinciper vid obestånd och av de förfinansierade bidragen till obeståndsfonden som medlemmar som inte är på obestånd lämnat. Under denna period bör rapporteringen ske oftare för att hålla andra clearingmedlemmar som inte är på obestånd och de behöriga myndigheterna uppdaterade om all information som gäller det hypotetiska kapital som behövs för att beräkna clearingmedlemmarnas kapitalbaskrav. Centrala motparter bör ha den tekniska kapacitet och de interna processer som behövs för att kunna beräkna och lämna information som rör det hypotetiska kapitalet under dessa stressituationer.

(4)

Enligt förordning (EU) nr 648/2012 ska en central motpart inom en månad fylla på sina förfinansierade egna finansiella medel som ska användas vid tillämpningen av vattenfallsprincipen vid obestånd. Av detta skäl bör beräkningar och rapporteringar under dessa situationer ske oftare än normalt. Daglig rapportering av information som rör hypotetiskt kapital kan vara mindre betydelsefull, eftersom det kan ta tid att fastställa den totala storleken på förlusterna till följd av clearingmedlemmens obestånd. Eftersom behöriga myndigheter kan stå inför en lång rad olika scenarier bör de också ha möjlighet att begära att beräkningar och rapporteringar sker oftare under stressituationer med utgångspunkt i en bedömning av situationen som bör beakta graden av faktisk eller förutsedd förbrukning av de förfinansierade finansiella medel som finns tillgängliga för den centrala motparten (både de som den centrala motparten själv bidragit med och de som clearingmedlemmarna bidragit med). Den tätare rapporteringsfrekvensen bör gälla till dess att dessa resurser återupprättats till de nivåer som krävs i tillämplig lagstiftning.

(5)

Den täta rapporteringsfrekvensen i stressituationer kan vara väldigt krävande med tanke på de rapporteringskrav som nyligen införts. Detta kan, åtminstone för vissa centrala motparter, förorsaka problem när det gäller det tekniska genomförandet. För att minska dessa bör ett senare tillämpningsdatum användas vid krav på att rapportering ska ske oftare. Det kommer att göra det möjligt för centrala motparter att förbättra sina interna processer och uppgradera sina system.

(6)

Bestämmelserna i denna förordning hänger nära samman, eftersom de avser beräkning och rapportering av en central motparts hypotetiska kapital. För att se till att dessa bestämmelser, vilka bör träda i kraft samtidigt, överensstämmer sinsemellan och för att göra det lättare för dem som åläggs dessa skyldigheter att få överblick över och hitta bestämmelserna på ett och samma ställe, bör alla åtföljande tekniska genomförandestandarder som krävs enligt förordning (EU) nr 648/2012 samlas i en enda förordning.

(7)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska genomförandestandarder som Europeiska bankmyndigheten har överlämnat till kommissionen.

(8)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört ett öppet offentligt samråd om de förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

a)

Rapporteringsreferensdatumena för denna beräkning ska vara som följer:

Den 31 januari, den 28 februari (eller den 29 februari under skottår), den 31 mars, den 30 april, den 31 maj, den 30 juni, den 31 juli, den 31 augusti, den 30 september, den 31 oktober, den 30 november och den 31 december.

b)

Den dag då den centrala motparten ska göra denna beräkning (beräkningsdag) ska vara som följer:

Den 1 februari, den 1 mars, den 1 april, den 1 maj, den 1 juni, den 1 juli, den 1 augusti, den 1 september, den 1 oktober, den 1 november, den 1 december och den 1 januari.

a)

Om en central motpart, till följd av en clearingmedlems obestånd, är skyldig att, i enlighet med artikel 43 i förordning (EU) nr 648/2012, använda en del av de förfinansierade finansiella medel som den bidragit med enligt vattenfallsprincipen vid obestånd.

b)

Om en central motpart, till följd av en clearingmedlems obestånd, är skyldig att, i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012, använda bidragen till obeståndsfonden från clearingmedlemmar som inte är på obestånd.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/65

(1)

Vad gäller förfarandet och villkoren för godkännande ska rådets direktiv 91/414/EEG (2) i enlighet med artikel 80.1 a i förordning (EG) nr 1107/2009 tillämpas på de verksamma ämnen för vilka ett beslut har antagits i enlighet med artikel 6.3 i det direktivet före den 14 juni 2011. För Bacillus pumilus QST 2808 uppfylls villkoren i artikel 80.1 a i förordning (EG) nr 1107/2009 genom kommissionens genomförandebeslut 2011/253/EU (3).

