8.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 466/2014/EU

av den 16 april 2014

om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

Med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 209 och 212,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Utöver sin huvuduppgift att finansiera investeringar i Europeiska unionen, som förblir dess prioritering och främsta mål, finansierar Europeiska investeringsbanken (EIB) verksamhet utanför unionen för att stödja unionens politik för yttre förbindelser. Härigenom kan de av unionens budgetmedel som är tillgängliga för externa regioner kompletteras med EIB:s finansiella resurser, till nytta för de mottagande tredjeländerna. Genom sådana finansieringstransaktioner bidrar EIB indirekt till unionens allmänna principer och politiska mål som inbegriper att minska fattigdomen genom tillväxt för alla och en hållbar ekonomi, miljömässig och social utveckling samt främjande av unionens välstånd i den nya globala ekonomiska situationen.

(2)	I artikel 209.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), jämförd med artikel 208 i samma fördrag, föreskrivs att EIB enligt villkoren i sin stadga ska bidra till att genomföra de åtgärder som krävs för att främja målen för unionens politik för utvecklingssamarbete.

(3)

För att stödja unionens yttre åtgärder och möjliggöra för EIB att finansiera investeringar utanför unionen utan att det påverkar EIB:s kreditvärdighet har den största delen av EIB:s verksamhet i externa regioner åtnjutit en EU-budgetgaranti (nedan kallad EU-garanti) som förvaltas av kommissionen. Detta stöder ytterligare EIB:s kreditvärdighet mot de finansiella marknaderna, vilket är av största betydelse.

(4)

De senaste EU-garantierna för EIB:s finansieringstransaktioner, som undertecknats under perioden från 1 februari 2007 till den 31 december 2013, inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU (2). En EU-garanti för EIB:s finansieringstransaktioner utanför unionen till stöd för unionens politik bör inrättas för den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

(5)

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (nedan kallad garantifonden), som inrättades genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (3), utgör en likviditetsbuffert för unionens budget mot förluster vid EIB:s finansieringstransaktioner och vid makroekonomiskt stöd och Euratomlån utanför unionen.

(6)	En förteckning över länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering inom ramen för EU-garantin bör upprättas, liksom en förteckning över länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering med EU-garantin.

(7)

Bhutan bör läggas till i den förteckning över länder som faktiskt är berättigade till EIB-finansiering och Myanmar/Burma/Myanmar bör föras in på båda förteckningarna efter den senaste utvecklingen som har möjliggjort för unionen att inleda ett nytt kapitel i sina relationer med Bhutan och Myanmar/Burma/Myanmar för att stödja de fortgående politiska och ekonomiska reformerna i båda länderna.

(8)

I syfte att återspegla utvecklingen av politiken på viktiga områden bör förteckningen över länder som faktiskt är berättigade till EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU garantin revideras på lämpligt sätt och befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga III till detta beslut. Kommissionens ändringar av bilaga III bör grundas på en övergripande ekonomisk, social, miljörelaterad och politisk bedömning, särskilt aspekter som rör demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(9)

För att kunna anpassa beloppen till den faktiska utvecklingen av garantifondens tillförselbehov i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 bör det maximala taket för EU-garantin indelas i ett fast tak på högst 27 000 000 000 EUR och ett fakultativt ytterligare belopp på 3 000 000 000 EUR. Tilldelningen av anslag till garantifonden i unionens allmänna budget (budgetrubrik 01 03 06) sker i efterhand på grundval av resultatsiffrorna för utestående garanterad utlåning till tredje land i slutet av år n-2. Enligt förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1638/2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument har återflöden från riskkapital och låneinvesteringar som avser Medelhavsområdet inom ramen för verksamhet som avslutats före 2007 och som kommer från EU-medel ackumulerats på ett förvaltningskonto som inrättats genom faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (Femip). Dessa återflöden bör delvis användas för garantifonden som undantagsåtgärd för att säkerställa att taket för EIB:s finansieringstransaktioner enligt detta beslut bibehålls på en lämplig nivå för perioden 2014–2020. Återstående medel bör återbetalas till unionens allmänna budget.

(10)

Frågor som ska behandlas inför ianspråktagande av hela eller delar av det fakultativa ytterligare beloppet bör inbegripa framsteg i EIB:s genomförande av detta beslut, särskilt resultatet av EIB:s verksamhet på grundval av information från bland annat ramen för mätning av resultaten (nedan kallad REM), inbegripet en bedömning av utvecklingseffekten, behoven av inbetalningar till garantifonden med beaktande av tidigare och framtida utestående belopp för all verksamhet som täcks av garantifonden samt den makroekonomiska, finansiella och politiska situationen i berättigade regioner och länder vid tidpunkten för halvtidsöversynen.

(11)

De belopp som täcks av EU-garantin i respektive region bör fortsätta att utgöra tak för EIB-finansieringen inom ramen för EU-garantin, och de bör således inte utgöra mål som EIB måste uppnå. Taken bör utvärderas som en del av halvtidsöversynen av detta beslut särskilt med avseende på förändringar i den förteckning över regioner och länder som faktiskt är berättigade till EIB-finansiering.

(12)

EIB:s finansieringstransaktioner ska vara förenliga med mottagarländernas utvecklingsstrategier. Mot denna bakgrund och för att öka samstämmigheten och inrikta EIB:s externa finansieringstransaktioner på att stödja unionens politik och för att ge maximala fördelar till förmånstagarna fastställs i beslut nr 1080/2011/EU allmänna mål för EIB:s finansieringstransaktioner i samtliga berättigade regioner och länder, särskilt när det gäller stöd till små och medelstora företag, social och ekonomisk infrastruktur samt begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, med utgångspunkt i EIB:s relativa styrka på områden där banken har väldokumenterad erfarenhet. Dessa mål bör bibehållas i detta beslut för att ytterligare främja hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

(13)

Att förbättra möjligheterna till finansiering för små och medelstora företag, inbegripet små och medelstora företag från unionen som investerar i regioner som omfattas av detta beslut, kan spela en avgörande roll när det gäller att stimulera ekonomisk utveckling och att bekämpa arbetslöshet. För att effektivt nå ut till små och medelstora företag bör EIB:s finansieringstransaktioner vara resultatorienterade. EIB bör om möjligt investera i små och medelstora företags forsknings- och innovationsverksamhet i syfte att stödja lokal utveckling. EIB bör i de länder som är berättigade till finansiering samarbeta med lokala finansiella förmedlingsinstitut som bör integreras i den lokala ekonomin särskilt för att säkerställa att finansiella fördelar överförs till deras kunder och att mervärde tillhandahålls i jämförelse med andra finansieringskällor. EIB bör också i möjligaste mån öka diversifieringen av sina finansiella partner i de länder där insatserna görs. Under förfarandet för due diligence bör EIB avgöra om finansieringstransaktionerna till stöd för små och medelstora företag är förenliga med de regionala tekniska operativa riktlinjerna, REM och EIB:s standarder. EIB bör inrätta en rapporteringsmekanism för att säkerställa att de medel som avsetts för små och medelstora företag används till förmån för dessa. En konsoliderad rapport om finansieringen av små och medelstora företag enligt detta direktiv bör tillhandahållas av EIB som en del av dess bidrag till halvtidsöversynen.

(14)

EU-garantins omfattning, som är begränsad till risker som avser självständighet och risker av politisk natur, är inte i sig själv tillräcklig för att säkerställa en meningsfull verksamhet för EIB när det gäller stöd för mikrofinansiering. Därför bör sådana aktiviteter i lämpliga fall genomföras med hjälp av budgetmedel som är tillgängliga genom andra instrument och genom förmedlingsinstitut också på lokal nivå som en möjlighet att främja tillväxt och bidra till att minska fattigdomen i fattiga länder.

(15)	EIB bör fortsätta att finansiera investeringsprojekt inom områdena social, miljömässig och ekonomisk infrastruktur, inklusive transport och energi, och bör överväga att öka sin aktivitet till stöd för infrastruktur inom hälsa och utbildning när det finns ett tydligt mervärde i att göra detta.

(16)

För att förstärka EU-garantins klimatförändringsdimension bör det införas ett övergripande mål för volymen av transaktioner och ett system som möjliggör förhandsbedömning av växthusgasutsläppen från projekt som stöds av EU-garantin. EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för begränsning av och anpassning till klimatförändringar bör motsvara minst 25 % av EIB:s sammanlagda finansieringstransaktioner för att främja unionens klimatmål på global nivå. EIB bör tillhandahålla teknisk expertis i nära samarbete med kommissionen för att stödja offentliga och privata motparter som utnyttjar EIB:s finansieringstransaktioner när det gäller att hantera klimatförändringar och använda tillgänglig finansiering på bästa möjliga sätt. Subventionerade medel bör göras tillgängliga för projekt som syftar till begränsning och anpassning. EIB:s finansieringstransaktioner bör när så är möjligt och lämpligt kompletteras med medel från unionens allmänna budget, genom att bidrag och lån kombineras effektivt och konsekvent för att finansiera klimatförändringsåtgärder inom ramen för unionens externa bistånd. I detta avseende bör kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet innehålla en detaljerad redogörelse för vilka finansieringsinstrument som har använts för att finansiera dessa projekt, med angivande av beloppen för EIB:s finansieringstransaktioner enligt det externa mandatet samt motsvarande bidragsbelopp.

(17)

Inom de områden som omfattas av de allmänna målen bör regional integrering mellan länder, särskilt ekonomisk integrering mellan föranslutningsländer, grannländer och unionen, vara ett underliggande mål för EIB:s finansieringstransaktioner. I detta sammanhang bör EIB inom de områden som omfattas av de allmänna målen kunna stödja partnerländer genom utländska direktinvesteringar från företag från unionen som främjar ekonomisk integrering med unionen och bidrar till att främja teknik- och kunskapsöverföring, förutsatt att man iakttagit lämplig aktsamhet under investeringsprojektet för att minimera riskerna för att EIB:s finansieringstransaktioner leder till negativa återverkningar när det gäller sysselsättningen inom unionen. EIB bör även uppmuntras att stödja utländska direktinvesteringar i partnerländer från företag i unionen på dess egen risk med beaktande av EIB:s riskkapacitet.

(18)

EIB bör regelbundet genomföra efterhands- eller halvtidsutvärderingar av verksamhet som är föremål för stöd enligt detta beslut i syfte att bedöma deras relevans, resultat och utvecklingseffekter och att identifiera aspekter som skulle kunna bidra till en förbättring av den framtida verksamheten. Sådana utvärderingar bör bidra till ansvarighet och hållbarhetsanalys.

(19)

Åtgärderna för att omsätta EU-garantins mål enligt det allmänna mandatet i praktiken kommer att anges i regionala, tekniska och operativa riktlinjer. Sådana riktlinjer bör överensstämma med den breda ramen för unionens regionalpolitik, inklusive principen om differentiering inom den europeiska grannskapspolitiken. De regionala tekniska operativa riktlinjerna bör ses över efter antagandet av detta beslut och uppdateras ytterligare efter halvtidsöversynen för att anpassa dem till utvecklingen i unionens externa politik och prioriteringar. Uppdateringen av de regionala tekniska operativa riktlinjerna bör bland annat beakta relevant utveckling i berättigade länder.

(20)

I enlighet med protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, som fogats till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, ska ansökningar som lämnas direkt till EIB om EIB-finansieringstransaktioner som ska ske i enlighet med detta beslut föreläggas kommissionen för yttrande om överensstämmelse med relevant unionslagstiftning och unionspolitik. När det gäller EIB-finansieringstransaktioner enligt detta beslut bör sådana transaktioner inte omfattas av EU-garantin om de avstyrks av kommissionen.

(21)

Även om EIB:s styrka fortsatt ligger i dess särskilda modell som en offentligt ägd investeringsbank vars uppdrag är att tillhandahålla långsiktiga lån i syfte att uppfylla de mål som bankens aktieägare har fastställt, bör EIB:s finansieringstransaktioner bidra till att uppfylla de allmänna principer som vägleder unionens yttre åtgärder i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget, dvs. befästande och stödjande av demokrati och rättsstaten, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, samt till genomförandet av de internationella åtaganden och överenskommelser däribland miljöavtal i vilka unionen är part. EIB bör i synnerhet bidra till ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeländer i enlighet med artikel 212 i EUF-fördraget. Dessutom bör EIB:s insatser stämma överens med folkrätten, bland annat principerna i Förenta nationernas stadga. EIB:s insatser bör under de olika projektetapperna också stämma överens med bestämmelserna i FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). När det gäller i synnerhet utvecklingsländerna bör EIB:s finansieringstransaktioner främja en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling, särskilt i de minst gynnade utvecklingsländerna, en smidig och gradvis integrering i världsekonomin, och uppfyllandet av de mål som unionen har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra relevanta internationella organisationer. Samtidigt som EIB bidrar till genomförandet av de åtgärder som är nödvändiga för att främja målen för unionens politik för utvecklingssamarbete i enlighet med artikel 209.3 i EUF-fördraget, bör EIB sträva efter att indirekt stödja uppnåendet av Förenta nationernas millennieutvecklingsmål för 2015 och efter 2015 uppfyllandet av eventuellt nya utvecklingsmål som kan komma att ändra eller ersätta millennieutvecklingsmålen i alla regioner där banken är aktiv.

(22)

EIB:s aktiviteter enligt detta beslut bör stödja genomförandet det europeiska samförståndet om utveckling, om agendan för förändring och principerna för effektivare bistånd i enlighet med Parisförklaringen 2005, Accra-handlingsplanen 2008 och det partnerskapsavtal som slöts i Busan 2011. Dessutom bör det vara samstämmigt med EU:s strategiska ram och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati som antogs av rådet det 25 juni 2012 samt med internationella avtal på miljöområdet, inklusive EU:s åtaganden i fråga om biologisk mångfald. Det bör genomföras genom att antal konkreta åtgärder, särskilt genom att man förstärker EIB:s kapacitet att bedöma miljömässiga, sociala, utvecklingsmässiga aspekter av projekt, t.ex. mänskliga rättigheter och konfliktrelaterade risker, och att aktivt främja lokalt samråd med offentliga myndigheter och civilsamhället. EIB bör i detta sammanhang genomföra och ytterligare utveckla sin REM, som innehåller en detaljerad uppsättning av utförandeindikatorer som mäter ekonomiska, miljömässiga, sociala och utvecklingsmässiga effekter på dess finansieringstransaktioner genom EIB:s hela projektcykel. Genomförandet av REM bör utvärderas som en del av halvtidsöversynen av detta beslut. Inom ramen för due diligence-granskningen av ett investeringsprojekt bör EIB när det är lämpligt och i enlighet med unionens sociala principer, miljöprinciper samt internationell bästa praxis liksom unionsrätten och mottagarlandets nationella rätt kräva att den projektansvarige genomför lokala samråd och redovisar resultatet av dessa samråd för allmänheten för att beakta dessa projekts inverkan på relevanta berörda parter. EIB bör kommunicera med projektansvariga och stödmottagare när det gäller de projekt som banken finansierar under hela projektplaneringsförfarandet. Finansieringskontrakt som undertecknats under den period som omfattas av detta beslut vad avser EIB-finansieringstransaktioner som inbegriper offentliga motparter bör uttryckligen innehålla möjligheten att ställa in utbetalningarna i de fall där berättigandet återkallas enligt detta beslut för ett land där ett investeringsprojekt genomförs.

(23)

Det bör på alla nivåer, från tidig strategisk planering till projektutformning på fältet, säkerställas att EIB:s finansieringstransaktioner överensstämmer med och stöder unionens politik för yttre förbindelser och de övergripande mål som anges i detta beslut. För att öka samstämmigheten i unionens yttre åtgärder bör dialogen om politik och strategier mellan kommissionen och EIB samt Europeiska utrikestjänsten stärkas ytterligare varvid Europaparlamentet och rådet ska hållas vederbörligen informerade. EIB:s kontor utanför unionen bör, där så är möjligt, placeras vid EU:s delegationskontor, så att det inbördes samarbetet förbättras samtidigt som driftskostnaderna kan delas. Samförståndsavtalet mellan Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken med anledning av samarbetet och samordningen i regioner som omfattas av det externa mandatet, som reviderades 2013 för att utöka samarbetet och ett tidigt ömsesidigt informationsutbyte mellan kommissionen, utrikestjänsten och EIB på operativ nivå, bör tillämpas även i fortsättningen. Samarbetet inom ramen för samförståndsavtalet bör i synnerhet omfatta en regelbunden översyn av tillämpningen av principen om differentiering i grannskapsländerna. Det är särskilt viktigt att det förs en tidig och systemisk diskussion mellan kommissionen och EIB, och även utrikestjänsten när så är tillämpligt, när det gäller utarbetande av relevanta planeringsdokument, så att synergieffekterna mellan deras verksamheter maximeras. Samarbetet avseende respekten för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och konfliktförebyggande insatser bör också förstärkas. EIB bör uppmuntras att samarbeta med unionsdelegationerna under EIB:s projektcykel.

(24)

Unionens yttre förbindelser bör stödjas av flera instrument, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 (4). I syfte att förstärka den övergripande samstämmigheten av stöd från unionen i de berörda regionerna bör man ta tillvara på möjligheter att kombinera EIB:s finansiering med unionens budgetmedel när och i vilken form det är lämpligt, i form av finansieringsinstrument som fastställs i avdelning VIII i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (5) och tekniskt stöd för projektutveckling och projektgenomförande, genom instrumentet för stöd inför anslutningen II som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (6), det europeiska grannskapsinstrumentet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 (7), instrumentet för utvecklingssamarbete som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 (8), partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 (9), instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 (10), instrumentet som bidrar till stabilitets och freds som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 (11) och instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete som inrättats genom rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 (12). I enlighet med beslut nr 1080/2011/EU har kommissionen etablerat EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete med målet att optimera användningen av instrumenten för att kombinera bidrag och lån till regioner utanför unionen i synnerhet vid genomförandet av unionens allmänna budget och EIB-lån samt vid utbyte av bästa praxis för förvaltning och utvärderingskriterier på projektnivå. EIB:s och andra finansinstituts deltagande i mekanismer för kombinerad finansiering bör till fullo överensstämma med unionens externa mål, biståndseffektivitet och kraven på transparens.

(25)

EIB bör när det gäller de finansieringstransaktioner utanför unionen som omfattas av detta beslut sträva efter att ytterligare förstärka samordningen och samarbetet med europeiska och internationella finansinstitut, särskilt med dem som deltar i EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete. Detta samarbete omfattar där så är lämpligt sektorsspecifika villkor och ömsesidig tillit till förfaranden, användning av samfinansiering och deltagande i globala initiativ, exempelvis sådana som främjar stödets samordning och effektivitet. Denna samordning och detta samarbete bör syfta till att minimera eventuell dubblering av kostnader och onödig överlappning. Samarbetet bör helt och hållet bygga på principen om ömsesidighet. Ömsesidig tillgång för EIB till finansieringsinstrument som inrättas av andra europeiska och internationella finansinstitut bör vid behov främjas. Det trepartsavtal om samförstånd mellan kommissionen, EIB-gruppen och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) avseende samarbete utanför unionen, som medger att EIB-gruppen och EBRD kompletterar varandra genom att utnyttja sina respektive komparativa fördelar uppdaterades 2012 för att omfatta utvidgningen av EBRD:s geografiska räckvidd till Medelhavsregionen och bör även fortsättningsvis tillämpas. Principerna i detta beslut bör tillämpas även när EIB:s finansiering genomförs genom samarbetsavtal med andra europeiska och internationella finansinstitut.

(26)

EIB bör uppmuntras att fortsätta finansieringen av transaktioner utanför unionen också på egen risk, även till stöd för unionens ekonomiska intressen, i länder och till förmån för investeringsprojekt som har tillräcklig kreditvärdighet enligt EIB:s bedömning och med beaktande av dess egen rikshanteringsförmåga, så att användningen av EU-garantin kan koncentreras på länder och investeringsprojekt där EU-garantin tillför ett mervärde även i form av en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling.

(27)

EIB bör utöka sitt utbud av innovativa finansiella instrument, inbegripet genom att inrikta sig på att utveckla garantiinstrument. EIB bör dessutom aktivt delta i riskdelningsinstrument och marknaden för lånekapitalfinansiering för projekt med stabil och förutsägbar generering av kassaflöde. Särskilt bör det överväga att stödja instrument för lånekapitalfinansiering som utfärdas eller beviljas till förmån för investeringsprojekt som utförs i berättigade länder. Dessutom bör EIB öka sin utlåning i lokala valutor och ge ut obligationer på lokala marknader, under förutsättning att mottagarländerna har genomfört de nödvändiga strukturella reformerna, särskilt inom finanssektorn, samt andra åtgärder för att underlätta EIB:s verksamhet. Vid diversifieringen och utökningen av instrument för lånekapitalfinansiering bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att se till att sådana instrument inte leder till riskfyllda finansiella metoder och skuldsättning och därmed utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten.

(28)

Kommissionen bör varje år avlägga en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör innehålla en bedömning av EIB:s finansieringstransaktioner och hur dessa uppfyller kraven i detta beslut, deras mervärde och bidrag till unionens politik för yttre förbindelser, deras kvalitet, deras utvecklingseffekt med stöd av EIB:s REM och de finansiella förmåner som överförs till mottagarna. Rapporten bör också innehålla information om de faktiska anspråken på EU-garantin, finansieringen av klimatförändring och biologisk mångfald inom ramen för detta beslut, uppföljningen av samförståndsavtalet mellan EIB och Europeiska ombudsmannen och en beskrivning av samarbetet med kommissionen och andra europeiska och internationella finansinstitut, inklusive samfinansiering. Rapporten bör offentliggöras för att ge relevanta berörda parter t.ex. det civila samhället möjlighet att ge uttryck för sina uppfattningar.

(29)

EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för unionens politik för yttre förbindelser bör fortsätta att genomföras i enlighet med principen om sund bankpraxis. De bör även fortsättningsvis förvaltas i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden, vilka bör återspegla dessa principer – bland annat lämpliga kontrollåtgärder – och i överensstämmelse med EIB:s uttalande om sociala och miljömässiga normer, samt med relevanta regler och förfaranden avseende revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). I sina finansieringstransaktioner bör EIB på ett tillfredsställande sätt genomföra sin politik gentemot svagt reglerade eller icke samarbetsvilliga jurisdiktioner som definierats som icke samarbetsvilliga av unionen, Förenta nationerna, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling eller arbetsgruppen för finansiella åtgärder för att bidra till den internationella kampen mot skattebedrägerier, skatteundandragande och penningtvätt. För transparensens skull ska EIB i samarbete med de lokala finansiella intermediärerna utarbeta en förteckning över de slutliga låntagarna.

(30)

EIB bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas i de fall finansieringstransaktioner omfattas av EU-garantin genom att förebygga bedrägeri, korruption, penningtvätt och annan illegal verksamhet, och se till att Olaf ges rätt att göra kontroller och inspektioner på plats i förmånstagarnas lokaler. I linje med sin Policy för att förebygga och avskräcka från otillåtet beteende inom Europeiska investeringsbankens verksamhet (EIB:s bedrägeribekämpningspolicy), som antogs 2008 och reviderades 2013, bör EIB bedriva nära samarbete med behöriga myndigheter i unionen och medlemsstaterna för att skärpa de åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som gäller för närvarande och bidra till att förbättra deras tillämpning. I enlighet med sitt tillvägagångssätt för larm om missförhållanden bör EIB också särskilt uppmärksamma information från personer som slår larm om missförhållanden som avser eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet och skapa utrymme för en seriös uppföljning, återkoppling och skydd mot vedergällning.

(31)	EIB:s styrande organ bör uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa EIB:s verksamhet så att den bidrar effektivt till EU:s politik för yttre förbindelser och på lämpligt sätt uppfyller kraven i detta beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

EU-garanti

1. Unionen ska bevilja Europeiska investeringsbanken (EIB) en budgetgaranti för finansieringstransaktioner som utförs utanför unionen (nedan kallad EU-garanti). EU-garantin ska beviljas som en global garanti när det gäller betalningar som ska göras till EIB, men som banken inte får in, i samband med lån, lånegarantier och lånekapitalmarknadsinstrument som beviljas för och utställs till förmån för EIB-investeringsprojekt som är berättigande enligt punkt 2.

2. Berättigande till EU-garantin ska vara de lån, lånegarantier och skuldinstrument på kapitalmarknaderna från EIB som beviljas eller utfärdas för investeringsprojekt som utförs i berättigade länder i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden, inbegripet EIB:s uttalande om miljömässiga och sociala principer och normer, och till stöd för relevanta mål för unionens politik för yttre förbindelser, där EIB-finansiering har beviljats i enlighet med ett undertecknat avtal som varken har löpt ut eller återkallats (nedan kallade EIB:s finansieringstransaktioner).

3. EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för unionens politik för yttre förbindelser ska fortsätta att genomföras i enlighet med principen om sund bankpraxis.

4. EU-garantin ska vara begränsad till 65 % av det sammanlagda beloppet av utbetalda krediter och ställda garantier inom ramen för EIB:s finansieringstransaktioner, minus återbetalda belopp, plus alla därtill knutna kostnader.

5. EU-garantin ska täcka EIB:s finansieringstransaktioner som har undertecknats eller kommer att undertecknas under perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

6. Om Europaparlamentet och rådet vid utgången av den period som avses i punkt 5 inte har antagit ett beslut om beviljande av en ny EU-garanti till EIB för förluster i samband med dess finansieringstransaktioner utanför unionen, ska den perioden automatiskt förlängas en gång med sex månader.

Artikel 2

Tak för EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU-garantin

1. Det samlade taket för EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU-garantin under perioden 2014–2020 ska inte överstiga 30 000 000 000 EUR. Belopp som först avsatts för finansieringstransaktioner men som sedan ställs in ska inte räknas mot taket.

Det samlade taket ska indelas i

a)	ett fast tak på högst 27 000 000 000 EUR,

b)	ett fakultativt belopp på 3 000 000 000 EUR.

Europaparlamentet och rådet ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet om hela eller delar av det belopp som avses i led b ska tas i bruk, och hur det i så fall ska fördelas mellan regioner på grundval av den halvtidsöversyn som anges i artikel 19.

2. Det fasta taket enligt punkt 1 a ska delas upp i regionala tak och deltak enligt bilaga I. Inom de regionala taken ska EIB successivt säkerställa en balanserad fördelning länderna emellan, inom de regioner som omfattas EU-garantin.

Artikel 3

Allmänna mål och principer

1. EU-garantin ska beviljas för EIB:s finansieringstransaktioner som enligt EIB:s egen bedömning har ett mervärde och som främjar något eller några av följande allmänna mål:

a)	Utveckling av lokal privat sektor, i synnerhet stöd till små och medelstora företag.

b)	Utveckling av social och ekonomisk infrastruktur inbegripet transport, energi, miljöinfrastruktur och informations- och kommunikationsteknik.

c)	Begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

2. Samtidigt som EIB:s särskilda karaktär som investeringsbank bevaras, ska finansieringstransaktioner som genomförs enligt detta beslut bidra till uppfyllandet av EU:s allmänna intresse, i synnerhet de allmänna principer som vägleder unionens yttre åtgärder i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget och ska bidra till genomförandet av de internationella miljöavtal i vilka unionen är part. EIB:s styrande organ uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa EIB:s verksamhet så att den bidrar effektivt till unionens politik för yttre förbindelser och på lämpligt sätt uppfyller kraven i detta beslut.

3. Regional integrering mellan partnerländer, särskilt inbegripet ekonomisk integration mellan föranslutningsländer, grannskapsländer och unionen, ska utgöra ett grundläggande mål för EIB:s finansieringstransaktioner på de områden som omfattas av de allmänna målen i punkt 1. EIB ska genomföra finansieringstransaktioner i mottagarländerna inom områden som omfattas av de allmänna målen genom att stödja utländska direktinvesteringar som främjar ekonomisk integration med unionen.

4. I utvecklingsländer, i enlighet med definitionen i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings förteckning över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd, ska EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med artiklarna 208 och 209 i EUF-fördraget indirekt bidra till uppfyllandet av målen i unionens politik för utvecklingssamarbete, t.ex. att minska fattigdomen genom tillväxt för alla och hållbar ekonomi och miljömässig och social utveckling.

5. För att säkerställa att investeringar i den privata sektorn har en så stor utvecklingseffekt som möjligt ska EIB sträva efter att stärka den lokala privata sektorn i mottagarländerna genom stöd till lokala investeringar enligt punkt 1 a. EIB:s finansieringstransaktioner som stöder de allmänna mål som fastställs i punkt 1 ska sträva efter att innehålla stöd till investeringsprojekt som utförs av små och medelstora företag från unionen. För att effektivt övervaka användningen av medel till förmån för berörda små och medelstora företag ska EIB fastställa avtalsenliga krav med finansiella intermediärer, bland annat standarder för den rapportering som mottagarna ska tillhandahålla.

EIB ska samarbeta med finansiella intermediärer som kan stödja de särskilda behoven bland små och medelstora företag i verksamhetsländerna och som inte deltar i finansieringstransaktioner som EIB genomför i länder som är berättigade till stöd via instrument inom en utländsk jurisdiktion som definierats som icke samarbetsvillig i enlighet med artikel 13.

6. EIB:s finansieringstransaktioner som stöder de allmänna mål som fastställs i punkt 1 b ska stödja investeringsprojekt, framför allt inom områdena transport, energi, miljöinfrastruktur, informations- och kommunikationsteknik, hälsa och utbildning. Detta omfattar framställning och integrering av energi från förnybara energikällor, omställning av energisystemet som möjliggör en omställning till teknik och bränslen som ger lägre koldioxidutsläpp, hållbar energisäkerhet och energiinfrastruktur, inbegripet produktion av gas och transport till unionens energimarknad samt elektrifiering av landsbygdsområden, miljöinfrastruktur såsom vatten, sanitet och grön infrastruktur, telekommunikationer och bredbandsnät.

7. EIB:s finansieringstransaktioner som stöder de allmänna mål som fastställs i punkt 1 c ska stödja investeringsprojekt inom begränsning av och anpassning till klimatförändringarna som bidrar till det övergripande målet i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, särskilt genom att undvika och minska växthusgasutsläppen inom områdena förnybar energi, energieffektivitet och hållbar transport, eller genom att öka motståndskraften mot de negativa effekterna av klimatförändringarna på sårbara länder, sektorer och samhällen. Kriterierna för berättigande till finansiering av projekt som rör klimatåtgärder fastställs i EIB:s klimatförändringsstrategi som ska uppdateras senast i slutet av 2015. I detta syfte borde en analys av koldioxidavtrycken inkluderas i miljökonsekvensbedömningen för att fastställa om projektförslagen maximerar förbättringarna i energieffektiviteten. Under den period som omfattas av detta beslut ska volymen av dessa transaktioner utgöra minst 25 % av EIB:s totala finansieringstransaktioner.

8. I linje med klimatförändringsmål inom unionen och internationellt ska EIB före utgången av 2015 i samarbete med kommissionen uppdatera sin klimatförändringsstrategi när det gäller EIB:s finansieringstransaktioner. Denna uppdatering ska bland annat omfatta konkreta åtgärder för att se till att investeringsprojekt enligt detta beslut stämmer överens med unionens mål för klimatförändringar och trappa upp insatserna för att främja förnybara energikällor och energieffektivitet.

