7.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/3

AVTAL

mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen,

och

REPUBLIKEN TURKIET, nedan kallad Turkiet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att stärka sitt samarbete för att kunna bekämpa olaglig invandring mer effektivt,

SOM ÖNSKAR att genom detta avtal och på grundval av ömsesidighet fastställa effektiva och snabba förfaranden för identifiering och återsändande under säkra och ordnade former av personer som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa eller vistelse eller bosättning inom Turkiets eller en av unionens medlemsstaters territorium, och i en anda av samarbete önskar underlätta transiteringen av dessa personer,

SOM UNDERSTRYKER att detta avtal inte ska påverka unionens, dess medlemsstaters och Turkiets rättigheter, förpliktelser och ansvar enligt folkrätten, särskilt Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och konventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning,

SOM UNDERSTRYKER att detta avtal inte ska påverka tillämpningen av de rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som tillkommer personer som är föremål för förfaranden för återvändande eller som ansöker om asyl i en medlemsstat i enlighet med unionens olika rättsliga instrument.

SOM UNDERSTRYKER att detta avtal inte ska påverka tillämpningen av bestämmelserna i avtalet av den 12 september 1963 om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, tilläggsprotokoll till detta avtal, associeringsrådets relevanta beslut samt EU-domstolens relevanta rättspraxis.

SOM UNDERSTRYKER att personer som innehar ett uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, enligt rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, bör åtnjuta ett förstärkt skydd mot utvisning enligt artikel 12 i det direktivet.

SOM UNDERSTYRKER att detta avtal grundar sig på principerna om delat ansvar, delad solidaritet och ett jämlikt partnerskap för att hantera migrationsströmmarna mellan Turkiet och unionen och att unionen i detta sammanhang är redo att ställa ekonomiska medel till förfogande för att stödja Turkiet i att genomföra det.

SOM BEAKTAR att de bestämmelser i detta avtal som omfattas av tillämpningsområdet för avdelning V i tredje delen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inte är tillämpliga på Förenade kungariket och Irland, såvida dessa länder inte väljer att bli bundna av bestämmelserna på det sätt som anges i protokollet om Förenade kungariket och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

SOM BEAKTAR att de bestämmelser i detta avtal som omfattas av tillämpningsområdet för avdelning V i tredje delen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inte är tillämpliga på Danmark, i enlighet med protokollet om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta avtal avses med

a) avtalsslutande parter : Turkiet och unionen,

b) medborgare i Turkiet : varje person som innehar turkiskt medborgarskap i enlighet med detta lands lagstiftning;

c) medborgare i en medlemsstat : varje person som är medborgare i en av unionens medlemsstater,

d) medlemsstat : en medlemsstat i unionen, med undantag för Konungariket Danmark,

e) tredjelandsmedborgare : varje person som innehar annat medborgarskap än medborgarskap i Turkiet eller en av medlemsstaterna,

f) statslös person : varje person som inte är medborgare i något land,

g) uppehållstillstånd : alla typer av tillstånd som har utfärdats av Turkiet eller någon av medlemsstaterna och som ger en person rätt att bosätta sig inom dess territorium; detta inbegriper inte tillfälliga tillstånd att vistas inom dess territorium i samband med behandlingen av en asylansökan eller en ansökan om uppehållstillstånd,

h) visering : ett tillstånd som har utfärdats eller ett beslut som har fattats av Turkiet eller någon av medlemsstaterna och som krävs för inresa eller transitering genom dess territorium; detta inbegriper inte visering för flygplatstransitering,

i) begärande stat : den stat (Turkiet eller någon av medlemsstaterna) som inger en ansökan om återtagande i enlighet med artikel 8 eller en ansökan om transitering i enlighet med artikel 15 i detta avtal,

j) anmodad stat : den stat (Turkiet eller någon av medlemsstaterna) till vilken en ansökan om återtagande i enlighet med artikel 8 eller en ansökan om transitering i enlighet med artikel 15 i detta avtal inges,

k) behörig myndighet : nationella myndigheter i Turkiet eller någon av medlemsstaterna som har till uppgift att genomföra detta avtal, utnämnda i genomförandeprotokollet i enlighet med artikel 20.1 a,

l) person utan uppehållstillstånd : alla personer som, i enlighet med förfaranden fastställda i nationell lagstiftning, inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa, vistelse eller bosättning inom Turkiets eller en av medlemsstaternas territorium,

m) transitering : en tredjelandsmedborgares eller statslös persons färd genom den anmodade statens territorium under resa från den begärande staten till bestämmelsestaten.

n) återtagande : den begärande statens överföring och den anmodade statens mottagande av personer (den anmodade statens medborgare, tredjelandsmedborgare eller statslösa personer) som olagligen har inrest eller vistats eller varit bosatta inom den begärande staten, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal,

o) gränsövergångsställe : alla gränsövergångar som av medlemsstaterna eller Turkiet har utsetts att fungera som passage av deras respektive gränser.

p) gränsregion : område i den begärande staten som sträcker sig upp till 20 kilometer inåt land från den begärande statens yttre gränser, oavsett om gränsen är eller inte är gemensam för den begärande staten och den anmodade staten samt likaledes hamnar, inklusive tullzoner och internationella flygplatser i den begärande staten.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Bestämmelserna i detta avtal ska tillämpas på personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa, vistelse eller bosättning inom Turkiets eller någon av unionens medlemsstaters territorium.

2. Tillämpningen av detta avtal, även punkt 1 i denna artikel, ska inte påverka de instrument som nämns i artikel 18.

3. Detta avtal ska inte tillämpas på tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som avses i artiklarna 4 och 6 som har lämnat den anmodade statens territorium mer än fem år innan den begärande statens behöriga myndighet fick kännedom om dem, såvida inte förutsättningarna för deras återtagande till den anmodade staten i enlighet med artiklarna 4 och 6 kan fastställas med hjälp av handlingar som anges i bilaga 3.

AVSNITT I

TURKIETS ÅTERTAGANDESKYLDIGHETER

Artikel 3

Återtagande av egna medborgare

1. Turkiet ska, efter anmodan av en medlemsstat och utan att den medlemsstaten behöver vidta ytterligare formaliteter av annat slag än de som anges i detta avtal, återta alla personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren i den medlemsstatens eller unionens lagstiftning om inresa eller vistelse eller bosättning inom den begärande medlemsstatens territorium, förutsatt att det, i enlighet med artikel 9, har fastställts att de är turkiska medborgare.

2. Turkiet ska även återta

—	underåriga ogifta barn till personer enligt punkt 1, oavsett barnets födelseort eller medborgarskap, såvida inte barnet har oberoende uppehållsrätt i den begärande medlemsstaten eller om nämnda oberoende uppehållsrätt innehas av den andra föräldern som är vårdnadshavare för de berörda barnen.

—

makar/makor, med annat medborgarskap, till personer enligt punkt 1, förutsatt att de har rätt till inresa och vistelse inom Turkiets territorium eller kan beviljas sådan rätt, såvida de inte har oberoende uppehållsrätt i den begärande medlemsstaten eller om Turkiet i enlighet med sin nationella lagstiftning kan påvisa att äktenskapet i fråga inte är rättsligt erkänt.

3. Turkiet ska även återta personer som, i enlighet med turkisk lagstiftning, har fråntagits eller avsagt sig sitt turkiska medborgarskap efter inresan i en medlemsstat, såvida inte dessa åtminstone har utlovats medborgarskap av denna medlemsstat.

4. Efter det att Turkiet har lämnat ett positivt svar på en ansökan om återtagande eller, i tillämpliga fall, efter utgången av de i artikel 11.2 angivna tidsfristerna, ska behörigt turkiskt konsulat, oavsett vad den person som ska återtas önskar, inom tre arbetsdagar utfärda den resehandling som krävs för återtagandet med en giltighetstid på tre månader. Om Turkiet saknar konsulat i aktuell medlemsstat eller om Turkiet inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska svaret på ansökan om återtagande betraktas som erforderlig resehandling för ett återtagande av den berörda personen.

5. Om berörd person, av rättsliga eller faktiska skäl, inte kan överföras inom giltighetstiden för den ursprungligen utfärdade resehandlingen, ska behörigt turkiskt konsulat inom tre arbetsdagar utfärda en ny resehandling med samma giltighetstid. Om Turkiet saknar konsulat i aktuell medlemsstat eller om Turkiet inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska svaret på ansökan om återtagande betraktas som erforderlig resehandling för ett återtagande av den berörda personen.

Artikel 4

Återtagande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer

1. Turkiet ska, efter anmodan av en medlemsstat och utan att medlemsstaten behöver vidta andra formaliteter än de som avses i detta avtal, återta alla tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte, eller inte längre, uppfyller gällande villkor för inresa, vistelse eller bosättning inom den begärande medlemsstatens territorium, förutsatt att det i enlighet med artikel 10 har fastställts att dessa personer

a)	vid tidpunkten för ingivandet av ansökan om återtagande innehar en giltig visering utfärdad av Turkiet, och har rest direkt in till en medlemsstats territorium från turkiskt territorium, eller

b)	har ett uppehållstillstånd som utfärdats av Turkiet, eller

c)	olagligt har rest in till medlemsstaternas territorium omedelbart efter att ha vistats inom eller transiterat genom turkiskt territorium.

2. Återtagandeskyldigheten i punkt 1 i denna artikel är inte tillämplig om

a)	tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen endast har befunnit sig i transitering på en internationell flygplats i Turkiet, eller

den begärande medlemsstaten har utfärdat visering för tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen som denne har använt för inresa till den begärande medlemsstatens territorium, eller ett uppehållstillstånd före eller efter inresan till den aktuella statens territorium, såvida inte den berörda personen innehar en visering eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av Turkiet, som har längre giltighetstid, eller

c)	tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen beviljats viseringsfri inresa på den begärande medlemsstatens territorium.

3. Efter det att Turkiet har lämnat ett positivt svar på ansökan om återtagande eller, i tillämpliga fall, efter utgången av de i artikel 11.2 angivna tidsfristerna, ska de turkiska myndigheterna, vid behov, inom tre arbetsdagar förse den person vars återtagande har godtagits med den ”provisoriska resehandling för utlänningar” som behövs för dennes återresa med en giltighetstid på minst tre månader. Om Turkiet saknar konsulat i aktuell medlemsstat eller om Turkiet inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska landet anses ha godtagit att EU:s enhetligt utformade resehandling för utvisning används (1).

4. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för den ”provisoriska resehandling för utlänningar” som ursprungligen utfärdades ska de turkiska myndigheterna inom tre arbetsdagar förlänga giltigheten för den ”provisoriska resehandlingen för utlänningar” eller, vid behov, utfärda en ny ”provisorisk resehandling för utlänningar” med samma giltighetstid. Om Turkiet saknar konsulat i aktuell medlemsstat eller om Turkiet inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska landet anses ha godtagit att EU:s enhetligt utformade resehandling för utvisning används (2).

AVSNITT II

UNIONENS ÅTERTAGANDESKYLDIGHETER

Artikel 5

Återtagande av egna medborgare

1. En medlemsstat ska, efter anmodan av Turkiet och utan att Turkiet behöver vidta andra formaliteter än de som anges i detta avtal, återta alla personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa eller vistelse eller bosättning inom Turkiets territorium, förutsatt att det i enlighet med artikel 9 kan fastställas att dessa personer är medborgare i den medlemsstaten.

2. En medlemsstat ska även återta

—	underåriga ogifta barn till personer enligt punkt 1, oavsett barnets födelseort eller medborgarskap, såvida inte barnet har oberoende uppehållsrätt i Turkiet eller om nämnda oberoende uppehållsrätt innehas av den andra föräldern som är vårdnadshavare för de berörda barnen.

—

makar/makor, med annat medborgarskap, till personer enligt punkt 1, förutsatt att de har rätt till inresa och vistelse inom den anmodade medlemsstatens territorium eller kan beviljas sådan rätt, såvida de inte har oberoende uppehållsrätt i Turkiet eller om den anmodade medlemsstaten i enlighet med sin nationella lagstiftning kan påvisa att äktenskapet i fråga inte är rättsligt erkänt.

3. En medlemsstat ska även återta personer som i enlighet med landets lagstiftning efter inresan till Turkiets territorium har fråntagits eller avsagt sig denna medlemsstats medborgarskap, såvida inte dessa personer åtminstone har utlovats medborgarskap av Turkiet.

4. Efter det att den anmodade medlemsstaten har lämnat ett positivt svar på en ansökan om återtagande eller, i tillämpliga fall, efter utgången av de i artikel 11.2 angivna tidsfristerna, ska denna medlemsstats behöriga beskickning eller konsulat, oavsett vad den person som ska återtas önskar, inom tre arbetsdagar utfärda den resehandling som krävs för återtagandet med en giltighetstid på tre månader. Om en medlemsstat saknar beskickning eller konsulat i Turkiet eller om den anmodade medlemsstaten inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska svaret på ansökan om återtagande betraktas som erforderlig resehandling för ett återtagande av den berörda personen.

5. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för den ursprungligen utfärdade resehandlingen, ska medlemsstatens behöriga diplomatiska beskickning eller konsulat inom tre arbetsdagar utfärda en ny resehandling med samma giltighetstid. Om en medlemsstat saknar beskickning eller konsulat i Turkiet eller om den anmodade medlemsstaten inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska svaret på ansökan om återtagande betraktas som erforderlig resehandling för ett återtagande av den berörda personen.

Artikel 6

Återtagande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer

1. En medlemsstat ska, efter anmodan av Turkiet och utan att Turkiet behöver vidta andra formaliteter än de som anges i detta avtal, återta alla tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte uppfyller, eller som inte längre uppfyller, de villkor som gäller för inresa eller vistelse eller bosättning inom Turkiets territorium, förutsatt att det i enlighet med artikel 10 kan fastställas att dessa personer

a)	vid tidpunkten för ansökan om återtagande innehar en giltig visering utfärdad av den anmodade medlemsstaten, och direkt har rest in till Turkiets territorium från den anmodade medlemsstatens territorium, eller

b)	har ett uppehållstillstånd som utfärdats av den anmodade medlemsstaten, eller

c)	olagligt har rest in till Turkiets territorium omedelbart efter att ha vistats inom eller transiterat genom den anmodade medlemsstatens territorium.

2. Återtagandeskyldigheten i punkt 1 i denna artikel är inte tillämplig om

a)	tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen endast har befunnit sig i transitering på en internationell flygplats i den anmodade medlemsstaten, eller

Turkiet har utfärdat visering för tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen som denne har använt för inresa till turkiskt territorium eller ett uppehållstillstånd före eller efter inresan till turkiskt territorium, såvida inte den berörda personen innehar en visering eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av den anmodade medlemsstaten, och som har längre giltighetstid, eller

c)	tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen har viseringsfri tillgång till Turkiets territorium.

3. Återtagandeskyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel åligger den medlemsstat som har utfärdat en visering eller ett uppehållstillstånd. Om två eller flera medlemsstater har utfärdat visering eller uppehållstillstånd ska återtagandeskyldigheten enligt punkt 1 åligga den medlemsstat som har utfärdat dokumentet med den längsta giltighetstiden, eller, om ett eller flera av dem redan har upphört att gälla, det dokument som fortfarande är giltigt. Om samtliga dokument redan har upphört att gälla ska återtagandeskyldigheten enligt punkt 1 åligga den medlemsstat som har utfärdat det dokument som gällde senast. Om inga sådana dokument kan uppvisas åligger återtagandeskyldigheten enligt punkt 1 den medlemsstat från vilken den senaste utresan skedde.

4. Efter det att medlemsstaten har lämnat ett positivt svar på ansökan om återtagande eller, i tillämpliga fall, efter utgången av de i artikel 11.2 angivna tidsfristerna, ska medlemsstatens myndigheter, vid behov, inom tre arbetsdagar förse den person vars återtagande har godtagits med den resehandling som behövs för dennes återresa med en giltighetstid på minst tre månader. Om den aktuella medlemsstaten saknar beskickning eller konsulat i Turkiet, eller om medlemsstaten inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska landet anses ha godtagit att EU:s enhetligt utformade resehandling för utvisning används (3).

5. Om den berörda personen, av rättsliga eller faktiska skäl, inte kan överföras inom giltighetstiden för den ursprungligen utfärdade resehandlingen, ska den aktuella medlemsstatens myndigheter inom tre arbetsdagar förlänga resehandlingens giltighetstid eller, vid behov, utfärda en ny resehandling med samma giltighetstid. Om den aktuella medlemsstaten saknar beskickning eller konsulat i Turkiet, eller om medlemsstaten inte inom tre arbetsdagar har utfärdat resehandlingen, ska landet anses ha godtagit att EU:s enhetligt utformade resehandling för utvisning används (4).

AVSNITT III

ÅTERTAGANDEFÖRFARANDE

Artikel 7

Principer

1. Medlemsstaterna och Turkiet ska göra sitt yttersta för att direkt till ursprungslandet återsända de personer som avses i artiklarna 4 och 6. För detta ändamål ska formerna för tillämpningen av denna punkt fastställas i enlighet med artikel 19.1 b. Bestämmelserna i denna punkt ska inte tillämpas i de fall där det påskyndade förfarandet är tillämpligt i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

2. Om inte annat följer av punkt 3 i denna artikel ska det för överföring av en person som ska återtas på grundval av någon av skyldigheterna enligt artiklarna 3 till 6 krävas att en ansökan om återtagande inges till behörig myndighet i den anmodade staten.

3. Om den person som ska återtas innehar giltig resehandling eller giltigt identitetskort och, när det gäller tredjelandsmedborgare eller statslösa personer, en giltig visering som använts för inresa till den anmodade statens territorium eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av den anmodade staten, ska överföringen av denne ske utan att den begärande staten behöver inge en ansökan om återtagande eller den skriftliga underrättelse som avses i artikel 12.1 till den anmodade statens behöriga myndighet.

Föregående stycke ska inte påverka rätten för behöriga myndigheter att vid gränsen kontrollera återtagna personers identitet.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i denna artikel kan den begärande staten, om den i gränsregionen har gripit en person som har rest in olagligt och omedelbart från den anmodade statens territorium, inge en ansökan om återtagande inom tre arbetsdagar efter gripandet (påskyndat förfarande).

Artikel 8

Innehåll i ansökan om återtagande

1. Ansökan om återtagande ska om möjligt också innehålla följande upplysningar:

a)	Uppgifter om den person som ska återtas (till exempel förnamn, efternamn och födelsedatum samt, om möjligt, födelseort och senaste hemvist) och, i tillämpliga fall, uppgifter om underåriga ogifta barn samt personens maka eller make.

b)	När det gäller egna medborgare, angivande av på vilket sätt bevis eller tillräcklig bevisning för medborgarskap kommer att tillhandahållas i enlighet med vad som anges i bilagorna 1 och 2.

c)	När det gäller tredjelandsmedborgare och statslösa personer, angivande av på vilket sätt bevis eller tillräcklig bevisning för uppfyllandet av villkoren för återtagande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer kommer att tillhandahållas i enlighet med bilagorna 3 och 4.

d)	Ett fotografi av den person som ska återtas.

2. Begäran om återtagande ska om möjligt också innehålla följande upplysningar:

a)	Uppgift om att den person som ska överföras kan vara i behov av hjälp eller vård, förutsatt att den berörda personen uttryckligen har gett sitt samtycke till uppgiften.

b)	Alla andra skydds- eller säkerhetsåtgärder eller uppgifter om personens hälsotillstånd som kan komma att krävas i samband med det enskilda överföringsfallet.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.3 ska ansökningar om återtagande göras skriftligen på det gemensamma formulär som åtföljer som bilaga 5 till detta avtal.

4. En ansökan om återtagande får inges på olika sätt, även elektroniska, t.ex. fax, e-post etc.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.2 ska ett svar på ansökan om återtagande lämnas skriftligen.

Artikel 9

Bevis rörande medborgarskap

1. Bevis för medborgarskap enligt artikel 3.1 och artikel 5.1 kan särskilt lämnas med hjälp av de handlingar som förtecknas i bilaga 1 till detta avtal. Vid uppvisande av dessa handlingar ska medlemsstaterna eller Turkiet inom ramen för detta avtal erkänna medborgarskapet. Bevis för medborgarskap kan inte lämnas med hjälp av falska dokument.

2. Tillräcklig bevisning för medborgarskap enligt artiklarna 3.1 och 5.1 ska främst lämnas med hjälp av de handlingar som förtecknas i bilaga 2 till detta avtal, även om deras giltighetstid har löpt ut. När sådan tillräcklig bevisning uppvisas ska medlemsstaterna och Turkiet, inom ramen för detta avtal, anse medborgarskapet vara fastsällt, såvida inte den anmodade staten efter en undersökning, och inom de i artikel 11 angivna tidsfristerna, påvisar något annat. Tillräcklig bevisning för medborgarskap kan inte lämnas med hjälp av falska handlingar.