(2)

I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG tog Nederländerna den 3 december 2010 emot en ansökan från AgraQuest Inc., numera Bayer CropScience, om införande av det verksamma ämnet Bacillus pumilus QST 2808 i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Genom genomförandebeslut 2011/253/EU bekräftades att dokumentationen var fullständig, dvs. att den i princip kunde anses uppfylla uppgiftskraven i bilagorna II och III till direktiv 91/414/EEG.

(3)

Effekterna av detta verksamma ämne på människors och djurs hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med bestämmelserna i artikel 6.2 och 6.4 i direktiv 91/414/EEG för de användningsområden som sökanden har föreslagit. Den rapporterande medlemsstaten överlämnade ett utkast till bedömningsrapport den 8 maj 2012.

(4)

Utkastet till bedömningsrapport granskades av medlemsstaterna och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten). Myndigheten lade fram sin slutsats (4) om riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet Bacillus pumilus QST 2808 för kommissionen den 26 juli 2013. Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport och myndighetens slutsats i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och en rapport färdigställdes den 20 mars 2014 i form av kommissionens granskningsrapport om Bacillus pumilus QST 2808.

(5)

De olika undersökningar som gjorts har visat att växtskyddsmedel som innehåller Bacillus pumilus QST 2808 i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b samt 5.3 i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Bacillus pumilus QST 2808 bör därför godkännas.

(6)

I enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor och restriktioner. Främst bör ytterligare bekräftande uppgifter krävas in.

(7)

Innan ett godkännande beviljas bör medlemsstaterna och berörda parter medges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(8)

Utan att det påverkar tillämpningen av de skyldigheter som anges i förordning (EG) nr 1107/2009 som en följd av godkännandet och med hänsyn till den särskilda situation som uppstår genom övergången från direktiv 91/414/EEG till förordning (EG) nr 1107/2009 bör dock följande gälla. Medlemsstaterna bör medges en sexmånadersperiod efter godkännandet för att se över godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller Bacillus pumilus QST 2808. Medlemsstaterna bör i förekommande fall ändra, ersätta eller återkalla godkännanden. Genom undantag från tidsfristen bör i enlighet med direktiv 91/414/EEG en längre period medges för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen enligt bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna.

(9)

Erfarenheter från upptaganden i bilaga I till direktiv 91/414/EEG av verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 (5) har visat att det kan uppstå svårigheter vid tolkningen av de skyldigheter som innehavarna av befintliga godkännanden har i fråga om tillgången till uppgifter. För att ytterligare svårigheter ska undvikas förefaller det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt skyldigheten att kontrollera att innehavarna av ett godkännande kan visa att de har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att medlemsstaterna eller innehavarna av godkännanden åläggs några nya skyldigheter jämfört med dem som de åläggs i de direktiv om ändring av bilaga I till det direktivet som hittills har antagits eller i förordningarna om godkännande av verksamma ämnen.

(10)

I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (6) ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om det gäller ett växtskyddsmedel som innehåller Bacillus pumilus QST 2808 som enda verksamma ämne, vid behov senast den 29 februari 2016 ändra eller återkalla godkännandet, eller

b)

om det gäller ett växtskyddsmedel som innehåller Bacillus pumilus QST 2808 som ett av flera verksamma ämnen, vid behov ändra eller återkalla godkännandet senast den 29 februari 2016 eller vid det datum som fastställts för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i respektive rättsakt eller rättsakter om upptagande av ämnet eller ämnena i fråga i bilaga I till direktiv 91/414/EEG eller om godkännande av ämnet eller ämnena, beroende på vilket datum som är det senaste.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/70

(1)

Genom kommissionens direktiv 2011/30/EU (2) infördes fenbutatinoxid som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3) med villkoret att de berörda medlemsstaterna skulle se till att den sökande på vars begäran fenbutatinoxid införts inkom med ytterligare bekräftande uppgifter om den genotoxikologiska potentialen hos och ekotoxikologiska betydelsen av föroreningen SD 31723 samt om spektrum, lagringsstabilitet och analysmetoder för beredningen senast den 31 maj 2013.