9. EU-garantin ska endast täcka EIB-finansieringstransaktioner som genomförs i berättigade länder som har ingått ett ramavtal med EIB om de rättsliga villkoren för sådan finansiering.

Artikel 4

Berörda länder

1. Förteckningen över de länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering med EU-garanti anges i bilaga II. Förteckningen över de länder som är berättigade till EIB-finansiering med EU-garanti anges i bilaga III och får inte omfatta några andra länder än de som förtecknas i bilaga II. I fråga om länder som inte förtecknas i bilaga II ska beslut om landet är berättigat till EIB-finansiering med EU-garanti fattas från fall till fall och i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 18 med avseende på ändringar av bilaga III. Kommissionens beslut ska grundas på en övergripande ekonomisk, social, miljörelaterad och politisk bedömning som omfattar i synnerhet aspekter som rör demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter liksom Europaparlamentets relevanta resolutioner och rådets beslut och slutsatser.

3. Delegerade akter som ändrar bilaga III ska inte påverka EU-garantins täckning av sådan EIB-finansiering som har undertecknats före de delegerade akternas ikraftträdande, med förbehåll för vad som anges i punkt 4.

4. Utbetalningar av EIB:s finansieringstransaktioner som omfattas av en totalgaranti enligt artikel 8.1 får inte göras i länder som inte förtecknas i bilaga III.

5. EU-garantin får inte täcka EIB-finansieringstransaktioner i ett visst land om avtalet om sådan finansiering har undertecknats efter det att landet blev medlem i unionen.

Artikel 5

EIB:s finansieringstransaktioners bidrag till unionens politiska mål

1. Kommissionen ska i samråd med EIB uppdatera befintliga regionala tekniska operativa riktlinjer för EIB:s finansieringstransaktioner inom ett år efter detta besluts ikraftträdande.

De regionala tekniska operativa riktlinjerna ska överensstämma med den vidare ramen för unionens regionalpolitik som anges i bilaga IV. Framför allt ska de regionala tekniska operativa riktlinjerna säkerställa att EIB:s finansiering enligt detta beslut kompletterar unionens motsvarande politik, program och instrument för stöd till de olika regionerna.

Vid uppdateringen av de regionala tekniska operativa riktlinjerna ska kommissionen och EIB ta hänsyn till relevanta resolutioner från Europaparlamentet samt rådets beslut och slutsatser. De regionala tekniska operativa riktlinjerna ska stämma överens med prioriteringarna i de nationella eller regionala programmen som om möjligt upprättats av mottagarländerna med hänsyn till eventuella samråd med det lokala civila samhället i samband med programmens upprättande.

Så snart de regionala tekniska operativa riktlinjerna har uppdaterats ska kommissionen översända dem till Europaparlamentet och rådet.

Inom ramen för de regionala tekniska operativa riktlinjerna ska EIB fastställa motsvarande finansieringsstrategier och se till att de genomförs.

EIB:s finansieringstransaktioner ska vara förenliga med de regionala tekniska operativa riktlinjerna och mottagarlandets strategier.

De regionala tekniska operativa riktlinjerna ska ses över efter den halvtidsöversyn som avses i artikel 19.

2. Inom ramen för förfarandet i artikel 19 i protokoll nr 5, ska kommissionen avge ett yttrande om EIB:s finansieringstransaktioner. Om kommissionen avstyrker en EIB-finansieringstransaktion som omfattas av detta beslut, ska transaktionen inte omfattas av EU-garantin.

Artikel 6

Samarbete med kommissionen och utrikestjänsten

1. Överensstämmelsen mellan EIB:s externa verksamhet och målen för unionens politik för yttre förbindelser ska stärkas i syfte att maximera synergieffekterna mellan EIB:s finansieringstransaktioner och unionens budgetmedel, särskilt genom uppdatering av de regionala tekniska operativa riktlinjer som avses i artikel 5 och som utrikestjänsten vid behov ska rådfrågas om i policyfrågor, samt genom en regelbunden och systematisk dialog och tidigt informationsutbyte om följande:

a)	Strategidokument som utarbetas av kommissionen eller utrikestjänsten, exempelvis landstrategidokument, regionstrategidokument, vägledande program, handlingsplaner och föranslutningsdokument.

b)	EIB:s strategiska planeringsdokument, projektplanering och EIB:s årliga rapporter till kommissionen.

c)	Övriga policyaspekter och operativa aspekter.

2. Samarbetet ska genomföras på regionbasis, till exempel på unionsdelegationsnivå, med beaktande av EIB:s roll och unionens politik för respektive region.

Artikel 7

Samarbete med andra europeiska och internationella finansinstitut

1. EIB:s finansieringstransaktioner ska i förekommande fall ske i samarbete med andra europeiska multilaterala finansinstitut och finansinstitut i medlemsstaterna (nedan kallade europeiska finansinstitut) och internationella finansinstitut inklusive regionala utvecklingsbanker (nedan kallade internationella finansinstitut) för att maximera synergieffekter, samverkan och effektivitet, utveckla gemensamt innovativa finansinstrument, säkerställa en försiktig och rimlig riskdelning och samstämda investeringsprojekt- och sektorsvillkor samt minimera eventuell dubblering av kostnader och onödig överlappning.

2. Det samarbete som avses i punkt 1 ska underlättas av en samordning mellan kommissionen, EIB och de berörda europeiska och internationella finansinstitut som bedriver verksamhet i olika regioner och ska genomföras vid en lämplig tidpunkt i enlighet med samförståndsavtal eller andra ramar för samarbete mellan unionen och olika regioner.

Artikel 8

EU-garantins omfattning och villkor

1. EU-garantin ska täcka alla betalningar som EIB inte har mottagit men som förfallit till betalning (nedan kallad totalgaranti) för finansieringstransaktioner, med undantag för den som består av instrument för lånekapitalfinansiering, som EIB har inlett med en stat eller som garanteras av en stat och för övriga finansieringstransaktioner som EIB inlett med regionala eller lokala myndigheter eller statligt ägda eller kontrollerade offentliga företag eller institutioner, där EIB för dessa övriga EIB-finansieringstransaktioner gjort en lämplig riskanalys med beaktande av kreditrisksituationen i det berörda landet.

2. Med avseende på tillämpningen av punkt 1 företräds Palestina av den palestinska myndigheten och Kosovo (13) företräds av Kosovos myndigheter.

3. Vad gäller EIB:s finansieringstransaktioner utöver dem som avses i punkt 1 ska EU-garantin omfatta alla belopp som EIB inte har mottagit men som förfallit till betalning, om den uteblivna återbetalningen följer av att någon av följande politiska risker har förverkligats (nedan kallad garanti för politisk risk):

a)	Hinder för valutaöverföringar.

b)	Expropriation.

c)	Krig eller inre oroligheter.

d)	Rättsvägran vid avtalsbrott.

4. För EIB-finansieringstransaktioner som består av instrument på lånekapitalmarknaden ska endast garantin för politisk risk gälla.

5. Finansieringsöverenskommelser med enskilda projektansvariga som avser EIB:s finansieringstransaktioner ska även inkludera lämpliga miljömässiga och sociala bestämmelser i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden.

6. Kommissionen och EIB ska ange i det garantiavtal som avses i artikel 14 en tydlig och transparent policy för tilldelning som gör det möjligt för EIB att inom ramen för sin externa verksamhet identifiera de transaktioner som ska finansieras inom ramen för detta beslut, för att säkerställa att EU-garantin används på effektivast möjliga sätt. Tilldelningspolicyn ska baseras på kreditvärdigheten av EIB:s finansieringstransaktioner såsom de bedöms av EIB, de tak som anges i bilaga I, typen av motpart, oavsett om det är en självständig stat eller dess underenheter enligt punkt 1 i den här artikeln, eller en privat aktör, EIB:s riskabsorptionsförmåga och andra relevanta kriterier, inbegripet mervärdet för EU-garantin. Europaparlamentet och rådet ska informeras om tilldelningspolicyn i enlighet med artikel 14.

7. När EU-garantin utlöses ska unionen överta EIB:s relevanta rättigheter med hänsyn till eventuella förpliktelser i samband med dess finansieringstransaktioner, i enlighet med det garantiavtal som avses i artikel 14.

Artikel 9

EIB:s bedömning och övervakning av investeringsprojekten

1. EIB ska genomföra en grundlig due diligence-granskning och när det är lämpligt kräva att de projektansvariga genomför lokala samråd i linje med unionens sociala principer och miljöprinciper, med relevanta nationella och lokala intressenter och med det civila samhället i samband med projektplaneringen och genomförandet om de sociala, människorättsliga, miljömässiga, ekonomiska och utvecklingsmässiga aspekterna av de investeringsprojekt som omfattas av EU-garantin och tillhandahålla information som är relevant för granskningen av bidraget vad gäller att uppnå målen för unionens politik för yttre förbindelser och strategiska mål.

Vid behov ska denna granskning innefatta en bedömning av hur kapaciteten hos mottagarna av EIB-finansiering kan stärkas under projektcykeln med hjälp av tekniskt bistånd. EIB:s egna regler och förfaranden ska innehålla nödvändiga bestämmelser om bedömning av investeringsprojektens miljöeffekter och sociala effekter och aspekter rörande mänskliga rättigheter och förebyggande av konflikter så att det säkerställs att investeringsprojekt som får stöd enligt detta beslut är miljömässigt och socialt hållbara.

2. Utöver förhandsbedömningen av utvecklingsaspekter bör EIB övervaka genomförandet av sina finansieringstransaktioner. EIB ska särskilt begära att de projektansvariga genomför en grundlig övervakning under projektgenomförandet till och med slutförandet av projektet, bl.a. i fråga om projektens ekonomiska effekter, utvecklingseffekter, sociala effekter och inverkan på miljön och mänskliga rättigheter. EIB ska regelbundet bedöma den information som tillhandahålls av de projektansvariga och göra den tillgänglig för allmänheten med de projektansvarigas samtycke. När så är möjligt ska slutrapporter för projekten som avser EIB:s finansieringstransaktioner offentliggöras, med undantag för konfidentiell information.

3. EIB:s övervakning ska också eftersträva att omfatta genomförandet av förmedlade transaktioner och finansiella intermediärers utförande av sina uppgifter till stöd för små och medelstora företag.

4. EIB ska etablera ett övergripande system för förhandsbedömning av relativa och absoluta växthusgasutsläpp i samband med EIB:s finansieringstransaktioner där dessa utsläpp uppfyller viktiga gränser, såsom fastställs i relevanta metoder, som anges i EIB:s klimatförändringsstrategi, och där uppgifter finns tillgängliga.

5. Resultatet av övervakningen ska om möjligt offentliggöras, med förbehåll för sekretesskrav och berörda parters samtycke.

Artikel 10

Externa inkomster avsatta för särskilda ändamål för garantifonden

Återbetalningar och intäkter för ett belopp på 110 000 000 EUR, som härrör från transaktioner som avslutats före 2007, inbegripet kapitalåterbetalningar, utlösta garantier och återbetalningar på lånesumman, utdelningar, kapitalvinster, garantiavgifter och räntor på lån och på belopp på förvaltningskonton som återbetalats till det förvaltningskonto som fastställts för faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet och som kan tillskrivas stödet från unionens allmänna budget, ska utgöra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och ska användas för garantifonden.

Belopp som överstiger 110 000 000 EUR och som har återbetalats till det förvaltningskonto som fastställts för faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet ska införas i unionens allmänna budget efter avdrag för förvaltningskostnader och avgifter.

Artikel 11

Årsrapporter och räkenskaper

1. Kommissionen ska varje år lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om EIB-finansieringstransaktioner som genomförs enligt detta beslut. Rapporten ska offentliggöras och ska innehålla följande:

a)	En bedömning av EIB:s finansieringstransaktioner på projekt-, sektors- och landsnivå och på regional nivå och deras överensstämmelse med detta beslut.

En utvärdering av det mervärde, det uppskattade resultatet och den utvecklingseffekt som EIB:s finansieringstransaktioner har på ackumulerad basis som stöder sig på EIB:s årsrapport för ramen för mätning av resultaten. I detta syfte ska EIB använda resultatindikatorer avseende utvecklings- och miljöaspekter samt sociala aspekter, inbegripet människorättsaspekter, för finansierade projekt med beaktande av relevanta indikatorer enligt 2005 års Parisdeklaration om biståndseffektivitet. Indikatorerna för projektens miljöaspekter ska innefatta kriterier för ren teknik, som i princip ska vara inriktade på energieffektivitet och teknik för att minska utsläppen.

c)	En bedömning av EIB-finansieringstransaktionernas bidrag till uppnåendet av målen för unionens yttre politik och strategiska mål, med hänsyn till de tekniska operativa riktlinjer som avses i artikel 5.

d)	En utvärdering av de finansiella förmåner som överförs till mottagarna av EIB:s finansieringstransaktioner på ackumulerad basis.

e)	En utvärdering av kvaliteten på EIB:s finansieringstransaktioner, i synnerhet huruvida EIB har tagit hänsyn till den miljömässiga och sociala hållbarheten med visande av tillbörlig aktsamhet och övervakning av finansierade investeringsprojekt.

f)	Närmare uppgifter om de faktiska anspråken på EU-garantin.

g)	Information om finansieringsvolymer för klimatförändring och biologisk mångfald inom ramen för detta beslut, konsekvenser för de absoluta och relativa utsläpp av växthusgaser som avses i artikel 9.4 på ackumulerad basis samt antalet projekt som utvärderas med hänsyn till klimatrisken.

En beskrivning av samarbetet med kommissionen och andra europeiska och internationella finansinstitut, inklusive samfinansiering. Rapporten ska särskilt innehålla en uppdelning av unionens finansiella resurser och andra europeiska och internationella finansinstituts resurser som används i kombination med EIB-finansiering för att på sätt ge en överblick över den övergripande investering som stöds av EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med detta beslut. I rapporten ska även det nya samförståndsavtal mellan EIB och andra europeiska eller internationella finansinstitut nämnas som inverkar på EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med detta beslut.

i)	Information om uppföljningen av samförståndsavtalet mellan EIB och Europeiska ombudsmannen i den mån som avtalet berör de EIB-finansieringstransaktioner som omfattas av detta beslut.

2. Med avseende på kommissionens rapportering enligt punkt 1 ska EIB förse kommissionen med årliga rapporter om EIB:s finansiella transaktioner som utförts inom ramen för detta beslut, inklusive nödvändiga element som gör det möjligt för kommissionen att rapportera i enlighet med punkt 1. EIB kan också förse kommissionen med ytterligare information som kan vara relevant för att Europaparlamentet och rådet ska få en mer komplett översikt över EIB:s externa verksamhet.

3. EIB ska till kommissionen lämna de statistiska, finansiella och räkenskapsmässiga uppgifter om var och en av EIB:s finansieringstransaktioner och eventuell ytterligare information som krävs för att uppfylla kommissionens rapporteringsskyldigheter eller besvara förfrågningar från revisionsrätten, samt ett revisionsintyg om utestående belopp avseende EIB:s finansieringstransaktioner. EIB ska även förse kommissionen med andra nödvändiga dokument i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

4. Som underlag för kommissionens redovisning och rapportering av de risker som täcks av EU-garantin ska EIB till kommissionen lämna sin riskanalys och sina kreditvärderingsuppgifter avseende EIB-finansieringstransaktioner.

5. EIB ska till kommissionen minst en gång per år inlämna ett vägledande flerårigt program för den planerade volymen av tecknade avtal om finansiering från EIB i syfte att säkerställa att EIB:s prognostiserade finansiering överensstämmer med de tak som fastställs i detta beslut och att säkerställa en lämplig budgetplanering för avsättning av medel till garantifonden. Kommissionen ska ta denna prognos i beaktande vid utarbetandet av förslaget till unionens allmänna budget.

6. EIB ska regelbundet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen överlämna alla sina oberoende utvärderingsrapporter med en bedömning av de praktiska resultat som uppnåtts genom EIB:s specifika verksamhet enligt detta beslut och andra externa mandat.

7. EIB ska lämna de uppgifter som avses i punkterna 2–6 på egen bekostnad. EIB ska även offentliggöra den information som avses i punkterna 2, 3 och 6 i allmänt hållen form och med undantag för konfidentiell information.

Artikel 12

Transparens och offentliggörande av information

1. I enlighet med bankens egen öppenhetspolitik och unionens principer för tillgång till handlingar och information, och successivt i enlighet med standarderna inom det internationella initiativet för öppenhet (Iati), ska EIB på sin webbplats tillgängliggöra information om

EIB:s samtliga finansieringstransaktioner som utförs enligt detta beslut, efter det att projektet godkänts, med särskilt angivande av att ett investeringsprojekt omfattas av EU-garantin och av hur det bidrar till målen för unionens yttre åtgärder, särskilt dess ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter,

b)	om inte krav på sekretess gäller, alla samförståndsavtal mellan EIB och andra europeiska eller internationella finansinstitut som berör EIB:s finansieringstransaktioner enligt detta beslut,

c)	om så är möjligt och lämpligt, befintliga ramavtal mellan EIB och ett mottagarland; vid undertecknandet av nya avtal eller ändring av befintliga sådana, ska EIB sträva efter att möjliggöra ett offentliggörande,

d)	EIB:s uppdelningspolitik.

2. Särskilda uppgifter om alla indrivningar enligt det garantiavtal som avses i artikel 14 och det avtal med närmare bestämmelser och förfaranden för att kräva in fordringar som avses i artikel 15.2, ska offentliggöras på kommissionens webbplats, om inte krav på sekretess gäller.

Artikel 13

Icke samarbetsvilliga jurisdiktioner

Inom ramen för sina finansieringstransaktioner ska EIB inte tolerera någon form av verksamhet som utförs för illegala syften, inklusive penningtvätt, finansiering av terrorism, skattebedrägeri och skatteundandragande, korruption och bedrägerier som påverkar unionens ekonomiska intressen. EIB ska i synnerhet inte delta i några finansieringstransaktioner som genomförs i ett berättigat land genom en utländsk förmedlare som är belägen i en jurisdiktion som definierats som icke samarbetsvillig av unionen, Förenta nationerna, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling eller arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

I sina finansieringstransaktioner ska EIB tillämpa de principer och normer som anges i unionsrätten om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet ett krav på rimliga åtgärder för att i tillämpliga fall identifiera faktiska ägare.

Artikel 14

Garantiavtal

Kommissionen och EIB ska underteckna ett garantiavtal med detaljerade uppgifter och förfaranden för den EU-garanti som anges i artikel 8 och ska informera Europaparlamentet och rådet om detta.

Artikel 15

Återvinning av utbetalningar som gjorts av kommissionen

1. Om kommissionen gör en utbetalning som omfattas av EU-garantin, ska EIB i kommissionens namn och på dess vägnar ansvara för att driva in fordringar som rör de utbetalda beloppen.

2. Senast den dag då det garantiavtal som avses i artikel 14 ingås ska kommissionen och EIB ingå ett avtal med närmare bestämmelser och förfaranden för indrivning av fordringar.

Artikel 16

Revisionsrättens revision

EU-garantin och betalningarna och de indrivna beloppen enligt denna ska när de hör till Europeiska unionens allmänna budget revideras av revisionsrätten.

Artikel 17

Bedrägeribekämpningsåtgärder

1. EIB ska omedelbart underrätta Olaf och tillhandahålla nödvändig information när den under förberedelserna, genomförandet eller avslutningen av projekt som omfattas av EU-garantin har skäl att misstänka att det föreligger ett möjligt fall av bedrägeri, korruption, penningtvätt eller annan illegal verksamhet som kan påverka unionens ekonomiska intressen.

2. Olaf får göra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (14), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (15) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (16) för att skydda unionens finansiella intressen i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption, penningtvätt eller annan illegal verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med finansieringstransaktionerna. Olaf får till de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter översända information som erhållits under utredningarna.

Om det finns bevis för sådan illegal verksamhet, ska EIB bistå vid indrivningen med avseende på sina egna finansieringstransaktioner och inom ramen för sitt ansvarsområde.

3. Finansieringsavtal som undertecknas i samband med projekt som får stöd enligt detta beslut ska innehålla klausuler som möjliggör suspendering av EIB:s finansieringstransaktioner och om så krävs lämpliga indrivningsåtgärder vid bedrägeri, korruption eller annan illegal verksamhet. Beslutet om suspension eller upphävande av EIB:s finansiering ska fattas av EIB efter vederbörligt beaktande av alla omständigheter och risker.

4. EIB ska fortsätta att förlita sig på sin enda kontaktpunkt för korruptions- och bedrägeribekämpning för EIB:s personal och alla berörda parter.

5. I sina finansieringstransaktioner ska EIB genomföra sin uteslutningsmekanism för avstängning av motparter som är inblandade i bedrägeri och korruption, vilken inbegriper uteslutningskriterierna i unionens centrala databas över uteslutna, för att säkerställa att alla parters rättigheter respekteras.

Artikel 18

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den 11 maj 2014.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 19

Halvtidsöversyn

Senast den 31 december 2016 ska kommissionen i samarbete med EIB förse Europaparlamentet och rådet med en halvtidsrapport som utvärderar tillämpningen av detta beslut under de första åren och som där så är lämpligt ska åtföljas av ett förslag till ändring av beslutet. Halvtidsrapporten ska baseras på en oberoende extern utvärdering och bidrag från EIB.

Rapporten ska särskilt innehålla

a)	en bedömning av tillämpningen av uppdelningspolitiken,

b)	en bedömning av EIB:s rapportering och vid behov rekommendationer om hur den kan förbättras,

c)	en bedömning av REM, inbegripet resultatindikatorer och -kriterier, och deras bidrag till uppnåendet av målen för detta beslut,

d)	en detaljerad redogörelse för de kriterier som beaktas för rekommendationen om ett eventuellt ianspråktagande av hela eller delar av det fakultativa ytterligare beloppet.

Artikel 20

Slutrapport

Senast den 31 december 2021 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lägga fram en slutrapport om tillämpningen av detta beslut.

Artikel 21

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Strasbourg den 16 april 2014.

För Europaparlamentet

M. SCHULZ

Ordförande

För rådet

D. KOURKOULAS

Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(2) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför unionen och om upphävande av beslut nr 633/2009/EG (EUT L 280, 27.10.2011, s. 1).

(3) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder (EUT L 77, 15.3.2014, s. 95).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) (EUT L 77, 15.3.2014, s. 11).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (EUT L 77, 15.3.2014, s. 27).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 44).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer (EUT L 77, 15.3.2014, s. 77).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 77, 15.3.2014, s. 85).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (EUT L 77, 15.3.2014, s. 1).

(12) Rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 av den 13 december 2013 om inrättande av ett instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 77, 15.3.2014, s. 109).

(13) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(15) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(16) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

BILAGA I

REGIONALA TAK

A.	Föranslutningsländer: 8 739 322 000 EUR.

Grannskapsländer och partnerskapsländer: 14 437 225 000 EUR uppdelat i följande vägledande deltak:

i)	Länder i Medelhavsområdet: 9 606 200 000 EUR.

ii)	Östeuropa, Sydkaukasien och Ryssland: 4 831 025 000 EUR.

Asien och Latinamerika: 3 407 295 000 EUR uppdelat i följande vägledande deltak:

i)	Latinamerika: 2 288 870 000 EUR.

ii)	Asien: 936 356 000 EUR.

iii)	Centralasien: 182 069 000 EUR.

D.	Sydafrika: 416 158 000 EUR.

Inom ramen för det samlade, fasta taket får EIB:s styrande organ efter samråd med kommissionen besluta att mellan regionerna omfördela upp till 20 % av de regionala deltaken och upp till 10 % av de regionala taken.

BILAGA II

POTENTIELLT BERÄTTIGADE REGIONER OCH LÄNDER

A. Föranslutningsländer

1.	Kandidater Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien, Turkiet

2.	Potentiella kandidater Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo

B. Grannskapsländer och partnerskapsländer

1.	Länder i Medelhavsområdet Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestina, Syrien, Tunisien

2.	Östeuropa, Sydkaukasien och Ryssland Östeuropa: Vitryssland, Republiken Moldavien, Ukraina Sydkaukasien: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien Ryssland

C. Asien och Latinamerika

1.	Latinamerika Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Kuba, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Uruguay och Venezuela

Asien

Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Brunei, Filippinerna, Indien, Indonesien, Irak, Kambodja, Kina (inklusive de särskilda administrativa regionerna Hongkong och Macao), Laos, Malaysia, Maldiverna, Mongoliet, Myanmar/Burma/Myanmar, Nepal, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Sydkorea, Taiwan, Thailand, Vietnam, Jemen

3.	Centralasien Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

D. Sydafrika

Sydafrika

BILAGA III

BERÄTTIGADE REGIONER OCH LÄNDER

A. Föranslutningsländer

1.	Kandidater Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien, Turkiet

2.	Potentiella kandidater Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo

B. Grannskapsländer och partnerskapsländer

1.	Länder i Medelhavsområdet Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestina, Tunisien

2.	Östeuropa, Sydkaukasien och Ryssland Östeuropa: Republiken Moldavien, Ukraina Sydkaukasien: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien Ryssland

C. Asien och Latinamerika

1.	Latinamerika Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Uruguay och Venezuela

2.	Asien Bangladesh, Bhutan, Brunei, Filippinerna, Indien, Indonesien, Irak, Kambodja, Kina (inklusive de särskilda administrativa regionerna Hongkong och Macao), Laos, Malaysia, Maldiverna, Mongoliet, Myanmar/Burma/Myanmar, Nepal, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Sydkorea, Thailand, Vietnam, Jemen

3.	Centralasien Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

D. Sydafrika

Sydafrika

BILAGA IV

REGIONALPOLITISKA RAMAR

EIB:s verksamhet i partner som deltar i föranslutningsprocessen bedrivs inom ramen för anslutningspartnerskapen och de europeiska partnerskapen, som anger prioriteringarna för kandidater och potentiella kandidater för att föra dessa närmare unionen, och dessa partnerskap utgör en ram för unionsstöd. Stabiliserings- och associeringsprocessen utgör unionens politiska ram för samarbetet med västra Balkan. Det baseras på progressiva partnerskap, där unionen erbjuder handelskoncessioner, ekonomiskt och finansiellt stöd och avtalsbaserade förbindelser i form av stabiliserings- och associeringsavtal. Det ekonomiska stödet inför anslutningen, via instrumentet för stöd inför anslutningen, hjälper kandidater och potentiella kandidater att förbereda sig för de skyldigheter och utmaningar som följer av ett medlemskap i unionen. Detta stöd underlättar reformprocessen, inbegripet förberedelserna för ett slutligt medlemskap. Det är inriktat på institutionsuppbyggnad, anpassning till unionens regelverk, förberedelser för att administrera unionens strategier och instrument samt främjande av åtgärder för att uppnå ekonomisk konvergens.

EIB:s verksamhet i grannländerna sker inom ramen för den nya europeiska grannskapspolitiken, som framgår av det gemensamma meddelandet med titeln ”Ny respons på ett grannskap i förändring”, som antogs den 25 maj 2011 av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, och rådets slutsatser av den 20 juni 2011 som framför allt efterlyser mer stöd till partnerländer som förbundit sig att bygga upp demokratiska samhällen och genomföra reformer enligt principerna ”mer ger mer” och ”ömsesidig ansvarighet”, och innehåller den övergripande strategiska policyramen för unionens relationer med grannländerna. Inom ramen för detta samarbete kommer EIB:s finansiering enligt detta beslut också att vara inriktad på politik som främjar tillväxt för alla och skapar arbetstillfällen genom att bidra till social stabilitet i linje med en incitamentbaserad strategi som stöder målen i unionens politik för yttre förbindelser, även när det gäller migrationsfrågor.

För att uppnå dessa mål genomför unionen och partnerländerna gemensamt överenskomna bilaterala handlingsplaner, där man fastställt en rad prioriteringar i fråga om bl.a. politiska och säkerhetsrelaterade frågor, handel och ekonomiska frågor, miljöhänsyn och sociala hänsyn samt integrering av transport- och energinät.

Unionen för Medelhavsområdet, det östliga partnerskapet, Svartahavssynergin, unionens strategi för Donauregionen och unionens strategi för Östersjöregionen är multilaterala och regionala initiativ som kompletterar den europeiska grannskapspolitiken och syftar till att främja samarbete mellan unionen och respektive grupp av grannländer som står inför gemensamma utmaningar eller delar ett gemensamt geografiskt område. Unionen för Medelhavsområdet syftar till att återuppliva integrationsprocessen mellan unionen och Medelhavsområdet genom att stödja en ömsesidig ekonomisk, social och miljövänlig utveckling på båda sidor om Medelhavet, och stöder en förbättrad socioekonomisk utveckling, solidaritet, regional integration, hållbar utveckling och kunskapsuppbyggnad, vilket understryker behovet av att öka det ekonomiska samarbetet till stöd för regionala och transnationella projekt. Unionen för Medelhavsområdet stöder framför allt anläggandet av sjöfarts- och motorleder, bekämpningen av föroreningar i Medelhavet, planen för utnyttjande av solenergi runt Medelhavet, initiativet för företagsutveckling i Medelhavsområdet, civilskyddsinitiativ och Europa–Medelhavsuniversitetet.

Det östliga partnerskapet syftar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att påskynda ett politiskt närmande och ytterligare ekonomisk integration mellan unionen och partnerländerna i öst. Det östliga partnerskapet kommer att innebära ytterligare en impuls till partnerländernas ekonomiska och sociala samt regionala utveckling. Det kommer att underlätta goda styrelseformer, även inom den finansiella sektorn, främja regional utveckling och social sammanhållning och bidra till att minska de socioekonomiska klyftorna i partnerländerna.

Unionens strategi för Östersjöregionen stöder en hållbar miljö och en optimal ekonomisk och social utveckling i Östersjöregionen. Unionsstrategin för Donauområdet stöder framför allt utvecklingen av transport, energianslutningar och energitrygghet, hållbar miljö och socioekonomisk utveckling i Donauområdet. Det östliga partnerskapet syftar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att påskynda ett politiskt närmande och ytterligare ekonomisk integration mellan unionen och partnerländerna i öst. Ryssland och unionen har ingått ett vittomfattande strategiskt partnerskap, som skiljer sig från den europeiska grannskapspolitiken och uttrycks i gemensamma områden och färdplaner. Dessa kompletteras på en multilateral nivå av den nordiska dimensionen som ger en ram för samarbetet mellan unionen, Ryssland, Norge och Island (Vitryssland, Kanada och Förenta staterna är observatörer till den nordiska dimensionen).

EIB:s verksamhet i Latinamerika sker inom ramen för det strategiska partnerskapet mellan unionen, Latinamerika och Västindien. Som det framgår av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap är unionens prioriteringar inom utvecklingssamarbetet med Latinamerika främjande av regional integration, utrotning av fattigdom och bekämpning av sociala orättvisor i syfte att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling. Vid främjandet av dessa mål kommer man att beakta de olika utvecklingsnivåerna i de latinamerikanska länderna. En bilateral dialog kommer att föras på områden av gemensamt intresse för unionen och Latinamerika, däribland miljö, klimatförändring, katastrofriskreducering, energi, vetenskap, forskning, högre utbildning, teknik och innovation.