3. Om ingen av handlingarna i bilaga 1 eller 2 kan uppvisas ska den anmodade statens behöriga beskickningar och konsulat på begäran i samband med den begärande statens återtagandeansökan, utan onödigt dröjsmål vidta erforderliga åtgärder för att utfråga den person som ska återtas, inom sju arbetsdagar från den dag ansökan inkom, i syfte att fastställa dennes medborgarskap. Om den anmodade staten saknar beskickningar eller konsulat i den begärande staten, ska den förstnämnda staten utan onödigt dröjsmål vidta erforderliga åtgärder för att utfråga den person som ska återtas, senast inom sju arbetsdagar från den dag ansökan om återtagande inkom. Förfarandet för dessa utfrågningar får fastställas i de genomförandeprotokoll som föreskrivs i artikel 20 i detta avtal.

Artikel 10

Bevis beträffande tredjelandsmedborgare och statslösa personer

1. Bevis för uppfyllande av villkoren för återtagande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer enligt artiklarna 4.1 och 6.1 ska särskilt lämnas med hjälp av de bevismedel som anges i bilaga 3 till detta avtal. Bevis för att villkoren för återtagande är uppfyllda kan inte lämnas med hjälp av falska handlingar.

2. Tillräcklig bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer enligt artiklarna 4.1 och 6.1 ska särskilt lämnas med hjälp av de bevismedel som anges i bilaga 4 till detta avtal; de kan inte lämnas med hjälp av falska dokument. När sådan tillräcklig bevisning uppvisas ska medlemsstaterna och Turkiet anse att villkoren är uppfyllda, såvida inte den anmodade staten efter en undersökning, och inom de i artikel 11 angivna tidsfristerna, påvisar något annat.

3. Olaglig inresa, vistelse eller bosättning ska fastställas med hjälp av den berörda personens resehandlingar, i vilka nödvändig visering eller nödvändigt tillstånd för att uppehålla sig inom den begärande statens territorium saknas. En skriftlig förklaring av den begärande staten om att den berörda personen befunnits sakna nödvändiga resehandlingar, nödvändig visering eller nödvändigt uppehållstillstånd ska också utgöra tillräcklig bevisning för olaglig inresa, vistelse eller bosättning.

Artikel 11

Tidsfrister

1. Ansökan om återtagande ska inges till den anmodade statens behöriga myndighet senast sex månader efter det att den begärande statens behöriga myndighet har fått kännedom om att en tredjelandsmedborgare eller statslös person inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, de villkor som gäller för inresa, vistelse eller bosättning.

Om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen reste in till den begärande staten före den dag då artiklarna 4 och 6 blev tillämpliga i enlighet med artikel 24.3, ska den tidsfrist som nämns i föregående mening börja löpa den dag då artiklarna 4 och 6 blir tillämpliga.

I de fall där det finns rättsliga eller faktiska hinder för att ansökan ska kunna inges i tid ska tidsfristen på den begärande statens ansökan förlängas, men endast till dess att hindren inte längre kvarstår.

2. En ansökan om återtagande ska besvaras skriftligen

—	inom fem arbetsdagar om ansökan omfattas av det påskyndade förfarandet (artikel 7.4),

—

utan onödigt dröjsmål, och i alla händelser inom högst 25 kalenderdagar i alla övriga fall, med undantag för de fall där det inledande kvarhållandet i förvar enligt nationell lagstiftning i den begärande staten är kortare, i vilket fall den sistnämnda perioden ska tillämpas. Om det finns rättsliga eller faktiska hinder för att besvara ansökan inom fastställd tidsfrist ska denna frist, på begäran och med angivande av en motivering, förlängas med högst 60 kalenderdagar, utom i det fall kvarhållandet i förvar inte får överstiga 60 dagar enligt den nationella lagstiftningen i den begärande staten.

Den angivna tidsfristen ska börja löpa samma dag som ansökan om återtagande mottas. Om något svar inte har erhållits inom den angivna tidsfristen, anses den anmodade staten ha lämnat sitt samtycke till överföringen.

Svar på en ansökan om återtagande får inges på olika sätt, även elektroniska, t.ex. fax, e-post etc.

3. Efter det att samtycke har lämnats eller, i tillämpliga fall, efter det att de tidsfrister som fastställs i punkt 2 i denna artikel har löpt ut, ska den berörda personen överföras inom tre månader. Denna tidsfrist ska på ansökan från den begärande staten förlängas med den tid som krävs för att åtgärda rättsliga eller praktiska hinder.

4. Om en ansökan om återtagande avslås, ska skälen för detta anges skriftligen.

Artikel 12

Överföringsformer och transportsätt

1. Innan en person återsänds ska de behöriga myndigheterna i den begärande staten, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.3, minst 48 timmar i förväg skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna i den anmodade staten om dagen för överföring, ort för inresa, eventuell eskort och andra uppgifter av betydelse för överföringen.

2. Transporten kan utföras med flyg eller land- eller sjövägen. Återsändande med flyg ska inte begränsas till Turkiets eller medlemsstaternas nationella flygbolag utan kan ske med utnyttjande av reguljärt flyg eller charterflyg. Vid återsändande med eskort ska eskorten inte begränsas till personer bemyndigade av den begärande staten, förutsatt att de är bemyndigade av Turkiet eller en medlemsstat.

Artikel 13

Återtagande på felaktiga grunder

Den begärande staten ska ta tillbaka varje person som har återtagits av den anmodade staten om det inom tre månader efter det att den berörda personen har överförts konstateras att kraven i artiklarna 3 till 6 i detta avtal inte är uppfyllda.

I sådana fall, och med undantag för alla transportkostnader för personen i fråga, som ska betalas av den begärande staten enligt föregående punkt, ska detta avtals procedurregler gälla efter nödvändig anpassning och alla tillgängliga uppgifter avseende den berörda personens faktiska identitet och medborgarskap ska tillhandahållas.

AVSNITT IV

TRANSITERINGAR

Artikel 14

Transiteringsprinciper

1. Medlemsstaterna och Turkiet bör begränsa transiteringen av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer till de fall där sådana personer inte kan återsändas direkt till bestämmelsestaten.

2. Turkiet ska tillåta transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer om en medlemsstat begär detta, och en medlemsstat ska tillåta transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer om Turkiet begär detta, om den fortsatta resan i eventuella andra transiteringsstater och återtagandet av bestämmelsestaten garanteras.

3. Turkiet eller en medlemsstat kan vägra transitering

om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen löper verklig risk att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller dödsstraff eller förföljelse på grund av ras, religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk övertygelse i bestämmelsestaten eller någon annan transiteringsstat, eller

b)	om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen kommer att bli föremål för straffrättsliga påföljder i den anmodade staten eller i någon annan transiteringsstat, eller

c)	av folkhälsoskäl eller av skäl som rör nationell säkerhet, allmän ordning eller andra nationella intressen i den anmodade staten.

4. Turkiet eller en medlemsstat kan återkalla ett utfärdat tillstånd, om det senare uppkommer eller uppdagas sådana omständigheter som avses i punkt 3 i denna artikel, vilka lägger hinder i vägen för transiteringen, eller om den fortsatta resan genom eventuella transiteringsstater eller återtagandet från bestämmelsestatens sida inte längre garanteras. I sådana fall ska den begärande staten, vid behov och utan dröjsmål, ta tillbaka tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen.

Artikel 15

Transiteringsförfarande

1. En ansökan om transitering måste inges skriftligen till behöriga myndigheter i den anmodade staten och ska innehålla följande upplysningar:

a)	Typ av transitering (med flyg, sjövägen eller landvägen), eventuella andra transiteringsstater och avsedd slutdestination.

b)	Närmare uppgifter om den berörda personen (t.ex. förnamn, efternamn, flicknamn, andra namn som den berörda personen använder eller genom vilka han eller hon är känd, aliasnamn, födelsedatum, kön och, om möjligt, födelseort, medborgarskap, språk, samt typ av och nummer på resehandling).

c)	Avsedd inreseort, tidpunkt för överföring och eskort.

d)	En förklaring om att den begärande staten anser att villkoren i artikel 14.2 är uppfyllda och att det inte finns några kända skäl för ett avslag enligt artikel 14.3.

Ett gemensamt formulär som ska användas för ansökan om transitering medföljer som bilaga 6 till detta avtal.

En ansökan om transitering får inges på olika sätt även elektroniska, t.ex. fax, e-post etc.

2. Den anmodade staten ska inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ansökan skriftligen underrätta den begärande staten om inresetillståndet och bekräfta ort och beräknad tidpunkt för inresan eller underrätta den om avslag på begäran om inresetillstånd och om skälen för detta. Om svar inte erhållits inom fem arbetsdagar ska transiteringen anses ha godkänts.

Svar på en ansökan om transitering får inges på olika sätt, även elektroniska, t.ex. fax, e-post etc.

3. Om transiteringen sker med flyg ska den person som ska återtas jämte eventuell eskort undantas från kravet på att ansöka om visering för flygplatstransitering.

4. Den anmodade statens behöriga myndigheter ska efter samråd mellan parterna hjälpa till med transiteringen, framför allt genom att övervaka de berörda personerna och genom att tillhandahålla lämpliga anordningar för detta.

AVSNITT V

KOSTNADER

Artikel 16

Transport- och transiteringskostnader

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 och utan påverkan av behöriga myndigheters rätt att kräva återbetalning av återtagandekostnaderna av den person som ska återtas, inklusive de personer som avses i artiklarna 3.2 och 5.2 eller av tredje part, ska alla transportkostnader som uppkommer i samband med återtagande och transitering enligt detta avtal fram till den anmodade statens gränsövergång i samband med anmodanden enligt avsnitten I och II i avtalet, eller ända fram till den slutliga bestämmelsestatens gräns i samband med anmodanden enligt avsnitt IV i avtalet betalas av den begärande staten.

AVSNITT VI

UPPGIFTSSKYDD OCH ICKE-PÅVERKANSKLAUSUL

Artikel 17

Skydd av personuppgifter

Överlämnande av personuppgifter får endast äga rum om detta är nödvändigt för genomförandet av detta avtal och ska göras av de behöriga myndigheterna i Turkiet eller en medlemsstat, beroende på omständigheterna. Bearbetning och behandling av personuppgifter i ett enskilt fall ska omfattas av Turkiets inhemska lagstiftning och, i de fall där den registeransvarige är en medlemsstats behöriga myndighet, av bestämmelserna i direktiv 95/46/EG samt den nationella lagstiftning som den medlemsstaten har antagit med anledning av det direktivet. Dessutom ska följande principer gälla:

a)	Personuppgifter ska behandlas på ett korrekt och lagenligt sätt.

b)	Personuppgifter ska insamlas i det specifika, uttryckliga och legitima syftet att genomföra detta avtal och får inte bearbetas ytterligare av den meddelande eller mottagande myndigheten på ett sätt som är oförenligt med detta syfte.