(2)

Verksamma ämnen som har införts i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)

Den sökande på vars begäran fenbutatinoxid godkändes lämnade inte de bekräftande uppgifterna inom tidsfristen den 31 maj 2013. Den 27 juni 2013 underrättade sökanden per post kommissionen om sin avsikt att inte lämna in några sådana uppgifter.

(4)

Godkännandet av fenbutatinoxid bör därför återkallas.

(5)

Kommissionens direktiv 2011/30/EU bör därför upphöra att gälla.

(6)

Bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Medlemsstaterna bör medges tid att återkalla godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller fenbutatinoxid.

(8)

Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 för växtskyddsmedel som innehåller fenbutatinoxid bör löpa ut senast 18 månader efter det att den här förordningen har trätt i kraft.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/72

(1)

I del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (2) fastställs de verksamma ämnen som anses ha blivit godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009.

(2)

Godkännandena för de verksamma ämnena Bacillus subtilis (Cohn 1872) stam QST 713, identisk med stam AQ 713, klodinafop, metrafenon, pirimikarb, rimsulfuron, spinosad, tiametoxam, tolklofosmetyl och tritikonazol kommer att löpa ut den 31 januari 2017. Ansökningar om förnyelse har lämnats in för dessa verksamma ämnen. Eftersom kraven i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (3) ska gälla för dessa verksamma ämnen måste sökandena ges tillräckligt med tid för att slutföra förnyelseförfarandet i enlighet med den förordningen. Följaktligen är det sannolikt att godkännandeperioderna för dessa verksamma ämnen kommer att löpa ut innan något beslut om att förnya dem har fattats. Godkännandeperioderna måste därför förlängas.

(3)

Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Med tanke på syftet med artikel 17 första stycket i förordning (EG) nr 1107/2009 kommer kommissionen, när det gäller de fall där ingen kompletterande dokumentation i enlighet med genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 lämnas in inom 30 månader före det datum då godkännandeperioden löper ut enligt bilagan till den här förordningen, att fastställa det datum då godkännandeperioden löper ut till samma datum som det som gällde före den här förordningen eller så snart som möjligt därefter.

(5)

Med tanke på syftet med artikel 17 första stycket i förordning (EG) nr 1107/2009 kommer kommissionen, när det gäller de fall där kommissionen kommer att anta en förordning om att inte förnya ett godkännande av ett verksamt ämne som anges i bilagan till den här förordningen på grund av att kriterierna för godkännandet inte är uppfyllda, att fastställa det datum då godkännandeperioden löper ut till samma datum som det som gällde före den här förordningen eller till det datum då förordningen om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet trädde i kraft, beroende på vilken tidpunkt som infaller senast.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 138/75

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (2) fastställs gränsvärden för kadmium i en rad livsmedel.

(2)

Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan (nedan kallad panelen) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 30 januari 2009 ett yttrande om kadmium i livsmedel (3). I det yttrandet fastställde Efsa ett tolerabelt veckointag för kadmium på 2,5 μg/kg kroppsvikt. I sitt yttrande ”Statement on tolerable weekly intake for cadmium” (4) tog Efsa hänsyn till den riskbedömning som strax innan hade gjorts av WHO:s och FAO:s gemensamma expertkommitté för livsmedelstillsatser (JEFCA, Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives) (5), och bekräftade det tolerabla veckointaget för kadmium på 2,5 μg/kg kroppsvikt.

(3)

I det vetenskapliga yttrandet om kadmium i livsmedel konstaterade panelen att den genomsnittliga kadmiumexponeringen via kosten ligger nära eller något över det tolerabla veckointaget på 2,5 μg/kg kroppsvikt. Vissa befolkningsgrupper kan ha ett tolerabelt veckointag som är ungefär dubbelt så stort. Panelen konstaterade också att exponeringen hos befolkningen i stort bör minskas, även om den exponeringsnivån sannolikt inte har skadliga effekter på njurfunktionen hos enskilda personer.