I Asien fördjupar unionen sina strategiska partnerskap med Kina och Indien, och förhandlingar pågår om nya partnerskapsavtal och frihandelsavtal med länder i Sydostasien. Samtidigt står utvecklingssamarbetet högt på unionens dagordning för Asien. Unionens utvecklingsstrategi för Asien strävar efter att utrota fattigdom genom att stimulera en brett baserad och hållbar ekonomisk utveckling, främja ett gynnsamt klimat för handel och integrering inom regionen, främja god förvaltning, öka den politiska och sociala stabiliteten samt stödja uppnåendet av millennieutvecklingsmålen för 2015. Strategier införs gemensamt för att ta itu med gemensamma utmaningar, såsom klimatförändring, hållbar utveckling, säkerhet och stabilitet, god förvaltning och mänskliga rättigheter samt förebyggande av och hantering av naturkatastrofer och humanitära katastrofer.

Genom den EU-strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien som antogs av Europeiska rådet den 21–22 juni 2007 har den regionala och bilaterala dialogen och unionens samarbete med länderna i Centralasien förstärkts när det gäller viktiga problem för denna region, såsom minskning av fattigdom, hållbar utveckling och stabilitet. Genomförandet av strategin har nått goda resultat i fråga om mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och demokrati, utbildning, ekonomisk utveckling, handel och investeringar, energi, transport och miljöpolitik.

EIB:s verksamhet i Sydafrika äger rum inom ramen för EU:s landstrategidokument för Sydafrika. Huvudområdena enligt dokumentet är skapande av sysselsättning och kapacitetsuppbyggnad för tillhandahållande av tjänster och social sammanhållning. EIB:s verksamhet i Sydafrika har i hög grad kompletterat unionens program för utvecklingssamarbete genom att banken inriktat sig på stöd till den privata sektorn och investeringar för att bygga ut infrastruktur och samhällstjänster (bostäder, elförsörjning, rening av dricksvatten och kommunal infrastruktur). I halvtidsöversynen av EU:s landstrategidokument för Sydafrika som genomfördes 2009–2010 föreslogs att arbetet i fråga om klimatförändring skulle förstärkas genom åtgärder för att stimulera skapandet av ”gröna jobb”. Under perioden 2014–2020 förväntas EIB:s verksamhet att på ett kompletterande sätt stödja unionens externa samarbetspolitik, program och instrument genom fortsatt fokus på viktiga EU-Sydafrikaprioriteringar i syfte att främja ett gynnsamt klimat för handel och integrering inom regionen, främja skapande av sysselsättning och kapacitetsuppbyggnad samt stödja en hållbar och jämlik åtkomst till grundläggande infrastruktur och tjänster.

8.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/24

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 2 maj 2014

om fastställande av ekologiska kriterier för tilldelning av EU-miljömärket till konverterade pappersprodukter

[delgivet med nr C(2014) 2774]

(Text av betydelse för EES)

(2014/256/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (1), särskilt artikel 8.2,

efter samråd med Europeiska unionens miljömärkningsnämnd, och

av följande skäl:

(1)	Enligt förordning (EG) nr 66/2010 kan EU-miljömärket tilldelas produkter som har reducerad miljöpåverkan under hela sin livscykel.

(2)	Enligt förordning (EG) nr 66/2010 ska särskilda kriterier för EU-miljömärket fastställas för varje produktgrupp.

(3)

Produkter med bästa miljöprestanda bör framställas med minskade utsläpp av giftiga eller övergödande ämnen till vatten, minskade miljöskador eller miljörisker i samband med energianvändning (global uppvärmning, försurning, uttunning av ozonskiktet, förbrukning av icke förnybara resurser) samt minskade miljöskador och miljörisker i samband med användning av farliga kemikalier. Det bör därför fastställas kriterier för EU-miljömärket för produktgruppen ”konverterade pappersprodukter”.

(4)	De reviderade kriterierna och tillhörande bedömnings- och kontrollkrav bör gälla i tre år från och med den dag då detta beslut antas, med beaktande av innovationscykeln för denna produktgrupp.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 66/2010.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Produktgruppen ”konverterade pappersprodukter” ska omfatta följande produkter:

a)	kuvert och pappersbärkassar som består av minst 90 viktprocent papper, kartong eller pappersbaserade substrat,

b)	kontorsmateriel som består av minst 70 viktprocent papper, kartong eller pappersbaserade substrat, utom underkategorierna hängmappar och mappar med fästanordningar av metall.

I det fall som avses i b får plastkomponenten inte överstiga 10 %, utom för ringpärmar, övningsböcker, anteckningsböcker, dagböcker och pärmar med LA-ring där plastens vikt inte får överstiga 13 %. Dessutom får metallvikten inte överstiga 30 g per produkt, utom för hängmappar, mappar med fästanordningar av metall och ringpärmar, där metallvikten får vara upp till 50 g, och för pärmar med LA-ring, där metallvikten får vara upp till 120 g.

2. Produktgruppen ”konverterade pappersprodukter” ska inte omfatta följande produkter:

a)	Trycksaker som omfattas av EU-miljömärket enligt kommissionens beslut 2012/481/EU (2).

b)	Förpackningsprodukter (med undantag av pappersbärkassar).

Artikel 2

I detta beslut avses med

1.	kartongsubstrat: kartong, otryckt och ej konverterad, vars ytvikt överstiger 400 g/m2,

2.	förbrukningsvaror: kemiska produkter som används under tryck-, beläggnings- och efterbehandlingsprocesser och som kan förbrukas, förstöras, förflyktigas, förfaras eller slitas ut,

konverterad pappersprodukt: papper, kartong eller pappersbaserade substrat, tryckta eller otryckta, vanligen använda för att skydda, hantera eller lagra föremål och/eller anteckningar, för vilka konverteringsprocessen är en väsentlig del av produktionsprocessen, omfattande tre huvudsakliga produktkategorier: kuvert, pappersbärkassar och kontorsmateriel,

4.	kontorsmateriel: mappar, pärmar, anteckningsböcker, skrivblock, anteckningsblock, övningsböcker, spiralblock, almanackor med omslag, dagböcker och lösblad,

5.	konverteringsprocess: en process där ett material bearbetas till en konverterad pappersprodukt. Processen kan innefatta tryckning (arbetssteg i förbearbetnings-, bearbetnings- och efterbearbetningsstadiet),

6.	halogenerat organiskt lösningsmedel: ett organiskt lösningsmedel som innehåller minst en brom-, klor-, fluor- eller jodatom per molekyl,

7.	icke-papperskomponenter: alla delar av en konverterad pappersprodukt som inte består av papper, kartong eller pappersbaserade substrat,

8.	förpackning: alla produkter oavsett typ och material som är avsedda att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor, från råvaror till slutlig produkt och från producent till användare och konsument,

9.	pappersbärkassar: pappersbaserade produkter som används för hantering/transport av varor,

10.

återvinning: varje form av återvinningsförfarande genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra syften, med undantag för energiutvinning och upparbetning till material som ska användas som bränsle eller fyllmaterial,

11.

returfiber: fiber som avskilts från avfallsströmmen under en tillverkningsprocess, eller som genererats av slutanvändare av en produkt, och som inte längre kan användas för sitt avsedda ändamål. Det omfattar inte återanvändning av material som genererats i en process och som kan återvinnas inom samma process (utskottspapper – egenproducerat eller inköpt),

12.	mappar: viklådor eller omslag för lösa papper, exempelvis hängmappar, pärmregister, dokumentportföljer, treklaffsmappar och aktomslag,

13.	pärmar: pappersbaserade produkter bestående av ett omslag, vanligen tillverkat av kartong, med ringar för att hålla ihop lösa papper, t.ex. ringpärmar och pärmar med LA-ring,

14.	flyktig organisk förening (VOC): alla organiska föreningar och den fraktion av kreosot som vid 293,15 K har ett ångtryck av minst 0,01 kPa eller som har motsvarande flyktighet under de särskilda användningsförhållandena,

15.	vaskmedel: kemikalier som används för att rengöra tryckformar och tryckpressar för avlägsnande av tryckfärg, pappersdamm samt liknande produkter; rengöringsmedel för efterbehandlingsmaskiner och tryckpressar; borttagningsmedel som används för att tvätta bort torkad tryckfärg,

16.	pappersavfall: papper som genereras vid produktionen av färdiga konverterade pappersprodukter och som inte utgör en del av dessa.

Artikel 3

För att tilldelas ett EU-miljömärke enligt förordning (EG) nr 66/2010 ska en konverterad pappersprodukt omfattas av produktgruppen ”konverterade pappersprodukter” enligt definitionen i artikel 1 i detta beslut och uppfylla de kriterier och tillhörande bedömnings- och kontrollkrav som anges i bilagan.

Artikel 4

Kriterierna för produktgruppen ”konverterade pappersprodukter” och de tillhörande bedömnings- och kontrollkraven ska gälla i tre år från och med den dag då detta beslut antas.

Artikel 5

För administrativa ändamål ska produktgruppen ”konverterade pappersprodukter” tilldelas kodnummer 046.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 2 maj 2014.

På kommissionens vägnar

Janez POTOČNIK

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 27, 30.1.2010, s. 1.

(2) Kommissionens beslut 2012/481/EU av den 16 augusti 2012 om fastställande av ekologiska kriterier för tilldelning av EU:s miljömärke till trycksaker (EUT L 223, 21.8.2012, s. 55).

BILAGA

BAKGRUND

Kriteriernas syfte

Miljömärkeskriterierna baseras på de produkter som har bäst miljöprestanda på marknaden för konverterade pappersprodukter. Användning av kemiska produkter och utsläpp av föroreningar är visserligen en del av tillverkningsprocessen, men EU-miljömärket på en produkt ger konsumenten garantier för att användningen av sådana ämnen har begränsats i den mån det är tekniskt möjligt utan att det påverkar slutproduktens användbarhet. Användning av farliga ämnen utesluts när det är möjligt. Undantag medges endast om det inte finns några andra lämpliga alternativ på marknaden, och farliga ämnen tillåts bara i minimala koncentrationer.

KRITERIER

Kriterier för tilldelning av EU-miljömärket till konverterade pappersprodukter:

Substrat

2.	Fiber: hållbart skogsbruk

3.	Förbjudna eller begränsade ämnen och blandningar

4.	Återvinningsbarhet

Utsläpp

Avfall

Energi

8.	Utbildning

9.	Användbarhet

10.	Information på produkten

11.	Information på EU-miljömärket

Kriterierna gäller för alla processer som utförs på den eller de anläggningar eller särskilda produktionslinjer där pappersprodukten konverteras. Om det förekommer konverterings-, tryck-, beläggnings- och efterbehandlingsprocesser som används uteslutande för miljömärkta produkter, ska kriterierna 2, 4, 5, 6 och 7 gälla endast för dessa processer.

De ekologiska kriterierna omfattar inte transport av råvaror, förbrukningsvaror och slutprodukter.

Kriterium 1 gäller endast för substrat som används i den slutliga konverterade pappersprodukten.

Kriterierna 4, 9, 10 och 11 gäller för den slutliga konverterade pappersprodukten.

Kriterium 3 gäller både för icke-papperskomponenter i den konverterade pappersprodukten och för konverterings-, tryck-, beläggnings- och efterbehandlingsprocesser för papperskomponenterna.

Kriterierna 5, 6, 7 och 8 gäller endast för konverterings-, tryck-, laminerings- och efterbehandlingsprocesser för papperskomponenterna.

De särskilda bedömnings- och kontrollkraven anges separat för varje kriterium.

All tryckning och konvertering som avser den konverterade pappersprodukten ska uppfylla kriterierna. Därför ska även delar av produkten som trycks eller konverteras av underleverantörer uppfylla de relevanta kraven. Ansökan ska innehålla en förteckning över alla tryckerier och underleverantörer som deltar i tillverkningen av den konverterade pappersprodukten samt deras geografiska läge.

Sökanden ska tillhandahålla en förteckning över de kemiska produkter som tryckeriet använder vid tillverkningen av de konverterade pappersprodukterna. Detta gäller för alla förbrukningsvaror som används under konverterings-, tryck-, beläggnings- och efterbehandlingsprocesser. Förteckningen som sökanden lämnar in ska innehålla information om kvantitet, funktion och leverantör för alla kemiska produkter som används, tillsammans med ett säkerhetsdatablad utformat i enlighet med vägledningen i avsnitten 10, 11 och 12 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (1).

När sökanden ska tillhandahålla intyg, dokumentation, analyser eller testrapporter, eller på annat sätt styrka att kriterierna är uppfyllda, kan dessa dokument komma antingen från sökanden själv eller från dennes leverantörer eller underleverantörer, beroende på omständigheterna.

I tillämpliga fall får andra testmetoder än de som anges för varje kriterium användas om de godkänts som likvärdiga av det behöriga organ som bedömer ansökan.

Behöriga organ ska företrädesvis erkänna tester som är godkända enligt ISO 17025 och kontroller utförda av organ som är ackrediterade enligt standarden EN 45011 eller likvärdig internationell standard.

I förekommande fall får behöriga organ begära in kompletterande dokumentation och även genomföra oberoende kontroller.

Kriterium 1 – Substrat

Del A – Papperssubstrat

Det substrat som används ska uppfylla kriterierna 1, 2, 4 och 5 för EU-miljömärket enligt kommissionens beslut 2011/333/EU (2) för kopieringspapper och grafiskt papper eller enligt kommissionens beslut 2012/448/EU (3) för tidningspapper och ska vara i överensstämmelse med kriterium 2 – ”Fiber: hållbart skogsbruk” för EU-miljömärket enligt kommissionens beslut för konverterade pappersprodukter.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna in specifikationerna för de konverterade pappersprodukterna i fråga, bland annat det använda papperets varunamn, kvantitet och vikt/m2. Listan ska även omfatta namnen på leverantörerna av de papper som används. Överensstämmelse med kriterierna 1, 2, 4 och 5 för EU-miljömärket enligt beslut 2011/333/EU eller beslut 2012/448/EU ska styrkas för varje substrat genom att en kopia på giltigt EU-miljömärke tillhandahålls för det papper som används. Överensstämmelse med kriterium 2 om fiber från hållbart skogsbruk ska styrkas för varje substrat med hjälp av ett PEFC-, FSC- eller likvärdigt certifikat som är giltigt för det substrat som används, eller genom en egen försäkran ifall sökanden redan har ett giltigt EU-miljömärke för det substrat som används.

Del B – Kartongsubstrat

Kriterium B1 – Utsläpp till vatten och luft

Kemisk syreförbrukning (COD), svavel (S), kväveoxider (NOx) och fosfor (P)

För var och en av dessa parametrar ska utsläppen till luft och/eller vatten från tillverkning av pappersmassa, lamineringspapper och kartong uttryckas som belastningspoäng (PCOD, PS, PNOx) enligt nedan.

Ingen av de enskilda poängen PCOD, PS, PNOx, PP får överstiga 1,5.

Det totala antalet poäng (Ptotal = PCOD + PS + PNOx + PP) får inte överstiga 4,0.

PCOD ska beräknas enligt följande (PS, PNOx, PP ska beräknas på samma sätt):

För varje pappersmassa ”i” eller lamineringspapper ”i” som används ska de tillhörande uppmätta utsläppen av kemiskt syreförbrukande ämnen (CODmassa, i eller CODpapper, i uttryckt i kg/ton lufttorkat material – ADT), vägas i förhållande till andelen av varje massa eller lamineringspapper som används (massa ”i” och papper ”i” avser ton lufttorkad massa resp. ton lufttorkat papper) och summeras. Summan av de vägda utsläppsvärdena för kemiskt syreförbrukande ämnen för massorna eller lamineringspapperen adderas därefter till de uppmätta utsläppen av kemiskt syreförbrukande ämnen från kartongtillverkningen för att erhålla ett totalt utsläppsvärde, CODtotal.

Det vägda COD-referensvärdet för tillverkningen av massa eller lamineringspapper beräknas på samma sätt, dvs. som summan av de vägda referensvärdena för varje massa eller lamineringspapper som används, och adderas sedan till referensvärdet för kartongtillverkningen för att erhålla ett totalt COD-referensvärde, CODref, total. Referensvärdena för varje använd typ av massa eller lamineringspapper och för kartongtillverkningen anges i tabell 1.

Slutligen divideras det totala utsläppet av COD med det totala COD-referensvärdet enligt följande:

Tabell 1

Referensvärden för utsläpp från olika massatyper och från kartongtillverkning

Massatyp/kartong	Utsläpp (kg/ADT) (4)
Massatyp/kartong	CODreferens	Sreferens	NOxreferens	Preferens
Blekt kemisk massa (utom sulfitmassa)	18	0,6	1,6	0,045 (4)
Blekt kemisk massa (sulfitmassa)	25,0	0,6	1,6	0,045
Oblekt kemisk massa	10,0	0,6	1,6	0,04
CTMP-massa	15,0	0,2	0,3	0,01
TMP-/slipmassa	3,0	0,2	0,3	0,01
Returfibermassa	2,0	0,2	0,3	0,01
Lamineringskraftpapper, blekt	19	0,9	2,4	0,055
Lamineringskraftpapper, oblekt	11	0,9	2,4	0,055
Lamineringspapper av returpapper	3	0,5	1,1	0,02
Kartongtillverkning (icke-integrerade fabriker där all massa köps på marknaden)	1	0,3	0,8	0,01
Kartongtillverkning (integrerade fabriker)	1	0,3	0,7	0,01

Vid kraftvärmeproduktion vid samma fabrik kan utsläppen av S och NOx från elproduktionen subtraheras från den totala mängden. Följande formel kan användas för att beräkna andelen utsläpp från elproduktionen:

2 × (MWh(el))/[2 × MWh(el) + MWh(värme)]

Elen i denna beräkning är den el som produceras i kraftvärmeverket.

Värmen i denna beräkning är den nettovärme som levereras från kraftverket till massa-/lamineringspappers-/kartongtillverkningen.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna detaljerade beräkningar som visar att detta kriterium är uppfyllt och bifoga kompletterande dokumentation inklusive testrapporter där följande analysmetoder använts: COD: ISO 6060; NOx: ISO 11564; S(oxid.): EPA nr 8; S(red.): EPA nr 16A; S-halt i olja: ISO 8754; S-halt i kol: ISO 351; P: EN ISO 6878, APAT IRSA CNR 4110 eller Dr Lange LCK 349.

Den kompletterande dokumentationen ska innehålla uppgifter om mätfrekvens och om beräkning av belastningspoäng för COD, S och NOx. Den ska omfatta alla utsläpp av S och NOx som uppstår vid tillverkningen av massa, lamineringspapper och kartong, och ånga som genereras utanför produktionsanläggningen, utom utsläpp från elproduktion. Mätningarna ska omfatta sodapannor, mesaugnar, ångpannor och destruktionsugnar för starkt luktande gaser. Även diffusa utsläpp ska beaktas. Rapporterade utsläppsvärden för S till luften ska omfatta både oxiderade och reducerade S-utsläpp (dimetylsulfid, metylmerkaptan, svavelväte och liknande). S-utsläpp som härrör från produktionen av värmeenergi från olja, kol eller andra externa bränslen med känt S-innehåll ska beaktas men får beräknas i stället för att mätas.

Vid mätning av utsläpp till vatten ska proverna vara ofiltrerade och osedimenterade och tas efter rening vid produktionsanläggningen eller efter rening i ett kommunalt reningsverk. Perioden för mätningarna ska baseras på tolv månaders produktion. Om det rör sig om en ny eller ombyggd produktionsanläggning ska mätningarna baseras på minst 45 på varandra följande dagar med stabil produktion. Mätningarna ska vara representativa för respektive kampanjkörning.

För integrerade fabriker kan det vara svårt att få separata utsläppsvärden för massa, lamineringspapper och kartong, och om det bara finns ett samlat värde för massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning ska utsläppsvärdet för massa/massor sättas till noll, och värdet för kartongfabriken ska inkludera massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning.

AOX

Det vägda medelvärdet av AOX-utsläpp från tillverkningen av de massor som används i substratet får inte överstiga 0,170 kg/ADT kartong.

AOX-utsläpp från varje enskild massa som används i kartongen får inte överstiga 0,250 kg/ADT massa.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna testrapporter där följande analysmetod använts: AOX: ISO 9562 kompletterat med detaljerade beräkningar som visar att detta kriterium är uppfyllt samt kompletterande dokumentation.

Den kompletterande dokumentationen ska innehålla uppgifter om mätfrekvensen. AOX ska endast mätas i processer där klorföreningar används för blekning av pappersmassan. AOX behöver inte mätas i spillvatten från icke-integrerade kartongfabriker, i spillvatten från massatillverkning utan blekning eller där blekningen utförs med klorfria ämnen.

Vid mätning av utsläpp ska proverna vara ofiltrerade och osedimenterade och tas efter rening vid produktionsanläggningen eller efter rening i ett kommunalt reningsverk. Perioden för mätningarna ska baseras på tolv månaders produktion. Om det rör sig om en ny eller ombyggd produktionsanläggning ska mätningarna baseras på minst 45 på varandra följande dagar med stabil produktion. Mätningarna ska vara representativa för respektive kampanjkörning.

CO2

Koldioxidutsläppen från icke förnybara källor får inte överstiga 1 000 kg per ton tillverkad kartong, inklusive utsläpp från elproduktion (oavsett om den sker inom produktionsanläggningen eller utanför). För icke-integrerade fabriker (där all massa köps på marknaden) får utsläppen inte överstiga 1 100 kg per ton. Utsläppen ska beräknas som summan av utsläppen från både massa- och kartongtillverkningen.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna detaljerade beräkningar som visar att detta kriterium är uppfyllt och bifoga kompletterande dokumentation.

Sökanden ska redovisa uppgifter om koldioxidutsläppen till luft. Redovisningen ska omfatta alla icke förnybara bränslen som används vid massa- och kartongtillverkningen, även utsläpp från elproduktion (oavsett om den sker inom produktionsanläggningen eller utanför).

Följande emissionsfaktorer ska användas vid beräkningen av koldioxidutsläppen från bränslen:

Tabell 2

Bränsle	Koldioxidutsläpp från fossila bränslen	Enhet
Kol	95	g CO2 fossil/MJ
Råolja	73	g CO2 fossil/MJ
Eldningsolja 1	74	g CO2 fossil/MJ
Eldningsolja 2–5	77	g CO2 fossil/MJ
LPG (gasol)	69	g CO2 fossil/MJ
Naturgas	56	g CO2 fossil/MJ
El från nätet	400	g CO2 fossil/MJ

Perioden för beräkningarna och massbalansen ska baseras på tolv månaders produktion. Om det rör sig om en ny eller ombyggd produktionsanläggning ska beräkningarna baseras på minst 45 på varandra följande dagar med stabil produktion. Beräkningarna ska vara representativa för respektive kampanjkörning.

Vad gäller el från nätet ska det värde som anges i tabellen ovan (genomsnittligt värde för Europa) användas, såvida inte sökanden inkommer med dokumentation som visar genomsnittsvärdet för deras elleverantörer (kontraktsleverantör eller nationellt genomsnitt). I så fall får sökanden använda detta värde i stället för det som anges i tabellen.

Energi från förnybara energikällor (5) som köps in och används för produktionsprocesserna ska inte tas med i beräkningen av koldioxidutsläppen: sökanden ska lämna lämplig dokumentation på att denna typ av energi används på fabriken eller köps in utifrån.

Kriterium B2 – Energianvändning

Elektricitet

Elförbrukningen vid massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning ska uttryckas i form av belastningspoäng (PE) enligt nedan.

Antalet belastningspoäng PE får inte överstiga 1,5.

PE ska beräknas på följande sätt:

Beräkning för tillverkning av massa eller lamineringspapper: För varje massa eller lamineringspapper ”i” som används ska elförbrukningen (Epulp or laminated paper, i uttryckt i kWh/ADT) beräknas enligt följande:

Epulp or laminated paper, i

internt producerad elektricitet + inköpt elektricitet – såld elektricitet

Beräkning för kartongtillverkning: På samma sätt ska elförbrukningen för kartongtillverkning (Ekartong) beräknas enligt följande:

Eboard

internt producerad elektricitet + inköpt elektricitet – såld elektricitet

Slutligen beräknas det totala antalet belastningspoäng (PE) för massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning enligt följande:

För integrerade fabriker kan det vara svårt att få separata uppgifter om elförbrukningen för massa, lamineringspapper och kartong, och om bara den samlade elförbrukningen för massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning är känd, ska elförbrukningen för massa/massor sättas till noll, och värdet för kartongfabriken ska inkludera massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning.

Bränsle (värme)

Bränsleförbrukningen vid massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning ska uttryckas i form av belastningspoäng (PF) enligt nedan.

Antalet belastningspoäng PF får inte överstiga 1,5.

PF ska beräknas på följande sätt:

Beräkning för tillverkning av massa eller lamineringspapper: För varje massa eller lamineringspapper ”i” som används ska bränsleförbrukningen (Fpulp or laminated paper, i uttryckt i kWh/ADT) beräknas enligt följande:

Fpulp or laminated paper, i

internt producerat bränsle + inköpt bränsle – sålt bränsle – 1,25 × internt producerad elektricitet

Anm.:

Fpulp or laminated paper, i (och dess bidrag till PF, pulp or laminated paper) behöver endast beräknas för mekanisk massa om det rör sig om lufttorkad mekanisk massa från marknaden som innehåller minst 90 % torrsubstans.

Den mängd bränsle som används för att producera såld värme ska adderas till ”sålt bränsle” i ovanstående formel.

Beräkning för kartongtillverkning: På samma sätt ska bränsleförbrukningen för kartongtillverkning (Fboard uttryckt i kWh/ADT) beräknas enligt följande:

Fboard

internt producerat bränsle + inköpt bränsle – sålt bränsle – 1,25 × internt producerad elektricitet

Slutligen beräknas det totala antalet belastningspoäng (PF) för massa- och kartongtillverkning enligt följande:

Formula

Tabell 3

Referensvärden för elektricitet och bränsle

Massatyp	Bränsle kWh/ADT Freferens	Elektricitet kWh/ADT Ereferens
Kemisk massa	4 000 (Anm.: för lufttorkad massa från marknaden som innehåller minst 90 % torrsubstans kan värdet höjas med 25 % för energin som går åt vid torkningen.)	800
Mekanisk massa	900 (Anm.: värdet gäller endast lufttorkad massa från marknaden.)	1 900
CTMP-massa	1 000	2 000
Returfibermassa	1 800 (Anm.: för lufttorkad massa från marknaden kan värdet höjas med 25 % för energin som går åt vid torkningen.)	800
Lamineringskraftpapper (blekt eller oblekt)	6 100	1 600
Lamineringspapper av returpapper	3 900	1 600
Kartongtillverkning	2 100	800

Bedömning och kontroll (för både a och b): Sökanden ska lämna detaljerade beräkningar som visar att detta kriterium är uppfyllt och bifoga all kompletterande dokumentation. De rapporterade uppgifterna ska därför innehålla den totala förbrukningen av elektricitet och bränsle.

Sökanden ska beräkna den totala energitillförseln, uppdelat på värme/bränsle och elektricitet som används vid tillverkning av massa och kartong, inklusive energi som används för avsvärtning av pappersavfall för tillverkning av kartong från returfiber. Energi som används för transport av råvaror samt för konvertering och förpackning ingår inte i beräkningarna av energiförbrukningen.

Den totala värmeenergin inkluderar alla inköpta bränslen. Den omfattar även värmeenergi som utvunnits genom förbränning av lut och avfall från processer inom produktionsanläggningen (t.ex. träavfall, sågspån, lut, pappersavfall, utskottspapper) samt värme som utvunnits vid intern elproduktion. Sökanden behöver emellertid endast räkna med 80 % av värmeenergin från sådana källor när den totala värmeenergin beräknas.

Med elektrisk energi avses nettomängden tillförd elektricitet från nätet och från intern elproduktion mätt som elkraft. Elektricitet som används för behandling av avloppsvatten behöver inte beaktas.

Om elektricitet används för att generera ånga ska ångans värmevärde beräknas, därefter divideras med 0,8 och adderas till den totala bränsleförbrukningen.

För integrerade fabriker kan det vara svårt att få separata uppgifter om bränsle (värme) för massa, lamineringspapper och kartong, och om bara ett samlat värde för massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning är känt, ska bränslevärdet (värmevärdet) för massa/massor sättas till noll, och värdet för kartongfabriken ska inkludera massa-, lamineringspappers- och kartongtillverkning.

Kriterium B3 – Förbjudna eller begränsade ämnen och blandningar

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna en förteckning över de kemiska produkter som använts vid massa- och kartongtillverkningen och bifoga lämplig dokumentation, exempelvis säkerhetsdatablad. Förteckningen ska innehålla uppgifter om kvantitet, funktion och leverantör för alla kemikalier som används i tillverkningsprocessen.

Farliga ämnen och blandningar

I enlighet med artikel 6.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 (6) får kartongen inte innehålla vare sig ämnen som avses i artikel 57 i förordning (EG) nr 1907/2006 eller ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för att klassificeras i de faroklasser eller farokategorier som anges nedan.

Förteckning över faroangivelser och riskfraser:

Faroangivelse (7)	Riskfras (8)
H300 Dödligt vid förtäring	R28
H301 Giftigt vid förtäring	R25
H304 Kan vara dödligt vid förtäring om det kommer ner i luftvägarna	R65
H310 Dödligt vid hudkontakt	R27
H311 Giftigt vid hudkontakt	R24
H330 Dödligt vid inandning	R26
H331 Giftigt vid inandning	R23
H340 Kan orsaka genetiska defekter	R46
H341 Misstänks kunna orsaka genetiska defekter	R68
H350 Kan orsaka cancer	R45
H350i Kan orsaka cancer vid inandning	R49
H351 Misstänks kunna orsaka cancer	R40
H360F Kan skada fertiliteten	R60
H360D Kan skada det ofödda barnet	R61
H360FD Kan skada fertiliteten. Kan skada det ofödda barnet.	R60; R61; R60–61
H360Fd Kan skada fertiliteten. Misstänks kunna skada det ofödda barnet.	R60–R63
H360Df Kan skada det ofödda barnet. Misstänks kunna skada fertiliteten.	R61–R62
H361f Misstänks kunna skada fertiliteten	R62
H361d Misstänks kunna skada det ofödda barnet	R63

H361fd Misstänks kunna skada fertiliteten. Misstänks kunna skada det ofödda barnet.	R62–63
H362 Kan skada spädbarn som ammas	R64
H370 Orsakar organskador	R39/23 R39/24 R39/25 R39/26 R39/27 R39/28
H371 Kan orsaka organskador	R68/20; R68/21; R68/22
H372 Orsakar organskador genom lång eller upprepad exponering	R48/25; R48/24; R48/23
H373 Kan orsaka organskador genom lång eller upprepad exponering	R48/20; R48/21; R48/22
H400 Mycket giftigt för vattenlevande organismer	R50
H410 Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	R50–53
H411 Giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	R51–53
H412 Skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer	R52–53
H413 Kan ge skadliga långtidseffekter på vattenlevande organismer	R53
EUH059 Farligt för ozonskiktet	R59
EUH029 Utvecklar giftig gas vid kontakt med vatten	R29
EUH031 Utvecklar giftig gas vid kontakt med syra	R31
EUH032 Utvecklar mycket giftig gas vid kontakt med syra	R32
EUH070 Giftigt vid kontakt med ögonen	R39–41
Inga kommersiella färgberedningar, färgämnen, ytbehandlingsmedel, hjälpkemikalier och bestrykningsmedel får användas på massa eller kartong om de vid ansökningstillfället har tilldelats eller kan komma att tilldelas faroangivelse H317: Kan orsaka allergisk hudreaktion.	R43

Det ovanstående kravet omfattar inte användning av ämnen eller blandningar som ändrar sina egenskaper under processen (t.ex. som inte längre är biotillgängliga eller som genomgår kemisk förändring) så att den angivna faran inte längre föreligger.