Personuppgifter ska vara adekvata, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de insamlas eller ytterligare bearbetas; meddelade personuppgifter får endast röra följande:

—	Uppgifter om den person som ska överföras (t.ex. förnamn, efternamn, eventuella tidigare namn, andra namn eller aliasnamn, kön, civilstånd, födelsedatum och födelseort, samt nuvarande och eventuellt tidigare medborgarskap).

—	Pass, identitetskort eller körkort (nummer, giltighetstid, datum för utfärdande, utfärdande myndighet, ort för utfärdande).

—	Anhalter och resvägar.

—	Andra upplysningar som är nödvändiga för att identifiera den person som ska överföras eller för att granska villkoren för återtagande enligt detta avtal.

d)	Personuppgifter ska vara exakta och, vid behov, aktualiserade.

e)	Personuppgifter ska bevaras på ett sätt som gör det möjligt att identifiera personerna i fråga endast så länge som detta är nödvändigt för det syfte för vilket uppgifterna insamlades eller för vilket de bearbetas ytterligare.

Både den underrättande myndigheten och den mottagande myndigheten ska vidta alla åtgärder som är rimliga för att vid behov säkerställa rättelse, utplåning eller blockering av personuppgifter, när bearbetningen inte överensstämmer med bestämmelserna i denna artikel, framför allt om dessa uppgifter inte är adekvata, relevanta, exakta eller om de är överdrivet omfattande i förhållande till bearbetningens syfte. Detta omfattar även anmälan till den andra parten av eventuell rättelse, utplåning eller blockering.

g)	Den mottagande myndigheten ska på begäran meddela den underrättande myndigheten hur meddelade uppgifter har använts och om de resultat som uppnåtts av detta.

h)	Personuppgifter får endast meddelas till de behöriga myndigheterna. För vidarebefordran av uppgifter till andra organ krävs att den meddelande myndigheten i förväg ger sitt samtycke.

i)	De meddelande och mottagande myndigheterna är skyldiga att skriftligen registrera meddelandet och mottagandet av personuppgifter.

Artikel 18

Icke-påverkansklausul

1. Detta avtal ska inte påverka unionens, dess medlemsstaters eller Turkiets rättigheter, skyldigheter och ansvar enligt folkrätten, bland annat från internationella konventioner som de har tillträtt, och i synnerhet:

—	konventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning,

—	Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—	de internationella konventioner som reglerar vilken stat som ansvarar för prövningen av en asylansökan,

—	konventionen av den 10 december 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—	i förekommande fall, europeiska bosättningskonventionen av den 13 december 1955,

—	internationella konventioner om utlämning och transitering,

—	multilaterala internationella konventioner och avtal om återtagande av utländska medborgare.

2. Detta avtal ska till fullo respektera de rättigheter och skyldigheter, inklusive sådana som tillkommer dem som är eller har varit lagligen bosatta och arbetat inom någon av parternas territorium, som föreskrivs i avtalet av den 12 september 1963 om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, med tilläggsprotokoll, associeringsrådets relevanta beslut samt EU-domstolens relevanta rättspraxis.

3. Tillämpningen av detta avtal ska inte påverka de rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som tillkommer personer som är föremål för förfaranden för återvändande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (5), i synnerhet vad gäller dessas tillgång till juridisk rådgivning, information, tillfällig uppskjutning av verkställigheten av återvändandebeslut samt tillgång till rättsmedel.

4. Tillämpningen av detta avtal ska inte påverka de rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som tillkommer personer som ansöker om asyl i enlighet med rådets direktiv 2003/9/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (6) och rådets direktiv 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (7), särskilt med avseende på rätten att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av ansökan.

5. Tillämpningen av detta avtal ska inte påverka de rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som tillkommer personer som innehar ett uppehållstillstånd för varaktigt bosatta enligt rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning.

6. Tillämpningen av detta avtal ska inte påverka de rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som tillkommer personer som har beviljats uppehållstillstånd enligt villkoren i rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening.

7. Inget i detta avtal ska förhindra att en person återsänds inom ramen för andra formella eller informella ordningar.

AVSNITT VII

GENOMFÖRANDE OCH TILLÄMPNING

Artikel 19

Gemensam kommitté för återtagande

1. De avtalsslutande parterna ska bistå varandra vid tillämpningen och tolkningen av detta avtal. För detta ändamål ska de inrätta en gemensam kommitté för återtagande (nedan kallad kommittén) som bland annat kommer att ha till uppgift

a)	att övervaka tillämpningen av detta avtal,

b)	att besluta om de ordningar som behövs för en enhetlig tillämpning av detta avtal,

c)	att ha regelbundna informationsutbyten om alla genomförandeprotokoll som i enlighet med artikel 20 upprättas av enskilda medlemsstater och Turkiet,

d)	att rekommendera ändringar av detta avtal och dess bilagor.

2. Kommitténs beslut ska vara bindande för de avtalsslutande parterna efter det att ha genomgått alla nödvändiga interna förfaranden som krävs enligt de avtalsslutande parternas lagstiftning.

3. Kommittén ska vara sammansatt av företrädare för Turkiet och unionen. Unionen ska företrädas av kommissionen, biträdd av experter från medlemsstaterna.

4. Kommittén ska sammanträda när så är nödvändigt på begäran av en av de avtalsslutande parterna.

5. Kommittén ska själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 20

Genomförandeprotokoll

1. På begäran av en medlemsstat eller Turkiet ska Turkiet och en medlemsstat upprätta ett genomförandeprotokoll med bland annat bestämmelser om

a)	utnämning av behöriga myndigheter, gränspasseringsställen och utbyte av information om kontaktställen,

b)	villkor för återsändande med eskort, inbegripet transitering av tredjelandsmedborgare och statslösa personer under eskort,

c)	andra bevismedel och dokument än de som anges i bilagorna 1–4 till detta avtal,

d)	formerna för återtagande enligt det påskyndade förfarandet,

e)	förfarandet för utfrågningar.

2. De genomförandeprotokoll som avses i punkt 1 i denna artikel ska träda i kraft först efter det att den gemensamma kommittén för återtagande (artikel 19) har underrättats.

3. Turkiet samtycker till att tillämpa bestämmelserna i ett genomförandeprotokoll som upprättas med en medlemsstat även i sina förbindelser med en annan medlemsstat, om den medlemsstaten så begär, förutsatt att det är praktiskt möjligt.

Medlemsstaterna samtycker till att också tillämpa samtliga bestämmelser i ett genomförandeprotokoll som upprättats mellan Turkiet och någon av medlemsstaterna i sina förbindelser med Turkiet, om Turkiet så begär, förutsatt att det praktiskt går att genomföra en tillämpning i de medlemsstaterna.

Artikel 21

Förhållande till medlemsstaternas bilaterala avtal eller ordningar om återtagande

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24.3 ska bestämmelserna i detta avtal ha företräde framför bestämmelserna i alla de rättsligt bindande instrument om återtagande av personer utan uppehållstillstånd som har ingåtts eller som, enligt artikel 20, kan komma att ingås mellan enskilda medlemsstater och Turkiet, såvitt bestämmelserna i de senare är oförenliga med bestämmelserna i detta avtal.

AVSNITT VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22

Territoriell tillämpning

1. Om inte annat följer av punkt 2 i denna artikel ska detta avtal vara tillämpligt inom det territorium där fördraget om Europeiska unionen är tillämpligt, i enlighet med definitionen i artikel 52 i det fördraget och artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt inom Republiken Turkiets territorium.

2. Detta avtal ska inte vara tillämpligt inom Konungariket Danmarks territorium.

Artikel 23

Tekniskt bistånd

Båda parter samtycker till att genomföra detta avtal på grundval av principerna om delat ansvar, solidaritet och jämlikt partnerskap i syfte att hantera migrationsströmmarna mellan Turkiet och unionen.

Unionen åtar sig i detta sammanhang att ställa ekonomiska medel till förfogande för att stödja Turkiet i genomförandet av detta avtal i enlighet med bifogad gemensam förklaring om tekniskt bistånd. Härvid kommer uppmärksamhet i synnerhet att ägnas institutionell uppbyggnad och kapacitetsuppbyggnad. Stödet kommer att tillhandahållas inom ramen för befintliga och framtida prioriteringar gemensamt antagna av unionen och Turkiet.

Artikel 24

Ikraftträdande, giltighetstid och upphörande

1. Detta avtal ska ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive förfaranden.

2. Om inte annat följer av punkt 3 i denna artikel ska detta avtal träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna till varandra anmäler att de förfaranden som avses i punkt 1 i denna artikel är avslutade.

3. De skyldigheter som fastställs i artiklarna 4 och 6 i detta avtal ska bli tillämpliga först tre år efter det datum som anges i punkt 2 i den här artikeln. Under denna treårsperiod ska de endast tillämpas på statslösa personer och medborgare i tredjeländer med vilka Turkiet har ingått bilaterala fördrag eller ordningar om återtagande. Under denna treårsperiod ska befintliga bilaterala återtagandeavtal mellan enskilda medlemsstater och Turkiet fortsätta att tillämpas i relevanta delar.

4. Detta avtal ingås på obestämd tid.

5. Var och en av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom att officiellt underrätta den andra avtalsslutande parten. Avtalet upphör att gälla sex månader efter dagen för en sådan underrättelse.

Artikel 25

Bilagor

Bilagorna 1–6 ska utgöra en integrerad del av detta avtal.

Utfärdat i Ankara den sextonde december år tjugohundratretton i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska, ungerska och turkiska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

За Европейския съюз

Рог la Unión Europea

Za Evropskou unii

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Euroopa Liidu nimel

Για την Ευρωπαϊκή Ένωση

For the European Union

Pour l'Union européenne

Per l'Unione europea

Eiropas Savienības vārdā –

Europos Sąjungos vardu

Az Európai Unió részéről

Għall-Unjoni Ewropea

Voor de Europese Unie

W imieniu Unii Europejskiej

Pela União Europeia

Pentru Uniunea Europeană

Za Európsku úniu

Za Evropsko unijo

Euroopan unionin puolesta

För Europeiska unionen

Avrupa Birliği Adına

За Република Турция

Por la República de Turquía

Za Tureckou republiku

For Republikken Tyrkiet

Für die Republik Türkei

Türgi Vabariigi nimel

Για τη Δημοκρατία της Τουρκίας

For the Republic of Turkey

Pour la république de Turquie

Per la Repubblica di Turchia

Turcijas Republikas vārdā –

Turkijos Respublikos vardu

A Török Köztársaság részeről

Għat-Turkija

Voor de Republiek Turkije

W imieniu Republiki Turcji

Pela República da Turquia

Pentru Republica Turcia

Za Tureckú republiku

Za Republiko Turčijo

Turkin tasavallan puolesta

För Republiken Turkiet

Türkiye Cumhuriyeti Adına

(1) I enlighet med vad som fastställs i Europeiska unionens råds rekommendation av den 30 november 1994.