(4)

Enligt panelens vetenskapliga yttrande om kadmium i livsmedel står spannmål och spannmålsprodukter, grönsaker, nötter, torkade baljväxter, stärkelsehaltiga rotgrönsaker eller potatis samt kött och köttprodukter för större delen av kadmiumexponeringen via kosten. De högsta kadmiumhalterna har uppmätts i alger, fisk, skaldjur, choklad och livsmedel för särskilda näringsändamål samt svamp, oljeväxtfrön och ätliga slaktbiprodukter.

(5)

I en mer ingående exponeringsbedömning som Efsa gjort inom ramen för sin vetenskapliga rapport ”Cadmium dietary exposure in the European population” (6), med användning av den nya övergripande databasen över livsmedelskonsumtion som innehåller uppdaterade siffror över livsmedelskonsumtion för de olika medlemsstaterna och de olika åldersgrupperna i befolkningen, ges mer detaljerad information om de enskilda livsmedel som bidrar till exponeringen per åldersgrupp. När det gäller vuxna bidrar stärkelsehaltiga rot- och knölgrönsaker, spannmål och spannmålsbaserade produkter samt grönsaker och grönsaksprodukter i hög grad till exponeringen. När det gäller barn och tonåringar är det huvudsakligen stärkelsehaltiga rot- och knölgrönsaker, spannmål och spannmålsbaserade produkter samt socker och konfektyrer som bidrar till exponeringen, medan det för spädbarn och småbarn är stärkelsehaltiga rot- och knölgrönsaker, spannmål och spannmålsbaserade produkter, grönsaker och grönsaksbaserade produkter, mjölk och mjölkprodukter samt livsmedel för spädbarn och småbarn som bidrar mest. Det framgår av den mer ingående exponeringsbedömningen att den sammantagna exponeringen inte bara beror på ett fåtal huvudkällor utan på bidrag från flera olika livsmedelsgrupper.

(6)

Gränsvärden för kadmium har fastställts i ett stort antal livsmedel, bl.a. spannmål, grönsaker, kött, fisk, skaldjur, slaktbiprodukter och kosttillskott. För några livsmedel som i hög grad bidrar till vissa befolkningsgruppers exponering (choklad- och kakaoprodukter, livsmedel för spädbarn och småbarn) har det ännu inte fastställts några gränsvärden. Det är således nödvändigt att fastställa gränsvärden för kadmium i dessa livsmedel.

(7)

Gränsvärden för främmande ämnen fastställs i enlighet med ALARA-principen (så låg som rimligen är möjlig) både när det gäller livsmedel som redan har gränsvärden för kadmium (t.ex. grönsaker, kött, fisk, skaldjur, slaktbiprodukter och kosttillskott) och livsmedel som nyligen har fått gränsvärden (t.ex. kakao- och chokladprodukter), med hjälp av uppgifter om förekomsten och befolkningens konsumtionsmönster i Europeiska unionen.

(8)

Choklad och kakaopulver som säljs till slutkonsumenterna kan innehålla höga halter kadmium och är en viktig exponeringskälla. De konsumeras ofta av barn, t.ex. i form av choklad eller som sötat kakaopulver i kakaodrycker. När man fastställer gränsvärden för kadmium bör man beakta uppgifter om förekomsten i olika typer av choklad och i kakaopulver som säljs till slutkonsumenterna. Eftersom kadmiumhalterna i kakaoprodukter är kopplade till deras kakaohalt bör man fastställa olika gränsvärden för kadmium i produkter med olika andel kakao. Detta bör säkerställa att även choklad med högre andel kakao kan följa gränsvärdena.

(9)

I några regioner i kakaoproducerande länder kan kadmiumhalten i jorden vara naturligt hög. När man fastställer gränsvärden för kadmium bör man därför ta hänsyn till de uppgifter om förekomsten i kakao- och chokladprodukter som lämnas av länder där kadmiumhalten i jorden är hög.