Koncentrationsgränserna för ämnen eller blandningar som kan komma att tilldelas eller har tilldelats de faroangivelser eller riskfraser som förtecknas ovan och som uppfyller kriterierna för klassificering i faroklasserna eller farokategorierna, samt för ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 a, b eller c i förordning (EG) nr 1907/2006, får inte vara högre än de allmänna eller särskilda koncentrationsgränser som fastställts i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (9). Om särskilda koncentrationsgränser fastställts ska de gälla framför de allmänna koncentrationsgränserna.

Koncentrationsgränserna för ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 d, e eller f i förordning (EG) nr 1907/2006 får inte överstiga 0,10 viktprocent.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska visa att kriteriet är uppfyllt genom att redovisa mängden (kg/ADT tillverkad kartong) ämnen som använts i processen och lämna uppgifter som styrker att de ämnen som avses i detta kriterium inte finns i slutprodukten i halter som överstiger de angivna koncentrationsgränserna. För ämnen och blandningar ska koncentrationen anges i säkerhetsdatabladen i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1907/2006.

Ämnen förtecknade i enlighet med artikel 59.1 i förordning (EG) nr 1907/2006

Inga undantag från det förbud som anges i artikel 6.6 i förordning (EG) nr 66/2010 ska medges för ämnen identifierade som ämnen som inger mycket stora betänkligheter (särskilt farliga ämnen) och som ingår i den förteckning som avses i artikel 59 i förordning (EG) nr 1907/2006, när dessa förekommer i blandningar, i en vara eller i en homogen del av en sammansatt vara i koncentrationer högre än 0,10 %. Särskilda koncentrationsgränser fastställda i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1272/2008 ska gälla om koncentrationen är lägre än 0,10 %.

Bedömning och kontroll: Förteckningen över ämnen identifierade som ämnen som inger mycket stora betänkligheter och som förts upp på kandidatlistan i enlighet med artikel 59 i förordning (EG) nr 1907/2006 finns här:

http://echa.europa.eu/chem_data/authorisation_process/candidate_list_table_en.asp

Uppgifter ska hämtas ur förteckningen på ansökningsdagen.

Sökanden ska visa att kriteriet är uppfyllt genom att redovisa mängden (kg/ADT tillverkad kartong) ämnen som använts i processen och lämna uppgifter som styrker att de ämnen som avses i detta kriterium inte finns i slutprodukten i halter som överstiger de angivna koncentrationsgränserna. Koncentrationen ska anges i säkerhetsdatabladen i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1907/2006.

Klor

Klorgas får inte användas som blekmedel. Detta krav gäller inte klorgas relaterad till tillverkning och användning av klordioxid.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna intyg från massatillverkaren om att klorgas inte har använts som blekmedel. Anm.: Detta krav gäller även blekning av returfiber. Det accepteras emellertid att fibrerna under sin tidigare livscykel kan ha blekts med klorgas.

APEO

Alkylfenoletoxilater eller andra alkylfenolderivat får inte tillsättas rengöringskemikalier, kemikalier för avsvärtning, skumdämpare, dispergeringsmedel eller bestrykningsmedel. Alkylfenolderivat definieras som ämnen som avger alkylfenoler under nedbrytning.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna intyg från kemikalieleverantören om att alkylfenoletoxilater eller andra alkylfenolderivat inte har tillsatts dessa produkter.

Restmonomerer

Den totala halten restmonomerer (utom akrylamid) som kan komma att tilldelas eller redan har tilldelats någon av följande riskfraser (eller kombinationer av riskfraser) och som förekommer i bestrykningsmedel, retentionsmedel, styrkemedel, hydrofoberingsmedel eller kemikalier som används i interna eller externa vattenreningsanläggningar får inte överstiga 100 ppm (beräknat på torrsubstansinnehållet):

Faroangivelse (10)	Riskfras (11)
H340 Kan orsaka genetiska defekter	R46
H350 Kan orsaka cancer	R45
H350i Kan orsaka cancer vid inandning	R49
H351 Misstänks kunna orsaka cancer	R40
H360F Kan skada fertiliteten	R60
H360D Kan skada det ofödda barnet	R61
H360FD Kan skada fertiliteten. Kan skada det ofödda barnet.	R60; R61; R60–61
H360Fd Kan skada fertiliteten. Misstänks kunna skada det ofödda barnet.	R60–R63
H360Df Kan skada det ofödda barnet. Misstänks kunna skada fertiliteten.	R61–R62
H400 Mycket giftigt för vattenlevande organismer	R50
H410 Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	R50–53
H411 Giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	R51–53
H412 Skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer	R52–53
H413 Kan ge skadliga långtidseffekter på vattenlevande organismer	R53

Akrylamid får inte finnas i halter som överstiger 700 ppm (beräknat på torrsubstansinnehållet) i bestrykningsmedel, retentionsmedel, styrkemedel, hydrofoberingsmedel eller kemikalier som används i interna eller externa vattenreningsanläggningar.

Det behöriga organet kan bevilja sökanden undantag från dessa krav när det gäller kemikalier som används i externa vattenreningsanläggningar.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna intyg från kemikalieleverantören om att detta kriterium är uppfyllt och bifoga lämplig dokumentation, exempelvis säkerhetsdatablad.

Tensider för avsvärtning

Alla tensider som används för avsvärtning ska vara fullständigt biologiskt nedbrytbara.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna intyg från kemikalieleverantören om att detta kriterium är uppfyllt och bifoga relevanta säkerhetsdatablad eller testrapporter för varje tensid, där analysmetod, tröskelvärde och slutsats framgår. Någon av följande analysmetoder och tröskelvärden ska användas: OECD 302 A–C (eller likvärdiga ISO-standarder), som visar att ämnet brutits ned (inbegripet adsorption) med minst 70 % inom 28 dagar för 302 A och B, och med minst 60 % för 302 C.

Biocider

De verksamma ämnena i biocider eller biostatiska produkter som används för bekämpning av slembildande organismer i cirkulationsvattensystem som innehåller fiber får inte vara potentiellt bioackumulerbara. Biocidernas bioackumuleringspotential ska kännetecknas av log Pow (log fördelningskoefficient oktanol/vatten) < 3,0 eller en experimentellt bestämd biokoncentrationsfaktor (BCF) ≤ 100.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna intyg från kemikalieleverantören om att detta kriterium är uppfyllt och bifoga relevanta säkerhetsdatablad eller testrapporter där analysmetod, tröskelvärde och slutsats framgår. Följande analysmetoder ska användas: OECD 107, 117 eller 305 A–E.

Azofärgämnen

Azofärgämnen som kan spjälkas till någon av följande aromatiska aminer får inte användas, i enlighet med bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006:

1.	4-aminobifenyl

(92-67-1)

bensidin

(92-87-5)

3.	4-klor-o-toluidin

(95-69-2)

4.	2-naftylamin

(91-59-8)

5.	o-aminoazotoluen

(97-56-3)

6.	2-amino-4-nitrotoluen

(99-55-8)

7.	p-kloranilin

(106-47-8)

8.	2,4-diaminoanisol

(615-05-4)

9.	4,4'-diaminodifenylmetan

(101-77-9)

10.	3,3'-diklorbenzidin

(91-94-1)

11.	3,3'-dimetoxibenzidin

(119-90-4)

12.	3,3'-dimetylbenzidin

(119-93-7)

13.	3,3'-dimetyl-4,4'-diaminodifenylmetan

(838-88-0)

14.	p-kresidin

(120-71-8)

15.	4,4'-metylen-bis-(2-kloranilin)

(101-14-4)

16.	4,4'-oxidianilin

(101-80-4)

17.	4,4'-tiodianilin

(139-65-1)

18.	o-toluidin

(95-53-4)

19.	2,4-diaminotoluen

(95-80-7)

20.	2,4,5-trimetylanilin

(137-17-7)

21.	4-aminoazobensen

(60-09-3)

22.	o-anisidin

(90-04-0)

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna intyg från kemikalieleverantören om att detta kriterium är uppfyllt.

Metallkomplexfärgämnen eller pigment

Färgämnen eller pigment baserade på bly, koppar, krom, nickel eller aluminium får inte användas. Färgämnen och pigment med kopparftalocyanin får emellertid användas.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna intyg från kemikalieleverantören om att detta kriterium är uppfyllt.

Jonformiga föroreningar i färgämnen

Halten av jonformiga föroreningar i färgämnena får högst vara följande: Ag 100 ppm, As 50 ppm, Ba 100 ppm, Cd 20 ppm, Co 500 ppm, Cr 100 ppm, Cu 250 ppm, Fe 2 500 ppm, Hg 4 ppm, Mn 1 000 ppm, Ni 200 ppm, Pb 100 ppm, Se 20 ppm, Sb 50 ppm, Sn 250 ppm, Zn 1 500 ppm.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna ett intyg om att detta kriterium är uppfyllt.

Kriterium B4 – Avfallshantering

Alla produktionsanläggningar för massa och kartong ska ha ett system för hantering av avfall (såsom detta definieras av de myndigheter som utövar tillsyn över de berörda produktionsanläggningarna för massa och kartong) och restprodukter som uppstår vid tillverkningen av miljömärkta produkter. Ansökan ska innehålla en dokumentation eller en beskrivning av systemet, samt information om åtminstone följande:

—	Rutiner för separering och användning av återvinningsbara material från avfallsflödet.

—	Rutiner för återvinning av material till annan användning, till exempel förbränning för att generera ånga eller värme för tillverkningen, eller användning inom jordbruket.

—	Rutiner för hantering av farligt avfall (såsom detta definieras av de myndigheter som utövar tillsyn över de berörda produktionsanläggningarna för massa och kartong).

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna en ingående beskrivning av rutinerna för avfallshantering för var och en av anläggningarna i fråga och intyga att kriteriet är uppfyllt.

Kriterium 2 – Fiber: hållbart skogsbruk

Fiberråvaran i papperet kan vara returfiber eller nyfiber.

Nyfiber ska omfattas av giltiga certifikat för hållbart skogsbruk och spårbarhet utfärdade enligt ett oberoende system för tredjepartscertifiering som FSC, PEFC eller likvärdiga.

Om certifieringssystemen tillåter blandning av certifierad, återvunnen och ocertifierad råvara i en produkt eller produktserie, får andelen ocertifierad ny råvara inte överstiga 30 % av den totala mängden fiberråvara. Sådan ocertifierad råvara ska omfattas av ett kontrollsystem som säkerställer att den har ett godkänt ursprung och uppfyller certifieringssystemets alla övriga krav på ocertifierad råvara.

De certifieringsorgan som utfärdar skogsbruks- och/eller spårbarhetscertifikat ska vara ackrediterade/erkända enligt det certifieringssystemet.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna lämplig dokumentation som anger typ, kvantitet och ursprung för fiber som använts i massa- och kartongtillverkningen.

Om nyfiber använts ska produkten omfattas av giltiga certifikat för hållbart skogsbruk och spårbarhet utfärdade enligt ett oberoende system för tredjepartscertifiering som PEFC, FSC eller likvärdiga. Om produkten eller produktserien innehåller ocertifierad råvara, bör det styrkas att andelen ocertifierad råvara är mindre än 30 % och att den omfattas av ett kontrollsystem som säkerställer att den har godkänt ursprung och uppfyller certifieringssystemets alla övriga krav på ocertifierad råvara.

Om returfiber använts ska sökanden lämna ett intyg om den genomsnittliga mängden returpapper som använts för produkten i överensstämmelse med standarden EN 643 eller en likvärdig standard. Sökanden ska lämna ett intyg om att inget utskottspapper (eget eller inköpt) har inkluderats vid procentberäkningen.

Kriterier för konverteringsprocesser

Kriterium 3 – Förbjudna eller begränsade ämnen och blandningar

Farliga ämnen och blandningar

Förbrukningsvaror som kan hamna i den slutliga konverterade pappersprodukten och som innehåller ämnen och/eller blandningar som uppfyller klassificeringskriterierna med faroangivelserna eller riskfraserna nedan i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1272/2008 eller rådets direktiv 67/548/EEG (12) eller ämnen som anges i artikel 57 i förordning (EG) nr 1907/2006 får inte användas för tryck-, beläggnings- och efterbehandlingsprocesser för den slutliga konverterade pappersprodukten.

Detta krav ska inte gälla för toluen som används för djuptryck med anordningar som är utrustade med ett slutet eller inkapslat installations- eller återvinningssystem eller likvärdigt system som kontrollerar och övervakar utsläppen av flyktiga ämnen och där återvinningseffektiviteten är minst 92 %. Detta krav gäller inte heller för UV-lacker och UV-färger i klass H412/R52-53.

Icke-papperskomponenter som är del av den slutliga konverterade pappersprodukten får inte innehålla ovan angivna ämnen.

Förteckning över faroangivelser och riskfraser

Faroangivelse (13)	Riskfras (14)
H300 Dödligt vid förtäring	R28
H301 Giftigt vid förtäring	R25
H304 Kan vara dödligt vid förtäring om det kommer ner i luftvägarna	R65
H310 Dödligt vid hudkontakt	R27
H311 Giftigt vid hudkontakt	R24
H330 Dödligt vid inandning	R23 eller R26
H331 Giftigt vid inandning	R23
H340 Kan orsaka genetiska defekter	R46
H341 Misstänks kunna orsaka genetiska defekter	R68
H350 Kan orsaka cancer	R45
H350i Kan orsaka cancer vid inandning	R49
H351 Misstänks kunna orsaka cancer	R40
H360F Kan skada fertiliteten	R60
H360D Kan skada det ofödda barnet	R61
H360FD Kan skada fertiliteten. Kan skada det ofödda barnet.	R60; R61; R60/61
H360Fd Kan skada fertiliteten. Misstänks kunna skada det ofödda barnet.	R60; R63
H360Df Kan skada det ofödda barnet. Misstänks kunna skada fertiliteten.	R61; R62
H361f Misstänks kunna skada fertiliteten	R62
H361d Misstänks kunna skada det ofödda barnet	R63
H361fd Misstänks kunna skada fertiliteten. Misstänks kunna skada det ofödda barnet.	R62–63
H362 Kan skada spädbarn som ammas	R64
H370 Orsakar organskador	R39/23 R39/24 R39/25 R39/26 R39/27 R39/28
H371 Kan orsaka organskador	R68/20; R68/21; R68/22
H372 Orsakar organskador genom lång eller upprepad exponering	R48/25; R48/24; R48/23
H373 Kan orsaka organskador genom lång eller upprepad exponering	R48/20; R48/21; R48/22
H400 Mycket giftigt för vattenlevande organismer	R50
H410 Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	R50/53
H411 Giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	R51/53
H412 Skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer	R52/53
H413 Kan ge skadliga långtidseffekter på vattenlevande organismer	R53
EUH059 Farligt för ozonskiktet	R59
EUH029 Utvecklar giftig gas vid kontakt med vatten	R29
EUH031 Utvecklar giftig gas vid kontakt med syra	R31
EUH032 Utvecklar mycket giftig gas vid kontakt med syra	R32
EUH070 Giftigt vid kontakt med ögonen	R39/41

Koncentrationsgränserna för ämnen som kan komma att tilldelas eller har tilldelats de faroangivelser eller riskfraser som förtecknas ovan eller som uppfyller kriterierna för klassificering i faroklasserna eller farokategorierna, samt för ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 a, b eller c i förordning (EG) nr 1907/2006, får inte överskrida de allmänna eller särskilda koncentrationsgränser som fastställts i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1272/2008. Om särskilda koncentrationsgränser fastställts ska de gälla framför de allmänna koncentrationsgränserna.

Koncentrationsgränserna för ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 d, e eller f i förordning (EG) nr 1907/2006 får inte överstiga 0,10 viktprocent.

Bedömning och kontroll: För ämnen som inte redan är klassificerade i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 ska sökanden visa att kriterierna är uppfyllda genom att tillhandahålla: i) ett intyg på att icke-papperskomponenter som ingår i slutprodukten inte innehåller de ämnen som anges i dessa kriterier i koncentrationer som överstiger de tillåtna gränserna; ii) ett intyg på att ingen av de förbrukningsvaror som används för tryckning, beläggning och efterbehandling av den slutliga konverterade pappersprodukten innehåller de ämnen som anges i dessa kriterier i koncentrationer som överstiger de tillåtna gränserna; iii) en förteckning över alla förbrukningsvaror som används för tryckning, beläggning och efterbehandling av de konverterade pappersprodukterna. Förteckningen ska innehålla uppgifter om kvantitet, funktion och leverantör för alla förbrukningsvaror som används i tillverkningsprocessen.

Sökanden ska visa att detta kriterium är uppfyllt genom att lämna ett intyg från kemikalieleverantören om att inget av ämnena är klassificerat i någon av de faroklasser som är kopplade till faroangivelserna i ovannämnda förteckning i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008, i den mån detta kan fastställas, som ett minimum, utifrån den information som uppfyller kraven i bilaga VII till förordning (EG) nr 1907/2006. Intyget ska åtföljas av sammanfattad information om relevanta egenskaper förknippade med faroangivelserna i förteckningen ovan, med den detaljeringsgrad som anges i avsnitt 10, 11 och 12 i bilaga II till förordning (EG) nr 1907/2006 (krav avseende sammanställningen av säkerhetsdatablad).

Information om ämnens inneboende egenskaper får tas fram på annat sätt än genom tester, till exempel genom användning av alternativa metoder såsom in vitro-metoder, kvantitativa struktur-aktivitetsmodeller samt gruppering av ämnen eller jämförelser med strukturlika ämnen enligt bilaga XI till förordning (EG) nr 1907/2006. Utbyte av relevanta data uppmuntras starkt.

Den information som lämnas ska avse de former eller fysiska tillstånd av ämnet, eller av blandningar, som används i slutprodukten.

För ämnen som förtecknas i bilagorna IV och V till förordning (EG) nr 1907/2006 och som är undantagna från registreringskraven i artikel 2.7 a och b i förordning (EG) nr 1907/2006, krävs endast ett intyg om detta för att uppfylla ovannämnda krav.

Sökanden ska tillhandahålla lämplig dokumentation avseende återvinningseffektiviteten hos det slutna eller inkapslade installations- eller återvinningssystemet eller likvärdigt system som används för hantering av toluen i djuptrycksprocesser.

Ämnen förtecknade i enlighet med artikel 59.1 i förordning (EG) nr 1907/2006

Inga undantag från det förbud som anges i artikel 6.6 i förordning (EG) nr 66/2010 ska medges för ämnen identifierade som ämnen som inger mycket stora betänkligheter (särskilt farliga ämnen) och som ingår i den förteckning som avses i artikel 59 i förordning (EG) nr 1907/2006, när dessa förekommer i blandningar i koncentrationer högre än 0,1 %. Särskilda koncentrationsgränser fastställda enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1272/2008 ska gälla om koncentrationen är lägre än 0,10 %.

http://echa.europa.eu/chem_data/authorisation_process/candidate_list_table_en.asp

Uppgifter ska hämtas ur förteckningen på ansökningsdagen.

Sökanden ska visa att kriteriet är uppfyllt genom att redovisa mängden ämnen som använts för tryckning av de konverterade pappersprodukterna och lämna ett intyg som styrker att de ämnen som avses i detta kriterium inte finns i slutprodukten i halter som överstiger de angivna koncentrationsgränserna. Koncentrationen ska anges i säkerhetsdatabladen i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1907/2006.

Biocider

För att konservera produkten är det tillåtet att använda biocider – antingen som en del av beredningen eller som en del av en blandning som ingår i beredningen – klassificerade enligt H410/R50-53 eller H411/R51-53 i enlighet med direktiv 67/548/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG (15) eller förordning (EG) nr 1272/2008. Detta gäller dock endast om biocidernas bioackumuleringspotential kännetecknas av log Pow (fördelningskoefficient oktanol/vatten) < 3,0 eller BCF (experimentellt fastställd biokoncentrationsfaktor) ≤ 100.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska tillhandahålla säkerhetsdatablad för alla biocider som använts i de olika produktionsleden tillsammans med uppgifter om biocidernas koncentration i slutprodukten.

Vaskmedel

Vaskmedel som används för rengöring i tryckprocesser och/eller underprocesser och som innehåller aromatiska kolväten ska endast tillåtas om de uppfyller kraven i punkt 3 b och om ett av följande villkor är uppfyllt:

i)	Halten av aromatiska kolväten i vaskmedlet överstiger inte 0,10 viktprocent.

ii)	Den mängd vaskmedel baserade på aromatiska kolväten som används under ett år överstiger inte 5 % av den totala mängden vaskmedel.

Kriteriet ska inte gälla för toluen som används som vaskmedel vid djuptryck.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska tillhandahålla säkerhetsdatablad för varje vaskmedel som används i ett tryckeri under det år som årsförbrukningen avser. Leverantörerna av vaskmedlen ska tillhandahålla deklarationer där halterna av aromatiska kolväten i vaskmedlen framgår.

Alkylfenoletoxilater – halogenerade lösningsmedel – ftalater

Följande ämnen eller beredningar får inte tillsättas till bläck, färger, toner, lim eller vaskmedel eller andra rengöringsmedel som används under tryckning av den konverterade pappersprodukten:

—	Alkylfenoletoxilater och deras derivat som kan avge alkylfenoler under nedbrytning.

—	Halogenerade lösningsmedel som vid tiden för ansökan är klassificerade i de faro- eller riskklasser som anges i punkt 3 a.

—	Ftalater som vid tiden för ansökan har klassificerats med riskfraserna H360F, H360D, H361f i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att detta kriterium är uppfyllt.

Bläck, toner, färger, lacker, folier och laminat

Ingredienser (ämnen eller beståndsdelar i beredningar) som ingår i bläck, toner, färger, lacker, folier och laminat får inte innehålla följande tungmetaller eller tungmetallföreningar: kadmium, koppar (utom kopparftalocyanin), bly, nickel, krom VI, kvicksilver, arsenik, lösligt barium, selen, antimon. Kobolthalten får inte överstiga 0,10 viktprocent.

Ingredienserna får emellertid innehålla spår av dessa metaller på upp till 0,010 viktprocent från orenheter i råvarorna.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska lämna in ett intyg om att detta kriterium är uppfyllt samt intyg från de parter som har levererat ingredienserna.

Metallkomponenter

Metaller får inte vara belagda med kadmium, krom, nickel, zink, kvicksilver, bly, tenn eller deras föreningar.

Ytbehandling av metaller med nickel eller zink kan godtas för små delar (t.ex. nitar, öljetter, och spärrmekanismer) om det är nödvändigt på grund av kraftigt fysiskt slitage.

Både vid förnickling och förzinkning ska avloppsvattenrening, jonbytesteknik, membranteknik eller likvärdig teknik användas för att i möjligaste mån återvinna de kemiska produkterna.

Utsläpp från ytbehandling ska återvinnas och förstöras. Systemet ska vara slutet utan dränering, med undantag för zink där utsläppet får vara högst 0,50 mg/l.

De kemiska produkter som används vid ytbehandling ska uppfylla kraven i kriterierna 3 c ”Biocider” och 3 e ”Alkylfenoletoxilater – halogenerade lösningsmedel – ftalater”.

Detta krav gäller varje enskild metallkomponent som utgör mer än 10 viktprocent av slutprodukten i underkategorin hängmappar, mappar med fästanordningar av metall, ringpärmar och pärmar med LA-ring.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att detta kriterium är uppfyllt.

Kriterium 4 – Återvinningsbarhet

Den konverterade pappersprodukten ska vara återvinningsbar. Icke-papperskomponenter som ingår i den konverterade pappersprodukten ska vara enkla att avlägsna så att de inte utgör hinder för återvinning.

a)	Våtstyrkemedel får användas endast om slutproduktens återvinningsbarhet kan visas.

b)	Lim får användas endast om det kan visas att det går att avlägsna.

c)	Täcklacker och laminering, inklusive polyeten och/eller polyeten/polypropylen får användas endast för pärmar, mappar, övningsböcker, anteckningsböcker och dagböcker.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska tillhandahålla testresultat som visar att våtstyrkemedel kan återvinnas och lim avlägsnas. Referenstestmetoderna är PTS-metoden PTS-RH 021/97 (för våtstyrkemedel), INGEDE-metod 12 (för hur lätt icke vattenlösliga lim kan avlägsnas) eller likvärdiga testmetoder. Sökanden ska tillhandahålla intyg om att belagda och laminerade konverterade pappersprodukter uppfyller kraven i punkt 3 c. Om den konverterade pappersprodukten innehåller en komponent som enkelt kan avlägsnas (t.ex. en metallstav i en hängmapp eller ett plastfodral eller återanvändbart skrivboksomslag) får testet av återvinningsbarhet göras utan denna komponent. Bevis på att delar som inte består av papper är enkla att avlägsna ska tillhandahållas i form av ett intyg från ett företag som samlar in pappersavfall, ett avfallshanteringsbolag eller likvärdig organisation. Testmetoder som enligt en kompetent och oberoende tredje part ger likvärdiga resultat får också användas.

Kriterium 5 – Utsläpp

Utsläpp till vatten

Sköljvatten som innehåller silver från filmbearbetning och produktion av plåtar samt fotokemikalier får inte släppas ut till ett avloppsreningsverk.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att detta kriterium är uppfyllt och lämna en beskrivning av hanteringen av fotokemikalier och silverhaltigt sköljvatten på anläggningen. Om filmbearbetningen och/eller tillverkningen av plåtar har lagts ut på entreprenad, ska underleverantören intyga att detta kriterium är uppfyllt och lämna en beskrivning av hanteringen av fotokemikalier och silverhaltigt sköljvatten hos underleverantörernas anläggningar.

Vid djuptryck får halterna av Cr och Cu som släpps ut till ett avloppsreningsverk inte överstiga 45 mg per m2 respektive 400 mg per m2 för den tryckcylinder som används i pressen.

Bedömning och kontroll: På djuptrycksanläggningar ska utsläppen av Cr och Cu i avloppsvattnet kontrolleras efter rening och innan de släpps ut. Ett representativt prov på Cr- och Cu-utsläppen ska tas varje månad. Varje år ska minst ett analytiskt test genomföras av ett auktoriserat laboratorium för att fastställa halterna av Cr och Cu i en representativt delmängd av dessa prov. Huruvida detta kriterium är uppfyllt ska bedömas genom att halten av Cr och Cu, uppmätt under det årliga analytiska testet, divideras med den cylinderarea som använts i tryckpressen under tryckning. Den cylinderarea som använts under tryckning beräknas genom att cylinderytan (= 2πrL, där r är cylinderns radie och L cylinderns längd) multipliceras med antalet tryckproduktioner per år (= antalet olika tryckomgångar). Referenstestmetoder för Cr är EN ISO 11885 Vattenundersökningar – Bestämning av ett antal utvalda grundämnen genom atomemissionsspektroskopi med induktivt kopplad plasma (ICP-AES) och EN 1233 Vattenundersökningar – Bestämning av krom med atomabsorptionsspektrometri. Referenstestmetod för Cu är EN ISO 11885 Vattenundersökningar – Bestämning av ett antal utvalda grundämnen genom atomemissionsspektrometri med induktivt kopplad plasma (ICP-AES).

Utsläpp till luft

Flyktiga organiska föreningar (VOC)

Följande kriterium ska uppfyllas:

(PVOC – RVOC)/Ppapper < 5 [kg/ton]

där

PVOC	=	den totala mängden flyktiga organiska föreningar i de inköpta kemiska produkterna som ska användas för den totala årliga produktionen av konverterade produkter, angett i kilo,
RVOC	=	den totala mängden flyktiga organiska föreningar per år som destruerats genom rening, återvunnits från tryckprocesser och sålts eller återanvänts, angett i kilo,
Ppapper	=	den totala mängden papper per år som köpts och använts för produktion av konverterade produkter, angett i ton.

Om ett tryckeri eller en konverteringsanläggning använder olika tryckningstekniker ska detta kriterium vara uppfyllt för varje teknik separat.

PVOC ska beräknas med hjälp av information från säkerhetsdatabladet om halten av flyktiga organiska föreningar eller en likvärdig deklaration som tillhandahålls av kemikalieleverantören.

RVOC ska beräknas med hjälp av information från deklarationen av halterna av flyktiga organiska föreningar i de sålda kemiska produkterna eller från det interna nummerregistret (eller annan likvärdig handling) där den mängd flyktiga organiska föreningar som återvinns och återanvänds på anläggningen varje år framgår.

Särskilda villkor för heatsettryckning:

För heatsettryckning med en integrerad efterbränningsenhet för torkenheten gäller följande beräkningsmetod:

ii)

För heatsettryckning utan en integrerad efterbränningsenhet för torkenheten gäller följande beräkningsmetod:

PVOC = 90 % av den totala mängden flyktiga organiska föreningar som ingår i fuktningsmedel som används för den årliga produktionen av konverterade produkter, angett i kilo + 85 % av den totala mängden flyktiga organiska föreningar som ingår i vaskmedel som används i den årliga produktionen av konverterade produkter, angett i kilo + 10 % av den totala mängden flyktiga organiska föreningar som ingår i tryckfärger som används i den årliga produktionen av konverterade produkter, angett i kilo.

För i och ii kan proportionerligt lägre procenttal än 90 % och 85 % användas i denna beräkning om det visas att mer än 10 % respektive 15 % av den totala mängden (i kg) av de flyktiga organiska föreningar som ingår i fukt- eller vaskmedel som används för den årliga produktionen av konverterade produkter renas i behandlingssystemet för förbränning av gaser från torkprocessen.

Bedömning och kontroll: Kemikalieleverantören ska tillhandahålla ett intyg på innehållet av flyktiga organiska föreningar i alkoholer, vaskmedel, färger, fuktmedel eller andra liknade kemiska produkter. Sökanden ska tillhandahålla bevis på beräkningen i enlighet med kriterierna ovan. Beräkningarna ska baseras på 12 månaders produktion. Om det rör sig om en ny eller ombyggd produktionsanläggning ska beräkningarna baseras på minst 3 månaders representativ drift av anläggningen.

Kriterium 6 – Avfall

Avfallshantering

Den anläggning där de konverterade pappersprodukterna tillverkas ska ha ett system för hantering av avfall, inklusive restprodukter från produktionen av de konverterade pappersprodukterna, som uppfyller de specifika kraven från ansvariga lokala och nationella kontrollmyndigheter.

Ansökan ska innehålla en dokumentation eller en beskrivning av systemet, samt åtminstone information om följande:

i)	hantering, uppsamling, separation och användning av återanvändbara material från avfallsflödet,

ii)	återvinning av material till annan användning, till exempel förbränning för att generera ånga eller värme för tillverkningen, eller för användning inom jordbruket,

iii)	hantering, uppsamling, separation och bortskaffande av farligt avfall i enlighet med specifikationer från ansvariga lokala och nationella kontrollmyndigheter.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att detta kriterium är uppfyllt och lämna en beskrivning av de rutiner som tillämpas för avfallshantering. I förekommande fall ska sökanden varje år tillhandahålla motsvarande intyg till den lokala myndigheten. Om avfallshanteringen har lagts ut på entreprenad ska även underleverantören intyga att detta kriterium är uppfyllt.