(2) Ibidem.

(3) Ibidem.

(4) Ibidem.

(5) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

(6) EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.

(7) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

BILAGA 1

Gemensam förteckning över dokument vilkas uppvisande anses vara bevis för medborgarskap

(Artiklarna 3.1, 5.1 och 9.1)

När antingen en av medlemsstaterna eller Turkiet är anmodad stat:

—	Pass av alla slag.

—	Passersedel som utfärdats av den anmodade staten.

—	Identitetskort av alla slag (inbegripet tillfälliga och provisoriska).

—	Militära tjänsteböcker och militära identitetshandlingar.

—	Sjöfartsböcker och tjänstgöringsbevis för skeppare.

—	Intyg om medborgarskap eller andra officiella dokument i vilka medborgarskap nämns eller klart anges.

När Turkiet är anmodad stat:

—	Bekräftelse av identitet genom sökning i informationssystemet för viseringar (1).

—	När det gäller medlemsstater som inte använder informationssystemet för viseringar, bekräftelse av identitet på grundval av dessa medlemsstaters register över viseringsansökningar.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen), EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

BILAGA 2

Gemensam förteckning över dokument vilkas uppvisande anses utgöra tillräcklig bevisning för medborgarskap

(Artiklarna 3.1, 5.1 och 9.2)

—	Fotokopior av något av de dokument som anges i bilaga 1.

—	Körkort eller fotokopior av körkort.

—	Födelseattester eller fotokopior av födelseattester.

—	Tjänstekort från företag eller fotokopior av sådana tjänstekort.

—	Skriftliga förklaringar av vittnen.

—	Skriftliga förklaringar gjorda av berörd person samt språk som denne talar, exempelvis officiella testresultat.

—	Eventuellt annat dokument som kan bidra till fastställandet av berörd persons medborgarskap, bland annat med bild försedda dokument som utfärdats av myndigheterna som ersättning för pass.

—	Dokument som företecknas i bilaga 1, men vars giltighet har upphört.

—	Exakta uppgifter som lämnas av myndigheter och som bekräftas av den andra avtalsslutande parten.

BILAGA 3

Gemensam förteckning över dokument som anses utgöra bevis för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

(Artiklarna 4.1, 6.1 och 10.1)

—	Visering och/eller uppehållstillstånd som utfärdats av den anmodade staten.

—	Inrese-/avresestämplar eller liknande påteckning i resehandlingen, även i en berörd persons eventuella förfalskade resehandling eller annat bevis på inresa/avresa (t.ex. fotografisk).

—

Dokument, intyg och räkningar av alla slag (t.ex. hotellräkningar, besökskort hos läkare eller tandläkare, inträdeskort till offentliga eller privata institutioner, biluthyrningskontrakt, kreditkortskvitton, etc.) som tydligt visar att den berörda personen har uppehållit sig inom den anmodade statens territorium.

—	Namnförsedda flyg-, tåg-, buss- eller båtbiljetter eller passagerarlistor som visar att den berörda personen vistats inom den anmodade statens territorium och visar den berörda personens resväg.

—	Upplysningar som visar att den berörda personen har använt sig av en researrangörs eller resebyrås tjänster.

—	Officiella skriftliga förklaringar av gränsmyndighetens personal och andra vittnen som kan intyga den berörda personens gränspassage.

—	Officiella skriftliga förklaringar av berörd person i rättsliga eller administrativa förfaranden.

BILAGA 4

Gemensam förteckning över dokument som anses utgöra tillräcklig bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

(Artiklarna 4.1, 6.1 och 10.2)

—	Beskrivning utfärdad av den begärande statens relevanta myndigheter av var och under vilka omständigheter den berörda personen hejdades efter att ha rest in till den statens territorium.

—	Upplysningar beträffande en persons identitet eller vistelse som lämnats av en internationell organisation (till exempel UNHCR).

—	Rapporter, eller bekräftelse av upplysningar, som lämnats av anhöriga, medresenärer, etc.

—	Skriftliga förklaringar gjorda av den berörda personen.

BILAGA 5

BILAGA 6

Gemensam förklaring beträffande samarbete inom området för viseringspolitik

De avtalsslutande parterna stärker sitt samarbete inom området för viseringspolitik och relaterade områden i syfte att ytterligare främja direkta personkontakter, till att börja med genom att säkerställa effektiv tillämpning av EU-domstolens dom av den 19 februari 2009 i mål nr C-228/06 Mehmet Soysal och Ibrahim Savatli mot Tyskland och andra relevanta domar om turkiska tjänsteleverantörers rättigheter på grundval av tilläggsprotokollet av den 23 november 1970 som bifogats avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet.

Gemensam förklaring beträffande artikel 7.1

Parterna är ense om att för att göra ”sitt yttersta för att direkt till ursprungslandet återsända de personer som avses i artiklarna 4 och 6” bör den begärande staten vid ingivandet av ansökan om återtagande till den anmodade staten samtidigt inge en ansökan om återtagande också till ursprungslandet. Den anmodade staten ska lämna svar inom de i artikel 11.2 angivna tidsfristerna. Den begärande staten ska underrätta den anmodade staten om positivt svar under tiden har inkommit från ursprungslandet på ansökan om återtagande. Om den aktuella personens ursprungsland inte har kunnat fastställas och därför en ansökan om återtagande inte kan skickas till ursprungslandet bör skälen till denna situation anges i den ansökan om återtagande som kommer att inges till den anmodade staten.

Gemensam förklaring beträffande tekniskt bistånd

Turkiet och unionen är ense om att intensifiera samarbetet för att möta den gemensamma utmaningen att hantera migrationsströmmar och i synnerhet motverka irreguljär invandring. Därigenom önskar Turkiet och unionen att uttrycka sitt åtagande vad gäller internationell bördefördelning, solidaritet, delat ansvar och samförstånd.

Samarbetet kommer att ta hänsyn till geografiska förutsättningar och bygga på Turkiets ansträngningar som förhandlande kandidatland. Det kommer också att beakta rådets beslut 2008/157/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Republiken Turkiet och 2008 års turkiska nationella program för antagande av EU:s regelverk, vari Turkiet godtar och är berett att genomföra EU:s hela regelverk på detta område vid en anslutning till unionen.

Unionen har i detta sammanhang åtagit sig att tillhandahålla ett förstärkt ekonomiskt stöd i syfte att stödja Turkiet att genomföra detta avtal.

Därvid kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt institutions- och kapacitetsuppbyggande för att stärka Turkiets förmåga att förhindra irreguljära migranter från att resa in, vistas på eller resa ut ur landets territorium, liksom även dess förmåga att ta hand om hejdade irreguljära migranter. Detta skulle kunna uppnås bland annat genom inköp av gränsövervakningsutrustning, inrättande av mottagningscentrum och gränspolisstrukturer samt stöd till utbildning, under fullt iakttagande av gällande bestämmelser för EU:s externa bistånd.

För att främja ett fortsatt fullständigt och effektivt genomförande av detta avtal kommer EU:s ekonomiska stöd, bland annat ett sektoriellt stödprogram på området integrerad gränsförvaltning och migration, att utarbetas i enlighet med former som ska fastställas tillsammans med de turkiska myndigheterna och, för perioden efter 2013, inom och i enlighet med EU:s nästa budgetplan.

Gemensam förklaring beträffande Danmark

De avtalsslutande parterna noterar att detta avtal inte gäller Konungariket Danmarks territorium eller medborgare i Konungariket Danmark. Under dessa omständigheter är det lämpligt att Turkiet och Danmark ingår ett återtagandeavtal med motsvarande innehåll som i detta avtal.

Gemensam förklaring beträffande Island och Norge

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan unionen och Island och Norge, särskilt i kraft av avtalet av den 18 maj 1999 beträffande dessa länders associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Under dessa omständigheter är det lämpligt att Turkiet ingår ett avtal om återtagande med Island och Norge med motsvarande innehåll som i detta avtal.

Gemensam förklaring beträffande Schweiz

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan unionen och Schweiz, särskilt i kraft av avtalet som trädde i kraft den 1 mars 2008 beträffande detta lands associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Under dessa omständigheter är det lämpligt att Turkiet ingår ett avtal om återtagande med Schweiz med motsvarande innehåll som i detta avtal.

Gemensam förklaring beträffande Furstendömet Liechtenstein

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan unionen och Furstendömet Liechtenstein, särskilt i kraft av avtalet som trädde i kraft den 19 december 2011 beträffande detta lands associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Under dessa omständigheter är det lämpligt att Turkiet ingår ett avtal om återtagande med Furstendömet Liechtenstein med motsvarande innehåll som i detta avtal.

7.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/32

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 463/2014

av den 5 maj 2014

om fastställande av villkoren för det elektroniska systemet för datautbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (1), särskilt artikel 30.4, och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 30.4 i förordning (EU) nr 223/2014 ska allt officiellt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen ske via ett elektroniskt system för datautbyte. De villkor som systemet måste uppfylla bör därför fastställas.

(2)	För att garantera en högre kvalitet på informationen om genomförandet av de operativa programmen, ett mer användbart system och en förenkling måste man fastställa grundläggande krav på form och syfte för den information som ska utväxlas.

(3)	Det är nödvändigt att fastställa principer och regler för driften av systemet, när det gäller att avgöra vilken part som är ansvarig för att ladda upp dokument och att uppdatera dem.

(4)	För att minska den administrativa bördan för medlemsstaterna och kommissionen och samtidigt säkerställa ett effektivt elektroniskt informationsutbyte bör tekniska krav fastställas för systemet.

(5)

Medlemsstaterna och kommissionen bör också ha möjlighet att mata in och föra över information på två olika sätt som ska fastställas. Regler bör också införas för när force majeure hindrar användningen av det elektroniska systemet för datautbyte, så att både medlemsstaterna och kommissionen kan fortsätta att utväxla information på annat sätt.