(10)

Modersmjölkersättning och tillskottsnäring bidrar väsentligt till spädbarns och småbarns exponering för kadmium. Modersmjölkersättning och tillskottsnäring som framställs av sojaproteinisolat eller sojaproteinisolat blandat med komjölksproteiner kan innehålla högre halter av kadmium än mjölkbaserade produkter, eftersom sojabönor naturligt tar upp kadmium från jorden. Sojabaserad modersmjölkersättning och tillskottsnäring är ett viktigt alternativ för laktosintoleranta barn, och därför måste man se till att tillgången till dem på marknaden är tillräcklig. Följaktligen bör det fastställas ett högre gränsvärde i sojabaserade produkter.

(11)

Beredda spannmålsbaserade livsmedel och annan barnmat för spädbarn och småbarn är en viktig källa till kadmiumexponering hos spädbarn och småbarn. Därför bör det fastställas ett särskilt gränsvärde för kadmium i beredda spannmålsbaserade livsmedel och annan barnmat.

(12)

Minskad exponering hos en mycket sårbar konsumentgrupp kan uppnås genom att det fastställs gränsvärden i vissa kategorier livsmedel för särskilda näringsändamål (t.ex. livsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda för spädbarn). I brist på uppgifter som kan styrka sådana gränsvärden bör man samla in uppgifter om förekomsten, med tanke på eventuella specifika gränsvärden i framtiden.

(13)

När det gäller vissa specifika grönsaker (haverrot, palsternackor, bladselleri, pepparrot) är det svårt att följa de nuvarande gränsvärdena, och medlemsstaternas uppgifter om förekomsten visar att de naturliga bakgrundsnivåerna är högre och jämförbara med nivåerna för rotselleri. Eftersom konsumtionen av dessa livsmedel är låg och inverkan på människors exponering är försumbar, bör gränsvärdena för kadmium i palsternackor, haverrot, bladselleri och pepparrot höjas till samma nivå som gränsvärdet i rotselleri.

(14)

Vissa fiskarter omfattas för närvarande inte av det standardiserade gränsvärdet för fisk på 0,05 mg/kg. För fiskarterna ryggstrimmig pelamid (Sarda sarda), tvåbandsblecka (Diplodus vulgaris), ål (Anguilla anguilla), multe (Mugil labrosus labrosus), taggmakrill och andra arter inom släktet Trachurus (Trachurus spp.), ”luvar” (Luvarus imperialis), sardiner och andra arter inom släktet Sardinops (Sardinops spp.) och tunga (Dicologoglossa cuneata) visar nya uppgifter om förekomsten att det inte längre än nödvändigt med undantag och att det standardiserade gränsvärdet kan följas genom tillämpning av god fiskesed. Därför behövs det inte längre särskilda gränsvärden för dessa fiskarter.

(15)

För makrill och andra arter inom släktet Auxis (Auxis spp.), ansjovis och andra arter inom släktet Engraulis (Engraulis spp.) och svärdfisk (Xiphias gladius) visar nya uppgifter om förekomsten att ett lägre gränsvärde kan följas genom tillämpning av god fiskesed. Gränsvärdena när det gäller dessa fiskarter bör därför justeras.

(16)

För sardin (Sardina pilchardus) och Sicyopterus lagocephalus visar uppgifter om förekomsten att det är svårt att följa de nuvarande gränsvärdena eftersom de naturliga bakgrundsnivåerna kan vara högre. För båda fiskarterna är konsumtionen låg och har försumbar inverkan på människors exponering. Därför bör det fastställas högre gränsvärden i dessa två fiskarter för att säkra marknadstillgången.

(17)

Förordning (EG) nr 1881/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(18)

Medlemsstaterna och livsmedelsföretagen bör få tid på sig att anpassa sig till de nya gränsvärden som fastställs genom denna förordning i kakaoprodukter och livsmedel för spädbarn och småbarn. Det datum då gränsvärdena för kadmium i dessa livsmedel ska börja tillämpas bör därför skjutas upp.

(19)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.