Pappersavfall

Den producerade mängden pappersavfall X får inte överstiga

—	20 % för kuvert

—	20 % för kontorsmateriel

—	10 % för papperskassar

där X = ton pappersavfall som årligen produceras vid konvertering (inklusive efterbehandling) av den miljömärkta konverterade pappersprodukten, dividerat med den årliga mängd papper i ton som köps in och används för produktion av den miljömärkta konverterade pappersprodukten.

I de fall då tryckeriet utför efterbehandling på uppdrag av ett annat tryckeri ska mängden pappersavfall som produceras under dessa processer inte tas med i beräkningen av X.

Om efterbehandlingen har lagts ut på entreprenad ska den mängd pappersavfall som produceras under det utlokaliserade arbetet tas med i beräkningarna och redovisas i beräkningen av X.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska tillhandahålla en beskrivning av hur beräkningen av mängden pappersavfall sker, tillsammans med ett intyg från den avtalspart som samlar in pappersavfall från tryckeriet. Ansökan ska innehålla villkoren för utkontraktering samt beräkningar av mängden pappersavfall som produceras under efterbehandlingsprocesserna. Beräkningarna ska baseras på 12 månaders produktion. Om det rör sig om en ny eller ombyggd produktionsanläggning ska beräkningarna baseras på minst 3 månaders representativ drift av anläggningen.

Kriterium 7 – Energianvändning

Tryckeriet/konverteringsanläggningen ska upprätta en förteckning över alla energianvändande enheter (bland annat maskiner, belysning, luftkonditionering och kylning) samt ett åtgärdsprogram för att förbättra energieffektiviteten.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska tillhandahålla förteckningen över energianvändande enheter tillsammans med åtgärdsprogrammet.

Kriterium 8 – Utbildning

All personal som är inblandad i den dagliga verksamheten ska få de kunskaper som krävs för att säkerställa att villkoren för EU-miljömärket är uppfyllda och förbättras kontinuerligt.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att detta kriterium är uppfyllt och lämna en beskrivning av utbildningsprogrammet och dess innehåll samt ange vilka anställda som erhållit vilken utbildning vid vilken tidpunkt. Sökanden ska även tillhandahålla ett utdrag ur utbildningsmaterialet till det ansvariga organet.

Kriterium 9 – Användbarhet

Produkten ska vara ändamålsenlig.

Bedömning och kontroll: Sökanden ska tillhandahålla lämplig dokumentation om att detta kriterium är uppfyllt. Sökanden kan använda relevanta nationella standarder eller industristandarder för att visa de konverterade pappersprodukternas ändamålsenlighet. För pappersbärkassar är referenstestmetoden EN 13590:2003.

Kriterium 10 – Information på pappersbärkassar

Följande information ska finnas på pappersbärkassarna:

”Återanvänd gärna kassen”

Bedömning och kontroll: Sökanden ska tillhandahålla en provlayout av pappersbärkassen med denna information.

Kriterium 11 – Information på EU-miljömärket

Märket får innehålla den frivilliga tilläggstexten:

—	Denna produkt kan återvinnas

—	Kemikalieutsläppen till luft och vatten under pappersproduktion, tryckning och konvertering har begränsats

För att konsumenterna inte ska få intrycket att en bärkasses EU-miljömärke även avser dess icke EU-miljömärkta innehåll, ska pappersbärkassar utformas för att vara öppna och fyllas antingen på försäljningsstället eller efteråt, så att konsumenterna förstår att EU-miljömärket endast gäller pappersbärkassen och inte för de varor som läggs i den. EU-miljömärket på bärkassen ska ha följande text: ”EU-miljömärkt papperskasse”.

Riktlinjerna för användningen av märket med tilläggstext finns i Guidelines for the use of the EU Ecolabel logo på

http://ec.europa.eu/environment/ecolabel/promo/pdf/logo%20guidelines.pdf

Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att produkten uppfyller detta kriterium och lämna ett prov på produktens förpackning där märket förekommer.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(2) Kommissionens beslut 2011/333/EU av den 7 juni 2011 om fastställande av ekologiska kriterier för tilldelning av EU:s miljömärke till kopieringspapper och grafiskt papper (EUT L 149, 8.6.2011, s. 12).

(3) Kommissionens beslut 2012/448/EU av den 12 juli 2012 om fastställande av ekologiska kriterier för tilldelning av EU:s miljömärke till tidningspapper (EUT L 202, 28.7.2012, s. 26).

(4) Avvikelse från denna nivå, till högst 0,1, ska medges om det kan visas att det högre P-värdet beror på naturlig förekomst av P i trämassan.

(5) Enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).

(7) Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008.

(8) Enligt rådets direktiv 67/548/EEG.

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(10) Enligt förordning (EG) nr 1272/2008.

(11) Enligt direktiv 67/548/EEG.

(12) Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT P 196, 16.8.1967, s. 1).

(13) Enligt förordning (EG) nr 1272/2008.

(14) Enligt direktiv 67/548/EEG.

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT L 200, 30.7.1999, s. 1).

8.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/49

BESLUT AV EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 73/13/KOL

den 20 februari 2013

om ändring för åttionionde gången av procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd genom införandet av ett nytt kapitel om tillämpning av reglerna om statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1), särskilt artiklarna 61 till 63 och protokoll 26,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om inrättandet av en övervakningsmyndighet och en domstol (2), särskilt artiklarna 5.2 b och 24,

som erinrar om procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd som myndigheten antog den 19 januri 1994 (3), och

av följande skäl:

Enligt artikel 24 i övervakningsavtalet ska övervakningsmyndigheten ge verkan åt bestämmelserna om statligt stöd i EES-avtalet.

Enligt artikel 5.2 b i övervakningsavtalet ska övervakningsmyndigheten (nedan kallad myndigheten) utfärda meddelanden eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om EES-avtalet eller övervakningsavtalet uttryckligen föreskriver det eller om övervakningsmyndigheten anser det nödvändigt.

Den 19 december 2012 antogkommissionen ett nytt meddelande om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät (4).

Meddelandet är av betydelse även för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Det är nödvändigt att trygga en enhetlig tillämpning av reglerna om statligt stöd i hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Enligt punkt II under rubriken ”Allmänt” i slutet av bilaga XV till EES-avtalet ska myndigheten efter samråd med kommissionen anta rättsakter som motsvarar de som antagits av kommissionen.

Samråd har hållits med Europeiska kommissionen och Eftastaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Riktlinjerna för statligt stöd ska ändras genom införande av ett nytt kapitel om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät. Texten till det nya kapitlet finns i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Endast den engelska texten är giltig.

Utfärdat i Bryssel den 20 februari 2013.

För Eftas övervakningsmyndighet

Oda Helen SLETNES

Ordförande

Sabine MONAUNI-TÖMÖRDY

Ledamot av kollegiet

(1) EES-avtalet.

(2) Övervakningsavtalet.

(3) Riktlinjer för tillämpning och tolkning av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet och artikel 1 i protokoll 3 till övervaknings- och domstolsavtalet, antagna och utfärdade av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994, offentliggjorda i Europeiska unionens officiella tidning (nedan kallad EGT eller EUT) L 231, 3.9.1994, s. 1, och EES-supplementet nr 32, 3.9.1994, s. 1. Nedan kallade riktlinjerna för statligt stöd. En uppdaterad version av riktlinjerna för statligt stöd finns på myndighetens webbplats: http://www.eftasurv.int/fieldsofwork/fieldstateaid/guidelines/

(4) Meddelande från kommissionen Gemenskapens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät, EUT C 25, 26.1.2013, s. 1).

BILAGA

TILLÄMPNING AV REGLERNA FÖR STATLIGT STÖD PÅ SNABB UTBYGGNAD AV BREDBANDSNÄT (1)

1. INLEDNING

(1)

Bredbandsanslutning är av strategisk vikt för europeisk tillväxt och innovation inom alla sektorer av ekonomin och för den sociala och territoriella sammanhållningen. I unionens Europa 2020-strategi framhålls vikten av en utbyggnad av bredbandsnät. I ett av dess flaggskeppsinitiativ, en digital agenda för Europa, anges samma mål som för Europa 2020-strategin (2), dvs. att alla i Europa ska ha tillgång till grundläggande bredband senast 2013 och att man 2020 ska ha uppnått i) att alla i Europa har tillgång till högre internethastigheter på mer än 30 Mbps och ii) att 50 % eller fler av de europeiska hushållen har internetabonnemang på över 100 Mbps. I linje med Europa 2020-strategin och den digitala agendan för Europa, ger Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad myndigheten) också sitt stöd till vittomfattande tillgång till bredbandstjänster för Europas alla medborgare, och tillgång till högre internethastigheter.

(2)

Sektorn för elektronisk kommunikation har genomgått en grundlig liberaliseringsprocess och är nu föremål för sektorspecifik reglering. EU:s rättsliga ram för elektroniska kommunikationer innehåller även bestämmelser om harmonisering vad gäller bredbandstillgång. (3) När det gäller befintliga bredbandsnät omfattas grossistmarknaderna i dagens läge av förhandsreglering i flertalet medlemsstater. En ytterligare utbyggnad av bredbandsnät, särskilt när det gäller nästa generations nät (nedan kallade NGA-nät) (4), fortsätter att kräva ingripanden från de nationella regleringsmyndigheternas sida på grund av den roll dessa spelar inom sektorn för elektronisk kommunikation.

(3)

Det är desto viktigare att offentliga medel används med omsorg inom denna sektor och att kommissionen ser till att statligt stöd kompletterar och inte ersätter investeringar som görs av marknadsaktörer. I alla statliga ingripanden bör man i möjligaste mån begränsa risken för att privata investeringar trängs ut, att kommersiella investeringsincitament ändras och, slutligen, att konkurrensen snedvrids i strid mot Europeiska unionens gemensamma intresse.

(4)

I dessa riktlinjer sammanfattas principerna för kommissionens politik vid tillämpningen av fördragets regler om statligt stöd på åtgärder till stöd för utbyggnad av bredbandsnät i allmänhet (avsnitt 2). De förklarar tillämpningen av dessa principer vid bedömningen av stödåtgärder för snabb utbyggnad av grundläggande bredband och NGA-nät med mycket hög hastighet (i avsnitt 3). Myndigheten kommer att tillämpa dessa riktlinjer vid bedömningen av statligt stöd för bredband. Detta kommer att öka klarheten om rättsläget och öppenheten i myndighetens beslutsfattande.

2. DE VIKTIGASTE PRINCIPERNA FÖR MYNDIGHETENS POLITIK PÅ OMRÅDET STATLIGT STÖD TILL BREDBAND

(5)

Enligt artikel 61.1 i EES-avtalet är ”stöd som ges av EG-medlemsstater, Eftastater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna”. För att en åtgärd ska utgöra statligt stöd måste således följande kumulativa villkor uppfyllas:

a)	Stödet ska beviljas med statliga medel.

b)	Det ska ge företag en ekonomisk fördel.

c)	Fördelen ska vara selektiv och

d)	snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.

e)	Åtgärden ska påverka handeln inom EES.

2.1 Artikel 61.1 i EES-avtalet: förekomst av stöd

(6)

Användning av statliga medel: Överföring av statliga medel kan ske på olika sätt, t.ex. i form av direkta bidrag, skattelättnader, (5) mjuka lån eller andra typer av förmånliga finansieringsvillkor. Statliga medel är involverade också när staten tillhandahåller en naturaförmån, till exempel genom att investera i byggandet av (en del) av bredbandsinfrastrukturen. Statliga medel kan användas (6) på nationell, regional eller lokal nivå.

(7)

Åtagande: Statliga åtgärder till stöd för investeringar i bredband är i regel avsedda för utövandet av en ekonomisk verksamhet, t.ex. byggande, drift och beviljande av tillgång till bredbandsinfrastruktur eller tillhandahållande av anslutningsmöjligheter för slutanvändare. Också staten själv kan bedriva en ekonomisk verksamhet när den driver och utnyttjar (delar av) en bredbandsinfrastruktur, till exempel genom ett eget företag eller inom ramen för statsförvaltningen. Byggandet av en bredbandsinfrastruktur med siktet inställt på att den i framtiden ska utnyttjas kommersiellt av staten eller utomstående aktörer, utgör också ekonomisk verksamhet. (7) Utbyggnaden av ett bredbandsnät för icke-kommersiella ändamål utgör eventuellt inte statligt stöd, (8) eftersom byggandet av nätet inte gynnar vissa företag. (9) Om ett sådant nät däremot senare öppnas för investerare eller aktörer inom bredbandsområdet är det sannolikt fråga om statligt stöd. (10)

(8)

Fördel: Stödet beviljas i regel direkt till de investerare som finansierar nätet och dessa väljs i de flesta fall ut genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. När det statliga bidraget inte ges på normala marknadsvillkor och därför utgör statligt stöd på grundval av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi (se punkt 11 nedan) garanterar genomförandet av en konkurrensutsatt urvalsprocess att allt eventuellt stöd är begränsat till vad som är absolut nödvändigt för att projektet i fråga ska kunna genomföras. Stödet elimineras dock inte, eftersom myndigheten fortfarande ger anbudsgivaren ett bidrag (t.ex. genom s.k. ”gap funding” eller ett bidrag in natura), och syftet med ett sådant förfarande är uttryckligen att välja stödmottagare. Det ekonomiska stödet ger anbudsvinnaren möjlighet att bedriva affärsverksamhet på villkor som annars inte skulle stå till buds på marknaden. Förutom den direkta mottagaren av stödet kan tredjepartsoperatörer som beviljas grossisttillträde till den subventionerade infrastrukturen vara indirekta stödmottagare. (11)

(9)

Selektivitet: Statliga åtgärder till stöd för utbyggnad av bredbandsnät är selektiva i den meningen att de är inriktade på bredbandsinvesterare och utomstående företag som endast är verksamma inom vissa segment av den totala marknaden för elektroniska kommunikationstjänster. När det gäller kommersiellt verksamma slutanvändare inom det subventionerade nätet (12) kan det däremot hända att åtgärden inte är selektiv så länge som den subventionerade infrastrukturen står öppen för alla sektorer av ekonomin. Det kommer att finnas selektivitet om bredbandsutbyggnaden specifikt riktar sig till särskilda användare inom näringslivet, t.ex. om det statliga stödet inriktas på att bygga ut ett bredbandsnät till förmån för förutbestämda företag som inte väljs enligt allmänna kriterier som tillämpas inom hela det område som den stödbeviljande myndigheten ansvarar för. (13)

(10)

Snedvridning av konkurrensen: Enligt Europeiska unionens domstols (nedan kallad domstolen) rättspraxis snedvrider ekonomiskt stöd eller stöd in natura konkurrensen om det stärker ställningen för ett företag jämfört med andra företag. (14) På grund av det statliga stöd som beviljas en konkurrent kan befintliga operatörer minska kapaciteten eller också kan potentiella aktörer besluta att inte gå in på en ny marknad eller ett nytt geografiskt område. Det är sannolikt att en snedvridning av konkurrensen förstärks om stödmottagaren har marknadsstyrka. Om stödmottagaren redan är dominerande på en marknad kan stödåtgärden stärka denna dominans genom att ytterligare försvaga det konkurrenstryck som konkurrenterna kan utöva.

(11)

Påverkan på handeln: I den utsträckning som statens ingripande kan påverka tjänsteleverantörer från andra stater i EES, (bland annat genom att göra det mindre attraktivt för dem att etablera sig i den aktuella staten i EES) påverkar det också handeln eftersom marknaderna för elektroniska kommunikationstjänster (grossist- och detaljistmarknaderna för bredband) är öppna för konkurrens mellan operatörer och tjänsteleverantörer. (15)

2.2 Frånvaro av stöd: tillämpning av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi

(12)

I EES-avtalets artikel 125 sägs det att avtalet inte i något hänseende ska ingripa i de avtalsslutande parternas egendomsordning. Enligt EU-domstolens rättspraxis, som avser motsvarande artikel 345 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) följer det av principen om likabehandling att ett kapital som staten direkt eller indirekt har ställt till ett företags förfogande i omständigheter som motsvarar normala marknadsförhållanden inte kan anses utgöra statligt stöd. När andelar i kapital eller kapitaltillskott från en offentlig investerare inte ger upphov till tillräckliga utsikter till lönsamhet, inte ens på lång sikt, måste ingreppet betraktas som stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet, och förenligheten med den gemensamma marknaden måste bedömas enbart på grundval av kriteriet i den bestämmelsen. (16)

(13)

Kommissionen har i sitt Amsterdambeslut undersökt tillämpningen av den marknadsekonomiska investerarprincipen inom bredbandsområdet. (17) Såsom understryks i detta beslut måste den offentliga investeringens förenlighet med marknadsvillkoren påvisas på ett grundligt och uttömmande sätt, antingen genom att det finns ett betydande deltagande från privata investerares sida eller en sund affärsplan som visar tillbörlig avkastning på investeringen. Om privata investerare deltar i projektet är det ett nödvändigt villkor att de tar på sig den kommersiella risk som är knuten till investeringen, på samma villkor som den offentliga investeraren gör. Detta gäller också andra former av statligt stöd såsom mjuka lån eller garantier. (18)

2.3 Statligt stöd till bredbandsutbyggnad som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Altmarkdomen och förenligheten med den inre marknaden enligt artikel 59.2 i EES-avtalet

(14)

I vissa fall kan medlemsstaterna vara av uppfattningen att tillhandahållandet av bredbandsnät bör ses som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 59.2 i EES-avtalet (19) och i Altmarkdomen (20), och tillhandahålla offentliga medel på denna grundval. I sådana fall bör Eftastaternas åtgärder bedömas i enlighet med myndighetens riktlinjer om ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, (21) och myndighetens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster, (22) samt med kommissionens beslut av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, (23) och kommissionens förordning nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. (24) Dessa kommissionsdokument (som gemensamt kallas paketet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse) tillämpas också på statligt stöd till bredbandsutbyggnad. Det som följer åskådliggör endast tillämpningen av vissa av de principer som förklaras i dessa dokument på finansiering av bredband, mot bakgrund av vissa sektorsspecifika särdrag.

Definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

(15)

Vad gäller definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har myndigheten i allmänna ordalag redan klargjort att Eftastaterna inte kan koppla särskilda skyldigheter i samband med tillhandahållande av allmännyttiga tjänster till tjänster som redan tillhandahålls eller som kan tillhandahållas på ett tillfredsställande sätt och på villkor (t.ex. pris, objektiva kvalitetsegenskaper, kontinuitet och tillgång till tjänsten) som är förenliga med allmänintresset, som de fastställts av staten, av företag som bedriver sin verksamhet under normala marknadsförhållanden. (25)

(16)

Vid tillämpning av denna princip på bredbandssektorn anser kommissionen att när det gäller områden där privata investerare redan har finansierat bredbandsinfrastruktur (eller håller på att ytterligare utvidga nätet) och redan tillhandahåller konkurrenskraftiga bredbandstjänster med tillräcklig täckning, kan utbyggnaden av parallell konkurrerande och offentligt finansierad bredbandsinfrastruktur inte anses utgöra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 59.2 i EES-avtalet. (26) Om det däremot kan påvisas att privata investerare inte inom en nära framtid (27) kan tillhandahålla tillräcklig bredbandstäckning till alla medborgare eller användare och att en betydande del av befolkningen sålunda lämnas utan internetanslutning, kan en ersättning för allmännyttiga tjänster beviljas ett företag som anförtrotts driften av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse förutsatt att villkoren i det ovannämnda meddelandet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är uppfyllda. I detta hänseende ska de nät som beaktas vid bedömningen av behovet av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse alltid vara av en jämförbar typ. De ska antingen vara grundläggande bredbands- eller NGA-nät.

(17)

Dessutom kan utbyggnad och drift av bredbandsinfrastruktur betraktas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse endast om en sådan infrastruktur tillhandahåller anslutningsmöjlighet till alla användare inom ett givet område, såväl hushåll som företag. Stöd enbart för att ansluta företag är inte tillräckligt. (28)

(18)

Av den obligatoriska karaktären i uppdraget att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse följer dessutom att den som tillhandahåller det nät som ska byggas ut inte kommer att kunna vägra grossisttillträde till infrastrukturen godtyckligt eller på ett diskriminerande sätt (t.ex. eftersom det inte är lönsamt att tillhandahålla accesstjänster inom ett visst område).

(19)

Mot bakgrund av den grad av konkurrens som uppnåtts efter liberaliseringen av sektorn för elektronisk kommunikation i unionen och särskilt den konkurrens som i dag finns på detaljistmarknaden för bredband, bör ett offentligt finansierat nät inrättat inom ramen för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse vara tillgängligt för alla intresserade operatörer. Uppdrag om tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för bredbandsutbyggnad bör följaktligen endast godkännas om de innebär att en passiv, (29) neutral (30) och öppen infrastruktur tillhandahålls. Ett sådant nät bör ge accessökarna alla möjliga typer av nätaccess och möjliggöra effektiv konkurrens på detaljistnivå, vilket garanterar att slutanvändarna ges tillgång till konkurrenskraftiga och förmånliga tjänster. (31)

(20)

Uppdraget om tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse bör därför endast omfatta utbyggnad av bredbandsnät som ger anslutningsmöjlighet för alla och relevanta accesstjänster i grossistledet, utan att kommunikationstjänster i detaljistledet omfattas. (32) När tillhandahållaren av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse också är en vertikalt integrerad bredbandsoperatör bör skyddsåtgärder vidtas för att undvika intressekonflikter, otillbörlig diskriminering och eventuella andra dolda indirekta fördelar. (33)

(21)

Marknaden för elektronisk kommunikation är helt avreglerad, vilket innebär att en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för bredbandsutbyggnad inte kan baseras på beviljandet av en exklusiv eller särskild rättighet för tillhandahållaren av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse i enlighet med artikel 59.2 i EES-avtalet.

Beräkning av ersättningen samt återkrav

(22)

Vid beräkningen av ersättningen för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ska principerna i paketet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse tillämpas fullt ut. Mot bakgrund av bredbandssektorns särdrag är det dock lämpligt att lägga till ett klargörande gällande tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som syftar till att ge täckning i bostadsområden eller distrikt utan internetanslutning (så kallade ”vita fläckar”) inom ett större område där vissa operatörer redan har byggt ut sin egen nätinfrastruktur eller planerar att göra detta inom en nära framtid. I fall då det område för vilket tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse anförtrotts en operatör inte begränsas till enbart de ”vita fläckarna”, kan leverantören av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på grund av deras storlek eller belägenhet behöva bygga upp en nätinfrastruktur även i lönsamma områden som redan täcks av kommersiella operatörer. I ett sådant fall bör eventuell ersättning som beviljas endast täcka kostnaderna för utbyggnad av en infrastruktur inom de olönsamma ”vita fläckarna”, med beaktande av relevanta intäkter och en rimlig vinst. (34)

(23)

I många fall kan det vara lämpligt att fastställa stödbeloppet i förväg så att det täcker det förväntade finansieringsbehovet under en viss period i stället för att fastställa stödbeloppet på grundval av kostnader och intäkter allteftersom de uppstår. I den tidigare modellen finns det ofta fler incitament för ett företag att hålla nere kostnaderna och utveckla verksamheten på sikt. (35)Om ett uppdrag om tillhandahållande av tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för utbyggnad av ett bredbandsnät inte grundar sig på utbyggnad av offentligt ägd infrastruktur bör lämpliga översyns- och återkravsmekanismer inrättas för att hindra att leverantören av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse får en otillbörlig fördel genom att bibehålla ägandet till det nät som finansierats av offentliga medel efter det att koncessionen för tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse löper ut.

2.4 Administrativa åtgärder och regleringsåtgärder till stöd för bredbandsutbyggnad som faller utanför EES-staternas statsstödsregler

(24)

Såsom kommissionen klargör i sitt bredbandsmeddelande kan medlemsstaterna välja flera typer av åtgärder för att påskynda utbyggnaden av bredband, i synnerhet NGA-nät, förutom att ge direkt stöd till företag. Sådana åtgärder behöver inte nödvändigtvis inbegripa statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(25)

Med tanke på att en stor del av kostnaderna för utbyggnad av NGA-nät i allmänhet härrör från anläggningsarbeten, (36) kan Eftastaterna, i enlighet med EU:s rättsliga ram för elektronisk kommunikation, (37) besluta att t.ex. underlätta förfarandet för erhållande av ledningsrätter, kräva att nätoperatörerna samordnar sina anläggningsarbeten och/eller att de delar en andel av sin infrastruktur. Likaså kan Eftastaterna kräva att alla nya konstruktioner (inbegripet nya vatten-, energi-, transport eller kloaknät) och/eller byggnader förses med en anslutning som lämpar sig för NGA-nät. Dessutom får tredje parter på egen bekostnad upprätta passiv nätinfrastruktur när allmänna anläggningsarbeten pågår. Denna möjlighet bör erbjudas alla intresserade operatörer på ett öppet och icke-diskriminerande sätt och bör i princip vara öppen för alla potentiella användare (t.ex. el-, gas- och vattentjänster) och inte bara för operatörer inom elektronisk kommunikation. (38) En centraliserad inventering av befintlig infrastruktur (subventionerad eller annan), som eventuellt också omfattar planerade arbeten, skulle väsentligt kunna underlätta utbyggnaden av kommersiellt bredband. (39) Befintlig infrastruktur avser inte endast telekominfrastruktur som exempelvis trådbunden, trådlös eller satellitbaserad infrastruktur, utan också alternativa infrastrukturer (avlopp, nedstigningsbrunnar osv.) inom andra branscher (t.ex. el-, gas- och vattenbolag). (40)

2.5 Förenlighetsbedömning enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet

(26)

Om statliga ingripanden till stöd för bredbandsutbyggnad uppfyller de villkor som anges i avsnitt 2.1 bedömer myndigheten i regel förenligheten med den inre marknaden på grundval av artikel 61.3 c i EES-avtalet. (41) Hittills har regionala och lokala myndigheter tillämpat olika åtgärdsmodeller. En icke uttömmande förteckning över dessa modeller finns i tillägget. Bortsett från de modeller som beskrivs i tillägget kan myndigheter också utarbeta andra modeller för stöd till bredbandsutbyggnad. (42) För alla typer av åtgärder måste alla förenlighetskriterier som anges i dessa riktlinjer tillämpas. (43)

(27)

Statligt stöd för bredbandsprojekt får genomföras i stödområden i den mening som avses i artikel 61.3 a och c i EES-avtalet och enligt de särskilda reglerna för regionalstöd. (44) I sådant fall kan stöd till bredband klassificeras som stöd till en nyinvestering i enlighet med reglerna för regionalstöd. När en åtgärd omfattas av dessa regler och när avsikten är att bevilja individuellt särskilt stöd till ett enskilt företag eller om stödet begränsas till ett enda verksamhetsområde, åligger det medlemsstaten att visa att villkoren enligt reglerna för regionalstöd har uppfyllts. I detta ingår särskilt att projektet i fråga ska bidra till en samstämmig regional utvecklingsstrategi och att projektet inte har sådan karaktär och omfattning att det leder till oacceptabel snedvridning av konkurrensen.

2.5.1 Översikt över de gemensamma principerna för förenlighet

(28)

Vid en bedömning enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet förvissar sig myndigheten om att stödåtgärdens positiva effekter när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse uppväger dess eventuella negativa bieffekter, såsom snedvridning av handel och konkurrens. Detta sker i två steg.

(29)

För det första måste varje stödåtgärd uppfylla de nedan angivna nödvändiga villkoren. Om ett av följande villkor inte är uppfyllt förklaras stödet oförenligt med EES-avtalet.

1.	Stödet bidrar till att uppnå mål av gemensamt intresse.

2.	Tjänsterna kan inte levereras på marknaden på grund av marknadsmisslyckanden eller betydande ojämlikheter.

3.	Det statliga stödet är ett lämpligt politiskt instrument.

4.	Stödet ger en stimulanseffekt

5.	Stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt

6.	De negativa effekterna är begränsade.

Insyn

(30)

För det andra gör myndigheten, om alla nödvändiga villkor är uppfyllda, en avvägning mellan stödåtgärdens positiva effekter när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse och de eventuella negativa effekterna.

(31)

De enskilda stegen i myndighetens bedömning inom bredbandsområdet beskrivs närmare nedan.

(1) Stödet bidrar till att uppnå mål av gemensamt intresse.

(32)

När det gäller mål av gemensamt intresse bedömer myndigheten i vilken utsträckning det planerade ingripandet kommer att bidra till uppnåendet av de mål av gemensamt intresse som anges ovan.

(2) Tjänsterna kan inte levereras på marknaden på grund av marknadsmisslyckanden eller betydande ojämlikheter.

(33)

Ett ”marknadsmisslyckande” föreligger om marknaderna på egen hand och utan ingripanden inte når ett effektivt resultat för samhället. Detta problem kan uppstå exempelvis när vissa investeringar inte genomförs trots att den ekonomiska vinsten för samhället överstiger kostnaden. (45) I sådana fall kan beviljandet av statligt stöd ge positiva effekter och marknadens effektivitet kan förbättras generellt genom att de ekonomiska incitamenten för företagen justeras. Inom bredbandssektorn finns det en typ av marknadsmisslyckande som hänger samman med positiva externa effekter. Sådana externa effekter uppstår om marknadsaktörer inte själva får ut hela nyttan av sina åtgärder. Tillgången till bredbandsnät banar t.ex. väg för fler tjänster och mer innovation, vilket sannolikt gagnar fler än bara de direkta investerarna och abonnenterna. Marknaden skulle därför inte generera tillräckligt med privata investeringar i bredbandsnät.

(34)

På grund av täthetsvinster är utbyggnaden av bredbandsnät i regel lönsammare i områden där den potentiella efterfrågan är större och mer koncentrerad, dvs. i tätbefolkade områden. På grund av de höga fasta investeringskostnaderna ökar enhetskostnaderna betydligt när befolkningstätheten sjunker. (46) När bredbandsnät byggs ut på kommersiella villkor tenderar resultatet därför att bli att endast en del av befolkningen omfattas av lönsamma bredbandsnät. Vittomfattande och förmånlig tillgång till bredband skapar positiva externa effekter eftersom det kan påskynda tillväxt och innovation inom alla sektorer av ekonomin. I fall där marknaden inte ger tillräcklig bredbandstäckning eller om accessvillkoren inte är lämpliga, kan statligt stöd därför bidra till att rätta till ett marknadsmisslyckande av detta slag.

(35)

Ett annat tänkbart mål av gemensamt intresse hänger samman med rättviseaspekter. Regeringar kan välja att ingripa för att minska sociala eller regionala ojämlikheter som en viss marknadssituation ger upphov till. I vissa fall kan statligt stöd till bredband också användas som ett verktyg för att nå jämlikhetsmål, dvs. som ett sätt att förbättra tillträdet till väsentliga kommunikationsmedel, deltagandet i samhällslivet och yttrandefriheten för alla medlemmar av samhället och på så sätt förbättra den sociala och territoriella sammanhållningen.

(3) Det statliga stödets lämplighet som politiskt instrument och åtgärdens utformning

(36)

Offentliga ingripanden till stöd för bredbandsnät kan vidtas på statlig, regional eller kommunal nivå. (47) Därför är det viktigt att samordna de olika ingripandena för att undvika överlappningar och bristande samstämmighet. För att garantera konsekvens och samordning av lokala ingripanden är det nödvändigt att säkerställa en hög grad av öppenhet i lokala initiativ.