(6)

Medlemsstaterna och kommissionen bör säkerställa att överföringen av information genom det elektroniska systemet för datautbyte sker på ett säkert sätt, för att garantera att uppgifterna är tillgängliga, fullständiga, autentiska, sekretesskyddade och oavvisliga. Därför bör säkerhetsregler fastställas.

(7)

Denna förordning bör respektera de grundläggande rättigheterna och principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter. Denna förordning bör därför tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer. För de personuppgifter som behandlas av medlemsstaterna gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (2). För behandlingen av personuppgifter vid unionens institutioner och organ och den fria rörligheten för sådana uppgifter gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (3).

(8)	För att man snabbt ska kunna genomföra de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSFÖRESKRIFTER FÖR FÖRORDNING (EU) nr 223/2014 NÄR DET GÄLLER FONDEN FÖR EUROPEISKT BISTÅND TILL DEM SOM HAR DET SÄMST STÄLLT

ELEKTRONISKT SYSTEM FÖR DATAUTBYTE

(Bemyndigande enligt artikel 30.4 i förordning (EU) nr 223/2014)

Artikel 1

Inrättande av ett elektroniskt system för datautbyte

Kommissionen ska inrätta ett elektroniskt system för datautbyte för allt officiellt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Artikel 2

Innehåll i det elektroniska systemet för datautbyte

Det elektroniska systemet för datautbyte (nedan kallat SFC2014) ska innehålla åtminstone de uppgifter som anges i de mallar och format som fastställts i enlighet med förordning (EU) nr 223/2014. Uppgifterna i de elektroniska formulär som ingår i SFC2014 (nedan kallade strukturerade data) får inte ersättas av ostrukturerade data, vilket omfattar länkar och andra typer av ostrukturerade data, t.ex. bifogade dokument eller bilder. När en medlemsstat lämnar in samma uppgifter både i form av strukturerade data och ostrukturerade data och dessa inte överensstämmer ska strukturerade data användas.

Artikel 3

Driften av SFC2014

1. Kommissionen, de myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 59.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (4) och artikel 31 i förordning (EU) nr 223/2014 samt de organ till vilka dessa myndigheter delegerat uppgifter ska i SFC2014 mata in den information som de har ansvar för att föra över och eventuella uppdateringar.

2. Information som ska föras över till kommissionen ska kontrolleras och skickas av en annan person än den som matade in uppgifterna. En sådan ansvarsfördelning ska stödjas av SFC2014 eller av medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem som automatiskt kopplas till SFC2014.

3. Medlemsstaterna ska på nationell nivå utse en eller flera personer som ska hantera åtkomsträttigheterna för SFC2014 och som ska göra följande:

a)	Identifiera de användare som begär åtkomst och fastställa att dessa är anställda av organisationen.

b)	Informera användarna om att de är skyldiga att bevara systemets säkerhet.

c)	Kontrollera att användarna är berättigade till den begärda åtkomstnivån, med hänsyn till deras arbetsuppgifter och befattning.

d)	Begära att åtkomsträttigheterna upphör när de inte längre behövs eller är motiverade.

e)	Omedelbart rapportera misstänkta händelser som kan hota systemets säkerhet.

f)	Säkerställa att användaruppgifterna hålls uppdaterade, genom att rapportera alla ändringar.

g)	Vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder, både när det gäller uppgiftsskydd och affärshemligheter, i enlighet med unionens och medlemsstaternas bestämmelser.

h)	Informera kommissionen om ändringar som påverkar kapaciteten hos de nationella myndigheterna eller SFC2014:s användare att fullgöra de uppgifter som avses i första stycket eller deras personliga förmåga att fullgöra de uppgifter som avses i leden a–g.

4. Vid datautbyte och överföringar ska en elektronisk signatur användas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG (5). Medlemsstaterna och kommissionen ska erkänna den elektroniska signaturens rättsliga verkan och giltighet som bevis vid rättsliga förfaranden.

Behandlingen av uppgifter i SFC2014 ska respektera skyddet av integritet och personuppgifter för enskilda personer och av affärshemligheter för juridiska personer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG (7), direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 4

Tekniska krav på SFC2014

För att säkerställa ett effektivt elektroniskt informationsutbyte ska följande tekniska krav för SFC2014 beaktas:

a)	Interaktiva formulär eller formulär som fylls i automatiskt med utgångspunkt på grundval av de uppgifter som tidigare matats in i systemet.

b)	Automatiska beräkningar, som underlättar inmatningen för användarna.

c)	Inbyggda kontroller av att de inmatade uppgifterna överensstämmer inbördes respektive med tillämpliga bestämmelser.

d)	Automatiska meddelanden när användarna kan eller inte kan göra vissa åtgärder i SFC2014.

e)	En onlinetjänst som visar hur långt behandlingen av de inmatade uppgifterna hunnit.

f)	Tillgång till historiken för alla uppgifter som matats in för ett operativt program.

Artikel 5

Överföring av uppgifter genom SFC2014

1. SFC2014 ska vara åtkomligt för medlemsstaterna och kommissionen antingen direkt genom ett interaktivt gränssnitt (dvs. en webbtillämpning) eller via ett tekniskt gränssnitt med på förhand fastställda protokoll (dvs. webbtjänster) som gör det möjligt att automatiskt synkronisera och överföra data mellan medlemsstaternas datasystem och SFC2014.

2. Dagen då den elektroniska överföringen av information mellan medlemsstaten och kommissionen ägde rum gäller som inlämningsdag för dokumentet.

3. Vid force majeure, då SFC2014 fungerar dåligt eller när det saknas uppkoppling till SFC2014 mer än en arbetsdag under den sista veckan för en fastställd frist för inlämnande av uppgifter eller under perioden 23–31 december eller mer än fem arbetsdagar vid övriga tidpunkter, kan informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen ske på papper, med hjälp av de mallar och format som avses i artikel 2 i denna förordning.

När det elektroniska systemet för datautbyte fungerar väl igen, när det är uppkopplat på nytt eller när force majeure upphört ska berörda parter omedelbart mata in de uppgifter i SFC2014 som redan sänts på papper.

4. I de fall som avses i punkt 3 gäller poststämpelns datum som inlämningsdag för dokumentet i fråga.

Artikel 6

Säkerhet för uppgifter som överförs genom SFC2014

1. Kommissionen ska fastställa en it-säkerhetspolicy för SFC2014 (nedan kallad SFC:s it-säkerhetspolicy) som ska gälla för personal som använder SFC2014 i enlighet med relevanta unionsbestämmelser, särskilt kommissionens beslut C(2006) 3602 (8) och dess genomförandebestämmelser. Kommissionen ska utse en eller flera personer som ska fastställa, upprätthålla och säkerställa en korrekt tillämpning av SFC:s it-säkerhetspolicy.

2. Medlemsstater och andra unionsinstitutioner än kommissionen som har fått åtkomsträttigheter till SFC2014 ska följa de it-säkerhetsvillkor som finns på SFC2014:s portal och de åtgärder som kommissionen infört i SFC2014 för att säkra dataöverföringen, särskilt i samband med användningen av det tekniska gränssnitt som avses i artikel 5.1 i denna förordning.

3. Medlemsstaterna och kommissionen ska genomföra antagna säkerhetsåtgärder och säkerställa att de är effektiva för att skydda de uppgifter som de lagrar i och överför genom SFC2014.

4. Medlemsstaterna ska anta nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyer för åtkomst till SFC2014 och automatisk inmatning av data, och garantera ett minimum av säkerhetskrav. Dessa nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyer kan hänvisa till andra säkerhetsdokument. Varje medlemsstat ska säkerställa att it-säkerhetspolicyerna tillämpas vid alla myndigheter som använder SFC2104.

5. Dessa nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyer ska omfatta följande:

a)	It-säkerhetsaspekterna på det arbete som utförs av den eller de personer som hanterar åtkomsträttigheterna och som avses i artikel 3.3 i denna förordning, vid en interaktiv tillämpning.

b)	Säkerhetsåtgärder för nationella, regionala eller lokala it-system som kopplas upp mot SFC2014 genom det tekniska gränssnitt som avses i artikel 5.1 i denna förordning, så att dessa system kan anpassas till säkerhetskraven för SFC2014.

I första stycket led b avses följande aspekter som i tillämpliga fall ska omfattas:

a)	Fysisk säkerhet.

b)	Datamedier och åtkomstkontroll.

c)	Lagringskontroll.

d)	Åtkomst och lösenordskontroll.

e)	Övervakning.

f)	Sammankoppling med SFC2014.

g)	Kommunikationsinfrastruktur.

h)	Personaladministration före, under och efter anställning.

i)	Tillbudshantering.

6. Dessa nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyer ska bygga på en riskbedömning och de beskrivna åtgärderna ska stå i proportion till de risker som identifierats.

7. Dokument som innehåller nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyer ska på begäran ställas till förfogande för kommissionen.

8. Medlemsstaterna ska på nationell nivå utse en eller flera personer som ska upprätthålla de nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyerna och se till att de tillämpas korrekt. Den eller de personerna ska fungera som kontaktpunkt för den eller de personer som utsetts av kommissionen och som avses i artikel 6.1 i denna förordning.

9. Både SFC:s it-säkerhetspolicy och relevanta nationella, regionala och lokala it-säkerhetspolicyer ska uppdateras vid tekniska ändringar, nya hot eller andra relevanta händelser. Under alla omständigheter ska de ses över årligen för att garantera ett fortsatt lämpligt skydd.

KAPITEL II

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 maj 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 72, 12.3.2014, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (EUT L 337, 18.12.2009, s. 11).

(8) Commission Decision C(2006) 3602 of 16 August 2006 concerning the security of information systems used by the European Commission (ej översatt till svenska).

7.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/46

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 29 april 2014

om fastställande av arbetsprogrammet för unionens tullkodex

(2014/255/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (1), särskilt artikel 281, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 280 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (nedan kallad kodexen) fastställs det att kommissionen ska upprätta ett arbetsprogram för utveckling och införande av elektroniska system. Arbetsprogrammet är särskilt viktigt när det gäller att fastställa övergångsbestämmelser avseende de elektroniska systemen samt tidsplaneringen i de fall då systemen ännu inte är i drift den dag från och med vilken kodexen ska tillämpas, dvs. den 1 maj 2016.

(2)

I kodexen anges det att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna samt lagring av dessa uppgifter ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik och att systemen för informations- och kommunikationsteknik ska erbjuda de ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat. I arbetsprogrammet bör det därför läggas fram en omfattande plan för införandet av elektroniska system i syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av kodexen.