(37)

I mån av möjlighet och med respekt för kompetenser och särdrag uppmanas medlemsstaterna att utforma landsomfattande system som innehåller de viktigaste principerna som ligger till grund för offentliga initiativ och att ange de mest relevanta inslagen i de planerade näten. (48) Nationella ramprogram för bredbandsutveckling garanterar konsekvent användning av offentliga medel, minskar den administrativa bördan för stödbeviljande myndigheter av mindre storlek och påskyndar genomförandet av enskilda stödåtgärder. Vidare uppmanas Eftastaterna att ge tydlig vägledning på central nivå för genomförandet av bredbandsprojekt som finansieras med statligt stöd.

(38)

De nationella regleringsmyndigheterna spelar en särskilt viktig roll vid utformningen av en konkurrensfrämjande statlig stödåtgärd som främjar bredband. Dessa myndigheter har teknisk kunskap och expertis på grund av den viktiga roll de tilldelats genom sektorsspecifika regler. (49) De är bäst lämpade att stödja myndigheterna när det gäller statliga stödordningar och bör rådfrågas när målområden ska fastställas. De nationella regleringsmyndigheterna bör även rådfrågas när det gäller att fastställa grossistpriser och villkor och lösa tvister mellan accessökare och den subventionerade infrastrukturoperatören. Eftastaterna uppmanas att förse de nationella regleringsmyndigheterna med de resurser de behöver för att ge sådant stöd. Medlemsstaterna bör vid behov skapa en lämplig rättslig grund för nationella regleringsmyndigheters åtgärder som rör statligt stöd för bredbandsprojekt. I enlighet med bästa praxis bör nationella regleringsmyndigheter utfärda riktlinjer för lokala myndigheter som omfattar rekommendationer om marknadsanalys, accessprodukter i grossistledet och prissättningsprinciper som tar hänsyn till regelverket för elektronisk kommunikation och relevanta rekommendationer från kommissionen. (50)

(39)

Förutom nationella regleringsmyndigheter kan också nationella konkurrensmyndigheter stå till tjänst med goda råd i synnerhet när det gäller stora ramprogram. Därmed bidrar man till att skapa lika villkor för anbudsgivande aktörer och undviker att en oproportionerligt stor andel statliga medel anslås för en operatör och därigenom stärker dennes marknadsställning (som kanske redan är dominerande). (51) Parallellt med de nationella regleringsmyndigheterna har vissa stater i EES inrättat nationella kompetenscenter som ska hjälpa mindre, lokala myndigheter att utforma statliga stödåtgärder och säkerställa att reglerna för statligt stöd tillämpas konsekvent enligt dessa riktlinjer. (52)

(40)

För att en åtgärd ska utformas på rätt sätt förutsätter avvägningstestet vidare att statligt stöd är ett lämpligt politikinstrument för att ta itu med problemet. I detta hänseende gäller att även om förhandsreglering i många fall har underlättat utbyggnaden av bredband i urbana och befolkningstätare områden, är den kanske inte ett tillräckligt instrument för att göra det möjligt att tillhandahålla bredbandstjänster, särskilt i områden med dålig täckning där investeringens lönsamhet är låg. (53) Likaså gäller att åtgärder på efterfrågesidan i syfte att gynna bredband (såsom kuponger för slutanvändare), även om de kan bidra positivt till bredbandspenetrering, (54) inte alltid kan lösa den bristande tillgången till bredband. (55) I vissa situationer finns det således kanske inget annat alternativ än att bevilja offentlig finansiering för att åtgärda bristen på bredbandstillgång. De stödbeviljande myndigheterna ska också ta hänsyn till allokering eller omallokering av frekvenser som leder till eventuell utbyggnad av nät i målområdena och som gör att de stödbeviljande myndigheternas mål kan uppnås utan att direkta bidrag beviljas.

(4) Stödet ger en stimulanseffekt

(41)

Vad gäller åtgärdens stimulanseffekt måste man undersöka huruvida den berörda investeringen i bredbandsnät inte skulle ha genomförts inom samma tidsram utan statligt stöd. Om en operatör har vissa skyldigheter att täcka målområdet (56) kan det hända att denne inte är berättigad till statligt stöd, eftersom stödet sannolikt saknar stimulanseffekt.

(5) Stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt

(42)

Vid bedömning av den anmälda åtgärdens proportionalitet har kommissionen lyft fram ett antal villkor som är nödvändiga för att minimera mängden statligt stöd och den potentiella snedvridningen av konkurrensen, såsom förklaras närmare i följande avsnitt.

(6) De negativa effekterna är begränsade.

(43)

Förändringen i stödmottagarens beteende till följd av stödet kan dock också ha negativa effekter på konkurrens och handel. Konkurrenssnedvridningens betydelse kan bedömas på grundval av hur stödet påverkar konkurrenterna. Om konkurrenterna ser hur deras grundinvestering blir mindre lönsam på grund av stödet, kanske de beslutar att minska sina egna framtida investeringar eller rentav lämna marknaden (57).Dessutom gäller att när den stödmottagare som väljs efter en urvalsprocess sannolikt är ett företag som redan har en dominerande ställning på en marknad eller kan bli dominerande på grund av en statligt finansierad investering, kan stödåtgärden försvaga det konkurrenstryck som konkurrenterna kan utöva. Om en statlig stödåtgärd eller de villkor som är förbundna med den (t.ex. finansieringsmetoden när denna utgör en integrerad del av stödåtgärden) medför en icke särskiljbar överträdelse av EES-lagstiftningen kan stödet inte förklaras förenligt med EES-avtalet. (58)

(7) Insyn

(44)

Stödet ska beviljas på ett sätt som medger insyn. Framför allt måste man se till att medlemsstaterna, de ekonomiska aktörerna, den intresserade allmänheten och kommissionen lätt kan få tillgång till alla relevanta handlingar och uppgifter om stödet. Närmare uppgifter om kraven på öppenhet anges i punkt (74).

(8) Den övergripande avvägningsprocessen och villkoren för förenlighet som ska begränsa snedvridningen av konkurrensen

(45)

En noggrant utformad statlig stödordning för bredbandsområdet bör garantera att de sammantagna effekterna av åtgärden är positiva.

(46)

I detta avseende kan effekten av det statliga stödet beskrivas som en förändring av verksamheten jämfört med vad verksamheten hade varit utan stöd. De positiva effekterna av stödet hänger direkt samman med förändringen i stödmottagarens beteende. Denna ändring bör göra det möjligt att uppnå det önskade målet av gemensamt intresse. Inom bredbandssektorn leder stödet till utbyggnad av ny infrastruktur som annars inte hade funnits där, vilket medför ökad kapacitet och snabbhet på marknaden, lägre priser och bättre urval för konsumenterna samt bättre kvalitet och innovation. Detta skulle också leda till att konsumenterna får utökad tillgång till resurser på nätet vilket, i kombination med ett ökat konsumentskydd på området, kan stimulera en ökad efterfrågan.

(47)

Ett subventionerat nät borde möjliggöra en radikal förändring när det gäller tillgången till bredband. En radikal förändring kan påvisas om det offentliga ingripandet leder till att 1) den valda anbudsgivaren gör betydande nya investeringar i bredbandsnätet (59) och att 2) den subventionerade infrastrukturen skapar betydande ny kapacitet på marknaden när det gäller tillgången till bredbandstjänster och tjänsternas kapacitet, (60) hastigheter och konkurrens. (61) Den radikala förändringen ska jämföras med motsvarande utveckling när det gäller befintliga nät såväl som konkreta planer på utbyggnad av nät.

(48)

För att se till att de negativa effekterna på konkurrensen minimeras måste dessutom ett antal villkor uppfyllas då stödåtgärden planeras enligt avsnitt 3.4.

(49)

Vidare får kommissionen för att se till att snedvridningen av konkurrensen begränsas kräva att vissa stödordningar omfattas av en tidsbegränsning (normalt fyra år eller mindre) och av en utvärdering i syfte att kontrollera i) om de antaganden och förutsättningar som föranledde beslutet om förenlighet har uppfyllts, ii) om stödåtgärden är effektiv mot bakgrund av de på förhand fastställda målen, iii) dess inverkan på marknaderna och konkurrensen, och att ingen onödig snedvridning uppstår under stödordningens löptid som strider mot intressena i EES. (62) Mot bakgrund av målen med utvärderingen och för att inte lägga en oproportionerligt stor börda på medlemsstaterna och på mindre stödprojekt, gäller detta endast nationella stödordningar och stödordningar med stora budgetar, när dessa är av nydanande karaktär eller kan innebära betydande förändringar när det gäller marknader, teknik och lagstiftning. Utvärderingen ska utföras av en oberoende expert från den myndighet som beviljar statligt stöd på grundval av en gemensam metod (63) och ska offentliggöras. Utvärderingen ska lämnas till kommissionen i god tid så att det kan bedömas om stödåtgärden kan förlängas och under alla omständigheter då stödordningen löper ut. Den exakta omfattningen av och metoden för utvärderingen ska fastställas i beslutet om godkännande av stödåtgärden. Eventuella senare stödåtgärder med ett liknande mål ska beakta resultaten av denna utvärdering.

(50)

Om det i samband med avvägningstestet visar sig att de negativa effekterna överväger fördelarna kan kommissionen förbjuda stödet, eller kräva att korrigerande åtgärder vidtas, antingen med avseende på stödets utformning eller skadan på konkurrensen.

3. Bedömningen av statligt stöd för bredband

3.1 Typer av bredbandsnät

(51)

Vid bedömningen av statligt stöd skiljer man i dessa riktlinjer mellan basnät och NGA-nät.

(52)

Flera olika teknikplattformar kan betraktas som grundläggande bredbandsnät, bland annat ADSL-nät (upp till ADSL2+), traditionella kabelnät (t.ex. DOCSIS 2.0), mobila nät av tredje generationen (UMTS) och satellitbaserade system.

(53)

I det nuvarande skedet av marknadsutveckling och teknisk utveckling (64) är NGA-näten accessnät som helt eller delvis består av optiska element (65) och som kan leverera bredbandstjänster med bättre egenskaper jämfört med befintliga grundläggande bredbandsnät. (66)

(54)

NGA-nät anses åtminstone ha följande egenskaper: i) de levererar tjänster på ett tillförlitligt sätt med mycket hög hastighet per abonnent via optiska (eller tekniskt likvärdiga) stomnät som är tillräckligt nära användarnas lokaler för att garantera faktisk leverans med mycket hög hastighet, ii) de stöder en rad olika avancerade digitala tjänster, bland annat konvergerande, helt och hållet IP-baserade tjänster och iii) har betydligt högre uppladdningshastigheter (jämfört med grundläggande bredbandsnät). I det nuvarande skedet av marknadsutveckling och teknisk utveckling är NGA-näten i) fiberbaserade accessnät (FTTx), (67) ii) avancerade uppgraderade kabelnät (68) och iii) vissa avancerade trådlösa accessnät som kan erbjuda varje abonnent tillförlitliga höghastighetstjänster. (69)

(55)

Det är viktigt att vara medveten om att NGA-näten på längre sikt förväntas ersätta befintliga grundläggande bredbandsnät och inte bara uppgradera dem. I den utsträckning som NGA-nät kräver en avvikande nätarkitektur som erbjuder bredbandstjänster av betydligt högre kvalitet än i dag och möjliggör tillhandahållande av flera olika tjänster som dagens bredbandsnät inte klarar av, är det sannolikt att det i framtiden kommer att uppstå markerade skillnader mellan områden som täcks av NGA-nät och områden som inte gör det. (70)

(56)

Eftastaterna kan fritt bestämma vilken utformning deras ingripande ska ha förutsatt att de följer reglerna om statligt stöd. I vissa fall kan Eftastaterna besluta att finansiera s.k. nästa generations nät, dvs. stamnät som inte når ända fram till slutanvändaren. Stamnät är nödvändiga för telekomoperatörer i detaljistledet för att de ska kunna tillhandahålla slutanvändarna accesstjänster. Dessa nättyper kan upprätthålla såväl basnät som nät av NGA-typ: (71) det är således telekomoperatörernas investeringsbeslut som avgör vilken typ av infrastruktur de vill ansluta till stamnätet för ”den sista kilometern”. (72) Myndigheterna kan också besluta att genomföra enbart anläggningsarbeten (såsom grävarbeten på offentlig mark, dragning av kabelrör) för att möjliggöra och påskynda de berörda operatörernas utbyggnad av sina egna nätelement. Dessutom kan myndigheterna, när så är lämpligt, också vilja ta satellitbaserade lösningar i beaktande.

3.2 Skillnaden mellan vita, grå och svarta områden för grundläggande bredbandsnät

(57)

Vid bedömningen av marknadsmisslyckanden och rättvisemål kan en åtskillnad göras mellan olika typer av målområden. Denna distinktion förklaras i avsnitten nedan. Vid identifieringen av målområden gäller att om det offentliga ingripandet är begränsat till stamnätet beaktas både effekterna på stamnätsmarknaderna och accessmarknaderna vid bedömningen av statligt stöd. (73)

(58)

Nedan beskrivs de olika standarder som används för att motivera offentliga ingripanden inom dessa geografiska områden.

(59)

I syfte att fastställa vilka geografiska områden som är vita, grå eller svarta enligt beskrivningen nedan måste den stödbeviljande myndigheten avgöra om det finns bredbandsinfrastrukturer i målområdet. För att vidare se till att det offentliga ingripandet inte inverkar störande på privata investeringar bör de stödbeviljande myndigheterna också kontrollera om privata investerare har konkreta planer på att bygga ut sin egen infrastruktur inom en nära framtid. Begreppet ”nära framtid” avser en period på tre år. (74) Om den stödbeviljande myndigheten anlägger ett längre tidsperspektiv på utbyggnaden av den subventionerade infrastrukturen bör samma tidsperspektiv också användas för att bedöma om kommersiella aktörer har investeringsplaner.

(60)

För att försäkra sig om att det inte finns några privata investerare som planerar att bygga ut sin egen infrastruktur inom en nära framtid bör den stödbeviljande myndigheten offentliggöra en sammanfattning av den planerade stödåtgärden och uppmana berörda parter att inkomma med synpunkter.

(61)

Det finns en risk för att enbart en ”intresseanmälan” från en privat investerare skulle kunna försena tillhandahållandet av bredbandstjänster i målområdet om investeringen inte genomförs i praktiken och om det offentliga ingripandet samtidigt har avbrutits. Den stödbeviljande myndigheten skulle därför kunna kräva att den privata investeraren gör vissa åtaganden innan myndigheten skjuter upp det offentliga ingripandet. Dessa åtaganden bör garantera att man vad täckningen beträffar gör betydande framsteg under treårsperioden eller för en längre period som planerats för den understödda investeringen. Dessutom kan den stödbeviljande myndigheten kräva att operatören ingår ett motsvarande avtal där åtagandena rörande en utbyggnad beskrivs. Avtalet kan föreskriva att vissa delmål ska uppnås under treårsperioden (75) och att de framsteg som görs ska rapporteras. Om ett delmål inte uppnås kan den stödbeviljande myndigheten gå vidare med sina planer på ett ingripande. Denna regel gäller för både basnät och NGA-nät.

3.2.1 Vita områden: främjande av territoriell sammanhållning och mål som gäller ekonomisk utveckling

(62)

Med ”vita områden” avses områden där det inte finns och sannolikt inte kommer att byggas ut någon bredbandsinfrastruktur inom den närmaste framtiden. Kommissionen konstaterar därför att Eftastaterna genom att ge finansiellt stöd för tillhandahållande av bredbandstjänster i områden där bredband för närvarande inte finns att tillgå eftersträvar genuina mål rörande sammanhållning och ekonomisk utveckling, och deras ingripande är därför sannolikt förenligt med det gemensamma intresset, förutsatt att de villkor som anges i avsnitt 3.4 nedan är uppfyllda. (76)

3.2.2 ”Grå områden”: behov av en närmare bedömning

(63)

”Grå områden” är sådana där en nätoperatör är verksam och det är osannolikt att ett annat nät (77) kommer att byggas ut inom den närmaste framtiden. Enbart den omständigheten att en nätoperatör (78) verkar i ett visst område behöver inte betyda att det inte förekommer ett marknadsmisslyckande eller problem som gäller sammanhållningen. Om den operatören har marknadsstyrka (monopol) kan det ge medborgarna en kombination av kvalitet och priser på tjänsterna som inte är optimal. Det kan hända att vissa kategorier av användare saknar tillräcklig tillgång till bredbandstjänster eller, om reglerade tariffer för grossisttillträde saknas, att detaljistpriserna på tjänsterna kan vara högre än dem som tas ut för motsvarande tjänster som erbjuds inom mer konkurrensutsatta men annars jämförbara områden eller regioner i landet i fråga. Om det dessutom finns endast begränsade utsikter för att alternativa operatörer ska komma in på marknaden kan finansieringen av en alternativ infrastruktur vara en lämplig åtgärd. (79)

(64)

I områden där det redan finns en bredbandsoperatör gäller å andra sidan att stöd till utbyggnad av ett alternativt nät kan störa marknadsdynamiken. Statligt stöd till utbyggnad av bredbandsnät i grå områden är därför motiverat endast om det tydligt kan påvisas att ett marknadsmisslyckande är fortlöpande. Stödet måste analyseras mer i detalj och dess förenlighet med den inre marknaden bedömas grundligt.

(65)

Grå områden kan vara berättigade till statligt stöd förutsatt att villkoren för förenlighet i avsnitt 3.4 är uppfyllda, om det bevisas att i) inga rimligt prissatta eller tillräckliga tjänster erbjuds för att tillgodose medborgarnas eller företagens behov (80) och ii) inga mindre snedvridande åtgärder står till buds (inbegripet förhandsreglering) för att nå samma mål.

(66)

För att fastställa om villkoren i i) och ii) är uppfyllda undersöker kommissionen särskilt följande:

a)	Huruvida de allmänna marknadsvillkoren är tillfredsställande eller inte, bl.a. genom att granska den aktuella prisnivån för bredband, typ av tjänster som erbjuds till slutanvändare (hushåll och företag) och de därmed förknippade villkoren.

b)	Huruvida nätaccess, om förhandsreglering inte införts av en nationell tillsynsmyndighet, i praktiken inte erbjuds till tredje parter eller huruvida accessvillkoren inte leder till effektiv konkurrens.

c)	Huruvida allmänna inträdeshinder står i vägen för potentiellt tillträde för andra operatörer inom elektronisk kommunikation (81).

d)	Huruvida de åtgärder som den behöriga nationella tillsyns- eller konkurrensmyndigheten har vidtagit eller ålagt rörande den befintliga nätleverantören inte lyckats undanröja sådana problem.

(67)

Endast grå områden som uppfyller de kriterier för stödberättigande som anges ovan blir föremål för det förenlighetstest som beskrivs i avsnitt 3.4.

3.2.3 ”Svarta områden”: inget behov av statligt ingripande

(68)

När det inom ett visst geografiskt område finns eller inom en nära framtid kommer att finnas minst två grundläggande bredbandsnät som tillhandahålls av olika operatörer, och bredbandstjänster tillhandahålls på konkurrensmässiga villkor (infrastrukturbaserad konkurrens (82)), kan man utgå från att inget marknadsmisslyckande föreligger. Ett statligt ingripande skulle därför endast i mycket begränsad utsträckning kunna ge ytterligare fördelar. Däremot skulle statligt stöd till finansiering av utbyggnad av ett ytterligare bredbandsnät med jämförbar kapacitet i princip leda till en oacceptabel snedvridning av konkurrensen och en utträngning av privata investerare. Om det inte finns något klart påvisat marknadsmisslyckande förhåller sig kommissionen negativt till åtgärder för finansiering av utbyggnaden av ytterligare bredbandsinfrastruktur i ett svart område. (83)

3.3 Skillnaden mellan vita, grå och svarta områden för NGA-nät

(69)

Den skillnad som görs ovan i avsnitt 3.2 mellan vita, grå och svarta områden är också relevant för att bedöma om statligt stöd till NGA-nät är förenligt med EES-avtalet enligt artikel 61.3 c.

(70)

I dagens läge kan vissa avancerade grundläggande bredbandsnät, genom uppgradering av aktiv utrustning, också stödja vissa bredbandstjänster som i framtiden sannolikt kommer att erbjudas via NGA-nät (t.ex. pakettjänster med tre delar, s.k. triple play). Det kan dock uppstå nya produkter eller tjänster som inte är utbytbara ur ett efterfråge- eller leverantörsperspektiv och som kräver kapacitet, tillförlitlighet och betydligt högre upp- och nedladdningshastigheter utöver de fysiska övre gränserna för grundläggande bredbandsinfrastruktur.

3.3.1 ”Vita NGA-områden”

(71)

Vid bedömningen av statligt stöd till NGA-nät bör ett område där det för närvarande inte finns några NGA-nät och där privata investerare troligen inte kommer att bygga ut sådana nät inom tre år i enlighet med punkterna (59)–(61)därför betraktas som ett ”vitt” NGA-område. Inom ett sådant område berättigar NGA-nät till statligt stöd förutsatt att de villkor för förenlighet med den inre marknaden som anges i avsnitt 3.4 och 3.5 är uppfyllda.

3.3.2 ”Grå NGA-områden”

(72)

Ett område bör anses vara ett grått NGA-område om det under de närmaste tre åren bara kommer att finnas ett NGA-nät (84) i bruk eller under utbyggnad och ingen operatör har några planer på att bygga ut ett NGA-nät under de närmaste tre åren. Vid bedömningen av om andra nätinvesterare eventuellt bygger ut ytterligare NGA-nät i ett visst område bör man beakta alla befintliga reglerings- eller lagstiftningsåtgärder som kan ha sänkt trösklarna för att bygga ut nät (tillträde till kabelrör, möjlighet att dela infrastruktur osv.). Myndigheten kommer att behöva göra en mer detaljerad analys för att kontrollera huruvida ett statligt ingripande behövs, eftersom statliga ingripanden i sådana områden innebär en hög risk för utträngning av befintliga investerare och snedvridning av konkurrensen. I detta avseende kommer myndigheten att genomföra sin bedömning på grundval av de villkor för förenlighet som fastställs i dessa riktlinjer.

3.3.3 ”Svarta NGA-områden”

(73)

Om det inom ett visst område finns eller under de närmaste tre åren kommer att byggas ut minst två NGA-nät som tillhandahålls av olika operatörer ska området anses vara ett svart NGA-område. Myndigheten kommer att utgå från att statligt stöd till ytterligare ett offentligt finansierat motsvarande NGA-nät i sådana områden sannolikt medför allvarlig snedvridning av konkurrensen och är oförenligt med den inre marknaden enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

3.4 Utformning av åtgärden och behovet av att begränsa snedvridningen av konkurrensen

(74)

Varje statlig åtgärd till stöd för bredbandsutbyggnad bör uppfylla alla principer för förenlighet som beskrivs ovan i avsnitt 2.5, inbegripet mål av gemensamt intresse, förekomsten av ett marknadsmisslyckande samt stödets lämplighet och dess stimulanseffekt. När det gäller att begränsa snedvridningen av konkurrensen måste, förutom att en radikal förändring ska kunna uppvisas i samtliga fall (i vita, grå och svarta områden), (85) följande nödvändiga villkor vara uppfyllda för att påvisa att åtgärden är proportionell. Om något av dessa villkor inte uppfylls skulle det med största sannolikhet krävas en grundlig bedömning, (86) vilket skulle kunna utmynna i slutsatsen att stödet är oförenligt med EES-avtalet.

Detaljerad kartläggning och analys av täckningen: Eftastaterna bör tydligt ange vilka geografiska områden som kommer att omfattas av stödåtgärden i fråga, (87) om möjligt i samarbete med de behöriga nationella myndigheterna. Samråd med de nationella regleringsmyndigheterna uppmuntras men är inte obligatoriskt. Exemplen på bästa praxis visar att en central databas borde skapas på grundval av den tillgängliga infrastrukturen på nationell nivå, vilket skulle öka insynen i mindre, lokala projekt och minska kostnaderna för att genomföra dem. Eftastaterna kan fritt definiera målområdena, men uppmanas att ta hänsyn till de ekonomiska förhållandena när de definierar relevanta regioner innan de inleder anbudsförfarandet. (88)

Offentligt samråd: Eftastaterna bör ge tillräcklig publicitet åt huvuddragen i åtgärden och förteckningen över målområden genom att offentliggöra den relevanta informationen om projektet och genom att uppmana till lämnande av synpunkter. Ett offentliggörande på en central webbplats på nationell nivå skulle i princip garantera att dessa uppgifter är tillgängliga för alla berörda parter. Genom att också kontrollera resultaten av kartläggningen genom ett offentligt samråd minimerar Eftastaterna snedvridningen av konkurrensen med befintliga leverantörer och med dem som redan har investeringsplaner för den närmaste framtiden och gör det möjligt för dessa investerare att planera sin verksamhet. (89) En detaljerad kartläggning och ett omsorgsfullt samråd säkerställer inte endast en hög grad av öppenhet utan tjänar också som ett väsentligt verktyg för att definiera förekomsten av vita, grå och svarta områden. (90)

Konkurrensutsatt urvalsprocess: När de stödbeviljande myndigheterna väljer en utomstående operatör som ska bygga ut och driva den subventionerade infrastrukturen (91) ska urvalsprocessen genomföras enligt andan och principerna i EU-direktiven om offentlig upphandling (92). Detta garanterar att alla investerare som vill lämna in anbud för genomförandet och/eller förvaltningen av det subventionerade projektet har insyn i förfarandet. Lika och icke-diskriminerande behandling av alla anbudsgivare och objektiva utvärderingskriterier är nödvändiga förutsättningar. Ett konkurrensutsatt anbudsförfarande är ett sätt att minska budgetkostnaderna, minimera det potentiella statliga stödet och samtidigt minska åtgärdens selektiva karaktär eftersom stödmottagaren inte är känd på förhand. (93) Eftastaterna ska säkerställa ett öppet (94) och konkurrensutsatt förfarande (95) och ska använda en särskild central webbplats på nationell nivå där alla pågående anbudsförfaranden som gäller statliga stödåtgärder på bredbandsområdet offentliggörs. (96)

Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet: I ett konkurrensutsatt anbudsförfarande ska den stödbeviljande myndigheten fastställa kvalitativa tilldelningskriterier för bedömning av de inlämnade anbuden. Relevanta tilldelningskriterier kan till exempel vara uppnådd geografisk täckning, (97) den tekniska metodens hållbarhet eller den föreslagna lösningens inverkan på konkurrensen. (98) Sådana kvalitativa kriterier måste vägas mot det begärda stödbeloppet. För att minska mängden stöd som beviljas, med bibehållande av motsvarande eller rentav samma kvalitet, bör den anbudsgivare som begär den minsta mängden stöd i princip ges fler prioritetspoäng inom ramen för den allmänna bedömningen av anbudet. Den stödbeviljande myndigheten ska alltid på förhand ange den relativa vikt som den ger vart och ett av de valda (kvalitets)kriterierna.

Teknisk neutralitet: Eftersom det finns olika tekniska lösningar för att tillhandahålla bredbandstjänster bör anbudet inte gynna eller utesluta någon särskild teknik- eller nätplattform. Anbudsgivarna ska ges möjlighet att föreslå att de begärda bredbandstjänsterna tillhandahålls med användning av eller genom en kombination av den eller de tekniker de anser vara lämpligast. Den stödbeviljande myndigheten kan därefter, på grundval av de objektiva anbudskriterierna, välja den lämpligaste tekniska lösningen eller en kombination av flera tekniska lösningar. I princip kan en allomfattande täckning av större målområden uppnås med en mix av olika tekniker.

Användning av befintlig infrastruktur: Eftersom återanvändning av befintlig infrastruktur är en av de viktigaste faktorerna som avgör kostnaden för bredbandsutbyggnad bör Eftastaterna uppmuntra anbudsgivarna att förlita sig på befintlig infrastruktur för att undvika onödig dubblering och slöseri med resurser och minska den offentliga finansieringen. Alla operatörer som äger eller kontrollerar infrastruktur (oavsett om den faktiskt används eller inte) inom målområdet och som vill delta i anbudsförfarandet bör uppfylla följande villkor i) de ska underrätta den stödbeviljande myndigheten och den nationella tillsynsmyndigheten om infrastrukturen i fråga i samband med det offentliga samrådet, ii) de ska lämna all relevant information till andra anbudsgivare vid en tidpunkt som gör det möjligt för dessa att inkludera den berörda infrastrukturen i sitt anbud. Eftastaterna bör inrätta en nationell databas över befintliga infrastrukturer som skulle kunna återanvändas för bredbandsutbyggnad.

Grossisttillträde: Att tredje parter ges faktiskt grossisttillträde till en subventionerad bredbandsinfrastruktur är en nödvändig komponent i alla statliga åtgärder till stöd för bredband. Särskilt gäller att grossisttillträde gör det möjligt för tredjepartsoperatörer att konkurrera med den valda anbudsgivaren (när denne också finns med på detaljistnivå), och således öka urvalet och konkurrensen i de områden som berörs av åtgärden samtidigt som man undviker att det bildas regionala tjänstemonopol. Detta villkor, som endast gäller mottagare av statligt stöd, är inte beroende av någon föregående marknadsanalys enligt artikel 7 i ramdirektivet. (99) Den typ av skyldigheter rörande grossisttillträde som åläggs ett subventionerat nät bör anpassas till de skyldigheter avseende tillträde som fastställs inom ramen för den sektorspecifika regleringen. (100) I princip bör stödmottagande företag erbjuda ett större utbud av accessprodukter i grossistledet än de som agerar på uppdrag av nationella tillsynsmyndigheter på grundval av sektorspecifika regler till de operatörer som har betydande marknadsstyrka, (101) eftersom stödmottagaren använder inte bara sina egna resurser utan också skattebetalarnas pengar för att bygga ut sin egen infrastruktur. (102) Sådant grossisttillträde bör beviljas så tidigt som möjligt innan driften av nätet av inleds. (103)

Faktiskt grossisttillträde till den subventionerade infrastrukturen (104) bör erbjudas för en period av minst sju år. Om den nationella regleringsmyndigheten på grundval av den tillämpliga rättsliga ramen fastställer att operatören av infrastrukturen i fråga har betydande marknadsstyrka på den berörda marknaden vid utgången av sjuårsperioden, måste tillträdesskyldigheter åläggas i enlighet med regelverket för elektronisk kommunikation. (105) Nationella tillsynsmyndigheter eller andra behöriga nationella organ uppmanas att offentliggöra vägledning för stödbeviljande myndigheter om principerna för fastställande av villkor och tariffer för grossisttillträde. För att möjliggöra ett effektivt tillträde ska samma tillträdesrättigheter gälla för hela det subventionerade nätverket, även de delar av ett sådant nätverk där befintlig infrastruktur har använts. (106) Skyldigheterna till öppet tillträde ska genomdrivas oberoende av eventuella ändringar som gäller ägandet, ledningen eller driften av den subventionerade infrastrukturen.

Priser för tillträde i grossistledet: En jämförande analys är ett viktigt verktyg för att säkerställa att det beviljade stödet bidrar till att skapa marknadsvillkor liknande dem som råder på andra konkurrensutsatta bredbandsmarknader. Priset för tillträde i grossistledet bör bygga på de prissättningsprinciper och riktmärken som fastställts av den nationella tillsynsmyndigheten och beakta det stöd som beviljats nätoperatören. (107) Som riktmärke ska de genomsnittliga offentliggjorda grossistpriser användas som råder i andra jämförbara, mer konkurrensutsatta områden i landet eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller, i avsaknad av sådana offentliggjorda priser, de priser som redan har fastställts eller godkänts av den nationella tillsynsmyndigheten för de berörda marknaderna och tjänsterna. Om det inte finns några offentliggjorda eller reglerade priser tillgängliga för vissa accessprodukter i grossistledet som kan fungera som riktmärke bör prissättningen följa principerna för kostnadsorientering enligt den metod som fastställts i enlighet med det sektorspecifika regelverket. (108) Med tanke på hur komplicerat det är att göra en jämförande analys av priserna för tillträde i grossistledet uppmanas Eftastaterna att ge de nationella tillsynsmyndigheterna de befogenheter och den personal de behöver för att kunna ge stödbeviljande myndigheter råd i sådana frågor. En detaljerad beskrivning av stödprojektet bör skickas till den nationella regleringsmyndigheten senast två månader före anmälan för att den ska ha rimligt med tid på sig att avge ett yttrande. Om den nationella tillsynsmyndigheten har fått sådana befogenheter bör den stödbeviljande myndigheten be den nationella tillsynsmyndigheten om råd om hur priser och villkor för tillträde i grossistledet ska fastställas. Kriterierna för en jämförande analys ska anges klart i anbudsdokumentationen.

Övervakning och clawback-mekanism: De stödbeviljande myndigheterna ska noga övervaka genomförandet av bredbandsprojektet under projektets hela löptid. Om operatören väljs ut på grundval av ett konkurrensutsatt upphandlingsförfarande är behovet av att övervaka projektets lönsamhetsutveckling i regel mindre. I många fall kan det vara lämpligt att fastställa stödbeloppet i förväg så att det täcker det förväntade finansieringsbehovet under en viss period i stället för att fastställa stödbeloppet på grundval av kostnader och intäkter allteftersom de uppstår. I den tidigare modellen finns det vanligtvis fler incitament för företag att hålla nere kostnaderna och bli effektivare med tiden. Om osäkerheten kring den framtida kostnads- och intäktsutvecklingen är stor och om det råder en stark informationsasymmetri kan myndigheterna även använda finansieringsmodeller som inte helt och hållet bygger på reglering på förhand, utan snarare på en medelväg i form av förhands- och efterhandsreglering (t.ex. genom en återkravsmekanism som möjliggör en balanserad fördelning av oförutsedda vinster). För att inte lägga en oproportionerligt tung börda på små, lokala projekt kan ett lägsta tröskelvärde vara motiverat för clawback-mekanismen. Eftastaterna bör därför genomföra clawback-mekanismen om stödbeloppet för projektet överstiger 10 miljoner euro. (109) De stödbeviljande myndigheterna kan bestämma att all extra vinst som återkrävts från den valda anbudsgivaren kan användas för ytterligare utbyggnad av bredbandsnätet i enlighet med ramordningen och på samma villkor som för den ursprungliga stödåtgärden. Om anbudsvinnaren åläggs att särredovisa det mottagna stödet blir det lättare för de stödbeviljande myndigheterna att övervaka hur ordningen genomförs och huruvida extra vinst genereras. (110)

Öppenhet och insyn: Eftastaterna ska på en central webbplats offentliggöra åtminstone följande information om statliga stödåtgärder: Den fullständiga texten till den godkända stödordningen och dess genomförandebestämmelser, stödmottagarens namn, stödbelopp, stödnivå och använd teknik. Denna information ska offentliggöras efter det att beslutet om att bevilja stödet har fattats och bevaras under minst 10 år och ska finnas tillgängligt för allmänheten utan begränsningar. Stödmottagaren är skyldig att ge därtill berättigade tredje parter omfattande och icke-diskriminerande tillgång till information om sin infrastruktur (bl.a. om kabelrör, kopplingsskåp och fiber) som byggts ut inom ramen för en statlig stödåtgärd. (111) Detta gör det möjligt för andra operatörer att lätt fastställa om de kan få tillträde till sådan infrastruktur och de bör lämna all relevant information om bredbandsnätet till ett centralt register över bredbandsinfrastrukturer, om en sådan databas finns i Eftastaten i fråga, och/eller till den nationella tillsynsmyndigheten.

Rapportering: Från den dag då nätverket tas i bruk bör den myndighet som beviljar det statliga stödet, för den tid stödåtgärden varar, vartannat år rapportera viktig information om stödprojekten till Eftas övervakningsmyndighet. (112) När det gäller nationella eller regionala ramordningar bör de nationella eller regionala myndigheterna konsolidera informationen om de individuella åtgärderna och rapportera till myndigheten. När myndigheten antar ett beslut enligt dessa riktlinjer får den kräva ytterligare rapportering om det beviljade stödet.

3.5 Stöd till snabb utbyggnad av NGA-nät

(75)

I likhet med de principer som gäller för utbyggnad av grundläggande bredband, kan det hända att statligt stöd till förmån för utbyggnad av NGA-nät utgör ett lämpligt och motiverat instrument förutsatt att ett antal grundläggande villkor uppfylls. Medan kommersiella operatörer fattar sina investeringsbeslut i NGA-nät på grundval av förväntad lönsamhet ska myndigheten i sitt belsut även ta hänsyn till samhällsintresset vid finansieringen av en öppen och neutral plattform där flera olika operatörer kommer att kunna konkurrera om tillhandahållandet av tjänster till slutanvändarna.

(76)

Varje åtgärd för att stödja utbyggnaden av NGA-nät måste uppfylla de villkor för förenlighet som anges i avsnitt 2.5 och 3.4. Dessutom måste följande villkor uppfyllas, med hänsyn tagen till de särförhållanden under vilka den offentliga investeringen i NGA-nät kommer att genomföras.

Grossisttillträde: På grund av de ekonomiska aspekterna av NGA-nät är det av yttersta vikt att garantera effektivt tillträde för utomstående operatörer i grossistledet. Särskilt i områden där det redan finns konkurrerande operatörer som tillhandahåller grundläggande bredband (113) måste det säkerställas att den konkurrensutsatta marknadssituation som rådde före ingripandet bibehålls. De accessvillkor som beskrivs ovan i avsnitt 3.4 gäller enligt följande: Det subventionerade nätet ska alltså erbjuda tillträde på rättvisa och icke-diskriminerande villkor för alla operatörer som begär det och ge dem möjlighet till ett effektivt och fullständigt tillträde till accessnätet. (114) Dessutom måste utomstående operatörer ha tillträde även till passiv och inte enbart till aktiv (115) nätinfrastruktur. (116) Förutom bitströmsaccess och tillträde till accessnätet och delaccessnätet bör tillträdeskravet därför också omfatta rätten att använda kabelrör och stolpar, svartfiber eller kopplingsskåp. (117) Faktiskt tillträde i grossistledet bör beviljas för minst sju år och rätten till tillträde till kabelrör och stolpar bör inte tidsbegränsas. Detta påverkar inte eventuella liknande föreskrivna skyldigheter som den nationella regleringsmyndigheten kan införa på den berörda specifika marknaden för att främja effektiv konkurrens eller åtgärder som antagits under eller efter att den nämnda perioden har löpt ut. (118)

I glesbefolkade landsbygdsområden där tillgången på bredbandstjänster är begränsad, eller för små lokala företag, kan det hända att åläggandet av skyldigheter som avser alla typer av accessprodukter kan öka investeringskostnaderna (119) på ett oproportionerligt sätt utan att ge betydande fördelar i form av effektivare konkurrens. (120) I en sådan situation kan man tänka sig att accessprodukter som kräver oförutsedda kostsamma ingripanden i den subventionerade infrastrukturen (t.ex. samlokalisering av mellanliggande distributionspunkter) erbjuds endast om en tredjepartsoperatör lägger fram en rimlig begäran. Begäran anses rimlig om i) den som ansöker om tillträde lägger fram en sammanhängande affärsplan som motiverar utvecklingen av produkten inom det subventionerade nätet och ii) ingen jämförbar accessprodukt redan erbjuds inom samma geografiska område av en annan operatör till priser som motsvarar dem som tillämpas i mer tätbefolkade områden. (121)

Däremot kan föregående punkt inte åberopas i mer tätbefolkade områden där man kan förvänta sig att infrastrukturkonkurrens kan växa fram. I sådana områden bör därför det subventionerade nätet tillgodose behovet av alla typer av nätaccessprodukter som operatörerna kan tänkas efterfråga. (122)

Rättvis och icke-diskriminerande behandling: Det subventionerade nätet ska göra det möjligt för konkurrerande operatörer att tillhandahålla konkurrenskraftiga och rimligt prissatta tjänster till slutanvändare. Om nätoperatören är vertikalt integrerad ska tillräckliga skyddsåtgärder vidtas för att förebygga intressekonflikter, otillbörlig diskriminering av accessökare eller innehållsleverantörer och eventuella andra dolda indirekta fördelar. På samma sätt bör tilldelningskriterierna innehålla en bestämmelse om att anbudsgivare som föreslår en modell med endast tjänster i grossistledet, en modell med endast passiv nätinfrastruktur eller både och ska få extrapoäng.

(77)

Statligt understödda projekt som syftar till finansiering av stamnät (123) eller som är begränsade till anläggningsarbeten som är öppna för tillträde för alla operatörer och all teknik har särskilt konkurrensfrämjande egenskaper. Denna omständighet kommer att beaktas vid bedömningen av sådana projekt.

3.6 Stöd till ultrasnabba bredbandsnät

(78)

Med beaktande av de mål som anges i inledningen, särskilt att uppnå en marknadspenetration på 50 % för internetförbindelser på över 100 Mbps och med beaktande av att det särskilt i stadsområden kan finns ett behov av högre prestandanivåer jämfört med vad kommersiella investerare är villiga att erbjuda inom den närmaste framtiden skulle, som ett undantag från punkt (73), offentliga ingripanden undantagsvis kunna tillåtas för NGA-nät som kan tillhandahålla ultrahöga hastigheter på långt över 100 Mbps.

(79)

I svarta NGA-områden skulle sådana ingripanden endast kunna tillåtas om den ”radikala förändring” som krävs i punkt (47) bevisas på grundval av följande kumulativa kriterier:

a)	De nuvarande eller planerade (124) NGA-näten når inte fram slutanvändarens lokaler med fibernät. (125)

b)	Marknadsläget utvecklas inte i en sådan riktning att kommersiella operatörer genom sina investeringsplaner på ett konkurrenskraftigt sätt kommer att tillhandahålla ultrasnabba tjänster (126) på över 100 Mbit/s inom en nära framtid (se punkterna (59)–(61)).

c)	Det finns en förväntad efterfrågan på en sådan kvalitetsförbättring (127).

(80)

I den situation som beskrivs i föregående punkt ska alla nya subventionerade nät uppfylla villkoren för förenlighet i punkterna (74) och (76). Dessutom ska den stödbeviljande myndigheten visa

a)	att det subventionerade nätet har betydligt bättre tekniska egenskaper och prestanda än verifierbara egenskaper och prestanda hos befintliga eller planerade nät, (128) och

b)	att det subventionerade nätet kommer att baseras på en öppen arkitektur och drivas endast på grossistnivå, och

c)	att stödet inte leder till en orimlig snedvridning av konkurrensen med annan NGA-teknik som nyligen har varit föremål för betydande nya investeringar i infrastruktur från marknadsaktörer inom samma målområden. (129)

(81)

Endast om dessa ytterligare villkor uppfylls skulle offentlig finansiering av sådana nät kunna anses vara förenlig med den inre marknaden på grundval av avvägningstestet. Med andra ord skulle sådan finansiering leda till betydande, hållbara, konkurrensfrämjande och varaktiga tekniska framsteg utan att skapa oproportionerliga hinder för privata investeringar.

Slutbestämmelser

(82)

Dessa riktlinjer kommer att tillämpas från och med dagen efter det att det har antagits. Från och med det att dessa riktlinjer antagits kommer övervakningsmyndigheten att tillämpa dem på alla anmälda stödåtgärder den har att fatta beslut om, även om projekten anmälts före offentliggörandet.

(83)

I enlighet med kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (130) kommer myndigheten att på olagligt stöd tillämpa de regler som gällde vid den tidpunkt då stödet beviljades. Den kommer således att tillämpa dessa riktlinjer på olagligt stöd som beviljats efter deras offentliggörande.

(84)

Myndigheten föreslår för Eftastaterna, på grundval av artikel 61.1 i EES-avtalet, att de vidtar lämpliga åtgärder och vid behov ändrar sina befintliga stödordningar så att de överensstämmer med dessa riktlinjer inom tolv månader efter det att de har antagits.

(85)

Eftastaterna uppmanas att lämna sitt uttryckliga ovillkorliga samtycke till de föreslagna lämpliga åtgärderna inom två månader från den dag då dessa riktlinjer antagits. Om svar uteblir, kommer övervakningsmyndigheten att anta att Eftalandet i fråga inte samtycker till de föreslagna åtgärderna.

(86)

Myndigheten kommer att se över dessa riktlinjer i överensstämmelse med framtida översyner från kommissionens sida av det motsvarande meddelandet från denna med rubriken Gemenskapens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät.

(1) Detta kapitel motsvarar meddelandet från kommissionen med rubriken Gemenskapens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät (EUT C 25, 26.1.2013, s. 1).

(2) Meddelande från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, KOM(2010) 245 slutlig, En digital agenda för Europa, som erkänns i resolution från den 37:e möte den 26 oktober 2011.

(3) Se artikel 12.4 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5cl i bilaga XI till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33)) (EUT L 116, 22.4.2004, s. 60 och EES-supplementet nr 20, 22.4.2004, s. 14), ändrat genom direktiv 2009/140/EG (direktivet om bättre lagstiftning) (EUT L 337, 18.12.2009, s. 37) (ännu inte införlivat i EES-avtalet) och genom den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5cl i bilaga XI till EES-avtalet (förordning (EG) nr 544/2009, (EUT L 167, 29.6.2009, s. 12); EGT L 334, 17.12.2009, s. 4 och EES-supplementet nr 68, 17.12.2009, s. 4.

(4) Se den rättsakt som det hänvisas till i punkt 26 L i bilaga XI till EES-avtalet (kommissionens rekommendation, 20.9.2010 om reglerat tillträde till nästa generations accessnät (EUT L 251, 25.9.2010, s. 35) EUT L 341, 13.12.2012, s. 28, och EES-supplementet nr 70, 13.12.2012, s. 32.

(5) Se till exempel kommissionens beslut i ärende N 398/05 – Ungern, Development Tax Benefit for Broadband.

(6) Ett offentligägt företags resurser utgör statliga medel i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet eftersom myndigheterna kontrollerar dessa resurser. Mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen, REG 2002, s. I-4397. I överensstämmelse med denna dom måste det dessutom bedömas huruvida finansiering via ett offentligägt företag kan tillskrivas staten.

(7) Mål T-443/08 och T-455/08, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen [2011], punkterna 93–95.

(8) Se t.ex. kommissionens beslut i ärende NN 24/07 – Tjeckien, Prague Municipal Wireless Network.

(9) På motsvarande sätt gäller att om ett nät byggs eller bredbandstjänster upphandlas för att tillgodose den offentliga förvaltningens egna behov kan det under vissa omständigheter hända att ett sådant ingripande inte ger vissa företag en fördel. Se kommissionens beslut i ärende N 46/07 – Förenade kungariket, Welsh Public Sector Network Scheme.

(10) Kommissionens beslut i ärende SA.31687 (N 436/10) – Italien, Broadband in Friuli Venezia Giulia (Project Ermes) och i ärende N 407/09 – Spanien, Xarxa Oberta.

(11) Det är sannolikt att bidragsförmånen åtminstone kommer tredjepartsoperatörer till godo, även om dessa betalar en ersättning för grossisttillträdet. Grossistpriser är faktiskt ofta reglerade. Prisreglering leder till ett lägre pris än det som grossisten annars skulle kunna uppnå på marknaden (som skulle kunna vara ett monopolpris om det inte finns någon konkurrens med andra nät). Om priser inte är reglerade måste grossisten i alla händelser sätta sina priser i förhållande till de genomsnittliga priser som tillämpas inom andra, mer konkurrensutsatta områden (se punkt 74 h nedan), vilket också sannolikt leder till ett lägre pris än grossisten annars skulle ha kunnat uppnå på marknaden.

(12) Subventioner till privata användare faller utanför tillämpningsområdet för artikel 61.1 i EES-avtalet.

(13) Som exempel kan nämnas stöd till företagsdistrikt, se t.ex. kommissionens beslut i ärende N626/09 – Italien, NGA for industrial districts of Lucca.

(14) Dom i mål C-310/99, Italien mot kommissionen, REG. 2002, s. I-02289, punkt 65.

(15) Se kommissionens beslut i ärende N 237/08 – Tyskland, Broadband support in Niedersachsen.

(16) Mål C-303/88, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I-1433, punkterna 20–22.

(17) Kommissionens beslut av den 11 december 2007 i ärende C53/06 – Nederländerna, Citynet Amsterdam – Investment by the city of Amsterdam in a fibre-to-the home (FttH) network, EUT L 247, 16.9.2008, s. 27.

(18) Myndighetens riktlinjer om statliga garantier (EGT L 274, 26.10.2000 och EES-supplementet nr 48, 26.10.2000, s. 45), ändrat genom EUT L 105, 21.4.2011, s. 32 och EES-supplementet nr 23, 21.4.2011, s. 1.

(19) Enligt rättspraxis måste företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ha fått detta i uppdrag genom beslut av en myndighet. I detta hänseende kan ett uppdrag om tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse anförtros en aktör genom beviljandet av koncession för allmännyttiga tjänster, se de förenade målen T-204/97 och T-270/97, EPAC – Empresa para a Agroalimentação e Cereais, SA mot kommissionen, REG 2000, s. II-2267, punkt 126 och mål T-17/02, Fred Olsen SA mot kommissionen, REG 2005, s. II-2031, punkterna 186 och 188–189.

(20) Mål C-280/00, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, REG 2003, s. I-7747. Nedan kallat Altmarkmålet.

(21) Se http://www.eftasurv.int/media/state-aid-guidelines/Part-VI---Compensation-granted-for-the-provision-of-services-of-general-economic-interest.pdf(ännu inte offentliggjort).

(22) Se http://www.eftasurv.int/media/state-aid-guidelines/Part-VI---Framework-for-state-aid-in-the-form-of-public-service-compensation.pdf (ännu inte offentliggjort).

(23) Rättsakt som det hänvisas till i punkt 1h i bilaga XV till EES-avtalet, beslut nr 66/2012 (EUT L 207, 2.8.2012, s. 46 och EES-supplementet nr 43, 2.8.2012, s. 56), (EUT L 7, 11.1.2012, s. 3–10).

(24) Rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 ha i bilaga XV till EES-avtalet, se Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 225/2012 av den 7 december 2012, ännu ej offentliggjort.

(25) Se punkt 48 i övervakningsmyndighetens riktlinjer om ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och punkt 13 i Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster).

(26) Se punkt 49 i övervakningsmyndighetens riktlinjer om ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(27) Med ”nära framtid” avses en treårsperiod i enlighet med punkt (59) i dessa riktlinjer.

(28) I enlighet med den princip som formuleras i punkt 50 i myndighetens riktlinjer om ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Se också kommissionens beslut i ärendena N 284/05 – Irland, Regional Broadband Programme: Metropolitan Area Networks (MANs), faserna II och III och N 890/06 – Frankrike, Aide du Sicoval pour un réseau de très haut débit.

(29) Den passiva nätinfrastrukturen är i princip den fysiska infrastrukturen i nät. För en definition, se ordlistan.

(30) Ett nät bör vara tekniskt neutralt och sålunda göra det möjligt för accessökarna att använda vilken som helst av de tillgängliga teknikerna för att tillhandahålla tjänster till slutanvändarna.

(31) I enlighet med punkt (74)g i dessa riktlinjer.

(32) Denna begränsning berättigas av att marknadskrafterna, när ett bredbandsnät som ger anslutningsmöjlighet för alla en gång har byggts ut, normalt är tillräckliga för att tillhandahålla kommunikationstjänster till alla användare till konkurrenskraftiga priser.

(33) Sådana skyddsåtgärder bör särskilt omfatta krav på särredovisning och kan också omfatta inrättandet av en enhet som är strukturellt och juridiskt separerad från den vertikalt integrerade operatören. En sådan enhet bör ensam ansvara för att fullgöra det uppdrag om tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som den ålagts.

(34) Eftastaterna måste med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall utforma den lämpligaste metoden för att se till att den ersättning som beviljas endast täcker kostnaderna för att fullgöra uppdraget att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse i de olönsamma ”vita fläckarna” i linje med principerna i paketet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med beaktande av relevanta intäkter och en rimlig vinst. Den beviljade ersättningen kan t.ex. baseras på en jämförelse mellan intäkterna från kommersiell användning av infrastrukturen i de lönsamma områdena som redan har täckning genom kommersiella operatörer och intäkterna från kommersiell användning i de vita fläckarna. All vinst utöver en rimlig vinst, dvs. vinster som överskrider den genomsnittliga avkastningen i branschen på kapital för utbyggnad av en viss bredbandsinfrastruktur, kan användas för att finansiera tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse i de olönsamma områdena. Återstoden kan utgöra en del av den beviljade ekonomiska ersättningen. Se kommissionens beslut i ärende N 331/08, Frankrike – THD Hauts de Seine.

(35) Om osäkerheten kring den framtida kostnads- och intäktsutvecklingen är stor och om det råder en stark informationsasymmetri kan myndigheterna även använda finansieringsmodeller som inte helt och hållet bygger på reglering på förhand, utan snarare på en medelväg i form av förhands- och efterhandsreglering (t.ex. genom en återkravsmekanism som möjliggör en balanserad fördelning av oförutsedda vinster).

(36) T.ex. grävarbeten, läggning av kabel, ledningsdragning i byggnader. Vid utbyggnad av fiber till hemmanät kan sådana kostnader utgöra upp till 70 %–80 % av de totala investeringskostnaderna.

(37) För hänvisning, se fotnot 3.

(38) Se också kommissionens beslut i ärende N 383/2010 09 – Tyskland, Amendment of N 150/23008 Broadband in the rural areas of Saxony. Detta ärende gällde ett fall där allmänna anläggningsarbeten, såsom vägunderhåll, inte utgjorde statligt stöd. De tyska myndigheternas åtgärder utgjorde ”allmänna anläggningsarbeten”, som var underhållsarbete som staten skulle ha utfört i alla händelser. Möjligheten till utplacering av rörledningar och bredbandsinfrastruktur i samband med vägunderhållet – och på operatörernas bekostnad – tillkännagavs offentligt i det här fallet och var inte begränsat till eller inriktat på bredbandssektorn. Det kan dock inte uteslutas att offentlig finansiering av sådana arbeten omfattas av stödbegreppet i artikel 61.1 i EES-avtalet om de är begränsade till eller tydligt inriktade på bredbandssektorn.

(39) Se t.ex. den tyska regleringsmyndighetens ”Infrastrukturatlas”, där operatörer frivilligt utbyter information om tillgängliga och potentiella infrastrukturer som kan återanvändas.

(40) Det bör påpekas att EU:s rättsliga ram för elektronisk kommunikation ger de behöriga nationella myndigheterna möjlighet att ålägga företag att lämna den information dessa myndigheter behöver för att tillsammans med nationella regleringsmyndigheter kunna göra en detaljerad inventering av nätelement och nätanläggningar med avseende på deras art, tillgänglighet och geografiska lokalisering och ställa denna inventering till förfogande för berörda parter. Se artikel 12.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009.

(41) Se t.ex. övervakningsmyndighetens beslut nr 231/11/KOL på snabb utbyggnad av nästa generations accessnät i landsbygdsområden i Tromsø kommun (EUT C 10, 2.1.2012, s. 5 och i EES-supplementet nr 2, 12.1.2012, s. 3). Förteckningen över de beslut som kommissionen har fattat på grundval av statsstödsreglerna för bredbandsområdet finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/competition/sectors/telecommunications/broadband_decisions.pdf.

(42) T.ex. lån (i motsats till bidrag) kan vara ett användbart verktyg för att motverka bristen på krediter för långsiktiga investeringar i infrastruktur.

(43) Detta påverkar inte den eventuella tillämpningen av riktlinjerna för regionalstöd i enlighet med punkt (27).

(44) Se övervakningsmyndighetens riktlinjer om nationellt regionalstöd tillämplig ratione temporis (t.ex. riktlinjer för statligt regionalstöd för 2007–2013 (EUT L 54, 28.2.2008, s. 1 och EES-supplementet nr 11, 28.2.2008, s. 1).

(45) Att ett visst företag kanske inte kan genomföra ett projekt utan stöd innebär dock inte att det föreligger ett marknadsmisslyckande. Ett företags beslut att inte investera i ett projekt med låg lönsamhet eller i en region med begränsad marknadsefterfrågan och/eller dålig kostnadskonkurrenskraft behöver inte vara en indikation på ett marknadsmisslyckande, utan snarare på en väl fungerande marknad.

(46) Även satellitsystem har enhetskostnader, men i större skala, och de tenderar därför att vara mindre beroende av befolkningstäthet.

(47) När det gäller kommunal och regional finansiering, se kommissionens beslut i ärendena SA 33420 (2011/N) – Tyskland, Breitband Lohr am Main, N 699/09 – Spanien, Desarrollo del programa de infraestructuras de telecomunicaciones en la Región de Murcia.

(48) Medlemsstaterna anmäler ofta ramprogram som anger under vilka förhållanden kommunal eller regional finansiering kan beviljas för bredbandsutbyggnad. Se t.ex. N 62/10 – Finland, High speed broadband construction aid in sparsely populated areas of Finland, N 53/10 – Tyskland, Federal framework programme on duct support, eller N 30/10 – Sverige, State aid to Broadband within the framework of the rural development program.

(49) För hänvisning, se fotnot 3.

(50) Eftas övervakningsmyndighets rekommendation av den 5 november 2008 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5cl i bilaga XI till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster), (EUT C 156, 9.7.2009, s. 18, och EES-supplementet nr 36, 9.7.2009, s. 1). Detta skulle öka öppenheten, minska den administrativa bördan för de lokala myndigheterna och kunna betyda att de nationella regleringsmyndigheterna inte behöver analysera varje statsstödsärende individuellt.

(51) Se t.ex. Avis n o 12-A-02 du 17,1 janvier 2012 relatif à une demande d'avis de la commission de l'économie, du développement durable et de l'aménagement du territoire du Sénat concernant le cadre d'intervention des collectivités territoriales en matière de déploiement des réseaux à très haut débit (den franska konkurrensmyndighetens yttrande om utbyggnad av höghastighetsnät på bredbandsområdet).

(52) Se t.ex. kommissionens beslut i ärende N 237/08 Broadband support in Niedersachsen, Tyskland eller SA.33671 Broadband Delivery UK, Förenade kungariket.

(53) Se t.ex. kommissionens beslut i ärendena N 473/07 – Italien, Broadband connection for Alto Adige och N 570/07 – Tyskland, Broadband in rural areas of Baden-Württemberg.

(54) I synnerhet för att främja utnyttjande av redan tillgängliga bredbandslösningar, oavsett om de är lokalt tillgängliga markbundna fasta eller trådlösa nät eller allmänt tillgängliga satellitbaserade lösningar.

(55) Se t.ex. kommissionens beslut i ärende N 222/06 – Italien, Aid to bridge the digital divide in Sardinia.

(56) Detta kan t.ex. gälla LTE-mobiloperatörer (LTE = long-term evolution) eller LTE Advanced-operatörer med täckningsmål enligt sina licensvillkor i målområdet. Likaså gäller att om en operatör har ålagts en skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan inget ytterligare statligt stöd beviljas för finansiering av samma nät.

(57) Denna typ av effekt kan kallas ”utträngning”.

(58) Se t.ex. mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen, REG 2000, s. I-6857, punkt 78 och mål C-333/07 Société Régie Networks, REG 2008, s. I-10807, punkterna 94–116.

(59) Till exempel bör inte marginalinvesteringar som bara avser uppgradering av de aktiva komponenterna i nätet anses berättiga till statligt stöd. Även om viss teknik för att förbättra kopparledningsnätet (t.ex. vektorisering) skulle kunna öka kapaciteten i befintliga nät kan det hända att tekniken i fråga inte kräver några betydande investeringar i ny infrastruktur och därför inte bör anses berättiga till statligt stöd.

(60) Exempelvis en uppgradering från ett basnät till ett NGA-nät. Även vissa uppdateringar av NGA-nät (t.ex. förlängning av fiberförbindelser närmare slutanvändaren) skulle kunna utgöra ett stort steg framåt. I områden där det redan finns bredbandsnät skulle en sådan radikal förändring garantera att det statliga stödet inte leder till en dubblering av befintlig infrastruktur. På samma sätt är det osannolikt att ett liten, gradvis genomförd uppgradering av befintlig infrastruktur till exempel från 12 Mbps till 24 Mbps ökar tjänstekapaciteten (och skulle sannolikt oproportionerligt gynna den befintliga operatören).

(61) Det subventionerade nätverket bör vara konkurrensfrämjande, dvs. möjliggöra effektivt tillträde till olika nivåer av infrastrukturen på det sätt som anges i punkt (74) och, när det gäller stöd till utbyggnaden av NGA-nät, även i punkt (76).

(62) Se t.ex. kommissionens beslut i ärende SA.33671, Broadband Delivery UK, Förenade kungariket.

(63) En sådan gemensam metod kan tillhandahållas av myndigheten.

(64) På grund av den snabba tekniska utvecklingen kan det hända att även annan teknik kommer att kunna tillhandahålla NGA-tjänster i framtiden.

(65) När det gäller koaxialteknik, trådlös teknik och mobilteknik kan en fiberinfrastruktur i viss utsträckning användas, vilket gör dem begreppsmässigt jämförbara med ett trådnät där kopparledningar används för att leverera tjänsten i den del av den sista kilometern som inte täcks av fiberledningar.

(66) Den sista länken till slutanvändaren kan garanteras genom både trådbaserad och trådlös teknik. Mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom avancerad trådlös teknik som LTE-Advanced och den allt intensivare utbyggnaden av LTE eller Wi-Fi skulle nästa generations trådlösa fasta uppkoppling (t.ex. baserad på eventuellt skräddarsydd mobil bredbandsteknik) kunna vara ett lönsamt alternativ till vissa trådbaserade NGA-nät (t.ex. FTTCab) om vissa villkor är uppfyllda. Eftersom det i fråga om trådlösa nät rör sig om medier som är gemensamt använda (hastigheten per användare beror på antalet anslutna användare inom det täckta området) och utsatta för miljöbetingade fluktuationer kan det hända att nästa generations fasta trådlösa nät, för att på ett tillförlitligt sätt kunna leverera de minimihastigheter för nedladdning per abonnent som man kan vänta sig av ett NGA-nät, måste byggas ut med en viss täthetsgrad och/eller med avancerade konfigurationer (t.ex. riktade och/eller multipla antenner). Nästa generations trådlösa tillträde baserat på skräddarsydd mobil bredbandsteknik måste också garantera att användare vid en fast anslutningspunkt tillhandahålls tjänster av tillräckligt hög kvalitet samtidigt som tjänsterna tillhandahålls eventuella rörliga abonnenter inom det berörda området.