(3)

I enlighet med detta bör arbetsprogrammet innehålla en förteckning över de elektroniska system som bör utvecklas av medlemsstaterna och kommissionen, i nära samarbete, för att kodexen ska kunna börja tillämpas i praktiken. Förteckningen bygger på det befintliga planeringsdokument med anknytning till alla it-relaterade tullprojekt, nedan kallat den fleråriga strategiska planen, som har upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut 70/2008/EG (2), särskilt artiklarna 4 och 8.2. De elektroniska system som avses i arbetsprogrammet bör omfattas av samma metod för projektledning och bör beredas och utvecklas i enlighet med den fleråriga strategiska planen.

(4)	I arbetsprogrammet bör de elektroniska systemen samt deras rättsliga grund, viktigaste etappmål och planerade startdatum fastställas och beskrivas. Dessa datum bör betecknas målstartdatum för införande. Datum för införande av de elektroniska systemen bör utgöra målslutdatum för övergångsperioden.

(5)

De elektroniska system som avses i arbetsprogrammet bör väljas ut med hänsyn till deras förväntade effekter när det gäller de prioriteringar som fastställs i kodexen. En av de viktigaste prioriteringarna i detta sammanhang är att kunna erbjuda de ekonomiska aktörerna ett stort urval av elektroniska tulltjänster i hela unionens tullområde. De elektroniska systemen bör dessutom vara inriktade på att öka effektiviteten i och harmoniseringen av tullförfaranden i hela unionen. Ordningsföljden och tidsplanen för genomförandet av systemen i arbetsprogrammet bör baseras på praktiska och projektförvaltningsrelaterade överväganden, såsom spridning av insatser och resurser, sammankoppling mellan projekten, de särskilda förutsättningarna för varje system samt projektets mognadsgrad. Syftet med arbetsprogrammet i sig är att planera och leda utvecklingen av de elektroniska systemen på ett korrekt sätt och se till att de införs etappvis.

(6)

Eftersom de elektroniska system som avses i artikel 16.1 i kodexen ska utvecklas, införas och underhållas av medlemsstaterna i samarbete med kommissionen, bör kommissionen och medlemsstaterna samarbeta för att se till att utarbetandet och genomförandet av de elektroniska systemen förvaltas i enlighet med arbetsprogrammet och att lämpliga åtgärder vidtas för att planera, utforma, utveckla och införa systemen i god tid och på ett samordnat sätt.

(7)	För att säkerställa synkronisering mellan arbetsprogrammet och den fleråriga strategiska planen bör arbetsprogrammet uppdateras samtidigt som den fleråriga strategiska planen.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta beslut fastställs det arbetsprogram som avses i artikel 280.1 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (nedan kallad kodexen).

Arbetsprogrammet är fogat till detta beslut.

Artikel 2

Genomförande

1. Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att samarbeta och genomföra arbetsprogrammet.

2. De projekt som anges i arbetsprogrammet och utarbetandet och genomförandet av de tillhörande elektroniska systemen ska förvaltas på ett sätt som är förenligt med arbetsprogrammet.

3. Kommissionen ska förbinda sig att sträva efter samförstånd och enighet med medlemsstaterna om projektets omfattning och om utformningen av, kraven på och strukturen hos de elektroniska systemen inför inledandet av projekten i arbetsprogrammet. När så är relevant ska kommissionen även samråda med de ekonomiska aktörerna och ta deras synpunkter i beaktande.

Artikel 3

Uppdateringar

1. Arbetsprogrammet ska regelbundet uppdateras i syfte att sörja för anpassningar och justeringar för att följa den senaste utvecklingen i genomförandet av kodexen och i syfte att beakta de faktiska framsteg som gjorts i utarbetandet och utvecklingen av de elektroniska systemen, särskilt när det gäller tillgång till gemensamt överenskomna specifikationer och idrifttagandet av systemen.

2. För att säkerställa synkronisering mellan arbetsprogrammet och den fleråriga strategiska planen ska arbetsprogrammet uppdateras minst en gång om året.

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 29 april 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (EUT L 23, 26.1.2008, s. 21).

BILAGA

ARBETSPROGRAM FÖR UNIONENS TULLKODEX

I. Inledning

Syftet med arbetsprogrammet är att det ska vara ett redskap till stöd för tillämpningen av kodexen med avseende på utvecklingen och införandet av de elektroniska systemen.

Arbetsprogrammet kommer att stödja utvecklingen av de elektroniska system som krävs enligt artikel 6.1 och reglera fastställandet av de övergångsperioder som avses i artikel 278 i kodexen. Det avser det samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna som krävs för utveckling och införande av de elektroniska systemen i enlighet med artikel 16.1 i kodexen.

Arbetsprogrammet ska tolkas på följande sätt:

1.	Det gäller utveckling och införande av de elektroniska system som avses i artikel 16.1 i kodexen.

2.	Det tar hänsyn till de prioriteringar som anges i artikel 280.2 i kodexen.

3.	Det innehåller en förteckning över de elektroniska system som avses i artikel 16.1, som krävs för tillämpningen av bestämmelserna i kodexen och för vilka en övergångsperiod ska fastställas från och med den dag då dagen kodexen börjar tillämpas och högst till och med den 31 december 2020.

Det anger per projekt:

a)	en översiktlig beskrivning av projektet och det relaterade elektroniska systemet,

b)	den rättsliga grunden för det elektroniska systemet (relaterade bestämmelser i kodexen),

c)	det viktigaste etappmålet i form av måldatumet för de tekniska specifikationerna, vilket ska förstås som det datum då de stabila tekniska specifikationerna färdigställs och i uppdaterad form efter översyn är tillgängliga för medlemsstaterna,

d)	planerat datum för idrifttagande av det elektroniska systemet, som betecknas målstartdatum för införande av det elektroniska systemet och är identiskt med slutdatumet för övergångsperioden.

Beskrivningen av de elektroniska systemen i arbetsprogrammet bygger på de krav för dessa system som kan härledas ur beskrivningarna i kodexen, vid tidpunkten för utarbetandet av arbetsprogrammet.

För att genomföra arbetsprogrammet kommer kommissionen att inleda de specifika projekt som är relaterade till elektroniska system genom affärsanalyser i nära samarbete med medlemsstaterna. Med hänsyn till den vidare utvecklingen avseende den it-tekniska delen av projekten kommer kommissionen att, i nära samarbete med medlemsstaterna, fastställa gemensamma specifikationer för de planerade elektroniska systemen. Medlemsstaterna och kommissionen kommer att se till att utvecklingen och införandet av systemen, inbegripet provning och migration, överensstämmer med den fastställda strukturen och de fastställda specifikationerna för systemen. Kommissionen och medlemsstaterna kommer också att samarbeta med andra intressenter, t.ex. de ekonomiska aktörerna.

Projekten kommer att genomföras i olika faser från utarbetande via konstruktion, provning och migration till slutlig drift. Kommissionens och medlemsstaternas roll i dessa olika faser kommer att bero på särdragen och strukturen i systemen och deras komponenter eller tjänster, såsom de beskrivs i de detaljerade projektdokumenten i den fleråriga strategiska planen. När så är lämpligt kommer gemensamma tekniska specifikationer att fastställas av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna och med förbehåll för gemensam översyn, i syfte att de ska vara tillgängliga 24 månader före målstartdatumet för införande av det elektroniska systemet.

Medlemsstaterna och kommissionen kommer att delta i utvecklingen och användningen av systemen, inbegripet i sådan verksamhet till stöd för genomförandet som fortbildning och kommunikationsverksamhet. Verksamheten kommer att genomföras med avseende på de viktigaste etappmål och datum som anges i arbetsprogrammet. De ekonomiska aktörerna kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna använda sig av systemen när de väl är på plats.

II. Arbetsprogrammet (för unionens tullkodex)

Projekt och relaterade elektroniska system i unionens tullkodex (UCC)

Förteckning över projekt som har samband med utvecklingen och införandet av elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexen

Rättslig grund

Viktigaste etappmål

Målstartdatum för införande av det elektroniska systemet (1)

Registered Exporter System (REX) (systemet med registrerade exportörer)

Syftet med projektet är att tillhandahålla aktuell information om registrerade exportörer som är etablerade i länder som omfattas av allmänna preferenssystemet (GSP) och som exporterar varor till EU. Systemet kommer också att omfatta uppgifter om företag i EU i syfte att stödja exporten till länder som omfattas av GSP.

Artiklarna 6.1, 16 och 64 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 1:a kvartalet 2015

1.1.2017

UCC BTI/Surveillance 2+ (bindande klassificeringsbesked och övervakning)

Syftet med projektet är att uppgradera systemet för bindande klassificeringsbesked (BTI) och övervakningssystemet Surveillance 2 i syfte att säkerställa

—	anpassning av EBTI 3-systemet för europeisk bindande tariffinformation till kraven i kodexen,

—	utvidgning av övervakningsdata,

—	övervakning av obligatorisk användning av bindande klassificeringsbesked,

—	övervakning och förvaltning av utvidgad användning av bindande klassificeringsbesked.Projektet kommer att genomföras i två faser.

Den första fasen kommer att omfatta de centrala delarna i uppfyllandet av skyldigheten att kontrollera användningen av bindande klassificeringsbesked genom en reducerad datauppsättning och anpassning till processen för tullbeslut.

Den andra fasen kommer att omfatta fullständig övervakning genom en fullständig datauppsättning och kommer att förse näringsidkare med ett EU-harmoniserat gränssnitt för att lämna in ansökningar om bindande klassificeringsbesked och ta emot beslut om bindande klassificeringsbesked på elektronisk väg.

Artiklarna 6.1, 16, 23, 26, 27, 28, 33 och 34 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 2:a kvartalet 2015

(fas 1)

= 3:e kvartalet 2016

(fas 2)

1.3.2017

(fas 1)

1.10.2018

(fas 2)

UCC Customs Decisions (tullbeslut)

Syftet med projektet är att harmonisera processerna i samband med ansökningar om tullbeslut, beslutsfattande och handläggning av beslut genom standardisering och elektronisk handläggning av ansökningar och besluts-/tillståndsuppgifter i hela Europeiska unionen. Systemet kommer att underlätta samråd under beslutsprocessen och förvaltningen av tillståndsprocessen.