(67) Begreppet FTTx avser FFTC, FTTN, FTTP, FTTH och FTTB.

(68) Minst 'DOCSIS 3.0'-kabelmodemstandarden ska användas.

(69) Se t.ex. kommissionens beslut i ärende SA.33671, Broadband Delivery UK, Förenade kungariket.

(70) Om man i dagsläget anser att ett vitt område är ett sådant som enbart har tillgång till internet via smalband (uppringd förbindelse) jämfört med ett område har tillgång till bredband, betyder detta också att ett område som saknar nästa generations bredbandsinfrastruktur men som har en grundläggande bredbandsinfrastruktur också bör betraktas som ett vitt NGA-område.

(71) Jämfört med andra nät som inte når slutkonsumenten (t.ex. FTTC), har NGN-stamnätsinfrastrukturen den viktiga egenskapen att den kan kopplas samman med andra nät.

(72) Kommissionens beslut i ärende N407/09 – Spanien, Optical fibre Catalonia (Xarxa Oberta).

(73) Kommissionens beslut i ärendena N407/09 – Spanien, Optical fibre Catalonia (Xarxa Oberta) och SA. 33438 – Polen, Broadband network for Eastern Poland.

(74) Treårsperioden börjar löpa vid den tidpunkt då den planerade stödåtgärden offentliggörs.

(75) En operatör bör kunna visa att denne inom en treårsperiod kommer att täcka en väsentlig del av det geografiska området och den befolkning som berörs. Den stödbeviljande myndigheten kan exempelvis begära att en operatör som vill bygga upp sin egen infrastruktur i målområdet inom en tidsfrist på två månader ska lämna in en trovärdig affärsplan, styrkande handlingar som t.ex. avtal om banklån samt en detaljerad tidsplan för utbyggnaden. Dessutom bör investeringen inledas inom tolv månader och tillstånd införskaffas för de flesta ledningsrätter som krävs för att genomföra projektet. Ytterligare delmål för genomförandet av åtgärden kan avtalas för varje sexmånadersperiod.

(76) Se t.ex. kommissionens beslut i ärendena N 607/09 – Irland, Rural Broadband Reach eller N 172/09 – Slovenien, Broadband development in Slovenia.

(77) Samma företag kan driva separata fasta och mobila nät inom samma område, men det ändrar inte ”färgen” på ett sådant område.

(78) Konkurrenssituationen bedöms utifrån antalet befintliga infrastrukturoperatörer. I kommissionens beslut N 330/2010 – Frankrike, Programme national Très Haut Débit, klargjordes det att även om flera leverantörer på detaljistnivå verkar inom ett nät [inbegripet LLU (Local Loop Unbundling), dvs. tillträde till accessnät] blir området inte ”svart”, utan förblir grått, eftersom det endast finns en infrastruktur. Samtidigt kommer förekomsten av konkurrerande operatörer (på detaljistnivå) att betraktas som en indikation på att området i fråga, även om det är grått, inte behöver innebära några problem vad beträffar förekomsten av ett marknadsmisslyckande. Övertygande bevis på accessproblem eller tjänsternas kvalitet måste läggas fram.

(79) Kommissionen måste, i sitt beslut N 131/05 – Förenade kungariket, FibreSpeed Broadband Project Wales, bedöma om det finansiella stödet från de walesiska myndigheterna till utbyggnaden av ett öppet operatörsoberoende fiberoptiskt nät som förbinder 14 industriparker fortfarande kunde anses vara förenligt även om de berörda objekten redan betjänades av den dominerande nätoperatören som tillhandahöll prisreglerade förhyrda förbindelser. Kommissionen fann att dessa förhyrda förbindelser som erbjöds av den dominerande operatören var mycket dyra, nästan oöverkomliga för små och medelstora företag. Se också kommissionens beslut N 890/06 – Frankrike, Aide du Sicoval pour un réseau de très haut débit och kommissionens beslut N 284/05 – Irland, Regional Broadband Programme: Metropolitan Area Networks (”MANs”), faserna II och III.

(80) Utöver de faktorer som nämns i punkt (66) kan de stödbeviljande myndigheterna beakta t.ex. följande indikatorer: graden av marknadspenetration för tjänster med de bästa resultaten, orimligt höga priser för höghastighetstjänster (inklusive förhyrda förbindelser för slutanvändare såsom förklaras i föregående fotnot), som har till effekt att avskräcka från användning och innovation, e-förvaltningstjänster under utveckling som kräver bättre prestanda än vad det befintliga nätet kan erbjuda. Om en betydande andel av hushållen och företagen redan erbjuds adekvata tjänster i målområdet måste det säkerställas att det offentliga ingripandet inte leder till en onödig utbyggnad av den befintliga infrastrukturen. I så fall bör det offentliga ingripandet begränsas till att enbart fylla luckor.

(81) Exempelvis huruvida det redan befintliga bredbandsnätet byggdes ut på grundval av privilegierad användning av eller privilegierat tillträde till kabelrör som inte är tillgängliga för andra nätoperatörer eller inte kan delas med dem.

(82) Om det finns bara en infrastruktur ska det anses vara fråga om ett grått område i konkurrenshänseende, även om denna infrastruktur – genom tillträde till accessnätet (LLU) – används av flera operatörer inom elektronisk kommunikation. En sådant område betraktas inte som ett svart område i den mening som avses i dessa riktlinjer. Se även kommissionens beslut i ärende SA. 31316 Programme National très haut débit, Frankrike.

(83) Se kommissionens beslut av den 19 juli 2006 om åtgärd nr C35/05 (f.d. N59/05) – Nederländerna, Broadband infrastructure in Appingedam, (EUT L 86, 27.3.2007, s. 1). I detta beslut konstaterade kommissionen att konkurrensförhållandena på den berörda marknaden inte beaktades tillräckligt. Den konstaterade framför allt att den nederländska bredbandsmarknaden var en mycket dynamisk marknad, där leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, inbegripet kabeloperatörer och internetleverantörer, höll på att införa bredbandstjänster med mycket hög kapacitet utan något statligt stöd.

(84) Samma företag kan driva separata fasta och trådlösa NGA-nät inom samma område, men det ändrar inte ”färgen” på ett sådant område.

(85) Se punkt (47) ovan.

(86) En detaljerad bedömning kan göra det nödvändigt att inleda ett förfarande enligt artikel 1.2 i del I av protokoll 3 till avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol.

(87) Denna kartläggning bör göras på grundval av hushåll som ligger i närheten av en viss nätinfrastruktur, inte på grundval av det faktiska antalet hushåll eller kunder som är anslutna som abonnenter.

(88) Det kan t.ex. hända att målområden som är för små inte ger tillräckliga ekonomiska incitament för marknadsaktörerna att tävla om stöd, medan områden som är för stora kan försämra urvalsprocessens resultat ur konkurrenssynpunkt. Flera urvalsförfaranden ger också olika potentiella företag möjlighet att dra nytta av statligt stöd, varvid man undviker att de statliga stödåtgärderna ytterligare förstärker en (redan dominerande) aktörs marknadsandel genom att främja stora marknadsaktörer eller avskräcka tekniker som främst skulle vara konkurrenskraftiga på mindre målområden.

(89) Om det kan visas att en myndighet inte erhållit några användbara upplysningar från befintliga operatörer för den erforderliga kartläggningen, måste myndigheten helt förlita sig på de upplysningar som den fått tillgång till.

(90) Se t.ex. kommissionens beslut i ärende N 266/08 – Tyskland, Broadband in rural areas of Bayern.

(91) Situationen är en annan när myndigheten beslutar att bygga ut och förvalta nätet direkt (eller genom ett helägt bolag). Se t.ex. kommissionens beslut i ärende N330/2010 – Frankrike, Programme national Très Haut Débit, och SA.33807 (2011/N) – Italien, National Broadband Plan. I sådana fall, för att slå vakt om de konkurrensresultat som uppnåtts efter liberaliseringen av sektorn för elektroniska kommunikationstjänster i unionen och särskilt den konkurrens som råder i dag på detaljistmarknaden för bredband, när det är fråga om offentligt förvaltade subventionerade nät ska i) de offentligägda nätoperatörerna begränsa sin verksamhet inom på förhand fastställda målområden och inte expandera till andra kommersiellt attraktiva regioner, ii) myndigheten begränsa sin verksamhet till att upprätthålla den passiva infrastrukturen och bevilja tillträde till den, och får inte konkurrera på detaljistnivå med kommersiella operatörer och iii) myndigheten ska tillämpa särredovisning av de medel som används för driften av näten och av övriga medel som står till dess förfogande.

(92) Rättsakt som det hänvisas till i punkt 2 i bilaga XVI till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114), (EUT L 245, 7.9.2006, s. 22 och EES-supplementet nr 44, 7.9.2006, s. 18).

(93) Se t.ex. kommissionens beslut i ärendena N475/07 – Irland, National Broadband Scheme (NBS) och N157/06 – Förenade kungariket, South Yorkshire Digital region Broadband Project.

(94) Om syftet med en sådan konkurrensutsatt urvalsprocess är att ingå ett kontrakt som omfattas av EU:s direktiv om offentlig upphandling 2004/17/EG (rättsakt som det hänvisas till i punkt 4 i bilaga XVI till EES-avtalet, (EUT L 245, 7.9.2006, s. 22 och EES-supplementet nr 44, 7.9.2006, s. 18) eller 2004/18/ EG (rättsakt som det hänvisas till i punkt 2 i bilaga XVI till EES-avtalet (EUT L 245, 7.9.2006, s. 22 och EES-supplementet nr 44, 7.9.2006, s. 18), ska meddelandet om upphandling offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning för att garantera konkurrens i hela EES i enlighet med direktivens krav. I övriga fall bör information om anbudsförfarandet offentliggöras åtminstone på nationell nivå.

(95) Om en urvalsprocess inte lockar tillräckligt många anbudsgivare kan en extern revisor ges i uppdrag att granska den kostnadsberäkning som den vinnande anbudgivaren har lagt fram.

(96) Om det av tekniska skäl inte är möjligt att upprätta en nationell webbplats bör regionala webbplatser upprättas. Sådana regionala webbplatser bör vara sammankopplade.

(97) Avseende det geografiska område som definieras i den konkurrensutsatta urvalsprocessen.

(98) Exempelvis nättopologier som möjliggör ett faktiskt och fullständigt tillträde till accessnätet skulle kunna ge extrapoäng. Det bör noteras att en punkt-till-punkt-topologi i detta skede av marknadsutvecklingen är mer konkurrensfrämjande på längre sikt än en punkt-till-multipunkt-topologi, men kostnaderna för utbyggnad är jämförbara särskilt i stadsområden. I punkt-till-multipunkt-nät blir ett faktiskt och fullständigt tillträde till accessnätet möjligt först när WMD-PON-baserat tillträde (WMD-PON = wavelength-division-multiplexed passive optical network) standardiseras och blir ett krav enligt tillämpliga regelramar.

(99) För hänvisning, se fotnot 3. Dessutom gäller att alltid när en Eftastat väljer en förvaltningsmodell där den subventionerade bredbandsinfrastrukturen endast erbjuder grossisttillträde till tredje parter, inte detaljisttjänster, minskas den sannolika snedvridningen av konkurrensen ytterligare eftersom en sådan förvaltningsmodell för nätet bidrar till att undvika potentiellt komplexa frågor rörande marginalpress och dolda former av tillträdesdiskriminering. Se t.ex. ärende SA.30317 – Portugal, High-speed broadband.

(100) När den statliga stödåtgärden omfattar finansiering av nya passiva infrastrukturelement såsom kabelrör eller stolpar, bör också tillträde till dessa beviljas för obegränsad tid. Se t.ex. kommissionens beslut i ärendena N 53/3010 – Tyskland, Federal framework programme on ducts support, N 596/09 – Italien, Bridging the digital divide in Lombardia, N 383/09 – Tyskland, ändring av N 150/08 Broadband in the rural areas of Saxony, N 330/2010 – Frankrike, Programme national Très Haut Débit.

(101) T.ex. när det gäller NGA-nät bör referensen vara den förteckning över accessprodukter som ingår i NGA-rekommendationen.

(102) Om statligt stöd ges för att finansiera byggandet av kabelrör bör dessa vara tillräckligt stora för att kunna tillgodose flera kabelnäts behov och inrymma såväl punkt-till-multipunkt- som punkt-till-punkt-lösningar.

(103) Om nätoperatören också tillhandahåller detaljisttjänster innebär detta i regel, i enlighet med NGA-rekommendationen, att tillträde ska beviljas minst sex månader innan sådana detaljisttjänster lanseras.

(104) Faktiskt grossisttillträde till den subventionerade infrastrukturen kan beviljas med hjälp av de accessprodukter i grossistledet som beskrivs närmare i tillägg II.

(105) För hänvisning, se fotnot 3.

(106) Exempelvis får grossisttillträdet för tredje parter inte enbart begränsas till bredbandstjänster i detaljistledet.

(107) I vilken utsträckning stödbeloppet ska beaktas kan variera beroende på konkurrenssituationen i den konkurrensutsatta urvalsprocessen och inom målområdet. Riktmärket skulle därför bli den övre gränsen för grossistpriset.

(108) För att operatörer inte ska öka sina kostnader på konstgjord väg uppmanas Eftastaterna att använda kontrakt som uppmuntrar företagen att med tiden sänka sina kostnader. Exempelvis ett fast prisavtal skulle, till skillnad från kostnadsbaserade avtal plus fast tillägg, ge företaget ett incitament att så småningom minska sina kostnader.

(109) En återkravsmekanism är inte nödvändig när det är fråga om offentligt ägda infrastrukturer endast på grossistnivå som myndigheten förvaltar med det enda syftet att bevilja alla operatörer rättvist och icke-diskriminerande tillträde, om de villkor som anges i fotnot 93 är uppfyllda.

(110) Exempel på bästa praxis visar att det behövs en övervaknings- och clawback-mekanism under minst en sjuårsperiod och att en eventuell extra vinst (dvs. en vinst som är större än i den ursprungliga affärsplanen eller överstiger branschgenomsnittet) fördelas mellan stödmottagaren och myndigheterna enligt åtgärdens stödnivå.

(111) Denna information bör uppdateras regelbundet (t.ex. var sjätte månad) och finnas tillgänglig i ett generiskt format.

(112) Sådan information bör åtminstone omfatta följande: förutom information som redan offentliggjorts enligt punkt(74)j), den dag då nätverket tas i bruk, accessprodukter i grossistledet, antalet accessökare och tjänsteleverantörer på nätet, antalet hushåll som omfattas samt utnyttjandegrad.

(113) Omfattar även LLU-operatörer.

(114) I detta skede av marknadsutvecklingen kan en punkt-till-punkt-topologi vara åtskild i praktiken. Om den valda anbudsgivaren bygger ut en punkt-till-multipunkt-nättopologi ska den ha en klar skyldighet att tillhandahålla effektivt tillträde via WDM (Wavelength Division Multiplexing) så snart tillträdet är standardiserat och kommersiellt tillgängligt. Till dess att det WDM-baserade tillträdet blir verklighet ska den valda anbudsgivaren åläggas att förse accessökare med en virtuell tillträdesprodukt som ligger så nära ett fysiskt tillträde som möjligt.

(115) Om tredjepartsoperatörer är indirekta stödmottagare kan det hända att de måste bevilja bitströmsaccess själva när de får tillträde i grossistledet. Trots att stöd endast beviljades för passiv infrastruktur begärdes också tillträde till aktiv infrastruktur t.ex. i kommissionens beslut i ärende N 330/2010 – Frankrike, Programme national Très Haut Débit.

(116) T.ex. kundutrustning (Customer Premises Equipment, CPE) eller annan utrustning som behövs för att driva nätet. Om det visar sig nödvändigt att uppgradera vissa delar av nätet för att skapa faktisk tillgång ska detta anges i den stödbeviljande myndigheternas planer, så att man t.ex. planerar för tillräckligt stora ledningar och ökar storleken på kopplingsskåp för att möjliggöra ett effektivt tillträde.

(117) En skyldighet till ”starkt tillträde” (strong access) är desto viktigare för att hantera den tillfälliga utbytbarheten mellan de tjänster som erbjuds av befintliga ADSL-operatörer och de tjänster som erbjuds av framtida NGA-nätoperatörer. Skyldigheten till öppet tillträde säkerställer att konkurrerande ADSL-operatörer kan överföra sina kunder till ett NGA-nät så snart som ett subventionerat nät finns utbyggt och således inleda planeringen av sina egna framtida investeringar utan att drabbas av något konkurrenshandikapp. Se t.ex. ärende N 461/09 – Förenade kungariket, Cornwall & Isles of Scilly Next Generation Broadband.

(118) I detta sammanhang bör man ta hänsyn till att de specifika marknadsförhållanden som motiverade att operatören av infrastrukturen beviljades stöd eventuellt fortsätter.

(119) Den oproportionerligt stora kostnadsökningen ska styrkas av den stödbeviljande myndigheten med hjälp av detaljerade och objektiva kostnadsberäkningar.

(120) Se t.ex. kommissionens beslut i ärende N 330/2010 – Frankrike, Programme National Très Haut Débit och i ärende SA.33671 – Förenade kungariket, Broadband Delivery UK.

(121) Myndigheten kan eventuellt godkänna andra villkor inom ramen för proportionalitetsanalysen med hänsyn tagen till de särskilda omständigheterna i fallet och den samlade avvägningen. Se t.ex. kommissionens beslut i ärende N 330/2010 – Frankrike, Programme National Très Haut Débit och i ärende SA.33671 – Förenade kungariket, Broadband Delivery UK. Om villkoren är uppfyllda bör tillträde beviljas inom en period som är bruklig för den berörda marknaden. I händelse av en konflikt bör den stödbeviljande myndigheten be den nationella tillsynsmyndigheten eller något annat behörigt nationellt organ om råd.

(122) Exempelvis i fråga om passiva fasta nät ska det kunna stödja både punkt-till-punkt- och punkt-till-multipunktstrukturer beroende på valet av operatörer. Framför allt i mer tätbefolkade områden skulle det, om dessa är berättigade till statligt stöd, inte anses vara i allmänhetens intresse att bevilja stöd för investeringar i enkla uppgraderingar av befintliga nät som inte medför en radikal förändring också i konkurrenshänseende.

(123) Se punkt (56) ovan. Ingripanden som går utöver ändstationsnivå betraktas redan som NGA och inte NGN. Se kommissionens beslut i ärende SA.34031 – Next generation broadband in Valle d'Aosta.

(124) På grundval av trovärdiga investeringsplaner för de närmaste tre åren i enlighet med punkterna (59)–(61).

(125) NGA-nät når inte fram till slutanvändarnas lokaler med fiber när det är fråga om FTTN-nät, där fiber installeras endast fram till noderna (kopplingsskåpen). På samma sätt använder vissa kabelnät också fiber fram till kopplingsskåpen och ansluter slutanvändare med hjälp av koaxialkablar.

(126) Till exempel i ett område där det finns ett FTTC-nät eller motsvarande nätverk och ett uppgraderat kabelnät (minst DOCSIS 3.0) kan man i regel utgå från att konkurrensen på marknaden kan frambringa ultrasnabba tjänster utan att något offentligt ingripande behövs.

(127) Se t.ex. indikatorerna i fotnoterna 81 och 82.

(128) Se punkterna (59)–(61) ovan.

(129) Detta är normalt fallet när marknadsaktörer på grund av stödet inte kan få tillbaka sina infrastrukturinvesteringar i rimlig tid, med beaktande av normal avskrivningstid. Följande (med varandra sammanhängande) faktorer beaktas särskilt: Investeringens storlek, hur nyligen den gjorts, den minimiperiod som krävs för en tillräcklig avkastning på investeringen och den sannolika effekten av en utbyggnad av det nya subventionerade ultrasnabba nätet på antalet abonnenter på de befintliga NGA-näten och de relativa abonnemangspriserna.

(130) EUT L 73, 19.3.2009, s. 23, EES-supplementet nr 15, 19.3.2009, s. 1. Se http://www.eftasurv.int/?1=1&showLinkID=15119&1=1

Tillägg I

Typiska ingripanden till stöd för bredband

Vid bedömningen av stödåtgärder på grundval av artikel 107.1 i EUF-fördraget, som motsvarar artikel 61.1 i EES-avtalet, har kommissionen konstaterat att det finns vissa återkommande finansieringsmekanismer som EU-medlemsstaterna använder mest för att främja bredbandsutbyggnaden. Följande förteckning är endast vägledande och inte uttömmande, eftersom offentliga myndigheter kan utveckla olika sätt att stödja bredbandsutbyggnad eller avvika från de modeller som anges. Konstellationerna omfattar vanligtvis statligt stöd, om inte investeringen genomförs i överensstämmelse med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi (se avsnitt 2.2).

Finansieringsbidrag (s.k. gap funding (1)): I de flesta ärenden som granskas av kommissionen beviljar EES-staten (2) direkta bidrag till bredbandsinvesterare (3) för byggande, drift och kommersiellt utnyttjande av ett bredbandsnät. (4) Sådana bidrag omfattar i regel statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet eftersom bidraget finansieras med statliga medel och ger investeraren en fördel att bedriva kommersiell verksamhet på villkor som inte skulle ha funnits tillgängliga på marknaden. I detta fall är både nätoperatörer som tar emot bidraget och de leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som vill ha grossisttillträde till det subventionerade nätet stödmottagare.

Stöd in natura: I andra fall stöder EES-staterna bredbandsutbyggnad genom att finansiera utbyggnaden av ett fullständigt bredbandsnät (eller delar av detta), som därefter ställs till förfogande för investerare i elektronisk kommunikation, som använder dessa nätelement för sina egna projekt för bredbandsutbyggnad. Detta stöd kan ta många former, men oftast tillhandahåller EES-staterna passiv bredbandsinfrastruktur genom att utföra anläggningsarbeten (exempelvis grävarbeten vid vägbyggen) eller genom att lägga ut kabelrör eller svartfiber. (5) Ett sådant stöd medför en fördel för bredbandsinvesterare, eftersom det minskar deras respektive investeringskostnader, (6) samt för leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, som vill ha grossisttillträde till det subventionerade nätet.

Staten driver ett bredbandsnät eller delar därav: Det kan vara fråga om statligt stöd även i det fallet att staten, i stället för att ge stöd till en bredbandsinvesterare, bygger (delar av) ett bredbandsnät och driver det direkt via en del av den offentliga förvaltningen eller via ett eget företag. (7) Denna typ av ingripande består i regel av byggandet av en offentligt ägd passiv nätinfrastruktur i syfte att göra den tillgänglig för bredbandsoperatörer genom att bevilja grossisttillträde till nätet på icke-diskriminerande villkor. Att driva nätet och bevilja tillträde i grossistledet till detta mot ersättning är ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Att bygga ett bredbandsnät i syfte att utnyttja det kommersiellt är ekonomisk verksamhet enligt gängse rättspraxis. Det vill säga det kan vara fråga om statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet redan när bredbandsnätet byggs. (8) Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som ansöker om grossisttillträde till det offentligt drivna nätet betraktas också som stödmottagare.

Bredbandsnät som förvaltas av en koncessionshavare: EES-staterna kan också finansiera utbyggnaden av ett bredbandsnät som förblir i offentlig ägo, men vars drift genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande kommer att erbjudas en kommersiell operatör, som sköter och utnyttjar nätet i grossistledet. (9) Även i detta fall, eftersom nätet har byggts för att utnyttjas, kan åtgärden utgöra statligt stöd. Den operatör som förvaltar och utnyttjar nätet samt utomstående leverantörer av elektroniska kommunikationer som söker grossisttillträde till nätet kommer också att betraktas som stödmottagare.

(1) Med ”gap financing” avses skillnaden mellan investeringskostnader och förväntad vinst för privata investerare.

(2) Eller någon annan stödbeviljande myndighet.

(3) Med investerare avses företag eller operatörer av elektroniska kommunikationsnät som investerar i byggande och utbyggnad av bredbandsinfrastrukturer.

(4) Exempel på finansieringsbidrag finns i kommissionens beslut i ärendena SA. 33438 a.o – Polen, Broadband network project in Eastern Poland, SA 32866 – Grekland, Broadband development in Greek rural areas, SA. 31851 – Italien, Broadband Marche, N368/09 – Tyskland, Amendment of State aid broadband scheme och N 115/08 – Tyskland, Broadband in the rural areas of Germany.

(5) Kommissionens beslut i ärendena N 53/3010 – Tyskland, Federal framework programme on ducts support och N596/09 – Italien, Bridging the digital divide in Lombardia. Se också N383/09 – Tyskland, ändring av ärende N150/08, Broadband in the rural areas of Saxony.

(6) Kostnaderna för anläggningsarbeten och andra investeringar i passiv infrastruktur kan utgöra upp till 70 % av den totala kostnaden för ett bredbandsprojekt.

(7) Kommissionens beslut i ärende N330/2010 – Frankrike, Programme national Très Haut Débit, som omfattade flera olika stödformer, bl.a. en där regionala samfund (collectivités territoriales) kan driva egna bredbandsnät som ett statligt företag.

(8) Mål T-443/08 och T-455/08, Freistaat Sachsen mot kommissionen REG. 2001, s. II-1311.

(9) Kommissionens beslut i ärendena N 497/2010 – Förenade kungariket, SHEFA – 2 Interconnect, N330/2010 – Frankrike, Programme national Très Haut Débit och N183/09 – Litauen, RAIN project.

Tillägg II

Ordlista över tekniska termer

I dessa riktlinjer gäller följande definitioner. Definitionerna kan komma att ändras mot bakgrund av marknadsutvecklingen och utvecklingen i fråga om teknik och lagstiftning.

Accessegment: den ”sista kilometern”, som förbinder stamnätet med slutanvändarens lokaler.

stamnät: den del av bredbandsnätet som utgör den förmedlande länken mellan stomnätet och accessnätet och förmedlar data till och från det globala nätverket.

Bitströmstillträde: en leverantör av grossisttillträde installerar en länk med höghastighetskapacitet i användarens lokaler och gör detta tillträde tillgängligt för tredje man.

Svartfiber: oupplyst fiber utan anslutna överföringssystem.

Kabelrör: ett underjordiskt rör eller en kanal som innehåller kopparledningar, optiska fiberledningar eller koaxialledningar till ett bredbandsnät.

fullständigt tillträde (full unbundling): fysiskt tillträde ger tillträde till slutkonsumentens accessnätsförbindelse och gör det möjligt för en konkurrent att använda sina egna överföringssystem för direkt överföring; under vissa omständigheter kan virtuellt tillträde anses motsvara fysiskt tillträde.

fiber till hemmet (FTTH): ett FTTH-nät som når fram till slutanvändarens lokaler med fiber, dvs. ett accessnät som består av optiska fiberledningar i såväl mataravsnittet som de terminerande avsnitten i accessnätet (inklusive fastighetsnät).

fiber till byggnaden (FTTB): fiber till byggnaden, som når fram till slutanvändarens lokaler med fiber, dvs. fiber rullas ut fram till byggnaden, medan kopparkablar, koaxialkablar eller LAN används inne i byggnaden.

fiber till noderna (FTTN): Fiber till noderna. Fibern termineras i ett kopplingsskåp upp till flera kilometer från användarnas lokaler, och den sista länken är en kopparkabel (i fiber till kopplingsskåpet/VDSL-nät) eller en koaxialkabel (i kabel-/DOCSIS 3-nätet). Fiber till noderna ses ofta som ett tillfälligt steg på vägen mot full FTTH.

neutrala nät: nät som klarar alla typer av nättopologier. När det gäller FTTH-nät ska infrastrukturen kunna stödja både punkt-till-punkt- och punkt-till-multipunkt-topologier.

nästa generations accessnät (NGA-nät): accessnät som helt eller delvis består av optiska element som kan leverera bredbandstjänster med bättre egenskaper jämfört med befintliga nät för grundläggande bredband.

passivt nät: bredbandsnät utan aktiva beståndsdelar. Omfattar vanligtvis anläggningsinfrastruktur, kabelrör och svartfiber samt kopplingsskåp.

passivt grossisttillträde: tillträde till ett transmissionsmedium som saknar elektroniska komponenter.

punkt-till-multipunkt: en nättopologi som har dedicerade individuella kundförbindelser till en mellanliggande passiv nod (t.ex. ett kopplingsskåp) där dessa förbindelser aggregeras i en delad förbindelse. Aggregeringen kan vara passiv (med splitter som i en PON-arkitektur) eller aktiv (som i FTTC).

punkt-till-punkt: nättopologi där anslutningen förbehålls en viss kund hela vägen från kunden till kopplingspunkten mellan en operatörs access- och kärnnät (Metropolitan Point of Presence (MPoP)).

accessprodukter i grossistledet: tillträde ger en operatör möjlighet att utnyttja en annan operatörs anläggningar. Följande accessprodukter i grossistledet kan tillhandahållas över det subventionerade nätet:

— FTTH/FTTB-nät: tillträde till kabelrör, tillträde till svartfiber, tillträde till accessnätet (WDM-PON- eller ODF-tillträde [ODF = Optical Distribution frame]) samt bitströmsaccess.

— Kabelnät: tillträde till kabelrör och bitströmstillträde.

— FTTC-nät: tillträde till kabelrör, tillträde till delaccessnät och bitströmstillträde.

— Passiv nätinfrastruktur: tillträde till kabelrör, tillträde till svartfiber och/eller tillträde till accessnätet. Om det är fråga om en integrerad operatör: skyldigheterna att bevilja tillträde (som avviker från tillträde till passiv infrastruktur) ska åläggas i enlighet med bestämmelserna i NGA-rekommendationen.

— ADSL-baserade bredbandsnät: Tillträde till accessnätet, bitströmstillträde.

— Mobila eller trådlösa nät: Bitström, gemensam användning av master och tillträde till stamnät.

— Satellitplattform: Bitströmstillträde.

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 135

Svensk utgåva	Lagstiftning	femtiosjunde årgången 8 maj 2014

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		BESLUT
	*	Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU av den 16 april 2014 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU	1

	III Andra akter
	EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
*	Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 73/13/KOL den 20 februari 2013 om ändring för åttionionde gången av procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd genom införandet av ett nytt kapitel om tillämpning av reglerna om statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät	49

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	MA	41,8
	MK	101,4
	TN	43,5
	TR	74,0
	ZZ	65,2
0707 00 05	MK	51,1
	TR	124,7
	ZZ	87,9
0709 93 10	TR	106,4
0709 93 10	ZZ	106,4
0805 10 20	EG	49,6
	IL	58,8
	MA	47,3
	TN	68,6
	TR	54,5
	ZZ	55,8
0805 50 10	TR	87,3
0805 50 10	ZZ	87,3
0808 10 80	AR	95,8
	BR	84,2
	CL	101,2
	CN	126,1
	MK	26,2
	NZ	159,4
	US	160,8
	ZA	99,3
	ZZ	106,6

	II Icke-lagstiftningsakter
	FÖRORDNINGAR
	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 467/2014 av den 7 maj 2014 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	21
	BESLUT
	2014/256/EU
*	Kommissionens beslut av den 2 maj 2014 om fastställande av ekologiska kriterier för tilldelning av EU-miljömärket till konverterade pappersprodukter [delgivet med nr C(2014) 2774] ( 1 )	24