Artiklarna 6.1, 16, 22, 23, 26, 27 och 28 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 3:e kvartalet 2015

2.10.2017

Direct trader access to the European Information Systems (Uniform user management & digital signature) (direkt tillgång för näringsidkare till de europeiska informationssystemen (enhetlig användaradministration och digital signatur))

Syftet med projektet är att tillhandahålla fungerande lösningar för att kunna erbjuda näringsidkare direkt och EU-harmoniserad tillgång som en tjänst som ska integreras i de elektroniska tullsystemen i överensstämmelse med de enskilda projekten inom ramen för kodexen, t.ex. UCC BTI/Surveillance 2+ och UCC Customs Decisions. Projektet omfattar stöd för användaridentitet, tillgång och användarhantering som uppfyller nödvändiga säkerhetskrav, eventuellt kompletterat med stöd för digitala signaturer.

Artiklarna 6.1 och 16 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 4:e kvartalet 2015

2.10.2017

5.	UCC Proof of Union Status (PoUS) (bevis för unionsstatus) Projektet syftar till att skapa ett nytt Europatäckande informationssystem för att lagra, hantera och hämta dokument om bevis för tullstatus som unionsvaror. Avsikten är att ersätta pappersformulär T2L med ett elektroniskt format.

Artiklarna 6.1, 16 och 153 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 3:e kvartalet 2015

2.10.2017

UCC Authorised Economic Operators (AEO) (godkända ekonomiska aktörer) – uppdatering

Syftet med projektet är att förbättra affärsprocesserna i samband med ansökningar och intyg om status som godkänd ekonomisk aktör med beaktande av ändringarna av bestämmelserna i kodexen och harmoniseringen av förfarandena för beslutsfattande på tullområdet.

Artiklarna 6.1, 16, 22, 23, 26, 27, 28, 38 och 39 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 1:a kvartalet 2016

1.3.2018

UCC Surveillance 3 (övervakning)

Syftet med projektet är att uppgradera övervakningssystemet Surveillance 2+ för att säkerställa anpassningen till kraven i kodexen, t.ex. avseende det standardiserade informationsutbytet genom elektronisk databehandlingsteknik och inrättandet av adekvata funktioner för bearbetning och analys av den fullständiga uppsättningen av de uppgifter som erhållits från medlemsstaterna.

Därför kommer projektet att omfatta ytterligare datautvinningskapacitet och rapporteringsfunktioner som ska göras tillgängliga för kommissionen och medlemsstaterna.

Artiklarna 6.1, 16 och 56.5 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 3:e kvartalet 2016

1.10.2018

UCC New Computerised Transit System (NCTS) (det nya datoriserade transiteringssystemet) – uppdatering

Syftet med projektet är att anpassa det befintliga nya datoriserade transiteringssystemet (NCTS) till de nya kraven i kodexen, t.ex. avseende anpassningen av informationsutbytet till uppgiftskraven i kodexen och uppdateringen och utvecklingen av gränssnitt till andra system.

Artiklarna 6.1, 16 och 226–236 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 3:e kvartalet 2016

1.10.2018

UCC Automated Export System (AES) (det automatiserade exportsystemet)

Syftet med projektet är att vidareutveckla det befintliga systemet för exportkontroll för att genomföra ett fullständigt automatiserat exportsystem som skulle täcka affärskraven för processer och uppgifter enligt kodexen, bland annat avseende förenklade förfaranden, uppdelning av utförselsändningar och centraliserad klarering för export. Avsikten är också att det ska omfatta utveckling av harmoniserade gränssnitt till systemet för förflyttning och kontroll av punktskattepliktiga varor (EMCS) och det nya datoriserade transiteringssystemet (NCTS). Det automatiserade exportsystemet kommer i sig att möjliggöra fullständigt automatiserade exportförfaranden och utförselformaliteter.

Artiklarna 6.1, 16, 179 och 263–276 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 3:e kvartalet 2016

1.3.2019

10.

UCC Information Sheets (INF) for Special Procedures (informationsblad för särskilda förfaranden)

Syftet med projektet är att utveckla ett nytt centraliserat system för att stödja och rationalisera processerna för hantering av uppgifter i informationsblad och för elektronisk hantering av uppgifter i informationsblad i samband med särskilda förfaranden.

Artiklarna 6.1, 16, 215, 237–242 och 250–262 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 3:e kvartalet 2017

1.10.2019

11.

UCC Special Procedures (särskilda förfaranden)

Syftet med projektet är att påskynda, underlätta och harmonisera särskilda förfaranden i hela unionen genom att tillhandahålla gemensamma affärsprocessmodeller. Avsikten är att genomföra alla ändringar i kodexen som krävs för lagring i tullager, slutanvändning, tillfällig införsel samt aktiv och passiv förädling. Vad beträffar de elektroniska lösningarna för att hantera uppgifter avseende särskilda förfaranden kommer dessa huvudsakligen att inrättas på nationell nivå.

Artiklarna 6.1, 16, 215, 237–242 och 250–262 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 1:a kvartalet 2017

1.10.2019

12.

UCC Notification of Arrival, Presentation Notification and Temporary Storage (anmälan av ankomst, anmälan av uppvisande och tillfällig lagring)

Syftet med projektet är att fastställa processerna för anmälan av transportmedlets ankomst, anmälan av uppvisande och deklaration om tillfällig lagring och i detta sammanhang stödja harmonisering i alla medlemsstater med avseende på informationsutbyte mellan näringslivet och tullen och vid behov mellan tullförvaltningar. Om processerna inte omfattar mer än en medlemsstat är deras genomförande en nationell fråga.

Artiklarna 6.1, 16 och 133–152 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 3:e kvartalet 2017

2.3.2020

13.

UCC Centralised Clearance for Import (CCI) (centraliserad tullklarering för import)

Syftet med projektet är att möjliggöra att varor hänförs till tullförfaranden genom centraliserad klarering, vilket ger de ekonomiska aktörerna möjlighet att centralisera sin verksamhet i tullhänseende. Behandlingen av tulldeklarationen och det fysiska frigörandet av varorna bör samordnas mellan de berörda tullkontoren.

Artiklarna 6.1, 16 och 179 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 1:a kvartalet 2017

1.10.2020

14.

UCC Guarantee Management (GUM) (säkerhetsförvaltning)

Syftet med projektet är att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig förvaltning av giltiga samlade säkerheter som kan användas i mer än en medlemsstat, övervakning av referensbeloppet för varje tulldeklaration eller kompletterande deklaration samt lämplig information om de upplysningar som behövs för bokföringen av befintliga tullskulder för alla tullförfaranden som föreskrivs i unionens tullkodex (utom för transitering, som ingår i NCTS-projektet).

Artiklarna 6.1, 16 och 89–100 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Måldatum för tekniska specifikationer

= 1:a kvartalet 2018

2.3.2020

15.

UCC Safety and Security and Risk Management (säkerhet och skydd samt riskhantering)

Syftet med projektet är att öka säkerheten och skyddet i leveranskedjan på fastställda områden med avseende på alla transportsätt, särskilt flygfrakt, genom att förbättra uppgifternas kvalitet och registrering samt tillgången till och utbytet av uppgifter. Hela ramen för riskanalys kommer också att förbättras genom att de lastuppgifter som görs tillgängliga för tullmyndigheterna och informationsutbytet om risker optimeras. Detta kommer att leda till ändringar i sådana system som importkontrollsystemet och gemenskapens system för riskhantering, med en möjlig utvidgning till nya moduler.

Artiklarna 6.1, 16, 46 och 127–132 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Fastställs i nästa version av arbetsprogrammet

Fastställs i nästa version av arbetsprogrammet på grundval av färdplanen (2)

16.

UCC Classification (CLASS) (klassificering)

Syftet med projektet är att en utveckla ett system för information om varors klassificering enligt tulltaxan som genom en samrådsmodul kommer att tillhandahålla en gemensam plattform där all klassificeringsinformation (oavsett art) görs tillgänglig och lätt åtkomlig. Detta kommer att göra det möjligt för de ekonomiska aktörerna, särskilt små och medelstora företag, och medlemsstaternas tullmyndigheter att lättare hitta relevant klassificeringsinformation.

Artiklarna 6.1, 16.1 och 57 i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Fastställs i nästa version av arbetsprogrammet

Figur

översiktstabell

(1) Målstartdatumet för införande av de elektroniska systemen är identiskt med slutdatumet för övergångsperioden.

(2) Tidsplanen för de projekt som har samband med utvecklingen på området riskhantering kommer att beaktas i en uppdatering av arbetsprogrammet i förhållande till kommissionens pågående arbete med den strategi och den handlingsplan som är en uppföljning av rådets slutsatser om stärkande av säkerheten i leveranskedjan och riskhanteringen på tullområdet (8761/3/13, version 3, 18 juni 2013).

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 134

Svensk utgåva	Lagstiftning	femtiosjunde årgången 7 maj 2014

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		INTERNATIONELLA AVTAL
		2014/252/EU
	*	Rådets beslut av den 14 april 2014 om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd	1
		Avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd	3
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 462/2014 av den 5 maj 2014 om godkännande av allmänkemikalien Equisetum arvense L. i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ( 1 )	28
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 463/2014 av den 5 maj 2014 om fastställande av villkoren för det elektroniska systemet för datautbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt	32
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 464/2014 av den 6 maj 2014 om undantag från rådets förordning (EG) nr 1967/2006 vad gäller minimiavstånd från kusten och minimidjup för fiske med fartygsvad/not efter tobisfiskar (Gymnammodytes cicerelus och G. semisquamatus) och smörbultar (Aphia minuta och Crystalogobius linearis) i vissa territorialvatten i Spanien (Katalonien)	37
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 465/2014 av den 6 maj 2014 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	40
		BESLUT
		2014/253/EU
	*	Europaparlamentets och rådets beslut av den 16 april 2014 om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2012/004 ES/Grupo Santana från Spanien)	42
		2014/254/EU
	*	Europaparlamentets och rådets beslut av den 16 april 2014 om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2012/007 IT/VDC Technologies från Italien)	44
		2014/255/EU
	*	Kommissionens genomförandebeslut av den 29 april 2014 om fastställande av arbetsprogrammet för unionens tullkodex	46

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	MA	37,5
	MK	101,4
	TN	109,1
	TR	97,3
	ZZ	86,3
0707 00 05	MA	35,6
	MK	51,1
	TR	125,0
	ZZ	70,6
0709 93 10	MA	70,8
	TR	113,5
	ZA	31,4
	ZZ	71,9
0805 10 20	EG	47,3
	IL	73,9
	MA	45,0
	TN	68,6
	TR	63,3
	ZZ	59,6
0805 50 10	MA	35,6
	TR	96,3
	ZZ	66,0
0808 10 80	AR	109,1
	BR	87,6
	CL	115,7
	CN	98,6
	MK	30,8
	NZ	135,5
	US	158,7
	ZA	111,3
	ZZ	105,9